BETESDJUR PÅ NATURRESERVAT

Transkript

1 BETESDJUR PÅ NATURRESERVAT Betande ungnöt på strandängarna på Prästgårdsnäset i Finström Miljöbyrån 2003

2 Allmänt Betande djur är en omistlig del av den åländska landskapsbilden och en bidragande orsak till att det åländska landskapet ännu idag äger stora skönhetsvärden, samt att vissa arter av växter och djur kan fortsätta att existera. Människans djurhållning sedan järnålder fram till våra dagar har genom det oavbrutna betandet i hagar och ängar, i kombination med slåtter av hö och täkt av löv till vinterfoder hållit tillbaka den naturliga igenväxning med skog av landskapet som annars skulle ha skett. På Åland finns i dag ett fyrtiotal naturreservat varav nära hälften innehåller åtminstone delar av gammal hävdad kulturmark. Inom sådana områden är det landskapsstyrelsens strävan att även i framtiden upprätthålla den traditionella hävden med slåtter, betesgång och rydjning och i förekommande fall även att med röjning och avverkning återskapa tidigare igenvuxen kulturmark Eftersom miljöbyråns resurser är tämligen blygsamma är det inte möjligt att hålla egna betesdjur, utan landskpasstyrelsen upplåter i stället betesrätt efter överenskommelse till privata djurägare på särskilda villkor. Detta system har gradvis utvecklats sedan början av 1970-talet på ett sådant sätt som även innebär stora fördelar för djurägaren. Stängselfrågan har hittills skötts av miljöbyrån en i djurhållningssammanhang stor utgift. Är man inordnad i lantbrukets miljöstödssystem berättigar även landskapets beten till detta. Men som djurägare är det skäl att komma ihåg att trots att djuren har gratis bete är betesrätten också förbunden med förpliktelser: Varje bete har en given djurkvot vad gäller antal och slag. För varje bete finns en riktgivande betesperiod bestämd. Beroende på områdenas karaktär och målsättningen med betet från naturvårdssynpunkt kan riktlinjerna för betesperioderna delas in i följande huvudgrupper: Viktigt är att man verkligen för djuren till betet enligt överenskommelsen, samt att man har kontakt med miljöbyrån åtminstone vid betesgångens början och slut. De blanketter för betesgången som man får bör årligen fyllas i och lämnas in till miljöbyrån efter att säsongen avslutats. Detta för att miljöbyrån skall kunna studera effekterna och eventuellt göra justeringar i tillstånden om det bedöms nödvändigt. Dessutom har dokumentationen en stor betydelse om man vill göra långtidsutvärderingar av betesgången över effekterna på till exempel floran. Ytterligare gäller att: Djurägaren själv ansvarar för transporten av boskapen till och från betet förutom i undantagsfall. Djurägaren ansvarar för betesdjuren, stängselöversyn och även för eventuell skada djuren kan åsamka tredje man under betesperioden. Djurägaren bör beakta vad som föreskrivs i Ålands landskapsstyrelses beslut för respektive naturreservat. Smärre avvikelser från de gällande riktlinjerna i betestillståndet kan göras om förhållandena det medger efter överenskommelse med miljöbyrån. Miljöbyrån har som målsättning att de betesavtal som ingåtts skall leda till nytta både för djurägaren och den åländska naturvården..

3 Betesområden Nåtö

4

5

6 Espholm

7 Ramsholmen

8 Herrö

9 Prästgårdsnäset

10 Höckböleholmen Björkör

11 Idö Östra Långskär

12 Alla betesdjur är intressanta men de som anses mest värdefulla från naturvårdssynpunkt är ungnöt som betar skonsamt och trampar sönder marken måttligt. (Ovan betande ungnöt på Idö, Kökar). Får är effektiva naturvårdsarbetare, men kräver särskilt noggrann planering vad gäller betestider och djurantal eftersom de betar hårt och nära markytan där många örter har sina tillväxtpunkter. I många fall är det en fördel om olika djurslag kan sambeta inom ett område, då olika djurarter föredrar olika foderväxter. Nedan betande får på Herrö naturreservat.