Men när sitter ni och läser alla böckerna?

Transkript

1 MAGISTERUPPSATS I BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP VID BIBLIOTEKS- OCH INFORMATIONSVETENSKAP/BIBLIOTEKSHÖGSKOLAN 2005:13 ISSN Men när sitter ni och läser alla böckerna? En intervjuundersökning av bibliotekariers syn på skönlitterära kunskaper LINDA HENRIKSSON Linda Henriksson Mångfaldigande och spridande av innehållet i denna uppsats helt eller delvis är förbjudet utan medgivande.

2 Svensk titel Engelsk titel Författare Men när sitter ni och läser alla böckerna? - En intervjuundersökning av bibliotekariers syn på skönlitterära kunskaper When do you read all the books? - An interview study regarding librarians attitudes towards knowledge in fiction literature. Linda Henriksson Kollegium Kollegium 3 Färdigställt 2005 Handledare Abstract Skans Kersti Nilsson, Eva Wahlström The aim of this thesis is to study librarians attitudes towards fiction and reading. I have examined librarians fiction reading habits and how they handle the expectations that users may have regarding their knowledge in fiction literature. There have been many studies concerning the librarians information literacy. This work explores librarians competence in fiction literature. The primary question posted in this thesis is: What kind of fiction are librarians reading and how do they feel that they can correspond to the user s expectations? The data collection is based on literature on the subject and qualitative interviews with eight librarians from different kinds of libraries. The theoretical framework builds on Pierre Bourdieu s theories. The conclusion is that librarians read a lot. They read different kinds of fiction literature but more high literature. They want to have some kind of quality in their literature. This corresponds well to Bourdieu s theories about the middeltaste. The librarians are aware of the users high expectations but most of them still don t consider this as a big problem. They anyway give several suggestions that would give fiction literature a more important place in the education for future librarians. Four of the librarians in this study would like to have compulsory courses in fiction literature within Library and information science. Nyckelord litteraturförmedling, bibliotekarie, bibliotek, skönlitteratur, läsvanor, förväntningar, kvalitetslitteratur, populärlitteratur

3 Innehållsförteckning 1. Inledning Bakgrund till ämnesvalet Problemformulering Syfte Frågeställningar Litteratursökning Definitioner Disposition Tidigare forskning och litteraturgenomgång Läsning Bibliotekariers läsvanor Skönlitteratur på folkbibliotek Inköpen av skönlitteratur Förmedlingen av litteratur Förhållandet mellan kvalitets- och populärlitteratur Kvalitetslitteratur Populärlitteratur Bibliotekariens kunskap Tyst kunskap Teori Metod Val av metod Urval och genomförande Resultatredovisning och Analys Presentation av informanterna Attityd till skönlitteratur Litterära vanor Användarna Litteraturförmedling och inköp av skönlitteratur Låntagarnas förväntningar Inställningen till kurser i skönlitteratur inom utbildningen Övrigt Diskussion och slutsatser Sammanfattning Litteraturförteckning Otryckta källor Tryckta källor Elektroniska källor Bilaga Bilaga

4 1. Inledning Som studerande inom biblioteks- och informationsvetenskap möts jag ofta av förutfattade meningar om hur mycket och vilken sorts skönlitteratur jag läser. Jag tror att en del har en bild av vilken skönlitteratur bibliotekarier läser. Själv har jag däremot uppfattningen att läsningen av skönlitteratur bland mina studiekamrater är mycket skiftande. Eftersom det inte finns några obligatoriska litteraturkurser inom biblioteks och -informationsvetenskap kan det även finns de som inte har någon kunskap om skönlitteratur alls, bibliotekariestudenternas kunskap om skönlitteratur formas därför enligt min mening helt efter deras eget intresse. Är detta en brist när studenterna sedan kommer ut i yrkeslivet? Sker det en krock mellan förväntade kunskaper och faktiska kunskaper? Jag anser att bibliotekarier har en viktig roll som litteraturförmedlare på bibliotek och finner det därför intressant att ta reda på vilken skönlitteratur de läser. Vilka attityder har de gentemot skönlitteratur? Läser de endast litteratur som anses ha hög kvalité eller läser de kanske mycket populärlitteratur? Vad leder detta till att de förmedlar för litteratur till användarna? 1.1 Bakgrund till ämnesvalet Tidigt i mitt arbete med uppsatsen läste jag boken: En dag i biblioteket. Boken består av dagböcker, från olika bibliotek, skrivna 14 oktober Jag läste denna för att få en inblick i vad bibliotekariearbetet egentligen innebär då jag själv har en begränsad erfarenhet av praktiskt biblioteksarbete. Jag läste även boken i syfte att få klart för mig hur stor del av arbetet som egentligen rör skönlitteratur. Intrycket jag fick av boken är att förmedlingen av skönlitteraturen har en stor plats, speciellt på folkbibliotek, sjukhusbibliotek och den uppsökande verksamheten. På flera ställen i ovan nämnda bok uttrycker bibliotekarierna frustration över om man har förmedlat rätt bok till rätt låntagare. Ett exempel är en bibliotekarie som arbetar med uppsökande verksamhet och som uttalar tvivlet: Väljer jag rätt åt den som inte längre får välja själv? ( Paulin 1998, s. 37). En bibliotekarie på ett filialbibliotek skriver att det inte alltid är lätt att välja böcker åt andra, men när man blivit bekant med sina låntagare så vet man ganska bra vad som kan passa (Wiktorsson 1998, s. 86). Detta leder mig in på tankar kring hur stor betydelse erfarenheten har i arbetet med förmedling av skönlitteratur. Bär bibliotekarierna på ett stort kapital av tyst kunskap? Tyst kunskap bygger mycket på erfarenhet. Jag kommer att beskriva tyst kunskap närmare i kapitel Ett exempel på krav som ställs på bibliotekariernas kunskap om skönlitteratur är följande: en man ber bibliotekarien rekommendera en Christie- deckare där huvudpersonen inte uppträder lika puerilt som i många andra av samma författare (Fällman & Falk Olsson 1998, s. 30). Bibliotekarien kommenterar i detta fall inte frågan. Jag tycker dock att det är värt att notera att denna fråga kan vara mycket svår att besvara om man inte har läst någon deckare av Agatha Christie. Det kan till och med vara så att man bör ha läst nästan alla deckare av Christie. Ännu en bild av 1

5 omgivningens förväntningar kan man få genom att läsa om en pojke som praktiserade på ett bibliotek och ställde frågan Men när sitter ni och läser alla böckerna?. [Vilket även är det citat jag använder mig av som titel]. Bibliotekarien svarar då att detta är något som man får göra hemma. (Lindén 1998, s. 24f) Jofrid Karner Smidt har skrivit en avhandling vid Oslo Universitet om bibliotekariers litterära smak och litteraturförmedling. Jag har inspirerats av Karner Smidts undersökning och har valt att göra en studie som delvis tar sin utgångspunkt ifrån hennes undersökning. Min studie kommer dock att vara i begränsad omfattning. Jag kommer i min studie endast att göra kvalitativa intervjuer. Jag kommer att använda mig av en del av Karner Smidts teoretiska utgångspunkt, nämligen Pierre Bourdieu kultursociologiska teorier om det sociala rummet och smak. 1.2 Problemformulering Min problemformulering är följande: Vilken skönlitteratur läser bibliotekarier som arbetar på folkbibliotek och hur känner de att de kan motsvara låntagarnas förväntningar i förmedlingssammanhang? Inom denna problemformulering finns olika områden som jag vill undersöka. Jag vill se hur mycket och vilken sorts skönlitteratur bibliotekarier som arbetar på folkbibliotek läser. Till folkbibliotek räknar jag huvudbibliotek, filialer, uppsökande verksamhet och sjukhusbibliotek. På så sätt avgränsar jag mig och undersöker inte bibliotekarier på andra sorters bibliotek. Anledningen till att jag begränsar mig till endast folkbibliotek är för att jag tror att det är här förmedlingen av skönlitteratur är vanligast. På folkbibliotek möter man också en mängd olika sorters användare vilket innebär att man bör ha en bredd i sina kunskaper. Jag kommer inte att undersöka bibliotekariers läsning av facklitteratur utan endast deras läsning av skönlitteratur. Den andra delen av min problemformulering handlar om hur bibliotekarierna känner av låntagarnas förväntningar och hur de känner att de kan motsvara dessa i en förmedlingssituation. Här frågar jag inte efter hur förväntningarna verkligen ser ut utan hur bibliotekarierna uppfattar dem. 1.3 Syfte Syftet med denna studie är att ge en bild av några folkbibliotekariers inställning till skönlitteratur och läsning. Jag kommer att undersöka bibliotekariernas läsning av skönlitteratur och hur de i en förmedlingssituation hanterar de förväntningar som finns hos låntagarna på bibliotekariernas skönlitterära kunskaper. Jag vill utreda hur bibliotekariernas skönlitterära smak ser ut och vilken relation den har till vad de sedan förmedlar och köper in för skönlitteratur på folkbiblioteken. Genom att se på förmedlingen och inköpen av skönlitteratur tror jag att man kan skönja en syn på användarens läsning hos bibliotekarierna. 2

6 Det har gjorts många undersökningar om bibliotekariers informationskompetens. Frågan är nu hur bibliotekariers kompetens inom skönlitteratur ser ut. Frågan äger aktualitet och relevans då det idag inte finns någon litteraturkunskap i utbildningen för blivande bibliotekarier. Syftet är därför även att studera hur bibliotekarierna upplever att de kan motsvara användarnas förväntningar på litteraturkompetens. 1.4 Frågeställningar Min problemformulering och mitt syfte leder mig fram till följande frågeställningar: Vilken attityd har folkbibliotekarier till skönlitteratur på bibliotek? Vilken litterär smak har bibliotekarier som arbetar på folkbibliotek? Hur ser bibliotekariernas syn på litteraturförmedling och inköp av skönlitteratur till biblioteken ut? Hur uppfattar bibliotekarierna låntagarnas förväntningar på deras skönlitterära kunskaper? Vilken inställning har verksamma bibliotekarier till kurser i skönlitteratur inom Biblioteks- och informationsvetenskap? 1.5 Litteratursökning Jag startade min litteratursökning med att söka i katalogen Voyager på Borås högskolebibliotek. Jag sökte då på termer som bibliotekarie, läsvanor och förmedling. Utifrån denna sökning fick jag fram tre magisteruppsatser som jag startade med att läsa. Litteraturlistorna har varit ett sätt för mig att söka mer information. Jag har även hittat litteratur genom att hyllbrowsa på de hyllor där jag har hittat relevant litteratur, exempelvis G, G:oa, Oa och Abd. När jag har sökt på Internet exempelvis efter information om de olika utbildningarna och definition av kvalitetslitteratur har jag använt mig av sökmotorn google.se och nationalencyklopedin via ne.se. Jag har även sökt litteratur genom Libris, då på termer som: förväntningar, bibliotekarie och läsvanor. Jag har då ofta använt mig av boolesk sökning och kombinerat flera söktermer. Tidningsartiklar har jag sökt genom Artikelsök, BDI index och Mediearkivet, då på termer som bibliotekarie, läsvanor, bokinköp och kompetens. Många gånger har jag kombinerat flera av termerna. 1.6 Definitioner Här definierar jag några begrepp som jag kommer att använda mig av i uppsatsen. Detta gör jag för att underlätta för läsaren och för att undvika missförstånd av hur termerna används i min text. 3

7 B&I: När jag i texten använder mig av förkortningen B&I så är det ämnesområdet bibliotek- och informationsvetenskap som avses. Bibliotekarie: När jag i texten använder mig av bibliotekarie är det folkbibliotekarie som avses. Om jag avser någon annan typ av bibliotekarie så skriver jag uttryckligen det. Bibliotekstyper: När jag använder mig av detta uttryck så syftar jag på de olika typer av bibliotek som ingår i min undersökning: huvudbibliotek, filialer, uppsökande verksamhet och sjukhusbibliotek. Folkbibliotek/Bibliotek: Jag avser med detta huvudbibliotek, filialer, uppsökande verksamhet och sjukhusbibliotek. Jag kan komma att använda mig av alla termerna, men avser alltid folkbibliotek. När jag här definierar sjukhusbibliotek som folkbibliotek så är det den delen som riktar sig till patienterna som jag syftar på. Jag är medveten om att sjukhusbiblioteken också har en medicinsk del som inte kan räknas till folkbibliotek. Klassiker: Enligt Svenska ordboken så är klassiker en författare som har skapat ett verk av bestående värde. Klassisk översätts med känd och accepterad sen gammalt och något som har bestående konstnärligt och kulturellt värde (Svenska ordboken 1999, s. 504). Jag anser att klassiker är ett svårdefinierat begrepp. När jag använder ordet klassiker i uppsatsen syftar jag på äldre litteratur som är allmänt känd och som ofta finns med i skolans litteraturundervisning och på litteraturhistoriska kurser. Kvalitetslitteratur: Kulturrådet har på sin hemsida listat några olika punkter utifrån vilka de bedömer en boks kvalitet. Dessa är: intensitet, originalitet, komplexitet, förnyelse eller självständighet ifråga om litterär teknik, gestaltning av idéer och erfarenheter samt förmåga att överskrida olika typer av genreförväntningar. (Litteraturstöd 2004) I min uppsats kommer jag använda mig av termen kvalitetslitteratur som likvärdigt med finlitteratur och hög litteratur. Populärlitteratur: Det finns många olika termer som används synonymt med populärlitteratur. Dessa är till exempel kiosk, trivial, massmarknads- och underhållningslitteratur. I min uppsats kommer jag dock att använda mig av termen populärlitteratur eftersom jag tycker att det är den som klingar minst negativt och även det uttryck jag anser i forskningssammanhang är vanligast. Populär översätts som något som är allmänt omtyckt inom en större grupp och även något som ofta framställs på ett lättillgängligt och förenklat sätt (Svenska ordboken 1999, s.791). Jag menar själv att populärlitteratur är den sortens litteratur som den stora massan av människor läser, som ofta toppar försäljningslistor och som ibland nedvärderas av den litterära eliten. Sambindningslistorna från Bibliotekstjänst: Sambindningen är Bibliotekstjänst informations- och försäljningsservice för böcker och andra medier till biblioteken. Syftet är att ge biblioteken en orientering bland nya böcker. Förlagen skickar sedan sina nya böcker till Bibliotekstjänst. Om det är en vuxenbok läses boken av en lektör och en barnbok läses av två lektörer. Lektörerna skriver en recension på högst 150 ord. Var fjortonde dag skickas sambindningshäftena ut till biblioteken. Om en författare eller ett förlag anser att en bok fått en felaktig recension så kan anmäla detta hos en 4

8 granskningsnämnd. Alla klagomål granskas och kan leda till beslut om en ny recension. (Yrlid 1994, s. 112ff) 1.7 Disposition Under den första rubriken, Inledning, redogörs för bakgrunden till ämnesvalet, problemformuleringen, syftet, frågeställningarna, litteratursökningen och definitionerna. Under den andra huvudrubriken, som jag valt att kalla Tidigare forskning och litteraturgenomgång, presenteras några viktiga delar inom mitt ämnesområde. I kapitel tre, Teori, presenteras min teoretiska utgångspunkt. Under den fjärde rubriken, Metod, redogör och motiverar jag för den metod jag har valt. Jag presenterar även hur urvalet och genomförandet har gått till. I kapitel fem, Resultatredovisning och Analys, presenterar jag intervjusvaren och min analys av dessa. I kapitel sex, Diskussion och slutsatser, diskuterar jag mig fram till svar på mina frågeställningar. Därefter följer en Sammanfattning av uppsatsen. Allra sist finns en Källförteckning och en Bilaga 1 som utgörs av e- post brevet som var min första kontakt med bibliotekarierna och en Bilaga 2 som är min intervjumanual. 5

9 2. Tidigare forskning och litteraturgenomgång Här kommer jag att presentera en genomgång av litteratur och tidigare forskning som är relevant för undersökningen. Uppsatsens ämne kan beröra många olika forskningsfält, men de delar jag valt att presentera är läsning, inköpen och förmedlingen av skönlitteratur på biblioteken, en diskussion kring kvalitets- och populärlitteratur och en diskussion kring bibliotekariens kunskap. 2.1 Läsning Under denna rubrik kommer jag kortfattat att redogöra för vad några av forskarna inom läsning och läsningens betydelse har kommit fram till. Jag kommer även att närmare presentera Jofrid Karner Smidts forskning kring bibliotekariers läsvanor. Sten Furhammar har forskat kring läsning och skrivit boken Varför läser du?. I den skriver han om forskningsprojektet, SKRIN, vars syfte var att belysa några olika problem i folkbiblioteksarbetet. Ett område som undersöks är individens förhållande till text och läsning i ett livsperspektiv. (Furhammar 1997, s.7f) Furhammar nämner fyra olika förhållningssätt vid läsning. Dessa är: 1. Personlig upplevelseläsning. 2. Opersonlig upplevelseläsning. 3. Personlig instrumentell läsning. 4. Opersonlig instrumentell läsning. (ibid., s. 134) Detta leder till en indelning i två dimensioner personlig- opersonlig och upplevelseläsning- instrumentell läsning. Dimensionen personlig- opersonlig går ut på att man kopplar samman personerna i boken med sin egen verklighet och till exempel identifierar sig själv med personerna i boken eller så låter man läsningen bli ren avkoppling eller information. Upplevelseläsning och instrumentell läsning går ut på skillnaden mellan läsning enbart som underhållning eller läsning som nytta för individen. (ibid., s. 134f) Men gränserna mellan de olika förhållningssätten är inte så skarpa så de kan också förekomma i samma lässituation (ibid., s.144). Litteraturvetaren Gunnar Hansson har gjort en undersökning där han intervjuar 96 personer av olika kön och ålder som alla läser populärlitteratur. Resultatet av undersökningen presenteras i boken Inte en dag utan en bok. Han ställer bland annat frågan om varför de läser populärlitteratur. De vanligaste skälen visade sig vara avkoppling och vila, underhållning och förströelse, att uppleva spänning och att fördriva tiden. Alla dessa skäl anser Hansson betonar populärlitteraturens underhållningsfunktion. Läsarna väljer däremot inte populärlitteratur för att för en stund få låtsats vara hjälte eller hjältinna, något som Hansson påpekar har förekommit ofta i debatten om populärlitteraturens skadlighet. Men detta anger alltså inte läsarna som en anledning till att läsa populärlitteratur. (Hansson 1988, s. 50) 6

10 2.1.1 Bibliotekariers läsvanor Jofrid Karner Smidt har, som jag tidigare nämnt, gjort en undersökning i Norge om bibliotekariers litterära smak och litteraturförmedling. Hennes frågeställning är Hva kjennetegner bibliotekarenes litteraere smak? Hvilke holdninger har de til skjönlitteraturen. Og hvordan gir desse holdingene seg utslag i deres litteraturformidling? (Karner Smidt 2002, s. 4). Hon använder sig av Pierre Bourdieu, Mikhail Bakthin och Jan Mukarovský som teoretisk utgångspunkt (ibid., s.15ff). Undersökningen genomfördes med hjälp av en enkät där 15 folkbibliotekarier sedan valdes ut och intervjuades. Dessa bibliotekarier fick också läsa några romaner och diskutera dessa tillsammans med Karner Smidt. Karner Smidts undersökning visar att bibliotekarierna är storläsare som kommer från samhällets alla sociala skikt. Deras litterära smak ligger mellan den massproducerade och den smala litteraturen. Denna litterära smak kallas mellansmak, ett uttryck som kommer från Pierre Bourdieu. Det är en smak med stor bredd som sträcker sig från kriminallitteratur till högt erkända författare. Många av bibliotekarierna begränsar sig dock mot den populära serielitteraturen. (ibid., s. 139) På frågan om de gärna läser populärlitteratur när de ska slappna av är det endast 21 % som anser att detta påstående stämmer helt eller ganska bra. Så många som 46 % menar att detta påstående inte stämmer alls. Karner Smidt påpekar dock att populärlitteratur är ett svårtolkat begrepp. Det är svårt att veta exakt vad informanterna anser är populärlitteratur. Så många som 64 % har nämligen svarat att de tycker om att läsa kriminallitteratur, något som många av dem då kanske inte definierar som populärlitteratur. (ibid., s. 124f) Karner Smidt finner inga stora skillnader i litterär smak mellan män och kvinnor. Skillnaderna mellan olika åldersgrupper var inte heller stora, men de yngre bibliotekarierna hade en större förståelse för populärlitteraturen, både som egen läsning och för inköp till biblioteken. (ibid., s. 311) Bibliotekarierna beskriver sina läsupplevelser med ord som närhet, engagemang, relevans för det egna livet, aha- upplevelser, överraskning och insikt m.m. Undersökningen visar att många läser för underhållnings skull och att de anser att romanerna ska vara tankeväckande och gripande. (ibid., s. 312) Bibliotekarier läser mest romaner och endast 14 % säger att de läser lyrik och noveller ofta eller mycket ofta (ibid., s. 116). Karner Smidt gör en jämförelse mellan bibliotekariernas norska favoritförfattare och en lista med de mest utlånade författarna på de norska folkbiblioteken Det är sex författare som återkommer på båda listorna. Detta anser Karner Smidt kan antyda att bibliotekarierna och låntagarna i alla fall i någon mån har överrensstämmande smak. Detta bekräftas av att 29 % svarar att deras litterära smak inte skiljer sig från låntagarnas och 52 % menar att den gör det endast till viss del. (ibid., s 120) När några bibliotekarier senare får läsa tre romaner och kommentera dessa framkommer det dock att de anser att de har en mer avancerad litterär smak än låntagarna. Karner Smidts slutsats blir att det finns skillnader, men att de inte är så stora enligt bibliotekarierna. (ibid., s 314) 7

11 Vid förmedlingen av skönlitteratur fokuserar bibliotekarierna ofta på läsaren av populärlitteratur. Det är de som anses behöva mest hjälp och som bör fångas upp för att bli framtida låntagare på biblioteken. En annan anledning till att det är just läsaren av populärlitteratur som får mest hjälp kan också vara att det är de som oftast ber om hjälp, övriga låntagare vet i högre grad vad de vill ha. Men bibliotekarierna påpekar också att de inte vill framhäva sin egen litterära smak för låntagarna. (ibid., s. 314) Karner Smidt konstaterar också att bibliotekarierna har en självständig litterär smak som inte påverkas av den akademiska och litterära elitens värderingar (ibid., s. 313). På frågan om efterfrågan ska styra bibliotekens inköp råder en oenighet. Men att endast köpa in på efterfrågan är uteslutet då det skulle strida mot folkbibliotekens övergripande mål om att vara en motvikt till underhållningsindustrin. (ibid., s. 318) Sten Helgesson har i en magisteruppsats på BHS undersökt bibliotekariers läsvanor och deras syn på sin yrkesroll. Helgesson har gjort en kvalitativ undersökning där han har intervjuat sex bibliotekarier vid Örebros stadsbibliotek. Undersökningen omfattar bibliotekariernas totala läsning, inte bara skönlitteratur och både privat- och yrkesläsning. Helgessons undersökning visar att bibliotekarier är en läsande yrkesgrupp som läser romaner från en mängd olika genrer. De läser dock inte så mycket lyrik. Några av de saker som påverkar deras läsning är bakgrund, andra intressen och även att de läser olika saker beroende på om det är privat läsning eller läsning för yrket. På frågan om de anser att det finns några skillnader mellan kvinnliga och manliga bibliotekariers läsvanor är de oeniga. Några tror att det finns skillnader medan andra tror att det är individuellt. (Helgesson 1997, s. 54f) Alla de sex intervjuade bibliotekarierna säger att de läser någonting varje dag även om det inte alltid är en bok. Några anledningar till varför de läser är nyfikenhet, avkoppling och för att få kunskaper om andra människor. Bibliotekarierna tyckte att det var svårt att skilja på privat- och yrkesläsningen och samtliga tyckte att bibliotekarieyrket påverkar deras läsning. Anledningen till att de tyckte att yrket påverkar var att de har en naturlig närhet till litteratur och att de ofta diskuterar litteratur med kollegorna. De läser också bredare än på djupet för att de får frågor om olika sorters litteratur. Alla informanterna är överens om att många förväntar sig att en bibliotekarie läser väldigt mycket, en del tror till och med att de läser allt. (ibid, s. 54f) Genom att ta del av dessa tidigare undersökningar om bibliotekariers läsvanor kan jag se att de kommer fram till liknande resultat. De kommer båda fram till att bibliotekarier är storläsare som läser blandad litteratur. Jag tycker det ska bli spännande att se om jag kommer fram till samma resultat i min studie. 2.2 Skönlitteratur på folkbibliotek Under denna rubrik kommer jag att ta upp skönlitteraturens ställning på folkbibliotek. Jag kommer då att beröra inköpsdebatten och förmedlingen av skönlitteratur. Mycket av 8

12 mitt material är hämtat ur boken Skönlitteratur på bibliotek- Rapporter från folkbiblioteksutredningen om inköp, lån och läsning. Jag är medveten om att detta material är ganska gammalt då boken är utgiven redan Men jag tycker fortfarande att boken innehåller relevanta texter för mitt arbete. Dag Hallberg, som är redaktör för boken inleder med en diskussion om litterära texters kvalité. Han anser att man inte kan sätta kvalitetspoäng på skönlitteratur. Men i debatten som finns angående folkbibliotekens inköp så låter det som att det finns en fullständig enighet om vad som är kvalité. Hallberg anser att de som försöker skälla ut bibliotekarierna för deras inköp inte närmare definierar vilka olika värdebegrepp man sätter på litteraturen. När kommunen formulerar målen för biblioteken så säger man också att biblioteken ska slå vakt om kvaliteten. (Hallberg 1983, s.13) Inköpen av skönlitteratur Catharina Stenberg har skrivit ett kapitel i boken Skönlitteratur på bibliotek där hon tar upp problemen kring vad biblioteken ska köpa in: kvalitetslitteratur eller enbart efter efterfrågan. I början av 80- talet minskar de ekonomiska anslagen samtidigt som kraven på biblioteken ökar. En bred allmänhet vill ha en ökning av populär- och underhållningslitteratur och litteraturkritikerna och författare kräver en tydligare kvalitetslinje. (Stenberg 1983, s. 90) Stenberg konstaterar att det finns olika litterära värdesystem och att det ledande skiktets värderingar ofta inte delas av den breda allmänheten. Stenberg anser att om man bedömer underhållningslitteraturen utifrån estetiska värden så är den ofta sämre än den seriösa litteraturen. Anledningen till underhållningslitteraturens starka frammarsch kan ha med samhällets kapitalistiska struktur att göra. Konsumtionssamhället som växte fram under åttiotalet manade människorna till att ständigt söka nya upplevelser. Underhållningslitteraturen blev då snabbt ett svar på känslorna av händelselöshet. (ibid., s. 95) Inköpsmötena på biblioteken är inte en lätt uppgift för bibliotekarierna, menar Stenberg. Det finns ett tryck på bibliotekarierna både från låntagare och från de politiska makthavarna. Vid bedömning av vad som ska köpas in vägs följande in av bibliotekarien: egna kunskaper om litteratur och författare genom personliga läsupplevelser, recensioner, diskussioner om böcker med andra bibliotekarier och hänsyn till vad biblioteket redan har av den aktuelle författaren. (ibid., s. 115ff) Stenbergs slutsats är att det inte är biblioteken som sviker skönlitteraturen utan låntagarna. Biblioteken har resurserna, men lyckas inte föra ut dem till allmänheten. Stenberg anser att biblioteken har ett ansvar för att alla människor ska ha samma möjlighet att kunna läsa bra litteratur. Hon efterlyser en kurs med litterär inriktning på BHS. Litteraturförmedling bör få en större plats i utbildningen. För att biblioteken ska kunna arbeta aktivt med litteratur förutsätter detta att bibliotekarierna har kunskap om denna. (ibid., s. 132ff) Catharina Stenberg tar även upp liknande synpunkter i det senare arbetet, Litteraturpolitik och Bibliotek. Detta är en kulturpolitisk analys av bibliotekens litteraturförvärv speglad i Litteraturutredningen L 68 och Folkbiblioteksutredningen FB 9

13 80. I denna tar Stenberg upp Lars Furuland och den litterära process där han beskriver det litterära verkets väg från författaren via förläggare och förmedlare till läsaren. Stenberg anser att bibliotekarien har en viktig roll i denna process som förmedlare av litteraturen till läsarna. De faktorer som framkommer som viktiga i en förmedlingssituation är bibliotekariens förberedelse för förmedlarrollen, hållningen till kvalitetsfrågor, engagemang, kompetens att kommunicera med låntagarna och planeringstid för förmedlingsverksamhet. (Stenberg 2001, s. 16) Stenberg anser att bibliotekens urval av skönlitteratur inte enbart har med bibliotekariernas personliga litterära smak att göra utan många andra faktorer spelar in. Några av de Stenberg nämner är kulturklimatet i landet, kommunens målsättning med det lokala biblioteket, önskemål från låntagarna och de ekonomiska resurserna. Men Stenberg påpekar även att bibliotekariernas utbildning, värderingar och uppfattning om sin yrkesroll har en stor betydelse. (ibid., s. 26f) Debatt angående bibliotekens inköp är aktuella även idag. Vid tiden för Bok- och Biblioteksmässa i Göteborg 2004 så går två debattörer, Johan Norberg och Björn Wallace, till angrepp på bibliotekens urval av böcker. Denna debatt handlar inte om skönlitteratur men jag anser ändå att den är relevant för min studie då den belyser bibliotekariernas viktiga roll vid inköpen av skönlitteratur. Norberg och Wallace skriver en debattartikel i DN där de hävdar att landets bibliotekshyllor bågnar av socialistiskt präglad litteratur (Norberg & Wallace 2004, s.4). De har gjort en undersökning där de har valt ut 20 samhällspolitiska böcker som givits ut under det senaste tio åren. Hälften är litteratur som de klassar som högerlitteratur och hälften är klassad som vänsterlitteratur. Högerböckerna förklarar de är böcker som är positivt inställda till ekonomisk liberalism och vänsterböckerna är böcker som är kritiska till densamma. Deras resultat visar att högerböckerna fanns i knappt 40 kommuner medan vänsterböckerna fanns i mer än 155 kommuner. De menar att om en biblioteksbesökare kommer till ett bibliotek för att förutsättningslöst läsa om ett område som till exempel nationalekonomi så är sannolikheten fyra gånger större att låntagaren lämnar biblioteket med en vänsterbok. (ibid., s. 4) Norberg och Wallace vill inte skylla allt på bibliotekarierna utan de menar att inköpen på biblioteken är en spegling av den vänstervridning som finns i debatten. De anser att den som vill ha en kritisk granskning av svenska maktrelationer bör koppla upp sig på Internet istället för att besöka ett bibliotek. (ibid., s. 4) Dagen efter att debattartikeln publicerats så står det att läsa om ämnet i Nerikes Allehanda. Man påpekar här att författarna till debattartikeln har anknytning till högern. Lena Crommert, bibliotekarie i Hallsberg, blir intervjuad. Hon tycker att det finns en fara i att svälja debattörernas argument. Hon ställer sig frågan hur man egentligen kan definiera höger och vänster. (Pilkvist 2004, s. 38) Agneta Larsson, inköpsansvarig på stadsbiblioteket i Örebro, blir också intervjuad. Hon menar att anledningen till att det blir ett överslag på vänsterböcker beror på många faktorer, bland annat vilka sorts böcker förlagen ger ut och vilka böcker som blir recenserade. Men hon säger också att om en låntagare saknar en bok så finns det en stor möjlighet för dem att påverka, vilket Agneta tror är bra för mångfalden. (ibid., s. 38) 10

14 DIK- forum har också ett inlägg i debatten på sin ledarsida. Där skriver de att det är en allvarlig anklagelse som Norberg och Wallace kommer med och med ett undermåligt underlag. DIK anser att bibliotekarierna ska befinna sig i centrum för människors sökande av information och stämmer inte detta med Norbergs och Wallaces politiska inriktning så är det bibliotekariernas ansvar att ställa sig på medborgarnas sida. (Är du vriden lilla vän? 2004, s. 2) I Biblioteksbladet skriver Barbro Borg, bibliotekschef i Solna, om debatten. Hon anser att Norberg och Wallace har bristande kunskaper om folkbibliotekens förutsättningar för inköp. Hon syftar på bibliotekens uppdrag att ständigt ha en dialog och lyssna på vad användarna vill ha. Efterfrågan styrs naturligtvis av vad biblioteket har för användare, menar Borg. Hon anser att biblioteken inte kan satsa pengar på böcker som varken efterfrågas eller lånas. Borg menar att i dagens läge så är det inte många högerböcker som skrivs för den stora massan, utan de är ofta skrivna av forskare och på fackspråk. Hon tycker att Norberg och Wallace borde ha riktat sin kritik mot de svenska förlagen istället för mot bibliotekarierna. (Borg 2004, s. 14f) En annan debatt som är aktuell är debatten om de litteraturstödda titlarna och distributionsstödet. Syftet med litteraturstödet är att man ska främja kvalitet och mångsidighet i bokutgivningen. Detta för att läsarna ska få ett så brett urval av god litteratur som möjligt. Anslaget för litteraturstöd uppgår 2004 till ungefär 45,7 miljoner kronor. Anledningen till att man införde litteraturstödet 1975 var att man var orolig för den ökande kommersialiseringen inom bokbranschen. En bok som har beviljats litteraturstöd får också automatiskt distributionsstöd. Distributionsstödet innebär att böckerna ska skickas ut i 295 exemplar till kommunbibliotek. Detta för att låntagarna ska få ett brett och kvalitativt urval på biblioteken. Distributionsstödet infördes 1999 för att man märkte att de litteraturstödda titlarna hade svårt att nå ut till befolkningen. (Hammarén 2004, s. 6) Men de litteraturstödda titlarna skapar debatt. Christina Persson, chef för Göteborgs stadsbibliotek, har blivit intervjuad angående distributionsstödet. Hon anser att man inte ska blanda ihop distributionsstödet med läsupplevelsen. Man ska inte ta för givet att distributionsstödet ökar läsupplevelsen. Det finns andra bättre vägar att använda för att främja läsandet, menar Persson. Hon tycker att bibliotekets viktigaste uppgift är att underlätta mötet mellan människa och text och inte att sprida en viss typ av litteratur. Folkbiblioteken lyssnar på användarna på ett annat sätt idag än vad de gjorde förr och användarna ser olika ut på olika bibliotek. Därför säger Persson Att för rättvisans skull skicka ut samma böcker till kommuner i hela landet är att tänka fel!. (ibid., s. 5) Bästsäljare och hyllvärmare är en rapport från Statens kulturråd om beståndet och utlåningen av de litteraturstödda titlarna. Intervjuerna i rapporten visar att många bibliotek är kluvna till distributionsstödet. Distributionsstödet innebär att biblioteken får böcker som de kanske inte skulle ha köpt annars. Fördelen är att man breddar utbudet, men nackdelen är att en del bibliotek överlastas med böcker som inte lånas ut utan bara tar plats och arbetstid. (Bästsäljare och hyllvärmare 2002, s. 68f) Dessa debatter anser jag visar att bokinköpen till biblioteken alltid kommer att väcka debatt och bibliotekarierna är de som kommer att få ta ansvaret. Därför är det också viktigt att bibliotekarierna har kompetensen och självförtroendet att ta det ansvaret. 11

15 Stenbergs texter visar att bibliotekariens personliga smak spelar roll både vid inköpen och förmedlingen av litteratur. Detta gör att jag tycker det ska bli intressant att se vad bibliotekarierna läser privat och vad de köper in och förmedlar Förmedlingen av litteratur Jofrid Karner Smidt har skrivit en artikel med namnet Bibliotekarien som litteraturformidler där hon diskuterar bibliotekariens olika förmedlingsroller. Karner Smidt anser att biblioteket inte utnyttjar sina förmedlingsresurser tillräckligt. Hon tror att bibliotekarierna skulle kunna göra mer för att nå ut till användarna. Hon propagerar för att man ska synliggöra biblioteket och anser att förmedlaren spelar en viktig roll. När biblioteken ser förmedlingen som ett problem så tror Karner Smidt att det bottnar i en föreställning om en värdeneutral bibliotekarie. Hon anser att även om man som bibliotekarie är ödmjuk inför användarnas litteraturval kan man också framhäva något som man själv tycker om att läsa. Karner Smidt funderar över om denna värdering av litteratur leder till att bibliotekarien som litteraturförmedlare också ska fungera som kritiker, pedagog, socialantropolog eller kanske marknadsförare? En bra litteraturförmedlare kanske är en blandning av alla rollerna menar Karner Smidt. (1994, s. 7ff) Här följer en beskrivning hur de olika rollerna kan se ut. Bibliotekarien som litteraturkännare och kritiker behöver ha mycket kunskap om litteratur, för att kunna välja ut bra böcker som man vill ge extra uppmärksamhet. Karner Smidt tror att denna typ av förmedlare kan hjälpa användarna genom att visa nya författare och nya typer av litteratur. En metod som den här rollen kan använda sig av är att synliggöra böckerna i utställningar. (Karner Smidt 1994, s.9) Bibliotekarien som socialantropolog är lyhörd för användarnas förväntningar och använder inte sin egna kulturella utgångspunkt som den enda naturliga. Litteraturförmedlaren bör ha kunskap om de olika kulturella mönster som finns i samhället för att kunna vara lyhörd. Karner Smidt anser att det handlar om att kunna förhålla sig fördomsfritt till det som är annorlunda. Hon tycker att man ska studera kulturella mönster inom utbildningen till bibliotekarie för att studenterna ska bli bra litteraturförmedlare. (ibid., s. 9f) Bibliotekarien som pedagog ska kunna motivera och knyta an till aktuella saker och anpassa materialet till rätt nivå. Man ska få det nya materialet att passa in i det redan upplevda så att det nya får mening genom det gamla. Ska man bli en riktigt professionell förmedlare så ska man känna till sina användare och veta vem man önskar att nå. (ibid., s. 10) Bibliotekarien som marknadsförare ska kunna sälja sin verksamhet. Karner Smidt tror att bibliotekarier har mycket att lära av professionella marknadsförare. Man måste bland annat ha en enhetlig tanke kring det man vill förmedla. (ibid., s. 10f) Förutom dessa fyra roller så lägger Karner Smidt till en femte roll som är bibliotekarien som vanlig människa. Hon anser att det användarna vill ha är ett möte med en människa. En engagerad bibliotekarie kan uppnå mycket. (ibid., s. 11) 12

16 Karner Smidt anser att författarbesök, bokprat, utställningar och artiklar är välkända metoder att förmedla litteratur. Det gemensamma för dessa metoder är att de gör det okända känt. Detta menar Karner Smidt är viktigt eftersom det största problemet för användarna är att inte veta och inte hitta i biblioteket. Användarna går helst till de delar i biblioteket som de redan känner till och lånar det som de redan har hört talas om. Karner Smidt tror att det är nödvändigt att prioritera förmedlingen mycket högre än man gör idag. (ibid., s. 11) Helena Strömblad har i en magisteruppsats på BHS undersökt förmedlingen av skönlitteratur på folkbiblioteken. Det är en kvalitativ studie där hon har intervjuat sex bibliotekarier. Alla sex bibliotekarierna har erfarenhet av förmedling och inköp av skönlitteratur. Strömblads grundläggande frågeställning är Vilken syn har bibliotekarierna på skönlitteratur och hur påverkar den förmedlingen av skönlitteratur?. (2003, s. 5) Resultatet av undersökningen visar att bibliotekarierna är storläsare med en bred litterär smak. Strömblad kommer precis som Karner Smidt fram till att bibliotekarier har en litterär smak som ligger mellan det höga och det låga. Bibliotekarierna anser att låntagarna läser av samma anledningar som de själva, nämligen för avkoppling, för att bli berörda och för att ta del av skildringar av miljöer och människor. De tror dock att en stor grupp låntagare läser mycket likartad litteratur som enbart ger underhållning. (Strömblad 2003, s. 75f) Vid bokinköp använder bibliotekarierna sig mycket av Btj:s recensioner och även till viss del recensioner i dagspressen. Bland bibliotekarierna fanns en uppfattning att efterfrågan har en större betydelse vid de mindre än de större biblioteken. Förmedlingen av skönlitteratur sker genom skyltning, bokprat och författarprogram. Strömblad anser att folkbildningstanken är tydlig hos alla bibliotekarierna. De anser att man inte ska vara neutral vid förmedlingen av litteratur. Uppgiften är istället att föra den goda litteraturens talan. De menar emellertid att de respekterar allas smak och inte försöker påverka en vuxen människa som vet vad han eller hon vill ha. (ibid., s. 85) Majoriteten av bibliotekarierna anser att det skulle behövas mer skönlitteratur på utbildningen för bibliotekarier. De två som anser att det var tillräckligt med skönlitteratur är också de som är äldst av de intervjuade och de gick utbildningen runt (ibid., s. 59) 2.3 Förhållandet mellan kvalitets- och populärlitteratur I detta kapitel kommer jag först att föra ett allmänt resonemang kring förhållandet mellan kvalitets- och populärlitteratur då jag kommer att presentera Robert Escarpits kretsloppsmodell och de versionerna av denna som Hans Hertel och Lars Furuland presenterar. Jag kommer också att presentera Juan Wilhelmis forskning kring vad en bra roman är. Avslutningsvis kommer jag kortfattat att redovisa vad Magnus Perssons avhandling, Kampen om högt och lågt, handlar om. Under de två nästföljande rubrikerna kommer jag att behandla först kvalitetslitteratur och sedan populärlitteratur. 13

17 Litteratursociologen Robert Escarpit menar, liksom många före och efter honom, att man kan betrakta litteraturen som en dialog. Budskapet sänds av en upphovsman till en läsekrets, vilken reagerar med tankar, ord och handlingar i en växelverkan som även inkluderar författaren. En författare kan inte ens om han vore isolerad undgå påverkan från den litterära miljön. Eftersom den litterära miljön är en del av samhället så blir man även påverkad av samhället och det dagliga livets villkor. (Escarpit 1970, s. 30f) Enligt Robert Escarpits klassiska modell finns det två litterära kretslopp, det bildade kretsloppet och det populära kretsloppet. Mellan dessa båda kretslopp finns blockadbrytarna. (Escarpit 1973, s ) Det bildade kretsloppet består av den kulturbärande gruppen. Dessa är personer som har hög intellektuell skolning och estetisk fostran och som kan bilda sig en egen personlig litterär smak. (ibid., s.88) Bokförläggaren, bokhandlaren och kritikern har viktiga positioner inom det bildade kretsloppet. Bokförläggarens urval av författarens produktion begränsar bokhandlarens urval och detta begränsar i sin tur läsarna. Kritikern gör också ett urval när han väljer vilka böcker han ska tala om och inte. Escarpit anser att alla dessa begränsningar innebär en allt snävare cirkel som kan leda till att talanger aldrig kommer fram. (ibid., s. 97) Inom det populära kretsloppet finns den kommersiella distributionen av litteratur till den stora massan. Litteraturen säljs via till exempel kiosker. Den urvals begränsning som finns i det bildade kretsloppet finns inte här. Escarpit menar att det inte finns någon möjlighet till retur från publiken till förläggaren inom det populära kretsloppet. (ibid., s. 97ff) Blockadbrytarna utför en utväxling mellan de båda kretsloppen. Det enklaste sättet är att sprida det bildade kretsloppets produktion genom en billighetsupplaga, menar Escarpit. Några andra metoder är genom filmatiseringar, tidningsserier och bibliotek. (ibid., s. 102ff) Hans Hertel, bland annat litteraturkritiker, menar att man idag måste utveckla Escarpits kretsloppsmodell. Hertel vill istället ha fem kretslopp och en mediehiss. Det första fältet består av speciallitterära kretsloppen. Hit hör de smala böckerna med en liten utgivning. Andra fältet är det populärlitterära kretsloppet, där normal-, pocket- och bokklubbsutgåvorna finns. Det masslitterära kretsloppet är det tredje fältet. Där finns kioskromaner och triviallitteratur, men också kvalitetsböcker som blir storsäljare. Fjärde fältet är det intermediala kretsloppet, där texter via andra medier, till exempel musik, teve, film, når ut till stor publik. Detta kan då leda till ökad bokförsäljning. Femte fältet är det orala kretsloppet och syftar på den muntliga traditionen. Ibland blir material från det orala kretsloppet böcker, menar Hertel. De fem kretsloppen sammanförs genom en mediehiss. Denna hiss kan antingen lyfta eller sänka en bok genom systemet. Böckernas status är alltså föränderlig. (Hertel 1997, s. 207f) Lars Furuland vill också utveckla Escarpits modell. Han anser att det nu finns tre kretslopp och att bokklubbarna är det tredje. Bokklubbarna har drag både från det bildade och det populära kretsloppet, menar Furuland. (1997, s. 45) 14

18 Furuland anser att biblioteken hör till det bildade kretsloppet, då de ansluter sig till de etablerade värderingsnormerna, koncentrerar sig på den typ av böcker som säljs i bokhandeln och har en professionell utbildning av sina litteraturförmedlare, i det här fallet bibliotekarier. (ibid., s. 45) Juan Wilhelmi menar i boken Smak eller värde- en filosofisk undersökning av litterära omdömen att vi pendlar mellan två motsatta ståndpunkter när gäller att fälla estetiska omdömen. Den ena ståndpunkten går ut på att det inte kan vara en tillfällighet att det finns en enighet om vilka konstverk som har ett stort värde, till exempel klassikerna. Det måste finnas objektiva kriterier som avgör vad som är bättre än andra. Men den andra ståndpunkten går ut på att ingen har lyckats formulera sådana kriterier som alla kan acceptera. Då ställer Wilhelmi sig frågan om estetiska värden egentligen endast är ett uttryck för personlig smak och alltså subjektiv. (1999, s. 7) Detta leder till ett resonemang om två motsatta estetiska läror, objektivitet och subjektivitet. Men Wilhelmi hävdar att detta är en intellektuell ovana som sammanhänger med att man betraktar konstverket som ett objekt. De som är objektivister talar om konstverkets kvalitéer som objektets egenskaper medan de som är individualister ser på kvaliteten som en projektion på objektet av den individuella reaktionen. (Wilhelmi 1999, s. 152) Wilhelmi anser att man kan mena många olika saker när man säger att en roman är bra. Han tar upp fyra olika punkter. Den första är att en läsare kan säga att en roman är bra om den uppfyller hans/hennes förväntningar. Den andra punkten är att en läsare kan tycka att en roman är bra när den överensstämmer med hans/hennes ideologi eller motiverar han/henne att inta en viss ideologi. Den tredje punkten är att man med bra roman menar en teknisk fullkomlighet. Under den fjärde punkten tar Wilhelmi upp att man kan säga att en roman är bra om man anser att författaren har något viktigt att säga om mänskligheten. (ibid., s. 75) En roman kan alltså få omdömet dålig om läsaren och författaren inte har samma intentioner (ibid., s. 63). Magnus Persson har skrivit en avhandling om kampen mellan högt och lågt i dagens kultur och litteratur. Han diskuterar vad masskultur egentligen är. Persson anser att begreppet masskultur är motsägelsefullt. Det kan beteckna både den stora massans kultur och också en kultur som är massproducerad. Bilden av en speciell kultur för massan som anses låg och mindre värd kan spåras så långt tillbaka som till antiken. Då man redan hos Herakleitos kan hitta bilden av att det som är vanligt och omfattas av många är motsatsen till det goda och sköna. (Persson 2002, s. 20ff) Persson anser att massmedierna spelar en stor roll i debatten om masskulturen. Kritiken av masskulturen är ofta det samma som kritiken som kommer från massmedierna. (ibid., s. 27) Persson har i sin avhandling undersökt sina frågor om högt och lågt med utgångspunkt i romaner från författarna Jan Kjærstad, Peter Høeg och Kerstin Ekman. Resultatet visar att utbytet mellan högt och lågt i romanerna är mångfacetterat. Alla tre romanerna är deckare, men de använder sig av det estetiskt låga på olika sätt. Persson anser att romanerna visar hur den höga och låga litteraturen ständigt förändras och utvecklas över tid (ibid., s. 325f). Persson menar att romanerna har vitaliserats i mötet med lågkulturen. 15

19 Traditionellt sett betraktar vi hierarkin mellan högt och lågt som vertikal med en överordnad (högt) och en underordnad (lågt). Men Persson menar att i romanerna bryts denna hierarki upp och högt och lågt förekommer istället sida vid sida. (ibid., s. 336f) Kvalitetslitteratur Under denna rubrik kommer jag att föra ett resonemang om vad kvalitets litteratur och kanon är för något genom forskarna Hugo A Meynell och Harold Bloom. Jag presenterar också en magisteruppsats som skrivits angående bibliotekariers litterära kanon. Hugo A Meynell är en brittisk konst- och religionsfilosof. I sin bok En fråga om smak? diskuterar han kring estetiska värderingar och om det finns något sådant som objektiv konstkritik eller om det egentligen endast handlar om den subjektiva smaken. Ett av kapitlen i boken handlar om god litteratur. Meynell menar att det finns fyra punkter som man brukar värdera litterära verk i proportion till: 1. Verkets exemplifiering och gestaltning av saker av central betydelse i mänskligt liv. 2. Originaliteten i språkanvändningen och behandlingen av intrig, karaktär och situation osv. 3. Verkets representation av personer, ting och omständigheter. 4. Deras övergripande enhet i mångfalden av substans och effekt. (Meynell 1997, s. 81) Beträffande punkt 1 menar Meynell att det tillhör det sunda förnuftet att stora romaner bör behandla viktiga istället för triviala frågor. Han utvecklar detta resonemang med att om en roman har en trivial livsåskådning spelar det ingen roll hur övertygande romanen är i framställningen av karaktären och situationen, den kan ändå aldrig tillhöra de främsta romanerna. Moraliskt engagemang är också av stor betydelse för hur stort ett verk kan bli. (ibid., s.82ff) När det gäller punkt 2 så påpekar Meyell att det finns stora författare som inte är några stora stilister (ibid., s. 88). Genom att använda sig av ovanlig eller originell hantering av karaktären eller situationen så skapas en funktion som leder till en chock så att läsarna kommer till insikt om hur det verkligen förhåller sig. Intrigen och karaktärerna ska också vara oförutsägbara. (ibid., s. 90) Meynell drar också slutsatsen att detektivromaner inte kan vara stor litteratur oavsett hur bra de än är i sin genre. Denna slutsats drar han utifrån att kännetecknet för en detektivroman är att intrigens utveckling är det viktigaste och detta menar Meynell leder till att man skadar den återgivning och analys av karaktärer och motiv och det moraliska allvaret som ska känneteckna den stora skönlitteraturen. (ibid., s. 91) När det gäller punkt 3 menar Meynell att en av litteraturens viktigaste funktioner är att göra läsaren kunnig i att betrakta människor, ting och samhälle i ett nytt ljus (ibid., s. 92). Med punkt 4 menar Meynell att litteratur av det bättre slaget är de romaner som har en bestämd centralstruktur som alla element i romanen kan relatera till. En romanförfattares intention ska alltid kunna uttryckas i ord annars är det inget ämne för 16