SkolFam och SkolPrev i Göteborgsregionen

Transkript

1 SkolFam och SkolPrev i Göteborgsregionen Erfarenheter från av att arbeta förebyggande för att stärka utsatta barn i deras skolgång Susanne Liljeholm Hansson 1

2 Innehåll 1. Inledning...4 SkolFam inom Göteborgsregionen...5 FoU i Väst/GR:s roll...6 En rapport om erfarenheter Forskning om familjehemsplacerade barn och deras skolgång...8 Studie om risker för negativ utveckling...8 Tre riskgrupper identifieras...9 Framgång i skolan en skyddande faktor Vad är SkolFam?...10 Projektet startar i Helsingborg...10 SkolFams arbetsmodell...11 Resultat av SkolFam-projektet...12 Spridning av modellen...12 SkolFam-inspirerade verksamheter SkolFam i Göteborgsregionen förberedelser och start...14 Förberedelser...14 Utökad målgrupp...15 FoU i Väst/GR:s roll...15 Ett utvecklingsprojekt med forskningsstöd...15 Teamen på plats...16 SkolFam varumärkesskyddas och manualbaseras...17 Biskopsgården exkluderas...17 Uppstarten...18 Omorganisation i Göteborgs Stad

3 Ny information från SkolFam i Helsingborg...19 Tjörn och Stenungsund kommer med i GR-samarbetet SkolFam i Göteborgsregionen det fortsatta arbetet...21 SkolFam Angered...21 Samarbetet med skolorna...22 Kartläggning och nätverksmobilisering...23 Barnens upplevelser av kartläggningen...24 Utvecklingsarbete inom SkolFam-nätverket...24 SkolPrev Västra Hisingen Familjehem...26 Samarbetet med skolorna...27 Kartläggning och nätverksmobilisering...27 Barnens upplevelser av kartläggningen...29 Erfarenheter och utvecklingsmöjligheter...30 SkolPrev Västra Hisingen Försörjningsstöd...32 Information och förankring...33 Samarbetet med skolorna...34 Kartläggning och nätverksmobilisering...35 Barnens upplevelser av kartläggningen...36 Språkets betydelse...36 Erfarenheter och utvecklingsmöjligheter Kunskapsspridning seminarier, nätverk och rapport Projektet på FoU i Väst/GR avslutas...41 Det fortsatta regionala arbetet...43 Referenser

4 1. Inledning Det här är samhällets barn. De borde ha rätt till samma möjligheter som alla andra. Jag är nog en av många som påverkats starkt av forskningen om familjehemsplacerade barn och deras skolgång, som det talats om så mycket under senare år, och som visar att dessa barn statistiskt sett har betydligt sämre förutsättningar än andra barn att skapa sig en bra framtid. Forskare som till exempel Bo Vinnerljung i Stockholm och Helena Johansson, Ingrid Höjer och Margreth Hill i Göteborg har på olika sätt visat att en större andel av de familjehemsplacerade barnen inte fortsätter studera efter grundskolan samt att de i lägre grad än andra fortsätter studera efter gymnasiet (Vinnerljung m.fl. 2010, Hill m.fl. 2011). De löper också större risk att drabbas av stora svårigheter längre fram i livet, som till exempel alkohol- och drogmissbruk, kriminalitet, hälsoproblem, svårigheter att få ett arbete som de kan försörja sig på samt att begå självmord. Forskningsresultatet som gäller de familjehemsplacerade barnen visar att sämre förutsättningar gäller till stor del även för andra barn från särskilt utsatta grupper, som till exempel barn som växer upp under ekonomiskt knappa förhållanden samt flyktingbarn. Dessa dystra fakta har som sagt gjort stort intryck på många av oss, och kanske framförallt på personer som är yrkesverksamma inom grundskola och socialtjänst. Det här handlar om samhällets barn, sa Bo Vinnerljung om de familjehemsplacerade barnen vid ett av sina föredrag i Göteborg. De har ofrivilligt hamnat i samhällets vård, och de data han visar kan tolkas som ett slags facit på hur bra de faktiskt har tagits omhand. Men, påpekar både Vinnerljung m.fl. och Hill m.fl. (ibid.), de nedslående uppgifter- 4

5 na till trots, finns det i deras forskning också resultat som visar på potential att förändra utvecklingen, och en av de allra viktigaste av dessa möjligheter är att få lyckas i skolan. De barn från de utpekade riskgrupperna som klarar av sin skolgång med godkända betyg, och som skaffar sig gymnasiekompetens, lyckas i hög grad lura sitt statistiska öde, och klarar sig i stort sett lika bra i sitt fortsatta liv som övriga ungdomar. De gånger jag har närvarat vid föredrag där forskningsresultat av detta slag har presenteras, brukar det vid denna tidpunkt inträffa en kollektiv insikt om att något måste göras åt saken. Ganska snart därefter uppstår frågor som: Men, varför fungerar det inte med den vanliga skolan? och Hur skulle man kunna göra för att ge de här barnen en bättre utgångspunkt i livet? Vinnerljung har då börjat tala om ett projekt i Helsingborg, som han följer vid namn SkolFam. I korta ordalag går detta ut på att ett team (bestående av en psykolog, en specialpedagog samt den socialsekreterare inom socialtjänsten som är ansvarig för ett barn under en familjehemsplacering) testar barnets kunskaper och inlärningsförmåga vid två tillfällen med två år emellan. Under mellantiden fungerar teamet som initiativtagare, pådrivare, motivatörer och handledare i förhållande till lärarna på den skola där barnet går samt för familjehemsföräldrarna. Utifrån testresultaten utformas en individuellt anpassad handlingsplan som syftar till att ge barnet stöd för att komma ikapp med sina studier inom de områden där så behövs. När två år har gått görs testerna om på nytt och det går då på ett ganska övertygande sätt att se resultatet av ansträngningarna. Kanske är det på grund av SkolFams målgrupp som just gruppen familjehemsplacerade barn kommit att stå i fokus i denna debatt. Och dessutom är det kanske särskilt svårt att värja sig för det faktum att barnen i samhällets vård faktiskt inte får de livsförutsättningar de förtjänar. Trots detta är det viktigt att inte glömma bort att det även finns andra grupper som riskerar samma öde. En grupp som det till exempel talas mindre om i det här sammanhanget är de institutionsplacerade barnen, vilken är en av de grupper som Hill, Höjer och Johansson studerar. Man bör också komma ihåg de två andra riskgrupper som Vinnerljung lyfter fram. Det rör sig om barn som lever med ungefär samma grad av förhöjd risk som de familjehemsplacerade barnen, nämligen ekonomiskt utsatta barn samt flyktingbarn. SkolFam inom Göteborgsregionen I Göteborgsregionen var det två stadsdelsförvaltningar, Västra Hisingen (då SDF Biskopsgården) och Angered (då SDF Gunnared), som var först ut med att införa Skol- Fam. De första stegen mot att bilda egna team togs under våren Eftersom Gunnared och Biskopsgården är två socioekonomiskt synnerligen utsatta stadsdelar, beslutade man sig inom båda förvaltningarna för att inte bara satsa på de familjehemsplacerade 5

6 barnen, utan även på grupperna ekonomiskt utsatta barn och nyanlända flyktingbarn. I Biskopgården valde man att starta två team ett för de familjehemsplacerade och ett för de två övriga grupperna, vilket man då valde att kalla SkolPrev. I Gunnared var ambitionen att samma team skulle ägna sig åt samtliga tre riskgrupper. Under satsningens gång har ett stort antal av de övriga stadsdelsförvaltningarna och kranskommunerna inom Göteborgsregionen visat intresse för modellen. Av dessa har (när denna rapport skrivs) Tjörn och Stenungsund, som startade ett gemensamt SkolFam-team under 2010, kommit längst. FoU i Väst/GR:s roll Redan i ett tidigt skede kom FoU i Väst/GR med i implementeringsprocessen av modellen i Göteborgsregionen. Från att i början ha haft en ganska oklar roll kom utformningen, med finansieringsstöd från Länsstyrelsen i Västra Götalands län, med tiden att handla om att erbjuda processtöd till de involverade stadsdelarna och kommunerna. Detta har inneburit att jag (Susanne Liljeholm Hansson) tillsammans med Elisabeth Beijer vid FoU i Väst/GR, sedan starten har följt arbetsprocessen på nära håll, bland annat genom att arrangera interna träffar mellan chefer, teammedarbetare och övriga involverade, sprida information och föra mötesprotokoll. För att sprida kunskap till övriga intresserade i regionen har vi dessutom anordnat en del spridningsträffar samt konferenser där vi tillsammans med personal från SDF Västra Hisingen och SDF Angered har berättat om hur arbetet med SkolFam har fortskridit i Göteborgsregionen. En rapport om erfarenheter Den starkast bärande kraften för arbetet med SkolFam och SkolPrev har varit övertygelsen bland samtliga involverade, om att satsningar på skolgången för barn från särskilt utsatta grupper är något synnerligen viktigt. Denna övertygelse tillsammans med teammedarbetarnas entusiasm för uppgiften, en reflekterande inställning samt tidigare kunskaper och erfarenheter av att arbeta med barns lärande, har varit det som drivit processen framåt under projektets gång. Införandet av SkolFam och SkolPrev i försöksstadsdelarna har visat sig ge många positiva effekter, och vissa av de inledande tveksamheterna har i stort sett visat sig vara grundlösa. Lärdomarna från SkolPrev-satsningen på Västra Hisingen har också bidragit till att uppmärksamma vissa strukturella problem, som till exempel att undervisningen av barn boende i särskilt socialt utsatta områden ibland stämmer dåligt överens med hur kunskapsbehoven ser ut där. Under resans gång har teamen också stött på en hel del svårigheter, som till exempel hur man skall få gehör för den egna övertygelsen om det absolut nödvändiga i 6

7 att lägga finansiella resurser på just den här gruppen och på precis det här sättet, i en organisatorisk tillvaro där det hela tiden reses mängder av krav rörande olika utsatta grupper i samhället. En annan utmaning har handlat om att försöka orientera sig mellan olika sätt att tänka och förstå. Särskilt problematiskt har detta varit när vad som kan anses som förnuftigt och bra enligt en forskningslogik och utifrån ett utvärderingsperspektiv, inte alltid stämmer överens med vad som är klokt och förståndigt utifrån det egna organisatoriska eller professionella perspektivet eller med de politiska kraven på organisationen. Med denna skrift vill vi som på ett eller annat sätt varit involverade i implementeringen av SkolFam och SkolPrev dela med oss av våra erfarenheter såväl av positiva upplevelser som av de svårigheter vi stött på till andra som kanske står inför en liknande arbetsprocess. Skriften bygger framförallt på minnesanteckningar från våra gemensamma möten samt på intervjuer med de tre teamen i Göteborg. Intervjuerna ägde rum under hösten 2011 och transkriberades därefter i sin helhet. För att skriften skall ligga så nära teammedlemmarnas egen uppfattning som möjligt om sitt arbete med SkolFam respektive SkolPrev har samtliga intervjuade getts möjlighet att ändra i texten efter att skriften har sammanställts. I en andra läsomgång har övriga involverade medarbetare och chefer i de båda stadsdelarna getts möjlighet att tycka till om och ändra i texten. För att visa på det sammanhang där erfarenheterna skapats finns också en redogörelse för den forskning som SkolFam-modellen bygger på samt en beskrivning av SkolFam-projektet i Helsingborg. Informationen till dessa delar är framförallt hämtad från en presentation av Bo Vinnerljung i Göteborg samt från SkolFams webbplats: l 7

8 2. Forskning om familjehemsplacerade barn och deras skolgång Eftersom SkolFam-projektet till största delen vilar på forskning gjord av Bo Vinnerljung och hans kollegor vid Socialstyrelsen samt Stockholm universitet, och dessutom kan betraktas som ett försök att tillämpa dessa forskningsresultat i praktiken, är det i första hand denna forskning som refereras till i detta avsnitt. För en mer detaljerad beskrivning av dessa forskningsresultat hänvisas till kapitel sju i Social Rapport 2010 (Socialstyrelsen 2010). Studie om risker för negativ utveckling Vinnerljung ägnar sig i stor utsträckning åt så kallade registerstudier, vilket betyder att han samkör ett flertal nationella dataregister. Hans forskning befinner sig på en populationsnivå, det vill säga den handlar om stora befolkningsgrupper och inte om enskilda individers levnadsöden. I undersökningen om familjehemsplacerade barn har han samlat in material som rör personer födda 1972 till 1981, varav cirka har vuxit upp i ett familjehem. I studien har personerna följts från det år de fyllde sexton fram till år Att utifrån register kunna säga något om hur folk har det i sina liv är inte helt enkelt, och att försöka identifiera några givna faktorer som kan sägas vara tecken på ett gott liv, är ganska omöjligt. Däremot finns det ett antal tillstånd och händelser som av flertalet invånare i vårt samhälle betraktas som oönskade, som till exempel allvarlig psykisk ohälsa, självmord, missbruk och kriminalitet. Några ytterligare faktorer som brukar nämnas i sammanhang som detta är tonårsföräldraskap, låga eller ofullständiga betyg från årskurs nio, avsaknad av fortsatt utbildning efter grundskolan samt långvariga försörjningsproblem. 8

9 Tre riskgrupper identifieras För att kunna säga om någon grupp i samhället löper större risk än någon annan letar man i en-lighet med denna forskningsdesign efter statistiska överrisker, vilket i mer dagligt tal brukar benämns som ett visst odds. Man tittar alltså efter hur stor risken är för att ett visst negativt utfall skall inträffa är det precis samma för alla, eller löper vissa grupper i samhället en större eller mindre risk i förhållande till normalpopulationen? I sina studier fann Vinnerljung att tre grupper skiljde sig särskilt mycket från befolkningen i övrigt, det vill säga hade i betydligt högre utsträckning än andra under de aktuella åren hamnat i något av de tillstånd som betecknas som oönskade utfall. Den allra mest utsatta gruppen visade sig vara personer som tidigare i livet blivit placerade utanför sin familj av socialtjänsten. En grupp med nästan lika stora svårigheter bestod av personer som vuxit upp i familjer med långvariga ekonomiska svårigheter, och den tredje gruppen var personer som under sin barndom kommit till Sverige som flyktingar. I statistiska sammanhang talas ibland om överrisker som i det vardagliga livet kan uppfattas som ganska små (exempelvis att äta en viss sak regelbundet ökar risken för en viss sjukdom med 0,012 %). Vinnerljung betonar att när han talar om överrisker i förhållande till de placerade barnen och de övriga riskgrupperna, rör det sig inte om den här typen av små variationer, utan om statistiskt sett mycket stora överrisker. För att nyansera denna dystra prognos, poängterar Vinnerljung att ett flertal studier också visat att två av tre riskbarn trots denna överrisk, ändå klarar sig hyggligt i trettioårsåldern. Framgång i skolan en skyddande faktor Men finns det då några omständigheter som kan gynna en positiv utveckling? Enligt Vinnerljung rör det sig i huvudsak om två förhållanden kön samt utbildning. Han pekar på ett flertal studier (se exempelvis Werner & Smith 2003; Pilling 1990) där man visat att pojkar löper en betydligt större risk än flickor för en negativ utveckling. När det handlar om att främja en gynnsam utveckling är dock detta ett ganska oväsentlig resultat, eftersom en persons kön är något som inte går att påverka. Utbildning å andra sidan är något som i högsta grad går att påverka, varför framgång i skolarbetet och fortsatt utbildning efter grundskolan framträder som den sannolikt allra mest skyddande faktorn. Han nämner också att det betyg en elev lämnar grundskolan med är en oerhört stark prediktor för hur det skall gå för ett barn senare i livet, ett förhållande som inte bara gäller för barnen i riskgrupperna, utan för alla barn. Att gå ut skolan med mycket låga eller ofullständiga betyg innebär en så stor riskfaktor att inte ens i andra fall starkt skyddande faktorer, som till exempel hög utbildningsnivå hos föräldrarna, förmår att uppväga riskerna. l 9

10 3. Vad är SkolFam? När man som yrkesverksam inom skola eller socialtjänst får ta del av Vinnerljungs forskningsresultat uppstår förmodligen ganska automatiskt frågor om vad man kan göra åt den beskrivna situationen samt hur man skall kunna använda den här kunskapen. Och den plats där dessa tankar slog rot allra först var i Helsingborgs kommun. Vinnerljung inledde här ett samarbete med en projektgrupp, och den modell man så småningom kom fram till går under namnet SkolFam. I detta sammanhang beskrivs framförallt den arbetsmodell som utvecklades under den inledande projekttiden. (För den som vill läsa mer om SkolFam hänvisas till deras webbplats där det finns hänvisningar till ett flertal artiklar och rapporter om verksamheten). Projektet startar i Helsingborg SkolFam startade som ett försöksprojekt 2005 drivet av Skol- och fritidsnämnden och Socialnämnden i Helsingborg (Isaksson m.fl. 2009). Projektledningen bestod av en styrgrupp och en ansvarig projektledare. Syftet var att utarbeta en modell som gjorde det möjligt att skapa så optimala förutsättningar som möjligt för de familjehemsplacerade barnens skolgång. Till projektet valdes 25 familjehemsplacerade barn i åldern sju till elva år ut. Tillsammans bodde dessa barn i 24 olika familjehem och gick på 22 olika skolor i södra Sverige. Eftersom det i SkolFam-modellen i första hand är barnets nätverk man samarbetar med var totalt cirka 200 personer inblandade i projektet. Redan från början var tanken att arbetet skulle kunna utvärderas på ett forskningsmässigt sätt, och därför sågs det som viktigt att enas kring vissa urvalsprinciper samt att försöka få gruppen så enhetlig som möjligt (ibid.). En mer långsiktig ambition med projektet var att också utveckla en organisation och en arbetsmodell som kunde spridas till fler barn. 10

11 För det operativa arbetet ansvarade ett team bestående av en specialpedagog, en psykolog samt den socialsekreterare som var ansvarig för barnet under placeringen (ibid.). SkolFam avslutades som projekt 2008 och drivs därefter vidare som ordinarie verksamhet. SkolFams arbetsmodell I projektgruppen enades man om att arbetet skulle följa en viss gång (se bild 1 nedan). Presentation 5. Återkoppling Analys 2 2. Skola och familjehem involveras 3. Kartläggning 1 6. Utbildningsplan 7. Genomförande 8. Uppföljningsmöten 11. Återkoppling Ny utbildningsplan 4. Analys 1 9. Kartläggning Fortsatt uppföljning Bild 1: SkolFams arbetsmodell (Isaksson m.fl. 2009) Denna modell kan delas in i fyra olika delprocesser där den första handlar om kartläggning av elevens behov av stöd i undervisningen (ibid.). Teamet kontaktar den skola barnen går på och presenterar modellen för familjehemsföräldrar och skolpersonal. Därefter testas barnet av SkolFam-teamets psykolog och specialpedagog 1. Samtliga tes- 1. De pedagogiska tester som används är Ingvar Lundbergs läsförståelsetest, DLS läshastighet med förståelse, DLS rättstavning, DLS ordförståelse, Christer Jacobssons läskedjor samt Olof Magnes matematikdiagnoser. De psykologiska testerna består av WISC III/WISC IV, Becks ungdomsskalor, SDQ samt ABAS. 11

12 ter är normerade, vilket innebär att de ger svar på hur det testade barnet ligger till i förhållande till normalpopulationen. I nästa fas handlar det om analys och dokumentation. Resultaten från testmaterialet ger teamet en bild av barnets styrkor och svagheter vad det gäller förmåga till inlärning samt kunskapsnivå inom olika områden. Utifrån denna analys arbetar man sedan fram ett antal områden som barnet behöver få extra stöd i för att bättre kunna prestera efter sin förmåga i skolarbetet. Därefter presenterar teamet sin analys för skolpersonal och familjehemsföräldrar, och arbetar sedan tillsammans fram en individuell handlingsplan för hur det fortsatta skolstödet till barnet skall se ut. Under två års tid arbetar sedan skolan med att uppfylla dessa målsättningar. SkolFam-teamet kommer till skolan på regelbundna uppföljningsträffar och deras roll i detta skede är framförallt att stötta och handleda skolpersonalen i hur de kan arbeta. Efter dessa två år görs samtliga tester om på nytt, och det är då möjligt att utvärdera effekten av satsningen. SkolFam-teamet fortsätter även därefter att följa upp barnets skolsituation fram till och med att han eller hon går ut nionde klass, men gör vanligen inga nya tester. Resultat av SkolFam-projektet När samtliga 25 barn i den inledande gruppen hade blivit kartlagda en andra gång var det möjligt att utläsa effekten av satsningen även på gruppnivå (ibid.). Det visade sig då att samtliga barn hade fått en signifikant högre prestationsförmåga, att medelvärdena hade förbättrats i nästan alla pedagogiska tester, att läshastigheten hade ökat signifikant samt att barnens relationer och prosociala förmåga hade förbättrats. Dessa i högsta grad goda resultat innebar att man i Helsingborg beslutade sig för att metoden framöver skulle vara en permanent del av arbetssättet i förhållande till de familjehemsplacerade barnen. Spridning av modellen De goda resultaten från SkolFam-projektet innebar att man ifrån projektledningens sida började fundera på om det inte vore en bra idé att sprida modellen till fler kommuner i landet. Samtidigt rörde det sig om en ganska liten grupp barn. Det var också osäkert om det var modellen i sig som hade gett de goda resultaten eller om det fanns andra faktorer som påverkade. För att verkligen kunna säkerställa att modellen var överförbar till andra ställen behövde den replikeras, och först ut i detta arbete var Norrköpings kommun som kalllade sitt projekt för Skol-Fam II. Efter ett tag började Allmänna Barnhuset och SKL att intressera sig för modellen och tillsammans med dem och Norrköping tog Helsingborg initiativet till en större nationell replikering. En förfrågan gick ut till landets kommuner och FoU-enheter, och de intresserade bjöds in till en informationsträff på SKL våren 12

13 2009. Till detta inledande möte kom ett stort antal representanter, men eftersom Skol- Fam-satsningen betydde ganska omfattande engagemang för kommunerna, bedömdes i slutändan bara tre kommuner/stadsdelar (SDF Gunnared i Göteborg, SDF Biskopsgården i Göteborg samt Gävle kommun) uppfylla de krav som man från SkolFam-ledningens sida ansåg som nödvändiga förutsättningar. För att stötta utvecklings- och kunskapsprocessen inom de nya SkolFam-kommunerna bjöds även de FoU-enheter som kommunerna tillhörde med i samarbetet, och för Göteborgsstadsdelarna var detta FoU i Väst/GR. Allmänna Barnhuset och SKL anordnade sedan ett antal träffar i Stockholm då SkolFam-modellen introducerades. Man bjöd också in till en tvådagarsträff på Sätra Bruk. Vid de första mötena deltog framförallt chefer från skola och socialtjänst, men efterhand som processen fortskred på hemmaplan och man började anställa personal till teamen, kom även de med på träffarna. SkolFam-inspirerade verksamheter SkolFam-modellen ligger också till grund för en satsning som kallas UTSIKTER och som pågår på sju skolor i Helsingborg och Landskrona. Satsningen inleddes i projektform 2007 och syftar till bättre utbildning och hälsa bland barnen i de båda kommunerna. Enligt en informationsbroschyr ( drivs verksamheten idag som ett långsiktigt, forskarstött utvecklingsarbete med flera medverkande kommunala förvaltningar. UTSIKTER handlar om att öka chanserna för att alla barn, oavsett bakgrund, skall kunna göra det bästa av sina förmågor. På individnivå arbetar ett team bestående av en psykolog och en specialpedagog med barn vars familjer uppburit försörjningsstöd under lång tid samt med barn som nyligen kommit till Sverige. Teamet undersöker enskilda barns möjligheter till utveckling, föreslår individuellt anpassade insatser samt följer upp detta arbete. Parallellt med detta pågår på skolorna ett arbete på gruppnivå vilket innebär pedagogiska och hälsomässiga kartläggningar och analyser av hela klasser. Informationen från dessa används sedan som underlag för insatser på gruppnivå. l 13

14 4. SkolFam i Göteborgsregionen förberedelser och start Arbetet med SkolFam inom Göteborgsregionen kan lättast skildras i form av ett antal faser, varav de två inledande ges en mer ingående beskrivning i detta kapitel. Efter det första mötet på SKL i Stockholm påbörjades en ganska lång förberedelsefas, då man inom de båda stadsdelsförvaltningarna planerade för sina nya verksamheter samt anställde teammedarbetare. När teamen fanns på plats och började göra kartläggningar gick arbetet in i en uppstartsfas. Eftersom SkolFam var en ny metod för samtliga involverade innebar denna tid många frågetecken för teamen kring hur de skulle agera i olika typer av situationer. Utbytet mellan Göteborgsteamen var under denna period därför mycket stort. Förberedelser För att kunna utbyta idéer och erfarenheter bestämde sig representanterna för de båda Göteborgsstadsdelarna och FoU i Väst/GR att träffas regelbundet, och hösten 2009 träffades vi för första gången. Ifrån Gunnareds sida rapporterades då att man hade ganska lång väg kvar för att komma igång med teamarbetet, eftersom man hade svårigheter med att hitta personal med de kvalifikationer som behövdes. Viljan från de operativa leden att driva projektet var omfattande, men stödet från de övre chefsleden, framförallt inom skolan, var i detta läge inte tillräckligt. Stadsdelen befann sig dessutom i en svår ekonomisk situation. Utöver de sparåtgärder som redan genomförts var nya att vänta. I Biskopsgården såg vid denna tidpunkt läget betydligt ljusare ut. Här kom SkolFaminitiativet gemensamt från cheferna inom skola och IFO, och det fanns också ett stort politiskt stöd för att sätta extra fokus på skolgången hos barn från de aktuella riskgrupperna. Två team skulle sättas samman genom att man omdirigerade personalresurser 14

15 från befintliga verksamheter. Utöver psykolog och specialpedagog planerades även för en socialpedagog i de båda teamen. Anledningen var, som man uttryckte det, att man ville säkerställa att även det sociala perspektivet kom med i kartläggningsarbetet. Utökad målgrupp I både Biskopsgården och Gunnared fanns vid denna tidpunkt planer på att utöka Skol- Fams målgrupp till att inte bara omfatta familjehemsplacerade barn, utan också barn från ekonomiskt utsatta familjer samt flyktingbarn. Denna fråga innehöll emellertid flera frågetecken, som till exempel vilken roll socialtjänsten skulle ha i förhållande till dessa barn samt om man skulle arbeta på samma sätt med dem som med de familjehemsplacerade vad gällde tester, uppföljning och liknande. FoU i Väst/GR:s roll En annan fråga var vilken funktion FoU i Väst/GR skulle ha i detta samarbete. Den roll som föreslogs var att fungera som en träffpunkt för erfarenhetsutbyte och dialog med ansvar för dokumentation och informationsspridning. I förhållande till övriga kommuner och stadsdelsförvaltningar som visat intresse för SkolFam, men som inte kommit med i nationella projektet, bestämdes att FoU i Väst/GR skulle fungera som kontaktlänk och kunskapsspridare. Ett utvecklingsprojekt med forskningsstöd En fråga som vållade projektgruppen mycket huvudbry var huruvida teamen ingick i ett regelrätt forskningsprojekt eller inte. Efter samtal med Bo Vinnerljung stod det dock klart att forskningen inom SkolFam inte var av detta slag utan var att betrakta som ett kommunalt utvecklingsprojekt med forskarstöd. Ett sådant innebär att hela projektet och allt testmaterial ägs av kommunerna själva och inte av någon forskare. Vidare innebär detta att de lagstadgade forskningsetiska principerna inte behöver tillämpas, det vill säga det behövs ingen etikgranskning och det är heller inte nödvändigt att inhämta skriftliga informerade samtycken från vårdnadshavare eller biologiska föräldrar. De forskare som är knutna till SkolFam fungerar endast som vetenskapliga rådgivare som bistår med analys och redovisning av data från kartläggningarna. Forskarna knutna till SkolFam påpekade att det i ett första skede av en utvärderingsstudie likt denna alltid är bäst att hålla sig till en strikt replikering av det som redan finns eftersom det annars inte går att göra några jämförelser och utan jämförelser kan man aldrig uttala sig om effekter av insatsen på gruppnivå. Detta innebar att om förutsättningarna i någon av de båda Göteborgsstadsdelarna ändrades alltför mycket i förhållande till grundmodellen, skulle man gå miste om möjligheten att jämföra resultaten på nationell nivå. 15

16 En annan viktig sak, om man vill kunna säga något om effekten av insatsen på gruppnivå, är att vara noga med urvalskriterierna. SkolFam-forskarnas råd till de båda Göteborgsstadsdelarna var därför att ringa in en viss grupp utifrån till exempel ålder, och att sedan ta med alla barn som ingick i denna grupp och som uppfyllde de övriga kriterierna. SkolFam-forskarna påpekade också att resultaten från Helsingborg visserligen var lovande, att det verkade som att den framtagna arbetsmodellen fungerade bra, men för att kunna få mer säker kunskap om dess effekt var det nödvändigt att få in testresultat från en betydligt större grupp barn. SkolFam-forskarna har valt att rikta in replikeringsförsöket endast mot målgruppen familjehemsplacerade barn, eftersom de SkolFam-inspirerade verksamheter som riktar sig till övriga riskgrupper, till viss del ser annorlunda ut. Eftersom SkolFamstadsdelarna i Göteborg båda två hade fått direktiv från sina organisationer att även inkludera dessa grupper i sitt arbete, var en stor fråga för teamen hur detta skulle gå till. Rådet från forskarna var att i första hand fokusera på de familjehemsplacerade barnen, eftersom det för denna grupp fanns en dokumenterad modell att arbeta efter samt på grund av svårigheterna rörande urvalet för övriga grupper. De kunde dock inte se några hinder i övrigt för stadsdelarna att ändå arbeta med dessa grupper om det fanns sådana önskemål från ledningshåll. Teamen på plats Under våren 2010 hade man i de båda stadsdelsförvaltningarna anställt samtliga medarbetare till sina blivande SkolFam-team, och tidpunkten då man skulle sätta igång på allvar närmade sig alltmer. I Biskopsgården hade det fattats beslut om att sammanlagt sjuttio barn skulle ingå i projektet. Inledningsvis tänkte man sig att hälften av gruppen skulle bestå av familjehemsplacerade barn, en fjärdedel av barn från familjer med ekonomiska svårigheter (familjer som har uppburit försörjningsstöd i minst tio av de senaste tolv månaderna) och en fjärdedel av nyanlända flyktingbarn. Av olika anledningar valde man dock till slut att inte ta med gruppen nyanlända flyktingbarn 2. Man hade planerat för två olika team. Det ena benämnde man som SkolFam-teamet. I detta skulle man arbeta med de familjehemsplacerade barnen, och det bestod av en psykolog, en socialpedagog samt en specialpedagog (samtliga anställda på halvtid). Det andra teamet valde man att kalla för SkolPrev, och detta var tänkt att vända sig till barn från ekonomiskt utsatta famil- 2. Ett stort frågetecken rörde exempelvis testningen av gruppen nyanlända flyktingbarn. För att veta vad man egentligen mäter är det viktigt att testmaterialet är på barnets hemspråk samt att den som testar behärskar detta språk. Som det såg ut i Biskopsgården vid denna tidpunkt hade man inte tillgång till något av detta. 16

17 jer. SkolPrev-teamets sammansättning var detsamma som i SkolFam. Anledningen till att man i Biskopsgården valde denna modell var att det fanns en tydlig politisk vilja att satsa på gruppen ekonomiskt utsatta barn och deras skolgång. Medel hade avsatts särskilt för denna grupp. För att ur urvalssynpunkt snäva in målgruppen, planerade teamet att välja ut barn i en viss ålder från vissa gator i Biskopsgården. Även i Gunnared var teamet nu färdigrekryterat, och där ingick en barnsekreterare från Familjehemsenheten, en psykolog och en specialpedagog (samtliga anställda på halvtid). Till skillnad från Biskopsgården valde man i Gunnared att börja i liten skala. Tanken var att åtta barn födda 1999 och 2000 skulle ingå i SkolFam-gruppen och att ytterligare åtta skulle väljas ut från skolorna i Gunnared. Det fanns en tanke om att även vända sig till barn med kontaktfamilj, men eftersom detta visade sig svårt att genomföra la man tills vidare denna tanke på is. SkolFam varumärkesskyddas och manualbaseras Vid en så kallade dialogdag på SKL den 8 mars 2010 berättades från Allmänna Barnhuset och SKL att man i Helsingborg var i färd med att kvalitetssäkra SkolFam-modellen, vilket framförallt innebar att man höll på att ta fram en manual för arbetet och att eventuella avsteg från grundmodellen måste tas upp med ledningsgruppen. Man hade också varumärkesskyddat namnet SkolFam, vilket betydde att utomstående verksamheter inte längre kunde kalla sig detta utan ett godkännande från SkolFam i Helsingborg. Det informerades också om att man var i färd med att utarbeta ett avtal för de kommuner som ville använda sig av modellen. Exakt vad detta avtal skulle innehålla var i detta läge ännu inte helt klart. Ifrån Helsingborgs sida planerade man emellertid att bjuda in till ett möte i september 2010 då detta skulle presenteras i sin helhet. Biskopsgården exkluderas Eftersom Biskopsgården valt att organisera sina båda team något annorlunda än i Helsingborg (med en socialpedagog istället för ansvarig barnsekreterare) ställde den nya informationen saker och ting på sin spets. Enligt Helsingborgsrepresentanterna var det enligt SkolFam-modellen en nödvändighet att barnsekreteraren ingick i teamet. Detta för att barnsekreteraren är den som har ansvar för uppföljning samt för att se till så att barnet får sina utbildningsbehov tillgodosedda. Ifrån Biskopsgården hävdades att man hade goda erfarenheter sedan tidigare av den tänkta arbetsfördelningen samt att man ville ta tillvara den kompetens som redan fanns i organisationen. Dessutom menade man att det under dagen hade presenterats nya förutsättningar för samarbetet, som varit okända medan man i Biskopsgården planerade för hur man skulle lägga upp SkolFam-arbetet. Vidare påpekades att man i den första inbjudan till SkolFam hade kallat samarbetet för en satsning på familjehems- 17

18 placerade barn och deras skolgång, och att det där inte hade nämnts några krav på att förbinda sig att arbeta efter en viss organisatorisk modell eller ens en viss manual. Ända sedan starten hade man från Biskopsgårdens sida haft för avsikt att innehållsmässigt till punkt och pricka följa SkolFam-modellen, vad man däremot inte förstått var att det i SkolFam-modellen även fanns ambitioner att reglera hur man i de replikerande kommunerna organiserade detta arbete. Den nya informationen gjorde att man ifrån Biskopsgården också ställde skeptiska frågor om modellens framtida användbarhet om den framöver skulle kunna spridas till många måste den väl vara så pass öppen att den är möjlig att applicera på flera olika typer av organisationer? Är det någon idé att göra en manual som är så snäv att endast ett fåtal kommuner kan använda den? Ifrån Helsingborgs sida stod man emellertid fast vid sin ståndpunkt och vidhöll att om man i Biskopsgården valde en så annorlunda teamsammansättning då var det inte längre SkolFam. Även SKL och Allmänna Barnhuset poängterade vikten av att det skulle vara den som känner barnet och som har uppföljningsansvaret som skulle ingå i teamet för att det skall räknas som SkolFam. De påpekade också att deras intention hela tiden hade varit att stötta Helsingborg i att driva detta koncept, och de tyckte att de hade varit tydliga med att det handlade om en replikering och inget annat, eftersom detta var viktigt för att modellen skulle kunna utvärderas. Uppstarten Strax innan sommaren och i början av hösten 2010 gjorde samtliga tre team sina första kartläggningar. Vid ett möte på FoU i Väst/GR i oktober detta år berättade man ifrån Gunnareds sida att barnsekreteraren var med vid alla möten med familjehemmet och skolan. I en del fall var även familjehemssekreteraren med, särskilt om det fanns problem kring familjehemsuppdraget. För att inte göra mötena för stora strävade man efter att involvera så få personer som möjligt. Att ha med en specialpedagog i teamet runt barnet upplevde man som en stor fördel, eftersom diskussionerna då framförallt fokuserades på skolsituationen. Man hade vid denna tidpunkt kartlagt två barn samt genomfört ett återkopplingssamtal. För ett tredje barn var man klar med informationsdelen. Totalt hade åtta familjehemsplacerade barn tackat ja till kartläggning. Vad det gällde gruppen barn till föräldrar med långvarit försörjningsstöd, pågick fortfarande diskussioner om vem som skulle informera föräldrarna om erbjudandet. I Biskopsgården hade teamet som arbetade i förhållande till de familjehemsplacerade barnen döpt om sig till SkolPrev Biskopsgården Familjehem, eftersom de inte längre ingick i SkolFam-samarbetet med Helsingborg. De berättade att de hittills var färdiga med kartläggningarna för fem barn. Kartläggningarna och återkopplingen hade gjorts innan sommaren medan handlingsplanen upprättades i början av höstterminen. Att det 18

19 hade gått lite tid mellan återföringen och upprättandet av handlingsplan uppfattade man från teamets sida som positivt då återföringen kom alldeles innan sommarlovet. Parterna hade hunnit ta till sig den information som framkommit och hunnit planera en del på egen hand, och det blev en bra start på höstterminen. Att det ena Biskopsgårdsteamet inte längre fick kalla sig SkolFam innebar ett namnbyte även för det andra teamet. Hädanefter kallade de sig därför för SkolPrev Biskopsgården Försörjningsstöd. Ifrån detta team berättades att man i detta läge var klara med kartläggningarna för sammanlagt tre barn, samt att man i samtliga fall även hade återfört resultaten. Totalt sett hade de påbörjat ett arbete med sex barn. De berättade också att det var ganska få barn som remitteras till dem. Det var inte särskilt många föräldrar som tackade ja till erbjudandet, vilket kanske hade att göra med hur de fick konceptet presenterat för sig av sina försörjningsstödshandläggare, som inte var särskilt insatta i frågan. För att öka kvaliteten på informationen hade man från teamets sida föreslagit att socialsekreterarna skulle kunna bjuda in någon av dem till mötet om det var någon förälder som önskade mer upplysning. Omorganisation i Göteborgs Stad En omständighet som fick stor inverkan på teamens yttre förutsättningar att kunna fullfölja sina uppdrag, var att den politiska ledningen i Göteborg beslutade att minska antalet stadsdelsnämnder och förvaltningar från dåvarande tjugoen till endast tio. Beslutet skulle verkställas vid årsskiftet 2010/2011. Detta innebar bland annat att samtliga chefer fick söka om sina tjänster, vilket orsakade en stor rotation i chefsleden. För SkolFam-teamen medförde stadsdelssammanslagningen stora förändringar. SDF Gunnared slogs ihop med SDF Lärjedalen och bildade tillsammans SDF Angered. För SkolFam-teamet där innebar detta bland annat att den stöd- och utvecklingsenhet inom skolan som de dittills tillhört lades ned. Förutom dessa frågetecken fanns också en del oklarheter kring vem som skulle bli deras chef fortsättningsvis. SDF Biskopsgården slogs ihop med SDF Torslanda och bildade tillsammans SDF Västra Hisingen. Ifrån teamens sida förutsåg man att omorganisationen även för dem skulle komma att innebära en del förändringar i chefsleden, men att detta sannolikt inte skulle innebära några organisatoriska förändringar i övrigt för deras del. Ny information från SkolFam i Helsingborg Den 20 september 2010 hölls en nationell konferens i Helsingborg då man presenterade sina tankar om det fortsatta arbetet med att sprida SkolFam nationellt. Leif Redestig, utvecklingsledare i Helsingborgs Stad, tog då återigen upp frågan om vad som behövs för att kunna avgöra värdet av modellen. Han poängterade att SkolFam var ett pågående utvecklingsarbete där man visserligen hade kunnat konstatera lovvärda 19

20 resultat för en grupp barn i en kommun, men att detta var långt ifrån detsamma som att modellen fungerade lika bra överallt. För att få ett större underlag var replikering en nödvändighet. Spridningen av modellen till övriga kommuner i landet tänkte han sig som ett ömsesidigt utbyte. För att de replikerande kommunerna skulle kunna hålla sig så nära den ursprungliga SkolFam-modellen som möjligt hade man ifrån Helsingborgs sida utarbetat en manual i två delar. I den första beskrev man de organisatoriska förutsättningarna för arbetsmodellen, och i den andra redogjordes för SkolFam-arbetet steg för steg. Redestig påpekade att det i första hand var förvaltningar som kunde uppfylla de krav som tas upp i manualen som man i det här skedet var intresserad av att samarbeta med. Att man valt att ta fram en manual samt att varumärkesskydda namnet SkolFam handlade, enligt Redestig, om att säkra kvaliteten så att namnet SkolFam skulle komma att förknippas med trovärdighet. Om det är ett bra koncept är det viktigt att inte skjuta sönder det, summerade Redestig. Det stora intresset för SkolFam var visserligen positivt, ansåg Redestig, men det hade också ställt till med en del praktiska problem. Från Helsingborgs sida mäktade man helt enkelt inte med att stå till tjänst och hjälpa alla som ville vara med. Man var tvungen att hitta fram till en fungerande ordning, och hade därför tagit fram en modell för kontakt med intresserade kommuner. När de inledande kontakterna och urvalet var avklarat tänkte man sig att de kommuner som då fanns kvar skulle teckna ett samarbetsavtal med Helsingborg. Eftersom det inte fanns någon extern finansiering av den nationella SkolFam-spridningen var man tvungen att ta betalt för de tjänster man erbjöd. Redestig poängterade också att det ifrån Helsingborgs sida inte fanns med några egna vinstintressen i bilden, utan att avgiften bara handlade om att kunna finansiera det fortsatta stödet till sina samarbetspartners samt till det gemensamma fortsatta utvecklandet av SkolFam-arbetet. De som tecknade avtal med SkolFam skulle komma att erbjudas utbildning samt tillgång till manualen, forskningsstöd, praktisk handledning, verktyg och aktuell information via nyhetsbrev och en gemensam webbplats samt möjlighet till erfarenhets- och resultatutbyte med andra SkolFam-kommuner. Tjörn och Stenungsund kommer med i GR-samarbetet Våren 2011 kommer även Tjörn/Stenungsund med i samarbetet för kommunerna inom GR. De hade beviljats utvecklingsmedel från länsstyrelsen och hade kommit med i det nationella SkolFam-nätverket som organiserades av Helsingborg. Deras ambition var att under projekttiden kartlägga sammanlagt tio barn. l 20

21 5. SkolFam i Göteborgsregionen det fortsatta arbetet Från att i början av GR-samarbetet ha haft ganska lika utgångspunkter, förändrades efterhand de organisatoriska förutsättningarna för de olika teamen en hel del, och de hamnade därför i nya positioner i relation till varandra Den första stora skillnaden inträffade när det familjehemsinriktade teamet i dåvarande Biskopsgården inte längre fick vara med i det nationella SkolFam-samarbetet tillsammans med SKL och Allmänna Barnhuset, och den andra när SDF Angered och Tjörn/Stenungsund kom med i det nationella SkolFam-nätverket organiserat av Helsingborg. FoU i Väst/GR:s medverkan i projektet avtog successivt när finansieringen från länsstyrelsen tog slut i augusti 2011, och samtidigt hade teamens efterfrågan på en regional samverkansarena av detta slag minskat i omfattning. Som en avslutning på vårt samarbete bestämdes att jag skulle försöka samla ihop de lärdomar som gjorts under denna tid, genom att intervjua teamen i Angered och Västra Hisingen var för sig om deras viktigaste erfarenheter. Detta gjordes under hösten 2011, och svaren därifrån redovisas i detta avsnitt. SkolFam Angered SkolFam-teamet i SDF Gunnared, som i samband med stadsdelssammanslagningen bytte namn till SkolFam Angered, ingår som sagt i det nationella SkolFam-nätverket som organiseras från Helsingborg. Teamets målgrupp är barn placerade i familjehem. I starten fanns planer på att även vända sig till barn från familjer med långvarigt försörjningsstöd samt till gruppen nyanlända flyktingbarn, men eftersom man i teamet menar att en sådan inriktning skulle kräva en annan typ av lokalt arbete för att kunna genomföras på ett bra sätt, har man inte arbetat vidare med detta. Parallellt med förberedelserna och uppstarten av SkolFam pågick inom den egna förvaltningen omfattande besparingsåtgärder och omorganisationer. Dessutom skedde 21

22 byten på ett flertal för verksamheten betydelsefulla chefsposter. Under hela processen har det emellertid funnits en mindre kärna av medarbetare och chefer som trott starkt på idén och som har drivit utvecklingen framåt. När intervjun sker menar teamet att SkolFam numera betraktas som en integrerad metod att det helt enkelt är så här vi arbetar med familjehemsplacerade barn inom stadsdelen. Förutom det egna förankringsarbetet, menar man att den påtagliga forskningsgrunden i SkolFam-modellen har bidragit till den legitimitet man idag uppfattar att man har inom sin förvaltning. Forskningen visar tydligt vikten av att satsa på just denna grupp, och man behöver därför inte argumentera särskilt mycket för metoden. Den tvekan som ändå förekommer ibland, handlar inte så mycket om behovet av att uppmärksamma familjehemsplacerade barn, utan mer om att det också finns många andra grupper av barn som skulle behöva ett sådant omfattande stödarbete i skolan. Betänkligheter av detta slag uppfattar man i teamet emellertid inte som kritik mot arbetssättet, utan snarare som ett tecken på att det finns ett behov av att utveckla liknande metoder även för andra elevgrupper. Teamet i Angered är organiserat i enlighet med grundkonceptet inom SkolFam, och det ingår således en psykolog som kartlägger barnets kognitiva förutsättningar för lärande samt undersöker det psykiska måendet, en specialpedagog som har till uppgift att undersöka barnets pedagogiska färdigheter och behov samt den barnsekreterare som är ansvarig för barnet inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg. I intervjun betonas särskilt att det bör vara just barnsekreteraren som har den sammanhållande funktionen i teamet. Medan de övriga två teammedlemmarna (psykologen och specialpedagogen) innehar specialfunktioner, och bara finns med under den tid satsningen pågår, har barnsekreteraren ofta funnits med tidigare i barnets liv, och finns många gånger kvar även efter att den avslutats. Barnsekreteraren har till uppgift att företräda barnet och är också den som är ytterst ansvarig för honom eller henne ur ett myndighetsperspektiv. Och det är också något som känns viktigt, att det är just barnsekreteraren som är med i teamet, som ju är barnets företrädare. Det är den som har myndighetsansvaret och som är barnets företrädare, och ja på något sätt är den som säkerställer det hela. Det är barnsekreteraren som har hela kunskapen om barnet sedan tidigare, den som har helhetsbilden. Samarbetet med skolorna För att en satsning av det här slaget skall bli bra krävs, enligt teamet, ett stort engagemang från samtliga involverade runt barnet, så som lärare, specialpedagoger, familjehemssekreterare, barnsekreterare, rektorer, familjehemsföräldrar och så vidare. Särskilt 22

23 viktigt är det att få med sig rektorerna på de skolor barnen går, eftersom dessa innehar en nyckelroll i arbetet runt de enskilda barnen. Det är de som har det övergripande personalansvaret för de skolanställda och som bestämmer hur skolans resurser skall fördelas, och därför är det också ytterst de som kan se till så att SkolFam-barnen får sina specifika skolbehov tillgodosedda. Rektorn har ju ett stort ansvar. Det är ju rektor som får vara ett slags centrum för hur det här arbetet ska utvecklas, och rektor behöver ju också inventera de resurser man har tillgång till. Det kanske man inte heller har hunnit tänka igenom alla gånger. Det märker man ibland skillnad tycker jag, om rektorer tänker exempelvis: men så här skulle vi ju kunna använda det här eller inte har något alls att komma med, så att rektor behöver verkligen vara med på tåget i detta. Kartläggning och nätverksmobilisering Målet med SkolFam är att skapa ett sammanhang där de vuxna i barnets omgivning börjar samspela på ett annat och bättre sätt än tidigare. En viktig del i detta är, enligt teamet, att kunna tydliggöra barnets styrkor och behov. Särskilt viktigt är det att lyfta fram vad barnet faktiskt kan eller skulle kunna prestera. När jag gör dom här pedagogiska testerna, om vi tar barnen bara, så som jag beskriver syftet med testerna, det är ju att vi faktiskt får syn på att det kanske är sånt som du har missat i matten till exempel. Men då är det ju meningen att du ska få möjlighet att lära dig det. Så det är inte för att säga rätt och fel i den bemärkelsen, utan det är för att kunna bli bättre på det man har missat eller så vad. Men jag brukar också betona, testerna är också till för att skolan ska kunna göra ett bättre jobb med barnen, så att dom ska få den utbildning som de förtjänar, och som dom att dom också får möjlighet att toppa upp... Alltså dom som är matteduktiga till exempel, dom ska kunna få bli ännu bättre på det, dom ska ju kunna få MVG. Det handlar ju inte bara om att hämta hem luckor, utan också: det här kan du liksom, det här kan du gå långt i! Teamet berättar vidare att det ibland finns en tendens bland skolpersonal och andra vuxna runt ett barn att betrakta iakttagna begränsningar i barns prestationsförmåga som mer eller mindre statiska fakta. Vid tillfällen av detta slag, ser man det i teamet som angeläget att ifrågasätta dessa sanningar genom att på ett mycket grundläggande och mångsidigt sätt faktiskt undersöka såväl barnets innevarande kunskaper 23

24 som dess potential för lärande. För att kunna göra denna typ av bedömningar krävs, menar man, en bred professionell kunskap inom flera områden samt bra arbetsmetoder att luta sig emot, vilket man tycker att SkolFam-modellen erbjuder. Eftersom teamets arbete framförallt är inriktat på mobilisering av nätverket runt barnet samt på att få dem att agera på ett sätt som främjar barnets utveckling och prestationsförmåga, brukar de positiva förändringarna hos ett barn märkas av framförallt genom att skolarbetet upplevs som mindre besvärligt. Idén är väl att dom [barnen] egentligen bara ska märka att det går bättre plötsligt, för att dom vuxna tätar ihop det. Dom kanske inte ens märker vad det är som förändras, utan plötsligt är det bara lättare och roligare i skolan det är ju liksom drömscenariot. Barnens upplevelser av kartläggningen De reaktioner man i teamet fått från barnen angående kartläggningsarbetet har mestadels varit positiva. Man har dock kunnat konstatera att hur barnen har fått presenterat att just de skall bli föremål för insatsen, har varit av stor betydelse för deras upplevelse. En sådan sak handlar till exempel om att poängtera att insatsen ges generellt till en viss grupp, och inte med utgångspunkt i individuella prestationer (eller brist på prestationer), att man inte har valts ut på grund av att man är särskilt dålig. Istället handlar det om att man har rätt till samma förutsättningar för sitt lärande som alla andra elever. Utvecklingsarbete inom SkolFam-nätverket I intervjun framhåller teamet den stora betydelse det har haft för dem att tillhöra det nationella SkolFam-nätverket samt att de tycker att den tydliga arbetsmetoden och manualen utgör ett viktigt stöd i deras arbete. Trots att man är många personer inblandade i arbetet runt ett barn, medför den tydliga roll- och ansvarsfördelningen som finns i modellen att man inte blandar sig i varandras arbetsuppgifter. Modellen utgör också en trygghet för teammedlemmarna, eftersom man vet att det alltid finns någon att lämna över till när man stöter på något som faller utanför det egna området. Att allt är så klart definierat innebär också att bidragen från de olika funktionerna i teamet ger en betydligt mer allsidig bild av barnet och dess förmåga än vad var och en skulle kunna åstadkomma på egen hand. I teamet berättar man också att samtliga kommuner och stadsdelar i nätverket deltar på lika villkor samt att man arbetar tillsammans med att utforma manualen. Av denna anledning har man aldrig uppfattat manualarbetet som oflexibelt och toppstyrt. Snarare ser man att det finns ett givande och tagande mellan de olika teamen över landet, samt att det handlar om ett ömsesidigt lärande. Visserligen har det i första hand 24