ÖRÖ FARLED MILJÖKONSEKVENSERNAS BEDÖMNINGSRAPPORT

Transkript

1 ÖRÖ FARLED MILJÖKONSEKVENSERNAS BEDÖMNINGSRAPPORT Bilaga till ansökan om miljötillstånd Sandskär. Bild: Tuula Kohonen Åbo 2002

2

3 ÖRÖ FARLED MILJÖKONSEKVENSERNAS BEDÖMNINGSRAPPORT Bilaga till ansökan om miljötillstånd Åbo 2002

4 Kartor: Lantmäteriverket, tillstånd nummer 208/MYY/01 Kopiering utan Lantmäteriverkets tillstånd är förbjudet.

5 ÖRÖ FARLED INLEDNING Tanken att på nytt öppna Örö farleden för handelssjöfart har varit framme redan från början av 1960-talet. Bakgrunden har varit behovet att förbättra hamnarnas sjötrafikförbindelser i Skärgårdshavet i synnerhet mot öster. Hangö farleden som nu används är ur navigationssynpunkt krävande och riskfylld och motsvarar inte längre den moderna sjöfartens krav. I de preliminära utredningar som Skärgårdshavets sjöfartsdistrikt låtit utföra, har Örö farleden konstaterats vara en optimal lösning för att ersätta de nuvarande farlederna, då den är betydligt lättare att navigera i och säkrare. Den skulle därför minska riskerna för olyckor i Skärgårdshavet. Skärgårdshavets sjöfartsdistrikt sände den begäran om utlåtande till miljöministeriet om tillämpningen av miljökonsekvensernas bedömningsförfarande angående öppnandet av Örö farleden för handelssjöfart. Miljöministeriet konstaterade i sitt utlåtande den att ovannämnda förfarande bör tillämpas på projektet. Bedömningen av projektets miljökonsekvenser har gjorts enligt det lagstadgade förfarandet. I bedömningen presenteras centrala fakta om projektet och alternativen att förverkliga det samt som en väsentlig del projektets och alternativens miljökonsekvenser. I rapporten presenteras också en bedömning av projektets förverkligande samt förslag till hur de skadliga verkningarna skall avvärjas. Miljökonsekvensutredningarna (bedömningsprogrammet och -rapporten) har utförts av Sjöfartsbranschens utbildnings- och forskningscentral och Skärgårdshavets forskningsanstalt vid Åbo universitet. Skärgårdshavets sjöfartsdistrikt ansvarar för projektet och Sydvästra Finlands miljöcentral är projektets sambandsmyndighet. Sjöfartsbranschens utbildnings- och forskningscentral tackar alla parter och personer som bidragit till att bedömningsrapporten kunnat färdigställas. Åbo den Juhani Vainio, docent projektets ledare Sjöfartsbranschens utbildnings- och forskningscentral Åbo universitet

6 ÖRÖ FARLED PROJEKTANSVARIG: Sjöfartsverket Skärgårdshavets sjöfartsdistrikt Nylandsgatan 14 PB Åbo telefon: Ingenjör Frank Eriksson telefon: , e-post: PROJEKTETS KONTAKTMYNDIGHET: Sydvästra Finlands miljöcentral Självständighetsplan 2 PB Åbo telefon Överinspektör Seija Savo telefon e-post: [email protected] MILJÖKONSEKVENSBEDÖMNINGEN: Åbo universitet Sjöfartsbranschens utbildnings- och forskningscentral Varvsplan Åbo telefon Forskare Tapio Karvonen telefon: e-post: [email protected] Specialforskare Tiina Mäkynen Forskningsbiträde Johanna Niinistö Forskningsbiträde Hanna Perälä Åbo universitet Skärgårdshavets forskningsinstitut Turun yliopisto Forskare Tuula Kohonen telefon: e-post: [email protected] Forskare Petri Vahteri Forskare Joonas Virtasalo telefon: telefon: e-post: [email protected] e-post: [email protected]

7 ÖRÖ FARLED INNEHÅLL SAMMANDRAG SJÖTRAFIKENS NULÄGE OCH UTVECKLINGSUTSIKTER I SYDVÄSTRA FINLAND MILJÖKONSEKVENSERNAS BEDÖMNINGSFÖRFARANDE Miljöministeriets beslut Hur bedömningsförfarandeprocessen framskrider och hur deltagandet arrangeras Bedömningens parter och kontaktgrupper PROJEKTETS FÖRBEREDELSER OCH TIDTABELL Utredningar om ärendet Hur projektet framskrider och tidtabellen BASFAKTA OM PROJEKTET Beskrivning av farleden Motiveringar för projektet Sjösäkerhetsorsaker Ekonomiska och miljöorsaker ALTERNATIVEN ATT FÖRVERKLIGA PROJEKTET Möjligheterna att grundförbättra de nuvarande farlederna (alternativ 0+) Alternativ 0: projektet förverkligas inte Alternativ 1: farlederna A och C öppnas BEDÖMNING AV TRAFIKEN PÅ ÖRÖ FARLEDEN Bedömning av trafikmängden Trafikmängdernas förändringar i de andra farlederna Fartygstyperna i Örö farleden Olycksriskerna Farledsprojektet och lotsningsverksamheten Nuläget Ändringar som Örö farleden medför UTSLÄPPEN I LUFTEN OCH VATTNET Utsläppen i luften Utsläppen i vattnet VERKNINGARNA PÅ MÄNNISKORNAS LIVSFÖRHÅLLANDEN OCH TRIVSEL Den nya farledens verkningar på den allmänna nivån Boendet Buller Buller som uppstår av farledsbygget Buller av fartygstrafiken Strändernas användning till rekreation Isvägarna INVERKAN PÅ FISKET Fiskarterna och fisket inom det nya farledsområdet Inverkan på fisket INVERKAN PÅ FÖRSVARSMAKTENS VERKSAMHET Verksamheten på Örö sjöområdet Verksamheten på Örö fort Skyddsområdet...53

8 ÖRÖN VÄYLÄ Ympäristövaikutusten arviointiselostus 11. INVERKAN PÅ NATUREN Verkningarna på stränder och havsbottnen Allmänt Metoder alternativets undersökningar alternativets undersökningar Sammanfattning Verkningarna på organismer Allmänt Metoder Resultat Sammanfattning INVERKAN PÅ DEN PLANERADE MARKANVÄNDNINGEN Regionplanen Generalplanerna INVERKAN PÅ LANDSKAPET OCH KULTURARVET Landskapet Kulturarvet Vraken Övriga kulturarvsobjekt SAMMANDRAG AV PROJEKTETS MILJÖKONSEKVENSER VERKNINGSOMRÅDE ANSLUTNING TILL ANDRA PROJEKT OCH PLANER Fast förbindelse Pargas Nagu Planen för trafiksystemet i Sydvästra Finlands skärgård PROJEKTETS LÄMPLIGHET ATT FÖRVERKLIGAS AVVÄRJNING AV SKADEVERKNINGARNA UPPFÖLJNING AV VERKNINGARNA...98 KÄLLOR...99 BILAGORNA Bilaga 1. Utlåtande om Örö farledens inverkan på de Natura områdens (SCI) naturtyper och växtarter som hör till projektets verkningsområde. Bilaga 2. Utlåtande om inverkan på terrestra vertebrater i Skärgårdshavets Natura område. Bilaga 3. Utlåtande om Örö farledens inverkan på evertebraterna i naturdirektivet i Natura områdena (SCI) inom projektets verkningsområde. Bilaga 4. Utlåtande om Örö farledens inverkan på naturdirektivets akvatiska naturtyper och växtarter i Natura områden (SCI) i projektets verkningsområde. Bilaga 5. Resultaten från vegetationskarteringen i samband med MKB-utredningen.

9 ÖRÖ FARLED 7 SAMMANDRAG Basfakta om projektet Den planerade Örö farleden befinner sig i Skärgårdshavet, till stor del inom Dragsfjärds kommun. Farleden består av tre delar (A - C). Den sydligaste delen (A) är en farled i riktning nord-syd och går väster om Örö och Snåldö. Farledsdelen B har tagits i bruk år 2000 och den går väster om Högsåra. Den planerade farledens nordligaste del (C) skulle vara en förlängning av farledsdel B. Från Norstö går farleden mot nordväst, vid Helsingholm vänder den mot norr till Gullkrona fjärden och sammanfaller med farleden Erstan - Järngrynnan. Farledsdelen C ersätter den gamla svårnavigerade farleden för handelssjöfart väster om Långsidan och Purunpää. Farledsdelen A blir en 9,0 meters farled. Del B, som är i bruk, är en 7,5 meters farled och del C skulle också bli en 7,5 meters farled. Ingen av farledsdelarna kräver några muddringar, utan åtgärderna för att öppna farleden skulle endast vara utprickningen och kartläggningen av djupförhållandena på det sätt som handelssjöfarten förutsätter. Sjösäkerheten och miljöaspekterna samt de ekonomiska faktorerna är de viktigaste motiveringarna för att öppna farleden. Sjösäkerheten förbättras då Örö farleden är betydligt säkrare och mera lättnavigerad än den s.k. Hangö farleden som används nu och farleden väster om Långsidan, som skulle tas ur bruk då den nya farleden öppnas. Farleden skulle också medföra en efterlängtad alternativ rutt till hamnarna i Åbo, Nådendal och Pargas samt de små hamnarna på Kimitoön. Trafikmängderna skulle utjämnas och situationer då fartyg möter varandra skulle minska. Säkerheten förbättras också av att handelsfartygen och småbåtstrafiken separeras till olika farleder. Örö farleden skulle förkorta distansen i skärgårdens inre farleder från alla ovannämnda hamnar. Den nya farleden skulle medföra ekonomiska inbesparingar för rederierna: lotsningsavgifterna minskar då lotsningssträckan blir kortare och fartygens bränsleförbrukning minskar. Samtidigt skulle utsläppen minska, vilket är en betydande miljöfaktor. Dessutom skulle en grundförbättring av de farleder, som Örö farleden skulle ersätta, vara ett betydligt dyrare alternativ än öppnandet av Örö farleden. Miljökonsekvensernas bedömningsförfarande Projektets bedömningsprogram blev färdigt i april Ett informationstillfälle om bedömningsprogrammet arrangerades den Sydvästra Finlands miljöcentral, som är projektets sambandsmyndighet, gav sitt utlåtande om bedömningsprogrammet i juli Bedömningsrapporten sätts till påseende i april 2002, efter vilket medborgarna och intressegrupperna har ca två månader tid att ge utlåtande och framföra sina åsikter om rapporten. Resultaten presenteras vid ett publiktillfälle i april Sambandsmyndighetens utlåtande om rapporten erhålls i juni Efter det inleds processen att erhålla miljötillstånd, vilket tar ca ett år. Om ett positivt tillståndsbeslut erhålls inom denna tid, kan projektet förverkligas under år Skärgårdshavets sjöfartsdistrikt ansvarar för projektet. Miljökonsekvensutredningarna har gjorts av Sjöfartsbranschens utbildnings- och forskningscentral samt Skärgårdshavets forskningsinstitut vid Åbo universitet (Turun yliopisto).

10 8 ÖRÖ FARLED Alternativen att förverkliga projektet Två alternativ att förverkliga projektet inkluderades i bedömningsförfarandet: projektet förverkligas inte (alternativ 0) och projektet förverkligas så att farledsdelarna A och C öppnas (alternativ 1). En grundförbättring av de nuvarande farlederna konstaterades vara ett alternativ som aldrig kan förverkligas. Alternativet skulle inte ens som förverkligat vara på samma nivå som Örö farleden. Därför ansåg man att det inte finns anledning att inkludera ett s.k. 0+ -alternativ i miljökonsekvensernas bedömningsförfarande. Man fann inte heller andra alternativ, som skulle ge lösningar på samma nivå i fråga om detta projekt. I alternativ 0 använder fartygstrafiken också i fortsättningen de nuvarande farlederna. Alternativet innehåller inte några förnyande eller grundförbättrande åtgärder. I alternativ 1 förverkligas utprickningen av farledsdelarna A och C. Farledsdelarna A, B och C skulle tillsammans bilda en ny farled från öppna havet ända till de södra delarna av Pargas. Förbindelsen till Åbo och Nådendal skulle fortsätta i farleden mellan Pargas och Nagu. Som en följd av att förverkliga farledsdelen C skulle den nuvarande farledsdelen mellan Purunpää och Hamnholmen klassas som en 3,2 meters farled, vilket också skulle vara fallet med farleden från sydost mot nordväst över Gullkrona fjärd. Trafiken skulle flytta bort från dessa farledsdelar till den nya farleden. Bedömning av trafikmängden på Örö farleden Som en slutsats av olika hamnars trafikstatistik och lotsningsrapporter kan man utgå ifrån att Örö farleden skulle utnyttjas minst ca gånger per år. Talet inkluderar både trafiken till hamnarna inom området och eventuell transitotrafik. Beräkningarna är baserade på ekonomiska faktorer, som i framtiden kan förändras t.ex. om grunderna för lotsningsavgifterna ändrar. Säkerhetsfaktorernas inverkan är svår att bedöma. Den viktigaste faktorn som begränsar fartygens storlek i farleden är farledsdjupet 7,5 meter. Med full last kunde fartyg på maximalt dwt använda farleden. Öppnandet av Örö farleden skulle minska trafiken på de andra farlederna. All handelsfartygstrafik skulle flytta bort från farleden väster om Purunpää och Långsidan. (ca 900 fartyg per år). På farleden Hangö - Utö skulle trafiken minska med ca 900 fartyg per år på avsnittet Hangö - Örö farledens korsning. På Utö och Ålands farlederna skulle trafiken minska med ca fartyg per år. Farledsprojektet och lotsningsverksamheten Öppnandet av Örö farleden förutsätter att en ny bordningsplats för lots tas i bruk. Platsen är ca 5 kilometer från Örös sydspets mot SSW. Analys om sjögången har gjorts på platsen och den visar att sjögången inte är på något sätt exceptionell. Om den nya platsen tas i bruk, försvagar den inte lotsarnas arbetssäkerhet. Bedömning av konsekvenserna Utsläppen i luften och i vattnet Öppnandet av den nya farleden skulle medföra större utsläpp i luften på området då trafikmängden ökar. Den totala mängden utsläpp skulle däremot inte stiga i Skärgårdshavet, utan Örö farleden som är kortare än Utö farleden till öppna havet skulle minska utsläppen. Dessutom skulle trafiken i de

11 ÖRÖ FARLED 9 östra delarna av Skärgårdshavet minska utsläppens verkningar på havsområdet, då de förhärskande sydvästliga vindarna för verkningarna till fastlandet. De nationella lagarna och de internationella författningarna ställer stränga gränser för utsläppen från fartyg på Finlands havsområden. Det är förbjudet att dumpa fast avfall, olja, all slags oljehaltiga blandningar och oljehaltigt vatten samt obehandlat avfallsvatten från toaletter i havet. Endast s.k. grått vatten (fartygens dusch-, tvättlavoar- och köksvatten) får obehandlat dumpas i havet. Det gråa vattnet blandas snabbt med den omkringliggande vattenmassan och dess inverkan på övergödningen är mycket liten jämfört med andra avfallskällor. Många fartyg tömmer sina tankar med grått vatten först på öppna havet. Verkningarna på människornas levnadsförhållanden och trivsel Förverkligandet av projektet skulle inte nämnvärt påverka boendetrivseln på området. Detta beror antingen på att bosättningen överhuvudtaget (i synnerhet den fasta bosättningen) är liten eller att avståndet till farleden är rätt stort. Mest förfång skulle förverkligandet av projektet föranleda invid farleden till Erstan norr om den nya farleden. Där skulle trafikmängden öka. Där finns också mycket fritidsbostäder. Invid de farleder som blir grundare skulle boendetrivseln stiga då handelsfartygstrafiken försvinner. Projektet har ingen inverkan på människornas hälsa. Byggandet av farleden skulle i praktiken inte alls skapa buller, då muddringar och sprängningar inte behöver utföras. Bullret från fartygstrafiken är kortvarigt och lokalt. Den fåtaliga bosättningen vid farleden är så långt från farleden och den beräknade trafikfrekvensen så låg att bullret inte påverkar boendetrivseln. Vid farleden som leder till Erstan kan bullret i någon mån vara störande. Vid farlederna som blir grundare minskar däremot bullret. Projektet medför inte förfång för strändernas rekreationsbruk. Vid farlederna som blir grundare är inverkan positiv. På Örö området finns inte isvägar som upprätthålls av Vägförvaltningen, så öppnandet av farleden påverkar inte dessa. Vid de farleder som blir grundare är inverkan positiv, då isvägar kan öppnas utan att använda isfärjor. Verkningarna på fisket Projektet kommer inte att ha nämnvärd inverkan på fiskbeståndet. Öppnandet av farleden föranleder någon inverkan på yrkesfisket, men till största del kan fisket fortsätta som nu. Trålfiskarna måste beakta trafiken mera än tidigare. Strömmings- och laxryssjor används inte på området. Fiske med nät och rev är inte möjligt om projektet förverkligas. Verkningarna på försvarsmaktens verksamhet På området väster om Örö har marinen mycket övnings- och testverksamhet, som man avser att öka. Förverkligandet av projektet föranleder betydande störningar för denna verksamhet. Man skulle vara tvungen att flytta verksamheten annanstans, men motsvarande områden i Skärgårdshavet finns inte. Som en lösning har föreslagits att handelssjöfarten avbryts för den tid övning pågår, men marinen förhåller sig tveksam till hur detta skulle fungera. Planeringen för verksamhetens framtid på Örö fort pågår. Verksamheten kommer i alla fall att väsentligt skäras ner. Väster- och söderom Örö finns försvarsmaktens skyddsområde. Farledsprojektet har ingen väsentlig betydelse för fortets verksamhet och det står inte heller i konflikt med stadgandena om skyddsområden.

12 10 ÖRÖ FARLED Verkningarna på naturen På bottnen av den planerade farleden är vattenströmningarna relativt starka och enligt ekolodningarna är den naturliga bottenerosionen på Örö fjärdens område rätt stark. Man har bedömt att fartygstrafiken inte ändrar läget. Den ökande trafikens störningar skulle vara störst på den nu befintliga farledsdelen, på stränderna av Nagu Sandö och andra åsöar. Erosionen kan stoppas med lokala fartbegränsningar. Förverkligandet av projektet skulle inverka positivt vid farleden som skulle bli grundare, speciellt vid sandstränderna och sandbottnen vid Sandskär och Långsidan, då erosionen skulle minska. Störningarna på organismerna skulle vara betydande endast utanför den nya farleden på avsnittet från Gullkrona fjärd till Erstan, som redan är i bruk, men den trafiken skulle öka genom förverkligandet av projektet. Farledsavsnittet går längs åsformationer. Där finns också ett Natura område, Pargas åsöar. De möjliga störningarna på organismerna uppstår genom bottenerosionen och reflekteras via förändringarna i bottenkvaliteten på naturtypen i sandbankarna under vattnet. Dessa har dock inte kartlagts och de naturtyper med mest betydande naturvärden man känner till är terrestra. Verkningarna på dessa naturtyper uppstår först efter långvarig erosionspåverkan. Som helhet föranleder fartygstrafiken vid ett förverkligat alternativ 1 mindre verkningar på organismerna jämfört med alternativ 0. Verkningarna på den planerade markanvändningen Området har en fastställd regionplan från år Öppnandet av farleden påverkar inte förverkligandet av planen. Största delen av strandområdena invid farleden hör till Dragsfjärds kommuns generalplansområde, en del till Nagu kommuns. I farledens norra del placeras linjemärken också inom Pargas. Öppnandet av farleden och den ökande trafiken kan inte anses förhindra användningen av stränderna för fritidsbebyggelse enligt planerna, i synnerhet då den nya farleden dras längre bort från strandområdena än den nuvarande farleden. Verkningarna på landskapet och kulturarvet De enda bestående förändringarna på landskapet är monteringen av farledens säkerhetsanordningar. Även fartygstrafiken kan anses som en faktor som påverkar landskapet, men bedömningen av dess inverkan är helt subjektiv. Som helhet betraktat försämrar förverkligandet av projektet inte landskapet. I farledsområdet har ett vrak hittats. Fartyget Ladogas vrak finns på ca 250 meters avstånd från farledens mittlinje, men det ligger på 50 meters djup, så strömningarna från fartygstrafiken påverkar inte vraket nämnvärt. Näst närmast farleden finns vraket av Metskär på ca 500 meters avstånd från farleden, men på grund av öppna vatten på området påverkar strömningarna inte heller det vraket nämnvärt. Linjetavlorna som monteras för att utmärka farleden placeras så att inte en enda placeras på samma ställe som en skyddad fornlämning, så projektet inverkar inte på dessa.

13 ÖRÖ FARLED 11 Verkningsområde Det är svårt att exakt definiera projektets verkningsområde då olika verkningar riktas mot olika stora områden. I verkligheten är verkningsområdet inte en jämnbred zon runt farleden. I detta sammanhang har man bedömt att i medeltal sträcker sig verkningsområdet, räknat från mittlinjen, ca 1,5 kilometer åt vardera sidan av farleden. Undantagen från detta är landområdena, där verkningarna i allmänhet slutar vid strandens omedelbara närhet och utsläppen i luften, som sprider sig betydligt vidare, men är beroende av vind- och väderförhållandena. Projektets verkningsområde har indelats i tre klasser. De största verkningarna sker i klass 1, som omfattar de nya farledsdelarna A och C. Till klass 2 hör de farledsdelar som redan är i bruk, där trafiken kommer att öka om projektet förverkligas. Till klass 3 hör de områden där trafiken minskar efter det att Örö farleden har öppnats. Inom områdena i klass 3 är verkningarna positiva. Projektets förverklingsbarhet Enligt miljökonsekvensbedömningen är projektet förverklingsbart. Öppnandet av farleden ökar sjöfartens säkerhet på området och projektet kan rekommenderas också med beaktande av miljöaspekterna. Projektets förverkligande medför inga nämnvärda olägenheter på människornas trivsel, idkande av näringar, områdets användning för rekreation, den planerade markanvändningen, landskapet eller kulturarvet. Verkningarna på naturen blir också ringa. Projektets positiva verkningar är klart större än de negativa. Förverkligandet av projektet är också ekonomiskt lönsamt: utgifterna för att öppna farleden är låga, handelssjöfarten får betydande inbesparingar då lotsningsavgifterna sjunker och bränsleförbrukningen minskar. Hamnarnas konkurrenskraft förbättras, vilket har positiva följdverkningar på ekonomin i regionen. Avvärjningen av skadeverkningarna Projektets skadeverkningar blir för det mesta så små att avvärjningen inte kräver några åtgärder. Farleden går till största del långt från stränderna och bebyggda områden. På platser där fartygens svallvågor sliter på stränderna eller där olägenheten för strandbebyggelsen är betydande, avvärjs skadeverkningarna bäst med lokala fartbegränsningar. Olägenheterna för marinens verksamhet kan minskas genom att använda sjöfartens dirigeringssystem (VTS). Trafiken i farleden kan avbrytas tillfälligt. Uppföljning av verkningarna Om miljötillståndsmyndigheten ålägger uppföljningsskyldighet på projektet, kommer man att följa upp projektets verkningar enligt miljötillståndets krav.

14 12 ÖRÖ FARLED 1. SJÖTRAFIKENS NULÄGE OCH UTVECKLINGSUTSIKTER I SYD- VÄSTRA FINLAND Inom Europeiska unionen strävar man medvetet till att förbättra sjötrafikens position och öka mängden av sjötransporter i EU området, då sjötransporterna har visat sig vara en bra transportform för hållbar utveckling. I många sammanhang har konstaterats att hamnarna och sjötransportlederna är livsviktiga för att förbättra trafik- och transportsystemen i Europa (Green Paper on Ports, European Transport Policy for 2010 o.a.). EU strävar att befrämja sjöfarten inom närområdena så att man kan dämpa landsvägstransporternas tillväxt. Sjötrafikfarlederna är en betydande del av trafiknätet i Sydvästra Finland. Farlederna betjänar varutransporter, passagerar- och fritidstrafik i hela landet. Trafik- och industriföretagen har stor betydelse för ekonomin och sysselsättningen i Sydvästra Finland. Egentliga Finlands förbund har i sitt landskapsprogram för åren framfört vikten av kontaktnäten och betonat bl.a. betydelsen av att förbättra hamnarnas verksamhetsförutsättningar och farlederna. Undersökningen att ta i bruk Örö farleden har inkluderats i landskapsprogrammet. Handelssjöfarten i Skärgårdshavet riktas i huvudsak till hamnarna i Åbo, Nådendal, Nystad och Pargas. Mätt i ton kommer det mest transporter till Nådendal. Åbo hamn har det största antalet fartygsbesök och passagerare. Tabell 1. Sjötrafikuppgifter för år 2000 i Sydvästra Finlands hamnar. Utrikes godstrafik (ton) Passagerartrafik (passagerare) Anlöpta fartyg Nystad Åbo Nådendal Pargas summa (Källa: Sjöfartsverkets statistik) Inom Skärgårdshavets sjöfartsdistrikt fanns det år 1999 sammanlagt km (=1 292 nm) farleder för handelssjöfart och andra vattenleder km (=1 116 nm). Dessa utgör 44,2% av alla farleder för handelssjöfart i Finland och 20% av de övriga vattenlederna. I medeltal var den lotsade sträckan ca 26 km (= ca 14nm) år 1999 inom Skärgårdshavets sjöfartsdistrikt, vilket är längre än inom de övriga havsområdena i Finland. Handelsjöfarten till hamnarna i Sydvästra Finland kan använda tre farleder från öppna havet till de inre farlederna i skärgården. Dessa farleder är Enskär, Åland, Utö och Hangö (karta 1). Dessa farleder delar sig vidare till hamnarna i Nystad, Nådendal, Åbo och Pargas. Enligt antalet fartyg finns det mest trafik i Ålands och Utö farlederna. I karta 2 presenteras hur fartygstrafiken fördelade sig år Sommartid rör det sig en stor mängd fritidsbåtar i Skärgårdshavet förutom handelssjöfarten. Den växande fritidsbåtstrafiken har sin inverkan på smidigheten och säkerheten i farledstrafiken. Båtförarna använder i allmänhet hellre andra än handelsfarleder bl.a. av säkerhetsskäl. Handelsfarlederna är ur turismens synpunkt sällan lockande.

15 Maarianhamina Mariehamn #!0 Luotsi Lots P Långnäs #!0 ÖRÖ FARLED 9,0 10, km Luotsi Lots Kumlinge 6,4 8,0 KIHTI SKIFTET 9,0 Isokari Kökar 10,0 5,2 10,0 5,8 13,0 5,5 5,8 13,0 #!0 Kustavi Houtskari Houtskär 13,0 10,0 5,0 13,0 Utö Uusikaupunki Nystad 10,0 6,0 VIDSKÄRIN SELKÄ VIDSKÄRS FJÄRD Luotsi Lots Velkua Korppoo Korpo 10,0 13,0 10,0 5,5 10,0 10,0 10,0 Nauvo Nagu Rymättylä 13,0 5,0 9,0 HAMNSKÄRIN SELKÄ HAMNSKÄRS FJÄRD 5,5 Naantali Nådendal #!0 13,0 AIRISTO ERSTAN 7,5 Luotsi Lots 7,5 5,0 #!0 #!0 7,5 Turku Åbo #!0 GULLKRONAN SELKÄ GULLKRONA FJÄRD 9,0 Parainen Pargas 7,5 Luotsi Lots Viktigaste hamnar Farleder för handelssjöfart Planerad Örö farled 7,5 Örö 6,7 #!0 Mjösund #!0 #!0 Kemiö Kimito Norrlångvik Taalintehdas Dalsbruk 6,1 Hiittinen Hitis 9,0 8,0 9,0 HANGON LÄNTINEN SELKÄ HANGÖ VÄSTRA FJÄRD #!0 #!0 #!0 Förby Salo Hanko Hangö Luotsi Lots 13,0 13 ÖRÖ FARLED 13 Karta 1. Farlederna för handelssjöfart på Skärgårdshavet.

16 14 ÖRÖ FARLED Uusikaupunki Nystad Liikenteen Fartygstrafik kokonaismäärät i farlederna väylittäin Alusten Antalet lukumäärät fartyg 7,500-10, to to to to to Enskär Isokari Nådendal Naantali Turku Åbo Parainen Pargas Ahvenanmaa Åland Taalintehdas Dalsbruk Utö km Hanko Hangö Karta 2. Fartygstrafikens fördelning på farlederna på Skärgårdshavet år (Källa: Rintala 2001.) Utrikestrafikens sjötransporter i Finland har vuxit oavbrutet och tillväxten väntas fortsätta. Även sjötransporterna till de största hamnarna i Sydvästra Finland har vuxit kontinuerligt. Både de finländska och svenska trafikprognoserna visar på en stark tillväxt av sjötransporterna i framtiden (Infrastruktur 2002, som förenar stadssystemet). Enligt prognosen från år 1999 skulle sjötransporterna i Finlands utrikestrafik år 2020 vara ca 120 milj. ton. År 2000 var sjötransporterna ca 81 milj. ton. Prognosen är baserad på antagandet att BNP växer i medeltal 2,5 % per år och efterfrågan på stenkol och olja håller sig på samma nivå. Transittrafiken antas vara 10 miljoner ton. (Lehto 1999.)

17 ÖRÖ FARLED 15 Tabell 2. Sjötransporterna mellan Finland och utlandet åren År Utrikes sjötransporter milj. ton milj. ton milj. ton milj. ton milj. ton (Källa: Sjöfartsverkets statistik) Det är speciellt krävande att ställa en prognos för sjötrafiken i Östersjön, då trafikmodeller skapas och utformas hela tiden. Det ekonomiska läget och trafikpolitiken i Ryssland påverkar starkt utvecklingen, men det är omöjligt att ställa en prognos för dessa. Sålunda är det mycket svårt att bedöma vilka trafikleder till sjöss kommer att vara framgångsrika och vilka kommer att ha en tillbakagång. Å andra sidan stöder en stabil och högklassig sjötransportservice såsom den övriga trafikinfrastrukturen utvecklingen av affärsverksamhet och handel. (Kaupunkijärjestelmää yhdistävä infrastruktuuri 2001.) Riksprognoserna kan inte rätlinjigt tillämpas på lokalnivån. Förändringarna inom det lokala ekonomiska livet påverkar också utvecklingen av trafikmängderna och förändringarna har inte alltid samband med förändringarna på riksnivån. Även inverkan av EU:s strävan att öka sjötransporterna är svår prognostisera som konkreta förändringar i trafikmängderna. Ju bättre verksamhetsförutsättningar sjötrafiken har, desto säkrare kommer trafikmängderna att växa.

18 16 ÖRÖ FARLED 2. MILJÖKONSEKVENSERNAS BEDÖMNINGSFÖRFARANDE I miljökonsekvensernas bedömningsförfarande utreds och bedöms vissa projekts miljökonsekvenser. Man hör också myndigheter och dem, vars förhållanden och förmåner kan påverkas av projektet. Miljöministeriet beslutar på vilka projekt miljökonsekvensernas bedömningsförfarande skall tillämpas Miljöministeriets beslut Skärgårdshavets sjöfartsdistrikt sände den begäran om utlåtande till miljöministeriet angående tillämpningen av ovannämnda förfarande beträffande öppnandet av Örö farleden för handelssjöfart. I sitt utlåtande av den konstaterade miljöministeriet följande: Enligt förordningen om miljökonsekvensernas bedömning (269/1999) 6 :s projektförteckning, punkt 9f, tillämpas miljökonsekvensernas bedömning enligt lagen om miljökonsekvensernas bedömningsförfarande, 4 1mom, i huvudsak på farleder som byggs för handelssjöfartens fartyg på över 1350 ton. De mest betydande miljökonsekvenserna på farleder för handelssjöfart är i allmänhet förknippade med miljökonsekvenser på grund av trafiken i farleden. Verkningarna av muddringar och sprängningar i samband med byggandet av farleden är i allmänhet huvudsakligen kortvariga. Sålunda bör också utprickningen av farleden, även om den inte skulle innehålla andra byggåtgärder, tolkas som sådant byggande som avses i nämnda förordning. Ibruktagandet av den historiska Örö farleden betyder att en ny betydande farled öppnas för handelssjöfarten. Projektet skall tolkas som en farled som skulle byggas för handelssjöfarten och då bör på den tillämpas miljökonsekvensernas bedömningsförfarande enligt förordningens 6 :s projektförteckning Hur bedömningsförfarandeprocessen framskrider och hur deltagandet arrangeras Processen för miljökonsekvensernas bedömningsförfarande hat två skeden. I första skedet uppgörs bedömningsprogrammet. I bedömningsprogrammet presenteras bl.a. basfakta om projektet, avsikten med projektet och alternativen att förverkliga det. I bedömningsprogrammet presenteras också fakta om gjorda och planerade utredningar om miljökonsekvenserna samt en uppskattning av tidtabellen för projektets planering och förverkligande. I bedömningsrapporten presenteras bl.a. bedömningsprogrammets justerade fakta, projektets och alternativens förhållande till markanvändningsplanerna samt de planer och program som väsentligt påverkas av projektet i fråga om användningen av naturtillgångar och miljöskyddet. Dessutom presenteras bl.a. projektets centrala egenskaper samt en miljöutredning samt en bedömning av projektets och alternativens miljöverkningar. I rapporten presenteras också en utredning om möjligheterna att förverkliga projektet och dess alternativ, förslag till åtgärder som förhindrar eller begränsar skadliga miljökonsekvenser samt förslag till uppföljningsprogram.

19 ÖRÖ FARLED 17 I processen för miljökonsekvensernas bedömningsförfarande har alla söm så önskar möjlighet att framföra sin åsikt i saken. Åsikten bör framföras skriftligt till sambandsmyndigheten. Sambandsmyndigheten samlar och handlägger de framförda åsikterna. Sambandsmyndigheten inbegär också utlåtande av olika myndigheter om miljöprogrammet och miljörapporten. Ett informationstillfälle om bedömningsprogrammet arrangerades den på Naturrum Blåmusslan i Kasnäs, Dragsfjärd. Ett informationstillfälle om bedömningsrapporten arrangerades också. I lagen om miljökonsekvensernas bedömningsförfarande har särskilt stadgats hur bedömningsprogram och bedömningsrapport skall vara till offentligt påseende. Bedömningsprogrammet var och bedömningsrapporten kommer att vara till offentligt påseende i Sydvästra Finlands miljöcentral samt på biblioteken i Dragsfjärd och Nagu. För deltagarna i informationstillfället och övriga intresserade gjordes en broschyr om bedömningsprogrammet, där man presenterade basfakta om projektet och direktiv om hur åsikter skall framföras. Ett sammandrag av bedömningsrapporten kan fås vid informationstillfället och på de platser där rapporten finns till offentligt påseende. Tabell 3. MKB-processens framsteg och tidtabell. Tidtabell januari februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december januari februari mars april maj juni Bedömningsprogrammet uppgörs och basutredning Bedömningsprogrammet för påsyn Utlåtanden till sambandsmyndigheten Sambandsmyndighetens utlåtande * Miljökonsekvensernas bedömningsarbete Bedömningsrapporten uppgörs Bedömningsrapporten överlämnas till sambandsmyndigheten L Bedömningsrapporten för påsyn Utlåtanden och åsikterna till sambandsmyndigheten Sambandsmyndighetens utlåtande * Deltagande: Informationsmeddelande i i Publiktillställning p p Utlåtanden och åsikterna till sambandsmyndigheten 2.3. Bedömningens parter och kontaktgrupper Skärgårdshavets sjöfartsdistrikt ansvarar för projektet och Sydvästra Finlands miljöcentral är projektets sambandsmyndighet. Miljökonsekvensutredningarna har gjorts av Sjöfartsbranschens utbildnings- och forskningscentral och Skärgårdshavets forskningsanstalt vid Åbo universitet.

20 18 ÖRÖ FARLED De som gjort miljökonsekvensbedömningarna informerar om hur processen framskrider separat till medierna och kontaktgrupperna. Kontaktgrupper har enligt behov också intervjuats då bedömningsrapporten uppgjordes. Diskussioner har förts bl.a. med representanter för Försvarsmakten, Skärgårdshavets Marinkommando, Museiverket, Åbo hamn och Fortum. Diskussioner har förts i samband med planärenden och vid utredningarna om bosättningen på öarna med representanter för kommunerna Dragsfjärd, Nagu och Pargas. De intressegrupperna är: Egentliga Finlands fiskarförbund Finlands naturskyddsförbund rf / Egentliga Finlands naturskyddsdistrikt Finlands Rederiförening rf Finlands Seglarförbund rf Fraktfartygsföreningen rf Mjösunds hamn (Keramia Ab), Kimito Nådendals hamn Norrlångviks hamn (SP Minerals Oy Ab), Kimito Pargas stad Pargas hamn (Partek) Skärgårdshavets biosfärområde Skärgårdshavets nationalpark Sucros Ab, Salo Suomen Veneilyliitto - Finlands Båtförbund rf TE-centralen / fiskerinäringsenheten WWF Åbo hamn Åbolands Fiskarförbund rf Ålands Redarförening rf Bedömningsprogrammet sändes till kontaktgrupperna och man bad dem sända utlåtande i ärendet. Ett berömvärt antal utlåtanden inlämnades om bedömningsprogrammet, 10 utlåtanden och 15 åsikter.

21 ÖRÖ FARLED PROJEKTETS FÖRBEREDELSER OCH TIDTABELL 3.1. Utredningar om ärendet I det preliminära planeringsskedet under hösten 2000 bad den projektansvariga om utlåtanden av kontaktgrupperna för att höra deras åsikt. Utlåtanden gavs av Egentliga Finlands förbund, Åbo stad, Nådendals stad, Åbo Handelskammare, Fraktfartygsföreningen rf, T.G. Lindroos Shipping, Turku pilot lotsarna och Åbolands fiskarförbund. Under år 2000 gjordes både en ekonomisk utredning och en vatten- och fiskerinäringsutredning av farleden. I den ekonomiska utredningen gjordes samhällsekonomiska kalkyler om öppnandet av farleden, som beaktar en hållbar utvecklings väsentliga faktorer. Man kalkylerade även projektets nyttokostnadsförhållande. Både de samhällsekonomiska kalkylerna och nytta-kostnadskalkylerna förordade klart öppnandet av Örö farleden Hur projektet framskrider och tidtabellen Innan projektet förverkligas går det igenom många olika skeden. De preliminära och allmänna planerna för projektet har redan gjorts. I dem har alternativen redan övervägts och förverkligandets detaljer definierats. Efter miljökonsekvensernas bedömningsförfarande inlämnas tillståndsansökningar om projektets förverkligande enligt vattenlagen. I vattenlagen (264/61 och 88/2000) förutsätts att man ansöker om tillstånd både för byggåtgärderna (2. Kapitlet) och för öppnandet av en sjöfartsfarled som allmän farled (4. Kapitlet). Ansökningarna om tillstånd enligt vattenlagen riktas till Västra Finlands miljötillståndsmyndighet. När tillstånd har beviljats, kan beslut fattas om förverkligandet av projektet. Enligt den planerade tidtabellen ger sambandsmyndigheten sitt utlåtande om ifrågavarande bedömningsrapport före slutet av juni Miljötillståndsprocessen räcker ca ett år. Om ett positivt tillståndsbeslut fås inom denna tid, kan projektet förverkligas under år 2003.

22 20 ÖRÖ FARLED 4. BASFAKTA OM PROJEKTET 4.1. Beskrivning av farleden Den planerade Örö farleden befinner sig till stor del inom Dragsfjärds kommun. På ett avsnitt av ca 4 kilometer befinner sig farledens nordvästligaste del inom Nagu kommun. Den planerade farledens sträckning framgår av karta 4. I den här utredningen föreslås att farleden skulle bestå tre delar (A C), som utmärkts på kartan. Den sydligaste delen, farledsdel A, går i riktning nord-syd, och går väster om Örö och Snåldön. Där finns nu en av sjöfartsstyrelsen år 1983 fastställd 4,5 meters farled, som huvudsakligen används av fiskarna och myndighetstrafiken. Farleden börjar i söder på öppna havet och slutar i norr i öst-väst 9,0 meters farleden för handelssjöfart Utö-Hangö. Farledsdelen A är planerad att också bli en 9,0 meters farled. Från öppna havet till Utö-Hangö farleden är det ca 15 km (=8 nm). Farleden var utmärkt redan på Gustaf af Klintens karta från år 1813 (Farlederna berättar, 1997) samt på det år 1917 tryckta ryska sjökortet (Viitanen & Vainio 2000). Vid tiden för Finlands självständighet definierades området, genom vilket farleden går, som militärt område och användningen av farleden begränsades av försvarsskäl. Farleden stängdes för handelssjöfart. Fiskarna och försvarsmakten fortsatte att använda farleden. (Viitanen & Vainio 2000.) Farledsdelen A befinner sig i en brytningslinje, som nordligare fortsätter i Pemarviken. Av naturen är vattenområdet tillräckligt djupt för att märka ut en 9,0 meters farled och muddringar skulle inte behövas. Åtgärderna för att öppna farleden skulle vara utprickningen och kartläggning av djupen på det sätt som handelssjöfarten förutsätter. I farledens mellersta del (farledsdel B) finns en 7,5 meter djup farled för handelssjöfart. Farleden har tagits i bruk år Farleden fortsätter vidare norrut mellan Hamnholmen och Purunpää mot Pargas och Åbo. Farledsdelen B:s längd är ca 11 kilometer (=6 nm). Den planerade farledens nordligaste del, farledsdel C, skulle vara en fortsättning på den ovan beskrivna farledsdelen. Farleden går från Norstö mot nordväst, girar mot norr vid Helsingholmen till Gullkrona fjärden och förenas med farleden Erstan Järngrynnan. Farleden skulle bli 7,5 meter djup. Den nya farledens längd skulle bli ca 25 kilometer (= 13,5 nm). Fartygstrafiken skulle fortsätta längs de nuvarande farlederna väster om Pensar till Erstan eller Pargas. Den här farledsdelen är 7,5 meter djup. Genom att öppna farledsdelen C vill man ersätta den gamla handelsfarleden västerom Långsidan och Purunpää, som till stor del går genom svårnavigerat område, i smala sund och nära stränderna. Den planerade farleden skulle styra trafiken till öppnare vatten längre bort från kusten. Farleden skulle bli tillräckligt bred och det skulle vara lättare att navigera i den. Vattenområdet är av naturen tillräckligt djupt för att skapa en 7,5 meters farled. Muddringar och förflyttning av landmassor skulle inte behövas. Om den nya farleden öppnas, skulle den nuvarande farleden från Kasnäs till västerom Högland göras grundare, till en 3,2 meters båtfarled. Nu är den här farledens södra del 4,3 meter och den norra

23 ÖRÖ FARLED 21 delen 7,5 meter. Även den nuvarande 5 meters farleden på Gullkrona fjärd skulle göras om till en 3,2 meters farled. Med dessa åtgärder skulle man få småbåtstrafiken och handelssjöfarten separerade till skilda farleder, vilket skulle gagna båda användargrupperna samtidigt som sjösäkerheten skulle höjas. Förbindelsen från den nya handelsfarleden till den gamla, som görs grundare, skulle brytas. (Karta 3.) 7,3 Storön Högland 3,2 3,2 7,5 Kolaskär Långsidan Östra Dömmaskär Sandskär Västerharun # Sandön Helsingholmen Hamnholmen 3,2 GULLKRONAN SELKÄ GULLKRONA FJÄRD Norstö Purunpää Äspskär Högsåra 3,2 Kasnäs Söderön P Planerad Örö farled Farleder för handelssjöfart Farleder < 5m Farleder som blir grundare Farled som tas ur bruk km Holma Karta 3. Farleden som tas ur bruk och farlederna som blir grundare.

24 22 ÖRÖ FARLED 7,5 Pikku Nauvo Lill Nagu 2,4 2,4 Pensar 7,5 2,4 5,0 Heisala Attu Jermo Sorpo Tammo 7,3 7,5 7,3 Högland 6,7 Storön Tolvsnäs 5,0 Gullkrona C 7,5 5,0 7,5 Kolaskär Långsidan Stora Kalskär Östra Dömmaskär Västerharun Sandskär 2,4 2,4 GULLKRONAN SELKÄ GULLKRONA FJÄRD # Helsingholmen Hamnholmen 5,0 Norstö 4,2 Purunpää 2,4 Taalintehdas Dalsbruk #!0 Rävskär 2,4 Äspskär B Högsåra Kasnäs 7,5 Söderön 3,2 4,2 Lövö 6,1 2,4 Holma Storön 7,5 2,4 9,0 9,0 Hiittinen Hitis Vänö Härön Snåldön Rosala A Örö P km 9,0 Luotsi Lots Farleder < 5m Farleder för handelssjöfart Planerad Örö farled Karta 4. Örö farledens läge.

25 ÖRÖ FARLED Motiveringar för projektet Diskussionen att öppna Örö farleden har pågått sedan 1960-talet. Initiativet att påbörja planeringen av den nya farleden har kommit från handelssjöfartens representanter. Det har ständigt återkommande framförts önskemål till Sjöfartsverket att sjötrafikförbindelserna från Sydvästra Finlands hamnar mot öster bör förbättras. Farlederna som nu används motsvarar inte den moderna sjöfartens behov och det finns ett klart behov att hitta nya och säkra farleder. De viktigaste motiveringarna att öppna farleden är sjösäkerhets- och miljöorsakerna samt de ekonomiska faktorerna. De viktigaste delfaktorerna som påverkar sjösäkerheten är bl.a. att det är lätt att navigera i farlederna, att man kan undvika trängsel samt att handelssjöfarten och småbåtstrafiken kan separeras till skilda farleder. Den ekonomiska orsaken är att öppnandet av den nya farleden är förmånligt jämfört med upprätthållandet av de gamla farlederna. Genom att öppna farleden skulle distanserna på vissa rutter bli kortare, lotsningsavgifterna skulle sjunka, vilket skulle medföra inbesparingar för handelssjöfarten. Om lotsningsavgifterna skulle sjunka kan man också anta att konkurrenskraften för hamnarna i området skulle stiga. Kortare distanser påverkar också miljöfaktorerna då utsläppen från sjöfarten och olyckriskerna i Skärgårdshavet minskar Sjösäkerhetsorsaker Ett av de viktigaste motiven för planeringen av den nya farleden är att förbättra sjösäkerheten. Man strävar till detta genom att separera småbåtstrafiken och handelssjöfarten till olika farleder och genom att skapa sådana förhållanden att trängsel i trafiken kan undvikas. En delfaktor är också att det skall vara lätt att navigera i farlederna. I de preliminära utredningarna har Örö farleden visat sig vara en optimal lösning som ersättare till de nuvarande riskfyllda handelsfarlederna. Farleden skulle fylla normerna för nuvarande handelsfarleder och skulle vara betydligt säkrare och lättare att navigera i och olyckrisken i Skärgårdshavet skulle minska. Öppnandet av Örö farleden skulle inverka positivt på sjösäkerheten på många farledsavsnitt. Av dessa kan särskilt nämnas bl.a.: Hangö farleden Den närmaste farleden för infart från öppna havet till farledsdel A är för närvarande Hangö farleden (karta 5). Hangö farleden är krävande att navigera i på grund av smala ställen och kurvor och olycksrisken är stor. Mellan Hangö och farleden västerom Högsåra finns 12 girar. Två av dem är speciellt skarpa. Det har konstaterats att olyckor till havs sker mest just vid girar. Enligt intervjuerna med rederiernas representanter anses farleden vara speciellt riskfylld och olämplig för modern sjöfart. En del rederier föredrar Utö farleden som infartsled även om sträckan då man kommer från öster blir 75 km (= ca 40 nm) längre (Viitanen & Vainio 2000). Örö farleden skulle till sin sträckning vara rätt rak och även en kortare rutt till Åbo och Nådendal.

26 24 ÖRÖ FARLED Karta 5. Handelsfarleden vid Hangö. (Källa: Sjöfartsverket.) Erstan Järngrynnan farleden Trafiken från Hangö till Sydvästra Finlands hamnar använder för närvarande den nya farleden västerom Högsåra och fortsätter vidare längs den gamla farledsdelen västerom Långsidan. Den här farledsdelen uppfyller inte längre farledsnormerna för handelssjöfart. Farleden är för smal för moderna fartyg och t.ex. situationerna då fartyg möts är farliga. Öppnandet av den nya farleden skulle innebära att trafiken kunde använda en betydligt säkrare farled.

27 ÖRÖ FARLED 25 Högholmen Vid Högholmen finns en farledskorsning där 2,4 meters farleden från Dalsbruk och 5,0 meters farleden från Gullkrona fjärd korsar varandra. På området korsar dessutom 7,5 meters handelsfarleden som kommer västerom Högsåra och 4,3 meters farleden från Kasnäs varandra (karta 6). Alla farleder, förutom handelsfarleden, är populära småbåtsfarleder. Genom att förverkliga den nya farleden skulle man kunna separera handelssjöfarten och småbåtstrafiken till skilda farleder. Karta 6. De korsande farlederna vid Högholmen. (Källa: Sjöfartsverket.)

28 26 ÖRÖ FARLED Lövskär Norrom Nagu finns ön Lövskär. Där korsar Erstans 13,0 meters djupfarled och handelsfarleden som går mellan Nagu och Korpo varandra (karta 7). Båda farlederna är livligt trafikerade. Ibland uppstår farliga situationer i farledskorsningen. Genom att öppna Örö farleden skulle sannolikt en del av fartygen som nu använder farleden mellan Nagu och Korpo flytta till den nya farleden. Fartygsmötena i korsningen vid Lövskär skulle minska och sjösäkerheten på området skulle förbättras. Karta 7. De korsande farlederna vid Lövskär. (Källa: Sjöfartsverket.) Övriga objekt Om projektet inte skulle förverkligas och den nuvarande farleden görs grundare, är följden den att farleden skulle stängas för handelssjöfart och fartygen skulle vara tvungna att använda Utö farleden i all trafik. Följden skulle vara att den redan nu livligt trafikerade Utö farleden skulle överbelastas. Farosituationerna och olycksriskerna skulle öka betydligt Ekonomiska och miljöorsaker Örö farleden skulle förkorta fartygens seglade sträcka från öster till Åbo och Nådendal med ca 1,9 km (= ca 1 nm) jämfört med Hangö farleden. Jämfört med Utö farleden skulle den nya farleden förkorta rutten från öster till Åbo med ca 68 km (= ca 37 nm). Till Mjösund och Norrlångviken kommer trafik av småtonnage, som betjänar industrierna i Kimito. För närvarande använder den här trafiken Hangö farleden. Om Örö farleden öppnas skulle också denna trafik få en kortare och lättare navigerad rutt till öppna havet. En kortare rutt skulle medföra inbesparingar i bränslekostnaderna. Då lotsningssträckorna blir kortare uppstår också inbesparingar och fartygens dagskostnader skulle minska. Förutom dessa faktorer skulle kortare trafikeringstider och kortare skärgårdsavsnitt också öka hamnarnas konkurrenskraft i området. Örö farleden skulle förkorta färden i skärgårdens inre farleder från alla hamnar, vilket är en betydande miljöskyddsfaktor. Då bränsleförbrukningen sjunker minskar också utsläppen. Dessutom minskar olycksrisken i skärgården och erosionens helhetsverkan av svallvågorna minskar. Farlederna, som skulle ersättas av Örö farleden, uppfyller inte de nuvarande farledsnormerna och upprätthållandet av dem skulle förutsätta många grundförbättringsåtgärder. Kostnaderna för grund-

29 ÖRÖ FARLED 27 förbättringsåtgärderna skulle, beroende av förverklingssättet, vara 5,9 37,3 milj. euro ( Mmk). Öppnandet av Örö farleden är ett betydligt mera ekonomiskt alternativ. 5. ALTERNATIVEN ATT FÖRVERKLIGA PROJEKTET Förordningen om miljökonsekvensernas bedömningsförfarande förutsätter att ett alternativ skall vara att projektet inte förverkligas, om inte ett sådant alternativ av speciella skäl är onödigt. Alternativen att förverkliga projektet skall vara realistiska och möjliga att förverkliga. I bedömningsförfarandet har inkluderats följande två alternativ: - Alternativ 0: projektet förverkligas inte - Alternativ 1: farledsdelarna A och C öppnas I miljökonsekvensernas bedömningsförfarande för Örö farleden framfördes ett egentligt alternativ för förverkligandet: farledsdelarna A och C öppnas. Sambandsmyndigheten konstaterade i sitt utlåtande angående bedömningsprogrammet att skulle vara skäl att bedöma ett 0+ -alternativ eller flera. Som ett naturligt 0+ -alternativ nämndes en förbättring av de nuvarande farlederna till nödiga delar Möjligheterna att grundförbättra de nuvarande farlederna (alternativ 0+) Den projektansvariga har i det preliminära utredningsskedet kartlagt möjligheterna att förbättra de nuvarande farlederna. Behov av grundförbättring finns både på farledsdelen Högland Sandskär och Hangö farledsområde. Farledsdelen Högland Sandskär Farledsdelen finns delvis inom Naturaområdet och är smal och krokig (se karta 8). I synnerhet vid radarnavigering i dålig sikt har området visat sig vara besvärligt och riskfyllt. Minimiåtgärden skulle vara att de tre korta linjerna vid Högland skulle ändras till en linje med en farledsbredd på m. Dessutom borde farledens smala ställe breddas och fördjupas (nuvarande bredd i kurvan 100 m). Breddnings- och fördjupningsåtgärderna borde göras på Sandskärs skyddsområde (SU:1 401 Sandö och Sandskärs åskar), som hör till markområdena i Skärgårdshavets nationalpark och en del till nationalparkens och Skärgårdshavets biosfärområdes kärnområde. Ön hör också i sin helhet till Natura-2000 nätverket och är skyddat både enligt natur- och fågeldirektiven. Muddringskostnaderna för en farledsbredd på 120m är ca 1,7 milj. euro (10 Mmk) och för en tvåfilig farledsbredd på 200 m (möjlighet för fartyg att mötas) ca 3,7 milj. euro (22 Mmk).

30 28 ÖRÖ FARLED Karta 8. Farledsområdet Högland Sandskär. (Källa: Sjöfartsverket.)

31 ÖRÖ FARLED 29 Hangö farledsområde Kurvorna i Hangö är kända som geometriskt svåra (se karta 5). Enligt nuvarande planeringsdirektiv borde farleden vara så rak som möjligt. Det är lättast, noggrannast och säkrast att styra ett fartyg längs en rät farledslinje. När man navigerar i en rak farled är det lätt att bestämma fartygets position med hjälp av ensmärken, -ljus och farledens kantmärken. Om fartyget är tillräckligt mitt i farleden och dess kurs densamma som farledslinjens, vet man att fartyget också då det gått framåt befinner sig i farleden. I en kurva är situationen en annan. Fartygets position kan bestämmas endast med hjälp av kantmärkena och bedömningen att fartyget också längre fram befinner sig i farleden måste göras på mycket lösare grunder än längs en rät linje. En kurva i farleden är alltid en riskfaktor. Stora kurvvinklar (över 30 grader) borde undvikas enligt planeringsdirektiven för farleder, för risken att giren misslyckas är desto större ju brantare kurvan är (Laivaväylien suunnitteluohjeet 1998). Riskerna vid navigering i kurva beror på svårigheten att konstatera att fartyget förflyttat sig i farledens sidoriktning. Giren blir farlig om man i slutet av kurvan skall passera en smal port. Enligt statistiken händer de flesta olyckorna just i farledskurvorna. I farleden från Hangö västerom Högsåra finns 12 kurvor, av vilka två är speciellt branta. Den första svåra giren är 85 grader mot höger. Efter det skall man passera en med bojar utmärkt 100 m bred port. Ca 500 m efter denna port börjar den andra giren, 104 grader mot vänster. Om det smala stället mellan kurvorna i Hangö skulle muddras så att farleden skulle bli tvåfilig och 200 m bred, skulle muddringskostnaderna vara 4,2 milj. euro (25 Mmk). Det har också framförts en tanke att räta ut farleden genom att bygga en kanal tvärs över Hangö udd. Muddrings- och kanalkostnaderna skulle vara ca 33,6 milj. euro (200 Mmk). Jämförelse av alternativen Längs den 9 meter djupa Örö farledens del A finns endast 4 kurvor, då Hangö farleden utan kanal har 12 kurvor och med kanal 9 kurvor. Längs den över Gullkrona fjärd planerade farledsdelen C finns 4 kurvor, då den nuvarande farleden på avsnittet Norstö Högland har 8 kurvor. Dessutom är den nuvarande farleden smal. Den planerade farledsdelen C:s smalaste ställe är mellan Västerharun och Östra Dömaskär och är 400 m brett. Den planerade farleden är tvåfilig, så fartygen kan mötas utan problem på den nya farleden. Den nuvarande farleden är enfilig och ställvis bara 100 m bred, varför situationer då fartyg möts alltid är farliga. Trots muddringar och kanal (kostnaderna 5,9 37,3 milj. euro dvs Mmk) skulle alternativ 0+, dvs. förbättring av Hangö farleden, fortfarande vara geometriskt sämre. Distansen genom skärgården skulle vara 20 nm (38 km) längre och mera risker för olyckor än ett rakt, brett alternativ med kortare skärgårdsrutt, dvs. Örö farleden. Inte ens med förbättringar uppfyller Hangö farleden kraven för modern sjöfart och användningen av den skulle fortfarande vara riskfylld. Dessutom skulle farleden kräva upprepade muddringar också i framtiden, vilket skulle inverka skadligt på miljön. Den naturliga Örö farleden kräver inga muddringar och den uppfyller alla moderna planeringsnormer. Örö farleden kan anses vara en optimal lösning för modern sjöfart i trafiken mellan Skärgårdshavet/Åbolands hamnar och Finska viken/östersjön. Grundförbättringen av de nuvarande farlederna konstaterades vara ett alternativ som aldrig skulle kunna förverkligas. Inte ens förverkligat skulle det vara av samma klass som Örö farleden. Därför finns det inte skäl att inkludera alternativet 0+ som ett alternativ i miljökonsekvensernas bedöm-

32 30 ÖRÖ FARLED ningsförfarande. Andra alternativ, där man skulle uppnå samma nivå beträffande projektet under utredning, kunde man inte finna Alternativ 0: projektet förverkligas inte Med alternativ 0 avses en situation där projektet inte förverkligas och trafiken till sjöss använder de nuvarande farlederna. 0-alternativet innehåller inga förnyande eller grundförbättrande åtgärder. 0- alternativet är grunden för granskningen av alternativ 1. (Karta 9.) I alternativ 0 använder handelssjöfarten Hangö farleden som inkörsfarled i trafiken från öster, fortsätter västerom Högsåra vidare längs farleden Erstan Järngrynnan mot Erstan. Farleden används främst av fartygen som trafikerar till hamnarna i Åbo, Nådendal, Pargas och Kimito. Längs farleden förekommer också en del s.k. transittrafik mellan Enskär och Hangö. Enligt trafikuppgifterna för år 1998 trafikerades farleden 881 gånger Alternativ 1: farlederna A och C öppnas I alternativ 1 förverkligas utprickningen av både farledsdel A och farledsdel C. Farledsdelarna A, B och C skulle tillsammans bilda en ny farled från öppna havet till de södra delarna av Pargas och skulle fortsätta vidare bl.a. till hamnarna i Åbo och Nådendal längs farleden mellan Nagu och Pargas. (Karta 10.) Farledsdelen A, västerom Örö, utprickas som en 9,0 meters farled för handelssjöfart. Farleden är ca 15 km lång och går i riktning nord-syd. Den förenar sig i norr med Utö Hangö farleden. Farledsdelen C avviker från farleden B mot nordväst vid Norstö, går västerom Helsingholmen och förenar sig med Erstan-Järngrynnan farleden. Naturförhållandena på området gör det möjligt att öppna farleden utan att muddringsarbeten behövs. Avsikten är att med farledsdel C ersätta den nuvarande farledsdelen mellan Purunpää och Hamnholmen, som skulle utmärkas som en 3,2 meters farled. Den här farledsdelen är nu 7,5 meter och trafiken längs den skulle flytta till den nya farleden. Förbindelsen från den här farleden till den nya farleden söderom Hamnholmen skulle brytas. Även farleden från sydost till nordväst över Gullkrona fjärd skulle utmärkas som en 3,2 meters farled.

33 ÖRÖ FARLED BEDÖMNING AV TRAFIKEN PÅ ÖRÖ FARLEDEN 6.1. Bedömning av trafikmängden Örö farleden skulle i huvudsak betjäna trafiken på hamnarna i Nådendal, Åbo och Pargas samt de mindre hamnarnas trafik (t.ex. Norrlångvik och Mjösund). I tabellen visas vissa hamnars avstånd till Utö och Hangö farlederna samt Örö farledens lotsplatser (platsen där lotsen stiger ombord på fartyget som skall lotsas eller avlägsnar sig). Kortaste vägen från alla nämnda hamnar till öppna havet är längs Örö farleden. Tabell 4. Vissa hamnars avstånd från lotsplatserna vid infartsfarlederna (NM / KM). Åbo och Nådendal Pargas Norrlångvik Utö farledens lotsplats 56 / / / 111 Hangö farledens lotsplats 68 / / / 98 Örö farledens lotsplats 49 / / / 65 (Källa: CD Sjökort, Sjöfartsverket) Användningen av Örö farleden skulle vara en naturlig rutt i synnerhet för trafiken mot öster, då den nya farleden skulle förkorta resan till öppna havet och då farleden till sina egenskaper skulle vara lämpligare för handelssjöfarten jämfört med t.ex. Hangö farleden. Förutom trafiken mot öster skulle möjliga användare av Örö farleden vara också fartyg som trafikerar andra riktningar. Orsakerna är lägre lotsningsavgifter då man använder Örö farleden, en säker farled och kortare väg till öppna havet. Lotsningsavgiften till Åbo och Nådendal jämfört med Utö och Hangö farlederna skulle sjunka en lotsningsavgiftsklass och till Pargas med två klasser. I vissa fall t.ex., då fartyget anländer från väster, skulle den lägre lotsningsavgiften kompensera kostnaderna för längre väg då man använder Örö farleden. De nuvarande lotsningstaxorna och betalningsgrunderna framgår ur tabell 5. Tabell 5. Lotsningstaxorna från och med (euro). Lotsad sträcka i nautiska mil (nm) Lotsat fartyg, nettodräktighet under (över högst) Tilläggsavgift på mark för varje påbörjat tal nettodräktighet beroende på den lotsade sträckans längd. Tilläggsavgift för varje påbörjad nautisk mil som överstiger 100 nautiska mil är 97 euro. (Källa: Kommunikationsministeriets förordning 1199/2001) Enligt lotsningslagen är det möjligt att fartygsbefälhavaren avlägger linjelotsbrev för vissa rutter, vilket befriar fartyget från skyldigheten att använda statlig lots och lotsningsavgifter. Därför använder största delen av fartygen i regelbunden linjetrafik egna linjelotsar.

34 32 ÖRÖ FARLED Det är dock obligatoriskt att använda lots på fartyg som fraktar farliga ämnen eller ämnen som förorenar havet. Då man bedömer mängden av Örö farledens användare, är det viktigt att avskilja antalet fartyg som inte använder linjelots. Dessa fartyg är tydligast potentiella användare av Örö farleden i framtiden. I de följande avsnitten hänvisas till beräkningarna om olika fartygstyper. Beräkningarna gjordes för fartyg av tre olika storleksklasser (DWT , och 2 213), vilkas djupgående möjliggör användningen av Örö farleden. I beräkningarna beaktades resans längd, dess inverkan på restiden samt dagskostnaderna, bränsleförbrukningen och lotsningsavgiftens storlek. Uppgifterna om dagskostnaderna erhölls från rederierna och bränsleförbrukningen från fartygsförteckningen (Vapalahti 2001). Beräkningar gjordes på olika ruttalternativ och olika färdriktningar. Med beräkningarna ville man så noggrant som möjligt utreda utgifterna på de olika rutterna och bedöma deras inverkan på valet av rutt. Man utgick ifrån att fartygen alltid väljer ruttalternativet med de fördelaktigaste helhetskostnaderna. Beräkningarna gjordes för följande ruttalternativ: - Österom Gotland till Åbo (via Utö och via Örö) - Från öster söderom Örö till Åbo (via Utö och via Örö) - Åbo-Stockholm (via Utö och via Örö) - Från öster söderom Hangö till Åbo (Hangö inre lotsplats och via Örö) - Från öster söderom Hangö till Åbo (Hangö yttre lotsplats och via Örö) - Från öster söderom Hangö till Pargas (via Hangö och via Örö) - Från väster söderom Utö till Pargas (via Utö och via Örö) - Stockholm-Pargas (via Utö och via Örö) - Till Norrlångvik från öster söderom Hangö (via Hangö och via Örö) - Till Norrlångvik från väster söderom Utö (via Utö och via Örö) I jämförelsen var användningen av Örö farleden i samtliga fall, förutom rutten Åbo-Stockholm med det största fartyget, lönsammare än användningen av andra farleder. Det bör dock beaktas att i dessa beräkningar var lotsningsavgiftens andel av helhetskostnaderna stor. Då lotsningsavgiften lämnas obeaktad, skulle användningen av Örö farleden i dessa exempel vara klart lönsam endast för fartyg från öster till Åbo och Nådendal, vilka nu trafikerar via Utö. Detta beror på att restiden förkortas nästan 4 timmar (10 nm/timme). Trafiken till Norrlångvik via Örö farleden skulle också vara lönsam. Förutom de ovan beskrivna ekonomiska faktorerna styrs trafiken också av säkerhets- och marknadsfaktorerna. Örö farleden är ett naturligt alternativ till den svårnavigerade Hangö farleden. Därför kan man utgå ifrån att nästan alla handelsfartyg som nu använder Hangö farleden skulle flytta över till Örö farleden. Örö farledens fördel, t.ex. jämfört med Utö farleden, skulle vara mindre trafik och inga stora passagerarfartyg. Enligt t.ex. Fortums representant är just dessa faktorer till fördel för Örö farleden. (Intervju E. Kotiranta ) Vintertid växlar isläget i farlederna och styr å sin sida användningen av farlederna. Dessa situationer kan knappast prognostiseras. En faktor som ökar användningen är att fartygen längs Örö farleden kommer fortare ut ur skärgårdsfarlederna till öppna havet, där man kan köra fortare och säkrare.

35 ÖRÖ FARLED 33 Åbo trafiken Trafiken på Åbo hamn var år 2000 sammanlagt 4,1 miljoner ton. Endast 4 % av denna var inrikestrafik. Den största gruppen av varor i utrikestrafiken var styckegods. Utpräglande för Åbo hamn är en mycket livlig passagerartrafik. År 2000 hade Åbo hamn fartygsbesök. Farleden till Åbo hamn är en 10,0 meters farled. (Sjöfartsverkets statistik, Hamnförbundets statistik.) Största delen av utrikestrafiken riktas till Sverige och Tyskland. Därför använder en stor del av Åbo hamns trafik Utö farleden för utfart. Enligt utredningen på basen av år 1998:s trafikuppgifter trafikerades farleden Åbo Åland sammanlagt gånger, farleden Åbo Utö gånger och farleden Åbo Hangö 124 gånger. Farleden Enskär Åbo trafikerades 93 gånger (Rintala 2001). Avståndet från Åbo hamn till Utö lotsplats längs kortaste rutten är 56 nm och till Hangö inre lotsplats 68 nm. Lotsningsavgiften på vardera farleden är densamma, för båda är placerade i lotsningsavgiftsklass nm. Avståndet till Örö farledens planerade lotsplats skulle vara 49 nm, vilket innebär att lotsningsavgiften skulle gå ner en klass. Enligt de gjorda kostnadsjämförelserna, med beaktande av lotsningsavgiften, skulle användningen av Örö farleden för trafiken till Åbo nästan alltid vara det mest ekonomiska alternativet. Ekonomiskt förfång skulle uppstå endast för trafiken till Stockholm och även i denna grupp endast för den största fartygstypen. De största fördelarna skulle Örö farleden naturligtvis ge trafiken mot öster och speciellt de fartyg som nu är tvungna att använda Utö farleden på grund av Hangö farledens dåliga säkerhetsegenskaper. Örö farledens förmånlighet jämfört med de andra farlederna beror i beräkningarna främst på att lotsningsavgiften sjunker. Örö farleden förkortar inte resans hela längd i så hög grad att det klart skulle sänka kostnaderna. Enligt beräkningarna för Åbo hamns lotsningar år 1998 lotsades av alla fartygsbesök 20 % (587 fartygsbesök). 80 % (2 438 stycken) av fartygen använde linjelots eller var befriade från lotsning. Fartygen som använde linjelots hade använt Åbo Utö och Åbo Åland farlederna. År 1998 trafikerades farleden Åbo Hangö inte av linjelotsade fartyg. Enligt beräkningarna är Örö farleden ett fördelaktigare alternativ, med beaktande av lotsningsavgiften, från Åbo mot öster än Hangö farleden. Alla fartyg som nu använder Hangö farleden kan antas övergå till att använda Örö farleden. Farledernas säkerhetsaspekter stöder detta antagande. År 1998 trafikerades Åbo-Hangö farleden 124 gånger. Man kan dessutom anta att annan oregelbunden till Åbo flyttar över till den nya farleden. Bedömningen är att fartygen till och från Åbo via Örö farleden skulle trafikera ca 600 gånger per år. Nådendal trafiken Trafiken i Nådendals hamn var år 2000 sammanlagt 6,5 miljoner ton. Inrikestrafikens andel var ca 15 %. Den mest betydande enskilda varugruppen var råolja. År 2000 hade Nådendals hamn fartygsbesök. Till Nådendals hamn leder en 13,0 meters farled. För närvarande undersöks möjligheterna att fördjupa den till en 15,3 meters farled, vilket skulle innebära att tankfartyg på dwt kunde trafikera farleden. Största delen av Nådendals utrikestrafik går längs farlederna mot väster. Från Nådendals hamn finns det linjetrafik bl.a. till Kapellskär i Sverige och till Åland. Från Nådendal går det dock mera trafik mot öster än från t.ex. Åbo. Regelbunden trafik kopplad till Fortum raffinaderiets verksamhet i Nå-

36 34 ÖRÖ FARLED dendal idkas också. Fortums tankfartygstrafik använder huvudsakligen Utö farleden (Fortums fartygsbesök i Nådendal ca 450 per år). Enligt trafikuppgifterna för år 1998 trafikerades farleden Åland Nådendal gånger, farleden Utö Nådendal 876 gånger, 13 meters farleden Utö Nådendal 81 gånger och farleden Nådendal Hangö 305 gånger. Avstånden från Nådendals hamn till Utö och Hangö lotsplatser är nästan desamma som från Åbo hamn, varför lotsningskostnaderna till dessa hamnar är desamma. Enligt lotsningsuppgifterna för år 1998 använde 62 % av fartygsbesöken inte lots, utan fartygen hade egen linjelots (1 334 fartygsbesök). Dessa fartyg använde inte farleden Nådendal Hangö. Dessa fartyg i Nådendals trafiken kan antas flytta över till Örö farleden. Enligt uppgifterna för år 1998 trafikerades farleden Nådendal Hangö 305 gånger. Dessutom kan man anta att fartyg, som använder lots på andra farleder (642 fartygsbesök) i någon mån flyttar över till Örö farleden. Man bedömer att trafiken till Nådendal längs Örö farleden skulle årligen trafikeras ca 600 gånger. Pargas trafiken Pargas hamn är en privat industrihamn som betjänar fyra olika företag. Handelsfarlederna som leder till Pargas är 7,5 meters farleder. År 2000 var hamnens totala trafik 1,2 miljoner ton. Utrikestrafikens andel var 64 % av denna. Inrikestrafiken hade 129 och utrikestrafiken 266 fartygsbesök. De största fartygen som besökte hamnen år 2000 var på dwt. Största delen av hamnens utrikestrafik går österut: till Estland och Ryssland. En rätt stor del av trafiken går till Gotland. Ca 33 % av inrikestrafiken går från Pargas mot öster (Sjöfartsverkets statistik). Enligt utredningen gjord på basen av 1998 års trafikstatistik trafikerades Utö-Pargas farleden 116 gånger, Hangö-Pargas farleden 207 gånger och Enskär-Pargas farleden 109 gånger (Rintala 2001). Avståndet från Pargas hamn till Utö lotsplats är 63 nm och till Hangö inre lotsplats 61 nm. Lotsningsavgiftsklassen är densamma på vardera farleden. Då dessa farleder används, styrs trafikfördelningen inte av lotsningsavgiften, utan valet av farled bestäms enligt färdriktningen, ankomst/avfärd. Avståndet till den planerade lotsplatsen vid Örö farleden skulle vara endast 39,6 nm och lotsningsavgiften skulle vara två klasser lägre än då man använder de ovannämnda farlederna. Enligt beräkningarna är det förmånligast att använda Örö farleden vid trafik mot öster och väster för fartyg som använder avgiftsbelagd lots. Av fartygsbesöken till Pargas i utrikestrafiken använde 24 % linjelots år 1998 (65 fartygsbesök). Lotsningarnas antal från Pargas hamn var 56. Då Örö farleden skulle vara ett säkrare och snabbare ruttalternativ än Hangö farleden, kan man utgå ifrån att trafiken flyttar över till Örö farleden och att linjelotsbrev avläggs för farleden. Som ett exempel kan nämnas att ett fartyg år 1998 med användning av linjelots trafikerade Pargas-Hangö farleden 66 gånger. På basen av ovannämnda faktorer kan man anta att största delen av trafiken på Pargas hamn kommer att flytta över till Örö farleden. Man bedömer att trafiken på Pargas hamn kommer att använda Örö farleden ca 500 gånger per år. Sammandrag av trafikmängderna Av de olika hamnarnas trafikstatistik och lotsningsuppgifter kan man dra den slutsatsen att Örö farleden enligt prognosen skulle användas minst ca gånger per år. Förutom denna trafik är det sannolikt att det skulle bli en del trafik på farledsdelen A från Helsingfors via Åland till Stockholm.

37 ÖRÖ FARLED 35 Öppnandet av Örö farleden skulle erbjuda en möjlighet att använda en mera skyddad innerfarled vid dåliga förhållanden och undvika zonen med hög vågbildning utanför Utö. Talet innehåller också den s.k. transittrafiken mellan Hangö och Enskär (se tabell 6). Man bör hålla i minnet att beräkningarna till stor del är baserade på ekonomiska faktorer. Det är svårt att göra kvantitativa bedömningar hur säkerhetsfaktorerna inverkar. Den lätt navigerade och säkra Örö farleden kan locka också mera användare än man kunnat bedöma. Användarna kan sätta värde på Örö farleden som en kort rutt till öppna havet. Färden genom skärgården skulle förkortas, varav följer att olycksriskerna minskar och restiden som helhet skulle bli kortare, då fartygen kan köra fortare på öppna havet. I beräkningarna beaktade man endast kostnaderna förknippade med restiden. Man beaktade t.ex. inte den kortare restidens inverkan som konkurrensfaktor. I vissa fall kan det vara lönsamt att använda en snabbare men dyrare rutt om man då kan uppnå marknadsfördel. I beräkningarna visade sig lotsningsavgifterna vara en betydande kostnadsfaktor. Det är möjligt att grunderna att bestämma lotsningsavgifterna i framtiden är annorlunda och deras betydelse som styrande faktor för trafiken ändrar. Det är för närvarande omöjligt att förutse sådana ändringar. Tabell 6. Bedömning av antalet trafikeringar längs Örö farleden per år. antalet trafikeringar Åbo trafiken 600 Nådendal trafiken 600 Pargas trafiken 500 Trafiken till och från Kimito och andra 80 små hamnar Transittrafiken 240 till ex. Enskär Hangö SAMMANLAGT Prognosen är baserad på den nuvarande trafiken i Skärgårdshavet. Många faktorer påverkar trafikmängderna till de olika hamnarna i framtiden, allt från världshandeln till olika krissituationer. Det är t.ex. svårt att förutse hur passagerartrafiken ändras. I Östersjön kunde potentiella användare av Örö farleden i trafik österut vara passagerarfartyg till St. Petersburg, Tallinn och Riga. För närvarande är öppnandet av dessa linjer inte aktuellt även om de i olika diskussioner då och då förts på tal. (Kajander & Karvonen 2001). Det är tveksamt att förutspå den på handel baserade trafiken, då den så starkt är knuten till produktionsverksamhet, som ständigt förändras enligt förändringarna i produktionsverksamheten. Behovet av råämnestransporter växlar hela tiden och råämnenas anskaffningsområden skiftar enligt förändringarna i marknaden Trafikmängdernas förändringar i de andra farlederna Öppnandet av Örö farleden antas inte öka trafiken i Skärgårdshavet särdeles mycket, utan trafiken i farleden skulle flytta från andra farleder. Den enda nya användargruppen skulle för närvarande vara passagerarfartygen, som trafikerar på öppna havet och som vid isiga vinterförhållanden skulle flytta till de inre farlederna i Skärgårdshavet.

38 36 ÖRÖ FARLED I samband med öppnandet av farleden skulle vissa handelsfarleder klassas som grundare småbåtsfarleder (se karta 10). Så skulle ske bl.a. med 7,5 meters handelsfarleden västerom Purunpää och Långsidan, som inte längre uppfyller normerna för modern sjöfart. Den här farleden används nu av ca 900 fartyg per år. Handelssjöfarten i den här farleden skulle i sin helhet flytta till den nya farleden, vilket skulle avskilja handelssjöfarten från småbåtstrafiken. En annan farledsdel, som nu är 5,0 meter och som skulle klassas som grundare, är farleden på Gullkrona fjärd nordväst om Norstö. Även den småskaliga handelssjöfarten längs denna farled skulle flytta till den nya farleden. Förutom att farlederna klassas som grundare, skulle trafiken från Hangö till korsningen av Utö- Hangö farleden och den planerade Örö farleden till stor del flytta till Örö farleden, bort från den inre Hangö farleden. Uppskattningsvis skulle den här farledsdelen trafikeras ca 900 gånger mindre per år. Den övriga trafiken skulle huvudsakligen komma från Utö och Ålands farlederna. I dessa farleder skulle trafiken minska med ca fartyg per år Fartygstyperna i Örö farleden Den viktigaste faktorn som eventuellt begränsar fartygens storlek i Örö farledens del C är farledsdjupet 7,5 meter. I full last kunde farleden användas av fartyg på något över dwt. Maximilängden på sådana fartyg varierar, beroende på fartygstypen, från 140 till 170 meter och bredden mellan 20 och 27 meter. Även något större fartyg med inte full last eller med barlast kunde också använda farleden, förutsatt att maximilängden och bredden inte väsentligt avviker från de ovannämnda måtten. Ett annat kapitel är de stora passagerar- och bilfärjor, med ett djup på 6-7 meter, längd t.o.m. något över 200 meter och bredd 32 meter, som i specialsituationer eventuellt skulle använda farledsdelen A. En del av trafiken till hamnarna i Åbo och Nådendal samt största delen av trafiken till de små industrihamnarna i Pargas och Kimito skulle använda Örö farleden. Antalet fartygsbesök per år skulle uppskattningsvis vara ca Åbo trafiken År 2000 hade Åbo hamn totalt fartygsbesök, av vilka i utrikestrafik. Passagerar- och bilfärjorna besökte hamnen gånger, ro-ro fartygen och tågfärjorna 831 gånger. De övriga fartygsbesöken i utrikestrafik fördelade sig enligt följande: torrlastfartyg 165, tankfartyg 89, containerfartyg 23, fartyg med bulklast 7 och övriga 10. Passagerar- och bilfärjorna (och en del av ro-ro färjorna) trafikerar rutterna Åbo-Stockholm eller Åbo-Kapellskär. Dessa är inte potentiella användare av Örö farleden. Alla andra fartygstyper (ro-ro fartygen medräknade) är möjliga användare av Örö farleden. Passagerar- och bilfärjor kunde börja använda farleden om nya fartygsrutter till t.ex. St. Petersburg, Tallinn eller Riga skulle öppnas. Nådendal trafiken Nådendals hamn hade år 2000 totalt fartygsbesök, av vilka i utrikestrafik. Utrikestrafikens fartygsbesök fördelade sig enligt följande: ro-ro fartyg 1 029, tankfartyg 188, torrlastfartyg 184, fartyg med bulklast 43 och övriga fartyg 135.

39 ÖRÖ FARLED 37 Ro-ro fartygen i utrikestrafik kör linjetrafik till Kapellskär i Sverige. Dessutom kör ro-ro fartyget Fjärdvägen inrikes kusttrafik på rutten Nådendal-Långnäs på Åland. Dessa fartyg är inte potentiella användare av Örö farleden. En del av torrlast- och bulklastfartygen kunde inte på grund av sin storlek använda Örö farleden, utan skulle också i fortsättningen använda 10 och 13 meters farlederna via Utö. Örö farleden skulle sannolikt användas närmast av torrlastfartyg och tankfartyg på under dwt i synnerhet i kusttrafik och i trafik mot öster. Pargas trafiken Industrihamnen i Pargas hade 395 fartygsbesök år 2000, av vilka 266 i utrikestrafik. De flesta fartygsbesöken var specialfartyg för frakt av cement. Näst mest besöktes hamnen av torrlast- och bulklastfartyg. Alla fartyg som besöker hamnen i Pargas kan använda Örö farleden (de största är just fartyg i storleksklassen dwt) och man kan anta att största delen börjar använda den. Kimito trafiken I Kimito finns två små industrihamnar: Norrlångvik och Mjösund. År 2000 hade dessa hamnar sammanlagt 67 fartygsbesök, av vilka 43 i utrikestrafik. Hamnarna besöks av små torrlastfartyg, som kunde använda Örö farleden och troligen också skulle börja göra det. Sammanfattning av fartygstyperna Troligtvis skulle Örö farleden användas av många typer av fartyg. Det är kanske lättare att uppskatta vilken typ av fartyg inte skulle trafikera Örö farleden. De stora tankfartygen med råolja och andra produkter samt de stora torrlastfartygen med stenkol och spannmål skulle inte alls använda Örö farleden. Stora passagerar- och bilfärjor skulle inte heller börja använda farleden, men till den delen beror situationen på hurudana nya fartygsrutter möjligen öppnas i framtiden. Med största sannolikhet kommer trafiken i farleden att bestå av torrlastfartyg på maximalt dwt (främst av fartyg betydligt mindre än det) och ro-ro fartyg. En betydande fartygstyp är också tankfartyg i samma storleksklass, som fraktar olika oljeprodukter i kusttrafik och i trafik mot öster eller söder. Deras destinationshamnar i Skärgårdshavet är Nådendal och Pansio i Åbo. Även torrlasttransporterna med pråmar till hamnarna i området torde flytta till Örö farleden. Det är närmast omöjligt att uppskatta antalet av de olika fartygstyperna i Örö farleden per år Olycksriskerna Olycksriskerna är desto större ju smalare och kurvigare en farled är. De mest svårnavigerade är smala S-kurvor, i synnerhet om kurvorna är nära varandra och kurvor som kräver en 90 graders gir. Livlig fartygstrafik ökar självfallet också olycksrisken. För säkerheten till sjöss skulle ibruktagandet av Örö farleden vara en positiv sak. Enligt Sjöfartsverkets statistik för åren var 54 % av olyckorna till sjöss i Finland grundstötning eller bottenkänning. Näst mest var det fråga om sammanstötningar, en andel på 13 % av alla olyckor.

40 38 ÖRÖ FARLED Om trafiken flyttar från den nuvarande Hangö farleden till Örö farleden skulle olyckrisken på området minska i avgörande grad. Hangö farleden är på grund av sina smala ställen och sin krokighet mycket krävande att navigera i. Farledens problemställen refereras närmare i punkten Motiveringar för projektet. Även farledsdelen C är betydligt säkrare än den nuvarande farleden västerom Långsidan. Fartygstrafiken i Skärgårdshavet skulle fördelas jämnare om Örö farleden öppnades. En del av trafiken som nu använder Utö farleden skulle få en användbar alternativ farled. Fartygsmötena skulle minska och även olycksriskerna skulle minska. Det sämsta alternativet är det att Örö farleden inte förverkligas. Det skulle med tiden medföra att den nuvarande inre farleden, på grund av att den blir grundare, skulle stängas för handelssjöfart och nästan all trafik skulle därefter koncentreras till Utö farleden. Då handelsfartygen börjar använda den nya farleden, skulle den gamla farleden till stor del användas närmast av småbåts- och fiskefartygstrafiken. En separation av trafiken skulle minska olycksrisken mellan handelsfartyg och småbåtar och skulle höja säkerheten för vardera trafikkategorin. Förutom en mindre olycksrisk skulle Örö farledens större bredd jämfört med den nuvarande farleden vara till fördel vid eventuella olyckssituationer. T.ex. bekämpningen av olja som hamnat i havet skulle vara lättare, då farleden går längre från stränderna och det skulle ge mera tid att samla upp oljan innan den skulle nå stränderna som är svåra att rengöra. All trafik föranleder olycksrisker, men förverkligande av Örö farleden skulle klart minska sjötrafikens olycksrisker i Skärgårdshavet. Detta skulle vara fallet även om den totala trafikmängden på området skulle öka Farledsprojektet och lotsningsverksamheten Nuläget Enligt den i kraft varande lotsförordningen skall alla fartyg på Finlands inre territorialvatten använda lots om fartyget är över 60 meter långt eller över 10 meter brett eller det största tillåtna djupgåendet med sommarlast i salt vatten är över 4,5 meter. Dessutom skall alla fartyg som fraktar farliga ämnen oberoende av storlek använda lots i skärgården och de inre vattnen. Fartygen i regelbunden linjetrafik får befrielse från att använda statlig lots om befälhavaren har linjelotsbrev för ifrågavarande rutt. Sjöfartsverket kan dessutom av särskilda skäl bevilja befrielse från skyldigheten att använda lots i enskilda fall. Fartygen i trafik till hamnarna i Åbo, Nådendal, Pargas och Kimitoön tar ombord lots vid lotsplatsen vid den farled de använder. Utö farledens lotsplats är söderom Utö och Hangö farledens lotsplats utanför Hangö. Hangö lotsstation underlyder Finska vikens sjöfartsdistrikt. Norra gränsen för dessa lotsars verksamhetsområde är Pargas Lillmälö, vid vars lotsplats fartygen på väg norrut längs Hangö farleden lotsarna byts till Turku Pilots lotsar. Lotsen stiger ombord på de fartyg som kommer till nämnda hamnar från norr vid Nystads lotsstations lotsplats utanför Enskär. Gränsen för dessa lotsars verksamhetsområde är Nagu Pärnäs och Pargas Lillmälö, där byte av lots sker. Även från Mariehamns lotsstation lotsas en del fartyg till

41 ÖRÖ FARLED 39 nämnda hamnar. Det är dock främst fartyg i linjetrafik som använder Ålands farleden. Befälhavarna på dessa fartyg har i allmänhet linjelotsbrev. Inom Skärgårdshavets sjöfartsdistrikt utvecklar man som bäst lotsningsverksamheten och en nyorganisation av lotsningsverksamheten är på gång. Lotsarnas lotsningsområden ändras så att alla lotsar inom Skärgårdshavet är skyldiga att lotsa på alla huvudfarleder och så att inom de gamla lotsstationernas specialområden utbildas lotsarna att i grupper lotsa också på andra farleder Ändringar som Örö farleden medför Öppnandet av Örö farleden förutsätter att en ny lotsplats tas i bruk. Skärgårdshavets sjöfartsdistrikt har meddelat att den nya lotsplatsens koordinater är 59 45,17' nordlig bredd och 22 17,76' ostlig längd. Platsen är ca fem kilometer SSW om Örö sydspets, ca en kilometer WNW om Olycksbådan. Enligt utsikterna nu skulle Högsåra farledsstation vara lotsarnas stationeringsplats. Havsforskningsinstitutet har utfört en våganalys på havsområdet vid lotsplatsen, där man utredde vågbildningen på området. Enligt analysen är vågbildningen på inget sätt exceptionell. Embarkering och debarkering är inte farligare än vid Utö lotsplats. Den nya lotsplatsen försämrar inte lotsarnas arbetarskydd. Den nya lotsplatsen minskar i motsvarande grad användningen av de andra lotsplatserna. Användningen av Hangö lotsplats torde minska mest i fråga om trafik till hamnarna i Skärgårdshavet, då största delen av trafiken på den gamla Hangö farleden börjar använda den nya Örö farleden. En del av Utö lotsplats användning flyttar också till Örö lotsplats. Den nya lotsplatsen förorsakar ändringar i lotsarnas arbetsarrangemang, som Skärgårdshavets sjöfartsdistrikt ansvarar för. Lotsarna är Sjöfartsverkets arbetstagare och ibruktagandet av Örö lotsplats har behandlats i samarbetsförhandlingarna. Ur lotsningsverksamhetens synpunkt föreligger inga hinder att ta i bruk Örö farleden.

42 40 ÖRÖ FARLED 7. UTSLÄPPEN I LUFTEN OCH VATTNET 7.1. Utsläppen i luften Fartygstrafikens mest betydande utsläpp är oxidutsläppen av svavel och kväve. Fartygstrafiken förorsakar också utsläpp av kolväte, kolmonoxid, koldioxid och partiklar. Koldioxidutsläppen gör att luften uppvärms snabbare. De övriga föreningarna är skadliga för hälsan och miljön. Kväveoxiderna och dioxiderna samt deras avledningar förorsakar försurning och övergödning. Skadligast för hälsan är kvävedioxiden, som kan förorsaka bl.a. olika sjukdomar i andningsvägarna. Svaveldioxiden förflyttar sig med vinden, varvid en del av fjärrnedfallet kommer ner på marken som torrt nedfall och en del som svavelsyra som lösts upp i vattnet. Som vått nedfall förorsakar svavelsyran försurning och korrosion i vattendragen och jordmånen. Svaveldioxiderna påverkar människans hälsa på samma sätt som kvävets oxider ökar sjukdomarna i andningsvägarna (Tarnanen et al. 2001). Från fartygen uppstår avgasutsläpp från huvudmaskinerna, hjälpmaskinerna och pannorna. De största utsläppen kommer från huvudmaskineriet, som används för framdrivning av fartyget. Huvudmaskineriet består nästan alltid av en eller flera 2- eller 4-takts dieselmotorer. Hjälpmaskinerna används främst för att producera den elektricitet fartyget behöver. Sjöfartsbranschens utbildnings- och forskningscentral har år 2001 färdigställt en utredning om handelsjöfartens avgasutsläpp i Skärgårdshavet. I utredningen klargjorde man handelssjöfartens trafikmängder farledsvis i Skärgårdshavet samt tekniska uppgifter om de fartyg som trafikerat för beräkningarna. I utredningen har man koncentrerat sig på utreda de utsläpp som härrör sig från de maskiner som används för framdrivning av fartyget, bortsett från bullret (Tarnanen et al. 2001). Utsläppen kalkylerades baserat på dessa uppgifter genom att använda MEERI-kalkylmodellen, som utvecklats vid Statens tekniska forskningsanstalt. (se Mäkelä & Tuominen 2001). I denna bedömningsrapport är de använda uppgifterna baserade på denna utredning. I den ovannämnda utredningen presenterades de farledsvisa utsläppsmängderna i alla farleder i Skärgårdshavet. Från kalkylerna härledde man också de farledsvisa utsläppsvärdena i medeltal per fartyg och per kilometer. Med dessa värden kan man härleda noggranna utsläppsvärden också för den planerade Örö farleden utgående från att förändringar i fartygstyperna inte sker. Då man bedömer utsläppens verkningar bör man hålla i minnet att utsläppen kan spridas i luften flera dagar innan nedsläppet, varför deras verkningar inte endast är lokala. T.ex. svavelutsläppen i Finland sprider sig till nästan 80 % utanför Finlands gränser och på motsvarande sätt kommer över 80 % av svavelutsläppen i Finland från andra länder. Vindriktningen bestämmer utsläppens riktning och vindhastigheten spridningsfarten. I Finland är vindarna starkast och vindens hastighet i medeltal högst på havsområdet samt i kalfjällsområdena. Vindens medelhastighet på havsområdena är 5 8 m/s. Överallt i Finland blåser det vanligast från sydväst och mest sällan från nordost. I följande tabell 7 redogörs för de farledsvisa utsläppen per fartyg och per kilometer. Den här tabellens värden har används vid beräkningen av farledsutsläppen vid Örö farleden. I de följande ta-

43 ÖRÖ FARLED 41 bellerna har man samlat uppgifterna om farledsutsläppen i nuläget (tabell 8) och i det planerade läget (tabell 9). Som farledens längd i nuläget har man tagit farledsdelen Erstan Hangö och i det planerade läget farledsdelen Erstan Örö. Som längd för farlederna från Pargas och Kimito har man tagit distansen mellan ifrågavarande hamn och Hangö eller Örö. Fartygsmängderna i nuläget är baserade på beräkningarna av trafikmängderna år 1998 och i det planerade läget på den gjorda kalkylen. Tabell 7. Avgasutsläppsmängderna farledsvis kg/fartyg/km. (Källa: Tarnanen et al. 2001,45.) Utsläppsmängderna kg/fartyg/km Farled CO Nox Co2 HC Partiklar Hangö Nådendal 0,13 2,56 82,53 0,05 0,05 Hangö Enskär 0,1 1,75 69,1 0,05 0,04 Hangö Åbo 0,08 1,35 54,53 0,04 0,03 Hangö Pargas 0,07 1,34 42,04 0,03 0,02 Hangö Dalsbruk 0,06 0,79 33,04 0,02 0,02 Tabell 8. Den nuvarande fartygstrafikens avgasutsläppsmängder i farlederna mellan Erstan, Pargas, Kimito och Hangö. Nuläget i farleden Erstan Hangö Farleden Antalet trafikeringar längs farleden Farledens längd Erstan Hangö (km) Utsläppsmängd i farleden (kg) CO Nox Co2 HC Partiklar Nådendal trafiken Hangö Enskär trafiken Åbo trafiken Pargas trafiken Kimito trafiken* Sammanlagt Sammanlagt ton ,7 3,7 %-andel av alla utsläppen på Skärgårdshavet 3,9 4,4 3,9 3,3 3,5 Tabell 9. Bedömning av avgasutsläppsmängderna i farlederna mellan Erstan, Pargas, Kimito och Örö. Planerat läge i farleden Erstan-Örö Farleden Antalet trafikeringar längs farleden Farledens längd Erstan Örö (km) Uppskattad utsläppsmängd i farleden (kg) CO Nox Co2 HC Partiklar Nådendal trafiken Hangö Enskär trafiken , ,2 Åbo trafiken Pargas trafiken Kimito trafiken* , , ,6 116,8 116,8 Sammanlagt Sammanlagt ton ,0 %-andel av alla utsläppen på Skärgårdshavet 5,3 6,1 5,4 5,5 4,8 * Inga farledsvisa uppgifter, utsläppsvärdena för Dalsbruks farleden användes, då trafiken är av samma typ.

44 42 ÖRÖ FARLED Då man jämför tabellerna, ser man att utsläppsmängderna skulle öka på området då den nya farleden öppnas. Orsaken till detta är den ökande trafiken på ifrågavarande farledsavsnitt. Den totala mängden utsläpp i Skärgårdshavet skulle däremot inte öka, utan tvärtom minska. Enligt bedömningen skulle trafik från andra farleder flytta till farleden så att den totala trafiken skulle vara ca fartygsresor i en riktning per år. Trafiken som flyttar skulle komma närmast från Utö farleden. Resan till alla hamnar i Åboland är längre via Utö farleden än via Örö farleden. För jämförelsens skull har man i tabell 10 nedan presenterat den motsvarande fartygsmängden så att samma mängd fartyg skulle alla använda Utö farleden. Då farleden är längre, blir också mängden av utsläpp större jämfört med Örö farleden. Örö farleden, som är en kortare rutt till öppna havet, skulle minska mängden av utsläpp vid Skärgårdshavets inre farleder, vilket är en positiv företeelse ur miljösynpunkt. Trafiken i östra delen av Skärgårdshavet minskar verkningarna av utsläppen på havsområdet, då de förhärskande sydvästliga vindarna för verkningarna till fastlandet. Tabell 10. Bedömning av avgasutsläppsmängderna om den uppskattade trafiken via Örö farleden skulle använda Utö farleden. Planerat läge i farleden Erstan Utö Farleden Antalet trafikeringar längs farleden Farledens längd Erstan Utö (km) Uppskattad utsläppsmängd i farleden (kg) CO Nox Co2 HC Partiklar Nådendal trafiken Hangö Enskär trafiken ,2 Åbo trafiken Pargas trafiken Kimito trafiken* , , ,6 204,8 204,8 Sammanlagt Sammanlagt ton ,4 * Inga farledsvisa uppgifter, utsläppsvärdena för Dalsbruks farleden användes, då trafiken är av samma typ Utsläppen i vattnet Finlands lag och de internationella stadgandena reglerar fartygens utsläpp i Finlands havsområden. Enligt miljöskyddslagen (86/2000) får man inte med avsikten sänka eller avyttra dumpa avfall eller andra ämnen på Finlands territorialvatten. Även generalavtalet om skyddandet av Östersjöns maritima miljö, Helsingfors avtalet, ställer strikta gränser för utsläpp från fartyg. Det är förbjudet att dumpa olja och oljehaltiga blandningar i Finlands vattenområden. Det är också förbjudet att dumpa barlastvatten, tvättvatten från tankar och pilsvatten i havet. Obehandlat toalettavfallsvatten (svart vatten) får inte heller dumpas i havet på Finlands vattenområden. Om fartyget har typgodkänd apparatur för behandling av svart vatten, kan det behandlade svarta vattnet dumpas var som helst. Om fartyget har apparatur för finfördelning och desinficering av svart vatten, kan det sålunda behandlade svarta vattnet dumpas i havet minst 4 nm från närmaste land. (Lunden 1992, ) Det finns inte några dumpningsförbud eller -begränsningar gällande fartygens dusch-, tvättlavoarsoch köksvatten (s.k. grått vatten) i den finska lagstiftning eller i HELCOM-rekommendationen. Grått vatten är i regel så rent att IMO dumpningsrekommendationerna inte överskrids även om det dumpades obehandlat i havet. Desinficering är vanligen tillräcklig behandling. Fartygens system för

45 ÖRÖ FARLED 43 svart och grått vatten är i allmänhet helt separata. Om grått vatten leds till samma system eller systemen är i förbindelse med varandra, berörs det grå vattnet av alla dumpningsförbud och - begränsningar för svart vatten. (Lunden 1992, 81.) Många fartyg tömmer sina tankar för grått vatten först ute på öppna havet. Inom hela Östersjöområdet är det förbjudet att dumpa fast avfall, förutom matavfall, men även det är det förbjudet att dumpa närmare än 12 nm från land. (Lunden 1992,82.) Fartygstrafikens utsläpp i havet är ringa, lokala och momentana till sina verkningar. Det grå vattnet blandas snabbt med vattenmassorna i området och ger inga bestående verkningar. 8. VERKNINGARNA PÅ MÄNNISKORNAS LIVSFÖRHÅLLANDEN OCH TRIVSEL 8.1. Den nya farledens verkningar på den allmänna nivån Öppnandet av den nya farleden och den ökande trafiken inverkar på trivseln på närområdet för de fast bosatta invånarna, fritidsinvånarna och turisterna. Bullret från fartygstrafiken, vågbildningens inverkan på stränderna samt utsläppen i luften och i vattnet påverkar strandområdenas kvalitet som bosättnings- och rekreationsområden samt människornas trivsel. Fartygens verkningar på byggd miljö är närmast svallvågornas verkningsområde, även om starka strömningar å sin sida påverkar stabiliteten på strukturerna under vatten. (Madekivi 1993, 75.) Tillsvidare har fartygstrafikens olägenheter för byggd miljö upplevts som förfång för fisket samt fritidsverksamhet och småbåtstrafik. Framdeles kan det bland strandägarna uppstå diskussion om att användbarheten av stränderna minskar och att markvärdet sjunker. (Madekivi 1993, 76.) Trivseln kan också sjunka som en följd av sjömärkena i landskapet och fartygstrafiken. Man ser inte att hälsan skulle påverkas. Förändrade möjligheter att idka fritidsfiske påverkar också invånarnas trivsel då farleden öppnas Boendet Fritidsboendet i Sydvästra Finlands skärgård har vuxit snabbt, 50& från år 1980 till år Tillväxten har varit relativt sett störst längst bort från fastlandet och i kommunerna längst bort från Åbo. I Dragsfjärds kommun har antalet sommarbostäder vuxit anmärkningsvärt mycket. Enligt tillväxtprognosen för fritidsbostäder skulle det år 2010 finnas fritidsbostäder i Dragsfjärds kommun, då det år 1998 fanns (Lounais-Suomen saariston 2001.) Vid stränderna av den sydligaste farledsdelen (del A) finns ingen fast bosättning. Fritidsbostaden närmast farleden finns på Stora Boskär, över 2 km från farleden. De närmaste fritidsbostäderna på östra sidan finns på Västra Öarna, till vilka räknas bl.a. Snåldön, Trollön och Nöllstön. På ön Pölsa finns den närmaste fritidsbostaden till farleden. Ön ligger ca 500 meter från farleden. Öppnandet av farleden medför inget betydande förfång för fritidsboendet, då avståndet till farleden är rätt stort. (Karta 12.) Invid farledsdelen B, som redan är i bruk, finns några fritidsbostäder. Västerom Högsåra finns nu en fritidsbostad och inget tilläggsbyggande finns i sikte. På västra stranden av Norstö finns en fritids-

46 44 ÖRÖ FARLED bostad. På Helsingholmen finns fast bosättning. Farleden skulle gå ca 1,5 km från Helsingholmens strand. Den nuvarande handelsfarleden, som går nära söderom ön skulle ändras till småbåtsfarled. Förverkligandet av alternativ 1 skulle inte märkbart påverka boendetrivseln. (Kartorna 11 och 12.) Mest olägenhet skulle förverkligandet av alternativ 1 föranleda norrom den nya farledsdelen vid farleden som går till Erstan, där trafikmängden skulle öka. Vid denna farled finns mycket bosättning och på vissa holmar rätt nära farleden (kortaste avstånd ca 150 meter). Det mest störande är enligt bedömningen vågornas inverkan på stranden. Enligt alternativ 1 skulle handelssjöfarten flytta från farleden västerom Långsidan till den nya farleden. Vid den här farleden finns en del fritidsbebyggelse. En betydande del av stränderna hör till Natura områdena och där finns ingen fritidsbebyggelse. T.ex. Långsidan är en av skärgårdens längsta obebyggda strandområden (Naturskyddsförbundets utlåtande om bedömningsprogrammet). Vid den här farleden finns det fritidsbostäder bl.a. på Äspskär (4), i närheten av Ekholmen (14) och Hamnholmen (4). Dessa invånares trivsel skulle stiga, då farleden skulle trafikeras endast av fritidsbåtar. I de åsikter om bedömningsprogrammet man fick av invånarna poängterades oron att möjligheterna till fiske minskar eller försvinner helt och hållet. I invånarnas åsikter kom dessutom fram oron över den ökande trafikens inverkan på naturen. Enligt invånarna på Pensar är farleden förbi Pensar för smal för större fartyg och då trafiken ökar hotar erosionen stränderna. I utlåtandena kom det inte fram att öppnandet av farleden skulle föranleda olägenhet för landskapet och på så sätt påverka trivseln Buller Buller som uppstår av farledsbygget Då Örö farleden tas i användning behövs inga muddringar eller sprängningar i berggrunden. Det uppstår inget buller under byggskedet. Då säkerhetsanläggningarna installeras uppstår endast lite buller lokalt och kortvarigt Buller av fartygstrafiken Bullret avviker från andra miljöverkningar på det sättet att dess verkan slutar helt då bullerobjektet avlägsnar sig. Störningen är dessutom lokal och kortvarig. Upplevelsen av buller som störande är en mycket subjektiv sak. Samma ljudvolym, som en person inte alls noterar, kan för en annan person vara olidligt hög. På samma sätt inverkar personens inställning till ljudkällan. Om en person tycker att fartyg är en väsentlig del av skärgården, anser hon knappast att fartygsljuden är störande. Om personen däremot anser att fartygen stör landskapet, upplever hon troligen också att ljuden är störande. Även ljudets övriga egenskaper, såsom frekvens, tid jämnhet, upprepning och relation till bakgrundsljudet påverkar hur ljudet upplevs. Avståndet har stor betydelse för hur störande ljudet är. Ljudets dämpning när det går framåt fungerar så att den ljudnivå en punkt som ljudkälla (som ett fartyg kan anses vara, då det betraktas tillräckligt långt ifrån) avtar ca 6 db då avståndet fördubblas.

47 ÖRÖ FARLED 45 Väderleken inverkar också på hur ljudet framskrider via vindens riktning och hastighet. Regn och dimma har ingen nämnvärd betydelse. (Lunden 1992, ) Man upplever allmänt att smalfiliga ljud är mera störande än bredfiliga. Därför upplevs t.ex. ljudet av en utombordsmotor som betydligt mera störande än ljudet av ett fartyg. Motsvarande sätt är ljud med hög frekvens mera störande än ljud med låg frekvens. Jordytans form inverkar på hur ljudet framskrider. På havet där hindren är få, är hörbarhetssträckan längre än på land. Fartygen är individuella i fråga om bullret: det finns ett otal typer fartygsmotorer, ljuddämpare och andra faktorer som påverkar ljudet, vilka varierar från fartyg till fartyg. Fartyg med samma motoreffekt kan åstadkomma bullernivåer med betydande skillnader. Å andra sidan kan man inte säga generellt att små fartyg automatiskt skulle åstadkomma mindre buller än stora fartyg. En del små fartyg med starka motorer åstadkommer ett lika starkt ljud som t.ex. en stor passagerar- och bilfärja. Bullret från ett fartyg som rör sig består av mekaniskt motorbuller, avgasbuller, sugbuller, fläktbuller, propellerbuller, skrovvibrationer, vattenbrus och olika informativa ljud. Det är typiskt att bullret från ett fartyg som rör på sig inte är kontinuerligt, utan består av engångsföreteelser som med vissa intervaller upprepas. Impulser ingår inte i bullret och det är vanligen jämnt, bredfiligt och med låg frekvens. På grund av omkörningar växlar bullret mycket. Samma fenomen gäller också för frekvensfördelningen. Bullret koncentreras till farledernas närhet och terrängens inverkan är ofta liten. (Lunden 1992, 63.) Dimljudsignalen har låg frekvens och hörs därför långt, men ljudet är kort (5 sek) och intervallen rätt lång (2 min), varför verkningarna hörda från en punkt är kortvariga. Vid kusten förekommer dimma dagar per år, men ofta är dimman så tunn att fartygen inte ger ljudsignaler. (Lunden 1992, ) Statsrådet har i sitt beslut från år 1992 definierat dagriktvärdet för A-betonat bullers ekvivalenta nivå till 55 db på bebyggt område och nattriktvärdet till 45 db. På områden med fritidsbosättning, rekreationsområden och naturskyddsområden är de motsvarande värdena 45 db och 40 db. (Statsrådets beslut nr 993/1992.) Ljudnivån då ett stort fartyg kör förbi är mätt bredvid ca 60 db(a) i farleder med fartbegränsning. Bullret över 55 db(a) begränsas till ca 200 meter från fartyget och är i samtliga fall kortvarigt. Vattenbruset som fartyget åstadkommer inom detta område upplevs vanligen som behagligt. Bruset minskar bullret och klart dess olägenheter. På 500 meters avstånd är bullernivån redan under 50 db(a). För att den ekvivalenta nivåns riktvärden skulle överskridas skulle det krävas så livlig trafik att sådan inte finns i Finland inom bebyggt område. (Lunden 1992, ) Invid den planerade Örö farleden är bosättningen gles och så långt från farleden och den uppskattade trafikfrekvensen så låg att bullret från fartygen inte påverkar boendetrivseln. På farledsdelen mellan Erstan och Gullkrona fjärd inom projektets verkningsområde finns ställvis fritidsbebyggelse nära farleden (kortaste avstånd ca 150 meter). (Kartorna ) Där kan bullret i någon mån påverka trivseln negativt.

48 46 ÖRÖ FARLED 8.4. Strändernas användning till rekreation Den ökande trafiken inverkar också på strändernas användning till rekreation. På norra stranden av Helsingholmen och östra udden av Sandön finns gästbryggor. (Sjökortsserie B Jussarö Parainen, Pargas 2001.) Öppnandet av den nya farleden påverkar inte användningen av gästbryggan på Helsingholmen, då farleden går söderom ön. Bryggan på Sandön finns invid den gamla farleden och användningen av bryggan blir lättare då den nya farleden öppnas, då handelssjöfarten flyttar bort från den gamla farleden, som skulle användas endast av fritidsbåtar. På nordvästra stranden av Högland finns en utfärdsbrygga. Handelssjöfarten nära den skulle minska då den nya farleden tas i bruk. Andra besökshamnar finns inte i farledernas omedelbara närhet Isvägarna Inom Åbo vägdistrikt finns det 8 allmänna isvägar kvar. Deras sammanlagda längd är 110 km. I trafiksystemplanen för Sydvästra Finland konstateras att det inte finns behov av vägförvaltningens isvägar i nuvarande utsträckning., då väg-, färj- och förbindelsefartygsförbindelserna förbättrats. Styrgruppen för trafiksystemplanen i Sydvästra Finlands skärgård föreslår också att isvägnätet skall krympas ner. Inom den planerade Örö farledens område finns inte isvägar som Vägförvaltningen upprätthåller. (Lounais-Suomen saariston ) För närvarande finns det fast bosättning på Helsingholmen. Man har inte kunnat öppna isväg till ön på grund av den nuvarande farledens sträckning. Den nya farleden skulle göra det möjligt att få isvägsförbindelse från ön till fastlandet, då trafiken skulle gå söderom ön. Man kunde öppna en isväg över den gamla farleden om projektet förverkligas utan att använda isfärja, vilket är besvärligt och t.o.m. farligt.

49 ÖRÖ FARLED 47 Ålön Stormälö Farleder för handelssjöfart Planerad Örö farled Farleder < 5m 250 m 500 m 750 m 1 km 1,5 km 2 km 5 km Lemlahdensaari Lemlax Haverö Lillmälö Lilltervo Stortervolandet Prostvik Mielisholm Sandö Pikku Nauvo Lill Nagu Ön Attu Heisala Pensar Kuggö Jermo Sorpo Lökholmen Trollö Tammo Storön Duvholm Högland Gullkrona Kolaskär Långsidan Stora Kalskär Östra Dömmaskär # Västerharun Sandskär km P Helsingholmen Karta 11. Avståndszonerna från farleden, del 1.

50 48 ÖRÖ FARLED Ålön Stormälö Farleder för handelssjöfart Planerad Örö farled Farleder < 5m 250 m 500 m 750 m 1 km 1,5 km 2 km 5 km Lemlahdensaari Lemlax Haverö Lillmälö Lilltervo Stortervolandet Prostvik Mielisholm Sandö Pikku Nauvo Lill Nagu Ön Attu Heisala Pensar Kuggö Jermo Sorpo Lökholmen Trollö Tammo Storön Duvholm Högland Gullkrona Kolaskär Långsidan Stora Kalskär Östra Dömmaskär # Västerharun Sandskär km P Helsingholmen Karta 12. Avståndszoner från farleden, del 2.

51 ÖRÖ FARLED INVERKAN PÅ FISKET Skärgårdshavets sjöfartsdistrikt har låtit göra en vattendrags- och fiskeriutredning om den nya farledens inverkan på fiskerinäringen. (Kala- ja Vesitutkimus Oy 2000, Fisk- och Vattenforskning). Uppgifterna baserar sig i stor utsträckning på denna utredning Fiskarterna och fisket inom det nya farledsområdet De mest betydande fiskarterna inom farledsområdet och dess omgivning är strömming, vassbuk, lax, öring, flundra, sik, abborre och gädda. Man kan också få torsk och gös. Enligt utredningen finns det inte betydande lekplatser i närheten av den nya farleden. I de grunda vattnen vid de nära liggande öarna kan det dock finnas några lekplatser för sik och strömming, men den nya farledens inverkan på dessa har ringa betydelse. (Kala- ja Vesitutkimus Oy 2000, 6). Inom farledsområdet görs inte heller muddringar eller dumpning av muddringsmassor. Projektet kommer inta att ha betydande inverkan på fiskarnas förökning och sålunda inte heller på fiskstammen. (Kala- ja Vesitutkimus Oy 2000, 10.) På området söderom farledsdel A är yrkesfisket främst trålfiske av strömming och vassbuk samt laxfiske med drivnät och -rev. De nya farledsområdena hör inte till de allmännaste områdena för trålfiske annat än till en liten del (karta 13). Däremot idkas det trålfiske inom farledsdel B, likaså på den nordvästra delen av Gullkrona fjärd. Yrkesfisket på Gullkrona fjärd är närmast nätfiske. Platser för strömmingsryssjor finns inte inom farledsområdet. (Kala- ja Vesitutkimus Oy 2000, 7.) Fritidsfisket inom området av farledsdel A är rätt ringa, då farleden ligger rätt långt ute. Sommarinvånarna idkar fritids- och husbehovsfiske inom farledsdel C:s område. (Kala- ja Vesitutkimus Oy 2000, 7.)

52 50 ÖRÖ FARLED Karta 13. Trålfiskeområdena i Skärgårdshavet. (Källa: Egentliga Finlands TE-central, fiskerienheten.)

53 ÖRÖ FARLED Inverkan på fisket Grundandet av den nya farleden kan inverka på yrkesfisket, men effekterna kommer sannolikt inte att vara betydande för idkande av fiskerinäring. Trålfiskarna bör beakta den övriga sjötrafiken mera än tidigare, men den nya farleden är inte till förfång för dem. Nät- och revfiske är omöjligt på området då den nya farleden öppnats. Ett eventuellt nätfiske vintertid kan inte idkas på farledsområdet och inte heller på områden där den öppna farleden försvårar trafiken vintertid. Åtminstone i den nordvästra delen av Gullkrona fjärd har det idkats nätfiske vintertid (Granström 1985). Den senaste tidens utveckling tyder på att sådana isvintrar då nätfiske under isen är möjligt, är rätt sällsynta inom farledsområdet. (Kala- ja Vesitutkimus Oy, 12.) Fritids- och husbehovsfisket torde påverkas relativt lite av den nya farleden. Fiske med stående redskap (nät, ryssjor, långrev) är dock i framtiden omöjligt inom farledsområdet. (Kala- ja Vesitutkimus Oy 2000, 12.) Farledsdelen A ligger på det yttre havsområdet, som det är svårt att nå från bebyggda områden. Där skulle knappast idkas nätfiske med bottennät. Farleden har tidigare använts av fiskarna och försvarsmakten. Därför kan man anta att öppnandet av farledsdel A inte skulle medföra sådant förfång för fisket eller annan användning av vattenområdet som skulle ersättas. (Kala- ja Vesitutkimus Oy 2000, 12.) Farledsdelen C ligger på gränsen mellan det yttre havsområdet och skärgårdsområdet och kan till största del jämföras med den yttre och mellanskärgården. Det går rätt bra att nå området. Området är å andra sidan rätt öppet, vilket begränsar möjligheterna till fiske. Vattenkvaliteten inom farledsdel C är klanderfri och vattnets kvalitetsklass är god (Kirkkala 1998). Fiskbeståndet i området är mångsidigt. Utredningar om fiskets avkastning har inte gjorts. Farledsdel C kan jämföras med del B. Dess värde uppskattades till mk/ha bl.a. genom att jämföra det med hamn- och farledsprojektet i Nordsjö (Nurmi et al. 1996), (Hindsberg & Niinimäki 1997). Farledsdel C ligger dock närmare bebyggda områden, såsom Pargas och Dragsfjärd, än farledsdel A. Vattenområdenas värde har stigit de senaste åren.. På basen av detta torde farledsdel C:s område vara kanske 20 % högre än farledsdel B:s område, dvs mk/ha. (Kala- ja Vesitutkimus Oy 2000, 13.) På farledsdel C:s område finns det sälar, som när de trasslar in sig i näten försvårar fisket och sänker områdets värde som fiskevatten. Farledsdel B:s område (Högsåra) är ett är ett område för fritidsfiske. Det nya farledsområdet begränsar områdets användning för andra ändamål och det begränsar i synnerhet fisket med stående redskap. Förfånget är därför stort under en del av perioden för öppet vatten då det är lätt att röra sig på vattnet och sökandet av ersättande fiskeobjekt inte är ett särskilt stort problem. Kala- ja Vesitutkimus Oy har uppskattat att den nya farledens skadeklass skulle vara 25 % av vattenområdets värde. Skadan kan bli större om projektet förorsakar att yrkesfisket minskar, vilket skulle innebära att ägarna av vattenområdena skulle få mindre inkomster av fisketillstånd och arrenderade vatten.

54 52 ÖRÖ FARLED 10. INVERKAN PÅ FÖRSVARSMAKTENS VERKSAMHET Verksamheten på Örö sjöområdet På området västerom Örö finns försvarsmaktens område för skjut- och testverksamhet. Marinen har en mångsidig övnings- och testverksamhet på området. På området övar bl.a. enheterna från Skärgårdshavets och Finska vikens marinkommandon. På området finns verksamhet veckovis året om. År 2001 utfördes 50 separata övningar på området. Örö havsområde är ett viktigt verksamhetsområde för Marinens funktioner, då det inte finns något annat område inom Skärgårdshavet, som är lika lämpligt för att öva mångsidig verksamhet. Örös närområden erbjuder en permanent omgivning för sjöförsvarets alla vapensystem och testverksamheten. Här har också byggts alla stödfunktioner för verksamheten. Området är fredat för marinens verksamhet och t.ex. flygtrafiken har styrts att gå utanför området. Marinen övar också något i yttre havsförhållanden utanför Utö samt på Gyltö, där dock omständigheterna för verksamheten är mera begränsade än utanför Örö. (Intervju P. Niskanen & J. Ranta, Skärgårdshavets Marinkommando.) Om Örö farleden öppnas föranleder det betydande förfång för övnings- och testverksamheten. Verksamheten borde flyttas annanstans och något motsvarande område i Skärgårdshavet finns inte. Flyttningen av verksamheten skulle leda till ett betydande behov av tilläggsfinansiering, då alla stödfunktioner borde byggas på nytt. Att avbryta sjöfarten då övningar pågår är inte enligt Marinens representanter någon fungerande lösning. Avbrytande av sjöfarten enligt nuvarande praxis, som försvarsmakten har befogenhet att göra enligt lagen om övervakning av territorium, är en process som tar minst en månad. Dessutom är det sannolikt att småbåtstrafiken trots det inte kunde kontrolleras tillräckligt. (Intervju P. Niskanen & J. Ranta, SghMkndo.) Marinen har planerat att öka övningsverksamheten på Örö havsområde. Målsättningen är att där utveckla hela marinens övningscentral, vilket skulle medföra att områdets betydelse på riksnivå skulle stiga. (Intervju P. Niskanen & J. Ranta, SghMkndo.) De flesta faktorerna som kom fram vid intervjun har nämnts också i den utredning som Marinstaben gjorde i augusti år 2000 om Örö farledsprojekts inverkan på marinens verksamhet. Enligt utredningens sammandrag försvårar öppnandet av Örö farleden för allmän trafik marinens verksamhet på ett betydande sätt. (Örön alueen väylähankkeiden vaikutuksia merivoimien toiminnalle 2000.) Verksamheten på Örö fort På Örö fungerar försvarsmaktens fort, där 30 personer arbetar. Beroende på utbildningsskedet finns där beväringar. Ön har varit ett helt stängt fort. Sommaren 2001 kunde man läsa i tidningarna att försvarsministeriet planerar att ombilda Örö till ett beredskapsfort. (Turun Sanomat ). Fortet skulle tömmas på personal och beväringar. Försvarsberedskapen att snabbt ta i bruk fortet skulle bibehållas. Områdena som försvarsmakten äger övergår år 2003 till statens fastighetsverk. I det sammanhanget klargörs också ändringen av vissa truppförbands verksamhet och besluten om detta fattas inom ca två år. Då denna utredning gjordes kunde man på försvarsministeriet inte ännu berätta exakta detaljer om Örö förts framtid. Planeringen om Örö forts framtid hör till riksdagens redogörelse, som för närva-

55 ÖRÖ FARLED 53 rande behandlas av riksdagen. Detaljplaneringen börjar omedelbart då redogörelsen är färdig, i början av år Man meddelade dock som en säker sak att verksamheten på Örö kommer att skäras ner betydligt (utvecklingschef Hannu Vuorinen, försvarsministeriet, intervju ). Det faktum att fortets verksamhet kommer att skäras ner påverkar inte övnings- och testverksamheten som nämndes i föregående kapitel, utan övningarna fortsätter som tidigare. Örö skulle sparas som en reservenhet och därifrån skulle man också sköta vissa funktioner inom övervakningen av territoriet. (Intervju P. Niskanen & J. Ranta, SghMkndo.) Skyddsområdet Västerom Örö finns försvarsmaktens skyddsområde (se karta 14). Begränsningarna om skyddsområden begränsar i och för sig inte trafiken på skyddsområdet, förutom trafiken i närheten av militära objekt som utmärkts. Enligt lagen om övervakning av territorium (755/2000) 17 är det på skyddsområde förbjudet att utan tillstånd: Dyka med dykarutrustning eller idka verksamhet som avviker från normal sjötrafik såsom t.ex. förankra bojar i bottnen, ta upp bottensegment och dumpa muddringsmassor, lägga ut kabel. Fiska med fiskeredskap som släpas längs bottnen eller med tunga redskap som förankras, såsom not, trål eller storryssja. Begränsningen gäller inte mete, pilke, agnfiske eller fiske med katsa, mjärde eller med vanlig ryssja eller vanligt nät. Kasta ankar utanför de platser som utmärkts på de finländska sjökorten med nöjesbåt, om det inte är nödvändigt på grund av säkerheten till sjöss, force majoure eller nödläge. Med nöjesbåt avses en båt, vars skrovlängd är mindre än 24 meter, som är konstruerad för sport eller fritidsbruk. Röra sig på allmänna vattenområden utanför farleden närmare än 100 meter från försvarsmaktens sådana landområden, där landstigning enligt lagen utmärkts vara förbjuden. Stadgandet gäller också på isen. Tillståndskravet gäller inte privata vattenområden eller utmärkt farled, som går närmare än 100 meter från ovannämnt militärt område. Passersedel som beviljats för militärt område på skyddsområde berättigar personen att röra sig inom den ovannämnda 100 meters zonen. Tillståndsförfarandet gäller inte myndigheter då dessa utför tjänsteuppdrag inom skyddsområde. (Försvarsmaktens www-sidor.) Öppnandet av farleden står inte i konflikt med de stadganden om skyddsområden som stipulerats i Lagen om övervakning av territorium (755/2000).

56 54 ÖRÖ FARLED Karta 14. Örö skyddsområdets läge. (Källa: Försvarsmaktens www-sidor.)

57 ÖRÖ FARLED INVERKAN PÅ NATUREN Verkningarna på stränder och havsbottnen Allmänt Fartygen åstadkommer vågor och strömningsstörningar som kan ha skadliga effekter på stränder nära farleden och havsbottnen. Fartygstrafikens skadliga effekter påverkar hårda erosionsbottnar och djupa farleder minst. De fysikaliska effekter som fartygstrafiken förorsakar i den grunda strandzonen kan vara anmärkningsvärda speciellt vid sandiga eller slamaktiga stränder. Effekternas vidd är beroende av strandmaterialet och de eroderande krafter som riktas mot stränderna, dvs. intensiteten av vågor, strömningar och växlingar i vattennivån. Fastän det allmänt taget är de största och/eller snabbast gående fartygen som åstadkommer de största miljöförändringarna, har man genom avancerad skrovplanering kunnat minska fartygstrafikens effekter Metoder Fartygstrafikens miljöeffekter på havsbottnen och stränderna utvärderades med hjälp av existerande data och kompletterande fältundersökningar. Ombord på R/V Aurelia utfördes fältundersökningar vid den nuvarande fartygsfarleden (0-alternativet) och vid den planerade nya farleden (1- alternativet), på allt som allt sju lokaler (karta 15). Fältundersökningsplatserna valdes preliminärt med hjälp av existerande data (Himberg 1995, Häkkinen 1990, Kuusela 1994) och senare med hjälp av fältbesök. Observationslokalerna ekolodades med ett digitalt 28 khz pinger-ekolod, som tillhör Skärgårdshavets forskningsinstituts MD DSS -utrustning.

58 56 ÖRÖ FARLED Pikku Nauvo Lill Nagu Sandö # Heisala Attu Tolvsnäs Pensar Sorpo Jermo Tammo Högland Storön Gullkrona Stora Kalskär Östra Dömmaskär Västerharun Kolaskär # # Långsidan Sandskär # Helsingholmen Taalintehdas Dalsbruk GULLKRONAN SELKÄ GULLKRONA FJÄRD Norstö Purunpää Lövö Rävskär Äspskär Högsåra Kasnäs Söderön Holma Storön Vänö # # Stora Hästskäret Hiittinen Hitis Härön Snåldön Rosala P km Örö # # Gloskäret Örö Ekolodningslinje # Fältmätningsplats Planerad Örö farled Farleder för handelssjöfart Farleder < 5m Karta 15. Fältmätningarnas observationslokaler.

59 ÖRÖ FARLED 57 Från de utvalda undersökningslokalerna insamlades information om vattenströmningen i vattenpelaren och även nära bottnen vid långgrunda stränder. Utöver de naturliga vattenströmningarna observerades även de av fartyg förorsakade strömningsstörningarna. Vattenströmningens riktning och styrka i vattenpelaren, området mellan 2 m från bottnen och 2 m under vattenytan, mättes med RD Instruments Broadband 600 khz Acoustic Doppler Current Profiler (ADCP) -strömningsmätare. I strömningsmätningarna valdes mätningscellens höjd till 50 cm och mätningsperiodens längd till 5 6 s. Då man använder sig av en mätningsperiod med denna längd syns även kortvariga strömningsförändringar i utmatningarna. Vid behandlingen av strömningsmätningsmaterialet användes medelvärdet för varje 15 s period. För mätningar av strömningar i bottennära vatten användes endera Sensortecs UCM-50 eller Aanderaa RCM 9 Mk II -strömningsmätare. Som mätfrekvens valdes 0,5 s vid mätningar med UCM-50 och 18 s vid mätningar med RCM. I vattenpelaren mättes vattnets salthalt, temperatur, syrehalt och förändringar i halten av partikulärt material med Seabird Electronics SBE-19 CTDOB -sond. Den vid mätningen av partikulärt material använda sondens (D&A Instruments Optical Backscatterance Sensor, OBS) funktion baserar sig på återkastningen av infrarött ljus från vattnets partiklar. Karakteristiskt för infrarött ljus är att det återkastas i huvudsak från mineralpartiklar. Vattnets halt av partikulärt material kan uppskattas genom att jämföra återkastningens styrka med de halter av partikulärt material som bestämts för vattenprover. Ytsedimentprover togs från alla observationslokaler. Provernas vattenhalt, glödgningsförlust (organiska materialets andel) och kornstorleksfördelning analyserades på jordmånslaboratoriumet vid Åbo universitets geologiska institution. Sedimentets vattenhalt bestämdes genom att torka provet i 12 h i 105ºC. Glödgningsförlusten bestämdes genom att glödga det torkade provet i 2,5 h i 550ºC. Kornstorleksfördelningen bestämdes först genom sållning och de korn vars diameter var mindre än 2 mm bestämdes sedan med Coulter LS -laserdiffraktionsmätare. Data över vindhastigheterna och -riktningarna vid Vänö observationsstation inhämtades från Meteorologiska institutet. Vinddata har lagrats var tredje timme. På basen av de mätningar som utförts med Aanderaa- och UCM-strömningsmätarna beräknades storleken på den på bottnen slitande kraft (skjuvspänning) som uppstår vid största uppmätta strömningshastighet vid de olika mätpunkterna. Om det passerade fartyg under mätperioden beräknades även strömningsstörningens erosionskraft orsakades av fartygen. Vid beräkningen användes metoden enligt Whitehouse m.fl. (2000). Som utgångsvärde användes de egenskaper som i laboratorium bestämts för bottensediment. Samma metod användes för att beräkna gränsvärdet (skjuvhållfasthet) för bottenmaterialets erosion, specifikt för varje undersökningspunkt. Slutligen uppskattades bottenerosionen som vågsvallet förorsakat. Våghöjden och -perioden beräknades för den sjögång som uppstår vid en viss vindhastighet med hjälp av SMB-metoden (USACE 1977). Metoden enligt Whitehouse m.fl. (2000) användes för att bestämma bottenerosionen vid 1 m vattendjup som förorsakades av ifrågavarande sjögång. I beräkningen tillämpades den sydvästliga vindens svepavstånd, eftersom denna är den dominerande vindriktningen i Skärgårdshavet (Virtaustutkimuksen neuvottelukunta 1979). Den rådande vindriktningen under sommaren 2001 som uppmättes vid Vänö station var sydvästlig (220º).

60 58 ÖRÖ FARLED alternativets undersökningar Inom Skärgårdshavets strömningsforskning (Virtaustutkimuksen neuvottelukunta 1979) har vattnets huvudströmningsriktningar i yt- och bottenskikten uppmätts mellan Erstan och Gullkrona fjärden samt mellan Pemar och Gullkrona fjärden. Gullkrona fjärdens och Erstans vatten utbyts via sundet mellan Lillmälö och Haverö. Enligt undersökningen påvisade 66 %, under höstmånaderna så mycket som %, av observationerna i ytskikten strömning från Erstan mot Gullkrona. Den genomsnittliga strömningsriktningens hastighet var tämligen hög, 7,6 cm/s. De bottennära strömningarna gick i motsatt riktning i 67 % av observationerna och dessa mot Erstan riktade strömningars hastighet var 3,1 cm/s. Den djupaste mätaren var placerad på 56 m vattendjup. I mellanskiktet gick strömningen fram och tillbaka. Inom samma undersökning sattes två mätstationer upp bredvid varandra i Pemarvikens inlopp. Vid den ena stationen gick både botten- och ytströmningarnas huvudrikting mot Gullkrona. Vid den andra var ytströmningarnas riktning varierande och 57 % av de bottennära strömningarna gick från Gullkrona fjärd mot Pemarviken. Såvitt den av vägförvaltningen planerade fasta anslutning mellan Pargas och Nagu förverkligas enligt broalternativet, kan brolösningen påverka strömningsförhållandena i Erstans och Gullkrona fjärdens vattenområden. Dock förväntade man sig att de enligt generalplanen år 1992 gjorda brolösningarna inte just skulle påverka genomströmningarna i Erstans sund eller de allmänna strömningsförhållandena (Niemelä 1992). Utrymmet som brolösningarnas mellanstöd och andra strukturer som enligt vägförvaltningens nuvarande plan byggs i vattnet kräver, skiljer sig inte nämnvärt från 1992 års brolösning jämfört med hela sundet. Därför antas strömningsförhållandena inte förändras under förverkligandet av broalternativet (Vägförvaltningen 2001). Sedimenten i Gullkrona har undersökts i Häkkinens (1990) kartering. På Sandö i Dragsfjärd, som hör till Salpausselkä III -randformationen, uppskattades under vattens sand- och grusbildningens ytareal till ca 49 ha. Som undersökningsobjekt valdes trots det till samma Salpausselkä-formation hörande Sandskär (karta 15), som är belägen alldeles intill den nuvarande farleden. Som andra mätplats valdes Långsidans strandzon. De av fartygstrafiken förorsakade erosionspåverkan kan antas vara som störst vid sandstränder och långgrunda stränder. Sandskär Vid Sandskärs östra spets utfördes undersökningar och Under den första mätningen mättes vattenströmningar med ADCP-strömningsmätare (vattendjup 5,5 m) och sedimentprov togs. Följande gång mättes strömningar förutom med ADCP även med Aanderaaströmningsmätare (vattendjup 7 m) och växlingar av vattnets halt av partikulärt material mättes med CTDOB-sond. Under mätdagen i juli var vindriktningen (300º) och -hastigheten måttlig (7 m/s). Det med ADCP uppmätta strömningsfältet var riktat söderut i hela vattenpelaren (figurerna 1 och 2). Strömningshastigheterna var under 8 cm/s. Under mätdagen i oktober var vindförhållandena liknande som i juli; vindhastigheten 7 m/s och -riktningen västlig (280 ). Strömningsfältet som uppmättes med ADCP var riktat mot nordost i hela vattenpelaren (figurerna 3 och 4). Strömningshastigheterna var stora, till och med hastigheter av 20 cm/s förekom.

61 ÖRÖ FARLED 59 Figur 1. Vattens strömningsfält vid 4 m vattendjup vid Sandskär Figur 2. Vattnets strömningshastigheter och -riktningar i vattenpelaren vid Sandskärs mätplats

62 60 ÖRÖ FARLED Figur 3. Vattnets strömningsfält vid 5 m vattendjup vid Sandskär Figur 4. Vattnets strömningsfälts riktning och hastighet i vattenpelaren vid Sandskärs mätplats Aanderaa-strömningsmätaren förankrades så att den mätte vattnets strömningshastighet vid 60 cm höjd från bottnen. Strömningshastigheterna var huvudsakligen cm/s (figur 5). Klockan 9:14 kan en tydlig hastighetstopp noteras, som är som högst 46 cm/s. Strömningstoppen beror på en strömningsstörning förorsakad av ett förbipasserande fartyg tillhörande försvarsmakten. Ett temperatur- eller salthaltssprångskikt kan inte noteras i profilen som uppmätts med CTDOB-sonden. Det förekom inte heller förändringar i halten av partikulärt material i vattnet på de mätta djupen. CTDOB-mätningen sträckte sig till en meter ovanför bottnen, dit bottenmaterialet inte nådde. Bottensedimentet bestod av grov sand (tabell 11) och representerar erosionsbotten på basen av det organiska materialets andel och vattenhalt (Håkanson 1986). Mot slutet av Aanderaaströmningsmätningarna gjordes två körningar förbi mätningspunkten med R/V Aurelia för att mäta strömningsstörningens styrka: från söder mot norr kl. 10:45 och från norr mot söder kl. 10:48. Ingen nämnvärd ökning av vattnets strömningshastighet noterades under Aurelias förbikörningar (figur 5).

63 ÖRÖ FARLED 61 Strömningshastighet Virtausnopeus cm/s cm/s :01:54 9:06:42 9:11:30 9:16:18 9:21:06 9:25:54 9:30:42 9:35:30 9:40:18 9:45:06 9:49:54 9:54:42 9:59:30 10:04:18 10:09:06 10:13:54 10:18:42 10:23:30 10:28:18 10:33:06 10:37:54 10:42:42 10:47:30 10:52:18 10:57:06 Figur 5. De bottennära vattnens strömningshastigheter vid Sandskärs mätplats För strömningshastigheterna 46 cm/s (av fartygstrafik förorsakad maxhastighet) och 39 cm/s (största naturliga strömningshastighet) beräknades motsvarande skjuvhållfastheter: 0,44 N m -2 och 0,31 N m -2, samt sedimentets erosionsgränsvärde 0,38 N m -2. Den strömningshastighet som förorsakar erosion vid 60 cm ovanför bottnen är 43 cm/s. Enligt beräkningarna åstadkommer den sjögång som uppstår vid 8 m/s slitage av bottenmaterialet i 1 m djupt vatten. Sandskärs långgrunda strand består av sandig erosionsbotten och ytsedimentet är måttligt känsligt för erosion. I ekolodningsprofilen kan man se tecken på erosion (figur 6). Under mätperioden översteg vattnets naturliga strömningshastigheter inte erosionens gränsvärde, fastän redan strömningar vid en vindhastighet över 1 m/s enligt beräkningarna borde ha förorsakat slitage av stranden. Däremot översteg strömningstoppen, som det förbipasserande fartyget förorsakat, det beräknade erosionsgränsvärdet. Fartygstrafiken förorsakar ett kraftigare slitage av strandsedimenten än den naturliga erosionen vid Sandskär. Erosionen kan antas vara ännu större vid öns västliga spets där farleden är som smalast.

64 62 ÖRÖ FARLED Tabell 11. Sedimentprovens vattenhalt, det organiska materialets andel (askfri torrvikt), kornens mediandiameter (D 50 ) och namn enligt den geotekniska indelningen (Korhonen et al. 1974). prov vattendjup m vattenhalt % ma askfri torrvikt % ts D 50 mm jordart provstation WGS84 Sandskär 6,2 25,4 1,0 0,781 Grovsand N E Långsidan 20,0 21,5 1,4 1,0 Grovsand N E Örö 1,0 13,0 0,4 4,0 Fingrus N E Gloskäret 14,4 54,2 4,9 0,083 Slamaktig finsand N E Stora Hästskäret 14,0 68,7 7,7 0,004 Siltaktig lera N E Vänö I 10,5 18,0 1,0 3,0 Fingrus N E Vänö II, djuphölja 0-3 cm 51,5 66,7 6,6 0,004 Siltaktig lera N E Vänö II 51,5 42,5 2,7 0,100 Slamaktig finsand - " cm Vänö II 51,5 60,0 2,4 0,003 Slamaktig finsilt - " cm Sandö, Nagu 5,0 31,8 1,7 0,124 Finsand N E Figur 6. Ekolodningsprofil från Sandskär strand. Lodningslinjens längd 475 m.

65 ÖRÖ FARLED 63 Långsidan Vid Dragsfjärds Långsidans västra strand utfördes fältundersökningar Vattnets strömningar undersöktes i hela vattenpelaren med ADCP-mätare (vattendjup 7,5 m) och bottennära strömningar i närheten av stranden med UCM-50-mätare (vattendjup 5 m). Vindriktningen var sydostlig (140 ) och -hastigheten 6 m/s. Enligt ADCP:s mätdata var ytströmningen riktad norrut och tillbakaströmningen söderut (figurerna 7, 8 och 9). Strömningshastigheterna understeg 10 cm/s både vid yt- och tillbakaströmningen. UCM-50-strömningsmätaren förankrades mellan R/V Aurelia och stranden så, att den mätte strömningshastigheten vid 40 cm höjd ovanför bottnen. De bottennära vattnens strömningshastigheter växlade mellan cm/s. Klockan 13:52 noterades en tydlig 64 cm/s strömningstopp (figur 10), som uppmättes under förbikörningen av passagerarfartyget Frans Höijer. Strömningstoppen urskiljs inte i det data där ADCP med 15 s mellanrum meddelat ett medelvärde. Figur 7. Vattnets strömningsfält vid 3 m vattendjup vid Långsidan Figur 8. Vattnets strömningsfält vid 5 m vattendjup vid Långsidan

66 64 ÖRÖ FARLED Figur 9. Vattnets strömningsfälts riktning och hastighet i vattenpelaren vid Långsidans mätplats :14:26 13:18:00 Strömningshastighet Virtausnopeus cm/s 13:21:34 13:25:08 13:28:42 13:32:16 13:35:50 13:39:24 13:42:58 13:46:32 13:50:06 13:53:40 13:57:14 14:00:48 14:04:22 14:07:56 14:11:30 14:15:04 14:18:38 14:22:12 14:25:46 14:29:20 14:32:54 14:36:28 Figur 10. De bottennära vattnens strömningshastigheter vid Långsidans mätplats. 14:40:02 För den av ett fartyg förorsakade maxhastigheten 64 cm/s och den största naturliga strömningshastigheten 53 cm/s beräknades motsvarande skjuvspänningar: 1,1 N m -2 och 0,74 N m -2. Erosionens gränsvärde för Långsidans sediment beräknades till 0,51 N m -2. Den kritiska strömningshastighet som vid 40 cm höjd över bottnen förorsakar slitage av bottenmaterialet beräknades till 41 cm/s. Enligt beräkningarna förorsakar en vindhastighet på minst 9 m/s erosionsframkallande vågor i 1 m djupt vatten. Sedimentet vid Långsidans västra sida är relativt erosionskänsligt. Bottenprovet representerar sediment typiskt för erosionsbotten, där det endast ansamlats lite organiskt material (tabell 11). I profilen som gjorts med hjälp av ekolod kan erosion ända till 40 m djup skönjas (figur 11). Strömnings-

67 ÖRÖ FARLED 65 störningen som det förbipasserande fartyget förorsakade var klart större än det för sedimentet beräknade gränsvärdet. Detta betyder att förutom starka naturliga strömningar känns även erosionseffekter som förorsakas av fartygstrafikens vågor och strömningar vid Långsidans strand. Figur 11. Ekolodningsprofil från Långsidans strand. Profilens längd 830 m alternativets undersökningar Tidigare data om vattenströmningar i utredningsområdet finns i någon mån från närheten av Vänö (Kuusela 1994). Akvatiska jordsubstanstillgångar i den planerade farledens verkningsområde har undersökts i Häkkinens (1990) kartering: Salpausselkä III -formationen och dess tvärgående åsbildningar, bl.a. Sandö åsö. Örö tillhör Salpausselkä II -formationen. 1-alternativets strömnings- och sedimentundersökningar utfördes vid fem observationslokaler: i närheten av Örö, Gloskäret, Stora Hästskäret, Vänö och Nagu Sandö (karta 15). Sandö är inte belägen inom påverkningsområdet för Örös planerade nya farled, utan vid sidan om den redan existerande farleden. Den togs med i undersökningen eftersom stranderosionen förmodades öka med den ökande fartygstrafiken. Örö Strömningsmätningar utfördes vid Örös västra sida och Första gången mättes strömningen med ADCP-strömningsmätare och vattnets halt av partikulärt material med CTDOBsond. Ett sedimentprov togs från stranden från 1 m vattendjup. Andra gången mättes strömningar med både ADCP- och Aanderaa-strömningsmätare och vattnets halt av partikulärt material med CTDOB-sond. Havsbottnens strukturer karterades med hjälp av sedimentekolod. ADCP-mätningar utfördes i juli vid 15 m vattendjup. Vindriktningen var västnordvästlig (300 ) och vindhastigheten bara 2 m/s. I strömningsfältet uppmätt med ADCP kan en tydlig nord-syd-riktning urskiljas (figur 12). Ytströmningen var ända till 5 m djup riktad mot söder men under detta djup gick tillbakaströmningen norrut. Strömningshastigheterna varierar mellan 0 8 cm/s i ytströmningen

68 66 ÖRÖ FARLED och 0 12 cm/s i tillbakaströmningen. I den med CTDOB-sond uppmätta profilen kunde inget tydligt salthalts- eller temperatursprångskikt observeras. I vattnets halt av partikulärt material kunde inte heller någon betydande variation vid olika djup urskiljas. Inga fartyg körde förbi mätplatsen. Figur 12. Vattnets strömningsfälts riktning och hastighet i vattenpelaren vid Örö mätplats ADCP-mätningarna i oktober utfördes vid 3 m vattendjup. Vindriktningen var nordlig (350 ). Vindhastigheten var 5 m/s i början av mätperioden, men blev svagare (3 m/s) vid slutet av mätperioden. Det med ADCP uppmätta strömningsfältet var riktat söderut i hela vattenpelaren (figurerna 13 och 14). Strömningshastigheterna varierar mellan 4 20 cm/s. Jämfört med mätningen i juli kan de större strömningshastigheterna till en del förklaras med den kraftigare vinden och till en del med det mindre vattendjupet. Figur 13. Vattnets strömningsfält vid 2 m djup vid Örö

69 ÖRÖ FARLED 67 Figur 14. Vattnets strömningsfälts riktning och hastighet i vattenpelaren vid Örö mätplats Aanderaa-strömningsmätaren förankrades vid bottnen så, att den mätte vattnets strömningshastighet vid 60 cm höjd från bottnen. Inga fartyg körde förbi under mätperioden, varför man körde förbi med R/V Aurelia två gånger för att åstadkomma strömningsstörningar; kl. 15:03 från söder mot norr på 200 m avstånd från stranden och kl. 15:06 från norr mot söder på 275 m avstånd från stranden. De med Aanderaa uppmätta bottennära vattenströmningshastigheterna varierar i huvudsak mellan cm/s i början av mätperioden, men minskar en aning under slutet av perioden, troligtvis på grund av den avtagande vinden. De naturliga strömningshastigheterna var som störst till och med 50 cm/s (figur 15). De strömningsstörningar som R/V Aurelia åstadkommit var under 40 cm/s (figur 15). Vattnets halt av partikulärt material, som med CTDOB-sond uppmätts innan Aurelias förbikörning, var till en hög grad jämstor vid alla djup. Vattnets halt av partikulärt material som uppmätts under tiden av vågsvallet som Aurelia förorsakat avvek inte just från de tidigare mätvärdena :22:36 12:29:48 Strömningshastighet Virtausnopeus cm/s cm/s 12:37:00 12:44:12 12:51:24 12:58:36 13:05:48 13:13:00 13:20:12 13:27:24 13:34:36 13:41:48 13:49:00 13:56:12 14:03:24 14:10:36 14:17:48 14:25:00 14:32:12 14:39:24 14:46:36 14:53:48 15:01:00 15:08:12 Figur 15. De bottennära vattnens strömningshastigheter vid Örö mätplats. 15:15:24

70 68 ÖRÖ FARLED På basen av resultaten från strömningsmätningarna och sedimentanalyserna beräknades erosionsgränsvärdet för Örö strandsediment till 3,12 N m -2. Först en 95 cm/s strömningshastighet vid 60 cm höjd från bottnen åstadkommer slitage av bottenmaterialet vid Örö observationsplats. Först en 12 m/s vindhastighet åstadkommer sjögång som förorsakar bottenerosion vid 1 m vattendjup. Den undersökta Örö stranden har naturligt varit utsatt för starka erosionskrafter, även vid relativt svaga vindar. I profilen som mätts med sedimentekolod syns nära stranden hårt, slitstarkt bottenmaterial, där inga strukturer kan urskiljas (figur 16). Littoralens sedimentprov bestod av grus (tabell 11), som på grund av erosion även spridit sig ovanpå de djupare liggande lerlagren. Även vid över 20 m vattendjup förekommer erosionsbotten som består av tät lera, där de senare sedimenterade lagren av mjukt lerslam har slitits bort. Erosion av bottensedimentet som uppstått på grund av naturliga strömningar kan även observeras i den långa ekolodningsprofil som lodats norrut från Örö (figur 17). Hårdbåtten Lera Figur 16. Ekolodningsprofil från Örö strand. Lodningslinjens längd 415 m.

71 69 ÖRÖ FARLED 69 ÖRÖ FARLED Figur 17. Nord-syd-riktad ekolodningsprofil från Örö fjärd. Linjens längd m.

72 70 ÖRÖ FARLED På basen av undersökningarna förväntas fartygstrafiken inte förorsaka sådana strömningsstörningar, vars påföljder kunde förorsaka betydligt större slitage av bottenmaterialet än för tillfället vid Örö mätplats. Flera ekolodningslinjer kördes över den under vatten liggande sandbanken vid Örös sydvästra ända. Denna förlängning av Salpausselkä II som ligger under vattnet är som grundast endast 5 m. Fastän den planerade farleden väjer för sandbanken, kan fartygstrafiken förorsaka erosion i de grundaste områdena. De förändringar som fartygstrafiken möjligen förorsakar kan uppföljas med ekolodning. Gloskäret Vid Gloskärets västra sida utfördes fältundersökningar Observationslokalen är enligt Himberg (1995) belägen nära sikens lekområde. Vid observationslokalen mättes vattnets strömningar vid 14,5 m vattendjup med ADCP-strömningsmätare, vattnets halt av partikulärt material mättes med CTDOB-sond samt ett sedimentprov togs. Vindriktningen var nordvästlig (300 ) och hastigheten svag (2 m/s). Strömningsfältet uppmättes med ADCP och ytströmningen var riktad mot norr och tillbakaströmningen mot söder. Strömningshastigheterna var under 15 cm/s i ytströmningen och under 10 cm/s i tillbakaströmningen. Hastigheterna var av samma storleksklass som vid Örö mätplats, ytströmningarna till och med större. I profilen som uppmätts med CTDOB-sond syntes ett temperatursprångskikt, men inget salthaltssprångskikt. Vattnets halt av partikulärt material var lika stor vid alla de mätta djupen. Sedimentet bestod av slamaktig, fin sand (tabell 11) och representerar enligt Håkanson (1986) transportbotten. På bottnen kan en skiktning av finkornigt och organiskt material ske, men skiktningen är inte permanent. Strandens grundare bottnar torde hållas slamfria på grund av de relativt starka strömningarna. De naturliga vattenströmningarna är relativt starka vid Gloskäret även vid lugnt väder och därför antas de av fartygstrafiken förorsakade strömningsstörningarna inte åstadkomma stora förändringar jämfört med nuvarande tillstånd. Stora Hästskäret Undersökningar utfördes vid Stora Hästskäret Undersökningsstationens vattendjup var 14 m. Mätningar gjordes med ADCP-strömningsmätare och CTDOB-sond och ett sedimentprov togs. Vindriktningen var nordvästlig (340 ) och -hastigheten svag (2 m/s). Ytströmningen i det med ADCP uppmätta strömningsfältet sträckte sig relativt djupt (figur 18). Ytströmningen var riktad mot väster och tillbakaströmningen mot öster. Strömningshastigheterna var av samma storleksklass som vid mätningarna vid Örö: i ytströmningen under 8 cm/s och i tillbakaströmningen under 10 cm/s. Under mätperioden körde inga fartyg förbi undersökningspunkten. I strömningsfältet som uppmättes med CTDOB-sond syntes ett temperatursprångskikt, men inget salthaltssprångskikt. Vattnets halt av partikulärt material var lika stor vid de mätta djupen.

73 ÖRÖ FARLED 71 Figur 18. Vattnets strömningsfälts riktning och hastighet i vattenpelaren vid Stora Hästskäret Sedimentprovet bestod av transportbottnens (Håkanson 1986) siltaktiga slam. Från bottnen kan finkornigt material lossna och suspenderas vid hårda vindar eller på grund av fartygstrafikens vågoch strömningsstörningar. Även närmare stranden torde de naturliga strömningarna förhindra skiktning av organiskt material på den grunda bottnen. Vänö På norra sidan av Vänö har undersökningar av vattenströmningar utförts hösten 1993 i samband med Dragsfjärds gifttunneutredning (Kuusela 1994). I augusti vid 7 8 m/s östlig vind var den likriktade ytströmningens hastighet i medeltal 7 12 cm/s. Den i motsatt riktning gående tillbakaströmningens maxhastigheter var cm/s på m djup. I september vid 7 10 m/s sydvästlig vind var huvudströmningarnas riktningar ostsydostlig och västlig. Ytströmningarnas maxhastighet var 14 cm/s. I området vid Vänö djuphölja var alla strömningshastigheter under 40 m djup mindre än 10 cm/s (2 8 cm/s) under mätperioden. Under den efter sydvästvinden påföljande, nästan vindstilla perioden var strömningen vid Vänö djuphölja riktad mot norr vid alla uppmätta djup. Strömningshastigheterna var i huvudsak under 8 cm/s. På norra sidan av Vänö utfördes fältundersökningar Vid undersökningspunkten mättes vattenströmningar vid 10,5 m vattendjup med ADCP-strömningsmätare och ett sedimentprov togs. Ett annat prov togs från djuphöljan (vattendjup 51,5 m). Den av Meteorologiska institutet uppmätta vindriktningen vid Vänö mätstation var under undersökningsperioden sydostlig (140 ) och hastigheten måttlig (7 m/s). Under mätperioden körde inga fartyg förbi undersökningspunkten. I profilen som uppmätts med ADCP är strömningen riktad mot öst i hela vattenpelaren (figur 19). Strömningshastigheterna stiger ända upp till 20 cm/s. Sedimentprovet Vänö I som togs vid mätstationen bestod av fint grus (tabell 11) och representerar erosionsbotten (Håkanson 1986). Det från djuphöljan tagna Vänö II provets översta 0 3 cm delprov bestod av slamaktig fin sand. På bottnen av djuphöljan ansamlas tidvis även organiskt material. Trots det representerar provet inte permanent sedimentskiktningsbottnen, fastän provstationens vattendjup var över 51 m.

74 72 ÖRÖ FARLED Figur 19. Vattnets strömningsfälts riktning och hastighet i vattenpelaren vid Vänö mätplats De naturliga vattenströmningarna kring Vänö är så starka att fint material inte ansamlas på bottnar grundare än 10 m. Vänö tillhör enligt Himberg (1995) sikens lekområde. Fartygstrafikens förmodade effekter liknar de vid Gloskäret och förvärrar troligtvis inte möjligheten för siken att leka. Sandö I Nagu Sandö utfördes undersökningar Vid undersökningsplatsen (vattendjup 5,6 m) gjordes mätningar med ADCP- och Aanderaa-strömningsmätare samt med CTDOB-sond. Prov av bottensedimentet togs också. Vindens riktning var ostnordostlig (70 ). Vindhastigheten var svag (3 m/s) i början av mätningarna, men steg till måttlig (5 m/s) i slutet av mätperioden. Strömningsfältet som uppmätts med ADCP var riktat mot nordväst i hela vattenpelaren (figurerna 20 och 21). Strömningshastigheterna var under 10 cm/s. Aanderaa-strömningsmätaren förankrades så att den mätte strömningar vid 60 cm ovanför bottnen. I början av mätperioden var strömningshastigheten mindre än 20 cm/s, men ökade en aning i mitten av mätperioden, troligtvis på grund av den tilltagande vinden (figur 22). Strömningshastigheten var som störst 31 cm/s. Under mätperioden körde inga fartyg förbi, varvid man gjorde några förbikörningar med R/V Aurelia för att åstadkomma strömningsstörningar: kl. 13:31 i nord-sydriktning och kl. 13:38 i syd-nord-riktning. Förbikörningarna gjordes genom att köra längs med farledens mittlinje. Vågfronterna observerades anlända till Aanderaa-strömningsmätaren kl. 13:34 och 13:40 och vid samma tidpunkter noterades strömningstopparna 22 cm/s och 21 cm/s (figur 22). I profilen som uppmätts med CTDOB kunde inte ett tydligt temperatur- eller salthaltssprångskikt urskiljas och inte heller någon variation i halten av partikulärt material (figur 23). Efter förbikörningarna noterades en liten ökning av vattnets halt av partikulärt material, speciellt i närheten av bottnen (figur 24).

75 ÖRÖ FARLED 73 Figur 20. Vattnets strömningsfält vid 4 m vattendjup vid Sandö Figur 21. Vattnets strömningsfälts riktning och hastighet i vattenpelaren vid Sandö mätplats

76 74 ÖRÖ FARLED :37:00 10:44:48 Strömningshastighet Virtausnopeus cm/s cm/s 10:52:36 11:00:24 11:08:12 11:16:00 11:23:48 11:31:36 11:39:24 11:47:12 11:55:00 12:02:48 12:10:36 12:18:24 12:26:12 12:34:00 12:41:48 12:49:36 12:57:24 13:05:12 13:13:00 13:20:48 13:28:36 Figur 22. De bottennära vattnens strömningshastigheter vid Sandö mätplats. 13:36:24 Figur 23. CTDOB-profil vid Sandö mätplats kl. 11:26. Vattnets relativa halt av partikulärt material syns i blått.

77 ÖRÖ FARLED 75 Figur 24. CTDOB-profil vid Sandö mätplats kl. 13:40. Vattnets relativa halt av partikulärt material (blå linje) har ökat nära bottnen efter fartygets förbikörning. Bottensedimentet bestod av fin sand (tabell 11) och representerar på basen av vattenhalten och andelen av organiskt material erosionsbotten (Håkanson 1986). De beräknade skjuvspänningarnas storlek för 31 cm/s och 22 cm/s strömningshastigheter var 0,13 N m -2 och 0,07 N m -2 samt sedimentets erosionsgränsvärde 0,14 N m -2. Enligt beräkningarna åstadkommer en 34 cm/s strömning slitage av bottenmaterial. Den sjögång som uppkommer vid 5 m/s vindhastighet förorsakar bottenerosion vid 1 m vattendjup. Sandös strandsediment är erosionskänsligt. I det långa och smala sundet kan vattenströmningen ofta vara synnerligen snabb. Under mätningarna vid 5,6 m vattendjup låg den noterade bottennära strömningstoppen nära erosionsgränsvärdet för strandsediment, fastän vindhastigheten var endast 5 m/s. I profilen som lagrats med sedimentekolod urskiljs tydliga spår av erosion (figur 25). På grund av slitage är mängden organiskt material i strandsedimentet liten. I vattnet uppmättes en ökning av halten av partikulärt material som följd av Aurelias förbikörningar, fastän de strömningshastigheter som förbikörningen förorsakade inte översteg det beräknade erosionsgränsvärdet. Den ökande fartygstrafiken framför Sandö kan förväntas förstärka den redan naturligt förekommande erosionen och förorsaka slitage av strandmaterialet.

78 76 ÖRÖ FARLED Figur 25. Ekolodningsprofil från Sandö strand. Profilens längd 490 m Sammanfattning Den nuvarande fartygsfarleden går förbi relativt erosionskänsliga sandstränder. Våg- och strömningsstörningar som fartygen orsakar främjar märkbart den redan naturligt förekommande erosionen av strand- och bottensediment, speciellt i den smala passagen bredvid Sandskär. Såvitt den planerade Örö farleden förverkligas och 0-alternativets farled uppgrundas, kommer trafikens erosionseffekter att minska. Dock kan även fritidsbåttrafik förorsaka skadliga effekter på de långgrunda stränderna i Sandskärs smala passage.

79 ÖRÖ FARLED 77 Vid den planerade Örö farleden utfördes undersökningar vid fem observationslokaler, varav Vänö, Gloskäret och Stora Hästskäret tillhör sikens förmodade lekområden. Ökningen av fartygstrafiken kan eventuellt utöva både negativa och positiva effekter på sikens lek. Bortsköljning av rom kan ske på grund av våg- och strömningsstörningar. Å andra sidan förbättrar strömningarna bottenkvaliteten genom att förhindra ansamling av finkornigt mineralmaterial och organiskt material på bottnen. Fartygstrafiken förväntas inte utöva någon större effekt på siklekens framgång, eftersom vattnets strömningshastigheter i de undersökta områdena är relativt stora även vid svaga vindar. Enligt ekolodningarna förhindrar de dominerande starka vattenströmningarna sedimentation på bottnen av Örö farled och åstadkommer erosion av bottnen. Situation beräknas inte förändras på grund av fartygens trafikering. Situationen för sandbanken som ligger under vattnet vid Örös sydvästra del kan eventuellt förändras till en följd av den ökande trafiken. Skadorna förorsakade av den ökande fartygstrafiken skulle vara som störst vid det redan existerande farledsavsnittet, vid Nagu Sandös stränder och andra närliggande åsöar. Trafikhastigheterna kan dock inte vara höga vid det slingrande farledsavsnittet. Erosionen av åsöarna kan förhindras eller åtminstone minskas med platsspecifika hastighetsbegränsningar. Såvitt 1-alternativet förverkligas och den nuvarande farleden fredas för småbåtstrafik, kommer de största positiva effekterna att synas bredvid den nuvarande farleden, vid Sandskärs och Långsidans sandstränder och -bottnar. De skadligaste effekterna observeras kring sandbottnarna och -stränderna i Nagu Sandö som är belägna nära farleden och möjligtvis också i området kring sandbanken vid Örö som ligger under vattnet Verkningarna på organismer Allmänt Enligt förfarandet vid miljökonsekvensbedömning (MKB) skall farleders inverkan på vegetation, organismer och naturens mångfald granskas likvärdigt beträffande olika planläggningar. Farleders inverkan på organismsamhället märks främst i strandzonen. Ökade strömningar och vågrörelser orsakar förändringar såväl i artsammansättning som abundansförhållanden mellan arter (Rönnberg 1981). I naturtyper bestående av finkornigt sediment är skadeverkan större än på hårdbotten (Kohonen et al. 2001). I denna miljökonsekvensbedömning har tyngdpunkten lagts på strandzonens organismer. Möjliga förändringar har studerats både på basen av tillgänglig litteratur och fältundersökningar. Förändringar utanför strandzonen har evaluerats på basen av den bifogade Naturautredningen (se bilaga). De olika farledsalternativen både tangerar och korsar Naturaområden (karta 16) som fredats enligt naturskyddslagen. Enligt naturskyddslagens 65 skall den planläggning eller den grupp av planläggningar bedömas, som signifikant kan inverka på Natura nätverkets målsättningar. Målsättningarna berör skyddet av de naturtyper och arter som finns definierade av EU i naturdirektivets bilagor I och II. Skadeverkan på dessa naturtyper eller arter skall bedömas skilt för varje område. Möjliga förändringar i Naturaområdena har bedömts av forskare som arbetat i trakten. Naturabedömningen består av fyra utlåtanden (bilagor 1-4) som behandlar projektets inverkan på områdets naturtyper samt växt-, svamp- och djurarter. I bilaga 1 behandlas terrestra naturtyper, växt- och svamparter, i bilaga 2 däggdjur- och fågelarter, i bilaga 3 evertebrater och i bilaga 4 akvatiska naturtyper och -arter.

80 78 ÖRÖ FARLED AIRISTO ERSTAN Ålön Parainen Pargas Planerad Örö farled Farleder för handelssjöfart Farleder < 5m Naturaområde Haverö Stormälö Lemlahdensaari Lemlax Stortervolandet Prostvik Pikku Nauvo Lill Nagu Kirjais Sandö Pensar # Heisala Sandudden Sorpo Lökholmen Jermo Tammo Attu Tolvsnäs Mjösund Norrlångvik Högland Storön Gullkrona Kolaskär # Långsidan Sandskär Stora Kalskär Östra Dömmaskär Sandön # # Helsingholmen GULLKRONAN SELKÄ GULLKRONA FJÄRD Hamnholmen # Norstö # Purunpää Taalintehdas Dalsbruk Rävskär Norra Benskär# Äspskär # Södra Benskär Högsåra Kasnäs Lövö Biskopsö Små Kalskären Söderön Holma # Långholmen Storön Vänö Hiittinen Hitis Härön Snåldön Rosala Örö P km Morgonlandet Karta 16. Naturaområdena

81 ÖRÖ FARLED Metoder Uppdaterade miljöutredningar i Egentliga Finland och Satakunda (Saario 2001) erbjöd publicerade litteraturuppgifter från området. Även övrig publicerad litteratur och forskningsdata från området samlades. I samband med fältundersökningar karterades verkningsområdenas strandvegetation. Även skillnader mellan naturtyper i de olika alternativens verkningsområden bedömdes (karta 17). Fältundersökningarnas vegetationskarteringar utfördes enligt Nordiska ministerrådets föreskrifter (Bäck et al. 1998). De erhållna resultaten jämfördes med resultat från tidigare vegetationskarteringar kring de nuvarande farlederna och från områden mera avlägsna från fartygstrafiken Resultat 0-alternativet I 0-alternativet fortsätter trafiken längs de nuvarande farledssträckningarna. Sträckningarna är till stora delar skyddade av skärgården och flera olika naturtyper hör till dem. Fartygens miljökonsekvenser i detta alternativ noterades vara störst där farledssträckningen går i närheten av sublitorala sandbankar. Problematiska lokaler var Höglandets norra spets samt områdena kring Sandskär och Långsidan. Liknande ställen finns kring Purunpää och Hamnholmen -området samt på flera lokaler norr om Örö, som ligger nära farleden österut. Sydost om Höglandet finns en linje för långtidsuppföljning av vegetationen. Linjen har grundats år I samband med fältundersökningarna karterades linjen på nytt. Följderna av den ökade fartygstrafiken i området kan ses som en ökning av suspenderat material i vegetationszonen. Vegetationen längs linjen består av trådalgszoner och ett smalt blåstångsbälte. Blåstångsbältet var bara tre meter brett och sträckte sig från 1,5 till ca 2,5 meters djup. Mjukbottnen började vid 8,8 meters djup. Ingen kärlväxtzon fanns längs linjen (bilaga 5). I det grunda vattnet på Höglandets västra strand finns områdets enda represtentativa bandtångsbestånd samt en omfattande rödalgszon på sandbottnen. Dessa vegetationszoner kan lida av den möjliga eutrofieringen som fartygstrafiken orsakar (Lindholm 1997). Området kring Långsidan hör till Salpausselkä III. På detta område grundades en linje för uppföljning av vegetationen. Linjen representerar områdets omfattande sublitorala sandbankar. I strandzonen fanns en naturtyp bestående av rev ända till 2,3 meters djup. Den sanddominerande bottnen började först vid 4,2 meters djup. Mellan dessa dominerade grusbotten med stenblock av varierande storlek. Kala hällar fanns enbart vid vattenbrynet. Från 2,3 meters djup ända till 7,6 meters djup fanns kärlväxtsamhällen som dominerades av borstnate och bandtång (bilaga 5). Dessa områden har varit väldigt utsatta för både naturlig och av fartygstrafiken orsakad erosion. Erosionen har medfört förändringar i bottenkvaliteten, som i sin tur har påverkat dominerande vegetations- och organismsamhällen. Längs farledssträckning B, som går enligt samma linje i de båda alternativen (0 och 1), finns likaså erosionskänsliga områden kring Norstö, Nämanö och Högsåra. Dessa sandbottenområden är exponerade för västliga vindar. Därmed är de naturliga erosionsområden. Strömmarna och vågrörelserna som orsakas av fartygstrafiken har inte lika stor inverkan på dessa områdens organismer som på farledssträckning C längre norrut (bilaga 4).

82 80 ÖRÖ FARLED Pikku Nauvo Lill Nagu Brännholm # Heisala Attu Tolvsnäs Pensar Sorpo Jermo Tammo Norrlandet # # Storön Högland Gullkrona Stora Kalskär Norrharun Östra Dömmaskär # Kolaskär Långsidan # Sandskär Helsingholmen Taalintehdas Dalsbruk GULLKRONAN SELKÄ GULLKRONA FJÄRD Rävskär Lövö Äspskär # Högsåra Kasnäs Söderön Storön Vänö Hiittinen Hitis Härön P Långskär # km # # Örö Ejskär Örö Rosala # Fältmätningsplats Planerad Örö farled Farleder för handelssjöfart Farleder < 5m Karta 17. Positionsuppgifterna av de karterade vegetationslinjerna.

83 ÖRÖ FARLED 81 I punkt 6 (Viss verksamhet på Natura områden) i statsrådets beslut om godkännandet av Finlands förslag till EU:s Natura nätverk (Helsingfors den 20 augusti 1998) beviljas lov för skötsel, upprätthållning och förbättring av farleder. På basen av detta har 0-alternativets och den nuvarande situationens inverkan på Natura nätverket inte bedömts skilt för sig. I motsats till 1-alternativet, tangerar 0-alternativet förutom de i Natura-utredningen (bilagor 1 4) behandlade Skärgårdshavets och Pargas rullstensåsöars Natura områden, även Natura området Ölmos - Purunpää. Skadeverkan på detta område har inte behandlats i MKB-utredningen. 0-alternativets farledssträckning C går genom ett väldigt smalt sund nära erosionskänsliga sandbottenområden (Sandskär, Långsidan). Organismerna på detta område påverkas negativt av fartygstrafiken. 1-alternativet I 1-alternativet skapas de nya farledssträckningarna A och C. Den redan existerande farledssträckningen B förblir som den är. Alternativet erbjuder den kortaste sjövägen från ytterhavet till hamnarna i Skärgårdshavets innersta delar. Detta leder till en ökad trafik längs hela farleden. Således ökar även fartygstrafikens skadeverkan på områdets naturtyper och arter. Trafiken längs farledssträckningen från Gullkrona fjärd till Erstan ökar också. Fartygstrafikens inverkan på skärgårdens naturtyper presenteras i detalj i den bifogade Natura utredningen (bilagor 1 4). Nedan behandlas 1-alternativets inverkan per farledssträckning: A, B, C och Gullkrona fjärd - Erstan. Farledssträckning A I 1-alternativet har fartygstrafiken möjlighet att komma från öppna havet till Skärgårdshavet längs den nya farledssträckningen A. Den västra etappen av sträckningen består främst av smala grund och hällsträndernas omfattande akvatiska organismsamhällen. Strömmar och vågrörelser orsakade av fartygstrafiken ger inte upphov till märkbara förändringar i dessa organismsamhällen (bilaga 4). Vid östra delen av sträckningen ligger Örö med naturtyper bestående av sublitorala sandbankar och representativa naturtyper bestående av sanddyner. Flera hotade arter har observerats på ön. Naturtyperna och de hotade arterna på Örö har delvis behandlats i den bifogade Natura utredningen (bilagor 1 4). Örös västra delar är naturliga erosionsområden. I 1-alternativet är dessa utsatta för de miljöförändringar som fartygstrafiken hämtar med sig. Vegetationskarteringens reslutat visar att en enhetlig sandbotten börjar först vid fem meters djup (bilaga 5). Vegetationslinjens zonering var tydligt begränsad av hårdbotten. Täta vegetationsbestånd observerades först vid över två meters djup. Vid grundandet av vegetationslinjen var trådalgsabundansen låg jämfört med abundansen i områdets naturtyper bestående av rev. Täckningsgraden i de undersökta rutorna varierade mellan % mot det normala %. Fartygstrafikens inverkan på dessa botten, som naturligt utsätts för kraftiga strömmar, är antagligen låg. På farledssträckningens östra sida finns förutom Örö, även fladan mellan Nölstö och Snåldön. Fladan hör till Natura området och klassificeras som kustlagun. Fartygstrafiken orsakar inte betydande förändringar i fladan (bilaga 4). Farledssträckning B Farledssträckning B går längs den farled som redan är i bruk. Farledens västra sida gränsar främst till grunda klippor och hällstränder. Fartygstrafiken orsakar ingen betydande störning av naturtyperna på dessa. På farledens västra sida finns Högsåras, Nämanöns och Norstöns sandstränder som kan

84 82 ÖRÖ FARLED påverkas av förbipasserande fartygstrafik. Området är dock mycket exponerat för västliga vindar och den ökade fartygstrafiken orsakar knappast märkbara förändringar i området (bilaga 4). Farledssträckning C Den nya farledssträckningen C går i närheten av Söderharun. På Söderharun finns hedvegetation som inte antas ta skada av fartygstrafikens inverkan (bilaga 1). Söderharuns stränder är steniga. Ön är alltså inte särskilt känslig för erosion eller fartygstrafikens inverkan (bilagor 1 och 4). Det samma gäller den resterande sträckningens revnaturtyper (bilaga 4). Farledssträckningen från Gullkrona fjärd till Erstan Farleden från Gullkrona till Erstan är redan i bruk. Området är inte längre i naturligt tillstånd. Längs denna sträckning finns Pargas rullstensåsöars Natura område, där fartygstrafiken orsakar erosionsrisk. Den ökade fartygstrafikens möjliga inverkan på bottnen behandlas i Natura -utredningen (bilagor 1 4) Sammanfattning Jämfört med 0-alternativet, minskar fartygstrafikens skadeverkan i sin helhet i 1-alternativet. Fartygstrafiken flyttas bort från området kring Långsidan och Sandskär och minskar kring Högholmen. Ökningen i fartygstrafik till följd av den nya farleden orsakar ändå en intensifiering av möjliga störningar längs hela farleden. Betydande störningar förekommer dock enbart avsides från de nya farledssträckningarna, dvs. på sträckningen från Gullkrona fjärd till Erstan, som redan är i bruk (bilagor 1 och 4). Farledssträckningen går längs en åsformation där Pargas rullstensåsöar ligger. Dessa hör till Natura området. Motsvarande naturtyp, sublitorala sandbankar, som utsätts för fartygstrafik finns enbart i 0-alternativets område mellan Sandskär och Långsidan. Möjliga skadeverkningar för organismer uppstår genom bottenerosion. Förändringar i bottenkvaliteten inverkar på områdets sublitorala sandbankar. Områdets akvatiska naturtyper har inte karterats. Således är naturtyperna med det största kända naturvärdet terrestra. Störningar i dessa terrestra biotoper äger rum först efter långvariga erosionsskador.

85 ÖRÖ FARLED INVERKAN PÅ DEN PLANERADE MARKANVÄNDNINGEN Regionplanen Regionplanen för området har fastställts år 1999 (Egentliga Finlands förbund 1999). Den i kraft varande regionplanen för Egentliga Finland består av många vid olika tidpunkter fastställda och varandra kompletterande fasregionplaner. (Karta 18.) Farledsdel A Öarna nära den nya farledsdelen A har huvudsakligen reserverats som jord- och skogsbruksdominerade områden, som är avsedda för jord- och skogsbruk samt för rekreationens och miljöskyddets behov (MM:2). Öarna västerom den nya farleden Stockhamn, Storön, Nöt-Marskär, Stubbon, Bergskär och Brännskär, vilka ingår i Skärgårdshavets nationalpark har planerats till naturskyddsområden. Närmast farleden finns Klovaskär, varifrån det är över 1 kilometer till farleden. Som naturskyddsområden har också definierats öar i södra delen av nationalparken samt öarna på Hangö västra fjärd österom farleden och öarna i Hitislandets omnejd, vilka även har målsättningar för skydd av landskapet (MM:2 L 212 & 202). Dessa öar ligger så långt från farleden att öppnandet av farleden inte försvårar verkställandet av planen. Österom den nya farleden ligger försvarsmaktens område som reserverats för specialfunktioner. (ER 2 556). Den nya farledsdelen A går genom Örö skyddsområde. Farledsdel B Öarna i Skärgårdshavets nationalparks norra del västerom farledsdel B, som redan är i bruk, har i regionplanen planerats som naturskyddsområden med målsättningar för skydd av landskapet (MM:2 L 210). På två kilometers avstånd från farleden ligger Viklandet och Viklands grunden, som staten införskaffat för naturskyddsändamål. Området är en del av Skärgårdshavets nationalparks miljövårdsområde. (SL 421). Härifrån norrut, 500 meter från farleden, ligger Norra Benskär med likadana reservationer (SL 425). Där finns en naturhamn (VI 911). Längre norrut på Hemlandet finns en okänd ruin, som skyddats som fornlämning (SU 655). Farleden går så långt från dessa objekt att den ökande trafiken på farleden inte försvårar förverkligandet av regionplanen. Den västra stranden av Holma, som ligger österom farleden, är nationalparkens miljövårdsområde och det har införskaffats till staten för naturskyddsändamål. (SL 426). På öns södra del finns en jungfrudans fornlämning (SU 650) och en byhamn (VI 909). Öarna söderom Kasnäs och Holma har målsättningar för skydd av landskapet. (MM:2 L 209). Dessa områden ligger över 2 kilometer från farleden, varför den ökande trafiken på farleden inte försvårar förverkligandet av regionplanen. Farledsdel C Farledsdel C går tillstörsta del långt från stränderna. Närmast den planerade farleden ligger Västerharun och Långkläppen västerom Helsingholmen. Den närmaste strandens avstånd från farleden är 250 meter. Västerharun är ett naturskyddsobjekt med målsättningar för skyddande av landskapet (MM:2 L 295). Ön ligger 500 meter från farleden. Helsingholmen har i regionplanen utmärkts som naturskyddsobjekt (SU:4 483). Holmen har bergiga, klippiga och sandiga stränder samt några fågel-

86 84 ÖRÖ FARLED kobbar. Holmen ligger ca 1,5 km från den planerade farleden. I den norra delen av den planerade farledsdelen C, till höger om farleden ligger Vitharuna och Rödharu, vilka är fågelskyddsområden (SU:1 402). Den del av farleden som förgrenar sig mot nordost skulle ligga ca 250 meter från dessa öar. På den här farledsdelen skulle trafiken vara så liten att den inte stör fågelskyddsmålsättningarna. Farledsdelen mot nordväst med mera trafik ligger 750 meter från öarna. Linjetavlor skulle placeras på Vitharuna. Monteringen av dem skulle kräva ett besök på ön. För närvarande finns det ett kummel samt försvarsmaktens linjetavlor på ön. Farlederna som görs grundare Vid sydspetsen av Högsåra finns Appelviks skärgårdsområde (SU: 1 402). Västerom ön ligger Gåsholm, Norstö m.fl. områden (SL 423), som är en del av de områden som staten införskaffat för naturskyddsändamål. Största delen av dessa områden ligger i södra delen av Norstös nordligare ö och en del ligger västerom farleden. Östra delen av Högsåra har definierats som lämpligt för turism och rekreation (VI:1 R 300). Högsåra by är kulturhistoriskt värdefull miljö (MA/s 230) och den definieras i regionplanen som ett område med målsättning att skydda byggd miljö. Det finns också en servicehamn i byn (VI 903). Norrom Högsåra ligger Högsåra skydds- och uppsamlingsplats för timmerflottning (LV 870) och Kejsarhamnens naturhamn som definierats för rekreationsbruk. Naturhamnen hör till Högsåra turism- och rekreationsområde. Södra delen av Kasnäs har definierats som byaområde (MA 230). Vid sydspetsen av byaområdet finns ett delvis förverkligat rekreationsområde (VI:1 301), som inkluderar Kasnäs gästhamn (VI 900). På västra stranden av ön finns ett delvis förverkligat rekreationsområde (Salo, VI:1 R 302). På öns mellersta del finns Kasnästräskets naturskyddsområde (SL 408). Öarna österom Kasnäs har målsättning för skydd av landskapet (MM:2 L 203). Farleden som går bredvid de ovan nämnda områdena skulle i alternativ 1 göras grundare till en 3,2 meters farled (karta 10). För närvarande är den en 4,2 meters farled. Att göra farleden grundare står inte i konflikt med förverkligande av planen. Farledsdelen från Högland mot söder till västerom Purunpää skulle göras grundare, från en 7,5 meters handelsfarled till en 3,2 meters småbåtsfarled (karta 10). I västra delen av Purunpää ligger området Ölmos Långsidan, som planerats till universalområde och konstaterats vara en lämplig utfärdsstrand. Alldeles bredvid farleden ligger åsöarna Sandön och Sandskär (SU:1 401) samt Högland, som införskaffats till staten för naturskyddsändamål. Båda områdena har planerats som naturskyddsområden. Då handelssjöfarten flyttar bort från farleden befrämjar det förverkligandet av naturskyddsmålsättningarna. En annan farled som skall göras grundare går över Gullkrona fjärd. Den är för närvarande en 5,0 meters farled. Farleden går söderom Helsingholmen nära stranden. I regionplanen har Helsingholmen planerats som naturskyddsobjekt (SU:4 483). Andra nämnvärda objekt finns inte i närheten av farleden. I alternativ 1 skulle farleden göras grundare till en 3,2 meters småbåtsfarled (karta 10). Detta skulle innebära att handelssjöfarten flyttar bort från farleden och bättre förutsättningar att förverkliga Helsingholmens naturskyddsmålsättningar. Övriga farleder Genom förverkligandet av alternativ 1 skulle trafiken från Hangö till Örö farledens korsning minska, då man kan anta att trafiken till stor del skulle flytta från den här farleden till Örö farleden. Den minskande trafiken påverkar inte förverkligandet av regionplanen på något sätt.

87 ÖRÖ FARLED 85 Karta 18. Sammanfattning av Egentliga Finlands fastställda regionplaner (Källa: Egentliga Finlands förbund.)

88 86 ÖRÖ FARLED SAMMANSTÄLLNING AV FASTSTÄLLDA REGIONPLANER I EGENTLIGA FINLAND : FÖRKLARINGARNA TILL REGIONPLANEBETECKNINGARNA: Område för tätortsfunktioner, vilket är reserverat i huvudsak för höghusbyggande. Område för tätortsfunktioner, vilket är reserverat i huvudsak för kompletterande byggande i tätortsstrukturen. Område för tätortsfunktioner, som är i huvudsak avsett som byggnadsområde för boende i småhus. Område för tätortsfunktioner, vilket är reserverat för tätortens utvidgningsbehov på kort sikt. Område för tätortsfunktioner, vilket är reserverat för tätortens utvidgningsbehov på långt sikt. Område för centrumfunktioner Område för service och förvaltning Område för industrifunktioner Arbetsplatsdominerat område Område för industrifunktioner, vilket är reserverat för tätortens utvidgningsbehov på kort sikt. Område för industrifunktioner, vilket är reserverat för tätortens utvidgningsbehov på långt sikt. Område för närrekreation Rekreationsområde avsett huvudsakligen för närrekreation Rekreationsområde avsett huvudsakligen för rekreationscentra Område för turismservice Område som bör planeras huvudsakligen för turism, utflyktsverksamhet och camping. På området får uppföras inkvarterings-, serviceoch dylika byggnader vilka betjänar dessa syften. Frilufts- och strövområde Frilufts- och strövområde, vars förverkligande förutsätter iordningställande åtgärder i landskapet. Rekreationsområde avsett huvudsakligen för effektiv utflyktsverksamhet Område avsett huvudsakligen för jord- och skogsbruk Jord- och skogsbruksdominerat område, vars förverkligande förutsätter åter- och iordningställande av delar som skadats av marktäktsverksamheten. Område, som är avsett speciellt för utövande av jord- och skogsbruk. Område som skall reserveras huvudsakligen för jord- och skogsbruk. På området får förutom byggnader för lant- och skogsbruket uppföras byggnader vilka betjänar turism, friluftsliv och campingverksamhet. Jord- och skogsbruksområde (behov att styra friluftslivet) Jord- och skogsbruksområde med miljövärden (natur och miljö) Jord- och skogsbruksområde med miljövärden (kulturhistoria) Jord- och skogsbruksområde, vari ingår miljövården, men som kräver åter- och iordningställande av de områden, som skadats av marktätsverksamheten. Jord- och skogsbruksdominerat område avsett för idkandet av sådant jord- och skogsbruk som beaktar friluftslivets och miljövårdens behov. Jord- och skogsbruk och friluftsändamål Jord- och skogsbruk och naturskydd Jord- och skogsbruk och kulturhistoriskt skydd Byområde Byområde. Områdesreservering som riktgivande anvisar ett område, som i närheten av tätorten kan anses lämpligt för bybyggnation med låg effektivitet. Skyddsområde Skyddsområde som är reserverat förområden som bör skyddas huvudsakligen på grund av naturskyddslagstiftningen, forminneslagstiftningen, lagstiftningen om skyddandet av kulturhistoriskt märkliga byggnader samt vattenlagstiftningen och byggnadslagstiftningen. Naturskyddsområde Skyddsområde bestående av områden som bildats eller avsett att bildas med stöd av naturskyddslagstiftningen Område där särskild uppmärksamhet bör fästas vid naturskyddet. Vid planering av åtgärder vilka förändrar naturtillståndet bör naturskyddsmyndigheter åhöras. Skyddsområde bestående av område som fredats eller avsett att fredas med stöd av fornminneslagstiftningen eller lagen om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader. Fornminnesområde Fast fornlämning; skyddad med stöd av lagen om fornlämningar (295/63) (VS rp) Fast fornlämning; skyddad med stöd av lagen om fornlämningar Skyddsområde avsett att skyddas huvudsakligen med bestämmelser utfärdade med stöd av 135 byggnadslagen. Delområde, som anvisar värdefull landskapshelhet. Värdefull åsområde Värdefull åsområde, som ingår i det riksomfattande programmet för åsskydd. Delområde, som innehåller med tanke på vattenskyddet viktigt vattendrag och dess närmaste avrinningsområde. Grundvattenområde som bör bevaras Skyddsområde till grundvattentäkt Område, där förekommer utrotningshotade växtarter. Delområde, dit anvisas behov för iståndsättande. Riktgivande gräns, som anvisar område med utredningsbehov för fornminnesområdets avgränsning. Vattentäktens närområde Delområdesgräns, som anvisar område där konstgjort grundvatten bildas. Område för specialfunktioner / specialområde Område för samhällsteknisk försörjning

89 ÖRÖ FARLED 87 Område för samhällsteknisk försörjning Område för specialfunktioner Område för specialfunktioner till vilket allmänhetens tillträde är begränsat Område för jordtäkt Område för jordtäkt, lant- och skogsbruk Område för jordtäkt, industriellt bruk Delområde, som anvisar reservområden för marktäkt. Område för landtrafik Område för flygtrafik Område för vattentrafik Motorled / motorväg eller motortrafikväg (MT) Regional huvudled / riks- eller stamväg (VT) Intern huvudled / regional väg (ST) Matargata / matarväg eller förbindelseväg (KT) Alternativ eller principiell reservering Anslutning Planskild anslutning Planskild korsning utan anslutning Stambana Huvudavlopp Vattenhuvudledning Huvudvärmeledning Huvudgaslinje Huvudellinje Gräns för regionplaneområde Gräns för delområde i regionplanen Nummer på regionplans delområde Nummer på område, streck- eller objektsbeteckning Instruktiv gräns för vidsträckta områden, där numret utvisar till området anslutande specialutredning. Instruktiv utflyktsrutt Instruktiv småbåtsfarled Instruktiv huvudfarled Nummer på delområde Nummer och bokstavsbeteckning på planeringsbestämmelse som gäller på delområdet Nummer och bokstavsbeteckning på byggnadsbestämmelse som gäller på delområdet Nummer och bokstavbeteckning på rekommendation som gäller på delområdet Gräns för område Skyddsobjekt Skyddsobjekt Skyddsobjekt (fornminne) Skyddsobjekt (fornminne) Naturskyddsobjekt Naturskyddsobjekt Grundvattentäkt Objekt för samhällsteknisk försörjning Vattentrafikobjekt Objekt i anslutning till frilufts- och rekreationsverksamhet Rekreations- eller turismobjekt Objekt i anslutning till frilufts- och rekreationsverksamhet Generalplanerna Strandområdena hör till stora delar till Dragsfjärds kommun och innefattas sålunda i generalplaneringen. En del av den nya farleden hör till Nagu kommun. I farledens norra del kommer det ensmärken också inom Pargas. Västerom Örö (Snåldön/Trollön) har en generalplan fastställts. Delgeneralplanen för öarna västerom Högsåra och öarna vid Holma var under beredning och inte fastställd då rapporten gjordes. Uppgifter om planen fanns dock tillgängliga och ändras knappast i samband med att planen fastställs. Delgeneralplanen för södra Nagu har fastställts. Strandgeneralplanen för norra Nagu är under beredning och uppgifter fanns tillgängliga.

90 88 ÖRÖ FARLED I farledsdel A:s sydligaste del finns det trädlösa skär, där det inte planerats någonting. Öarna hör till största del till Naturaområdena. I närheten av farledsdel A finns det rätt lite fritidsbebyggelse. Fritidsbostaden närmast farleden västerom farleden finns på Stora Boskär, över 2 kilometer från farleden. På östra sidan finns de närmaste fritidsbostäderna på Västra Öarna. Till dem räknas bl.a. Snåldön, Trollön och Nölstön. Fritidsbostaden närmast farleden finns på Pölsa. Ön ligger ca 500 meter från farleden. På Trollön, som ligger på över en kilometers avstånd, finns det i någon mån outnyttjade byggnadsrätter, men det finns inte uppgifter om när och hur dessa utnyttjas. Fladan på Nölstöns södra del är en vik som växer igen och den har planerats som naturskyddsområde. Farledsdel A ligger så långt borta från de objekt som planerats som fritidsbebyggelse att öppnandet av farleden inte försvårar förverkligandet av planen. Farledsdel B är redan i bruk. Farleden går västerom Högsåra där det för närvarande finns en fritidsbostad och inget tilläggsbyggande finns inom synhåll. På västra stranden av ön byggs som bäst ett vindkraftverk. På västra stranden av Norstö finns det också en fritidsbostad. Det finns rätt mycket byggnadsrätter på ön. På öarna västerom farleden (Hundholm, Glosholm, Långfuruholm och Djurholm) har det planerats byggnadsrätter för fritidsbostäder. Dessa öar ligger meter från farleden. Byggnadsrätter för fritidsbostäder har också planerats på Haraskär, Krobuskär och södra delen av Söderön. Dessa områden ligger på ca 1,5 kilometers avstånd från farleden. Farledsdel C skulle runda Helsingholmen på södra sidan. För närvarande bor där en familj året om. På västra delen av ön har planerats en byggnadsrätt för fritidsbostad. Avståndet från farleden till ön är ca 1,5 kilometer. På Trollholmen i den planerade farledens norra del finns för närvarande 2 fritidsbostäder och på Norrlandet söder om den finns en byggnadsrätt. Avståndet till farleden är ca 750 meter. På farledsdelarna som görs grundare skulle trafiken minska och trafiken skulle ändra från handelssjöfart till småbåtstrafik. På Äspskär och Furuskär har planerats byggnadsrätter för fritidsbostäder, likaså norr om Ekhamn och på Korvholm. Den minskande trafiken på området stör inte förverkligandet av planen. De övriga farlederna. Trafiken skulle fortsätta norrut längs den existerande farleden mellan Nagu och Pargas. Då den nya farleden öppnas skulle trafiken enligt bedömning fördubblas. Längs den här farledsdelen är stränderna på många ställen rätt nära farleden. På stränderna invid den här farledsdelen finns det mycket fritidsbebyggelse. Generellt sett finns det inte längre mycket outnyttjade byggnadsrätter, utan en stor del är redan byggt. I Nagus inte fastställda strandgeneralplan har stränderna närmast planerats för fritidsbostäder. Övriga specialfunktioner har inte planerats på området. I Prostvik och på Sandö finns det Naturaområde i någon mån. Kuggöns västra spets på Pargas sidan har i södra skärgårdens strandgeneralplan planerats som naturskyddsområde. Invid naturskyddsområdet finns också fritidsbosättning. Längs farleden norrut på öarna på Pargas sidan finns det områden som i huvudsak planerats för fritidsbebyggelse. På västra kanten av Stormälö, ca 500 meter från farleden, finns Airisto turistcentrum där det finns ett tätt bebyggt område med fritidsbostäder. Den ökande trafiken kan inte anses förhindra användningen av stränderna för fritidsbyggande enligt planen. Prognosen för fritidsbyggandet inom Dragsfjärds kommun anger att byggandet skulle växa 1,5 gånger under de följande tio åren. (Lounais-Suomen saariston 2001, 16.) Då man betraktar

91 ÖRÖ FARLED 89 projektet som helhet kan man tänka sig att det stöder en växande fritidsbosättning, då farleden ligger längre borta från strandområdena än den nuvarande farleden för handelssjöfart. 13. INVERKAN PÅ LANDSKAPET OCH KULTURARVET Landskapet Den nya farleden märks ut i terrängen med ensmärken och bojar. Monteringen av märkena kan till en viss del ändra landskapet. Som en faktor i landskapet kan man också anse fartygstrafiken vara i sig, men den bedömningen är inte meningsfull då den är av subjektiv karaktär. De nya farledsdelarna A och C märks ut med bojar och remmare samt med ensmärken på land. Ensmärken, alltså linjetavlor skulle i samband med att farleden öppnas placeras i terrängen på en sträcka av 40 kilometer, totalt 17 stycken. Ensmärkenas planerade placering framgår av karta 19. Om alternativ 1 förverkligas avlägsnas en del av den gamla farledens märken, då farledsdelen Kasnäs Högland ändras till stamfarled för fritidsbåtar och farleden inte behöver alla de säkerhetsanordningar som planerades för handelssjöfarten. Längs farledsavsnittet kan alla tunga flytande säkerhetsanordningar avlägsnas (totalt 4 st isbojar). På grund av förhållandena skulle sektorfyren på Sandskär lämnas för båtfararna, men de övriga 9 sektorfyrarna kan avlägsnas helt eller ändra deras fundament till kummel. Sektorfyren på Högland skulle få nya sektorer så att den skulle betjäna farledsavsnittet som fortsätter mot Salo och ensmärkena på ön kunde avlägsnas. Remmarna blir kvar i småbåtsfarleden, men remmarplacerarna kan avlägsnas förutom vid det smala stället vid Sandskär. De fyra ensmärkena på Örö skulle vara placerade på försvarsmaktens skyddsområde. De två planerade ensmärkena västerom Trollön skulle vara placerade på den vida Hangö västra fjärden och på öområdet i Hitislandets omgivning, som har målsättning för skyddande av landskap (MM:2 L 202). Farledsdel A:s västra ensmärken på Ådskär placeras på kobbar, som inte definierats som specialområde i regionplanen. Trutklubbens ensmärke placeras på försvarsmaktens skyddsområde. Ensmärkena västerom Högsåra på Stora Kalskärens Höckaskär samt Södra Benskär (söderom föregående) placeras så att vardera har ett ensmärke. På Norstö finns två ensmärken. Höckaskärs ensmärke finns på ett område med målsättning för skyddande av landskapet (MM:2 L 210). Södra Benskärs märke finns inte på något specialområde, inte heller de två märkena på Norstö. I norra ändan av farleden på Långgrunden finns två ensmärken och på Vitharun också två märken (den södra och den norra ön). Långgrundens två ensmärken finns inte på specialområden. Vitharuns sydligare ensmärke finns på Rödharuns fågelskyddsområde (SU:1 402), det nordligare märket finns inte på specialområde. Tre ensmärken skulle vara placerade på områden för skyddande av landskapet. Man kan ha olika åsikter om ensmärkenas förfulande verkan på landskapet, eller är farledsmärken en naturlig del av skärgårdslandskapet. Var och en kan bedöma den saken utgående från sin egna subjektiva åsikt. Förverkligandet av projektet kan sålunda inte anses väsentligt försvaga landskapet.

92 90 ÖRÖ FARLED Pensar Långgrunden övre Långgrunden nedre $ $ Jermo Sorpo Vitharuna övre Vitharuna nedre $ Gullkrona Långsidan GULLKRONAN SELKÄ GULLKRONA FJÄRD Helsingholmen $$ Norstö Norrö nedre Norrö övre Taalintehdas Dalsbruk #!0 Höckaskär övre Lövö Höckaskär nedre $ $ Högsåra Kasnäs Söderön Ådskär nedre Ådskär övre Trutklubben övre Trutklubben nedre Vänö $ $ $ $ $ Snåldön Troll ön Grisselskäret övre Grisselskäret nedre Rosala Hiittinen Hitis P $ Ensmärke Planerad Örö farled Farleder för handelssjöfart Farleder < 5m km Örö $ $ Södernäbben nedre Örö övre Södernäbben övre Örö nedre Karta 19. Placeringen av de planerade ensmärkena.

93 ÖRÖ FARLED Kulturarvet Förverkligandet av projektet kan påverka enligt fornminneslagen skyddade kulturarvsobjekt både på land och i vattnet. Farledsmärkena som placeras på land kan bli placerade på samma områden som skyddsobjekt. Skyddsobjekten på havsbottnen, vraken, kan ta skada av fartygstrafikens strömmar, som kan verka t.o.m. till 30 meters djup Vraken Den planerade farleden går genom gammalt sjöfartsområde i Sjömuseets arkiv om undervattensfynd finns många uppgifter om vrak i Dragsfjärd området (Maija Fast, Museiverket, brev ). På karta 20 har samlats positionsuppgifterna på alla kända vrak nära farleden. Uppgifterna har erhållits från Sjömuseet (uppgifterna från år 2001) samt från -sidorna, som är ett vrakregister som upprätthålls av vrakintresserade. Förutom ovannämnda uppgifter har Kart- och farledsavdelningens sjömätningsbyrå vid Sjöfartsverket utfört mätningar på farledsområdet med multikägellodningsapparatur under tiden Materialet från lodningen består av djupobservationer, av vilka man har skapat en 3- dimensionell bottentopografi. För att kunna observera vrakobjekten har man visualiserat bottenterrängmodellen med snedljus/skuggvinklar i olika riktningar. På dessa bottentopografi- och bottenformsbilder kan man observera relativt hela vrak eller vrakdelar som bibehållit sin form relativt tillförlitligt. Det är svårt att tolka svårt skadade vrak, då man t.ex. inte kan urskilja regelbundna skrovformer, på basen av detta material, i synnerhet på djup över 20 meter. (Sjöfartsverket, Sjömätningsbyrån, utlåtanden och ) Enligt utredningen fann man ett vrak i farledsområdet. Vraket är det redan tidigare kända fartyget Ladoga. Andra vrakobservationer gjordes inte. Vraket av fartyget Ladoga, som ligger närmast farleden, finns på 250 meters avstånd från farledens mittlinje. Vraket ligger på 50 meters djup, varför strömningarna från fartygstrafiken inte nämnvärt påverkar det. Vraket näst närmast farleden är Metskärsvraket. Fartyget sjönk på 1500-talet. Det ligger 20 meter norr om Metskärs nordligaste spets på 14 meters djup. Vraket är ett av de sju värdefullaste museivraken och området har belagts med dykförbud. Vraket ligger 500 meter från farleden och bottenströmningarna från fartygen kan inte anses inverka nämnvärt på vraket tack vara öppna vatten på området Övriga kulturarvsobjekt Placeringen av linjetavlorna som används vid utmärkningen av farleden framgår av karta 19. Ingen linjetavla blir placerad på samma plats som de skyddade fornminnena, varför projektet inte påverkar dessa.

94 92 ÖRÖ FARLED Svinholms vrak # Pensar Sorpo Tammo Jermo Hamnholmens vrak # Storön Gullkrona Långsidan Helsingholmen Taalintehdas Dalsbruk GULLKRONAN SELKÄ GULLKRONA FJÄRD Skogskärs vrak # Norstö Purunpää # # Purunpää vrak Oxholmen II Äspskär Högsåra Kasnäs Söderön Metskärs vrak Hiittinen Hitis Bult vrak Vänö # # # # # Ormklobbens vrak Rosala Gyltskärs vrak Snåldöns vrak P # Vrak # Vrak, okontrollerad uppgift/plats Planerad Örö farled Farleder för handelssjöfart Farleder < 5m km # Örö # # # Ladoga Bodöarna Kasoskärs vrak Schiller Stora Ådskärs vrak Karta 20. Positionsuppgifterna av de kända vraken som ligger närmast farleden.

95 ÖRÖ FARLED SAMMANDRAG AV PROJEKTETS MILJÖKONSEKVENSER I den följande tabellen 12 har koncentrerat samlats miljökonsekvenserna ifall alternativ 1 förverkligas. Tabell 12. Sammandrag av miljökonsekvenserna ifall alternativ 1 förverkligas. ALTERNATIV 1 Inverkan på livsförhållanden - boende Ingen betydande verkan vid de nya farledsdelarna. Vid farlederna som görs grundare förbättras trivseln. Vid de nya farledsdelarnas nordligare del som leder mot Erstan störande verkan i någon mån. - bullerverkningar Ingen betydande verkan vid de nya farledsdelarna. Vid farlederna som görs grundare minskar bullret. Vid de nya farledsdelarnas nordligare del som leder mot Erstan störande verkan i någon mån. - strändernas rekreationsbrudare. Ingen störande verkan. Positiva verkningar vid farlederna som görs grun- - isvägarna Inte i bruk vid den nya farleden, ingen verkan. Positiva verkningar vid farleden som tas ur bruk, då isvägar kan förverkligas utan isfärjor. Inverkan på fisket Störande verkan i någon mån. Förhindrar inte fisket i dess nuvarande form. Inverkan på försvarsmaktens verksamhet Verkningarna kan minskas genom sjöfartens dirigeringssystem. Betydande störande verkan på marinens övnings- och testverksamhet. Inverkan på den planerade markanvändningen Stör inte förverkligandet av planerna. Inverkan på landskapet Ensmärken inverkar i någon mån. De hör å andra sidan till skärgårdslandskapet. Inverkan på kulturarvet Ingen inverkan Inverkan på naturen - stränderna och havsbottnen Allmänt sett ingen inverkan. Erosionen på åsöarna kan förhindras med lokala fartbegränsningar. Kan ha verkningar på sandbanken under vattnet vid sydvästra delen av Örö. Positiva verkningar vid farlederna som görs grundare, erosionen minskar. - organismerna Som helhet minskar störningarna jämfört med 0-alternativet. På grund av den ökande trafiken eventuellt betydande störningar på naturtyperna på sandbankarna under vattnet utanför den nya farleden på avsnittet Gullkrona fjärd - Erstan som redan är i bruk. De eventuella störningarna uppkommer genom bottenerosionen. Ingen stor inverkan på sikens lek, då strömningarna på området av naturen är kraftiga också vid svaga vindar.

96 94 ÖRÖ FARLED 15. VERKNINGSOMRÅDE Farledstrafikens största verkningar är på områden där vågorna och strömningarna från fartygen verkar. Utsläppen från fartygen verkar på ett större område. Farledsprojektets verkningsområden framgår av karta 21. Det är svårt att definiera verkningsområdena, för många faktorer påverkar områdets utsträckning. I verkligheten är verkningsområdet inte överallt en jämnbred zon runt farleden. I detta sammanhang har man bedömt att i snitt utbreder sig verkningsområdet i en 3 kilometer bred zon på havsområdet runt farleden (1,5 km åt vardera sidan mätt från farledens mittlinje). Verkningarna på land beror bl.a. på strändernas ytbildning, men förutom utsläppen i luften slutar verkningarna i allmänhet i strandens omedelbara närhet. Verkningsområdena har indelats i tre olika klasser, som utmärkts på kartan med olika färger. Klass 1 består av områden, som är nya farledsdelar, dvs. farledsdelarna A och C. Till klass 2 hör de områden, som är redan i bruk varande farledsdelar, men vilkas trafikmängder kommer att öka då Örö farleden skulle tas i bruk. Till klass 3 hör de områden där trafiken skulle minska efter det att Örö farleden hade öppnats. På dessa områden är verkningarna positiva. Verkningarnas styrka varierar dock stort inom farledsdelarna i klass 3. De största positiva verkningarna uppkommer vid de farledsdelar, som görs grundare och som tas ur bruk för handelssjöfarten (t.ex. västerom Långsidan). Vid Utö farleden torde verkningarna bli mindre. Man har bedömt att verkningarna från fartygens våg- och strömbildning stannar inom området som utmärkts på kartan. På land sträcker sig verkningarna ända till stänkzonen. Hur långt verkningarna av fartygsbullret når beror bl.a. på markytans form: på grund av mindre hinder på havet är höravståndet längre än på land. Verkningarna stannar i alla fall inom de verkningsområden som utmärkts på kartan. Verkningarna av fartygstrafikens utsläpp breder ut sig på ett vidare område än det som framgår av kartan, med det är svårt att precisera dessa verkningar. Utsläppen i luften sprider sig på ett område, vars omfattning beror på de aktuella väderleks- och vindförhållandena. Utsläppen verkar mest i omedelbar närhet av farleden, men på grund av de ovannämnda vindförhållandena i allmänhet inte symmetriskt runt farleden. Det är därför omöjligt att precisera något noggrant verkningsområde för utsläppen i luften. Verkningar sprider sig över hela skärgårdshavet och på grund av de förhärskande sydvästliga vindarna också långt in i inlandet i Sydvästra Finland. De totala utsläppen inom Skärgårdshavet skulle dock sannolikt minska med Örö farleden, såsom konstaterades i punkt Utsläppen i luften och vattnet. Tack vare förbuden och begränsningarna är utsläppen i havet mycket små. Det enda avfallet från fartyg, som får dumpas i havet inom skärgårdsområdet är grått vatten. Det blandar sig snabbt med den omkringliggande vattenmassan. Det är svårt att dra gränser för verkningsområdet, då det gråa vattnet späds ut och sprider sig med havsströmmarna och vinden åt olika håll. De totala verkningarna på Skärgårdshavet ändrar inte om Örö farleden öppnas. På karta 20 har man antagit att verkningsområdena börjar från Örö och Utö farledernas inlopp då man närmar sig från öppna havet. Verkningsområdet på Hangö farleden börjar utanför Hangö. Örö farledens verkningsområde av klass 2 och Utö farledens verkningsområde av klass 3 sammanfaller på Erstan.

97 Utö Kivimo Kälö VIDSKÄRIN SELKÄ VIDSKÄRS FJÄRD P Mossala Houtskari Houtskär km Jurmo ÖRÖ FARLED Aaslaluoto Miljökonsekvensernas AIRISTO ERSTAN bedömningsrapport Planerad Örö farled Parainen Pargas Farleder för handelssjöfart!0 # Farleder < 5m Norrskata Korppoo Korpo Lohm Nötö HAMNSKÄRIN SELKÄ HAMNSKÄRS FJÄRD Nauvo Nagu Karta 20. Örö farledsprojektets verkningsområden. Kirjais Pikku Nauvo Lill Nagu Storön Haverö Stora Kalskär Rävskär Gullkrona Härön Pensar Stormälö Östra Dömmaskär Äspskär Vänö Heisala Stortervolandet Sorpo Örö Högland Kolaskär Helsingholmen GULLKRONAN SELKÄ GULLKRONA FJÄRD # # Attu Jermo Tammo Västerharun # Högsåra Söderön Holma Lemlahdensaari Lemlax Storön Långsidan Sandskär Purunpää Kasnäs Lövö Rosala!0 # Tolvsnäs Mjösund Taalintehdas Dalsbruk #!0 Hiittinen Hitis Biskopsö Verkningsområde Klass 1: Ny trafik Klass 2: Ökande trafik Klass 3: Minskande trafik!0 # Norrlångvik Vänoxa Bergön HANGON LÄNTINEN SELKÄ HANGÖ VÄSTRA FJÄRD Morgonlandet Kemiö Kimito Storön Förby!0 # Padvamaa Padvalandet Russarö Isoluoto Storö Hanko Hangö!0 # 95 ÖRÖN VÄYLÄ 95 Ympäristövaikutusten arviointiselostus

98 96 ÖRÖ FARLED 16. ANSLUTNING TILL ANDRA PROJEKT OCH PLANER Fast förbindelse Pargas Nagu Åbo vägdistrikt planerar att bygga en fast förbindelse mellan Pargas och Nagu. Miljökonsekvensbedömningsprocessen av projektet pågår. I processen har man tagit fram flera alternativ, av vilka broalternativet har betydelse för sjöfarten. I broalternativet framförs både fast bro och bro som kan öppnas. Huvudöppningens bredd på en fast bro är 150 meter och den fria höjden 45 meter. Bron som kan öppnas är planerad så att alla fartyg i handelstrafik skulle använda den del av bron som kan öppnas. Den delen skulle gå på Haverö sidan, vilket skulle medföra att farleden skulle flyttas att gå den vägen. Fritidsbåtarna och små fartyg skulle använda huvudöppningen. Bron skulle placeras mellan Stormälö och Haverö. Bron skulle gå över den farled som sjötrafiken längs Örö farleden använder i trafik till Erstan. Sålunda skulle bron huvudsakligen påverka trafiken till hamnarna i Åbo och Nådendal samt den nuvarande trafiken Enskär Hangö. Farleden under bron skulle vara 7,5 meter. De största fartygen som kunde använda farleden behöver mera än 45 meter fri höjd. Sådana fartyg är de stora passagerar- och bilfärjorna, som kräver t.o.m. 59 meter fri höjd. För närvarande trafikerar sådana fartyg inte farleden, men detta bör beaktas, för Örö farleden skulle vara den kortaste och rakaste rutten för en passagerar- och bilfärja förbindelse mellan Åbo och Estland/Lettland. Ur sjöfartens synvinkel skulle de bästa alternativen vara tunnel alternativet och alternativet att utveckla färjeförbindelsen. Dessa skulle inte nämnvärt påverka sjöfarten. Av brolösningarna skulle en bro som kan öppnas inte utesluta någon fartygstyp att trafikera farleden, men en bro som kan öppnas skulle något fördröja färden. Då bron som kan öppnas har en lägre fri höjd, skulle man vara tvungen att öppna bron också för sådana fartyg, som skulle rymmas under en fast bro. En fast bro skulle igen slutgiltigt stänga av trafiken för fartyg med en viss höjd. Speciellt problematiskt är det för att då bron byggs kan man inte veta hurudana fartyg i framtiden skulle använda farleden Planen för trafiksystemet i Sydvästra Finlands skärgård Planen för trafiksystemet i Sydvästra Finlands skärgård är ett projekt, som startats av Egentliga Finlands förbund, Åbo vägdistrikt, Skärgårdshavets sjöfartsdistrikt och kommunerna i området. Projektets målsättningar är: 1. För skärgårdsbefolkningen och näringslivet nödvändiga trafik- och transporttjänster samt trafikomständigheter bör tryggas både i land- och sjötrafiken. 2. Skärgårdens turistnäring, som utvecklas och blir mångsidigare, bör stödas genom att trafiknäten till lands och sjöss upprätthålls och utvecklas. 3. Ansvara för fritidsbosättningens trafikbehov genom att utveckla trafikförhållandena i skärgården. 4. Trygga handelssjöfartens och småbåtstrafikens nuvarande och kommande behov. 5. Befrämja bevarandet av skärgårdens särpräglade kulturmiljö och landskap. 6. Undvika att miljöolägenheter för skärgårdens natur och människor uppstår samt minska de nuvarande olägenheterna. 7. Befrämja trafiksäkerheten. 8. Öka trafiksystemets kostnadseffektivitet.

99 ÖRÖ FARLED 97 I trafiksystemsplanen har man i sjötrafiken behandlat i synnerhet småbåtstrafikens faktorer. Dessutom har man övervägt broprogrammets verkningar på sjöfarten. Av de broar som planeras att byggas är det endast den planerade bron mellan Pargas och Nagu som har verkningar på Örö farleden. Andra i planen presenterade åtgärder påverkar inte förhållandena för handelssjöfarten. (Lounais- Suomen saariston liikennejärjestelmäsuunnitelma 2001.) Som en del av de riksomfattande stamfarlederna för småbåtstrafik har Skärgårdshavets sjöfartsdistrikt planerat en stamfarled längs Skärgårdshavets och Bottenhavets kuster från Hangö till Sastmola. Avsikten är att skapa en enhetlig och trygg stamfarled, varifrån man har möjlighet att vika av till lokala båtfarleder för att bekanta sig med olika trakter och objekt. Projektet förverkligas under åren (Lounais-Suomen saariston liikennejärjestelmäsuunnitelma 2001.) De ifrågavarande stamfarlederna sammanfaller med Örö farledsprojektet. Till stamfarleden skulle höra bl.a. de farleder som skulle göras grundare, från handelsfarleder till småbåtsfarleder, om Örö farleden förverkligas. Stamfarleder för småbåtstrafik skulle vara farleden från Hangö söderom Kasnäs och västerom Långsidan samt farleden över Gullkrona fjärd. Den här farleden skulle korsa Örö farleden. Detta är dock en mindre riskfaktor än att handelsjöfarten och småbåtarna skulle trafikera samma farled. En av projektets målsättningar är att separera dessa till olika farleder. 17. PROJEKTETS LÄMPLIGHET ATT FÖRVERKLIGAS Enligt miljökonsekvensbedömningens rapport är projektet lämpligt att förverkligas. Om Örö farleden tas i bruk höjs fartygstrafikens säkerhet inom området, då en mera riskfylld farledsdel tas ur bruk och trafiken längs Hangö inre farled väsentligt minskar. Den nya farleden erbjuder också en alternativ rutt för en del av fartygen som nu använder Utö farleden, vilket utjämnar belastningen på Skärgårdshavet och minskar antalet fartygsmöten. Projektets förverkligande har inga betydande skadeverkningar på människornas levnadsförhållanden och trivsel, näringsidkandet, områdets användning till rekreation, den planerade markanvändningen, landskapet eller kulturarvet. Verkningarna på naturen blir också små. Förverkligandet av projektet är ekonomiskt lönsamt, då kostnaderna att öppna farleden är ringa. För dem som använder farleden, dvs. handelsfartygen, medför användningen av farleden inbesparingar i form av lägre lotsningsavgifter och lägre bränsleförbrukning i trafik från vissa riktningar. Detta förbättrar hamnarnas konkurrenskraft i området jämfört med övriga hamnar i Finland och den vägen utsträcks nyttoverkningar även vidare till det ekonomiska livet och välfärden i området.

100 98 ÖRÖ FARLED 18. AVVÄRJNING AV SKADEVERKNINGARNA I bedömningsrapporten har man konstaterat att Örö farledens skadeverkningar är ringa. Skadeverkningar under byggnadstiden uppstår i praktiken inte alls. Skadeverkningarna av fartygstrafiken som använder farleden begränsas till största del till de tidigare beskrivna verkningsområdena. På de flesta ställena är verkningarna så små att avvärjningen av dem inte kräver några åtgärder. Detta beror bl.a. på att farleden till största del går tillräckligt långt borta från stränderna och bebyggelsen. De ställen där vågbildningen från fartygen sliter på stränderna och olägenheterna för bosättningen vid stränderna är kännbara, kan skadeverkningarna avvärjas bäst med lokala fartbegränsningar. Med dessa blir vågbildningen mindre och skadeverkningarna åtminstone rimliga. De olägenheter som öppnandet av Örö farleden medför för marinen kan minskas genom sjöfartens styrningssystem (VTS). Trafiken i farleden kan t.o.m. tillfälligt avbrytas. 19. UPPFÖLJNING AV VERKNINGARNA Enligt förordningen om miljökonsekvensbedömning borde man i bedömningsrapporten framföra förslag till uppföljningsprogram, där man strävar till att konstatera hur bedömningarna förverkligats. På grund av projektets natur är det svårt att precisera ett realistiskt och funktionsdugligt uppföljningsprogram. Projektets verkningsområde är så omfattande att ett heltäckande uppföljningsprogram inte är meningsfullt att presentera. Om miljötillståndsmyndigheten påför projektet ett uppföljningsprogram, kommer man att följa upp projektets verkningar enligt myndighetens krav.

101 ÖRÖ FARLED 99 KÄLLOR Bäck, S. (ed.) Operative methods for mapping and monitoring phytobenthic zone biodiversity in the Baltic Sea: II report of the PHYTOBENTHOS project. Nordic Council of Ministers. (TemaNord 1998:567) 72 s. Farlederna berättar Gamla sjökartor över Finlands skärgårdar. Konstsamfundet-Söderströms. Granström, O Undersökning rörande fisket och fisktransporterna i Nagu och Korpo Södra skärgård. Statens fiskeriläroanstalt institutlinjen specialiseringsarbete, Himberg, M Sikens biologi och lekplatser i Skärgårds- och Bottenhavet. I publikationen: Rajasilta, M. (red.). Kala- ja riistahallinnon julkaisuja. Nro 16. Maa- ja metsätalousministeriö. Kala- ja riistaosasto. Helsingfors. S Hindsberg, S. & Niinimäki, J Högsåran väylämuutoshankkeisiin liittyvä vesistö- ja kalatalousselvitys. Kala- ja Vesitutkimus Oy. Rapport 9 s. Håkanson, L The Swedish coastal zone project sediment types and morphometry. I boken: Sly, P. G. (ed.). Sediment and Water Inter-actions. Springer-Verlag, New York, pp Häkkinen, A Saaristomeren vedenalaisten maa-ainesvarojen kartoitus Gullkronan selällä Geologinen tutkimuskeskus / Etelä-Suomen aluetoimisto. Merigeologinen tutkimus. Egentliga Finlands regionplaneförbund, Åbo. 68 s. + bilagorna. Kajander, S. & Karvonen, T Matkalla Latviaan? -meriliikenneselvitys. Publikationer av Sjöfartsbranschens utbildnings- och forskningscentral vid Åbo universitet, serie C 4/ s. Kaupunkijärjestelmää yhdistävä infrastruktuuri. Työryhmäraportti. Itämeren Paletti -projektin julkaisuja. Uudenmaan liiton julkaisuja C s. Ketola, M Merenkulkumaksut ja satamamaksut. Publikationer av Sjöfartsbranschens utbildnings- och forskningscentral vid Åbo universitet, serie C 3/ s. Kirkkala, T Miten voit Saaristomeri? Lounais-Suomen ympäristökeskus. Ympäristön tila Lounais- Suomessa 1: Kohonen, T., Vahteri, P., Virtasalo, J., Vuorinen, I. & Helminen, U Kalojen kutu- ja poikastuotantoalueiden suojelu- ja kunnostustutkimus Turun saaristossa Forskningsrapport. Skärgårdshavets forskningsinstitut. Åbo universitet. 83 s. + bilagorna. Korhonen, K-H., Gardemeister, R. & Tammirinne, M Geotekninen maaluokitus. Geotekniikan laboratorio. Tiedonanto 14. Kuusela, T. (toim.) Dragsfjärdin merialueen myrkkytynnyriupotuksia selvittäneen työryhmän raportti. Vesi- ja ympäristöhallitus Laivaväylien suunnitteluohjeet Merenkulkulaitoksen kartta- ja väyläosasto. Lehto, H Suomen ja ulkomaiden välisen meriliikenteen kasvunäkymät vuoteen Merenkulkulaitoksen julkaisuja 1/ s. Lindholm, T Färjorna rubbar skiktningen I våra skärgårdsvatten? Skärgård 2/1997:

102 100 ÖRÖ FARLED Lounais-Suomen saariston liikennejärjestelmäsuunnitelma Ohjausryhmän ehdotus Egentliga Finlands förbund. 107 s. Lounais-Suomen satamien liikennevirtamuutokset vuosina Liikenneministeriön julkaisuja 4/99. 81s. Lunden, Kai Merenkulku ja ympäristö. Laivaliikenteen päästöt. Publikationer av Sjöfartsbranschens utbildnings- och forskningscentral vid Åbo universitet, serie B s. Madekivi, O Alusten aiheuttamien aaltojen ja virtausten ympäristövaikutukset. Vesi- ja ympäristöhallituksen julkaisuja, sarja A s. Mäkelä, K.& Tuominen, A Suomen vesiliikenteen päästöjen laskentajärjestelmä MEERI Tutkimusraportti RTE 1370/01, VTT Rakennus- ja yhdyskuntatekniikka. 41 s. Mäkinen, A., Hänninen, J., & Vahteri, P Saaristomeren kansallispuiston vedenalaisen luonnon kartoitus ja litoraalin kasvillisuuden seuranta: väliraportti. Skärgårdshavets forskningsinstitut. Åbo universitet. 51 s. Mäkynen, T.& Perälä, H Kiinteät tieyhteydet ja meriliikennelogistiikka Saaristomeren kohteissa. Publikationer av Sjöfartsbranschens utbildnings- och forskningscentral vid Åbo universitet, serie C 6/ s. Niemelä, A Parainen - Nauvo kiinteä yhteys. Airiston sillan välitukien merkitys virtausoloihin. -AEKyhtiöt, Uleåborg. Niinimäki, J. & Hindsberg, S Vesistö- ja kalatalousselvitys Örön 9,0 metrin ja Gullkronafjärdenin 7,5 metrin väylien perustamisesta. Kala- ja Vesitutkimus Oy. Forskningsrapport 13 s. Nurmi, P., Niinimäki, J. & S. Hindsberg Vuosaaren satamahanketta koskeva vesistö- ja kalatalousselvitys. Vesioikeushakemusta varten laadittu selvitys perustuen tehtyihin tutkimuksiin. Kala- ja Vesitutkimus Oy. Rapport 68 s. Rajasilta, M Laivaliikenteen vaikutukset kaloihin ja kalastukseen saaristomerellä. Turun yliopiston biologian laitoksen julkaisuja nro 4, Åbo Rintala, V-M Kauppamerenkulku saaristomerellä: määrä ja alueellinen jakautuminen. Maantieteen tutkielma, Åbo.79 s. Rönnberg, O Traffic effects on rocky shore algae in the Archipelago Sea, SW Finland. Doktorsavhandling, Acta Academiae Aboensis 41: Saario, Tapio Varsinais-Suomen ja Satakunnan luontoselvitykset: bibliografia. Lounais-Suomen ympäristökeskus. Alueelliset ympäristöjulkaisut 77. Tarnanen, K., Rintala V-M.& Alhosalo, M Kauppamerenkulun pakokaasupäästöt Saaristomerellä. Publikationer av Sjöfartsbranschens utbildnings- och forskningscentral vid Åbo universitet, serie C 2/ s. Vägförvaltningen / Åbo vägdistrikt Parainen - Nauvo kiinteä yhteys. Ympäristövaikutusten arviointiselostus. Luonnos Turun Sanomat Puolustusministeriö suunnittelee Utön ja Örön muuttamista valmiuslinnakkeiksi

103 ÖRÖ FARLED 101 USACE Shore Protection Manual, Vol. 1, 3rd Ed. Department of the Army. U.S. Army Corps of Engineers. Washington, DC, s. Vapalahti, H Suomen kuvitettu laivaluettelo s. Varsinais-Suomen maakuntaohjelma vuosille Egentliga Finlands förbund s. Varsinais-Suomen vahvistettujen seutukaavojen yhdistelmä Egentliga Finlands förbund s. Vesiväylät osa kuljetusketjua. Sjöfartsverket Viitanen, M. & Vainio J Historiallista Örön väylää koskeva selvitys. Sjöfartsbranschens utbildningsoch forskningscentral vid Åbo universitet. 24s. Virtaustutkimuksen neuvottelukunta Saaristomeren virtaustutkimus. Skärgårdshavets forskningsinstitut. Åbo universitet. 265 s. Whitehouse, R., Soulsby, R., Roberts, W. & Mitchener, H Dynamics of Estuarine Muds. A manual for practical applications. Thomas Telford Publications. London. 210 s. LAGOR OCH FÖRFATTNINGAR: Kommunikationsministeriets förordning om Sjöfartsverkets avgiftsbelagda prestationer (1199/2001). Lotsningslag (90/1998). Lotsningsförordning (92/1998). Statsrådets beslut om riktvärden för bullernivå (993/1992). Territorialövervakningslag (755/2000). STATISTIK: Sjöfartsverkets statistik. INTERVJUER: Kotiranta, Erkki. Direktör (shipping). Fortum Abp Niskanen, Pentti. Beredskapschef. Skärgårdshavets Marinkommando Ranta, Jukka. Kommendören för Åbo Kustsektion. Skärgårdshavets Marinkommando Vuorinen, Hannu. Utvecklingschef. Försvarsministeriet och BREV: Fast, Maija. Museiverket. Brev UTLÅTANDEN: Sjömätningsbyrån vid sjöfartsverket. Utlåtanden och Marinstaben. Örön alueen väylähankkeiden vaikutuksia merivoimien toiminnalle -utredning WWW-SIDOR: Försvarsmakterna. <

104

105 Bilaga 1 (1/19) Följande utlåtanden (bilagorna 1, 2, 3 och 4) är översatta från finska. De ursprungliga versionerna försedda med forskarnas signaturer finns i den finskspråkiga rapporten. Utlåtande om Örö -farledens inverkan på de Natura områdens naturtyper och växtarter som hör till projektets verkningsområde Kimmo Syrjänen Inledning Sjöfartsverkets MKB-program för Örö farleden (Merenkulkulaitos 2001) ämnar klargöra de skadeverkningar projektets olika alternativ har på Natura områdets naturvärden. Detta görs enligt Naturskyddslagens 65. Alternativen är 0 och 1 -alternativet; det senare innebär verkställandet av farleden. Naturskyddslagens 65 strävar att uppfylla naturdirektivets (92/42/ETY) sjätte artikel (Savolainen 1997). I den granskas olika projekt och deras konsekvensbedömning för målen för skyddet av speciella områden (Natura områdens). Tredje momentet (EYVL 1992) i naturdirektivets sjätte artikel säger att alla planer eller projekt som inte direkt är kopplade till eller nödvändiga för områdets användning, men som i sig, eller tillsammans med andra projekt, kan ha en signifikant inverkan på området, skall bedömas sakenligt för sina konsekvenser för målen av områdets skydd. Behöriga nationella myndigheter godkänner det bedömda projektet om planen eller projektet inte påverkar det aktuella områdets integritet. I enlighet med fjärde momentet i den sjätte artikeln, betyder detta att om det finns en naturtyp och/eller art som behöver omedelbart skydd, är de enda synpunkterna för att godkänna ett integritetshotande företag de, som är kopplade till mänsklig hälsa eller allmän säkerhet, direkt positiv inverkan för miljön eller, enligt kommissionens utlåtande, övriga särledes viktiga, tvingande synpunkter till allmän förmån. Målet för skyddet av såväl naturtyper som arter är att bevara eller uppnå en gynnsam skyddsnivå (Euroopan komissio 2000, Kallio 2001, Syrjänen 2001). Nivån för skyddet är definierad i Naturskyddslagens 5 och i naturdirektivet. Enligt naturdirektivets (EYVL 1992) första artikel, punkt e) anses skyddsnivån för en naturtyp gynnsam om dess naturliga utbredning samt de ställen naturtypen finns på i området i fråga hålls stabila eller i expanderande tillstånd. Naturtypens specifika struktur och långsiktiga funktion skall bevaras nu och i förutsägbar framtid. Områdets naturliga arter skall dessutom skyddas på i punkt i) definierad nivå. I naturdirektivets första artikel, punkt i), definieras den gynnsamma skyddsnivån av en art. Artens skydd är på gynnsam nivå då den på lång sikt kan klara av ett fördelaktigt liv i sitt naturliga habitat. Då artens naturliga spridningsområde inte håller på att minska i storlek varken idag eller i förutsägbar framtid, möjliggörs ett långvarigt bevarande av arten i området. Då skadeverkningar på enskilda Natura områden granskas, berör bedömningen inte de behandlade naturtypernas och arternas betydelse för hela landets del. I bedömningen framläggs en uppfattning om projektets inverkan på direktivets mål för skyddet av naturtyperna och arterna enbart inom Natura området i fråga (Euroopan komissio 2000). Därmed blir bevarandet av naturtypernas särdrag, deras typiska artsammansättning och areal, viktigare. För arternas del är det viktigt att konkurrenskraftiga individer och artspecifika habitat bevaras.

106 Bilaga 1 (2/19) Målen för skyddet berör viktiga naturtyper och arter definierade av EU i naturdirektivets första artikel. De finns även förtecknade i direktivets bilagor I (naturtyper) och II (arter). Bilagorna är uppdaterade år 1997 efter att Sverige och Finland blev medlemmar i EU och godkände direktivet 92/62/EY, (EYVL 1997). Naturtyper och arter vars skydd skall prioriteras, är märkta med en asterisk (*) i förteckningarna i direktivets bilagor I och II. Vid grundandet av Natura områden kan även andra värdefulla arter, t. ex. nationellt hotade arter, vara nämnda i Natura -databasens motiveringar. Material och metoder Bedömningen baserar sig på redan befintligt material. I de terrestra naturtyperna har inga särskilda utredningar av naturtyper eller artbestånd gjorts under MKB -projektet. Bedömningen grundar sig på tidigare utförda undersökningar i området (bl. a. Forststyrelsen 1988, Granlund 1999, Komiteamietintö 1987, Lindgren 1979, Lindgren & Stjernberg 1986, Rautiainen & Laine 1989, Reuter 1978, Stjernberg m. fl. 1974, Syrjänen 1995, Syrjänen 2000, Vauras 2000) samt på Natura databasens uppgifter. Kimmo Syrjänen har gjort exkursioner till flera av farledens verkningsområden eller öar i deras närhet i samband med utredning av växtarter i Skärgårdshavets Nationalpark under 1990-talet (bl. a. Örö, Snåldön, Högsåra-Norstö, Norra Benskär, Hamnholmen, Sandön, Sandskär, Helsingholmen, Högland). Dessutom har Syrjänen gjort flera fältbesök till Pargas rullstensåsöar i början av 1990-talet i samband med konsekvensbedömningen av en fast vägförbindelse mellan Nagu och Korpo. Det omedelbara verkningsområdet (vågrörelser, strömmar) som observeras i bedömningen baserar sig på MKB -programmet för Örö farleden (Merenkulkulaitos 2001). Området sträcker sig ca en kilometer från båda sidor av farleden. Eftersom fartygstrafikens ökade utsläpp sannolikt inverkar på ett större område, har några kilometer från farledens båda sidor granskats för de mest betydande arternas och naturtypernas del. Utlåtandet om Örö farledens inverkan på skyddsnivån av de naturtyper och växtarter som är viktiga för EU:s Natura områden baserar sig på ovannämnda referenser. Syftet är att framlägga en kalkyl över projektets inverkan på de i verkningsområdet förekommande naturtyper och arter som är viktiga. Speciell uppmärksamhet har fästs vid naturtyper som kräver särskilt skydd samt vid de arter som finns i direktivets bilaga II. I bedömningen framläggs en uppfattning om projektets inverkan på målen för skyddet av direktivets naturtyper och arter som förekommer på Natura området i fråga (Euroopan komissio 2000). I bedömningen inkluderas även de övriga arter som nämns i Natura-databasen, såvida arterna har varit orsaken till att området valts till Skärgårdshavets Natura område. Verkningsområdets Natura områden samt skadeverkningarnas beskaffenhet De Natura områden som finns i projektets verkningsområde är Skärgårdshavet (FI ) och Pargas rullstensåsöar (FI ). Farleden tangerar dessutom Natura området i Själö skärgård (FI ) vid Kalvsberg i Prostvik, Nagu. Kalvsbergs och Kalvens stränder är bergiga och klippiga och projektet har troligen ingen inverkan på målen för områdets skydd. Verkställandet av projektet har inga negativa konsekvenser för Naturaområdet i Ölmos-Purunpää, som ligger över tre kilometer från den planerade farleden. De negativa följder som möjligen riktas mot Natura områdena i Skärgårdshavet och på Pargas rullstensåsöar orsakas av ökad fartygstrafik. Speciellt strändernas naturtyper utsätts för ökade vågrörelser och strömmars erosionseffekter. Inverkan är troligen kraftigare i sublitoralen. Skade-

107 Bilaga 1 (3/19) verkningarna syns sällan på de terrestra delarna av stranden. Förorenande luftutsläpp och buller ökar med ökad trafikering (Merenkulkulaitos 2001). Projektet är inte enbart negativt för Natura området i Skärgårdshavet. Såvida fartygstrafiken flyttas från den mycket använda Utö farleden till den planerade, kortare farleden, minskar tiden för fartygens vistelse i området. Speciellt för Hangö farleden betyder detta att risken för olyckor minskar (Merenkulkulaitos 2001). Farledsprojektet uppdelas i tre sträckningar. Av dessa är två (farled A och farled C) nya farledssträckningar. Farledssträckning B går längs den nuvarande farleden för handelssjöfart. Den nordliga delen av denna farledssträckning går nära stranden vid Hamnholmen och Sandskär. Planerna omfattar en ändring av sträckningen till en grund farled. Således skulle den inte längre vara i handelssjöfartens bruk. Detta kan bidra till mindre erosion i området och kan således gynna målen för strandnaturtypernas skydd på Hamnholmen, Sandskär och Sandö, vilka hör till Skärgårdshavets Natura område. Det samma gäller sandstränderna i Ölmos-Purunpää (FI ), som ligger nära farleden och hör till Natura området. Eftersom detaljerade uppgifter om ökande förorenande luftutsläpp ej är tillgängliga, behandlas dessa i denna bedömning enbart på en allmän nivå. Vissa lavar och mossor är speciellt känsliga för luftföroreningar. Buller har inte konstaterats verka negativt på naturtypernas vegetation eller på enskilda växtarter. FI Skärgårdshavet Områdesbeskrivning Skärgårdshavsområdet är sällsynt mångsidigt med tanke på finländska förhållanden. Landhöjningen och brackvattenförhållandena bildar ett utvecklingsled från hav till land. I världen påträffas dylikt enbart i Åbolands -, Ålands - och Stockholms skärgård. På området finns 43 av naturtyperna i EU:s naturdirektiv, av vilka 14 är prioriterade. Av nationalparkens arter är 118 hotade. Området är även betydande som fåglarnas häcknings- och flyttningsområde. Största delen av nationalparken hör till ytterskärgårdszonen. Geologiskt sett är området mångsidigt. Berggrunden består av granit, gnejs och gnejsgranit. Specifikt för området är dalgångstopografin. Största delen av området hör till Gullkrona sluttningszon. En liten del i sydost hör till Salpausselkä II. En del av nationalparken hör även till Salpausselkä III. Kalkstenen har en stor inverkan på floran. Vegetationen är tal- och artrik för finska förhållanden. Även faunan är mångfasetterad. Trakten är en av Finlands äldsta kulturområden. Natura områdena i farledens verkningsområde Farledssträckning A I den planerade farledens södra del, på farledens östra sida vid Öröfjärdens östra kant, finns flera karga, bergiga och steniga klippor från Ejsråsens klippgrupp till Fjärskär och vidare till Klövarskär, som ligger sydväst om Snåldö. Dessa områden hör till verkningszonen för vågrörelserna från farleden. För vegetationen i dessa karga naturtyper (framför allt 1620, även 1220, 1230) orsakas inga märkbara verkningar av de ökade vågorna. Natura-strandområdena kring Snåldö, ost om farleden, och Stora Hästskäret, norr om farleden, är steniga och karga. Farleden orsakar inga märkbara skadeverkningar för dessa naturtypers (1220, 1230) särdrag och artbestånd.

108 Bilaga 1 (4/19) Den naturmässigt mest värdefulla lokalen i området finns öst om Örö fjärden. Stället hör inte till Skärgårdshavets Natura område. På Örös västra strand finns representativa naturtyper av sandstränder och dyner samt flera hotade arter. Farledssträckning B Örö -farledssträckningen skär Utö-Hangö -farleden sydväst om Långholmen. Härifrån norrut, ända till Norstös västra sida, följer farledssträckningen den farled som idag brukas av handelssjöfarten. Farleden har ingen inverkan på Långholmen, Holma och Söderö, på vilka vissa av Skärgårdshavets Natura områden finns. Öarna är oåtkomliga för farledens östra vågeffekter. Öster om farleden och nordväst om Norra Bärskäret finns Notgrundets klippgrupp. Denna hör till verkningsområdet för farledens vågeffekter. Farleden har ingen inverkan på gruppens naturtyp, dess särdrag eller dess typiska artbestånd (1620). Samma naturtyp representeras av Viklandets grund väster om farleden. Norrut från Viklandet hör den bergiga Vestergrund klippgruppen, Hundholm och Glosholm, på farledens västra sida, till vågeffekternas verkningsområde. Naturtyperna (1620, 1220, 1230) och arterna på dessa karga öar påverkas inte av farleden. På farledens östra sida har vågeffekterna verkan på Högsåras, Nämanös och Norstös stränder. I detta område påträffas naturdirektivets strandnaturtyper (1220, 1230, 1210, 1630, 8230, möjligen även småskaligt 9030* och 1630*). Ökade vågrörelser mot sandstränderna kan inverka på vegetationen såvida erosionen ökar. Delvis känsliga stränder är sandstränderna i Styrsvik och Sandvik på Högsåras västra strand. Även Norstö edet mellan Nämanö och Norstö samt Norstös västra sandstränder från Timmerberg till Surkil och Lindnäs lilla sandstrand, är känsliga. Områdets sandstränder är dock delvis eutrofierade och igenvuxna och har därmed förlorat en del av de särdrag som en sandstrand i naturtillstånd har. Väster om farleden finns Äljeklobbarna. Norra delen av den sydligaste klippan av Äljeklobbarna är en värdefull lokal med livskraftiga bestånd av bitterkrassing (Lepidium latifolium). Ett annat bitterkrassing -bestånd i Skärgårdshavets Natura område finns vid östra delen av farleden, väster om Norstö på den sydligaste klippan av Lindnäs Örar. Som naturtyp representerar växtstället steniga stränders mångåriga vegetation (1220). Växtstället på Äljeklobbarna representerar även strandvegetation (1210). Märkbara skadeverkningar på målen för skyddet av Natura områdets naturtyper och arter är knappast att vänta, eftersom stället är redan idag aktivt i bruk som handelssjöfartens farled. Farledssträckning C Farleden svänger mot nordväst från Norstö. Hamnholmen samt Sandös och Sandskärs rullstensåsöar med sina månsidiga naturtyper, hör inte till sträckningens verkningsområde. Sträckningen går förbi Helsingholmens södra sida. Helsingholmen hör inte till Skärgårdshavets Natura område. Det gör däremot Söderharun som ligger på Helsingholmens sydvästra sida. Ön är en rullstensåsö (naturtyp 1610) och har möjligen småskalig hedvegetation. Söderharuns södra strand är stenig och därmed har vågornas slitage knapp verkan på den. Efter Helsingholmen svänger farleden mot norr och slutar vid Gullkrona fjärds norra sida, sydost om Lökholmen. I verkningsområdet för farledens vågeffekter finns Trollholmen och öarna i Järvskärsområdet. Dessa har steniga och karga stränder och representerar vanliga skärgårdsnaturtyper. I Trollholmens norra hörn finns en liten, smal sandstrand (1640). Farledens verkningar når inte till Högland i öst.

109 Bilaga 1 (5/19) Naturtyper i Skärgårdshavets (FI ) Natura 2000 SCI -områden som behöver särskilt skydd Havsstrandängar av Östersjötyp kod: 1630* Situationen för naturtypen i fråga inom Natura området i den planerade farledens verkningsområde, är inte klarlagt. Närmast farleden representeras denna naturtyp av vegetationen på Hamnholmen, som är utanför verkningsområdet. På Helsingholmens nordöstra del, som är utanför Natura -området, finns strandängar. På Högsåra-Norstö -området förekommer naturtypen veterligen inte. Områdets småskaliga ängsvegetation hör möjligen till denna typ. Inverkan av den ökade vågeffekten på naturtypens särdrag, areal eller artbestånd saknas, såvida den inte orsakar kraftig erosion. Den planerade farleden har troligen ingen negativ inverkan på målen för skyddet av havsstrandängar av Östersjötyp. Således förändras inte naturtypens skyddsnivå av projektets verkställande i Skärgårdshavets Natura område. Permanenta sanddyner med örtvegetation (grå sanddyner) kod: 2130* Denna naturtyp förekommer småskaligt på Sandö i Skärgårdshavets Natura område. Mer utbredd finns naturtypen på Örö i närheten av farleden, men utanför Naturaområdet. På Sandö är naturtypen inte speciellt representativ. Den planlagda farleden har inga skadeverkningar på målen för skyddet av naturtypen i Skärgårdshavets Natura område. Urkalkade permanenta sanddyner med kråkris kod: 2140* Denna dynvegetationstyp förekommer inte inom farledens verkningsområde i Skärgårdshavets Natura område. Närmast farleden förekommer möjligen till denna typ hörande vegetation på Sandö och Sandskär, dock småskaligt. Vegetationstypen förekommer även på Örö. Förverkligandet av farledsplanen inverkar inte på målen för skyddet av denna naturtyp i Skärgårdshavets Natura område. Kalkgräsmarker (*viktiga orkidélokaler) kod: 6210* Kalkgräsmarker och -ängar förekommer inte i den planerade farledens verkningsområde. I Skärgårdshavets Natura område förekommer dessa naturtyper närmast den planerade farleden på Äspskär i Tunnhamn. Den planerade farleden har ingen inverkan på målen för skyddet av denna naturtyp och inte heller på den ursprungliga nivån för skyddet av Skärgårdshavets Natura område. Lövängar av fennoskandisk typ kod: 6530* Denna naturtyp påträffas inte i farledens omgivning. Projektet inverkar således inte på målen för skyddet av naturtypen i Skärgårdshavets Natura område. Västlig taiga kod: 9010* Till denna naturtyp räknas inte bergens tallvegetation, myrar eller åssluttningarnas skogar (Karttunen & Airaksinen 2001). Naturtypen förekommer inte inom farledens verkningsområde i Skärgårdshavets Natura område. Mönster som passar till typ 9010* finns närmast farleden möjligen på Högsåra, där Natura områdets Nötkärr hyser rum för grön sköldmossa (Buxbaumia

110 Bilaga 1 (6/19) viridis). Mossans växtplats i Nötkärr är, troligen till naturtypen hörande, tall- och granvegetation vid en våtmarkskant. Projektet påverkar inte målen för skyddet av naturtypen på området. Boreonemorala, äldre naturliga ädellövskogar av fennoskandisk typ med rik epifytflora kod: 9020* Naturtypen förekommer inte i projektets omedelbara verkningsområde. Särledes tydligt påträffas naturtypen inte heller i närområdet. På nordliga delen av Holma samt på Hamnholmen och Jungfruholmen växer ek. På Högholmen växer bl. a. ask och på Husskär lönn. På dessa ställen kan småskaliga vegetationsmönster ur naturtypen påträffas. Projektet har ingen inverkan på målen för skyddet av naturtypen i Skärgårdshavets Natura område. Naturliga primärskogar vid landhöjningskuster kod: 9030* Olika naturligt uppkomna skogsmönster (inklusive deras successionsgränser) intill havsstranden hör till denna naturtyp (Airaksinen & Karttunen 2001). Skogsmönstren kan bestå av klibbal eller, på sandiga öar, tall. I Finland är naturtypen mest representativ bl. a. i områden kring Kvarken och Bottenviken. Speciellt i Skärgårdshavet kan naturtypens mönster vara något småskaliga och orepresentativa. Förekomsten av naturtypen i området kring den planerade farleden har inte utretts i detalj på Högsåra-Norstös västra strand. Här kan vegetation som möjligen tillhör naturtypen förekomma småskaligt. Om farledsprojektet ökar erosionen vid stränderna, kan detta ha konsekvenser för naturtypens särdrag på lång sikt. Detta är möjligt även om inga verkningar konstateras på kort sikt. Det planerade farledsprojektet har dock troligen ingen inverkan på målen för skyddet av naturtypen i Skärgårdshavets Natura område. Skogbevuxen myr kod: 91D0* Björkdominerad skogbevuxen myr kod: 91D0* Talldominerad skogbevuxen myr kod: 91D0* Till naturtypen hör olika skogbevuxna myrar, karga ödemarker och myrkomplex (Airaksinen & Karttunen 2001). Dessa typer förekommer inte inom verkningsområdet för den planerade farleden i Skärgårdshavets Natura område. Närmast farleden finns småskalig talldominerad skogbevuxen myr på Högsåra. Projektet har ingen inverkan på målen för skyddet av skogbevuxen myr i Skärgårdshavets Natura område. Övriga naturtyper i naturdirektivets bilaga I som påträffas i projektets verkningsområde eller i dess omgivning Annuell vegetation på driftvallar kod: 1210 I det observerade området förekommer denna naturtyp främst i rundade havsvikar på små sand- och stenstränder. Småskaligt påträffas denna naturtyp även bland steniga stränders perennvegetation. Ackumulation av blås- och bandtång samt övrigt organiskt material, som bildar vallformationer på stränderna, är centrala särdrag för naturtypen. De ökade vågrörelserna orsakade av den planlagda farleden har ingen märkbar inverkan på detta särdrag. Om farledsprojektet har en märkbar inverkan på de akvatiska växtsamhällena, kan en reducering av blåstång betyda synliga följder även för naturtyperna 1210, 1220, 1610, 1640.

111 Bilaga 1 (7/19) Perennvegetation på steniga stränder kod: 1220 Denna vanliga skärgårdsnaturtyp förekommer småskaligt inom farledens verkningsområde samt i dess omgivning både i de områden som hör till Natura 2000 och de som är utanför. Steniga stränder är okänsliga för vågornas slitage. Det planerade projektet har synbarligen inga skadeverkningar för naturtypens specifika arter, dess areal eller särdrag i Skärgårdshavets Natura område. Vegetationsklädda havsklippor kod: 1230 Naturtypen är vanlig inom farledens verkningsområde både i områden tillhörande och utanför Natura I det observerade området hör rätt så karga och exponerade strandhällar med sina typiska arter till denna naturtyp. Farledsprojektet inverkar troligen inte på något sätt på målen för skyddet av naturtypen i fråga i Skärgårdshavets Natura område. Rullstensåsöar i Östersjön med litoral och sublitoral vegetation kod: 1610 Arter som hör till denna naturtyp finns, inom det observerade området, på östra delen av Helsingholmen och sydvästra delen av lilla Söderharun. Förekomsten på Söderharun är den enda inom farledens verkningsområde som hör till Skärgårdshavets Natura område. Naturtypen förekommer på närbelägna områden såsom Sandholmen och Sandskär samt vissa av Nagelskärs rullstensåsöar. Dessa öar har rätt så representativa vegetationstyper för rullstensåsöar. En del av öarnas vegetation kan räknas till typen 'Naturliga primärskogar vid landhöjningskuster' även om skogarnas brukhistoria och kulturpåverkan oftast är tydligt synliga. Även dynvegetation och hedliknande vegetation förekommer småskaligt på dessa rullstensåsöar. Den planerade farleden har ingen inverkan på den terrestra strandens vegetation eller vegetationen högre upp i denna naturtyp. Stränderna på Helsingholmen och Söderharun samt Sandholmen, som ligger längre bort från farleden, är steniga och således rätt så okänsliga för vågornas slitage. Sandstränder med perennvegetation i Östersjön kod: 1640 Denna naturtyp påträffas på rullstensåsöar samt småskaligt bl. a. i vikar. Vegetation som hör till naturtypen förekommer i det observerade området bl. a. på Högsåras västra sida, på näset mellan Nämanö-Norstö (Norstö edet) samt på Norstös västnordvästra strand. I dessa lokaler finns typiska sandstrandsarter. Till naturtypens särdrag hör temporära ansamlingar av blåstång. Mest omfattande påträffas ifrågavarande naturtyp på Örö, där även områdets övriga naturtyper med sandigt substrat är brokigast representerade. Den planerade farleden har troligen ingen särskild inverkan på bevarandet naturtypens särdrag, såsom artbestånd och areal, i Skärgårdshavets Natura område. Skär och små öar i Östersjön kod: 1620 Speciellt på den planerade farledens västra sida, såväl inom Natura -området som utanför det, förekommer denna naturtyp i måttlig skala. Naturtypens strandvegetation har anpassat sig till hög vågexponering. Således har farledsprojektet troligen ingen inverkan på naturtypens särdrag, dess typiska artbestånd och areal i Skärgårdshavets Natura område. Vandrande sanddyner kod: 2120 Denna dynnaturtyp påträffas i närheten av farleden främst på Örö, som inte hör till Natura -området. På Örö förekommer typspecifika arter inklusive den hotade strandkvickroten (Elymus farctus). I Skärgårdshavets Natura område förekommer naturtypen mycket småskaligt på Sandskär och

112 Bilaga 1 (8/19) Sandö. Den planerade farleden inverkar inte märkbart på målen för skyddet av naturtypen i Skärgårdshavets Natura område. Vandrande sanddyner med sandrör (vita dyner) kod: 2120 Vegetation som hör till naturtypen förekommer på Örö samt möjligen småskaligt på rullstensåsöar i Skärgårdshavets Natura område, bl. a. på Sandskär och Sandön. Farledsprojektet har ingen märkbar skadeverkan på målen för skyddet av naturtypen i Skärgårdshavets Natura område. Trädklädda sanddyner kod: 2180 Liksom de övriga dyntyperna förekommer vegetationen av denna typ på Örö. Typen kan delvis överlappa naturtypen 'Naturliga primärskogar vid landhöjningskuster', men är något vanligare än denna i det observerade området. Den planerade farleden inverkar inte på målen för skyddet av naturtypen i Skärgårdshavets Natura område. Torra sanddyner och sandfält med ljung- och kråkrishedar kod: 2320 Vegetation tillhörande denna naturtyp förekommer möjligen småskaligt i Natura 2000 området på Sandö och på Örö. Gränsdragningen mellan denna naturtyp och kråkrissanddyner är svår. Den planerade farleden inverkar inte på målen för skyddet av naturtypen i Skärgårdshavets Natura område. Torra hedar (alla typer) kod: 4030 Denna hedtyp kan påträffas småskaligt på tidigare betade rullstensås- och sandöar liksom på Helsingholmen med omgivning och på Örö. Representativa exempel i det observerade området är okända. Naturtypen kan delvis överlappa naturtyperna bestående av dyner eller rullstensåsar. Den planerade farleden inverkar inte på målen för skyddet av naturtypen i Skärgårdshavets Natura område. Högörtsängar kod: 6430 Naturtypen förekommer småskaligt i det observerade området bl. a. på Holma och på Helsingholmen. Farledsprojektet inverkar inte på målen för skyddet av naturtypen i Skärgårdshavets Natura område. Slåtterängar i låglandet kod: 6510 I det observerade området förekommer naturtypen småskaligt på bl. a. Holma och Helsingholmen. Farledsprojektet inverkar inte på målen för skyddet av naturtypen i Skärgårdshavets Natura område. Klippvegetation på kalkrika bergssluttningar kod: 8210 På Kolaskärs kalkberg kan naturtypen förekomma småskaligt. Farledsprojektet inverkar inte på målen för skyddet av naturtypen i Skärgårdshavets Natura område.

113 Bilaga 1 (9/19) Klippvegetation på silikatrika bergssluttningar kod: 8220 Pionjärvegetation på silikatbergytor kod: 8230 Dessa naturtyper överlappar varandra delvis i fråga om artbestånd och förekomst. Till den första naturtypen hör inlandets typiska klippvegetation, till den senare hör t. ex. öppna strandhällars lavoch mossvegetation (Airaksinen & Karttunen 2001). Denna typ av vegetation är rätt så vanlig på stora öars strandklippor i det observerade området. Farledsprojektet inverkar inte på målen för skyddet av naturtypen i Skärgårdshavets Natura område. Örtrika, näringsrika skogar med gran av fennoskandisk typ kod: 9050 Denna naturtyp representeras mycket småskaligt i det observerade området. Den finns bl. a. på Högland och på Holma. Farledsprojektet inverkar inte på målen för skyddet av naturtypen i Skärgårdshavets Natura område. Barrskogar på eller i anslutning till rullstensåsar kod: 9060 Denna naturtyp förekommer bl. a. på Sandö och på Helsingholmen. Den planerade farleden inverkar inte på målen för skyddet av naturtypen i Skärgårdshavets Natura område. Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ kod: 9070 Vegetationsmönster av denna naturtyp förekommer möjligen småskaligt på Högland, Helsingholmen och Holma. Den planerade farleden inverkar inte på målen för skyddet av naturtypen i Skärgårdshavets Natura område. Övriga naturtyper i Natura -databasen Följande naturtyper nämnda i Skärgårdshavets Natura -databas förekommer inte inom projektets verkningsområde eller dess omgivning. Dynvåtmarker kod: 2190 Mineralrika källor och källkärr av fennoskandisk typ kod: 7160 Rikkärr kod: 7230 Äldre ekskogar på sura, sandiga slättmarker kod: 9190 Dystrofa sjöar och småvatten kod: 3160 Artrika stagg-gräsmarker på silikatsubstrat kod: 6230* Fuktängar med blåtåtel och starr kod: 6410

114 Bilaga 1 (10/19) Arterna inom projektets verkningsområde i Skärgårdshavet (FI ) Viktiga arter för samfundet enligt naturdirektivets bilaga II Botrychium simplex kod 1419 Växtplatser för dvärglåsbräken finns inte inom den planerade farledens verkningsområde. Projektet har således ingen inverkan på artens habitat. Växtplatserna är belägna väldigt avsides från farleden (Kråkskär i Korpo, Jurmo, Mälöjen i Kälö och Äspskär i Tunnhamn i Dragsfjärd). Projektet har ingen inverkan på målen för skyddet av dvärglåsbräken i Skärgårdshavets Natura område. Buxbaumia viridis kod 1386 Grön sköldmossa växer i skogen på Högsåra i närheten av den planerade farleden. Växtplatsen är vid en myrkant. Den planerade farleden har ingen inverkan på artens habitat, förekomst eller målen för skyddet av arten i Skärgårdshavets Natura område. Cynodontium suecicum kod 1981 Nordisk klipptuss förekommer på Holmas nordvästra berg, vilka hör till Skärgårdshavets Natura område. Detta är ett stycke österut från den planerade farleden. Farleden har ingen direkt inverkan på växtplatsen. En möjlig ökning av luftförorening på grund av projektet utgör knappast något betydande hot för arten som trivs på karga, mesotrofa stenunderlag. Övrig förekomst av arten i området (Björkö i Korpo) återfinns långt från farleden. Projektet har troligen ingen inverkan på målen för skyddet av arten i Skärgårdshavets Natura -område. Tabell 1. Kärlväxt-, moss-, lav- och svamparter som uppges i Skärgårdshavets Natura -databas och som förekommer i den planerade farledens verkningsområde eller dess nära omgivning. Förutom artnamnet anges den nationella hotklassen (Rassi ym 2001) för varje art i Status -kolumnen. I Nat kolumnen anges eventuell förekomst i de Natura områden som ligger inom farledens verkningsområde. I kolumnen När. Nat anges eventuell förekomst i Natura områden nära farleden, men utanför dess direkta verkningsområde. I kolumnen Närområde anges artens eventuell förekomst i lokaler i närheten av farleden men utanför Natura området. Statuskolumnens hotklasser är: LC livskraftig, NT hänsynskrävande, RE försvunnen art. Hotade arter hör till följande klasser: VU sårbar, EN akut hotad, CR ytterst hotad. Arterna i naturdirektivets bilaga II behandlas skilt i samband med texten. Artnamn svenskt namn Status Nat. När. Närområde 2000 Nat Kärlväxter Polygonum oxyspermum näbbtrampört CR - -? -? Salsola kali ssp. kali sodaört EN - -? -? Ammophila arenaria sandrör VU - - x Carex arenaria sandstarr LC - - x Trifolium fragiferum smultronklöver NT - x - Cakile maritima strandsenap LC x x x Crambe maritima strandkål LC x x x Lathyrus japonicus strandvial LC x x x Zostera marina bandtång LC x x x

115 Bilaga 1 (11/19) Elymus farctus strandkvickrot CR - - x Lepidium latifolium bitterkrassing VU x - x Potentilla anglica revig blodrot VU - x x Blysmus rufus rödsäv LC - - x Silene viscosa klibbglim LC - - x Mossor Dicranoweisia cirrata kustsnurrmossa LC - x - Nowellia curvifolia långfliksmossa NT - x - Lophozia ascendens liten hornflikmossa NT - -? - Calypogeia suecica vedsnäckmossa VU - -? - Dicranum tauricum nålkvastmossa NT - x - Frullania fragilifolia späd frullania LC - x - Lavar Cladonia foliacea älghornslav LC - x x Svampar Aurantioporus fissilis saffransticka - x - Phellinus populicola stor aspticka - - x Chamaemyces fracidus droppskivling - x - Tricholoma fracticum besk kastanjemusseron - x - Natura-databasens hotade kärlväxter Näbbtrampört (Polygonum oxyspermum) är en akut hotad art som inte längre påträffas i det observerade området. I Finland förekommer arten enbart på Jurmo med omgivning i Korpo. Tidigare har arten förekommit i närheten av den planerade farleden (Rautiainen & Laine 1989) bl. a. på Högsåra, Nämanö och Norstö samt längre bort från farleden på Sandskär. Sandstränderna i dessa områden har antagligen blivit opassliga för arten bl. a. till följd av igenväxningen av t. ex. Norstö edet mellan Nämanö och Norstö. Farledsplanen har troligen ingen negativ inverkan på näbbtrampörtens habitat eller på målen för skyddet av arten i Skärgårdshavets Natura område. Den akut hotade sodaörten (Salsola kali) förekommer idag i Skärgårdshavets område enbart på Jurmos och Utös sandrev. Arten har observerats bl. a. i Styrsvik på Högsåra och på Söderö. Senaste fyndet är från Örös Ejskär (Syrjänen 1995). Idag känner man inga livskraftiga förekomster av arten i området. Farledsprojektet har ingen inverkan på målen för artens skydd i Skärgårdshavets Natura område. Det sårbara sandröret (Ammophila arenaria) finns inom området på Örös västra sandstrand. Förekomsten är knapp. Arten förekommer inte i övrigt inom farledens verkningsområde. Inom Skärgårdshavets Natura område förekommer arten enbart på Jurmo. Farledsprojektet påverkar inte målen för skyddet av artens förekomst där. Den begränsade förekomsten av sandrör på Örös västra strand kan lida ifall vågornas erosionseffekt ökar betydligt med den ökade fartygstrafiken. Den mest utbredda förekomsten i Finland av den ytterst sällsynta strandkvickroten (Elymus farctus) finns på sandfältet på Örös västra strand. Arten växer där sanden rör sig fritt med vinden. Den verkställda farledens inverkan på förekomsten är svår att bedöma. En ökad fartygstrafik har knappast någon försvagande effekt på artens existens eftersom stranden i övrigt är väldigt öppen och exponerad. Strandkvickroten hör till de aktivt rörliga dynnaturtyperna. Dessutom är förekomsten av strandkvickrot utbredd och livskraftig. Lokalen ligger inte i Skärgårdshavets Natura område.

116 Bilaga 1 (12/19) Den sårbara bitterkrassingen (Lepidium latifolium) växer på två klippor i närheten av Högsåra. Både den mer omfattande förekomsten på Södra Äljeklobbarna och den mera småskaliga existensen på Lindnäs Örarna har varit kända länge. Båda förekomsterna verkar livskraftiga och ligger inom den planerade farledens vågverkningsområde. Inverkan på förekomsten av bitterkrassing är troligen främst indirekt, såvida farleden inverkar på lokal ansamling av blåstång. Projektet har sannolikt ingen betydande inverkan på målen för skyddet av bitterkrassing i Skärgårdshavets Natura område. I området finns bitterkrassing även utanför Natura området, på Örös sydöstra och sydvästra strand. Vågeffekten från den planerade farleden når inte dessa växtplatser. Den sårbara reviga blodroten (Potentilla anglica) finns på fyra ställen i Skärgårdshavets nationalpark, vilket motsvarar hälften av artens förekomst i hela landet. Arten förekommer ej på strandängarna inom farledens verkningsområde. Däremot finns den i Skärgårdshavets Natura område i närheten av farleden vid Högsåra på Norstös ängar, dock inte vid havsstranden. Övriga växtplatser är på Ånholm vid Högsåra och på Gylpö vid Holma. På Örö finns en förekomst som icke hör till Natura området. Farledsprojektet påverkar inte målen för skyddet av revig blodrot i Skärgårdshavets Natura område. Icke-hotade kärlväxtarter som nämns i Natura -databasen Den hänsynskrävande sandstarren (Carex arenaria) finns i närheten av farleden enbart på Örö. Inom Skärgårdshavets Natura område växer arten enbart på Jurmo i Korpo. Bland sandstarren på Örö förekommer hänsynskrävande sandstarrsot (Anthracoidea arenaria) (Vauras 2000). Sandstarren är de öppna dynsträndernas art. Förekomsten på Örö verkar tämligen livskraftig. Farleden torde inte ha betydelsefull inverkan på förekomsten av arten och ingen inverkan på målen för skyddet av arten i Skärgårdshavets Natura område. De i databasen nämnda rödsäv (Blymys rufus) och klibbglim (Silene viscosa) förekommer nära farleden enbart på Örö. Farleden har ingen inverkan på målen för skyddet av någondera arterna i Skärgårdshavets Natura område. Den hänsynskrävande smultronklövern (Trifolium fragiferum) har påträffats i området enbart på Hamnholmen. Inom Skärgårdshavets Natura område förekommer arten även på Jurmo i Korpo. Farledsprojektet har ingen inverkan på Hamnholmens strandängar eller på målen för skyddet av smultronklöver i Skärgårdshavets Natura område. I Natura -databasen nämns den livskraftiga strandkålen (Crambe maritima), strandsenapen (Cacile maritima) och strandvialen (Lathyrus japonicus). Dessa tre är specifika arter för havssandstränder. Deras frön transporteras lätt med havsströmmar och arterna kan kolonisera även rätt små fläckar av sand. Arterna kan även utnyttja blåstångsvallar som ansamlas på stranden. Förekomsterna av den ettåriga strandsenapen varierar mest. I området förekommer den bl. a. på Örö och i Styrsvik på Högsåra. Ovanstående arter har några växtplatser intill den planerade farleden samt på sandöar och sandstränder i farledens närområden. Livskraftiga bestånd av strandvial förekommer på Sandskär och mera småskaliga bestånd återfinns bl. a. på näsen på Högsåra, Nämanö och på Norstö. Knappa förekomster av arten finns även på Helsingholmen, Sandö och på Örö. De mest livskraftiga bestånden av strandkål och strandsenap i Skärgårdshavets Natura området, finns längre ut i trakten kring bl. a. Utö och Jurmo. Den planerade farleden har troligen ingen betydelsefull inverkan på målen för skyddet av dessa arter i Skärgårdshavets Natura område. Bandtången (Zostera marina) som nämns i databasen, växer ställvis i rika bestånd på sandbottnen i området för den planerade farleden (Granlund 1999). Förekomsten av bandtången granskas närmare i samband med de akvatiska naturtyperna.

117 Bilaga 1 (13/19) Mossor i Natura-databasen Mossorna som nämns i Natura-databasen och som tidigare påträffats på Högsåra nära den planerade farleden är den sårbara vedsnäckmossan (Calypogeia suecica) och den hänsynskrävande lilla hornflikmossan (Lophozia ascendens). Dessa arter finns ej längre i området. Långfliksmossa (Nowellia curvifolia) växer fortfarande på Högsåra och på den närbelägna ön Holma. Nålkvastmossa (Dicranum tauricum) finns på Långholmen och kustsnurrmossa (Dicranoweisia cirrata) på Höglandet. Späd frullania (Frullania fragilifolia) förekommer på Holma. Den planerade farleden har ingen direkt inverkan på förekomsten av dessa arter. Övriga arter som nämns i databasen finns ej i det observerade området. Lavar i Natura-databasen Älghornslav (Cladonia foliacea) växer i områden med kalkrik sand och bra tillgång till ljus. I närheten av farleden förekommer arten på Sandö samt bl. a. på Nagelskärs kedja av rullstensåsöar. Arten finns även utanför Natura området på Örö. Älghornslav är en rätt så typisk art på sandöarna i Skärgårdshavets Natura område. Den planerade farleden har ingen direkt eller indirekt inverkan på målen för skyddet av arten i Natura området i fråga. Övriga lavarter som nämns i databasen påträffas inte i det observerade området. Svampar i Natura-databasen Saffransticka (Aurantioporus fissilis), droppskivling (Chamaemyces fracidus) och besk kastanjemusseron (Tricholoma fracticum) förekommer på Holma. Saffransticka växer på murkna lövträd och de övriga svamparna i lundarnas kalkrika mark. Den planerade farleden har troligen ingen inverkan på målen för skyddet av dessa arter i Skärgårdshavets Natura område. Stor aspticka (Phellinus populicola) förekommer på Örö och farledsplanen påverkar inte målen för skyddet av arten i området. Övriga arter nämnda i databasen finns inte i det observerade området. Tabell 2. Växtarter som förekommer i Skärgårdshavet (FI ) och nämns i Natura databasen som viktiga arter med tanke på områdets grundande. De arter som finns i tabellen förekommer inte i de lokaler som både tillhör Skärgårdshavets Natura område och ligger inom den planerade farledens verkningsområde eller dess närhet. Projektet har ingen inverkan på målen för skyddet av dessa arter i Natura -området i fråga. De arter, som förekommer i lokaler som hör till projektets verkningsområde eller dess närhet och till Skärgårdshavets Natura område, finns uppräknade i tabell 1 och är närmare presenterade i texten. Artnamn Kärlväxter Botrychium lanceolatum Botrychium matricariifolium Botrychium multifidum Dryopteris dilatata Gentianella amarella Gentianella campestris Gentianella uliginosa Sagina maritima Carex paniculata Carex appropinquata svenskt namn topplåsbräken rutlåsbräken höstlåsbräken lundbräken ängsgentiana fältgentiana sumpgentiana strandnarv vippstarr tagelstarr

118 Bilaga 1 (14/19) Carex buxbaumii Carex glareosa Carex hirta Catabrosa aquatica Microstylis monophyllos Hammarbya paludosa Cerastium pumilum Fragaria viridis Allium schoenoprasum var. jurmoense Asperugo procumbens Atriplex glabriuscula Avenula pratensis Blysmus rufus Draba muralis Draba nemorosa Eleocharis parvula Geranium lucidum Hypericum hirsutum Juncus ranarius Lemna gibba Spirodela polyrhiza Anagallis minima Rumex thyrsiflorus Ranunculus bulbosus Silene viscosa Veronica spicata Potentilla subarenaria Potentilla anglica Stellaria crassifolia Malus sylvestris Sorbus intermedia Lithospermum arvense Potamogeton friesii Mossor Leiocolea rutheana Orthotrichum diaphanum Orthotrichum striatum Orthotrichum gymnostomum Orthotrichum stramineum Neckera pennata Chiloscyphus latifolius Chiloscyphus cuspidatus Jungermannia leiantha Lophozia grandiretis Anastrophyllum michauxii Amblystegium saxatile klubbstarr klapperstarr grusstarr källgräs knottblomster myggblomster alvararv backsmultron skärgårdsgräslök paddfot broskmålla ängshavre rödsäv lunddraba sanddraba dvärgsäv glasnäva luden johannesört grodtåg kupandmat stor andmat knutarv stor ängssyra knölsmörblomma klibbglim axveronika taggsmåfingerört revig blodrot sumparv vildapel oxel sminkrot uddnate praktflikmossa hårhättemossa slät hättemossa asphättemossa skogshättemossa aspfjädermossa stor blekmossa spetsblekmossa rörsvepemossa purpurflikmossa skogstrappmossa sumpkrypmossa

119 Bilaga 1 (15/19) Lavar Cyphelium notarisii Caloplaca thallincola Gyalecta geoica Cladonia subrangiformis Cladonia glauca Fulgensia bracteata Lobaria scrobiculata Cetraria cucullata Lecanora epibryon Psoroma hypnorum Stereocaulon alpinum var. gracilentum Parmelia pastillifera Parmelia tiliacea Bryoria smithii Bryoria nadvornikiana Pertusaria pertusa Sclerophora peronella Svampar Ganoderma lucidum Pycnoporellus fulgens Onnia tomentosa Geoglossum umbratile Geoglossum starbaeckii Dichomitus campestris Phellinus populicola Morchella semilibera Mutinus caninus Lepiota alba Lepiota grangei Marasmius wynnei Entoloma queletii Pholiota albocrenulata Tricholoma fracticum Geastrum striatum Tulostoma brumale Inocybe asterospora Camarophyllus colemannianus sydlig sotlav rosettorangelav jordkraterlav grå bägarlav fjällig svavellav skrovellav strutlav brun mosskantlav skållav sköldlaven silverlav stiftbroktagel violettgrå tagellav porlav liten blekspik lackticka brandticka luddticka svart jordtunga hagjordtunga hasselticka stor aspticka hättmurkla liten stinksvamp vit fjällskivling grönfjällig fjällskivling föränderlig broskskivling lundnopping tårkragskivling besk kastanjemusseron kantjordstjärna stjälkröksvamp stjärntråding brun ängsvaxskivling Sammanfattning Jämfört med 0-alternativet, har förverkligandet av projektets 1-alternativ troligen ingen negativ inverkan på det nuvarande läget för de naturtyper som kräver speciellt skydd i Skärgårdshavets (FI ) Natura område. Jämfört med 0-alternativet har projektet inte heller betydande inverkan på de arter som finns i naturdirektivets bilaga II. De i naturdirektivets bilaga I uppräknade övriga naturtyperna påverkas av projektet enbart för sandstrandnaturtypers del, såvida de ökade vågrörelserna orsakar sämre tillväxt av blåstång och bandtång. Denna inverkan kan observeras

120 Bilaga 1 (16/19) bland arter som drar nytta av strändernas blåstångsvallar. Farledsprojektet har troligen ingen betydelsefull inverkan på naturtyperna eller deras specifika arter. Pargas rullstensåsöar (FI ) Områdesbeskrivning Pargas rullstensåsöar är biologiskt, geologiskt och landskapsmässigt värdefulla delar av skärgårdslandskapet. I området finns speciella naturförekomster och ett gravkummel från bronsåldern. Lokalerna är belägna i två kommuner, Nagu och Pargas. I området finns rikligt med sällsynta insekter: plattbukspindel (Zelotes electus) (stammen i Finland koncentrerar sig till Sandös södra strand, Jurmo och Tvärminne), smågrynsnäcka (Vertigo pygmaea); rovkvalster: Dendrolaeps arenarius (enda fyndet på nordvästra Jylland), Zergon andrei (enda fyndet på nordvästra Jylland, mycket sällsynt även i övriga Europa), Prozergon traegardhi (enda rikliga populationen i Finland); pansarkvalster: Passalozetes perforatus (knapp och sällsynt förekomst i övriga skärgården); spindelarter: Lathys nielseni (känd främst på Öland), Episinus truncatus (närmaste förekomsten på Karelska näsets sandfält), Clubiona n. sp. (ej vetenskapligt beskriven art). Lokalerna är värdefulla delar av skyddsprogram för åsar och för öar skyddade enligt planläggning. De bildar en viktig del av Egentliga Finlands naturtyp bestådende av rullstensåsöar. Naturtyper som kräver speciellt skydd i Pargas rullstensåsöars (FI ) Natura 2000 SCI -område Permanenta sanddyner med örtvegetation (grå sanddyner) kod: 2130* Urkalkade permanenta sanddyner med kråkris kod: 2140* Dessa naturtyper bestående av dyner förekommer oftast jämsides i området. Gråa dyner består av mera öppna gräs-moss-lav dynsamhällen medan kråkrisdynerna är mer avgränsade. De gråa dynerna är belägna närmare stranden och de fasta kråkrisdynerna bakom dem. Vegetation som tillhör dessa dyntyper påträffas nära stranden, på ställen där även backtimjan växer. Dessa ställen påträffas småskaligt och mer eller mindre representativt intill Lökholmen på Knapulöns stränder samt på sandfälten på Sandudden vid Kuggö, Draget och Hamnäsviken på Sandö (de mest utbredda förekomsterna av dessa naturtyper i området). Möjlig småskalig, men modifierad, förekomst av naturtyperna finns på Tallholm, Morgongåvan och Sandholmen. Farledens inverkan är troligen kraftigast på Sanduddens västra sida vid Kuggö, där farleden går i närheten av stranden. Även den lilla och låga Tallholm ligger nära farleden. Sandös representativa och artmässigt mångsidiga sandfält ligger i rätt så grunda vikbotten. De skyddas delvis av stenar eller vassrugg, vilket försvagar vågeffekten betydligt. Målen för skyddet av dessa naturtypers nuvarande läge kommer knappast att påverkas av ökad fartygstrafik, såvida strändernas erosion inte förändras märkbart. Inverkan av den ökade fartygstrafiken är tydligare i sublitoralen och påverkar knappast strandens samhällen.

121 Bilaga 1 (17/19) Övriga naturtyper i naturdirektivets bilaga I som förekommer inom projektets verkningsområde eller dess närhet Rullstensåsöar i Östersjön med litoral och sublitoral vegetation kod: 1610 Huvuddelen av vegetationen i Natura området på Pargas rullstensåsöar, hör till denna naturtyp. Den smala Morgongåvan är framför allt ett vackert och representativt exempel. Verkningar från den planerade farleden riktas mot strandzonens vegetationsmönster. Den nordvästligt sluttande, rätt så branta stranden på Sandholmen, har exponerats av eroderande vågrörelser både från farleden och färjtrafiken mellan Nagu och Pargas. I samband med ökad fartygstrafik kan slitaget på åsvegetationen vid steniga stränder i viss mån öka. Betydande förändringar från skadeverkningarnas nuvarande läge är dock inte att vänta. Vandrande sanddyner kod: 2120 Till denna naturtyp kan områdets öppna sandstränder med vegetation av saltarv och strandvial räknas. Naturtypen påträffas på Sandön, Sandudden vid Kuggö och Knapulön vid Lökholmen. Mycket småskaliga vegetationsmönster av naturtypen förekommer på Sandholmen och på Morgongåvan. Det planerade farledsprojektet har troligen ingen betydande inverkan på målen för skyddet av denna naturtyp i området, såvida erosionen inte ökar kraftigt på stränderna intill farleden. Vandrande sanddyner med sandrör (vita dyner) kod: 2120 Naturtypen förekommer inom samma områden som vandrande dyner. Båda dyntyperna är relativt småskaliga och ses främst som smala bälten i närheten av stranden. Specifikt för denna naturtyp är vegetation bestående av strandråg (Leymus arenarius). Det planerade farledsprojektet har troligen ingen betydande inverkan på målen för skyddet av denna naturtyp, såvida erosionen inte ökar kraftigt på stränderna intill farleden. Arterna i Natura-databasen I Natura databasen nämns inga växtarter från Pargas rullstensåsöar. Ingen av arterna i naturdirektivets bilaga II eller av de nationellt hotade växterna har påträffats i området. I samband med beskrivningen av Natura -området har vissa sandstrand- och dynspecifika växtarter nämnts. Av dessa växer strandkål (Crambe maritima) och strandsenap (Cakile maritima) vid sina utbredningsgränser. Förekomsten av arterna är troligen beroende av havsströmmar som sprider frön från andra ställen. Strandvialen bildar däremot livskraftiga bestånd i området och är en typisk art för sandsträndernas naturtyper. Projektet påverkar knappast målen för skyddet av dessa och övriga kärlväxter i Naturaområdet i fråga. Sammanfattning Jämfört med 0 -alternativet, har förverkligandet av projektets 1 -alternativ, av allt att döma, inga negativa verkningar på det nuvarande läget och påverkar ej målen för skyddet av de naturtyper i Pargas rullstensåsöars (FI ) Natura område som kräver speciellt skydd. Skadeverkningar på de övriga naturtyperna som finns i naturdirektivets bilaga I berör enbart vissa stränders naturtyper, såvida de ökade vågrörelserna orsakar tydlig erosion av stränderna. I dessa fall syns skadeverkan bland de arter som trivs bland och utnyttjar blåstång. Troligtvis har farledsprojektet ingen betydelsefull inverkan på dessa naturtyper eller deras säregna artbestånd.

122 Bilaga 1 (18/19) Litteratur: Airaksinen, O. 1996: Suomen Natura 2000: Natura kohteilta koottavat tiedot. Suomen ympäristökeskuksen moniste 30:1-96. Airaksinen, O. & Karttunen, K. 2001: Natura luontotyyppiopas. 2 korjattu painos. Suomen ympäristökeskus. Ympäristöopas s. Euroopan komissio 2000: Natura alueiden suojelu ja käyttö. Luontodirektiivin 92/43/ETY 6 artiklan säännökset. Euroopan yhteisöt, Luxemburg. 50 s + 17 liitesivua. EYVL 1992: Neuvoston direktiivi 92/43/ETY, annettu 21 päivänä toukokuuta 1992, luontotyyppien sekä luonnonvaraisen eläimistön ja kasviston suojelusta. Euroopan yhteisöjen virallinen lehti No. L 206/7: EYVL 1997: Neuvoston direktiivi 92/62/EY, annettu 27 päivänä lokakuuta 1997, luontotyyppien sekä luonnonvaraisen eläimistön ja kasviston suojelusta annetun direktiivin 92/43/ETY mukauttamisesta tieteen ja tekniikan kehitykseen. Euroopan yhteisöjen virallinen lehti No. L 305: Forststyrelsen 1988: Stomplan för Skärgårdshavets nationalpark - Saaristomeren kansallispuistotoimikunnan mietintö. Metsähallitus. 51 s. Granlund, A-L. 1999: Bandtånd I samarbetsområdet för Skärgårdshavets nationalpark. Metsähallituksen luonnonsuojelujulkaisuja, Sarja A 104: Ilmonen, J., Ryttäri, T. ja Alanen, A. (toim.) 2001: Luontodirektiivin kasvit ja selkärangattomat eläimet. Suomen ympäristö s. Kallio, P. 2001: Suotuisa suojelutaso luonnonsuojeluoikeudessa. Edita. 198 s. Komiteamietintö 1987: 25: Saaristomeren kansallispuiston suunnittelutyöryhmän mietintö Betänkande av planeringsgruppen för Skärgårdshavets nationalpark. Helsinki. 217 s. Lindgren 1979: Saaristomeren kansallispuisto. Valtiolle ostettujen saarten perusinventointi 2. Metsähallitus SU 4 (9): Merenkulkulaitos 2001: Örön väylä. Ympäristövaikutusten arviointiohjelma. Merenkulkulaitos, Saaristomeren merenkulkupiiri. Turku s. Savolainen, J. (toim.) 1997: Luonnonsuojelulaki perusteluineen. Edita, Helsinki. Stjernberg, T., Lindgren, L. ja Cygnel, M. 1974: Naturinventering inom glesbygden i Dragsfjärd. Helsingfors. 207 s. Syrjänen, K. 2000: Saaristomeren kansallispuiston sammalet. Metsähallituksen luonnonsuojelujulkaisuja, Sarja A 77: Syrjänen, K. 2001a: Uhanalaisten ja luontodirektiivien kasvilajien suotuisa suojelutaso suojelualueverkon kattavuuden arvioinnissa. Suomen ympäristö s.

123 Bilaga 1 (19/19) Syrjänen, K. 2001b: Sammalet - teoksessa Ilmonen, J., Ryttäri, T. ja Alanen, A. (toim.) 2001: Luontodirektiivin kasvit ja selkärangattomat eläimet. Suomen ympäristö 510. s Vauras, J. 2000: Saaristomeren kansallispuiston suursienet - perinnebiotoopeilta aarnimetsään ja hiekkasaarille. Metsähallituksen luonnonsuojelujulkaisuja, Sarja A 112: 1-91.

124

125 Bilaga 2 (1/8) Utlåtande om inverkan på terrestra vertebrater i Skärgårdshavets Natura område (FI ) Uppgifterna samlade av Mika Miettinen Inledning I Skärgårdshavets Natura område (FI ) påträffas 39 fågelarter, häckande eller rastande flyttfåglar, som nämns i naturdirektivet och kräver speciellt skydd inom den Europeiska Unionens område. Nedan behandlas dessa arters möjliga förekomst i verkningsområdet för Örö farledens 1-alternativ. För fåglarnas del granskas två hotade arters förekomst i farledens verkningsområde; de nuvarande stammarnas antal par uppskattas. En översikt av övriga arter som häckar i verkningsområdet finns även med. Av däggdjuren behandlas de två sälarter som förekommer i området och nämns i naturdirektivets bilaga II. Fåglarna i fågeldirektivets bilaga I Smålom Gavia stellata Arten häckar inte i området. Storlom Gavia arctica Arten har inte noterats häcka i farledens verkningsområde. Den påträffas i ytterskärgårdsområdet huvudsakligen under flyttningstid. Svarthakedopping Podiceps auritus Arten har inte noterats häcka i farledens verkningsområde. Arten häckar i de stora öarnas skyddade, vassruggiga vikar (Miettinen m. fl. 1997). Sångsvan Cygnus cygnus Häckar inte i havsområdet, men utanför häckningstid påträffas arten regelbundet i området. Mindre sångsvan Cygnus columbianus Häckar inte i området, men påträffas där då och då kring flyttningstid. Vitkindad gås Branta leucopsis Påträffas regelbundet i farledens verkningsområde. En stabil, häckande stam förekommer dock inte i området (Laine 1996, Miettinen m. fl. 1997). Salskrake Mergus albellus Häckar inte i området, men påträffas där då och då under flyttningstid. Stenfalk Falco columbarius Förekommer inte i området eller förekommer enbart tillfälligt; farleden har ingen inverkan på arten. Bivråk Pernis apivorus Arten har inte noterats häcka på de stora öarna i området. Ängshök Circus pygargus Häckar inte i farledens verkningsområde.

126 Bilaga 2 (2/8) Blå kärrhök Circus cyaneus Häckar inte i farledens verkningsområde. Brun kärrhök Circus aeruginosus Häckar inte i farledens verkningsområde. Trana Grus grus År 1995 noterades arten häcka på Holma i Dragsfjärd, i närheten av farleden (Miettinen m. fl. 1997). Ön ligger inte i farledens direkta verkningsområde, men ljudeffekten från farleden sträcker sig uppenbarligen ända till häckningsplatsen. Tranans häckning störs troligtvis ändå inte av detta. Ljungpipare Pluvialis apricaria Arten häckar inte i området. Fjällpipare Charadrius morinellus Arten häckar inte i området. Grönbena Tringa glareola Arten häckar inte i området. Brushane Philomachus pugnax I nationalparksområdet har arten påträffats häckande enart på Jurmo i Korpo, men under flyttningstid påträffas den i hela området (Miettinen m. fl. 1997). Smalnäbbad simsnäppa Phalaropus lobatus Häckar inte i området, men påträffas där regelbundet under flyttningstid. Fisktärna Sterna hirundo Häckar fåtaligt på vissa av Natura -områdets skär i verkningsområdet för farledens 1-alternativ, t. ex. på Holmas Notgrund i Dragsfjärd och på Gullkronas Vitharu och Rödharu i Nagu (Miettinen m. fl. 1997). Farleden går nära dessa häckningsområden och till en viss mån kan trafiken störa häckningen. I verkningsområdet för farledens 0-alternativ häckar möjligen något fler fisktärnor än i 1- alternativets verkningsområde. Silvertärna Sterna paradisaea Häckar i rätt så stort antal på vissa av Natura -områdets skär i verkningsområdet för farledens 1- alternativ. Traditionellt har det största samhället varit på Holmas Notgrund i Dragsfjärd, men tämligen många par häckar även på skären i Gullkrona fjärd (Miettinen m. fl. 1997). Antalet häckande par och häckningsskär varierar i viss mån från år till år (Hildén & Hario 1993). Farleden går nära de mest betydande tärnsamhällena och trafiken kan störa häckningen. På låga skär ligger en del av boena nära vattenbrynet och är således utsatta för kraftiga vågrörelser (Hildén & Hario 1993). I 0- alternativets verkningsområde häckar ungefär lika många silvertärnor som i 1-alternativets verkningsområde. Skräntärna Sterna caspia De skräntärnspar som tidigare häckade i samarbetsområdet för Skärgårdshavets nationalpark, försvann i början av 1990-talet. Detta berodde tydligen på problem i övervintringstrakterna (Hildén & Hario 1993). På Holmas Notgrund i Dragsfjärd, som ligger i farledens verkningsområde, påträffades ett skräntärnspar ännu år 1994, men häckningen misslyckades (Miettinen m. fl.1997).

127 Bilaga 2 (3/8) På skären i Gullkrona fjärd har inga enskilda häckande par påträffats sedan början av 1990-talet. Småtärna Sterna albifrons I Skärgårdshavet häckar arten enbart i Jurmos skärgård i Korpo. Arten har inte noterats häcka på skären i farledens verkningsområde. Järpe Bonasa bonasia Som barrskogsart påträffas arten fåtaligt i Skärgårdshavsområdet. Den har ändå noterats häcka på Högsåra i farledens verkningsområde (Miettinen m. fl.1997). Järpen är en stannfågel som undviker vida vattenområden. Därmed inverkar farleden inte på artens häckning. Tjäder Tetrao urogallus Tidigare noterades arten tidvis häcka på de stora öarna i nationalparkens samarbetsområde. Från 1990-talet finns enbart en häckningsobservation (Jungfruskär i Houtskär år 1996) (Miettinen m. fl. 1997). Arten har minskat betydligt i antal i hela södra Finland, vilket syns även i Skärgårdshavsområdet. På öarna i farledens verkningsområde har tjädern inte påträffats under 1990-talet. Kornknarr Crex crex En fåtalig, häckande fågelart i nationalparksområdet. Arten har inte påträffats på öarna i farledens verkningsområde. Berguv Bubo bubo Observerades på Högsåras västra del år 1994 (Miettinen m. fl. 1997). Arten har en rätt så stabil stam på de största öarna i skärgården. Farleden torde inte inverka på förekomsten av arten. Jorduggla Asio flammeus Under goda sorkår häckar arten på vissa av nationalparkområdets stora, öppna öar, främst på Jurmo i Korpo och på Utö (Miettinen m. fl. 1997). Jordugglan har inte påträffats häckande på öarna i farledens verkningsområde. Pärluggla Aegolius funereus Arten har observerats på Högsåra på 1990-talet (skrikande hane) (Miettinen m. fl. 1997). Arten häckar i området under goda sorkår. Farleden har ingen inverkan på denna terrestra fågelart. Hökuggla Surnia ulula Arten häckar inte i området. Nattskärra Caprimulgus europaeus Arten häckar troligen inte i ormådet, men påträffas där ofta under vårflyttningen. Gråspett Picus canus Påträffades inte på öarna i området under inventering av terrestra fågelarter året 1994 (Miettinen m. fl. 1997). Kan möjligen häcka under vissa år på öarna kring Högsåra och Norstö. En del av öarna hör till Naturaområdet i farledens verkningsområde. Farleden har ändå ingen inverkan på arten som häckar i skogshabitat. Spillkråka Dryocopus martius Arten påträffas allmänt på stora, skogsbevuxna öar, även i Dragsfjärdsområdet. I samband med inventeringen år 1994 påträffades spillkråkan inte på öarna i farledens verkningsområde (Miettinen m. fl. 1997). Fartygstrafiken har ingen inverkan på denna arts häckning.

128 Bilaga 2 (4/8) Trädlärka Lullula arborea Arten häckar troligen inte i området. Höksångare Sylvia nisoria Förekommer som typart på Skärgårdshavets södra, lövskogsbeklädda öar. Lämpligt häckningshabitat inom farledens verkningsområde finns främst på Norra och Södra Benskär i Dragsfjärd samt på Snåldö ögrupp. Fågelinventeringar har inte gjorts på dessa öar och således finns ingen vetskap om artens häckning. Inverkan från farleden på denna landfågelart är enbart ljudrelaterad, vilket knappast stör artens möjliga häckning. Törnskata Lanius collurio Häckar ofta på samma öar och i liknande habitat som höksångaren, men törnskatan är mindre kräsen och mera allmän. Törnskatan har noterats häcka på Norstö i Dragsfjärd, som ligger i farledens verkningsområde. Ljudeffekten som farleden orsakar stör knappast artens häckning. Mindre flugsnappare Ficedula parva Artens häckning i nationalparksområdet är tillfällig. Arten har inte påträffats på öarna i farledens verkningsområde. Ortolansparv Emberiza hortulana En numera troligtvis försvunnen art i nationalparksområdet. Arten har inte påträffats häckande på öarna i farledens verkningsområde. Blåhake Luscinia svecica Påträffas i området enbart under flyttningstid. Hotade fågelarter Silltrut Larus fuscus Silltruten som häckar i området hör till Finlands sårbara arter. På fågelskären i de Naturaområden som ligger i farledens verkningsområde, häckade silltrutspar under åren (Miettinen m. fl. 1997) (Nordström 1996). Det var endast en liten del av det antal par som observerades under åren (Lemmetyinen 1980). Främsta orsaken till minskningen av antalet silltrutar antas vara en ökad förekomst av gråtrut. Detta har lett till undanträngande konkurrens och problem i övervintringsområdena (Hildén & Hario 1993). Idag finns områdets största samhälle i 0-alternativets verkningsområde. Silltrutens häckning i detta område är beroende av övriga stora måsfåglars predationstryck. Vågeffekten från farledstrafiken är ett sekundärt hot för silltrutens häckning. Havsörn Haliaetus albicilla Ett par av denna sårbara art häckar i det observerade området. Häckningsön ligger i verkningsområdet för farledens 0-alternativ. Farledssträckning C i 1-alternativet går längre ifrån häckningsön och sträckningens direkta verkningsområde sträcker sig inte ända dit. Således, med tanke på havsörnens häckning, är farledens 1-alternativ ett bättre alternativ än 0-alternativet.

129 Bilaga 2 (5/8) Övriga häckande fågelarter i området Art uppskattat antal häckande par i farledens verkningsområde skäggdopping 1-2 storskarv knölsvan grågås ejder storskrake svärta vigg gräsand strandskata roskarl större strandpipare 1-2 drillsnäppa 1-2 labb 1 fiskmås gråtrut havstrut tobisgrissla skärpiplärka ängspiplärka 5-10 sädesärla stenskvätta 1-2 ärtsångare 1-5 törnsångare 1-2 Den klart vanligaste häckande fågelarten i farledens verkningsområde är ejdern, men även gråtrutstammen är mycket stark i detta område. För övriga arters del förblir antalet häckande par under 50 i farledens verkningsområde. Vid sidan av silltruten har den hänsynskrävande tobisgrisslan minskat kraftigt i antal i nationalparksområdet. I det observerade området har arten dock bevarats rätt så bra (Miettinen m. fl. 1997). Minkens hårda predationstryck är den främsta orsaken till minskningen av antalet tobisgrisslor och många andra arter. Storskarven är sedan år 1996 en ny häckande art i Finland. Dess första häckande samhälle i Skärgårdshavets nationalpark observerades år 1998 på ett skär i verkningsområdet för farledssträckning A. Fartygstrafiken har ingen inverkan på denna art som häckar rätt så högt uppe på berg.

130 Bilaga 2 (6/8) Däggdjur Arterna i naturdirektivets bilaga II Gråsäl Halichoreus grypus Påträffas regelbundet i området, men egentliga vilo- eller förökningsskär för arten saknas i farledens verkningsområde. Vikare Phoca hispida botnica Påträffas ofta i området, men egentliga, fasta vistelseområden för arten har inte observerats i farledens verkningsområde. Sammanfattning Syftet med de områden som hör till Natura nätverket, är att bevara och upprätthålla en gynnsam skyddsnivå. Med en gynnsam skyddsnivå för arterna avses att - en art på lång sikt kan bevaras i sitt naturliga habitat - artens naturliga spridningsområde inte decimeras - dess habitat bevaras på lång sikt De arter som nämns i fågeldirektivets bilaga I är arter, som inom Europeiska Unionen kräver speciella skyddsåtgärder. De vanligaste häckande arterna kring de ovan beskrivna farledssträckningarna är fisktärna och silvertärna. Fågelskären i verkningsområdena för farledssträckningarna A, B och C, är till största delen branta och bergiga. Vågeffekten från fartygstrafiken påverkar dessa skär rätt lite med tanke på fåglarnas häckning. Bland fågelskären finns dock även vissa låga skär, t. ex. skären sydväst om Helsingholmen och Notgrund vid Holma. Vågor från stora fartyg kan i viss mån störa fisk- och silvertärnans häckning på dylika låga skär. Å andra sidan är tärnorna långlivade fåglar och lär sig lätt att placera boen i skydd för vågor. Väderleksförhållandena, speciellt temperatur och mängden nederbörd i maj och juni är de viktigaste faktorerna för tärnornas häckningsframgång. Minkens predationstryck påverkar också tärnornas häckningsframgång på flera ställen i Skärgårdshavet (Lemmetyinen 1971, Miettinen m. fl. 1997). Farleden kan i viss mån inverka på var tärnorna häckar i farledens verkningsområde. Man kan ändå inte påstå att farleden betydligt sänker nivån för skyddet av tärnorna i detta område. Idag häckar den sårbara silltruten i relativt lågt antal i farledens verkningsområde, till följd av den kraftiga tillbakagången under de senaste årtiondena. Silltruten häckar sällan på väldigt låga skär, men i samhällen med mycket grå- och havstrut, tvingas den ofta häcka på skärens lägre delar (Hildén & Hario 1993). Bland dessa stora måssamhällen är silltrutens häckningsframgång dålig på grund av det höga predationstrycket. Fartygstrafikens inverkan är troligen rätt så liten vad beträffar häckningen. Det enda häckningsstället för den sårbara havsörnen i området är avsides från verkningsområdet för farledssträckning C i 1-alternativet. Således sänker inte farleden nivån för skyddet av arten. Några av de landfågelarter som nämns i fågeldirektivets bilaga I häckar i farledens verkningsområde. Dessa arter är järpe, berguv, pärluggla, gråspett, spillkråka, höksångare och törnskata. Alla arterna häckar inte årligen och farledens inverkan har i praktiken ingen märkbar inverkan på dessa terrestra arter. Utanför häckningstiden, främst under flyttningstid, påträffas även andra arter som

131 Bilaga 2 (7/8) nämns i fågeldirektivets bilaga I i området. Fåglar som rastar, äter eller annars bara vistas i området påverkas just inte av farleden. Utlåtande om inverkan på terrestra vertebrater i Pargas rullstensåsöars Natura 2000 område Uppgifterna samlade av: Mika Miettinen Inledning I Pargas rullstensåsöars Natura område påträffas två av de fågelarter som enligt fågeldirektivet kräver speciellt skydd i den Europeiska Unionens område. Nedan behandlas dessa arters förekomst i Örö farledens verkningsområde. Dessutom granskas två hotade fågelarters förekomst i farledens verkningsområde samt övriga arter som häckar i verkningsområdet. Fåglarna i fågeldirektivets bilaga I Fisktärna Sterna hirundo Häckar bland silvertärnor på fågelskären i farledens verkningsområde. Fisktärnan är fåtaligare än silvertärnan. Enskilda par häckar även i strandzonen på de stora öarna. Uppskattningsvis är stammens nuvarande antal par I detta område, liksom i övrigt i Skärgårdshavsområdet, är tärnornas viktigaste häckningsskär låga och steniga. Vågrörelserna som orsakas av fartygstrafiken har naturligen en större inverkan på låga än på höga skär. Silvertärna Sterna paradisaea Silvertärnan som häckar i farledens verkningsområde är vanligare än fisktärnan. Uppskattningsvis är stammens nuvarande antal par i farledens verkningsområde. Silvertärnan häckar huvudsakligen på låga och steniga grund. Dessa besöks sällan av predatorer, men är i stället exponerade för väderleksförändringar och även vågeffekterna från fartygstrafiken. De viktigaste fågelskären ligger dock inte i farledens omedelbara närhet (Matikainen m. fl. 1992). Övriga arter Silltrut Larus fuscus Några par av den hotade silltruten häckar på fågelskären i farledens verkningsområde. Vågeffekten, som orsakas av farledens trafik, stör knappast artens häckning. Ejder Somateria mollissima Ejdern är den vanligaste häckande arten i verkningsområdet. Den häckar främst på områdets fågelskär, men enskilda par häckar på de större öarna. Uppskattningsvis är stammens nuvarande parantal i farledens verkningsområde par. Fartygstrafiken torde inte ha någon inverkan på ejderns häckning. Svärta Melanitta fusca Häckar främst på de större, skogsbeklädda öarna, där boena vanligen är skyddade av buskage. Vid Sandös södra del finns ett viktigt födoområde för svärtkullar. Detta område ligger i farledens verkningsområde. I farledens verkningsområde utfördes ekologiska undersökningar år 1991 och ca 10 svärtkullar påträffades (Miettinen 1992). Även andra arters kullar, såsom skäggdoppingens, trivs i området. Vågeffekterna från fartygstrafiken torde ändå inte orsaka stor skada för kullarna.

132 Bilaga 2 (8/8) Sammanfattning Av de fåglar som nämns i bilaga I, påträffas fisktärna och silvertärna i verkningsområdet för farledssträckningen som går intill Pargas rullstensåsöar. I detta verkningsområde är de låga och steniga skären de mest populära häckningsområdena för tärnorna. Vågorna som orsakas av fartygen kan i viss mån störa fisk- och silvertärnans häckning på dessa skär. För tärnornas del kan farleden i viss mån inverka på boenas placering. Detta kan ändå inte uppfattas som en betydande sänkning i nivån för skyddet av tärnorna i området. Endast några hotade par av silltrut häckar i verkningsområdet för denna farledssträckning. Fartygstrafikens inverkan på silltrutens häckning är troligen rätt så liten. Källor: Hildén, O. & Hario, M. 1993: Muuttuva saaristolinnusto. Omakustanne, Forssa. 317 s. Laine, J. 1996: Suomen valkoposkihanhet. Linnut 31(2): Lemmetyinen, R. 1971: Nest defence behaviour of Common and Artic Terns and its effects on the success achieved by predators. Ornis Fennica 48: Lemmetyinen, R. 1980: Vesi- ja lokkilintujen kannanmuutoksista Gullkronan selällä, Turun saaristossa, vuosina Suomen Riista 28: Matikainen, J. (ym.) 1992: Parainen-Nauvo kiinteä tieyhteys: linnustonselvitys touko-heinäkuussa Turun lintutieteellinen yhdistys. 16 s. Miettinen, M. 1992: Pilkkasiiven Melanitta f. fusca kanta ja poikueiden menestymiseen vaikuttavat tekijät Saaristomeren keski- ja ulkosaaristossa. Pro gradu tutkielma, Turun yliopisto, Biologian laitos, 41 s. Miettinen, M., Stjernberg, T. & Högmander, J. 1997: Saaristomeren kansallispuiston ja sen yhteistoiminta-alueen pesimälinnusto ja 1990-lukujen alussa. Metsähallituksen luonnonsuojelujulkaisuja, Sarja A s. Nordström, M. 1996: Selkälokkikannan (Larus fuscus) nykytilan selvitys Saaristomeren kansallispuiston yhteistoiminta-alueella. Turun lintutieteellinen yhdistys. 7 s.

133 Bilaga 3 (1/10) Utlåtande om Örö farledens inverkan på evertebraterna i naturdirektivet i Natura områdena (SCI) inom projektets verkningsområde Mikko Ollikainen Material och metoder Bedömningen baserar sig på redan befintligt material; inga nya utredningar av evertebratarter har utförts under MKB -förfarandet. Denna evertebratutredning baserar sig på tidigare utförda undersökningar i området (bl. a. Clayhills m. fl. 2000, Lehtinen 1992, Nieminen & Kaitila 2000, Rinne m. fl. 1994) samt på uppgifter ur Natura databasen. Museichefen för Åbo Universitets zoologiska museum, Pekka T. Lehtinen, har gjort fältundersökningar på Pargas rullstensåsöar under flera år, främst i början av 1990-talet då en fast vägförbindelse mellan Pargas och Nagu miljökonsekvensbedömdes. För denna utredning har Lehtinen intervjuats. Det direkta verkningsområdet med dess ökade vågrörelser och strömningar, har avgränsats på basen av Örö farledens MKB-program (Merenkulkulaitos 2001). Man har strävat till att granska evertebratarterna i farledens närområde på en fem kilometers radie från farleden. Uttalandet om Örö farledens inverkan på skyddsgraden av evertebratarter som anses viktiga i EU:s Natura område, grundar sig på källorna ovan. Avsikten är att värdera projektets inverkan på dessa evertebratarter, som befinner sig i farledens verkningsområde. I värderingen framförs åsikter om projektets inverkan på målen för skyddet av direktivets evertebrater i Natura området i fråga. I granskningen har även de övriga arterna från Natura -databasen inkluderats, som stått som grund för valet av Natura områdena. Arterna i projektets verkningsområde i Skärgårdshavet (FI ) Evertebrater som är viktiga för EU enligt naturdirektivets bilaga II Vertigo angustior kod 1014 Den hänsynskrävande smalgrynsnäckan (Vertigo angustior) är en liten snäcka som i de nordiska länderna förekommer enbart i strandområden. I Finland har arten hittats i eutrofierade lundar vid kusten i sydvästra Finland och på Åland (Rassi m. fl. 1986). Arten observerades vid fem nya lokaler på 1990-talet (Rassi m. fl. 2001). Smalgrynsnäckan förekommer inte i den planerade farledens verkningsområde och inte heller i dess närområde. Således har projektet ingen inverkan på artens habitat. Projektet har ingen inverkan på målen för skyddet av smalgrynsnäckan i Skärgårdshavets Natura område. Tabell 1. Evertebrater som finns i Natura -databasen och har påträffats i den planerade farledens verkningsområde eller dess närområden. I Status -kolumnen anges den nationella hotklassen för varje art enligt den nyaste klassindelningen (Rassi m. fl. 2001). I Natura kolumnen anges om arten förekommer i de Natura områden som finns i farledens verkningsområde (högst 2,5 km från farleden). I "När Natura 2000" -kolumnen granskas artens förekomst i Natura områden utanför verkningsområdet men i dess närhet (högst 5 km från farleden). I "Övriga närområden" -kolumnen anges artens förekomst i närheten av farleden (högst 5 km från farleden) men

134 Bilaga 3 (2/10) utanför Skärgårdshavets Natura område. "Status" -kolumnens klasser är: LC livskraftig, NT hänsynskrävande, VU sårbar och EN akut hotad. De två sistnämnda klasserna räknas som hotklasser. Artnamn Svenskt namn Status Natura 2000 När Natura 2000 Mollusker: Vertigo pygmaea Smågrynsnäcka NT - -? Fjärilar: Pyrgus alveus Kattunvisslare LC - - Maniola jurtina Slåttergräsfjäril NT x x? x Conistra erythrocephala Gulhövdat plattfly NT - - x Melanchra persicariae Vitfläckigt lundfly LC - - x Mythimna pudorina Rödgrått gräsfly LC - - x Aplocera plagiata Allmän taggmätare VU - - x Synanthedon mesiaeformis Snyltstekellik glasvinge LC - - x Catoptria fulgidella Vitstrimmigt sandgräsmott EN - - x Pyrausta ostrinalis Dubbelbandat purpurljusmott EN - - x Coleophora caelebipennella Kilstreckad hedblomstersäckmal VU - - x Skalbaggar: Aphodius ictericus EN x? - - Halyzia sedecimguttata LC - - x Margarinotus neglectus Plattpannad stumpbagge EN x - x Psylliodes marcida Marvioljordloppa LC - x x Notiophilus aesthuans Liten snabblöpare EN - - x? Löss: Pionosomus varius Backfrölus NT - - x Gonianotus marginepunctatus Fältfrölus VU - x - Chorosoma schillingii Större strålus NT - - x Övriga närområden Natura-databasens hotade evertebrater Den sårbara allmänna taggmätaren (Aplocera plagiata) har inte påträffats i Skärgårdshavets Natura områden i farledens verkningsområde. Dess enda, med säkerhet levande, stam i Skärgårdshavets samarbetsområde ligger på Örö i farledens verkningsområde (Nieminen & Kaitila 2000). Arten lever i öppna ängslika områden, där äkta johannesört (Hypericum perforatum) växer. Den allmänna taggmätarens larver livnär sig på johannesört (Somerma 1997). Den allmänna taggmätaren lever i Skärgårdshavet vid sin nordliga utbredningsgräns och en stor variation i stammarnas styrka förekommer (Nieminen & Kaitila 2000). Verkställandet av farledsplanen skulle inte ha någon inverkan

135 Bilaga 3 (3/10) på den allmänna taggmätarens habitat. Farleden skulle inte heller inverka på målen för skyddet av arten i Skärgårdshavets Natura område. Det akut hotade vitstrimmiga sandgräsmottet (Catoptria fulgidella) är en liten fjäril som lever kring varma sandfält. Dess larver livnär sig troligen på svinglar (Festuca) och sandstarr (Carex arenaria), möjligen även kattfot (Antennaria dioica) (Nieminen & Kaitila 2000). Arten har inte påträffats i Skärgårdshavets nationalparks Natura -områden i farledens verkningsområde, men en av de enda kända populationerna i Finland finns på Örös västra sanddyner i farledens verkningsområde (Nieminen & Kaitila 2000). Farleden torde inte ha betydande inverkan på artens förekomst eller på målen för skyddet av arten i Skärgårdshavets Natura område. Det akut hotade dubbelbandade purpurljusmottet (Pyrausta ostrinalis) lever på torra och heta ängar med sandrik jord. Habitaten är ofta öppna sandfält med vegetation av backtimjan (Thymus serpyllum), som också artens larver livnär sig på (Somerma 1997). Arten har inte påträffats i Skärgårdshavets nationalparks Natura -områden i farledens verkningsområde, men en av de enda kända populationerna i Finland finns på Örö i farledens verkningsområde. Populationen på Örö är stark (Nieminen & Kaitila 2000). Verkställandet av farledsplanen skulle inte inverka på det dubbelbandade purpurljusmottets habitat eller på målen för skyddet av arten i Skärgårdshavets Natura område. Den hotade kilstreckade hedblomstersäckmalen (Coleophora caelebipennella) är en liten fjäril som lever kring torra och heta sandstränder vid havet samt på sandiga och steniga ängar. Artens larver livnär sig på fältmalört (Artemisia campestris) och ibland även på renfana (Tanacetum vulgare) (Nieminen & Kaitila 2000). Arten har inte påträffats i Skärgårdshavets nationalparks Natura - områden i farledens verkningsområde, men en stam finns på Örö i farledens verkningsområde. Verkställandet av farledsplanen skulle inte inverka på den kilstreckade hedblomstermalens habitat eller på målen för skyddet av arten i Skärgårdshavets Natura område. Ett fynd av den akut hotade Aphodius ictericus nämns i Natura -databasen från den planerade farledens verkningsområde. Detta fynd är från Helsingholmen. Skalbaggen lever helst i får- eller koavföring på torra skärgårdsbetesmarker med sandig jord (Clayhills m. fl. 2000). Fyndet från Helsingholmen torde vara flera årtionden gammalt eftersom inga kända insektunderökningar har utförts på ön under de senaste årtiondena. I samarbetsområdet för Skärgårdshavets nationalpark finns endast en observation av arten från de senaste årtiondena. Detta fynd är från Jurmo, år I övrigt påträffas arten idag nästan enbart på Åland (Clayhills m. fl. 2000). Artens förekomst på Helsingholmen idag kan ifrågasättas. Verkställandet av farledsplanen skulle inte påverka habitatet för Aphodius ictericus eller målen för skyddet av arten i Skärgårdshavets Natura område. Den lilla snabblöparen (Notiophilus aesthuans) har enligt Natura-databasen rapporterats från Nämanö i farledens verkningsområde, om än utanför Skärgårdshavets Natura område. Arten lever på torra ängar och fält. Orsaken till att arten är hotad är att habitaten växer igen (Rassi m. fl. 2001). Fyndet på Nämanö är troligen gammalt eftersom inga publicerade evertebratundersökningar har utförts på Nämanö under de senaste årtiondena. Artens nuvarande förekomst på Nämanö kan ifrågasättas. Verkställandet av farledsplanen skulle inte påverka den lilla snabblöparens habitat eller målen för skyddet av arten i Skärgårdshavets Natura område. Den sårbara fältfrölusen (Gonianotus marginepunctatus) livnär sig på backtimjan. Arten har inte påträffats i Skärgårdshavets nationalparks Natura områden i farledens verkningsområde, men en av de enda kända populationerna i Finland finns i Natura -området på Sandön i Dragsfjärd, i närheten av farledens verkningsområde. Den andra förekomsten finns i Pargas rullstensåsöars Natura-

136 Bilaga 3 (4/10) område på Sandö i Nagu, strax norr om nationalparkens samarbetsområde (se nedan). Verkställandet av farledsplanen skulle inte inverka på fältfrölusens habitat eller på målen för skyddet av arten i Skärgårdshavets Natura område. Andra än hotade evertebrater i Natura-databasen Den hänsynskrävande smågrynsnäckan (Vertigo pygmaea) är de fuktiga lundarnas och kulturbiotopernas art. I Finland lever arten vid sin nordliga utbredningsgräns. I Finland har arten påträffats på Åland och på sydkusten (Rassi m. fl. 1986). Arten har inte påträffats i Skärgårdshavets Natura områden i farledens verkningsområde eller dess närområde. Däremot har den påträffats i Pargas rullstensåsöars Natura -område (se nedan). Verkställandet av farledsplanen skulle inte inverka på smågrynsnäckans habitat eller på målen för skyddet av arten i Skärgårdshavets Natura område. Den livskraftiga kattunvisslaren (Pyrgus alveus) är en dagfjäril som påträffas på torra betade ängar eller fält (Somerma 1997). Fingerörter (Potentilla) och småborrar (Agrimonia) har konstaterats vara föda för dess larver i Finland. Dessa är dock inte de enda växterna som larverna utnyttjar (Somerma 1997). Arten har inte påträffats i Skärgårdshavets nationalparks Naturaområden i farledens verkningsområde, men på Örö i farledens verkningsområde finns en riklig population av arten. Arten har även påträffats på vissa öar i västra Skärgårdshavets Natura -områden, där populationerna verkar vara koncentrerade (Nieminen & Kaitila 2000). Verkställandet av farledsplanen skulle inte inverka på kattunvisslarens habitat eller märkbart försvaga artens vitalitet i Skärgårdshavets Natura område. Den hänsynskrävande slåttergräsfjärilen (Maniola jurtina) är en dagfjäril som lever på olika slags ängar och fält. Det är oklart vilka växter arten använder som näring i Finland. Utomlands livnär sig larverna åtminstone på ängsgröe (Poa pratensis) och venar (Agrostis). Arten har påträffats på öar av vilka en del hör till Skärgårdshavets Natura område i farledens verkningsområde: på Holma (Rinne m. fl. 1994; även i samlingsverket Nieminen & Kaitila 2000) och på Högsåra (Nieminen & Kaitila 2000). Arten har även påträffats på Örö i farledens verkningsområde (Nieminen & Kaitila 2000). Från Naturaområden väster om Skärgårdshavets nationalpark finns främst äldre observationer av arten (Nieminen & Kaitila 2000). Verkställandet av farledsplanen skulle inte påverka slåttergräsfjärilens habitat eller målen för skyddet av arten i Skärgårdshavets Natura område. Det hänsynskrävande gulhövdade plattflyet (Conistra erythrocephala) är en nattfjäril (Mikkola & Jalas 1977). I Finland påträffas arten främst på Åland och i den sydvästra skärgården. Det gulhövdade plattflyets larver äter åtminstone ek (Quercus robur; Somerma 1997). Arten har inte påträffats i Skärgårdshavets Natura områden i farledens verkningsområde, men på Örö i verkningsområdet noterades ca 50 individer av arten under åren Existensen av en bestående population verkar dock osäker (Nieminen & Kaitila 2000). Verkställandet av farledsplanen skulle inte inverka på det gulhövdade plattflyets habitat eller på målen för skyddet av arten i Skärgårdshavets Natura område. Den snyltstekellika glasvingen (Synanthedon mesiaeformis) och det vitfläckiga lundflyet (Melanchra persicariae) är båda klassificerade som livskraftiga i den nya utredningen om hotade arter (Rassi m. fl. 2001). Ingendera av arterna har påträffats i Skärgårdshavets Natura områden i farledens verkningsområde, men nog på Örö i verkningsområdet (Nieminen & Kaitila 2000), där båda arterna torde ha en population. Larver av snyltstekellik glasvinge livnär sig främst på klibbal i strändernas omedelbara närhet. Larver av vitfläckigt lundfly trivs förutom bland klibbal, även i övriga friska habitat (Somerma 1997). Verkställandet av farledsplanen skulle varken påverka någondera fjärilar-

137 Bilaga 3 (5/10) tens habitat eller ha betydelse för målen för skyddet av arterna i Skärgårdshavets Natura område. Larver av det livskraftiga rödgråa gräsflyet (Mythimna pudorina) livnär sig åtminstone på vass (Phragmites australis), men vassen borde helst växa glest och på torr mark (Somerma 1997). Arten har inte påträffats i Skärgårdshavets Natura områden i farledens verkningsområde, men nog i verkningsområdet på Örö, där arten torde ha en stam (Nieminen & Kaitila 2000). Verkställandet av farledsplanen skulle inte inverka på det rödgråa gräsflyets habitat eller på målen för skyddet av arten i Skärgårdshavets Natura område. I den tidigare utredningen om hotade arter (UEKSe 1992) har Halyzia sedecimguttata bedömts vara en hänsynskrävande, tillbakagående skalbaggeart. I den nyaste klassificeringen har arten bedömts vara livskraftig; storleken på artens population uppskattas visa en kraftig, naturlig variation (Rassi m. fl. 2001). Arten lever på öppna och halvöppna ängar och betesmarker. Den har inte påträffats i Skärgårdshavets Naturaområden i farledens verkningsområde, men nog i verkningsområdet, i buskage på Örös mellersta del. I Skärgårdshavets Naturaområde förekommer arten längre västerut, på Berghamn i Nagu. Verkställandet av farledsplanen skulle varken påverka habitatet för Halyzia sedecimguttata eller försvaga artens vitalitet i Skärgårdshavets Natura område. Marvioljordloppan (Psylliodes marcida) är en skalbaggsart som livnär sig enbart på strandsenap (Cakile maritima). Tidigare (UEKSe 1992) bedömdes arten som hänsynskrävande, men numera klassificeras den som livskraftig eftersom dess utbredningsområde i nya undersökningar har visat sig vara betydligt vidare än i tidigare bedömningar (Rassi m. fl. 2001). Arten lever på sandstränder vid havet där strandsenap växer. Arten har inte påträffats i Skärgårdshavets nationalparks Naturaområden i farledens verkningsområde, men nog i närheten av verkningsområdet på Sandö i Dragsfjärd. Arten förekommer även på Örö, som inte hör till Naturaområdet men nog ligger inom verkningsområdet. Dessutom har arten påträffats på Jurmos Sanden i Korpo, som ligger i Skärgårdshavets Naturaområde. Verkställandet av farledsplanen skulle troligen inte ha betydande inverkan på marvioljordloppans vitalitet i Skärgårdshavets Natura område. Den hänsynskrävande backfrölusen (Pionosomus varius) livnär sig, såsom namnet indikerar, på backtimjan. Arten har inte påträffats i Skärgårdshavets nationalparks Natura områden i farledens verkningsområde, men nog på Örö, som inte hör till Natura -området men ligger inom verkningsområdet. Dessutom har arten påträffats i Skärgårdshavet på Jurmos Sanden i Korpo och på Vänö i Dragsfjärd. Arten verkar behöva tuvor av backtimjan, omgivna av bar sand (Clayhills m. fl. 2000). Verkställandet av farledsplanen skulle troligen inte ha någon skadeverkan på backfrölusens habitat och inte påverka målen för skyddet av arten i Skärgårdshavets Natura område. Den hänsynskrävande större strålusen (Chorosoma schillingii) är smal som en sticka. Arten lever på varma och soliga sand- och kulturängar (Clayhills m. fl. 2000). Den har inte påträffats i Skärgårdshavets nationalparks Natura -områden, men nog på Örö, som inte hör till Naturaområdet men nog ligger inom verkningsområdet. På Örö har arten hittats i rikliga mängder på en varm gräsäng på öns innersta delar. I Skärgårdshavet har den dessutom påträffats på Utö i Korpo och på Jurmo. Utanför nationalparken har den påträffats på Kasnäs i Dragsfjärd och på Hangöudd (Clayhills m. fl. 2000). Verkställandet av farledsplanen skulle troligen inte ha någon skadeverkan på den större strålusens habitat eller på målen för dess skydd i Skärgårdshavets Natura område. Tabell 2. Evertebrater som förekommer i Skärgårdshavet (FI ), som enligt Natura databasen varit viktiga arter med tanke på grundandet av området. De arter som finns i tabellen förekommer inte i Skärgårdshavets Natura områden inom farledens verkningsområde eller i

138 Bilaga 3 (6/10) dess närområde. Projektet har ingen inverkan på målen för skyddet av dessa arter i Natura området i fråga. De arter som förekommer i projektets verkningsområde eller dess närområden och nämns i Natura-databasen, finns uppräknade i tabell 1 och presenteras närmare i texten. Artnamn svenskt namn status Mollusker: Acanthinula aculeata taggsnäcka NT Perforatella bidentata tandsnäcka NT Fjärilar: Melitaea cinxia hökblomsterfjäril VU Agrochola nitida glänsande backfly EN Apamaea anceps sandängsfly EN Tvåvingar: Spilomyia diophthalma lövträdsblomfluga LC Skallbaggar: Thanatophilus dispar asbagge NT Sammanfattning Jämfört med 0-alternativet, skulle verkställandet av projektets 1-alternativ inte ha någon skadeverkan på de evertebratarter i naturdirektivets bilaga II, som förekommer i Skärgårdshavets (FI ) Natura område. Verkställandet av 1 alternativet skulle inte heller ha en betydande inverkan på målen för skyddet av Natura-databasens evertebratarter. Arterna på Pargas rullstensåsöar (FI ) i projektets verkningsområde Viktiga evertebratarter för EU enligt naturdirektivets bilaga II Inga evertebratarter, som enligt naturdirektivets bilaga II är viktiga för EU, har observerats i området. Tabell 3. Evertebratarter som rapporterats från Pargas rullstensåsöar i Natura -databasen och påträffas i den planerade farledens verkningsområde. I Status -kolumnen anges den nationella graden av utrotningshot för varje art enligt den nyaste klassindelningen (Rassi m. fl. 2001). Klasserna i Status -kolumnen är: NT (hänsynskrävande), VU (sårbar) och "-" (ingen hotklassificering). Enbart sårbara arter räknas som hotade. Artnamn svenskt namn status Mollusker Vertigo pygmaea Smågrynsnäcka NT Skalbaggar Aegialia arenaria bred sandbagge VU

139 Bilaga 3 (7/10) Löss Pionosomus varius Backfrölus NT Gonianotus marginepunctatus Fältfrölus VU Spindeldjur Zelotes electus Plattbukspindel NT Lathys nielseni (nätverksspindelart) - Episinus truncatus - Clubiona n. sp (spindelart) - Dendrolaelaps arenarius (rovkvalsterart) - Zercon andrei (rovkvalsterart) - Prozergon traegardhi (rovkvalsterart) - Passalozetes perforatus (pansarkvalsterart) - Hotade evertebrater i Natura-databasen Den hotade breda sandbaggen (Aegialia arenaria) är en skalbagge som påträffas på sandstränder. I Finland är endast några fynd av arten kända (Rassi m. fl. 2001). Arten förekommer på en sandäng på Sandös Draget i Pargas rullstensåsöars Natura område, som ligger i farledens verkningsområde. (Lehtinen 1992; P.T. Lehtinen muntligt ). Verkställandet av planen för Örö farleden, och den farledstrafik detta skulle medföra, skulle troligen inte ha märkbar inverkan på den breda sandbaggens habitat eller på målen för skyddet av arten i Pargas rullstensåsöars Natura område. Den hotade fältfrölusen (Gonianotus marginepunctatus) livnär sig på backtimjan. I Natura området på Pargas rullstensåsöar har arten en stam på en sandäng på Sandös Draget i farledens verkningsområde (Lehtinen 1992; P.T. Lehtinen muntligt ). I Finland har arten påträffats förutom detta enbart på Sandö i Dragsfjärd (se ovan) i Skärgårdshavets nationalpark, samt på Hangöudd (Clayhills m. fl. 2000). Verkställandet av planerna för Örö farleden skulle troligen inte ha märkbar skadeverkan på fältfrölusens habitat eller på målen för skyddet av arten i Pargas rullstensåsöars Natura område. Andra än hotade evertebrater i Natura-databasen Den hänsynskrävande smågrynsnäckan (Vertigo pygmaea) är de fuktiga lundarnas och kulturbiotopernas art, som i Finland lever vid sin nordliga utbredningsgräns. I Finland har arten påträffats på Åland och längs sydkusten (Rassi ym. 1986). Arten har observerats i farledens verkningsområde på en äng på Sandö i Pargas rullstensåsöars Natura område (Lehtinen 1992; P.T. Lehtinen muntligt ). Verkställandet av farledsplanen skulle inte inverka på smågrynsnäckans habitat eller på målen för skyddet av arten i Pargas rullstensåsöars Natura område. Den hänsynskrävande backfrölusen (Pionosomus varius) livnär sig på backtimjan, som växer i tuvor på bar sandmark (Clayhills ym. 2000). Enbart några stammar i Finland är kända. Dessa fynd är från sandängar i sydvästra Finland (Clayhills ym. 2000). Ett fynd är från den sandiga ängen på Sandös Draget i Pargas rullstensåsöars Natura område, i den planerade farledens verkningsområde. (Lehtinen 1992; P.T. Lehtinen muntligt ). Verkställandet av planen för Örö farleden och den ökning i farledstrafik detta skulle medföra, skulle troligen inte ha märkbar skadever-

140 Bilaga 3 (8/10) kan på backfrölusens habitat eller på målen för skyddet av arten i Pargas rullstensåsöars Natura område. Den hänsynskrävande plattbukspindeln (Zelotes electus) är sandsträndernas och sandängarnas art, som observerats enbart på vissa ställen i sydvästra Finland (Rassi ym. 2001). Detta kan dock bero på bristen av undersökningar, ty plattbukspindeln konstaterades vara en vanlig art på både Örö och Jurmo i samband med ett omfattande forskningsprojekt i Skärgårdshavet. Forskningsprojektet utfördes av forskare från Åbo Universitets djurmuseum (Clayhills ym. 2000). Ett av de kända fynden är från Sandös Draget i Pargas rullstensåsöars Natura område, i farledens verkningsområde. Förekomsten av arten är riklig där(lehtinen 1992; P.T. Lehtinen muntligt ). Verkställandet av planen för Örö -farleden och den ökade farledstrafiken som detta skulle medföra, skulle troligen inte ha märkbar skadeverkan på plattbukspindelns habitat eller på målen för skyddet av arten i Pargas rullstensåsöars Natura område. Lathys nielseni är en av de arter i Natura-databasen, som har stått som grund för valet av Pargas rullstensåsöar till ett Natura område. I P. T. Lehtinens undersökningar påträffades arten i hög abundans i tallskog på Sandös sydöstra strand, i farledens verkningsområde (Lehtinen 1992; P.T. Lehtinen muntligt ). Lathys nielseni är inte en hotad art utan vida utbredd och uppenbarligen livskraftig. Uppfattningen om att arten är sällsynt är en följd av att man i Finland inte förrän nyligen har lärt sig att skilja arten från dess släkting L. humilis (Lehtinen 1992; P.T. Lehtinen muntligt ). Verkställandet av farledsplanen skulle inte inverka på artens habitat eller försvaga artens vitalitet i Pargas rullstensåsöars Natura område. Även Episinus truncatus är, enligt Natura-databasen, en av de arter som stått som grund för valet av Pargas rullstensåsöar till ett Natura område. Detta trots att arten inte har behandlats i undersökningar om Finlands hotklasser. I P. T. Lehtinens undersökningar påträffades en individ i tallskog vid Sandös sydöstra strand, i farledens verkningsområde (Lehtinen 1992; P.T. Lehtinen muntligt ). E. truncatus är verkligen sällsynt, eftersom det enda fyndet av arten i Finland är den individ som Lehtinen observerade. Fyndet har inte publicerats och således har arten inte klassificerats som hotad (P.T. Lehtinen muntligt ). Verkställandet av farledsplanen skulle inte inverka på E. truncatus habitat eller försvaga dess vitalitet i Pargas rullstensåsöars Natura område. Uppgiften om Clubiona n. sp i Natura-databasen betyder en ny art inom Clubiona-släktet för vetenskapen. Uppgiften baserar sig på P. T. Lehtinens undersökningar. Detta är dock troligen frågan om ett fel eller ett missförstånd (P.T. Lehtinen muntligt ). I Natura -databasen finns anmärkningar om rovkvalstren Dendrolaelaps arenarius, Zercon andrei och Prozercon traegardhi (namnen på alla tre arter har skrivits fel i databasen, P. T. Lehtinen, muntligt ). Alla dessa arter har observerats på sandstranden på Sandös Draget i Pargas rullstensåsöars Natura område, i farledens verkningsområde. Av arten Z. andrei påträffades några individer, av de två övriga arterna tiotals individer (Lehtinen 1992; P.T. Lehtinen muntligt ). Arterna påträffas främst på sandstränder i naturligt tillstånd, men inga säkra slutsatser om stammarnas vitalitet kan dras eftersom rovkvalstrens biogeografi är föga känd i vårt land. Verkställandet av planerna för Örö -farleden och den ökade farledstrafiken som detta skulle medföra, skulle antagligen inte orsaka betydande skadeverkan för de nämnda rovkvalstren. Inte heller målen för skyddet av arterna i Pargas rullstensåsöars Natura område skulle påverkas märkbart. I Natura-databasen finns en uppgift om ett fynd av en pansarkvalsterart, Passalozetes perforatus. P. T. Lehtinen observerade arten i farledens verkningsområde, på sandstranden på Sandös Draget i

141 Bilaga 3 (9/10) Pargas rullstensåsöars Natura område. Arten påträffas på sandstränder i sydvästra Finland. Eftersom pansarkvalstrens biogeografi är föga känd i vårt land, kan inga säkra slutsatser dras angående artens vitalitet. Verkställandet av planen för Örö farleden och den ökning i farledstrafik som detta skulle medföra, skulle troligen inte ha märkbar skadeverkan på Passalozetes perforatus habitat eller på målen för skyddet av arten i Pargas rullstensåsöars Natura området. Sammanfattning Verkställandet av projektets 1 -alternativ skulle inte medföra betydande skadeverkan på Naturadatabasens evertebratarter i Pargas rullstensåsöars Natura område (FI ). Källor: Clayhills, T., Rinne, V. & Koponen, S. 2000: Saaristomeren kansallispuiston niveljalkaiset: perinnebiotooppien ja hiekkasaarten kovakuoriaiset, luteet, kaskaat ja hämähäkit. Metsähallitus, Vantaa. 87 s. Järventausta, K. 1997: Perhos- ja vesiperhoshavainnointi Saaristomeren kansallispuistossa vuonna Käsikirjoitus, Metsähallitus, Etelä-Suomen luontopalvelut, Nauvo. Lehtinen, P.T. 1992: Selkärangaton maaeliöstö. Teoksessa: Degerman, T. (toim.) 1992: Parainen Nauvo kiinteä yhteys. Julkaisematon, pääsuuntaselvitys Tielaitos. Turun tiepiiri. Marttila, O., Haahtela, T., Aarnio, H. & Ojalainen, P. 1991: Suomen päiväperhoset. Kirjayhtymä, Helsinki. 370 s. Mikkola, K. & Jalas, I. 1977: Suomen perhoset: Yökköset 1. Otava, Keuruu. 256 s. Nieminen, M. & Kaitila, J.-P. 2000: Saaristomeren kansallispuiston niittyjen ja hakojen perhoset. Metsähallitus, Vantaa. 221 s. Rassi, P., Alanen, A., Kanerva, T. & Mannerkoski, I. (toim.) 2001: Suomen lajien uhanalaisuus Ympäristöministeriön & Suomen ympäristökeskus, Helsinki. 432 s. Rassi, P., Alanen, A., Kemppainen, E., Vickholm, M. & Väisänen R. 1986: Uhanalaisten eläinten ja kasvien suojelutoimikunnan mietintö. II Suomen uhanalaiset eläimet. Komiteanmietintö 1985:43. Ympäristöministeriö, Helsinki. 466 s. Rinne, V., Clayhills, T., & Koponen, S. 1994: Saaristomeren kansallispuiston eräiden lehtosaarten hyönteisistä ja hämähäkeistä Käsikirjoitus, Metsähallitus, Etelä-Suomen luontopalvelut, Nauvo. 23 s. Somerma, P. 1997: Suomen uhanalaiset perhoset. Suomen ympäristökeskus & Suomen Perhostutkijain Seura, Helsinki. 336 s.

142 Bilaga 3 (10/10) Merenkulkulaitos 2001: Örön väylä. Ympäristövaikutusten arviointiohjelma. Merenkulkulaitos, Saaristomeren merenkulkupiiri, Turku. 22 s. UEKSe (uhanalaisten eläinten ja kasvien seurantatoimikunta) 1992: Uhanalaisten eläinten ja kasvien seurantatoimikunnan mietintö. Komiteanmietintö 1991:30. Ympäristöministeriö, Helsinki. 382 s.

143 Bilaga 4 (1/6) Utlåtande om Örö farledens inverkan på naturdirektivets akvatiska naturtyper och växtarter i Natura områden (SCI) i projektets verkningsområde. Petri Vahteri Inledning Enligt naturskyddslagens 65, kräver 1-alternativet (förverkligandet av en ny farled) i Sjöfartsverkets MKB -program för Örö farleden, en bedömning för dess Natura områden. Utredningen utförs på basen av de naturtyper och arter som finns i EU:s naturdirektiv. Dessutom har övriga arter i farledens verkningsområde granskats: EU:s direktivarter, arterna i Naturadatabasen och hotade arter (Rassi m. fl. 2001) enligt UHEX -registret. I granskningen av naturtyper och arter fäster man uppmärksamhet vid bevarandet av skyddsnivån i varje Natura område. I verkningsområdet för Örö -farledens 1-alternativ finns två Natura områden, Skärgårdshavet (FI ) och Pargas rullstensåsöar (FI ). Skärgårdshavets Natura område består av flera skilda ö- och vattenområden. Inverkan på dessa områden har granskats skilt för projektets farledssträckningar A, B och C. Pargas rullstensåsöar ligger i verkningsområdet för den nuvarande farleden. Inverkan på detta område har granskats på basen av ökad fartygstrafik. Metoder Bedömningen baserar sig både på genomgång av redan befintligt material och på nya vegetationsoch naturtypsbedömningar, som utförts i samband med MKB-programmet för Örö farleden. Nya fältkarteringar har gjorts enligt Nordiska ministerrådets föreskrifter (Bäck, S. m.fl. 1998). Skärgårdshavet (FI ) Akvatiska naturtyper Sublitorala sandbankar (1110) Till sublitorala sandbankar räknas sandbankar nära strandzonen och sandbotten som inte ligger djupare än 20 meter och har partikelstorleken 0,06 2,0 mm i diameter. Till naturtypen räknas dessutom bandtångsbotten. I Natura områdena i verkningsområdet för farledssträckning A, finns inga storskaliga förekomster av denna naturtyp. Således har farleden ingen inverkan på målen för skyddet av denna naturtyp i Natura området. Längs farledssträckning B, i Högsåras Natura -område och i Natura -området som sträcker sig från Nämanöns norra sida till Norstös västra sida, finns sandbankar som hör till denna naturtyp. Dessa områden ligger i verkningsområdet för den nuvarande farleden och kan således inte betraktas som naturenliga. Dessutom är områdena öppna och exponerade för västliga vindar. Detta syns i naturtyperna i områdena: bottenkvaliteten i bandtångsbestånden är grov sand, grus och stenar (Högsåra, bilaga 5 och Granlund 1999). Ökning i erosion av dylika hårda bottnar, som naturligt exponeras för hårda strömningar, kräver mycket hårda vågor och strömningar. Fraktfartygstrafiken kan inte åstadkomma så hårda vågor och strömningar. För enskilda sandstränder i området kan en ökning i far-

144 Bilaga 4 (2/6) tygstrafik orsaka lokala förändringar. Ökningen i fartygstrafik har troligen inte betydande inverkan på nivån för skyddet av naturtypen. Längs farledssträckning C finns sublitorala sandbankar i Natura områdena söder om Helsingholmen och kring Söderharun, sydväst om Helsingholmen. Dessa områden är mycket öppna för sydvästliga och sydliga vindar. Bottnen består av grus och sten, med undantag för viken på Helsingholmens södra sida (Granlund 1999). Bottnen i området hör till ett naturligt erosionsområde. Strömningar pga. av fartygstrafik orsakar inga märkbara förändringar i bottenstrukturer med så stora partiklar. Eftersom märkbara förändringar i bottenkvalitet inte är att vänta till följd av fartygstrafiken, kan inte heller märkbara förändringar i en till förhållandena anpassad flora och fauna väntas. Kustens laguner Till kustens laguner räknas flador, glon och lagunartade vikar. De är små, grunda och tydligt avgränsade vattenområden. Det finns endast en flada i Natura områdena som ligger i verkningsområdet för Örö farledens 1-alternativ (Lehtinen 1996). Fladan är belägen i norra delen av farledssträckning A, mellan Nölstön och Snåldön. Fladan är en sönderdelad vik som omges av berg. Den är cirka 500 meter i väst-östlig riktning och högst 200 meter i nord-sydlig riktning. Fladans mynning är endast cirka tio meter bred. Vågor och strömningar som orsakas av fartygstrafik kan inte anses orsaka betydande förändringar i fladan. Rev Berg eller organiska försteningar som är sublitorala eller blottas under lågvattentid, kallas för rev. Klippstränder eller klippiga grund med algbälten räknas till denna naturtyp. Graden av bebyggelse och användning av stranden, t. ex. fritidsbåttrafik, inverkar på naturtypens naturtillstånd. Av de naturtyper som EU beskrivit, är reven de mest tåliga för strömningar och vågor. Tidigare undersökningar har visat att fartygstrafiken orsakar nedgång i artantal i naturtypen intill farleden (Rönnberg 1981). Även blåstångsbestånden har lidit av fartygstrafiken och vegetationszonerna har förflyttat sig djupare ner. Strömningar och vågrörelser från fartygstrafiken skrapar bort trådalger från bottnen. Därav har blåstångszonens nedre gräns förflyttat sig djupare ner. Vågrörelserna och strömningarna ökar även isens erosionseffekt, som flyttar blåstångszonen djupare ner (Rönnberg 1981). Eutrofieringen har däremot bidragit till att blåstångszonen har vandrat uppåt mot grundare vatten. Fartygstrafiken och eutrofieringen har således orsakat motsatta förändringar och i eutrofierade förhållanden har blåstångsbestånden t. o. m. dragit nytta av de strömningar som fartygstrafiken orsakat (Berglund & Roos 2000). Trådalgernas artantal kan även öka till följd av de störningar fartygstrafiken orsakar (Rönnberg 1981, Berglund & Roos 2000). Fartygstrafikens inverkan på naturtypen varierar för olika delar av 1-alternativet i projektet för Örö farleden eftersom dess verkningsområde sträcker sig ända från innerskärgården till ytterskärgården. Rev är den vanligaste naturtypen i Skärgårdshavet och i verkningsområdet för Örö farledsprojektet. Nästan alla stränder i Naturaområdena längs farledssträckning A, hör till denna naturtyp. Trådalgsbiomassorna är höga i området och flytande trådalgsmattor förekommer oftare där än annanstans i Skärgårdshavet (Vahteri et al. 2000). Verkningarna från fartygstrafiken förblir troligen mycket små eftersom stränderna redan naturligt exponeras för kraftiga strömningar och dessutom lider av eutrofiering. Fartygstrafiken kan således inte antas betydligt sänka naturtypens skyddsvärde. På västra sidan om farledssträckning B förekommer rikligt med rev. Områdets trådalgsbestånd är artrikare och blåstångsbestånden mer utbredda där än längs den sydligare farledssträckningen A. Området är dock eutrofierat och trådalgsbestånden har ökat jämfört med år Den ökande far-

145 Bilaga 4 (3/6) tygstrafiken bidrar till fortsatt eutrofiering av områdets litoralzon (Lindholm 1997). Detta bidrar till ökning av trådalger och avsmalning av blåstångsbestånd. Vid de rev som är belägna strax intill farleden, kan inverkan vara den motsatta (Berglund & Roos 2000). Vid granskning av hela Skärgårdshavets Natura område, orsakar förflyttningen av all fartygstrafik till farledssträckning B ingen betydande negativ inverkan på målen för skyddet av vegetationstypen. Längs farledssträckning C bildar reven en mer allmän naturtyp. De rev som ligger i sträckningens verkningsområde och hör till Natura områden är Dömmanskären, Norrharuna och Norrlandet. Strandprofilen för områdena i Norrharuna och Dömmanskär är väldigt branta och vegetationen på stränderna domineras av trådalger (Norrharuna, bilaga 5). Strömningar och vågor som orsakas av fartygstrafiken inverkar inte märkbart på dessa områden. Norra spetsen av Norrlandet har en mer långsluttande strandprofil där blåstångsbältet ligger vid 0,8 1,7 meters djup och bildar en sju meter bred zon (bilaga 5). Eutrofieringen kan tydligt ses i algzoneringen och närheten till farleden kan till och med hjälpa att bibehålla blåstångszonen i området (Berglund & Roos 2000). Fartygstrafiken längs farledssträckning C kan inte anses orsaka märkbara förändringar i reven i Natura områdena. Akvatiska arter I Natura -databasen nämns inga akvatiska växt- eller evertebratarter. I UHEX-databasen nämns inte heller några akvatiska arters förekomst i verkningsområdet för Örö farleden. I samband med karteringarna påträffades inga hotade arter (Rassi m.fl. 2001), vilket var fallet även i tidigare undersökningar utförda i farledens verkningsområde. Av EU:s direktivarter förekommer, förutom de tidigare nämnda gråsäl och vikare, även asp, sik, flodnejonöga, stensimpa och lax i området. Asp, flodnejonöga och lax vandrar till sötvatten för att leka. Eftersom de inte förökar sig i farledens verkningsområde, torde förflyttningen av fartygstrafiken från ett område till ett annat inte ha någon inverkan på arternas abundans. Siken (sandsik), som leker i havet kan möjligen ha lekområden i verkningsområdet för farledssträckning A. Himberg (1995) har märkt ut lekområdena öster om farleden. Dessa lekområden är på öarnas östra sida och således förblir inverkan från fartygstrafiken liten. Lekområdena på farledens västra sida (Himberg 1995) är belägna cirka två kilometer från farleden. Fartygstrafikens möjliga inverkan på sikens lek är okänd. Sandsiken antas leka i rätt så grunda vatten (Koli 1998) på rena sand- och grusbottnar. Den västra sidan av farledssträckning A domineras till största delen av rev, där trådalgsbiomassorna är höga (Vahteri et al. 2000). Vågor och strömningar orsakade av fartygstrafiken kan för sin del hålla grunda grus- och sandbotten rena från omkringflytande trådalgsmattor. Erosionseffekten från vågorna orsakar knappast problem för bevarandet av lekplatserna två kilometer från farleden. Fartygstrafiken antas inte orsaka märkbara förändringar i sandsikspopulationerna. Stensimpan är ursprungligen en insjöart. Vid kusten förekommer den främst vid grunda stenstränder, där den leker tidigt om våren. Stensimpan kräver hög syrehalt. Arten leker i steniga håligheter, där hanarna stannar för att vakta rommen. Fartygstrafiken orsakar knappast problem för arten som är anpassad till att leva i steniga håligheter i strömmande vatten.

146 Bilaga 4 (4/6) Sammanfattning Strömningar från fartygstrafiken orsakar förändringar i naturtyper. Inverkan från Örö farledens 1- alternativ på Skärgårdshavets Natura område förblir dock liten. Den naturtyp som troligen utsätts för de största förändringarna är sandbankarna vid farledssträckning B. En farled går redan nu genom detta område och en ökad fartygstrafik orsakar inga stora förändringar i dessa, icke längre naturenliga, naturtyper. Fartygstrafikens inverkan på revens blåstångsbestånd och uppkomsten av blåstångsvallar torde inte vara märkbara. Projektet inverkar inte märkbart på skyddsvärdena för de akvatiska naturtyperna i Skärgårdshavets Naturaområde. Pargas rullstensåsöar (FI ) Akvatiska naturtyper Sublitorala sandbankar (1110) Pargas rullstensåsöar ligger i mellanskärgården som lider av eutrofiering (Jumppanen & Mattila 1984). Farledslinjen förbi sandbankarna hålls likadan som tidigare, men i och med Örö farledsprojektet skulle trafiken i farleden öka. Inga tidigare karteringar av akvatisk vegetation har utförts i Naturaområdena. Således baserar sig bedömningen på granskning av närliggande vegetationstransekter och insamling av bottenprov i området, som utförts i samband med MKB-utredningen. I augusti 2001 bedömdes vegetationszoner och naturtyper i Knapulö-området. Öster om Knapulön bildar blåstången ett synnerligen smalt bälte i det grunda vattnet intill strandlinjen. Nedanom blåstångsbältet börjar sandbottnen, som sträcker sig ända till 6 7 meters djup. På sandbottnen dominerar fläckvis förekommande bestånd av borstnate, ålnate och bandtång. Djupare ned från sandbottnen finns mjukbotten av silt- och lermaterial. Öns södra och västra stränder är långt eroderade grus- och stenstränder (Vahteri 2002). Den ökade farledstrafiken utgör troligen inget hot mot de öppna stränderna på Knapulön. Sandstränderna på Sandö skyddas till en del av vassrugg. De akvatiska naturtyperna i området kring Sandö lider av eutrofiering. Förekomsten av bandtång i området är okänd. Bandtång förekommer dock i ännu mera eutrofierade områden i närheten av farleder, så fynd av arten i området skulle inte överraska. Vegetationszonerna i den närliggande transekten (Brännholm, bilaga 5) växlade från trådalger till kärlväxter vid 1,7 meters djup, och vidare från kärlväxtszonen till en rödalgszon vid 2,9 meters djup där bottnen var hård. En övergång till trådalgszon skedde åter vid 4,6 meters djup. Längs transekten förekom blåstång enbart som enskilda ruskor. Bottenkvaliteten bestod av sand från 1,6 till 2,9 meters djup på grund av en bottenformation som skyddade mot fartygstrafikens erosionseffekt. Sandbottnen började igen från 6,1 meters djup och sträckte sig till 8,1 meters djup. Mängden suspenderat material var medelmåttlig vid 2,1 meters djup och riklig under 4,2 meters djup (bilaga 5). De rena sandstränderna i området är även naturliga erosionsområden (11.1. Inverkan på stränder och havsbottnen). Fartygstrafiken ökar på erosionen och orsakar förändringar i vegetationen och i områdets organismsamhällen. Rullstensåsöarna i områdets norra del ligger, med undantag för Sandholmen, under en kilometers avstånd från farleden. Inga utredningar om de akvatiska naturtyperna i detta område finns tillgängliga. En ökning i fartygstrafik ökar erosionen av sand och finare material. Bandtångsbeståndena kring den närbelägna Lillmälön sträcker sig enbart till drygt två meters djup. I den undersökta transekten kan förändringar som fartygstrafiken orsakat ses på detta djup. Snabba förändringar i miljön

147 Bilaga 4 (5/6) eller i naturtyperna är dock inte att vänta. Möjliga långtida förändringar i området kan inte uppskattas. Rev (1110) Reven (klippor och klippstränder) är små och fristående i Pargas rullstensåsöars Natura område. Fartygstrafiken kan ha till och med positiv inverkan på de eutrofierade algzonerna i detta område (Berglund & Roos 2000). En ökning i fartygstrafiken orsakar inte betydande förändringar i denna naturtyp i området. Akvatiska arter I Natura -databasen nämns inga akvatiska växt- eller evertebratarter. I UHEX-databasen nämns inte heller några akvatiska arters förekomst kring Pargas rullstensåsöar. Inga uppgifter om hotade akvatiska arter finns från området (Rassi et al. 2001). Av EU:s akvatiska direktivarter förekommer asp, sik, flodnejonöka, stensimpa och lax. Asp, sik, flodnejonöga och lax leker inte i området. Således torde en ökning i farledens trafik inte orsaka betydande förändringar i dessa arters populationer. Stensimpan leker möjligen i detta Natura område. Arten håller till vid kusten, främst vid grunda stenstränder där den även leker tidigt om våren. Stensimpan kräver hög syrehalt i vattnet. Arten leker i steniga håligheter, var hanen stannar för att vakta rommen. Fartygstrafiken orsakar knappast problem för arten som är anpassad till att leva i steniga håligheter i strömmande vatten. Sammanfattning Strömningar från fartygstrafik orsakar förändringar i naturtyper. I Örö farledens 1-alternativ ökar trafiken i närheten av Pargas rullstensåsöars Natura område. Den största skadeverkan riktas mot akvatiska, erosionskänsliga naturtyper såsom sublitorala sandbankar. Inga vegetationskarteringar finns dock tillgängliga från området och EU:s definition av naturtypens naturenlighet stämmer inte längre in på lokalen. Det verkar som om lokalen är skyddad enbart för dess litorala geologiska och biologiska faktorer. Den dominerande akvatiska naturtypen består dock av erosionskänsliga sandbankar. Ökning i fartygstrafik har ingen inverkan på blåstång eller arter som lever på blåstångsvallar i detta eutrofierade område med mycket oenhetliga blåstångszoner. Litteratur Berglund, J. & Roos, C Uppföljning av färjtrafikens effekter och långtidsförändringar I algvegetationen I Ålands skärgård. Forskningsrapporter från Husö biologiska stationen. No 101: 1-33 s. Bäck, S. (ed.) Operative methods for mapping and monitoring phytobenthic zone biodiversity in the Baltic Sea: II report of the PHYTOBENTHOS project. Nordic Council of Ministers. (TemaNord 1998:567) 72 s. Granlund, Anna-Lena: Bandtång i samarbetsområdet för Skärgårdshavets nationalpark. Metsähallitus, Luonnonsuojelu (Luonnonsuojelujulkaisuja, Sarja A No 104) - 73 s.

148 Bilaga 4 (6/6) Himberg, M Siian kutupaikat ja biologia Saaristomerellä ja Selkämerellä. Maa- ja metsätalousministeriö. Kala- ja riistahallinnon julkaisuja, Nro 16. Jumppanen, K. & Mattila, J Saaristomeren tilan kehitys ja siihen vaikuttavat tekijät. Lounais- Suomen vesiensuojeluyhdistys, julkaisu 82. Turku. Kohonen, T., Vahteri, P., Virtasalo, J., Vuorinen, I. & Helminen, U Kalojen kutu- ja poikastuotantoalueiden suojelu- ja kunnostustutkimus Turun saaristossa. Turun yliopiston Saaristomeren tutkimuslaitos. 82 s. + liitteet Lehtinen, T Saaristomeren fladat ja kluuvit. Metsähallitus. Lindholm, T Färjorna rubbar skiktningen I våra skärgårdsvatten? Skärgård 2/1997: Mäkinen, A., Hänninen, J., & Vahteri, P Saaristomeren kansallispuiston vedenalaisen luonnon kartoitus ja litoraalin kasvillisuuden seuranta: väliraportti. Turun yliopisto, Saaristomeren tutkimuslaitos, 51 s. Koli, Lauri Suomen kalat. ISBN Rassi, P., Alanen, A., Kanerva, T. & Mannerkoski, I. (toim.) Suomen lajien uhanalaisuus Ympäristöministeriö & Suomen ympäristökeskus, Helsinki, 432 s. ISBN X. Rönnberg, O Traffic effects on rocky shore algae in the Archipelago Sea, sw Finland. Doktorsavhandling, Acta Academiae Aboensis 41: Saario, Tapio Varsinais-Suomen ja Satakunnan luontoselvitykset: bibliografia. Lounais- Suomen ympäristökeskus. Alueelliset ympäristöjulkaisut 77. ISBN X. Vahteri, P., Mäkinen, A., Salovius, S., & Vuorinen I Are drifting algal mats conquering the bottom of the Archipelago Sea, SW Finland? Ambio. Vol. 29 No. 6. Pp Vahteri P Kalankasvatuksen kalastovaikutukset Selkä- ja Saaristomerellä. Käsikirjoitus. Saaristomeren tutkimuslaitos.

149 Bilaga 5 (1/6) Resultaten från vegetationskarteringen i samband med MKB -utredningen Transekterna karterades i augusti - september Fältarbetet gjordes enligt Nordiska ministerrådets föreskrifter (Bäck, S. et al. 1998). I resultaten motsvarar en ruta avståndet från stranden mätt med sjunklina. Djupet anger bottnens djup i meter vid respektive meter längs med sjunklinan. Bottenkvaliteten anger bottenmaterialet, suspenderat material anger den mängd suspenderat material som lagrats på bottnen och på vegetationen. Vegetationen anger vegetationszonerna och förändringen av dessa längs den karterade transekten. Märkningen av bottenmaterial, suspenderat material och vegetationszoner finns beskriven nedan. Bottenkvalitet: 1 = berg, 2 = stenar över 30 cm, 3 = cm stenar, 4 = grus, 5 = sand, 6 = mjäla och 7 = mjukbotten (sand och gyttja). Om det finns mer än en siffra i rutan, nämns i parentes 10 % av arean som har den angivna bottenkvaliteten i den karterade rutan. T. ex. 2(4) + 5(6) betyder att 40 % av bottnen är över 30 cm stenar och 60 % av bottnen är sand. Suspenderat material: 1 = inget alls eller lite suspenderat material, 2 = måttligt med suspenderat material ja 3 = rikligt med suspenderat material. Vegetationszoner: 1 = trådalgszon, 2 = blåstångszon, 3 = rödalgszon ja 4 = kärlväxtszon. Om det står Myt. edu. som vegetationszon, betyder det att ingen vegetation förekommer i området, enbart blåmusslor.

150 Bilaga 5 (2/6) Norrharuna Högland norra Ruta Djup Bottenkval. Susp. mat. Vegetation Ruta Djup Bottenkval. Susp. mat. Vegetation 1 0, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,2 1(9)+3(1) , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

151 Bilaga 5 (3/6) Norrlandet Långsidan Ruta Djup Bottenkval. Susp. mat. Vegetation Ruta Djup Bottenkval. Susp. mat. Vegetation 1 0, , , , , , , , , , , , , , ,0 1(5)+2(5) , , , , ,9 3(1)+4(9) , ,0 3(1)+4(9) , ,1 2(3)+4(7) , ,3 2(1)+4(9) ,9 2(4)+4(6) ,3 4(9)+5(1) ,0 2(3)+4(7) ,5 4(9)+5(1) ,2 2(4)+4(6) ,7 4(9)+5(1) ,3 2(4)+4(6) ,0 4(9)+5(1) ,5 2(4)+4(6) , ,5 2(4)+4(6) , , , , ,0 3(2)+4(8) ,0 2(4)+4(6) ,2 4(5)+5(5) ,1 2(4)+3(1)+4(5) ,3 4(2)+5(8) , ,5 4(1)+5(9) , ,7 4(1)+5(9) , , ,7 2(2)+4(8) , , , , , ,1 3(2)+4(8) , ,3 2(3)+4(7) , ,5 2(4)+4(6) , ,6 2(1)+4(9) , ,8 2(5)+4(5) , ,1 2(5)+4(5) , ,2 1(2)+4(8) , ,4 1(5)+4(5) , ,5 2(4)+4(6) , ,7 2(6)+4(4) ,8 3(2)+5(8) ,8 3(1)+4(9) , ,0 3(1)+4(9) , ,1 2(4)+4(6) , ,2 2(4)+4(6) , ,4 2(2)+4(2)+5(6) , ,8 2(4)+5(6) , ,9 2(2)+5(8) , ,0 2(2)+5(8) , ,3 1(3)+2(3)+5(4) , ,5 2(1)+3(2)+5(7) ,4 3(1)+5(9) ,5 1(2)+7(9) ,6 5 3

152 Bilaga 5 (4/6) Högsåra Brännholm Ruta Djup Bottenkval. Susp. mat. Vegetation Ruta Djup Bottenkval. Susp. mat. Vegetation 1 0, , , ,7 2(5)+3(5) , , , , , ,53(2)+4(4)+5( , , , ,7 2(2)+5(8) , ,8 2(2)+5(8) ,6 2(5)+4(5) , ,6 2(5)+4(5) , , , ,6 2(5)+4(5) , , ,6 3(1)+5(9) , , , , , , , , , , , ,02(3)+4(4)+5( , ,02(3)+4(4)+5( ,0 2(1)+4(9) , , , , , , , , , , ,0 1(8)+2(2) , ,6 (7)+2(2)+3( , , , , , , , ,7 2(5)+3(5) , ,1 2(3)+3(7) , ,6 2(4)+3(6) ,2 2(5)+4(5) , , , , ,5 2(2)+7(8) , ,8 5(5)+7(5) , ,0 5(5)+7(5) , , , , , , , , , , , , , , ,8 3(1)+5(9) , ,1 3(1)+5(9) , , , , , , , ,

153 Bilaga 5 (5/6) Örö Örö fortsätter Ruta Djup Bottenkval. Susp. mat. Vegetation Ruta Djup Bottenkval. Susp. mat. Vegetation 1 0,2 2(3)+3(5)+5(2) ,3 2(7)+3(2)+5(1) ,4 2(6)+3(2)+4(2) ,5 2(3)+4(7) ,6 2(4)+4(6) , ,7 2(2)+3(6)+5(2) ,8 2(5)+4(2)+5(3) ,8 2(2)+3(3)+4(2)+5(3) ,0 2(6)+3(2)+5(2) ,0 2(7)+3(2)+5(1) , ,1 2(6)+3(3)+5(1) ,7 2(5)+3(4)+5(1) , ,4 2(6)+3(1)+5(3) ,5 2(3)+3(2)+5(5) , ,5 2(7)+3(1)+5(2) ,5 2(5)+5(5) , , , , ,5 2(1)+5(9) ,5 1(5)+5(5) ,6 1(9)+5(1) ,6 1(9)+5(1) , , ,8 1(9)+5(1) Myt. edu 27 1,9 1(8)+5(2) Myt. edu 28 2,0 1(5)+3(2)+4(2)+5(1) Myt. edu 29 2,1 2(3)+3(4)+5(3) Myt. edu 30 2,2 2(4)+5(6) ,5 5 2 Myt. edu 31 2,4 3(1)+4(8)+5(1) Myt. edu 32 2,5 2(2)+3(1)+4(3)+5(3) Myt. edu 33 2,5 2(1)+3(1)+5(8) Myt. edu 34 2,6 2(1)+5(9) Myt. edu 35 2,7 2(2)+5(8) ,8 5 2 Myt. edu 36 2, Myt. edu 37 2, Myt. edu 38 2, Myt. edu 39 2, Myt. edu 40 2, ,2 5 2 Myt. edu 41 2, Myt. edu 42 2, Myt. edu 43 3,0 1(5)+5(5) Myt. edu 44 3, Myt. edu 45 2, ,6 5 2 Myt. edu 46 2, Myt. edu 47 2, Myt. edu 48 3,2 1(8)+4(1)+5(1) Myt. edu 49 3,5 1(4)+4(2)+5(4) Myt. edu 50 3,6 1(7)+4(3) ,0 5 2 Myt. edu ,4 5 2 Myt. edu

154 Bilaga 5 (6/6) Ejskär Långskär Ruta Djup Bottenkval. Susp. mat. Vegetation Ruta Djup Bottenkval. Susp. mat. Vegetation 1 0, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,7 2(8)+4(2) , ,7 2(8)+4(2) , ,8 2(5)+4(4)+5(1) , ,8 2(2)+4(8) , ,7 2(4)+4(3)+5(3) , , , , , , , ,9 2(5)+3(5) , ,0 2(5)+3(5) , ,2 2(5)+3(5) , ,3 2(5)+3(5) , ,5 2(5)+3(5) , ,6 2(5)+3(5) , ,8 2(5)+3(5) , ,9 2(5)+3(5) , , , ,1 1(5)+3(5) , ,2 1(5)+3(5) , , , , , , , , , ,5 1(5)+2(5) , ,1 1(2)+2(2)+7(6) , ,3 2(3)+7(6) , ,4 3(6)+4(4) , ,6 3(5)+7(5) , ,8 2(3)+3(5)+7(2) ,