Yttrande över FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Ds 2008:23)

Transkript

1 Sundbyberg Vår referens: Annika Åkerberg Vårt diarienummer: Till Socialdepartementet Stockholm Er referens: S2008/3147/ST Yttrande över FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Ds 2008:23) Handikappförbundens samarbetsorgan, nedan kallat Handikappförbunden, är ett partipolitiskt och religiöst obundet samarbetsorgan för rikstäckande handikappförbund. Vårt mål är ett samhälle för alla. Det samhället präglas av solidaritet, jämlikhet och full delaktighet för alla människor. Handikappförbundens samarbetsorgan representerar 43 medlemsförbund med sammanlagt ca enskilda medlemmar. Inledande synpunkter Handikappförbundens samarbetsorgan tillstyrker utredarens slutsats om att Sverige kan ratificera konventionen och tilläggsprotokollet utan lagändringar men anser samtidigt, liksom utredaren att mycket återstår att göra innan Sverige kan sägas leva upp till konventionens innehåll. Handikappförbunden är därför av den bestämda uppfattningen att propositionen angående Sveriges ratificering av konventionen och det fakultativa protokollet måste föreslå att en genomförandeplan ska upprättas för hur de i promemorian beskrivna bristerna skall åtgärdas. (Se vidare avsnitt 4.1.8). Sverige har varit mycket drivande när det gäller mänskliga rättigheter för människor med funktionsnedsättning. Handikappförbunden anser att det skulle bli ett steg tillbaka och dessutom ett slag i luften om Sverige ratificerar denna konvention utan att samtidigt stadfästa sig att vidta nödvändiga förändringar. Sverige bör även fortsättningsvis vara ett föregångsland som visar att de tar tag i orättvisor och vidtar kraftfulla insatser för att ge människor med funktionsnedsättning lika rättigheter och möjligheter till delaktighet som människor utan funktionsnedsättning. Handikappförbunden förväntar sig därför att konventionen kommer utgöra ett viktigt måldokument i det fortsatta handikappolitiska arbetet i Sverige. 1

2 Handikappförbundens samverkan med utredaren En referensgrupp från handikappförbunden har löpande samverkat med Socialdepartementets utredare. De åsikter som framförts framgår av Referensgruppens synpunkter på rådande regelverk inför Sveriges ratificering av konventionen om mänskliga rättigheter för människor med funktionsnedsättning, som bifogas detta remissvar. Handikappförbunden kan konstatera att utredaren på ett bra sätt beaktat referensgruppens synpunkter. Detta remissvar lägger därför fokus på övergripande omständigheter som Handikappförbunden anser är av särskild vikt samt på ev. omständigheter som inte nämns i promemorian men som måste omfattas av propositionen eller den framtida genomförandeplanen. Förslag på skrivningar till propositionen inbegripet åtgärder som bör vidtagas i samband med ratificering framgår löpande i remissvaret och har dessutom sammanställts i bilaga 1. Förslag på konkreta åtgärder som måste vidtagas efter ratificering sammanfattas sist i varje avsnitt samt i bilaga 2 som punkter att behandla i genomförandeplanen för förverkligande av konventionen. Referensgruppens underlag ger fördjupad information om de påtalade bristerna. För information om hur Sverige lever upp till mänskliga rättigheter i relation till människor med funktionsnedsättning, inbegripet sammanställning av rättighetsspecifika kartläggningar och statistik och analys av befintligt regelverk, hänvisas till handikapprörelsens båda alternativa rapporter om Konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna respektive Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter med tillhörande uppdatering. Dessa rapporter finns med som bilagor. 2. Förslag till förordning om ändring i förordningen (2005:1073) med instruktion för Myndigheten för handikappolitisk samordning I promemorian föreslås Handisam få i uppdrag att tills vidare svara för uppgiften att främja och skydda genomförandet av konventionen. Utredaren har dock inte närmare beskrivit vad detta uppdrag skulle bestå av eller vad som avses med främjande respektive skyddande. Handikappförbunden kan konstatera att, trots att konventionen hänvisar till de så kallade Parisprinciperna, det vill säga de principer/riktlinjer som handlar om hur nationella institutioner för främjande och skyddande av rättigheterna skall utformas använder konventionen inte samma begrepp. I Parisprinciperna nämns endast promote och protect. I konventionen pratar man om främja, skydda och övervaka. Om utredaren avser Parisprincipernas beskrivning av främjande och skyddande anser Handikappförbunden att Handisam i dagsläget inte kan axla både främjandet och skyddandet. Handisam uppfyller ej heller alla de rekommendationer för en nationell institution som framgår av Parisprinciperna. Handikappförbunden instämmer i dem under artikel 33 dragna slutsatserna att det i dag inte finns någon institution i Sverige som kan sägas motsvara Parisprincipernas krav och samtidigt svara för att övervaka genomförandet av konventionen, samt att det behöver utredas om nuvarande samhällsinstitutioner var för sig eller gemensamt uppfyller artikelns krav. Handikappförbunden ser dock med oro på att det i samband med Sveriges ratificering av konventionen inte finns instanser som får ett uttryckligt ansvar att främja, skydda och övervakar rättigheterna i konventionen. Handikappförbunden anser att en utredning av lämpliga instanser omgående måste tillsättas för att Sverige 2

3 ska kunna sägas leva upp till konventionen. Inom ramen för utredningen bör även handikapprörelsens roll i förhållande till övervakningsmekanismerna utrönas. Handikappförbundens samarbetsorgan kommer internt utreda handikapprörelsens kapacitet och önskemål relaterat till övervakning och samverkansmöjligheter. Vad gäller övervakningen av konventionen bör etablerandet av en institution som övervakar samtliga konventioner om mänskliga rättigheter övervägas. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen bör föreslås att en utredning snarast tillsätts för att utröna om nuvarande samhällsorgan var för sig eller gemensamt har tillräcklig kapacitet samt uppfyller konventionens krav på oberoende mekanismer för att främja, skydda och övervaka genomförandet av konventionen. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen bör föreslås att lämplig/lämpliga instanser för främjande, skyddande och övervakning av konventionens rättigheter måste vara utsedd och tillsatt innan Sverige ska lämna sin första rapport till FN:s övervakningskommitté Terminologin i den svenska översättningen Handikappförbunden instämmer i utredarens slutsats att det är av stor betydelse att den svenska översättningen får en utformning som speglar aktuella termer så långt som det är möjligt. Handikappförbunden välkomnar därför förslaget att i den svenska översättningen skall begreppet personer med funktionsnedsättning användas. Vad övrigt gäller det preliminära förslaget till översättning anser Handikappförbunden att skrivningarna och språkbruket ånyo måste ses över. Ordalydelsen är i flera fall bristfällig. Handikappförbunden har även noterat att Socialdepartementet valt att inte beakta flera av Handikappförbundens rekommendationer. Handikappförbunden hänvisar till bilaga 3 och anser att Socialdepartementet ånyo måste se över den svenska översättningen. Handikappförbunden instämmer i utredarens slutsats att den nya terminologin måste få genomslag i den svenska lagstiftningen men att det inte är nödvändigt att ändra de nuvarande lagarna och förordningarna i samband med ratificering. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen bör framhållas att lagstiftarna måste åläggas ett ansvar att fortsättningsvis tillgodose en modernare och mer enhetlig terminologi. 4. De enskilda artiklarna och svenska förhållanden Svenska förhållanden (syfte, definitioner, allmänna principer och allmänna åtaganden) Handikappförbunden instämmer i utredarens slutsats att konventionens syfte överensstämmer väl med de mål som har lagts fast bland annat i den nationella handlingsplanen för handikappolitiken (prop. 1999/2000:79). Handikappförbunden 3

4 kan dessvärre konstatera att arbetet med att förverkliga handlingsplanen i praktiken går oerhört långsamt samt att perspektivet flickor, pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättning ofta glöms bort i det praktiska arbetet. Själva syftet med denna konvention är att säkerställa att alla människor med funktionsnedsättning får lika tillgång till sina mänskliga rättigheter som människor utan funktionsnedsättning. Handikapprörelsens båda alternativa rapporter visar med stor tydlighet att människor med funktionsnedsättning lever i en särskilt utsatt situation, att upplevelsen av diskriminering är omfattande och utanförskapet stort. Det är således av yttersta vikt att arbetet med att förverkliga de mänskliga rättigheterna i relation till människor med funktionsnedsättning intensifieras och att ratificeringen av konventionen medför att effektiva åtgärder vidtas så människor med funktionsnedsättning får lika tillgång till sina mänskliga rättigheter som människor utan funktionsnedsättning. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen måste understrykas vikten av att arbetet med den nationella handlingsplanen för handikappolitiken intensifieras. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen måste understrykas vikten av att perspektivet flickor, pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättning alltid skall beaktas, inom alla samhällsområden och på alla samhällsnivåer. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen måste understrykas att redan gällande konventioner om mänskliga rättigheter även gäller människor med funktionsnedsättning. Arbetet med att förverkliga respektive konvention måste därför löpande belysa perspektivet människor med funktionsnedsättning. Definitionen Handikappförbunden instämmer i utredarens bedömning att överensstämmelsen är god mellan konventionstexten och de definitioner som görs i rådande svensk lag Svenska förhållanden (Artikel 2 Definitioner) Språk Handikappförbunden vill understryka vikten av att språklagsutredningen Värna språken (SOU 2008:26) förslag förverkligas. Utredningen föreslår att en särskild språklag införs som innehåller bestämmelser om det svenska språket, de nationella minoritetsspråken och det svenska teckenspråket. Förslaget om att det svenska teckenspråket skall omfattas av den nya språklagen liksom skrivelsen om att det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket är överensstämmande med konventionens intention. Diskriminering på grund av funktionshinder Handikappförbunden välkomnar den nya diskrimineringslagen men vill samtidigt framhålla att den föreslagna lagen endast täcker de samhällsområden som uttryckligen nämns i lagtexten. Handikappförbunden befarar därför att det kan uppstå situationer i vilka diskriminering även fortsättningsvis kommer att vara tillåten på 4

5 grund av att situationer inte har förutsetts vid utarbetandet av lagen. Exempel på frågor som kommer att hamna utanför lagens skydd är sådana som gäller diskriminering rörande medlemskap och medverkan i andra organisationer än de som nämns i 3 kap 14 eller diskriminering vid sådan myndighetsverksamhet som inte kan sägas gå allmänheten till handa. Handikappförbunden vill därför framhålla att lagskyddet mot diskriminering i framtiden kan stärkas ytterligare. Handikappförbunden vill också särskilt framhålla att bristande tillgänglighet konsekvent utestänger människor med funktionsnedsättning från att bli delaktiga i samhället på lika villkor och att en enad handikapprörelse därför anser att försummelse att vidta åtgärder för tillgänglighet snarast måste bli att anse som diskriminering. (Se vidare artikel 5 och 9). Skäliga stöd och anpassningsåtgärder Att skäliga ändringar och anpassningar görs för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning på samma villkor som andra kan åtnjuta eller utöva alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter är av oerhört central betydelse. Handikappförbunden välkomnar därför särskilt 6 lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder och motsvarande bestämmelse i 3 kap. 4 den föreslagna diskrimineringslagen. Där anges arbetsgivarens skyldighet att vidta skäliga stöd- och anpassningsåtgärder. Det finns dock mycket kvar att önska när det gäller krav på skäliga stöd och anpassningar. Människor med funktionsnedsättning blir dagligen diskriminerade i Sverige. Oavsett om orsaken till utestängningen är brister i tillgänglighet till lokaler, information eller verksamhet eller om orsaken är någon annan blir resultatet detsamma. Handikappförbunden anser därför att ett diskrimineringsförbud utan krav på skäliga stöd- och anpassningsåtgärder på fler områden än arbetsmarknad och i viss utsträckning i samband med utbildning, inte ger ett effektivt skydd mot utestängning och missgynnande Svenska förhållanden (Artikel 3 Allmänna principer) Handikappförbunden kan dessvärre inte ställa sig bakom utredarens konstaterande att de principer som anges i artikel 3 är väl kända i svensk rättspraxis. Handikappförbundens alternativa rapporter visar att det är långt från självklart att de principer som anges i artikel 3 är kända och genomsyrar svensk rättspraxis, annan myndighetsutövning eller vid kommunala beslut. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen måste finnas skrivningar som förtydligar kravet om att de generella principerna under artikel 3 skall vara vägledande vid alla beslut som rör någon av konventionens rättigheter liksom att principerna skall vara vägledande för beslut som fattas på såväl nationell, regional som kommunal/lokal nivå Svenska förhållanden (Artikel 4 Allmänna åtaganden) Handikappförbunden instämmer i utredarens slutsats att de åtaganden som konventionsstaterna gör i artikel 4, för att garantera och främja ett fullt förverkligande 5

6 av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, överensstämmer med vad Sverige redan åtagit sig i andra konventioner och ligger väl inom ramen för den handikappolitik som Sverige för. Dessvärre visar handikapprörelsens båda alternativa rapporter att perspektivet människor med funktionsnedsättning ofta glöms bort i det praktiska arbetet och det är långt kvar innan människor med funktionsnedsättning kan delta på lika villkor. Handikappförbunden anser därför att betydande åtgärder måste vidtagas för att Sverige ska kunna sägas leva upp till konventionen. Vad gäller punkten f gällande universellt utformande vill Handikappförbunden särskilt framhålla att åtgärder måste vidtagas så tanken och syftet med sådant utformande förankras och börjar användas i mycket större omfattning än vad som skett hittills. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen bör föreslås att en genomförandeplan för hur konventionen skall förverkligas upprättas. Genomförandeplanen ska träda i kraft snarast, dock senast i direkt anslutning till den nuvarande handlingsplanen för handikappolitiken. Planen måste innehålla mätbara mål, en tidsplan samt riktlinjer för finansiering och ansvar. Samtliga punkter som framgår av promemorian liksom de tillägg som beskrivs nedan måste omfattas av genomförandeplanen. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen måste vikten av att samhällets olika aktörer samarbetar med handikapprörelsen understrykas. I propositionen bör exempelvis föreslås att kommuner och landsting kontinuerligt utveckla samarbetet med handikapprörelsen samt ger adekvat stöd exempelvis i form av utbildning och arvode för att handikapprörelsens representanter ska ha praktisk möjlighet att delta aktivt i olika berednings och beslutsprocesser. Tydlig förankring av tanken med universellt utformande. Forskning måste främjas och utveckling av universellt utformade produkter, tjänster, utrustning och anläggningar måste främjas Svenska förhållanden (Artikel 5 Jämlikhet och ickediskriminering) Handikappförbunden ställer sig bakom utredarens beskrivning och välkomnar den nya diskrimineringslag som föreslås i propositionen Ett starkare skydd mot diskriminering (prop. 2007/08:95). Som framgår av avsnitt ovan anser handikappförbunden dock att lagskyddet mot diskriminering i framtiden kan stärkas ytterligare. Handikappförbunden välkomnar särskilt att förslaget i dess nuvarande skick ger de olika diskrimineringsgrunderna lika skydd mot diskriminering. Den nu rådande olikheten inför lag som görs inom ramen för diskrimineringslagarna är inkonsekvent med konventionens intention och måste åtgärdas. Handikappförbunden är mycket kritiska till det faktum att regeringen inte förverkligat diskrimineringskommitténs förslag om att underlåtenhet att vidtaga åtgärder för 6

7 tillgänglighet skall omfattas av diskrimineringslagen. Bristande tillgänglighet utestänger konsekvent människor med funktionsnedsättning från att kunna bli aktiva samhällsmedborgare. (För mer information om brister i regelverket gällande tillgänglighet hänvisas till artikel 9 i Referensgruppens material.) Handikappförbunden tillstyrker utredarens slutsatser och beskrivning av rådande olikhet inför lag inbegripet Brottsbalkens bestämmelser om olaga diskriminering brb 16 kap 9, Hets mot folkgrupp brb 16 KAP 8, Lagen om genetisk integritet liksom de beskrivna lagarna på arbetsrättens område. Under punkten 2 i artikel 5 framgår bland annat att staten ska garantera människor med funktionsnedsättning effektivt rättsligt skydd mot diskriminering. Handikappförbunden vill särskilt framhålla att många av de rättigheter som finns inskrivna i konventionen även finns inskrivna i den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Sedan 1995 är den Europeiska konventionen inkorporerad som svensk lag(sfs 1994:1219). Om en enskild person anser att staten har kränkt hans eller hennes rättigheter enligt Europakonventionen är det i första hand svenska domstolar eller myndigheter som ska pröva om en kränkning har ägt rum. Mot bakgrund av att kunskapen hos olika instanser, däribland hos personal i domstolar, ofta är otillräcklig, vilket framgår av flera av artiklarna i alternativrapporten om medborgerliga och politiska rättigheter ges människor med funktionsnedsättning i praktiken inte lika effektivt rättsligt skydd mot diskriminering. Handikappförbunden anser att, för att Sverige ska kunna sägas leva upp till punkten 2 i artikel 5 måste Handikappombudsmannen/ den framtida diskrimineringsombudsmannen få möjlighet att driva diskrimineringsärenden som bygger på bestämmelserna i Europakonventionen. Handikappombudsmannen kan i dagsläget endast driva diskrimineringsärenden i relation till diskrimineringslagarna. De kan inom ramen för en sådan talan även åberopa Europakonventionen, men, de kan inte driva ett fall som endast bygger på lagen om Europakonventionen. - en grundläggande inventering ska göras av gällande lagar, förordningar och andra föreskrifter som strider mot likabehandlingsprincipen så att människors olikhet inför lagen uppmärksammas och upphävs. - Handikappombudsmannen/ den nya diskrimineringsombudsmannen skall ges möjlighet att driva fall enligt den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna Svenska förhållanden (Artikel 6 Kvinnor med funktionsnedsättning) Handikappförbunden tillstyrker såväl utredarens beskrivning som slutsats om att det kommer att krävas insatser på många områden under åren framöver för att säkerställa de åtaganden som konventionsstaterna gör i artikel 6. Handikapprörelsens båda alternativa rapporter liksom det kompletterande dokumentet med synpunkter på utvecklingen sedan årsskiftet 2005/2006 ger många 7

8 exempel på när kvinnor med funktionsnedsättning inte får sina rättigheter tillgodosedda i lika utsträckning som män med funktionsnedsättning och män och kvinnor utan funktionsnedsättning. Handikappförbunden kan även konstatera att könsperspektivet ofta lyser med sin frånvaro när det gäller undersökningar av barns och ungdomars levnadsförhållanden. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen måste finnas skrivningar om att köns- och funktionshinderperspektivet ska genomsyra alla utredningar, planering, genomförande, utvärdering och revidering av alla samhällsinsatser på alla samhällsnivåer samt vid forskning. - utveckling av konkreta åtgärder som syftar till att nå det sedan länge satta målet att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter på alla områden i livet, - utveckling av tillvägagångssätt som säkerställer att genomförande och uppföljning av åtgärder inom jämställdhetspolitiken och inom handikappolitiken alltid inkludera såväl köns- som funktionshinderperspektivet, - utveckling av metoder för att uppmärksamma, dokumentera och avskaffa flerfaldig diskriminering Svenska förhållanden (Artikel 7 Barn med funktionsnedsättning) Handikappförbunden ställer sig bakom utredarens beskrivning men vill understryka att alla barn, oavsett graden av funktionsnedsättning måste ges lika möjlighet att få sina rättigheter tillgodosedda. Allt annat måste anses vara inkonsekvent med konventionens intention. Handikappförbunden välkomnar därför särskilt betänkandet Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten (SOU 2007:82). Handikappförbunden välkomnar förslaget om en förstärkt, samordnad och tydligare tillsyn samt förstärkta sanktionsmöjligheter inom socialtjänstens och LSS:s verksamheter. Handikappförbunden välkomnar särskilt tillskapandet av en ny helt fristående tillsynsmyndighet med regionala tillsynsenheter som har en samordnad tillsyn över hälso- och sjukvården, socialtjänsten och verksamheter enligt LSS. Handikappförbunden anser att de föreslagna åtgärderna tillsammans är nödvändiga och helt i linje med konventionens intention och kan leda till att barn med funktionsnedsättning ges bättre förutsättningar att bli delaktiga på lika villkor. Handikappförbunden kan konstatera att utredaren överhuvud taget inte belyst den inskränkta möjligheten för barn med funktionsnedsättning att delta i kultur- sport och fritidsverksamheter! Socialstyrelsens lägesbeskrivning över handikappomsorgen från 2003 liksom en enkätundersökning genomförd av Handikappförbundens samarbetsorgan och Barnombudsmannen från 2006 visar att många kommuner inte gör 8

9 tillräckligt för att barn och unga med funktionsnedsättningar ska kunna delta i kulturoch fritidsverksamheter. Se vidare referensgruppens synpunkter. Handikappförbunden och Barnombudsmannen har inom ramen för ett samverkansprojekt utarbetat Handboken Mer än bara lite kul. Handboken ger råd och tips på hur fritiden för barn och unga med funktionsnedsättningar kan utvecklas. Syftet är att visa på nya grepp om hur man kan tänka för att alla barn ska kunna delta i det allmänna fritidsutbudet. Handboken bygger på erfarenheter från kommuner där man gjort särskilda kultur- och fritidssatsningar. Kunskapen kring dessa insatser har hämtats in genom en enkät som ställts till samtliga kommuner. Det finns således massor av erfarenheter, kunskap och alternativa tillvägagångssätt för kommunerna att inkludera barn och ungdomar med funktionsnedsättning i den ordinarie verksamheten. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen bör föreslås att de i (prop. 2007/08:43) föreslagna åtgärderna för att få bukt med de så kallade ej verkställda besluten realiseras. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen bör föreslås att den föreslagna fristående tillsynsmyndigheten med regionala tillsynsenheter som har en samordnad tillsyn över hälso- och sjukvården, socialtjänsten och verksamheter enligt LSS tillskapas. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen måste ställas högre krav på kommunerna samt understrykas vikten av att en progressiv utveckling av barns rätt att delta i kultur och fritidsverksamhet sker. Allt annat måste anses vara inkonsekvent med konventionens intention! Svenska förhållanden (Artikel 8 Medvetandegörande om situationen för personer med funktionsnedsättning) Handikappförbunden kan konstatera att referensgruppens synpunkter beaktats i promemorian men att utredaren misslyckats med att beskriva såväl budskapet i artikel 8 som avsaknaden av omedelbara, effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att höja medvetandet i hela samhället. Handikappförbunden anser att artikel 8 till stor del handlar om att medvetandegöra det så kallade perspektivskiftet som i den svenska handlingsplanen kallas att gå från Patient till medborgare. Handikappförbunden kan instämma i utredarens beskrivning att Beskrivna lagar är viktiga för att hos allmänheten och berörda myndigheter medvetandegöra villkoren för dem som har en funktionsnedsättning som innebär funktionshinder i förhållande till omgivningen. Handikappförbunden anser dock att De aktiviteter som promemorian hänvisar till inte är exempel på aktiviteter för att höja medvetandet i hela samhället om kapaciteten och bidrag från personer med funktionsnedsättning. Forskning visar att personer med funktionsnedsättning i stor utsträckning saknas i medier och läromedel, och när det finns med personer är det nästan uteslutande den medicinska modellen som lever kvar. Handikappförbunden vill ånyo hänvisa till referensgruppens synpunkter och förslag på åtgärder. Betydligt mer kan och måste därför göras om Sverige ska kunna sägas leva upp till artikel 8 i konventionen. Om vi inte kommer tillrätta med den negativa 9

10 attitydbildningen, har andra insatser svårt att nå framgång. Handikappförbunden är även av den uppfattningen att det inte vidtagits några i vårt tycke verkningsfulla kampanjer, utbildningsprogram och uppmuntran mot allmänheten. Det krävs därför insatser liknande Images of Disability som hänvisas till i referensgruppens material. Handikappförbunden vill även särskilt framhålla nödvändigheten av att man främjar inkluderande medieskildringar där personer med funktionsnedsättningar förekommer i många olika sammanhang och inte i huvudsak som representanter för en grupp. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen måste det tydligt framhållas att perspektivet flickor, pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättning alltid ska beaktas i utredningar och beslutsunderlag. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen bör även understrykas nyttan av samarbete med handikapprörelsen. Samarbete i sig innebär en medvetandehöjande insats samt tillför nödvändiga erfarenheter, kunskaper och synpunkter. - utveckling av åtgärder som bidrar till att perspektivet människor med funktionsnedsättning löpande belyses. Orsaker till att perspektivet glöms bort måste identifieras. Målet ska vara att perspektivet människor med funktionsnedsättning finns med i utredningar och beslutsunderlag på såväl statlig, regional som kommunal nivå, - skyddet mot diskriminering och kränkande skildringar ska skärpas och gälla oavsett media eller sändningsteknik. (Se vidare referensgruppens synpunkter) - frågor om mänskliga rättigheter, mångfald och funktionsnedsättning ska ingå i alla grundläggande kurser om mediernas samhällsfunktion och journalistikens uppdrag. Även valbara kurser, som till exempel kurser om journalistik och mänskliga rättigheter måste uppmanas lyfta in funktionshinderaspekten. (För mer information och exempel på lämpliga tillvägagångssätt kontakta Handikappförbundens projekt Med i Medier ) - i syfte att höja medvetandet i hela samhället om levnadsvillkor, rättigheter, kapaciteten och bidrag från personer med funktionsnedsättning måste ett större projekt liknande Images of Disability, som hänvisas till i referensgruppens material genomföras Svenska förhållanden (Artikel 9 Tillgänglighet) Handikappförbunden ställer sig mycket kritiska till hur regeringen hanterat regelverket gällande tillgänglighet. Av den nationella handlingsplanen för handikappolitiken framgår att Det behövs mer kunskap om på vilka områden det saknas lagstiftning eller annan reglering för tillgänglighet och i vilken utsträckning nuvarande regelverk hindrar eller utestänger kvinnor och män med funktionshinder från att ta del av samhällets service, varor och tjänster." En sådan heltäckande utredning har åtta år efter handlingsplanens tillkomst fortfarande inte gjorts. 10

11 Handikappförbunden har identifierat åtskilliga luckor i tillgänglighetslagstiftningen och är av den bestämda uppfattningen att Sverige måste vidtaga betydande åtgärder för att kunna sägas leva upp till artikel 9. Såväl referensgruppens synpunkter inför ratificering som de tidigare nämnda alternativa rapporterna visar även att efterlevnaden och tillsynen av rådande regelverk brister. Betydande insatser för att öka tillgängligheten måste vidtagas så det utanförskap som så många människor med funktionsnedsättning dagligen utsätts för kan minska. Handikappförbunden anser att ett ytterst viktigt steg i rätt riktning är att diskrimineringskommitténs förslag gällande lagen om förbud och andra åtgärder mot diskriminering förverkligas och att försummelse att vidta åtgärder för tillgänglighet är att anse som diskriminering. Handikappförbunden vill också särskilt nämna att för personer som är döva, dövblinda eller hörselskadade innebär tillgänglighet och användbarhet att t ex övervinna hinder som uppstår i kommunikation med andra människor och när de ska ta emot information och uppfatta larmsignaler. En viktig aspekt är att teckenspråk är ett primärt/funktionellt språk för döva och en del dövblinda och hörselskadade. Tillgänglighet för denna grupp innebär att det ska gå att få samhällsinformation och fullgöra sina demokratiska rättigheter och skyldigheter genom teckenspråk. För personer med exempelvis synskador är tillgången till information i stor stil och/ eller punktskrift av central betydelse. För personer med intellektuella funktionsnedsättningar är tillgången till mer lättläst text av yttersta vikt osv. Vad gäller tillgänglighet till media har Radio- och TV-lagsutredningen i betänkandet Tillgänglighet, mobil TV samt vissa andra radio- och TV-rättsliga frågor (SOU 2006:51) föreslagit att det i radio- och TV-lagen skall införas en ny generell bestämmelse om TV-programmens tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar. Den föreslagna bestämmelsen innebär ett åläggande för den som sänder TV-program att utforma sändningarna på ett sådant sätt att de blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning i den omfattning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Radio- och TV-lagsutredningen har dock bedömt att YGL:s bestämmelser om etableringsfrihet för sändning av radioprogram genom tråd och redaktionell självständighet gör att det saknas möjlighet att i nuläget införa en sådan bestämmelse för trådsändningar (3 kap. 1 och 4 YGL). Enligt utredningen finns det dock inte några sakliga skäl som motiverar att TV-program som förmedlas genom tråd undantas från skyldigheten att tillse att sändningar görs tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Regeringen har mot denna bakgrund uppdragit åt Tryckoch yttrandefrihetsberedningen att överväga de yttrandefrihetsrättsliga aspekterna på Radio- och TV-lagsutredningens förslag. Uppdraget ska redovisas februari Handikappförbunden välkomnar regeringens agerande liksom Radio- och TVlagsutredningens bedömning att det finns anledning att överväga en ändring av YGL:s bestämmelser. Handikappförbunden anser att skärpt lagstiftning för ökad tillgänglighet till TV bör omfatta samtliga programföretag och oavsett sändningsteknik. Denna konvention föreskriver tillgänglighet till såväl information som kommunikation. Att människor med funktionsnedsättning skall få tillgång till mediainnehållet har också en tydlig demokratiaspekt och är exempelvis nödvändigt för att människor med funktionsnedsättning skall kunna nyttja sin yttrandefrihet på lika villkor som människor utan funktionsnedsättning. 11

12 Handikappförbunden vill på inget sätt inskränka yttrandefriheten, men anser att samma bestämmelser måste gälla oavsett vilken sändningsteknik som används. Vad gäller punkten 1a om tillgängliga transportmedel vill Handikappförbunden hänvisa till Näringsdepartementets inriktningsunderlag inför den långsiktiga infrastrukturplaneringen för perioden Handikappförbunden delar inriktningsunderlagets syn att det i den långsiktiga infrastrukturplaneringen behövs ett systemperspektiv som beaktar såväl åtgärder inom alla trafikslag som åtgärder i samhället utöver vad som traditionellt fallit inom transportsektorns ramar. Ett trafikslagsövergripande perspektiv är nödvändigt eftersom brytpunkterna är ett av de stora problemen. Det gäller både när man ska byta mellan olika trafikslag och mellan olika operatörer. Ett hela resan perspektiv är helt nödvändigt. Handikappförbunden vill framhålla att i den nationella handlingsplanen för handikappolitiken finns målet om en fullt tillgänglig kollektivtrafik år Banverket och Vägverket har fått regeringens uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram för kollektivtrafikens långsiktiga utveckling. I det gemensamma uppdraget, KOLL framåt, föreslås att man ska utgå från ett prioriterat nät i arbetet fram till Som Handikappförbunden tidigare fört fram, i anslutning till tidigare delrapporter från KOLL framåt och i vårt yttrande över inriktningsunderlag inför den långsiktiga infrastrukturplaneringen för perioden , anser vi att begränsningen till ett prioriterat kollektivtrafiknät innebär ett allvarligt och oacceptabelt avsteg från den nationella handlingsplanens målsättning om en fullt tillgänglig kollektivtrafik år I slutrapporten för utredarna dessutom fram att målen kanske bör revideras ytterligare. Ska människor med funktionsnedsättning på jämlika villkor kunna nyttja exempelvis sin fria rörlighet enligt artikel 18, och leva i samhället med lika valmöjligheter som andra personer samt kunna bli fullt delaktiga i samhället, artikel 19 måste utvecklingen av såväl infrastruktur som transportmedel intensifieras och löpande beakta perspektivet människor med funktionsnedsättning. Här måste även framhållas att det dessutom saknas skrivningar om hur och när resten av kollektivtrafiknätet ska inkluderas så att det ursprungliga målet för 2010 kan nås. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen bör föreslås att den ovan nämnda utredningen om tillgänglighetslagstiftningen snarast ska tillsättas. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen bör föreslås att försummelse att vidta åtgärder för tillgänglighet snarast blir att anse som diskriminering. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen bör föreslås att Sverige inför sin första rapport till FN:s övervakningskommitte ska gjort de förändringar i regelverket som är nödvändiga för att Sverige ska kunna sägas leva upp till konventionens artikel 9. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen bör föreslås att Radio- och TV-lagsutredningens förslag i betänkandet Tillgänglighet, mobil TV samt vissa andra radio- och TV-rättsliga frågor (SOU 2006:51) realiseras. (Utredningen föreslår att det i radio- och TV-lagen skall införas en ny generell bestämmelse om TV-programmens tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar.) 12

13 - en handlingsplan för hur de nu oprioriterade bristerna i kollektiva transportmedel skall åtgärdas måste upprättas och genomföras. Handlingsplanen måste ha ett trafikslagsövergripande perspektiv och omfatta hela transportsektorn samt planerade insatser, resurser och en tidplan för dess genomförande i likhet med den handlingsplan som Banverket utarbetat för den interna verksamheten. Handlingsplanen måste upprättas i samarbete med handikapprörelsen och vara förankrad i respektive trafikverks ledning. Handlingsplanen måste även innehålla planer för uppföljning Svenska förhållanden (Artikel 10 Rätten till liv och Artikel 11 Risksituationer och humanitära nödlägen) Artikel 10 Handikappförbunden har inga synpunkter på rådande lagar i Sverige som berör artikel 10. Det finns dock omständigheter och i förekommande fall brister i samhällssystemet som bidrar till att människor ändå berövas livet. Handikappförbunden är av den uppfattningen att många av dessa omständigheter kan åtgärdas och anser att rådande omständigheter därför medför ett godtyckligt berövande av livet. Här hänvisas till artikel 6 i alternativrapporten om medborgerliga och politiska rättigheter. - i syfte att minska dödligheten inom vården måste hela det legala regelverket som omgärdar patientsäkerhetsfrågor ses över. Detta inbegriper att: - tillse att anmälningsbenägenheten ökar hos såväl sjukvårdspersonal som patienter så att brister i vården alltid uppmärksammas, - utveckla ett system att ta till vara dessa synpunkter så kvalitén på all vård systematiskt kan kvalitetssäkras, - ett rikstäckande återkopplingssystem måste finnas för att patientsäkerheten likformigt ska kunna tillvaratas i hela landet. (vad gäller våld som leder till döden hänvisas till artikel16) Artikel 11 Om en katastrof uppstår brukar kristeam erbjuda de drabbade möjlighet att prata. Handikappförbunden vill understryka vikten av att även hörselskadade och döva kan få den möjligheten på det språk och den ljudmiljö de behöver. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen bör understrykas att i risksituationer måste information även göras tillgänglig för hörselskadade, döva dövblinda på det språk och den ljudmiljö de behöver. 13

14 4.4.5 Svenska förhållanden (Artikel 12 Likhet inför lagen) Handikappförbunden ställer sig bakom utredarens beskrivning och vill särskilt understryka att det måste framgå tydligt av lagen att ett förvaltarskap skall ersättas med andra lämpliga stödåtgärder när den enskilde inte längre är i behov av förvaltare. Det kunde enligt vår mening vara till fördel att fastlägga tidpunkter för omprövning. - föräldrabalkens bestämmelser om förvaltarskapet ska ses över samt kompletteras med bestämmelser om att det stöd som kan behövas skall omprövas med jämna mellanrum Svenska förhållanden (Artikel 13 Tillgång till rättssystemet) Handikappförbunden bekräftar utredarens beskrivning men vill också hänvisa till referensgruppens underlag. Där kan bland annat läsas att det av sexualbrottsofferutredningen 58 framgår att det, när det gäller förvaltningslagens bestämmelser, inte finns kunskap om i vilken utsträckning bestämmelserna efterlevs eller om de är tillräckliga. Förvaltningslagen är tydlig när det gäller domstolens ansvar att anlita tolk om någon inte behärskar det svenska språket, men i praktiken när det gäller hörselskadade kan gränsfall uppstå och det är alltid domstolen som avgör om tolk behövs. I utredningen om teckenspråkets ställning (SOU:2006:54, kap 16.6 Samhällsstöd) framgår att varken Domstolsverket eller Kriminalvårdsstyrelsen kunde redovisa sina kostnader för tolk till teckenspråkiga. Vidare medför bristen på kompetenta rättstolkar att de utsatta inte alltid kan få en tolk de har förtroende för och kan berätta allt för. Handikappförbunden vill även särskilt lyfta förekomsten av avslag på begäran om muntlig förhandling. Ett exempel är rättsfallet från april 2008, där Kammarrätten i Stockholm avslog begäran om muntlig förhandling för en person som har dyslexi. Enligt 9 Förvaltningsprocesslagen (1971:291) får muntlig förhandling ingå i handläggningen beträffande viss fråga, när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av målet. Rätten skall hålla muntlig förhandling om enskild begär det samt förhandlingen inte är obehövlig och inte heller särskilda skäl talar mot det. Sökanden angav att han har dyslexi och att han därför på ett bättre sätt muntligen kan framställa sin talan. Kammarrätten ansåg att muntlig förhandling inför avgörandet av frågan om prövningstillstånd var obehövlig och avslog därför begäran. Kammarrätten gav dock sökanden tillfälle att senare, skriftligen komplettera sitt överklagande med en sammanställning över de ytterligare omständigheter som han vill åberopa i frågan om prövningstillstånd. Att en person som har läs och skrivsvårigheter förvägras muntlig förhandling försvårar möjligheten för den enskilde individen att föra fram sin talan. Detta kan leda till rättsosäkerhet och måste anses vara inkonsekvent med artikel 13. Vad gäller utredarens beskrivning av brister inom rättshjälpen vill Handikappförbunden särskilt framhålla att enskilda individer måste ges faktiska förutsättningar att få 14

15 sin talan prövad i samtliga fall som berör rättigheterna i konventionen. Den enskildes ekonomiska förutsättningar får inte vara avgörande. Som framgår av promemorian anser Handikapprörelsen att medvetandehöjande insatser måste vidtas för rättsprocessens olika aktörer för att trygga tillgången till rättssystemet. För mer information om brister i bemötandet som leder till rättsosäkerhet hänvisas till artikel 14 i alternativrapporten om medborgerliga och politiska rättigheter. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen måste finnas skrivningar om att bemötandet av människor med funktionsnedsättning måste förbättras I rättsliga sammanhang. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen måste understrykas vikten av att berörd personal måste ta reda på i vilken mån personer med funktionsnedsättning behöver särskilt stöd och/eller anpassning före och under rättsprocessen. Det måste framgå att det vid behov alltid ska gå att få särskilt stöd, tillgänglig information och kommunikation i samband med polisförhör, utredningar och rättegångar. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen bör föreslås att polisoch rättsväsendet bör tillsammans med handikapprörelsen ta fram informations- och utbildningstillfällen för berörd personal. Utbildningarna bör fokuseras kring bemötandefrågor och de särskilda behov personer med funktionsnedsättning kan ha och hur dessa behov rent praktiskt ska behandlas under den rättsliga processen. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen bör föreslås att berörda myndigheter inom rättsväsendet redovisar hur dagens bestämmelser om tillgänglighet till fysisk miljö och information samt kommunikation inbegripet tillgång till tolk tillämpas och vilka åtgärder som har vidtagits för att öka tillgängligheten. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen bör Rikspolisstyrelsen få i uppdrag att redovisa hur flickor, pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättning tas om hand i den del av rättsprocessen som polisen ansvarar för när det gäller hur, var och av vem människor med funktionsnedsättning förhörs. - utifrån den ovan nämnda redovisade informationen skall eventuella luckor i regelverket identifieras och åtgärdas, - översyn och utveckling av rättshjälpen för att säkerställa den faktiska tillgången till rättsprocessen. 15

16 4.4.9 Svenska förhållanden (Artikel 14 Frihet och personlig säkerhet) Handikappförbunden ställer sig bakom utredarens beskrivning och vill särskilt hänvisa till utredarens nedanstående slutsats: Handikapprörelsen har pekat på att brister inom den psykiatriska vården kan leda till att människor hamnar i en situation där tvångsvård måste tillgripas. Det innebär i sådana fall en kränkning av konventionens bestämmelser. Handikappförbunden anser att betydande åtgärder måste vidtagas för att Sverige ska kunna sägas leva upp till artikel 14 i konventionen. För fördjupad information samt rekommendationer på åtgärder som bör vidtagas hänvisas till artiklarna 9 och 10 i handikappförbundens alternativrapport om medborgerliga och politiska rättigheter. Handikappförbunden vill särskilt understryka vikten av att psykiatrireformen genomförs i sin helhet så flickor, pojkar, kvinnor och män med psykiska sjukdomar och funktionsnedsättningar får adekvat vård, habilitering, rehabilitering och stöd så onödiga frihetsberövningar inte behöver ske. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen bör i enlighet med utredarens förslag föreslås att brister i tillämpningen av den psykiatriska tvångslagstiftningen bör uppmärksammas vid den uppföljning som görs av bland andra Socialstyrelsen, och de bör beaktas vid den översyn som sker av lagstiftningen mer eller mindre fortlöpande Svenska förhållanden (Artikel 15 Rätt att inte utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning) Handikappförbunden kan konstatera att utredaren inte behandlat förekomsten av påtvingade medicinska ingrepp. Under artikel 7 i alternativrapporten om medborgerliga och politiska rättigheter framgår att elchockbehandling förekommer i Sverige, men att det är oklart om elchockbehandling sker frivilligt eller under tvång. Handikappförbunden är av den uppfattningen att för att Sverige ska kunna sägas följa denna artikel måste risken för att otillbörlig el-chockbehandling sker under tvång elimineras. - i syfte att minska risken för att el-chockbehandling sker under tvång måste behandlande personal, däribland psykiatriker åläggas en anmälningsskyldighet. Ett system för att ta till vara dessa anmälningar måste utvecklas i syfte att klargöra kvalitén på, liksom förekomsten av sådana behandlingar och om el-chockbehandlingen sker frivilligt eller under tvång. 16

17 4.5.4 Svenska förhållanden ( Artikel 16 Rätt att inte utsättas för utnyttjande, våld eller övergrepp) Handikappförbunden bekräftar utredarens beskrivning men kan konstatera att utredaren inte beaktat referensgruppens synpunkter gällande punkten 4 under artikel 16 d v s att konventionsstaterna ska vidtaga alla ändamålsenliga åtgärder för att främja fysisk, kognitiv och psykologisk återhämtning, rehabilitering och social återanpassning. Informationen i handikapprörelsens alternativa rapporter visar att såväl flickor, pojkar, kvinnor som män med funktionsnedsättning löper större risk än andra att utsättas för olika former av utnyttjande, våld eller övergrepp. Informationen visar också att det är svårt för personer med funktionsnedsättning att få adekvat stöd av samhället efter övergrepp. Ett stort problem är bristande tillgänglighet till kvinnojourernas lokaler, verksamhet och information. Att många pojkar, flickor, kvinnor och män inte kan söka hjälp i samband med övergrepp på grund av bristande tillgänglighet måste anses vara inkonsekvent med konventionens intention. Handikappförbunden välkomnar Handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. (Skr 2007/08:39). Handikappförbunden välkomnar Brottsförebyggande rådets (Brå)kunskapsöversikt: rapport 2007:26 Våld mot personer med funktionshinder och vill särskilt understryka vikten av att Brås förslag på åtgärder som syftar till att förebygga våld mot personer med funktionsnedsättning vidtas. Bland dessa åtgärder finns de i promemorian nämnda insatserna inom rättsväsendet. Handikappförbunden vill i detta avseende även framhålla att övergrepp som sker inom vård och särskilda boenden dessvärre inte alltid anmäls och betraktas som brott. Risken att handlingen inte anmäls ökar också om den som begått handlingen själv har funktionsnedsättning. (för mer information, se artikel 7 i alternativrapporten om medborgerliga och politiska rättigheter) I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen måste understrykas vikten av att åtgärder vidtas så tillgängligheten till mans- och kvinnojourerna ökar. I propositionen om Sveriges ratificering av konventionen måste framhållas att såväl Handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer, som Brås förslag på åtgärder som syftar till att förebygga våld mot personer med funktionsnedsättning måste följas, följas upp och kompletteras med flera åtgärder. Synpunkter framförda av handikapp- och kvinnoorganisationer måste fortsättningsvis och löpande beaktas. 17

18 - samtliga regionala och lokala/ kommunala kvinno- och mansjourer ska göras tillgängliga. Det gäller såväl information om jourerna, kommunikation med jourerna som den fysiska miljön vid jourerna, - krav på tillgänglighet måste även ställas på privata och ideella mans och kvinnojourer. Förslagsvis kan allt såväl praktiskt som ekonomiskt stöd till dessa mans- och kvinnojourer villkoras med att verksamheterna blir tillgängliga för pojkar, flickor, kvinnor och män med funktionsnedsättning, - etablering av speciella alternativ till nuvarande jourer d v s jourer som kan ta emot personer med särskilda behov däribland utvecklingsstörning, hjärnskador, neuropsykiatriska och psykiska funktionsnedsättningar, - informations- och utbildningssatsningar för personal inom såväl den rättsliga som stödjande/vårdande processen. Utbildningarna bör belysa vilka särskilda behov människor med funktionsnedsättning kan ha och hur dessa behov rent praktiskt ska behandlas under den rättsliga processen alternativt stödjande och vårdande verksamheten, - socialtjänsten och hälso- och sjukvården får i uppdrag att utarbeta strategier och metoder för att uppmärksamma förekomsten av våld samt tillvägagångssätt att stödja flickor, pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättningar som blivit utsatta för olika former av övergrepp Svenska förhållanden (Artikel 17 Skydd för personliga integriteten) Handikappförbunden hänvisar till referensgruppens underlag och välkomnar därför de föreslagna satsningarna på tillsyn och översyn över hur lagar följs och verksamheter bedrivs Svenska förhållanden (Artikel 18 Rätt till fri rörlighet och till ett medborgarskap) Handikappförbunden bestyrker att bristande tillgänglighet är en stor anledning till att enskilda individer med funktionsnedsättning inte kan nyttja sin rörelsefrihet. Handikappförbunden har tidigare i detta dokument tydligt uttryckt vårt missnöje med regeringens sätt att hantera frågan om bristande tillgänglighet. Handikappförbunden är av den bestämda uppfattningen att brister/luckor i regelverket rörande tillgänglighet snarast måste identifieras och åtgärdas; att försummelse att vidta åtgärder för tillgänglighet blir att anses som diskriminering samt att tillsynen av att rådande regelverk efterlevs skärps. Handikappförbunden bekräftar att olika praxis hos kommuner att bevilja bostadsanpassning, stöd och service kan innebära faktiska hinder mot den fria rörligheten för personer med funktionsnedsättning. (Se vidare artikel 12 i alternativrapporten om medborgerliga och politiska rättigheter) Handikappförbunden vill även framhålla att rättspraxis på ett otillbörligt sätt inskränkt möjligheten för människor med funktionsnedsättning som är i behov av stöd eller 18