Nr Mot. 1974: av herr Andersson i Ny bro m. fl. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:70 m ed förslag till abo rtlag, m. m.

Transkript

1 Mot. 1974: Nr 1727 av herr Andersson i Ny bro m. fl. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:70 m ed förslag till abo rtlag, m. m. Abortfrågan rymmer många olika aspekter. Att ta ställning till dessa utan att komma i konflikt är omöjligt. En svårlöst fråga är hur man skall kunna förena respekten för liv m t::d en humanitär syn på människan och den situation varunder h o n lever i dag och med viljan att hjä lpa. Dt::nna etiska konnikt upplevs av många inte bara som ett dilemma för samhället utan som en personlig svårighet. Samhället m åste i sitt handlande här alltid utgå från ansvaret för och omsorgen om människan. Såsom också framhållits i propositionen 1974:70 måste abort alltid betraktas som en nödlösning. I första hand måste samhällsansvaret komma till uttryck genom sådana åtgärder att behovet av aborter kan nedbringas till ett minimum. Samhällets insatser för att ge barn och föräldrar ett stöd, ekono miskt och i andra avseenden, har efter hand förbättrats. Vi måste dock gå vidare på detta område för att m öjliggöra ett tillvaratagande av föräldraskapets positiva sidor och minska den många gånger tunga ekonomiska, sociala och psykiska press som ligger i ett föräldraskap. Det bör vara varje barns rätt att födas önskat. För att så långt möjligt uppnå detta, utan att behöva tillgripa nödlösningar med abort, m åste stor vikt läggas vid forskning, upplysning och rådgivning om preventiva åtgärder. Det är sä rskilt angeläget att en ökad satsning görs på att få fram biverkningsfria preventivmedel. Information om preventivmedel måste ges på ett lättfattligt och sakligt sätt och så att den når ut till människorna. Sådan infom1ation bör ingå i all undervisning i samlevnadsfrågor och familjekunskap samt i föräldrautbildning. Skolans ansvar är i dessa avseenden mycket stort. Även vuxna behöver dock upplysning i hithörande frågor, både för sin egen del och därför at t det kan hjälpa dem som föräldrar till den större öppenhet som är nödvändig för att de på ett naturligt sätt skall kunna tala med si na barn. Hemmet spelar vid sidan av skolan en avgörande roll när dc!! gäller att ge barn och ungdom upplysni ng och få dem att förstå sitt ansvar. l propositionen föreslås att preventivmedelsrådgivningen för den enski.ld e skall vara kostnadsfri. K ostn:~derna för p-piller skall genom rabattering inte överstiga 15 kr. per år, och spiral och pessa r sk all enligt förslaget tillhandahållas utan kostnad i samband med preventivmedelsrådgivning. Övriga preventivmedel kommer endast i begränsad omfattning

2 Mot : att tillhandahållas. Med hänsyn till att den utökade preventivmedelsrådgivningen skall rikta sig även till männen vore det olyckligt om föreliggande förslag kommer att uppfattas som om hela ansvaret för de preventiva å tgärderna läggs på kvinnan. Vi förutsätter att detta inte är avsikten. Konsekvenserna av propositionens förslag blir emellertid i p rak tiken att samhället genom subventioner gynnar vi ssa preventivmetoder framför andra. Någon närmare analys av vilken inverkan detta kommer att få för valet av p reventivmetod och vilka andra effek ter av betydelse i detta sammanhang som kan uppstå tycks inte ha gjorts. Vi vill här särskilt peka på att de t finns kvinnor som av olika skäl inte kan använda någon av de preventivmetoder som nu föreslås bli subventione rade. Effekterna av propositionens förslag i detta avseende måste enligt vår mening ägnas stor uppmärksamhet. I sammanhanget vill vi också erinra om att en förändring av steriliseringsbestämmelserna för män bör ske för att öka männens möjligheter att ta ett ansvar på f am ijjeplaneringssidan. För att stimulera sjukvårdshuvudmännen till en snabb och effektiv utbyggnad av preventivmedelsrådgivningen skall till huvudmännen utgå 4 5 kr. per besök. Ansvaret för preventivmedelsrådgivningen läggs på sj ukvårdshuvudmännen, och det sägs i propositionen att det bör ankomma på varje sjukvårdshuvudman att anpassa organisationen av rådgivningen inom sitt område till de lokala behoven. Departementschefen förordar att rådgivningsverksamheten får sin organisatoriska förankring i mödrahälsovården. Vi har inget a tt erinra mot d etta men vil l understryka det angelägna i att rådgivninge n ges e n sådan omfattning och inriktning att den uppfattas som en naturlig del av hälsovården dit alla - män och ungdomar lika väl som kvinnor - kan vända sig. För att nå så många som möjligt m ed preventivmedelsrddgivningen vore det eftersträvansvärt att vid öppna vårdcentraler samordna o lika upplysnings- och rådgivningsfunk tioner. Som exempel kan nämnas kost- och motionsupplysning, h älsokontroller, diabetes- och blodtrycksdispensärer, familjerådgivning, sexual- och preventivmedelsrådgivning, föräldrautbildning. Även om detta inte är genomförbart överallt i landet bör man anstränga sig att nå ungdom och andra grupper som har ett särskilt s tort behov av information och rådgivning. Mottagning under kvällstid och särskilda ungdomsmottagningar kan vara lämpliga vägar för att öka tillgängligheten. Syfte t med e n sa tsning på preventivmedelsrådgivning och information är att undvika oönskade graviditeter. Ä ven om effekten av den förstärkning som nu föreslås på detta område skull e bli god, kan man inte bortse från att det också i fortsättningen kommer att finnas situa ti oner där kvinnor av olika anledningar önskar få abort. Fö religgande förslag till abortlag innebär att den kvinna som så önskar får abort fram till 18 :e veckan, om inga medicinska kontraindikationer

3 Mot. 1974: föreligger. sjukvårdshuvudmännen ges det huvudsakliga ansvaret för att abortrådgivning tillhandahålls och för att alla som så önskar kan få information om vilka alternativ som kan finnas till en abort. Den situation som en kvinna befinner sig i vid en oplanerad graviditet är ofta sådan at t hon behöver hjälp och stöd från samhällets sida. Några kvinnor vill i den situationen ha abort, andra kanske vill föda barnet men väljer ändå abort, därför att de inte anser sig klara av att ta vårdnaden om barnet. För att alla kvinnor skall känna till vi lka möjligheter till information, stöd och rådgivning som kan erbjudas från samh ällets sida bör det åläggas alla läkare och andra personalkategorier att informera om detta då en kvinna tar första kontakten i e tt abortärende. Denna information skall exempelvis innehålla uppgifter om var och hur man kan få kontakt med kurator, familjerådgivnings byrå, barnmorska eller sociala myndigheter. Denna skyldighet för läkare och övrig personal att ge information bör enligt vår m ening komma till uttryck i tillämpningsbestämmelser. Samhället måste påta sig ett ansvar för att alla som så önskar ges möjlighet att snabbt komma i kontakt med lämplig person för att diskutera igenom sin situation för att med en allsidig och korrekt information som grund kunna ta ställning till om abort är den enda utvägen eller om det kan finnas andra lösningar i den aktuella si tuationen. sjukvårdshuvudmännen bör därför åläggas att organisera rådgivningsverksamheten så att det vid varje sj ukvårdsenhet dit man ka n vända sig för att söka abort finns tillgång till personal m ed kurativ inriktning. Principen att varje sjukvårdshuvudman skall utforma rådgivningsverksamheten med hänsyn tagen till de lokala fö rhållandena är bra eftersom den bör ge utrymme för effektivaste möjliga användning av befintliga och tillkommande resurser. Ingen k vinna skall behöva göra abort på grund av att hon inte känner till de möjlighe ter som samhället kan erbjuda som hjälp och stöd såväl under graviditet och vid förlossning som i form av sociala och ekonomiska stödåtgärder när barnet är fött. De krav som vi ovan ställt när det gäller sj ukvårdshuvudmannens skyldighet att garantera att alla som så önskar kan få info rmation, råd och st öd m åste därför anses vara minimikrav. Detta bör komma till klart uttryck i Jagens till ämpningsföreskrifter. Det är samhällets skyldighet at t skapa en sådan grundläggande social trygghet, att de människor som önskar föda barn inte skall behöva avstå från detta. Genom information om familjeplanering och preventivmedelsrådgivning skall samhället underlätta fö r individen att undvika oönskade graviditeter. Abort m åste all tid betraktas som en nödlösning, varför information, stöd och hjälp skall vara en självkla r rätt för all a som önskar rådgöra med någon inför ett beslut om abort. Beslutar kvinnan genomgå abort, skall denna företas så snabbt som möjligt för att undvika onödigt obehag såväl för kvinnan som för sjukvårdspersonalen.

4 Mot. 1974: Enligt de bedömningar som ligge r till grund för propositionens fö rslag om utbyggd preventivmedelsrädgivning och ny abortlag beräknas sjukvårdshuvudmännen kunna klara den nya si tuatio nen utan att det innebär några större insatser av ny p ersonal. Hur d etta kommer att utfalla i praktik en går av naturliga skäl inte att med säke rhet avgöra nu. För att möta en e ventue ll ökad personalefterfrågan är det dock nödvändigt att man från ansvariga myndigheters sida har en hög beredskap. Vidareutbildning av barnmorskor bör exem pelvis ske i större omfattning än för närvarande. Departeme ntschefen understryker i pro positionen vikten av att abortverksamheten handhas på ett sådant sätt, att den kvinna som uppfyller förutsättningarna för abort enligt den nya lagstiftningen alltid kan påräkna att få ingreppet utfört utan on ö digt dröjsmål, oavsett om det gäller ett tidigt ingrepp i öppen vård eller ett ingrepp i ett så framskridet stadium av graviditeten att det krävs sluten vård. Propositionens förslag ger d ock inge n garanti för att d enna m ålsä ttning skall kunna uppfyllas. Det sägs i proposi ti o nen att sj ukvårdshuvudmänne n enligt nu gällande lagstiftning inte kan anses ha någon skyldighet att svara för att beviljad abort utförs. Detta har också p åpekats av abortutredningen, som föreslagit att i den nya abo rtlagen skall tas upp en bestämmelse om skyldighet för sjukvårdsstyrelsen att ombesörja att kvinnan får abort utfö rd. De partementschefen anser att det inte fin ns någon anledning att särskilt reglera sjukvårdshuvudmännens ansvar vid abort utan att denna fråga bör anstå till e n eventuell framtida översyn av sj uk vårdslagen. Vi kan inte instämma i departementschefens bedömning på denna punkt utan anser att i lagen skall intas en bestämmelse om sj ukvå rdsstyrelsens ansvar fö r att beviljad abort utförs. Om detta inte regleras finns det risk för att abortlagen i praktiken kan sä ttas u r spel. Det torde få ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext. Med hän visning till det anförda hemställs att riksdagen vid sin beh andling av Kungl. Maj:ts propositio n 1974:70 beslutar l. att uttala att i abortlagens tillämpningsföreskrifter skall komma till uttryck dels att läkare och annan personal, som har första kontakten med abo rtsökande kvinna, åläggs att ge upplysning om vilka informationer, stöd och hj älp möjlighe ter som samhället kan erbjuda, dels att sjukvårdshuvudmännen åläggs att garantera att det vid varje sjuk vårdsenhct, dit man kan vända sig för a tt söka abort, skall finnas tillgång till personal med kurativ inriktning, 2. att uttala att vi dareutbildningen av barnmorskor för preventivmedelsrådgiv ning bö r byggas ut, 3. att i sjukvårdslagen införs en särskild bestämmelse som fastslår sj ukvå rdshuvudmännens ansvar för att beviljad abort utförs, 4. att ge Kungl. Maj :t till känna vad i motionen anförts

5 Mot. 1974:1727 Il angående effekterna av de föreslagna förändringarna i fråga om tillhandahållande av preventivmedel, 5. att uttala att en ökad satsning bör ske på forskning och preventivmedel, främst med syfte att finna säkra preventivmetod er utan biverkningar. Stockholm den 5 april l 974 GÖSTA ANDERSSON (c) i Nybro SONJA FR EDGARDH (c) GUNILLA ANDRE (c) ANNA ELIASSON (c) BENGT BENGTSSON (c ) i Göteborg CLAES ELMSTEDT (c) ANDERS DAHLGREN (c) KERSTIN GÖTHBERG (c) ARNE FRANSSON (c)