Motion till riksdagen 1985/86:293. Ander Björck m. n. (m) Ny förvaltning lag (prop. 1985/86:80) Den enskildes rätts äkerhet i förvaltningsärenden

Transkript

1 Motion till riksdagen 1985/86:293 Ander Björck m. n. (m) Ny förvaltning lag (prop. 1985/86:80) Den enskildes rätts äkerhet i förvaltningsärenden I propositionen anges att den nya lagen är ett led i strävandena att fördjupa och tärka rätts äkerheten och förbättra servicen i förvaltningen. En vä entlig anledning till att det har uppstått ett ökat behov av service från myndigheternas sida gentemot medborgarna är den kraftiga regeltillväxt som ägt rum i amhället. Det har kommit att ställas orimliga krav på medborgarna vad gäller kunskap om befintliga bestämmelser. Det allmänna har ocksa i tändigt ökad omfattning ställt anspråk på den enskilde beträffande uppgiftslämnande och myndighetskontakter. Denna utveckling har i realiteten lett till minskad rätt säkerhet och integritet för medborgarna. Om antalet regler var färre och om de var enklare utformade skulle behovet av ådana ändringar i förvaltningslagen som föreslås vara mindre. För att ett modernt amhälle skall fungera krävs en offentlig sektor. Det är nödvändigt att tjänstemän ges rätt att utöva vissa maktbefogenheter och fatta beslut. om påverkar de enskildas förhållanden. Det är dock angeläget att myndigheter alltid ger medborgarna ett korrekt och respektfullt bemötande. Ytterst är det medborgarna som har skapat myndigheterna, för att dessa skall utföra vi sa sysslor. Det är viktigt att understryka att myndigheterna är till för den enskilde - inte tvärtom. Vi menar att den makt en person i det allmännas tjänst erhåller bör vara förenad med ett motsvarande ansvar. Det är inte tillräckligt att statsmakterna- exempelvis i form av en förvaltningslag-gör välvilliga uttalanden om att myndigheter skall vi a servicevilja. Härutöver krävs en lagstiftning som straffbelägger felaktigt handlande eller klandervärda beteenden från offentliga funktionärer sida. Det måste så lede finna regler om föreskriver att en vi standard skall upprätthållas vid myndighetsutövning. Självfallet blir en sådan reglering emellertid mening lös om det inte finns starka kontrollorgan. Innan ämbebansvaret avskaffades 1975 fanns en tillfredsställande lagstiftning vad gällde ansvar för fel i offentlig tjänste utövning. JO-ämbetet hade ochå goda möjligheter att ingripa mot felande tjänstemän. Så är inte längre förhållandet. Det finns även andra skäl till att kontrollmöjligheterna minskat. Den ökade användningen av ramlagar har vidgat utrymmet för tjänstemän att använda sitt fria skön vid myndighetsutövning. Allmänt utformade regler gör att det ofta blir vårt eller omöjligt att fastslå att ett lagstridigt beslut har fattats. Denna utveckling utgör ett hot mot medborgarnas rättssäkerhet. Vi 8

2 menar att lagar och andra bestämmelser normalt skall vara så utformade att Mot. 1985/86:293 utrymmet för godtycke minimeras och så att den enskilde själv i tör ta möjliga utsträckning kan förstå och förutse rättstillämpningen. Det är emellertid inte tillräckligt med tydliga lagar, straffansvar för felaktig myndighetsutövning och effektiva kontrollinstrument. Ä ven om de nämnda skyddsåtgärderna vidtagits kan en enskild bli felaktigt behandlad av en myndighet. Det är därför nödvändigt att det- utöver rättelse av det felaktiga beslutet- finns reella möjligheter för den enskilde att erhålla skadestånd från det allmänna. I praktiken är det dock mycket svårt för en enskild att få kompensation för skador hänförliga till felaktig myndighetsutövning. Detta anser vi vara ett oacceptabelt förhållande. Mot bakgrund av det anförda är det tydligt att en förvaltningslag inte ensam förmår att påtagligt stärka den enskildes ställning. En sådan lag kan endast utgöra en del då fråga är om att garantera medborgarna en rättvis och korrekt behandling av myndigheter i skilda frågor. Vi menar att regeringen övervärderar lagförslagets verkan vad gäller den enskildes rättssäkerhet. Moderata samlingspartiet har under en följd av år framlagt förslag i riksdagen, vilka skulle stärka den enskildes ställning kraftigt. Vi har bl. a. föreslagit att straffansvaret för tjänstefel skall återinföras, att JO-ämbetets ställning skall förstärkas och att den enskildes integritet skall få ökat skydd. Förslagen har mött motstånd från socialdemokraterna. Lagförslaget stärker inte den enskildes ställning Vi har vid granskning av regeringens förslag till förvaltningslag funnit att lagen i många delar har förtjänster. l andra delar är emellertid förslaget ägnat att väcka tvivel vad gäller nyttan för den enskilde. I vissa fall är reglernas påstådda positiva effekt för medborgarna endast illusorisk. Vi finner det därför nödvändigt att nedan anföra vissa kritiska synpunkter på förslaget. Ett flertal av de bestämmelser som avser att reglera omfattningen av myndigheternas service till medborgarna är mycket allmänt utformade. Frapperande ofta lämnas myndigheterna fria händer vad gäller servicegraden. Den enskilde blir därför utlämnad till verderbörande tjänstemans godtycke. Möjligheten för en medborgare att med stöd av lag kräva viss prestation från myndigheten blir begränsad eller obefintlig. Detta är en allvarlig brist i förslaget. Förvaltningsrättsutredningens förslag var i detta avseende överlägset propositionen. De beslämmel er i lagförslaget som gäller myndigheternas service uppfyller inte sådana krav på tydlighet och pregnans som bör gälla vid lagstiftning. Detta får särskild betydelse då fråga är om en för såväl medborgare som myndigheter så central lag som förvaltningslagen. Vi menar att den typ av allmänt beskrivande anvisningar som återfinns i förslaget inte bör godtas som lagtext. Vi kommer nedan att ge förslag om hur vissa bestämmelser skall kunna ges mer konkret innehåll. Därigenom blir lagen lättare att förstå för allmänheten och enklare att tillämpa för berörda tjänstemän, vilka ju oftasåsom framhålls i propositionen- saknar juridisk utbildning. Starka skäl talar således för att förslaget ändras så att klara regler skapas beträffande den enskildes rättigheter. 9

3 Lagförslaget måste ändras Mot. 1985/86:293 4 Be tämmelsen är alltför allmänt utformad och överlämnar i stor utsträckning till myndigheterna att själva avgöra sitt uppträdande gentemot den enskilde. Vi menar att regeln bör utformas i närmare överensstämmelse med förvaltningsrättsutredningens förslag (6 första tycket}, vilket löd: Myndigheterna skall på begäran av enskilda lämna upplysningar, vägledning. råd och annat bistand i frågor som rör deras verksamhetsområden. i den mån hinder inte möter på grund av bestämmelser om sekretess eller av hänsyn till arbetets behöriga gång. Förfrågningar skall besvaras utan onödigt dröjsmål. Vad särskilt gäller den situationen att en enskild av misstag vänder sig till fel myndighet menar vi att myndigheten skall hjälpa honom till rätta, om inte särskilda skäl talar däremot. s Även denna bestämmelse måste utformas så att den ger medborgarna en starkare ställning. Det kan ske genom att utredningen förslag (5 ) genomförs, varför bestämmelsen bör lyda: Myndigheterna skall ha bestämda tider för att ta emot besök och telefonsamtal. Dessa tider skall ges allmänheten till känna på lämpligt sätt. På detta sätt garanteras att allmänheten får klara upplysningar om telefonoch besökstider. 8 Denna bestämmelse är alltför vagt utformad och utlämnar den enskilde till vederbörande myndighet godtycke. Utredningens förslag (9 ) tillgodoser bättre angelägna rättssäkerhetskrav, då fråga är om myndighetsutövning. Regeln bör därför lyda: Myndigheterna får anlita tolk när de har att göra med någon som har otillräckliga kunskaper i svenska språket eller som till följd av handikapp har särskilda svårigheter att meddela sig med myndigheterna. Ä r det fråga om utövning av befogenhet att för enskilda bestämma om förmåner, rättigheter. skyldigheter. disciplinpaföljder, avskedanden eller andra jämförbara förhållanden. skall tolk anlita, om det behövs för att den enskilde skall kunna ta till vara sin rätt. Första stycket gäller också i fråga om översättning av handlingar. 10 Bestämmelsen bör kompletteras med en regel om vad som bör gälla om en handling av misstag inges till en annan myndighet. Detta kan ske genom att som ista stycke insätts följande text: Får en myndighet en handling som uppenbart är avsedd för en annan myndighet, bör handlingen översändas dit. lo

4 16 Mot. 1985/86:293 Det kan ofta vara förenat med visst besvär och ta lång tid för en enskild att få ta del av vad som tillförts ett ärende. Därför bör denna bestämmelse förses med en regel som klargör att begärda uppgifter skall lämnas utan onödigt dröjsmål. 17 Enligt förslaget skall berörd part inte behöva underrättas bl. a. om nya uppgifter i ärendet "om avgörandet inte går parten emot... Ett sådant undantag anser vi olämpligt. Man kan tänka sig exempelvis att en motpart lämnar uppgifter som är ägnade att minska omgivningens aktning för den berörda parten. Denne kan därför anse sig ha starka skäl att bemöta uppgifterna, trots att myndigheten inte avser att lägga dessa till grund för beslutet. Det finns i detta sammanhang anledning att erinra om att uppgifterna i ärendet kan komma till allmän kännedom bl. a. genom massmedia. Har en part inte bemött motparts påståenden kan detta komma att tolkas som ett medgivande av uppgifternas riktighet. 2.0 Bestämmelsen bör kompletteras med en föreskrift om att tillämpligt lagrum om möjligt bör anges i beslutet. En sådan uppgift underlättar för enskilda att bedöma om de kan låta sig nöjas med utgången i ärendet. Kostnaderna kan öka Enligt propositionen skall myndigheternas ökade serviceskyldighet inte leda till några ökade kostnader för det allmänna. Ett flertal remissinstanser har emellertid framhållit att de nya reglerna kan verka kostnadsdrivande. Vi är för vår del övertygade om det riktiga i den sistnämnda ståndpunkten. Det är uppenbart att bl. a. den ökade informationsskyldigheten och de vidgade möjligheterna till mu ntlig handläggning kommer att kräva ytterligare arbetsinsatser inom myndigheterna. Detta leder i sin tur till behov av personalökning eller- paradoxalt nog- försämrad service från myndighetens sida. Det är därför nödvändigt att finna vägar att minska omfattningen av myndigheternas nuvarande arbetsuppgifter. Den lämpligaste lösningen torde vara att begränsa antalet lagar och bestämmelser som myndigheterna har att tillämpa. Med ett minskat antal regler kommer myndigheternas förmåga att ge service och bevaka medborgarnas rättssäkerhet att öka. Bristfällig proposition I propositionen behandlas frågan om åtstramning då det gäller möjligheterna att överklaga myndigheters beslut. Departementschefen uttalar att det finns anledning att begränsa regeringens uppgift som högsta instans i förvaltning - ärenden. Något konkret förslag framförs emellertid inte. 11

5 Vi finner mot denna bakgrund inte anledning att närmare beröra denna Mot. 1985/86:293 fråga. Vi vill dock rent generellt uttala att man bör visa stor försiktighet då det är fråga om att begränsa medborgarnas gamla rätt att "gå till kungs. Samtidigt vill vi ta avstånd från den metod regeringen här har använt för att på en omväg få riksdagens godkännande för lösligt formulerade riktlinjer beträffande framtida lagförslag. Vi anser att det är en förkastlig ordning att riksdagen skall ta ställning i principiellt viktiga frågor utan att ha tillgång till ett lagförslag eller genomarbetade motiveringar. Hemställan Med hänvisning till det anförda hemställer vi att riksdagen vid behandlingen av proposition 1985/86:80 företar de ändringar i lagförslaget som förordas i motionen. Stockholm den 18 februari 1986 Anders Björck (m) Hans Nyhage (m) Elisabeth Fleetwood (m) Gunnar Biörck (m) i Värmdö Gunnar Hökmark (m) Birger Hagård (m) Hans Dau (m) 12