Motioner nr är Mot Nr 1729

Transkript

1 Motioner nr är 1974 Mot Nr 1729 av herr Bohman m. fl. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1974:70 med förslag till abortlag, m. m. A bort har enligt hittills gällande lagstiftning varit förbjuden. Någon " rätt till abort" har inte förelegat. Däremot har det funnits bestämmelser, som i vissa fall givit utrymme för avsteg frå n förbudet. Det förslag till ny abortlag som framläggs i prop osition 1974 :70 innebär något principiellt nytt. Fri abort medges t. o. m. den adertonde havandeskapsveckan, och denna "rättighet" kan inskränkas endast av en s. k. medicinsk kontraindikation. Det framlagda förslaget synes inte ens lämna ett fullgott juridiskt skydd mot ingrepp riktade mot foster i se na stadier. Respekten för mänskligt liv är en grundlägga n de utgångspunkt för det västerländska kultursamhället. Det är samhällets skyldighet att i sin lagstiftning ge uttryck härför. Detta gäller även i abortfrågan. Ett foster har liv och bör som blivande människa ges rättsskydd. Den ofta fram förda tesen att varje människa själv bör få bestämma över sin egen kropp måste avvisas. Det skulle innebära att människan fritt förfogar över livet - i abortsammanhang över sitt eget och minst ytterligare ett - och en sådan uppfattning är oförenlig inte bara med den kristna etiken utan också med den västerländska civilisationens djupaste rättstraditioner. Om abort i princip inte är tillåten, medför lagstiftningens normbildande verkan att en kvi nna, som befinner sig i en icke önskad graviditet, i första hand utgår från att barnet skall födas. En i det närmaste obegränsad rätt till abort kan däremot leda till att alternativet att föda barnet inte övervägs tillräckligt allvarligt. Risken är också stor att abort allt mindre skulle betraktas som en nödlösning och alltmera framstå som ett av flera födelsekontrollerande m edel. Enligt vår mening kan samhället inte acceptera abort annat än som en nödfall sutväg, som bör undvikas. Detta bör kom m a till uttryck i lagstiftningen. Därav följer att samhället också i andra avseenden söker motverka att abort skall behöva tillgripas. Detta gäller t. ex. i fråga om skolans sexualundervisning, inom familje rå dgivningen och egentlig abortrådgivning. Vi kan inte som departementschefen såsom "alltför onyanserad" avfärda den kritik som utifrån etiska utgångspunkter av många remissinstanser riktats mot abortkommittens förslag. Följden av denna departementschefens håll ning har blivit ett förslag till lagstiftning, som står i strid med i vårt samhälle på alla andra områden allmänt vedertagna principer. l Riksdagen sam/. Nr

2 Mot. 1974: Vår slutsats blir att abort även framdeles i princip bör vara förbjuden. Den abortlag som reglerar i vilka fall undantag från fö rbudet medges bö r bibehålla sin karaktär av undantagslagstiftning. Även departementschefen säger att abort alltid bö r betraktas som en nödfallsutväg. Det framlagda lagförslaget avspeglar dock inte denna grundläggande princip, eftersom departementschefen i själva verket anger en tidsgräns, fö re vilken abort är rätt och efter vil ke n abort är fel. Fostrets rättsskydd måste självfallet avvägas mo t andra legitima intresse n. Det etiska dilemmat i abortfrågan uppkommer genom att två principer kommer i konflikt med varandra, två principer som vi vill uppfatta som var för sig absoluta och okränkbara. De t gäller principen om livets helgd och principe n om humanitet och barmhärtighet mot en människa i en nödsituation. l ett sådant läge är det lagstiftarens ofrå n komliga ansvar att göra en avvägning och försöka göra den på sådant sätt, att den e na principen aldrig trädes för när mer än som är alldeles nödvändig t med hänsyn till den andra principen. Kvinnans uppfattning m åste naturligtvis alltid tillmät as stor betydelse. Enligt vår mening har man emellertid ensidigt framhävt kvinnan på bekostnad av såväl fostret som mannen. Att kvinnan ensam skall få träffa avgörandet har betrak lats som bevis fö r hennes frigörelse och självständighet. Förslaget inne bär emellertid i realite ten e tt st o rt steg bakåt från målsättningen om kvinnans och mannens gemensamma ansvar för hem och barn. l stället fö r att skjuta mannen i bakgrunden bo rde strävan vara att styrka hans känsla av delaktighet och m edansvar. Därav följer att mannen liksom hittills bö r be redas tillfälle att yttra sig, o m inte särskilda skäl talar däremot. Därmed underst ry ks hans d elaktighet och ansvar. Det är inte rimligt att kvinnan ensam skall stå för det m ånga gånger svåra ställningst agandet. Det är inte heller säkert att propositionens förslag leder till att kvinnans egen vilja alltid blir utslagsgivande. l början av en gravidi tet befinner sig m ånga kvinnor i ett ambivalent tillstå nd, som gör det svårt för dem att själva klart bedöma sin situation. Vi ansluter oss så till vida till abortkommittens fö rslag att de omständigheter som skall fö religga för att abo rt skall kunna utföras bör vara följande: l. Då de t kan antas att kvinnans hälsa kan råka i fara eller hennes krafter allvarligt nedsättas, om h avandeskap fortsätter. 2. Då det kan antas att det barn h on sann olikt skulle föda, om hennes havandeskap fortsätter, kommer att lida av svårartad sjukdom elle r svårt lyte. 3. Då det av någon anledning är oskäligt betungande för kvinnan att hennes havandeskap fortsätter. Till frågan om ett fortsatt havandeskap sk all anses "oskäligt betungande" bör den läkare som träffar avgörandet ta ställning efter en samlad bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet, såväl de m edicins ka som de psykologiska och de sociala. Exempel på omständigheter som kan anses göra fortsatt havandeskap så oskäligt betungande att

3 Mot : abort kan medges är a tt kvinnan redan förut har många barn, att h on närmar sig klimakteriet, att hon är mycket ung, att hon befinner sig i konfliktsituation med mannen eller att hon av skilda skäl icke kan antas kunna ta vård om barnet. Däremot bör det inte anses som oskäligt betungande, om ett havandeskap rubbar planer med avseende på studier eller yrkesliv. Det är vår uppfattning att ovannäm nda indikationer skall gälla fram t. o. m. havandeskapets tolfte vecka. Därefter och fram till sextonde veckan måste bedömningen skärpas och synnerliga skäl för medgivande föreligga. Förbudet mot abort skall efter den sextonde veckan kunna genom brytas endast om starka medicinska indikationer föreligger och då endast efter tillstånd av socialstyrelsen. Tillstånd skall icke lämnas, då det kan antas att fostret är livsdugligt. Vi finner det väsentligt att understryka att abort bör ske så tidigt som möjligt. Ingreppet är då skonsammare för kvinnan, och risken för komplikationer har uppgivits vara mindre. Psykologiska skäl pekar i samma riktning. Samtidigt måste emellertid kvinnan ges möjlighet till eftertanke, varför tidsgränsen för tillämpningen av ovannämnda indikationer inte bör sättas så lågt att kvinnan kan finna sig försatt i en paniksituation. A andra sidan måste en betryggande marginal finnas gen temot den tidpunkt vid vilken fostret kan antas vara livsdugligt. Propositionen utgår från att kvinnans avgörande skall träffas "efter moget övervägande". Någon föreskrift om att ho n i sitt ställningstagande skall rådgöra med annan än läkare föreligger inte. Enligt vår mening är det nödvändigt att kvinnan ges ett bättre stöd i sina överväganden. Vi anser således att kvin nan måste ges tillfälle att i samtal med en kurator grundligt diskute ra igenom sina problem. Huvudsyftet med detta samtal skall vara dels att skapa klarhet om kvinnans verkliga vilja, dels att klarlägga vilka alternativ till abort som kan innebära en lösning av de problem som föranlett abortansöka n. Detta sam tal bör mer ha karaktären av sam råd än rådgivning. Ett särskilt problem i sammanhanget är huruvida föräldrar till unga kvinnor skall underrättas om ingiven abortansökan. Enligt vår mening bör föräldrar beredas tillfälle att yttra sig, när en kvinna under 16 år söker abort, såvida inte särskilda skäl talar häremot. Sådana skäl kan vara att all sa mhörighet mellan kvi nnan och föräldrarna har upphö rt eller att kvinnans förhållande till föräldrarna kan befaras bli allvarligt skadat för framtiden. Innan läkaren fattar sitt beslut, skall han dels ha samrått med kuratorn, dels ha haft ett ingående samtal med den abortsökande kvinnan. Vi vill i detta sammanhang underst ryka att utredning och eventuellt remissförfarande bör genomföras skyndsamt. Kvinnan skall givetvis h a rätt att överklaga läkarens beslut. Denne skall ha skyldighet att upplysa henne om hennes rätt att hos socialstyrelsen begära att beslutet ändras och dessutom omedelbart till socialstyrelsen insända handlingama i ärendet. Kvinnan skall få den hjälp hon kan behöva fö r att inlämna sin ansökan.

4 Mot. 1974: I abo rtärenden är det särskilt betydelsefullt att kvinnan skall ha rätt till fritt Iäkarval och vara obunden av tillhörighet till sjukvårdsområde. Vi finner det angeläge t att sjukvårdspersonal ges lagstadgad rätt att p. g. a. e tiska betänkligheter ej behöva utföra abort. I 9 i det i propositionen framlagda förslaget till abortlag anges straffbestämmelse fö r illegal abort, utförd av den som ej är behö rig att utöva läkaryrket. Kvinna, som utför abort på sig själv, kan inte straffas enligt lagen. Härav följer att ej heller den som anstiftat henne till att utfö ra abort eller medverkat vid ingreppet kan straffas. Detta fö rhållande finner vi stötande. Det innebär en väsentlig försvagning av det ofödda barnets rättsskydd även under sena fosterstadier. Vi föreslår därför att straff även skall föreskrivas för den som anstiftar kvinna eller är kvinna behjälplig att själv utfö ra abort. straffskalan bör innehålla såväl böter som fängelse. Abortlagen bör fö reskriva straffansvar för den läkare som bryter m ot abortlagens föreskrifter genom att före den sexto nde havandeskapsveckans utgång utföra abort utan att någon av de av oss ovan angivna indikationerna föreligger elle r genom att efter den sextonde havandeskapsveckan utföra abort utan att socialstyrelsen givit sitt tillstånd härtill. straffskalan bör vara densamma som i motsvarande hänseenden föreslagits av depart ementschefen. Vi ansluter oss till förslaget att abort får utföras endast om kvinnan är svensk m edborgare elle r bosatt här i riket eller om socialstyrelsen i annat fall av särskilda skällämnar kvinnan tillstånd till åtgärden. Vi ansluter oss till förslaget att abort skall ske på allmänt sjukhus eller på annan sjukvårdsinrättning som socialstyrelsen godkänner. Vi ansluter oss till förslaget att talan ej få r föras mot socialstyrelsens beslut i ärende om tillstånd till abort. Departementschefen konstaterar att det i framtiden kan bli möjligt att avbryta havandeskap på farmaceutisk väg. Emellertid dras inga slutsatser härav i propositio nen. Enligt vå r mening måste utvecklingen i detta avseende följas uppmärksamt. En snabb ändring av lagstiftningen kan bli aktuell, eftersom sådana medel ej kan bedömas som läkemedel och därigenom kan skapa möjligheter till en oreglerdd abortverksamhel Med hänsyn till att vi anser att abort alltid bör betrak tas som en nödlösning och att samhället därfö r bör aktivt verka för att förebygga behov av att denna utväg tillgrips, är det med tillfredsställelse vi hälsar flertalet av de olika fö rslag i abortfö rebyggande syfte som framlagts av chefen för socialdepartementet. Vi vill i detta sammanhang särskilt framhåll a det ansvar som åvilar skolan. Denna h ar i sin sexualundervisning en väsentlig abortförebyggande funktion att fylla, inte minst genom att klargöra för eleverna att en alltför tidig sexualdebut bö r undvikas. På vederbörande utskott torde få ankomma att u tarbeta erforderlig författningstext. Med hänvisning till det anförda hemställs att riksdage n beslutar l. att avslå proposition 1974:70 vad avser förslag till ny abortlag,

5 Mot. 1974: att abort även fortsättningsvis i princip skall vara förbjuden, 3. att havandeskap t. o. m. tolfte veckan därav skall kunna avbrytas, a. om det kan antas att kvinnans hälsa kan råka i fara eller hennes krafter allvarligt nedsättas, om havandeskap fortsätter, b. om det kan antas att det barn hon sannolikt skulle föda, om hennes havandeskap fortsätter, kommer att lida av svå rartad sjukdom eller svårt lyte, c. om det av någon anledning är oskäligt betungande för kvinnan att hennes havandeskap fortsätter, 4. att för avbrytande av havandeskap mellan tolfte och sextonde veckan skall krävas synnerliga skäl, 5. att havandeskap efter sextonde veckan må avbrytas, endast om starka medicinska indikationer föreligger och efter tillstånd av socialstyrelsen, 6. att tillstånd till abort ej får lämnas, om det kan antas att fostret är livsdugligt, 7. att abort skall ske så tidigt som möjligt med för kvinnan skonsammaste möjliga metod, 8. att erforde rlig tid skall anslås för sam råd med läkare och kurator före abort, 9. att mannens uppfattning i abortärendet skall inhämtas, såvida icke särskilda skäl talar häremot, l O. att läkare och annan sjukvårdspersonal icke mot sin vilja skall behöva medverka vid abort, Il. att abortsökande kvinna skall ha rätt till fritt läkarval och vara obunden av tillhörighet till sjukvårdsområde, 12. att påföljd enligt vad som anges i propositionens förslag till abortlag skall förekomma både för den som utan att vara behörig att utöva läkary rket uppsåtligen utför abort på annan och för läkare som handlar i strid med vad som ovan sägs i punkterna 3, 4 och 5, 13. att anstiftan till och medhjälp till illegal abort skall bestraffas med böter eller fängelse på sätt i motionen närmare anges, 14. att läkares beslut att avslå abortansökan skall kunna överklagas hos socialstyrelsen,

6 Mot. 1974: att bifalla de bestämmelser som föreslås i 5-7 i propositio nens förslag till abortlag. Stockholm den 5 april 1974 GöSTA BOHMAN (m) STAFFAN BURENSTAM LINDER (m) ALLAN HERNELIUS (m) ASTRID KRISTENSSON (m) CARL-WILH. LOTHIGIUS (m) TAGE MAGNUSSON (m) i Borås i Gä ddvik G. IVAR VIRGIN ( m) ERIC KRÖNMARK (m) BRITT MOGARD (m) PER PETERSSON (m)