Till att börja med är det vanligt att man får ont när man anstränger sig fysiskt. Med tiden ökar besvären, och då brukar man

Transkript

1 Information och tjänster för din hälsa och vård. Besök 1177.se eller ring 1177 för sjukvårdsrådgivning. Öppet dygnet runt. Höftledsartros Sammanfattning Allmänt Höftledsartros innebär att brosket i leden förändras och tunnas ut. Brosk är en typ av vävnad som gör att skelettets ben kan glida mot varandra och som ger stadga och fördelar belastningen jämt i leden. Artros utvecklas långsamt men kan till slut leda till att brosket i leden helt nöts bort och att benändarna skaver direkt mot varandra. Det är vanligast att få artros i den ena höften, men man kan få det i båda. Höftledsartros är en av de vanligaste ledsjukdomarna. Orsaken är inte helt klarlagd. Risken att få artros ökar om man har någon nära släkting som har höftledsartros, men också om höften belastas mycket, till exempel för att man är överviktig, har dåliga arbetsställningar, lyfter mycket tungt eller idrottar intensivt. Man kan delvis påverka själv hur artrosen utvecklas och hur man mår genom att till exempel träna musklerna, tänka på att avlasta höftleden, kanske minska sin vikt och röra sig rätt. En liten del av alla personer som får höftledsartros behöver så småningom opereras. Symtom Till att börja med är det vanligt att man får ont när man anstränger sig fysiskt i ljumsken eller övre delen på låret runt knäet och i underbenet när man roterar höftleden utåt Med tiden ökar besvären, och då brukar man få ont i höften när man står eller går bli stelare i höften känna en kortvarig smärta när man börjar gå efter att ha suttit eller legat stilla, så kallad igångsättningssmärta få ont när man sitter eller ligger och benet är i vila, det brukar komma först när artrosen är långt gången.

2 Behandling Om man har en lättare form av artros kan man lindra smärtan med sjukgymnastik och med mediciner. Leden kan också avlastas genom att gå med krycka eller käpp, som man håller på motsatt sida till där man har ont. Är besvären svåra kan man behöva opereras. Höftleden tas då bort och ersätts med en konstgjord led, en så kallad protes. När ska man söka vård? Om man har ont och misstänker att det beror på höftledsartros kan man kontakta en vårdcentral. Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd. Vad är höftledsartros? Bilder i kapitlet Höftledsartros är en sjukdom som börjar i ledbrosket. Ett friskt ledbrosk har en fast och elastisk konsistens som dels ger stadga, dels utgör en sorts glidyta för höftleden. Har man höftledsartros tunnas brosket gradvis ut och försvinner till slut helt. Så småningom kan det bildas bennabbar eller så tunnas områden av benet i höftleden ut och försvinner. Ledbrosk tunnas ut och försvinner Artros är en sjukdom som utvecklas långsamt under flera år. Den börjar i ledbrosket. Ledytorna i höftleden är täckta av ledbrosk, som ger stadga och fungerar som glidyta i leden. Ett friskt ledbrosk har en fast och elastisk konsistens. I brosket pågår hela tiden både uppbyggnad av nya broskceller och nedbrytning av äldre, i en väl avvägd balans. Vid artros rubbas balansen och nedbrytningen går fortare än uppbyggnaden, vilket gör att brosket blir tunnare och skörare. Ledytan blir uppluckrad, sprickor uppstår i brosket och det blir mer friktion mellan ledytorna. Vid svår artros kan brosket nästan helt försvinna och benytorna i leden skava direkt emot varandra. Även skelettet intill ledbrosket kan påverkas och förändras. Vanlig ledsjukdom Artros är en av de vanligaste ledsjukdomarna. Artros är vanligast i

3 fingerleder, knäleder och höftleder. Det är ungefär lika många kvinnor och män som får sjukdomen. Det är ovanligare att få artros om man är yngre än 50 år. Träning avlastar leden Genom att lära sig hur man ska leva med sin artros kan man delvis själv påverka hur sjukdomen utvecklas och hur man mår. Man kan till exempel träna musklerna, tänka på att avlasta höftleden, kanske minska sin vikt och röra sig rätt. God hjälp finns att få hos sjukgymnaster, som också i allt högre grad kan erbjuda särskilda artrosskolor, där man får lära sig både hur man ska träna och hur man i övrigt kan hjälpa sin höftled att fungera så bra som möjligt. Det är inte farligt att röra sig och träna även om det gör ont, tvärtom mår man ofta bättre och inte sällan kan man skjuta upp en operation, kanske behöver man inte alls operera höften. Det är endast en liten del av alla personer som får artros som så småningom behöver opereras. Vad beror höftledsartros på? Träning kan minska risken för artros Höftledsartros beror på en blandning av kända och okända faktorer. En del anser att en orsak kan vara att man fötts med asymmetrier i leden, det vill säga att ledens delar inte passar tillräckligt bra ihop. Risken att få artros ökar om man har någon nära släkting som har höftledsartros. Överlastning under lång tid kan troligen bidra till att man får artros. Personer med tunga kroppsarbeten, som till exempel lantbrukare, byggnadsarbetare och brandmän har mycket större risk att få av artros. Det gäller även elitidrottsmän och balettdansöser, som utsätter sina leder för stora utmaningar. Felaktiga eller sneda belastningar när man går och står kan vara påfrestande för brosket, liksom övervikt. Tidigare fanns det teorier om att man blev överviktig av artros. Senare forskning har visat att det är tvärtom, att om man har övervikt när man är ung är risken större att man får artros. Det är svårt att ge individuella råd om hur man ska förebygga höftledsartros, eftersom orsakerna är olika för olika personer och till del är okända. Om man vet att sjukdomen finns i släkten kan det vara bra att försöka undvika övervikt. Man kan också till en del minska riskerna genom att undvika extrem belastning på höftlederna i arbetet och på fritiden. Det är också alltid bra att röra sig och vara fysiskt aktiv för att stärka muskler och leder. Symtom Vanliga symtom

4 Symtomen på höftledsartros kommer smygande och går ofta i skov, det vill säga att man kan långa perioder känna sig helt besvärsfri och dessemellan känna av begynnande symtom. Tidiga besvär är morgonstelhet och "igångsättningssvårigheter", det vill säga att man känner sig stel och stapplig när man stiger ur sängen på morgonen eller reser sig från en stol, där man suttit ett tag. Man kan också märka en minskad rörlighet i höftleden, till exempel när man ska knyta skosnöret eller sätta sig i en bil. Ibland känner man smärta från ljumsken eller från lårets ut- och baksida när man belastar, det vill säga går och står. Smärtan kan också kännas bak i ryggen eller runt knäet och till och med ned i underbenet. Om artrosen fortsätter att utvecklas blir man efterhand mera stel och värken tilltar, det blir svårare att gå naturligt och så småningom kan man få ont också när man vilar och på nätterna. Alla smärtor kring höften orsakas inte av höftledsartros. Ofta kan smärta kring höften bero på att muskelfästen kring höften är inflammerade. Smärtan kan också till exempel komma från ländryggen. Söka vård Söka vård Man kan kontakta en vårdcentral om man känner stelhet eller smärta kring höften. Man kan också kontakta en sjukgymnast direkt. Man kan alltid kontakta sjukvårdsrådgivningen för råd. Undersökningar och utredningar Man får berätta om smärtan På vårdcentralen får man oftast först träffa en läkare eller en sjukgymnast. Man får beskriva sina besvär och sedan undersöks rörligheten i ryggen, höftlederna och knäna. Läkaren eller sjukgymnasten bedömer om besvären beror på artros. I ett tidigt skede av sjukdomen syns artros oftast inte på röntgen. Man kan ofta ha symtom på höftledsartros i år innan en vanlig röntgenbild kan avslöja sjukdomen. Det är därför ovanligt att man behöver röntga höften i samband med de första kontakterna med sjukvården. Om man blir sämre i höften och om smärtan finns kvar trots behandling kan det bli aktuellt med en operation. Då kan man behöva göra en röntgenundersökning av höftleden. I undantagsfall kan man behöva genomgå en magnetkameraundersökning.

5 Behandling Man kan göra mycket själv De allra flesta som har artros har mildare besvär som kan lindras med träning och kanske av och till smärtstillande medicinering. Att gå ned i vikt minskar belastningen för höftleden. Ibland kan det vara skönt med en käpp eller stav när man går. Man ska ha käppen på motsatt sida till den där man har ont. Då avlastar den leden bäst. Även för den som snabbt får allt värre besvär och så småningom behöver en operation, är det viktigt att komma igång med träning och egenvård tidigt. Om man är vältränad och förberedd mår man snabbt mycket bättre även efter en operation. Träningen skadar inte leden och kan inte göra operationen mer komplicerad. Brosket i höftleden mår bra av att belastas regelbundet, att sitta eller ligga still för mycket är inte bra och inte heller intensivt tunga belastningar. Det gäller att hitta balansen mellan vila och belastning. Sjukgymnastik viktig redan vid lätta besvär Redan när man börjar få besvär i höften är det viktigt att ta kontakt med en sjukgymnast för råd om hur man kan påverka sjukdomen. Man får råd dels om träning för att öka både kondition, muskelstyrka och rörlighet i höften, dels om hur man på andra sätt kan påverka höftledens belastning. Det kan till exempel röra sig om att hitta en lagom balans mellan rörelse och vila, att inte sitta still för långa stunder utan att resa sig emellanåt, att skaffa bra skor med dämpande sula, att hitta sköna viloställningar eller att träffa en dietist för hjälp med viktnedgång. Alla dessa små förändringar i vardagen kan var och en bidra till att höftleden belastas mera lagom. Artrosskolor I allt fler delar av landet driver sjukgymnaster nu så kallade artrosskolor, där man i grupp får samlad information kring hur man med enkla medel i vardagen kan göra så att belastningen på höftleden blir mera lagom. Man får också hjälp att komma igång med lämplig träning. Ett besök på en artrosskola brukar kosta lika mycket som ett vanligt besök hos sjukgymnast. Man kan få tips hur man kommer i kontakt med en artrosskola av en läkare eller sjukgymnast. Man kan också titta i det så kallade Boaregistret, som är ett nationellt kvalitetsregister för personer med artros. Man kan behöva smärtstillande läkemedel Man kan av och till ha så ont i höftleden att det känns obehagligt att röra sig. Då kan det vara klokt att lindra smärtan före träning

6 med smärtstillande medicin. På apoteket finns receptfria läkemedel som innehåller det smärtstillande ämnet paracetamol, till exempel Alvedon och Panodil. Dessa medel har som regel små biverkningar om de används enligt bruksanvisningen, och kan göra stor skillnad på smärtan, när man vill röra på sig. Höftledsartros är en sjukdom som i början går i skov, vilket innebär att man periodvis inte har några besvär men periodvis kan ha besvärligt ont. Om det inte är tillräckligt att ta smärtstillande bara vid enstaka tillfällen kan man under en period ta smärtstillande läkemedel som innehåller paracetamol regelbundet på morgonen och kvällen eller morgon, middag, kväll, för att bryta smärtan. Man kan också prova inflammationshämmande läkemedel, så kallade cox-hämmare, som till exempel Ipren, Naproxen eller Pronaxen som finns receptfritt på apoteket. Dessa mediciner kan ge besvär med sveda i magen. Om man är över 75 år, har någon hjärt-kärlsjukdom eller tidigare har haft magsår bör man använda paracetamol istället för cox-hämmare. Ny höftled kan behövas Ibland fortsätter höftledsartrosen att försämras trots att man gör allt man kan för att motverka det. Om inte enklare behandlingar hjälper längre kan man behöva få en ny höftled inopererad. Då ersätts lårbenshals, lårbenshuvud och ledskål med konstgjorda delar, en så kallad höftledsprotes. Protesen består vanligtvis av plast och metall. Det finns två olika operationsmetoder. Den ena innebär att de nya delarna cementeras fast. Den andra innebär att protesen inte cementeras fast, utan växer fast i benet. Den senare metoden används oftare på yngre personer eftersom de kan behöver opereras flera gånger och då är det lättare nästa gång det är dags för ett ingrepp, om leden inte är fastcementerad. När en ny höftled opereras in ersätts lårbenshals, lårbenshuvud och ledskål med konstgjorda delar

7 A. Höftprotes som är konstruerad för att växa fast i benet B. Höftprotes som cementeras fast i benet Skribent: Redaktör: Granskare: Illustratör: Fotograf: Karin Hillerdal Hagströmer, läkare, specialist i allmänmedicin, Flogsta vårdcentral, Uppsala. Ellinor Lundmark, 1177 Vårdguiden Leif Dahlberg, ortoped, Skånes universitetssjukhus, Malmö. Kari C. Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge. Fotoavdelningen, Universitetsjukhuset i Linköping