ÖKAD BIOLOGISK MÅNGFALD OCH RENARE VATTEN MED LIVSKRAFTIGA STORMUSSEL- BESTÅND I GÖTA ÄLVS VATTENSYSTEM

Transkript

1 ÖKAD BIOLOGISK MÅNGFALD OCH RENARE VATTEN MED LIVSKRAFTIGA STORMUSSEL- BESTÅND I GÖTA ÄLVS VATTENSYSTEM Dagens situation och åtgärder för att minska vattenkraftens negativa påverkan. Institutionen för Biovetenskap Högskolan i Skövde Annie Jonsson & Ann Bertilsson

2 SAMMANFATTNING Göta älv är Sveriges största vattendrag. Älven används av många olika intressen. Människan utnyttjande av älven påverkar dock vattenekosystemen negativt. Sötvattenslevande stormusslor har drabbats hårt av människans exploatering av vattendrag och mark kring vattendrag. De är betydelsefulla organismer som tillhandahåller flera ekosystemtjänster. Projektets första mål har varit att samla in kunskap om alla de stora sötvattensmusselarternas förekomster i Göta älvs vattensystem (biflöden) från Vänern till havet. Det finns stora kunskapsluckor över musslornas förekomster i Sverige, särskilt de mer vanligt förekommande arterna. Projektets andra mål har varit att samla in miljödata och analysera vilka eventuella miljöproblem som påverkar musselförekomsterna i de olika delarna av vattensystemet. Utifrån resultaten har vi diskuterat olika åtgärder och prioriteringar i generella drag och även kort för respektive biflödessystem. Resultatet visar att musselförekomsterna är få och svaga. Musslor har påträffats i knappt en tredjedel av de undersökta 201 lokalerna. Musslor har bara påträffats i 10 av de 25 undersökta biflödessystemen. Positivt är dock att fynd har gjorts av alla de fem arterna allmän dammussla, större dammussla, flat dammussla, spetsig målar-mussla och flodpärlmussla. Föryngring har också förekommit någonstans i systemet av dessa arter. Alltså har vi möjlighet att handla! INLEDNING Sedan år 2000 finns ramdirektivet för vatten inom EU, vilket binder samtliga EU-länder att arbeta på ett gemensamt sätt med vattenfrågor. För våra svenska vatten har vattendelegationen beslutat om miljökvalitetsnormer som uttrycker den kvalitet en vattenförekomst ska ha vid en viss tidpunkt. Målet har tidigare varit att samtliga vattenförekomster ska nå en god status 2015 och att statusen inte får försämras, nu är målet Genom att främja miljön för stormusslor i Göta älvs vattensystem främjas även miljön för andra organismer som kommer att bidra till en god biologisk mångfald. Sötvattenslevande stormusslor (Unionidae) är betydelsefulla organismer som tillhandahåller flera ekosystemtjänster (bl a vattenrening och ökad biologisk mångfald, samt att de är goda biologiska indikatorer på vattnens ekologiska status). Det finns dock stora kunskapsluckor över musslornas förekomst i Sverige, särskilt de mer vanligt förekommande arterna. Vid bottenfaunainventeringar så kommer i många fall inte de stora sötvattensmusslorna med alls. Ett av syftena med projektet har därför varit att samla in kunskap om alla de stora sötvattensmusselarternas förekomster i Göta älvs vattensystem. Tyvärr har de stora sötvattenslevande musslorna drabbats av en allvarliga nedgångar i världen (Vaughn och Taylor 1999, Weber 2005, Akiyama 2007). Så även i Sverige. Orsaker som nämns är försurning, övergödning, vandringshinder, strukturella förändringar, miljögifter med flera. Studier i Europa visar på en kraftig minskning och brist på en fungerande föryngring hos arterna flodpärlmussla (Margaritifera margaritifiera) och tjockskalig målarmussla (Unio crassus). Göta älv med dess omgivande mark är väl utnyttjad av människa sedan länge och här finner vi alla dessa miljöproblem som nämns som allvarliga för stormusslor. För att se hur dessa problem fördelar sig och ev. påverkar musselpopulationerna i Göta älv biflödessystem har syfte nummer två i projektet varit att samla in egen och tidigare kunskap om olika miljöförhållande i vattendragen och på de lokaler vi inventerat.

3 Den insamlade informationen är tänkt att ge svar på följande frågor: o Vilka av Sveriges nio stormusselarter finns i Göta älvdalens vattensystem? o Var finns de olika musslorna i vattensystemet? o Hur ser musselpopulationernas status ut? o Vilka miljöproblem ser vi påverkar musslornas förekomster? o Vad bör vi göra för att främja stormusslornas förekomster? Göta älvs vattensystem Göta älv är Sveriges största vattendrag. Älven används av många olika intressenter. Den fungerar som vattentäkt för dricksvatten, används av industrin för kyl- och processvatten, som recipient för avloppsvatten, för kraftproduktion och som farled. Vattenkraften är en viktig form av elproduktion för att klara omställningen till ett fossilfritt samhälle. Samtidigt har vattenkraften en negativ påverkan på vattenmiljön. År 1937 genomfördes en reglering av Vänern och de kraftverk som tagits i bruk i Trollhättan, Lilla Edet och Vargön kunde därigenom utnyttjas bättre. Det blev också möjligt att korttidsreglera Göta älv och både högre och lägre flöden har blivit vanligare. På grund av att huvudfåran är så kraftigt reglerad och utnyttjad som farled är det svårt att arbeta med bevarande av musslor här, därför inriktar sig denna studie på Göta älvs biflöden för att bevara musslor i systemet som helhet. Av områdets vattenförekomster har alla biflöden och sjöar idag något eller några problem med försurning, fysisk påverkan, miljögifter eller övergödning. Stormusslor Stormusslor filtrerar stora mängder vatten, en mussla kan filtrera upp till 40 liter vatten på ett dygn. På så vis renar musslor vatten och vetenskapliga studier har kunnat visa att en tät bädd av musslor kan reducera fytoplankton-biomassa och minska fosforkoncentrationen signifikant (Vaughn och Hakenkamp 2001, McIvor 2004). Förekomster av levande musslor och döda (skal) skapar en bottenstruktur som är gynnsam för andra ryggradslösa djur och därmed den biologiska mångfalden vilket gör att stormusslor också kan betraktas som ekosystemingenjörer (Aldrige mfl. 2007). Musslor kan vara känsliga om vattnet innehåller för stora mängder miljögifter samt att de behöver en någorlunda konstant miljö eftersom de filtrerar så stora mängder vatten och har ett relativt långt och stillasittande liv. Förekomst av musslor indikerar därför vatten av god kemisk status och de används eller rekommenderas som indikatorarter (Grabarkiewicz och Davis 2008). Olika musselarter har dock olika krav på miljön där vissa arter exempelvis är mer tåliga mot hög näringsbelastning. Det är därför viktigt att uppskatta även våra vanligare arters populationsstatus. De vanliga arterna kan befinna sig i och göra nytta i vatten med något sämre vattenkvalité då de är något mer tåliga mot t ex näringsbelastning, lågt ph och grumlighet, och kan därmed bidra till att förbättra dessa vattens ekologiska status. I Sverige finns det nio arter av större sötvattensmusslor (Unionidae). Dessa arter är allmän dammussla (Anodonta anatina), större dammussla (Anodonta cygnea), flat dammussla (Pseudanodonta complanata), spetsig målarmussla (Unio tumidus), tjockskalig målarmussla (Unio crassus), äkta målarmussla (Unio pictorum), flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera), vandrarmussla (Dreissena polymorpha), kinesisk dammussla (Sinanodonta woodiana). Vandrarmussla (D. polymorpha) och kinesisk dammussla (S. woodiana) är främmande arter som oavsiktlig har introducerats i landet från det kaspiska området och Ostasien (von Proschwitz mfl. 2006, von Proschwitz 2005). Flodpärlmussla (M.

4 margaritifera) och tjockskalig målarmussla (U. crassus) är fridlysta i Sverige och dessa arter tillsammans med flat dammussla (P. complanata) finns med på Rödlistan. Arterna större dammussla (A. cygnea) och äkta målarmussla (U. pictorum) är relativt sällsynta i Sverige, medan allmän dammussla (A. anatina) och spetsig målarmussla (U. tumidus) är mer vanligt förekommande (von Proschwitz et al 2006). Några av arterna lever huvudsakligen i sjöar och dammar men samtliga kan påträffas i rinnande vatten. Utifrån tidigare kunskap om släkten och arter kan vi för Göta älvs vattensystem göra en förutsägelse om var de olika musselarterna naturligt borde förekomma (von Proschwitz et al 2006, Hegeman 2012). Flodpärlmusslan som är mer anpassad till klarare, grundare och mer näringsfattiga miljöer bör förekomma mestadels högre upp i systemet och inte där det t ex finns näringsrik jordbruksmark. Längre ner i systemet bör vi hitta allmän dammussla, flat dammussla och spetsig målarmussla. Den allmänna dammusslan kan förekomma i många olika typer av vatten, den tål troligen mer näringsrikedom och lägre ph än flodpärlmusslan. Den spetsiga målarmusslan är något känsligare för näringsrikedom och förekommer på tämligen grunt vatten. Flat dammussla bör vi finna i näringsrika långsamflytande vattendrag. Större dammussla är mest bunden till sjöar men kan finnas i näringsrika lugna vatten. Äkta målarmussla och tjockskalig målarmussla förväntas inte finnas här då dessa arter har en stark östlig utbredning i Sverige. Stormusslor har en unik reproduktionsbiologi där deras larver (glochidier) kräver en värdfisk under ett kortare parasitiskt stadium (Figur 1). Värdfiskarter som musslorna använder skiljer sig mellan musselarterna. Flodpärlmussla är mycket specifik och har så vi man vet endast öring och lax som värdfisk medan de andra arterna är mer generella och använder sig av fler värdfiskar (Wengström 2009). Figur 1. Livscykel hos en stormussla.

5 METOD Lokaler och inventeringar För att ge en översiktlig bild av förekomster undersöktes alla biflödessystem från Vänern till Havet och på så många ställen som möjligt med avseende på tid och tillgänglighet. Total sett har vi data från 201 vattendragslokaler fördelade på 25 biflödessystem (Bilaga 1, Bilaga 2). I dessa ingår några flodpärlmussellokaler från tidigare gjorda inventeringar. Under fältinventeringarna användes tre olika metoder beroende på lokala förutsättningar. Som komplement till den mest använda metoden vadning med vattenkikare (Naturvårdsverket 2010) användes också lutherräfsa och videokamerastudier från broar (Bertilsson och Jonsson 2010). Vid mjuk botten och där undersökning med varken vattenkikare eller kamera var lämpligt (exempelvis mycket grumliga vatten) användes räfsa. Vid exempelvis svårtillgängliga och djupa lokaler användes kamera där botten filmades från broar. Ibland användes en kombination av dessa metoder för att vid varje unik lokal optimera möjligheterna att hitta musslor. Inventeringarna i fält gjordes under både under 2014 och Som ytterligare ett komplement till ovanstående metoder samlades även glochidier in från fisk (Wengström 2009). Elfiske utfördes, under 2014 och 2015, i 7 av biflödessystemen; Grönån, Gårdaån, Hållsdammsbäcken, Nolån, Solbergaån, Sollumsån, Västerlandaån, Vallerån, samt i huvudfåran. Fiskarna samlades in på labb där larverna plockades. Larverna artbestämdes med hjälp av molekylärbiologiska metoder utvecklade vid Högskolan i Skövde (Ejdebäck mfl 2015). Insamling av miljödata Markanvändning Hur marken omkring vattendraget används kan ha stor betydelse för vattenhabitatens miljöförhållanden. Beroende på hur marken används kan problem som övergödning, försurning, igenslamning uppkomma i det intilliggande vattendraget. Den dominerande markanvändning noterades under fältinventeringen för varje lokal (Bilaga 2). Beskuggning Beskuggning är en faktor som sägs påverka musslornas förekomster och som direkt är relaterat till omkringliggande markanvändning. Beskuggningen kring lokalerna bedömdes i fält med skala mellan 0-3 (Bilaga 2), där 0= ingen beskuggning alls, 1= mycket svagt beskuggat upp till 5 % krontäckning, 2= beskuggat från 5-50 % krontäckning samt, 3= beskuggat med mer än 50 % krontäckning.

6 Bottensubstrat Även dominerande bottensubstrat är väl relaterat till omkringliggande markanvändning. Skogsmarkslokalerna som överlag ligger längre upp i systemet bör ha grövre material än t ex åkerlokaler längre ner i systemet. Högre upp i systemet sköljs material lätt vidare ner i vattendraget. I lokaler som inte omges av någon skyddande zon med växtlighet sköljs också material lätt ner vid regnfall. Extra mycket kan det bli där t ex en åker plöjs upp ända ner till strandkanten. Dominerande bottensubstrat bedömdes i fält (Bilaga 2). Försurning och övergödning För att titta på eventuella problem med försurning och övergödning har data på ph, totalkväve, totalfosfor, konduktivitet för respektive biflöden/lokaler samlats in (Bilaga 2). Data har insamlats från tillgängliga databaser (Vatteninformationssystem Sverige VISS hos Länsstyrelsen, samt Miljödata-MVM hos SLU) samt från andra studier tillgängliga på nätet gjorda av t ex kommuner. Varje lokal har fått det värde som insamlats från närmsta plats i samma biflöde. I många fall har det bara funnits en mätplats för respektive biflöde. Exakt lokalspecifika värden för alla lokaler finns det därför inte. I de fall där data funnits i tillräckligt mängd har ett medel värde på 15 år tagits för att utjämna variationen. I vissa fall har det dock endast funnits ett mätvärde från ett specifikt år. Konnektivitet Tillgång på värdfisk för musslornas reproduktion och spridning är essentiell. De flesta fiskarter vandrar och vandrar mellan flera vatten under del av sitt liv. De kan vara till och från övervintringsplatser och till och från lekplatser. Vissa fiskar som lax och öring vandrar långt mellan hav och sötvatten. Om fiskarna inte kan vandra i vattendragen påverkar detta även musslornas förekomster starkt. Konnektiviteten i ett vattendrag är därför en viktig faktor. Data på konnektivitet har insamlats från VISS data basen samt från noteringar i fält. Bedömning av konnektiviteten har i VISS gjorts utifrån befintliga vandringshinders passerbarhet, vattenförekomstens placering i vattensystemet, strukturer som hindrar vattnet att flöda mellan vattendragsfåran/sjön, närområde och svämplan. Konnektiviten klassades här i enlighet med VISS i en skala mellan 1-4 (Bilaga 2), där 1=mycket dålig, vandringshinder till lokalen från huvudfåran är ett definitivt 2=måttlig 3=god 4=hög, fiskar kan vandra fritt från huvudfåran till lokalen och lokalt i vattendraget

7 RESULTAT Musslornas förekomster och populationernas status generellt i Göta älvs vattensystem Det generella resultatet är nedslående då musselförekomsterna är få och svaga. Musslor har påträffats i knappt en tredjedel (29%) av lokalerna, 59 av 201 lokaler. Musslor har likaså bara påträffats i 10 av de 25 biflödessystemen på minst en lokal (Tabell 1, Bilaga 3). Dock påträffades glochidier i ett ytterligare vattensystem där inga musslor påträffats. Fynd har gjorts av de fem arterna allmän dammussla, större dammussla, flat dammussla, spetsig målarmussla och flodpärlmussla. Utöver få förekomster av musslor i vattensystemet visar resultaten också att musselpopulationernas tätheter är mycket låga på många av lokalerna. Vi hade hoppats på att kunna inventera mer utförligt populationernas tätheter och andel unga musslor för att ytterligare utvärdera populationernas status och rekryteringsförmåga. Tyvärr visade inventeringarna på så låga förekomster på de flesta lokaler att en sådan fördjupad studie inte var meningsfull att genomföra. Istället utökade vi antalet lokaler som inventerades i hopp om att hitta fler lokaler med musslor och för att öka på det statistiska underlaget för analyserna av påverkande miljöfaktorer. Musselstatusen i biflödessystemen rangordnades i följande skala (Tabell 1): 0=inga musslor påträffade 1=en funnen musselart på minst en lokal med enstaka (1-5) till flera individer (5-30 st) 2=en funnen musselart på minst en lokal med bädd av individer (fler än 30 st) eller flera musselarter med enstaka (1-5) till flera individer (5-30 st) 3=flera funna musselarter med flera individer (5-30 st) till bädd av individer (fler än 30 st) 4=en musselart funnen med konstaterad föryngring (minst en mussla funnen mindre än 50 mm i längd) 5=flera musselarter funna med konstaterad föryngring (minst en mussla per art funnen mindre än 50 mm i längd) Denna klassning ger stark vikt för förekomst av föryngring. Vi antar här att om det finns föryngring så har populationerna också en mycket hög ekologisk status även om vi inte hittat höga tätheter i vissa fall. Endast ett biflödessystem når upp till den högsta klassen 5, Slumpån. Fem biflödessystem uppnår klassen 4, Stallbackaån, Sollumsån, Gårdaån, Säveån och Mölndalsån. Grönån uppnår klassen 3 och Solbergaån klassen 2. Nolån och Lärjeån får klassen ett och övriga 15 biflödessystem klassen 0.

8 Tabell 1: Inventerade biflöden i Göta älv (totalt 201 lokaler), Aa=Allmän dammussla, Ac=Större dammussla, Pc=Flat dammussla, Ut=Spetsig målarmussla, Mm=Flodpärlmussla, enstaka=1-5, flera=5-30, bädd=mer än 30. Ett streck betyder att inventering skett men inga fynd har gjorts. Blankt innebär att ingen inventering skett. Biflöden system musselstatus Antal Musselarter (avrinningsområde km 2 ) lokaler (antal lokaler/minsta mussla i mm) Bastån 0 (49) 3 - Stallbackaån 4 (80) 8 Aa-flera (5/40) Ryrbäcken 0 (10) 3 - Åkerströmsån 0 (18) 7 - Slumpån 5 (395) 22 Aa-bädd (11/21), Pc-enstaka (4/43), Ut-bädd (6/38) Glochidier Sollumsån 4 (36) 11 Mm-bädd (9/25) Ut, Mm Brattorpsån 0 (28) 4 - Sannersbybäcken 4 (14) 6 - Västerlandaån 0 (25) Ryrsjöbäcken/Kärraå 0 (15) 4 - Torskogsbäcken 4 (18) 2 - Gårdaån 2 (61) 7 Aa-enst, (1/60) Aa, Ac, Ut Grönån 3 (197) 30 Aa-enst (2/86), Mm-bädd (11/80) Aa, Pc, Ut Solbergaån 2 (22) 9 Aa-enst döda (1/100), Mm-enstaka (1/100) Ut, Mm Vallerån 0 (17) Väla bäck 0 (15) 7 - Nolån/Sköldsån 1 (53) 5 Aa-flera (3/42) Aa, Ut Hålldammsbäcken 0 (17) 5 - Aa, Pc, Ut Kvillen 0 (30) 3 - Lärjeån 1 (119) 15 Mm-enst (3/96) Aa Kvillebäcken 0 (16) 1 - Säveån 4 (1475) 20 Aa-flera (5/44), Pc-bädd döda (1/-), Ut-enst (1/60) Mölndalsån 4 (268) 16 Aa-enst (2/80), Ut-enst (62/1), Mm-bädd (2/47) Kungsälvsbäcken 0 (12) 3 - Ytterbybäcken/Kyrkebäcken 0 (12) 3 - En bidragande faktor till skillnader förekomsterna mellan biflödessystemen hittar vi i klassisk ekologisk teori, art-area sambandet, som visar att stora områden hyser fler arter och större populationer. I figur 2 har vi tittat på hur antalet arter och även musselstatusen beror av biflödenas storlek på avrinningsområde (Göta älvs vattenvårdsförbund 2006). Här syns relativt tydligt att större områden generellt sett har fler arter och en högre musselstatusklassning. Skillnaderna visar att hela Göta älvs vattensystem inte kan betraktas som ett enda stort sammanhängande område ur musslornas perspektiv utan biflödessystemen är mer eller mindre isolerade. Storleken är dock inte hela förklaringen till de olika

9 förekomsterna vilket syns på korrelationen (R 2 - värdena) som ligger mellan 0.3 och 0.7 beroende på vad vi analyserat. Figur 2. a) Förhållandet mellan antal arter och biflödessystemens storlek på avrinningsområde b). Förhållandet mellan musselpopulationernas status i biflödessystemen och biflödessystemens storlek på avrinningsområde. Tre biflöden, Slumpån, Säveån och Mölndalsån utmärker sig med fynd av tre musselarter där en eller flera arter också har goda tätheter. De tre biflödena tillsammans med Stallbackaån, Sollumsån och Nolån uppvisar också tecken på pågående föryngring, dvs. fynd av åtminstone en mussla mindre än 50 mm. Andelen unga musslor är dock mycket låg. Föryngring av allmän dammussla har påträffats i Stallbackaån, Slumpån, Lillån, Nolån och Säveån. Föryngring av spetsig målarmussla finns i Slumpån, Lillån och Säveån. Föryngring av flodpärlmussla har påträffats i Sollumsån och Mölndalsån. Vi har ingen känd förekomst av föryngring för flat dammussla och större dammussla. Däremot har glochidier av flat och större dammussla påträffats på fisk (se nedan). Fyra biflöden med fynd av musslor, Gårdaån, Grönån, Solbergaån och Lärjeån, uppvisar ingen föryngring. Däremot har glochidier hittats på fisk i dessa biflöden (se nedan). Glochidier Glochidier påträffades i 5 av de 7 elfiskade biflödessystemen samt i huvudfåran. Alla fem musselarter av allmän dammussla, större dammussla, spetsig målarmussla, flat dammussla och flodpärlmussla påträffades på olika fiskarter (Tabell 2). Fynden av glochidier kan inte ge någon exakt bild av var vuxna musslor finns eftersom fisk vandrar men däremot ger fynden ett bra komplement till vilka arter som finns mer generellt i hela vattensystemet och om det förekommer reproduktion. I Sollumsån fann vi glochidier av spetsig målarmussla och flodpärlmussla, i Gårdaån allmän dammussla, större dammussla samt spetsig målarmussla, i Grönåns system allmän dammussla, spetsig målarmussla och flat dammussla, i Solbergaån spetsig målarmussla och flodpärlmussla, i Nolån allmän dammussla och spetsig målar mussla, i Hållsdammsbäcken allmän dammussla, spetsig målarmussla och flat dammussla, i Lärjeån allmän dammussla samt i huvudfåran spetsig målarmussla. Inga glochidier hittades i Västerlandaån eller Vallerån.

10 Tabell 2. Glochidielarvernas förekomst olika fiskarter i de inom projektet elfiskade områdena i Göta älvs vattensystem. Flodpärlmussla Flat dammussla Spetsig målarmussla Allmän dammussla Öring Öring Öring Öring Lax Lax Lax Lax Stäm Stäm Stäm Elritsa Elritsa Gärs Gärs Löja Löja Gädda Abborre Mört Storspigg Stensimpa Större dammussla Mört Musslornas förekomster i relation till miljöfaktorer Markanvändning Hur marken omkring vattendraget används kan ha stor betydelse för vattenhabitatens miljöförhållanden. Beroende på hur marken används kan problem som övergödning, försurning, igenslamning mm uppkomma. Markanvändningen kring de inventerade lokalerna fördelade sig enligt Figur 2. Blandskog 9% Obestämt 5% Hårdgjord yta 17% Park 9% Barrskog 12% Lövskog 17% Åker 15% Gräsmark 16% Figur 2. Fördelning av markanvändning kring de 201 inventerade mussellokalerna. I hårdgjord yta ingår artificiella marker som asfalt, betong och grusplaner, i gräsmark äng, betade hagar och våtmarker I figur 3 visas hur förekomst av mussellokaler fördelar sig vid olika markanvändningstyper. Skogs- och gräsmarkslokaler visar sig ha högst förekomstfrekvens av musslor. Ingen av markanvändningstyperna saknade mussellokaler helt. Lägst förekomst har mer urbana miljöer som parker (parker, trädgårdar, golfbana) och hårdgjorda ytor. Den vanligaste arten allmän dammussla förekommer i alla miljöer medan flodpärlmussla endast förekommer i skogs- och gräsmarkslokaler.

11 50% 40% Aa (n=27) Ut (n=8) Pc (n=5) Mm (n=25) Alla arter (n=58) Andel lokaler 30% 20% 10% 0% Park (n=18) Hårdgjord yta (n=35) Åker (n=31) Lövskog (n=35) Blandskog (n=17) Gräsmark (n=32) Barrskog (n=24) Figur 3. Andelen mussellokaler inom respektive markanvändningsklass (dvs hur många lokaler som hade förekomst av musslor i förhållande till totalt antal lokaler inom den specifika markanvändningsklassen) för de olika musselarterna var för sig och för alla musselarter tillsammans. Totalt antal lokaler (n) för respektive markanvändningsklass och musselart är angivet i figuren. Beskuggning I tabell 3 visas medelvärden på beskuggning. Statistiskt kan vi se signifikanta skillnader i beskuggning mellan åker och lövskog (p=0.014) vilket ju är väntat. Allmänt sägs att beskuggning främjar musselpopulationer. Utifrån resultaten skulle vi dock vilja säga att det beror på vilken musselart vi pratar om (Figur 4). Signifikanta skillnader i beskuggningsgrad fås mellan allmän dammussla och flodpärlmussla (ANOVA, p=0.006, Tukey-Kramer test) där flodpärlmusslan finns i mer beskuggade lokaler än allmän dammussla. Lokaler med allmän dammussla har också signifikant lägre beskuggningsgrad än lokaler utan musselförekomster. Bottensubstrat Dominerande bottensubstrat är väl relaterat till omkringliggande markanvändning (Figur 5). Som förväntat har skogsmarkslokaler en betydligt högre andel lokaler med grovkorniga sediment (från grus och uppåt) än åkerlokalerna som har markant högre andel lokaler med finkorniga sediment (från sand och neråt). När det gäller musselarternas preferens av bottensubstrat så utmärker sig flodpärlmussla med att i stort sett bara befinna sig på lokaler med grovkorniga bottnar (Figur 6). Därefter förekommer arterna på grovkorniga bottnar i följande fallande ordning allmän dammussla, flat dammussla och minst preferens för grovkorniga bottnar har spetsig målarmussla. Att flodpärlmusslan i stort sett enbart finns på bottnar med grövre struktur kan troligen förklaras av flera orsaker, dels dess beroende av lax eller öring som dess värdfiskar kräver bottnar med grövre material för sin lek, dels att de företrädesvis lever i vatten med lägre näringshalter vilket leder till att de befinner sig högre upp i systemet där finmaterial och näringsämnen sköljt ur.

12 Figur 4. Andelen lokaler i förhållande till beskuggningsgrad för olika musselarter och för lokaler utan musslor. Totalt antal lokaler (n) är angivet för respektive musselart. Figur 5. Dominerande bottensubstrat vid olika markanvändning. Andel lokaler inom respektive klass med grovkorniga sediment, från grusstorlek och uppåt. Totalt antal lokaler (n) i respektive markanvändningsklass är angivet under varje stapel. Figur 6. Andel lokaler för respektive musselart med grovkorniga sediment, från grusstorlek och uppåt. Totalt antal lokaler (n) med respektive musselart är angivet under varje stapel.

13 Försurning Om vi jämför ph-status mellan våra inventerade lokaler (Tabell 3) kan inga signifikanta skillnader ses varken mellan vattendrag utan musslor, med musslor och med föryngring eller lokaler med olika typer av markanvändning. Ingen av vattendragen kan heller klassas som allvarligt försurade. Några värden är dock så låga som ph 5.5. I dessa lokaler förekom inga musslor. Men om man ser till medelvärden på ph i lokaler utan musslor jämfört med lokaler med musslor så har lokaler utan musslor ungefär samma ph intervaller som lokaler med musslor. Statistisk kan dock en signifikant skillnad mellan lokaler utan musslor och lokaler med spetsig målarmussla ses (ANOVA p=0,003, Tukey-Kramer test). Målarmusslans lokaler har i medeltal lägre ph än vad lokalerna utan musslor hade. Korrelation mellan funna minsta mussla (som visar på förekomst av föryngring) och ph uppvisar inte heller något samband (R 2 =0.009). Sedan flera decennier tillbaka kalkas många av dessa vatten då de hade stora försurningsproblem. Det innebär att ph idag artificiellt hålls på en nivå som ska vara ekologiskt gynnsam. Övergödning Analys av vattendragens näringsstatus visar att kväve och fosfor halterna skiljer sig signifikant mellan lokalerna med olika markanvändning (ANOVA; Totalkväve, p=0,007 och Totalfosfor, p=0,003). I stort sett alla lokaler uppvisar hög näringsrikedom (eutrofa värden) av kväve och fosfor (Tabell 3). Åker och gräsmark uppvisar de högsta halterna av både totalkväve och totalfosfor. Signifikanta skillnader finns också mellan arterna (Figur 7, ANOVA Ntot: p<0.001 och Ptot: p<0.001, Tukey-Kramer test). Allmän dammussla förekommer mer frekvent i lokaler med högre halter av kväve och fosfor än flodpärlmussla. Spetsig målarmussla och flat dammussla har också signifikant högre kvävevärden än flodpärlmussla. Lokaler utan musslor har halter av kväve och fosfor som ligger emellan allmän dammussla och flodpärlmussla. Konduktiviteten uppvisar inga alarmerande värden och inte några signifikanta skillnader mellan musselarter eller lokaler med olika markanvändning, däremot en signifikant skillnad för lokaler med och utan musslor där de lokalerna utan musslor har något högre konduktivitet (p=0.016). Här bidrar dock lokalen i Kvillebäcken framförallt till detta resultat. Den rinner igenom en mycket urban miljö med hårdgjorda ytor och har ett extremt högt värde på 127 ms/m (Bilaga 2). Figur 7. Medelvärde för total-kväve a) och total-fosfor b) på lokaler för respektive musselart. Strecken anger max- respektive minvärden. Totalt antal lokaler (n) är angivet för respektive musselart under staplarna.

14 Konnektivitet Skillnader i musselförekomst mellan lokaler med olika konnektivitet visar sig vara mycket hög (Fig 8). Dock är det så att lokaler utan musslor har signifikant högre konnektivitet än lokaler med musslor (medel 2.4 respektive 1.9, p=0.008, t-test). Det är ett oväntat resultat då tillgången på värdfisk med högsta sannolikhet försämras av låg konnektvitiet och därmed borde påverka musselpopulationerna negativt. Men konnektiviteten överlag i hela systemet är ju mycket låg (medel 2.3) och förekomsten av musslor är ju också överlag låg. Någon signifikant trend med yngre musslor i lokaler med bättre konnektivitet kunde inte heller ses. Lokaler med flodpärlmussla har i medel de högsta konnektiviteterna (2.3) vilket skiljer sig signifikant från lokalerna med allmän dammussla (1.5). Det är ett förväntat resultat då flodpärlmusslan har ett mycket specialiserat värdfiskberoende av fiskar som vanligen vandrar långt till hav, dvs öring och lax medan övriga musslor använder sig av betydligt fler värdfiskar som inte vandrar särskilt långt utan mer mellan sjöarna i systemet och vattendragen. Spetsig målarmussla och flat dammussla visar en trend med högra andel lokaler med måttlig konnektivitet jämfört med dålig, men dessa resultat är dock inte statistiskt signifikanta. Figur 8. Fördelning av lokaler med olika konnektivitet för respektive musselart. Totala antalet lokaler för respektive konnektivitetsklass och musselart (n) är angivet i figuren.

15 Tabell 3. Tabell över medelvärden för miljödata för lokaler i olika typer av klassningar. Se Bilaga 2 för specifika lokaldata. Beskuggning ph N-tot P-tot Konduktivitet Konnektivitet ( g/l) ( g/l) (ms/m) Utan föryngring Med föryngring Park ,4 Hårdgjord yta ,3 Lövskog ,1 Åker ,0 Blandskog ,9 Barrskog ,4 Gräsmark ,5 Inga musslor ,4 Allmän dammussla ,5 Spetsig målarmussla ,6 Flat dammussla ,8 Flodpärlmussla ,3 DISKUSSION De generella resultaten pekar tydligt på att det finns mycket vi kan göra för att återfå friska musselsamhällen i Göta älvdalens vattensystem. Även om musselpopulationerna i dag är mycket få, små och har låg rekryteringsgrad så finns i systemet alla de fem arter, allmän dammussla, större dammussla, flat dammussla, spetsig målarmussla samt flodpärlmussla, som man kan hoppas på. Äkta målarmussla och tjockskalig målarmussla har sedan tidigare en östlig utbredning i Sverige och kan inte förväntas finnas här. Det finns även föryngring av alla arter åtminstone någonstans i systemet. Glochidier av alla arter har hittats och små unga musslor. Alltså har vi möjlighet att handla! Inför åtgärdsinsatserna för att öka befintliga populationers tätheter och rekrytering och/eller återinplantering av musslor pekar resultaten på följande råd: o Satsa på stora biflödessystem med god musselstatus först. o Satsa på de musselarter som är bäst anpassade för de utvalda vattendragens långsiktiga förutsättningar. o Åtgärda viktiga miljöfaktorer som ph och näringsstatus innan ev. återutsättning görs. o Se till att konnektiviteten från de utvalda områdena till övriga ökar.

16 När de gäller de olika musselarternas preferenser stödjer våra resultat tidigare kunskap. Följaktligen kan dessa råd ges: o Flodpärlmusslan bör satsas på i lokaler som kan hållas relativt näringsfattiga, enligt Söderberg et al (2008) bör fosforhalten inte överstiga 15 mikrogram per liter. Vidare bör det vara lokaler med grovkornig bottenstruktur och god beskuggning. Hög konnektivitet krävs för att tillgång på värdfisk som öring och lax ska vara tillfredsställt. Flodpärlmusslan är rödlistad och bör uppmärksammas särskilt. Flodpärlmusslan är den mest undersökta arten och därmed finns goda kunskaper om dess biologi i jämförelse med de andra musselarterna. o Flat dammussla kan man satsa på i mer näringsrika vatten med vanligen mer finkornigare bottnar än flodpärlmusslan. Den flata dammusslan är även den rödlistad. Ekologiska kunskaper om arten är låg och skulle behöva utökas för att kunna främja artens bestånd (IUNC redlist 2016). På grund av rödlistning och sällsynthet bör arten uppmärksammas särskilt. o Allmän dammussla har ett mycket brett spektrum av habitat som den kan leva i. Resultatet här och resultat från tidigare studier vi gjort i Västra Götaland tyder på att allmän dammussla även har det bredaste spektrumet av värdfiskarter. Troligen är den dock inte anpassad till så låga näringshalter som flodpärlmusslan klarar. Den kan man alltså satsa på i de flesta vattendrag som inte har alltför låga näringshalter. o Större dammussla återfanns inte i rinnande vatten utom som glochidier. Den är därför i stort sett uteslutande intressant för satsning i sjöar. Enligt tidigare kunskaper lever den i näringsrika vatten på mjuka bottnar. o Spetsig målarmussla behöver lokaler med finkorniga bottnar. I övrigt verkar den ha ett brett spektrum av habitat. Den kan man alltså också satsa många i många vattendrag. Projektets data och data från en tidigare studie vi utfört antyder att spetsig målarmussla är beroende av en högre konnektivitet (Gustavsson och Jonsson 2009). Kanske det är så att dess huvudsakliga värdfiskar är arter som har höga vandringsbehov. Här finns behov av mer kunskap. Biflödessystemen I tabell 4 har vi sammanfattat miljödataresultat för respektive biflödessystem. Vi diskuterar kort resultaten för respektive system och vilka åtgärder som den här studien pekar på kan vara viktigast för musselförekomster i respektive biflöde. Mer detaljerad information om varje lokal kan ses i Bilaga 1.

17 Tabell 4: Miljödata för inventerade biflöden i Göta älv (se även metodtext). Medelvärden för de inventerade lokalerna i respektive biflödessystem. Klassning av biflödessystemen anges i första kolumnen som musselstatus. Biflöden system musselstatus Beskugg ning ph N-tot ( g/l) P-tot ( g/l) Kondukti vitet ms/m) Bastån 0 0,0 5, Stallbackaån 4 0,1 7, ,6 1 Ryrbäcken 0 3, Åkerströmsån med biflöden 0 2, Slumpån 5 1,5 6, ,2 1,3 Sollumsån 4 2,0 7, ,9 6,7 2 Brattorpsån 0 1,8 7, Sannersbybäcken 0 3, Västerlandaån 0 2,7 6, ,5 Ryrsjöbäcken/Kärraå 0 3, Torskogsbäcken 0 3, Gårdaån 4 2,8 7, ,6 2,3 Grönån 3 1,9 7, ,7 2,2 Solbergaån 2 2,7 6, ,5 1,9 Vallerån 0 3,0 6, ,7 6,7 2 Väla bäck 0 2,0 7, ,8 14,5 2,3 Nolån/Sköldsån 1 2, ,3 2,2 Hålldammsbäcken 0 2, ,8 Kvillen 0 1, Lärjeån 1 2,6 7, ,9 2,5 Kvillebäcken 0-7, Säveån 4 1,9 7, ,58 2,6 Mölndalsån 4 2,4 7, ,7 1 Kungsälvsbäcken 0 0, Ytterbybäcken/Kyrkebäcken 0 2, ,9 4 Konnektiv itet Bastån är det biflödessystem som uppvisar lägst ph värde 5.5. Här påträffades inga musslor. Systemet har även definitivt vandringshinder från huvudfåran. Här är det viktigt att få upp ph-värdet i första hand. Vattnets näringsstatus bör kontrolleras. Etablering av allmän dammussla och spetsig målarmussla borde vara möjlig. För den spetsiga målarmusslan är det troligen viktig att även konnektiviteten höjs. Stallbackaån hyser populationer av allmän dammussla med föryngring. Bottnarna är finkorniga. Vattendraget har höga näringshalter och skulle må bra av att få ner dessa något. Om näringshalten och också konnektiviteten förbättras borde spetsig målarmussla kunna etableras. Kanske även flat dammussla är möjlig att etablera. Ryrbäcken är ett naturreservat med skötselplan. Vattendraget har naturliga vandringshinder och låga vattenstånd. Här påträffades inga musslor. Näringshalten är hög och borde åtgärdas. Inga åtgärder för etablering av stormusslor föreslås. Åkerströmsån har tidigare hyst flodpärlmussla. Konnektiviteten är god och öring och lax finns. Information om ph och näringshalt bör tas fram. Återetablering av flodpärlmusslan borde vara en möjlighet.

18 Slumpån är det biflödessystem med högst musselstatus. Här finns allmän dammussla, flat dammussla och spetsig målarmussla, alla med föryngring. Näringshalterna är höga och bör minskas. Vissa delar i systemet har lågt ph och behöver få upp det lite till. Konnektiviteten är låg och bör åtgärdas särskilt med tanke på att Slumpån är det näst största systemet och en viktig nod för spridning av musslor till andra delar av Göta älvs vattensystem. Sollumsån hyser en större population av flodpärlmussla med föryngring. Området är skyddad och insatser för flodpärlmussla har gjorts i ett tidigare LIFE-projekt (WWF 2016). Brattorpsån uppvisade inga extremt dåliga värde på miljödata men inga musslor påträffades. Etablering av allmän dammussla och spetsig målarmussla borde vara möjlig. Sannersbybäcken uppvisade inga musslor. Utsatt för uttorkning. Det saknas tillräcklig med data för att ge råd om musseletablering. Västerlandaån uppvisade inga musslor. Inga extrema värden på miljödata. Flodpärlmussla har troligen funnits. Lax och öring finns. Återetablering av flodpärlmusslan borde vara en möjlighet i de övre delarna av vattendraget. Etablering av allmän dammussla och spetsig målarmussla borde vara möjlig. Ryrsjöbäcken/Kärraå uppvisade inga musslor. Det saknas tillräcklig med data för att ge råd om musseletablering. Torskogsbäcken uppvisade inga musslor. Det saknas tillräcklig med data för att ge råd om musseletablering. Bäcken är omgiven av artificiell mark vilket kan innebära avrinning av diverse miljöstörande ämnen som borde undersökas. Gårdaån hyser allmän dammussla med föryngring. Dock var bestånden endast enstaka individer. Gårdaån har mycket höga näringshalter som skulle behöva fås ner. I Gårdaån fann vi också glochidier av allmän dammussla, flat dammussla och spetsig målarmussla. Etablering av flat dammussla och spetsig målarmussla borde vara möjligt. Grönån hyser populationer av allmän dammussla och flodpärlmussla. Flodpärlmussla fanns i större bädd i Slereboån. Ingen konstaterad föryngring hos arterna, däremot fynd av glochidier av allmän dammussla, flat dammussla och spetsig målarmussla. Näringshalterna är höga och bör fås ner. Grönån är Göta älvs fjärde största biflödessystem och en viktig nod för vidare spridning av musslor. Här bör alla musselarter kunna vara etablerade. Solbergaån hyser enstaka musslor av flodpärlmussla och allmän dammussla. Ingen konstaterad föryngring. Uppvisar inga extrema värden för ph och näringsrikedom. Har utsatts för stark fysisk påverkan med rensning, rätning och fördämningar som bör åtgärdas. Vallerån uppvisade ingen förekomst av musslor. Vattendraget är omgivet av artificiell mark och trädgårdar. Den artificiella markanvändningen kan innebära avrinning av diverse miljöstörande ämnen. En hel del förekomst av klipp och organiskt material i vattendraget som borde rensas. Det vore också bra att informera och försöka påverka boende att inte tippa trädgårdsavfall i vattnet. Etablering av allmän dammussla borde vara möjligt.

19 Väla bäck uppvisade inga musselpopulationer. Vattendraget innehöll en hel de fint organiskt material. Erosion och tillförsel av organiskt material bör minskas. Etablering av allmän dammussla och spetsig målarmussla därefter borde vara möjligt. Nolån hyser allmän dammussla med föryngring. Har relativt höga näringshalter som vore bra att få ner. Det finns en hel del organiskt material och fysisk påverkan med rensning och rätning som bör åtgärdas. Etablering av spetsig målarmussla borde vara möjlig. Glochidier av arten fanns i vattendraget. Kanske även etablering av flat dammussla är möjlig. Hålldammsbäcken uppvisade inga musselförekomster. Vattendraget är omgivet av artificiell mark och trädgårdar. Den artificiella markanvändningen kan innebära avrinning av diverse miljöstörande ämnen som borde undersökas. Det saknas tillräcklig med data för att ge råd om musseletablering. Glochider av allmän dammussla, flat dammussla och spetsig målarmussla fanns. Kvillen uppvisade inga musselförekomster. Utsatt för en hel fysisk påverkan. Det saknas tillräcklig med data för att ge råd om musseletablering. Lärjeån hyser enstaka musslor av flodpärlmussla. Vattensystemet har mycket höga näringshalter som måste fås ner. Vattendraget är utsatt för tippning och dagvattenavrinning som behöver ses över. Lärejeån är femte största biflödessystem i Göta älvs vattenssystem och en viktig nod för musselförekomster. Framtida etablering av allmän dammussla, flat dammussla och spetsig målarmussla bör vara möjligt och högprioriterat utöver åtgärder för flodpärlmusslans bevarande och tillväxt. Ett projekt med återinplantering av flodpärlmussla har utförts i biflödessystemet (Wengström 2012). Kvillebäcken uppvisade inga musselfynd. Vattendraget har extremt högt konduktivitetsvärde och mycket höga näringshalter. Är utsatt för uttorkning. Kan inte ge några rekommendationer om musseletablering. Säveån hyser flera musselpopulationer med konstaterad föryngring hos allmän dammussla och är det största biflödessystemet. Det är därför en viktig nod för musselförekomster. Vattendraget är på flera lokaler omgivet av artificiell mark. Den artificiella markanvändningen kan innebära avrinning av diverse miljöstörande ämnen som borde undersökas. Fysisk påverkan som rensning, fördämningar och höga vattenflöden bör åtgärdas. Mölndalsån hyser även den flera arter inkluderande flodpärlmussla med föryngring. Biflödessystemet är det tredje största och utgör en viktig nod för musselförekomster. Vattendraget är på flera lokaler omgivet av artificiell mark. Den artificiella markanvändningen kan innebära avrinning av diverse miljöstörande ämnen som borde undersökas. Fysisk påverkan som rensning och fördämningar bör åtgärdas. Kungsälvsbäcken uppvisade inga musselpopulationer. Bäcken är omgiven av artificiell mark som kan innebära avrinning av diverse miljöstörande ämnen som borde undersökas. Det saknas tillräcklig med data för att ge råd om musseletablering. Ytterbybäcken uppvisade inga musselpopulationer. Bäcken har hög näringshalt. Den är på vissa ställen omgiven av artificiell mark som kan innebära avrinning av diverse miljöstörande ämnen som borde undersökas. Etablering av allmän dammussla borde vara möjlig.

20 Åtgärder Här diskuterar vi kort och översiktligt möjliga åtgärder för att förbättra de sämre miljöförhållande för musselsamhällena som vi har uppmärksammat här. Försurning Sedan 1976 har storskalig kalkning av sjöar och vattendrag i Sverige utförts som en viktig miljöåtgärd för att minska försurningen på grund av nedfallet av sura ämnen orsakade av luftburna utsläpp av svavel- och kväveföreningar. Sedan dess har åtgärder gjorts mot dessa utsläpp och nedfallet av sura ämnen har minskat ordentligt och beräknas fortsätta minska. Det beräknas ändå dröja många decennier innan de svenska vattnen har återhämtat sig. Även skogsbruket bidrar och har bidragit till försurningen. Både i Norge och Sverige har åtgärder med kalkning visat sig ha positiva effekter på flodpärlmusslors rekrytering (Degerman et al 2009). Fortsatta kalkningsinsatser kommer att vara nödvändiga. Andra åtgärder kan för att öka ph kan vara askåterföring och kalkfilterdiken. Värdena på ph i Göt älvsvattensystem är överlag idag goda. Men, troligtvis drabbades många musselpopulationer i Göta älvs vattensystem av tidigare låga ph-värdena. Det kan betyda att den låga utbredning vi ser idag till del beror på de historiskt låga ph-värden som kan ha lett till utdöende av många populationer. För att reparera den skadan snabbare än naturlig återinvandring kan åstadkomma kan återinplantering av olika musselarter vara en god åtgärd (se nedan). Övergödning Många av vattendragen i Göta älvs vattensystem har mycket höga näringshalter. Flodpärlmusslan framstår som den mest känsliga för höga näringshalter. Beroende på omgivande markanvändning kan olika åtgärder såsom odling av fånggrödor, ekologisk odling, vallodling, skyddszoner, undvika gödsling eller plöjning på hösten och anläggande eller restaurering av våtmarker och dammar eller anläggning av ekologiskt funktionella kantzoner göras. Förhindra utsläpp från avlopp är också en viktig del för att minska övergödningen. Idag gör många kommuner i omfattande arbete för att ta bort och minska antalet enskilda avlopp eller förbättra dessa. Det finns också möjlighet till utveckling inom de kommunala reningsverken. Konnektivitet Det är viktigt med spridningsvägar i vattendragen. Många av musslornas värdfiskar behöver ha möjlighet att vandra. I första hand bör man utreda möjligheten att riva ut vandringshinder. I andra hand kan man fundera på att skapa en faunapassage. Det finns flera olika typer av passager. Handlar det om en vägtrumma kan man se till att det blir en rätt dimensionerad halvtrumma eller bro med naturlig botten. En studie av släktskap och genetisk variation mellan glochidieindivider och vuxna musslor i hela systemet skulle kunna ge ytterligare kunskap om hur spridningen har sett ut och ser ut i systemet som helhet. En kunskap som kan vara värdefull vid beslut och prioriteringar av åtgärder. Avrinning av miljöstörande ämnen Stormusslor speciellt unga individer är känsliga för olika miljöstörande ämnen i vatten (Young 2005). Dagvattenavrinning, industriutsläpp, tippning av avfall med mera bör kontrolleras. Här saknas data och kunskap om eventuell påverkan på musslorna idag.

21 Organiskt material Tillförsel av organiskt material från diken och omkringliggande mark kan påverka musslornas miljö kraftigt. På flera lokaler har t ex erosion, betande djur och inbäddning noterats som ett möjligt problem. I nedre delen av diken som mynnar i ett prioriterat vattendrag kan man skapa sedimentationsfällor. Ett sätt kan vara att låta dikets nedersta del sluta i översilning av marken. En annan åtgärd kan vara att anlägga en grävd slamgrop, men då krävs återkommande skötsel och tillsyn. Diken som inte längre används i skogs- eller jordbruksproduktion bör läggas igen med t.ex. en propp för att minska sedimentation till vattendragen (Degerman et al 2009). För att erosionssäkra stränder kan man indirekt minska risken för erosion genom att placera stenar och död ved i vattendraget för att styra bort vattenströmmar från känsliga områden. Stränderna bör utformas med låg strandlutning för att tillåta översvämningar. Översilningsängar renar och sedimenterar vattnet. Det är även bra miljöer för en ökad biologisk mångfald. Andra åtgärder för att hindra erosion kan vara att armera stränderna med exempelvis grövre sten vid känsliga områden. Betande djur bör stängslas av. Djur som trampar i stränderna ökar erosionen i vattnet. Man bör även ta hänsyn i skogs- och jordbruket så att körskador i vattendragen undviks (Degerman et al 2009). Fysisk och strukturell påverkan De flesta vattendrag utanför jordbruksmark och slättmark har blivit rensade för att underlätta flottning, vattenkraftutnyttjande och avrinning. För att återställa dessa vattendrag kan man utföra åtgärder som att föra tillbaka block och stenar till vattendraget, återföra naturgrus, lufta och spola bottnarna och tillföra död ved. Detta skapar en struktur och bättre bottnar i vattendraget (ekologisk restaurering av vattendrag). Det är viktigt att skapa mindre strömpartier i vattendraget. Stora block, större sten, stensamlingar och död ved stabiliserar botten och ger musslorna skydd mot hög strömhastighet. En varierad bottentopografi gynnar artdiversiteten. Grusbottnar kan fungera som lekbottnar för fisk och settlingbottnar för småmusslor. Spola bottnarna kan vara aktuellt om högflöden saknas i vattendraget så de inte slammar igen (Degerman et al 2009). Vattenflöden är inte en faktor vi har analyserat här men skulle kunna påverka. Torrläggning av ett vattendrag kan helt slå ut musslorna. Vid onaturligt låga vattenhastigheter sedimenterar partiklar på botten och kan kväva bottenlevande djur såsom musslor. För värdefulla vatten är rekommendationen att det ska finnas procent av årsmedelvattenföringen vid lågvattenföring (sommar som vinter). Det bör också finnas restriktioner kring bevattning vid torka. Återintroduktion Om historiska miljöstörningar såsom lågt ph, uttorkning eller dämmen har slagit ut musselpopulationer och vattendragen idag har en miljö med god förhållanden för musslor så kan återinförsel av musselarter vara en värdefull åtgärd. Vid återintroduktion av arter är det viktigt att hämta individer från en population som är så genetiskt lika den som fanns innan som möjligt. Individer skulle eventuellt kunna hämtas från sjöar i systemet som hyser en större population. Ett annat alterntiv är att värdfiskar infekteras med glochidier från gravida musslor på labb för senare utsättning. Ett projekt med infektion av öring med flodpärlmussla och utsättning av dessa har utförts i Lärjeåns system 2010 (Wengström 2012). Resultatet blir

22 dock synligt först om 5-10 år på grund av flodpärlmusslans långsamma tillväxt. I Tjeckien har man även utvecklat en metod för att på labb infektera fisk och sedan föda upp de musslor som släpper från fisken tills de når ett mindre känsligt stadium och därefter sätta ut dem i vattendraget (Degerman et al 2009). Innan man sätter in åtgärder med återintroduktion av musslor är det viktigt att man har utrett orsaken till varför arten tidigare har försvunnit från vattendraget och att man först har gjort åtgärder för detta. Referenser Aldrige mfl Freshwater mussel abundance predicts biodiversity in UK lowland rivers. Aquatic Conservation: Marine and Freshwater Ecosystems 17, Akiyama Factors causing extinction of a freshwater pearl mussel Margaritifera laevis in Japan (Bivalvia: Unionoida). Ph. D. thesis Hokkaido University. Bertilsson och Jonsson Inventeringsmetodik med undervattensvideokamera för studier avstormusslors förekomst och tätheter från vägbroar. Rapport 2012:138, Trafikverket. Degerman, Alexandersson, Bergengren, Henrikson, Johansson, Larsen och Söderberg Restaurering av flodpärlmusselvatten. Världsnaturfonden WWF, Solna. Grabarkiewicz och Davis An introduction to freshwater mussels as biological indicators. EPA-260-R U.S. Environmental Protection Agency, Office of Environmental Information, Washington, DC. Gustavsson och Jonsson Anlagda dämmen och andra vandringshinder påverkan på stormusslors möjlighet till föryngring. Projektrapport Fortum, miljöfond. Göta älvs vattenvårdsförbund Fakta om Göta älv. En beskrivning av Göta älv och dess omgivning Göta älvs vattenvårdsförbund. Hegeman Modeling freshwater mussel distribution in relation to biotic and abiotic habitat variables in the middle fork John Day River, Oregon. Master of Science in Ecology, Utah University. IUNC Red List of Threatened Species. Pseudanodonta complanata. IUNC McIvor Freshwater mussels as biofilters. Ph. D. thesis University of Cambridge. Naturvårdsverket Handledning för miljöövervakning. Undersökningstyp: Stormusslor. Stockholm: Naturvårdsverket, Version 1:2: Vaughn och Taylor Impoundments and the decline of freshwater mussels: a case study of an extinction gradient. Conservation Biology 13(4) Vaughn och Hakenkamp The functional role of burrowing bivalves in freshwater ecosystems. Freshwater Biology 46, von Proschwitz Göteborgs Naturhistoriska Museum Årstryck 2005.