Läkarutbildningssystemet i Chile

Transkript

1 Läkarutbildningssystemet i Chile Författare: Helena Rönnqvist Anna Östlund Bredd och fördjupningskurs Ht 2010, Termin 10 Läkarutbildningen Mars 2011 Medicinska fakulteten, Lunds universitet Box 157, LUND

2 Innehållsförteckning Inledning s. 3 Historia. s. 3 Intagningssystem.. s. 4 Utveckling av läkarutbildningen.. s. 4 Referenser (Introduktion, Historia, Intagningssystem, utveckling av läkarutbildningen) s. 4 Analys och jämförelse med Sverige. s. 5 Medicinutbildningen i Chile. s. 5 Referenser (medicinutbildningen i Chile). s. 7 Analys och jämförelse av medicinutbildningen i Sverige och Chile.s. 7 Specialistutbildningen i Chile s. 8 Referenser (Specialistutbildningen).. s. 10 Jämförelse med Sverige och analys.. s. 10 Tips och råd för dig som vill åka på utbyte till Valparaíso... s. 12 Turistguide Valparaiso.. s. 15 Turistguide Viña del mar... s. 17 Turistguide Santiago.. s 18 Resor och utflykter från Valparaíso... s. 20

3 Inledning I Chile börjar man vanligtvis skolan i 6 års ålder. Utbildningen består av 8 års grundskola (basico) som motsvarar låg-, mellan- och högstadium. Därefter följer 4 år av högre studier (medio) motsvarande gymnasiet i Sverige. År 2006 visade siffror att 93 procent av alla barn och ungdomar mellan 6-18 år var inskrivna i grundskolan och i åldrarna var 41 procent inskrivna på en universitetsutbildning (1). Cirka chilenska studenter är inskrivna på läkarutbildningen på sammantaget 26 universitet (2). Majoriteten av universiteten är privata. Grundutbildningen är fem år med efterföljande två års allmän tjänstgöring. Ett antal väljer sedan att specialisera sig inom något område. Studenterna får betala hela utbildningen fram till och med specialistutbildningen. Jämfört med Sverige är utbildningen konservativ och hierarkin på sjukhuset påtaglig. Studenterna får på de kliniska terminerna ta mycket ansvar och deras uppgifter kan jämföras med en underläkares i Sverige. Inom varje specialitet krävs detaljerad kunskap hos studenterna och de blir förhörda mycket av läkarna. Detta upplevdes till en början som lite obehagligt men mer och mer insåg man att det faktiskt var en bra metod för att lära sig. Historia Från mitten av 1800-talet fram till år 1924 var det statliga universitetet Universidad de Chile det enda lärosäte för att studera medicin. I slutet av 20-talet grundades den andra medicinska fakulteten i landet och därefter fram till 80-talet formades medicinska fakulteter hos ett flertal idag fortsatt mycket ansedda stora universitet, alla privata. Under 1980-talet skedde stora förändringar inom utbildningssystemet på universitetsnivå inom Chile och hela Latinamerika. Den dåvarande regeringen i Chile med Augusto Pinochet som ledare, beslutade att effektivisera resurserna till universitetsutbildningarna. Detta skulle ske genom minskat stöd till de statliga universiteten och istället stödja etablering av privata skolor. Under detta årtionde bildades således fler universitet än vad som gjorts det senaste århundradet i Chile och de flesta av dessa var privata (2). Denna utveckling har sedan fortsatt och mellan har antalet universitet ökat från 8 till 60 (1) och antalet universitetsstuderande i åldrarna har femdubblats. Ett problem som uppstod i takt med fler nya universitets etablering var och är fortfarande att säkra utbildningskvaliteten. Det finns numera ett flertal organisationer vars uppgift är att kontrollera kvalitet av både universitet och olika utbildningar. Frågan om huruvida privata nya universitet, vars antagningkriterier främst baseras på inskrivnings- och terminsavgifter, verkligen håller samma standard som äldre mer etablerade universitet är fortfarande mycket debatterad (2). Antalet universitet i Chile som erbjuder läkarutbildning, samt antagna studenter, har de senaste årtionden dubblerats. Trots detta är det brist på läkare i Chile(1). På varje läkare går det cirka 700 invånare i Chile (3) jämfört med en på cirka 300 i Sverige (4). Det finns nu 26 läkarutbildningar i Chile, av dessa är 6 statliga och resterande privata. Antagningen sker en gång per år och i genomsnitt erbjuds 80 platser per lärosäte (5). År 2007 beräknades det totala antalet läkarstuderande i Chile vara (2).

4 Intagningssystem När studenterna avslutar sin motsvarande gymnasieutbildning gör de som vill komma in på ett erkänt universitet ett nationellt prov, La prueba de seleccion universitaria (PSU). Provet består av flera deltester. Kognitiv förmåga och problemlösning testas inom de ämnen som är obligatoriska på gymnasiet, det vill säga språk och kommunikation, matematik, historia och samhällskunskap samt naturvetenskapliga ämnen. I stort sett alla som studerar vidare gör provet direkt utan uppehåll efter gymnasiet. De traditionella etablerade universiteten har en lägsta gräns för att komma in på universitetet på cirka 475 poäng. För medicinutbildningen krävs generellt höga poäng och antagningsgränsen brukar ligga mellan poäng. De nya privata universiteten kan däremot själva välja om de vill ta hänsyn till poängen från PSU vid antagning, något som bidrar till osäkerheten kring utbildningskvalitet. Varje student har möjlighet att söka valfritt universitet och intagningen baseras dels på gymnasiebetyg och dels på det nationella provet PSU (6). Kostnaderna för att skriva in sig på universitetet varierar mycket liksom årsavgifterna men i genomsnitt kostar inskrivningen runt 3700 kronor och årsavgifterna runt Det finns dock möjligheter att söka stipendier samt få hjälp med lån men då avgifterna stigit mycket de senaste åren begränsas ändå möjligheterna för begåvade studenter från fattigare familjer. Information om socioekonomisk status hos studenterna samt vilken typ av grundskola, privat eller statlig, de har gått på, är svår att hitta. Medicinska fakulteten på universitetet Universidad de Chile uppger dock att 30 procent av studenterna har gått på statlig skola medan 70 procent har gått på delvis eller helt privata skolor (2). Utveckling av läkarutbildningen Enligt en AT-ansvarig läkare på universitetet i Valparaíso planeras inga direkta förändringar i utbildningen. Inga planerade ändringar går heller att hitta på utbildningsministeriets hemsida eller andra associerade internetsidor. En redan pågående och icke påverkbar förändring sker hela tiden och det är förhållningssättet mellan läkarstudenter och patienter. Tidigare fick studenterna lov att undersöka patienterna bäst de ville och till och med operera utan att patienterna hade någonting att säga till om. I takt med att samhället blir modernare och att hierarkin och maktförhållande mellan läkare, annan vårdpersonal och patienter minskar tas mer hänsyn till patienternas önskan och vilja. Det blir vanligare och vanligare att patienter nekar studenter att delta under konsultationer och undersökningar. Möjligheten att lära sig arbetet genom mycket praktisk övning minskar således. Referenser 1. Medina E. L. Kaempffer A. M. Medicina y otras Carreras de la Salud en Chile. Un análisis preliminar. Revista Médica de Chile. 2007; 135: Armas R. Goic A. Informe sobre la Situación Actual de la Educación Médica en Chile. Academia de Medicina del Instituto de Chile Giaconi J. La educación médica privada en Chile. Revista chilena de pediatría. 2002; 73(4): Sveriges läkarförbund. Sverige behöver fler läkare (Elektronisk). Tillgänglig:

5 5. Matasanos. Review: Estudiar medicina en Chile (Elektronisk) ( ) Tillgänglig: AT-läkare. Universidad de Valparaíso Analys och jämförelse med Sverige För att söka in till läkarutbildningen krävs oftast goda resultat på PSU-provet samt bra gymnasiebetyg. Att ta hänsyn till både betyg och ett prov (som kan jämföras med vårt högskoleprov) tror jag är ett bra intagningssystem. Det kan jämföras med intagningen till läkarutbildningen på vissa lärosäten i Sverige, till exempel Lund där man idag söker både med högskoleprovsresultat och med gymnasiebetyg. Även om intagningssystemet verkar vara genomtänkt så gallras väldigt många studenter bort på grund av höga universitetskostnader som familjerna inte har råd att betala. De flesta elever med goda studieresultat kommer dessutom från privata gymnasieskolor. Detta bidrar till orättvisa och att främst barn från rikare familjer har råd att studera till läkare. Det är liksom i många andra länder inte riktigt accepterat att göra uppehåll i studierna vilket gör att majoriteten som utexamineras är väldigt ung och inte har så mycket andra livserfarenheter än studier. Själv har jag haft flera års uppehåll innan jag startade läkarprogrammet och tycker att jag har haft nytta av mina andra erfarenheter under läkarutbildningen. Jag upplever att svenska studenter generellt är bättre på att prata med patienter än vad chilenska studenter är. Detta är såklart en fråga om att den svenska utbildningen lägger större vikt vid bemötande av patienter men jag tycker ändå att livserfarenhet och trygghet som kommer med åldern verkar ha betydelse. /Erika Mellander Medicinutbildningen i Chile Valparaíso ett exempel Medicinska fakulteten vid Universidad de Valparaíso: Den medicinska skolan i Valparaíso grundades 1961 som huvudsäte för den medicinska fakulteten vid Universidad de Chile (1). Under Chiles politiska förändring till diktatur under 80-talet förändrades utbildningssystemet. De stora statliga universiteten delades in i mindre, mer lätthanterliga delar och marknaden öppnades även för privata aktörer. Det är under denna tid som Universidad de Valparaíso och därmed även den medicinska fakulteten blev ett eget fristående universitet (2). Den medicinska fakulteten erbjuder idag 8 olika utbildningar och totalt studerar ca 2500 grundstuderande vid fakulteten. År 2004 utvidgades fakulteten med ytterligare ett campus i San Felipe där 6 av de 8 utbildningarna ges, inklusive medicin (1). För att kunna erbjuda tillräckligt med utbildningsplatser för alla studenter samarbetar den medicinska fakulteten med flera sjukhus, där de viktigaste är sjukhusen Van Buren (Valparaíso), Gustavo Fricke (Viña del mar), Naval, Pereira, Salvador, samt 3 sjukhus i Santiago och 2 sjukhus i San Felipe (2). Universidad de Valparaíso var den första medicinska skolan som på nationell nivå använde sig av det betygsbaserade antagningssystem som används idag och vid första

6 intagningen till medicinutbildningen var poängen 802,6 och vid slutgiltigt urval 744,8 (1). Medicinutbildningen: Medicinutbildningen i Valparaíso är totalt 7 år, varav 2 år består av prekliniska studier, 3 år av kliniska studier och 2 år av allmäntjänstgöring (internado). Under hela denna tid betalar studenten för att delta i utbildningen och den årliga avgiften vid Universidad de Valparaíso uppgår till pesos motsvarande drygt svenska kronor. Utöver detta tillkommer en ansökningskostnad motsvarande ca 1700 kronor (1). Under AT-perioden får studenterna vid de statliga universiteten, och därmed i Valparaíso, 40 % avdrag på denna avgift eftersom de då delvis deltar i arbetet. Detta gör medicinutbildningen i Valparaíso till den näst billigaste i landet (2). Bild: Den chilenska studieplanen, främst för att ge en översikt över terminsuppdelning. (1) Varje år är uppbyggt av block med olika kurser och ovan kan det chilenska kursschemat ses som en överblick över uppbyggnaden. Varje block av utbildningen i Valparaíso avslutas med en tentamen inom detta ämne bestående av en teoretisk och en praktisk del. Att klara detta är obligatoriskt för att passera vidare till nästa kurs. Skulle man misslyckas med någon del finns det möjlighet att göra om denna en gång och att ansöka specifikt om ett tredje försök. Misslyckas dessa försök måste man gå om blocket. Medicinutbildningen måste vara klar inom 10 år och halkar man efter för mycket kan man därför inte slutföra sina studier. Att medicinstudenterna misslyckas med sina tentamina hör dock till ovanligheterna så detta är ett litet problem i realiteten. Studenterna söker placering för allmäntjänstgöring utifrån de betyg de fått under de första fem årens studier och högre betyg ger studenten större möjlighet att påverka var denne hamnar. I allmäntjänstgöringen ingår blocken internmedicin, kirurgi, gynekologi/obstetrik samt pediatrik, landsbygds praktik, samt ett kortare block med ofthalmologi, traumatologi, anestesi, otorringolaryngi och urologi. Varje skola är ansvarig för att erbjuda sina studenter platser för internado. De flesta av skolorna klarar av att tillgodose detta genom att erbjuda platser på något av de sjukhus som är knutna till universitetet inom regionen. I ett fåtal fall, till exempel Universidad del Mar, så blir studenterna tvungna att åka till en annan region för att göra sina placeringar. Efter allmäntjänstgöringen är det möjligt att göra en specialistutbildning eller att direkt arbeta som allmänläkare, varför studenterna bör vara förberedda och ha

7 tillgodogjort sig de kunskaper de behöver för att göra detta. Universitetet i Valparaíso är därför stolta över den stora mängd praktik med möjlighet till fullt utövande som de erbjuder studenterna (2). EUNACOM (Examen Único Nacional de Conocimientos de Medicina) AT-prov: Allmäntjänstgöringen avslutas med ett nationellt prov som utfärdas och sammanställs av ASOFAMECH, (la Asociación Chilena de Facultades de Medicina). Detta är en förening med utbildningsövervakande funktion och består av representanter från de äldsta och mest respekterade medicinska skolorna: U. Andrés Bello, U. Austral de Chile, P. U. Católica de Chile, U. Sma Catholic. Conception, U. Antofagasta, U. Chile, U. Concepcion, U. de La Frontera, U. Los Andes, U. Mayor, U. San Sebastian, U. Santiago de Chile och U. Valparaiso. Tidigare var AT-provet frivilligt, men detta har nu ersatts av EUNACOM, som är ett obligatoriskt prov för att få arbeta och delta på de statligt finansierade läkarmottagningarna och specialistutbildningarna. EUNACOM består av en teoretisk del (EUNACOM-ST) som ges vid samma tidpunkt över hela Chile en gång per år och en praktisk del (EUNACOM-SP) som ges individuellt vid de olika sjukhusen. Det teoretiska provet består av 180 frågor under 180 min uppdelat på två pass á 90 min. Provet skrivs både av de som examinerats från de chilenska universiteten samt av läkare från andra länder och ger i detta fall en licens att praktisera i Chile. År 2010 skrevs provet den 15 december och 1694 personer hade anmält sig för att delta. 1184, och därmed alla, nyligen examinerade chilenska studenterna fanns anmälda, 377 anmälda var från andra länder och resterande 133 var specialfall av försenade examinerade studenter samt studenter som tidigare misslyckats. År 2009 rankades Universidad del Valparaíso på plats 7 av 16 enligt resultatet på detta prov (3). Referenslista: 1. Universidad de Valparísos officiella hemsida: 2. Dr De La Torre, specialist i gynekologi och obstetrik vid Hospital Van Buren, Valparaíso. 3. Den officiella hemsidan för EUNACOM (Examen Único Nacional de Conocimientos de Medicina): Analys och jämförelse av medicinutbildningen i Sverige och Chile Systemet för den medicinska utbildningen i Chile påminner till stor del om det Svenska. Uppdelningen i prekliniska, kliniska och at-terminer är i stort sett identiska och även de olika kurserna inom terminerna påminner stort om det svenska systemet. Den stora skillnaden är att utbildningen erbjuds vid fler universitet samt att en del av dessa är privata. Detta har lett till att man i Chile har ifrågasatt standarden på utbildningen och ett centralstyrt kontrollorgan av utbildningen har efterfrågats. Ett steg i denna riktning är tillkomsten av det obligatoriska och standardiserade Atprovet EUNACOM som gör att den teoretiska utbildningsnivån kan jämföras mellan skolorna. Trots detta anses standarden god i Chile jämfört med många andra

8 Sydamerikanska länder. Det faktum att man kan arbeta som allmänläkare med ansvar för akuta tillstånd och kirurgi ensam på landsbygden direkt efter de 7 åren ställer givetvis högre krav på praktisk erfarenhet och förmåga att arbeta självständigt än i Sverige. Tidigare har man haft större ansvar under allmäntjänstgöringen och många studenter kunde tidigare till exempel operera självständigt efter denna placering. I takt med att studenterna blivit fler och stämningarna mot läkare ökat i Chile så har denna hands on practice minskat något vilket gör att utbildningen ännu mer börjar närma sig den Svenska. Tyngdpunkten under allmäntjänstgöringen skiljer sig åt mellan de båda länderna vilket kanske speglar en viss skillnad i samhället och vårdsystemet. I Chile krävs till exempel att varje läkare har kunskap i obstetrik då fler barn föds och en högre andel barnafödande sker på mindre kliniker på landsbygden. I Chile kan studierna kanske betraktas som något hårdare då utbildningen måste vara avklarad inom 10 år, vilket begränsar antalet möjliga omtentor mer än i Sverige. Den individuella betygssättningen som avgör at-plats kanske också bidrar till ett något hårdare studieklimat. En annan stor skillnad är givetvis det faktum att man under både basutbildning, allmäntjänstgöring och specialistutbildning måste betala för sin utbildning. Detta begränsar möjligheten att studera till läkare och studenterna kommer framförallt från medel och överklass. Dessutom blir studenterna beroende av sina föräldrar en längre tid och det är inte ovanligt att de bor tillsammans med partner och barn hos sina föräldrar. Friheten att flytta på sig under sin allmäntjänstgöring begränsas även av att det är respektive universitet som tillhandahåller dessa platser. /Helena Rönnqvist Specialistutbildningen Chile Specialistutbildningen i Chile är generellt 3 år och specialiteterna delas in i básicas, primarias och subespecialidades. Básicas är de fem grundspeciliteterna som funnits med från start nämligen internmedicin, kirurgi, psykiatri, gynekologi och obstetrik samt pediatrik. Under åren har det tillkommit ett flertal grundspecialiteter (primarias) utöver dessa. Medicinskolorna skapar sina egna specilistutbildningar och söker sedan om godkännande från en statlig organisation ASOFAMECH-Asociación de Facultades de Medicina de Chile, varför det nu finns en uppsjö av olika specialiteter. Subespecialidades är de vidareutbildningar som är möjliga att söka efter att man har en grundspecialitet (1). I Chile betalar man för sin specialistutbildning. Kostnaden är ca 3000 euro per år, vilket självklart är mycket pengar för en nyutexaminerad läkare. Ungefär 40 % har ekonomiskt möjlighet att börja sin specialistutbildning direkt och betala hela utbildningen. 30 % löser det genom att betala för sitt första år och sedan kan de börja jobba inom specialiteten under sin utbildning genom att gå jourer och ta extra pass. Läkarna i det statliga systemet har rätt till dagars semester varje år och specialister arbetar ogärna extra då ersättningen för detta är mycket låg. För att täcka upp behovet av läkare, bland annat under semestertider, krävs därför ofta hjälp från specialister under utbildning. Jobbar man extra på detta sätt får man ofta precis ihop till kostnaden för utbildningen, men det krävs att man har möjlighet att bo hemma hos sina föräldrar och för övrigt bli försörjd av dem. Det är alltså inte alls ovanligt att läkarna fortfarande bor hos sina föräldrar under sin specialistutbildning (2).

9 Ett tredje sätt att hantera kostnaden för utbildningen är att skriva ett kontrakt med staten på 6 år där man ger löfte om att arbeta som allmänläkare någonstans på landsorten i Chile. Staten ger en då lön under dessa år och när man fullgjort sin tjänst får man sin specialistutbildning betalad. Efter 3 år kan man börja söka sin specialistutbildning och kommer man in kan man börja specialisera sig och sedan får man återvända till landsortssjukhuset och slutföra sin utlovade tjänst där. Det blir alltså totalt 9 år med statligtjänstgöring och specialistutbildning, men sen är man fri att arbeta var man vill. Denna lösning med statlig sponsring av utbildningen i utbyte mot tjänstgöring på landsbygden har uppkommit på grund av det svaga intresset från chilenska läkare att jobba utanför de större städerna. Ungefär 30 % väljer att nå sin specialistexamen på detta sätt och många anser att det är fördelaktigt då man ändå har lika hög lön som allmänläkare som man sedan får som färdig specialist. Skulle man dock 2 år in på det statligkontraktet tröttna på att bo på landsbygden och inte har lust att fullfölja sin tjänstgöring krävs man på en kraftig straffavgift. Lönen för läkare, specialist eller inte, ligger för övrigt på mellan euro per månad lite beroende på sjukhus och specialitet. Många av specialistläkarna väljer dock att arbeta, åtminstone en del av sin arbetstid, privat och där är det en helt annan nivå på lönerna (2). Vid intagning till specialistutbildningarna söker läkarna på resultat från det nationella provet som de gör i slutet av sin AT-utbildning, el Nuevo Examen Único Nacional de Conocimientos de Medicina. Detta test måste man även göra som utländsk läkare om man vill specialisera sig i Chile.(3) Bestämmer man sig för att göra den statliga tjänstgöringen samlar man också poäng som kan räknas in i antagningen. Poängen baseras på antalet timmar man jobbat, om man utfört kirurgi, deltagit i samhällsarbete utanför sjukhuset och om man fått något medicinvetenskapligt publicerat. Man har totalt 6 år på sig att samla poäng, men många har tillräckligt med poäng redan efter 3 år för att kunna söka sin specialistutbildning (2). Varje sjukhus som har specialistutbildningar har egna test som utförs i slutet av utbildningen för att certifiera läkaren. Det finns alltså inga gemensamma nationella prov för varje specialitet. För att kontrollera kvaliteten på utbildningarna finns istället den statliga organisationen ASOFAMECH som tidigare nämnt, som godkänner de olika specialistutbildningarna (4). Har utbildningen inte blivit ackrediterad av dem kommer den inte få många läkare som vill betala för den. Det är framför allt de statliga sjukhusen som håller i specialistutbildningarna och mycket få privata aktörer finns. Ett problem som dock uppstått är att en del privata sjukhus börjat ge vissa specialistutbildningar, då de tjänar mycket pengar på det. Flera läkare börjar utbildningen och betalar en hel del, men något år in i specialistutbildningen visar det sig att den inte blir godkänd av ASOFAMECH. Läkarna avslutar då ofta utbildningen, då en specialistutbildning som blivit underkänd av ASOFAMECH inte har något gott rykte.(2). En annan möjlighet att uppnå en specialistexamen är att man kan börja jobba som allmän läkare på ett sjukhus och sedan på sjukhuset få intresse för en specialitet och när man jobbat 5 år inom det området kan chefläkaren på sjukhuet skicka in en förfrågan till en annan statlig organisation CONACEM-Comisión Nacional Autónoma de Certificación de Especialidades, om att godkänna läkaren som specialist. CONACEM tar sedan läkaren till något av deras ackrediterade sjukhus och låter denne genomgå tester där för att se att han eller hon är värdig specialisttiteln. Detta sätt att specialisera sig på är främst till för de lite äldre läkarna som börjat arbeta direkt och nu vill ha en officiell titel. För närvarande har cirka 80 % av

10 specialisterna i Chile en utbildning bakom sig som är godkänd av ASOFAMECH eller CONACEM, medan 20 % har en specialisttitel som erhållits efter ett program som inte är certifierat (4). Det finns två olika typer av specialist titlar postgrado eller postitulo. Postgrado innebär att man också skriver en avhandling och doktorerar, medan postitulo endast är själva specialiseringen. Flertalet av universitetssjukhusen ger endast postgrado-utbildningar och det förs just nu många diskussioner om detta bör vara standard för alla specialistutbildningar (2). Fördelningen av specialist läkare och allmänläkare har förändrats mycket de senaste åren. På 50-talet var hela 70 % av Chiles läkarkår allmänläkare, medan samma siffra 2004 låg på endast 35 %. Hos dagens läkare i Chile är intresset att jobba i primärvården lågt (5). Referenslista specialistutbildning 1. Román O. Acuña M. Señoret M. Disponibilidad de médicos en Chile al año Rev ista Médica de Chile. 2006; 134: Dr De La Torre, specialist i gynekologi och obstetrik vid Hospital Van Buren, Valparaíso. 3. Universidad de Valparaísos officiella hemsida; Tillgänglig: Román O. Señoret M. Estado actual de las especialidades médicas en Chile: realidad en el sistema público no municipalizado. Revista Médica de Chile. 2008; 136: Román O. Pineda S. Señoret M. Perfil y número de médicos generales que requiere el país. Revista Médica de Chile. 2007; 135: Socialstyrelsen, (Elektronisk) Tillgänglig: Jämförelse med Sverige och analys Den stora skillnaden i Sverige är att man här inte måste betala för sin specialistutbildning utan istället får lön och semester som vid vilken vanlig arbetsanställning som helst. Detta tillsammans med att utbildningen i övrigt inte kostar någonting gör att alla människor i Sverige oavsett ekonomisk bakgrund har möjlighet att bli läkare. I Chile är läkaryrket fortfarande en profession för fram för allt överklassen och övre medelklassen. I och med den statliga tjänstgöringen som de erbjuder läkaren att använda som betalning för sin specialitet, finns ett visst utrymme även för de utan ekonomisktstöd hemifrån. Med svenska och europeiska mått generellt får dock tvång på 6 års tjänstgöring på icke valfri ort utan möjlighet till byte av stad ses som ett dyrt pris att betala. Chile är ett avlångt land och det finns stor risk att man hamnar långt ifrån sin familj och vänner och dessutom med en budget som inte tillåter särskilt mycket resor för att besöka dem. Under sin specialistutbildning är man också i en ålder då många vill bilda familj, något som blir svårt om man inte har god ekonomi och en partner som kan ta hand om barnen. Antagningen till en specialistutbildning ser också olika ut. I Chile handlar det som sagt om ett poängsystem med bl.a. skrivningsresultat. I Sverige gäller det bara att vara godkänd på sina

11 AT-prov så att man får sin läkarlegitimation, men sedan är det mer som att söka ett jobb, där man får gå på intervju och också visa på vad man har haft för läkarvikariat. Det finns klart fördelar med båda uppläggen. Det kan kännas skönt när man anställer någon att veta att de gjort bra ifrån sig på skrivningar och andra tester, särskilt i Chile där kvaliteten på läkarnas grundutbildningar varierar. Däremot handlar valet av specialitet också om vad man eventuellt har läggning för att arbeta som och ur den synvinkeln kan det vara fördelaktigt att faktiskt ha intervjuer. Då får den som söker specialisttjänsten veta mer om vad den ger sig in på och arbetsgivaren får en chans att träffa personen och i alla fall få en känsla för om personen i fråga skulle passa bra inom specialiteten. En annan skillnad är att det i Sverige finns fasta specialiteter som tagits fram av Socialstyrelsen tillsammans med specialistföreningarna. Det finns ett antal bas-specialiteter och sedan kan man lägga till gren- och tilläggsspecialiteter (6). I Chile finns istället alla möjliga olika inriktningar eftersom varje sjukhus själva får ta fram olika specialistutbildningar. De måste visserligen godkännas av ASOFAMECH men upplägget gör ändå att det finns fler möjligheter än i Sverige att som läkare få den kompetens som man är särskilt intresserad av att ha. En annan fördel blir att man redan från början kan satsa på det man framför allt vill arbeta med och bli riktigt duktig på detta, medan man i Sverige kan behöva genomgå en specialistutbildning med alla möjliga olika delar som man kanske sedan ändå inte väljer att ägna sig åt. Nackdelen blir dock att det ofta finns vissa delmoment i varje specialitet som är mindre populära och om man som i Chile kan välja en inriktning som kanske saknar de momenten kan det i längden leda till en brist på läkaren med sådan kompetens. I Sverige finns också uppsatta målbeskrivningar och regler gällande handledare och studierektorers uppgifter samt vilka bedömningar av kompetensutveckling som bör ske. Dessa gäller i hela Sverige och sjukhus på olika håll måste följa dessa regler.(6) Detta ger en större trygghet för läkaren som utbildar sig att han eller hon får lära sig det som behövs och att man uppnår den kompetens som krävs för att arbeta inom specialiteten. Det ger också patienterna en säkerhet i att en specialistläkare i Sverige har genomgått vissa prövningar och uppnått mål som gör denne kvalificerad. I Chile finns kontrollen genom ASOFAMECH men som läkaren vet man ju inte när man börjar sin specialistutbildning om den kommer att vara godkänd under hela ens studietid. Om man får en specialistutbildningsplats på ett sjukhus som har lång erfarenhet och under många år blivit godkända kan man klart känna större säkerhet, men det är inte alltid så lätt att få en plats vid dessa lärosäten. Eftersom möjligheten också finns att bli specialist genom en utbildning som inte alls har något externt godkännande blir det också en stor osäkerhet hos patienterna som inte kan veta vilken kvalitet läkaren haft på sin utbildning. Hamnar man som patient på ett större universitetssjukhus kan man vara säker på att specialisterna har en utbildning godkänd av ASOFAMECH, men i övrigt får man ändå säga att osäkerheten är stor. Sättet i Chile att få sin specialist-titel genom att arbeta i 5 år och sedan ansöka om godkännande från CONACEM, liknar lite det systemet vi har i Sverige där man ansöker hos Socialstyrelsen. I Sverige krävs dock att man under de 5 åren fått speciell undervisning och handledning och att man har ett antal intyg om olika uppnådda kompetensmål. CONACEM har å andra sidan en kontroll genom tester som det låter läkaren genomgå efter att denne skickat in sin ansökan, men detta är under en mer begränsad tid och frågan är om man kan

12 göra en lika säker bedömning av kompetens som under en 5-årig utbildning med mer kontinuerlig uppföljning. Sammanfattningsvis är specialistutbildningssystemet i Chile av en hårdare natur än i Sverige. Läkaren får inte betalt, måste göra tester för att få börja och varje person har själv ett stort ansvar att kontrollera att man väljer en utbildning som har fått ett säkert godkännande. /Anna Östlund Tips och råd för dig som vill åka på utbyte till Valparaíso Före utbytet: Var i god tid! Mycket skall förberedas och planeras. Alla kurser ges inte under samtliga terminer och det kan därför vara bra att förbereda sig flera terminer i förväg för att verkligen försäkra sig om att ett utbyte till den studieort man önskar går att genomföra. Mer information finns på: laekare Ansökan: I ansökan skall dessa bilagor ingå: o Ansökningsblankett o Ladokutdrag på engelska, o Curriculum Vitae (CV) på engelska o 2 st passfotografier o Motivationsbrev (Letter of Motivation) Blanketter för ansökan går att finna på nätet (se länk ovan), alla bilagor lämnas till utbildningskoordinator ett givet datum terminen före den du tänkt åka. Besked om vilka studenter som får åka lämnas vanligtvis med relativt kort varsel, varför det är bra att ha tänkt igenom och planerat en del redan innan detta beslut tas. Terminsansvariga: skall godkänna och underteckna utbytesplanen. Det kan vara värdefullt att diskutera med denna vilka moment som är obligatoriska samt om man behöver styrka genomförandet av dessa moment med underskrifter från utbytesuniversitetet. Studentvisum: krävs för att studera i Chile. För att ansöka om detta visum behövs en mängd dokument som kan ta ett tag att sammanställa varför det är bra att vara ute i god tid. Dessa skall sändas till närmsta konsulat, vilket för Skåne innebär konsulatet i Göteborg, se sida: Konsulatet brukar vilja ha handlingarna senast 30 dagar före avresa och ett personligt besök då visumet utfärdas i passet är också nödvändigt. Dokumenten för ansökan är: o Intyg från Universitet eller skola i Chile att man blivit antagen till utbyte. o Personligt brev där man ansöker om visum. o Intyg från CSN att man får studielån, eller att man på annat sätt kan visa att man har tillräckligt med pengar för vistelsen. o Giltigt pass.

13 o Friskintyg från läkare att man inte har någon smittsam sjukdom. o Registerutdrag från Rikspolisregistret, internationellt. o Personbevis för ambassadärende från Skatteverket, med uppgifter om sökanden, sökandens föräldrar samt ev. make/maka/barn. o 3 foton tagna rakt framifrån. o Kostnaden beror på sökandens nationalitet. Studiemedel: Kontakta CSN i tid! Universitetet i Lund fyller vanligtvis i Ladokpoängen vilket skiljer sig från utbyten för många andra utbildningar. Detta gör ansökan lite mer komplicerad än vanligt och vi som åkt på utbytet 2010 har alla fått olika svar på vilka blanketter som skall fyllas i och även i efterhand fått komplettera med uppgifter. Stipendier: Tyvärr är det för sent att söka de flesta stipendierna då man får utbytesbeskedet ges men resebidrag från medicinska fakulteten kan sökas, se hemsidan för utbyten. Försäkring: vid Kammarkollegiet ges av universitetet. Om du planerar att resa utanför utbyteslandet så krävs en tilläggsförsäkring, de mest förmånliga brukar vara gouda: eller europeiska: Vaccination: Se över vaccinationer: Resa: Bästa sättet att komma till Valparaíso är genom att flyga till Santiago och att därifrån ta en buss till busscentralen Pajaritos eller Alameda varifrån man kan ta en buss till Valparaíso. Bussbolaget Turbus är billigt, bussarna avgår ofta och resan tar cirka 90 minuter. Lan Chile har även direktbussar till Viña del mar som går mer sällan och är något dyrare. Språket: Det erbjuds ingen språkkurs av universitetet så det kan vara en god idé att fräscha upp spanskan innan man åker. Den chilenska spanskan är känd för att vara svår, snabb och med många egna ord och uttryck, varför det kan löna sig att även ta några lektioner på plats. Under utbytet i Valparaíso: För att visumet skall gälla så måste en kopia av papper från konsulatet ges till passkontrollen på flygplatsen, var noga med att ankomstdatum tydligt syns på den stämpel du får i passet. Man måste sedan besöka PDI (Policía de investigacíones de Chile, Calle Uruguay, 174, Valparaíso, Chile, telefon: (0) ) för att visa upp visumet, registrera sig och få ett papper på detta, (detta kostar en liten summa). Med original och kopior på detta papper, visum och pass besöker man sedan Registro civíl (Esmeralda 916, Valparaíso, Chile telefon: ) som tar fingeravtryck och registrerar att man är boende i landet. Detta besök måste göras en viss tid efter ankomst i landet och är nödvändigt för att visumet skall bli giltigt. Besöket kostar en liten summa och man får komma tillbaka efter någon vecka för att hämta upp sitt chilenska identitetskort som är

14 viktigt för att få studentkort, rabatter och då du lämnar och återvänder in i landet. Första dagen söker du upp den terminsansvariga sekreteraren på medicinska fakulteten i Valparaíso på adress: Hontaneda Nº 2653, Valparaíso (precis bredvid Sjukhuset van Buren). Du får där veta om du blivit placerad på sjukhuset i Valparaíso, Viña del mar eller någon annanstans. Förbered dig med kursmålen samt eventuell lista över obligatoriska moment för terminen så att du kan berätta vad du förväntas lära dig under terminen. Boende: Varken universitetet i Lund eller Valparaíso erbjuder hjälp med att förmedla studentbostäder, däremot finns en pärm i entrén till medicinska fakulteten i Valparaíso där en del bostadsannonser finns. Andra och mer effektiva sätt att finna bostad är att leta på hemsidor som förmedlar bostadsannonser till exempel att knacka dörr eller att promenera runt och leta annonser på gatstolpar i de områden man vill bo. Det kan vara bra att läsa på och fråga runt om vilka områden som är trygga och trevliga att bo i. Generellt sett bor de flesta utbytesstudenterna och turisterna i Valparaíso i områdena el plan, Cerro alegre, Cerro conceptión eller i närliggande områden. Viña del mar är något säkrare men med mindre kulturellt utbud och de centrala delarna går vanligtvis bra att bo i. Standarden är lägre än i Sverige, gas, el och vatten betalas ofta separat och centralvärme finns sällan. Valparaíso är en stad med relativt hög kriminalitet och vissa områden bör man vara försiktig med att besöka både dag- och nattetid. Tag med en karta och fråga runt vilka områden som är ok att vistas i dag och natt. Bästa sättet att ta sig runt i Valparaíso är antingen med buss (micro), el-buss (trolley), taxibilar som följer en viss rutt (colectivos) medan vanliga taxibilar är mer osäkert. Mellan Valparaíso, Viña del mar och andra städer går tunnelbana (metro) som både är snabb och säker. Studentkort som ger en något billigare buss- och metrotaxa kan köpas på kontoret för universitet på Calle Blanco 1113, Valparaíso, Chile. Universitetet erbjuder en del idrotter och gym i Playa Ancha, fråga fakulteten för mer information. Klimatet i Valparaíso styrs till stor del av Humboldt-strömmen från Antarktis. Havet är därför ständigt kyligt och temperaturen på land är generellt lägre än inlands. Till och med på den chilenska sommaren, under december till februari, kan mornarna vara relativt svala medan temperaturen når över 30 C mitt på dagen. Eftersom husen isoleras sparsamt och då centralvärme är sällsynt kan temperaturerna inomhus ofta vara desamma som utomhus. Det rekommenderas därför att ta med varmare kläder än man kan tro behövs och ett par tjocka tofflor och flanellpyjamas kan vara den bästa investeringen du gjort! Efter utbytet:

15 Resebidrag: För att ansöka om medicinska fakultetens resebidrag skall även en blankett lämnas in vid hemkomst tillsammans med kvitto på resa samt boarding cards. /Helena Rönnqvist Turistguide - Valparaíso Allmänt Valparaíso viktig universitets och hamnstad i Chile. Hela staden är i stort sett uppbyggd av olika kullar, cerros, dit man kan promenera upp eller ta ascensores, gamla kabinbanor från sent 1800-tal. Området nedanför kullarna kallas el Plan och härifrån går bussar runt i stan och till Viña del Mar även metron har en station här. Valparaíso har en fantastisk arkitektur och plåthusen målade i alla möjliga färger gör sig mycket vackra på kort. Valpo som många också kallar staden är dock ganska nedgången och ett flertal hus och stora byggnader står helt övergivna. Säkerhet Som turist, särskilt med europeiskt utseende är staden inte helt ofarlig. Det gäller att veta vilka områden det går bra att röra sig i och man bör helst aldrig bära handväska utan bara ha lite pengar för dagen med sig i fickan. Tyvärr har man som svensk ett relativt begränsat område som det är okej att man vistas i. El Plan är på de flesta ställen okej och sedan har man de två kullarna Cerro Alegre och Cerro Concepción. I övrigt bör man vara relativt försiktig med att gå, i alla fall om man inte är där med någon som känner staden väl. Efter att solen gått ner får man absolut inte promenera upp på någon av kullarna, colectivo eller taxi är det som gäller om man ska upp eller ner därifrån. Ta sig runt Att gå runt staden är det trevligaste sättet att se Valparaíso. Colectivos, delade taxibilar med fasta stationer, är ett bra sätt att ta sig runt framför allt på kvällen. Colectivos upp till Cerro Concepción och Cerro Alegre avgår från Almirante Montt medan de till Cerro Cárcel och Bellavista går från Av Ecuador. Bussarna går ner på el Plan och tar dig runt där och vissa fortsätter även till Viña del Mar. Tunnelbanan som förbinder Valparaíso med bl.a. Viña och ett flertal stationer på vägen dit är ny och fräsch och går ca var 10 min under dagen. Taxi är dyrt och måste beställas i förväg, det är inte säkert att ta en taxi från gatan tillskillnad från i Santiago.

16 Områden Bästa kartan med flera turistattraktioner utmärkta kan du skriva ut gratis från hemsidan El Plan Den platta delen av Valparaíso där även hamnen ligger. Här finns ett antal monument att gå och titta på t.ex. Monumento a los Héroes de Iquique på torget Plaza Sotomayor. Monumentet är uppfört för att hedra martyrerna i den chilenska flottan, vilka ligger begravda där under. På el Plan ligger även en fantastisk matmarknad, Mercado Cardonal, vilken avgänsas av gatorna Yungay, Av Brasil, Uruguay och Rawson. Här säljs framför allt frukt och grönt, men det finns även fisk och en del charkbutiker på gatorna runt om. Varning bör utfärdas för att köpa fisk på eftermiddagen då den legat framme i solen hela dagen. På västsidan av el Plan ligger hamnområdet. Detta är den äldsta och mest nedgångna delen av Valpo och här bör man inte ta en promenad på egenhand särskilt inte som tjej. Om man vill ner och äta på någon av fiskrestaurangerna här är det bäst att ta med sig en chilenare som känner till området. Cerro Concepción och Alegre Två angränsande kullar som är de mest turistiga men också mest säkra att vara på. Här finns många av Valparaísos restauranger och caféer. Husen har plåtfasader målade i olika färger och detta tillsammans med kullerstensgatorna gör det till en riktigt mysig plats att strosa runt och ta en helglunch på. Utsikten där uppifrån är fantastisk. Cerro Concepción är något mer turistig medan Cerro Alegre har en mer konstnärs-bohem stil. Det finns flera hotel och hostel i området och även många studenter som hyr lägenhet eller rum här. På kvällen är det mysigt att gå ut och äta middag uppe på dessa kullar, men några klubbar finns inte eftersom det är förbjudet att spela hög musik i området. Allegretto är ett trevligt pizzaställe som oftast är fullsatt på en fredag eller lördag kväll. Adress: Pilomayo 529, Cerro Concepción. Ett snäppet finare ställe att äta på som nog har något av den bästa maten i Valpo är den franska restauranger Le Filou de Montpellier (Av Almirante Montt 382, Cerro Alegre). För senare fest får man ta sig ner till el Plan där det ligger en hel del klubbar och dansställen längs havet. El Huevo är ett av de största diskoteken med flera våningar av olika dansgolv. Framför allt en lite yngre publik runt 20 års åldern. La Piedra Feliz är ett känt dansställe där de ofta har liveband som spelar allt från jazz, blues och rock till salsa och tango. Cerro Concepción och Alegre är också centrum för unga kläddesigners, hantverksfolk och konstnärer som alla har sina små butiker här. Turistguide - Viña del Mar (Viña) Allmänt Detta är beachstaden 20 min från Valparaíso dit många Santiagobor åker på helgerna. Staden är ren och väl efterhållen med många fina planteringar av blommor och gator med vackra trädallér, det är helt enkelt Valparaísos motsats. Här finner du också Starbucks, Mc Donalds, Dominos och många andra stora amerikanska matkedjor som absolut inte finns att hitta i det mer konstnärliga Valparaíso. Säkerheten är också mycket högre och gatorna runt centrum och nere vid San Martin är säkra. På kvällen bör man dock inte promenera helt själv. Beachen

17 Det finns en lång beach som stäcker sig längs Av San Martin ända bort till nästa beachort Reñaca. Stranden har en lite board walk av trä där många är ute och joggar och tar promenader. På under sommarmånaderna (december-februari) är stranden fullpackad, men resten av året har man mycket plats för sig själv. Längs standpromenaden finns också små stånd uppställda där de säljer strandleksaker men även fina silversmycken. Det ligger även ett antal café- och glasställen som är fyllda av folk under helgerna. Reñaca är som sagt nästa beachort. Stranden är lite mindre än i Viña del mar men här finns ibland möjlighet till vågsurf och staden har en del mysiga små restauranger. Efter Reñaca höjer sig enorma sandkullar och bortanför dessa ligger Concón. En ort känd för sina skaldjursrestauranger och en beach med riktigt bra vågsurf. Det är dock mycket kallt i vattnet så våtdräkt är ett måste om man ska ge sig ut i vattnet. El Mall El Mall är ett stort shopping center i amerikansk stil. Här finns allt, men det är nästan lite väl galet att försöka handla något under helgen. Folk shoppar inte bara utan kommer till mallen för att spendera dagen. Det finns ett flertal matställen och efterrättsställen och även en stor bio och några frisörer och skönhetssalonger. Det du inte hittar i shoppingväg här finns inte att hitta i Chile! Restauranger I Viña finns många restauranger framför allt nere i San Martin-området. Tyvärr ser det ofta finare ut än vad maten smakar, vilket generellt gäller för Chile som är ett land utan särskilt spännande matkultur. Vill man ha bra utsikt kan man sätta sig på Tierra Fuego, där man bör beställa deras stek. Även på Enjoy del Mar kan man njuta av en härlig solnedgång, men maten är högst tveksam. Kanske säkrast att beställa en efterrätt och lite kaffe. Lunchmackorna är också okej. Six Bar långt ner på 8 Norte nästan vid San Martin är favoriten. Ett japansktperuanskt fusion ställe med fantastisk mat. Runt hörnet ligger deras sushi take-away, med den utan tvekan bästa sushin i Viña och Valparaíso. Perfekt att köpa med sig en låda och gå ner till stranden och se solnedgången. Lunchstället Casa del Sur på 5 Norte har superbra enkel mat både för att äta där och som take-away. Det är otroligt fräscht och billigt, en dagens kostar ca pesos. Nattliv Café Journal, klubb med elektronisk musik som fylls av studenter på onsdagskvällar och helger. Casion Municipal det stora, lyxiga casinot som ligger nere vid havet. Här finns allt i casinoväg du kan tänka dig och även returanger, barer och en klubb. Bonita är en av de populärare barerna, ett ganska litet ställe med helt vit inredning och goda drinkar. Boende

18 Det finns ett flertal hostel och även dyrare hotell. Under sommarmånaderna framför allt på helgerna kan det vara lite svårare att få ett rum, men absolut inte omöjligt. Ett mycket trevligt ställe är Residencial Jaguar, ett hostel som drivs av en super trevlig mexikanare som själv också bor i det gamla huset. Det är rent, fint och väldigt hemtrevligt. Turistguide - Santiago Allmänt Santiago är en trevlig och mycket ren stad med hög säkerhet. Staden har en stark cafékultur och även ett bättre utbud av restauranger än övriga Chile. Det är en riktig promenadstad där man på 2 dagar kan promenera runt alla innerstadsdelar och se mycket av det som Santiago har att erbjuda. Med tunnelbanan är det även lätt att komma en liten bit utanför staden där man hittar ett flertal vingårdar. Santiago är helt enkelt ett perfekt ställe att ta en helgutflykt till om man vill uppleva lite mer storstadspuls och rena och bättre upprustade kvarter, jämfört med det mer ruffiga Valparaíso. Staden har inte mycket att erbjuda i shopping väg. Mesta shoppingen finns i stora amerikanskinspirerade Malls lite i stadens utkant, men dessa har i stort sett samma utbud som El Mall i Viña del Mar, så det är inget att rekommendera att spendera sin tid på under en helg i Santiago. Ta sig dit Santiago, Chiles huvudstad, ligger bara en och en halvtimmes bussresa bort. Det finns flera bussbolag bl.a. Tur Bus och Pullman Bus som kör Valparaíso-Santiago eller Viña del Mar- Santiago flera gånger per dag. Bästa sättet är att gå till bussterminalen och köpa en biljett till närmast avgående buss. Ofta får man plats direkt, men annars är det aldrig längre än min mellan avgångarna. Resan kostar ca pesos, men med sitt studentkort är det möjligt att få rabatter. I Santiago finns 2 bussterminaler att kliva av på; Pajaritos och Alameda, båda dessa ligger relativt nära centrum och det finns metro därifrån som tar dig in till staden. Almeada är den större terminalen som eventuellt är att rekommendera om man kommer senare på kvällen, då denna känns lite säkrare och lättare att få taxi ifrån. Ta sig runt Tunnelbanan, metro, täcker hela innerstaden och även en bit utanför. Den är mycket ren och säker, går ofta och är ett effektivt sätt att ta sig runt staden. Det finns 5 linjer och den går från tidig morgon till varje kväll. Senare på kvällen går det utmärkt att ta taxi, även direkt från gatan. Tar man en bil från gatan ska det vara de svarta med gult tak och det är viktigt att

19 se till att föraren har ett körnummer i sitt fönster. De kör på taxameter och de absolut flesta är mycket ärliga, men vissa åker omvägar så det är alltid en fördel att ha lite koll på vart man ska. Boende Det finns ett stort utbud av relativt billiga hostel och det dyker hela tiden upp nya. Bästa sättet är att gå in på hostelworld, lonely planet eller någon annan internetsite och sen ringa upp och boka ett rum/säng innan man åker. Hostel finns i alla stadsdelarna men trevligast om man vill vara nära till mycket och framför allt lite mysigare restauranger till kvällen är att bo i Barrio Bellas Artes. Vart man än väljer att bo är det dock lätt att ta sig mellan stadsdelarna med metro och senare på kvällen taxi. Taxi inom staden kostar ofta inte mer än pesos. Områden Centro är den äldsta delen av Santiago och här finns många typisk turist attraktioner och det är även platsen för regeringsbyggnader, presidentpalatset och bankdistriktet. Du hittar Plaza de Armas och Catedral Metropolitana och även ett flertal museum så som Museo Histrórico Nacional, Museo de Santiago and Museo Chileno de Arte Precolombino. I centrum ligger även den välbesökta matmarkanden Mercado Central. Här säljs frukt och grönt men även mängder av fisk. I markanden finns även ett antal fiskrestauranger att äta lunch på. Marknaden håller öppet mån-lör och sön På östra sidan av centrum ligger Cerro Santa Lucía, den mindre av de två kullarna i Santiago. Det är en vacker och romantisk plats att ta promenader och man ser många par som sitter på parkbänkarna och myser. Utsikten från toppen är häftig då man ser ut över staden med dess skyskrapor och i bakgrunden avtecknar sig de snötäckta Anderna. Barrio Bellas Artes är ett av de hippa områdena i Santiago, fullt av mysiga restauranger och barer. Det mesta ligger runt gatorna Merced och José Miguel de la Barra. Perfekt ställe att börja kvällen med en trevlig middag och drinkar. En stadsdel som snabbt blir en favorit. Här ligger Santiagos i särklass bästa resturang, Catedral med dess glassbar och cafédel Opera (Merced 395). På dagen är detta område centrum för Santiagos breda cafékultur och här finns även bra konstmuseer, däribland Museo de Artes Visuales och Museo de Arte Contemporáneo. Ett mysigt italienskt café med fantastiska kakor och espresso är la Signoria (Bellavista 211). Bellavista är stället för fest. På kvällen lever partyscenen upp och festen fortsätter långt in på småtimmarna. I Bellavista ligger även platsen för de bästa vyerna av Santiago, nämligen Cerro San Cristóbal. Denna kulle är som en stor park där många av santiagoborna kommer på helgerna för att njuta av natur mitt i staden och ha mysiga pick-nickar och grillningar under sommarmånaderna. Parken har ingång både från Bellavista och Provedencia och ett trevligt sätt att uppleva den är att t.ex. ta en linbana upp från ingången i Bellavista och sen ta en promenad genom hela parken och avsluta i Provedencia. Provedencia är framför allt ett bostadsområde för övre medelklassen, men här finns också många bra restauranger och barer. Ett trevligt ställe att gå ut på kvällen både lite tidigare och senare, då klubblivet drar igång. Barrio Brasil är ett lite up-coming område, men som fortfarande kan kännas lite smått osäkert sent på kvällen då det börjar bli mörkt. Här finns en del restauranger och barer, men annars är det inte så mycket mer att se och göra. Utanför innerstaden

20 Naturen är vacker och här breder vingårdarna ut sig i det världskända vindistriktet Maipo. Det finns ett flertal gårdar att besöka på lite olika avstånd från staden och en av de mest lätt tillgängliga är Viña Concha y Toro. Detta är en av de större vingårdarna och här ordnas turer med vinprovning flera gånger om dagen. Man får gå runt och se den vackra naturen, lära sig mer om de olika druvorna och även komma ner i vinkällarna. Tar man en tur på förmiddagen är det perfekt att sedan slå sig ner i deras trevliga restaurang på innergården och avnjuta en god lunch med fantastiskt vin till bra priser. Lättaste sättet att ta sig hit är med metro och sedan en taxiresa på ungefär 15 min. Mer information om exakt resväg och tider för vinprovningar finns att hitta på /Anna Östlund Resor och utflykter från Valparaiso Laguna verde Laguna Verde ligger 40 minuters bussfärd från Valparaíso. Det är en samling hus som ligger i en vik vid en fin strand. Det finns inte så mycket att göra i Laguna verde förutom att sitta eller promenera på stranden. Det är en lagom eftermiddagsutflykt. Man tar bussen från Blanco och ändstationen är Laguna Verde. Där man går av bussen hoppar man sedan på igen när man ska åka tillbaka till Valparaíso. Bussarna går ca var 20:e minut. La campana La campana är en vacker nationalpark som ligger ett par timmar från Valparaíso. Lättast är att åka metron till ändstationen Limache och därifrån ta en minibuss som släpper av en vid ingången. Man kan bestiga berget La Campana vilket tar runt sju timmar fram och tillbaka från ingången till parken. Det är en fin hike men ganska tung. Glöm inte att titta efter de håriga jättespindlarna, de är tydligen snälla men läskiga! La serena La Serena är en fin stad som ligger vid kusten sju timmar med buss norr om Valparaíso. Den är lugnare än Valparaiso och har en fin strand och en bra fruktmarknad! Man kan göra en del utflykter bland annat till Valle de Elqui, en dal där Pisco, Chiles motsvarighet till snaps, produceras. San Pedro de Atacama San Pedro de Atacama som ligger i Atacamaöknen i norra Chile är inte jätterolig i sig men man kan göra många utflykter därifrån. Man kan göra fler-dagars turer och titta på vulkaner, berg, ökenlandskap och geishrar. Det finns fina bussar som går från Valparaíso direkt till San Pedro de Atacama. Bussarna är väldigt bekväma, mycket bättre än svenska bussar. Bussresan är dock lång och det är såklart ännu mer bekvämt och framför allt tidssparande att flyga. Man flyger från Santiago till San Pedro de Atacama. Lake district Lake District ligger ca tolv timmar med buss söderut från Valparaíso. Det är väldigt smidigt att ta en av alla bekväma nattbussar så är man på plats nästa morgon i till exempel Puerto Varas. Det är ett vackert landskap med sjöar och vulkaner och det finns stora möjligheter till klättring, rafting, ridning och vandring. Den största staden i området heter Puerto Mont och är en stor hamnstad. Det är dock trevligare att bo i till exempel Puerto Varas som är mysigare