TISDAGEN DEN 14 NOVEMBER 2006

Transkript

1 2-001 TISDAGEN DEN 14 NOVEMBER ORDFÖRANDESKAP: KAUFMANN Vice talman Öppnande av sammanträdet (Sammanträdet öppnades kl ) Inkomna dokument: se protokollet Debatter om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer (tillkännagivande av ingivna resolutionsförslag): se protokollet Beslut om brådskande förfarande Förslaget till rådets förordning om ingående av ett partnerskapsavtal om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Islamiska republiken Mauretanien (KOM(2006)0506 C6-0334/ /0168(CNS)) Rosa Miguélez Ramos (PSE), föredragande för yttrandet från fiskeriutskottet. (ES) Fru talman! Eftersom ordföranden för fiskeriutskottet, Phillippe Morillon, inte är närvarande, ville jag bara helt enkelt på utskottets vägnar säga att vi är för detta brådskande förfarande. Vi anser att det är nödvändigt att påskynda förfarandet, såsom kommissionen har begärt. Fiskeriutskottet är därför för detta brådskande förfarande (Parlamentet biföll begäran om brådskande förfarande.) Presentation av revisionsrättens årsrapport 2005 (debatt)2-012 Talmannen. Nästa punkt är Europeiska revisionsrättens årsrapport. Det gläder mig att få välkomna Europeiska revisionsrättens ordförande, Hubert Weber, till kammaren Hubert Weber, Europeiska revisionsrättens ordförande. (DE) Fru talman, herr vice ordförande Kallas, ärade ledamöter, mina damer och herrar! Det gläder mig att i dag få tillfälle att delta i er debatt om Europeiska revisionsrättens tjugonionde årsrapport för budgetåret 2005 vid ett plenarsammanträde i Europaparlamentet. 1 För ytterligare information: se protokollet. Jag lade fram denna rapport inför budgetkontrollutskottet i Strasbourg den 23 oktober och inför rådet (ekonomiska och finansiella frågor) (Ekofin) i Bryssel den 7 november. Varje årsrapport från revisionsrätten är kulmen av ett komplicerat och uttömmande revisionsarbete som utförs på ort och ställe av våra revisorer under loppet av de föregående 12 månaderna på alla nivåer inom förvaltningen av EUstöd. I enlighet med principerna för internationella revisionsstandarder och som externa experter har bekräftat, baseras revisionsrättens verifierande underlag på den uttömmande granskningen av ett urval transaktioner från de enskilda budgetområdena och på bedömningar av hur de interna kontrollsystemen för utgifter fungerar. Enbart allvarliga formella fel och fel med ekonomiska konsekvenser, uppblåsta betalningsansökningar, icke kvalificerade stödmottagare och utgifter utgör grunden för revisionsrättens revisionsförklaring. En av revisionsrättens främsta uppgifter, och som vi har varit skyldiga att utföra i enlighet med fördraget sedan det trädde i kraft, är att genomföra kostnadsnyttoanalyser, vars resultat revisionsrätten offentliggör i sin särskilda rapport. Dessutom utgör revisionsrättens bedömningar av de interna kontrollsystemen, som krävs för den årliga revisionsförklaringen, en viktig grund för dessa kostnadsanalyser. Låt mig nu övergå till revisionsrättens viktigaste resultat av granskningen för Med tanke på de områden där betydande förbättringar har åstadkommits erkänner revisionsrätten, som sig bör, kommissionens framgång när det gäller att förvalta och genomföra förändringen från redovisning enligt kontantprincipen till periodiserad redovisning. Revisionsrätten har dragit slutsatsen att den konsoliderade årsredovisningen som avser EU:s allmänna budget för 2005, som uppgår till totalt 105 miljarder euro, är tillförlitlig. Jag måste dock avge detta revisionsutlåtande med reservation, mot bakgrund av nettoövervärderingen av tillgångar och den inkonsekventa tillämpningen av förfarandet för periodavgränsning. När det gäller laglighet och korrekthet av underliggande transaktioner avger revisionsrätten ännu en gång ett utlåtande utan reservation om inkomst, åtaganden som avser fonder, EU:s administrativa utgifter och strategier inför anslutningen, med undantag av Sapard. Vi kan också välkomna det integrerade systemet för administration och kontroll (IACS), som täcker 56 procent av utgifterna inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Liksom 2004 bekräftar revisionsrätten att man med hjälp av IACS har lyckats väl med uppgiften att förebygga oegentliga jordbruksutgifter, i de fall som systemet har tillämpats

2 korrekt. I praktiken är detta fallet i de 15 gamla EUländerna, med undantag av Grekland. I de nya medlemsstaterna har tillämpningen av IACS utvecklats väl, även om dessa system inte är helt effektiva ännu. Som revisionsrättens noggranna verifierande underlag visar kännetecknas fortfarande återstoden av utgiftsområdena, vilka värdemässigt motsvarar den övervägande delen av EU:s budget, av väsentliga fel när det gäller legalitet och korrekthet i de underliggande transaktionerna. Revisionsrätten är med andra ord ännu en gång oförmögen att godkänna utgiftsområdena utan reservation, särskilt på områdena jordbruk (sett som en helhet), strukturåtgärder samt inrikes- och utrikespolitik. Detta är resultatet av den höga nivå oegentligheter som har påträffats, som omfattar uppblåsta betalningsansökningar, kostnader som upptagits dubbelt, icke kvalificerade stödmottagare och/eller -projekt, betalningsansökningar som man egentligen inte haft och brott mot de regler som styr offentliga anbudsförfaranden. Dessa oegentligheter kan förekomma eftersom de befintliga interna kontrollerna när det gäller EU:s utgifter är otillräckliga. Enligt EG-fördraget ligger det på kommissionens ansvar att se till att de interna kontrollsystemen finns på plats och fungerar effektivt i praktiken på alla nivåer inom EU:s förvaltning. Revisionsrätten har inte bara funnit bevis på otillräcklig kontroll av utbetalningar under gemensam förvaltning, nämligen jordbruksutgifter och strukturåtgärder, utan den har också funnit att kommissionen har misslyckats med att föregå med gott exempel när det gäller de av EU:s utgifter som kommissionen förvaltar direkt, det vill säga intern och extern politik. På forskningsområdet till exempel minskade således kommissionen sina kontroller av betalningsansökningar avsevärt under 2005, trots de fortsatt höga felnivåerna och den inneboende risken i denna typ av betalningar. Kommissionen påstår att felen som påträffats och rapporterats av revisionsrätten inte är av någon större vikt, eftersom de olika fleråriga korrigeringsmekanismerna innebär att fel och oegentligheter upptäcks och korrigeras när programmen avslutas. Revisionsrättens revisionsarbete visar att dessa korrigeringar i praktiken är otillräckliga och att de inte riktas mot de slutliga stödmottagarna på alla områden. Dessutom finns det otaliga brister i återkravsförfarandet. På området gemensam förvaltning med medlemsstater fick revisionsrätten till exempel följande resultat. När det gäller jordbruksutgifter är godkännandet av räkenskaperna mycket försenat det senaste fullständigt godkända budgetåret var 1998 och på grund av brister i systemet innebär besluten om överensstämmelse att enbart myndigheterna i medlemsstaterna bötfälls. Eftersom de merbelopp som betalas ut till de slutliga stödmottagarna i de flesta fall inte återkrävs, är det de nationella skattebetalarna som för bära bördan snarare än de slutliga stödmottagare som begär för stora betalningar. När det gäller strukturåtgärder är programmen för perioden inte helt avslutade ännu, och revisionsrätten anser att flera av de avslutade programmen fortfarande uppvisar betydande felnivåer. Dessutom avslutade kommissionen ett antal av programmen utan att genomföra finansiella korrigeringar, trots att det görs betydande reservationer när det gäller de attesterade utgifterna. Detta belyser tydligt risken att fel i begäranden om delutbetalningar i praktiken kanske inte korrigeras. Jag skulle vilja betona att revisionsrätten klart välkomnar återkrav som gynnar EU:s budget. Men det måste påpekas att dessa schablonmässiga finansiella korrigeringar genomförs på grund av svagheter i medlemsstaternas kontrollsystem. Som en följd av detta leder i regel inte dessa korrigeringar till korrigering av fel som beror på legalitet och korrekthet i de underliggande transaktionerna på de slutliga stödmottagarnas nivå. Enligt revisionsrättens mening borde ett antal åtgärder vidtas för att komma till rätta med dessa tillkortakommanden. Det måste finnas en logisk kedja av effektiva interna kontroller som baseras på entydiga och lämpliga regler samt på gemensamma principer och normer, som tar hänsyn till riskbedömningar av transaktionernas natur och förvaltningstyperna. På samma sätt borde effektiva återkrav och sanktionssystem tillämpas på alla områden inom EU:s budget. Revisionsrätten för sin del är angelägen att mer intensivt utforska områden av gemensamt intresse med de nationella revisionsinstitutionerna. Inför mötet med kontaktkommittén för ordförandena vid EU:s högre revisionsorgan i Warszawa nästa månad har revisionsrätten föreslagit en utvidgning av nuvarande samarbetsnivåer till att omfatta bedömning av interna kontrollsystem i medlemsstaterna. Europeiska unionen står inför förnyade utmaningar i form av verksamhetsregler, fullbordande och avslutande av de nuvarande programmen som utnyttjar medel från strukturfonderna samt inledandet av programmen för perioden , liksom två nya medlemsstaters förestående anslutning. Tillåt mig avsluta genom att ange hur man bör ta itu med dessa utmaningar inom ramen för EU:s ekonomiska förvaltning. Kommissionen måste, tillsammans med myndigheterna i medlemsstaterna, se till att det finns tillräckliga och tillförlitliga interna kontrollsystem på alla nivåer av EU:s förvaltning, att dessa system i sin tur inbegriper tillräckliga kontroller som utförs korrekt, rapporteras in och följs upp, och att systemen i fråga grundas på förenklade bestämmelser som styr EU:s utgifter. Vi borde sträva efter en europeisk union som har sin budget under effektiv kontroll för dess medborgares skull. Tack för er uppmärksamhet

3 Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. (ET) Fru talman, herr Weber, mina damer och herrar! Jag lade fram min ursprungliga ståndpunkt om årsrapporten inför budgetkontrollutskottet den 23 oktober. Utskottet följer för närvarande aktivt upp åtgärder och korrigerar de fel som har fastställts. Dagen efter att revisionsrättens rapport hade offentliggjorts skickade utskottet en skrivelse till medlemsstaterna, där de ombads att lämna kommentarer och klargöranden om de fastställda felen i de berörda länderna, och avlägsna dessa fel. V kommer således att beakta budgetkontrollutskottets slutsatser omedelbart och fullständigt. Men i likhet med er har också utskottet begrundat rapportens politiska betydelse efter dess offentliggörande. Det står klart att ovan nämnda rapport inte är en allmän positiv revisionsförklaring än. Som Hubert Weber, ordförande för Europeiska revisionsrätten, sa, lägger revisionsrätten fram en revisionsförklaring om legaliteten och korrektheten i utgifter, åtaganden, utgifter för strategier inför anslutningen, administrativa utgifter och utgifter för den gemensamma jordbrukspolitiken, som utgör en del av det integrerade systemet för administration och kontroll. Europeiska revisionsrätten lägger dock inte fram en positiv revisionsförklaring gällande andra områden, som till exempel forskningsprogram och strukturfonder. Huvudskälet till detta är att revisionsrätten har funnit alltför många fel i ett urval transaktioner på dessa områden. Som Hubert Weber fastslog orsakas dessa fel av uppenbar försumlighet eller förbiseende, dålig kunskap om de komplexa reglerna och förmodligen också bedrägeri som hör samman med EU:s budget. Jag anser att den kritik som lades fram efter förra årets kontroll av forskningsprogram tyvärr är berättigad. Minskningen av antalet revisorer till närmare hälften på detta känsliga område, och våra återkravsförfaranden borde vara snabbare och mer kraftfulla. Det stämmer att vi misslyckades med att uppmärksamma många fel som Europeiska revisionsrätten senare upptäckte. Jag anser att huvudskälet till att fel uppstår, på både detta och andra områden, är dålig kunskap om komplicerade regler. Uppriktigt sagt anser jag att kommissionen har gjort för lite alltför långsamt för att förenkla och klargöra reglerna och riktlinjerna. Vi tar itu med dessa frågor inom ramen för handlingsplanen och genom förslag om den nya programperioden. Vi välkomnar revisionsrättens fortsatta uppmärksamhet och råd om hur situationen kan förbättras. Jag skulle också vilja ta upp ämnet bedrägeri. Hur mycket bedrägeri finns det i genomförandet av Europeiska unionens budget? Alla misstankar om bedrägeri kommer att undersökas av OLAF, vilket de två fall som medierna nyligen rapporterade om i samband med Tjernobylprojektet och Infrastruktur- och logistikbyrån i Bryssel bevisar. Är hela Europeiska unionens budget ändå full av bedrägeri, som vissa journalister skriver år efter år? Låt mig citera från den rapport om förvaltning och revision av EU:s fonder som offentliggjordes i går av det brittiska överhuset. I rapporten anser man att i mycket av pressens bevakning påstås det att det finns en betydande korruptionskultur inom EU:s institutioner. Vi har i vår undersökning har inte upptäckt några bevis som stärker detta påstående. Grundat på uppgifter från medlemsstaterna förfogar kommissionen över uppskattningar om bedrägeri på två områden där användandet av pengar är som störst inom jordbruk och regionalt stöd. Dessa uppskattningar visar att procent av iakttagna oegentligheter är fall av misstänkt bedrägeri, som motsvarar 0,05 procent av utgifterna för jordbruksfonder samt struktur- och sammanhållningsfonder. Förra året skrev kommissionen av 90 miljoner euro som finansiella förluster som inte kan återkrävas, vilket motsvarar 0,09 procent av budgeten. Andelen bedrägerier är alltså marginell. Detta innebär naturligtvis inte att vi inte kraftigt borde bekämpa varje enskilt fall. Detta verkar också bli bekräftat av revisionsrättens revisionsarbete under Av alla uppgifter, granskningar och omkring niohundra utvalda transaktioner som revisionsrätten undersökte under 2005 är det bara i fyra fall som revisionsrätten har anledning att misstänka bedrägeri eller ett allvarligt brott mot reglerna och förordningarna samt att informera Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF). Efter analys lyckades dock inte OLAF att bestyrka något av de bedrägerifall som den hade blivit informerad om. Men av hävd har revisionsrätten ännu en gång tillhandahållit användbara uppgifter som är användbara för OLAF i dess operativa arbete. Herr Weber, fru talman! Nu när dessa kommentarer om våra svagheter, behovet av förenkling och bedrägerinivån har presenterats, antar jag att den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten också skulle vilja bedöma vilken inverkan felen har på förhållandet mellan pris och kvalitet. I Europeiska revisionsrättens rapport (sidan 138) avslöjas det att revisionsrätten granskade 95 projekt som finansierades genom strukturfonder, och man fann tydliga fel i 60 av dem. Innebär detta att två tredjedelar av strukturfonderna har gått förlorade eller slösats bort? Innebär detta att målen i dessa projekt inte har uppnåtts? Det gör det tydligen inte. Viss banbrytande forskning kanske skulle ha genomförts utan allt nödvändigt pappersarbete, och omvänt kan man hitta projekt som genomfördes med glans när det gäller formella regler och allt pappersarbete blev gjort, men målen uppnåddes inte. Tyvärr ges det ingen information i rapporten om hur gemenskapsbudgeten egentligen påverkas. Man undrar alltså vilka slutsatser som parlamentet och den vanliga medborgaren i medlemsstaterna kan dra baserat på revisionsrättens granskning av felen i strukturpolitiken?

4 Revisionsrätten hävdar ofta att den bara är budbärare, och att den genom fördraget är skyldig att avge en revisionsförklaring om hela budgeten varje år. Detta görs genom ett urval transaktioner och andra granskningar. Den prövar efterlevnad av reglerna. Detta arbete utför revisionsrätten professionellt, inom ramen för dess personalresurser. Vem är det då som bedömer hur dessa fel påverkar genomförandet av politiska mål? På vilka grunder borde parlamentet göra sådana bedömningar? När allt kommer omkring utgör ni budgetmyndigheten tillsammans med rådet, och ni har sista ordet när det gäller framtida budgetanslag. Revisionsrättens rapport borde ge er en grund för att bedöma effektiviteten i tidigare godkända budgetar. Ur detta perspektiv anser jag att man borde inbjuda revisionsrätten att utvärdera hur stor påverkan felen har haft. Vi vet att revisionsrätten förfogar över den sakkunskap som behövs för att göra detta. Revisionsrätten genomför denna typ av pris-kvalitet - utvärdering av i särskilda rapporter, som vi uppskattar högt. Så varför saknas denna analys i årsrapporten? För kommissionen innebär sund ekonomisk förvaltning att uppnå politiska mål på ett effektivt sätt och till en rimlig kostnad. Den betraktar ovillkorligen varje biståndsprogram på en flerårig basis och ser till att utgifterna när det gäller kontroll över programmet är i balans med kostnaderna och fördelarna. Kommissionen är högst medveten om att få av de universitetsprofessorer som ansöker om finansiering för forskningsprogram är kvalificerade revisorer, och den vet att någon av dem kommer att begå misstag i sin ansökan om EU-bidrag. Borde finansieringen av forskning stoppas av denna anledning? Absolut inte. Vi minskar risken för fel, men lever med det som blir kvar. När det gäller valmöjlighet saknas det tydligen någonting mellan en negativ revisionsförklaring och en positiv ansvarsfrihet. I fördraget artikel i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen krävs det att revisionsrätten bedömer korrektheten i den ekonomiska förvaltningen. Skulle den inte också kunna bedöma huruvida kommissionen verkligen har vidtagit de nödvändiga åtgärderna för att garantera valuta för pengarna under ett givet år? Detta skulle inte underlätta kommissionens uppgift, men det skulle ge oss alla en klarare bild! Ni kanske tycker att detta låter alltför radikalt. Det kanske det är, men det brittiska överhuset går ännu längre i en mycket allvarlig rapport som offentliggjordes i går. Överhuset menar att det krävs betydande förbättringar av den metod som underbygger revisionsförklaringen och föreslår bland annat att revisionsrätten tydligt borde skilja mellan oegentlighet och bedrägeri, genom att separat offentliggöra siffror för nivån av bedrägliga överföringar och administrativa misstag, att man i revisionsförklaringen borde fokusera på att ge en detaljerad summering av ekonomisk förvaltning i var och en av utgiftskategorierna och medlemsstaterna genom att göra en förteckning över de medlemsstater som uppvisar dålig förvaltning av gemenskapsmedel. Kommissionen kommer att studera denna intressanta rapport noggrant. Tillåt mig också att beröra frågan om återkrav, eller återvinningsåtgärder. I årets revisionsförklaring verkar revisionsrätten ifrågasätta vilken betydelse denna finansiering genom ökat skattetryck har för revisionsförklaringen genom att hävda att återkrav inte rättar till fel, och inte heller förmår den slutliga stödmottagaren att inte göra fel. Kommissionen anser att detta inte ger en rättvis bild av den faktiska situationen. Varje år återvinns mycket stora summor av kommissionen från medlemsstaterna och av medlemsstaterna från slutliga stödmottagare. Detta system bidrar till att effektivt skydda unionens finansiella intressen. Det har en förebyggande effekt genom att det sporrar medlemsstaterna till att förbättra sin förvaltning och sitt kontrollsystem, för att förebygga, spåra och återkräva oegentliga utbetalningar till slutliga stödmottagare. Vi egentligen medlemsstaterna borde få äran för detta, och det borde även påverka revisionsförklaringen. Jag skulle vilja fortsätta i en mer positiv anda. Kommissionen har upprättat arbetsförbindelser med många nationella revisionskontor och funnit en positiv inställning till granskning av EU:s medel genom gemensam förvaltning. Jag blev mycket uppmuntrad av det tillkännagivande som ordförande Hubert Weber gjorde, om att revisionsrätten avser att föreslå gemensamma revideringar med dessa nationella revisionskontor, med början på området strukturfonder och finansiella korrigeringar som utförs i medlemsstaterna. Vi skulle då kunna mycket mer effektivt kunna övertyga medlemsstaterna om att ta ansvar för användandet av EU:s budget, om revisionsrätten var villig att samarbeta med och eventuellt använda resultaten av de granskningar som utförts på nationell nivå. Jag skulle vilja avsluta med att kommentera några av de goda nyheterna i revisionrättens rapport. Dess ordförande, Hubert Weber, har påpekat att kommissionen med framgång genomförde det nya redovisningssystemet anmärkningsvärt snabbt, och det erbjuder nu ytterligare nyckelinformation som är mycket mer komplett än den som tillhandahölls genom det tidigare systemet med redovisning enligt kontantprincipen. Vi är stolta över denna bedrift. För att sammanfatta: revisionsförklaringen är återigen negativ. Kommissionen beklagar detta. Den kommer att korrigera de fel som gjorts och vidta ytterligare åtgärder för att korrigera systematiska svagheter, något som tillkännagavs i handlingsplanen för en integrerad ram för intern kontroll. Genom att erkänna att det fortfarande finns mycket arbete att göra noterar också kommissionen att viktiga framsteg görs varje år och att förvaltningen av

5 EU:s medel i sin helhet är sund. Den befinner sig under kontroll, men det finns ytterligare utrymme för att förenkla de komplicerade reglerna. Tillsammans med mina kolleger ser jag fram emot de mer detaljerade sektoriella diskussionerna under de kommande utfrågningarna om ansvarsfrihet. Slutligen skulle kommissionen åter vilja betona att det saknas en förbindelse mellan den förteckning över fel som inrapporterats av revisionsrätten och ansvarsfrihetsförfarandet. Kommissionen skulle välkomna en granskningsstrategi där man också beaktar effektivitet eller valuta för pengarna. Vi anser att detta skulle hjälpa den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten att utföra sin viktiga uppgift. Tack för er uppmärksamhet Salvador Garriga Polledo, för PPE-DE-gruppen. (ES) Fru talman, ordförande Weber, herr kommissionsledamot! Även detta år läggs än en gång Europeiska revisionsrättens rapport om förvaltningen av gemenskapens budget fram inför oss, och även detta år kommer Europaparlamentet att ägna den största möjliga uppmärksamhet, eftersom den utgör det mest trovärdiga och tillförlitliga övervägandet av de europeiska offentliga utgifternas tillstånd. Som Mariann Fischer Boel, kommissionsledamot med ansvar för jordbruk, sa i går kommer vi verkligen att låta unionens finanser genomgå en ordentlig hälsokontroll. Jag tänker inte uppmana institutionerna att ta på sig ansvar som ligger utanför deras särskilda befogenheter. Europeiska revisionsrätten spelar sin roll, ofta i obetydligt samarbete med medlemsstaterna och deras nationella kontrollinstitutioner. Jag hoppas att Hubert Weber i Warszawa kommer att uppnå det som vi inte har lyckats uppnå under alla dessa år. Trots sina fel gör Europeiska kommissionen ett utomordentligt arbete, ett oerhört svårt arbete, med tanke på dess brist på resurser och den enorma arbetsmängden. Vi vill därför inte att denna rapport blir föremål för dispyter, utan snarare ett genuint instrument för att förbättra de offentliga utgifterna. Rådet och medlemsstaterna har också sitt eget ansvar, eftersom det är svårt att gå vidare med finansiell kontroll av budgeten och genomförandet av utgifterna, som den aktuella institutionella arkitekturen ser ut. Tidigare talare har redan sagt det: 80 procent används i medlemsstaterna, men vi lyckas inte ens få finansministrarna i dessa medlemsstater att deklarera utgifternas tillförlitlighet. Det finns därför fortfarande mycket kvar att göra. Bland annat avser jag att använda valuta för pengarna som grund för kostnadsnyttoanalysen. Den vägledande principen för vår rapport kommer att bli god ekonomisk förvaltning. Vi kommer att fästa stor vikt vid förvaltning, både gemensam förvaltning, direkt förvaltning och decentraliserad förvaltning, samt vid att återkräva pengar. Slutligen skulle vi vilja se en ny strategi för revisionsförklaringen, men vi ska diskutera detta under de kommande månaderna Dan Jørgensen, för PSE-gruppen. (DA) Fru talman! Vi i den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet är naturligtvis också besvikna över att det nu är många år i rad som Europeiska revisionsrätten inte helhjärtat har kunnat godkänna EU:s utgifter och avge en positiv revisionsförklaring när det gäller deras tillförlitlighet. Vi skulle naturligtvis vilja inleda med att betona detta, men samtidigt också säga att vi, trots att det finns många kritiska punkter, arbetar på ett balanserat, progressivt och proaktivt sätt med förhoppning om att lösa problemen. Det handlar inte bara om att kritisera. Det handlar först och främst om att upptäcka vilka särskilda problemtyper som vi står inför, och hur vi kan lösa dem. Vi anser att det finns goda skäl att berömma revisionsrätten för dess noggranna rapport. Vi i den socialdemokratiska gruppen har vid många tillfällen efterfrågat ytterligare detaljer. Vi har eftersträvat en större differentiering när det gäller de olika feltyperna. Detta har tillhandahållits, men situationen är fortfarande inte tillräckligt bra. Vi skulle exempelvis ha kunnat önska att man gjort en större skillnad mellan det som objektivt sett är bedrägeri och det som objektivt sett är fel. Det är berättigat att berömma kommissionen för att den har infört ett nytt redovisningssystem: det integrerade finansiella kontrollsystemet för jordbruksutgifter. Det finns en hel del områden där det har skett framsteg, men det finns naturligtvis också anledning till kritik, särskilt när det gäller inre politik, där revisionsrättens rapport visar att saker i själva verket har försämrats sedan förra året. Vi ska naturligtvis använda ansvarsfrihetsförfarandet för att granska dessa frågor mer noggrant, för att begära vissa svar och troligen också för att se framåt och utarbeta några bättre föreslagna lösningar. Vi i den socialdemokratiska gruppen uppmanar innerligt kommissionsledamot Siim Kallas och Europeiska revisionsrätten att fortsätta sitt samarbete i syfte att lösa dessa problem på bästa möjliga sätt Jan Mulder, för ALDE-gruppen. (NL) Fru talman! Vi har fört denna debatt i många år, med ett antal återkommande teman. Återigen finns det ingen revisionsförklaring, vilket har gjort alla som är välvilligt inställda till europeiskt samarbete missnöjda, och återigen är det inte helt uppenbart vad detta beror på. Varje år ber vi Europeiska revisionsrätten om mer detaljerad information, och varje år står vi inför dessa typiska meningar i rapporten, av vilka jag skulle vilja citera några: Europeiska revisionsrätten har dragit slutsatsen att det i allmänhet fortfarande sker fel av

6 avgörande betydelse när det gäller utgifter för den gemensamma jordbrukspolitiken. När det gäller strukturfonderna: För båda programperioderna ( och ) har Europeiska revisionsrätten dragit slutsatsen att utgifterna inte har varit fria från oegentligheter av avgörande betydelse. Vi har verkligen efterfrågat högrisk- och lågriskkomponenter i många år. Är det möjligt för Europeiska revisionsrätten att vara lite mer precis och bland annat specificera vilken felprocent som skulle vara godtagbar? Detta skulle ge oss alla möjlighet att mäta de förbättringar som sker. Jag får intrycket av att kommissionen håller på att bli lite mer påstridig, och jag anser att det är fullkomligt rättfärdigat. Det handlar inte bara om bokföring, utan också om effektivitet. Det är olyckligt för parlamentet att varken Europeiska revisionsrättens ordförande eller kommissionsledamot Siim Kallas har sagt ett ord om de nya budgetramarna. Detta är nytt. Vi skulle vilja uppmana någon som har politiskt ansvar på en viss nivå att årligen lägga fram en revisionsförklaring. För parlamentet är denna fråga grundläggande. Hur avser kommissionen att genomföra detta? Det är olyckligt att kommissionen inte har gett några anvisningar om detta, och att Europeiska revisionsrätten för sin del inte heller har nämnt det. Eftersom revisionsförklaringen utgör en del av den fleråriga budgeten är det upp till medlemsstaterna och kommissionen att genomföra den Bart Staes, för Verts/ALE-gruppen. (NL) Fru talman, herr Weber, kommissionsledamot Kallas! Jag är framför allt tacksam mot Europeiska revisionsrätten för rapporten, som jag anser är sund. Jag anser också att standarden på dess utgåvor ständigt förbättras. Rapporten är skriven med ett tydligt språk, och man har framför allt tillgripit metoden att offentliggöra namnen på dem som inte uppfyllt sitt åtagande ( naming and shaming ), något som jag uppskattar oerhört mycket. Vi står inför en särskild ansvarsfrihet, eftersom detta är det första budgetåret som den utvidgade unionen har bestått av 25 medlemsstater under ett helt år, och detta faller helt under den nuvarande kommissionens ansvar. Därför måste jag säga att jag är något överraskad, till och med chockad, över det mycket defensiva anförande som kommissionsledamot Siim Kallas gav här i dag chockad, för när han tillträde sin tjänst var det just han som i denna talarstol hävdade att vi under hans ämbetsperiod åtminstone skulle få se en positiv revisionsförklaring läggas fram. Vad är det vi i stället får uppleva i dag? Europeiska revisionsrättens kritik mot nyckelkomponenter i budgeten står oemotsagda, och Siim Kallas försvarar sig med en rapport från det brittiska överhuset, som jag läste i går kväll, och som det faktiskt är värt att läsa. Detta är naturligtvis inte rätt sätt att hantera situationen på. Eftersom jag har läst Europeiska revisionsrättens rapport kan jag tala om för kommissionsledamot Siim Kallas att den innehåller mycket specifika delar. Det integrerade förvaltnings- och kontrollsystemet för jordbruk fungerar till exempel perfekt för de medlemsstater som tillämpar det. Grekland gör det inte. Detta nämndes redan i förra årets rapport från Europeiska revisionsrätten, och det utgjorde en stor del av Jan Mulders betänkande om ansvarsfrihet förra året. Vad har ni gjort åt detta sedan dess? Vad har ni gjort för att ställa Grekland till svars? Enligt samma rapport från Europeiska revisionsrätten finns det allvarliga problem som berör exportåterbetalningar. I Danmark och Nederländerna kan exportörerna bara försegla sina lastbilar, utan att tulltjänstemän måste närvara. Vad har ni gjort för att bemöta detta? Detta är när allt kommer omkring specifika frågor, och det finns ingen anledning att inta en defensiv hållning. Jag har två specifika frågor till Hubert Weber. Den första frågan lyder: den 7 november, då ni talade till rådet (ekonomiska och finansiella frågor), gjorde ni då äntligen klart för ministrarna att det är grundläggande för dem att avsluta räkenskaperna? För det andra, kommer ni att överväga den begäran som det brittiska överhuset framförde om att en svart lista äntligen borde utarbetas över de medlemsstater som inte förvaltar EU-medel särskilt väl? Herr Weber! Jag vill ha svar på båda dessa frågor Kartika Tamara Liotard, för GUE/NGL-gruppen. (NL) I dag har kammaren nöjet att diskutera den upplysande rapporten från Europeiska revisionsrätten om användandet av gemenskapsmedel under Den har ånyo inte gjort intryck på revisorerna. Det finns fortfarande alltför många fel som är alltför omfattande och alltför strukturella när det gäller hur gemenskapsmedel används. I den bemärkelsen mening skiljer sig inte denna rapport mycket från sina elva föregångare. Det som däremot är annorlunda är reaktionen på revisionsrättens negativa dom. Europeiska institutioner, däribland kommissionen, brukade förr i världen ägna sig åt att ta på sig skulden och lova bot och bättring. Denna gång har kommissionen iscensatt en fullständig offensiv, och Europeiska revisionsrätten anklagas för att vara alltför kritisk och för att ha framställt en tvetydig rapport. De hävdar till och med att vi måste lära oss att leva med vissa misstag. Det är dock ett faktum att EU är stolt ägare till virtuella kor som mottar bidrag, trots att de inte existerar. Det är ett faktum att allvarliga fel ännu en gång har signalerats på områdena olivolja, exportsubventioner och strukturfonder. Det är ett faktum att pengarna till följd av detta inte hamnar där de som mest behövs. Det är också ett faktum att den europeiska allmänheten till följd av detta har allt mindre förtroende för unionen. En vuxen institution borde kunna vända kritik till sin fördel. De europeiska institutionerna visar att de, till och med vid 50 års ålder, ännu inte har nått denna mognad Nils Lundgren, för IND/DEM-gruppen. Fru talman! Vi säger alla här att revisionsrätten har avgivit en bra rapport; den är upplysande och klarare än den brukar

7 vara. Vad visar den? Jo, den visar att missförhållandena fortsätter i samma omfattning, och vi måste ställa oss frågan om vi ska fortsätta att leva med dessa missförhållanden. Detta är naturligtvis en helt orimlig infallsvinkel på problemen. Man måste se efter hur och varför det blir på detta sätt och komma med tydliga förslag från kommissionens sida om vad som ska göras. Man måste då notera att det mesta som går fel har att göra med jordbrukspolitiken. Det finns väldigt många andra skäl att också ändra på jordbrukspolitiken, nämligen i meningen avskaffa den helt. Då skulle en mycket stor del av de problem som vi ser i detta sammanhang försvinna. Jag vill dock ändå påminna om att denna kammare bär en mycket stor del av skulden för att EU förlorar sitt rykte bland befolkningarna runtom i Europa. Denna kammare röstar alltid för att hålla alla om ryggen och utkräver i praktiken aldrig ansvar. Det var patetiskt när vi fick höra ledarna för PSE-gruppen och för PPE-DEgruppen stå här i kammaren och, nästan gråtande, tala om att de kände sig tvungna att uppskjuta beviljande av ansvarsfrihet till parlamentet självt på grund av skandalen med lokalerna här i Strasbourg. Trots att jag påvisat att ansvarsfrihet inte skulle beviljas till Regionkommittén, så gjordes detta ändå. Så ska vi inte fortsätta! Ashley Mote (NI). (EN) Fru talman! Europeiska revisionsrätten har bekräftat att det inte förekommer någon oberoende granskning i någon del av dessa räkenskaper, inbegripet kapitalförvaltningen, som ibland sitter på en hög av 20 miljarder euro eller mer. Jag skulle vilja att revisionsrätten förklarade exakt hur många år som den har utfört en fullständig och specifik revision av kapitalförvaltningen, och jag skulle också vilja få bekräftelse på hur ofta den kommer att utföra denna uppgift i framtiden, som exempelvis en gång om året. Revisionsrätten har också bekräftat att EU-medel förvaltas i de enskilda medlemsstaterna innan de anslås för användning där. Kassaflödet och följderna av detta när det gäller ränteavkastning är betydelsefulla och hittills okända. Nettobetalare som Storbritannien och Tyskland missgynnas, eftersom en stor del av deras medel förvaltas i mottagarländer. Fransmännen å andra sidan förvaltar alltid nettobetalarnas medel och tjänar rutinmässigt ränta på penningmarknaderna för kortsiktiga placeringar. Hur mycket pengar har brittiska och tyska skattebetalare förlorat på grund av användningen av detta system? Jag skulle slutligen vilja påpeka att jag har ställt dessa frågor till Hubert Weber i över sex månader, och fortfarande inte fått några svar Daniel Caspary (PPE-DE). (DE) Fru talman, mina damer och herrar! På samma sätt som parlamentet ansvarar för kontrollen av kommissionens budget, ansvarar det också för att övervaka budgetarna för det som går under beteckningen andra institutioner, och om de ska kunna beviljas ansvarsfrihet måste det stå klart att skattebetalarnas pengar har använts korrekt. Det är nu som det finns ett antal saker att diskutera. Om vi tar vår övervakningsuppgift på allvar måste vi också granska de utgiftsposter som vi tidigare inte brydde oss om, rådets gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik till exempel och jag beklagar att rådet inte närvarar i dag så att de kan höra mig säga detta, för det är i nära samarbete med ordföranden för utskottet för utrikesfrågor, Elmar Brok, som jag mycket medvetet hänvisar till detta politiska område i dag och kräver genomblickbart samarbete från rådets sida. Det kommer att vara flera frågor som hör samman med Regionkommittén som kommer att kräva närmare granskning. Det som jag skulle vilja ge exempel på är misslyckandet med att genomföra internrevisorns rekommendationer och den ifrågasatta användningen av korrigeringskoefficienter, för att inte nämna hur kommittén själv behandlat detta ämne på ett fullständigt olämpligt sätt. Regionkommitténs, Ekonomiska och sociala kommitténs och EG-domstolens byggnadspolitik väcker frågor som också måste lösas, och det finns många andra ärenden att ordna upp. OLAF, vår byrån för bedrägeribekämpning, har också spelat en effektiv övervakande roll när det gäller institutionerna under de senaste åren, och jag undrar hur det kommer sig att varken ombudsmannen eller datatillsynsmannen ännu har slutit ett avtal med byrån. Även dessa organ måste svara på denna fråga. Jag uppmanar alla berörda parter att öppet svara på frågorna, utföra sin uppgift när det gäller att se till att parlamentet får en heltäckande bild och samarbeta på uppfinningsrika sätt för att förbättra saker. Det är bara om detta görs som vi kommer att kunna bevilja ansvarsfrihet för Szabolcs Fazakas (PSE). (HU) Fru talman! I Europeiska revisionsrättens rapport, som liksom under tidigare år är resultatet av ett mycket djupgående, högkvalitativt arbete, hävdar man att utgifterna i EU:s budget i huvudsak har genomförts med laglighet och korrekthet. Jag skulle vilja betona betydelsen av detta yttrande, eftersom revisionsrätten återigen inte kan avge en positiv ståndpunkt utan reservationer detta år, i likhet med de senaste tolv åren. Anledningen till detta är att ungefär 80 procent av Europeiska unionens budget används enligt systemet med gemensamt ansvar för medlemsstaterna, där revisionsrätten under sina mycket djupgående granskningar har funnit relativt höga felnivåer som har en ekonomisk inverkan. Detta innebär inte på något sätt att alla utgifter i unionens budget är belamrade med fel, inte heller kan dessa fel tolkas som tecken på bedrägeri. I sin första reaktion motsätter sig Europeiska kommissionen Europeiska revisionsrättens metod, men

8 behåller en positiv revisionsförklaring som sitt mål för I detta syfte har kommissionen inlett en reformprocess, inom vars ram den har utvecklat ett integrerat internt kontrollsystem. Införandet av en målorienterad budgetförvaltning kan också ses som ett betydande framsteg. Nu när medlemsstaterna, på begäran av Europaparlamentet, har erkänt att de förklaringar som de uppmanas att tillhandahålla är nödvändiga, kan vi se fram emot en mycket framgångsrik revisionsrätt Jeffrey Titford (IND/DEM). (EN) Fru talman! Jag är frestad att helt enkelt be er att läsa upp det anförande som jag framförde förra året. Synpunkterna från Europeiska revisionsrättens ordförande sammanfattar det mycket väl. Jämfört med förra året har situationen på det hela taget inte förändrats nämnvärt. I revisionsrättens pressmeddelande görs det i själva verket mycket klart att inget har förändrats, med kommentarer som på grund av den fortsatt stora förekomsten av fel, och huvudnumret, revisionsrätten [ ] alltför ofta konstaterar fel med finansiella konsekvenser för att den sammantaget ska kunna dra en positiv slutsats. Den enda verkliga skillnaden i år är att kommissionen har varit mer högröstad när det gäller att förneka sitt ansvar för denna röra. Jag måste tacka kommissionsledamot Siim Kallas för att ha gett mig årets roliga historia, när han sa att uppfattningen om bedrägeri i EU:s finanser är ytterst orättvis och att användningen av pengar inom EU står under sträng kontroll. Ja, och jultomten finns på riktigt! Att skylla det mesta av bedrägeriet på nationalstaterna är en enkel utväg. Kommissionen förväntas upprätthålla regler och se över användningen av medlen. Den måste därför ta på sig skulden för alla dessa osynliga kor i Slovenien, ett land som bara har varit medlem i två år, men som snabbt har lärt sig att utnyttja systemet. Man har inte lärt sig något, och misstagen upprepas hela tiden José Javier Pomés Ruiz (PPE-DE). (ES) Fru talman! Som det står i Europeiska revisionsrättens rapport har vi gjort framsteg på många områden. Jag skulle vilja tacka revisionsrätten för dess rapport. Men det finns ett område där vi inte har gjort några framsteg: när det gäller att ta upp medlemsstaterna enskilt. Vår grupp består av tjugofem, och vi kan inte bara ge ett betyg till hela klassen. På de 300 sidorna i denna rapport görs det hänvisningar till Grekland, men ni har aldrig nämnt vilka medlemsstater som huvudsakligen står ansvariga för att vi inte når målet eller om ni inte bara vill vara bödlar vilka medlemsstater som det går bra för eller som förbättrar sig avsevärt. Andra institutioner gör det: Europeiska centralbanken nämner enskilda medlemsstater vid namn. Ni är inte en samling diplomater som försvarar nationella intressen. I era presskommunikéer måste ni bland annat framhålla vilka stater som gör saker bra och vilka som inte gör det. Det finska ordförandeskapet är inte ens representerat här, men på grundval av det brittiska överhusets rapport, en rapport som vi har mycket respekt för, ska jag, för den grupp som jag samordnar, gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, begära ett initiativbetänkande för att se över Europeiska revisionsrättens metoder. Jag kommer väl ihåg hur en av dess medlemmar, den belgiska medlemmen Karel Pinxten, tillträdde sin tjänst utan att ge upp sina ekonomiska eller politiska ansvarsområden. I slutändan, när han stod inför hotet att dras inför domstol, var han tvungen att smita ut bakvägen. Denna skamliga händelse var tyvärr inte ett av finaste ögonblicken för den revisionsrätt som ni är värdig ordförande för. Jag skulle vilja säga en sak till vice ordförande Siim Kallas. I ert tal till budgetkontrollutskottet den 23 oktober sa ni att det hade återkrävts 2,1 miljarder. Ni kritiserade revisorn i hårda ordalag jag vet inte om det är det bästa ni kan åstadkomma men jag skulle vilja att ni noga angav vilken politik, vilka program och vilka medlemsstater som dessa återkrävda 2,1 miljarder gäller, om det är möjligt Herbert Bösch (PSE). (DE) Fru talman! Jag vill gratulera revisionsrätten till en bra rapport, som fungerar som en spegel för ett par saker. Det enda problemet är att vissa personer inte vill se dem. Jag måste säga till kommissionsledamot Siim Kallas att det inte är acceptabelt att den nya kommissionen vägrar att lyssna till de dåliga nyheterna från Luxemburg och att man agerar enligt principen skjut budbäraren. Om vi skulle läsa igenom fördragen igen skulle vi se att det fastställs i dem att kommissionen och ingen annan är ansvarig för genomförandet av EU:s budget. Ändå har jag läst hänvisningar överallt till saker som ni, kommissionsledamot Kallas, inte är ansvarig för. Till exempel byråerna, som ni själv sagt och det finns mer att säga om detta och för Greklands misslyckande att genomföra ett integrerat administrations- och kontrollsystem. Överallt försvinner kommissionen ur bilden, och det är något som vi eftersom vi för första gången måste arbeta med den nya kommissionen måste diskutera på allvar. Kommissionsledamot Kallas! Ni måste börja ta ansvar, annars har ni valt fel yrke Hubert Weber, Europeiska revisionsrättens ordförande. (DE) Fru talman! Jag vill börja med att tacka ledamöterna av parlamentet som har sagt en del mycket vänliga saker om vår rapport, i synnerhet Bart Staes, Nils Lundgren, José Javier Pomés Ruiz och Herbert Bösch. För att återgå till kommissionens vice ordförande Siim Kallas så har han beklagat den ständiga fokusen i medier på ämnet bedrägerier. Jag försäkrar er om att vi, tillsammans med många av de parlamentsledamöter som

9 har talat i dag däribland Dan Jørgensen, Szabolcs Fazakas och Jeffrey Titford ger kommissionen vårt fulla stöd. Det är inte acceptabelt att samma gamla visa bedrägerier, bedrägerier och ännu fler bedrägerier hörs hela tiden. Det är obefogat, skadligt, och något vi kan klara oss utan. Vi har regler. Låt mig återgå till den andra aspekten, rekommendationen från brittiska överhuset, som Kallas anser att vi bör agera efter. Vi har ett system. I vår rapport kan vi inte bekräfta att det har förekommit bedrägerier. Det är upp till domstolarna snarare än revisionsrätten att fastställa. Vi kommer dock att titta noggrant på rapporten från överhuset, som vi fick så sent som vid lunchtid i går. Jag hade själv ett finger med i ett avtal som vi nådde med kommissionen, enligt vilket eventuella ärenden som rör misstänkt bedrägeri vidarebefordras till OLAF. Som jag redan nämnt finns det regler för förfarandena. Jag stöder helhjärtat det Salvador Garriga Polledo sa. Samarbetet med våra systermyndigheter är av mycket stor betydelse, och vi kommer att ta med oss era lyckönskningar, som vi är tacksamma för, till Warszawa. Jan Mulder frågade hur det kommer sig att räkenskaperna än en gång inte har godkänts utan reservation, och svaret på detta är ganska enkelt. Det är att de transaktioner som det hänvisas till i räkenskaperna fortfarande till stor del inte varit föremål för lämplig riskhantering. Det är först om och när detta sker som det kan bli möjligt att avge en positiv revisionsförklaring. Men förekomsten av fel skulle också här inte resultera i någonting annat än att medier än en gång riktar strålkastaren mot bedrägerifrågan. Jag är tacksam mot Bart Staes för att han påpekade att en positiv revisionsförklaring skulle vara ett av resultaten av förbättringar i systemen för internrevision, och för att han räknade upp ett antal exempel. Jag kan inte göra annat än att ställa mig bakom det han sa. Jag uttryckte mig mycket rättframt före Ekofin, och brittiska överhuset har belyst ett antal problem, däribland kontrasignering och svarta listan. Vi fick deras rapport i går och måste till att börja med granska den mycket noggrant. Jag besvarar Ashley Motes kommentar med att vårt problem för närvarande rör revisionsförklaringen, även om det inte råder någon tvekan om den stora betydelsen av de frågor som han nämnde, och jag fortsätter gärna den dialog som vi redan har inlett. Jag har nu i stort svarat på de flesta av de frågor som jag fått Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. (EN) Fru talman! Jag skulle vilja tacka alla ledamöter för deras inlägg. Detta är bara en del av förfarandet, och nästa vecka får vi uppleva inledningen av de mer detaljerade utfrågningarna om vårt budgetgenomförande. Som svar på några av synpunkterna skulle jag vilja säga att kommissionen inte pekar finger åt någon. Den försöker att skapa en korrekt bild som möjliggör en korrekt, balanserad utvärdering av genomförandet av EU:s budget. Vi står fullständigt ansvariga för det som vi gör, och vi är villiga att ta detta ansvar. Det skulle emellertid vara orealistiskt att som svar på en analys av genomförandet av EU:s budget, där huvudtemat är kommissionens oduglighet, förvänta sig att kommissionen ska säga att den inte är oduglig utan ännu sämre. Detta skulle vara olämpligt, även om vi till fullo erkänner våra svaga punkter. Det mest sårbara området för vår verksamhet 2005 kommer att bli interna politiska frågor. Under de tre förfaranden för beviljande av ansvarsfrihet för budgeten som jag har tagit del i har jag sett verkliga förbättringar, och jag vet vad som kan göras för att ytterligare förbättra situationen. Vi kommer att göra vårt yttersta för att förbättra situationen och ser fram emot en heltäckande, korrekt, professionell utvärdering av genomförandet av EU:s budget i alla dess aspekter, oavsett om det handlar om vad som verkställts eller dess svagheter, fel eller bedrägeri osv. Det är vårt mål och vår önskan att visa alla att saker och ting inte alls är dåliga, även om maskineriet är enormt och skulle kunna förbättras. Eftersom jag är förtrogen med medlemsstaternas erfarenheter inom den offentliga förvaltningens sfär, och känner till det som sker i olika medlemsstater och inom andra internationella organisationer, kan jag hävda att saker inte alls är dåliga. Det är vår önskan att allmänheten, parlamentets ledamöter och revisionsrätten också får se denna sida av vår verksamhet. När det gäller Jan Mulders fråga om budgetramen och idén om ökat deltagande från medlemsstaternas sida i detta förfarande frågan om nationella revisionsförklaringar välkomnar jag attitydförändringarna. När vi inledde diskussionen av denna fråga instämde bara en eller två medlemsstater i ståndpunkten att medlemsstater skulle kunna ta mer ansvar. Denna inställning håller på att ändras, men enligt min begränsade erfarenhet av europeiska frågor kommer detta naturligtvis att ta tid. Det gläder oss att medlemsstaterna har gått med på att tillhandahålla en sammanfattning av revisionsförklaringarna från de utbetalande organen, vilket är ett framsteg, och vi samarbetar med medlemsstaterna för att driva saker framåt. När det gäller själva förklaringen delar jag fullständigt Europeiska revisionsrättens åsikt att denna i sig inte kommer att lösa allt. Den utgör en del av en mycket bredare fråga om systematisk och strukturell kontroll samt revision, vilken borde ge de förväntade resultaten. Låt oss därför diskutera varje aspekt och inte utelämna något från räckvidden för våra diskussioner. Låt oss också diskutera frågan om metodologi, samt våra åtgärder och svagheter. Låt oss föra en heltäckande, sakkunnig och adekvat diskussion om denna fråga, och sedan kommer vi alla att vara nöjda.

10 Ashley Mote (NI). (EN) Fru talman! Jag blev avbruten mitt i mitt anförande, eftersom ni tydligen inte var korrekt informerad om hur mycket tid jag hade till mitt förfogande. Jag kunde därför inte framföra det som jag anser vara en mycket viktig punkt, och rikta kammarens uppmärksamhet mot andra yttranden som finns i den rapport som det brittiska överhuset offentliggjorde i går kväll, i vilket det står och Siim Kallas underlät att nämna dem att kommissionen borde inrikta sig på att kräva att offentliga och befintliga revisionsorgan tar ansvar för sina system och granskningar, och att detta förfarande kulminerar i kravet på att kommissionens generalsekreterare undertecknar en försäkran om att kommissionens årliga beräkningar är sanningsenliga och rättvisa. Detta verkar enligt min mening vara ett av de viktigaste yttranden som vi hittills har hört i processen för att förbättra normer i kammaren, och jag vill vara säker på att budskapet har gått fram till fullo Talmannen. Ni talade på er grupps vägnar, som hade tilldelats en minuts talartid i denna debatt, vilket innebär att jag avbröt er vid rätt tidpunkt, och det är inte rätt av er att nu använda er av ordningsfrågor för att se till att ni får mer talartid Jan Mulder (ALDE). (EN) Fru talman! Jag skulle bara vilja be kommissionsledamot Siim Kallas om en sak i klargörande syfte. Han var något tvetydig i sitt svar på min fråga, så jag skulle bara vilja fråga honom igen: när kommer kommissionen att påminna medlemsstaterna om skyldigheterna i förhållande till budgetramen? Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. (EN) Fru talman! Vi har redan påmint medlemsstaterna om denna skyldighet i vår skrivelse till dem, och vi kommer också att påminna dem under rådets möte, där dessa frågor åter kommer att diskuteras. Vi försöker att främja idén och göra vad vi kan, men precis som i parlamentets fall finns det gränser för vad vi kan åstadkomma i detta ärende Talmannen. Debatten är härmed avslutad. Skriftliga förklaringar (artikel 142) Richard Corbett (PSE). (EN) EU:s användning av medel lider av den svaghet som är vanlig i många större organisationer, regeringar, ministerier och internationella organisationer: det används pengar till en sådan lång rad av aktiviteter och på så många platser att revisorerna inte kan garantera att de exakta summorna alltid används korrekt. Den amerikanska federala budgeten har inte fått en positiv revisionsförklaring på bortåt åtta år. Det brittiska ministeriet för sysselsättning och pensioner har inte fått någon motsvarande förklaring de senaste 15 åren och dess budget är större än EU:s budget sammantagen! Som det brittiska överhuset rapporterade i går verkar det faktiska bedrägeriet vara relativt begränsat när det gäller EU:s budget. Revisorerna har snarare funnit fall av tekniska oegentligheter, som vanligtvis leder till ersättning till EU:s budget i vilket fall som helst, eller sen utbetalning, eller ofullständigt pappersarbete som tas igen senare. Artiklar i sensationspressen klassificerar därefter alla dessa fall som bedrägerier, vilket det inte handlar om. Det krävs ytterligare förbättringar när det gäller att undanröja sådana fel. Jag skulle vilja ha ett system där de årliga revisionsförklaringarna måste inlämnas till kommissionens tjänsteavdelningar samt till var och en av de 25 nationella regeringarna för sig, snarare än i en enda förklaring till hela EU Véronique Mathieu (PPE-DE). (FR) Revisionsrätten avger i sin årsrapport en positiv revisionsförklaring om EU:s räkenskaper för 2005 och gratulerar kommissionen till att ha inrättat det nya redovisningssystemet för räkenskapsåret. Men vad gäller de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet dvs. betalningar till och från EU:s penningkistor noterar revisionsrätten att den anpassade riskhanteringen inte alltid garanteras när det gäller betydelsefulla utgiftsområden. De flesta av dessa misstag är en följd av okunnighet om tillämpliga regler, olämpliga utgifter eller försök till bedrägeri av dem som har mottagit medlen i slutändan (jordbrukare, lokala myndigheter eller projektledare). Vem ska ta på sig ansvaret för detta? Först och främst kommissionen som, enligt fördragen, är direkt ansvarig för genomförandet av EU:s budget. Man måste förbättra kvaliteten på den interna kontrollen, och förfarandena måste förenklas för att vi ska kunna förebygga dubbla avgifter, för höga avgifter och brott mot behörighetskriterier. Slutligen måste medlemsstaterna ta sitt ansvar, med tanke på att 76 procent av medlen spenderas av nationella eller lokala förvaltningar. Det är enligt min uppfattning av största vikt att medlemsstaterna åtar sig att överlämna den årliga förklaringen om hur de EU-medel som de förvaltar spenderas Gemensamt företag för det europeiska flygledningssystemet (SESAR) (debatt) Talmannen. Nästa punkt är ett betänkande (A6-0382/2006) av Erna Hennicot-Schoepges, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om förslaget till rådets förordning om ett projekt för utveckling av en ny generation av det europeiska systemet för flygledningstjänsten (SESAR) och om bildande av det gemensamma företaget SESAR (KOM(2005)0602 C6-0002/ /0235(CNS)) Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Erna Hennicot- Schoepges betänkande, som ni är välkomna att framföra

11 er åsikt om, är ett grundligt betänkande av hög kvalitet. Jag vill tacka Hennicot-Schoepges och utskottet för industrifrågor, forskning och energi, samt Philip Bradbourn, utskottet för transport och turism och utskottet för rättsliga frågor för deras stöd för kommissionens förslag om SESAR, ett betydelsefullt europeiskt projekt. Ert betänkande, fru Hennicot-Schoepges, överensstämmer med kommissionens ståndpunkt, och vi stöder de flesta av era ändringsförslag. Jag ska inte gå in på detaljer om debatten om alla de ändringsförslag som har lagts fram, utan i stället begränsa mig till några allmänna kommentarer. Först och främst noterar jag att parlamentet och kommissionen har samma ståndpunkt i fråga om den strategiska betydelsen av omfattande teknik- och industriprogram såsom SESAR och Galileo. SESAR är ett mycket betydelsefullt program för den europeiska luftfartsindustrins konkurrenskraft. Det utgör en del av gemenskapens program för teknisk innovation som ligger centralt i Lissabonstrategin. I en sektor som är av så avgörande betydelse för EU:s ekonomi som denna är det viktigt att offentliga organ och den privata sektorn samlar sina resurser och tillsammans bygger vad som kommer att bli den mest effektiva och säkra infrastrukturen för flygtrafiktjänsten i världen. Detta offentlig-privata partnerskap kräver en tydlig rollfördelning och öppna förfaranden, så att potentiella intressekonflikter kan föregripas. Kommissionen välkomnar därför de ändringsförslag som parlamentet har lagt fram i linje med detta. Vad gäller vissa av parlamentets interventionsmedel står en principfråga på spel. SESAR är ett partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn, och de oumbärliga förutsättningarna för den privata sektorns deltagande är att programmet drivs som ett företag. Vidare, och Hennicot-Schoepges belyste den här punkten mycket effektivt i sitt betänkande, måste rösträtten inom styrelsen för det gemensamma företaget SESAR balanseras och vägas i förhållande till det finansiella bidraget, vilket är en av de sunda principerna för god förvaltning i all privat affärsverksamhet. Det är följaktligen svårt att godta parlamentets ändringsförslag som syftar till att vinna representation för parlamentet i styrelsen. Eftersom parlamentet är gemenskapens främsta budgetkontrollmyndighet kan man inte utföra sina övervakningsuppgifter och samtidigt ens sitta som observatör i en styrelse som man har som uppgift att övervaka. Vad gäller ett liknande ämne är industrin angelägen om att valet av verkställande direktör ska baseras på objektiva kriterier som erfarenhet och tekniskt kunnande snarare än på politiska kriterier. Det är viktigt att tillstå att det gemensamma företaget SESAR är ett instrument för förvaltning av ett program för teknisk forskning och utveckling som inte har någon reglerande roll. Det skulle följaktligen inte vara ändamålsenligt för parlamentet att vara direkt involverat i processen att välja verkställande direktör för det gemensamma företaget SESAR. Kommissionen stöder dock alla ändringsförslag som syftar till att säkerställa att parlamentet hålls grundligt och fortlöpande informerat om SESAR-programmet. Jag är mycket nöjd med parlamentets arbete. Jag är övertygad om att några få meningsskiljaktigheter inte kommer att hindra våra gemensamma ansträngningar för att göra detta program till en framgång för EU. Jag vill tillägga att hela vår miljöpolitik kommer att stimuleras ytterligare i den mån SESAR innebär att flygplan kan lyfta enligt tidsplanen och inte behöver vänta i kö, då resultatet kommer att innebära att vi sparar energi och förebygger onödiga kolutsläpp. Det är anledningen till att SESAR är ett absolut nödvändigt projekt ur alla synvinklar passagerarsäkerhet, energibesparing och miljökvalitet ORDFÖRANDESKAP: ONESTA Vice talman Erna Hennicot-Schoepges (PPE-DE), föredragande. (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi granskar i dag ett betänkande som syftar till att etablera ett gemensamt företag för utveckling av en ny generation av det europeiska systemet för flygledningstjänsten (SESAR). Som den tekniska grenen i det gemensamma europeiska luftrummet har SESAR som uppgift att anpassa flygtrafikledningen till ny teknik och säkerställa flygtrafikens säkerhet och reglering, organisera flygtrafiktjänster och fastställa övervakningsmyndigheternas och tjänsteleverantörernas respektive roller och ansvar. Projektet är, som ni sa herr kommissionsledamot, av största vikt för den civila luftfarten i Europa på flera olika nivåer. Det är också ett av de gemensamma infrastrukturprojekt som identifierades av Europeiska rådet Vi har redan förlorat mycket tid. SESAR kommer att bli oumbärligt, med tanke på att flygtrafiken, som bidrar till omkring 220 miljarder euro till EU:s BNP och sysselsätter 3,1 miljoner människor, kommer att mer än fördubblas under de kommande 20 åren. Med tanke på att pålitligheten hos kontrollutrustningen, vars teknik i vissa fall härstammar från 1970-talet, inte längre kan garanteras på grund av utrustningens ålder kommer SESAR att betyda mycket för säkerheten. Detsamma gäller för miljön. När projektet väl är igång kommer det att vara möjligt att göra märkbara besparingar i fråga om bränsle, tack vare å ena sidan den optimala användningen av flygbanorna och bättre användning av luftrummet och å andra sidan en minskning av köerna. Kommissionen beräknar att växthusgasen kommer att minska med 4 6 procent per

12 flyg. Passagerarna kommer också märka att väntetiden på flygplatserna minskar som en följd av detta. Kommissionen föreslår ett upprättande av ett gemensamt företag. Det ska ske snabbt, till och med före slutet av definitionsfasen, som sträcker sig från 2005 till 2007, och gemenskapsbudgeten och Eurocontrol ska medfinansiera med omkring 60 miljoner euro. Mellan 2008 och 2013 kommer man inom det gemensamma företaget att ansvara för utvecklingsfasen med en budget på 300 miljoner euro per år fördelade mellan tre parter kommissionen, Eurocontrol och ett konsortium av privata företag. Därefter följer installationsfasen, som industrin kommer att ansvara för och som förväntas pågå mellan 2014 och Detta första offentlig-privata partnerskap på området för civil luftfart kommer att medföra ett stort antal arbetstillfällen. Det kommer också att vara ett betydande forsknings- och utvecklingsprojekt som skulle kunna utvidga sig till marknader utanför unionen, förutsatt att detta inte försenar dess ikraftträdande. Det förbättrade förfarandet för samarbete mellan våra två parlamentsutskott speglar betydelsen av detta projekt på två områden, nämligen forskning och transportnät. Kommissionen grundade sitt projekt på artikel 171, vilket innebär att parlamentet inte fanns med i ett medbeslutandeförfarande. Jag vill dock nämna den positiva anda som rått i samarbetet med kommissionen och säga att parlamentet kommer att hålla det fortsatta skeendet under noggrann uppsikt och att man kommer göra allt man kan för att hjälpa till, även om man inte är representerad i styrelsen. De ändringsförslag som vi har lagt fram förtydligar texten när det gäller potentiella intressekonflikter. Vi har också bett kommissionen att utarbeta ett nytt dokument där man uteslutande ägnar sig åt den tredje fasen för att skingra en betydande del av de tvivel som det första projektet lett till. SESAR är ett projekt som kommer att tjäna medborgarnas intressen, som kommer att placera den europeiska civila luftfartsindustrin i en ledande position vad gäller utveckling, och det kommer att förbättra vår konkurrenskraft. Industrins intresse för projektet rättfärdigar dess ekonomiska engagemang, och fördelningen av rösträtt ska förebygga alla slags besvärliga administrativa förfaranden. Parlamentet anser att man gjort rätt när man hållit möjligheten öppen till att åstadkomma en pålaga, med tanke på att industrins bidrag, som underbyggs med siffror, ännu inte har bekräftats. Allt som återstår är att uttrycka förhoppningen att SESAR varken kommer att drabbas av sådana förseningar som drabbade Galileo eller av det stora nederlag som Airbus led, och att det visar att europeisk forskning, Eurocontrols kunnande och de involverade industriernas kapacitet kan förenas i utvecklingens intresse. Avslutningsvis säger det sig självt att medlemsstaterna måste vara beredda att organisera fördelningen av flygtrafikledning utifrån den tekniska utvecklingen. Slutligen vill jag tacka alla som har bidragit, och i synnerhet Philip Bradbourn, min medföredragande Philip Bradbourn (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för transport och turism. (EN) Herr talman! Projektet SESAR kommer att gynna både EU:s luftfartssektorer och konsumenterna i hög grad. När SESAR införs kommer flygbolagens effektivitet att förbättras med fler direktlinjer, mindre trafikstockning i luftrummet och större driftsäkerhet för passagerna. Miljön kommer också att gynnas av systemet, eftersom det kommer att förkorta rutterna och minska köerna, och därmed minska de koldioxidutsläpp som flyget orsakar. Det slår mig dock att med ett sådant viktigt projekt är det oacceptabelt, med tanke på att den ursprungliga lagstiftningen om det gemensamma luftrummet behandlades inom ramen för medbeslutande, att förfarandet i samband med införandet endast ska grundas på samråd. Detta väcker sannerligen frågan om varför kommissionen anser att den kan välja och vraka i fråga om när den vill engagera den enda demokratiskt valda EU-institutionen i utvecklingen av ett liknande förslag. Det är ännu mer oroande att kommissionen och Eurocontrol försöker tillskansa sig 60 procent av rösträtten i styrelsen. SESAR-förslaget borde ledas av industrin, inte av byråkrater. Vi kan inte förvänta oss att industrin betalar för utvecklingen av ett projekt om den får begränsad kontroll över dess förvaltning. Det är också av denna anledning som medföredraganden för det ansvariga utskottet, på vår grupps vägnar, har lagt fram ett ändringsförslag för att minska rösträtten, för att ge industrin och tjänsteleverantörerna av flygtrafik ett skäl att delta från början. SESAR-förslaget kan bidra till utformningen av den europeiska luftfartens framtid. Det kan bli en positiv kraft till förändring, om alla aktörer inom sektorerna stöder det på en rättvis och jämlik grundval. Jag uppmanar därför kammaren att stödja vårt ändringsförslag för att ge detta viktiga projekt precis den förvaltning som det behöver Reinhard Rack, för PPE-DE-gruppen. (DE) Herr talman! Under de kommande åren kommer vi att få se mer trafik på land och vatten och framför allt i luften, och mer trafik innebär nya och fler problem. Denna ökning i kvantitet måste kunna hanteras, vi måste ta itu med hälso- och miljöfrågorna i anslutning till detta på ett tillfredsställande sätt, och allt detta kommer att kosta mycket pengar. Vad som behövs för att kunna hantera de frågor jag just nämnde är framför allt intelligenta lösningar, ny teknik och bättre logistik, och det är detta vi koncentrerar oss på i dag. Tyvärr har vi inte nått så långt än. Men det är ett antal saker på gång, och en av de saker som jag

13 kommer att tänka på är Galileo. För närvarande koncentrerar vi oss dock på förberedande frågor som till exempel hur den administrativa organisationen bör struktureras, vad vi bör göra med Eurocontrol, hur vi ska kunna involvera det privata näringslivet i vårt projekt och många andra saker. Jag vill höja ett varnande finger när det gäller ett par saker i fråga om offentlig-privata partnerskap. Det är bra att vi diskuterar dessa och fokuserar på potentiella intressekonflikter, men vi bör göra mycket mer för att verkligen involvera näringslivet i projektet. Det måste dock sägas att den tidigare erfarenheten av offentligprivata partnerskap visar att de nästan aldrig varit någon riktig framgång. Ett undantag som jag kan hänvisa till är inte minst för att vi kommer att sparka igång dess efterföljare om några veckor Marco Polo-programmet, där vi lyckades få rätt blandning av incitament för den privata sektorn och för allmänintresset, och det är detta vi bör koncentrera oss på den här gången, mer än tidigare. Bortsett från allt detta vill jag tala om hur tacksam jag är mot båda föredragandena för det arbete de har lagt ned, och att jag hoppas att vi kommer att sträva mot målet med koncentration och i enighet, trots frågan om parlamentet bör utöva medbeslutande eller bara rådfrågas i det här ämnet. Vi kanske kan lyckas skärpa tidsplanen något. Det skulle få en mycket gynnsam effekt Britta Thomsen, för PSE-gruppen. (DA) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden för hennes gedigna arbete med betänkandet om ett gemensamt europeiskt system för flygledningstjänsten, SESAR. Jag håller med om att det finns behov av en ny generation av det europeiska systemet för flygledningstjänsten så att vi kan garantera en säker och smidig flygtrafik i Europa under de kommande 20 åren. De befintliga systemen för flygledningstjänsten är omoderna och styrs av särskilda lokala förhållanden på ett otillbörligt sätt. De är därför inte särskilt lämpade för en snabb, pålitlig och ekonomiskt hållbar utveckling av flygtrafiken i Europa. Därför är SESAR i grunden ett sunt initiativ, som kommer att effektivisera systemet för flygledningstjänsten i Europa. SESAR kommer att innebära säkrare och effektivare transport än vad som erbjuds med de befintliga systemen för flygledningstjänsten, och till ett rimligt pris. När det gäller de miljömässiga övervägandena belyser kommissionen emellertid inte de utmaningar som en tilltagande flygtrafik kommer att utgöra i Europa under de kommande åren tillräckligt i sitt förslag. SESAR måste inte bara garantera en säker ledning av flygtrafiken. De miljömässiga fördelarna måste också finnas där. Jag stöder därför de förslag i vilka det betonas att SESAR måste leda till mer energieffektiva flygrutter som kräver mindre bränsle och är mer hänsynsfulla mot miljön. Ett annat viktigt övervägande är att det måste klargöras vilka fördelar som SESAR kommer att innebära för medlemsstaterna, dvs. när det gäller äganderätt till materiella och immateriella tillgångar som tillkommer genom det gemensamma företaget SESAR. För närvarande står det inte klart vad som kommer att ske när det gäller äganderätten till de tillgångar som tillkommer med det gemensamma företaget SESAR när ägandeskapet av projektet vid tillfälle överförs till industrin. Därför är det av avgörande betydelse att den kunskap och de tillgångar som skapas genom SESAR fortlöpande finns tillgängliga för de konstituerande medlemmarna för att kunna användas till deras egen icke-kommersiella produktutveckling. Vi vill inte hamna i en situation där alla medlemsstater har standardiserat sin teknologi i ett europeiskt system för flygledningstjänsten medan rättigheterna till denna teknik samtidigt ägs av ett privat företag. Jag vill återigen tacka Erna Hennicot-Schoepges för hennes betänkande och hoppas att vi, med gemensamma krafter, kan genomföra SESAR inom tidsplanen Fiona Hall, för ALDE-gruppen. (EN) Herr talman! Jag skulle vilja tacka föredraganden för hennes arbete. Vi behöver en ny generation av det europeiska systemet för flygledningstjänst för att förbättra säkerheten inom flygtransporten och miljöprestandan. SESAR kommer att tillhandahålla det som man inte klarar av med de föråldrade och ofullständiga aktuella teknikerna inom flygkontrolltjänsten. Det gemensamma företaget SESAR måste nu inrättas på ett sådant sätt att vi undviker onödiga problem och förseningar längre fram. Strategin med ett offentligtprivat gemensamt företag är fortfarande relativt ny, och jag hoppas att kommissionen kommer att vara öppen och lättillgänglig när det gäller att lära av erfarenheter från det gemensamma företaget Galileo. Det gemensamma företaget SESAR måste regelbundet granskas för att se till att de barnsjukdomar som vi upplevde med Galileo inte återkommer. Parlamentet, liksom rådet, borde hållas informerade och rådfrågas i ärenden som till exempel anslutningen av nya medlemmar och utnämnandet av verkställande direktör. Utskottet var mycket övertygat om att utnämnandet av verkställande direktör måste ske enligt ett allmänt uttagningsprov och på kriterier som grundas på kompetens och erfarenhet. Det får inte på något sätt vara en politisk utnämning eller extraförmån. Utskottet betonade också den betydelse som Eurocontrol för närvarande har. Dess engagemang är centralt med tanke på dess erfarenhet och sakkunnighet. När det slutligen gäller frågan om var det gemensamma företaget borde ligga instämmer jag i det ursprungliga kommissionsförslaget att sätet av praktiska skäl borde förläggas till Bryssel. Att inleda en diskussion om sätet skulle vara ett onödigt slöseri med tid, och det skulle kunna förlänga etableringsskedet för det gemensamma

14 företaget. Detta är en punkt som inte kommer att gå förlorad på de parlamentsledamöter som beklagar slöseriet av tid, pengar och energi som beror på misslyckandet att förlägga parlamentet permanent till Bryssel Eva Lichtenberger, för Verts/ALE-gruppen. (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Om SESAR används på rätt sätt och träder i kraft så snart som möjligt kommer projektet att kunna bidra på ett betydande sätt till en minskning av de gaser som är skadliga för klimatet. Genom ett gott samarbete med vädertjänsterna och en lämplig hantering av flyghöjder och hastigheter kommer det att bli möjligt att minska inte bara antalet flygplan som cirkulerar över städer och väntar på att få landa, utan också de kondensationsslingor som i senare forskning mer eftertryckligt har framhävts som en orsak till klimatproblemen. Om SESAR ska fungera effektivt måste bland annat luftrumsblock fastställas, som på lämpligt sätt kan bidra till att spara bränsle. Olyckligtvis går arbetet med dessa mycket, mycket långsamt, och på detta område har Österrike, liksom dess grannländer i norr och öster, mycket att göra. Organisationsformen var ett betydelsefullt diskussionsämne i vårt utskott, och jag anser inte att Eurocontrol under några omständigheter bör marginaliseras. Det måste finnas något centralt organ som kan försvara allmänhetens intresse vilket omfattar, och enligt vår uppfattning måste omfatta, saker som skydd mot klimatförändringar och det är förmodligen lämpligare att Eurocontrol gör det än bara industrin. Industrins deltagande på detta område kan säkerställas på andra sätt Jaromír Kohlíček, för GUE/NGL-gruppen. (CS) Mina damer och herrar! Lufttrafiken över Europa börjar gradvis kollidera med begränsningar som uppstår genom den stora koncentrationen av flygplatser och behovet att klara att ännu fler flygplan lyfter därifrån. En del av dessa problem har redan lösts med hjälp av Internationella civila luftfartsorganisationens avtal och annan lagstiftning som har antagits på olika nivåer. Frågan om lufttrafik ska huvudsakligen lösas med hjälp av en internationell konvention om hantering av lufttrafik på medelhöjd över centrala Europa, som ännu inte har trätt i kraft fullständigt. SESAR-programmet bör bana väg för betydande framsteg på detta område. Jag skulle vilja ta tillfället i akt att ta upp två frågor. Den första rör finansieringen av projekten. Jag anser att vi bör vara väldigt vaksamma när det gäller användningen av privat kapital, eftersom detta är ett av nyckelprojekten på detta område. Enligt min uppfattning är det viktigt att lejonparten av finansieringen inte kommer från den privata sektorn. Finansieringen borde snarare komma från Eurocontrols debiteringar och från EU:s budget. En andra fråga, som verkligen är viktig och som länge har lämnats olöst, är definitionen av de delar av luftflottan för vilka det nya flygsystemet kommer att gälla. Frågan om uppdelningen mellan flygplan och luftfartyg återstår. Den klassificering som gäller i Europa skiljer sig från den i Förenta staterna. Jag skulle därför rekommendera att den avgörande faktorn definieras som en tomvikt på 600 kg i stadgan för det gemensamma företaget. Jag anser att en sådan harmonisering av definitionen skulle vara fördelaktig för framtida förhandlingar på såväl flygområdet som när det gäller luftfarten som helhet. Avslutningsvis vill jag tala om att min grupp helhjärtat stöder SESAR-projektet Mieczysław Edmund Janowski, för UEN-gruppen. (PL) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden för hennes arbete. Problemen inom flygtrafiken, som för närvarande växer med omkring 5 procent årligen, kräver en lösning som är snabb, heltäckande och effektiv, men där det långsiktiga perspektivet samtidigt tillgodoses. Om vi inte vidtar de nödvändiga åtgärderna omedelbart kommer det snart att råda fullständigt kaos i Europas luftrum. Därför är det bra att vi genomför det gemensamma företaget SESAR, som kommer att gynna flygledningen och en säker drift av de europeiska flygplatserna. Nyheterna att åtgärderna kommer att leda till en förbättring av punktligheten för förbindelser och av flygsäkerheten samt ha en positiv effekt på miljön gläder mig. Detta åtagande bör ge många högkvalificerade personer arbete. Europeiska unionens och den privata sektorns samfinansiering av projektet är en mycket viktig fråga. Jag hoppas att projektet godkänns, eftersom det förtjänar att genomföras. Det bör dock stimulera kompatibla lösningar i andra delar av världen. Vi bör också fortsätta att söka radikalt nyskapande lösningar, t.ex. luftburna flygcentraler Georgios Karatzaferis, för IND/DEM-gruppen. (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! SESAR är en väldigt bra idé, men nu måste ni låta oss få veta något som inte ens ni vet: vilken räckvidd kommer projektet att ha? Hur långt sträcker sig Europas luftrum åt sydost? Känner vi till det? Vi måste fastställa detta utrymme. För några månader sedan sköt ett turkiskt militärplan ned ett grekiskt militärplan sydväst om Rhodos i europeiskt luftrum, medan ett passagerarplan från Egypten flög ovanför inom synhåll. Kan ni föreställa er vad som kunde ha hänt? Hur ska vi alltså fastställa räckvidden, när det är Turkiets flyginformationsregion (FIR) som gäller snarare än Nicosias FIR när man passerar den norra delen av Cypern, som är medlem av Europeiska unionen? Fastställ först räckvidden, så ska vi välkomna SESAR sedan som, i alla händelser, är utformat för att skynda på passagerartransporten. Vi kommer alltså att lyckas i luften, men vad kommer att hända på marken när vi blir försenade ytterligare en halvtimme p.g.a. olika flaskor, parfymer osv. för att ingen ska ta med sig ett extra gram

15 deodorant? Det här är dumt och idiotiskt. Om man ska fastställa något ordentligt får man gå hela vägen Emanuel Jardim Fernandes (PSE). (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den nya generationen europeiska system för flygledningstjänsten (SESAR) kommer, med tanke på dess bidrag till sysselsättningen och till att fördubbla BNI under de två kommande årtiondena, att vara en av EU:s och dess medlemsstaters prioriteringar och en betydelsefull faktor när det gäller att möta de kommande årtiondenas utmaningar. Det kommer att leda till att flygtransporten på EU-nivå och världsnivå blir säkrare och flyter bättre och till att marknadens funktion, konkurrenskraften, hanteringen av miljöpåverkan och den europeiska sammanhållningen förbättras. Jag vill ta upp några viktiga punkter. För det första bör den rättsliga grunden inte bara utgöras av artikel 161, utan den bör grundas på både artiklarna 161 och 163 när det gäller att öka och förbättra parlamentets deltagande. För det andra bör, liksom ni föreslog herr kommissionsledamot, privata initiativ, industrin, operatörerna och forskarsamhället garanteras en roll i driftsmodellen när det gäller att tillhandahålla effektiv flygtrafikledning och -teknik, utan att lägga alltför stor börda på skattebetalarna, och kommissionen och Eurocontrol bör ges en absolut central roll då dessa är de partner som har det största offentliga ansvaret i fråga om ekonomiskt stöd och röstdeltagande Seán Ó Neachtain (UEN). (EN) Herr talman! Europeiska unionen var tvungen att utveckla detta system för flygkontrolltjänster som för samman de 40 olika nätverk som för närvarande verkar inom EU, till följd av de prognoser som talar för ökningen av flygtrafik. Det är av denna anledning som jag anser att systemet SESAR är oerhört viktigt, och jag gratulerar båda föredragandena till deras arbete. Inom parentes sagt tror jag inte att ett gemensamt luftrum för EU och USA kommer att vara tänkbart inom den närmaste framtiden, på grund av det nyligen genomförda valet i Förenta staterna. De europeiska regeringarna kommer därför att tvingas nå enskilda avtal med den amerikanska regeringen på detta område. En ledamot av den irländska regeringen har faktiskt antytt att detta är den väg som landet kommer att tvingas ta för att genomföra ett flygavtal. Jag skulle också vilja föra till protokollet att alla sådana arrangemang skulle garantera framtiden för flygplatsen Shannon i västra Irland, i dess nuvarande utformning, med den betydelse som den har för regionen som vitalt ekonomiskt centrum Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. (FR) Herr talman! Jag måste tacka talarna, som alla har demonstrerat parlamentets intresse för SESAR-projektet, som kommer att få en mycket gynnsam effekt inte bara på flygtransporten, utan också i fråga om miljömässig kvalitet och energibesparing. Jag vill säga till Philip Bradbourn att vi har valt den rättsliga grund som vi ansett vara mest lämplig för ändamålet med denna förordning. Det föreliggande målet är att upprätta ett gemensamt företag inom vilket ett program för teknisk forskning och utveckling ska drivas. Denna rättsliga grund är artikel 171 i fördraget, liksom Emanuel Jardim Fernandes nyss sa, och detta har bekräftats av parlamentets utskott för rättsliga frågor och av kommissionen. Jag vill betona att detta, liksom Reinhard Rack nämnde, är ett exempel på ett sunt offentligt-privat partnerskap som naturligtvis inte bara har stöd från Eurocontrol något som ni insisterat på utan också från hela flygtransportindustrin, som naturligtvis kommer att bli den som gynnas mest och därför är väldigt angelägen om att SESAR ska sättas igång. Även om det är samråd med parlamentet, snarare än medbeslutande, som föreskrivs för detta förfarande är det självklart att jag ska se till att parlamentet regelbundet informeras på ett tydligt sätt. Vi måste naturligtvis, som föredraganden Erna Hennicot- Schoepges betonade, göra allt för att förebygga en försening av de aktuella programmen. Detta var vad jag ville ha sagt. Jag vill framföra ett varmt tack till parlamentet för den ovärderliga hjälp man har gett oss i genomförandet av detta projekt som, liksom jag nämnde tidigare, bör ge EU bästa möjliga system för flygtrafik Talmannen. Debatten är härmed avslutad. Omröstningen kommer att äga rum i dag kl Mätinstrument som innehåller kvicksilver (debatt) Talmannen. Nästa punkt är debatten om ett betänkande (A6-0287/2006) av María Sornosa Martínez, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 76/769/EEC när det gäller begränsning av utsläppandet på marknaden av vissa mätinstrument som innehåller kvicksilver (KOM(2006)0069 C6-0064/ /0018(COD)) Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka föredraganden, María Sornosa Martínez, för hennes arbete med detta förslag till vad som är ett mycket viktigt direktiv som utgör en del av gemenskapsåtgärderna för hantering av kvicksilver, den gemenskapsstrategi vi debatterade i parlamentet alldeles nyligen. Detta har att göra med vår gemensamma önskan att förebygga att mer kvicksilver letar sig ut i miljön, och för att det inte ska uppstå några missuppfattningar här är

16 det vi talar om nu inte bara vilket gammalt gift som helst utan ett särskilt farligt sådant, för kvicksilver och dess sammansättningar utgör ett mycket farligt gift för människors hälsa och för miljön. Målet med det direktiv som vi diskuterar i dag är att förhindra att nya mätinstrument som innehåller kvicksilver kommer i omlopp, och om detta skulle lyckas kommer vi att förhindra att 30 ton kvicksilver vilket skulle innebära en mycket betydande hälsorisk, hamnade i naturen. Med det föreslagna direktivet kommer medicinska (feber)termometrar som innehåller kvicksilver att fullständigt förbjudas på marknaden, med anledning av att det sedan länge har funnits alternativ till dessa. Försäljningen av övriga mätinstrument som innehåller kvicksilver till allmänheten kommer också att förhindras genom direktivet. Dessa förslag sammansattes utifrån en riskbedömning och en omfattande konsekvensbedömning utformade för kvicksilverstrategin, följt av samråd med industrin och med andra berörda parter. Med det föreslagna direktivet kommer inte bara skyddet av människors hälsa och av miljön att säkerställas, utan också den inre marknaden att upprätthållas och stärkas, eftersom harmoniserade regler för marknadsföring av mätinstrument som innehåller kvicksilver gäller i hela gemenskapen. Nu har ett antal ändringsförslag lagts fram av ledamöter av parlamentet som syftar till att säkerställa undantag. Jag håller med er om att saluförande av antika mätinstrument verkligen borde fortsätta att vara tillåtet, där antika mätinstrument betecknar instrument som är åtminstone 50 år gamla och som hanteras med stor försiktighet, eftersom de har stort samlarvärde och bara säljs i mycket begränsat antal. Risken att sådana föremål hamnar i soporna är minimal. Jag kan också stödja ett tidsbegränsat undantag för nya barometrar som innehåller kvicksilver och som tillverkats av ett fåtal mindre specialiserade företag. En övergångsperiod på två år kommer att göra det möjligt för dessa företag att anpassa sina produktionsarrangemang till de nya reglerna utan någon oproportionerlig risk för miljön. Även om jag anser att två år är lämpligt måste jag få klargöra att det inte finns någon anledning att använda kvicksilver i de instrument som produceras av dessa tillverkare, för de kan producera samma resultat utan och, under vissa omständigheter, faktiskt bättre. Det finns inga argument som stöder tanken att nytillverkade instrument av det här slaget måste innehålla kvicksilver. Det är inte så att man först måste utveckla en ny teknik. Alternativen har funnits under lång tid. Dessa tillverkare måste kunna förväntas efterleva kraven enligt europeisk lagstiftning, och jag kommer att vara väldigt sträng på den punkten. Två år bör verkligen vara tillräckligt med tid för anpassning av produktionen. Situationen är faktiskt ganska annorlunda när det gäller användandet av mätinstrument inom hälsosektorn. I parlamentet har det föreslagits ett undantag vilket kommer att granskas vid ett senare datum från dessa restriktioner för instrument för mätning av blodtrycket, och jag anser faktiskt att ett sådant bör tillkomma. Blodtrycksmätare används ändå bara på vissa medicinska tillämpningsområden, och de är absolut oumbärliga i vissa medicinska situationer där mätningar måste utföras med största exakthet. Vi har undersökt denna fråga mycket grundligt. Personer inom vårdyrket betraktar den här sortens blodtrycksmätare som oumbärliga, i synnerhet i vissa livshotande situationer, och därför bör vi avvakta tills det har utvecklats säkra och lika pålitliga alternativ till dessa instrument innan vi utvidgar reglerna till att omfatta hälsosektorn. Det innebär att vi inte har nått slutet av den här processen. Det behövs tvärtom mer arbete på detta område. Avslutningsvis vill jag säga att förhandlingsprocessen har karakteriserats av ett nära samarbete mellan parlamentet, rådet och kommissionen, och därför kan kommissionen godkänna alla de kompromissändringsförslag som er föredragande har lagt fram, dvs. ändringsförslagen Jag hoppas verkligen att detta direktiv kommer att kunna antas vid första behandlingen María Sornosa Martínez (PSE), föredragande. (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi är alla i kammaren överens om att det är nödvändigt att minska behovet av kvicksilver i tillverkningen av produkter och att påskynda en ersättning av det. Det skulle vara lämpligt att införa en begränsning på gemenskapsnivå för kvicksilverinnehållande mät- och kontrollinstrument avsedda för konsumentbruk och, med vissa undantag, för sjukvården. Vi måste förhindra att betydande mängder kvicksilver hamnar i avfallsflödet. På det sättet ska vi bidra till att garantera en hög nivå på skyddet av miljön och människors hälsa samtidigt som den inre marknaden upprätthålls i enlighet med artikel 95 i fördraget. Kvicksilver och kvicksilverföreningar är mycket giftiga för människor, ekosystem samt vilda djur och växter. I början ansågs kvicksilverföroreningar vara ett akut och lokalt problem, men nu vet man att det är frågan om ett globalt, kroniskt och allvarligt problem. När det gäller möjligheten att helt förbjuda användningen av kvicksilver i samtliga instrument, vilket är syftet med detta förslag, måste man betona att de experter som kommissionen samrått med kommit fram till slutsatsen att sjukhusen behöver en hög grad av noggrannhet för att behandla livshotande tillstånd som högt blodtryck, arytmi och havandeskapsförgiftning. Blodtrycksmätare som innehåller kvicksilver ger rätt noggrannhet och tillförlitlighet för att patientsäkerheten ska tryggas. Vi föreslår därför för närvarande att dessa instrument undantas från förbudet tills det finns fullständiga garantier i fråga om funktionaliteten hos möjliga alternativa instrument.

17 Jag uppmanar också kommissionen att på kort sikt vidta åtgärder för att övervaka att samtliga produkter som innehåller kvicksilver och som finns ute i samhället samlas in och behandlas separat under säkra förhållanden. I annat fall kommer detta direktiv att få mindre effekt i praktiken. Om kvicksilver kastas på soptippar eller hanteras på olämpligt sätt leder det till att avfall och rester av kvicksilver hamnar i avloppsvattnet och kommer ut i miljön. Kvicksilver kan därför hittas i livsmedel och utgör en särskild risk för den marina näringskedjan, vilket innebär att konsumenter av fisk och blötdjur är särskilt utsatta. Ni sa det, herr kommissionsledamot: 30 ton kan finnas kvar på soptippar, otillräckligt behandlade. Dessutom uppmanar jag kommissionen att öka medborgarnas medvetenhet genom att organisera informationskampanjer om de hälsorisker som det innebär att utsättas för kvicksilver och de miljöproblem som det kan orsaka, eftersom jag är rädd att medborgarna inte är tillräckligt väl informerade om dess giftverkan. Vad gäller de ändringsförslag som har lagts fram hade jag, liksom majoriteten av de politiska grupperna, hoppats att det skulle nås en överenskommelse, liksom med rådet och kommissionen, när det gäller barometrar. Den överenskommelse vi har nått har att göra med undantaget från de skyldigheter som fastställts i detta direktiv vad gäller vetenskapliga instrument som innehåller kvicksilver, som exempelvis barometrar som är mer än 50 år gamla avsedda för saluförande eller handel på den internationella antikmarknaden. Vad gäller produktionen av kvicksilver för nya traditionella barometrar har vi föreslagit en överenskommelse: en övergångsperiod för tillverkarna för att de ska få tid att anpassa sig till de nya bestämmelserna. Olyckligtvis har inte alla politiska grupper gått med på detta, även om jag tror att vi kommer att få tillräcklig majoritet i parlamentet för att förslaget ska antas. Slutligen hoppas jag att parlamentet godtar överenskommelsen med rådet vid första behandlingen, så att den kan tillämpas så snart som möjligt och så att efterfrågan på kvicksilver inom industrin på det sättet minskar och dess ersättning med andra material som inte är skadliga för människors hälsa och inte inverkar på bevarandet av miljön påskyndas. Sammanfattningsvis instämmer jag helt och hållet i det ni har sagt, herr kommissionsledamot. Jag vill tacka kommissionen för dess arbete och för möjligheten att nå en överenskommelse vid första behandlingen. Jag vill också tacka rådet och de politiska grupper som har godtagit detta förslag Martin Callanan, för PPE-DE-gruppen. (EN) Herr talman! Först av allt skulle jag vilja berömma det arbete som María Sornosa Martínez har gjort när det gäller detta betänkande, även om jag inte instämmer i alla hennes slutsatser. Trots detta har vi samarbetat mycket väl i denna fråga. I mars i år diskuterade kammaren kommissionens kvicksilverstrategi. Kommissionens uppmanades att begränsa saluföringen och användningen av kvicksilver i all mät- och kontrollutrustning, men att bevilja vissa undantag. Kommissionen uppmanades också att tillåta användning av kvicksilver i ett litet antal företag inom EU som yrkesmässigt tillverkar traditionella barometrar. Jag måste dessvärre likväl säga att kommissionen fullständigt ignorerade parlamentets önskan i det skedet och fortsatte med att föreslå det direktiv som vi diskuterar i dag. Detta direktiv kommer att innebära att tillverkning av alla nya barometrar förbjuds. Som ledamöterna säkert känner till antog utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet därefter ett ändringsförslag, som jag lade fram, i vilket ett undantag för detta gamla traditionella europeiska hantverk infördes. Tillsammans med Johannes Blokland har vi åter lagt fram detta ändringsförslag för kammaren att ta ställning till. Jag skulle vilja påpeka för kommissionsledamoten att vi inte talar om ett allmänt införande av nytt kvicksilver i miljön flertalet av dessa tillverkare återanvänder i själva verket kvicksilver som tagits ur miljön för tillverkningen av dessa nya instrument. Det finns ett mycket litet antal små och medelstora företag inom EU som fortfarande sysslar med detta traditionella hantverk, huvudsakligen i Belgien, Nederländerna, Frankrike, Portugal och Storbritannien. Om detta direktiv genomförs som rådet önskar skulle dessa företag med all säkerhet tvingas att lägga ned, och således skulle platser dit konsumenter kan ta sina befintliga instrument för reparation och underhåll försvinna. Låt oss inte glömma bort att hundratusentals traditionella barometrar hänger på folks väggar inom hela EU. Detta direktiv skulle naturligtvis inte påverka detta faktum, men det skulle potentiellt kunna eliminera platser där folk skulle kunna få dessa instrument reparerade och underhållna. Förbudet mot nya barometrar kommer inte att hindra föroreningarna. De skulle i själva verket kunna utbreda sig mer eftersom allmänheten inte skulle ha någonstans att ta sina instrument. Det finns också några enorma kryphål i lagstiftningen. Det är bara saluföringen av nya instrument som är förbjuden. Det finns inget som hindrar tillverkarna från att sälja nya barometrar utan kvicksilver tillsammans med en rad instruktioner om hur konsumenterna själva kan fylla dem. Detta är säkerligen mer riskfyllt än att låta tillverkningen av dem fortsätta under strängt kontrollerade förhållanden och med behörigt tillstånd Linda McAvan, för PSE-gruppen. (EN) Herr talman! Jag anser att omständigheterna för denna lagstiftning är övertygande. Kommissionsledamoten sa att det finns

18 alternativ till kvicksilverbarometrar, och jag stöder därför allt det som min kollega María Sornosa Martínez har sagt. Kvicksilver är oerhört giftigt. Det är bioackumulerande och beständigt i miljön, och det finns ingen säker exponeringsnivå. Jag ber PPE-DE-gruppen att åter begrunda detta. Till Martin Callanan och de konservativa vill jag påpeka att vid er partikonferens sa er ledare att ni vill ersätta farliga kemikalier med säkra kemikalier. På Torypartiets webbplats står det att ni kommer att göra detta. Ni måste rösta för att ändra saker, och inte bara säga att ni ska göra det. Jag hoppas att PPE-DE-gruppen kommer att stödja dessa mycket förnuftiga åtgärder för att fasa ut en oerhört farlig kemikalie ur vår miljö. Vi har gett företagen en förlängd frist på två år för att fasa ut produktionen. Rådet ville inte gå med på detta, men vi har 25 regeringar här, experter från 25 länder, Europeiska kommissionen och majoriteten av de politiska grupperna, och jag hoppas att kammaren kommer att stödja betänkandet och vara konsekvent i enlighet med substitutionsprincipen för farliga kemikalier Marios Matsakis, för ALDE-gruppen. (EN) Herr talman! Jag skulle vilja tacka María Sornosa Martínez för hennes utmärkta betänkande och hennes samarbete med alla skuggföredragande. Jag skulle också vilja nämna den mycket användbara hjälpen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, liksom från kommissionen och rådet, när det gällde att formulera ett litet antal nödvändiga slutliga kompromissändringsförslag. Kvicksilver är, som ni alla känner till vid det här laget, ett ytterst giftigt ämne som vi alla vill och måste få ut ur våra liv och ur kommande generationers liv, så snart och så effektivt som möjligt. Med lagstiftningsförslaget kommer den kvicksilverstrategi som vi antog i mars i år att träda i kraft, och det kommer att innebära förbud mot eller en väsentlig minskning av förekomsten av kvicksilver i olika icke-elektriska och icke-elektroniska instrument. Instrument som innehåller kvicksilver, som hushållstermometrar, kommer att ersättas med mer korrekta och allsidiga mätinstrument, som är snabbare och säkrare och som inte innehåller kvicksilver. Som brukar vara fallet med de flesta lagstiftningsakter stötte vi på vissa åsiktsskillnader i utvärderingarna av detta förslag. Tack och lov nådde de flesta grupper en förnuftig kompromissöverenskommelse, men vissa parlamentsledamöter har säkerligen fortfarande invändningar. Problemet har varit att vissa hävdar, huvudsakligen några engelska, nederländska och belgiska kolleger, att moderna, barometrar med ålderdomligt utseende som tillverkas av ett mycket litet antal små och medelstora företag i England, Nederländerna och Belgien fortfarande borde tillåtas innehålla kvicksilver. Detta sker trots att en tvåårig övergångsperiod med undantag har tillåtits efter att direktivet trätt i kraft, trots att kommissionen i slutet av den tvååriga undantagsperioden ska undersöka tillgången på tillförlitliga och säkra alternativ, som är tekniskt och ekonomiskt genomförbara för att använda i dessa instrument, trots att barometrar som verkligen är antikviteter, det vill säga mer än 50 år gamla, skulle undantas från detta direktiv och trots att, om kompromissavtalet med anledning av barometrar går om intet, hela lagstiftningsförslaget i sak faller och förslaget måste tillbaka till ritbordet. Tillåt inte er själva att av misstag utnyttjas av dem som kanske vill döda lagstiftningen som helhet, och de som kanske vill använda barometerfrågan för att främja sina euroskeptiska åsikter. Jag ber er att rösta för kompromissändringsförslaget och på så sätt hjälpa till att bli av med giftigt kvicksilver, för hälsans skull Carl Schlyter, för Verts/ALE-gruppen. Herr talman! I Sverige förbjöds kvicksilvertermometrar för över 20 år sedan. Äntligen är det dags för EU att följa efter! Kvicksilver i mätinstrument är gårdagens teknik, en livsfarlig kemikalie som vi snarast måste avsluta användningen av. Varje påstående om att kvicksilver är ofarligt är absurt. Ännu värre är kvicksilver som läcker, hamnar i förbränningsanläggningar eller på annat sätt sprids och omvandlas i miljön till lättupptagliga former som är ännu skadligare för människor och djur. Vi kan inte av nostalgiskäl fortsätta att tillverka barometrar som är farliga för miljön. Den som vill kan köpa en ofarlig elektronisk kopia som ser exakt likadan ut som en gammal barometer eller köpa en begagnad. Direktivet handlar ju om utsläppande av nya barometrar på marknaden. Nu fick barometrar två års respit i kompromissen, vilket är helt onödigt tekniskt sett, som kommissionsledamoten sade, men tyvärr nödvändigt politiskt för att nå en kompromiss på grund av alltför stor lyhördhet för företagens lobbying. Den som röstar på något annat än på kompromissen saboterar hela lagstiftningen och stoppar all utfasning av alla termometrar. Då måste vi börja om från början inom ramen för Reach. Kommissionen ska inom två år komma med förslag om utfasning, när så är möjligt, av annan mätutrustning, särskilt blodtrycksmätare. Jag vill påminna kommissionen om att det i kompromissen står så snart det finns tillförlitliga alternativ. För blodtrycksmätare finns det i många fall det. Åk genast hem till Bryssel och sammanställ en rapport om marknadsbegränsning av blodtrycksmätare då det är möjligt Adamos Adamou, för GUE/NGL-gruppen. (EL) Herr talman! Jag vill i min tur, efter att ha tackat María Sornosa Martínez och gratulerat henne till hennes arbete, uppmana er att stödja de kompromissändringsförslag som har utformats för att avlägsna kvicksilver från mätinstrument avsedda att användas av europeiska konsumenter. Kompromissändringsförslagen är den minsta möjliga och mest realistiska åtgärden för att skydda konsumenterna, och de speglar överenskommelsen mellan Europaparlamentet och rådet.

19 Jag uppmanar er att förkasta det undantag från direktivet som föreslagits för barometrar. Alla sådana undantag äventyrar den slutliga möjligheten att begränsa mängden kvicksilver i mätinstrument för vilka det finns alternativa lösningar innan lagstiftningen antas för Reachprogrammet. Denna specifika åtgärd är av största vikt för att lagstiftningen om mätinstrument som innehåller kvicksilver ska antas så snart som möjligt. Jag bör samtidigt betona att man inte kommer att uppnå något väsentligt inom barometerindustrin om ändringsförslagen om barometrar med undantag för dem i paketet med ändringsförslag godtas, utom att vinna ett eller två år. Det är nästan säkert att kommissionen kommer att återuppta sin ursprungliga ståndpunkt, endera genom Reach eller genom kommittéförfarandet, vilket innebär att man inte gör undantag för några bestämmelser om barometrar. Slutligen vill jag betona att paketet med kompromissändringsförslag ligger i linje med vår tidigare sammanhängande resolution om kvicksilver, för vilken Marios Matsakis var föredragande. Vårt mål måste återigen vara att skydda miljön och folkhälsan och de europeiska konsumenterna Urszula Krupa, för IND/DEM-gruppen. (PL) Herr talman! Även om kvicksilver och dess sammansättningar, i synnerhet metylkvicksilver, är mycket giftiga är ett förbud mot försäljning av kvicksilvertermometrar inklusive specialiserade termometrar och andra mätinstrument med en övergångsperiod på bara 18 månader överdrivet och orimligt, i synnerhet för Polen och andra länder där kvicksilvertermometrar används allmänt, inte bara på sjukhus utan också för att ställa diagnos hemma. En sådan kort övergångsperiod skulle kunna få negativa följder i form av diagnoser där det föreligger risk för att de inte är tillförlitliga, vilket för med sig hälsorisker, och skulle kunna innebära extra, ekonomiska påfrestningar för sjukhus- och hushållsbudgetar, särskilt för dem som inte har det så bra ställt. I Polen har vi ett ordspråk som lyder: när människan skyndar ler djävulen. Djävulen vill uppenbarligen bli rik genom att sälja elektroniska mätinstrument medan han säger vackra ord om människors hälsa. Vi är för en längre övergångsperiod Irena Belohorská (NI). (SK) Jag välkomnar också detta betänkande om kvicksilver i miljön och om sätt att begränsa det. Vi måste alla enas om att där det finns alternativ till mätinstrument som innehåller kvicksilver måste det kvicksilverinnehållande instrumentet avlägsnas. Det finns tillräckligt med kvicksilver i en enda termometer för att kontaminera fisken i en sjö på 20 hektar. Men är också nödvändigt att inse att det finns andra instrument inom hälsosektorn som innehåller kvicksilver men för vilka det ännu inte finns något likvärdigt alternativ exempelvis tryckmätare, barometrar och manometrar. För blodtrycksmätare som innehåller kvicksilver och som används vid behandling av högt blodtryck och arytmi finns inget likvärdigt alternativ som ger samma noggrannhet, och alternativa metoder skulle bli extremt dyra. Därför stöder jag föredragandens åsikt att direktivet inte bör gälla för sådana instrument inom hälsosektorn, för fastän vi kanske skulle lyckas minska mängden kvicksilver i miljön skulle vi också äventyra patienters liv. Det vi måste fokusera på i detta lagstiftningsförslag är att minska mängden kvicksilver i hushållssopor. Det kommer förmodligen att bli svårt att be alla hushåll att ersätta de termometrar som de använder för att mäta kroppstemperaturen, särskilt i de nya medlemsstaterna, men vi bör kunna begränsa användningen av dessa Avril Doyle (PPE-DE). (EN) Herr talman! Det är på tiden att vi erkänner att kvicksilver kan orsaka och faktiskt orsakar allvarliga hälsoproblem. Kvicksilverförgiftning genom intagande av livsmedel som är smittade med kvicksilver vanligtvis fisk är den huvudsakliga smittkällan hos allmänheten. Kvicksilver och dess föreningar är inte bara giftiga för människor: de har också en mycket negativ inverkan på ekosystem, vilda djur och växter. Det är därför högst önskvärt att begränsa användningen av kvicksilver. Jag erkänner dock att vi måste vara realistiska i begränsningen av vissa mätinstrument som innehåller kvicksilver. Jag välkomnar därför att viss medicinsk utrustning utesluts från direktivets räckvidd tills vidare. Medicinska experter har sagt att utrustning som inte innehåller kvicksilver i vissa fall kan vara mindre exakt när det gäller till exempel vissa hjärttillstånd och vid fall av havandeskapsförgiftning. Det är därför att föredra användning av kvicksilverutrustning i dessa begränsade situationer till dess att lämpliga alternativ är helt undersökta och får stöd av yrkesutövande läkare, men med en tidsbegränsad granskningsklausul för lämpliga alternativ som godkänts på lämpligt sätt. Med tanke på kvicksilvers giftighet är det rimligt att kräva detta av industrin, och jag inbjuder industrin att svara. Jag stöder det ändringsförslag som ursprungligen lades fram av mina kolleger, som ger möjlighet till undantag för antika barometrar och vetenskapliga instrument som är avsedda för saluförande eller handel på den internationella antikmarknaden samt för tillverkning och underhåll av traditionella barometrar varvid små mängder kvicksilver används med tillstånd och under kontrollerade förhållanden. Det är värt att notera att man genom tillverkning av traditionella barometrar inte inför nya kvantiteter av kvicksilver på marknaden utan återvinner redan befintligt kvicksilver, och på detta sätt hjälper man till att kontrollera och begränsa substansen för att inte nämna att antika barometrar vanligtvis värderas högt och det därför är föga troligt att de hamnar i våra avfallsflöden. Kom ihåg att syftet med detta direktiv är att förbjuda saluföring av utrustning som

20 innehåller kvicksilver. Det kommer att vara tillåtet att sälja en barometer med en separat flaska med kvicksilver som senare tillsätts av konsumenten, om vi inte har ett undantag för dessa antika barometrar ett mycket mindre riskfyllt alternativ enligt min mening Dorette Corbey (PSE). (NL) Herr talman! Först och främst vill även jag uttrycka mitt stöd för María Sornosa, som har skrivit ett utmärkt betänkande. Liksom alla talare före mig har sagt måste vi, med tanke på att kvicksilver är väldigt giftigt, förbjuda dess användning i alla onödiga tillämpningar. Med tanke på att det finns alternativ måste vi välkomna att exempelvis kvicksilvertermometern förpassas till det förflutna. Barometrarna har blivit föremål för stor debatt, som vi nyss märkte. I Nederländerna har användningen av kvicksilver varit förbjuden sedan 2003, men barometrarna utgjorde undantag fram till 2005 och sedan, i väntan på nya EUregler, till den 1 januari Parlamentet argumenterar nu för ytterligare två års försening för traditionella barometrar, vilket är en oerhörd eftergivenhet. Även om jag naturligtvis kan föreställa mig att det skulle vara dåliga nyheter för tillverkare av barometrar om vi skulle förbjuda kvicksilver helt och hållet måste vi i varje fall förbjuda produkter avsedda för konsumentbruk som innehåller det. Produkter kan gå sönder eller läcka så att kvicksilver kommer ut i naturen ändå. Jag hoppas att vi kan slutföra den här lagstiftningen så att förbudet mot kvicksilver kan införas så snart som möjligt James Hugh Allister (NI). (EN) Herr talman! Tillverkning av barometrar har varit en del av vårt europeiska arv i många århundraden. Tillverkningen omfattar ofta återvinning av kvicksilver från gamla instrument. Det hot som detta utgör mot miljö och hälsa är, skulle jag vilja påstå, så minimalt att det är helt oproportionerligt i jämförelse med det förödande förbud som man genom detta direktiv vill införa på framtida tillverkning av barometrar. Det skulle ta död på en historisk teknik, och i gengäld får vi ingen meningsfull vinst. Jag stöder således kraftfullt ändringsförslag 19 om att utesluta tillverkare av barometrar från räckvidden för detta direktiv. Att försöka innefatta barometrar personifierar på ett sätt den fanatiska och irrationella dogm som alltför ofta drivs fram och gör annars förnuftiga kommissionsförslag löjliga. Jag hoppas att vi kommer att säga nej till förbudet mot tillverkning av barometrar av rent sunt förnuft Talmannen. Kommissionen har informerat mig att man inte önskar tala igen. Debatten är därför härmed avslutad. Omröstningen kommer att äga rum i dag kl Hypotekslån (debatt) Talmannen. Nästa punkt är debatten om ett betänkande (A6-0370/2006) av John Purvis, för utskottet för ekonomi och valutafrågor, om hypotekslån inom EU (2006/2102(INI)) John Purvis (PPE-DE), föredragande. (EN) Herr talman! Det som jag tidigare försökte tala om för er var att James Hugh Allisters anförande nådde fram på ett främmande språk på den engelska frekvensen, så att engelskan översattes till något annat, jag vet inte vad. Herr Allister! Jag beklagar, men vi kunde inte urskilja vad ni sa! De europeiska hypotekslån som är utestående uppgår till ungefär 5 biljoner euro, eller 45 procent av EU:s BNP, och under de senaste fem åren har den genomsnittliga årliga tillväxten inom hypotekslångivning varit 9,4 procent. En bostad är ofta det största köpet som människor gör under sin livstid, och det tillhörande hypotekslånet är deras största ekonomiska förpliktelse. Det är inte överraskande att kommissionen har koncentrerat sig på detta område, när den vänder sin uppmärksamhet mot tillhandahållandet av finansiella tjänster. Hypoteksmarknaden är fragmentiserad längs nationella linjer, och att öppna denna marknad skulle leda till att konsumenter erbjuds bättre värde och större valmöjlighet när det gäller hypoteksprodukter. Det skulle kunna öppna fler möjligheter för de personer som för närvarande finner det svårt att få ett hypotekslån, som förstagångsköpare eller arbetstagare med tidsbegränsade avtal. Det skulle underlätta för människor att flytta till ett annat EU-land för att arbeta eller pensionera sig eller om de vill köpa sig ytterligare en bostad utomlands. För långivarna skulle en ökad integration av marknaden erbjuda bättre utnyttjande av stordriftsfördelar, samt sänka kostnaderna och avgifterna för låntagaren. Å andra sidan har de tillgängliga produkterna utformats av lokala kulturer och traditioner, och konsumenterna kommer inte att vilja se en minskning av befintliga konsumentskyddsstandarder. En fullkomlig harmonisering skulle bli dyrt för industrin, och det skulle kunna begränsa det produktutbud som den erbjuder. Industrin är ytterst konkurrenskraftig inom de flesta av våra medlemsstater, så vi får inte vidta hårda åtgärder som skulle kunna skada denna tillväxtsektor. Vi vill uppleva en europeisk hypoteksmarknad med ett brett utbud av produkter till konkurrenskraftiga priser, och alla förändringar måste först och främst gynna låntagare. Vi är därför emot en tjusig harmoniserande lagstiftning. Det skulle vara dåligt för konsumenterna och dåligt för företagen. Utskottet för ekonomi och valutafrågor instämmer i stället i att vi borde fokusera på riktade åtgärder som syftar till att avlägsna specifika hinder för gränsöverskridande hypotekslån. Eventuella åtgärder borde enbart vidtas efter att konsekvensbedömningar har visat att fördelarna uppväger kostnaderna. Det är att föredra andra lösningar framför lagstiftning närhelst det är möjligt.