ULKOASIAINMINISTERIÖ UTRIKESMINISTERIET

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "ULKOASIAINMINISTERIÖ UTRIKESMINISTERIET"

Transkript

1 ULKOASIAINMINISTERIÖ UTRIKESMINISTERIET

2 UTREDNING OM SKYLDIGHETEN TILL ÖMSESIDIGT STÖD OCH BISTÅND I EU:S LISSABONFÖRDRAG

3 Teija Tiilikainen Utredning om skyldigheten till ömsesidigt stöd och bistånd i EU:s Lissabonfördrag Utrikesministeriets publikationer 5/2008

4 Teija Tiilikainen och utrikesministeriet Layout: Mika Launis Tryck: J-Paino Oy 2008 Översättning: Översättnings- och konsultbyrå Audipek ISBN

5 Innehåll 1. Inledning 7 2. Biståndsskyldighetens historia 9 3. Biståndsskyldigheten som en del av EU:s grundfördrag: centrala tolkningar 14 Definition av den hotbild som skyldigheten inbegriper och av biståndets karaktär 15 Separata hänvisningar i anslutning till biståndsskyldigheten Biståndsklausulen i GSFP:s politiska omgivning Biståndsklausulen och försvarssystemen i EU:s medlemstater Biståndsklausulens betydelse i säkerhetspolitiska kriser som avviker från en angreppssituation Biståndsklausulens betydelse för Finland 37 Politiska och militära konsekvenser 39

6 UTREDNING OM SKYLDIGHETEN TILL ÖMSESIDIGT STÖD OCH BISTÅND I EU:S LISSABONFÖRDRAG 1. Inledning Att stärka Europeiska unionens roll i den internationella politiken kan betraktas som en av Lissabonfördragets viktigaste uppgifter. Den utvidgade unionens potential som internationell aktör är klart erkänd. Genom de ändringar som ingår i Lissabonfördraget försöker man på flera sätt skapa bättre förutsättningar för unionen att bedriva en mera effektiv och enhetlig politik. Till dessa ändringar kan man också räkna utvecklandet av unionens gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. Fördraget förenhetligar bestämmelserna om EU:s krishanteringspolitik och för krishanteringens militära och civila dimensioner närmare varandra. Fördraget gör det också möjligt för en mindre grupp medlemsländer att fördjupa sitt samarbete lika väl i anslutning till unionens krishantering som mera allmänt vid utvecklingen av unionens militära instrument. Lissabonfördraget tar för första gången i EU:s historia in en bestämmelse om ömsesidigt bistånd mellan medlemsländerna i en angreppssituation dvs. den s.k. klausulen om säkerhetsgarantier i unionens grundfördrag. Skyldigheten förpliktar medlemsstaterna till ömsesidigt bistånd. EU eller dess organ ges inga befogenheter i detta sammanhang. För unionen inrättas inte heller några gemensamma militära system för genomförandet av skyldigheten. Den hotbild som säkerhetsgarantierna gäller, dvs. ett militärt angrepp mot någon av unionens medlemsstater, är rätt avlägsen i de rådande säkerhetspolitiska förhållandena i Europa. Genom ändringen signalerar EU dock omfattningen av solidariteten mellan medlemsstaterna. När Lissabonfördraget trätt i kraft förfogar EU över mera heltäckande säkerhetspolitiska instrument än tidigare. Ytterligheten utgörs fortfarande av den övergång till ett gemensamt europeiskt försvar som fördraget möjliggör. Unionen har möjlighet att sköta omfattande krishanteringsuppgifter, och dessutom har dess kapacitet för att bekämpa terrorism stärkts. Biståndsskyldigheten mellan medlemsländerna hänför sig i första hand till en militär angreppssituation. Det är ändå fråga om att ge ett sådant ömsesidigt beroende formen av en rättslig skyldighet som allmänt betraktas som den rådande situationen mellan EU-länderna. Redan på grund av den gemensamma valutan eller de gemensamma yttre grän- 7

7 TEIJA TIILIKAINEN serna kan inte ett enda medlemsland i praktiken vara oberoende av det säkerhetspolitiska läget i de andra medlemsländerna. Denna utredning innehåller en bedömning av de centrala dimensionerna av ikraftträdande av Lissabonfördragets biståndsskyldighet. Behovet av en utredning framkom när riksdagens utrikesutskott behandlade fördraget om upprättande av en konstitution för Europa och föreslog en grundligare redogörelse om effekterna av säkerhetsgarantin (UtUB 13/2006 rd). I regeringsprogrammet för Matti Vanhanens II regering förband man sig att göra utredningen. Syftet med utredningen är att stöda såväl behandlingen av Lissabonfördraget och diskussionen om det som beredningen av den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen Det har tills vidare bedrivits mycket litet utredningsoch forskningsarbete om biståndsskyldigheten i en europeisk kontext, och det står klart att man först nu håller på att komma igång med det då tidpunkten för ikraftträdandet närmar sig. I föreliggande utredning kan jag således i många avseenden bara lyfta fram centrala frågor som hänför sig till skyldigheten och Lissabonfördragets biståndsskyldighet (artikel 28a.7 i EU-fördraget) Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga. Detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik. Åtagandena och samarbetet på detta område ska vara förenliga med åtagandena inom Nordatlantiska fördragsorganisationen, som för de stater som är medlemmar i denna också i fortsättningen ska utgöra grunden för deras kollektiva försvar och den instans som genomför det. genomförandet av den och föra fram grunder för fortsatt forskning när den europeiska diskussionen om skyldigheten framskrider. Jag vill tacka alla som har hjälpt mig i olika skeden av arbetet med utredningen. De diskussioner som har förts om utredningen i olika sammanhang har på ett väsentligt sätt fördjupat min egen syn. Undertecknad bär naturligtvis ensam ansvaret för slutresultatet. 8

8 UTREDNING OM SKYLDIGHETEN TILL ÖMSESIDIGT STÖD OCH BISTÅND I EU:S LISSABONFÖRDRAG 2. Biståndsskyldighetens historia Genom Lissabonfördraget inskrevs i artikel 28a.7 i unionsfördraget en skyldighet som lyder Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den medlemsstaten stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga. Detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik. Åtagandena och samarbetet på detta område ska vara förenliga med åtagandena inom Nordatlantiska fördragsorganisationen, som för de stater som är medlemmar i denna också i fortsättningen ska utgöra grunden för deras kollektiva försvar och den instans som genomför det. Denna avtalsbestämmelse, som i denna utredning kallas biståndsskyldighet 1, kan anses ha sin centrala bakgrund i förhållandet mellan och unionen och den 1954 grundade Västeuropeiska unionen (VEU). Fem västeuropeiska stater slöt redan 1948 det s.k. Brysselfördraget, som förutom ekonomiskt, socialt och kulturellt samarbete också omfattade en militär biståndsskyldighet 2. För genomförandet av biståndsskyldigheten skapades ett militärt ledningssystem och en försvarsstrategi. Dessa införlivades i den transatlantiska militäralliansen Nato, som bildades ett år senare och till vilken förutom Förenta staterna och Kanada även andra västeuropeiska länder anslöt sig. Grundandet av VEU som ett institutionellt system 1954 erbjöd möjlighet för Tyskland och Italien, som dittills stått utanför organisationerna, att ansluta sig till de gemensamma förpliktelserna. För 1 I diskussionen på finska används vanligtvis det allmänna begreppet turvatakuu för att hänvisa till EU:s och Natos biståndsskyldigheter. På motsvarande sätt används på svenska i Finland ofta säkerhetsgaranti, medan man i Sverige också använder kollektivt försvar. Biståndsskyldighet sammanfattar mera exakt bestämmelsens karaktär och i den juridiska begreppsapparaten är det är den allmänna termen i detta sammanhang. På engelska används i allmänhet termen mutual defence och på franska une clause de défense mutuelle för att hänvisa till skyldigheten. 2 De stater som var med och bildade VEU var Belgien, Frankrike, Luxemburg, Holland och Storbritannien. Innehållet i biståndsskyldigheten lyder (art. IV): If any of the High Contracting Parties should be the object of an armed attack in Europe, the other High Contracting Parties will, in accordance with the provisions of Article 51 of the Charter of the United Nations, afford the Party so attacked all the military and other aid and assistance in their power. 9

9 TEIJA TIILIKAINEN att leda VEU:s verksamhet inrättades ett råd bestående av representanter för medlemsstaterna jämte beredningsorgan samt en parlamentarisk församling. Under det kalla kriget spelade VEU inte någon betydande militär roll, utan fungerade i första hand som politiskt forum mellan medlemsländerna. De Natoländer som senare anslöt sig till EU anslöt sig i allmänhet också till VEU. Så gjorde t.ex. Spanien, Portugal och Grekland. Danmark är den enda av de Natomedlemmar som hör till EU som endast haft observatörsställning i VEU. Samma ställning fick också Finland, Sverige, Irland och Österrike när de anslöt sig till EU. Slutet på det kalla kriget och utvidgningen av integrationssamarbetet till säkerhets- och försvarspolitiska frågor ledde till att VEU:s roll måste omvärderas. VEU började så småningom uppfattas som EG:s militära arm, och flera EG-länder föreslog redan i slutet av 1980-talet att VEU och dess uppgifter skulle införlivas med EG. Projektet drevs också av EG:s ursprungliga medlemsländer i samband med bägge regeringskonferenserna på 1990-talet, men det förverkligades inte på grund av motståndet från Storbritannien och de medlemsländer som stödde Storbritannien i denna sak. 3 Dessa länder ansåg att EU inte borde ges militär kapacitet i en situation, där Nato fungerar som militärt samarbetsforum även för sina europeiska medlemsländer. När Storbritannien fr.o.m börjat inta en mera positiv ståndpunkt till försvarssamarbete inom ramen för EU kördes emellertid VEU:s institutionella struktur ned och för EU skapades det beslutssystem som förutsattes av utövandet av de försvarspolitiska befogenheter som inrättats genom Amsterdamfördraget. VEU-fördragets militära biståndsskyldighet överfördes emellertid inte ännu heller till unionens grundfördrag, trots att saken togs upp på nytt under regeringskonferensen Brysselfördraget förblev i kraft, om än till stor del bara som en symbol. Fogandet av en militär biståndsskyldighet till EU:s grundfördrag togs följande gång upp i framtidskonventet i samband med beredningen av unionens konstitutionella fördrag. I konventet framskred saken så att man beslöt att i det konstitutionella fördraget föreslå att alla intresserade medlemsländer erbjuds möjlighet till en ömsesidig biståndsskyldighet. Konventets förslag innehöll ingen uttrycklig koppling till VEU:s biståndsskyldighet, men dess tillkomsthistoria gjorde VEU-kopplingen rätt uppenbar. Införandet av den ömsesidiga biståndsskyldigheten i konventets 3 Under regeringskonferensen fördes EU och VEU närmare varandra, men målet var fortfarande att unionens krishanteringsuppdrag skulle skötas via VEU. Under regeringskonferensen 2000 skapades ett eget försvarspolitiskt beredningssystem inom ramen för EU. 10

10 UTREDNING OM SKYLDIGHETEN TILL ÖMSESIDIGT STÖD OCH BISTÅND I EU:S LISSABONFÖRDRAG förslag bereddes i den arbetsgrupp som sysslade med försvaret och där Frankrike och Tyskland tog upp saken i ett gemensamt initiativ. 4 I försvarsarbetsgruppens slutrapport presenterades idén i form av en klausul om kollektivt försvar, vars syfte uttryckligen skulle vara att möjliggöra en fortsättning på Brysselfördraget skyldigheter till ömsesidigt bistånd mellan intresserade medlemsländer inom ramen för EU. Konventets slutliga förslag baserade sig på denna idé och formuleringen var till denna del följande (Utkast till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa, artikel I-40.7): Så länge som Europeiska rådet inte har beslutat i enlighet med punkt 2 i denna artikel skall ett närmare samarbete upprättas inom unionen när det gäller ömsesidigt försvar. Detta samarbete innebär att om en av de stater som deltar i detta samarbete utsätts för väpnat angrepp på sitt territorium, skall de övriga deltagande staterna ge stöd och bistånd med alla till buds stående militära och andra medel i enlighet med bestämmelserna i artikel 51 i Förenta nationernas stadga. När de samarbetar närmare i fråga om ömsesidigt försvar skall de deltagande medlemsstaterna ha ett nära samarbete med Atlantpaktsorganisationen. Närmare bestämmelser om att delta i samarbetet, om hur det skall fungera och hur beslut om det skall fattas finns i artikel III-214. Konventets förslag utgick fortfarande ifrån att skyldigheten till ömsesidigt bistånd inte automatiskt skulle binda alla EU:s medlemsländer, utan att intresserade medlemsländer skulle kunna anmäla sig till det medan de övriga stannar utanför skyldigheten. Artikel III-214 i utkastet till fördrag, som preciserade bestämmelsen, föreskrev att en förteckning över de medlemsländer som omfattas av skyldigheten skulle godkännas i en förklaring som skulle fogas till den konstitutionella fördraget. De länder som stannade utanför skulle ha möjlighet att ansluta sig till skyldigheten senare genom att godta de åtaganden som samarbetet innebär. Konventets utkast till fördrag (artikel III-214) fastställde beslutsförfarandet i anslutning till ibruktagande av skyldigheten till ömsesidigt försvar. Det bestämdes att sedan ett enskilt medlemsland framfört en begäran om hjälp och bistånd enligt skyldigheten skulle unionens medlemsstater samlas på ministernivå, biträdda av sina företrädare i Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik och i Militära kommittén. FN:s säkerhetsråd skulle omedelbart informeras om varje väpnat angrepp och om de åtgärder som vidtas till följd av angreppet. 4 Se WD WG VIII, Franco-German comments on the preliminary draft final report of Working Group VIII Defence (WD 022). 11

11 TEIJA TIILIKAINEN Under den regeringskonferens som hösten 2003 följde på konventet inträffade en mycket väsentlig ändring i skyldigheten till militärt bistånd. Rådets dåvarande ordförandeland Italien föreslog att den ömsesidiga biståndsskyldigheten skulle ändras till en för alla medlemsländer gemensam skyldighet. Samtidigt föreslog man att formuleringarna gällande Nato skulle preciseras och att de preciserade bestämmelser (artikel III-214) som fogats till biståndsskyldigheten skulle slopas. Finland, Sverige, Irland och Österrike föreslog att bestämmelsen skulle ändras så att i stället för en biståndsskyldighet skulle man stärka rätten att i första hand enligt FN:s stadga begära bistånd vid ett militärt angrepp. Slutresultatet var att i det konstitutionella fördraget inskrevs i enlighet med Italiens förslag en för alla EU:s medlemsländer förpliktande biståndsklausul, som kompletterades med en hänvisning till vissa medlemsländers säkerhetspolitiska särställning. Det konstitutionella fördragets biståndsskyldighet lydde slutligen som följer (artikel I-41.7): Om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i Förenta nationernas stadga. Detta skall inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik. Åtagandena och samarbetet på detta område skall vara förenliga med åtagandena inom Nordatlantiska fördragsorganisationen, som för de stater som är medlemmar i denna också i fortsättningen skall vara grunden för deras kollektiva försvar och den instans som genomför det. Sedan det konstitutionella fördraget stött på motstånd i synnerhet i Frankrike och Holland började man ändra det utgående från kritiken. Denna kritik riktades dock inte på något sätt mot bestämmelserna om säkerhets- och försvarspolitik, och de överfördes som sådana till det reformfördrag som förhandlades fram hösten Skyldigheten till militärt bistånd i artikel I-41.7 i det konstitutionella fördraget blev i detta sammanhang artikel 28a.7 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). EU-ländernas skilda syn på i vilken riktning unionens gemensamma säkerhets- och försvarspolitik borde utvecklas har spelat en central roll för biståndsskyldighetens tillkomsthistoria. De EU-länder som har strävat efter att stärka unionens av Nato och Förenta staterna oberoende roll som säkerhetspolitisk aktör har arbetat för att VEU:s biståndsskyldighet ska införlivas med unionen för att även på detta sätt betona unionens säkerhetspolitiska oberoende. På motsvarande sätt har de mest atlantiskt sinnade medlemsländerna i projektet sett en risk för att Natosolidariteten ska försvagas och motsatt sig det. I detta avseende företräder innehållet i 12

12 UTREDNING OM SKYLDIGHETEN TILL ÖMSESIDIGT STÖD OCH BISTÅND I EU:S LISSABONFÖRDRAG skyldigheten i Lissabonfördraget en kompromiss mellan dessa två syner. I och med den har emellertid alla centrala dimensioner av VEU:s existens stegvis införlivats med EU. Trots detta har man ännu inte heller beslutat att Brysselfördraget ska upphöra att gälla. Den historiska bakgrunden visar hur biståndsskyldigheten i Lissabonfördraget har blivit en del av EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik beledsagad av snarare politisk än militär logik. EU-systemet har förlängts med en ömsesidig biståndsskyldighet för medlemsländerna i en situation där ett sådant militärt angrepp som biståndssituationen avser är en avlägsen hotbild. Den europeiska säkerhetsstrategin, som antogs 2003, definierar terrorism, spridning av massförstörelsevapen, regionala konflikter, stater i upplösning och organiserad brottslighet som de främsta hotbilderna mot unionen 5. Enligt den är ett omfattande angrepp mot någon medlemsstat osannolikt. De flesta medlemsländernas försvarsstrategier avspeglar samma tänkande. Det direkta målet med inskrivningen av biståndsskyldigheten har sålunda inte varit att svara på hotbilder mot unionen. Den har i huvudsak motiverats med behovet av att knyta VEU:s strukturer och centrala avtalsförpliktelser till EU i den förändrade situationen. Biståndsskyldigheten har dock ansetts stärka den i utveckling stadda gemensamma säkerhetsoch försvarspolitiken och stärka solidariteten mellan medlemsstaterna. Dess militära betydelse med avseende på unionens kapacitet eller ESFP:s övriga utveckling har inte just framhållits i den politiska diskussionen i unionen eller i medlemsländerna. I vissa av EU-länder anses biståndsskyldigheten spela en viktig roll när unionens försvarspolitik fördjupas och som en etapp i den så småningom framåtskridande processen mot ett i fjärran hägrande gemensamt europeiskt försvar. När man ska bedöma den militära biståndsskyldighetens betydelse för såväl EU som de enskilda medlemsstaterna är det motiverat att belysa de rättsliga, politiska och militära dimensioner som är kopplade till den. I denna utredning bedömer jag först biståndsskyldigheten ur rent rättslig synvinkel och försöker belysa de centrala tolkningarna av den. Sedan analyserar jag biståndsskyldigheten som en del av EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik samt av EU-systemet mera allmänt. Därefter belyses skyldighetens betydelse för unionens och dess medlemsländers försvarspolitik i synnerhet mot bakgrunden av Natos existens och dess politisk-militära system. Till slut granskas skyldigheten särskilt ur finländsk synvinkel. 5 Ett säkert Europa i en bättre värld. En europeisk säkerhetsstrategi

13 TEIJA TIILIKAINEN 3. Biståndsskyldigheten som en del av EU:s grundfördrag : centrala tolkningar Biståndsskyldigheten återfinns i Lissabonfördraget, i det kapitel som gäller EU:s säkerhets- och försvarspolitik, som artikel 28a.7. Skyldigheten måste hållas isär från å ena sidan den bestämmelse om ett gemensamt försvar som ända sedan 1993 (Maastrichtfördraget) har hört till de mest centrala fördragsbestämmelserna om en gemensam säkerhets- och försvarspolitik och å andra sidan från den solidaritetsklausul som ingår i artikel 188r i Lissabonfördragets EUF-fördrag. Det gemensamma försvaret hänvisar till ett mera integrerat europeiskt försvarssystem, beträffande vilket fördraget inte innehåller några mera detaljerade bestämmelser, även om övergången till det har underlättats med upprepade fördragsändringar. 6 Solidaritetsklausulen omfattar åter bestämmelser om unionens gemensamma handlande i händelse av en terroristattack, en naturkatastrof eller en katastrof som orsakas av människor. Unionens gemensamma handlande enligt klausulen sträcker sig längre än den gemensamma säkerhetsoch försvarspolitiken och omfattar även andra instrument än den. Biståndsskyldigheten avviker från EU-fördragens sedvanliga logik på så sätt att i stället för befogenhet som överförs till unionen medför den skyldighet uteslutande mellan medlemsstaterna. Unionen eller dess organ ges inte någon uttrycklig roll i anslutning till genomförandet av skyldigheten. Då konventets slutförslag ännu bestämde att medlemsstaterna vid en begäran om bistånd enligt skyldigheten skulle samlas på ministernivå, biträdda av sina företrädare i Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik och i Militära kommittén, hade dessa bestämmelser strukits i det konstitutionella fördragets text. I rättslig mening kan biståndsklausulen anses ha rätt svag koppling till själva EU och dess gemensamma resurser, och i detta avseende skiljer sig klausulen också från solidaritetsklausulen i artikel 188r i EUF-fördraget. Den solidaritetsklausul som skapats 6 Hänvisningarna till det gemensamma försvaret har utvecklats som följer: i Maastrichtfördraget (art. J.4. i EU-draget) lydde formuleringen inklusive utformningen på sikt av en gemensam försvarspolitik som med tiden skulle kunna (kurs. här) leda till ett gemensamt försvar. Genom Amsterdamfördraget ändrades detta till formen (art. 17) som skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, om Europeiska rådet beslutar det. Enligt Lissabonfördraget (art. 28a ) den kommer att leda till ett gemensamt försvar, när Europeiska rådet med enhällighet har beslutat detta. Europeiska rådet ska i så fall rekommendera medlemsstaterna att anta ett sådant beslut i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser. 14

14 UTREDNING OM SKYLDIGHETEN TILL ÖMSESIDIGT STÖD OCH BISTÅND I EU:S LISSABONFÖRDRAG för terroristattacker och naturkatastrofer samt katastrofer som orsakas av människor befullmäktigar EU uttryckligen att mobilisera alla instrument som står till dess förfogande inklusive unionens militära krishanteringsresurser om hotbilderna i fråga förverkligas. Biståndsskyldighetens form av en utfästelse mellan regeringar och dess knapphändiga koppling till EU:s institutionssystem eller resurser avspeglar dess ursprung i Brysselfördraget. På samma sätt har unionens säkerhetspolitiska tyngdpunkter och skillnaderna i syn på inskrivningen av biståndsskyldigheten fungerat som en broms för utarbetandet av bestämmelser som skulle precisera genomförandet av skyldigheten eller procedurbestämmelser. Det finns alltså rätt knapphändigt med rättsligt och politiskt material om tolkningen av biståndsskyldigheten. Definition av den hotbild som skyldigheten inbegriper och av biståndets karaktär Biståndsskyldighetens utformning följer de traditionella försvarsalliansförpliktelserna i det avseendet att den förpliktar till bistånd uttryckligen i en situation där någon medlemsstat blir utsatt för ett territoriellt angrepp. Ifrågavarande kollektiva rätt till självförsvar baserar sig på artikel 51 i FN-stadgan, som det också hänvisas till i fördraget. Det har förts en omfattande folkrättslig diskussion om tolkningen av rätten till självförsvar i FN-stadgan, särskilt vad gäller rätten till förebyggande självförsvar och självförsvarsåtgärdernas dimensioner. 7 Den tolkningspraxis som utvecklats kring FN-stadgan är av central betydelse även för tolkningen av unionens biståndsklausul, och artikel 51 i stadgan sätter också gränser för det handlande som kan ske med stöd av unionens biståndsklausul. Med beaktande av EU:s långtgående inbördes beroende accentueras ändå frågan om hur flexibelt biståndsskyldigheten kan tolkas med avseende på den hotbild den inbegriper, och i vilket avseende den kunde erbjuda en allmännare grund för krav på solidaritet mellan medlemsländerna i sammanhang som avviker från en egentlig angreppssituation. Allt handlande mellan medlemsländerna ska naturligtvis vara i harmoni med de folkrättsliga bestämmelserna om bruk av våld och i synnerhet med artikel 51 i FN-stadgan. Biståndsklausulen är inte den enda fördragspunkten om solidaritet och gemensam säkerhet mellan medlemsländerna, så i princip kunde bistånd mellan medlemsländerna också förverkligas utan 7 Se t.ex. Ulkoasiainministeriön julkaisuja: Voimankäytön oikeutus. Selvitys eduskunnan ulkoasiainvaliokunnalle 5/2002. Helsinki: Ulkoasiainministeriö. 15

15 TEIJA TIILIKAINEN den. Den skyldighet som den medför för medlemsländerna är emellertid så pass konkret att det på denna grund är motiverat att bedöma hur extensivt den eventuellt kan tolkas. 8 Genom skyldigheten skapas också en koppling till medlemsländernas lagstiftning, så de blir tvungna att på sitt håll överväga tolkningsfrågan ur den egna lagstiftningens synvinkel. Inom ramen för såväl Nato som FN finns det exempel på hur organisationernas medlemsländer har anpassat deras verksamhet i förhållande till hur hotbilderna utvecklats utan att grundfördragen har ändrats. Utvidgningen av FN:s fredsbevarande verksamhet till mångsidig krishantering är ett exempel på detta. Likaså sker Natos hela krishanteringspolitik och förskjutningen av organisationens tyngdpunkt till genomförandet av operationer utanför det egna territoriet fortfarande med stöd av utfästelserna i det ursprungliga Washingtonfördraget. I Natosammanhang finns det också exempel på hur motsvarande biståndsskyldighet (artikel 5) i Washingtonfördraget, som fungerar som grund för Nato, de senaste åren har tolkats extensivare än sin ursprungliga innebörd. Skyldigheten tillämpades första gången i samband med terroristattackerna mot USA 2001 och övervakningsoperationen i Medelhavet, som fortfarande fortgår, stöder sig på den. När det gäller EU:s biståndsskyldighet tycks skyldighetens politiska kontext ge anledning till liknande extension vid tolkningen av den. I en sådan politisk union och valutaunion som EU skulle även en mindre säkerhetspolitisk spänning ha direkta effekter på såväl unionens gemensamma politik som medlemsländernas ekonomiska och sociala stabilitet på ett vidare plan. Just via den gemensamma politiken och dess mekanismer kopplas EU-länderna å ena sidan också till allvarliga säkerhetspolitiska problem i de andra medlemsländerna. Detta skulle sannolikt leda till att även det gemensamma handlande som biståndsskyldigheten omfattar skulle bedömas mycket pragmatiskt. Å andra sidan bör man lägga märke till att den allmänna sensibilitet med vilken vissa medlemsländer reagerar på biståndsklausulens existens kan inverka negativt på deras vilja att gå med på flexibilitet när det gäller tolkningarna av hur den ska tillämpas. Det tillvägagångssätt man tillägnar sig påverkas naturligtvis också av den militära samarbetsberedskapen, som vi återkommer till grundligare längre fram. 8 Artikel i EU-fördraget säger Unionen ska, inom ramen för principerna och målen för sina yttre åtgärder, föra, utforma och genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som grundas på en utveckling av medlemsstaterna ömsesidiga politiska solidaritet, på en identifiering av frågor av allmänt intresse och på förverkligandet av en ständigt ökande grad av samstämmighet i medlemsstaternas åtgärder. ; Artikel 16 i EU-fördraget säger Medlemsstaterna ska genom ett konvergent uppträdande säkerställa att unionen kan hävda sina intressen och värderingar i internationella sammanhang. Medlemsstaterna ska vara solidariska sinsemellan. 16

16 UTREDNING OM SKYLDIGHETEN TILL ÖMSESIDIGT STÖD OCH BISTÅND I EU:S LISSABONFÖRDRAG Ur rent rättslig synvinkel bör det konstateras att medlemsstaterna ska enhälligt komma överens om genomförandet av unionens biståndsskyldighet och de enskilda medlemsstaternas roll därvid. Eftersom det inte är fråga om EU:s befogenhet, kan bestämmelserna om unionens säkerhets- och försvarspolitiska beslutsfattande inte tillämpas som sådana på denna fråga. EU:s biståndsskyldighet lämmar på samma sätt som Natos artikel 5 öppet på vilket sätt de andra avtalsparterna ska stöda en allierad som blivit utsatt för ett angrepp. Lissabonfördragets formulering, enligt vilken medlemsstaterna är skyldiga att ge stöd och bistånd med alla till buds stående medel, baserar sig här starkt på Brysselfördragets ordalydelse (Brysselfördragets formulering medlemsstaterna är skyldiga att ge stöd och bistånd med alla till buds stående militära och andra medel). Det är klart att de traditionella försvarsalliansernas anda (ett angrepp mot ett medlemsland är ett angrepp mot alla) förutsätter att de allierade erbjuds uttryckligen militärt bistånd. Inte heller på denna punkt är tolkningen av EU:s biståndsskyldighet nödvändigtvis helt entydig i en tid då de säkerhetspolitiska förhållandena och hotbilderna förändras. På samma sätt som det i dagens förhållanden kunde anses motiverat att åberopa biståndsskyldigheten i samband med ett hot som avviker från en ursprunglig angreppssituation, borde också det erbjudna biståndets eventuella karaktär ses vidare än militära instrument. Även i detta avseende påverkar den politiska och militära kontexten på ett avgörande sätt tolkningen av skyldigheten. EU skiljer sig alltså inte från Nato när det gäller själva biståndsskyldighetens omfattning. Den avgörande skillnaden mellan systemen i detta avseende uppstår emellertid när man ser till formerna för de militära beredskapssystemen och den gemensamma militära planeringen. Natos strategi och gemensamma planering stöder sig för egen del alltid just på tolkningen av Washingtonfördragets centrala skyldigheter och ger dem på så sätt deras närmare innehåll. Det faktum att EU inte har något motsvarande gemensamt militärt system lämnar större utrymme åt tolkningen av skyldigheten. Separata hänvisningar i anslutning till biståndsskyldigheten Till artikel 28a.7 i unionsfördraget, som gäller EU:s biståndsskyldighet, har fogats två separata punkter, vilkas betydelse för tillämpningen det är skäl att dryfta. Punkten efter skyldigheten, enligt vilken detta ska inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik, tillkom som en kompromiss som ordförandelandet utarbetade utgående från de alliansfria staternas förslag. Genom förslaget up- 17

17 TEIJA TIILIKAINEN pnåddes inte den ändring i själva biståndsskyldighetens formulering som de alliansfria staterna eftersträvade, utan endast en separat komplettering av den. Den andra separata punkten hänför sig till Natoalliansens roll och den säger att åtagandena och samarbetet på detta område ska vara förenligt med åtagandena inom Nordatlantiska fördragsorganisationen, som för de stater som är medlemmar i denna också i fortsättningen ska utgöra grunden för deras kollektiva försvar och den instans som genomför det. Bägge separata punkternas betydelse kan på samma sätt som själva huvudskyldigheten bedömas ur såväl rättslig som politisk-militär synvinkel. Bedömd ur rent rättslig synvinkel kan de separata punkternas betydelse inte anses vara särskilt klar. Biståndsklausulens ömsesidiga försvarsskyldighet måste för det första betraktas som lika förpliktande för unionens alla medlemsländer, eftersom ingendera av de separata punkter som fogats till den skapar något slags allmänt förbehåll för sin referensgrupp när det gäller att delta i genomförandet av skyldigheten. Någon sådan tolkning har inte heller förekommit i de andra medlemsländernas bedömningar av biståndsskyldigheten. Hänvisningen till vissa medlemsländers särställning erkänns i vida kretsar gälla just de alliansfria länderna och den anses erbjuda ett visst skydd åt deras militära alliansfrihetslösning. Hänvisningen kan för Österrikes del betraktas som central på så sätt att i och med den är Österrikes på internationell rätt grundade neutralitet i bättre harmoni med Lissabonfördraget. Österrike har i regeringens bedömning av Lissabonfördraget också betonat de alliansfria EU-ländernas rörelsefrihet med avseende på de instrument som används för att genomföra biståndsklausulen. 9 Trots att den punkt som hänvisar till de alliansfria ländernas särställning fick en central roll vid förhandlingarna om fördraget, måste dess faktiska betydelse med avseende på biståndsskyldighetens centrala innehåll ändå ses som mycket relativ på många sätt. För det första är det skäl att fråga hur stor roll en noggrannare rättslig tolkning av biståndsskyldigheten över huvud taget skulle få, ifall unionen skulle utsättas för ett sådant säkerhetspolitiskt hot som utgående från medlemsländernas koncensus och i enlighet med artikel 51 i FN-stadgan skulle anses leda till att biståndsskyldigheten genomförs. Såsom Natoexemplen visar skulle den politiska och militära situationen i detta fall sannolikt bestämma genomförandeformerna för biståndsskyldigheten mycket starkare än dess exakta rättsliga tolkning. I samma riktning pekar också EU-systemets karaktär och medlemsstaternas 9 Bundesverfassungsgesezt über den Abschluss des Vertrages über eine Verfassung für Europa (789 d.b. (XXII G.P.). 18

18 UTREDNING OM SKYLDIGHETEN TILL ÖMSESIDIGT STÖD OCH BISTÅND I EU:S LISSABONFÖRDRAG starka ömsesidiga beroende, som i praktiken tvingar medlemsstaterna att bedöma de föreliggande hotbilderna på gemensam grund och också att bestämma sina egna åtgärder ur denna synvinkel. Den andra separata punkten som fogats till biståndsskyldigheten är på så sätt mera problematisk att den för in förhållandet mellan Nato och EU i tolkningen av biståndsskyldigheten. I punkten sägs att åtagandena och samarbetet på detta område ska vara förenliga med åtagandena inom Nordatlantiska fördragsorganisationen, som för de stater som är medlemmar i denna också i fortsättningen ska utgöra grunden för deras kollektiva försvar och den instans som genomför det. Punkten måste för det första på allmän nivå tolkas som ett budskap om att EU:s biståndsklausul inte är avsedd att leda till uppkomsten av ett system som konkurrerar med Nato, utan att Nato behåller sin ställning. I genomförandesituationer i anslutning till biståndsskyldigheten framhäver hänvisningen sambandet mellan EU och Nato och förpliktar EU:s Natoländer att beakta sina bägge allianser. Den starkaste garantin för att Nato i detta avseende kommer i främsta rummet utgör naturligtvis existensen av Natos gemensamma försvarssystem. Den andra separata punktens betydelse hänför sig också i sista hand just till denna detalj och därför belyses den mera ingående i kapitel fem. Som sammanfattning av den rättsliga tolkningen av biståndsklausulen är det för det första skäl att konstatera att det alltså är fråga om en skyldighet mellan medlemsstaterna och inte en som ger EU befogenhet som bör anses medföra likadan folkrättslig skyldighet för EU:s alla medlemsländer. Då det saknas procedurbestämmelser om hur skyldigheten ska genomföras bör det anses att medlemsländerna ska komma överens om genomförandet och detaljerna i det enhälligt. Det är emellertid sannolikt att redan på grund av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens karaktär spelar även dess viktigaste beredningsorgan någon slags roll när genomförandet av skyldigheten förbereds. Skyldighetens bokstav förpliktar till bistånd i en situation då ett territoriellt angrepp riktas mot medlemsländer. Med betraktande av skyldighetens EU-kontext kan det emellertid inte betraktas som helt uteslutet att den på grundval av samförstånd mellan medlemsländerna också skulle tillämpas på ett allvarligt hot som avviker från ett egentligt angrepp inom de gränser som sätts av de folkrättsliga bestämmelserna om maktmedel och i synnerhet artikel 51 i FN-stadgan. Samma tolkningsextension tycks gälla den närmare karaktären av det bistånd som förutsätts av medlemsstaterna. Den närmare politiska och militära omgivning där biståndsklausulen tillämpas liksom det hot som utlöst själva genomförandet inverkar väsentligt på karaktären av det bistånd som förväntas av medlemsländerna. 19

19 TEIJA TIILIKAINEN 4. Biståndsklausulen i GSFP:s politiska omgivning Det är skäl att analysera biståndsklausulens betydelse även som en del av unionens i utveckling stadda gemensamma säkerhets- och försvarspolitik (GSFP). GSFP:s politiska ram anges å ena sidan i unionens grundfördrag, där unionens utrikespolitiska mål läggs fast. I Lissabonfördraget definieras målen för första gången gemensamt för hela fältet av unionens utrikesrelationer. Enligt fördraget (artikel 10a i EU-fördraget) hör det också till unionens mål att skydda sina värden, sina grundläggande intressen, sin säkerhet, sitt oberoende och sin integritet. Dessutom försöker unionen bl.a. bevara freden, förebygga konflikter och stärka internationell säkerhet. Tyngdpunktsområdena och hotbilderna för EU:s säkerhetspolitik definieras i den europeiska säkerhetsstrategin, som medlemsländerna antog i december Säkerhetsstrategin anger terrorism, spridning av massförstörelsevapen, regionala konflikter, stater i upplösning och organiserad brottslighet som de viktigaste hotbilderna mot unionen. Ett omfattande angrepp mot unionens medlemsstater konstateras vara osannolikt. Säkerhetsstrategin definierar ett mycket vidsträckt urval av instrument med vilka unionen försöker bekämpa hoten. Strategin betonar vikten av mångsidiga instrument och behovet av att ingripa i icke önskvärda utvecklingsgångar även långt utanför unionens territorium. 10 Tidigare hade det satts egna mål för unionens ekonomiska utrikesrelationer och utvecklingspolitik, som sköttes via första pelaren, och egna för GUSP. Nu definierades unionens mål på området för internationella relationer på följande sätt: skydda sina värden, sina grundläggande intressen, sin säkerhet, sitt oberoende och sin integritet, konsolidera och stödja demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och folkrätten, bevara freden, förebygga konflikter och stärka internationell säkerhet, i enlighet med ändamålen och principerna i Förenta nationernas stadga samt principerna i Helsingforsavtalets slutakt och målen i Parisstadgan, inklusive dem som avser de yttre gränserna, främja en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i utvecklingsländerna med det primära syftet att utrota fattigdom, främja integreringen av alla länder i världsekonomin, även genom gradvis avskaffande av restriktioner för internationell handel, bidra till utformningen av internationella åtgärder för att bevara och förbättra miljön och för en hållbar förvaltning av jordens naturresurser i syfte att garantera en hållbar utveckling, bistå befolkningar, länder och regioner som drabbas av naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor, och främja ett internationellt system som bygger på fördjupat multilateralt samarbete och ett gott globalt styre. 20

20 UTREDNING OM SKYLDIGHETEN TILL ÖMSESIDIGT STÖD OCH BISTÅND I EU:S LISSABONFÖRDRAG CENTRALA ORGAN SOM BEREDER OCH FATTAR BESLUT OM DEN GEMENSAMMA UTRIKES- OCH SÄKERHETSPOLITIKEN Europeiska rådet Hög representant Rådets sekretariat (GSC) Rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser Europeiska kommissionen Europaparlamentet (EP) Enhet för planering och tidig varning (PU) Längescentral (SitCen) Generaldir. för yttre förbind. (DGE) EU:s militärstab (EUMS) CivMil Cell EU:s satellitcentrum (SatCen) Kommittén för de ständiga representanterna (COREPER) Kommittén för utrikesoch säkerhetspolitik (PSC) Europeiska försvarsbyrån (EDA) EU:s institut för säkerhetsstudier (EUISS) EU:s militära kommitté (EUMC) EUMCWG Politiskmilitär grupp (PMG) Kommittén för civila aspekter av krishant. (CIVCOM) Utrikesrådgivarnas grupp (RELEX) Rådets arbetsgrupper 21

21 TEIJA TIILIKAINEN Frankrike har föreslagit att den europeiska säkerhetsstrategin ska förnyas under landets eget EU-ordförandeskap hösten Någon övergripande reform är emellertid inte att vänta, eftersom flera EU-länder anser att det inte finns någon orsak till en sådan reform. Europeiska rådet i Bryssel i december 2007 kom överens om att säkerhetsstrategin ska kompletteras och genomförandet av den effektiveras (Europeiska rådet i Bryssel, ordförandeskapets slutsatser 2007). Det är osannolikt att det i samband med ändringen skulle inträffa några stora förändringar i unionens hotbildsanalys när det gäller de viktigaste hotbilderna. På grund av unionens mellanstatliga karaktär finns det inte någon sådan direkt förbindelse mellan den europeiska säkerhetsstrategin och unionens militära instrument som hos motsvarande nationella dokument, bland dem också Finlands säkerhets- och försvarspolitiska redogörelser. Beslut om de säkerhets- och försvarspolitiska uppgifter som getts unionen likaväl som om de instrument som skapas för den fattas alltid separat mellan medlemsstaterna på grundfördragsnivå. Den europeiska säkerhetsstrategin medför sålunda inget direkt mandat för unionens organ när det gäller utvecklandet av unionens försvarspolitiska instrument, utan systemet är mera komplicerat i detta avseende. De säkerhets- och försvarspolitiska befogenheter för unionen som omfattas av grundfördragen är emellertid redan heltäckande och har så småningom utformats till att omfatta ett mycket stort antal säkerhetspolitiska uppdrag. Det mest långtgående samarbetet representerar i detta avseende möjligheten att övergå till ett gemensamt försvar, som medlemsstaterna har överlåtit till unionen så att Europeiska rådet kan fatta ett beslut om det som medlemsstaterna ska anta i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser (artikel 28a.2 i EU-fördraget). Alternativet med ett gemensamt försvar har inte heller på grund av Natosystemets existens avancerat i någon större utsträckning, även om den militära kapacitet och de beredningsstrukturer som upprättats för unionen ger det sitt stöd. I samband med att det kalla kriget tog slut fördes diskussion om preliminära former av ett gemensamt försvar när det rådde ovisshet om Natosystemets framtid. Sedan Nato behållit sin roll som central säkerhetspolitisk struktur även i Europa efter det kalla kriget etablerades internationell krishantering och bekämpning av nyare hotbilder som internationell terrorism eller spridning av massförstörelsevapen som tyngdpunkter för EU:s säkerhets- och försvarspolitik. Trots tyngdpunkterna för EU:s konkreta säkerhetspolitiska kapacitet har det ansetts nödvändigt att se över tillvägagångssätten för övergången till ett gemensamt försvar under nästan varje regeringskonferens på 22

22 UTREDNING OM SKYLDIGHETEN TILL ÖMSESIDIGT STÖD OCH BISTÅND I EU:S LISSABONFÖRDRAG och 2000-talen samtidigt som fogandet av biståndsskyldigheten till unionsfördraget har avancerat vid sidan av detta projekt. Formuleringen i det konstitutionella fördrag som bereddes för unionen ( Så länge som Europeiska rådet inte har beslutat i enlighet med punkt 2 i denna artikel skall ett närmare samarbete upprättas inom unionen när det gäller ömsesidigt försvar. ) beskriver också den roll som vissa EU-länder gett åt biståndsskyldigheten. Skyldigheten till militärt bistånd utgör i detta tänkande en del av det flerdimensionella stärkande av GSFP varmed syftet är att befästa Europas ansvar för sin egen säkerhet. Följande befogenhetstyp i grundfördragen representeras av den gemensamma försvarspolitik som upprättats för unionen, och där formuleringen ger ett slags allmän ram åt denna i utveckling stadda gemensamma politiksektor. Den gemensamma försvarspolitiken har sedermera fått sitt noggrannare innehåll genom unionens krishanteringspolitik, försvarsmaterialsamarbete och politik mot terrorism. Den tillhandahåller också en ram för försvarsministrarnas deltagande i unionens beslutsfattande, som dock åtminstone tills Lissabonfördraget träder i kraft sker inom ramen för unionens råd för allmänna frågor och yttre förbindelser. 11 Unionens krishanteringspolitik utgör för närvarande den mest utvecklade delen av unionens gemensamma försvarspolitik vad gäller resurserna och mekanismerna. EU:s krishanteringspolitik består för det första av såväl militär som civil krishantering, vilka förs närmare varandra i Lissabonfördraget. Grundfördragen ger unionen rätt att sköta olika typer av krishanteringsuppdrag (de s.k. Petersbergsuppdragen) ända från humanitära insatser och räddningsinsatser till stridande truppers insatser för att återställa fred mellan parterna. I Lissabonfördraget utvidgas denna befogenhet ytterligare med gemensamma åtgärder på nedrustningens område, rådgivning och stöd i militära frågor, konfliktförebyggande insatser och stabilisering efter en konflikt. De militära och civila resurser som används vid krishanteringen kommer från medlemsstaterna, och för att utveckla resurserna har det i vartdera sammanhanget skapats särskilda mekanismer. Den ändring i Lissabonfördraget som definierar unionens resurser som grund för dess operativa kapacitet (artikel 28 a.1 i EU-fördraget) kan betraktas som viktig. Utvecklandet av den operativa kapaciteten ges således en mera central roll i fördraget och lyfts upp till gemensamt mål. 11 I anslutning till genomförandet av Lissabonfördraget har man lyft fram möjligheten att ändra det beslut om rådets sammansättningar som fattades av Europeiska rådet i Sevilla (Europeiska rådet i Sevilla ; Ordförandeskapets slutsatser, bilaga II). I detta sammanhang har man också bedömt inrättandet av ett separat försvarsministerråd. 23

23 TEIJA TIILIKAINEN Utvecklingen av unionens militära resurser styrs med hjälp av s.k. allmänna mål (headline goal). Utgångspunkten var att en krishanteringstrupp omfattande soldater skulle samlas ihop för unionen. Truppen skulle kunna genomföra alla krishanteringsinsatser enligt Petersbergsuppdragen och den skulle fås till krisområdet senast inom 60 dygn efter det politiska beslutet fattats. Krishanteringsresurserna har fortlöpande utvärderats med tanke på unionens mål och bristerna i dem t.ex. på försvarsmaterielsidan har lokaliserats. Det har visat sig vara en mera utmanande uppgift att få de staber som behövs för att genomföra krishanteringsoperationer till unionens förfogande. I slutet av 1990-talet skapades ett samarbetsarrangemang mellan EU och Nato enligt vilket unionen vid behov kan stöda sig på Natos stabssystem i sina operationer. Samarbetsrelationen har dock inte varit helt problemfri, varför i synnerhet de stora EU-länderna har utvecklat egna staber som i multinationell form kan användas i EU:s operationer. En operativ central har också inrättats vid EU:s militära stab i Bryssel. EU:s militära system behandlas mera ingående i kapitel fem. I det andra allmänna målet som godkändes 2004 (Headline Goal 2010) ingick som en ny trupputvecklingskomponent en s.k. snabbinsatsberedskap. Utgående från den skapades stridande förband för snabbinsats för unionen, som ficks i jourberedskap i början av Till det nya målet har också fogats ett mera detaljerat kontrollsystem för resurserna än tidigare. En central roll med avseende på resurssystemets utveckling fick i detta sammanhang också den europeiska försvarsbyrån som inrättades sommaren Till byråns uppgifter hör att utveckla unionens resurser utgående från särskilt planer på lång sikt. Lissabonfördraget erbjuder två nya möjligheter att utveckla unionens krishanteringsssystem och de militära resurser som behövs för det. Fördraget gör för det första det möjligt att anförtro ett militärt krishanteringsuppdrag åt en viss grupp av medlemsstater som sköter det i hela unionens namn (artikel 28c i EU-fördraget). Detta skapar flexibilitet i krishanteringsverksamheten och gör det möjligt att genomföra fler operationer än nu samtidigt. Alla medlemsländer ska dock ge sitt samtycke till en operation. Det permanenta strukturella samarbete som ingår i Lissabonfördraget gör det på motsvarande sätt möjligt att utveckla militära instrument för skötseln av unionens krishanteringsuppdrag och även andra försvarspolitiska uppdrag utgående från samarbetet inom en mindre grupp av medlemsstater. Det behov av att använda vardera möjligheten som framgår och den politiska vilja som finns till det måste bedömas särskilt sedan fördraget trätt i kraft. 24

24 UTREDNING OM SKYLDIGHETEN TILL ÖMSESIDIGT STÖD OCH BISTÅND I EU:S LISSABONFÖRDRAG Det är nu skäl att granska den solidaritetsklausul och den biståndsskyldighet mellan medlemsländerna som intagits i Lissabonfördraget mot unionens ovan beskrivna säkerhets- och försvarspolitiska helhet. Klausulerna har två viktiga gemensamma särdrag. Det första är att i och med dem börjar säkerheten för unionens eget territorium för första gången konkret omfattas av förbindelser som ingåtts inom ramen för EU och de befogenheter som tilldelats unionen. Tyngdpunkten i unionens GSFP har hittills legat på att utveckla dess internationella krishanteringsförmåga. Inom ramen för dess område med rättvisa, frihet och säkerhet har det utvecklats mekanismer för inre säkerhet, som emellertid har karaktären av civilt samarbete. De klausuler som intagits i Lissabonfördraget kan vad innehållet beträffar anses tillföra GSFP en ny dimension. Det kan dock i någon mån ifrågasättas i vilken mån upptagandet av unionens territoriella säkerhet bland GSFP:s tyngdpunktsområden sätter fart på tillkomsten av eventuella gemensamma mekanismer eller ett gemensamt tänkande inom detta område. Dessa mekanismer hänvisar till sådan verksamhet som de senaste åren har inletts på området för t.ex. bekämpning av terrorism eller förhindrande av spridningen av massförstörelsevapen. Bägge definierades som centrala hotbilder mot unionen i den europeiska säkerhetsstrategin. Därefter har man inom unionen godkänt detaljerade handlingsstrategier för dem, till vilka har anslutit sig även inrättandet av nya beredningsmekanismer och höga uppdrag. För närvarande verkar det inte sannolikt att åtminstone det territoriella säkerhetstänkande som ligger till grund för biståndsklausulen skulle leda till uppkomsten av politiska mekanismer som skulle stärka denna säkerhetspolitiska dimension. Å ena sidan måste man komma ihåg att den europeiska säkerhetsstrategin inte definierar en hotbild som riktar sig mot unionens territorium som ett centralt hot. Det faktum att biståndsklausulen inte skapar någon ny befogenhet för unionen fungerar som en annan begränsning i detta avseende. Det sist nämnda avspeglar också bistånds- och solidaritetsklausulernas andra gemensamma egenskap, dvs. deras karaktär av ömsesidig utfästelse mellan medlemsstaterna. Ett undantag från detta utgör emellertid solidaritetsklausulens andra dimension, som ger befogenheter även för EU. Då unionens gemensamma försvarspolitik ända tills Lissabonfördraget i huvudsak har bestått av befogenheter som överförts till unionen, för de två nya klausulerna med sig ömsesidiga utfästelser för medlemsländerna. I sig är ett sådant tänkande inget nytt, utan det kan betraktas som grundläggande för EU-systemet på många av integrationspolitikens områden. Hela GUSP-helheten bygger å ena sidan på befogenheter som 25

Inträdesanförande i KKrVA Avd VI den 9 september 2015 av Teija Tiilikainen

Inträdesanförande i KKrVA Avd VI den 9 september 2015 av Teija Tiilikainen N r 4 oktober/december 2015 EU som försvarsunion Säkerhetsgarantier i en förändrad omgivning Inträdesanförande i KKrVA Avd VI den 9 september 2015 av Teija Tiilikainen Résumé The mutual defence clause

Läs mer

STATRÅDETS REDOGÖRELSE TILL RIKSDAGEN

STATRÅDETS REDOGÖRELSE TILL RIKSDAGEN STATRÅDETS REDOGÖRELSE TILL RIKSDAGEN Försättande av en militär avdelning i hög beredskap som en del av EU-stridsgruppen som ställs upp av Sverige, Finland, Estland, Irland och Norge för beredskapsturen

Läs mer

I/A-PUNKTSNOT Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) Coreper/rådet EU:s prioriteringar inför Förenta nationernas 61:a generalförsamling

I/A-PUNKTSNOT Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) Coreper/rådet EU:s prioriteringar inför Förenta nationernas 61:a generalförsamling EUROPEISKA UNIONENS RÅD Bryssel den 11 juli 2006 (12.7) (OR. en) 11380/06 PESC 665 CONUN 51 ONU 80 I/A-PUNKTSNOT från: Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) till: Coreper/rådet Ärende: EU:s

Läs mer

UTKAST TILL FÖRDRAG OM ÄNDRING AV FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN OCH FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN

UTKAST TILL FÖRDRAG OM ÄNDRING AV FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN OCH FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDET AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN KONFERENSEN MELLAN FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR Bryssel den 5 oktober 2007 (OR. fr) CIG 1/1/07 REV 1 NOT från: Regeringskonferensens ordförandeskap av den: 5 oktober 2007 till: Regeringskonferensen

Läs mer

Betänkande av kommittén för en översyn av grundlagen

Betänkande av kommittén för en översyn av grundlagen 10.2. 2010 Publikationens titel Betänkande av kommittén för en översyn av grundlagen Författare Justitieministeriets publikation Kommittén för en översyn av grundlagen Ordförande: minister, kansler Christoffer

Läs mer

15605/2/12 REV 2 ADD 1 /chs 1 DG D 1B

15605/2/12 REV 2 ADD 1 /chs 1 DG D 1B EUROPEISKA UNIONENS RÅD Bryssel den 31 maj 2013 (3.6) (OR. en) Interinstitutionellt ärende: 2008/0243 (COD) 15605/2/12 REV 2 ADD 1 ASILE 129 CODEC 2520 OC 601 UTKAST TILL RÅDETS MOTIVERING Ärende: Rådets

Läs mer

Hur kan vi stärka solidariteten och bekämpa fattigdomen i världen?

Hur kan vi stärka solidariteten och bekämpa fattigdomen i världen? RÅDSLAG VÅR VÄRLD F Ö R O S S SO C I A L D E M O K R AT E R Ä R M Ä N N I S K A N M Å L E T hennes utveckling och frihet, vilja att växa, ansvarskänsla för kommande generationer, solidaritet med andra.

Läs mer

Eftervalsundersökning 2014 VALET TILL EUROPAPARLAMENTET 2014

Eftervalsundersökning 2014 VALET TILL EUROPAPARLAMENTET 2014 Directorate-General for Communication PUBLIC OPINION MONITORING UNIT Brussels, October 2014 Eftervalsundersökning 2014 VALET TILL EUROPAPARLAMENTET 2014 SAMMANFATTANDE ANALYS Urval: Respondenter: Metod:

Läs mer

III RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING V I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

III RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING V I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN 13.12.2008 Europeiska unionens officiella tidning L 335/99 III (Rättsakter som antagits i enlighet med fördraget om Europeiska unionen) RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING V I FÖRDRAGET OM

Läs mer

Statsminister Matti Vanhanen

Statsminister Matti Vanhanen Statsrådets skrivelse till Riksdagen med anledning av en ändring av rådets förordning (EU:s språkförordning) I enlighet med 96 2 mom. i grundlagen översänds till riksdagen Irlands och Spaniens framställningar

Läs mer

Schengen. Din väg till fri rörlighet i Europa SEPTEMBER 2013

Schengen. Din väg till fri rörlighet i Europa SEPTEMBER 2013 SV Schengen Din väg till fri rörlighet i Europa SEPTEMBER 2013 Innehåll INLEDNING 1 FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER 2 POLIS- OCH TULLSAMARBETE 2 Inre gränser 2 Yttre gränser 3 SIS (Schengens informationssystem)

Läs mer

För delegationerna bifogas de slutsatser som Europeiska rådet antog vid mötet.

För delegationerna bifogas de slutsatser som Europeiska rådet antog vid mötet. Europeiska rådet Bryssel den 26 juni 2015 (OR. en) EUCO 22/15 CO EUR 8 CONCL 3 FÖLJENOT från: Rådets generalsekretariat till: Delegationerna Ärende: Europeiska rådets möte (25 och 26 juni 2015) Slutsatser

Läs mer

EU:s riktlinjer om dödsstraff reviderad och uppdaterad version

EU:s riktlinjer om dödsstraff reviderad och uppdaterad version EU:s riktlinjer om dödsstraff reviderad och uppdaterad version I. INLEDNING i) Förenta nationerna har bl.a. i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR), konventionen

Läs mer

Sveriges internationella överenskommelser

Sveriges internationella överenskommelser Sveriges internationella överenskommelser ISSN 1102-3716 Utgiven av utrikesdepartementet SÖ 2013:20 Nr 20 Protokoll om det irländska folkets oro rörande Lissabonfördraget Bryssel den 13 juni 2012 Regeringen

Läs mer

Lissabonfördraget träder inte i kraft nu. Folkrätten måste följas!

Lissabonfördraget träder inte i kraft nu. Folkrätten måste följas! Grödinge 2009-11-12 Folkrörelsen Nej till EU - Botkyrka: Lissabonfördraget träder inte i kraft nu. Folkrätten måste följas! 1. EU:s fördrag som folkrättslig överenskommelse Ett gällande fördrag som Nicefördraget

Läs mer

Kommissionens arbetsdokument

Kommissionens arbetsdokument Kommissionens arbetsdokument En kontinuerlig och systematisk dialog med sammanslutningar av regionala och lokala myndigheter i utformningen av politiken. INLEDNING Som svar på den önskan som uttrycktes

Läs mer

Europeiska Unionen. Historia. 1950-talet Ett trasigt Europa Krigströtta Internationellt FN Europa andra former? Federation?

Europeiska Unionen. Historia. 1950-talet Ett trasigt Europa Krigströtta Internationellt FN Europa andra former? Federation? Europeiska Unionen Historia 1950-talet Ett trasigt Europa Krigströtta Internationellt FN Europa andra former? Federation? EKSG Dämpa möjligheter till konflikter Kotroll av råvaror som kriget kräver Kol

Läs mer

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION. Förslag till RÅDETS FÖRORDNING

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION. Förslag till RÅDETS FÖRORDNING EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 29.4.2004 KOM(2004) 348 slutlig 2004/0114 (CNS) Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om införande av vissa restriktiva åtgärder till stöd för ett effektivt genomförande

Läs mer

Till statsrådet. UTRIKESUTSKOTTETS UTLÅTANDE 9/2002 rd

Till statsrådet. UTRIKESUTSKOTTETS UTLÅTANDE 9/2002 rd UTRIKESUTSKOTTETS UTLÅTANDE 9/2002 rd Statsrådets utredning om Finlands hållning till EU:s framtid och frågor som kommit upp i konventet Till statsrådet INLEDNING Remiss Den 17 januari 2003 fick riksdagens

Läs mer

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 16.2.2016 COM(2016) 53 final 2016/0031 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT om inrättandet av en mekanism för informationsutbyte om mellanstatliga

Läs mer

Till utrikesutskottet

Till utrikesutskottet FÖRVALTNINGSUTSKOTTETS UTLÅTANDE 14/2006 rd Regeringens proposition om godkännande av fördraget om Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen samt med förslag till lag om sättande

Läs mer

Personalfrågor Europeiska Unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

Personalfrågor Europeiska Unionens stadga om de grundläggande rättigheterna Cirkulärnr: 2001:8 Diarienr: 2001/0061 P-cirknr: 2001-2:3 Nyckelord: Handläggare: Sektion/Enhet: EG/ EU Kristina Ossmer Datum: 2001-01-16 Mottagare: Rubrik: Arbetsgivarpolitiska sektionen Kommunstyrelsen

Läs mer

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET. enligt artikel 251.2 andra stycket i EG-fördraget

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET. enligt artikel 251.2 andra stycket i EG-fördraget EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 12.12.2002 SEK(2002) 1202 slutlig 2001/0033 (COD) MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET enligt artikel 251.2 andra stycket i EG-fördraget

Läs mer

Rapport om Europeiska rådets möte Göteborg

Rapport om Europeiska rådets möte Göteborg 63((&+ 0V0DUJRW:DOOVWU P Miljökommissionär Rapport om Europeiska rådets möte Göteborg Yttrande inför Europaparlamentet på kommissionens vägnar ledamot av kommissionen Strasbourg den 3 juli 2001 +HUUIUXWDOPDQSUHPLlUPLQLVWHUlUDGHOHGDP

Läs mer

Innehåll. EU:s historia - varför bildades EU? Förhindra krig Genom att skapa ett ömsesidigt ekonomiskt och politiskt beroende

Innehåll. EU:s historia - varför bildades EU? Förhindra krig Genom att skapa ett ömsesidigt ekonomiskt och politiskt beroende Innehåll EU:s historia - varför bildades EU? Förhindra krig Genom att skapa ett ömsesidigt ekonomiskt och politiskt beroende 1 Från kol och stål till en inre marknad EEG (Romfördraget) Euratom 1958 Gemensam

Läs mer

Haagkonventionen av den 13 januari 2000 om internationellt skydd för vuxna

Haagkonventionen av den 13 januari 2000 om internationellt skydd för vuxna GENERALDIREKTORATET FÖR EU-INTERN POLITIK UTREDNINGSAVDELNING C: MEDBORGERLIGA RÄTTIGHETER OCH KONSTITUTIONELLA FRÅGOR RÄTTSLIGA FRÅGOR Haagkonventionen av den 13 januari 2000 om internationellt skydd

Läs mer

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET >r >r EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION "A- * "A" Bryssel den 15.9.25 KOM(25) 43 slutlig RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET OM MEDLEMSSTATERNAS TILLÄMPNING AV RÅDETS DIREKTIV

Läs mer

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 21.10.2005 KOM(2005) 518 slutlig MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN om en gemensam EU-metod för att bedöma administrativa kostnader till följd av lagstiftning

Läs mer

Jag vill tacka våra värdar för inbjudan hit till Gullranda, och för möjligheten att ge min syn på säkerheten i Östersjön och i Nordeuropa.

Jag vill tacka våra värdar för inbjudan hit till Gullranda, och för möjligheten att ge min syn på säkerheten i Östersjön och i Nordeuropa. Tal 2016-06-19 Statsrådsberedningen Det talade ordet gäller! Tal av statsminister Stefan Löfven i Gullranda om säkerheten i Östersjön och Nordeuropa den 19 juni 2016 Jag vill tacka våra värdar för inbjudan

Läs mer

Förklaranderapport. 1. Inledning

Förklaranderapport. 1. Inledning Förklaranderapport 1. Inledning Bakgrunden till den nordiska konventionen är en vilja att, på grundval av slutsatserna vid det nordiska justitieministermötet på Svalbard i juni 2002, förenkla och effektivisera

Läs mer

FINLANDS FÖRFATTNINGSSAMLINGS FÖRDRAGSSERIE Utgiven i Helsingfors den 28 januari 2013

FINLANDS FÖRFATTNINGSSAMLINGS FÖRDRAGSSERIE Utgiven i Helsingfors den 28 januari 2013 FINLANDS FÖRFATTNINGSSAMLINGS FÖRDRAGSSERIE Utgiven i Helsingfors den 28 januari 2013 6/2013 (Finlands författningssamlings nr 64/2013) Statsrådets förordning om sättande i kraft av avtalet mellan Europeiska

Läs mer

Omsorgsminister Osmo Soininvaara

Omsorgsminister Osmo Soininvaara Statsrådets skrivelse till Riksdagen med förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG I enlighet med 96 2 mom. grundlagen översänds till riksdagen

Läs mer

ADE ADAS AGROTEC- Evaluators.EU

ADE ADAS AGROTEC- Evaluators.EU Kort sammanfattning Den här utvärderingen avser genomförandet av systemet för jordbruksrådgivning. Det övergripande målet med utvärderingen är att granska systemets effektivitet och verkningsfullhet när

Läs mer

EUROPEISKA UNIONENS RÅD. Bryssel den 20 december 2007 (OR. en) 11488/1/07 REV 1. Interinstitutionellt ärende: 2006/0206 (COD)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD. Bryssel den 20 december 2007 (OR. en) 11488/1/07 REV 1. Interinstitutionellt ärende: 2006/0206 (COD) EUROPEISKA UNIONENS RÅD Bryssel den 20 december 2007 (OR. en) Interinstitutionellt ärende: 2006/0206 (COD) 11488/1/07 REV 1 ENV 379 COMER 117 SAN 145 CODEC 758 RÄTTSAKTER OCH ANDRA INSTRUMENT Ärende: Gemensam

Läs mer

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1102/2008. av den 22 oktober 2008

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1102/2008. av den 22 oktober 2008 14.11.2008 SV Europeiska unionens officiella tidning L 304/75 EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1102/2008 av den 22 oktober 2008 om exportförbud för metalliskt kvicksilver och vissa kvicksilverföreningar

Läs mer

Regeringens information till Riksdagen om Ukraina och Ryssland, 14 mars 2014

Regeringens information till Riksdagen om Ukraina och Ryssland, 14 mars 2014 Utrikesdepartementet Tal av utrikesminister Carl Bildt Riksdagen Stockholm, 14 mars, 2014 Regeringens information till Riksdagen om Ukraina och Ryssland, 14 mars 2014 Det talade ordet gäller Herr talman!

Läs mer

HFD 2015 ref 79. Lagrum: 58 1 jaktförordningen (1987:905)

HFD 2015 ref 79. Lagrum: 58 1 jaktförordningen (1987:905) HFD 2015 ref 79 Överklagandeförbudet i 58 1 jaktförordningen står i strid med unionsrätten när det gäller beslut om jakt efter en art som är skyddad av EU:s livsmiljödirektiv. Lagrum: 58 1 jaktförordningen

Läs mer

Hur gemensam är EU:s gemensamma flyktingpolitik? Hans E Andersson

Hur gemensam är EU:s gemensamma flyktingpolitik? Hans E Andersson Hur gemensam är EU:s gemensamma flyktingpolitik? Hans E Andersson Statsvetenskapliga institutionen Göteborgs universitet Det är en lika spridd som felaktig uppfattning att det är EU som har skapat vad

Läs mer

INTERNATIONELLA ARBETSORGANISATION ILO

INTERNATIONELLA ARBETSORGANISATION ILO INTERNATIONELLA ARBETSORGANISATION ILO Alla människor, oavsett ras, religion eller kön, äger rätt i frihet, ekonomisk trygghet och under lika förutsättningar arbeta i det materiella välståndets och den

Läs mer

Deltagande med väpnad styrka i utbildning utomlands. Maria Hedegård (Försvarsdepartementet) Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll

Deltagande med väpnad styrka i utbildning utomlands. Maria Hedegård (Försvarsdepartementet) Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll Lagrådsremiss Deltagande med väpnad styrka i utbildning utomlands Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet. Stockholm den 17 december 2015 Peter Hultqvist Maria Hedegård (Försvarsdepartementet)

Läs mer

Lagrådet Box 2066 103 12 Stockholm

Lagrådet Box 2066 103 12 Stockholm 1 Lagrådet Box 2066 103 12 Stockholm Stockholm 090925 Besvärsskrivelse avseende regeringens proposition 2008/09:210 (SRF) har tagit del av Regeringens proposition 2008/09:210 En ny rovdjursförvaltning

Läs mer

Dagordningspunkt 3 (lagstiftningsöverläggningar) Rubrik: Förslag till direktiv om en europeisk skyddsorder Riktlinjedebatt

Dagordningspunkt 3 (lagstiftningsöverläggningar) Rubrik: Förslag till direktiv om en europeisk skyddsorder Riktlinjedebatt Rådspromemoria 2010-02-15 Justitiedepartementet Rådets möte (rättsliga och inrikes frågor) den 25-26 februari 2010 i Bryssel Dagordningspunkt 3 (lagstiftningsöverläggningar) Rubrik: Förslag till direktiv

Läs mer

9206/15 vf/ph/cs 1 DG D 2A

9206/15 vf/ph/cs 1 DG D 2A Europeiska unionens råd Bryssel den 29 maj 2015 (OR. en) 9206/15 I/A-PUNKTSNOT från: till: Rådets generalsekretariat EJUSTICE 60 JUSTCIV 128 COPEN 139 JAI 352 Ständiga representanternas kommitté (Coreper

Läs mer

Europeiska unionens råd Bryssel den 13 november 2015 (OR. fr)

Europeiska unionens råd Bryssel den 13 november 2015 (OR. fr) Conseil UE Europeiska unionens råd Bryssel den 13 november 2015 (OR. fr) PUBLIC 13798/15 LIMITE COAFR 322 CFSP/PESC 728 CSDP/PSDC 591 COHAFA 101 COHOM 106 POLMIL 96 I/A-PUNKTSNOT från: till: Ärende: Kommittén

Läs mer

FÖRSLAG TILL ARBETSDOKUMENT

FÖRSLAG TILL ARBETSDOKUMENT GEMENSAMMA PARLAMENTARISKA AVS EU- FÖRSAMLINGEN Utskottet för politiska frågor 16.10.2014 FÖRSLAG TILL ARBETSDOKUMENT om kulturell mångfald och mänskliga rättigheter i AVS- och EU-länderna Medföredragande:

Läs mer

Ålands demilitarisering och neutralisering mot bakgrund av de nya europeiska utmaningarna

Ålands demilitarisering och neutralisering mot bakgrund av de nya europeiska utmaningarna Ålands demilitarisering och neutralisering mot bakgrund av de nya europeiska utmaningarna utrikesministeriet europainformationen PDF ISBN 978-951-724-935-5 & Utrikesministeriet, Europainformationen Layout

Läs mer

Europeiska rådets arbetsordning Rådets arbetsordning

Europeiska rådets arbetsordning Rådets arbetsordning ISSN 1725-1311 SV RÅDETS GENERALSEKRETARIAT Europeiska rådets arbetsordning Rådets arbetsordning REFERENSMATERIAL DECEMBER 2009 Europeiska rådets arbetsordning Rådets arbetsordning DECEMBER 2009 Meddelande

Läs mer

Kommittologin efter Lissabon: en kommentar till förslaget till ny kommittologiförordning

Kommittologin efter Lissabon: en kommentar till förslaget till ny kommittologiförordning Europapolitisk analys NOVEMBER. NUMMER 2010:12epa Josefin Almer * Kommittologin efter Lissabon: en kommentar till förslaget till ny kommittologiförordning Sammanfattning Genom Lissabonfördragets ikraftträdande

Läs mer

Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet 2001L0018 SV 21.03.2008 003.001 1 Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet B EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2001/18/EG av den

Läs mer

STYRSYSTEM FÖR MARKS KOMMUN (Kf2009-11-24 165)

STYRSYSTEM FÖR MARKS KOMMUN (Kf2009-11-24 165) 1(6) STYRSYSTEM FÖR MARKS KOMMUN (Kf2009-11-24 165) BILAGA Bilagan sammanställs och revideras utifrån Styrsystemets avsnitt 6.1 Styrdokument som fastställs av fullmäktige: Förutom genom särskilda styrdokument

Läs mer

Ds 2006:21. Danmarksavtalen. Justitiedepartementet

Ds 2006:21. Danmarksavtalen. Justitiedepartementet Ds 2006:21 Danmarksavtalen Justitiedepartementet SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets

Läs mer

Till utrikesutskottet

Till utrikesutskottet FÖRSVARSUTSKOTTETS UTLÅTANDE 1/2006 rd Regeringens proposition med förslag till lag om militär krishantering och vissa lagar som har samband med den Till utrikesutskottet INLEDNING Remiss Riksdagen remitterade

Läs mer

RP 107/2016 rd. Lagarna avses träda i kraft så snart som möjligt.

RP 107/2016 rd. Lagarna avses träda i kraft så snart som möjligt. Regeringens proposition till riksdagen med förslag till ändring av den lagstiftning inom inrikesministeriets förvaltningsområde som gäller lämnande och mottagande av internationellt bistånd PROPOSITIONENS

Läs mer

KONFERENSEN MELLAN FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR. Bryssel den (OR. fr) CIG 15/07 NOT

KONFERENSEN MELLAN FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR. Bryssel den (OR. fr) CIG 15/07 NOT 417 der Beilagen XXIII. GP - Staatsvertrag - 50 schwedische Schlussakte (Normativer Teil) 1 von 36 KONFERENSEN MELLAN FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR Bryssel den (OR. fr) CIG 15/07 NOT Ärende:

Läs mer

EUROPEISKA UNIONENS RÅD. Bryssel den 8 mars 2010 (15.3) (OR. en) 17279/3/09 REV 3 ADD 1. Interinstitutionellt ärende: 2008/0192 (COD)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD. Bryssel den 8 mars 2010 (15.3) (OR. en) 17279/3/09 REV 3 ADD 1. Interinstitutionellt ärende: 2008/0192 (COD) EUROPEISKA UNIONENS RÅD Bryssel den 8 mars 2010 (15.3) (OR. en) Interinstitutionellt ärende: 2008/0192 (COD) 17279/3/09 REV 3 ADD 1 SOC 762 CODEC 1426 RÅDETS MOTIVERING Ärende: Rådets ståndpunkt vid första

Läs mer

Famnas faktablad om EU 4. Finansiering av tjänster av allmänt intresse

Famnas faktablad om EU 4. Finansiering av tjänster av allmänt intresse Famnas faktablad om EU 4. Finansiering av tjänster av allmänt intresse Bakgrund Som nämnts i de tidigare faktabladen så saknas en tydlig definition av begreppet allmänna tjänster på gemenskapsnivån. Däremot

Läs mer

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION. Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION. Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 12.05.2003 KOM(2003) 252 slutlig 2003/0094 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om

Läs mer

Regeringskansliet Faktapromemoria 2004/05:FPM53. Kommissionens förslag till rambeslut om bekämpande av organiserad. brottslighet. Dokumentbeteckning

Regeringskansliet Faktapromemoria 2004/05:FPM53. Kommissionens förslag till rambeslut om bekämpande av organiserad. brottslighet. Dokumentbeteckning Regeringskansliet Faktapromemoria 004/05:FPM53 Kommissionens förslag till rambeslut om bekämpande av organiserad brottslighet Justitiedepartementet 005-03-31 Dokumentbeteckning KOM (005) 6 slutlig Kommissionens

Läs mer

från sparande i form av räntebetalningar)

från sparande i form av räntebetalningar) Statsrådets skrivelse till riksdagen med anledning av ett förslag till rådets direktiv om upphävande av rådets direktiv 2003/48/EG (upphävande av direktiv om beskattning av inkomster från sparande i form

Läs mer

2 EU på 10 minuter. EU i din vardag

2 EU på 10 minuter. EU i din vardag ! EU på 10 minuter 2 EU på 10 minuter EU i din vardag Visste du att ungefär 60 procent av besluten som politikerna i din kommun tar påverkas av EU-regler? Det kan till exempel handla om kvaliteten på badvattnet

Läs mer

RIKTLINJER DEN CENTRALA KONTAKTPUNKTEN FÖR ANMÄLNINGSFÖRFARANDET 98/34 OCH FÖR DE ANMÄLNINGSFÖRFARANDEN SOM FÖRESKRIVS I SÄRSKILD EU-LAGSTIFTNING

RIKTLINJER DEN CENTRALA KONTAKTPUNKTEN FÖR ANMÄLNINGSFÖRFARANDET 98/34 OCH FÖR DE ANMÄLNINGSFÖRFARANDEN SOM FÖRESKRIVS I SÄRSKILD EU-LAGSTIFTNING 24 oktober 2012 RIKTLINJER DEN CENTRALA KONTAKTPUNKTEN FÖR ANMÄLNINGSFÖRFARANDET 98/34 OCH FÖR DE ANMÄLNINGSFÖRFARANDEN SOM FÖRESKRIVS I SÄRSKILD EU-LAGSTIFTNING Innehållsförteckning I. Inledning II. EU-lagstiftning

Läs mer

Sociala hänsyn och offentlig upphandling på den inre marknaden

Sociala hänsyn och offentlig upphandling på den inre marknaden Sociala hänsyn och offentlig upphandling på den inre marknaden Bakgrund och syfte Frågan om hur de ekonomiska mål som den inre marknaden syftar till att förverkliga bör och kan balanseras mot de sociala

Läs mer

Prop. 1984/85: 34. Regeringens proposition 1984/85: 34. om ändring i patentlagen (1967:837); beslutad den 4 oktober 1984.

Prop. 1984/85: 34. Regeringens proposition 1984/85: 34. om ändring i patentlagen (1967:837); beslutad den 4 oktober 1984. Regeringens proposition 1984/85: 34 Prop. 1984/85: 34 om ändring i patentlagen (1967:837); beslutad den 4 oktober 1984. Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade

Läs mer

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION. Förslag till RÅDETS FÖRORDNING

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION. Förslag till RÅDETS FÖRORDNING EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Förslag till RÅDETS FÖRORDNING Bryssel den 24.02.2003 KOM(2003) 91 slutlig 2003/0038 (CNS) om upphävande av förordning (EEG) nr 3975/87 samt om ändring av förordning

Läs mer

Statsrådsberedningen Stockholm 2008-03-25 Remissyttrande ang Promemoria DS2007:48

Statsrådsberedningen Stockholm 2008-03-25 Remissyttrande ang Promemoria DS2007:48 Statsrådsberedningen Stockholm 2008-03-25 Remissyttrande ang Promemoria DS2007:48 Attac Sverige Tegelviksgatan 40 116 41 Stockholm Inledning Attac är en organisation som ser som sin uppgift att kritisera

Läs mer

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION. Förslag till RÅDETS BESLUT

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION. Förslag till RÅDETS BESLUT EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 12.2.2009 KOM(2009) 55 slutlig 2009/0020 (CNS) C7-0014/09 Förslag till RÅDETS BESLUT om undertecknande och provisorisk tillämpning av avtalet mellan Europeiska

Läs mer

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION. Förslag till RÅDETS BESLUT

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION. Förslag till RÅDETS BESLUT EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 19.5.2005 KOM(2005) 200 slutlig 2005/0095 (CNS) Förslag till RÅDETS BESLUT om ingående av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Kanada om behandling

Läs mer

PROTOKOLL. Protokoll fört vid enskild föredragning Finansavdelningen Allmänna byrån, F1. Omedelbart. Vicelantråd Roger Nordlund

PROTOKOLL. Protokoll fört vid enskild föredragning Finansavdelningen Allmänna byrån, F1. Omedelbart. Vicelantråd Roger Nordlund PROTOKOLL Nummer Sammanträdesdatum 49 25.9.2015 Protokoll fört vid enskild föredragning Finansavdelningen Allmänna byrån, F1 Beslutande Föredragande Justerat Vicelantråd Roger Nordlund Avdelningsjurist

Läs mer

FINLANDS FÖRFATTNINGSSAMLINGS FÖRDRAGSSERIE Utgiven i Helsingfors den 9 december 2014

FINLANDS FÖRFATTNINGSSAMLINGS FÖRDRAGSSERIE Utgiven i Helsingfors den 9 december 2014 FINLANDS FÖRFATTNINGSSAMLINGS FÖRDRAGSSERIE Utgiven i Helsingfors den 9 december 2014 101/2014 (Finlands författningssamlings nr 1018/2014) Statsrådets förordning om sättande i kraft av protokollet om

Läs mer

PRESENTATIONSBLAD J U S T I T I E M I N I S T E R I E T. Utgivningsdatum 23.2.2007

PRESENTATIONSBLAD J U S T I T I E M I N I S T E R I E T. Utgivningsdatum 23.2.2007 PRESENTATIONSBLAD J U S T I T I E M I N I S T E R I E T Författare (uppgifter om organet: organets namn, ordförande, sekreterare) Regeringsrådet Mirja Kurkinen Utgivningsdatum 23.2.2007 Typ av publikation

Läs mer

Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Europeiska gemenskapernas officiella tidning 10. 7. 1999 SV Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 175/43 RÅDETS DIREKTIV 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP EUROPEISKA UNIONENS

Läs mer

PUBLIC 15693/17 1 DG C LIMITE SV. Europeiska unionens råd Bryssel den 22 december 2017 (OR. en) 15693/17 LIMITE PV/CONS 76 RELEX 1114

PUBLIC 15693/17 1 DG C LIMITE SV. Europeiska unionens råd Bryssel den 22 december 2017 (OR. en) 15693/17 LIMITE PV/CONS 76 RELEX 1114 Conseil UE Europeiska unionens råd Bryssel den 22 december 2017 (OR. en) 15693/17 LIMITE PUBLIC PV/CONS 76 RELEX 1114 UTKAST TILL PROTOKOLL Ärende: 3587:e mötet i Europeiska unionens råd (utrikes frågor)

Läs mer

För att föra EU närmare medborgarna och främja en subsidiaritetskultur.

För att föra EU närmare medborgarna och främja en subsidiaritetskultur. Varför finns Regionkommittén? För att de lokala och regionala myndigheterna ska kunna påverka utformningen av EU-lagstiftningen (70 % av EU:s lagstiftning genomförs på lokal och regional nivå). För att

Läs mer

RP 192/2013 rd. 93/109/EG som gäller rösträtt och valbarhet. där de inte är medborgare. Den föreslagna lagen avses träda i kraft den 1 januari 2014.

RP 192/2013 rd. 93/109/EG som gäller rösträtt och valbarhet. där de inte är medborgare. Den föreslagna lagen avses träda i kraft den 1 januari 2014. RP 192/2013 rd Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av 2 och 18 i vallagen PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL I denna proposition föreslås det att vallagen ändras så

Läs mer

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 7.7.2006 KOM(2006) 371 slutlig RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN om tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 2003/88/EG (arbetstidens förläggning för arbetstagare

Läs mer

M i g r a t i o n s ö v e r d o m s t o l e n MIG 2015:17

M i g r a t i o n s ö v e r d o m s t o l e n MIG 2015:17 M i g r a t i o n s ö v e r d o m s t o l e n MIG 2015:17 Målnummer: UM3212-15 Avdelning: 1 Avgörandedatum: 2015-11-26 Rubrik: Av en dom från Europadomstolen (Tarakhel mot Schweiz) följer att när en familj

Läs mer

EU stärker medborgarnas rätt till konsulärt skydd och stöd i länder utanför EU

EU stärker medborgarnas rätt till konsulärt skydd och stöd i länder utanför EU IP/11/355 Bryssel den 23 mars 2011 EU stärker medborgarnas rätt till konsulärt skydd och stöd i länder utanför EU Under nödsituationer och kriser, såsom de som inträffat i Japan, Libyen och Egypten, har

Läs mer

RP 87/2016 rd. Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om en lokal avdelning av den enhetliga patentdomstolen i Finland

RP 87/2016 rd. Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om en lokal avdelning av den enhetliga patentdomstolen i Finland Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om en lokal avdelning av den enhetliga patentdomstolen i Finland PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL I denna proposition föreslås det att det

Läs mer

SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSANALYSEN

SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSANALYSEN EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 6.11.2007 SEK(2007) 1425 ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR som åtföljer förslag till rådets rambeslut om ändring av rambeslut 2002/475/RIF om

Läs mer

- - - -CHECK AGAINST DELIVERY - - - - -

- - - -CHECK AGAINST DELIVERY - - - - - Europaudvalget 2008-09 EUU Alm.del Bilag 459 Offentligt - - - -CHECK AGAINST DELIVERY - - - - - Statsministerns presentation av ordförandeskapsprioriteringarna i riksdagen den 23 juni Herr/Fru talman,

Läs mer

FÖRSLAG TILL YTTRANDE

FÖRSLAG TILL YTTRANDE EUROPAPARLAMENTET 2009-2014 Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män 18.11.2010 2010/0210(COD) FÖRSLAG TILL YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet

Läs mer

Förfarandet för utnämning av Regionkommitténs ledamöter. Utnämningsförfaranden i de olika medlemsstaterna

Förfarandet för utnämning av Regionkommitténs ledamöter. Utnämningsförfaranden i de olika medlemsstaterna Förfarandet för utnämning av Regionkommitténs ledamöter Utnämningsförfaranden i de olika medlemsstaterna SAMMANFATTNING I EU-fördragets förord anges bland målsättningarna för unionen att man ska fortsätta

Läs mer

Uwe CORSEPIUS, generalsekreterare för Europeiska unionens råd

Uwe CORSEPIUS, generalsekreterare för Europeiska unionens råd EUROPEISKA UNIONENS RÅD Bryssel den 11 december 2013 (OR. en) Interinstitutionellt ärende: 2013/0408 (COD) 17633/13 ADD 2 DROIPEN 159 COPEN 236 CODEC 2930 FÖLJENOT från: mottagen den: 28 december 2013

Läs mer

RAPPORT Ordföranden i diskussionscirkeln om domstolen

RAPPORT Ordföranden i diskussionscirkeln om domstolen EUROPEISKA KONVENTET SEKRETARIATET Bryssel den 16 april 2003 (23.4) (OR. fr) CONV 689/1/03 REV 1 CERCLE I 16 RAPPORT från: till: Ärende: Ordföranden i diskussionscirkeln om domstolen Konventsledamöterna

Läs mer

FÖRSLAG TILL YTTRANDE

FÖRSLAG TILL YTTRANDE EUROPAPARLAMENTET 2009-2014 Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män 2011/0059(CNS) 6.2.2012 FÖRSLAG TILL YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet

Läs mer

Svensk författningssamling

Svensk författningssamling Svensk författningssamling Lag om europeisk skyddsorder; SFS 2015:642 Utkom från trycket den 24 november 2015 utfärdad den 12 november 2015. Enligt riksdagens beslut 1 föreskrivs 2 följande. 1 kap. Allmänna

Läs mer

P7_TA(2010)0290 Nordkorea

P7_TA(2010)0290 Nordkorea P7_TA(2010)0290 Nordkorea Europaparlamentets resolution av den 8 juli 2010 om Nordkorea Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av sina tidigare resolutioner om Koreahalvön, med beaktande

Läs mer

FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE

FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE EUROPAPARLAMENTET 2009 2014 Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet 19.12.2011 2011/2307(INI) FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE om vår livförsäkring, vårt naturkapital en strategi för biologisk mångfald

Läs mer

(Icke-lagstiftningsakter) FÖRORDNINGAR

(Icke-lagstiftningsakter) FÖRORDNINGAR 23.4.2010 Europeiska unionens officiella tidning L 102/1 II (Icke-lagstiftningsakter) FÖRORDNINGAR KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 330/2010 av den 20 april 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget

Läs mer

Förenta Nationernas konferens om miljö och utveckling. Rio-deklarationen. Miljö- och naturresursdepartementet Rio-deklarationen

Förenta Nationernas konferens om miljö och utveckling. Rio-deklarationen. Miljö- och naturresursdepartementet Rio-deklarationen Förenta Nationernas konferens om miljö och utveckling Rio-deklarationen Miljö- och naturresursdepartementet Rio-deklarationen Rio-deklarationen om miljö och utveckling Ingress Förenta Nationernas konferens

Läs mer

STAFFAN INGMANSON, ERKÄN- NANDE AV YRKESKVALIFIKA- TIONER INOM EU 1

STAFFAN INGMANSON, ERKÄN- NANDE AV YRKESKVALIFIKA- TIONER INOM EU 1 STAFFAN INGMANSON, ERKÄN- NANDE AV YRKESKVALIFIKA- TIONER INOM EU 1 Jonas Malmberg* 1. INLEDNING Staffan Ingmanson disputerade den 21 oktober 2005 på avhandlingen Erkännande av yrkeskvalifikationer inom

Läs mer

UTKAST TILL FÖRSLAG TILL RESOLUTION

UTKAST TILL FÖRSLAG TILL RESOLUTION EUROPAPARLAMENTET 2014-2019 Plenarhandling 29.1.2015 B8-0000/2014 UTKAST TILL FÖRSLAG TILL RESOLUTION till följd av ett uttalande av kommissionen i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen om 2014

Läs mer

EUROPAPARLAMENTET. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

EUROPAPARLAMENTET. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor EUROPAPARLAMENTET 1999 2004 Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor 4 februari 2004 PE 339.591/1-40 ÄNDRINGSFÖRSLAG 1-40 Förslag till betänkande (PE 339.591)

Läs mer

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 8 juli 1999 *

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 8 juli 1999 * DOM AV DEN 8.7.1999 MÅL C-178/98 DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen) den 8 juli 1999 * I mål C-178/98, Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av juridiske rådgivaren Götz zur Hausen och Olivier

Läs mer

Remissvar avseende kompletterande remiss om förhållandet mellan Solvens II-direktivet och tjänstepensionsdirektivet

Remissvar avseende kompletterande remiss om förhållandet mellan Solvens II-direktivet och tjänstepensionsdirektivet Till Finansdepartementet Enheten för försäkring och redovisning E-postadress: registrator@finance.se 2012-07-12 Remissvar avseende kompletterande remiss om förhållandet mellan Solvens II-direktivet och

Läs mer

BILAGOR. EUROPEISKA RÅDET i GÖTEBORG ORDFÖRANDESKAPETS SLUTSATSER. den 15 och 16 juni 2001 BILAGOR. Bulletin SV - PE 305.

BILAGOR. EUROPEISKA RÅDET i GÖTEBORG ORDFÖRANDESKAPETS SLUTSATSER. den 15 och 16 juni 2001 BILAGOR. Bulletin SV - PE 305. 29 EUROPEISKA RÅDET i GÖTEBORG ORDFÖRANDESKAPETS SLUTSATSER den 15 och 16 juni 2001 31 Bilaga I Uttalande om förebyggande av spridning av ballistiska missiler... s. 33 Bilaga II Uttalande om f.d. jugoslaviska

Läs mer

Förslag till RÅDETS FÖRORDNING. om metoder och förfaranden för tillhandahållande av egna medel grundade på mervärdesskatt

Förslag till RÅDETS FÖRORDNING. om metoder och förfaranden för tillhandahållande av egna medel grundade på mervärdesskatt EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 9.11.2011 KOM(2011) 737 slutlig 2011/0333 (CNS) Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om metoder och förfaranden för tillhandahållande av egna medel grundade på mervärdesskatt

Läs mer

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL RP 147/2001 rd Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lag om ändring av lagen om regionalt stödjande av transporter PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL I denna proposition föreslås det

Läs mer

EUROPAPARLAMENTET. Utskottet för ekonomi och valutafrågor FÖRSLAG TILL YTTRANDE. från utskottet för ekonomi och valutafrågor

EUROPAPARLAMENTET. Utskottet för ekonomi och valutafrågor FÖRSLAG TILL YTTRANDE. från utskottet för ekonomi och valutafrågor EUROPAPARLAMENTET 1999 2004 Utskottet för ekonomi och valutafrågor PRELIMINÄR VERSION 5 december 2001 FÖRSLAG TILL YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottet för sysselsättning

Läs mer

CIVILRÄTTSLIGT SAMARBETE

CIVILRÄTTSLIGT SAMARBETE CIVILRÄTTSLIGT SAMARBETE Den fria rörligheten för varor, tjänster, kapital och människor ökar ständigt. Detta leder oundvikligen till att de gränsöverskridande förbindelserna utvecklas, vilket i sin tur

Läs mer