TVÄRS GENOM SKÄNNINGE

Transkript

1 RAPPORT 2014:17 ARKEOLOGIK FÖRUNDERÖKNING TÄR GENOM KÄNNINGE TILL NYTTRINGE, RETA OCH LAGMANBERGA RAÄ 5 M FL LINKÖPINGGATAN, KROKGATAN OCH ADTENAGATAN K RADIATORN TORGÅRDEN (NYTTRINGE 1:2), NORRGÅRDEN (RETA 1:1) OCH MELLANGÅRDEN (LAGMANBERGA 9:4) KÄNNINGE TAD MJÖLBY KOMMUN ÖTERGÖTLAND LÄN ANN-CHARLOTT FELDT

2

3 Tvärs genom känninge till nyttringe, reta och Lagmansberga Innehåll ammanfattning Inledning Områdesbeskrivning Ledningens väg genom staden Ledningssträckan utanför staden Tidigare arkeologiska undersökningar längs sträckan yfte Metod och dokumentation Resultat och tolkningar adstenagatan Tvärs över ästra Kyrkogatan Linköpingsgatan mellan ästra och Östra Kyrkogatan Tvärs över Östra Kyrkogatan Linköpingsgatan längs med kv Prelaten Krokgatan Linköpingsgatan vid den västra delen av kv prättebrunn Linköpingsgatan förbi kv prättebrunn 18 och Järnvägsparken Öster om järnvägen Utanför staden Referenser Tekniska uppgifter Bilaga 1. Murbruksanalys Bilaga 2. Fyndlista Bilaga 3. chakt- och profilöversikt Bilaga 4. Ritningar Omslagsbild: Linköpingsgatan sedd från väster. Bild ur Östergötlands museums arkiv. ARKEOLOGI OCH BYGGNADÅRD Box Linköping

4 ammanfattning I samband med schaktning för högspänning i och invid känninge, under åren , utförde Östergötlands länsmuseum en arkeologisk förundersökning. Arbetet utfördes i form av en schaktningsövervakning inom RAÄ 5 känninges medeltida stadsområde samt som antikvarisk kontroll inom byarna reta, Lagmansberga och nyttringe nordväst om staden. Arbetet utfördes på uppdrag av Mjölby Kraftnät AB. Inom känninges medeltida stadsområde, RAÄ 5, påträffades kulturlager av varierande omfattning längs adstenagatan och Linköpingsgatan. I höjd med kv prättebrunn 6 påträffades avfall från smide i form av slagg, bränd lera och glödskal. Murrester i höjd med Östra Kyrkogatan tolkades som lämningar efter ett par byggnader direkt norr om bogårdsmuren. I anslutning till Rådhuset framkom kraftiga lager med omrörda brandrester. id torgården, nyttringe 1:2, påträffades syllstenar och en hård stenig yta. yllstenen kan kopplas till en ladugård som enligt en karta från 1847 legat på platsen. Utmed de övriga sträckorna utanför stadsområdet passerade ledningen nära flera fornlämningar men inget av arkeologiskt intresse framkom i schakten. Ann-Charlott Feldt 1:e antikvarie Finspång Motala Norrköping adstena Mjölby Linköping öderköping Ödeshög Åtvidaberg aldemarsvik Boxholm Kinda Ydre 2

5 Lantmäteriverket M2008/ Figur 2. Utdrag ur digitala Fastighetskartan med ledningssträckorna markerade. kala 1:

6 Inledning I samband med schaktning för högspänning i och invid känninge, under perioden juli januari 2009, utförde Östergötlands länsmuseum en arkeologisk förundersökning. Arbetet utfördes i form av en schaktningsövervakning inom RAÄ 5 känninges medeltida stadsområde samt som antikvariska kontroller till fastigheterna torgården (nyttringe 1:2), Mellangården (Lagmansberga 9:4) och Norrgården (reta 1:1) nordväst om staden. Arbetet utfördes på uppdrag av Mjölby Kraftnät AB, vilka även stod för de arkeologiska kostnaderna. Ansvariga för fältarbetet var Mats Magnusson och undertecknad. I fältarbetet deltog även Petter Nyberg och Anna Börjesson. Rapporten har sammanställts av undertecknad. Den totala sträckan var löpmeter varav schaktningsövervakningen inom RAÄ 5 omfattade en 580 m lång sträcka. Områdesbeskrivning känninge är beläget centralt i ett öppet jordbrukslandskap. taden tycks ha vuxit fram successivt under och 1100-talen. Platsen omnämns första gången år 1178 i ett skyddsbrev för biskopsstolen i Linköping utfärdat av påve Alexander III. Där omnämns mansionem juxta skeningiam cum appendiciis suis, d v s en gård invid känninge med intilliggande ägor. Att man orienterar sig utifrån känninge antyder att platsen var välkänd vid denna tid. Förekomsten av två tidigmedeltida kyrkor, :t Martin och Allhelgona, som genom fynd av tidigkristna runristade gravmonument dateras till 1000-talet, samt ett stort antal runstenar i närområdet pekar också på att orten tidigt var en plats av betydelse (Feldt 2004a; Hasselmo 1983; Hedvall m fl 2013). Troligen växte staden fram i anslutning till två eller tre storgårdar invid ett vadställe och en marknadsplats. känninges storhetstid var under och 1300-talen. Ett hospital fanns troligen redan under tidigt tal och ett dominikankonvent etablerades år Dominikanernas systrakonvent, :ta Ingrids kloster, etablerades väster om kenaån på 1270-talet. År 1285 omtalas ett mynthus och stadens sigill är känt från talet innebar en stark tillbakagång för känninge i takt med att adstena fick en allt starkare ställning. Ett par stora bränder under 1400-talet bidrog säkert till nedgången. Under 1500-talet verkar känninge närmast haft karaktär av förstorad bondby med enstaka specialiserade näringar (Feldt 2004a; Hasselmo 1983; Hedvall m fl 2013; Jonsson 2012:109). Generellt är kulturlagren i känninge fyndfattiga och svåra att datera. Brandlager från de stora stadsbränderna kan bara spåras fläckvis i staden. annolikt har bebyggelsen varit gles i förhållande till många andra medeltida städer. Detta gör att begränsningarna för den medeltida staden (RAÄ 5) är otydliga. Det senaste dryga årtiondets undersökningar i stadens utkanter har visat att tidigmedeltida lämningar finns långt utanför det område som tidigare ansetts utgöra det medeltida stadsområdet RAÄ 5 (Feldt 2004a; Hedvall m fl 2013). id undersökningar inom och i anslutning till stadsområdet har även förhistoriska lämningar påträffats vid flera tillfällen, vilket kan antyda en platskontinuitet från vikingatid eller möjligen tidigare och fram till dagens stad. Dessutom har lämningar från såväl äldre järnålder som stenålder påträffats under stadens kulturlager (Feldt 2004a med där anförda källor). Ledningens väg genom staden Det aktuella schaktet drogs tvärs genom känninge, längs med adstenagatans och Linköpingsgatans södra sida, med en kortare avstickare in på Krokgatan. träckan passerade därmed rakt genom känninges medeltida stadsområde, RAÄ 5. På sträckan genom staden passerades tora Torget, rådhuset och årfrukyrkans kyrkogård samt ett område nordost om årfrukyrkans kyrkogård som sannolikt var begravningsplats för avrättade under tidigmedeltid (Hedvall 2013:79f). Ledningsschaktet löpte norr om årfrukyrkan och i norra kanten av dess ödekyrkogård. årfrukyrkan uppfördes av tegel mot slutet av 1200-talet och anses vara uppförd av inflyttade tyska köpmän. Den räknades under medeltiden som ett regalt pastorat vilket antyder ett kungligt markinnehav i eller intill känninge (Feldt 2004 a; Hedvall 2013:76f). År 1718 drabbades kyrkan av en förödande brand, då taket och tornspiran skadades. Den bogårdsmur som omgav kyrkogården har delvis varit uppförd av tegel och längs muren har det funnits en rad marknadsbodar för uthyrning. Bogårdsmurens sista delar försvann på 1790-talet och år 1813 invigdes en ny begravningsplats väster om kenaån (Nisbeth 1970). chaktet passerade i direkt anslutning till rådhusets entrétrappa. Ett rådhus i känninge omtalas första gången år Det medeltida rådhuset kan ha varit placerat i nuvarande kv Gillestugan, väster om tora Torget. I en notering från 1753 anges att rådhuset flyttades från tora Torgets västra sida till dess södra Det nuvarande rådhuset i känninge uppfördes år 1770 efter stadsbranden Förutom att inrymma domsal och arrestlokal har byggnaden använts för så skiftande ändamål som krogverksamhet och undervisning för stadsskolan (Hasselmo 1984:16; Länsstyrelsen 2014). Idag inrymmer rådhuset bl a turistinformation och museum. 4

7 I schaktsträckningens östligaste del, i anslutning till Järnvägsparken, har det tidigare funnits en brunn eller snarare damm prättebrunn. Denna återfinns på stadskartan från 1795 (LMM 05-skä-12) och har fått ge namn åt prättebrunnskvarteret direkt väster om Järnvägsparken. Enligt uppgift ska området ha varit sankt ända till dess att det dränerades på 1870-talet i samband med att Järnvägsparken anlades (Lorin 2006:79) Figur 3. Rektifierat utsnitt ur 1713 års stadskarta (LM D98-1:5) med ledningsschaktet inlagt. kala 1: Figur 4. Rektifierat utsnitt ur 1795 års stadskarta (LMM 05-skä-12) med ledningsschaktet inlagt. Längst i öster, strax utanför tullporten, ses en triangulär skrafferad yta som visar prättebrunn. kala 1:

8 Ledningssträckan utanför staden Jordbrukslandskapet kring känninge stad innehåller rikligt med lämningar från i stort sett alla tider. Bland lämningarna finns lösfynd i form av stenyxor och flintor, enstaka gravar, gravfält, och boplatser samt bytomter från vikingatid/medeltid och lämningar från senare tider (FMI). Direkt väster om staden har boplatslämningar från mesolitisk tid påträffats vid en utredning för en utvidgning av känninge kyrkogård (RAÄ 47 i känninge; Räf 2006). Lämningarna är belägna direkt norr om adstenagatan. id vägkanten, strax nordväst om boplatslämningarna, står en milstolpe av kalksten daterad 1759 (RAÄ 4 i känninge). äster om staden finns även RAÄ 23 i känninge som är platsen för stadens nya galgbacke, vilken användes första gången År 1916 hittades skelett på platsen, som idag till stora delar utgörs av ett grustag. Längs sträckningen mot torgården i nyttringe passerade ledningssträckningen två områden med fornlämningar. Det östra omfattar ett gravfält och område med fossil åkermark (RAÄ 66 i Allhelgona sn). Invid detta finns bebyggelselämningar (RAÄ i Allhelgona sn) och en färdväg (RAÄ 59 i Allhelgona sn) som troligen uppkommit under 1700-talet då impedimentet blev bebyggt. Här finns även en fyndsamling bestående av tre bergartsyxor (RAÄ 56 i Allhelgona sn) påträffade i åkern väster om impedimentet. Ytterligare en yxa har hittats i åkern väster om impediment (RAÄ 57 i Allhelgona sn). id torgården, i ledningssträckans västligaste del låg på 1600-talet nyttringe radby bestående av fyra gårdar (RAÄ 82 i Allhelgona sn). nyttringe finns omnämnt redan år 1292 (sofi). På sträckan mot Mellangården i Lagmansberga passerade ledningen i närheten av en häradssten (RAÄ 16 i Allhelgona sn) och platsen för ett torp (RAÄ 58 i Allhelgona sn). Lagmansberga by är omnämnd år 1349 (sofi) men schaktet berör inte den medeltida bytomten. reta by omnämns redan 1260 eller möjligen 1267 (sofi). På sträckan från känninge fram till Norrgården i reta finns inga fornlämningar som berörs direkt av arbetena. I närheten finns dock en 150 m lång stensträng (RAÄ 24 i känninge), en fyndsamling med en stenyxa (RAÄ 43 i känninge) och fyndplatsen för en malmgryta innehållande över 4000 svenska och utländska medeltida mynt och brakteater (RAÄ 17 i känninge). Intill reta bytomt finns ett soldattorp och platsen för en väghållningssten (RAÄ 53 och 42 i Allhelgona sn). Tidigare arkeologiska undersökningar längs sträckan Ett mycket stort antal undersökningar av varierad omfattning har utförts längs den aktuella ledningssträckningen inom känninges medeltida stadsområde. Nedan redovisas endast ett urval, huvudsakligen de som utförts i gatumark. Linköpingsgatan Längs Linköpingsgatan har flera arkeologiska undersökningar tidigare utförts. id dessa undersökningar har man kunnat konstatera att det trots moderna ledningsschaktningar och andra störningar finns bevarade kulturlager. ensommaren 1994 dokumenterades flerskiktade kulturlager i samband med en vattenläcka i Linköpingsgatan, strax väster om Krokgatan (Feldt 2002a). En stenläggning påträffades på 0,8 m djup och undergrunden fanns på 1,4 m djup. Under år 2000 utfördes schaktningar för åtta vattenläckor i Linköpingsgatan, mellan Krokgatan och tationsgatan (Feldt 2001a). I dessa konstaterades att kulturlagren närmast järnvägen överlagrades av mycket kraftiga, 1-1,5 m tjocka fyllnadslager. Under fyllnadslagren fanns flerskiktade kulturlager som fortsatte ner till 1,5-2 m djup. I schaktet närmast tationsgatan fanns ett kraftigt dike fyllt med omrörda brandrester. Längre åt väster överlagrades kulturlagren av 0,4-0,7 m tjocka fyllnadslager. Mitt för kv prättebrunn 6 framkom undergrunden på ca 1,6 m djup. I samma schakt påträffades tre eller möjligen fyra gatunivåer där en risbädd under den understa gatunivån 14 C-daterades till e Kr vid 1σ. Året därpå grävdes för en vattenläcka i Linköpingsgatan direkt öster om Östra Kyrkogatan och byte av en brandpost i kanten av grönytan strax väster om rådhuset (Feldt 2001d). I det förstnämnda schaktet framkom kulturlager på 0,4 m djup och undergrunden på ca 0,8 m djup. Överst fanns kompakta brända fyllnadsmassor med stenar och tegel. Lagret tolkades som spår efter kyrkbranden Även i schaktet för brandposten framkom brandlager som senare kommit att bli underlag för en kullerstensläggning. Kulturlagrens ringa omfattning i denna del av Linköpingsgatan överensstämmer väl med hur det ser ut på det intilliggande tora Torget. id diverse markarbeten på torget har kulturlager konstaterats på ett djup som varierade mellan 0,4 och 0,7 m under befintlig markyta. Kulturlagren hade endast en mäktighet av 0,2-0,5 m 6

9 över stora delar av torget. Undantaget var i torgets nordöstra del där orörd mark inte nåddes trots att provstick med jordsond gjordes ner till 1,7 m under dagens markyta (Feldt 2002b och 2004b). Den ringa kulturlagertjockleken på stora delar av torget ger ett intryck av att området vid ett eller flera tillfällen schaktats av. Även i Linköpingsgatan närmast torget är kulturlagren tunna vilket skulle kunna peka på att hela området norr om årfrukyrkans kyrkogård schaktats ner. Några dagar efter att borrningen för den här aktuella ledningen mellan Järnvägsparken och järnvägens östra sida hade utförts uppstod en akut vattenläcka strax intill schaktet i Järnvägsparken. Längs schaktväggen mot Järnvägsparken framkom en ostörd stratigrafi med fet lerig kulturjord och två nivåer med stenläggning. Den övre stenläggningen vilade på ett sättlager innehållande sandblandade raseringsmassor med bitar av kalkbruk och tegelkross. tenläggningarna framkom på 1,6 respektive 2,1 m djup under befintlig gatunivå. Undergrunden, som består av lerig silt, fanns på 2,2 m djup (Feldt 2009). Krokgatan Krokgatan har varit föremål för undersökningar vid några tillfällen i samband med vattenläckor. id en läcka i korsningen Krokgatan - Linköpingsgatan framkom kulturlager med en mäktighet av ca 1 m och lämningar efter en golvnivå. id undersökningen påträffades en skärva äldre svartgods (Hörfors 1992). id en läcka vid Krokgatan 5 dokumenterades kulturlager med en mäktighet av ca 0,5 m. Lagren innehöll rikligt med djurben och träflis (Persson 1995). I samband med en vattenläcka vid Krokgatan 4-6 påträffades kraftiga flerskiktade kulturlager samt en timrad träkonstruktion (Feldt 2001b). Timringen var bevarad till minst tre skift. På utsidan var den klädd med näver och den tolkades som en källare. Två 14 C- dateringar gjordes, en på det tätande näverskiktet och en på en kvist ur fyllningen. Näverskiktet daterades till e Kr vid 2σ och kvisten ur fyllningen daterades till e Kr vid 2σ. Ytterligare en vattenläcka skedde inne i kv Prelaten 10, direkt väster om Krokgatan. Ett schakt grävdes från Linköpingsgatan och vid den arkeologiska förundersökningen påträffades kraftiga kulturlager med syllstensgrunder och en bränd träkonstruktion (Feldt 2001c). Träkonstruktionen 14 C-daterades till e Kr vid 2σ. adstenagatan adstenagatan har vid tidigare undersökningar visat sig vara till största delen urschaktad och endast strimmor av bevarade kulturlager har påträffats (Feldt 1990). Där adstenagatan passerar Hembygdsparken, efter korsningen adstenagatan - Motalagatan, påträffades vid schaktningar 1984 begravningar efter 31 individer längs gatans norra sida. Området användes som begravningsplats under en kortare period på 1800-talet och de flesta av de påträffade gravarna har nu flyttats (Claréus 1989). yfte yftet med den arkeologiska förundersökningen, som utfördes i form av en schaktövervakning och en antikvarisk kontroll, var att se till att fast fornlämning berördes i så liten utsträckning som möjligt av den planerade exploateringen. Fast fornlämning som påträffades skulle om möjligt undvikas genom att kabelsträckningen justerades. I de fall fornlämning inte gick att undvika så skulle den undersökas och dokumenteras avseende karaktär och omfattning. Påträffade lämningar skulle om möjligt även dateras. Till den arkeologiska förundersökningen knöts följande frågeställningar: Kan det område med mesolitiska anläggningar som påträffats vid känninge kyrkogård följas vidare västerut i adstenagatan? Förekommer det dolda fornlämningar vid de, ur fornlämningssynpunkt, topografiskt lämpliga lägen som finns utmed sträckningen? Metod och dokumentation chaktövervakning och antikvarisk kontroll genomfördes på utvalda, ur arkeologiskt hänseende intressanta, områden. Arbetet utfördes med grävmaskin i samband med schaktning för elkabeln, i de fall då anläggningar påträffades så handgrävdes dessa. Arbetet dokumenterades genom plan- och profilritningar och digitalfotografering samt genom positionering med hand-gp. Inga naturvetenskapliga analyser har genomförts. Påträffade föremål tillvaratogs och förvaras på Östergötlands museum under accessionsnummer ÖLMC4430 i avvaktan på slutgiltig fyndfördelning. Dokumentationsmaterialet i form av foton samt fält- och renritningar förvaras på Östergötlands museum. 7

10 Resultat och tolkningar På sträckan genom RAÄ 5, känninges medeltida stadsområde, drogs schaktet tvärs genom känninges centrala delar. chaktet grävdes längs adstenagatans och Linköpingsgatans södra sida och en kortare sträcka grävdes även längs Krokgatans östra sida. ammanlagt berördes en ca 580 m lång sträcka inom RAÄ 5. Den del av ledningssträckningen som var förlagd utanför det medeltida stadsområdet omfattade drygt 10 km. Längs sträckan genom känninge påträffades kulturlager av varierande omfattning. Dessutom framkom lämningar från nyare tid vid torgården i nyttringe. Resultaten redovisas separat för olika delar av ledningssträckningen i de följande avsnitten. Profilritningarna, numrerade 1-11, återfinns i bilaga 4. En schaktöversikt som visar var de olika profilritningarna är placerade återfinns i bilaga 3. adstenagatan chaktet i adstenagatan (se ritning 1) berörde huvudsakligen sentida fyllnadsmassor. Endast på en 5 m lång sträcka närmast ästra Kyrkogatan fanns intakta kulturlager i schaktkanten. Kulturlagren uppträdde redan på 0,3-0,4 m djup under dagens gata. Mot schaktbotten på 0,8 m djup framkom ställvis ett gruslager (lager 10) som eventuell kan vara den orörda undergrunden. Detta är dock en osäker tolkning. Kulturlagren över gruslagret omfattade två kraftiga kulturjordslager (lager 7-8). Över dessa framkom en bränd träkonstruktion (lager 6) som kunde följas på en 4,2 m lång sträcka. I väster avslutades den utan någon synlig konstruktionsdetalj som skulle kunna visa på konstruktionens funktion. I öster skars den av ett sentida ledningsschakt. Över den brända träkonstruktionen fanns ett kraftigt lager med bränd sand, sot och kol (lager 4). Ett kolprov togs tillvara men daterades ej (fynd 6). Linköpingsgatan mellan ästra och Östra Kyrkogatan chaktet i Linköpingsgatan förbi tora Torget strök tätt intill entrétrappan till rådhuset (se ritning 2+3). törre delen av schaktningen berörde kraftiga lager med omrörda brandrester. Dessa kan sannolikt kopplas till de båda stadsbränderna 1718 och id den förstnämnda skadades årfrukyrkan allvarligt och efter den senare uppfördes det nuvarande rådhuset. id rådhuset framkom grundläggningen till rådhusets trappa vari det förutom fältsten även ingick en återanvänd finhuggen kalkstenskvader. trax öster om rådhuset fanns två på varandra följande gropar fyllda med brandrester (kol, brandskadat tegel, grus, stenar och bitar av murbruk) blandat med fet kulturjord. Groparna kunde följas utmed en drygt 10 m lång sträcka i profilen och den västra gropen fortsatte ner under aktuellt schaktdjup på 0,8 m. Ett murbruksprov togs tillvara i den västra gropen. amma typ av murbruk återfanns i två murar (mur 2 och 3) som påträffades längre åt öster i schaktsträckningen (se nästa avsnitt). Rester av en mur (mur 1) framkom ca 4 m väster om Östra Kyrkogatan. Muren var uppförd av 0,15-0,50 m stora gråstenar med inslag av enstaka mindre kalkstenar lagda i kallmur. Den uppträdde på ca 0,40 m djup under markytan och fortsatte ner under aktuellt schaktdjup på 0,80 m. Muren hade en bredd på ca 0,75 m och Tvärs över ästra Kyrkogatan På den del av schaktet i Linköpingsgatan som grävdes över ästra Kyrkogatan berördes endast sentida fyllnadsmassor och bärlager. Figur 5. chaktet passerar känninge rådhus. Foto Ann-Charlott Feldt, Östergötlands museum. 8

11 löpte snett över schaktet i nordväst-sydostlig riktning. Muren kan antas höra samman med bebyggelse på den östra av de två tomter med torgbodar som fanns på ömse sidor om rådhuset enligt stadskartan från 1795 (LM D98-1:8). I handlingarna till 1713 års stadskarta (LM A24:91) beskrivs området som platsen för två gatubodar. Tvärs över Östra Kyrkogatan Där schaktet passerade Östra Kyrkogatan dokumenterades en drygt 6 m lång sträcka, från gatans västra kant och österut (se ritning 4). Under sentida bärlager och ett decimetertjockt kulturlager framkom ett raseringslager med grus, tegelbitar och djurben. Detta lager täckte delvis två murar. Den västra muren (mur 2) sträckte sig tvärs över schaktet och löpte i NN-O riktning. Den östra muren (mur 3) fortsatte endast 0,2-0,3 m ut i schaktet varefter den var avgrävd av en tidigare ledningsdragning, varför det är omöjligt att fastställa om denna hade samma riktning som den västra muren. Murarna var ca 0,8 m breda och de var uppförda av gråsten och murade med samma typ av gult mjöligt kalkbruk som påträffades i den ovan nämnda gropen, drygt 8 m väster om mur 2. Mellanrummet mellan murarna var 3 m. De översta delarna uppträdde redan på 0,3 m djup under gatan. Tomten öster om rådhuset beskrivs enligt 1713 års stadskarta (LM D98-1:5) som Borgaren Nils Gabriellssons tompt arf och egen bebygd och enligt 1795 års stadskarta (LM D98-1:8) som Herr assessor Casells, bebygd Tomt med Torgbodarna. are sig stratigrafin eller murbruket från de båda murarna ger någon tydlig vägledning för att datera dem. Det är möjligt att de hör till den bebyggelse som nämns i de båda kartbeskrivningarna. De kan även vara betydligt äldre. Den mest sannolika tolkningen är dock att det rör sig om en mindre sexkantig byggnad som återfins på en teckning av O A Mankell som gjordes för Ny Illustrerad Tidning 1868 (Lorin 2006:134). Den sexkantiga formen skulle då även förklara byggnadens sneda östra vägglinje. Det är oklart vad byggnaden haft för funktion. Möjligen kan det röra sig om ett brunnshus. Ett sådant omnämns i förteckningen över handlingar i känninge rådhusrätts och magistrats arkiv i en handling från 1800-talet benämnd Förtekning på Ett brunshus på käningstårg (NAD E/ALA/01709/JIII/021345). Figur 6. Mur 3 i Östra kyrkogatan kan anas i den södra (vänstra) schaktväggen. Foto Ann-Charlott Feldt, Östergötlands museum. 9

12 Figur 7. En vy från tora Torget i känninge med årfrukyrkan, rådhuset och en mindre, sexkantig byggnad. Teckningen utfördes av O A Mankell för Ny Illustrerad Tidning Linköpingsgatan längs med kv Prelaten Från Östra Kyrkogatans östra sida och längsmed kvarteret Prelaten dokumenterades kulturlager på en 20 m lång sträcka (se ritning 5). På denna sträcka dokumenterades den norra schaktväggen. Under ett 0,3-0,4 m tjockt bärlager framkom kulturlager som fortsatte ner under aktuellt schaktdjup på ca 0,75 m djup under gatan. Lagren fortsatte fram till Krokgatan med samma utseende och utan att några föremål eller konstruktioner kunde upptäckas. Det övre kulturlagret (lager 2) förändrades successivt längs sträckan utan att det gick att upptäcka någon tydlig gräns. Längst i väster framträdde det närmast som ett kulturjordsblandat brandlager, svart och sotigt, för att bli allt gråare åt öster. Lager 2 överlagrade ett gråbrunt sandigt kulturlager (lager 4) och delvis även en nedgrävning fylld med stenar i ljusgrå lera (lager 3). Öster om nedgrävningen fortsatte lager 2 och på denna del innehöll det spridda stenar och tegelbitar. Mellan 13,0 och 16,8 m gick det att följa en stenläggning (lager 5) på schaktets botten under lager 2. tenläggningen, som bestod av 0,07-0,20 m stora kullerstenar, undersöktes inte närmare utan kvarligger. Möjligen kan stenläggningen höra samman med den lilla gatstump som enligt 1713 års stadskarta (LM D98-1:5) ledde snett fram till den östra porten i årfrukyrkans bogårdsmur. Denna gata försvinner under loppet av 1700-talet. Det som talar mot att det skulle vara denna gata är att den borde ansluta till Linköpingsgatan något länge österut. En annan, kanske troligare, tolkning är att de rör sig om den stenlagda infarten till en gård i kvarteret. Krokgatan En kortare schaktsträcka drogs även längs Krokgatans östra sida fram till transformatorstationen mellan tomterna kv prättebrunn 11 och 18. I detta schakt berördes endast sentida fyllnadsmassor och bärlager. 10

13 Linköpingsgatan vid den västra delen av kv prättebrunn 18 En 13 m lång sektion av schaktet i Linköpingsgatan dokumenterades i höjd med den östra sidan av Krokgatan och den västligaste delen av kvarteret prättebrunn 18. Här framkom kulturlager på ca 0,4 m djup under gatan i den södra schaktväggen (se ritning 6 och 7). Kulturlagren fortsatte ner under aktuellt schaktdjup som här var 0,85-0,95 m. Överst, under bärlager och ett sentida fyllnadslager, fanns i den västra delen av sträckan en stenläggning bestående av 0,1-0,2 m stora kullerstenar. Denna stenläggning gick att följa utmed en 3 m lång sträcka och representerar sannolikt en äldre gatunivå till Linköpingsgatan. Under stenläggningen fanns lager med fet brun kulturjord åtskilda av brandlager med inslag av bränd och obränd lera. Brandlagret bestod av flera skikt med mer eller mindre mängd bränt material (lager 5, 5a och 5c). Dessutom innehöll det skikt med bränt trä (lager 11-14). Ytterligare ett brandlager (lager 9) uppträdde öster om stenläggningen, ovanpå kulturlagren. De större stadsbränder som är kända från känninge har skett åren 1447, 1466, 1718 och 1760 (Hasselmo 1983:10). Utifrån brandlagrets (lager 5) omfattning är det rimligt att anta att det härrör från någon av dessa större stadsbränder. Då det uppträder relativt ytligt kan man förmoda att det rör sig om någon av de senare bränderna, t ex branden Detta är dock bara ett tolkningsförslag och någon datering gick inte att fastställa vid undersökningen. Kulturlagren och därmed även brandlagret, skärs i den östra delen av sektionen av en större stenfylld nedgrävning (se ritning 7). Nedgrävningen innehöll rester av en grundmur (mur 4) samt raseringsmassor innehållande betong, bitar av takpannor, murbruk, kol och enstaka djurben. Utifrån fyndmaterialet bedömdes muren som en sentida grundmur till 1900-talsbebyggelse som funnits på platsen innan det nuvarande butikshuset uppfördes mot slutet av 1900-talet. Ett murbruksprov (kalk-cement) från grundmuren samt en skäva yngre rödgods och ett djurben från rasmassorna vid muren togs tillvara. Linköpingsgatan förbi kv prättebrunn 18 och 6 Den sista sträckningen utmed Linköpingsgatan dokumenterades längs med kv prättebrunn 18 och 6 och omfattade ett 40 m långt parti. Där dokumenterades kulturlager i den norra schaktväggen (se ritning 8A, 8B och 9+10). Denna del av arbetet utfördes under senhöst i dåliga ljusförhållanden. Lagren på dessa ritningar följer en gemensam nummerserie, vilken skiljer sig från den som använts på ritning 6 och 7. issa lager är dock en fortsättning på lagren på de föregående ritningarna. id 39 m ökade tjockleken på de sentida fyllnadsmassorna/bärlagren vilket innebar att schaktet inte kom att nå ner till kulturlager på det aktuella schaktdjupet om 0,75-0,80 m. En nedgrävning fylld med brandrester (lager 8) påträffades i sträckningens västligaste del. Denna innehöll bitar av tegel och murbruk, grus och kol, samt enstaka djurben. Även om gropen ligger ytligt så pekar murbruket på att innehållet, åtminstone delvis, härstammar från en medeltida kontext. Troligen är det ett medeltida murverk som brutits ner i samband med att man röjer upp efter en större brand. Det tidigare beskrivna brandlagret (lager 5 och 7 på ritning 6 och 7) fortsätter längs schaktet som lager 4 i ca 4,5 m, varefter det skärs av ett sentida ledningsschakt och andra störningar utmed ett 5 m långt parti. Därefter återkommer ett brandlager på samma nivå, vilket vid undersökningen bedömdes vara samma lager. Denna tolkning är dock osäker då denna östra del av lagret finns mellan två stensamlingar (nedan och på ritningen benämnda mur 5 och 6). Avståndet mellan mur 5 och 6 är 3,5 m. Cirka 2,5 m öster om mur 6 finns en tredje stensamling (benämnd mur 7). Alla tre stensamlingarna ligger på samma nivå och sträcker sig tvärs över schaktet. De utgörs av 0,2-0,4 m stora obearbetade gråstenar lagda i ca 0,7 m breda stråk. Intill mur 5 fanns även en tegelsten av medeltida format (29 x 14,5 x 10 cm). Mur 5 och 7 tolkades som möjliga grundmurar/syllstensgrunder. Den mellersta stensamlingen (mur 6) kan möjligen vara ett spis- eller ässjefundament. Denna tolkning grundar sig bl a på det smidesavfall i form av slagg och rikligt med glödskal som påträffades i brandlagret strax väster om mur 6. I den östra kanten av mur 6 fanns dessutom eldsprängda stenar, sekundärbränt tegel och bränd lera. Ett urval av smidesavfallet togs tillvara, däribland ett par bottenskållor och glödskal. Huvuddelen av slaggen återfanns i brandlagret väster om mur 6 men det förekom även spridda slaggbitar längre österut i lager 13 som fortsatte i ca 11 m öster om mur 6. Det finns mycket som talar för att stensamlingarna (mur 5-7) och brandlagret mellan dessa är spår efter en smedja. Placeringen av eldfarliga verksamheter såsom smedjor i städernas utkanter är vanlig och smidesavfall har tidigare även påträffats i den sydligaste delen av Follingegatan (Feldt 2014). I det historiska kartmaterialet från 1700-talet finns inget som talar för att det funnits en smedja på platsen. Lämningarna är sannolikt äldre. I lager 10 som överlagrar mur 5 och det förmodade 11

14 spis- eller ässjefundamentet (mur 6), påträffades ett kopparmynt. Detta var ett av Karl XII:s nödmynt av valören 1 daler silvermynt med texten Flink och Färdig och det kan dateras till 1718 (Fynd 21, Tonkin 2002:86). Ett par kortare partier med stenläggning påträffades mot schaktbotten vid m, respektive m. tenläggningarna utgörs av 0,07-0,20 m stora kullerstenar. Dessa stenläggningar kan representera en äldre gatunivå till Linköpingsgatan eller stenlagda infarter till tidigare gårdar i kvarteret prättebrunn. På grund av de ovan nämnda dåliga undersökningsförhållandena på del av sträckningen valdes två platser där jordprover om ca 5 liter vardera togs in för undersökning inomhus. Dessa har markerats i botten på lager 13 på ritning 8B (fynd 24-29) och mot schaktbotten i lager 15 på ritning 9+10 (fynd 15-19). I provet från lager 13 påträffades slagg, glödskal, bitar av murbruk och tegel, ett järnfragment och ett djurben. Det andra provet, från lager 15 innehöll även det slagg, glödskal, murbruk, tegel och ben. Cirka 1 m väster om jordprovet i lager 13 påträffades en sandsten med spår av bearbetning. Järnvägsparken om en avslutning innan schaktningen övergick i borrning under järnvägen öppnades två 2,0 x 2,5 m stora schakt i den nordöstra delen av järnvägsparken (ritning 11). chakten grävdes i väster samman med ledningsschaktet i Linköpingsgatan. I schakten framkom en större delvis stenfylld nedgrävning, som vid undersökningen tolkades som möjliga spår av en igenfylld brunn eller ett djupare dike. I den övre delen av fyllningen framkom hushållsavfall i form av fajans- och flintgodsskärvor som sannolikt kan dateras till årtiondena runt år kärvorna tillvaratogs ej. Nedgrävningen överlagrades i den norra gropen av två lager med kullerstensbeläggningar. I den södra gropen fanns stora mängder kullersten blandat med tegel i gropens fyllnadslager. Undergrunden framkom på 2,5 m djup under ett drygt 0,3 m tjockt gyttjigt lager på gropens botten. id undersökningen i samband med den vattenläcka som uppstod direkt norr om schakten några dagar efter borrningen (Feldt 2009) framkom inga spår efter någon Figur 8. Rektifierad detalj ur stadskarta över känninge från 1795 (LMM 05-skä-12) som visar prättebrunn direkt öster om Linköpingstullen eller Östra tullen. kala 1:

15 Figur 9. Rören som borrats under järnvägen kommer i schakten i Järnvägsparken. Foto Ann-Charlott Feldt, Östergötlands museum. nedgrävning. De två nivåer med stenläggningar som påträffades framkom på 1,60 respektive 2,10 m djup under befintlig gatunivå. Undergrunden, som här består av lerig silt, framkom på 2,20 m djup. Iakttagelserna vid vattenläckan kunde inte ge några ledtrådar till tolkningen av den stenfyllda nedgrävning som påträffades i borrgropen för elkabeln. id genomgång av det historiska kartmaterialet över området har det visat sig att det tidigare funnits en brunn eller damm, benämnd prättebrunn, på platsen. Denna återfinns på stadskartan från 1795 (LMM 05- skä-12) och har gett namn åt prättebrunnskvarteret direkt väster om Järnvägsparken. Enligt uppgift ska området ha varit sankt ända till dess att det dränerades på 1870-talet i samband med att Järnvägsparken anlades (Lorin 2006:79) Öster om järnvägen På järnvägens östra sida, i kv Radiatorn 4, öppnades två gropar (se ritning 11) intill varandra varifrån kabelrören borrades med styrd borrning under järnvägen och fram till de grävda groparna i Järnvägsparken väster om järnvägen. Groparna var placerade m öster om spårområdet och 2-5 m söder om Linköpingsgatan. Groparna var ca 1,5 x 2,0 m stora och grävdes till ett djup av ca 1,0 m. chaktningen berörde huvudsakligen sentida fyllnadslager. I den östra gropen framkom en avfallsgrop som bl a innehöll buteljglas. träckan mellan de båda groparna och elledningens anslutning till mottagningsstationen strax intill R 32/50 bedömdes endast beröra sentida utfyllnader varför den inte kom att undersökas närmare. 13

16 Figur 10. Borrning under järnvägen pågår. Foto Ann-Charlott Feldt, Östergötlands museum. Utanför staden id torgården, nyttringe 1:2, framkom syllsten och en hård stenig yta. Enligt en stängseldelningskarta från 1847 (LMM 05-all-63) så låg på platsen för syllstensfyndet en kvadratisk ladugård (se sid 29). enare har vägen förlängts västerut och ladugården fick då en ny placering norr om vägen. Den hårda steniga ytan är troligen en tidigare beläggning framför den nuvarande ladugårdens fasad. träckan från torgården in till känninge stad passerade nära flera fornlämningsområden men inget av arkeologiskt intresse framkom vid de antikvariska kontrollerna. Utmed ledningssträckningarna till reta och Lagmansberga påträffades inga spår av fast fornlämning. Figur 11. yllsten vid torgården i nyttringe. Foto Mats Magnusson, Östergötlands museum. 14

17 Referenser Claréus C Fjärrvärmeutbyggnad i känninge. amlingsrapport, undersökningar känninge, adstena, Norrköping. Riksantikvarieämbetet. ATA- Rapport U Linköping. Feldt A-C adstenagatan 5. Arkeologisk förundersökning. känninge, Östergötland. Rapport. Östergötlands länsmuseum. Feldt A-C. 2001a. Linköpingsgatan. känninge stad, Mjölby kommun, Östergötlands län. Rapport 32:2001. Östergötlands länsmuseum. Feldt A-C. 2001b. Krokgatan. känninge stad, Mjölby kommun, Östergötlands län. Rapport 28:2001. Östergötlands länsmuseum. Feldt A-C. 2001c. Kraftiga kulturlager och brända byggnadslämningar. Kv Prelaten 10, känninge stad, Mjölby kommun, Östergötlands län. Rapport 112:2001. Östergötlands länsmuseum. Feldt A-C. 2001d. Byte av A-ledningar. Motalagatan och Linköpingsgatan, känninge stad, Mjölby kommun, Östergötlands län. Rapport 114:2001. Östergötlands länsmuseum. Feldt A-C. 2002a. En vattenläcka vid Linköpingsgatan 4. känninge stad, Mjölby kommun, Östergötlands län. Rapport 54:2002. Östergötlands länsmuseum. Feldt A-C. 2002b. Byte av lyktstolpar vid tora Torget. tora Torget, istenagatan, Helgonagatan och Järntorgsgatan, känninge stad, Mjölby kommun, Östergötlands län. Arkeologisk förundersökning. Rapport 56:2002. Östergötlands länsmuseum. Feldt A-C. 2004a. Före staden Preurbana lämningar i känninge. C-uppsats. Institutionen för Arkeologi och Antik historia, Uppsala universitet. Feldt A-C. 2004b. En sporre upphittad på tora Torget. RAÄ 5, känninge stad, Mjölby kommun. Östergötlands län. Arkeologisk förundersökning. Rapport 2004:19. Östergötlands länsmuseum. Feldt A-C Akut vattenläcka i Linköpingsgatan kvällsarbete i novembermörker. RAÄ 5, Linköpingsgatan vid Järnvägsparken, känninge stad, Mjölby kommun, Östergötlands län. Rapport 2009:3. Östergötlands länsmuseum. Feldt A-C Översandad forntid på Follingegatan. RAÄ 5, känninge stad, Mjölby kommun. Arkeologisk förundersökning. Rapport 2014:13. Östergötlands museum. Hasselmo M känninge. Medeltidsstaden 40, Rapport. Riksantikvarieämbetet. Göteborg. Hedvall R Ett kyrkligt centrum. I: Hedvall R, Lindeblad K & Menander H (red) Borgare, bröder och bönder. Arkeologiska perspektiv på känninges äldre historia. Riksantikvarieämbetet. Hedvall R, Lindeblad K & Menander H (red) Borgare, bröder och bönder. Arkeologiska perspektiv på känninges äldre historia. Riksantikvarieämbetet. Hörfors O Krokgatan/Linköpingsgatan, Fornlämning nr 5, känninge, Östergötland. Arkeologisk förundersökning Rapport dnr 695/91. Östergötlands museum. Jonsson K Det medeltida hospitalet i känninge. En självhushållande gård i stadens utkant. ärskild arkeologisk undersökning. Fornlämning känniinge stad 52:1, känninge 3:1, känninge stad, Mjölby kommun, Östergötlands län. Rapport 2012:48. tiftelsen kulturmiljövård. Lorin O Mitt svunna känninge. Torshälla. Nisbeth Å årfrukyrkan i känninge. I: Lindahl A (red). känninge stads historia. Linköping. Persson H Krokgatan 5, Fornlämning nr 5, känninge, Östergötland. Antikvarisk kontroll januari Rapport dnr 745/94. Östergötlands museum. Räf E Härdar från äldre stenålder. Utvidgning av kyrkogården i känninge. Arkeologisk utredning etapp 1 och 2. känninge stad, Mjölby kommun, Östergötlands län. Rapport 2006:39. Östergötlands länsmuseum. Tonkin A Myntboken Nr 32. Ljungsbro. 15

18 Digitala källor FMI search.html Länsstyrelsen ostergotland/v/samhallsplanering-och-kulturmiljo/ skyddad-bebyggelse/byggnadsminnen/bm_mjolby/ Pages/skanninge-radhus.aspx Nationell Arkivdatabas (NAD) riksarkivet.se/nad ofi Kartor och arkiv Lantmäteristyrelsens arkiv (LM), Lantmäterimyndigheternas arkiv (LMM) LM D98-1:5. Tomtmätning känninge stad. Lantmätare M undvall. LM A24:91. Beskrivning till 1713 års tomtmätning. känninge stad Lantmätare Mundvall. LM D98-1:8. Mätning känninge stad. Lantmätare B Berger. LMM 05-skä-12. Karta känninge stad. Lantmätare B Berger LMM 05-all-63. Karta nyttringe bys ägor. Lantmätare J Tidström Topografiska arkivet, Östergötlands museum 16

19 Tekniska uppgifter träcka känninge stad torgården (nyttringe 1:2), Norrgården (reta 1:1) och tad Kommun Län och landskap Mellangården (Lagmansberga 9:4) känninge Mjölby Östergötland Fornlämningsnummer Ekonomiska kartans blad Fastighetskartans blad Koordinatsystem RAÄ 5 m fl (8F 4b känninge), (8F 5a Orlunda), (8F 5b Biskopsberga) 64F 7a O, 64F 7a, 64F 7a N WEREF 99TM Typ av undersökning Arkeologisk förundersökning i form av schaktövervakning och antikvarisk kontroll Länsstyrelsens dnr Länsstyrelsens handläggare Malin Backman Länsstyrelsens beslut ÖLM dnr 279/08 ÖLM projektnummer Uppdragsgivare Kostnadsansvarig Projektledare Personal Rapportarbete Mjölby Kraftnät AB Mjölby Kraftnät AB Ann-Charlott Feldt, Mats Magnusson Petter Nyberg, Anna Börjesson Ann-Charlott Feldt Fältarbetstid Total sträcka Ca lpm träcka inom RAÄ 5 Ca 580 lpm Fynd Foto Analyser Grafik Renritning Grafisk form ÖLMC4430 Digitalt Nej Ann-Charlott Feldt, Mats Magnusson Johan Levin, Lasse Norr Lasse Norr Dokumentationsmaterialet förvaras på Östergötlands museum. Ur allmänt kartmaterial IN Lantmäteriverket M2008/06551 Rapport 2014:17 Östergötlands museum 17

20 Bilaga 1. Murbruksanalys Översiktlig genomgång av murbruksprover från en Linköpingsgatan, känninge (ÖLM dnr 279/08) Ann-Charlott Feldt I samband med den arkeologiska förundersökningen togs murbruksprov tillvara från de murverk som kom att beröras längs med ledningssträckningen. Dessutom tillvaratogs enstaka prover från kulturlager utmed sträckan. ammanlagt insamlades elva murbruksprover. Proverna från den aktuella undersökningen förvaras tillsammans med övriga fynd i museets samlingar under accessionsnummer ÖLMC4330 i avvaktan på slutgiltig fyndfördelning. Ett urval av prover från undersökningen förvaras även i museets referenssamling för murbruk. Proverna har jämförts inbördes och med referenssamlingens bruk genom okulär bedömning av färska brottytor. Ingen mikroskopering eller tunnslipsanalys har utförts. Proverna har jämförts med referenssamlingen avseende relationen kalk/ballast, kalkens färgton, ballastens innehåll och kornstorlek samt omfattning och storlek på ingående kalkklumpar, luftbubblor och organiskt material. Dessutom har en bedömning gjorts rörande brukets konsistens (d v s om det är hårt, smuligt eller mjöligt) och homogenitet (d v s om fördelningen av de ingående beståndsdelarna är jämn eller ojämn). Det finns visst lokalt jämförelsematerial i museets referenssamling med murbruk från både medeltida och nyare murverk, bl a från kyrkor i närområdet som t ex årfrukyrkan i känninge och Mjölby kyrka (Feldt 2005b och Modén & Feldt 2010). Att jämföra med de omfattande och väldaterade samlingarna från Linköpings biskopsgård (Feldt 2005a) och Linköpings slott (Modén & Feldt 2004) innebär vissa svårigheter då dessa härrör från en annan del av länet och murbruken från Linköpingsområdet generellt har ett lite annat utseende än i känningebygden. ammanlagt omfattar genomgången elva prover. Fyra av proverna har försetts med bokstavsbeteckningar A-D. Prover på dessa murbruk har förts till museets referenssamling för murbruk. Provnumren i tabellen hänvisar till provets fyndnummer i fyndlistan. Prov nr Beteckning Placering Typ av murbruk 1 A Fyllning i grop. Lager 9, Profil 2+3 Kalkbruk 17 - Kulturlager. Lager 15, Profil 9 Kalkbruk 26 - Kulturlager. Lager 13, Profil 8B Kalkbruk 31 - Kulturlager. Lager 15, Profil 9+10 Kalkbruk 32 C Kulturlager. Lager 8, Profil 8A Kalkbruk 33 D Kulturlager. Lager 3, Järnvägsparken, Grop 2 Kalkbruk 34 - Kulturlager. Lager 7a, Profil 7 KC-bruk 35 A Mur 3, Profil 4 Kalkbruk 36 A Kulturlager. Lager 10, Profil 4 Kalkbruk 37 A Mur 2, Profil 4 Kalkbruk 38 B Mur 2, Profil 4 Kalkbruk (puts?) 18

21 Proverna 1 och utgörs av ett mjöligt, gulbeige, kalkbruk (bruk A) med en rik ballast (1-3 mm grov med enstaka större korn). Murbruket påträffades i och i anslutning till mur 2 och 3 som framkom i schaktets sträckning över Östra Kyrkogatan samt i en nedgrävning ca 8 m väster om Östra kyrkogatan. Dessa prover har med största sannolikhet samma ursprung och visar att de två murpartierna sannolikt hör till samma konstruktion. Murbruket har vissa likheter med bruk B och D från årfrukyrkan (Feldt 2005b). Dessa murbruk kan dateras till 1300-talet. Bruket har dock även likheter med bruk N som används vid ombyggnadsarbeten på Mjölby kyrka under talen (Modén & Feldt 2010). Den sparsamma stratigrafin i schaktet gör att en mer entydig datering inte går att fastställa utan ytterligare analyser. Ett prov har förts till museets referenssamling. Från mur 2 i Östra Kyrkogatan finns även ett prov (prov 38) av ett fastare och finkornigare kalkbruk (bruk B). Provet skiljer sig påtagligt från de övriga proverna från mur 2 och 3. Möjligen kan det vara spår efter en senare reparation eller putslager. Bruket är gråvitt med en 1-2 mm grov ballast och inslag av vita, 1-2 mm stora kalkklumpar. Murbruket har klara likheter med de murbruk från sent 1500-tal som använts på Linköpings slott (t ex bruk 51G, Modén & Feldt 2004). Detta skulle kunna antyda att mur 2 och trots allt är medeltida. Denna tolkning är dock mycket osäker. Ett prov har förts till museets referenssamling. I en avfallsgrop med brandrester (se ritning 8A) påträffades prov 32. Även om gropen ligger ytligt så pekar murbruket på att innehållet, åtminstone delvis, härstammar från en medeltida kontext. Troligen är det ett medeltida murverk som brutits ner i samband med att man röjer upp efter en större brand. Murbruket är ett ljust fast och välblandat kalkbruk med en riklig 0,5-2 mm grov, färgrik ballast. Det har stora likheter med murbruk som använts vid t ex valvslagning under 1400-talet på Linköpings slott (Modén & Feldt 2004:bruk 9C). Även ett 1500-talsmurbruk från Mjölby kyrka påminner om det påträffade bruket (Modén & Feldt 2010:bruk I). Ett prov har förts till museets referenssamling. Ett av proven (prov 33) kommer från ett fyllnadslager i grop 2 i Järnvägsparken. Bruket är ett fast och välblandat ljust kalkbruk med en 1-3 mm grov ballast. I ballasten ingår även 2-3 mm stora tegelbitar. Detta murbruk ger ett medeltida intryck och kan eventuellt härstamma från murverk som brutits ner på :t Olofs konvent. Ett prov har förts till museets referenssamling. Ett KC-bruk (prov 34) påträffades i en grundmur som omslöts av raseringsmassor innehållande bl a betong och bitar av takpannor. Byggnaden revs mot slutet av 1900-talet för att ersättas av nuvarande butikshus. Ytterligare fyra kalkbruksprover togs tillvara från olika kulturlager vid undersökningen (prov 17, 26, 31 och 34). Dessa utgjordes av ljust gråbeige kalkbruk av varierande utseende. amtliga bedömdes kunna ha ett medeltida ursprung men även vara yngre. Referenser Feldt A-C. 2005a. Biskopsgårdens medeltida källare. Ombyggnad av en uteplats. Arkeologisk förundersökning. Rapport 2005:77, Östergötlands länsmuseum Feldt A-C. 2005b. Mynt och fundament under årfrukyrkans golv. RAÄ 5, känninge stad, Mjölby kommun, Östergötlands län. Antikvarisk kontroll. Rapport 2005:67, Östergötlands länsmuseum Modén E. & Feldt A-C Linköpings slotts nya byggnadshistoria. Byggnadsarkeologisk undersökning. Rapport 2004:35, Östergötlands länsmuseum Modén E. & Feldt A-C En eldhärjad 1100-talskyrka. Mjölby kyrka, Mjölby socken, Mjölby kommun. Byggnadsarkeologisk undersökning, arkeologisk förundersökning och antikvarisk kontroll. Rapport 2010:11, Östergötlands länsmuseum. Referenssamlingen för murbruk. Östergötlands museum. 19

22 Bilaga 2. Fyndlista Fynd Antal Föremål Typ Material Teknik Längd Bredd Höjd Diam C4430: 01 1 Murbruksprov Kalkbruk Blandat 02 1 lagg lagg 03 8 lagg lagg 04 1 Ben Animalie Ben ågat 05 2 Ben Animalie Ben 06 4 Kolprov Kol 07 2 Ben Animalie Ben 08 1 Ben Animalie Ben 09 1 Ben Animalie Ben 10 5 lagg lagg 11 4 Ben Animalie Ben 12 1 lagg Bottenskålla lagg 13 2 Ben Animalie Ben 14 1 Kärl BII:4 Drejat 15 4 lagg lagg 16 4 Ben Animalie Ben 17 1 Murbruksprov Kalkbruk Blandat 18 1 Glödskal lagg 19 1 Tegel Lera laget 20 1 lagg Bottenskålla lagg 21 1 Mynt Kopparlegering 22 1 Hantverksspill Kopparlegering Klippt Ben Animalie Ben 24 1 Glödskal lagg 25 1 Oidentifierat Järn 26 0 Murbruksprov Kalkbruk Blandat 27 1 lagg lagg 28 1 Tegel Lera laget 29 1 Ben Animalie Ben 30 1 Bearbetad sten andsten 31 1 Murbruksprov Kalkbruk Blandat 32 1 Murbruksprov Kalkbruk Blandat 33 1 Murbruksprov Kalkbruk Blandat 34 1 Murbruksprov Kalkbruk Blandat 35 1 Murbruksprov Kalkbruk Blandat 36 1 Murbruksprov Kalkbruk Blandat 37 1 Murbruksprov Kalkbruk Blandat 38 1 Murbruksprov Kalkbruk Blandat 20

23 ikt Fragm Lager Ritning Anmärkning F 9 Ritn ,6 F 15 Ritn ,1 F 4 Ritn 8A 29,8 F 4 Ritn 8A 133,3 F 4 Ritn 8A+8B Hugg- skärmärken, slaktavfall. 8 F 4 Ritn 1 25,2 F 8 Ritn 8A 24,8 F 16 Ritn 7 24,8 F 8 Ritn 8A 191,6 F 13 Ritn 8B, 21 m 4,2 F 13 Ritn 8B, 21 m 807,5 F 4 Ritn 8A+8B 33,6 F 4 Ritn 8A+8B 4,3 F 16 Ritn 7 Grön glasyr. 168,6 F 15 Ritn 9 244,8 F 15 Ritn 9 F 15 Ritn 9 2,6 F 15 Ritn 9 68,7 F 15 Ritn 9 345,3 F 10 Ritn 8A+8B 4,3 K 10 Ritn 8A+8B Dalermynt, Karl XII 1718 med inskription Flink och färdig. 0,7 F 10 Ritn 8A+8B 4,4 F 10 Ritn 8A+8B Kraftigt grönfärgat. 14,1 F 13 Ritn 8B 12,7 F 13 Ritn 8B pik? 0 F 13 Ritn 8B 1,5 F 13 Ritn 8B 4,6 F 13 Ritn 8B 2,1 F 13 Ritn 8B 5196,7 F 13 Ritn 8B, 21 m F 15 Ritn 9+10 F 8 Ritn 8A F 3 Järnvägsparken G2 F 16 Ritn 7 F Ritn 4 F 10 Ritn 4 vid 41,7 m F Ritn 4 F Ritn 4 21