Närstående stereopar. Mini Owl ser verkligen ut

Transkript

1 TEST EMES MINI OWL TEXT: SVEN JANSSON FOTO: TONY TYSK Närstående stereopar Den tyska högtalartillverkaren EMES presenterar det första högtalarkabinettet i världen som designats för att använda den svenska patentuppfinningen EmbracingSound utvecklat av Embracing Sound Experience AB (ESE). EmbracingSound är en teknik där man sätter ihop högtalarna för stereoproduktion i ett gemensamt kabinett med elementen så nära varann som möjligt. Mini OWL heter EMES närfältshögtalare, och det är lillbrorsan i en serie om två. Den större ugglan med tilltalet OWL är bestyckad med en 8" woofer och är cirka åtta centimeter bredare. Mini Owl ser verkligen ut som en uggla med diskantelementen och baselementen tätt ihopsatta och med en tunn utstickande vägg som skiljer baselementen åt liknar kabinettet en fyrkantig uggla där diskanterna formar ett par ögon och skiljeväggen mellan basarna ser ut som en näbb. Dessutom är näbben rödmålad vilket förstärker intry c k e t ännu mer. EMES Mini Owl är emellertid inte bara en egensinnig högtalarkonstruktion, det är faktiskt ESEs patenterade uppfinning som lett fram till högtalarens unika utseende. Bakom konstruktionen ligger en hel del forskning och utveckling. Efter diverse mätningar i akustisk miljö kom ESE fram till att den summerade signalen från två högtalare i en traditionell liksidig triangeluppställning gav upphov till kamfiltereffekter, vilka i sin tur ändrades radikalt beroende på avståndet mellan högtalarna och lyssningsposition. Dessutom upptäckte man att tidsskillnaden mellan öronen visavi de båda högtalarna bildar en tidsfaktor som påverkar fasriktigheten såväl som lineariteten i lyssningen. I normala hörtelefoner är skillnaden upp till 0,6 ms, medan den i en uppsättning med högtalare placerade så att de bildar en liksidig triangel (30 från sweet spot till vänster respektive höger högtalare) kan bli ända upp till 2 ms. (Filtereffekterna kan ses i figur 2.) Den lösning de kom fram till var att placera de båda högtalarna så nära varann som möjligt för att eliminera tidsfaktorn och samtidigt göra teknikern oberoende av avståndet till högtalaren och slippa leta upp den optimala lyssningspositionen hela tiden. Detta är också den enda placeringen som i realiteten skapar en riktig triangeluppsättning mellan lyssnaren och högtalarna där vänster och höger öra bildar var sitt hörn i triangeln (enligt ESE är det snarare en rombfigur som skapas i en konventionell högtalaruppställning där öronen tillsammans med högtalarna bildar fyra hörn). I detta system med en gemensam baffel kan man separera ut summa-

2 och differenssignalerna; tekniken påminner om M/S-mikrofonteknik fast omvänt. Med detta system kan man återge tids- och nivåskillnaderna i det inspelade materialet så att det överensstämmer med x/ykurvan på en goniometer (ett vektorskop). Skillnaden, differensen, mellan två ljudkällor beskriver den horisontella placeringen (azimut) för vårt hörselorgan medan den gemensamma, summasignalen, beskriver djupet. Hörselorganets uppfattning av detta förhållande bildar ett cirkelsegment, π/2 (beskrivs i figur 4).Diagrammet visar också lineariteten mellan mittpunkten och uppmätning vid vänster- och högerörats position på 1 m avstånd (att jämföra med figur 2). En externt monterad platta ( näbben ) som sticker vinkelrätt ut från baffeln mellan högtalarelementen behövs för stabilisering av monosignalen. Plattan separerar elementen och delar baffeln i två lika stora delar. Genom diffraktion påverkar plattan ljudvågornas förflyttning över baffeln. Plattans djup måste stämma väl med elementens storlek och våglängden. Summeringen av två högtalarelement ger en avsevärd nivåökning, d ä rför måste relationen mellan summasignal och differenssignal utjämnas så att de differenta signal e rna går igenom. Med en pro c e s s o r förstärker EmbracingSound de differenta signalerna. Dessutom finns en krets som översätter högfrekventa signaler så att de kan placeras korrekt i stere o rummet av lyssnaren. Hur fungerar då detta? Kan man spela upp fullbreddstereo i högtalare som sitter nästan ihop? Jodå, EmbracingSound återger ljudet överensstämmande med en 30 graders högtalaruppsättning obero e n d e av avståndet, och backar du från högtalarna så breddas stereolyssningen proportionerligt med avståndet. Högtalare med EmbracingSound-teknik kan med fördel placeras i väggen eller framför teknikern med dubbelt avstånd till sidoväggarna jämfört med lyssningsavståndet. Naturligtvis rekommenderas ett akustiskt avstämt rum, men mono- som stereoavlyssning. Det inbördes förhållandet mellan nivåer, separationen i frekvenser samt signalernas fas-/tidsläge färgas enbart av avspelande system, tidspro b l e m e t med mixning i konventionellt system gör signalkorrektheten betydligt mer osäker. Placeringen av instrument i stereorummet, nivåer mellan olika basklanger från bastrumma, didgeridooer och djembetrummor låter bra i kontrollrummets olika högtalare, men efter ett tag känns nivån på de olika basinstrumenten inte riktigt i balans. man re f e rerar också till tekniker som ibland väljer att mixa med ett längre avstånd från högtalarna så att reflexer från sidorna påverkar ljudet märkbart och ger en diffusare lyssning, vilket bättre skall överensstämma med konsumentstereo och bilstereo. En viktig parameter med EmbracingSoundär att headroomet ökar. EmbracingSound spelar 6 db högre än ett konventionellt stereosystem, vilket snabbt ökar avståndet till distorsionsnivån samtidigt som det minskar kravet på effektstegen, vilket i konsumentapplikationer kan ge kostnadsminskningar med upp till 75 procent. Detta ger också fördelar i batteridrivna system där effektåtgången blir betydligt mindre. Framför allt är den elektriska kompatibiliteten avgörande och då menar jag att signalerna överensstämmer från originalmix till såväl Detta gör ljudmaterialet spelbart i såväl mono- och stereo- som fronth ö g t a l a re (L-C-R) i surro u n d s y s t e m utan att nivåer och panoreringar förvanskas. Det innebär att originalmixern påverkas inte, tack vare EME, av korrigeringar gjorda på grund av tidsfel mellan vänsterhöger kanaler. Istället är det endast avlyssningssystemet som färgar, vilket minskar felen väsentligt. Detta får ändå betecknas som en dröm för oss som svettats decennier igenom för att få till mixarna så att de spelar riktigt i olika högtalare. Hur många gånger har inte mixen låtit optimal i studiomonitorerna man mixat genom, men väldigt sällan i något annat system. EMES Mini Owl EMES nya närfältshögtalare innehåller samtliga högtalare för närfältsåtergivning med separata slut-

3 TEST EMES MINI OWL steg och filterkontroller för respektive driver i ett och samma kabinett. Dessutom är komponenterna matchade för att ge en överensstämmelse med ±0,5 db noggrannhet mellan vänster och höger kanal. Högtalarprincipen är basreflex och bestyckningen är två 5,25" woofers av glasfiberpapper och två 25 mm neodymtweeters. Här har EMES inte sparat på krutet utan använt sig av i stort sett den enda högtalartillverkaren i Europa som klarade kraven, framför allt problemet med att tillverka en tweeter som är så liten att avståndet till den intilliggande tweetern blir så litet som möjligt. Effektstegen levererar 4 x 80 watt RMS och 4 x 100 watt peak och frekvensåtergivningen är 70 Hz 20 khz, ±3 db, men värdet kan skilja något vid väggplacering och fri placering. Maximalt ljudtryck ligger på 105 db SPL, distorsionen är som sämst 1,2 % under 100 Hz och elektronikens distorsion är så låg som 0,1 % vid full akustisk output. Delningen ligger vid 1,6 khz och ett 18 db lågpassfilter vid 40 Hz håller styr på basresonanser och rumble. Vidare är både miniugglan och ugglan utrustade med digitalt styrda nätdelar vilket ger 2000 gånger snabbare access jämfört med en konventionell analog nätdel. En detalj till som skiljer från andra produkter är att nivåreglering görs med 3 x 4 dip-switchar, en uppsättning för varje funktion: diskantfilter, basfilter och känslighet. Regleringen kan göras i 16 steg och fördelen mot en konventionell vridpot är att inställningarn a blir exakta eftersom samtliga 16 steg ( 4 db till +4 db, filterdelen) är matchade med utvalda komponenter. Sålunda blir avvikelsen så låg som ±0,2 db. Design och funktion Miniugglan gör som sagt skäl för namnet. Den är verkligen egen och hamnar med sin märkliga design och konstruktion bland högtalare av mer okonventionellt utseende, men trots detta, kreerat med funktionen i första rummet. Tannoy Ellipse tillhör också med sitt märkliga utseende denna kategori, men där engelsmännens fantasi och formspråk gör mig lätt rusig och hänförd gör tyska EMES mig inte alls inspirerad, snarare nollställd, då designen består av en fyrkantig låda i sömnigt matt grå maskinfärg där de något mörkare grå elementen sitter infällda utan någon accentuering. Enligt den svenska distributören är detta förstås för att undvika all diffraktion från utstående skruvar. Diskret design är ett understatement i detta sammanhang, vilket gör mig lite besviken när man nu för första gången i världshistorien presenterar ett nytt system för stereoåtergivning med ett gemensamt kabinett för vänster högerh ö g t a l a re så kunde man väl ha satsat lite, tagit ut svängarna så att säga. Okej, EMES-logotypen är asymmetrisk med stigande bokstavsstorlek åt höger (för att svänga till det lite) och den lilla träplattan mellan wooferhögtalarna är målad i klarröd färg, vilket naturligtvis lyser upp i det gråa. Personligen är jag dock tveksam till BRIO-leksaksfärg i kombination med denna tyskdystra gråhet, jag tycker att det spräcker formspråket lite Nåväl, nog tjatat om utseendet, jag kan ju inte med bästa vilja i världen hävda att jag har rätt, jag kan bara säga vad jag tycker. Kabinettet är i princip kvadratiskt med 2/3 djup: cirka 33 cm bre t t, 29 cm högt och 20 cm djupt. Baffeln är gemensam för samtliga element. Tweeterhögtalarna är monterade i 20 mm djupa hornfördjupningar vilket skall optimera fasriktigheten vid delningsfrekvensen i d e l n i n g s f i l t ret. Det är dessa skålar som påminner om uggleögon. Wo o- ferelementen sitter placerade med samma avstånd från ytterkanten som mellan elementen, och konern a är inåtvända, skålformade, precis som hos Blue-monitorerna. Mellanrummet tas upp av den klarröda träskivan som åstadkommer den önskade diffraktionen över baffelytan. Längst ner sitter de båda basreflexöppningarna som är formade som smala spalter om cirka 1 cm höjd och 12 cm bredd. Genom basportarna ser jag elektroniken, som monterats mot kabinettets baksida, reflektera inkommande ljus. Med all säkerhet tjänar basport a rna som E M B R ACING SOUND SOUND EXPERIENCE Embracing Sound Experience AB (ESE), med säte i Stockholm, startades 1999 av fyra svenskar: Fredrik Gunnarsson, Christer Heed, Lars Göran Brolin och Krister Jansson. Det är Gunnarsson och Heed som uppfunnit singelstereohögtalarsystemet med namnet Embracing Sound. Bakgrunden till utvecklingen av detta system är att man genom åren av skivproduktioner upptäckte att normala högtalarsystem inte återger stereoljudet med korrekt arkitektur och frekvensåtergivning. Ofta uppstod problem med positionering av olika instrument och signaler i stereo vid panorering, och väldigt ofta var det svårt att lägga den optimala nivån på signalerna så att rätt blandning, mix, uppstod. Stereofonin bygger på två monokällor som placeras i en vänster högerposition framför lyssnaren. Idén till detta system utvecklades av Alan D. Blumlein på 30-talet och byggde på Lord Rayleighs teorem från Teoremet visade att människans hörselorgan använder två olika tekniker för att lokalisera ljud i rummet: i det ena fallet använder vi fasförändringar (tidsfaktor) för att lokalisera ljud lägre än 700 Hz, och i det andra fallet använder vi niv å f ö r ä n d r i n gar (typ panorering) för att registrera ljud över Hz. Mellan 700 Hz och 1800 Hz sker en överlappning. Blumleins system som togs fram till en början för filmljud men blev industristandard vid slutet av 50-talet och sedan dess är det hifi som gäller.

4 Efter den här testen upplever jag miniugglan som en bra vän som talar om hur det skall vara, och det fungerar väldigt bra att göra mixarbete genom den. fläktsystem för nätdelar och komp o n e n t e r. Ytan på baffeln är en sammetsaktig maskinlack/vinyl i anonym maskingrå färg. I nederkanten av tweeterhögtalarna sitter två gröna dioder som indikerar att systemet är påslaget och överst sitter den asymmetriska EMES-logotypen i ljusgrå metallfärg. Baksidan är full av frekvenskurvor för filterinställningar samt angivelser för hur dip-switchinställningarna konfigureras. Överst till vänster sitter nivåkontrollen för ingångskänsligheten. Inställningar görs i steg om 5 db där lägsta nivån är 20 db för obalanserad signal och 5 db för balanserad och den högsta är 0 db för obalanserad signal och +15 db för balanserad. Det går att kombinera de fyra switc h a rna (både känslighetskontro l l e n och bas -diskant kontrollerna för att uppnå ett flertal mellanlägen.i mitten sitter basfiltret som arbetar i följande steg: 6 db 70 Hz, 3 db 60 Hz, 0 db, +2 db 50 Hz samt +4 db 50 Hz. Diskantfiltret ställs in i följande steg; 3 db, 1,5 db, 0 db, +1,5 db och +3 db. Samtliga konfigureringar beskrivs med en grafisk bild vilket gör inställningen relativt enkel. Med en pennspets, skruvmejsel eller liknande görs inställningarna. Anslutningarna för balanserad/obalanserad XLR sit ter därunder, och längst ner är de trepoliga apparatanslutningarna placerade. En av/på-knapp för respektive kanal är placerad precis under XLR-kontakterna. Alltihop sitter monterat på en gemensam plåt, men stegen och filtren är separata för kanalerna. Dessutom är varje steg/högtalarpar numrerat, och det medföljer en frekvensgångskurva från fabriken vilket gör matchningen mycket god. I arbete Jag har lite olika mixningsuppdrag framför mig, dels är det en skivinspelning med en urban ethno-gru p p från Göteborg som heter Giddabush, dels är det ett provmaterial med en rockduo som heter 7 Planet. Giddabushs instrumentering är allt annat än konventionell, här är det australiensiska didgeridooer, djembetrummor, diverse slagverk, t rumset och en egyptisk sångare som skall förenas till en häxbrygd. Först ut blir att sätta trumljudet och jag

5 TEST EMES MINI OWL börjar med bastrumman. Den är uppmikad med en AKG 414, njure, som i princip spelar ner till lägsta frekvens utan större avvikelse; mycket lågbas finns i signalen, helt enkelt. Här vill jag flytta luft men samtidigt vara kompatibel med små högtalare så att energin i musiken inte går förlorad. Bra att ha 5"-högtalare för att hitta den övre klangen mellan 100 och 200 Hz. Virvelt rumman låter bra direkt, ärt - f rek v e n s e rna i överskinnet och sejare n svarar tydligt i EMES-högtalaren och det är bara att välja nivå i slutändan tillsammans med de övriga ljuden. Överhänget känns också bra; överhuvudtaget är precisionen mycket fin i de övre frekvenserna och det är mycket lätt att lägga klangen och nivån rätt. Däremot blir det lite lurigare med didgeridooern a och djembetru m m o rna. Båda dessa instrument skall ha en tydlig basklang som komplement till de ljusare anslagen och läppljuden. Det krävs en del pillande innan basregistret känns balanserat, och jag märker att jag vill höja bastru m m a n flera gånger då det känns som om den lätt drunknar i didgeridooern a s basborduner och djembetrummornas bottendunk. Djembetrummorna är dessutom upp- mikade i stereo A B i ett rum med mycket ambiens, och för att inte placera djembeljuden i trumsetets mittplacering panorerar jag ut fullt. Vad som inträffar då är att bottenbasen i djembetrummorna försvinner drastiskt samtidigt som rums klangen blir betydligt mer påtaglig. Både för- och nackdelar med denna panorering, således. Jag vill ju inte tappa botten eftersom djembisarna har flera solopartier där det skall låta nästan fet hip-hop, och samtidigt är det gott arkitektoniskt att de inte krockar med trumsetets placering. Jag lämnar detta moment efter ett tag och accepterar den svagare lågbotten. De olika tal- och bakgrundsrösterna tillsammans med leadsången är väldigt lätt att placera och det känns ganska snart färdigt vad gäller nivåer, klang och panorering. Slutligen sänder jag Lexicon Phan- tom-reverbet från datorn via samma buss som sången till sångkanalerna på D&R-mixern för att ge häng och klang åt leaden. Det börjar bli klart och jag tankar ner till datorn igen via MOTU 24 bitar/48 khz. Slutligen gör jag en mixning, internt, med en inspelad vira, ett uråldrigt instrument från stenåldern som skall starta låten. En snabb mastering av klangen i T- Racks och avlyssning i mina studiomonitorer JBL 4410 för att få kontroll på lågbasen, som inte hörs i miniugglan, samt distorsionsnivån där JBL är extremt tydliga och avslöjande, och jag tankar ut till 16 bitar. Direkt när jag provlyssnar denna relativt snabbfixade mixning så fungerar det bra. Placeringen av instrument i stereorummet, nivåer mellan olika basklanger från bastrumma, didgeri- dooer och djembetrummor låter bra i kontrollrummets olika högtalare, men efter ett tag känns nivån på de olika basinstrumenten inte riktigt i balans. Trots att masteringen lyfter fram n ä rheten och höjer nivåerna så upplever jag bastrumman som något diffus och didgeridooerna tappar nästan all bas i monolyssning. Däremot klarar sig didgeridooerna bra i studiorummets små JVC-högtalare som sitter på väggen. Tack vare väggplaceringen blir inte mono- stereokompatibiliteten lika känslig. Eftersom det här skall hamna på en riktig platta gör jag om mixen med fokus på bastrumma och didgeridooer. Efter en hel del pillande med nivå och EQ på bastrumman börjar jag hitta ett ljud som fungerar. Jag växlar över till JBL-högtalarna några gånger för att slutkontro l l e r a lågbastransienter na. Didgeridooerna låter jag flytta in i ljudbilden och anpassar nivån så att de har energi även i denna position, och slutligen tar jag ner leaden något och låter de andra rösterna komma fram mer för att skapa mer spänning. Slutligen gör jag om mastering och uttankning och konstaterar att det AV LY S S N I N G Fredrik Gunnarsson från ESE AB och Johan Eckerblad från Altavoz Sales AB, EMES generalagent i Sverige, levererade högtalarna personligen från Stockholm till Helikopterstudion. En tidig fråga som dök upp hos mig var hur man får det att låta breddstereo med högtalare som sitter fysiskt ihop, vilket efter några avlyssningar visade sig fungera alldeles utmärkt. Precis som systembeskrivningen lovar levererar Embracing Sound tillsammans med EMES miniuggla ett fasriktigt, frekvensöverensstämmande stereoljud. Monokopplingen är väldigt stabil. Y tt e r kantljud som synte ff e k t e r, olika rumsmikrofoner och panoreringar lägger sig nästan utanför ljudbilden, eller snarare blandar sig inte i mittinformationen. Trots att bestyckningen på miniugglan i mitt tycke är i minsta laget klingar ljuden med inbördes förhållande lågt ner i basen, eller snarare: de närmsta harmoniska övertonerna separerar ut ljuden mycket väl även utan fysisk lågbas. Johan Eckerblad tog också med EMES minsta närfältare av konventionell typ, Pink TV Active, som har samma bestyckning som miniugglan, vilket var bra då jag snabbt kan bilda mig en uppfattning vad som är EMES högtalarljud och vad som är Embracing Sounds förtjänster.vid avspelning av en pianojazzkvartett lyssnade jag särskilt noga på flygeln, inte minst eftersom jag själv är i huvudsak pianist. Ljudet var mycket tydligt och stabilt med en tyngdpunkt på mellanregistret 600 Hz 2 khz, och flygeln kändes ganska mittcentrerad medan överhänget spred sig till ytterkanterna av ljudbilden. När vi sedan slog över till de konventionella högtalarna märkte jag framför allt en karaktärsförändring på flygeln. Plötsligt fick instrumentet ett djup, och resonanslådans klang och strängarnas inbördes placering över denna återspeglades på ett fylligare sätt. Frekvensmässigt upplevde jag att det adderades bas/lågmid till ljudet, och flygeln kändes närmre och samtidigt större. Samtidigt kändes det som om ljudet böjde inåt i mittposition och att ytterkanterna av ljudet flyttade ut. Som slutdemonstration spelade Fredrik upp en snutt DVD från filmen Matrix och nu agerade miniugglan L-C-R-högtalare i 5.1-ljudet med de övriga kanalerna inmixade. Känslan var mycket illusorisk. Trots att det saknades bakhögtalare upplevde jag det som om ljudeffekterna kom snett bakifrån. Även rörelse i höjdled blev med bildens förstärkning en närmast helt naturlig upplevelse. Ljudet är mycket tydligt och stabilt med en tyngdpunkt på mellanregistret 600 Hz 2 khz.

6 börjar låta riktigt bra. Nu lever basinstrumenten i samklang och med bra separering. Nu provar jag lite rockmixning, en ballad som bygger hela vägen från ensam akustisk gitarr plus leadsång till full orkester med tru m m o r, bas, kör, elpianon, stråkar, elgitarrer, syntar med mera. Jag börjar i vanlig ordning i det mest komplexa partiet för att kunna balansera ihop alla ljud. Klangen på trumsetet är ganska annorlunda mot förra mixen. Här är det nödvändigt att ha lite reverb i virveln, men samtidigt är det riktigt marigt att få fram rätt klang: det är så avslöjande med alla smådetaljer när det finns så mycket luft i arrangemanget. Ett reverb som låter bra i det täta partiet är nästan omöjligt i det luftiga. Det är också lurigt med förhållandet mellan bastrumma och bandlös bas, det blir lätt att basen täcker bastrumman. Det som är lätt är att hitta bra klang i elgitarr, akustisk gitarr, elpiano och synt. Samtliga ljud lägger sig naturligt, och min lilla EQ på Wurlitzerpianot gör gott. Sången och kören är också lätta att lägga på rätt nivå och med rätt mängd effekt. Det blir en del kompressorer och gejtar på olika instrument, och när jag provar en rörkompressor på stereobussen finns det inget utrymme kvar; sången pressar ihop den sista dynamiken om jag komprimerar mer. Istället låter jag signalen bara gå genom rören för att få lite karaktär. Jag mastrar även denna mix och prövar att vara lite djärv och pressar på rätt hårt med nivån och med försiktig EQ. I avlyssning i JBL:erna låter det riktigt bra. Framför allt gillar jag att reverbet ligger så bra på inledningen det låter färdigt. När hela orkestern brakar loss lyfter det med körer och trummor. Tyvärr känns basen lite för stark, vilket jag tror ligger i masteringen där slutkomprimeringen blev en kompressor för mycket på basen, som nu får de andra ljuden att ducka något. Visst, det blir fet och tajt bas, men en aning för mycket (denna avlyssning gjordes sent på natten efter en lång mangling; dagen därpå lyssnade jag tillsammans med en kund och kunde konstatera att det lät väldigt bra). Panoreringen är väldigt bra och instrumenten samsas fint i ljudbilden. Det låter även helt bra i mina gamla skrutthögtalare på väggen faktum är att det nästan lät bäst i dem. Summering Med EMES Mini Owl System i kombination med svenska Embracing Sound Experience upplever jag en inspirerande vårkänsla i ljudvärlden. Miniugglan sitter där på mixerhyllan rakt framför mig och levererar ett alldeles utmärkt stereoljud med väldigt bra monostabilitet och rak fre k v e n s g å n g. Jag behöver inte fara runt med huvudet och kolla om flankinstrumenten och stereoeffekterna bär sig underligt åt utanför mittposition. Dessutom känns det väldigt bra att få en mittsignal som är väldigt rak i frekvensgången, det gör nivåläggningen och klangarbetet med bastrummor, basar och andra fylliga ljud till ett rent nöje. Och om det känns jobbigt att hitta balansen mellan dessa instrument så är det för att det är en svår mix med ljud som måste stämmas av mot varandra. Högtalarna ger bra hjälp i detta moment, och när jag är nöjd i miniugglan verkar det fungera bra i de flesta andra högtalare jag spelar genom, inte minst de sämsta, och det är nog det bästa med denna E M E S - h ö g t a l a re: den gör så att det låter bra hemma hos skivköparna helt enkelt. Tummen upp! Artikelförfattaren är verksam som inspelningstekniker på Helikopterstudion och kan nås på: helikopter@ helikopterrecords.com FA K TA Typ: tvåvägs aktiv närfältsmonitor med basreflex Bestyckning: 2 x 5,25" baswoofer och 2 x 25 mm neodym-tweeterdiskanter Effekt: 4 x 80 W/4 x 100 W, RMS/peaknivå, samtliga komponenter är matchade Frekvensgång: 70 Hz 20 khz, ±3 db och 60 Hz 20 khz, ±1,5 db, lågbas ner till 58 Hz, 3 db Max SPL: 105 db/w/m THD: <100 Hz = 1, % och >100 Hz = 0,5 % Delningsfrekvens: 1,7 khz Impedans: 10 kohm Mått: ca 29 cm (h) x 33 cm(b) x 20 cm (d) Vikt: ca 11 kg Pris: : inklusive moms Svensk distributör: Altavoz Sales AB,