Det ökar rundgångsrisken och gör ljudet grötigare högtalarna spelar ju rakt in i mikrofonerna.

Transkript

1 Skapa bra medhörning Har du problem med medhörningen ibland när du är ute och spelar? Att höra sig själv och sina medmusikanter bra är A och O för att få feeling och göra ett bra framförande. Scenljudet påverkar naturligtvis också ljudet som publiken hör, speciellt i små lokaler. Dessutom brukar rundgång och dåligt scenljud gå hand i hand. I det här kapitlet tar vi ett helhetsgrepp på medhörningen. Medhörning genom Front of House Det billigaste, snabbaste och minst utrymmeskrävande sättet att ordna medhörningen på är att rigga publikhögtalarna bakom bandet så att både bandet och publiken hör ljudet från samma högtalare. Verkar ju bra eller hur? Ja, i många fall är det så det går till för trubadurer eller mindre band i små lokaler, men det har även sina nackdelar och begränsningar. Det ökar rundgångsrisken och gör ljudet grötigare högtalarna spelar ju rakt in i mikrofonerna. Det kan bli skadligt stark volym för musikerna eftersom de ofta blir tvungna att stå mycket nära högtalarna, samtidigt som volymen måste vara tillräckligt stark för att få god hörbarhet längst bak i lokalen. Musikerna blir hänvisade till samma mix som publiken vilket inte alltid är det som de enskilda musikerna bäst behöver. Från vilken plats ska medhörningen skötas? Beroende på från vilken plats medhörningen sköts uppstår olika för- och nackdelar. Det finns tre varianter. 1. Bandet sköter själva medhörningen och publikljudet från scenen. Fördelarna är minimalt med utrustning och inget behov av en extra person som sköter ljudet under spelningen. En annan fördel är att bandet hör hur det låter på scenen. Nackdelarna är att bandet inte hör hur det låter ute i lokalen och att det är svårt att justera något under tiden du spelar. 2. En ljudtekniker sköter både medhörningen och publikljudet från en plats ute i lokalen. Fördelen är att musikerna kan koncentrera sig på att spela medan ljudteknikern sköter ljudet. Ljudteknikern hör hur det låter ute i lokalen och kan finjustera ljudet under tiden bandet spelar. Det behöver inte nödvändigtvis betyda så mycket mer utrustning än om bandet sköter ljudet från scenen. Nackdelen är att ljudteknikern inte hör hur det låter på scenen. Därför är det viktigt att etablera ett bra ljud på scenen innan spelningen och ha någon form av kommunikation mellan bandet och ljudteknikern under spelningen. 3. En ljudtekniker sköter publikljudet och en annan ljudtekniker sköter medhörningen. En ljudtekniker sköter publikljudet från en plats ute i lokalen och en annan ljudtekniker sköter medhörningen från ett eget mixerbord på scenen. Den optimala lösningen för att skapa bra ljud för både publik och musiker. Mikrofonsignalerna delas upp i en splitter på scenen och går till var sitt mixerbord ett på scenen och ett ute i lokalen. På grund av ökade kostnader för mer utrustning och fler ljudtekniker förekommer det mest på större konserter och festivaler. Traditionell medhörning eller in-ear monitor? Ett sofistikerat sätt att lösa medhörningen på är att använda in-ear monitor (IEM), det vill säga medhörning via hörselproppar. In-ear finns som både sladdburna och som trådlösa system. De trådlösa systemen består av sändare, mottagare och öronproppar. Sändaren placeras ofta vid mixplats och ansluts till mixerbordets tappningar (aux sends) precis som traditionella medhörningssystem. Mottagaren är en lite dosa som du bär med dig (så kallat bodypack eller beltpack). Mottagaren drivs av batterier. Öronpropparna ansluts till dosan. Öronpropparna kan vara formgjutna eller universal. De formgjutna sluter mer tätt, sitter bättre på plats och ger därför också mindre skillnader i basåtergivningen. Och så är de dyrare förstås. Precis som för trådlösa mikrofoner kräver trådlösa IEM-system en del kunskap om hur du säkerställer god mottagning. Mycket kortfattat kan vi konstatera att sändare och mottagare bör ha fri sikt mellan sig. Avståndet mellan

2 dem bör ligga från fyra till max trettio meter. Låt inte antennerna nudda huden, det försämrar mottagningen. Om du använder fler än ett system så bör de vara av samma märke och modell. Använd tillverkarens frekvensplan för att undvika interferensproblem. En shaker Det är annorlunda att få medhörning via in-ear jämfört med traditionell medhörning. En del musiker och sångare älskar det medan andra klagar på att de känner sig isolerade från verkligheten. In-ear kräver ofta en viss tillvänjningstid. In-ear dämpar utifrån kommande ljud så därför riggas ofta publikmickar som läggs ut i medhörningen. Vid mindre konserter kanske inte allt är uppmickat och det som inte är uppmickat kan förstås inte läggas ut i medhörningen. Många saknar också den fysiska upplevelsen av ljudet från en högtalare som flyttar mycket luft kan ge. Ibland används därför så kallade shakers (kallas även butt-kick) som ett komplement till in-ear. Shakers kan monteras till exempel under trumstolen eller i scenkonstruktionen. En lämplig mix av instrument skickas ut till shakern som vibrerar efter musiken. Fördelarna med in-ear är att volymen på scenen kan hållas nere. Scenljudet påverkar därför publikljudet i mindre utsträckning. Du får därmed större kontroll över publikljudet och resultatet bör bli ett bättre ljud för publiken. Minskad volym på scenen reducerar risken för hörselskador hos musikerna. En annan stor fördel är att rundgångsrisken minskar, det finns ju inga medhörningshögtalare på scenen som kan skapa rundgång i medhörningssystemen. Det går att röra sig fritt på scenen och ändå ha samma medhörning. Inga medhörningshögtalare betyder också mindre utrymmeskrävande utrustning i transportfordon och på scenen. För det lilla bandet eller den ensamma trubaduren kan det alltså vara ett sätt att få bra medhörning utan utrymmeskrävande medhörningshögtalare. Det går även att kombinera in-ear och traditionell monitor men då försvinner en del av idén med in-ear. För alla typer av radiosändare söker du tillstånd hos Post och telestyrelsen ( Hittills är det väldigt få som brukar söka tillstånd för trådlösa mikrofoner och IEM men en uppstramning kan vara på väg från PTS sida. Det pågår en huggsexa om sändningsfrekvenserna i etern och stora delar av det område som tidigare varit aktuellt för oss (800 Mhz-bandet) har sålts ut till hugade spekulanter i bland annat telekombranschen. Sedan den 1 juli 2010 är det inte längre tillåtet att använda de här frekvenserna. Vi blir i stället hänvisade till MHz. Där sänder också digital-tv och det gäller att inte använda någon upptagen frekvens. På Teracoms hemsida ( hittar du information om tv:s sändare på olika orter. Detta är något att tänka på när man hyr, köper nytt eller använder sina gamla system. På en del äldre system går det att byta frekvens till ett tillåtet område, medan andra kräver att man byter ut mer innanmäte än vad ett nytt kostar. Placering av medhörningshögtalare Bakom ett mikstativ. En av de viktigaste enskilda åtgärderna för att skapa bra medhörning är placeringen av medhörningshögtalarna. Optimal hörbarhet uppnås när medhörningshögtalarna placeras nära den/de som ska betjänas av det aktuella systemet, och riktas mot öronen. Med en sådan placering behöver du inte spela lika starkt som när medhörningshögtalarna står längre bort. Tänk också på att försöka se till att inga medhörningshögtalare spelar ut mot publiken. För att reducera risken för rundgång bör de också placeras så att de inte spelar rakt in i några mikrofoner. Det är inte heller bra om medhörningshögtalarna står för nära varandra eftersom det kan resultera i fasproblem. Använd inte fler medhörningshögtalare än nödvändigt för att täcka det område du tänkt dig. En traditionell placering av monitorer. De traditionella medhörningshögtalarna med vinklad front (så kallade wedgar) placeras därför lämpligen bakom eventuellt mikrofonstativ och framför musikern så att det spelar upp mot denne. En del mikrofoner (supernjure) har sitt minst känsliga område snett bakom mikrofonen. Ställ då en eller två medhörningslådor snett bakom mikrofonen istället.

3 Trummisen kan ha en vanlig högtalarlåda eller en wedge. Placera den snett framför trummisen så att den varken spelar in i trummikrofonerna eller ut mot publiken, men väl mot trummisens öron. Medhörningsslutsteg och dito högtalare till trummisen kan med fördel vara lite kraftigare för att tåla mycket baskagge och elbas. Ett annat bra sätt att öka hörbarheten på scenen är att rigga ett så kallad sidefill. Sidefill är högtalare på var sin sida av scenen som är vända mot musikerna. På stora konserter och festivaler kan sidefillet vara i storlek som ett mindre PA. Lämplig placering är bakom FOH-högtalarna. Se till att de kommer upp i öronhöjd eller lite högre. Medhörningssystem Ett medhörningssystem utgörs av slutsteg och högtalare (eller IEM-system) som matas med signal från samma rad av mixerbordets tappningar (aux sends). Det normala är man använder sig av pre aux sends, det vill säga tappningar före regel. Då påverkas inte volymen i medhörningen om du ändrar volymen för publiken. För varje medhörningssystem krävs en rad av aux sends. På varje system kan du sedan hänga på en eller flera medhörningshögtalare (eller IEM-system). I ett och samma medhörningssystem blir det förstås samma mix till alla högtalare som ingår i det systemet. Fördelen med flera medhörningssystem är alltså att du kan ha en unik mix för varje system. Då kan du skräddarsy mixarna för dem som systemet betjänar. Hur många medhörningssystem du behöver eller kan använda är avhängigt bandets storlek, scenens storlek, hur många medhörningsslutsteg och högtalare du har råd med och antal aux sends på mixerbordet. Som vi nämnde tidigare så kanske medhörningen för trubaduren eller de allra minsta banden i trånga lokaler får ske genom FOH-högtalarna. Finns det plats och möjlighet kan 1 medhörningssystem ge dig bättre ljud både på scenen och för publiken. För den lilla scenen räcker det dock ofta med ett eller två system. På lite större scener är det optimala om varje musiker kan få sin egen personliga mix. Närmikning Placera mikrofonen 0-30 cm från ljudkällan. Mikrofonteknik I förra numret pratade vi lite om mikrofonteknik för sångare. Vi vill åter igen påpeka vikten av att sjunga nära mikrofonen för att minimera risken för rundgång och för att höra sig själv bättre. Även för andra instrument är det viktigt hur mikrofonerna är placerade. En bra placering är förstås till gagn för både publikljudet och medhörningsljudet. Närmickning minskar rundgånsgrisken och ökar separationen mellan instrumenten. Väl separerade instrument är lättare att påverka individuellt i mixerbordet än om en mikrofon tar upp mycket ljud från andra instrument (så kallat slask eller läckage). Masterequalisning Ett sätt att motverka rundgång är att i förväg dämpa de frekvenser som är på väg att ge rundgång. Koppla in en grafisk equaliser på utgången till varje monitorsystem. Om det finns inserts på aux sends kan du koppla in den där, annars ansluter du den efter aux send-utgången på mixerbordet och sedan vidare (via eventuell multikabel) till ingången på monitorslutsteget. På digitala mixerbord brukar det finnas några grafiska equalizrar i mjukvaran som kan adresseras till valbara utgångar. Poängen med equalisern är att hitta de frekvenser som rundar först och sedan dämpa dem. I förra numret gick vi igenom en metod för att hitta dem. 31-bands grafisk eq Masterequalisern kan även användas för att kompensera för sviktande frekvensgång i medhörningssystemet. Ponera att medhörningshögtalarna har en dipp runt 2,5 khz, ja då kan du förstärka

4 (boosta) just detta område för att få en rakare frekvensgång. Balans på scenen och uppläggning av mix Det är viktigt att scenljudet är bra balanserat och inte för starkt. Först då finns det möjlighet att skapa bra ljud både på scenen och ut till publiken. Många problem grundar sig nämligen på att några instrument är för starka på scenen och då hör du inte dig själv eller så hör du bara dig själv. Genom att hela tiden höja det som inte hörs startar du en negativ spiral som slutar med att allt blir så starkt att det bara blir en enda gröt av allting i lokalen. Spelställen för förstärkt musik har tyvärr ofta ganska dåliga akustiska förutsättningar och en ökande volym gör att lokalens akustiska problem framträder tydligare. För stark volym på scenen ökar också risken för rundgång genom att de ljudsvaga instrumenten (som till exempel sång) behöver förstärkas extra mycket och till slut uppstår rundgång. Trummorna kan ofta vara för starka redan utan förstärkning. I förra numret nämndes några tänkbara lösningar på det problemet. En väg till ett bra scenljud i mindre lokaler är att först skapa en bra balans mellan trummor och elförstärkta instrument på scenen. Det går alltid att öka volymen på dem från mixerbordet men är det för stark volym från förstärkarna på scenen så kan du inte minska volymen från mixerbordet. Många instrument hörs tillräckligt mycket akustiskt eller via egna förstärkare på scenen. Allt behöver inte vara med i medhörningen. Ju mindre desto bättre. Börja med att lägga ut ljudsvaga instrument (som till exempel sång) samt elektriska instrument utan egen förstärkning på scenen (kan till exempel vara en synt). Kan du hålla det så enkelt så är det ofta mycket vunnit. Ofta behövs dock lite mer. Trummisen kan vara betjänt av baskagge och elbas. Två gitarrister på var sin sida om scenen vill höra varandra. Har du flera medhörningssystem kan du lägga ut vänster gitarrist i höger monitor och vice versa. Sångaren vill förstås höra sång men kan också ha nytta av ett melodi- eller ackordinstrument att intonera efter. Kören vill höra leadsången och så vidare. Gå gärna upp på scenen under soundcheck och lyssna själv. Justera volymen på medhörningen och förstärkarna på scenen så att en bra balans uppstår, alla hör sig själva och varandra utan att det är för starkt. Nu kan du addera det som behövs ut till publiken. Börja med sången och fortsätt med ett instrument i taget av de som behövs. Ljudet på scenen kommer nu att påverkas av ljudet ut till publiken så vissa korrigeringar av medhörningen behövs säkert. Använder du sidefill på en liten scen kan du lägga ut bara sång, om den är svår att få tillräckligt hörbar. Eventuellt kan du ta med lite av det som alla behöver höra. På större scener behövs mer av allt i sidefillet. Det blir mer som egen PA-anläggning för musikerna. Jag brukar undvika att lägga ut reverb i medhörningen därför att det ökar risken för rundgång och det grötar lätt till ljudet på scenen som kan vara nog så stökigt ändå. Ofta får man tillräckligt med reverbsvar från FOHhögtalarna och lokalen. Enskilda instruments equalisning och komprimering till publikljudet följer normalt med ut i medhörningen. Det brukar fungera bra. Att lägga upp mixar till IEM-systemen går till på ungefär samma sätt. Möjligen kan du lägga ut lite mer i ett IEM-system eftersom i alla fall de formgjutna propparna isolerar dig en del från omvärlden. Dessutom har du inga rundgångsproblem eller läckage att ta hänsyn till. Annars gäller ofta less is more även här. En annan skillnad är möjligheten att få medhörning i stereo. Det kräver förstås ett stereosystem och två aux sends per system istället för en. En finess som många stereosystem har är möjlighet att skicka ut två monokanaler. Då kan du lägga ut till exempel sång i den ena kanalen och övriga instrument i den andra. Balansen mellan sång och övriga instrument kan sedan enkelt regleras. Hörselskydd Visst kan det ibland vara påkallat för musikerna att använda hörselskydd men ur medhörningssynpunkt bidrar det oftast till volymen åker upp istället för ner. Så klagar musikerna på att de inte hör sig själva be dem att ta ut propparna.

5 Hörselskydd kan vara bra för publiken när ljudteknikern har misslyckats med att skapa en acceptabel volym eller för de som är extra känsliga för starkt ljud. Vad som är för starkt är delvis en individuell upplevelse men det finns också lagar och rekommendationer som reglerar det. Hörselskydd till ljudteknikern är direkt olämpligt och inte att rekommendera. Det finns en uppenbar risk att du mixar för starkt och för diskantrikt. Hur ska du kunna göra ett bra jobb utan att höra normalt? Kommunikationen mellan bandet och ljudteknikern Medhörningsljudet bör förstås ställas in i förväg, under soundchecken, men mindre justeringar kan ändå behöva göras under konsertens gång. Då är det bra om ljudteknikern är uppmärksam på om bandet försöker ge några tecken om det. Musiker kan bli hiskeligt arga om du inte uppmärksammar att de vill något. Och även du gör det är det inte alltid så enkelt att tolka tecknen från scenen. Betyder till exempel tummen upp att det ska vara starkare (vad i så fall?) eller att allt är bra? Eller är det helt sonika en del av koreografin? Det bästa är om ni i förväg har kommit överens om ett gemensamt teckenspråk. Vad betyder det här? Om det passar framträdandet är kanske det enklaste om musikerna säger vad de önskar mellan låtarna. Det måste ändå bli ganska kortfattat och det går ju inte att tjata om medhörningen genom hela konserten, så än en gång jobba på bra medhörning före konserten börjar. Checklista * Placera medhörningshögtalarna nära de musiker som ska höra från dem. * Rikta medhörningshögtalarna mot musikernas öron. * Rikta medhörningshögtalarna in mot scenen, inte ut till publiken. * Se till att medhörningshögtalarna inte spelar rakt in i mikrofonerna. * Använd en masterequaliser för att få bukt med kvarvarande rundgångar. * Använd IEM istället så slipper du tänka på de fem ovanstående punkterna. * Närmicka och hitta mikrofonplaceringar som låter bra. * Skapa ett välbalanserat ljud från scenen utan FOH. * Var sparsam med vad du lägger ut i medhörningen. * Se till att scenljudet inte blir för starkt. * Undvik hörselskydd. * Gör klart medhörningsljudet så långt det går under soundcheck. * Kom överens om ett gemensamt teckenspråk under spelningen. Terminologi FOH är förkortning för front of house. FOH är publikljudet och innefattar all utrustning som ger ljud till publiken. Medhörning kallas även för monitor eller foldback. Medhörningshögtalare kallas också för monitor. Tappningar (aux sends) kan ligga före eller efter regel (pre or post fader) i signalvägen. Skillnaden är att pre aux sends är oberoende av regelns läge medan signalnivån som går ut från post aux sends är avhängigt regelns läge. Pre aux sends används därför normalt till medhörning medan post aux sends används till att skicka signal till effektenheter. Resultatet blir att medhörningen förblir opåverkad av de volymförändringar du gör för publiken medan effekterna följer med regeln och tystnar om regelns dras ner helt. Jobba på bra medhörning före konserten börjar. Musiker kan bli hiskeligt arga om du inte uppmärksammar att de vill något. Be musikerna att ta ut hörselskydden.