Den svenska modellen. Underlag inför avtalskonferens

Transkript

1 Den svenska modellen Underlag inför avtalskonferens 1

2 Innehåll Hur hänger allt ihop? Hur hänger allt ihop? 3 Historien lade grunden 5 Vad är den svenska modellen? 8 Den svenska modellens tre pelare 10 Hög organisationsgrad en nödvändighet 11 Den svenska modellen har lönat sig 13 Politiskt motstånd mot modellen 14 Industrins avtal blir märket 16 Den svenska modellen och Medlingsinsitutet 18 Begreppsförklaringar 19 Frågor att fundera över 26 Arbetstagarorganisationer/fackföreningar och arbetsgivarorganisationer är en del i den Svenska modellen. De olika delarna i modellen är kollektivavtal, omställning, A-Kassa, pension och det sociala välfärdssystemet. På svensk arbetsmarknad tar både fackförening och arbetsgivare ansvar för att allt ska fungera genom att teckna kollektivavtal som skapar ordning och reda. Fackföreningarna är med och formar vårt samhälle och våra villkor. För många i Sverige framstår kanske välfärdssamhället som en självklarhet, något som kommit av sig självt. Men samhällsutvecklingen styrs inte av ödet. Fackföreningarna är med och formar våra egna villkor, och det system vi har idag är resultatet av det system vi valt. Det är intressant att vår samhällsmodell länge varit kritiserad. Det finns röster som säger att den är förlegad och synen på generell välfärd har dömts ut. Men utan den skulle det vara omöjligt att: Förena jämlikhet och utveckling. Slå vakt om en stark arbetsrätt och samtidigt sänka arbetslösheten. Ha höga skatter och samtidigt ha tillväxt. Den svenska modellen gör det möjligt. Jämlikhet och välfärd betald via skatten, samförstånd och starka parter på arbetsmarknaden är en förutsättning för hållbar tillväxt. 3

3 Den svenska modellen består av tre områden som samspelar med varandra: 1. En organiserad arbetsmarknad. Fackliga organisationer och arbetsgivarna ska gemensamt förhandla, teckna kollektivavtal och lösa problem inom olika branscher. 2. Den generella välfärden äldreomsorg, barnomsorg, sjukvård samt social- försäkringar som gemensamt betalas av alla inkomsttagare via skatter och avgifter. 3. En ansvarsfull ekonomisk förvaltning och en ekonomisk politik som gynnar tillväxt och välstånd och skapar stabilitet. Alla dessa tre områden bygger på samma grundprincip: Att vi tar ansvar och skapar samhället tillsammans. Det betyder inte att allt är perfekt. Långt därifrån. Under lång tid har de sociala klyftorna ökat i vårt land. Den svenska modellen har byggt en grund som gör att vi står starka inför framtiden. Men ska vi klara av att utveckla den svenska modellen måste vi lära oss vad den är. Hur den skapades. Vad som utgör dess kärna. Vad som är hemligheten bakom dess framgångar och vilka områden vi behöver utveckla. Därför har vi tagit fram det här materialet. Det är tänkt att användas på möten, sammankomster eller för dig som på egen hand vill lära mer, delta och värna den svenska modellens framtid. Historien lade grunden Rätt till lön, rätt till betald semester, rätt till övertidsersättning och ersättning på obekväm arbetstid. Rätt till ledighet från arbetet för att studera, rätt till föräldraledighet och rätt till ersättning vid sjukdom. Allt detta och mycket mer är idag självklara förmåner för oss arbetstagare, men så har det inte alltid varit. Allt detta har vi fått efter en lång facklig kamp och politisk strid. På 1800-talet började arbetarna att organisera sig i fackföreningar, innan dess fanns det yrkesgrupper som samarbetade på olika sätt. Arbetsgivarna bildade också sammanslutningar där de gemensamt bevakade sina intressen. Så är det än idag. Att driva sina frågor politiskt blev också ett sätt att få makt att bevaka sina intressen. Därför har flera partier historiska och aktuella kopplingar till antingen arbetarrörelsen eller arbetsgivarna. På 1880-talet delades arbetarrörelsen i en facklig och politisk del bildades Sveriges socialdemokratiska arbetareparti med täta band till arbetar- rörelsen. Målet var att driva de gemensamma frågorna politiskt men också att demokratisera landet så att fler skulle få rösträtt bildades LO. Syftet var att organisera alla fackförbund i en central organisation bildades Svenska arbetsgivarföreningen (SAF) i syfte att vara en motkraft till LO talet 1880-talet talet 1938 Arbetare börjar organisera sig i fackföreningar Sveriges socialdemokratiska arbetareparti bildas Svenska arbetsgivarföreningen bildas Ekonomisk kris skapar social oro Arbetarrörelsen delas i en facklig och politisk del LO bildas Decemberkompromissen sluts Saltsjöbadsavtalet undertecknas 5

4 Hårda villkor för arbetare I början på 1900-talet kunde arbetstiden vara timmar om dagen sex dagar i veckan. Arbetarna kunde vara livegna och de bodde oftast i hus eller rum som arbetsgivarna ägde. Demokratin var styrd av ekonomin det var män som hade rösträtt och antalet röster varierade mellan en till sexhundra, beroende på hur mycket du tjänade. För att få en röst var gränsen en års- inkomst på 1200 kronor och det var inte många arbetare som nådde upp till den inkomsten. I skildringar av den svenska modellen nämns ofta 1938 som ett avgörande årtal. I december det året samlades regeringen och arbetsmarknadens parter på Hotell Saltsjöbaden utanför Stockholm och undertecknade det så kallade Saltsjöbadsavtalet. Tiden före avtalet präglades av ständigt återkommande konflikter på arbetsmarknaden. Under 1900-talets första sekel tillhörde Sverige de länder som hade flest konfliktdagar per år och många krävde att staten skulle gripa in för att skapa mer ordning och reda talet präglades även av stor social oro, som en effekt av den ekonomiska krisen. Från andra länder i Europa hade både politiker och ledare för fack och näringsliv sett hur detta lett till framväxten av fascistiska och nazistiska partier och därmed ännu större social oro. Historiskt avtal slöts i Saltsjöbaden Inför hotet om att regeringen skulle lagstifta om villkoren på arbetsmarknaden slöt LO och SAF (föregångare till Svenskt Näringsliv) Saltsjöbadsavtalet som lade grunden för många andra senare avtal. Förhandlingarna pågick i flera år. När parterna väl var färdiga och hade signerat ett huvudavtal presenterade man också ett ramverk som i stor utsträckning gäller än i dag. Avtalet slog fast spelreglerna för arbetsmarknadens parter inom fyra områden: hur man skulle lösa konfliktfrågor mellan parterna, uppsägning av arbetare, när ekonomiska stridsåtgärder som strejk och lock-out får vidtas mellan parterna och frågan om när en konflikt kan anses samhällsfarlig. Enkelt uttryckt gav facket arbetsfred i utbyte mot bättre arbetsvillkor, vilket resulterade i ett system med centrala avtal som gav tydliga fördelar för båda inblandade parter, med internationellt sett extremt få konfliktdagar och en unik samförståndsanda. Den sortens förhandlingar var dock inte något nytt ens vid den tiden. Redan 1906 hade parterna slutit den så kallade Decemberkompromissen. Den innebar att arbetsgivarna erkände arbetarnas rätt att organisera sig i fackförbund, och dessa erkände i sin tur arbetsgivarnas rätt att leda och fördela arbetet samt att anställa och avskeda arbetskraft. En av den svenska modellens viktigaste komponenter är än i dag att villkoren på arbetsmarknaden blir bäst om fack och arbetsgivare själva tar ansvaret för dem, och att det sker genom kollektivavtal. Politikerna ska se till att det finns grundläggande regler men låta parterna forma villkoren för olika sektorer, branscher och grupper. I detta blir även de offentliga välfärdstjänsterna och den ekonomiska förvaltningen avgörande. Statens uppgift i ett system där arbetsmarknadens parter självständigt reglerar avtal och löner, blir att leverera ekonomisk och social trygghet utöver den som nås via avtal, samt att garantera grundläggande rättigheter. Den svenska arbetsmarknaden bygger sedan dess på att parterna samarbetar och kommer överens. Det man kommer överens om bekräftas i kollektivavtal mellan de anställdas och arbetsgivarens organisationer. Statens roll, eller politikens om man så vill, blir att tillse att det finns en generell välfärd, en skola som ska ge en jämlik start i livet, en aktiv arbetsmarknadspolitik och försäkringar som ger trygghet i omvandlingen och en ekonomisk politik för full sysselsättning. 7

5 Den svenska modellen är ett system, ett antal metoder som inkluderar de demokratiskt valda politiska församlingarna, de fackliga organisationerna och arbetsgivarna. Det är metoder som använts och fortfarande används för att forma vårt samhälle. Den är en levande politisk verklighet, som socialdemokratin och fackföreningarna varit med och skapat. Vad är den Svenska modellen? Det är inte bara Sverige som har den här modellen. De andra nordiska länderna har till exempel liknande system, som bygger på samma grundpelare. I andra delar av världen talar man därför ofta om den nordiska modellen. Modellens grunder har varit relativt konstanta över åren. Det betyder inte att den är gjuten i sten. Modellen är till sin natur dynamisk och anpassningsbar, bland annat för att den vuxit fram genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Den är en levande politisk verklighet, som socialdemokratin och fackföreningarna varit med och skapat. Definitionen av den svenska modellen varierar beroende på vem man frågar och vilket fokus som är relevant. Men även om det varierar var man lägger tyngdpunkten finns det ett antal komponenter som kännetecknar den svenska modellen. Det gäller arbetsmarknadsparternas sätt att avtalsförhandla, systemet med balans mellan ekonomiskt omvandlingstryck och trygg arbetsmarknad, den pragmatiska samarbetsandan i ett trepartssystem med stat, arbetsgivare och fackliga organisationer. Den är ett samhällskontrakt där en hög generell välfärdsnivå bidrar till en hög tillit från medborgarna. Därmed är den svenska modellen i högsta grad ett levande projekt. 9

6 Den svenska modellens tre pelare 1 Organiserad arbetsmarknad, med ett samspel mellan lagstiftande stat och parterna på arbetsmarknaden, det vill säga arbetsgivarna och de fackliga organisationerna. Generell välfärd, där skattefinansierade 2 tjänster och försäkringssystem skapar bra jämlika förutsättningar för en god hälsa, utbildning och arbetsliv. Välfärden tryggar människors vardag i tider av omställning på arbetsmarknaden och i livet. Ekonomisk förvaltning, där en aktiv ekonomisk politik via penningpolitik och finanspolitik stabiliserar konjunktursvängningar 3 och jämnar ut sociala skillnader. I detta ingår att ta ut skatter och fördela medel från rik till fattig och finansiera välfärden. Här ingår också att ha ordning och reda i statens finanser. Alla dessa tre pelare byggs och upprätthålls via ett samspel mellan politiska partier och arbetsmarknadens parter. Samspelet är viktigt. Den svenska modellen är inget system som pressats fram av arbetarrörelsen eller av socialdemokratin på egen hand. Den är resultatet av dialog och förhandlingar om vilket samhälle som bäst gynnar både det allmännas och individens bäst. Hög organisationsgrad en nödvändighet En viktig förutsättning för modellen är starka parter på arbetsmarknaden, med hög legitimitet och möjlighet att genomföra det man kommer överens om. Alltså är en hög organisationsgrad en mycket viktig variabel för både arbetsgivare och fackliga organisationer. Det ger både ett starkt mandat att förhandla liksom en stor makt att kunna genomföra faktiska förändringar. Även organiseringen av den svenska arbetsmarknaden har sina rötter i det tidiga 1900-talet, till att börja med för att de fackliga organisationerna insåg att man inte hade någon makt utan organisering. Utan många och aktiva medlemmar skulle arbetsmarknadens organisationer ha en begränsad möjlighet att genomföra förhandlingar och beslut på ett effektivt sätt. Därför var både arbetarrörelsens och arbetsgivarnas organisering under tidigt 1900-tal avgörande för utvecklingen av en sammanhållen modell. Kollektivavtalen har en central roll i den svenska modellen. Trots frånvaron av lagstiftning och trots att kollektivavtalen ofta ifrågasätts av den nyliberala högern så omfattas nästan 90 procent av löntagarna av kollektivavtal. Den andel av löntagarna som är med i ett fackförbund har varit relativt stabil över tid, även om en påtaglig nedgång märktes under de första borgerliga regeringsåren efter 2006, då regeringen gjorde det dyrare att vara medlem i fackföreningen, a-kassan och omkring personer lämnade fackföreningarna. Det var ett allvarligt slag mot den svenska modellen och balansen mellan fackföreningar och arbetsgivarorganisationer. Organisationsgraden bland arbetstagare och arbetsgivare är nämligen helt avgörande för kollektivavtalens och därmed den svenska modellens ställning. Sett över några decennier har den fackliga organisationsgraden sjunkit något, men fortfarande är Sverige ett av de länder där löntagarna har högst fackanslutning. Samma sak på arbetsgivarsidan. Även om andelen anslutna före- 11

7 tag alltid varit lägre än andelen medlemmar i fackföreningen är påfallande många svenska företag ändå med i en arbetsgivarorganisation. Därmed finns en av de viktigaste förutsättningarna för den svenska modellen fortfarande på plats. Höga reallöneökningar och relativt låg arbetslöshet Det är ett faktum att jämlika samhällen är mer effektiva och har högre välstånd. Det beror på att det inte bara är individen, utan även näringslivet, som gynnas av att alla medborgare har tillgång till utbildning, vård och infrastruktur. Välfärdssamhället ger tillgång till kunnig och frisk arbetskraft, vilket förbättrar produktionen, skapar tillgänglighet och bra transport- möjligheter. Det ger positiva resultat för lönsamheten. Extra stora ökningar sedan 90-talet Ökningen har framförallt kommit sedan mitten av 1990-talet, efter att 90-talskrisen under några år bromsat utvecklingen. I början på 90- talet hade vi ekonomisk kris där räntan under några dagar var astronomiskt hög, flera hundra procent. För att stoppa krisen gick de politiska partierna ihop och hittade en lösning som innebar inskränkningar i välfärdssystemet, sänkt a-kassa, förändringar i sjukförsäkringen etc. Det är viktigt att många människor har arbete och får arbeta till bra villkor. Dels för att ett gott arbete är en väg att förverkliga sig själv, tjäna pengar och bygga ett liv. Kort sagt skapa trygghet. Dels för att det är avgörande för möjligheten att upprätthålla en god välfärd. Ett konkret exempel på att den svenska modellen både varit flexibel och levererat resultat i modern tid är det faktum att reallönerna, det vill säga den löneökning som blir kvar när man räknar bort inflationen, har ökat under flera decennier. Sedan 1970 har reallönerna för tjänstemän ökat med 81 procent och för arbetare med 67 procent. Fackföreningarna har tagit ansvar för att det ska vara ordning och reda på arbetsmarknaden. En del i detta är fackföreningarnas samarbete med arbetsförmedlingen och samrådsförfarandet gällande arbetsmarknadspolitiska insatser. 13

8 Politiskt motstånd mot modellen Även om kritiken mot den svenska modellen ofta varit hård, har sådan kritik långt ifrån varit något framgångsrecept för modellens motståndare. Vissa politiska partier och politiska grupper har försökt utmana den svenska modellen. En del i grunden i den Svenska Modell är Medbestämmandelagen(MBL) och Lagen om anställningsskydd(las) De båda lagarna ligger som grundbultar i modellen. Varje gång vid politiska val sker angrepp på modellen. Exempel på detta är: En förklaring till modellens förankring är förstås att den växt fram i en dialog mellan samhällets olika aktörer. En annan är att den gynnat välfärden och därmed individers och gruppers möjligheter att förverkliga sina bästa stämningars längtan. Det är svårt att utmana en sådan modell. På många sätt försvagades den svenska modellen under den tid de borgerliga partierna hade regeringsmakten, till exempel den så kallade differentieringen av a-kassan och det slopade avdraget för fackavgifter, två åtgärder som slog mot den fackliga organisationsgraden och därmed mot en av de mest fundamentala delarna av den svenska modellen. Det betyder också att många vill använda begreppet den svenska modellen för sina egna syften. Men allt i Sverige är inte en del av den svenska modellen. Det finns en rad politiska förslag och åtgärder som går direkt emot både grundtanken och den praktiska utformningen av den svenska modellen. Gör det enklare att säga upp arbetstagare Ändra på turordningsreglerna Några sådana exempel skulle kunna vara: Nedskärningar i välfärden som görs av ideologiska skäl. Gräddfiler i sjukvården som gör att de som har råd med privata försäkringar går före i kön. Obegränsade vinster i välfärden. Lagstiftning om låglönejobb som innebär att politiker och inte arbetsmarknadens parter sätter lönerna. Förändringar, försämringar i LAS och MBL Idén om att var och en ska ta ansvar för sig själv, istället för tryggheten från vårt gemensamma välfärdssystem. Sänk priset på enklare arbeten Fixa speciella löner för ungdomar 15

9 Industrins avtal blir märket De procentuella löneökningarna fackförbunden kräver i förhandlingarna om nya kollektivavtal är inte tagen ur luften. De hänger ihop med det så kallade industriavtalet som tecknas mellan fackförbund och arbetsgivare inom den konkurrensutsatta industrin. är värd 98 kronor året efter om inflationen legat på 2 procent. Det är riksbankens mål att inflationen ska ligga på just 2 procent per år. På så sätt blir ekonomin i Sverige trygg och långsiktig. Reallöneökningar Kort och gott en löneökning som klarar att bibehålla Sveriges konkurrenskraft ger också stora vinster för hela den svenska ekonomin. Svenska löner ökar då i takt med omvärlden och kronan blir stark. På så sätt hålls inflationen i schack och vi får reallöneökningar. När det blir dags att förhandla nya kollektivavtal är industrin först ut i Sverige. Industrin är den från utlandet mest konkurrensutsatta sektorn. Andra branscher väljer att se hur industriavtalen ser ut och utgår sedan ifrån dem i de egna avtalsförhandlingarna. Utgår ifrån industrins löneökning Det talas ofta om märket när nya kollektivavtal ska förhandlas. Märket är den procentuella löneökning som industrin har förhandlat fram i sina kollektivavtal. Märket kan också inkludera villkor och själva avtalstiden, dvs. hur många år ett kollektivavtal ska gälla. Ökar svenska löner mer än andra länders så minskar även vår konkurrenskraft med omvärlden. Då stiger inflationen och denna äter upp löneökningarna. I värsta fall kan det bli som på 90-talet då det trots höga procentsatser på löneökningen blev mindre värde att handla för i plånboken. Årliga lönehöjningar löser problemet Det finns ingen lag som säger att medlemmarnas löner ska höjas varje år. Och det är få arbetsgivare som självmant skulle höja lönerna om det inte krävdes. Då är det bra att fackförbunden tecknar kollektivavtal med siffror i. Det är den procentuella löneökningen som avses när fackförbunden säger att de vill ha en siffra i kollektivavtalen. För Kommunals del handlar det oftast om att vi tar procentsatsen, omvandlar den till kronor och skriver in en löneökningssumma som oftast fördelas individuellt lokalt. Fackförbunden kräver att medlemmarna ska få löneökningar som minst motsvarar märket. Det ska finnas en siffra med i kollektivavtalen som säger hur mycket lönerna ska höjas varje år. Med en siffra i kollektivavtalet som lägst är i nivå med märket får medlemmarna en god löneutveckling och löner som står sig på svensk arbetsmarknad. Märket motverkar inflationens inverkan på lönen Krav på årliga löneökningar beror dels på att medlemmarna ska ha en bra löneutveckling, men det beror också på inflationen. Inflation kan uppstå på olika sätt men det går ut på att penningvärdet minskar. En hundralapp ett år 17

10 Den svenska modellen och Medlingsinstitutet Den svenska arbetsmarknadsmodellen innebär att arbetsmarknadens parter har det huvudsakliga ansvaret för att reglera löner och anställningsvillkor. Detta är också förutsättningen för Medlingsinstitutets uppdrag. Arbetsmarknadens parter ansvarar för lönebildningen och har även ett centralt ansvar för villkoren i övrigt på arbetsmarknaden. Lagstiftningen understödjer detta genom till exempel regler om förenings- och förhandlingsrätt och rätt att vidta fackliga stridsåtgärder. Arbetsmarknadens parter har huvudansvaret för att arbetsfreden upprätthålls. Den svenska modellen på arbetsmarknaden sammanfattas så här: Lagstiftningen utgör ett ramverk inom vilket arbetsmarknadens parter har stor frihet att reglera de närmare villkoren. Flera av lagreglerna kan ersättas med kollektivavtalade överenskommelser. Begreppsförklaringar Föreningsrätt och förhandlingsrätt Föreningsrätten, det vill säga rätten att tillhöra en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation, är skyddad i lagen om medbestämmande i arbetslivet, MBL. Skyddet omfattar också rätten att utnyttja medlemskapet och att verka för organisationen eller för att en sådan bildas. Det betraktas som en kränkning av föreningsrätten om någon på arbetsgivar- eller arbetstagarsidan vidtar en åtgärd till skada för någon för att denne har utnyttjat sin föreningsrätt eller för att förmå denne att inte utnyttja sin föreningsrätt. En föreningsrättskränkning kan samtidigt anses utgöra ett intrång i den organisations verksamhet vars medlem utsätts för kränkningen. Den som gör sig skyldig till en föreningsrättskränkning kan därmed bli skadeståndsskyldig mot både individen och dennes organisation. Medbestämmandelagen utgår ifrån tanken att meningsskiljaktigheter mellan arbetsgivare och arbetstagare ska lösas genom förhandlingar. Den fackliga organisationen har därför en lagstadgad rätt att förhandla med arbetsgivaren eller dennes organisation och tvärt om. En parts rätt till förhandling mot- svaras av en skyldighet för motparten att inställa sig till förhandlingen. Den som inte gör det riskerar att få betala skadestånd. Det finns ingen lagstiftning om minimilöner. Kollektivavtal tillämpas för huvuddelen av de anställda på arbetsmarknaden. Reglerna skiljer på tre olika typer av förhandlingar: medbestämmandeförhandling tvisteförhandling avtalsförhandling Vilken typ av förhandling det gäller avgör vad som händer om parterna inte kan enas. Tvister löses i första hand genom förhandling. 19

11 Medbestämmandeförhandlingar Medbestämmandeförhandlingar gäller i allmänhet frågor av arbets- och företagsledningsnatur där arbetsgivarens beslut innebär en förändring av verksamheten eller en förändring av anställningsförhållanden för enskilda personer. Före beslut som innebär en viktigare förändring är arbetsgivaren skyldig att på eget initiativ begära förhandling med arbetsplatsens fackliga organisationer. Kan de lokala parterna inte enas om vilket beslut arbetsgivaren ska fatta kan frågan lyftas till central förhandling mellan organisationerna på respektive sida. Kan inte heller dessa parter enas är det arbetsgivaren som bestämmer. Tvisteförhandlingar Tvisteförhandingar gäller oftast tolkning eller tillämpning av träffade kollektivavtal eller gällande lagstiftning. Sådana tvister brukar betecknas som rättstvister och ska slutligen avgöras i domstol. För att domstolen ska ta upp tvisten måste parterna först ha försökt lösa frågan genom förhandlingar. Avtalsförhandlingar I avtalsförhandlingar försöker parterna åstadkomma ett kollektivavtal. Avtalsförhandlingar kan ske på olika nivåer. De viktigaste avtalsförhandlingarna handlar om löner och allmänna anställningsvillkor. Dessa förhandlingar syftar till rikstäckande kollektivavtal för hela branscher. Det finns cirka 680 sådana avtal på den svenska arbetsmarknaden. Kan inte parterna enas i sina förhandlingar finns möjlighet att vidta stridsåtgärder. Avtalsförhandlingar mellan en enskild arbetsgivare och den fackliga organisationen på arbetsplatsen handlar ofta om frågor som parterna i det rikstäckande avtalet har delegerat till de lokala parterna. Dessa förhandlingar sker i regel under fredsplikt. Stridsåtgärder är med andra ord inte tillåtna. Stridsåtgärder och fredsplikt Rätten till stridsåtgärder (strejk, blockad lockout) är grundlagsskyddad och kan bara inskränkas genom lag eller avtal. Fredsplikt för kollektivavtalsbundna parter I lag finns inskränkningarna av stridsrätten främst i medbestämmandelagen. För kollektivavtalsbundna parter råder fredsplikt, dvs. att stridsåtgärder är förbjudna, i följande situationer: Stridsåtgärder får inte vidtas om åtgärden inte beslutats i behörig ordning av den organisation som ingått kollektivavtalet. Stridsåtgärder får inte vidtas om åtgärden strider mot ett kollektivavtal som innehåller längre gående fredsplikt än lagen. Stridsåtgärder får inte heller vidtas om åtgärden vidtas i något av följande syften: för att utöva påtryckning i rättstvist, för att genomföra en bestämmelse som ska tillämpas sedan avtalet upphört att gälla eller för att ge stöd för någon annan (så kallad sympatiåtgärd) som inte själv får vidta en stridsåtgärd. 21

12 Varsel En stridsåtgärd ska föregås av varsel. Den part som tänker vidta eller utvidga en stridsåtgärd ska skriftligen varsla motparten och Medlingsinstitutet minst sju arbetsdagar i förväg. Ett varsel ska innehålla uppgift om anledningen till varslet som dess omfattning. Den part som tar emot varslet måste ges tid att förbereda sig för konflikten och kunna överväga motåtgärder eller åtgärder för att konflikten ska kunna undvikas. Kollektivavtal Ett kollektivavtal ska vara skriftligt och reglera anställningsvillkoren för arbetstagare eller förhållandena i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagare. Parter i avtalet är en arbetsgivare eller arbetsgivarorganisation å ena sidan och å andra sidan en facklig organisation. De viktigaste följderna av ett kollektivavtal är att medlemmarna blir bundna av det kollektivavtal som träffas och att fredsplikt råder under avtalsperioden. I fråga om lön förutsätter de allra flesta av de cirka 680 centrala kollektivavtalen att det sker en löneförhandling lokalt. En sådan förhandling kan gälla hur stort löneökningsutrymmet ska vara eller hur utrymmet ska fördelas mellan de arbetstagare som omfattas av kollektivavtalet. Eftersom de centrala kollektivavtalen medför en fredsplikt förs de lokala förhandlingarna utan möjlighet till stridsåtgärder. Medlingsinstitutet Medlingsinstitutet inrättades år 2000 och är en statlig myndighet under Arbetsmarknadsdepartementet. De anställda är bland annat samhällsvetare, jurister och statistiker med lång erfarenhet av arbetsmarknadsfrågor. Medlingsinstitutet har tre huvuduppgifter: att verka för en väl fungerande lönebildning att medla i arbetstvister att ansvara för den officiella lönestatistiken. Förhandlingsordningsavtal Förhandlingsordningsavtal är kollektivavtal där parterna i vissa branscher enats om formerna för förhandlingar om nya kollektivavtal om löner och anställningsvillkor. Om ett sådant avtal innehåller tidsplaner för hur kollektivavtalsförhandlingarna ska bedrivas, tidsramar och regler för tillsättande av medlare, regler om medlarnas befogenheter och regler om uppsägning av avtalet kan parterna anmäla det för registrering hos Medlingsinstitutet. När avtalet har registrerats får inte medlare utses i en tvist mellan dessa parter utan deras samtycke. Ungefär 1,4 miljoner arbetstagare omfattas av sådana förhandlingsordningsavtal. 23

13 Väl fungerande lönebildning Medlingsinstitutet ska verka för en väl fungerande lönebildning och därvid ta tillvara och upprätthålla den samsyn som finns på arbetsmarknaden om den internationellt konkurrensutsatta sektorns lönenormerande roll. En väl fungerande lönebildning ska bland annat ge reallöneökningar bidra till ökad sysselsättning medföra få arbetsmarknadskonflikter möjliggöra förändringar i det relativa löneläget upprätthålla den konkurrensutsatta sektorns lönenormerande roll och därmed bidra till det svenska näringslivets internationella konkurrenskraft. Förutom genom medlingsverksamheten verkar Medlingsinstitutet för en väl fungerande lönebildning bland annat genom att samråda med arbetsmarknadens parter om de samhällsekonomiska förutsättningarna för lönebildningen. Medling Medlingsinstitutet kan tillsätta medlare om det finns risk för stridsåtgärder på arbetsmarknaden eller om parterna vid en kollektivavtalsförhandling gemensamt begär det. Medlingsinstitutet utser särskilda medlare vid tvister mellan arbetsgivare och fackliga organisationer vid deras förhandlingar om löner och allmänna anställningsvillkor. Medlare kan även inkallas vid lokala tvister på företagsnivå. Det handlar nästan uteslutande om konflikter när ett företag inte vill teckna kollektivavtal med en facklig organisation. Medlarnas uppgift är att se till att parterna enas och att stridsåtgärder undviks. Men detta ska inte ske till vilket pris som helst utan medlarna ska verka för att parterna sluter kollektivavtal som är förenliga med en väl fungerande lönebildning. För att åstadkomma en överenskommelse mellan parterna ska medlarna kalla dem till förhandling. Medlarna lägger fram förslag till lösningar och ska verka för att parterna skjuter upp eller ställer in stridsåtgärder. Medlarna kan dock inte påtvinga parterna någon lösning. På begäran av medlarna kan Medlingsinstitutet också besluta att en part ska skjuta upp varslade stridsåtgärder i högst 14 dagar. Det får endast göras en gång per medlingsuppdrag. Avsikten är att ge medlarna mer tid att få till stånd en lösning. Medlingsinstitutet ska i detta fall ha gjort bedömningen att ytterligare tid för medlingsarbete skapar förutsättningar för en lösning av konflikten. 25

14 Fundera över Anteckningar 1. Vad betyder den svenska modellen för dig på jobbet och privat? 2. Hur hade samhället sett ut utan den svenska modellen? 3. Vilken betydelse har modellen i vardagen och på jobbet? 4. Hur tycker du att den svenska modellen ska tas in i framtiden? 5. Har du hört några politiska förslag som utmanar den svenska modellen? 27

15