MEDLING VID BROTT Rapport 2018

Transkript

1 MEDLING VID BROTT Rapport 2018

2 FÖRORD Från och med den 1 januari 2019 upphör Medlingsverksamheten i Värmland. Sedan 2006 har Brottsförebyggande Centrum i Värmland (BFC) samordnat medling för den stora merparten av länets kommuner. I samband med en pågående omorganisation tvingas vi nu avveckla samordningen och kommunerna behöver tillhandahålla medling i egen regi utifrån bestämmelserna i Socialtjänstlagen. Under de år vi samordnat verksamheten har vi stött på flera utvecklingsområden gällande medling vid brott, och detta är orsaken till denna rapport. När vi nu avvecklar och kommunerna ska tillhandahålla medling vill vi lyfta fram vad vi ser som hinder, utmaningar och möjliga lösningar i medlingsprocessen. Detta dels för att underlätta för kommunerna och övriga aktörer i medlingsprocessen men också med förhoppningen att kunna bidra till förändring som kan göra medlingsprocessen enklare. Vi på BFC tror på medling vid brott som metod och vi hoppas att framtiden för medling i Sverige är ljus, både för det lokala arbetet i Värmland, men även nationellt. Att använda en fredlig och demokratisk metod som medling för att lösa konflikter mellan människor borde vara än mer viktigt idag när vi lever i en allt hårdare värld. Vi vill till detta lyfta frågan kring barn och ungas rätt till medling enligt den lag som vi har idag. Det är av stor vikt att den gärningsperson som erkänner sin del av det brott de utfört får information om medling och får möjlighet att själva välja om de vill delta eller inte. På samma sätt anser vi att det är av vikt att brottsutsatta får information om medling, så att även de får en möjlighet att välja om detta är något som de vill vara med i. Idag ser det inte ut så, och vi anser att det är upp till lagstiftaren att ansvara för att nödvändiga förändringar alternativt tillsyn och samordning tillkommer för att säkra denna rättighet för barn och unga. Karlstad den 21 november 2018 Hans Olsson Ordförande Brottsförebyggande Centrum i Värmland Pernilla Boström Vice ordförande Brottsförebyggande Centrum i Värmland 2

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRORD... 2 SAMMANFATTNING... 4 VAD ÄR MEDLING VID BROTT?... 5 RETRIBUTIV RÄTTVISA... 5 REPARATIV RÄTTVISA... 5 VAD SÄGER FORSKNINGEN?... 6 EXEMPEL FRÅN ANDRA LÄNDER... 6 MEDLING VID BROTT I SVERIGE... 8 BAKGRUND TILL MEDLING VID BROTT... 8 LAG OM MEDLING VID BROTT... 8 ANDRA BERÖRDA LAGSTIFTNINGAR... 9 ANDRA FÖRORDNINGAR KOMMUNENS ROLL I MEDLING VID BROTT POLISEN ROLL I MEDLING VID BROTT ÅKLAGARENS ROLL I MEDLING VID BROTT REFLEKTION MEDLINGSPROCESSEN MEDLINGSVERKSAMHETEN I VÄRMLAND MEDLINGSVERKSAMHETEN VID BFC UPPHÖR PROCESSEN VID ETT ÄRENDE OPTIMALT ÄRENDEFLÖDE HINDER I PROCESSEN VARFÖR SER DET UT SÅHÄR? HUR SKULLE MEDLING VID BROTT KUNNA FUNGERA BÄTTRE? MEDLINGENS ROLL I RÄTTSPROCESSEN FÖRMEDLING AV ÄRENDEN TILL MEDLINGSVERKSAMHETEN AVSAKNADEN AV EN NATIONELL SAMORDNING KÄLLOR

4 SAMMANFATTNING I denna rapport från Brottsförebyggande Centrum i Värmland (BFC) presenteras medling med anledning av brott ur en regional synvinkel med särskilt fokus på Värmland. En kort presentation av filosofin bakom medling vid brott, reparativ rättvisa, finns med tillsammans med en presentation av retributiv rättvisa (straffande rättvisa). Reparativ rättvisa fokuserar på de personer som är inblandade i den händelse som definieras som en kränkning, eller ett brott. Vilka behov finns hos de som är inblandade och hur kan dessa behov tillgodoses? Vem kan tillgodose dessa behov? Retributiv rättvisa, eller straffande rättvisa är det som vårt svenska rättssystem bygger på. Det är staten som tar hand om att skipa rättvisa efter ett brott och som visar på vad som är okej eller inte i samhället genom att tillmäta straff anpassade efter det brott som begåtts. Vi presenterar även en del av den lagstiftning, regler och förordningar som påverkar eller påverkas av medling med anledning av brott, både nationellt och internationellt. Det vi ser är att både EU och FN förordar medling med anledning av brott och att den svenska lagstiftningar har gett kommunerna det obligatoriska ansvaret att erbjuda medling med anledning av brott för alla gärningspersoner som erkänner sin del av brottet, där brottet är polisanmält och där gärningspersoner är mellan år gammal. En kort beskrivning av vad forskningen säger om reparativ rättvisa och medling vid brott finns med i rapporten, där det framkommer att medling med anledning av brott inte är så mycket beforskat ur en svensk kontext när det kommer till dess effekter gällande återfallsstatistik och mående för brottsutsatt. Det finns ändå en positiv bild av medling, där de flesta studier visar på en minskad benägenhet till återfall i brott samt att brottsutsatt ofta har en positiv upplevelse av medlingen. Processen vid ett medlingsärende presenteras, tillsammans med de hinder som finns i processen. Hindren som BFC har identifierat i processen har framkommit i det praktiska arbetet med medling, men även i samtal med andra medlare och med samarbetsparter. I slutet av rapporten presenteras tre förslag på hur Sverige kan arbeta vidare med medling med anledning av brott. En möjlig väg innebär att processen helt lyfts ur det offentliga ansvaret och istället läggs på ideella krafter. Detta förslag anser BFC kan vara svårt att genomföra då både EU och FN förordar medling med anledning av brott. De andra två förslagen innebär att processen ligger kvar som en del i rättsprocessen, men med vissa förändringar och utvecklingar. BFC förordar att medlingen får ligga kvar i rättsprocessen och att det offentliga ansvaret utvecklas. Avslutningsvis poängterar vi att medling med anledning av brott är en rättighet för unga gärningspersoner som erkänner sin del av det brott de är misstänkta för. Så länge lagstiftningen i Sverige ser ut som den gör idag behöver de parter som finns involverade i medlingsprocessen se till att de uppfyller sitt uppdrag enligt lagar och föreskrifter. Från och med 1 januari 2019 kommer BFC att avsluta sin medlingssamordning och ansvaret för medlingsverksamheten kommer då att hamna på de värmländska kommunerna. Denna rapport är en del i arbetet med att underlätta för de värmländska kommunerna att arbeta vidare med frågan. Rapporten syftar även till att redovisa de kunskaper om medlingsprocessen samt hinder i den samma som BFC har erfarit under tiden som regional samordnare för medling i Värmland. 4

5 VAD ÄR MEDLING VID BROTT? Medling vid brott är en lagstadgad rättighet i Sverige sedan år 2008 för ungdomar mellan år som begår brott. Medlingen bygger på en alternativ rättsfilosofi som kallas Restorative Justice eller reparativ rättvisa. Motsatsen till reparativ rättvisa är retributiv rättvisa (straffande rättvisa), det rättssystem som vi har i Sverige. För att få en bakgrund till medling vid brott kommer här en kort förklaring till begreppen och vad de innebär. Även en kort bakgrund till medlingslagen och vilka andra lagstiftningar som berörs presenteras, tillsammans med exempel på hur andra länder arbetar med reparativ rättvisa. RETRIBUTIV RÄTTVISA I den rättsfilosofiska traditionen med retributiv rättvisa, alltså straffande rättvisa, byggs rättssystemet på att det är staten som tar hand om frågor kring brott och straff (Jacobsson, Wahlin och Andersson, 2013). I retributiv rättvisa fokuserar rättssystemet främst på följande frågor: 1. Vilken lag har brutits? 2. Vem/vilka gjorde det? 3. Vad förtjänar den/de? Howard Zehr, förklarar i sin bok The little book of Restorative Justice (2015) att det inom den retributiva rättvisan handlar om att gärningspersonen ska få sitt straff. Det handlar om att identifiera vilken lag som har brutits och vilket brott som har skett. Sedan behöver samhället hitta en gärningsperson, för att sedan bestämma vilket straff som ska utmätas. Denna process innefattar större delen av det svenska rättssystemet med polis, advokater, domstolar och kriminalvård. Det största fokuset ligger på samhället/staten och gärningspersonen (Norman och Öhman, 2011). Det handlar om att visa vad samhället anser är olagligt, vilka normer som finns och vilket straff samhället anser borde följa det brott som skett. REPARATIV RÄTTVISA Sen 1970-talet har det vuxit fram olika program ur tanken med reparativ rättvisa på olika platser i världen. Howard Zehr var en av de första som var med och utvecklade ett program för ungdomar som klottrat i Canada, där ungdomarna fick åka runt och erbjuda sig att städa bort det de hade klottrat och be om förlåtelse. Zehr har skrivit böcker om reparativ rättvisa och i The little book of Restorative Justice (2015) förklarar han bland annat vad reparativ rättvisa handlar om: Inte primärt om förlåtelse eller försoning, det är upp till individerna att förlåta och försonas. Det finns dock möjlighet till både förlåtelse och försoning. Att det inte behöver handla om dåtid, eller att göra en gemensam bild av vad som hänt utan det handlar om att skapa en framtid. Att det inte är utformat för att minska återfall i brott eller upprepade kränkningar. Detta kan bli en följd av reparativ rättvisa men det är inte det primära målet. Att det finns ett intresse för behov och roller när ett brott skett. Dessa behov möts ofta inte upp i det vanliga rättssystemet. Att få fler personer engagerade i brottsprocessen, inte bara de som är direkt involverade i brottsprocessen (gärningsperson och brottsutsatt). 5

6 Precis på samma sätt som Zehr (2015) har listat upp 3 frågor som gäller för den retributiva rättvisan, har han gjort det för den reparativa rättvisan: 1. Vem har skadats? 2. Vilka behov finns? 3. Vems förpliktigande är det? Fokus ligger mer på brottsoffrets behov och möjlighet till läkning. I en svensk kontext handlar den rättsfilosofiska tanken om reparativ rättvisa om en skillnad jämfört med det rättssystem som redan finns. I reparativ rättvisa ges gärningsperson och brottsutsatt en mer framträdande roll och tankar, känslor och följder av brottshändelsen är centrala. Gärningspersonen får en möjlighet att reparera skadan och brottsoffret får en möjlighet att få svar på frågor. Det finns även en möjlighet för gärningspersonen att gottgöra brottsoffret på något sätt och på så sätt reparera en del av skadan som är skedd (BRÅ, Medling vid brott, en handbok, 2007). Att arbeta med medling med anledning av brott är ett sätt att jobba med utgångspunkt i reparativ rättvisa. VAD SÄGER FORSKNINGEN? Merhi (2015) skriver i sin litteraturstudie om medling vid brott som metod att samtliga studier som undersöktes visar på att medling vid brott anses minska återfall i brott och hjälpa brottsoffret. I studien finns både nationella och internationella studier med. I samma studie framkommer det att tidigare forskningsöversikter pekar på att medling vid brott kan fungera brottsförebyggande. Det framkommer dock även att det inte går att säga att medling vid brott fungerar bättre än andra insatser samhället erbjuder efter brott. Polfors skriver i sitt examensarbete (2018) att det inte finns så mycket forskning kring medling vid brott från Sverige. Hon tar även upp problematiken kring att det är svårt att forska kliniskt på effekter av känsloupplevda metoder. Däremot finns det en klar tendens till att medling upplevs positivt av både gärningsperson och brottsutsatt. Vi har valt att ta upp dessa två svenska studier då de båda sammanfattar andra studier kring medling av brott och jämför dessa. För mer information om forskning kring medling rekommenderar vi de källor som är valda i ovanstående studier. Det finns även forskning kring reparativ rättvisa från bland annat Storbritannien och Nya Zeeland som skulle kunna vara intressant för den som är ytterligare intresserad. EXEMPEL FRÅN ANDRA LÄNDER Medling med anledning av brott är något som många länder arbetar med. Både EU och FN förordar medling. Ett av de främsta exemplen ur en svensk kontext är hur Konfliktrådet i Norge arbetar. Konfliktrådet är en statlig myndighet som arbetar med hjälp av lekmannamedlare. Det norska rättssystemet är utformat för att fungera med medling och de problem som vi i Sverige stöter på har på detta sätt byggts bort (läs mer om de hinder som finns i den svenska medlingsprocessen under rubriken Processen vid ett ärende). Bland annat kan medling ibland ersätta rättegång för vissa typer av brott och under särskilda premisser ( I Finland arbetar man med medling på ytterligare ett annat sätt. Där är medlingsförfarandet mer tydligt direkt i lagtexten. Det står vilken myndighet som har tillsynsansvar för medlingsverksamheterna, det 6

7 framkommer vilken utbildning som krävs för en person som är ansvarig för medlingen samt för medlingshandledare och det finns en större tydlighet än i den svenska lagstiftningen (Finsk Lagstiftning /1015 Lag om medling i brott och vissa tvister). Medlingsprocessen kan ske parallellt med eller som en komplettering till den rättsliga processen ( På Nya Zeeland kallas alla ungdomar som begått brott till reparativ rättvisa. Deras domstolar och rättssystemet för unga är byggt kring detta och de arbetar för att även vuxna ska kunna använda sig av metoderna. För vuxna är det frivilligt att delta. Hela samhället har fått anpassa sig efter metoderna i reparativ rättvisa. Ungdomar som erkänner brott och de ungdomar som blir fällda i ungdomsdomstolen behöver delta i en Family Group Conference, en träff med viktiga personer runt ungdomen där man tillsammans kommer fram till hur ungdomen kan ställa saker till rätta ( och 7

8 MEDLING VID BROTT I SVERIGE Enligt lagar och föreskrifter ska Sveriges kommuner se till att alla ungdomar mellan år som begått ett brott som har polisanmälts erbjuds medling. För att det ska vara möjligt att genomföra en medling behöver gärningspersonen erkänna sin del av brottet och både gärningspersonen och brottsoffret måste vilja medverka, då det är frivilligt att delta. BAKGRUND TILL MEDLING VID BROTT År 1987 börjar Sverige med försök av reparativ rättvisa och medling på två orter. Från och med 1998 hade Brottsförebyggande rådet (Brå) ansvaret för frågan och det var även de som i början höll i kompetensutveckling och samordning av medling vid brott. Efter mycket arbete tillkom Lag (2002:445) om medling med anledning av brott och 2008 blev det obligatoriskt för kommunernas socialtjänst att erbjuda medling för unga upp till 21 år som begått brott genom en ändring i Socialtjänstlagen 5 kap. 1c (Jacobsson, Wahlin och Andersson, 2013). Från början var orsaken till att medling blev obligatoriskt framförallt rättviseskäl, då det inte ska spela någon roll vart i landet du bor som ungdom, möjligheten att delta i medling ska ändå vara lika. Detta blir extra viktigt då medling faktiskt kan ha en viss påverkan på rättliga följder för ungdomen (Socialstyrelsen 2012). För att få en snabb överblick av hur medling vid brott är tänkt att fungera kommer lagen i sin helhet här nedan, tillsammans med en sammanfattning i punktform: LAG OM MEDLING VID BROTT Lagtexten för medling gäller mötet mellan gärningsperson och målsägande inför en opartisk medlare för att prata om brottet och dess konsekvenser. Bägge parters intresse ska beaktas och syftet med medlingen är att minska negativa konsekvenser av brottet. Medlaren ska vara opartisk, rättrådig och kompetent. Deltagandet är frivilligt för båda parter. Brottet ska vara anmält till polis och gärningspersonen ska ha erkänt sin del i brottet. Lämplighetsbedömning innan medling utförs av medlaren. Medlingen ska ske skyndsamt och i samråd med förundersökningsledare och/eller åklagare. Medlaren ska förbereda deltagarna inför medlingsmötet och prata med vårdnadshavare om deltagarna är under 18 år. Fokus är på deltagarnas upplevelse av brottshändelsen, en eventuell gottgörelse från gärningspersonen och en ursäkt för det inträffade. Eventuellt kan parterna ingå ett avtal om de vill. 8

9 LAG (2002:445) OM MEDLING MED ANLEDNING AV BROTT Tillämpningsområde och syfte 1 Denna lag gäller medling som anordnas av staten eller av en kommun med anledning av brott. 2 Med medling avses i denna lag att en gärningsman och en målsägande möts inför en medlare för att tala om brottet och följderna av detta. 3 Medling skall ske i bägge parters intresse. Målet skall vara att minska de negativa följderna av brottet. Medlingen skall syfta till att gärningsmannen får ökad insikt om brottets konsekvenser och att målsäganden ges möjlighet att bearbeta sina upplevelser. 4 Till medlare skall en kompetent och rättrådig person utses. Medlaren skall vara opartisk. Förutsättningar för medling 5 Medling ska vara frivillig för både gärningsman och målsägande. Det brott som medlingen avser ska vara anmält till Polismyndigheten. Dessutom ska gärningsmannen ha erkänt gärningen eller delaktighet i denna. Medling får endast ske om det med hänsyn till samtliga omständigheter framstår som lämpligt. Om gärningsmannen är under tolv år får medling ske endast om det finns synnerliga skäl. Lag (2014:625). Förberedelser 6 Medlingsförfarandet skall genomföras skyndsamt. Medlaren skall samråda med förundersökningsledaren om medling avses äga rum innan förundersökningen har avslutats. Om medling avses äga rum därefter, men innan det finns en lagakraftvunnen dom, skall medlaren samråda med åklagaren. 7 Både gärningsman och målsägande skall informeras om vad medlingen innebär och på annat sätt förberedas i den omfattning som behövs. 8 Vårdnadshavare för gärningsman och målsägande skall ges tillfälle att närvara vid medlingsmötet, om det inte finns särskilda skäl mot det. Även andra personer kan ges tillfälle att närvara vid medlingsmötet, om det är förenligt med syftet med medlingen och det i övrigt kan anses lämpligt. Medlingsmötet 9 Vid medlingsmötet skall målsäganden ges möjlighet att berätta om sin upplevelse av brottet och dess följder. Gärningsmannen skall få möjlighet att berätta varför gärningen kom att begås och ge sin syn på sin situation. Målsäganden kan också framställa önskemål om gottgörelse, och gärningsmannen kan framföra en ursäkt för sitt handlande. 10 Medlaren skall medverka till att avtal om gottgörelse träffas endast om det är uppenbart att innehållet i avtalet inte är oskäligt. Om det framkommer att gärningsmannen inte uppfyller ett avtal som har träffats mellan parterna, skall medlaren se till att åklagaren genast underrättas om detta, om det inte är obehövligt. ANDRA BERÖRDA LAGSTIFTNINGAR När det gäller medling är det fler lagtexter och riktlinjer som är relevanta att nämna. Här nedan listas de lagstiftningar, regleringar och rekommendationer som berör/berörs av medling vid brott, listan är hämtad från utbildningsmaterial i medling från IMSE (Lind & Wallin, 2011), och påbyggd med några fler punkter: Lag (2002:445) om medling med anledning av brott Lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) Brottsbalken (BrB) 9

10 Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) Socialtjänstlag (2001:453) (SoL) RPSFS 2008:5 Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om Polisens rutiner för medling med anledning av brott RättsPM 2013:8 Medling vid ungdomsbrott Åklagarens roll Dessa lagtexter och riktlinjer påverkar medlingen då de innehåller regler kring unga lagöverträdare, lagöverträdare över 18 år, brott, sekretessregler samt samarbetsparters förhållningssätt till medling. ANDRA FÖRORDNINGAR Medling med anledning av brott, eller reparativ rättvisa, är något som förordas även i andra länder. Både EU och FN är positiva till medling vid brott och förordar att medlemsstaterna jobbar med frågan. Några exempel på direktiv, lagtexter, rekommendationer och handböcker är: FNs handbok för program som jobbar med reparativ rättvisa från år Europarådets rekommendation No. R (99) 19 om medling vid brottmål från år Europaparlamentets och Rådets direktiv om fastställande av miniminormer för brottsutsattas rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF. Även FNs konvention om barnets rättigheter är viktig att ta hänsyn till i arbetet, då många gärningspersoner som berörs av medlingslagen (2002:445) är under 18 år och därmed räknas som barn. KOMMUNENS ROLL I MEDLING VID BROTT Enligt Socialtjänstlagen ska kommunerna erbjuda medling för unga som begår brott, (2001:453) Socialtjänstlagen 5 kap. 1 c : Kommunen ska sörja för att medling enligt lagen (2008:445) om medling med anledning av brott kan erbjudas när brottet har begåtts av någon som är under 21 år. Det framkommer i lagtexten att kommunen ska sörja för att det finns medling att tillgå hur detta organiseras regleras inte. Detta har resulterat i att medlingen ser olika ut i olika kommuner. I Värmland har många kommuner varit med i en regional samordning genom Brottsförebyggande Centrum i Värmland. Andra kommuner väljer att erbjuda medling i egen regi, på andra platser i Sverige samverkar några kommuner tillsammans. Enligt Den svenska medlingsmodellen (2013) framkommer det att alla svenska kommuner säger sig kunna erbjuda medling, men att inte alla har någon organiserad verksamhet. Kravet i lagstiftningen är att kommunerna ska kunna erbjuda medling till unga som begått brott. Det finns inte reglerat att kommunerna måste informera om medling eller att det behöver finnas särskild kompetens för medlingen 10

11 i organisationen. Men den person som utför medlingen ska enligt lagen vara en kompetent och rättrådig person. Enligt medlingslagen ska samtliga svenska kommuner kunna erbjuda medling, vad detta innebär är tolkningsbart. Vissa kommuner säger sig kunna erbjuda medling om ett ärende inkommer, men de arbetar inte aktivt för att få in ärenden, eller för att bygga kompetens för uppgiften (Socialstyrelsen, 2012). Det finns kommuner som tar hand om de ärenden som inkommer med de resurser som finns, vilket kan innebära att ärenden som skulle ha erbjudits medling istället erbjuds andra insatser inom socialtjänstens regi. Detta innebär att lagen inte uppfylls. I Socialstyrelsens rapport om medling (2012) gjordes det undersökningar i Sveriges alla kommuner kring framgångsfaktorer för att medlingsverksamheten skulle fungera så bra som möjligt. Bland annat framkommer det att flera aktörer tror att det bör finnas en medlartjänst som är på heltid och gärna att det inte finns enbart en medlare, då verksamheten kan bli för sårbar. Det framkommer även att medlingen ofta fungerar bättre om en person har medling som sin huvuduppgift, jämfört med om exempelvis en socialsekreterare har uppgiften som en del av sin tjänst eller dylikt. Vidare beskrivs även andra framgångsfaktorer som till exempel att det finns en särskild verksamhet för medling, där verksamheten även har en egen budget. Enligt Jacobsson och Wallins studie från 2017 erbjuder två av tre svenska kommuner medling. Detta innebär att det i en av tre kommuner i Sverige inte erbjuds medling till unga gärningspersoner, även om de enligt lag har rätt till det. Här syns en förändring från Den svenska medlingsmodellen från år 2013, där samtliga svenska kommuner sa sig kunna erbjuda medling. POLISENS ROLL I MEDLING VID BROTT Enligt polisens hemsida ( hänvisas brottsutsatta till den lokala polisen eller kommunen för att få mer information om medling vid brott. Det framkommer även att det är obligatoriskt för kommunerna att erbjuda medling. I Rikspolisstyrelsens författningssamling (RPSFS 2008:5) med polisens rutiner för medling med anledning av brott framkommer det att polisen ska fråga alla gärningspersoner mellan år om hen vill bli kontaktad av medlingsverksamheten. Det framkommer även att frågan om medling bör ställas redan när personen underrättas om misstanke för brott. Om personen vill bli kontaktad av medlingsverksamheten ska polisen meddela medlingsverksamheten detta och om personen inte vill bli kontaktad ska polisen anteckna detta i ärendet. Det vi på BFC har fått till oss är att frågan till den misstänkta gärningspersonen om medlingsverksamheten får ta en kontakt verkar missas i polisens samtal med den misstänkta gärningspersonen. Vi har även fått till oss att det saknas systemstöd för frågan om medling i polisens datasystem, vilket i förlängningen kan bidra till att frågan glöms bort. Detta gör även att det blir svårare att få fram underlag för att se om frågan ställs gällande om medlingsverksamheten får ta en kontakt vid erkända brott. Vid en genomgång av statistik från polisen skulle det kunna gå att utläsa om frågan missas, om många misstänkta gärningspersoner tackar nej eller om det inte finns ett underlag för att fråga om medling, alltså att det inte finns misstänka gärningspersoner som erkänner sin del av brottet. Åklagarna ska enligt rättspm (2013) informera polisen om att frågan om medling ska ställas till misstänkta gärningspersoner upp till 21 år. Enligt Åklagarkammaren i Karlstad framkommer det att polisen har en hög arbetsbelastning och arbetar under tidsbrist, och frågan kring medling blir då troligtvis bortprioriterad jämfört med andra uppgifter under en polisutredning gällande ungdomsbrott. Det finns även uppgifter på att ärendeantalet gällande förmedlade medlingsärenden sjönk i samband med polisens stora omorganisation Dessa uppgifter kan vi på BFC inte helt bekräfta då vi såg en nedgång redan tidigare. 11

12 ÅKLAGARENS ROLL I MEDLING VID BROTT Enligt rättspm som kom år 2013 har åklagarna ett stort ansvar att tillse att ungdomar som begått ett brott får frågan om medling. Åklagaren ska bland annat arbeta för att medling tas upp i samverkan med andra aktörer och bidra till att det finns en enhetlighet i frågan om medling. Vidare ska åklagarna informera om och uppmuntra polisen om att fråga om medling till de gärningspersoner som erkänt sin del av brottet, även de personer som är mellan år gamla och inte längre hanteras som ungdomar utan vuxna i systemen hos åklagare och polis. När ärendet kommer till domstol ska åklagaren se till att gärningspersonens inställning till medling framkommer vid rättegång (rättspm, 2013). Utifrån det som framkommer i rättspm (2013) har åklagaren ett stort ansvar i att hålla ihop medlingsförfarandet i det rättsliga systemet. De ska både belysa medlingsfrågan till polisen, tillse att polisen ställer frågan om medling och ansvara för att frågan lyfts vid förhandling i domstol. REFLEKTION Alla ärenden där det finns en gärningsperson som erkänner sin del av brottet, där brottet är polisanmält och där gärningspersonen är mellan år gammal ska idag kopplas till medling. Alla dessa barn och unga ska få frågan för att medlingen ska fungera optimalt. Det ska inte spela någon roll vart i landet du bor eller om polisen inte vet om ärendet är aktuellt för medlingsverksamheten eller inte. Så länge lagstiftningen ser ut som den gör ska alla barn och unga som begår brott och erkänner sin del av brottet få frågan. Det är sedan upp till medlingsverksamheten att avgöra om ärendet lämpar sig för medling eller inte. Om inte ärenden inkommer till medlingsverksamheten kan inte verksamheten bedrivas och medlingslagen blir tandlös. På BFC har vi märkt av ett minskat antal ärenden för medling de senaste åren, samma trend finns ute i landet 1. För att ärenden ska komma in till medlingsverksamheter behöver alla instanser och myndigheter i rättsprocessen uppmärksamma medlingen som en rättighet för ungdomar som begått brott. Ungdomarna behöver få frågan för att kunna svara på om de vill medverka eller inte. En juridisk konsekvens av att flera kommuner inte erbjuder medling och att inte alla som har rätt att få frågan får den, blir i praktiken att likhetsprincipen i regeringsformen inte beaktas (RF 1:9). 1 Se till exempel följande artiklar från media: och 12

13 MEDLINGSPROCESSEN Tidigare avsnitt visar hur medlingsprocessen innefattar olika samhällsaktörer som behöver samarbeta med varandra för att medling ska komma till stånd. Det behövs även en medlingsverksamhet som kan ta emot medlingsärenden, inom kommunen eller hos en fristående aktör, företrädesvis med avtal med kommunen. I Värmland har BFC samordnat medling för de kommuner som vill vara med i en regional samordning sedan år MEDLINGSVERKSAMHETEN I VÄRMLAND Brottsförebyggande Centrum i Värmland (BFC) samordnar sedan år 2006 medling enligt Lag (2002:445) om medling med anledning av brott. Samtliga värmländska kommuner har haft möjlighet att vara med i samordningen, under år 2018 har verksamheten innefattat 12 kommuner. De senaste åren har ärendeinflödet till medlingsverksamheten på BFC dalat, som exempel på detta kan nämnas ett tapp från 187 ärenden år 2013 till 26 ärenden år Inkomna ärenden till BFC år Tabell 1 Inkomna ärenden till BFC år BFC har tagit hand om hela medlingsprocessen för de kommuner som har varit med i medlingssamordningen. Detta har inneburit informationsspridning om medling och att medlingsverksamheten finns, påminnelser till polis, åklagare och socialtjänst om att initiera frågan till ungdomar under 21 år som begår brott, genomföra och vidareförmedla medlingar och återrapportera resultatet till berörda parter. Statistik och information har tagits fram och skickats ut till kommuner och andra berörda. Medlingarna har genomförts av samordnaren eller av utbildade lekmannamedlare som haft sin geografiska hemvist på olika orter i Värmland. 13

14 BFCs SAMORDNING AV MEDLING I KORTHET Koordinering av medlingen mellan kommuner och övriga parter som exempelvis polis och åklagare. Samråd med polis, socialtjänst och åklagare i enskilda ärenden. Statistik och återkoppling till kommunerna varje år. Information om medling till personal hos samarbetsparter och allmänhet för att sprida kunskapen om medling i Värmland och för att öka ärendeantalet. Tagit fram och tillhandahållit informationsfolder. Arbete med en referensgrupp från berörda parter för att utveckla arbetet med medling i länet. Samordning av medlingsärenden till lekmannamedlare, samt kompetensutveckling och träffar dessa. Arbete för att få en hög kompetens och kunskap om medling genom att följa forskning och ha kontakt med andra medlare i landet. BFC har hållit i all samordning mellan kommun, polis, frivård och åklagare gällande ett medlingsärende. Med samordning menas att vi arbetat för att ha kontaktpersoner i kommunen samt hos polisen och åklagare så att vi kunnat genomföra ett medlingsuppdrag så smidigt och kvalitativt som möjligt. Detta har även inneburit samråd med polis och åklagare för att höra när i tid det passar med en medling, samt återkoppling till socialtjänst och polis eller åklagare efter att ett medlingsärende är avslutat. En referensgrupp har funnits där minst en representant från varje berörd aktör i medlingsprocessen har blivit inbjuden att delta. Referensgruppens syfte har varit att bidra till utveckling och kvalitetsförbättring av medlingsprocessen samt BFCs samordningsuppdrag. För att fler ska vara beredda att delta i medling behöver information nå ut om vad medling innebär, både till berörda myndigheter och organisationer samt till potentiella parter i medling. För detta ändamål har en informationsfolder tagits fram som riktar sig både till gärningsperson och brottsutsatt. Samordnaren har även varit ute och informerat om medling, både till allmänhet och till tjänstemän inom kommun och polis. Medlingssamordnaren har funnits tillgänglig för frågor och konsultation i stor utsträckning, från både privatpersoner och personal inom socialtjänst, polis och åklagare. 14

15 Figur 1 Beskrivning av hur BFC arbetat med samordningen av Medlingsverksamheten MEDLINGSVERKSAMHETEN VID BFC UPPHÖR Från och med januari 2019 avslutar BFC sin samordning av Medlingsverksamheten, i samband med en omorganisation. Detta innebär att det kommer att bli upp till varje värmländsk kommun att själv erbjuda medling enligt aktuella lagtexter (läs mer om aktuella lagtexter under rubriken Bakgrund till medling vid brott). En eventuell fördel med att kommunerna själva tillhandahåller medlingsverksamhet lokalt kan vara att befintliga nätverk med bland annat polis kan användas. Det kan bli lättare att initiera ett medlingsärende och samarbeta mellan polis och socialtjänst när det redan finns en befintlig kommunikation mellan myndigheterna för de gärningspersoner som är under 18 år. Det som är viktigt att komma ihåg i den lokala medlingsverksamheten som ofta placeras organisatoriskt under socialtjänstens barn- och familjeavdelning är att även gärningspersoner mellan år ska erbjudas medling enligt lag. Att erbjuda de gärningspersoner som är mellan år medling är enligt lag ett minimikrav. BFC har, tack vare den regionala samordningen, haft möjlighet att ha en heltidstjänst till medlingssamordningen. Genom detta har det funnits resurser att sprida information om medlingen till berörda aktörer i Värmland. Vi har kunnat arbeta för att bygga upp ett regionalt nätverk med polisen, åklagare och kommuner genom bland annat en referensgrupp. Vi har haft möjlighet att utveckla kompetens och kunskap om medling och reparativ rättvisa. Eftersom samordningen har varit regional har det även funnits en överblick över hela Värmlands medling och en större möjlighet att få en likvärdig medling över hela regionen. Däremot har den direkta kontakten med den kommunala verksamheten inte varit lika självklar som det förhoppningsvis blir när kommunen själv äger frågan om medling. 15

16 PROCESSEN VID ETT ÄRENDE I detta avsnitt beskriver vi hur processen kring ett ärende ser ut, flödet från det att ett brott anmälts och en gärningsperson som är upp till 21 år har erkänt sin del i brottet, till att ett medlingsmöte kommer till stånd. Först beskriver vi ett ärende från start till genomfört medlingsmöte, därefter de hinder som kan uppstå vid respektive steg i processen. OPTIMALT ÄRENDEFLÖDE För att förklara och beskriva hur processen vid ett medlingsärende ser ut har vi gjort ett flödesschema. För att få förklaringar till varje ruta går det att följa numreringen i flödesschemat och läsa en beskrivning under schemat. Figur 2 Processchema för hur en medlingsprocess kan och bör fungera. 1. Förmedlare frågar gärningsperson om medlingsverksamheten får ta en kontakt - I detta skede ska polisen fråga ungdomen som begått ett brott om medlingsverksamheten får ta en kontakt. Det skulle även kunna vara socialtjänsten som frågar ungdomen om medlingsverksamheten får ta en kontakt om/när det framkommer att ungdomen begått ett brott som är polisanmält, framförallt om ungdomen är under 15 år. Eller så är det åklagare som aktualiserar ett medlingsärende genom att skicka tillbaka ärendet till polis för att det inte framkommer om frågan om medling är ställd och frågan på så sätt ställs till ungdomen. Ärendet kan även komma från en privatperson eller annan instans som kontaktar medlingsverksamheten. 2. Ärendet skickas till medlingsverksamheten - När ungdomen fått frågan om medlingsverksamheten får ta en kontakt skickas ärendet till medlingsverksamheten tillsammans med personens namn, kontaktuppgifter, K-nummer, om ungdomen är under 18 år skickas även namn och kontaktuppgifter till målsman med. Ansvarig utredare hos socialtjänst och polis, samt namn och kontaktuppgifter till målsägande bör även vara med i uppgifterna som kommer till medlingsverksamheten. 16

17 3. Gärningspersonen kontaktas När samtliga uppgifter finns för att gå vidare i ärendet kontaktas gärningspersonen för att informera om medlingsverksamheten och för att erbjuda ett första möte ett så kallat förmöte tillsammans med medlare. Om gärningspersonen är under 18 år kontaktas även målsman för att informera om att ungdomen har fått ett erbjudande om att medverka i medling. Både ungdom och målsman får information om att det är valfritt att ta med sig en stödperson på förmötet. 4. Förmöte med gärningspersonen Gärningsperson och eventuell stödperson träffar medlaren för att gå igenom vad som hände vid brottstillfället. Även tankar och känslor kopplade till händelsen lyfts och konsekvenser för gärningspersonen. Medlaren poängterar att medling är till för att mötas på ett mellanmänskligt plan med den brottsutsatte och det är viktigt att gärningspersonen är beredd att ta ansvar för sina handlingar. Gärningspersonen får bestämma om hen vill medverka i medling eller inte. 5. Gärningspersonens inställning till medling rapporteras till åklagare Efter förmötet rapporteras gärningspersonens inställning till medling till förundersökningsledare eller åklagare. Om den unge vill medverka i medling kan hen få en liten fördel i rättsprocessen. Om gärningspersonen inte vill medla avslutas processen i och med att åklagare eller förundersökningsledare har informerats om detta. 6. Brottsutsatt kontaktas Om gärningspersonen vill medla kontaktas brottsoffret. Brottsoffret får information om möjligheten att medverka i medling och om den brottsutsatte vill bokas ett förmöte in. Är den brottsutsatte under 18 år kontaktas även målsman. 7. Förmöte med brottsutsatt Även brottsoffret har möjlighet att ta med sig en stödperson till förmötet. Samma frågor och innehåll gås igenom med den brottsutsatte som gicks igenom med gärningspersonen (se under punkt 4). Den brottsutsattes perspektiv lyfts och den brottsutsatte får bestämma om hen vill medverka i en medling, då det är frivilligt att delta. Om hen inte vill medverka i medling avslutas processen här och återkoppling sker till gärningsperson, förundersökningsledare/åklagare samt socialtjänst om det är de som har skickat ärendet. 8. Medlingsverksamheten samråder med förundersökningsledare eller åklagare Innan ett medlingsmöte bokas in samråder medlaren med förundersökningsledare eller åklagare för att se när i tid det är lämpligt med ett medlingsmöte. 9. Medlingsmöte Mötet bokas och gärningsperson och brottsutsatt bjuds in tillsammans med eventuella stödpersoner. Mötet ska präglas av ömsesidig respekt och en vilja av att försöka förstå den andra partens perspektiv. Båda parter får berätta sin version av brottshändelsen, tankar och känslor kopplade till den samt konsekvenser. Det finns möjlighet att ställa frågor till varandra samt för att be om förlåtelse eller ursäkt för händelsen. Det finns även möjlighet att prata om hur parterna ska förhålla sig till varandra i framtiden om de möts. I medlingslagen ges det även utrymme för parterna att ingå ett avtal med varandra. 10. Återrapportering Efter medlingsmötet återrapporterar medlaren att mötet är genomfört till förundersökningsledare och åklagare. Om ett avtal har ingåtts ska även detta rapporteras. Har ärendet inkommit från socialtjänst får även de information om att medlingsmötet är genomfört. 17

18 HINDER I PROCESSEN Vi har gjort ett likadant processchema som ovan men beskriver här de hinder som riskerar att uppstå, och ofta gör det. Ett medlingsärende fungerar inte alltid som beskrivet i Figur 2. Här presenterar vi en sammanställning av de hinder som vi har erfarit i medlingsprocessen. Figur 3 Processchema över hinder i medlingsprocessen. 1. Förmedlare frågar gärningsperson om medlingsverksamheten får ta en kontakt Polis eller socialtjänst gör en bedömning av ärendet att det inte är lämpligt för medling och frågan ställs därför inte till gärningspersonen. Frågan glöms bort eller prioriteras bort eller så erbjuds en annan insats istället för medling till gärningspersonen. Gärningspersonen får frågan men säger nej till kontakt. Samtliga scenarion innebär att ärendet aldrig inkommer till medlingsverksamheten. 2. Ärendet skickas till medlingsverksamheten Frågan om medling har ställts till gärningspersonen försent i processen och ärendet inkommer därför till medlingsverksamheten några dagar innan rättegång eller till och med efter rättegång och dom. När ärendet inkommer till medlingsverksamheten behöver fler uppgifter i ärendet att begäras in från till exempel polis eller socialtjänst eftersom att viktiga uppgifter saknas i de handlingar som inkommit. 3. Gärningspersonen kontaktas Det går inte att få tag på gärningsperson eller målsman. Brev skickas, men ingen kontakt fås. Eller så vill inte gärningspersonen medverka i medling eftersom processen i rättsväsendet är klar. Det har redan varit så många möten och samtal kring brottshandlingen och ungdomen orkar inte vara med i något som är frivilligt. Det kan även vara så att målsman till en ungdom under 18 år säger nej till ungdomens medverkan i medling, vilket försvårar och ibland hindrar en fortsatt process. 4. Förmöte med gärningspersonen Gärningspersonen vill efter genomfört förmöte inte medverka i medling. Eller så gör medlaren en bedömning efter förmötet att gärningspersonen inte har en ärlig ursäkt, eller att det inte finns förutsättningar för ett bra medlingsmöte. 18

19 5. Gärningspersonens inställning till medling rapporteras till åklagare Rättegången har redan varit så gärningspersonens inställning till medling spelar ingen roll för rättsprocessen. Alternativt missas frågan att lyftas av åklagare i det fall en positiv inställning till medling inkommer före rättegång. 6. Brottsutsatt kontaktas Brottsutsatt vill inte medverka i medling då hen inte vill att gärningspersonen ska få någon fördel i en eventuell rättegång. Brottsoffret har inte fått någon information tidigare i processen om medling och förstår inte varför medlingsverksamheten ringer upp. Brottsutsatt orkar inte med en medlingsprocess då det redan varit mycket möten och många praktiska saker att ta hand om efter brottshändelsen som kontakter med exempelvis försäkringsbolag. Brottsutsatt vill inte medverka i medling eftersom processen i rättsväsendet är klar. Eller så vill inte brottsutsatt möta gärningspersonen av t.ex. rädsla. Det kan även vara så att målsman till en ungdom under 18 år säger nej till ungdomens medverkan i medling, vilket försvårar och ibland hindrar en fortsatt process. 7. Förmöte med brottsutsatt Brottsutsatt vill efter genomfört förmöte inte medverka i medling. Eller så gör medlaren en bedömning i ärendet att det inte skulle fungera med en medling. 8. Medlingsverksamheten samråder med förundersökningsledare eller åklagare Förundersökningsledare eller åklagare är rädda att ett medlingsmöte ska kunna påverka rättsprocessen då brottsoffret kan förlåta gärningspersonen. Brottsoffret kan ändra sin historia efter att ha mött gärningspersonen, eller tvärtom, och medlingsverksamheten råds därför att vänta med mötet tills rättsprocessen är klar. Polisen kan vilja avvakta besked från åklagare alt. säger nej för att undkomma senare kritik från åklagare gällande ett medlingsmöte före rättegång. 9. Medlingsmöte Mötet sker efter rättsprocessen är klar och gärningspersonens eventuella fördel av att medverka i medling kan därför inte användas. 10. Återrapportering Återrapporteringen till förundersökningsledare eller åklagare är överflödig då rättsprocessen redan är klar. VARFÖR SER DET UT SÅHÄR? I ovanstående beskrivning framkommer det att det finns flera hinder i medlingsprocessen som gör att det blir tungt att jobba. Flera av samarbetsparterna som är inblandade i medlingsprocessen vittnar om att processen är krånglig och utdragen och den kräver stort samarbete och en vilja och tro på medling från alla parter för att en process ska fungera bra. Grundidén i medlingsprocessen, som förmedlas tillsammans med Figur 2, är bra. Den ser lätt och bra ut, men i det praktiska arbetet stöter medlaren ofta på patrull vilket beskrivs i Figur 3. FÖRMEDLING AV ÄRENDEN Något som gör att medlingsprocessen aldrig kommer igång är att frågan om medling kanske inte ställs till samtliga personer mellan år som är brottsmisstänkta hos de parter som ska förmedla ärenden. Detta är ett av de stora hinder som BFC har identifierat. Det är svårt att få reda på vad som gör att ärenden inte inkommer till medlingsverksamheten. Ställs inte frågan, tackar gärningspersonen nej till erbjudandet, eller gör förmedlaren bedömningen att ärendet inte lämpar sig för medling? Tyvärr är det svårt att få fram statistik på detta. BFC har försökt att få fram statistik på anmälda brott från polisen där brottsutövaren är år (eftersom att du blir straffmyndig först vid 15 år), men detta är svårt då polisens datasystem inte kan sortera ut de uppgifter som behövs. Systemet kan inte plocka ut erkända brott, eller gärningspersoner mellan år. Detta leder till att vi inte kan få något begrepp om hur många ärenden som skulle kunna vara aktuella för medling. Dock tror både BFC och samarbetsparter 19

20 att det borde finns fler potentiella medlingsärenden än de som inkommer till medlingsverksamheten idag. Det finns vidare ingen statistik över hur många personer som polisen ställt frågan om medling till, men som väljer att tacka nej till erbjudandet, även om detta ska antecknas enligt polisens riktlinjer (RPSFS 2008:5). Detta gör att det blir svårt att kunna få fram information om huruvida polisen ställer frågan om medling till alla unga som erkänner brott, men att de får ett nej, eller om frågan inte ställs alls. Det finns en uppfattning i kommunerna om att det borde finnas fler ärenden där medling skulle kunna vara möjligt än vad som inkommer till medlingsverksamheten. Rent statistiskt är ungdomsbrottsligheten betydligt högre än 0 %, och andel erkända brott i målgruppen gärningspersoner mellan år borde vara högre än 0 % i flera av de värmländska kommunerna. Trots detta har inga ärenden inkommit från flera av kommunerna under de senaste åren. År 2017 inkom det 26 medlingsärenden till BFC från 14 kommuner under ett helt år inkomna ärenden Tabell 2 Inkomna ärenden till BFC år 2017 Det som framkommer till BFC från socialtjänst, åklagare och lokal polis är att frågan om medling troligtvis inte ställs till alla unga gärningspersoner som erkänner sin del av brottet. Det finns flera förklarande orsaker till detta. Frågan är vilka arbetsuppgifter som ska prioriteras och vilka som inte ska prioriteras. Ska frågan om medling inte prioriteras även om det är en lagstadgad verksamhet där polisens rutiner säger att de ska fråga unga gärningspersoner om de vill ha en kontakt med medlingsverksamheten? Det verkar som om många instanser i rättssystemet har någon form av misstro mot medling som metod. Det framkommer i den rapport som Socialstyrelsen skrev för 6 år sedan att det verkar finnas en brist på tilltro, engagemang och kunskap kring medling, vilket försvårar arbetet. Eventuellt kan detta bidra till att inte alla ungdomar får frågan om medling (Socialstyrelsen, 2012). Denna tanke stärks efter samtal med åklagare under år 2018, där det framkommer att förarbetet för att få till en medling inte alltid känns motiverat då det ofta inte blir någon medling i slutänden. Den reparativa synen på rättvisa krockar även med det retributiva rättssystemet som Sverige har. Det blir på ett sätt ytterligare en arbetsuppgift som måste göras och som lätt plockas bort, då den inte är lika prioriterad som övriga uppgifter i rättssystemet. Det som är tvingande i lagstiftningen gällande medlingen 20

21 är att kommunerna ska kunna erbjuda medling. I detta tappas medlingen lätt bort. Kommunerna kan även säga att de erbjuder medling men inte informera om att detta finns och på så sätt undvika att behöva genomföra medlingar, så länge inte andra instanser uppmärksammar att det finns medlingsbara ärenden. I samtal med jurist och forskare Linda Marklund framkommer det att det kanske vore bra om polisen enbart ställer frågan om medlingsverksamheten får ta en kontakt till gärningspersonen och att det sedan är medlingsverksamheten som äger frågan om att informera om medling. HÖG ARBETSBELASTNING Samtliga parter som är involverade i medlingsprocessen är verksamheter som präglas av en hög arbetsbelastning och ett högt arbetstempo. Detta är med all sannolikhet en ganska stor del av förklaringen till att det ser ut som det gör med medling. Det rör sig dock om en lagstadgad rättighet för unga gärningspersoner så även om det är en förklaring så kan det inte accepteras då det innebär att unga inte får sina rättigheter tillgodosedda. HUR SKULLE MEDLING VID BROTT KUNNA FUNGERA BÄTTRE? På BFC har vi kommit fram till några punkter där vi ser förbättrings- och utvecklingsområden gällande medling med anledning av brott. De delar som vi har identifierat är: Medlingens roll i rättsprocessen Förmedling av ärenden till medlingsverksamheten Avsaknaden av en nationell samordning/tillsyn MEDLINGENS ROLL I RÄTTSPROCESSEN Det rättssystem som finns i Sverige idag, med flera olika myndigheter som ska samverka i en kedja, försvårar arbetet med medling. När det gäller ungdomsbrott är det socialtjänsten i kommunen, polisen och åklagare som framförallt behöver samverka, men även fler instanser kan vara inblandade. För att det ska komma in ärenden till medlingsverksamheten behöver unga som erkänner sin del av ett brott få frågan om medling av polis, socialtjänst, åklagare eller kriminalvården/frivården. I Socialstyrelsens rapport från 2012 framkommer det att flera kommuner redan år 2012 inte trodde att alla som skulle få frågan om medling fick den. Till detta framkommer det att ansvarsfrågan kring vem som ska fråga om medlingen är oklar (Socialstyrelsen, 2012). 21

22 Medlingsverksamheten läggs utanför hela rättssystemet Medlingsverksamheten finns kvar i rättssystemet, med möjlighet att påverka rättsprocessen Medlingen läggs utanför det offentliga ansvaret Medlingen finns kvar som det ser ut idag Medlingen får en mer integrerad plats i rättssystemet De som brinner för reparativ rättvisa och medling kommer kunna arbeta vidare med frågan Kopplingen till rättssystemet måste stärkas och troligtvis behövs en nationell samordning införas Medlingen behöver utvecklas både nationellt och lokalt och få en tydlig förankring i rättsprocessen Medling kommer att erbjudas de personer som nås av informationen om medling De som har rätt till medling ska få frågan De som har rätt till medling kan ev. erbjudas en medlingsprocess istället för rättegång Figur 4 Presentation av 3 möjliga vägar framåt för medlingen i Sverige Det system som finns gällande medling vid brott idag är haltande. Det är svårt att få processen att flyta smidigt och det är svårt att uppfylla lagens krav om att unga personer som misstänks för och erkänner sin del i ett brott ska erbjudas medling. I vårt arbete på BFC har vi identifierat tre möjliga vägar framåt för medlingen. Samtliga vägar har vi identifierat genom vårt praktiska arbete med medling. Den första vägen vi kan se är att medling vid brott helt läggs utanför det offentliga ansvaret. Detta innebär att de lagar som reglerar medling vid brott tas bort. Förhoppningen då, och det enda möjliga scenariot, är att ideella krafter och organisationer med eldsjälar för reparativ rättvisa tar vid och driver frågan vidare. Detta skulle kunna ge medlingen en annan livskraft, däremot skulle troligtvis inte fler personer erbjudas medling. Detta alternativ utesluter inte att det finns ett samarbete med socialtjänst, polis och åklagare men processen läggs helt utanför rättssystemet och det blir därför inte orättvist eller 22

23 rättsosäkert om medlingen inte fungerar lika i alla delar av landet. Ett av de stora problemen med denna väg är att Sverige också lyder under EU-lagstiftning och de FN-konventioner vi antagit. Detta innebär att vi i Sverige måste följa de riktlinjer och lagar som finns från dessa internationella organisationer. Och precis som vi presenterande under rubriken Andra förordningar förordar både EU och FN reparativ rättvisa och medling vid brott. Denna väg kan därför bli problematisk och bör innan relevant lagstiftning avskaffas utredas närmare. Den andra vägen vi kan identifiera är att medlingsverksamheten finns kvar i det offentliga ansvaret och i rättssystemet och att medlingsförfarandet kan ha en möjlighet att påverka rättsprocessen, det vill säga på ungefär samma sätt som det ser ut idag. Möjligtvis kan vi se att vissa förändringar kan behöva genomföras för att medlingen vid brott ska fungera som det är tänkt. En av dessa förändringar tror vi skulle kunna vara, precis som Polfors kommit fram till i sitt arbete, tillsättande av en nationell samordning/tillsyn av medlingen (Polfors, 2018). Samtidigt behöver förmedlingen av ärenden bli bättre så att alla som har rätt att få frågan om medling får den. Detta för att se till att medlingen är rättvis oavsett vart i landet man bor och för att medlingen ska fungera. Den tredje vägen vi kan se är att integrera medling vid brott än mer i rättsprocessen än idag. Ett exempel på detta är hur Norge arbetar med medling. Eventuellt skulle medling vid brott till och med kunna bli ett alternativ till en rättegång, under vissa förutsättningar. Detta för att gagna både misstänkt gärningsperson och brottsutsatt i processen. För att det ska kunna fungera att integrera medling mer i rättsprocessen tror vi att medlingen behöver utvecklas både nationellt och lokalt. Någon form av nationell tillsyn eller samordning kan behövas och det måste finnas en lokal förankring för att behandlingen av ärenden ska bli lika i landet, oavsett vilken kommun du tillhör. Av dessa tre vägar förordar Brottsförebyggande Centrum i Värmland att medling vid brott ligger kvar i det offentliga ansvaret med en möjlighet att påverka rättsprocessen. För de två vägar för detta vi beskrivit finns två stora gemensamma utvecklingsområden; förmedling av ärenden till medlingsverksamheten och nationell samordning. FÖRMEDLING AV ÄRENDEN TILL MEDLINGSVERKSAMHETEN Kommunernas egna medlingsverksamheter behöver arbeta upp nätverk och samarbeten med berörda parter inom medlingsområdet. Detta kan inkludera polis, åklagare, Frivården, Kriminalvården och skolor. Det är även kommunernas/medlingsverksamhetens uppgift att sprida information om medling samt att försöka få in alla aktuella ärenden. Medlingslagen (2002:445) och obligatoriet i Socialtjänstlagen kom till för att tillförsäkra en rättssäkerhet gällande medling och för att det ska vara lika för unga lagöverträdare oavsett vart i landet de bor. Det blir därför viktigt att kommunerna tar medlingsuppdraget på allvar och arbetar för att kunna erbjuda alla ungdomar mellan år som begår ett brott och erkänner sin del av brottet medling. I alla fall så länge Sverige har nuvarande system med medling vid brott där medlingen ligger i det offentliga ansvaret. I de fall åklagare eller tingsrätten begär yttrande från socialtjänsten gällande unga lagöverträdare kan det vara lämpligt att det är samma tjänsteperson som informerar och ställer frågan om medling till ungdomen som utreder och lämnar yttrandet. Ett alternativ är att kommunerna får ett utökat ansvar att sörja för att medling med anledning av brott blir tillgängligt oavsett ålder eller vem som initierat insatsen (gärningsperson eller brottsutsatt). Sverige skulle då på ett bättre sätt implementera EU:s Brottsofferdirektiv, som avser miniminormer för brottsoffers rättigheter samt för stöd till och skydd av dem (Genomförande av brottsofferdirektiv Ds 2014:14). Vid en sådan förändring kan man också genomföra lagrådets tidigare förslag på förändring i Förundersökningskungörelsen (1947:948) då medling med anledning av brott också blir en rättighet för brottsutsatt att initiera. Detta kräver dock rutiner, främst hos polisen för att brottsutsatta ska nås av den informationen. 23

24 För att medlingsverksamheten ska kunna fungera bättre tror vi att förmedlingen av ärenden behöver bli lättare. Vi tror även att de myndigheter som kan vara förmedlare av medlingsärenden kan behöva få tydligare direktiv om att de ska förmedla ärenden och fråga gärningspersonen om de får skicka uppgifter till aktuell medlingsverksamhet. Detta för att medlingen, enligt nuvarande lag och medlingens plats i rättssystem ska vara rättvis och rättssäker. Ett alternativ för att underlätta förmedlingen av ärenden är att införa ett rakt skaderekvisit i sekretesslagstiftningens 35 kap OSL, gällande överlämnade av kontaktuppgifter från polis till kommunens medlingsverksamhet. Uppgifter till kommunens medlingsverksamhet ska uppfattas som att det inte kan antas att det innebär men (rakt skaderekvisit) för den misstänkte, då uppgiften handlar om att säkerställa att den misstänkte får information och erbjudande om medling med anledning av brott, och att ställningstagandet till detta erbjudande är frivillig. Detta skaderekvist skulle kunna underlätta för polisen att administrera en mer regelbunden automatiserad uppgiftsöverlämning till Medlingsverksamheten i en förundersökning där den misstänkte erkänner det aktuella brottet eller delaktighet i detta. Medlingsverksamheten kan då kontakta gärningsperson och erbjuda information om medling med anledning av brott, ett erbjudande som är frivilligt att tacka ja till. Det skulle innebära att kommunernas medlingsverksamhet skulle kunna få förutsättningar att arbeta i de ärende som var avsikten med införandet av lagen Eventuellt skulle det kunna vara aktuellt att upprätta systemstöd hos polisen så att alla ärenden där det finns en gärningsperson mellan år gammal markeras för att det ska finns en påminnelse om medling i alla de ärenden som skulle kunna vara aktuella. Detta skulle sedan kunna användas till att bland annat få fram statistik kring medling. I förlängningen skulle statistiken kunna visa på om medling är en insats som många väljer att tacka nej till eller om verksamheten inte får någon möjlighet att göra skillnad eftersom att frågan inte ens ställs. Att kunna föra statistik över antal möjliga ärenden, det vill säga erkända brott, vore också önskvärt. Ändamålsenligt systemstöd bör utredas efter eventuella förändringar i lagstiftningen. KONKRETA FÖRSLAG TILL FÖRÄNDRINGAR I LAGSTIFTNINGEN UTIFRÅN OVANSTÅENDE SoL, 5 Kap1 c Kommunen ska sörja för att medling enligt lagen (2002:445) om medling med anledning av brott ska erbjudas både till gärningsperson och brottutsatt. FuK 13 a Målsäganden ska så snart som möjligt ges information om reglerna om stödperson i 20 kap. 15 och 23 kap. 10 rättegångsbalken, om möjligheterna att få rättshjälp och rådgivning enligt rättshjälpslagen (1996:1619), om vilka myndigheter, organisationer och andra som kan lämna stöd och hjälp, inbegripen tillgång till allmän och specialiserad vård. Målsäganden ska vidare informeras om möjligheten till och förutsättningarna för medling enligt lagen (2002:445) medling med anledning av brott samt socialtjänstlagen (2001:453). Förändringar i annan stödlagstiftning och andra styrande dokument såsom Rikspolisens författningssamling FAP kap OSL Sekretess till skydd för enskild i verksamhet som syftar till att förebygga eller beivra brott, m.m. Införande av en punk som med innebörden att det inte kan antas att det innebär men (rakt skaderekvisit) för den misstänkte, då uppgiften handlar om att säkerställa att den misstänkte får information och erbjudande om medling med anledning av brott, och detta är ett erbjudande som är frivillig. 24

25 AVSAKNADEN AV EN NATIONELL SAMORDNING Som vi tidigare nämnt finns det ingen nationell samordning av medlingsverksamheterna i Sverige i dagsläget. När lagen om medling kom år 2002 var det Brottsförebyggande rådet (Brå) som var tillsatt att arbeta med frågan, vilket de gjorde under några år. När Brås uppdrag sedan tog slut 2008 fanns det ingen annan tillsyn för verksamheterna, enbart en lagtext. Varken Socialstyrelsen eller Inspektionen för Vård och Omsorg (IVO) har tillsyn för medling, förutom när någon skickar in en anmälan. Trots detta har vi på BFC ingen kännedom om att någon anmälan inkommit till IVO, även om var tredje kommun i Sverige inte erbjuder medling. Det finns inget krav på utbildning för medlare i medlingslagen. Det finns inte heller någon offentlig medlarutbildning för medling vid brott. Det finns dock flera privata aktörer som erbjuder utbildningar för medlare och lekmannamedlare. En nationell samordning skulle kunna se till att alla medlarutbildningar håller tillräckligt hög nivå och att de lär ut de kunskaper som krävs för att ha kompetens för att vara medlare. På så sätt kan medlingen kvalitetssäkras över hela landet. Redan i Socialstyrelsens rapport om medling från 2012 framkom det att det finns ett behov av en nationell samordning kring medling. Samordningen skulle kunna ansvara för kvalitetssäkring, utbildning, metodutveckling och tillsyn. Fram till idag, år 2018, har ännu ingen nationell samordning kommit till stånd gällande medling för unga lagöverträdare. Bristen på en nationell samordning av medlingsverksamheterna kan även ge ett rättssäkerhetsproblem. I samtal med jurist och forskare Linda Marklund framkommer det att Sverige kan behöva en nationell samordning för medling för kvalitetssäkring. Eventuellt skulle en nationell samordning av medling kunna lösa några av de problem som finns med medlingen idag. Det skulle innebära att det finns en nationell tillsyn av medlingsverksamheterna, och medlingen skulle även få mer tyngd. Det skulle finnas något att sätta emot polismyndigheten och åklagarkammaren, och det blir inte den kommunala medlingsverksamheten som ensam behöver arbeta för att få polisen att förstå vikten av att frågan om medling måste ställas. Sveriges situation med brist på nationell samordning går att jämföra med hur de arbetar med medling i Finland och Norge. I båda dessa länder finns det en större tydlighet i arbetet med medling. Det finns en nationell samordning och det finns krav på medlingsverksamheterna samt på kompetensen på de som utför medlingar. Polfors har i sitt examensarbete från år 2018 tagit fram ett förslag på en ny lagtext i en ny paragraf i Medlingslagen (2002:445): Ansvaret för medling med anledning av brott X ansvarar för samordning av medlingsverksamheterna på nationell nivå och ska ta de initiativ som krävs för att upprätthålla och främja medling. X ska följa och vidareutveckla medling. Inspirationen till lagförslaget är taget från Smittskyddslagen (2004:168) och X står för den myndighet som ska ha samordningsansvaret. Polfors lyfter även fler andra ändringar som skulle kunna göras i Medlingslagen för att det skulle kunna fungera bättre. Från BFC föreslår även vi en tydligare lagstiftning gällande medling, alternativt en tydligare ordning för och krav på vem som ska göra vad och med tillsyn över det ansvaret. Så som dagens system ser ut är det svårt att få till en rättssäker och rättvis gång för medling för alla det är aktuellt för. 25

26 Vi på BFC tror att en nationell samordning och tillsyn av medling behövs om medling ska finnas kvar som en rättighet för barn och unga. Både för att ge medlingen ett sammanhang och en tillsyn, men även för att visa att detta är något som Sverige vill arbeta med och på så sätt ge medling en tydligare plats i välfärdsarbetet när det gäller ungdomar och brott. Samma tankar och samma trend kring nationell samordning kan vi se hos SFM, Linda Marklund och Polfors. 26

27 KÄLLOR Litteratur, arbeten och rapporter Jacobsson, Wahlin och Andersson, Den svenska medlingsmodellen, till nytta för brottsoffret? Gleerups Utbildning AB, Malmö. Jacobsson och Wahlin, Medling vid brott; en enhetlig svensk modell? Umeå universitet. Lind och Wallin, Medling vid brott utbildningsmaterial för grundutbildning i Medling vid Brott. Stencil från Institutet för medlarutbildning i Sverige (IMSE). Merhi, Medling vid brott En integrativ litteraturstudie av effekter och upplevelser av metoden. C- uppsats, Örebro Universitet. Norman och Öhman, Medling och andra former av konflikthantering. Iutus förlag AB, Uppsala. Polfors, Brottsmedlingen på utdöende Gör om, gör rätt Är nationell samordning brottsmedlingens räddning? Umeå Universitet. Zehn, Howard, The little book of Restorative Justice. Good Books, New York, USA. Rapporter och riktlinjer Brottsförebyggande Rådet (BRÅ), Medling vid brott, en handbok. Ds 2014:14 Genomförande av brottsofferdirektiv, Justitiedepartementet Socialstyrelsen, Medling vid brott avseende unga lagöverträdare Uppföljning av hur kommunerna arbetar med medling samt analys av behovet av åtgärder för att stödja medlingsverksamheten. Rikspolisstyrelsens författningssamling, 2008, RPSFS 2008:5. Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om Polisens rutiner för medling med anledning av brott. Åklagarmyndigheten, 2013, RättsPM 2013:8. Medling vid ungdomsbrott Åklagarens roll. Internationella riktlinjer och lagar Europaparlamentets och Rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsutsatts rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF. Går att ladda ner här: Europarådets rekommendation, 1999, No. R (99) 19 om medling vid brottmål. Finsk Lagstiftning /1015. Lag om medling i brott och vissa tvister. United Nations Office on Drugs and Crime, Vienna, Handbook on Restorative Justice Programmes. Går att ladda ner här: Digitala källor, samtliga nedladdade den 17 oktober

28 YTTERLIGARE INFORMATION Förutom ovanstående litteratur och källor kan det vara intressant att läsa mer på dessa ställen, dels för att få en större förståelse av hur den svenska rättsprocessen kan upplevas, men också för att få information och inspiration kring medling och reparativ rättvisa. Konferens från 2014 om medling, anordnad av SKL och Svenskt forum för medling och konflikthantering: tsdagomungdomarochbrottsprevention.3405.html Brottsförebyggande Rådet, rapport 2002:18. Sju ungdomar om sin rättegång. Braithwaite, Restorative Justice and Responsive Regulation. Oxford University Press: Hemsida för en organisation som arbetar internationellt med reparativ rättvisa i bland annat fängelser. Här finns litteraturtips och berättelser från personer som deltagit i reparativ rättvisa: European Forum for Restorative Justice RAPPORTFÖRFATTARE Malin Hjalmarsson TACK TILL Linda Marklund 28

29 BROTTSFÖREBYGGANDE CENTRUM I VÄRMLAND SÄTERIVÄGEN KARLSTAD TEL E-POST INFO@BFCIV.SE 29