Om den konstnärliga forskningens utveckling i Sverige efter år 2000

Transkript

1 Efva Lilja, december 2012/reviderad februari 2013 Om den konstnärliga forskningens utveckling i Sverige efter år 2000 Jag tecknar här en bild av den konstnärliga forskningens utveckling i Sverige efter år 2000, satt i ett omvärldsperspektiv. Denna bild är subjektiv. Den grundas i personlig erfarenhet som konstnär, professor och rektor vid DOCH, Dans och Cirkushögskolan, med ett antal nationella och internationella uppdrag inom och för den konstnärliga forskningen. Efter ett stort antal år med utveckling av konstnärlig forskning inom och utom akademin, var 2000 det år då för första gången konstnärlig forskning omnämndes som forskning i en forskningsproposition, Vetenskapsrådet (VR) fick särskilda medel att fördela till området och en 2001 tillsattes en arbetsgrupp för konstnärlig forskning och konstnärligt utvecklingsarbete: KFoU. När VR senare utvärderade sin satsning på konstnärlig forskning under perioden kunde vi läsa att projekten karaktäriserats av relativt experimentella och ostrukturerade former och bitvis magra och splittrade resultat (sid.8-9). Genomgående fick projekten negativ kritik, samtidigt som utvärderarna konstaterar att det fanns markanta insikter och påtaglig potential (sid.8). I regeringens forsknings proposition från år 2000, säger man att: Genom samspelet mellan konst och vetenskap kan nya okonventionella metoder utvecklas för att nå ny kunskap inom alla vetenskapliga områden. Så länge konsten inte hade sin plats som kunskapsområde eller fullt utbyggd utbildningsprogression, var samverkan med vetenskapssamhället den enda möjligheten att komma åt resurser, miljö och sammanhang för forskningen. Självklart fanns (och finns) de konstnärer som hittade goda samverkanspartners och som ville (vill) verka i tvärvetenskapligt sammanhang. Konstnärer har alltid välkomnats av universiteten, men då i huvudsak som stödforskare eller i forskarutbildning på vetenskaplig grund. Alltför ofta upplevdes projekt som anpassade för att fungera i ett konstruerat sammanhang, precis som VR utredningen antydde. Ansökningar skrevs så som man trodde att de måste 1

2 skrivas och partner valdes utifrån vad man trodde måste väljas. Kanske var det en av förklaringarna till att många av VR:s projekt fick kritik för att de inte följt den ursprungliga projektbeskrivningen, inte dokumenterat eller återspeglat uppställda frågeställningar på angivet sätt? Livaktiga diskussioner i olika konstmiljöer, bland professionella såväl som bland andra engagerade, gav näring åt den i perioder intensiva, ibland brutala, debatten inom akademin. Situationen för konstnärlig forskning i Sverige var trots en stark utveckling - splittrad. Sedan 2010 har vi nu konstnärlig examen även för forskarutbildning och den konstnärliga forskningen är etablerad med fäste framförallt vid de högskolor och universitet som bedriver konstnärlig utbildning. Vad hände? Utvecklingsstrategiskt arbete En särskild arbetsgrupp för Konstnärlig Forskning och Utvecklingsarbete, KFoU verkade vid VR och sorterade under Ämnesrådet för humaniora och samhällsvetenskap. I den satt både konstnärligt och vetenskapligt meriterade. I mars 2007 genomförde VR:s Ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap drastiska förändringar gällande KFoU:s framtida villkor. Den särskilda arbetsgruppen avskaffades och ersattes av en beredningsgrupp. KFoU konkurrerade med övriga discipliner inom ämnesrådet efter kriterier som bestämdes av humanisterna. Detta innebar kraftigt inskränkta möjligheter för konstområdet. Jag bjöds in att föreläsa för beredningsgruppen 2007 och det var för mig en ganska chockerande upplevelse. Jag mötte forskare från vitt skilda vetenskapliga fält som utifrån helt andra kunskapsområden ansåg sig kompetenta att bedöma och värdera konstnärliga forskningsprojekt. I forskningspropositionen 2008 gav regeringen VR (mot dåvarande VR ledningens egna önskemål) i uppdrag att ansvara för den konstnärliga forskningen samt att allokera medel för en konstnärlig forskarskola. Allt detta skedde efter intensivt lobbyarbete, men främst på grund av det arbete forskande konstnärer presterat. Regeringen hade året innan bjudit in alla lärosäten med konstnärliga utbildningar på MA nivå för att diskutera behov och tankar kring områdets utvecklingsstrategier och visioner. Det var ett bra möte som tydligt redogjorde för brister i det system som tvingade konsten att inordna sig i modeller utformade för andra kunskapsfält. Vid mötet utsågs en arbetsgrupp bestående av undertecknad, Johannes Johansson (rektor Kungliga musikhögskolan, KMH), Anna Lindal (dekan vid konstnärliga fakulteten Göteborgs 2

3 universitet, GU) och Håkan Lundström (dekan Malmö högskola, Lunds universitet, LU). Vi ombads utveckla i text områdets behov av konstnärlig forskning, argumentationer etc. På vårt initiativ adjungerades Johan Widén (professor Kungliga konsthögskolan, KKH) till arbetsgruppen. Johan hade erfarenheter efter att under flera år arbetet i den tidigare KFoU gruppen vid VR. Ett antal möten arrangerades i den nationella gruppen för att diskutera önskemål och utformningen av den nationella forskarskolan. Jag minns inte längre i vilken ordning allt skedde men vi skrev och skrev, fick god respons och ombads också skriva fram förslag till en ny examensordning. Allt återfanns sedan i forskningsproppen! I hela denna utvecklingsprocess var det framför allt de konstnärliga högskolorna i Stockholm och de konstnärliga fakulteterna vid GU och LU som var drivande. De medel VR hade till konstnärlig forskning, ökade successivt även under denna dynamiska period fördelade VR 25 miljoner till området och den då helt nyinrättade (2009) Kommittén för konstnärlig forskning och konstnärligt utvecklingsarbete med Cecilia Roos, professor i dansinterpretation vid DOCH som ordförande, fick sin hemvist direkt under VR:s styrelse. Kommittén skrev fram en ämnesöversikt. Denna översikt är tämligen allmän och ger ganska vaga och generella beskrivningar. Idag? Det finns idag 37 statliga universitet och högskolor i Sverige (samt tre stiftelse- eller privata högskolor och 14 andra utbildningsanordnare som också får ge kandidatexamen). 13 av de 37 universiteten har konstnärliga utbildningar på master nivå och 12 av dessa samarbetar sedan 2010 i den nationella Konstnärliga forskarskolan med 24 doktorander anslutna. Den konstnärliga forskarskolan har LU som huvudman. Det är idag enbart tre lärosäten i landet som får utfärda konstnärlig doktorsexamen: GU, LU, och Borås högskola. Alla tre utfärdar också den vetenskapliga doktorsexamen för de konstnärer som går forskarutbildning i det gamla systemet. GU hade t.ex. 2012, 31 doktorander i den traditionell PhD utbildning och 7 i konstnärlig forskarutbildning varav 2 inom Konstnärliga forskarskolan. GU är utan jämförelse det universitet som har flest konstnärliga doktorander och mest erfarenhet av forskarutbildning inom området. DOCH har idag 5 doktorander i samverkansavtal med 3 lärosäten: LU (Konstnärliga forskarskolan), SU och KTH. Vår första disputation äger rum den 13 april 2013 (Cirkus). 3

4 En av orsakerna till avsaknaden av en nationell överblick av forskningen, av infrastruktur och finansiering, är också att den konstnärliga forskningen inte redovisas statistiskt. Vi sorteras fortfarande in under humaniora i de gemensamma databaser som åskådliggör forskningen. Högskoleverket, HSV (f.o.m. januari 2013 Universitetskansler ämbetet, UKÄ) ansvarar för den listning som görs av alla forskningsämnen. När jag 2010 deltog i en arbetsgrupp för forskningsämnesöversyn, utarbetade vi ett förslag till en förändring av listningen med syfte att synliggöra den konstnärliga forskningen inom olika konstområde. HSV ville inte ändra den nationella listningen men skrev fram ett förslag till OECD, som är den internationella instans som ger riktlinjer för Europas länders rapportering. Bristen på statistik ser även SUHF som problematiskt då inget universitet kan redovisa det som faktiskt pågår inom den konstnärliga forskningen. Ingen av de konstnärliga högskolorna i Stockholm har examensrätt för forskarutbildning. Det krävs enskilt större miljöer än de vi representerar. Detta är en av de primära anledningarna till varför DOCH nu samverkar med Operahögskolan (OH) och Stockholms dramatiska högskola (Stdh) för att bilda ett nytt lärosäte med fokus på den konstnärliga forskningens utveckling. I utvärderingen jag inledningsvis citerat står det: Det kan inte uteslutas att metodutvecklingen skulle ha nått helt andra och mer konstruktiva nivåer om villkoren i form av ett samarbete mellan en konstnärlig högskola och ett universitet strukits, alltså att den kunnat försiggå helt och hållet inom en konstnärlig institution och utifrån konstformens egna premisser. I många kollegier har villkoret om ett samarbete upplevts som en form av tvångsäktenskap eller förmyndarskap. När det fungerat som bäst praktiskt har det nog skett i en harmonisk rollfördelning mellan beställare och konsulter, där de senares input varit mer begränsad och haft karaktären av alibi eller bollplank (sid.106). På nationell nivå finns fortfarande ingen instans som samlar det konstnärliga forskningsfältet för att diskutera och formulera förutsättningar och omständigheter, för att leda debatt och utveckling på hög nivå av vad konstnärlig forskning kan vara, vilka metodproblem som uppstår, hur den länkar till professionerna, vad som skiljer den från det övriga forskarsamhället och dess diskussion osv. VR, som hittills ansetts vara den samlande instansen, har klart markerat att man inte är villigt att ta den positionen. En viktig insats som VR ändå står för, och som bidrar till en viss översikt, är den årliga publikation om konstnärlig forskning som man givit ut sedan Man skulle också kunna säga att en av intentionerna 4

5 med Konstnärliga forskarskolan var att den skulle vara den nationella noden, men så har det inte blivit. Ny forskningsplattform i Stockholm Med avsikt att stärka den konstnärliga forskningen och få examenstillstånd för forskarutbildning på konstnärlig grund i Stockholm, påbörjades 2011 ett samarbete mellan de sex konstnärliga högskolorna i Stockholm. Vi lämnade i augusti samma år ett förslag till Utbildningsdepartementet om stöd för en gemensam centrumbildning för den konstnärliga forskningen och forskarutbildning, i syfte att stärka forskningsmiljön och möjliggöra egna examenstillstånd för konstnärlig doktorsexamen. En stor del av all den konstnärliga forskning som bedrivs har de konstnärliga högskolorna i Stockholm som huvudman. Förslaget avfärdades som alltför vagt och vi ombads finna en starkare organisationsstruktur. Vi prövade med stiftelseformen men inte heller det var en möjlig väg. Då valde vi att påbörja en process för utvecklingen av ett nytt lärosäte och i januari 2012 lämnade fem av högskolorna, Konstfack (KF) undantaget, gemensamt in en begäran om en utredning. En utredning genomfördes under våren vid Utbildningsdepartementet med medverkan av DOCH, OH och StDH. Efter denna process ställde sig DOCH, OH samt StDH positiva till att gå samman och påbörja utvecklingen av ett nytt gemensamt konstnärligt lärosäte. Syftet med samgåendet är att främja utveckling och kvalitet i den konstnärliga forskningen genom att skapa en stark och långsiktigt livskraftig forskningsmiljö, att samla berörda spetsutbildningar i Stockholm kring forskarutbildning, att erbjuda professionerna, den högre utbildningen och forskningen en gemensam mötesplats kring utveckling och strategier inom den konstnärliga forskningen, att erbjuda goda resurser och kompetens för både nationella och internationella samarbeten och att skapa hållbara och långsiktiga förutsättningar för ett konstnärligt universitet i Stockholm. Vi ställde vissa villkor för samgåendet som att grundutbildningarna i de berörda skolorna förblir självständiga organisatoriska enheter, att dagens resurstilldelning vad gäller grundutbildningen i respektive skola blir oförändrad eller stärkt, att medel för den nya forskningsmiljön tilldelas som anslag i regleringsbrev för det nya lärosätet och att dessa medel uppgår till i storleksordningen 50 miljoner. Vi krävde också att regeringen tydligt aviserar att ambitionen är att det nya lärosätet ska få generellt examenstillstånd för konstnärlig 5

6 doktorsexamen och att företrädare för respektive skola ingår i den tänkta organisationskommittén. I årets forsknings- och budgetproposition tillgodosågs dessa krav med undantaget att vi fick 40 miljoner istället för 50. Av dessa ska 26 gå till forskningen. Efter att ha räknat igenom vår modell ansåg vi att summan var tillräcklig för en start med utgångspunkt i tre lärosäten. Utbildnings- och forskningsministern har tydligt aviserat att ambitionen är att lägga grunden för ett nytt konstnärligt universitet i Stockholm. Samtidigt ökades forskningsanslagen till GU, LU och Borås högskola. Efter ett så framgångsrikt decennium i Sverige, måste vi fråga oss vad som hänt internationellt under samma period. Artistic research, Arts-based research, Practice based research, Research in the arts, Artistic development work Några exempel från Europa Att arbeta med konstnärlig forskning och dess utveckling, kräver en medvetenhet om den internationella kontexten. Alla länder har olika lagar, förordningar, kulturer och konventioner när det gäller både konstnärliga verksamheter, konstpolitik, konstnärlig utbildning och forskning. Vi i Sverige, Norge och Finland är här särskilt privilegierade. I Sverige har vi en helt unik lagstiftning med en högskolelag som säger att all utbildning och forskning ska ske på konstnärlig eller vetenskaplig grund. Från och med i år kommer verksamhet som i högskolelagen och högskoleförordningen benämns konstnärligt utvecklingsarbete omfattas av begreppen konstnärlig forskning och utvecklingsarbete, vilket ytterligare jämställer vårt område med vetenskapens. Vi har en fullt utbyggd utbildningsprogression, med BA, MA och PhD på konstnärlig grund. Vi har gratis utbildning (undantaget studenter från länder utanför EU), avlönar doktorander och har särskild finansiering av konstnärlig forskning. Vi kan anta studenter i audition, tillsätta lärare, professorer, handledare och examinatorer på konstnärlig meritering. Helt fantastiskt! Det ger oss möjligheter som konstnärer i många andra länder inte kommer i närheten av. Ur Vetenskapsrådets utvärdering 2005: Men sist och slutligen handlar det också om en respekt för konstområdena och att det är nödvändigt att de integreras och jämställs med andra vetenskapsområden i utvecklingen av dagens kunskapssamhälle (sid.117). 6

7 Allt fler konstnärer intresserar sig för forskningen. Den allt starkare kommersialiseringen gör att fler söker alternativa möjligheter till fördjupning, både i det egna arbetet och i relation till andras och man arbetar med självklarhet i en internationell kontext. Man närmar sig forskningen för nya sätt att utveckla både kunskap, produktions- och presentationsformer. Man gör det för att möjliggöra integrering av nya organisations- och arbetsformer men också för finansieringen. Även marknadsaktörerna tar för sig och t.ex. museer (Tate Modern, Moderna museet, MACBA m.fl), gallerier, teatrar osv blir huvudmän för forskningen, utanför akademin. Nya konstnärsdrivna forum uppstår. PAF, BUDA, Pro-Arte, Weld, Dancelab/The Cloud, SAR, BadCo, ReScen, A-pass Men också enskilda konstnärskap speglar detta intresse. Ta konstnärer som Emio Greco, Jan Fabre, William Forsythe m.fl som startat egna forskningslab, Wim Vandekeybus startar research program precis som DV8. Titta på nyskapande konstnärer och deras hemsidor. På många av dessa finns nu rubriken: Forskning. I samtal, i artiklar talar idag allt fler konstnärer om sitt arbete i relation, inte bara till utforskande processer utan till forskning. Ta exempelvis DN artikeln 28 november 2012 om Chèrie på Dramaten där Hamadi Khemiri talar om sitt arbete som forskning. Allt detta ställer helt nya krav på den högre konstnärliga utbildningen och den konstnärliga forskningen. Situationen i några Europeiska länder: Norge 2003 startade programmet Fellowship in the Arts. Det är ett treårigt program motsvarande konstnärlig forskarutbildning. Stipendiaterna får ingen formell examen men ges diplom. Idag finns ca 45 stipendiater i programmet som är nationellt och tvärkonstnärligt. Doktoranderna är anställda vid respektive högskola under liknande former som den svenska Konstnärliga forskarskolan. Den stora skillnaden är tiden (tre år istället för fyra) och terminologin. I Norge tog man beslutet att inte använda den terminologi som används inom vetenskapsområden. Därav stipendiater istället för doktorander, konstnärligt utvecklingsarbete istället för forskning osv. Avhandlingen är ett dokumenterat och reflekterat konstnärligt verk. Inget krav på skriven text. Sedan 2012 finns också särskilda medel för konstnärligt utvecklingsarbete för senior forskning. Dessa medel fördelas av en fristående kommitté. Just nu är det samma kommitté som ansvarar för stipendiatprogrammet. 7

8 Norge och Sverige har haft en ganska likartad utveckling även om vi har varit tidigare i många av de reformer som givit konstnärer en reell möjlighet att forska i sin konst. Finland TEAK (teaterhögskolan), Bildkonstakademien och Sibeliusakademien gick samman januari 2013 och bildar Konstuniversitetet i Helsingfors. Aalto-universitetet inledde sin verksamhet i januari 2010 och är ett nytt multidisciplinärt universitet som utgörs av Handelshögskolan, Konstindustriella högskolan (omfattar även media, scenografi och film) och de fyra högskolorna inom teknikområdet som bildades av de f.d. fakulteterna vid Tekniska högskolan: Högskolan för ingenjörsvetenskaper, Högskolan för kemiteknik, Högskolan för teknikvetenskaper, och Högskolan för elektroteknik. Konstnärlig forskarutbildning har funnits i Finland sedan 1990-talet men i sin nuvarande form sedan 2003 och är fyraårig. Doktoranderna antas utan finansiering och är endast i ett fåtal fall anställda. De måste hitta sin egen finansiering via privata fonder, stiftelser etc. Hittills har den finska examensformen varit övervägande teoretisk men vissa inriktningar har lyckats utveckla ett allt större utrymme och förtroende för den konstnärliga praktiken. Detta gäller särskilt TEAK och Konstakademien. Belgien I Belgien har de högre konstnärliga utbildningarna inte universitetsstatus men de samarbetar ofta med universitet för att kunna examinera på forskarutbildningsnivå. Inom musikområdet har Orpheus institutet en un ik osition. Man bedriver en internationell forskarutbildning och har ett postdok program: ORCIM. Tillsammans med forskningskoordinatorerna vid the Flemish Conservatories (Royal Conservatory of Antwerp, Royal Conservatory of Brussels, Royal Conservatory of Ghent) samt Lemmensinstituut skapat en plattform som organiserar den konstnärliga forskningen och forskarutbildningen. Hogeschool Sint-Lukas i Bryssel har vad man kallar en master-after-master och ett forskningsprogram under namnet Transmedia. I the Wallonian Community, samarbetar fyra universitet och akademier ett gemensamt forskarutbildningsprogram: Art et Sciences de l'art. De tre konstnärliga utbildningsinstitutionerna i den franskspråkiga delen, the Conservatory, La Cambre and the INSAS har gemensamt skapat plattformen ARTes. Ingen examen ges på konstnärlig grund. 8

9 Inom den seniora forskningen kan man nog påstå att musik kommit längst. Orpheus institutet utmärker sig där framför andra. Inga examina ges på konstnärlig grund. F.o.m finns en särskild kommitté för konstnärlig forskning kallad Cult2 vid NFWO/FNRS (forskningsfinansierings fond). Kommittén bereder forskningsansökningar inom området. Frankrike 2011 initierade 13 utbildnings- och forskningsinstitutioner i Paris (bl.a. ENSBA, ENSAD, CNSMD, CNSAD): Paris Sciences et Lettres (PSL), som en gemensam forskarutbildning. PSL ger PhD programmet Science Art Création Récherche (SACRe). Samma år startade the National Conservatoire of Lyon, 3LA Doctoral School i samarbete med Universités Lyon 2 och Jean Monnet - St. Étienne. The École Supérieure de Design de Nantes Atlantique har två doktorander i samarbete med näringslivet. Vid IRCAM (ett musik lab för professionella tonsättare och musiker i Paris), finns 27 doktorander som får sin PhD utfärdad av Université Paris VI. Det mesta i Frankrike som rubriceras som konstnärlig forskning och forskarutbildning, kan hänföras till humaniora och forskning om konst. Undantaget är de fristående forum som drivs med inriktning på professionella (som t.ex. IRCAM) men även de producerar en till största delen teoretisk avhandling. Fria medel för konstnärlig forskning som i svenska systemet finns inte. De konstnärliga utbildningarna är i huvudsak diplomutbildningar och ger inte universitetsexamina om inte institutionerna har samarbetsavtal (ex CCN Montpellier som kan ge MA examen i samarbete med tekniskt universitet). England Konstnärlig forskning bedrivs till största delen vid de konstnärliga fakulteterna vid universiteten. Två konstnärliga utbildningsinstitutioner har universitetsstatus: University of the Arts London and the University for the Creative Arts. The Royal College of Art är en vad som kallas an independent postgraduate institution. Här kostar det att studera på forskarutbildningsnivå (2011 ca GBP 5000 om året). Utbildningarna är oftast treåriga och de flesta studerar på deltid. Det krävs alltid en teoretisk del i avhandlingen. I början av 90-talet etablerades den konstnärliga forskningen och forskarutbildningen. En doktorsexamen är oftast en förutsättning för en anställning som lärare inom universitetssektorn och ett krav för att kunna söka forskningsmedel. De flesta som doktorerar 9

10 satsar på en akademisk karriär. Det är en av anledningarna till att den konstnärliga forskningen setts av så stor misstro bland olika konstnärsgrupper. Det engelska systemet har fostrat en stark akademisering av konsten och fungerat avskräckande för många verksamma konstnärer som utifrån den engelska modellen etablerat begreppet B-konstnärer (de som inte klarar sig på marknaden kan ju alltid hänvisas till akademien). Mycket av den konstnärliga forskningen är teoretisk, huvuddelen är forskning om och för, men det finns lysande undantag och mer experimentella modeller. Ett är ReScen under Middlesex University, ett tvärkonstnärligt konstnärsdrivet forskningscenter publicerade UK Council for Graduate Education en rapport som hette: Research Training in the Creative and Performing Arts and Design. Rapporten gav förslag till utveckling och uppbyggnad av konstnärliga forskarutbildningar. Tyskland I Tyskland finns ingen konstnärlig examen på forskarutbildningsnivå. Konstnärer välkomnas inom den traditionella Phd formen vid ett flertal universitet. De som är mest radikala i utvecklingen av metodiker och presentationsformer är HfG Offenbach, HBK Braunschweig, HBK Hamburg, Academy of Media Arts Cologne, and the University of the Arts Berlin (UDK). UDK inrättade 2008 en forskarutbildning som man kallar Graduate school. Samtliga är dock till övervägande del teoretiska. Det finns inga offentliga medel allokerade till konstnärlig forskning. Några av konsthögskolorna har examensrätt för forskarutbildning (inte på konstnärlig grund): HfG Offenbach, HBK Braunschweig, HBK Hamburg, Academy of Media Arts Cologne och the University of the Arts Berlin. University of the Arts Berlin har också en omfattande forskning i filosofi och humaniora med inriktning på konst. Konstnärlig forskarutbildning (praktikbaserad men på vetenskaplig grund med stark teoretisk inriktning, finns också i Köln (Artefakten sedan 2004), Hamburg (Offenbach 2009). HfG Karlsruhe samarbetar med ZKM (Centre for Culture and Media) i forskning om mediakonst och teknologi. Merz Academy i Stuttgart har forskningsprojekt tillsammans med Academy of Fine Arts Vienna för att nämna några exempel. Österrike 10

11 De sex största konstnärliga utbildningsinstitutionerna har universitetsstatus sedan Dessa har framför allt forskning inom filosofi och humaniora. Sedan 2009 finns en examen för en treårig konstnärlig forskarutbildning kallad Dr. Artium degree, avsedd för konstnärer med väl etablerad konstnärlig praktik. Först att implementera denna examen var University of Arts in Graz startade Academy of Fine Arts Vienna och University of Art & Design Linz sina forskarutbildningar. Avgift utgår endast för studenter utanför EU. Vetenskapsrådet (FWF) har ett av Europas radikalaste program för konstnärlig forskning kallat PEEK (Programm zur Entwicklung und Erschliessung der Künste). Medel kan sökas av verksamma konstnärer som kan påvisa en infrastruktur för sin forskning/anknytning till högre utbildningsinstitution publicerade FWF en rapport: Empfehlung zur Entwicklung der Kunstuniversitäten in Österreich, som bl.a. slog fast att konstnärlig forskarutbildning är nödvändig för att behålla och utveckla konstnärlig kompetens. Rumänien Sex konstnärliga utbildningsinstitutioner har universitetsstatus: National University of Art, National University of Music, University of Art and Design Cluj-Napoca, Caragiale Academy (theatre & film), Ion Mincu University (architecture), University of Arts Iasi. Övriga utbildningar ligger vid konstnärliga fakulteter inom större universitet. Mer än 100 PhDs har examinerat inom visual arts and fine/applied arts vid National University of Art (UNAB, Bucharest) sedan programmet infördes Det finns också forskarutbildning vid University of Art and Design Cluj-Napoca and National University of Music. I musik skiljer man på vetenskaplig Phd och en doktorsexamen DMA. Alla program kräver en MA examen. Både MA och Phd är i huvudsak teoretiska och examineras på vetenskaplig grund. Doktorander har en lön på ca 300 Euro/månad. Konstnärlig forskning i vår mening har man inte. Exemplen kan bli hur många som helst (EU har 27 medlemsländer) och då har jag inte ens berört andra världsdelar Olika konstarter, olika kulturer, härs och tvärs 11

12 Det är viktigt att värna olika arbetsformer, organisatoriska lösningar och olika huvudmannaskap för forskning. Den konstnärliga forskningen strävar efter en bred definition, som inte utesluter utan snarare innefattar, men där konstnärlig kvalité väger tyngre än traditionell akademisk kvalité, en definition som inte tar stöd av, söker legitimitet genom, eller jämför sig med den redan etablerade vetenskapliga forskningen. Då gäller det för oss att uttrycka vad vi menar med kvalitet. Vetenskapssamhället mäter kvalitet genom flera parametrar som t.ex. andelen extern finansiering och personal (antal disputerade lärare, professorer) m.m. men framförallt genom antal publicerade artiklar i rankade vetenskapliga tidskrifter. Forskningsresultat tillgängliggörs främst genom publicering. I den samtidskonst som DOCH:s utbildningsområden omfattar kan andelen extern finansiering (samproducenter blir en del av vår externa finansiering istället för vetenskapsområdets stiftelser, fonder och traditionell näringslivssponsring, vi omdefinierar näringslivsbegreppet till att omfatta även vårt näringsliv, dvs. våra producerande och distribuerande marknadsaktörer) konstnärligt meriterad personal/konstnärliga professurer (även vetenskapligt meriterad personal), vara relevanta kvalitetskriterier men det krävs andra mätinstrument för den offentliga presentationen och tillgängliggörandet. Inom konsten kan inte en teoretisk representation utgöra den kvalitativa värderingen. Istället kan man använda viktiga internationella konstfora av skilda slag beroende på vilket område och ämne som forskningen representerar samt de idag utvecklade peergranskade publikationsfora vi har för just konstnärlig forskning, exempelvis JAR, Journal for Artistic Research, ARA och In Formation. Olika konstnärliga genrer har olika fora för sin representation och olika möjligheter för presentation. Det behövs fler! Exempel på är relevanta kvalitetskriterier för t.ex. koreografi kan vara (jag citerar ur min artikel för InFormation: What s Good in Art? 2012): Finns det en egenart, ett personligt förhållningssätt/uttryck i eller genom den konstnärliga praktiken? Kan jag/publiken se koreografins avsikt och motiv? Finns det en kontextuell diskussion eller positionsbestämning? Finns där en utveckling i och av berättandet i tid, rum och form? Hur används det intermediala i ljud, musik, ljus, bild etc? Har verket/arbetet relevans i förhållande till sin samtida diskurs? Hur relaterar detta till andra koreografiska praktiker? Finns där en utveckling av etablerade koder, kontextuella sammanhang (socialt, politiskt, kulturellt)? 12

13 För att kunna svara på frågor som dessa krävs kunskap i och om koreografi, konstnärlig process och produktion utifrån både erfarenhet och engagemang i koreografifältet. Alla konstnärer har inte det intresse eller den kunskap som krävs för detta. Kunskap i konst är dels det jag som konstnär måste veta för att kunna göra det jag vill åstadkomma, uttrycka min idé och kommunicera denna med en omvärld. Men det är också det jag får av själva konstupplevelsen, en utvecklad kommunikativ förmåga, information om världen ur ett annat perspektiv än det vardagliga, en medvetandegjord reflektion och ett synliggörande av betydelsen i den subjektiva upplevelsen/tolkningen. Säkert kan man här lägga till fler argument, fler kriterier och åsikter om t.ex. relevans. De konstnärliga högskolorna i Stockholm samarbetar med andra högskolor och universitet, med olika konstfora nationellt och internationellt. Tillsammans engagerar vi oss för att påverka t.ex. Högskoleverkets utvärderingssystem. Men ingenting av detta är tillräckligt. Helt avgörande är engagemanget bland de professionella konstnärer, som utifrån en väl etablerad konstnärlig verksamhet vill ägna sig åt forskning. Vi behöver en stark interaktion mellan konstnärlig process, produktion, forskning och utbildning. Själv läser jag ett femtiotal ansökningar om forskningsbidrag varje år, framförallt inom PEEK. Våra olika konstområden har helt olika traditioner och kulturer också när det gäller forskningsfrågor. Vi tänker, gör och uttrycker oss olika. Det ställer stora krav på tvärkonstnärliga forskningsmiljöer. Samarbetsformer, organisationer och nätverk Ur konstnärens perspektiv, har de konstnärsdrivna forum som öppnar sig för den konstnärliga forskningens olika arbets- och presentationsformer, otroligt stor betydelse. Att konstnärer möts, diskuterar och kritiskt reflekterar varandras pågående och/eller avslutade processer bidrar starkt till en utveckling av de olika konstområdenas relation och betydelse i och för samhällsutvecklingen. Det betyder mycket för konstens roll i vår kultur. Stor betydelse har också det Europeiska samarbetet mellan utbildnings och forskningsinstitutioner. Mycket sker inom ELIA (European League of Institutes in the Arts), SHARE (Step-Change for Higher Artistic research Education), SAR (Society for Artistic 13

14 research), AEC (Association Europeenne des Conservatories), EPARM (European Platform for Artistic Research in Music), NOFOD (Nordic Forum for Dance Research), FEDEC (European Federation of Professional Circus Schools), HorsLesMurs (le centre national de resources des arts de la rue et des arts du cirque), PAF (Performing Arts Forum, CCN (Centre Choregraphique National Montpellier), BUDA Kortrijk, NordKor (Nordiskt Koreografinätverk), NORTEA (Network for Theatre Academies), SDSH (Society for Dance History Scholars), CORD (Congress on Research in Dance) m.fl. Av stor betydelse är också de peer /kollegialt granskade publikationsfora för konstnärlig forskning som vuxit fram de senaste åren: JAR (Journal for Artistic Research), ARA (Artistic research publication) och In Formation (Nordic journal of artistic research). Konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet planerar för utvecklingen av ytterligare en peergranskad nätpublikation. Även Dance Research Journal som i huvudsak publicerar vetenskapliga artiklar, har stor betydelse som peergranskad tidskrift. I Europa är fortfarande den mesta forskning som rubriceras Artistic research, forskning om och för konst inte i. Fortfarande finns en brist på tilltro till det egna fältets kunskapsbildning, metoder och teori. Fortfarande krävs i de flesta länder ett vetenskapligt sammanhang även för konstnären som forskare. Fortfarande dominerar designfältet som lättas förstås som nyttigt. Mycket konstnärlig verksamhet kan betecknas som ifrågasättande, provocerande genom att kräva nytänkande och ett omprövande av det vedertagna. Många konstnärer betecknar sitt arbete med ord som göra motstånd eller som Ann-Sofie Sidén sa på VR:s konferens om konstnärlig forskning 30 november 2012: mitt arbete är en motståndsrörelse. Det konstnärliga forskningsfältet måste släppa in även de oresonliga, de nördiga, de som inte alltid kombinerar sin konstnärliga gärning med pedagogisk skicklighet. Vi behöver alla sorter. Vi behöver mångfald. Framförallt behöver vi de dynamiska, starka konstnärskap som hittills haft ett visst avstånd till akademin. Att forska passar endast ett fåtal konstnärer. Den konstnärliga forskningen är en av många olika möjligheter att ta sig vidare. Tillsammans måste vi hjälpas åt att visa på möjligheter, att utveckla utbildningarnas relation till forskningen och vise versa. Vi får hjälpas åt att tipsa om intressanta forskningsprojekt och forskningsfora som vi kan inspireras av, lära av, kanske samarbeta med. Jag fick nyligen 14

15 ett mail från rektor på OH som tipsade om EMPAC i New York. Säkert har också ni referenser utanför de forum jag själv nämnt. Vi har en spännande process framför oss i byggandet av det som förhoppningsvis inom en snar framtid ska bli ett nytt konstnärligt universitet i Stockholm. Vi gör det med övertygelsen om att våra olika konstområden gynnas av att fler konstnärer får möjlighet att forska och bidra till utvecklingen av både utbildning, forskning och konsten i egen representativitet! Efva Lilja En lista över litteratur on konstnärlig forskning samt lista över konferenser inom området kan man t.ex. finna i boken The Conflict of the Faculties sid (Henk Borgdorff, Leiden University Press 2012). Sedan 1978 har staten tilldelat särskilda KU-medel för konstnärligt utvecklingsarbete (den benämning som då användes för konstnärlig forskning) till konstnärliga högskolor och universitet med konstnärliga utbildningar. Vid DOCH anställdes den första konstnärliga professorn (professor i koreografi) 1993, första konstnärliga forskningsprojektet som fick finansiering från Vetenskapsrådet 2001, våra första doktorander anställdes 2008, första disputation Samtliga projekt, professorer och doktorander presenteras på Adresser till olika omnämnda forum Organisationer och nätverk: (SAR) Konstnärlig forskarutbildnings och forskningsinstitutioner:

16 Konstnärsdrivna fora som också arbetar med forskning: (CCN) (Tanz Society)

17 Forskningsfinansiärer konstnärlig forskning: Peergranskade publikationer: