Utredning av naturvärden. på fastigheten Partille 2:14

Transkript

1

2 Ann Bertilsson, Jonas Örnborg & Tove Lawenius Rapport 2019:244 Framsida: Planerat område för bostäder Ansvarig handläggare: Ann Bertilsson Fältarbete: Ann Bertilsson GIS- arbete: Tove Lawenius Sammanställning och rapportskrivning: Ann Bertilsson & Jonas Örnborg Foto: Jonas Örnborg (upphovsrätt Örnborg Kyrkander) Rapportgranskning: Jonas Örnborg Uppdragsgivare: Partille kommun Uppdragsgivarens ombud: Karin Lindblad Johansson 2

3 Sammanfattning För att möjliggöra nya bostäder i ett flerbostadshus har Partille kommun föreslagit att ändra detaljplanen för fastigheten Partille 2:14. Då planerat arbete innebär pålning i marken samt ytterligare belysning i området har Länsstyrelsen önskat förtydligande i hur detta eventuellt kan tänkas påverka närmiljön, framförallt Säveån som omfattas av Natura 2000 och riksintresse för naturvård. Örnborg Kyrkander Biologi och Miljö AB har därför fått i uppdrag att göra en samlad bedömning av hur Säveålaxen, fåglar och fladdermöss påverkas av planerade åtgärder i området. Förslag på lämpliga åtgärder för att undvika negativ påverkan av naturvärden i området med avseende på byggnaden som ett fysiskt hinder, ljusregim och buller ska redovisas. Arbetet baseras på litteraturstudier och utdrag från Artportalen och elfiskeregistret (SERS, 2019)samt ett fältbesök som genomfördes den 10 april Aktuellt område för planerad byggnation är redan idag starkt urbaniserat och påverkat av mänskliga aktiviteter. På grund av detta innehar området idag generellt låga biologiska värden. De värden som finns i området är knutna till Säveån och dess tillhörande kantzon norr om aktuellt område. Kantzonen är dock sedan tidigare kraftigt påverkad av erosionsskydd, byggnationer och exploateringar. Det finns inga kända påtagliga negativa konsekvenser på Säveålaxen av beskuggning orsakad av planerad bebyggelse. Det är dock känt att Säveålaxen och övrig fauna gynnas av ökad beskuggning från träd och annan vegetation i kantzonen. Säveålaxen, fladdermöss och fåglar finns framförallt i och intill Säveån i området och kan påverkas negativt av ljusföroreningar. En åtgärd är därför att förbättra kantzonen längs Säveån med buskar och träd vilket gynnar beskuggningen och fungerar som barriär mot ljusföroreningar. Riskerna med planerade åtgärder med pålning i området är framförallt lågfrekventa ljud som orsakar stress och påverkar laxens beteendemönster negativt. Detta gäller framförallt beteendet att vandra i vattendraget. Vibrationer som orsakar lågfrekventa ljud bör i möjligaste mån minimeras, exempelvis genom tryckning. Åtgärder som orsakar lågfrekventa ljud i området bör genomföras dagtid och bör inte ske under perioden april-november som är en känslig period i Säveålaxens livscykel. Inom aktuellt område bedöms inte fladdermöss och fåglar påverkas påtagligt av planerad bebyggelse som ett fysiskt hinder. Genomskinliga hörn på de inglasade loftgångarna av planerat bostadshus bör dock undvikas samt spegelreflexglas för att undvika att fåglar ska kollidera med byggnaden. En åtgärd kan också vara att markera glasrutorna på byggnaden om det skulle visa sig vara nödvändigt för att undvika kollisioner av fåglar. 3

4 Innehållsförteckning Inledning... 5 Metod... 5 Bakgrund och lokalisering... 6 Samråd med länsstyrelsen... 7 Resultat... 7 Lax (Salmo salar)... 7 Beskuggning... 7 Belysning... 8 Ljud och vibrationer... 9 Fladdermöss Belysning Fysiska hinder Fåglar Belysning fysiska hinder Diskussion Beskuggning och belysning Ljud och vibrationer Fysiska hinder Referenser

5 Inledning För att möjliggöra nya bostäder i ett flerbostadshus har Partille kommun föreslagit att ändra detaljplanen för fastigheten Partille 2:14 (figur 1). Då planerat arbete innebär pålning i marken samt ytterligare belysning i området har Länsstyrelsen önskat förtydligande i hur detta påverkar närmiljön, framförallt Säveån som omfattas av Natura 2000 och riksintresse för naturvård. Örnborg Kyrkander Biologi & Miljö AB har därför fått i uppdrag att göra en samlad bedömning av hur förändrad beskuggning, belysning och buller vid byggnation kan komma att påverka Säveålaxen. En bedömning av konsekvenser av eventuell ökad belysning mot Säveån och konsekvenser av att byggnaden kommer att utgöra ett fysiskt hinder för skyddade arter i området ska även göras, främst med avseende på fåglar och fladdermöss. Förslag på lämpliga åtgärder för att undvika påverkan av naturvärden i området med avseende på ljusregim och buller ska redovisas. Metod Ett utdrag av fåglar och fladdermöss har gjorts i Artportalen för närområdet. Även ett utdrag i elfiskeregistret (SERS, 2019) har gjorts för lax i området. Fältbesök har genomförts den 10 april 2019 i syfte att utröna eventuell påverkan på Säveålaxen, fåglar samt fladdermöss i samband med planerad ändring av detaljplanen för Partille 2:14. 5

6 Bakgrund och lokalisering Fastigheten Partille 2:14 ligger inne i tätorten på adressen Gamla Kronvägen 68 bredvid Partille gymnasium. Ett flerbostadshus planeras på fastigheten inom blåmarkerad ruta i figur 1. Figur 1. Den blå rutan markerar planerat område för utbyggnad och är under utredning (Partille kommun). Partille 2:14 ligger inom ett riksintresse för naturvård (3 kap Miljöbalken), NRO Säveån, Nääs, Öjared, Aspen. Riksintresset består bland annat av värden kopplade till säveån som rinner strax norr om fastigheten. Säveån norr om fastigheten är också ett Natura 2000-område (Säveån, nedre delen SE ). Säveån utgör lek- och uppväxtområde för lax och havsöring. I Säveån finns en genetiskt och värdefull laxstam, s.k. Säveålaxen. Säveån är därför utpekad som värdefullt vatten för fisk och natur samt som särskilt värdefullt vatten för fisk. Syftet med Natura 2000-området är att bibehålla eller återskapa gynnsam bevarandestatus för de naturtyper och arter som omfattas av EU:s fågeldirektiv eller art- och habitatdirektiv. De naturtyper som berörs på aktuell vattendragssträcka norr om Partille 2:14 är Lax (Salmo salar), Stensimpa (Cottus gobio) och Större vattendrag. Säveån omfattas även av strandskydd som är upphävd i området för aktuell detaljplan. 6

7 Samråd med länsstyrelsen Partille kommun har haft ett samråd med länsstyrelsen angående förslaget på ändring av detaljplanen för Partille 2:14 m.fl. där länsstyrelsen har lämnat ett yttrande den 23 november 2018 (dnr ). Följande synpunkter från länsstyrelsens yttrande berör aktuell utredning: Av planbeskrivningen framgår att föreslagen byggnad ska grundläggas med pålning. Vid pålning uppstår buller, som på grund av leran i marken har goda förutsättningar för att spridas till Säveån. Buller i vatten kan utgöra en störning för vattenlevande organismer, bland annat Säveålax. Planbeskrivningen bör innehålla en redogörelse för omfattningen av störningen, risk för att detta uppstår och hur detta ska minimeras i genomförandeskedet. En bedömning av konsekvenser för skyddade arter främst fåglar och fladdermöss behöver göras. I bedömningen behöver konsekvenser av eventuell ökad belysning mot Säveåns beaktas samt konsekvenser av att byggnaden kommer att utgöra ett fysiskt hinder för fåglar och fladdermöss. Om byggnaden medför förändrad belysning och beskuggning i Säveån behövs en kvalificerad bedömning om det påverkar laxen. Resultat Lax (Salmo salar) Lax finns inrapporterad i elfiskeregistret (SERS) 2017, 1,5 km uppströms aktuellt område. Säveålaxen förväntas även förekomma inom aktuellt område även om aktuell del av Säveån knappast hyser några lekbottnar för arten. Säveån utgör lek- och uppväxtområde för Säveålax som är en genetiskt värdefull och unik laxstam. Säveålaxen är skyddad i EU:s art och habitatdirektiv och omfattas även i aktuellt område av flera olika områdesskydd (se vidare under rubriken Bakgrundsinformation ). BESKUGGNING Beskuggning är i många fall positivt för fisk i vattendrag och träd och buskar i strandzonen Figur 2. Kantzonen längs med Säveån norr om planerad bebyggelse. Vegetationen i idag är relativt gles och påverkad av genomförda erosionsåtgärder. 7

8 längs vattendrag är därför viktigt. Beskuggning dämpar temperaturväxlingar i vattnet sommartid vilket är viktigt för många insekter men även fisk samt att beskuggning kan förhindra igenväxning. Beskuggningen har dock störst betydelse för mindre vattendrag. Men förutom beskuggning har träd och buskar i strandzonen en viktig roll för den biologiska mångfalden, markkemiska processer och stabiliteten i strandkanten. Träd och vegetation i kantzonen förhindrar även slamtransporter och bidrar med död ved i vattendraget. I bevarandeplanen för N2000 Säveån anges att det är av stor vikt med ekologiska funktionella kantzoner längs med Säveån. Vid fältbesöket noterades att viss nyplantering av buskar och träd gjorts i kantzonen i samband med genomförda ersosionsåtgärder, dock är befintlig kantzon tämligen gles och trädfattig. Enligt den solstudie som genomförts av kommunen från planerad bebyggelse kan beskuggning av Säveån till viss del ske från planerad bebyggelse under vintersolstånd. Några studier på hur beskuggning från byggnader kan påverka den biologiska mångfalden i vattendrag har dock inte hittats till denna studie men effekten av den tillkommande marginella beskuggningen som den nytillkomna planerade byggnaden tillför bedöms som försumbar och den kommer även avta i takt med att kantzonen tillåts utvecklas med fler och större träd. Åtgärder Det är av stor vikt att kantzonen lämnas relativt orörd för att släppa upp vegetationen och undvika röjning då den är av positiv betydelse för Säveålaxen och övrig fauna i Säveån. BELYSNING Fiskar är generellt känsliga för ljus. Benfiskars ögon består av tappar och stavar där tapparna reagerar på starkt ljus och stavarna på låga ljusstyrkor precis som hos människan. Fiskarnas viktiga beteenden som födosök, stim och vandring är beroende av ljusintensiteten. Fiskar kan reagera på belysning på två olika sätt, de kan reagera på själva ljuset men också på effekten av ljuset. Reaktionerna på belysning varierar beroende på fiskart och flera olika faktorer. Fiskar reagerar starkare för vissa våglängder, fiskar i vattendrag reagerar främst mot rött och gult ljus eftersom dessa är vanligare i den typen av miljö. Forskning visar att fisk kan bli desorienterade av både direkta och indirekta ljusföroreningar vilket på sikt kan medföra en ökad dödlighet och försämrad kondition hos fisken (Longcore and Rich, 2013). Det är väl känt hur ljus påverkar fiskars beteende men hur den biologiska klockan och andra biologiska funktioner påverkas behöver dock undersökas mer (Jakobi, 2011). Snabba förändringar av ljusintensitet påverkar fisken Onaturliga och snabba förändringar av ljuset i omgivningen kan störa fiskens normala beteendemönster. Ljuset bidrar också till att predatorer lättare upptäcker exempelvis smolt. Detta kan resultera i en ökad mortalitet (Longcore and Rich, 2013). Exempelvis finns en studie som visar att vägbelysning påverkar och stör spridningen av laxyngel vilket har en negativ påverkan på fiskens välmående och överlevnad (Bui et al., 2013; Riley et al., 2015, 2013). 8

9 Ljus påverkar fiskens mörkeranpassade beteenden Ljusföroreningar kan orsaka förlorade möjligheter för laxen till mörkeranpassade beteenden som födosökande och migrerande. Ljusföroreningar kan fördröja eller stoppa vandring av fisk. Lax vandrar ofta på natten och ljusföroreningar kan störa förflyttningen samt att predationstrycket ökar på fisken vilket minskar antalet lyckade migranter. Havsöring har visat sig bli aktiv endast under 0,5 lux. Om ljuset överskrids av omkringliggande konstgjord belysning har man sett att detta minskar möjligheterna för ett fritidsfiske på havsöring då de blir inaktiva (Longcore and Rich, 2013). Fisk både undviker och attraheras av ljus Studier visar på att fisk kan både undvika vissa ljus och attraheras av andra ljus. Fisken undviker stroboskopiskt ljus som ofta används i Xenon-lampor. Dessa används bland annat för att undvika att laxungar går in i passager som kan vara farliga för dem. Vid kvicksilverlampor (med blått och vitt ljus) har det istället noterats en högre fiskaktivitet (Jakobi, 2011). När ljusintensiteten i omgivningen minskar har det konstaterats att laxungar attraheras av ljus från glödlampor (Longcore and Rich, 2013). I vissa fall undviker fisken först ljus för att sedan simma mot det efter tillvänjning (Jakobi, 2011). Ljuset påverkar den biologiska mångfalden Naturligt ljus varierar och skapar därmed olika nischer som är positivt för artrikedomen och artsammansättningen i ett vattendrag. Ljusföroreningar som stör den naturliga variationen av ljus i vattendraget är därmed ett hot mot den biologiska mångfalden (Longcore and Rich, 2013). Åtgärder Ljusföroreningar bör undvikas och begränsas i Säveån eftersom de har en negativ påverkan på Säveålaxen. Idag finns dock redan befintlig belysning längs med cykelbanan och tennisbanan vid Säveån i området som kan tänkas orsaka vissa ljusföroreningar i Säveån. Ytterligare ljusföroreningar är dock inte att rekommendera utan snarare åtgärder för att minska dem. En lämplig åtgärd för att motverka ljusföroreningar i Säveån är att förbättra kantzonen längs med Säveån med mer vegetation samt att man undviker röjning och släpper upp nya träd och buskar då de fungerar som en barriär mot ljuset. LJUD OCH VIBRATIONER Högt undervattensbuller och vibrationer kan i sämsta fall innebära fiskdöd och permanenta eller tillfälliga hörselskador hos fisk. Risken på skada beror på avståndet mellan fisken och ljudkällan samt på fiskart och ljudkällans energi. Studier visar en gräns på 229 db som kan innebära fiskdöd (Källman, 2015). Fisk reagerar dock mer på partikelrörelser i vattnet och vibrationer än på själva ljudet som kan stressa fisken och har en påverkan av fiskens beteendemönster. Studier visar på att laxen reagerar endast på låga frekvensljud under 380 Hz (Hawkins and Johnstone, 2006). Ljud med 114 db och 150 9

10 Hz har ingen påverkan på smolt medan frekvensljud på 10 Hz påverkar smolt kraftigt negativt (Knudsen et al., n.d.). Studier av infraljud under 20 Hz visar sig också störa fisken (Bui et al., 2013). Exempel på hur fiskens beteendemönster kan störas är ett undvikande beteende, som att vandringen för Säveålax kan blockeras. Även smoltens vandring ut till havet kan störas genom att de undviker att simma vidare i vattendraget i områden som påverkas av vibrationer. Detta leder till en långsammare tillväxt av smolt och ett ökat predationstryck (Källman, 2015). I samband med anläggningsarbetena för Västlänken har ÅF i uppdrag av Trafikverket utrett ljudnivåer från pålning och hur de påverkar laxfiskar i vattendrag (Källman, 2015). En studie genomfördes med pålning 15 meter samt 120 meter från åkanten och ljud och vibrationer mättes i vattendraget. Högsta uppmätta ljudtrycksnivån var 158 db re 1µPa i vattendraget vilket inte innebär några dödliga nivåer för fisk. Markvibrationerna från pålningen gav dock lågfrekvensvärden på 3 20 Hz vilket sannolikt kan påverka fiskens beteendemönster negativt. Pålning 120 meter från vattendraget bedömdes inte påverka fisken negativt i studien. Åtgärder Vid åtgärder som riskerar att orsaka låga frekvensljud under 380 Hz bör dessa utföras under perioder som är mindre känslig för Säveålaxen eftersom den kan tänkas reagera negativt på vibrationerna. Under våren, framförallt i maj månad vandrar laxsmolt ut från vattendragen till havet. Under perioden april-maj kläcks också äggen. Återvandring av lax till vattendragen sker också under våren fram till hösten beroende på ålder. I oktober påbörjas sedan leken. Åtgärder som orsakar buller och vibrationer bör därför om möjligt undvikas under perioden april-november. Pålningsarbetet som kan innebära vibrationer bör genomföras under dagtid då laxen är mindre känslig för negativ påverkan av vibrationer. Låga frekvensljud under 20 Hz som når Säveån bör undvikas helt då de kan ha en kraftigt negativ påverkan av laxsmolt. För att undvika vibrationer bör pålningen i första hand ske med tryckning om detta är möjligt. Fladdermöss Det finns inga genomförda inventeringar av fladdermöss inom det aktuella området eller i närområdet. Inga observationer har heller rapporterats in till Artportalen inom området. Däremot finns säkra observationer från 2017 av arterna dvärgpipistrell, större brunfladdermus, vattenfladdermus och nordfladdermus i Lerums kommun, alla i närheten av Säveån. Likaså, längre nedströms längs Säveån i Göteborgs kommun genomfördes 2016 vid tre olika tillfällen (yngelperiod, migrations- och parningssäsong) inventering av fladdermöss i direkt anslutning till SKF:s område vid Gamlestaden (Eklöf and Rydell, 2017). Sammanställd artlista från denna inventering stämmer väl överens med vad som påträffats i grannkommunen Lerum där påträffade arter utgörs av större brunfladdermus, gråskimlig fladdermus, nordfladdermus, dvärgpipistrell, vattenfladdermus samt trollpipistrell. 10

11 Trollpipistrell noterades bara i september och bedömdes utgöra en migrerande individ. Säveån har bedömts utgöra en viktig transportled för fladdermöss, både vid migration men även för förflyttningar mellan olika jaktmarker. Även om inga inventeringar genomförts vid det aktuella området kan på goda grunder antas att artsammansättningen av fladdermöss samt utnyttjandet av området runt Säveån till största delen liknar vad som noterats vid SKF:s område längre nedströms. Möjligheten är stor att fladdermössen använder området kring Säveån som jakt- och transportområde. Det finns inga kända viktiga boplatser och yngelkolonier i området sedan tidigare och bedömningen utifrån genomförda fältbesök är att sådana saknas helt i området. BELYSNING Fladdermössen kan påverkas av artificiella ljuskällor men alla arter är inte lika känsliga. Generellt kan de i Sverige förekommande fladdermössen delas in i fyra funktionella grupper där de skiljer sig åt utifrån jaktteknik samt i vilken miljö de helst jagar i (nedanstående information är till största delen hämtad från Eklöf and Rydell, 2017). Arter som kan tänkas förekomma i eller i anslutning till aktuellt planområde (i enlighet med ovan) har markerats med fet text nedan. a. De snabbaste flygarna bland fladdermössen håller till mest i öppen terräng eller i fria luften ovanför trädtopparna. Dessa arter är inte lika känsliga för ljusföroreningar som andra arter och vissa arter kan även dra nytta av artificiella ljuskällor i samband med jakt eftersom dessa miljöer attraherar insekter. Till den här gruppen hör släktena Nyctalus (brunfladdermöss), Vespertilio (gråskimlig fladdermus), Eptesicus (nord- och sydfladdermus) och Pipistrellus (pipistreller). Generellt sett klarar sig dessa arter bra i det svenska landskapet, inklusive helt eller delvis urbana miljöer. b. Vattenfladdermus och dammfladdermus är två närbesläktade arter som är specialiserade på insekter tätt över vattnet. Bägge arterna är känsliga för ljusföroreningar och jagar inte över öppet vatten förrän det är mörkt. Områden upplysta med konstgjord belysning undviks därför i stor utsträckning. c. Mustasch- och tajgafladdermus och i viss mån kanske även barbastell jagar ofta i mindre gläntor i skogen samt längs med stigar och vägar. Deras krav och levnadssätt liknar i mångt och mycket arterna i den första kategorin förutom att de är mer skogslevande och därmed även avsevärt mer känsliga för ljusföroreningar. d. Den fjärde och sista kategorin har ett speciellt jaktsätt där de mer långsamt rör sig genom terrängen där vissa arter även kan ryttla för att plocka byten från mark, grenar och blad. Deras längre öron är en anpassning till denna jaktteknik då de mer passivt lyssnar efter ljud från sina byten för att på så sätt kunna lokalisera dom. De arter som förekommer i denna kategori utgörs av långöra, större musöra, fransfladdermus, och Bechsteins fladdermus. Dessa arter är även de mest känsliga för ljusföroreningar och är även utpräglade skogslevande arter. 11

12 Problemet med ljusföroreningar har främst uppmärksammats relativt nyligen för fladdermöss. Exempelvis har i en ny studie kunnat påvisats att kolonier av långörade fladdermöss, som inte sällan påträffas i vinden eller klocktornet på kyrkor, kraftigt minskar i antal i takt med att fasadbelysning på kyrkor blivit allt mer populärt och mer utbrett. Tolkningen av fasadbelysningen är att fladdermössen inte alls eller senare uppfattade att det blev mörkt och därmed mer eller mindre svalt ihjäl eftersom de tillbringade längre tid i kyrktornet än var ute och jagade (Eklöf and Rydell, 2018). Baserat på de arter som regelbundet kan antas förekomma längs med Säveån i anslutning till aktuellt planområde är det i första hand vattenfladdermus (kategori b ovan) som uppvisar förhöjd känslighet mot ljusföroreningar. Å andra sidan kan man även spekulera att artsammansättningen av fladdermöss längs med hela Säveån helt eller delvis är ett resultat av befintlig urbanisering av strandområdet där ljusföroreningar utgör en viktig begränsningsfaktor. Borttagandet av strandskogen längs med Säveåns kantzoner tillsammans med redan idag befintliga gatlampor, fasadbelysningar etc. har sannolikt redan tidigare lokalt lett till en utarmad fladdermusfauna i området. Den eventuella ytterligare påverkan från det aktuella planområdet, utifrån de förutsättningar som finns, bedöms därför utgöra en minimal risk. Åtgärder Den bästa åtgärden som sannolikhet har störst positiv påverkan på fladdermöss längs med Säveån är att tillse att kantzonen längs med Säveån tillåts växa upp med träd och buskage som effektivt skärmar av eventuella ljusföroreningar. I dagsläget är kantzonen, både inom det aktuella planområdet men även utanför, tämligen mager och särskilt så efter genomförda erosionsåtgärder (figur 2). Fler träd och buskar längs med Säveån skulle inte bara gynna fladdermöss utan även biologisk mångfald i övrigt, inkl. insekter som utgör födounderlaget för fladdermöss. Kantzonens möjlighet att breda ut sig i området är mycket begränsad på grund av redan exploaterade områden i anslutning till Säveån. I de områden som återstår är den bästa åtgärden för att gynna biologisk mångfald i och längs med Säveån att tillåta kantzonenens träd och buskskikt att få breda ut sig och utvecklas till en strandskog. Denna åtgärd gäller generellt för hela Säveån och inte bara i anslutning till aktuellt planområde. Eventuell ytterligare belysning i nära anslutning till Säveån bör undvikas. I de fall det bedöms som nödvändigt med belysning skall den placeras och utformas på sådant sätt att ljus inte når själva Säveån. Exempelvis kan ljuskäglan skärmas av med spegelreflektorer så att endast områden som skall lysas upp träffas av ljus, rörelsedetektorer kan användas som minimerar brinntiden (ex. för nödvändig belysning över en gångbro) samt använda lampor som inte attraherar insekter onödigt mycket (Jakobi, 2011). FYSISKA HINDER I fråga om fysiskt hinder för fladdermöss är bedömningen att aktuellt område planlagt för bebyggelse inte hyser några livsmiljöer viktiga för fladdermöss på grund av sedan tidigare urbanisering av området. De områden i anslutning till aktuellt planområde som hyser värdefulla miljöer av vikt för 12

13 fladdermöss utgörs av Säveån med tillhörande kantzoner. Inga byggnationer planeras göras i dessa miljöer varför bedömningen är att planerad bebyggelse inte utgör något fysiskt hinder för fladdermöss i området. Fåglar I bevarandeplanen för Natura 2000-området Säveån och Säveån nedre nämns fågelarterna kungsfiskare, kungsfågel, mindre hackspett, nötkråka, gröngöling och törnskata som viktiga naturvårdsarter för Natura 2000-området. Av dessa arter finns gröngöling och kungsfågel noterade i området (ArtDatabanken, 2019). Både kungsfågel och gröngöling är dock att betrakta som skogslevande fåglar och aktuellt planområde hyser vare sig träd eller andra miljöer av betydelse för dessa bägge arter. Av övriga Natura 2000-arter knutna till Säveån finns inga egentliga förutsättningar för dessa inom aktuellt planområde eller i anslutning till Säveån. På sikt, i och med en framtida förbättrad kantzon längs Säveån på sträckan finns dock möjlighet att strandzonen kan tänkas komma utgöra födosöks- och häckningsmiljöer med viss betydelse för mindre hackspett och ev. även kungsfiskare (fr.a. som födosöksmiljö). I dagsläget bedöms aktuell del av Säveån med kantzon endast ha betydelse som transportled mellan olika livsmiljöer för ovan nämnda arter. BELYSNING Fåglars känslighet för ljusföroreningar är tämligen dåligt undersökt ämne. Generellt kan dock antas att miljöns lämplighet som häck, födosök- och vilområden ur vegetations- och födosynpunkt är avsevärt mer betydelsefull än eventuell ljusstörning. Kraftigt artificiellt upplysta områden kan dock mycket väl tänkas innebära att i övrigt lämpliga häckningsmiljöer försämras. Aktuellt planområde och eventuell ytterligare ljussättning bedöms inte medföra viktiga miljöer får fåglars häckning eller andra livsmiljöer försämras ytterligare i relation till vad som redan skett i området utifrån tidigare exploatering och urbanisering i området. Ytterligare belysning mot Säveån kan dock vara negativt för fåglar. Avståndet från planerad byggnad tillsammans med möjligheten att avskärma eventuell belysning monterad på fastigheten medför bedömningen att eventuella ljusföroreningar ändå inte torde utgöra något egentligt problem i det aktuella fallet. Åtgärder Precis som för fladdermöss bör ingen ytterligare ljussättning i planområdet som direkt påverkar Säveån och dess närmaste kantzon sättas upp. FYSISKA HINDER Fatala kollisioner mellan fåglar och byggnader utgör ett generellt problem som på vissa ställen kan vara mer accentuerat. Speciellt förrädiska är glas som speglar framförliggande naturmiljöer, liksom glasade hörn i byggnader där fåglar ser miljön men inte glaset som ligger framför. Aktuell byggnad avses på norrfasaden förses med inglasade loftgångar, vilket teoretiskt kan tänkas medföra ett problem 13

14 med fågelkollisioner. Bedömningen utifrån aktuella förutsättningar är dock att det inte förväntas medföra ett stort problem med ett stort antal fågelkollisioner av nedanstående angivna orsaker. Figur 3. Inglasade loftgångar på planerad byggnads norrsida från Partille kommuns samrådshandling 2018 (Dnr KS/2018:337). 1. Omkringliggande miljöer är sedan tidigare urbaniserade och begränsat med naturmark och miljöer lämpliga för fåglar, vilket innebär att förhållandevis få fåglar rör sig i området. 2. Säveån kan tänkas utgöra en mindre flyttfågelled (ledlinje i landskapet) men avståndet till planerad bebyggelse och Säveåns orientering i väst-östlig riktning (vinkelrätt mot planerad bebyggelse) innebär att det inte förväntas medföra någon allvarlig risk för migrerande fåglar längs med Säveån. Åtgärder I samband med fortsatt projektering av byggnaden bör dock tillses att hörnen på de inglasade loftgångarna inte är genomskinliga, vilket kan föranleda förbiflygande fåglar att gena genom dessa visuella tunnlar i glasrutorna. Spegelreflexglas skall också undvikas för att minimera reflektion av utanförliggande områden i glaset. Om det i efterhand mot förmodan konstateras att ett oacceptabelt antal fåglar kolliderar och förolyckas går det att i efterhand markera glasytor med olika markeringar för att göra dom synliga. Denna typ av markeringar behöver dock sitta tämligen tätt för att göra nytta, där tumregeln är att ingen yta större än en handflata bör finnas utan markering. Exempelvis kunde ett nät av tejpmarkeringar kunna fylla en sådan funktion utan att kraftigt försämra utsikten inifrån loftgången. Även andra glasdekorer finns att tillgå kommersiellt men dessa behöver 14

15 sättas upp tämligen tätt för att utgöra fullgod nytta. Frostade/etsade fönsterglas är en annan teknik som avsevärt förbättrar synbarheten av glasytor för fåglar. Diskussion Aktuellt område för planerad byggnation är redan idag starkt urbaniserat och påverkat av mänskliga aktiviteter. Planerat område på fastigheten omges av flerbostadshus på östra, västra och södra sidan om fastigheten. Norr om fastigheten finns en anlagd mindre tennisbana och en belyst cykelväg strax innan Säveån som har en smal och gles kantzon som är påverkad av tidigare erosionsåtgärder. På grund av detta innehar området idag låga biologiska värden. De värden som finns i området är knutna till Säveån och dess kantzon norr om aktuellt område. Beskuggning och belysning Det finns inga kända påtagliga negativa konsekvenser på Säveålaxen av beskuggning orsakad av planerad bebyggelse. Det är dock känt att Säveålaxen och övrig fauna gynnas av ökad beskuggning från träd och annan vegetation i kantzonen. Säveålaxen, fladdermöss och fåglar finns framförallt i och intill Säveån i området och kan påverkas negativt av ljusföroreningar. En åtgärd är därför att förbättra kantzonen längs Säveån med buskar och träd vilket gynnar beskuggningen och fungerar som barriär mot ljusföroreningar. Ljud och vibrationer Riskerna med planerade åtgärder med pålning i området är framförallt lågfrekventa ljud som orsakar stress och påverkar laxens beteendemönster negativt. Detta gäller framförallt beteendet att vandra i vattendraget. Vibrationer som orsakar lågfrekventa ljud bör i möjligaste mån minimeras, exempelvis genom tryckning. Åtgärder som orsakar lågfrekventa ljud i området bör genomföras dagtid och bör inte ske under perioden april-november som är en känslig period i Säveålaxens livscykel. Fysiska hinder Inom aktuellt område bedöms inte fladdermöss och fåglar påverkas påtagligt av planerad bebyggelse som ett fysiskt hinder. Genomskinliga hörn på de inglasade loftgångarna av planerat bostadshus bör dock undvikas samt spegelreflexglas för att undvika att fåglar ska kollidera med byggnaden. En åtgärd kan också vara att markera glasrutorna på byggnaden om det skulle visa sig vara nödvändigt för att undvika kollisioner av fåglar. 15

16 Referenser ArtDatabanken, Artportalen [WWW Document]. URL Bui, S., Oppedal, F., Korsøen, Ø.J., Sonny, D., Dempster, T., Group behavioural Responses of Atlantic Salmon (Salmo salar L.) to Light, Infrasound and Sound Stimuli. PLOS ONE 8. Eklöf, J., Rydell, J., Det dödliga ljuset. Forsk. Framsteg. Eklöf, J., Rydell, J., Fladdermusinventering längs Säveån och i SKF-området, Gamlestaden, Göteborgs stad. Göteborgs stad. Hawkins, A.D., Johnstone, A.D.F., The hearing of the Atlantic Salmon, Salmo salar. J. Fish Biol. 13, Jakobi, M., Vägbelysningens påverkan på djur och växter samt rekommendationer för val av ljus. Göteborg. Källman, M., Hydroakustik och markvibrationer- Mätning i och vid Säveån. Knudsen, F.R., Enger, P.S., Sand, O., n.d. Avoidance responses to low frequency sound in downstream migrating Atlantic salmon smolt, salmo salar. J. Fish Biol. 45, Longcore, T., Rich, C., Ecological consequences of artificial night lighting. SERS, Svenskt ElfiskeRegiSter (SERS) Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) Institutionen för akvatiska resurser. [WWW Document]. URL 16