Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap. Det första mötet

Transkript

1 Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap Det första mötet Jämförelser av första-gången-händelser rapporterade av mödrar och fäder vars barn vårdats enligt kängurumetoden på två neonatalavdelningar Författare Katarina von Arronet-Stenius Birgitta Mannerstedt Fogelfors Handledare Kerstin Hedberg Nyqvist Examinator Cecilia Arving Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Vt 2010

2 ABSTRACT Aim: Compare occurrences of first-time-events reported by mothers and fathers with children at high tech NICU according to kangaroo-mother-care method in two university hospitals Method: Descriptive, quantitative design Fourty-five couples of parents, with premature children born and cared for at university hospitals in Uppsala or Örebro, answered questionnaires about first-time-events: interaction-events, measures-of-care-events and sleeping-place-events Results: All differences regarding the children s age at first-time-events showed Uppsalachildren to be younger than Örebro-children Interaction-events were reported first in children s lives, measures-of-care-events and sleeping-place-events later Children in Uppsala were younger (postnatally) at all three types of first-time-events, and less mature than Örebrochildren (lower postmenstrual age), at measures-of-care-events and sleeping-place-events, but not interaction-events Differences between mothers and fathers appeared regarding interaction and measures-of-care, but not sleeping-place Conclusion: Differences in interaction-events parent/child appeared postnatally but not postmenstrually, because postmenstrual age measures in weeks- a measure too rough when interaction was reported to happen during the first hours/days Why Uppsala-children were younger than Örebro-children at first-time-events, is probably because Uppsala has a more developed KMC-care than Örebro Why Uppsala-children were younger than Örebro-children at first-time-events between father/child, but not mother/child is likely because Uppsala s KMC-care is more developed and fathers receive more support there than in Örebro Keywords: Attachment, bonding, co-sleeping, first-time-events, interaction-events, measuresof-care-events, sleeping-place-events, high tech NICU, Kangaroo-mother-care, parent-infant, skin-to-skin contact

3 SAMMANFATTNING Syfte: Jämföra förekomst av första-gången-händelser rapporterade av mödrar och fäder vars barn vårdats på högteknologisk neonatalavdelning enligt kängurumetoden på två universitetssjukhus Metod: Deskriptiv, kvantitativ design 45 föräldrapar till underburna barn, födda vid Akademiska sjukhuset i Uppsala eller Universitetssjukhuset i Örebro, fick ge enkätsvar angående första-gången-händelser: interaktionshändelser, vårdåtgärdshändelser och sovplatshändelser Resultat: Vid alla skillnader i barnens ålder beträffande första-gången-händelser, var Uppsalabarnen yngre än Örebrobarnen Interaktionshändelser rapporterades ske tidigast i barnens liv, vårdåtgärdshändelser och sovplatshändelser senare Barnen i Uppsala var yngre (postnatal ålder) vid alla tre händelsetyperna och mindre mogna än i Örebro (lägre postmenstruell ålder), vid vårdåtgärdshändelser, sovplatshändelser, men inte interaktionshändelser Skillnader mellan mammor och pappor fanns avseende interaktion och vårdåtgärder, men inte sovplats Slutsatser: Skillnader i interaktionshändelser förälder/barn mellan sjukhusen visades i postnatal men inte postmenstruell ålder, eftersom postmenstruell ålder mäts i veckor - ett för grovt mått då interaktionen rapporterades ske de första timmarna/dagarna Varför Uppsalabarnen var yngre än Örebrobarnen vid första-gången-händelser, beror troligen på att Uppsala har mer utvecklad KMC-vård än Örebro Anledningen till att barnen var yngre i Uppsala än Örebro vid första-gången-händelser mellan pappa/barn, men inte mamma/barn är antagligen att Uppsalas KMC-vård är mer utvecklad och papporna får större stöd än i Örebro Nyckelord: Anknytning, bindning, samsovning, första-gången-händelser, interaktionshändelser, vårdåtgärdshändelser, sovplatshändelser, högteknologisk neonatalavdelning, kängurumetoden, föräldra-barn, hud-mot-hud kontakt

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 1 Fördelar med kängurumetoden i mamma-barn kontakt1 Kängurumetoden påverkar mammor och pappor på olika sätt2 Kängurumetoden i Europa4 Kängurumetodens användning i Sverige 4 Problemformulering4 Studiens syfte 5 Frågeställningar 5 METOD5 Forskningsdesign5 Urval 6 Inklusionskriterier6 Beskrivning av sjukhusen6 Datainsamlingsmetod 7 Procedur8 Bearbetning och analys9 Etiska överväganden 9 RESULTAT 9 Barnets ålder vid interaktionshändelse mellan föräldrar och barn9 Mammors och barns interaktion9 Pappors och barns interaktion9 Barnets ålder vid föräldrars utförande av vårdåtgärd 12 Mammors vårdåtgärder12 Pappors vårdåtgärder12 Barnets ålder vid föräldrars val av sovplats under barnets vårdtid 14 Mammors sovplats14 Pappors sovplats15 DISKUSSION 16 Sammanfattning av huvudresultaten16 Resultatdiskussion17 Barnens postnatala och postmenstruella ålder vid interaktionshändelser18 Barnens postnatala och postmenstruella ålder vid händelser avseende vårdåtgärd19

5 Barnets postnatala och postmenstruella ålder vid föräldrars val av sovplats20 Metoddiskussion 21 Två sjukhus med olika förutsättningar21 Diskussion av bortfallet21 Reflektion över enkäten24 Slutsatser 24 REFERENSER 26 Bilaga 1 Enkät mammor 30 Bilaga 2 Enkät pappor 33

6 INLEDNING Varje år föds cirka 20 miljoner lågviktiga barn, på grund av för tidig födsel eller hämmad tillväxt (WHO, 2003) Av de uppskattningsvis fyra miljoner neonatala dödsfallen per år i världen, utgör underburna och lågviktiga barn en femtedel De flesta av dessa barn föds i utvecklingsländer och bidrar till den höga spädbarnsdödligheten i världens fattiga delar Modern teknologi finns inte tillgänglig, eller kan inte användas på riktigt sätt på grund av brist på utbildad personal Andra vanliga problem är brist på och/eller otillräckligt rengjorda kuvöser, samt oregelbunden el-tillgång med otillfredsställande funktion hos utrustningen som resultat Vården av dessa spädbarn blir därför en stor svårighet för både hälso-, sjukvård och socioekonomiska resurser (WHO, 2003) För att reducera spädbarnsdödligheten i låginkomstländerna behövs god, kvalificerad vård, men teknologin som används i de rika länderna är olämplig (Cattaneo, Davanzo, Uxa & Tamburlini, 1998) En metod som först presenterades av Rey och Martinez (1983), är kängurumetoden Kängurumetoden (Kangaroo Mother Care, KMC) definieras enligt Cattaneo et al (1998), som tidig, långvarig och kontinuerlig hud-mot-hud kontakt (eller så mycket som omständigheterna tillåter) mellan en mor och hennes nyfödda, lågviktiga barn, både på sjukhus och efter tidig hemgång, till 40 veckor postmenstruell ålder, med exklusiv amning (helst) samt adekvat uppföljning Vårdaren kan också vara barnets pappa eller annan närstående (Cattaneo et al,1998) Metoden medverkar utan bieffekter, till att minska allvarlig sjukdom (Conde-Agudelo & Belizán, 2009) Fördelar med kängurumetoden i mamma-barn kontakten För att tillämpa kängurumetoden behövs inte dyr, sofistikerad utrustning och metoden kan i all enkelhet användas nästan överallt i världen KMC kan också medverka till att neonatalvården blir mänskligare och att bindningen mellan mor och barn förstärks i såväl låginkomstländer som rika länder (Cattaneo et al, 1998) Tidig hudkontakt mellan mor och barn är viktig för att starta bindnings- och anknytningsprocesserna (Nagorski Johnson, 2007; Tessier et al, 1998) Anknytning beskrivs av Kennel och Klaus (1998) som det känslomässiga band barnet knyter till föräldern eller annan anknytningsperson, medan begreppet bonding (bindning) är det band som knyts från förälder till barn Kängurumetoden är ett effektivt sätt att tillfredsställa barnets behov av värme, stimulans, säkerhet, skydd mot infektioner, näring genom amning samt kärlek (WHO, 2003) Andra fördelar med KMC är ökad förekomst och 1

7 duration av amning, kortare vårdtid på sjukhus, minskad hospitalisering, återinläggning och allvarlig sjuklighet samt att KMC underlättar för mödrar att känna sig mer kompetenta och trygga i sin skötsel och omvårdnad av barnet, såväl på sjukhus som hemma (Cattaneo et al, 1998) En studie vid Karolinska institutet (Christensson, Cabrera, Christensson, Uvnäs- Moberg & Winberg, 1995) visade att nyfödda spädbarn som fysiskt separerades från sin mor, började skrika i specifika tidsintervall, pulser, som slutade vid återförening med modern Dessa intervallskrik antogs vara en motsvarighet till de separationsångestläten, som generellt förekommer hos däggdjursungar och tjänar till att återfå kontakt med modern, dvs ett genetiskt nedärvt beteende, utlöst av separation Beteendet ansågs av Christensson et al (1995) peka på att den lämpligaste platsen efter födelsen för ett friskt fullgånget barn är i nära kroppskontakt med modern Moore och Anderson (2007) undersökte effekten av tidig hudmot-hud-kontakt och fann att förekomsten av amning ökade under den första tiden efter födelsen Även Dodd (2005) fann i sin review som omfattade 32 studier av kängurumetoden, att KMC främjar närhetskänslor mellan mamman och barnet, samt bygger upp mammans självförtroende, förbättrar amningen och kan vara stressreducerande för både mamma och barn Enligt Conde-Agudelo och Belizán (2009) associeras KMC med reducerad risk för allvarlig sjukdom, infektioner och missnöjda mödrar samt förbättrar mamma-barn bonding Kängurumetoden medverkar bland annat till att neonatalvården blir mer mänsklig och kan förkorta vårdtiden samt stabiliserar barnets vitala parametrar, främjar viktuppgång och bidrar till förstärkt mamma-barn bindning (Charpark, Ruiz-Peláez, Figuera de Calume & Charpark, 2001) Kängurumetoden påverkar mammor och pappor på olika sätt I en review av 60 artiklar om föräldrar med barn på neonatalavdelningar (Cleveland, 2008) identifierades sex behov hos föräldrar, nämligen att vara medräknad i barnets vård och få noggrann information, kunna vaka över och skydda barnet, ha kontakt med barnet, bli positivt mottagen av vårdpersonalen, få individualiserad vård för barnet samt ha ett terapeutiskt förhållande till vårdpersonalen Fyra typer av beteenden hos vårdpersonalen identifierades också av Cleveland (2008) som främjande av dessa behov: känslomässig stöttning, stärkande av föräldrarollen, en välkomnande omgivning med stöttande policy samt föräldrautbildning innefattande praktiskt handledda vårdåtgärder Shaw et al (2006) rapporterade att föräldrar som hindrades från kontakt med sina nyfödda barn och inte fick uppfylla sina nyfödda barns behov kan uppleva svår stress som kunde leda till posttraumatisk stressjukdom 2

8 I en jämförelse som gjordes mellan mammors och pappors individuella upplevelser av bindningsprocessen till sina underburna barn, framkom en stor skillnad mellan föräldrarna (Fegran, Helseth & Fagermoen, 2006), och man upptäckte en känslomässig komplexitet i mammors och pappors olika upplevelser när de bekantar sig med sitt spädbarn Föräldrarna visade sig ha olika utgångspunkter, där mamman är medtagen efter förlossningen som ofta varit akut, medan pappan är orolig för barnets, men framför allt för mammans hälsa efter förlossningen Pappan kan därför, när han fått veta att mamman är utom fara, uppmuntras och stöttas till att vara den som först vårdar barnet nära, i känguruposition När personal uppmuntrar till hud-mot-hud-kontakt får pappan en nära relation till barnet som förändras från opersonlig, till en känsla av tillhörighet Detta gynnar pappans självkänsla och möjlighet att klara av situationen, medan ett uteslutande från barnets omvårdnad skapar osäkerhet och stress (Fegran et al, 2006) Erlandsson, Dsilna, Fagerberg och Christensson (2007) fann att fullgångna spädbarn som de två första timmarna efter förlossning med planerat kejsarsnitt vårdats hud-mot-hud med pappan, snabbare blev tröstade, slutade gråta och nådde dåsighetsstadiet 50 minuter tidigare än de som vårdats i en babysäng nära pappan Slutsatsen blev att pappan kan underlätta barnets beteende före första amningen (pre-feeding behaviour) och ska ses som ett nyfött barns primära vårdgivare under separationen från mamman Enligt Nagorski Johnson (2008) är tidigt samspel mellan pappa och barn positivt eftersom känslomässiga band skapas mellan pappa och barn som utvecklas till anknytning och ökad föräldrakompetens Barn med engagerade pappor får senare i livet bland annat en ökad självkänsla, bättre självförtroende, förbättrad social kompetens och en snabbare återhämtningsförmåga Därför är det viktigt att sjuksköterskan strävar efter att pappor ska ta aktiv del i omvårdnaden av sitt barn Tessier et al (1998) beskriver i sin tur att mammans perception av barnet förändras under hud-mot-hud-kontakt relaterat till att bindning uppkommer Mamman har sitt barn i känguruposition och blir härigenom stärkt och mer kompetent i stressade situationer Enligt Feldman, Eidelman, Sirota och Weller (2002) är mammor som KMC-vårdar sitt barn mindre deprimerade, mer känslosamma, varma och öppna för kontakt De uppvisar ett ökat moderligt beteende som bland annat innefattar beröring, ögonkontakt och tillgivenhet och är en del av den psykologiska anknytningsprocessen 3

9 Kängurumetoden i Europa En undersökning av Greisen et al, (2009) visar att det under det senaste decenniet skett en utveckling av europeiska neonatalavdelningar, när det gäller att tillåta obegränsad närvaro av föräldrar och andra familjemedlemmar Fortfarande finns dock ett flertal hinder såsom begränsat utrymme och brist på enskilda rum, men även kulturella och etiska värderingar påverkar En tydlig nord-sydlig trend framkom, där de nordliga länderna som deltog i undersökningen, däribland Sverige, är bäst på att låta föräldrar vistas på avdelningen, medan de sydligare länderna har fler restriktioner Det syntes också en variation inom de olika länderna, som tyder på att det inte alltid finns nationella riktlinjer för hur föräldrar och andra närstående får vistas på neonatalavdelningen Obegränsad föräldranärvaro är viktig eftersom det främjar amning, hud-mot-hud-kontakt och relationen mellan föräldrar och barn (Greisen et al, 2009) Kängurumetodens användning i Sverige Forskningsresultat visar att KMC är fördelaktig och säker i såväl låg- som högteknologisk vårdmiljö, samtidigt som svenskt socialförsäkringssystem med föräldraledighet för både mamman och pappan, tillåter båda föräldrarnas aktiva delaktighet på neonatalavdelning Ändå används inte kängurumetoden helt igenom systematiskt i Sverige (Wallin, Rudberg & Gunningberg, 2005) Anledningar till detta kan tänkas vara en alltför medicinsk-tekniskt inriktad vård, bristande kunskap om KMC hos personalen och/eller ett maktspel mellan personal och föräldrar kring vården av barnet (Wallin et al, 2005) En annan orsak kan vara att ett alltför litet antal kontrollerade randomiserade studier finns publicerade för att säkert kunna råda till rutinmässig användning av KMC i vården av underviktiga spädbarn (Conde- Agudelo, Diaz-Rossello & Belizan, 2003) Problemformulering Eftersom några av anledningarna till att KMC inte används systematiskt i Sverige kan vara bristande kunskap om KMC hos personalen och/eller ett maktspel mellan personal och föräldrar kring vården av barnet enligt Wallin et al, (2005), är det av stort intresse att belysa dessa förhållanden Bland annat saknas beskrivning av föräldrars rapporter gällande händelser och upplevelser av den fullständiga kängurumetoden på en högteknologisk neonatalavdelning, och därför är det viktigt att göra riktade studier kring detta Ett sätt att närma sig problemet är att undersöka om det existerar skillnader i hur mödrar, respektive fäder, på 4

10 neonatalavdelningen tillåts möta sitt nyfödda barn (första-gången-händelser), samt om det finns skillnader mellan olika sjukhus Två svenska universitetssjukhus, Akademiska sjukhuset i Uppsala och Universitetssjukhuset i Örebro, har båda neonatalavdelningar där man använder kängurumetoden, men har i viss mån olika förutsättningar för hur metoden tillämpas Dessa sjukhus utvaldes för studien, för att undersöka om föräldrars rapporter om viktiga första-gången-händelser skiljde sig åt mellan två universitetssjukhus Studiens syfte Att jämföra och analysera förekomst av första-gången-händelser rapporterade av mödrar och fäder vars barn har vårdats på högteknologisk neonatalavdelning enligt kängurumetoden på två olika universitetssjukhus Frågeställningar Vid vilken postnatal ålder (dagar) och postmenstruell ålder (motsvarar gestationsålder efter födelsen: veckor) inträffar viktiga första-gången-händelser för barn som vårdas med kängurumetoden? Finns skillnader mellan sjukhus med olika förutsättning för tillämpning av kängurumetoden, vad gäller a) typ av första-gången-händelse, (interaktionshändelse, vårdåtgärdshändelse, sovplatshändelse)? b) barnens postnatala och/eller postmenstruella ålder vid första-gången-händelser? c) barnets postnatala och postmenstruella ålder vid första-gången-händelser rapporterade av mödrar jämfört med fäder? METOD Forskningsdesign Undersökningen är en empirisk studie med deskriptiv och komparativ kvantitativ design Studien ingår som preliminär sammanställning av data från ett doktorandprojekt vid institutionen för kvinnors och barns hälsa (doktorand Ylva Thernström Blomqvist, sjuksköterska vid neonatalavdelningen i Uppsala) där föräldrar följs ur olika aspekter fram till det att barnet når ett års korrigerad ålder (ålder från beräknad födelse) 5

11 Urval Inklusionskriterier Ett konsekutivt urval av slutligen 45 föräldrapar gjordes från oktober 2008 till januari 2010 av föräldrar till barn födda och vårdade vid Akademiska sjukhuset i Uppsala eller Universitetssjukhuset i Örebro, samt folkbokförda i Uppsala respektive Örebro län Båda föräldrarna skulle kunna tala och skriva svenska och vara villiga att delta Barnet skulle vara fött i enkelbörd mellan graviditetsveckor/dagar 28+0 till 33+6, utan livshotande sjukdom vid födelsen och vårdats hela vårdtiden på samma sjukhus Av de vid studiens början tillfrågade föräldraparen tackade två nej till att deltaga; en mamma var sjuk och tillfrågades för sent; två avbröt deltagandet direkt; ett barn dog och föräldrarna involverades därför inte i studien Ytterligare 10 avbröt sitt deltagande innan de började medverka Beskrivning av sjukhusen Akademiska sjukhuset i Uppsala har 1100 vårdplatser och 8007 anställda (Akademiska sjukhuset, 2010) Barnsjukhuset bildar tillsammans med kvinnokliniken en division inom Akademiska sjukhuset Avdelningen för neonatal intensiv- och samvård utgör regionalt centrum för högspecialiserad vård av nyfödda barn från Uppland, Gävleborg, Västmanland, Södermanland och Dalarna På avdelningen finns vårdplatser, där 8-10 är avsedda för intensivvård På neonatalavdelningen är vårdmiljön utformad så att barnet ska kunna vårdas ostörd hudmot-hud hos en förälder eller i kuvösen (Akademiska sjukhuset, 2010) Föräldrarna kan stanna hos sitt barn 24 timmar om dygnet och det finns en vuxensäng vid varje intensivvårdsplats Miljön är anpassad till det arbete och den utrustning som är nödvändig, men är även utformad för att ge det sjuka barnet och dess föräldrar ett tryggt och avskiljt utrymme Målet är ingen eller minimal separation mellan barn och föräldrar och att föräldrarna vårdar sitt barn hela tiden (i den omfattning detta är möjligt) Föräldrar och personal utformar gemensamt vården för att barnet snarast möjligt ska vårdas i sitt hem enligt ett program för tidig hemgång KMC uppmuntras antingen kontinuerligt eller intermittent och är möjlig även när barnet behandlas med respirator, där pappan är en viktig person som också känguruvårdar barnet om mamman blivit snittad eller är sjuk (Akademiska sjukhuset, 2010) Även syskon är välkomna samt släkt och vänner, så länge de är friska Tidig introduktion av amning uppmuntras och 6

12 stöttas För de mer stabila barnen finns det en samvårdsenhet med nio samvårdsrum Där bor barn och föräldrar tillsammans och barnet vårdas dygnet runt av sina föräldrar, med stöd av personal Här finns toalett med dusch, tv, kylskåp och bröstpump på varje rum På avdelningen finns även kök och dagrum för föräldrar samt lekrum för syskon Universitetssjukhuset i Örebro har 550 vårdplatser och 3500 anställda (Örebro läns landsting, 2010) På barn- och ungdomsklinikens neonatalavdelning vårdas nyfödda barn från Örebro län som har behov av åtgärder och extra stöd i samband med födelsen Avdelningen har 17 vårdplatser varav 5 är intensivvårdsplatser Resterande 12 platser är så kallade lättvårdsplatser där mer stabila barn vårdas Arbetet på avdelningen inriktas på att utveckla samvård, och även om barnet behöver åtgärder som utförs av personal, är det föräldrarna som är barnets viktigaste vårdare Ett av målen är att vården ska vara så individanpassad som möjligt oavsett om barnet vårdas i förälders famn, säng eller i kuvös På avdelningen finns några samvårdsrum där föräldrar och barn kan bo tillsammans (Örebro läns landsting, 2010) En annan målsättning på avdelningen är att tidigt lägga barnet hud mot hud hos föräldrarna och tillämpa denna metod under största delen av dygnets timmar På så vis minimeras separationen mellan det nyfödda barnet och dess föräldrar så mycket som möjligt, eftersom tidig hudkontakt ger barnet närhet, trygghet och värme samt är amningsbefrämjande, vilket i sin tur leder till tidigare hemgång Vilofåtöljer finns vid varje vårdplats och underlättar för föräldrarna att vårda barnet hud mot hud (Örebro läns landsting, 2010) Datainsamlingsmetod Journaluppgifter såsom moderns ålder, graviditetslängd, förlossningssätt, barnets tillväxt, behandlingar och vårdplats insamlades av doktoranden och en medverkande sjuksköterska vid neonatalavdelningen i Örebro från moderns eller barnets journal under vårdtiden eller strax efter utskrivningen (tabell 1) Av Uppsalas 23 mammor förlöstes 13 med kejsarsnitt och 9 födde vaginalt I Örebro snittades 12 av de 22 mammorna, medan 10 födde vaginalt Uppgifter om mammornas eventuella sjukdomar eller diagnoser fanns ännu inte sammanställda i doktorandprojektet och ingår därför inte i denna studie 7

13 Tabell 1 Mammor med underburna barn från Uppsala och Örebro SD = standardavvikelse Uppsala (n = 23) Örebro (n = 22) Antal svar (n) Bortfall (n %) Medelvärde ±SD Antal svar (n) Bortfall (n %) Medelvärde ±SD Mammor (n = 45) Ålder (år) 22 4,3 % 30,9 3,9 22 0,0 % 32,4 5,9 Partus 22 4,3 % 1,59 0,5 22 0,0 % 1,55 0,51 Barn (n = 45) Gestationsålder (veckor, födelse) 22 4,3 % 31,6 1,5 22 0,0 % 31,4 1,5 Födelsevikt (g) 23 0,0 % 1817,7 504,7 22 0,0 % 1649,6 422,6 Födelselängd (cm) 21 8,7 % 42,4 3,4 21 4,5 % 40,3 3,1 Huvudomfång, föd (cm) 21 8,7 % 30,1 2,6 22 0,0 % 29,3 2,1 Vikt, tidig hemgång (g) 19 17,4 % 2183,7 342,8 21 4,5 % 2071,4 320,5 Vikt, utskrivning (g) 22 4,3 % 2418,0 382,2 21 4,5 % 2320,2 366,6 Längd, utskrivning (cm) 21 8,7 % 46,6 2, ,2 % 46,0 2,1 Huvudomfång, utskr (cm) 21 8,7 % 32,9 1, ,2 % 32,5 1,9 Strukturerade frågeformulär med frågor kring första-gången-händelser, separat till mammor respektive pappor (bilaga 1 och 2), delades ut under barnets vårdtid Av formulärets frågor studerades 21 stycken i denna uppsats, varav tio rörde interaktion mellan förälder och barn, som t ex vilket datum fick jag första gången ta på mitt barn Sju frågor behandlade vårdhandlingar utförda av förälder gentemot barn, t ex vilket datum fick jag första gången byta blöja på mitt barn Fyra frågor rörde förälders sovplats under barnets vårdtid, t ex när (vilket datum) sov du i samma rum som ditt barn första gången Frågorna utarbetades av forskargruppen och baserades på aktuell litteratur (Nyqvist & Engvall, 2009) samt validerades i pilotstudier Procedur Kvinnor som förväntades föda/hade fött ett barn som uppfyllde inklusionskriterierna, tillfrågades tillsammans med pappa/partner före förlossningen eller inom tre dygn efter förlossningen, om de ville delta i studien Föräldrarna fick muntlig information av en i forskargruppen; om de önskade fick de betänketid på ett dygn, innan de gav sitt svar Vid samtycke fick de ett frågeformulär med första-gången-händelser, i olika färg för mammor och pappor att fylla i under vårdtiden Vid hemgång samlades formulären in på respektive avdelning Författarna fick sedan enkätsvaren av forskargruppen Tidpunkten för samtycke till deltagande kan ha varierat mellan de olika föräldraparen, men detta material är inte sammanställt i doktorandprojektet och fanns därför inte tillgängligt för denna studie Försökspersonerna kodades med U för Uppsala och Ö för Örebro och med löpnummer efter datum 8

14 vid förlossning Undersökningsgruppen kom vid denna studies start att utgöras av totalt 45 föräldrapar, 23 från Uppsala och 22 från Örebro Bearbetning och analys Föräldrarnas uppgifter om första-gången-händelser registrerades i databas i SPSS av doktoranden, där typ av händelse registrerades för mamma respektive pappa samt uppdelat efter sjukhusort Barnets postnatala och postmenstruella ålder räknades fram utifrån datum för första-gången-händelsen Datamaterialet bearbetades med deskriptiv statistik och jämförelse mellan grupper med litet urval analyserades med Mann-Whitney-U-test i mjukvaruprogrammet Statistical Packages for the Social Sciences (SPSS), version 170 Signifikansnivå sattes till P < 0,05 Svarsbortfallet varierade för varje fråga och redovisas i resultatavsnittets tabeller, som bortfallsprocent Etiska överväganden Studien är godkänd av etikprövningsnämnden i Uppsala-Örebroregionen RESULTAT Barnets ålder vid interaktionshändelse mellan föräldrar och barn Mammors och barns interaktion Studien visade signifikanta skillnader mellan sjukhusen i Uppsala och Örebro avseende barnets postnatala, men inte postmenstruella ålder, vid interaktionshändelser mellan mamma och barn (tabell 2a och 3a), bortfall (tabell 2b och 3b) I Uppsala var barnen signifikant yngre än i Örebro vid fyra av tio första-gången-händelser Dessa händelser var mammans interaktion med barnet vad gällde ögonkontakt med barnet (p = 0,048), luktar på barnet (p = 0,009), pussar barnet (p = 0,034) och pratar med barnet (p = 0,040) Alla interaktionshändelser skedde postnatalt (medelvärden) mellan 0,1-3,2 dagars ålder, utom för händelsen se barnet le som skedde mellan 4,9-7,3 dagar efter födelsen Mätt i postmenstruell ålder (medelvärden) skedde alla interaktions-händelser mellan vecka 31,4-31,8 utom händelsen se barnet le som skedde mellan vecka 32,3-32,9 Pappors och barns interaktion Signifikanta skillnader vid första-gången-händelser uppträdde också vid interaktionen för pappa och barn mellan sjukhusen i Uppsala och Örebro avseende barnets postnatala, men inte 9

15 postmenstruella ålder (tabell 2a och 3a), bortfall (tabell 2b och 3b) Även pappans interaktion med barnet skedde vid lägre postnatal ålder i Uppsala än i Örebro, och för fler händelser än för interaktion mamma-barn, sex av nio händelser Händelser som inträffade tidigare i Uppsala än i Örebro var hud mot hud med barnet (p = 0,002), ser barnet ha öppna ögon (p = 0,030, ögonkontakt (p = 0,011), luktar på barnet (p = 0,000), pussar barnet (p = 0,010), samt barnet i famnen (p = 0,019) Vad gäller bortfallet, som innebär att mamman/pappan inte anser att händelsen inträffat, var omfattningen mellan ca % för alla interaktionshändelser utom för ögonkontakt med barnet där intervallet var %, och se barnet le där bortfallet var % För alla händelser vid postnatal ålder var bortfallet 1-10 % högre i Örebro än i Uppsala, utom för se barnet le, då det var 20 % högre hos mammor och 6,5 % högre hos pappor i Uppsala än i Örebro och för ögonkontakt med barnet som var 16 % högre för pappor i Uppsala än i Örebro (tabell 2b och 3b) För papporna gällde samma bortfall också för interaktionshändelser mätta i postmenstruell ålder Bortfallet avseende interaktion mätt i postmenstruell ålder för mammorna var genomgående 3-20 % högre i Uppsala med den högsta siffran för se barnet le, undantaget händelserna tar på barnet, pratar med barnet och barnet i famnen där bortfallet var ca 1 % högre i Örebro Tabell 2a Barnens postnatala ålder (dagar) vid första-gången-händelser avseende interaktion i Uppsala och Örebro för mammor respektive pappor Signifikansnivå: P = 0,05 SD = standardavvikelse, ns = icke signifikans Mammor Pappor Uppsala (n = 23) Örebro (n = 22) Uppsala (n = 23) Örebro (n = 22) Medelvärde ±SD Medelvärde ±SD P-värde Medelvärde ±SD Medelvärde ±SD P-värde Interaktionshändelser Tar på barnet 0,3 0,5 0,6 0,7 ns 0,1 0,2 0,3 1,0 ns Hud mot hud 0,4 0,5 0,8 0,8 ns 0,3 0,6 1,5 1,4 0,002 Ser barn ha öppna ögon 0,8 1,5 1,4 1,5 ns 0,2 0,6 1,0 1,2 0,030 Ögonkontakt 1,3 1,5 2,6 2,3 0,048 0,9 1,0 3,1 3,2 0,011 Luktar på barnet 0,5 0,9 1,8 1,8 0,009 0,2 0,4 1,7 1,5 0,000 Pussar barnet 0,9 1,4 2,6 3,0 0,034 0,7 1,2 2,3 2,1 0,010 Pratar med barnet 0,3 0,6 1,0 1,3 0,040 0,3 0,5 2,5 8,0 ns Barnet i famnen 1,8 2,3 2,1 2,2 ns 1,0 1,7 3,2 3,6 0,019 Ser barnet le 4,9 5,1 6,1 4,5 ns 5,9 8,1 7,3 5,1 ns Barnet vid bröstet 1,9 2,7 1,1 4,1 ns 10

16 Tabell 2b Bortfall Barnens postnatala ålder (dagar) vid första-gången-händelser avseende interaktion Mammor Pappor Uppsala (n = 23) Örebro (n = 22) Uppsala (n = 23) Örebro (n = 22) Bortfall (%) Bortfall (%) Bortfall (%) Bortfall (%) Interaktionshändelser Tar på barnet 21,7 27,3 21,7 31,8 Hud mot hud 26,1 27,3 21,7 31,8 Ser barn ha öppna ögon 26,1 27,3 26,1 31,8 Ögonkontakt 34,8 36,4 47,8 31,8 Luktar på barnet 26,1 27,3 26,1 31,8 Pussar barnet 26,1 27,3 30,4 36,4 Pratar med barnet 21,7 27,3 26,1 31,8 Barnet i famnen 21,7 27,3 30,4 31,8 Ser barnet le 65,2 45,5 56,5 50,0 Barnet vid bröstet 26,1 31,8 Tabell 3a Barnens postmenstruella ålder (veckor) vid första-gången-händelser avseende interaktion i Uppsala och Örebro för mammor respektive pappor Signifikansnivå: P = 0,05 SD = standardavvikelse, ns = icke signifikans Mammor Pappor Uppsala (n = 23) Örebro (n = 22) Uppsala (n = 23) Örebro (n = 22) Medelvärde ±SD Medelvärde ±SD P-värde Medelvärde ±SD Medelvärde ±SD P-värde Interaktionshändelser Tar på barnet 31,5 1,6 31,4 1,4 ns 31,4 1,6 31,3 1,5 ns Hud mot hud 31,6 1,6 31,4 1,4 ns 31,5 1,6 31,4 1,4 ns Ser barn ha öppna ögon 31,4 1,5 31,6 1,5 ns 31,6 1,6 31,4 1,5 ns Ögonkontakt 31,7 1,4 31,7 1,6 ns 32,4 1,2 31,7 1,3 ns Luktar på barnet 31,6 1,6 31,6 1,5 ns 31,6 1,6 31,5 1,4 ns Pussar barnet 31,7 1,6 31,7 1,5 ns 31,8 1,6 31,6 1,4 ns Pratar med barnet 31,5 1,6 31,5 1,6 ns 31,6 1,6 31,6 1,3 ns Barnet i famnen 31,7 1,6 31,6 1,5 ns 31,8 1,6 31,7 1,5 ns Ser barnet le 32,9 0,9 32,3 1,2 ns 32,4 1,6 32,4 1,3 ns Barnet vid bröstet 31,9 1,4 31,8 1,5 ns 11

17 Tabell 3b Bortfall Barnens postmenstruella ålder (veckor) vid första-gången-händelser avseende interaktion Mammor Pappor Uppsala (n = 23) Örebro (n = 22) Uppsala (n = 23) Örebro (n = 22) Bortfall (%) Bortfall (%) Bortfall (%) Bortfall (%) Interaktionshändelser Tar på barnet 26,1 27,3 21,7 31,8 Hud mot hud 30,4 27,3 21,7 31,8 Ser barn ha öppna ögon 30,4 27,3 26,1 31,8 Ögonkontakt 39,1 36,4 47,8 31,8 Luktar på barnet 30,4 27,3 26,1 31,8 Pussar barnet 30,4 27,3 30,4 36,4 Pratar med barnet 26,1 27,3 26,1 31,8 Barnet i famnen 26,1 27,3 30,4 31,8 Ser barnet le 65,2 45,5 56,5 50,0 Barnet vid bröstet 30,4 31,8 Barnets ålder vid föräldrars utförande av vårdåtgärd Mammors vårdåtgärder Signifikanta skillnader mellan de två sjukhusen i Uppsala och Örebro framkom vad gällde både barnets postnatala och postmenstruella ålder vid vårdhandlingar utförda av mammor (tabell 4a), bortfall (tabell 4b) I Uppsala var barnen yngre vid två av sju första-gångenhändelser, där mamman tar temp på barnet (p = 0,03) samt koppmatar barnet (p = 0,010) Även den postmenstruella åldern för dessa barn var lägre vid två händelser tar temp på barnet (p = 0,039) samt koppmatar barnet (p = 0,003) Vårdåtgärderna utfördes mellan dagarna 1,7-16,1 räknat i barnets postnatala ålder (medelvärden), utom händelserna tar temp på barnet som skedde dag 3,1-26,0 och koppmatar barnet som inträffade dag 7,2-38,8 I postmenstruell ålder (medelvärden) utfördes vårdåtgärderna vecka 31,5-33,6 utom händelserna tar temp på barnet, som skedde vecka 32,1-35,0 och koppmatar barnet vecka 33,4-38,8 Pappors vårdåtgärder Vad gällde pappors vårdåtgärder visade resultaten signifikanta skillnader mellan sjukhusen för både postnatal och postmenstruell ålder (tabell 4a), bortfall (tabell 4b) Barnen i Uppsala var yngre än i Örebro vid fyra av sex första-gången-händelser, nämligen byter barnets blöja (p = 0,014), tar temp på barnet (p = 0,015), tar barnet ur kuvösen (p = 0,012) och 12

18 koppmatar barnet (p = 0,047) Uppsalabarnen hade också lägre postmenstruell ålder än Örebrobarnen när pappor koppmatar barnet (p = 0,016) Angående bortfallet vid rapport om föräldrars vårdåtgärder (tabell 4b), varierade det mellan %, utom för koppmatar barnet, där bortfallet var % och när pappor tar barnets temp där bortfallet var % Genomgående hade Örebro 1-10 % högre bortfall än Uppsala för vårdåtgärderna barnet ammas och byter barnets blöja Uppsala visade för mammors vårdåtgärder tar barnet ur kuvös, sondmatar barnet och badar barnet, % högre bortfall mätt i postnatal ålder och % högre bortfall mätt i postmenstruell ålder än Örebro Bortfallet för pappor i Uppsala var för åtgärderna tar barnet ur kuvös 11 %, för badar barnet 24 %, medan för sondmatar barnet var bortfallet likvärdigt mellan de två sjukhusen Örebro visade också genomgående 8-26 % högre bortfall än Uppsala vad gäller koppmatar barnet och % högre än Uppsala för ta barnets temp Tabell 4a Barnens postnatala ålder (dagar) och postmenstruella ålder (veckor), vid förälders vårdåtgärd som första-gången-händelse i Uppsala och Örebro för mammor respektive pappor Signifikansnivå: P = 0,05 SD = standardavvikelse, ns = icke signifikans Förälders vårdåtgärd Mammor Pappor Uppsala (n = 23) Örebro (n = 22) Uppsala (n = 23) Örebro (n = 22) Medelvärde ±SD Medelvärde ±SD P-värde Medelvärde ±SD Medelvärde ±SD P-värde Postnatal ålder (dagar) Barnet ammas 3,7 3,2 8,5 8,3 ns Byter barnets blöja 3,0 2,8 3,8 2,5 ns 1,9 2,4 3,1 1,8 0,014 Tar barnets temp 4,5 6,1 26,0 12,2 0,03 3,1 3,8 26,0 18,5 0,015 Tar barnet ur kuvös 3,5 4,2 3,7 3,2 ns 1,9 2,7 4,6 3,0 0,012 Sondmatar barnet 2,6 1,5 2,8 2,7 ns 1,9 2,0 1,7 1,2 ns Koppmatar barnet 7,2 12,4 32,0 17,4 0,010 13,3 17,1 38,8 17,0 0,047 Badar barnet 11,1 6,4 12,9 7,2 ns 12,7 6,1 16,1 11,0 ns Postmentruell ålder (veckor) Barnet ammas 32,3 1,2 32,5 1,0 ns Byter barnets blöja 32,0 1,5 31,9 1,2 ns 31,7 1,4 31,7 1,4 ns Tar barnets temp 32,1 1,6 34,6 2,6 0,039 32,0 1,4 35,0 2,4 ns Tar barnet ur kuvös 32,2 1,2 32,0 1,3 ns 31,9 1,3 31,9 1,3 ns Sondmatar barnet 31,5 1,6 31,7 1,4 ns 31,5 1,5 31,5 1,4 ns Koppmatar barnet 33,5 0,9 35,7 1,6 0,003 33,4 1,3 36,1 1,8 0,016 Badar barnet 32,7 1,0 33,1 1,4 ns 33,2 1,3 33,6 1,3 ns 13

19 Tabell 4b Bortfall Barnens postnatala ålder (dagar) och postmenstruella ålder (veckor), vid förälders vårdåtgärd som första-gången-händelse Förälders vårdhandling Mammor Pappor Uppsala (n = 23) Örebro (n = 22) Uppsala (n = 23) Örebro (n = 22) Bortfall (%) Bortfall (%) Bortfall (%) Bortfall (%) Postnatal ålder (dagar) Barnet ammas 30,4 36,4 Byter barnets blöja 26,1 27,3 21,7 31,8 Tar barnets temp 21,7 81,8 30,4 86,4 Tar barnet ur kuvös 43,5 31,8 43,5 31,8 Sondmatar barnet 43,5 27,3 30,4 31,8 Koppmatar barnet 65,2 72,7 56,5 81,8 Badar barnet 56,5 36,4 60,9 36,4 Postmentruell ålder (veckor) Barnet ammas 34,8 36,4 Byter barnets blöja 30,4 27,3 26,1 31,8 Tar barnets temp 26,1 81,8 34,8 86,4 Tar barnet ur kuvös 47,8 31,8 47,8 31,8 Sondmatar barnet 47,8 27,3 34,8 31,8 Koppmatar barnet 65,2 72,7 56,5 81,8 Badar barnet 60,9 36,4 60,9 36,4 Barnets ålder vid föräldrars val av sovplats under barnets vårdtid När det gällde föräldrars sovplats under barnets vårdtid fanns signifikanta skillnader mellan sjukhusen i Uppsala och Örebro avseende både barnens postnatala och postmenstruella ålder vid två av fyra händelser (tabell 5a), bortfall (tabell 5b) Sovplatshändelserna inträffade när barnets postnatala ålder var 1,7-22,9 och den postmenstruella åldern var 31,0-34,6 veckor (medelvärden) Storleken på bortfallet var % när föräldrar sov i barnets rum och sov på samvårdsavdelning (tabell 5b) För händelserna sov hemma var bortfallet mellan % och för sov på neonatalavdelningen men ej med barnet var det % Mammors sovplats I Uppsala var barnen yngre än i Örebro när mammor sov i barnets rum, liksom när mammor sov på samvårdsavdelning med barnet, avseende både postnatal och postmenstruell ålder, (p = 0,000) för båda händelserna 14

20 Vad gäller bortfallet var det mellan 1-10 % högre i Örebro än i Uppsala mätt i postnatal ålder för händelserna när mammor sov i barnets rum, liksom när mammor sov på samvårdsavdelning med barnet, samt även mätt i postmenstruell ålder när mammor sov på samvårdsavdelning (tabell 5b) Bortfallet var 20 % högre i Uppsala än i Örebro när mammor sov hemma utan barnet, mätt i postnatalålder, medan det var cirka 3-5 % högre när mammor sov i barnets rum, och när mammor sov på neonatalavdelningen men ej med barnet mätt i postmenstruell ålder Pappors sovplats Barnens postnatala ålder var lägre i Uppsala än i Örebro när pappor sov i barnets rum och när pappor sov på samvårdsavdelning med barnet, (p = 0,000 vid båda sjukhusen), och för postmenstruell ålder när pappor sov i barnets rum (p = 0,001 respektive p = 0,000) Angående bortfallet var det 4-15% högre i Örebro än i Uppsala när pappor sov på neonatalavdelningen men ej med barnet, sov i barnets rum, och sov på samvårdsavdelning med barnet, det sistnämnda med högst bortfall (tabell 5b) Uppsala visade ett 2-6 % högre bortfall än Örebro vad gäller när pappor sov hemma utan barnet Tabell 5a Barnens postnatala ålder (dagar) och postmenstruella ålder (veckor), vid förälders val av sovplats som första-gången-händelse i Uppsala och Örebro för mammor respektive pappor Signifikansnivå: P = 0,05 SD = standardavvikelse, ns = icke signifikans Förälders sovplats Mammor Pappor Uppsala (n = 23) Örebro (n = 22) Uppsala (n = 23) Örebro (n = 22) Medelvärde ±SD Medelvärde ±SD P-värde Medelvärde ±SD Medelvärde ±SD P-värde Postnatal ålder (dagar) Neonatalavd, ej m barnet 7,5 10,6 11,5 7,8 ns 1,7 0,6 7,0 ns I barnets rum 2,5 2,7 21,1 12,1 0,000 3,9 9,3 20,9 13,6 0,000 Samvårdavd m barnet 3,7 3,7 21,8 10,5 0,000 5,0 8,8 22,8 10,6 0,000 Hemma utan barnet 16,8 9,5 13,7 12,4 ns 14,9 11,9 11,6 14,4 ns Postmenstruell ålder, (veckor) Neonatalavd, ej m barnet 31,4 32,9 0,7 ns 31,0 1,8 32,6 ns I barnets rum 32,0 1,5 34,3 0,7 0,000 32,0 1,4 34,2 1,2 0,001 Samvårdavd m barnet 32,1 1,4 34,6 0,6 0,000 32,1 1,4 34,6 0,7 0,000 Hemma utan barnet 33,7 1,5 33,5 2,1 ns 33,4 2,0 33,2 2,4 ns 15

21 Tabell 5b Bortfall Barnens postnatala ålder (dagar) och postmenstruella ålder (veckor) vid förälders val av sovplats som första-gången-händelse Förälders sovplats Mammor Pappor Uppsala (n = 23) Örebro (n = 22) Uppsala (n = 23) Örebro (n = 22) Bortfall (%) Bortfall (%) Bortfall (%) Bortfall (%) Postnatal ålder (dagar) Neonatalavd, ej m barnet 91,3 90,9 87,0 95,5 I barnets rum 34,8 36,4 30,4 40,9 Samvårdavd m barnet 26,1 36,4 26,1 40,9 Hemma utan barnet 56,5 36,4 47,8 45,5 Postmenstruell ålder, (veckor) Neonatalavd, ej m barnet 95,7 90,9 91,3 95,5 I barnets rum 39,1 36,4 34,8 40,9 Samvårdavd m barnet 30,4 36,4 30,4 40,9 Hemma utan barnet 56,5 36,4 52,2 45,5 DISKUSSION Sammanfattning av huvudresultaten I studien framkom signifikanta skillnader vad gällde första-gången-händelser mellan sjukhusen i Uppsala och Örebro avseende såväl interaktionshändelser, som händelser avseende vårdåtgärder och sovplatshändelser Interaktionshändelserna skedde först av alla typer av första-gången-händelser, mellan 0,1-7,3 dagars postnatal ålder, medan både föräldrars vårdåtgärder och val av sovplats skedde senare och vid mer varierande ålder hos barnet Sovplatshändelserna var de händelser som inträffade med störst åldersvariation, mellan 1,7-22,9 dagars ålder Mätt i postmenstruell ålder sågs inga tydliga skillnader när de tre olika typerna av händelser inträffade Barnen i Uppsala var yngre än i Örebro sett ur postnatal ålder vid första-gången-händelser av alla tre typerna dvs interaktionshändelser, vårdåtgärdshändelser och sovplatshändelser Uppsalabarnen var också mognare än Örebrobarnen, dvs yngre sett ur postmenstruell ålder, vid första-gången-händelser av typen vårdåtgärdshändelser och sovplatshändelser, men inte interaktionshändelser Skillnader mellan mammor och pappor fanns vad gällde barnets ålder vid första-gångenhändelser vid de två sjukhusen 16

22 Resultatdiskussion Barnens postnatala och postmenstruella ålder vid interaktionshändelser Eftersom interaktionshändelser såsom ögonkontakt med barnet, luktar på barnet och pussar barnet sker de allra första timmarna-dygnen i barnets liv, är veckor ett för grovt mått för att visa någon signifikans Därför syns skillnaderna endast i postnatal ålder som mäts i dagar, men inte i postmenstruell ålder som mäts i veckor Barnens lägre ålder vid interaktionshändelser i Uppsala tyder på att man där är tidigare än i Örebro med att låta föräldrarna ha sina underburna barn nära, i känguruposition Pappans tidiga interaktion kan vara positivt för barnet eftersom mamman ofta är medtagen efter en prematur förlossning Pappan kan då vara den som först vårdar barnet nära och stöttas till att också först vårda barnet i känguruposition, vilket gynnar pappa-barn-bindning och pappans självkänsla (Fegran et al, 2006) Nyfödda barn kan bli snabbare tröstade, sluta gråta och nå dåsighetsstadiet vid vård hud-mot-hud med pappan, vilket underlättar barnets pre-feedingbeteende och därför ska pappan ses som ett nyfött barns primära vårdgivare under en separation från mamman (Erlandsson et al, 2007) Pappans tidiga vård hud-mot-hud med barnet kan också medföra att känslomässiga band skapas mellan pappa och barn som utvecklas till anknytning och ökad föräldrakompetens och enligt Nagorski Johnson (2008), får barn med engagerade pappor senare i livet bland annat en ökad självkänsla, bättre självförtroende, förbättrad social kompetens och en snabbare återhämtningsförmåga De två första-gången-händelserna barnet vid bröstet och prata med barnet kan bero av varandra Mamman lägger av biologiska skäl mer självklart barnet intill bröstet På det avståndet kan också ett småprat med barnet kännas mer befogat Dessutom har däggdjursmammor allmänt kontaktläten för sig när de vill att ungarna ska dia, två exempel är pälssäl (Mathevon, Charrier, & Aubin, 2004) och får (Dwyer, 2007; Dwyer & Lawrence, 1998; Shillito & Hoyland, 1971) De intervallskrik ett nyfött spädbarn uppger vid fysisk separation från modern och som slutar vid återförening (Christensson et al1995), kan förmodas påverka mamman att snabbt lägga barnet tätt intill sig t ex vid bröstet och försöka få kontakt för att se vad som fattas Beteendet med intervallskrik vid separation ansågs av Christensson et al (1995) peka på att den lämpligaste platsen efter födelsen för ett friskt fullgånget barn är i nära kroppskontakt med modern Detta är också i linje med flera forskares resultat Både Tessier et al (1998) och Nagorski Johnson (2007) fann stöd för kängurumetoden som ett sätt att förbättra mammors självförtroende när det gäller att ta hand 17

23 om sitt underburna spädbarn och menar att KMC är en metod som aktivt bör främjas och uppmuntras, eftersom mammor känner sig mer kompetenta när de har barnet hud-mot-hud De får en annan uppfattning av barnet som är relaterad till bindningseffekten mellan mamma och barn (Nagorski Johnson, 2007) Barnens postnatala och postmenstruella ålder vid händelser avseende vårdåtgärd Skillnader fanns mellan sjukhusen avseende barnens postnatala, men inte postmenstruella ålder, vid vårdåtgärdshändelser mellan pappa och barn Händelser såsom byter barnets blöja, tar barnets temp och tar barnet ur kuvös, sker liksom interaktionshändelserna de allra första timmarna-dygnen i barnets liv och av samma skäl är veckor ett alltför grovt mått för att visa signifikans utan skillnaderna för just dessa tre vårdåtgärdshändelser syns endast i postnatal ålder men inte i postmenstruell ålder Vad gällde pappors vårdåtgärder, visade resultaten vidare att barnen i Uppsala hade lägre postnatal ålder än i Örebro, men vid tre av sex händelser; byter blöja på barnet, tar temp på barnet och tar barnet ur kuvösen I Uppsala var barnen också yngre än i Örebro, beräknat utifrån postmenstruell ålder när pappan koppmatar barnet I detta fall var skillnaden mer än 2,5 veckor mellan händelsen i Uppsala och Örebro medan standardavvikelsen var liten, så resultatet visade sig även mätt i postmenstruell ålder I Uppsala finns sängplats för vuxen vid barnets intensivvårdsplats och policyn är att barnet ska vårdas 24 timmar om dygnet av föräldrarna (Akademiska sjukhuset, 2010), medan i Örebro har man vilofåtölj vid barnets vårdplats och man strävar efter att ha KMC-vård under största delen av dygnets timmar (Örebro läns landsting, 2010) Detta gör att förutsättningarna för KMC på heltid är mer begränsade i Örebro och kan därför eventuellt förklara varför vårdåtgärder såsom att ta temperaturen på och koppmata sitt barn sker senare än i Uppsala Cleveland (2008) slår fast att för att föräldrar ska känna sig involverade i sitt nyfödda barns vård på en neonatalavdelning och inte uppleva allvarlig stress, är det av stor vikt att avdelningens policy är välkomnande och att personalen stöttar kontakten föräldrar/barn och praktiskt handleder föräldrarna att självständigt utföra de vårdåtgärder som ingår i barnets vård En risk kan vara att detta blir svårare för personalen i Örebro att uppnå jämfört med i Uppsala, på grund av en något mer provisorisk viloplats för föräldrarna på avdelningen, och därmed troligen en något annan syn från sjukhuset på hur föräldrarnas involvering i barnets vård ska gå till 18

24 Skillnaderna mellan sjukhusen vad gäller föräldrars utförande av vårdåtgärder är fler för pappor (fyra av sex) än för mammor (två av sju), vilket kan tyda på att det på båda sjukhusen är mammorna som i första hand uppmuntras att vårda sina underburna barn enligt KMCmetoden Visserligen är det viktigt för mamman att tidigt få känguruvårda sitt för tidigt födda barn eftersom detta bland annat gynnar bindning och anknytning mellan mamma och barn (Tessier et al 1998; Charpark et al 2001), amning (Dodd, 2005; Moore & Anderson, 2007), bygger upp mammans självförtroende i omvårdnaden av barnet (Cattaneo et al, 1998; Dodd, 2005) och kan vara stressreducerande för mor och barn (Dodd, 2005), men även pappan behövs för barnet och kan ge viktig vård hud-mot-hud (Fegran et al 2006; Erlandsson et al 2007; Nagorski Johnson, 2008) För detta är stöttning av pappan centralt, till exempel från omgivningen i svårigheter att som nybliven pappa möta sociala förväntningar och roller på arbetet och i vården, i dagens socio-kulturellt snabbföränderliga västerländska samhälle (Barclay & Lupton, 1999) Två händelser som omfattar vårdåtgärder, byter barnets blöja och tar barnet ur kuvös, skiljer sig i tid bara för pappor, där Uppsalapapporna får göra detta ungefär en dag tidigare än papporna i Örebro Resultaten kan tyda på att pappor i Örebro inte stöttas att vårda sina nyfödda barn lika mycket som pappor i Uppsala Eftersom kontakten mellan pappan och det nyfödda barnet är central för dem båda, både tidigt hud-mot-hud (Fegran et al 2006; Erlandsson et al 2007; Nagorski Johnson, 2008) och senare (Fegran et al 2006; Nagorski Johnson, 2008) i barnets liv och eftersom pappor behöver stöttning i dagens fadersroll (Barclay & Lupton, 1999), är detta något att observera för att kunna förändra neonatalvården till det bättre i framtiden Genomgående pekar resultaten på att föräldrar i Uppsala utför fler vårdåtgärder tidigare i sina barns liv än föräldrar i Örebro Forskning från ett flertal länder och flera decennier pekar på att KMC-vård med barnet hud-mot-hud är viktigt för att både ge barnet (Rey & Martinez, 1983; Christensson et al 1995; Dodd, 2005; Moore & Anderson, 2007; Conde-Agudelo & Belizán, 2009) mamman (Cattaneo et al 1998; Tessier, et al, 1998; Dodd, 2005; Nagorski Johnson, 2007), pappan (Barclay & Lupton, 1999; Fegran et al 2006; Erlandsson et al 2007; Nagorski Johnson, 2008), och kontakten dem emellan, den bästa starten för en hälsosam vidare utveckling i livet 19

25 Föräldrarnas närvaro på neonatalavdelningen påverkar dynamiken inom personalen och i deras arbete, vilket kan framkalla osäkerhet och känslor hos vårdpersonalen av att vara kontrollerad (Martinez, Fonseca & Scochi, 2007) För att minska dessa problem behöver premturvården baseras på en gemensam vårdfilosofi som ger förutsättningar för bland annat mamma-barn-anknytning och bindning, och ökar förutsättningarna för en samverkan med föräldrar redan i hälsovårdsutbildningen (Martinez et al, 2007) Båda sjukhusen i undersökningen kan, vad gäller involveringen av papporna i barnens vård, behöva överväga att förbättra vården på neonatalavdelningarna I Örebro kan detta gälla även för mammornas involvering i vården, eftersom resultaten pekar på att det är möjligt för föräldrar att utföra fler vårdåtgärder för sitt nyfödda, underburna barn än vad som där förekommer Enligt Wallin et al (2004) är ledarskap, kollegiala attityder och interaktionen bland vårdpersonalen viktiga i en process med etablering av ett förändringsteam, för att implementera KMC-vård i neonatalvården Eventuellt kan en sådan process vara värd att startas på båda sjukhusen, för att få en snabbare positiv utveckling av KMC inom neonatalvården Barnets postnatala och postmenstruella ålder vid föräldrars val av sovplats En trolig orsak till att föräldrar i Örebro sov i samma rum som barnet och sov på samvårdsavdelning när barnen var äldre och vid högre postmenstruell ålder än i Uppsala, är att man i Örebro inte har plats för föräldrasängar inne på neonatal-avdelningen utan istället har vilofåtöljer vid varje vårdplats I Örebro finns dessutom endast några enstaka samvårdsrum (Örebro läns landsting, 2010) I Uppsala har man sängar för föräldrarna vid varje barnplats och en samvårdsavdelning där barn och föräldrar bor tillsammans i eget rum (Akademiska sjukhuset, 2010) En av fördelarna med KMC är att spädbarnet kan dra nytta av förälderns varma kropp för att slappna av och därmed få förlängda perioder av lugn sömn, vilket är viktigt för att barnet ska växa, gå upp i vikt och utvecklas neurologiskt (Smith, 2007) Det underlättar för implementering av KMC på ett tidigt stadium i barnets liv att föräldrarna kan finnas nära barnet vid alla tidpunkter under dygnet Resultaten pekar på att förutsättningarna för KMC under hela dygnet är större i Uppsala än i Örebro En förändring av detta kan dock påverka dynamiken inom vårdpersonalen, eftersom det påverkar deras arbete och eventuellt kan framkalla känslor av att inte längre behövas (Martinez, Fonseca & Scochi, 2007) Resultatet skulle kunna ge en slags maktkamp mellan personal och föräldrar, som vore mycket ofördelaktig för barnet och processerna av anknytning och bindning mellan föräldrar och barn Av stor vikt är därför att personalen involveras i eventuella förändringar i rutiner på avdelningarna, för att motverka detta 20