SAMMANTRÄDET TISDAGEN DEN 1 JULI

Transkript

1 2-001 SAMMANTRÄDET TISDAGEN DEN 1 JULI ORDFÖRANDESKAP: COX Talman (Sammanträdet öppnades kl ) Onesta (Verts/ALE). (FR) Herr talman! Jag skulle bara vilja meddela att i förra veckan försökte jag bege mig till fängelset i Villeneuve-lès-Maguelone, där jordbruksledaren José Bové är fängslad. Jag försökte hävda en erkänd rättighet för franska parlamentsledamöter: rätten att träffa en fritt vald fånge. Efter nära två timmars obeslutsamma diskussioner i telefon med den franska justitieministern fick jag det överraskande svaret att en parlamentsledamot som valts i Frankrike i allmänna val inte är en fransk parlamentsledamot, det vill säga, eftersom jag är ledamot på europeisk nivå har jag inte samma rättigheter som mina parlamentskolleger på nationell nivå. Jag skulle vara tacksam om ni kunde ta upp detta med de franska myndigheterna så att europeiska parlamentsledamöters arbete inte hindras i framtiden. Kanske skulle också mer allmänt vår institution kunna undersöka möjliga inskränkningar när det gäller våra arbetsbefogenheter samt rättigheter och bestämmelser som våra kolleger i de nationella parlamenten kan utnyttja. Jag är säker på att om generalsekreteraren kunde skriva en rapport till Europaparlamentets styrelse och föreslå att åtgärder skall vidtas gentemot nationella myndigheter skulle det leda till större respekt för vår församling Talmannen. Herr Onesta! I stället för att komplicera saker så kommer jag att skriva till de berörda myndigheterna och ta upp frågan direkt med dem. Det är inte nödvändigt att hänvisa frågan genom presidiet eller något annat. Vi skall se om vi inte kan lösa det till belåtenhet för er och andra kolleger från Frankrike Ribeiro e Castro (UEN). (PT) Herr talman! Jag skulle mycket kort vilja redogöra för den positiva utvecklingen i Angola. Jag var förra veckan i Angola och deltog i Unitas kongress som representant för min grupp (jag vill påminna kollegerna om att det rådde inbördeskrig i Angola fram till för ett och ett halvt år sedan). Jag vill meddela att det var en demokratisk kongress där tre kandidater ställde upp. Ordföranden för den angolanska nationalförsamlingen deltog i öppnandet av kongressen som företrädare för Angolas president. Till avslutningen sände republikens president en lyckönskning till den nyvalda ordföranden, Isaías Samakuva, som ersatte den som hade utövat denna post i nära ett år. Jag tycker alltså att vi här i Europaparlamentet inte bara skall notera de dåliga nyheterna utan även de goda nyheterna. För några ögonblick kunde vi säga att vi befann oss i ett land med stora demokratiska erfarenheter. Och jag anser att detta är något som vi bör känna stor glädje och tillfredsställelse över, eftersom parlamentet redan flera gånger under denna mandatperiod har uttalat sig för fred och demokrati i Angola. Och jag blev vittne till att freden och demokratin är på god väg i Angola. Det är detta vittnesmål jag med glädje vill lägga fram för kammaren Det grekiska ordförandeskapet Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är en gemensam debatt om rapporten från Europeiska rådet och uttalandet av kommissionen om Europeiska rådets möte i Thessaloniki den juni 2003, och ett uttalande av rådets tjänstgörande ordförande om sammanfattningen av det grekiska ordförandeskapet. Innan jag välkomnar premiärministern, herr Simitis, att tala till kammaren så skulle jag vilja föra till protokollet, för min egen och för Europaparlamentets räkning, vår tacksamhet gentemot premiärministern, till utrikesministern och hans kolleger särskilt minister Yiannitsis för en mycket hög grad av samarbete med Europaparlamentet under hela den grekiska perioden för att tillsammans försöka påskynda de viktigaste ärendena. Vi är också tacksamma för det stöd som de erbjudit inom flera områden av intresse för parlamentet, inbegripet slutförandet av våra förhandlingar om ett interinstitutionellt avtal om bättre reglering och lagstiftning, den partipolitiska stadgan samt deras avsevärda stöd även om vi fortfarande inte nått riktigt ända fram i och med sitt samarbete med oss i frågan om ledamotsstadgan. I det sammanhanget är jag glad att kunna ge ordet till premiärminister Simitis. (Applåder) Simitis, rådet. (EL) Herr talman, herr kommissionsordförande, värderade kommissionsledamöter, värderade parlamentsledamöter! Jag är mycket glad över möjligheten att från denna talarstol presentera resultaten av det grekiska ordförandeskapet. I januari, när vi höll den första debatten här om våra prioriteter, framhöll jag att vad vi måste eftersträva är att bygga ett starkt Europa, som medverkar aktivt i ett globalt system, som arbetar för fred, utveckling och samarbete. Nu har det gått ett halvår med en betydelsefull utveckling och viktiga händelser. Jag tror att Europa under detta halvår, på grund av dessa händelser, har genomgått en vidareutveckling.

2 Händelserna, t.ex. krisen i Irak, har fått Europa att inse sina svaga sidor, men de har också fått det att bli medvetet om sina starka sidor. Trots krisen har det funnits en känsla av enighet, sammanhållning och gemensamt uppdrag. Händelserna har lett till större politisk mognad och ökat beslutsamheten att gå vidare mot nya insatser, och de har tydligt visat hur nödvändigt det är att Europa tar itu med utmaningarna inför framtiden. Det är mycket betecknande att konventet har avslutat sitt arbete med utkastet till konstitution och att detta utkast har godkänts av konventet med stor majoritet. Det är också mycket betecknande att ministerrådet har inlett diskussionen om Europas försvar och säkerhet, en diskussion som fortsatte vid toppmötet i Thessaloniki. Problemen har lett till en ökad medvetenhet om vad som måste göras så snart som möjligt. Grekland hade turen att åta sig ordförandeskapet under en utomordentligt betydelsefull sexmånadersperiod. Det var ett halvår med oväntade händelser, som jag sade. Händelser som inneburit stora svårigheter men också en stor utmaning, som jag anser att vi alla har klarat av, och jag menar då såväl medlemsstaterna som kommissionen och ordförandeskapet. Diskussionen om utrikespolitiken, försvaret, säkerheten, en heltäckande strategisk plan för Europa som kommit till stånd under dessa månader, men också utkastet till konstitutionellt fördrag, allt detta vittnar i dag om att vi nu har inlett en verksamhet, som kommer att ge oss en ny styrka. Vi har blivit medvetna om att vi måste fatta beslut så snabbt som möjligt. Mina damer och herrar, i december 2002 presenterade det grekiska ordförandeskapet sina prioriteter och sina speciella mål. Vi sade då att vi har fem centrala prioriteter. Först och främst, att fullborda Europeiska unionens utvidgning. För det andra, att påskynda genomförandet av Lissabonstrategin. För det tredje, att slutföra arbetet inom det europeiska framtidskonventet. För det fjärde, att ta itu med problemen kring den illegala invandringen och invandringen över huvud taget och, för det femte, att arbeta för konkreta prioriteter på utrikespolitikens område. Efter detta halvår kan jag i dag säga att vi har arbetat hårt för att nå dessa mål och att vi har uppnått mycket tillfredsställande resultat, som jag skulle vilja presentera för er i korthet. Undertecknandet av de tio kandidatländernas anslutningsfördrag, som fullbordade anslutningsförfarandet, var en av de viktigaste händelserna i Europas utveckling. Det var Europas återförening som bekräftades, och vi firade den vid foten av Akropolis, varigenom vi på ett symboliskt sätt ville markera kontinuiteten i den europeiska kulturen. Omedelbart dessförinnan hade det grekiska ordförandeskapet lyckats övervinna en rad svårigheter som uppstått till följd av nya krav från de nya medlemsstaterna om anpassning av de befintliga avtalen och om nya bidrag. Dessutom hade vi hunnit med en diskussion med er, här i Europaparlamentet, om utvidgade bidrag och om bidrag till den utvidgade Europeiska unionen. Nu har de nya medlemmarna inlemmats i ministerrådets arbete, där de medverkar som aktiva observatörer till dess att fördragen har ratificerats av de nationella parlamenten. Jag vill ta upp Cyperns anslutning, som genomfördes samtidigt med de nio övriga ländernas. Den innebär en seger för kampen för politisk normalisering och för upprätthållandet av den internationella rättens principer. Det var mycket nära att vi hade kunnat lösa det politiska problemet och fått in ett enat Cypern som medlem i unionen, men den turkcypriotiska ledningen ville tyvärr inte fullfölja de förhandlingar som inletts med stöd av Annans plan. I april antog rådet reviderade texter om partnerskapen med de tre kandidatländerna. I fråga om Bulgarien och Rumänien är målet att deras anslutningsförhandlingar skall vara avslutade före utgången av år Vi har kommit långt i våra förhandlingar med dessa länder. I det nya partnerskapet med Turkiet ingår konkreta villkor i många frågor, bl.a. en politik för ett gott grannförhållande, minoriteternas egendom, religionsfrihet och en begränsning av arméns roll. När det gäller den andra frågan, mina damer och herrar, Lissabonstrategin, så vet vi hur viktiga de frågor är som avhandlas under denna rubrik. Det är frågor som, om vi lyckas lösa dem, kommer att hjälpa oss med utvecklingsproblemen, miljöproblemen, skapandet av en kunskapsekonomi. De viktigaste resultaten är i korthet följande: avtalet om bättre samordning av budgetpolitiken och antagandet av de nya riktlinjerna för den ekonomiska politiken under perioden Nu kommer vi att få riktlinjer för den ekonomiska politiken för tre år framåt, och det tror jag är viktigt, för att vi skall få en bättre planering. En andra punkt är den nya sysselsättningsstrategin. Vi har infört det sociala trepartsmötet, som hittills varit informellt men nu införs officiellt. Det innebär säkert att vi kan vidga den sociala dialogen. Det har slutits ett avtal om skatteregler, som gäller skatteflykt till tredje länder och beskattningen av energiprodukter. Avtalet om de regler som gäller skatteflykt har diskuterats mycket länge i rådet utan att leda till något resultat, och jag är glad över att vi under det grekiska ordförandeskapet har lyckats övervinna problemen, problem som uppstått också därför att vissa länder ansett och fortfarande anser att de i sådana grundläggande frågor bör försöka reglera sina egna speciella frågor. Detta problem har vi övervunnit. En annan reglering som diskuterats mycket länge är det europeiska patentet. Vi har slutfört diskussionen om detta och fått igenom en överenskommelse. Vi har också uppnått en överenskommelse om handlingsplanen för att öka investeringarna i forskning och om införandet av ny teknik i de europeiska utbildningssystemen. Stor betydelse har enligt min mening också antagandet av stadgan om småföretag, besluten om att förbättra

3 regelverket och avtalen om integrering av de europeiska penningmarknaderna. Besluten om avreglering av energimarknaden, om varutransporter på järnväg och om de nya transeuropeiska energinäten, liksom även utvidgningen av transportnätet, har varit föremål för långvariga överläggningar, men vi har uppnått resultat i dessa diskussioner. Antagandet av den nya strategin för hållbar utveckling, införandet av miljömål i sektorer såsom de förnybara energikällorna, besluten om att ta tankfartyg med enkelt skrov ur drift och avtalet om miljöansvar får avsluta denna kortfattade översikt. Här skulle jag vilja framhålla att beslutet om att ta ovannämnda tankfartyg ur drift, som alla berörda parter medverkat till, var ett viktigt beslut för att skydda miljön, ett beslut som man inte lyckats med under tidigare ansträngningar efter olyckshändelsen med Erika för flera år sedan. Värderade kolleger, jag kommer nu till den tredje frågan, konventet om Europas framtid. Vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki framlades, som ni vet, konventets slutliga förslag och presenterades av Giscard d'estaing. Diskussionerna i konventet hade pågått i 18 månader, och er egen medverkan har varit av avgörande betydelse. Utkastet till konstitutionellt fördrag har fått ett brett stöd. I Thessaloniki diskuterade vi om detta utkast kan vara en utgångspunkt för överläggningarna i regeringskonferensen, ett bra underlag för diskussionerna. Och vi kom fram till att det är ett bra underlag, som kan underlätta förhandlingarna, för vi blev medvetna om att terminologin inte får leda till förvirring. Samförståndet i konventet visar att de förändringar vi kan genomföra måste få ett brett stöd. Konventet gav ett brett stöd, som därför är en bra utgångspunkt för att lösa problemet. Vid regeringskonferensen får vi inte börja diskutera allting om igen från början, och vi får inte heller inrikta oss på enskilda frågor, utan vi måste försöka komma fram till en lösning, en lösning inom de politiskt fastställda ramar som beslutades i Halkidiki. Vi bör slutföra regeringskonferensen före den 1 maj och underteckna slutdokumentet efter den 1 maj, så att också de nya medlemmarna kan underteckna det och så att texten blir färdig före valen den 15 juni, för att de europeiska medborgarna skall veta vad de kommer att rösta på. Detta är tidsplanen om frågan kan avslutas tidigare, är det så mycket bättre men absolut sista datum för att presentera den undertecknade texten måste vara den 15 juni. Vi har också kommit överens om att konventet under en viss tid skall fortsätta att granska texten för att bearbeta det tredje kapitlet, som enligt texten gäller politiska åtgärder i tekniska frågor. I Thessaloniki, mina damer och herrar, diskuterade vi också invandringspolitiken. Vad var problemet? Problemet är att vi fattade många beslut i Sevilla och Tammerfors men att vi inte har kunnat fullfölja och genomföra dessa beslut, framför allt därför att det har saknats pengar. Europeiska kommissionen har sagt att den har ungefär 140 miljoner euro till sitt förfogande. Vi har noterat att denna summa finns, och vi har beslutat att i fortsättningen driva på samordningen och samarbetet i fråga om gränsbevakningen, för det är uppenbart, t.ex. efter det som inträffade i Italien för några veckor sedan, att problemet med den illegala invandringen inte kan lösas av ett land ensamt, eftersom de illegala invandrare som kommer t.ex. med fartyg försöker komma i land i något av Medelhavsländerna, och därför krävs det en heltäckande bevakning av området. Den andra punkt vi betonade var repatrieringen av de illegala invandrarna. Vi har begärt att kommissionen skall undersöka möjligheten att finna nya former för repatrieringen. Men eftersom det redan finns många fördrag och avtal om repatriering, som i själva verket inte fungerar, har vi sagt att kommissionen utifrån konkreta kriterier bör utvärdera samarbetet med tredje länder i alla de frågor som gäller invandringen och samarbetet med Europeiska unionen och att ta hänsyn till det, när den sluter avtal med dessa länder, för det är inte rimligt det nämns inte i texten, men det är en allmänt accepterad uppfattning att vi bedriver en politik med aktiv hjälp och samarbete, samtidigt som de länder vi står i förbindelse med ignorerar sina skyldigheter, när det gäller att bekämpa den illegala invandringen. Vi har beslutat att skapa ett gemensamt informationssystem för utfärdande av visum till medborgare i tredje länder, vilket möjliggör en kontroll av de illegala invandrarna, och dessutom har vi fattat vissa beslut om hur invandrarna skall kunna inlemmas i våra samhällen. Värderade kolleger, som ni vet har en uppgörelse om en revidering av den gemensamma jordbrukspolitiken träffats efter toppmötet i Thessaloniki. Även i denna fråga har ordförandeskapet spelat en betydelsefull roll, och vi anser att denna uppgörelse är av särskilt värde, därför att den innehåller tre centrala budskap. Vad betyder uppgörelsen för jordbrukarna? Att de kommer att få ett flerårigt, garanterat och förutsägbart inkomststöd, som motsvarar det de får i dag, men också betydande handlingsutrymme för produktionens och företagens inriktning. För de europeiska medborgarna innebär uppgörelsen en högre livskvalitet. Inkomststödet till jordbrukarna kommer nämligen att utbetalas, samtidigt som man respekterar den europeiska lagstiftningen om miljö, folkhälsa, livsmedelssäkerhet, djurens hälsa och välfärd. För det tredje, omflyttningen av en mycket betydande del av subventionerna i den gemensamma jordbrukspolitiken från produkter till inkomstförstärkning för jordbrukarna ger Europeiska unionen en väsentligt starkare ställning inför de kommande förhandlingarna med WTO. Efter uppgörelsen kommer unionen att tala entydigt och enhälligt. Värderade kolleger, i fråga om utrikespolitiken kan jag nämna att det har träffats en uppgörelse mellan unionens medlemsstater och länderna på västra Balkanhalvön, som innebär en bekräftelse av dessa länders utsikter till framtida anslutning. En regelbunden politisk dialog

4 inleds, tillnärmningen av dessa länders lagstiftning till gemenskapens regelverk gynnas och de ekonomiska bidragen ökar kraftigt. Som vi vet, är det Irak som har varit det svåraste kapitlet för vårt ordförandeskap. Många väntade sig att det skulle uppta all vår verksamhet. Så blev det dock inte, och ordförandeskapets strävan har varit att överbrygga motsättningarna, inte genom att diskutera om vissa haft rätt eller fel i den ena eller den andra ståndpunkten, utan att övervinna motsättningarna genom att påpeka vad som bör göras i framtiden. Och efter beslutet i Förenta nationernas säkerhetsråd finns det nu en ram för samarbetet, och vi står i ständig kontakt med Förenta nationerna för att bidra till återuppbyggnaden av Irak inom ramen för säkerhetsrådets beslut. Beträffande Mellanöstern-frågan vet ni att man har offentliggjort en tidsplan för fredsarbetet i området eller, som den kallas, kvartettens färdplan för fred, och i denna kvartett ingår också Europeiska unionen. Ordförandeskapet har upprepade gånger haft kontakter med länderna i området och med de andra länderna, och jag tror att den vapenvila som uppnåtts är ett resultat av både kvartettens och Europeiska unionens ansträngningar. När det gäller de transatlantiska förbindelserna, har det grekiska ordförandeskapet gjort alla tänkbara ansträngningar för att minska den spänning som uppstått i de transatlantiska förbindelserna, och jag anser att besöket i Washington visade att vi har ett gott samarbete. En princip som jag anser självklar har accepterats, nämligen att vi måste samarbeta med Förenta staterna om det som är nödvändigt av ekonomiska, politiska och säkerhetsskäl. Vi kan vara överens, men vi kan också ha olika åsikter, vi måste vara överens om att vi kan ha olika åsikter, och på denna grund skall vi fortsätta att bygga vårt samarbete. Det grekiska ordförandeskapet har verkat för en väsentlig förbättring av förbindelserna mellan Europeiska unionen och Ryssland vid det toppmöte som hållits i Sankt Petersburg. Avslutningsvis, bland de politiska frågorna skulle jag vilja ta upp försvars- och säkerhetspolitiken. Vår strävan har varit att Europeiska unionen skall ha full insatsberedskap. Och det har unionen fått under denna period. Den fick det genom att reglera de hittills olösta frågorna, såsom medverkan av partnerskapsländernas styrkor, genomförande av övningsprogrammet, utveckling av metoder för krishantering. Resultatet är att en styrka från Europeiska unionen nu befinner sig i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, det finns en polisstyrka i Bosnien-Hercegovina, och vi diskuterar även den militära insatsstyrka i Bosnien-Hercegovina som skall överta Natostyrkans nuvarande verksamhet där. Vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki presenterades och diskuterades rapporten om strategin för en successiv utformning av en europeisk försvars- och säkerhetsdoktrin. Det var det informella rådet (utrikesfrågor) som hade begärt rapporten från herr Solana. Herr Solana kommer att fortsätta arbetet med denna rapport, och vi tror att rapporten och diskussionen om den kommer att få stor betydelse, när vi skall förtydliga våra gemensamma mål i fråga om försvar och säkerhet och de medel genom vilka vi kommer att förverkliga de gemensamma målen. Rapporten hjälpte oss att övervinna den motsättning, som jag faktiskt tror var skenbar, mellan vissa länder, som samarbetat för att driva försvars- och säkerhetsfrågorna, och de andra länderna, som inte velat ha ett sådant speciellt samarbete. Vi sitter nu vid samma bord, och diskussionen kommer att utvisa hur vi kan hantera dessa frågor. Avslutningsvis skulle jag vilja nämna två frågor, som gäller gemenskapens institutioner. Den ena är revideringen av reglementet för gemenskapens tjänstemän. Det är den första grundliga reformen av löne- och pensionssystemet och även av karriärsystemet som gjorts sedan grundandet av Europeiska gemenskapen. Till slut, två frågor av direkt intresse för Europaparlamentet var det transinstitutionella avtalet om förbättring av regelverket och, för det andra, förordningen om de europeiska politiska partiernas ställning. Genom dessa båda beslut har vi satt punkt för diskussioner, som inleddes för ganska länge sedan. Värderade kolleger, detta var en översiktlig presentation av vad som åstadkommits under ordförandeskapet, och avslutningsvis skulle jag vilja tacka framför allt Europaparlamentets talman Pat Cox för hans samarbete men också alla er i Europaparlamentet. Vi anser att ni spelar en central roll för att främja den europeiska integrationen och för att försvara unionens intressen. Därför har vi eftersträvat ett nära samarbete med er. Och vi har fått ert direkta stöd och samarbete i vårt arbete. Jag tackar er varmt för era insatser, och jag önskar er alla framgång under det kommande, italienska, ordförandeskapet. (Applåder) Prodi, kommissionen. (IT) Herr talman, herr premiärminister, ärade ledamöter! Det är dags att göra halvårsbokslut under ett år fyllt av ambitiösa projekt och lidelsefulla debatter om Europas beskaffenhet och framtida öde. Jag vill först och främst varmt gratulera premiärminister Simitis och alla dem som har arbetat tillsammans med honom för att nå nya politiska och institutionella mål. Jag skulle vilja koncentrera mig på fyra av dessa mål: avslutandet av konventets arbete, reformeringen av kommissionen, de betydande framstegen när det gäller att genomföra agendan från Tammerfors och de nya reglerna för de europeiska politiska partierna. Innan jag går in på dessa frågor i detalj måste jag emellertid erinra om några andra viktiga tilldragelser under de senaste sex månaderna: slutförandet av medlemskapsförhandlingarna en exceptionell

5 händelse, som premiärminister Simitis redan har nämnt och hanteringen av den besvärliga interna och internationella situationen i samband med kriget i Irak. Reformeringen av vår gemensamma jordbrukspolitik, som blev pricken över i för det här halvåret i förra veckan, förtjänar att nämnas särskilt. En av förutsättningarna för denna framgång var yttrandet från parlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling, under ledning av Daul, som jag verkligen tackar för det arbete han har lagt ned. Trots att frågan är mycket svår och komplex lyckades utskottet avge sitt yttrande i tid, så att förhandlingarna kunde slutföras. Detta visar verkligen på någonting nytt, för frikopplingen av gemenskapens stöd från produktionen, om än bara delvis, försvaret av territoriet och miljön och åtgärderna för livsmedelssäkerhet innebär en riktig revolution för vår jordbrukspolitik. Nu har vi äntligen en solid grund för att ge oss in i förhandlingar med Världshandelsorganisationen, och jag förväntar mig att våra internationella partner som kommer med så många predikningar skall matcha vårt engagemang genom att dra sitt strå till stacken, för de måste också hjälpa till. Under det senaste halvåret har det grekiska ordförandeskapet styrt skutan med fast hand, också under de svåraste stormarna, med den intelligens och den lyhördhet som har kännetecknat det grekiska folket sedan vår civilisation föddes. När det gäller den första punkten som jag vill ta upp har den första hälften av året på det interna planet dominerats av konventets arbete, som praktiskt taget om än inte helt avslutades vid rådets möte i Thessaloniki. Vi har funnit en metod som har fungerat och som vi kan använda för att ändra i vår konstitution när den behöver utvecklas och anpassas till de ständigt nya omständigheter framtiden kommer att bjuda på. När det gäller förslaget till konstitution i sig ser kommissionen, som ni vet, både positiva och negativa bitar: öppenheten i unionen kommer säkerligen att öka, tack vare att lagstiftningsinstrumenten förenklas och reduceras och att kompetensfördelningen mellan de olika institutionerna blir bättre. Vår demokratiska legitimitet kommer att öka tack vare att medbeslutandeförfarandet utökas till att omfatta nästan samtliga fall. Detta är någonting ytterst viktigt för parlamentet. Också utrymmet för att vi skall kunna göra vår röst hörd i världen ökar, i och med att vi får en utrikesminister för hela unionen, en enda juridisk person samt nya regler för utrikespolitiken, den gemensamma säkerheten och försvaret. Slutligen omfattar konstitutionstexten nu också stadgan för de grundläggande rättigheterna som ett värn för alla europeiska medborgares rättigheter. Detta är ljuspunkterna, och de är verkligen viktiga. Det återstår dock fortfarande några moln på de punkter där kompromisserna inte är så ambitiösa som de borde ha varit. Konstitutionsförslaget innebär visserligen att majoritetsbesluten utökas, men det räcker verkligen inte. Den föreslagna lösningen riskerar på många punkter att lamslå en union med 25 eller 30 medlemmar. På institutionsnivå kommer det dessutom att bli svårt att få medborgarna att acceptera att bara hälften av kommissionsledamöterna har rösträtt i kommissionen, åtminstone i det här komplicerade skedet av vårt institutionella liv. Det kommer också att bli svårt att förklara det inbördes förhållandet mellan rådsordförandens nya skepnad och kommissionens ordförande. Rollerna riskerar att överlappa varandra. Även om det har skett några framsteg i fråga om ekonomiskt styre måste vi sedan absolut skapa ett organ som företräder euron utåt: utan ett sådant är euron klart ömtåligare och vår ekonomi mer utsatt. Det här är inga tekniska frågor utan problem som tvingar oss att fatta mod för att komma över dagens bekymmer och rädslor, och blicka framåt. Vi måste inse att om vi inte tar ett kliv framåt nu kommer Europa om trettio eller fyrtio år inte längre att ha något inflytande över det internationella spelet. Överlag utgör dock konventets förslag en bra grund och det är en allmän synpunkt som jag instämmer i för regeringskonferensen som skall fälla det slutliga avgörandet. Kommissionen kommer att göra sitt för att förbättra det, till att börja med genom det yttrande som vi skall offentliggöra i september, alltså innan regeringskonferensen öppnas. Nu kommer jag till den andra punkten: reformeringen av kommissionen och tjänsteföreskrifterna. Vi närmar oss det sista året av kommissionens mandatperiod. När jag tog på mig det här uppdraget satte jag upp reformeringen av kommissionen som en av mina prioriterade frågor, och jag påminner om att vitboken kom redan i mars En grundläggande beståndsdel i denna process var översynen av EU-tjänstemännens tjänsteföreskrifter. Också i detta fall måste jag ge det grekiska ordförandeskapet min erkänsla för att ha gett förhandlingarna ny fart. De har faktiskt varit mycket besvärliga. Tack vare dessa värdefulla insatser i form av medling och pådrivning har vi nått konsensus om den bästa möjliga kompromissen, en kompromiss som följer huvudlinjerna i kommissionens ursprungliga förslag det vill jag understryka. Som uppföljning till denna överenskommelse kommer kommissionen i höst att lägga fram ett nytt förslag, i vilket vi naturligtvis kommer att ta hänsyn till det yttrande som denna församling antog den 19 juni och förhandlingarna i medlingskommittén mellan företrädarna för personalen, institutionerna och medlemsstaterna. Målet är att de nya tjänsteföreskrifterna skall börja gälla den 1 maj 2004, det vill säga den dag när de nya medlemsstaterna kommer in i unionen. Förutom detta mål ser jag dock till det övergripande politiska syftet med den här övningen, vilket är att se till att vår personal kännetecknas av kontinuitet, självständighet och förträfflighet. Jag måste säga att jag har arbetat med många förvaltningar i mitt liv, men sällan har jag funnit en sådan arbetskapacitet eller en så hög kvalitet som inom EU-institutionerna. Jag anser alltså att de nya tjänsteföreskrifterna gör det möjligt för våra offentliga tjänstemän att arbeta med större kraft och stolthet, framför allt när kollegerna från de tio nya länderna kommer in. Just eftersom det

6 kommer tio länder på en gång, inte bara ett, kommer det inte att bli lätt att absorbera de nya kulturerna. Den tredje punkten som jag vill ta upp är invandringsoch asylpolitiken och övervakningen av unionens yttre gränser. Kommissionen gratulerar det grekiska ordförandeskapet till den konsekventa och balanserade hållning det har haft i dessa frågor. Jag vill också gärna framhålla att slutsatserna från Europeiska rådets möte bygger på de meddelanden som kommissionen lade fram den 4 juni. För att komma in på sakfrågan och utgå ifrån de frågor som fortfarande är på tapeten vill jag påpeka att gemenskapens finansiering successivt måste komma i kapp våra politiska ambitioner och mål. Vi kan alltså absolut inte låtsas att vi kan uppnå alla de mål som vi har satt upp med de medel vi har avsatt. Naturligtvis har vi gjort en resursuppskattning som inte överstiger budgetgränserna vi har alltså strikt hållit oss inom dem men vi har uppskattat att det behövs 140 miljoner euro under perioden och 250 miljoner euro för ett flerårigt samarbetsprogram med tredje länder under perioden Detta i avvaktan på de nya ekonomiska öppningar som kommer efter 2006 och som, som det hävdas i slutsatserna från Thessaloniki, skall avspegla denna politiska prioritering från unionens sida. Annars står det klart att vi sätter själva unionens identitet på spel, om vi inte lyckas ge medborgarna trygghet. När det gäller förbindelserna med tredje länder kommer det nya förslag till samarbetsprogram som kommissionen lade fram den 11 juni att innebära ett viktigt stöd för återtagandepolitiken, som är en annan grundläggande fråga. Det är väsentligt att parlamentet och rådet antar detta instrument före mandatperiodens slut. Dessutom måste vi intensifiera förhandlingarna om gemenskapsavtal med stöd av rådet och medlemsstaterna. Detta gäller enligt mig i första hand Ryssland, Ukraina och Marocko, tre nyckelländer för dessa avtal. Europeiska rådet har uppmanat kommissionen att gå vidare mot en integrerad övervakning av de yttre gränserna och vi anser att den bästa lösningen vore att inrätta en myndighet som gör det möjligt att förbättra verkställandet av rådets strategiska mål i samråd med berörda nationella förvaltningar, så att det bildas ett samordnande nätverk. Dessutom håller vi på att lägga grunden för det så kallade VIS, det vill säga det ambitiösa europeiska systemet för att identifiera viseringar. Också detta är ett gemensamt instrument för att vi skall kunna genomföra en politik som gör våra medborgare lugna och trygga, med respekt för individuella rättigheter. Det viktiga är att hitta en balans mellan behovet av säkerhet och våra frihetliga val, val som vi har gjort, som vi står fast vid och som vi absolut inte kan avstå ifrån. Kampen mot den illegala invandringen måste alltså fortsätta parallellt med åtgärderna för att underlätta för de lagliga invandrarna att komma in i unionen. Vad detta anbelangar vill jag påminna om att det redan finns en del förslag på bordet, framför allt de som handlar om inresa och vistelse för arbete eller studier och om yrkesutbildning och frivilligarbete för att bidra till integrationen. Parlamentet har redan tagit ställning till dessa förslag, som rådet fortfarande håller på att diskutera, och kommissionen följer gärna Europeiska rådets uppmaning att utarbeta en övergripande politik för integration av lagliga invandrare. De nationella förfarandena måste också samordnas bättre på gemenskapsnivå, och jag tror att en årsrapport som sammanfattar hur processen fortskrider verkligen skulle vara ett steg emot detta. Vi har pratat mycket om benchmarking, om jämförelser och så vidare: jag tror att en rapport som talar om hur saker och ting ligger till på EU-nivå i denna komplicerade och mångfacetterade fråga skulle kunna vara till nytta, både för er och för oss. Samma politiska vilja skall genomsyra också asylpolitiken. Här beklagar jag verkligen att behöva framhålla att det inte har varit möjligt att komma fram till en överenskommelse i rådet om direktivet som definierar flyktingstatus och harmoniserar formerna av subsidiärt skydd. Vi måste åstadkomma detta, fortfarande inom ramen för resonemanget om rättigheterna, som jag underströk nyss. Detta instrument är nämligen, tillsammans med direktivet om förfarandena, hjärtat i det gemensamma systemet. Jag tar tillfället i akt att försäkra det italienska ordförandeskapet om kommissionens fulla samarbete i arbetet med att få dessa båda texter antagna senast i december, vilket är den tidsplan som rådet fastställde i Thessaloniki. Slutligen den sista punkten: reglerna för de politiska partierna. Vi är glada att parlamentet nyligen antog reglerna för de europeiska politiska partierna: det är den fjärde framgången för det grekiska ordförandeskapet som jag vill ta upp i dag. Jag sällar mig till de många som har framfört sin erkänsla för dess bidrag till att lösa en fråga som hade hamnat i långbänk och som absolut måste redas ut. En rad faktorer har bidragit till detta resultat: Nice-fördragets ikraftträdande, kommissionens nya förslag, tillämpandet av majoritetsbeslut och framför allt det utmärkta samarbetet mellan kommissionen, rådet och parlamentet. Frågan om de politiska partierna är komplicerad och har väntat på en lösning i två år: den positiva utgången kom uteslutande tack vare majoritetsbeslutet och medbeslutandeförfarandet. Jag tror att det kan bli en lärdom också för framtiden. Äntligen kan de europeiska politiska partierna verka utifrån en tydlig, öppen bas och räkna med finansiering som, åtminstone delvis, kommer ur gemenskapsbudgeten. Det handlar om en grundläggande förutsättning för det demokratiska livet och om en åtgärd som ingår i konstitutionaliseringen inom den europeiska integrationsprocessen i dess vidaste mening. Det antagna förslaget sätter upp en del enkla och konsekventa villkor, men undviker ändå alltför restriktiva och byråkratiska kriterier, och jag tycker därför att det är ett beslut som tyder på gott omdöme och som kan leda till positiva politiska resultat. Vi vet ju alla att de politiska partierna är den oundgängliga komponenten i unionens demokratiska uppbyggnad: utan dem kan det inte finnas

7 någon integration, utan dem kan det inte finnas en europeisk anda. Ärade ledamöter! Därmed har jag kommit till slutet av mina funderingar i dag. Som jag sade i början finns det mycket annat man skulle kunna ta upp, men jag föredrar att sluta här för att framhäva några punkter som har haft särskild politisk betydelse under det här halvåret. Till sist vill jag tacka premiärminister Simitis och hela det grekiska ordförandeskapet igen. Under de här sex månaderna har de fått Europa att ta några mycket stora steg framåt: att ge det här ordförandeskapet beröm och tack är alltså inte bara en fråga om hövlighet, utan en objektiv nödvändighet. (Applåder) Poettering (PPE-DE). (DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, kära kolleger! Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och Europademokraterna, där i dag PPE-delen av vår grupp firar sitt 50-årsjubileum, har alltid stött det grekiska ordförandeskapet i nära samförstånd med våra grekiska kolleger under ordförandeskap av Antonios Trakatellis, men även tillsammans våra vänner i Grekland, Nea Demokratia under sin ordförande Konstantinos Karamanlis. Det lovade vi er även i Aten, herr premiärminister, och vi har hållit vårt löfte, eftersom vi vet att er framgång är vår gemensamma framgång. Höjdpunkten under det grekiska ordförandeskapet var utan tvekan och ni kunde bygga på det bra förarbete som gjorts av det danska ordförandeskapet och även på Europaparlamentets beslut av den 9 april undertecknandet av anslutningsfördragen den 16 april på Stoa Attalou. När vi klev ur bussen och jag vill eftertryckligen tacka er för att ni bjudit in gruppordförandena, vilket för framtiden också bör vara ett exempel vid andra högtidligheter inom Europeiska unionen fick jag av en tillfällighet gå intill Akropolis nedför trapporna fram till Stoa Attalou tillsammans med den första fritt valda premiärministern i Polen, Tadeusz Mazowiecki, och vi diskuterade den stora omvandlingen i Europa och viljan att leva i frihet som finns hos folken i Central- och Östeuropa. Att detta nu så att säga fullbordades genom att fördragen undertecknades i Aten, kommer aldrig att glömmas bort, och vi är tacksamma för att vi nu har 162 observatörer hos oss från kandidatländerna. Men tyvärr bestod inte ert ordförandeskap enbart av glansnummer, det nämnde ni själv, utan ert ordförandeskap överskuggades av Irakkriget. Inte heller jag vill i dag se tillbaka med vrede, utan se framåt, och vi måste dra lärdomar av de fel som vi begått. Våra slutsatser är för det första: om man skall besluta nationellt i en utrikespolitisk fråga, eller om två eller tre länder vill fastslå en ståndpunkt, så är man skyldig att först samråda med alla partner i Europeiska unionen och gemensamt finna en lösning på frågorna. Vi måste handla gemensamt, och Europa, Europeiska unionen, får i sina viktiga beslut inte delas upp i två, tre eller fyra delar, utan det krävs alltså ett gemensamt agerande från européernas sida! Den andra punkten gäller konventet. I vissa frågor, också när det gäller utrikes- och säkerhetspolitiken, måste vi våga besluta med majoritet även om det måste ske med stor, kvalificerad majoritet. Om vi bibehåller enhälligheten, då kan vi inte komma fram till några gemensamma ståndpunkter, och det är ett krav som ställs på oss. Och för det tredje: naturligtvis är partnerskap, särskilt när en partner är en supermakt, inte några enkla partnerskap. Men särskilt om vi vill att Europa skall vara jämställt med våra amerikanska vänner, då måste denna europeiska säkerhetspolitik, försvarspolitiken, vara upplagd så att man inte uppfattar Förenta staterna som en motståndare, utan som en partner, som vi vill lösa världens problem tillsammans med. Herr rådsordförande, ni har med all rätt påpekat problemen med asyl och invandring, och kommissionens ordförande Prodi, som jag också vill tacka så hjärtligt för hans arbete, har talat om den gemensamma förvaltningen av de yttre gränserna. Det är ett viktigt önskemål; vi måste komma överens med de länder, från vilka dessa verkligt beklagansvärda människor kommer som ger sig i väg i båtarna, om att de skall säkra sina gränser. Men jag säger eftertryckligen att detta inte enbart är en polisuppgift eller en repressiv uppgift. Detta är en uppgift som framför allt måste lösas i länderna i Medelhavsområdet, i Nordafrika, och därför behöver Europeiska Unionen hjälpa dessa länder, och länderna måste reformeras, så att ungdomarna i dessa länder får en verklig framtid och inte utsätter sig för livsfara när de ger sig iväg. Alltså uppfattar vi detta problem med immigrationen inte bara som ett polisiärt problem, utan som ett fundamentalt mänskligt problem, så att vi ger människorna en framtidschans i sin hembygd. En annan punkt är konventet. Jag vill uttryckligen tacka ordföranden Valéry Giscard d'estaing för hans arbete, men även de båda ledamöterna i konventets presidium, Iñigo Méndez de Vigo från vår grupp och Klaus Hänsch från Europeiska socialdemokratiska partiets grupp, samt vår grupps talesman, Elmar Brok. Vi måste nu kräva att detta förslag till författning skall utgöra grundvalen för arbetet i konventet och att man på basis av detta författningsförslag nu skall fatta beslut i konventet. Vi skulle önska det kommer jag i morgon också att säga till den blivande ordföranden i rådet att vi fram till slutet av året kommer fram till ett resultat, så att man handlar snabbt, och att Europaparlamentet företräds på ett lämpligt och effektivt sätt. När stats- och regeringscheferna träffas måste parlamentets talman vara med; när utrikesministrarna agerar, bör våra företrädare från parlamentet vara med, och inte så att säga skjutas undan till förvaltningsnivån. Vi har en stor uppgift framför oss, men jag tror att vi klarar av den.

8 Jag vill uttryckligen tacka er, herr rådsordförande, för ert bidrag till partistadgan. Detta måste visserligen också beslutas formellt under det italienska ordförandeskapet, men jag tror att vägen dit var bra, och i fråga om ledamotsstadgan hoppas jag att man även här lyckas komma vidare under de närmaste veckorna och månaderna. Låt mig avslutningsvis säga att det var ett ordförandeskap med toppar och dalar; jag avundades er inte när ni måste leda ordförandeskapet under Irakkrisen och allt som hängde samman med den. Jag gladde mig med er den 16 april; ni har gjort er plikt, så som man kan förvänta sig av ett ordförandeskap, och jag vill tacka er så hjärtligt för det! Vår grupp har stött er på ett rättvist, objektivt och positivt sätt; jag hoppas att ni också har det intrycket, eftersom detta är vår gemensamma Europeiska union, och Europas framgångar är allas våra framgångar! (Applåder) Barón Crespo (PSE). (ES) Herr talman, herr tjänstgörande rådsordförande, herr kommissionsordförande, ärade kolleger! Låt mig börja mitt inlägg med att på Europeiska socialdemokratiska partiets grupps vägnar gratulera gruppen för Europeiska folkpartiet på den femtionde födelsedagen. Det är ett viktigt datum för PPE-DE-gruppen och också för demokratin i Europa. Herr talman! Jag har ett problem. Det är svårt att säga något mer positivt om det grekiska ordförandeskapet än det som Poettering redan har sagt och vad som har skrivits i Financial Times, eftersom mina familjeband och min solidaritet med den grekiska premiärministern är kända. Jag vill bara säga en sak, ert ordförandeskap har inte varit en kryssning på Egeiska havet, det har snarare varit en odyssé. Jag anser att man med rätta kan säga att ni har vetat hur ni skall segla det europeiska fartyget med ledarskap och beslutsamhet, och jag anser att det är värt att betona vid ett tillfälle som detta. Om vi fortsätter att tala om ordförandeskapet och främst utvidgningen, var ceremonin den 16 april på Stoan, på marknaden invid Akropolis, en viktig händelse. Jag vill tacka er för det bemötande som Europaparlamentets företrädare fick, som leddes av vår talman, men framför allt för det historiska tillfälle som ägde rum i vad som är demokratins vagga. Jag vill också tacka för den nuvarande grekiska regeringens intelligenta och flexibla hantering av en fråga som är mycket aktuell för alla européer och som är mycket dramatisk för Grekland Cypern och dess förbindelser med Turkiet för att utveckla förbindelserna med en så viktig allierad. För det andra och när det gäller Lissabonstrategin, anser jag att det är nödvändigt att betona utvecklingen av sysselsättningsriktlinjerna, framför allt alla frågor som har med jämställdhet att göra och här vill jag välkomna det arbete som kommissionsledamot Diamantopoulou genomför. Vi är starkt oroade över att direktivet om arbetsförhållanden vid tidsbegränsad eller tillfällig anställning blockeras i ett läge som det nuvarande. Vi bekymrar oss också för det faktum att de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken inte motsvarar verkligheten, det handlar snarare om ett intellektuellt förfarande än om ett politiskt, och de motsvarar faktiskt inte det behov vi har av att göra vår ekonomi, den europeiska ekonomin, mer dynamisk och uppfyller inte heller behovet av att värna om vår gemensamma valuta. Det är också nödvändigt att betona, vilket talmannen gjorde, de framsteg som har gjorts när det gäller sjösäkerheten, framför allt med tanke på Greklands roll som främsta europeiska maktfaktor. När det gäller en annan viktig aspekt inför vår ekonomiska framtid, reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, anser jag också att vi måste välkomna det faktum att vi har nått en reform som placerar oss i en mycket viktig position inför framtiden, framför allt när det gäller framtiden för det europeiska jordbruket och även förhandlingarna inom Världshandelsorganisationen. När det gäller Europas framtid, är det ett viktigt steg att konventet har lyckats slutföra sitt arbete under det här halvåret och att det har utarbetat en text som inte innehåller några alternativ eller röda kort och som, vilket talmannen sade och jag noterar det noggrant, endast kräver några tekniska ändringar. Vi skulle naturligtvis ha velat att konstitutionen omfattar mer beslutsfattande med kvalificerad majoritet när det gäller social- och skattefrågorna och även i fråga om utrikes- och säkerhetspolitiken och att den interinstitutionella balansen hade varit bättre. Men det bästa är fiende till det bra. Det viktiga nu är, enligt vår åsikt, att befästa det som har uppnåtts och inte gå tillbaka. I det här sammanhanget finner vi frågan om parlamentets deltagande oroande, vi anser att talmannen bör företräda parlamentet på allra högsta nivå, att vi måste ha företrädare i regeringskonferensen och efter det att Europas framtid för första gången har diskuterats offentligt, bör även parlamentet, plenum och utskottet för konstitutionella frågor vara det offentliga forum som ordförandeskapet måste redogöra inför. Jag anser att detta även stämmer överens med den tid vi lever i. Jag vill tillägga en sak om stadgan om de europeiska politiska partierna. Alla partier har samarbetat för att utarbeta stadgan om partierna. Men nu är vi i ett dramatiskt läge, eftersom vi har stadgan om partierna, men vi har inte ledamotsstadgan. Det är precis som om det fanns ett reglemente för armén och soldaterna inte hade några rättigheter. Och jag vill verkligen fästa rådets ordförandeskaps uppmärksamhet på att det är fullständigt meningslöst att blockera ett så viktigt steg, som har ett konstitutionellt värde för Europa. Slutligen vill jag kommentera de externa förbindelserna. Ni ställdes inför en dramatisk kris som satte den ömsesidiga lojalitet som enligt fördragen skall råda mellan de europeiska allierade på prov, ni agerade kraftfullt i de transatlantiska förbindelserna, ni har upprätthållit den europeiska representationen med värdighet vid toppmötet med en mycket viktig allierad

9 som vi kan ha förbindelser med utan att vara överens om allt. Och jag anser att det grekiska ordförandeskapet har gjort sig förtjänt av vårt erkännande och våra applåder. (Applåder) Watson (ELDR). (EN) Herr talman, herr rådsordförande! Om man betraktar balansräkningen för det grekiska ordförandeskapet så är plussidan i böckerna mycket större än minussidan. Med tanke på Europas svårigheter de senaste sex månaderna med Irakkriget och ekonomisk stagnation så är det ett anmärkningsvärt erkännande för er regering. Er första prioritet var helt riktigt att följa tidsschemat för utvidgningen av Europeiska unionen. Undertecknandet av anslutningsfördragen nedanför Akropolis och sju lyckosamma folkomröstningar har mer än nog uppfyllt det målet. Vår glädje över Europas återförening har dock en antydan av sorg över att Grekland inte kunde utnyttja sina privilegierade förbindelser för att införa ett enat Cypern. Var snälla och sluta inte anstränga er för det! Vi beklagar också de spänningar som kom till ytan mellan det nya och det gamla Europa om Irak, trots era bästa insatser och två gemensamma ståndpunkter. En annan anmärkningsvärd framgång för ert ordförandeskap var att ni lyckades föra konventets förslag till konstitutionellt fördrag säkert i hamn. Liberaldemokraterna här i kammaren håller med er. Det textförslag som konventet kommit överens om ger en god grund för konstitutionen och vi kommer att se till att medlemsstaternas regeringar håller vad de lovat. Vi välkomnar den extratid som konventet fått för att slutföra sitt arbete på del III, även om rådets beskrivning av de återstående diskussionerna om majoritetsomröstning och medbeslutande som ett rent tekniskt arbete är ett mästerverk i underdrift, i klass med den brittiska regeringens beskrivning av hela processen som endast en liten tillsnyggning. Av segerns högfärd lär vi oss mycket mindre än förlustens förnedring, och Europas misslyckande i Irakfrågan verkar ha haft vissa nyttiga konsekvenser, främst genom att det drivit på det europeiska samarbetet inom säkerhets- och försvarspolitiken. Inrättandet av den snabba insatsstyrkan, vidtagandet av åtgärder i Bosnien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Kongo hamnar absolut på plussidan. Tydliga minus är dock svagheterna i kvaliteten på och samordningen av europeiska försvarsutgifter, vilket vi hoppas kommer att bli bättre genom den nya vapenagenturen. Vårt misslyckande i Irakfrågan hjälpte er dessutom att anta två anmärkningsvärda dokument i Thessaloniki: Solanas strategi för EU:s säkerhet och rådets uttalande om massförstörelsevapen. Säkerhetsstrategin ger ett passande europeiskt svar på Förenta staternas doktrin, då den grundas på de europeiska principerna om multilateralism och förebyggande hellre än avskräckning. Uttalandet om massförstörelsevapen tydliggör för våra amerikanska vänner att vi tar hotet från dessa vapen på allvar och erbjuder en ram för Europas reaktion med avseende på Iran och Nordkorea. Ni satte rättsliga och inrikes frågor i centrum i ert program för ordförandeskapet. Mycket har uppnåtts, även om rättsliga och inrikes frågor fortfarande spelar andra fiol till säkerheten, till skam för Europeiska unionen. Åtaganden om ytterligare framsteg med avseende på laglig invandring och integreringen av medborgare från tredje länder är en lämplig ripostering för de som i Thessaloniki försökte upprepa den typ av rubriker som blamerade Sevilla. Min partigrupp beklagar dock att ni inte sörjde för lämplig parlamentsgranskning, på europeisk eller nationell nivå, av det nyligen tecknade utlämningsavtalet mellan EU och Förenta staterna. När det gäller ekonomisk reform så har det grekiska ordförandeskapet gjort bra framsteg, främst genom att reformera stabilitetspakten till att bli inriktad på underliggande underskott, slutföra avregleringspaketet för energisektorn och anta det mycket behövliga pensionsdirektivet. Allt sammantaget har det här varit sex lönsamma månader för Europeiska unionen, trots de höga krigskostnaderna och det svåra ekonomiska läget. Låt oss hoppas att, när ni överlämnar stafettpinnen till era efterträdare, att de också kommer att springa hårt för att behålla den olympiska ledningen som vi skapat. (Applåder) Wurtz (GUE/NGL). (FR) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande! Jag skall i mitt inlägg inrikta mig på ett ämne som behandlades av Europeiska rådet i Thessaloniki, som hittills ännu inte tagits upp, trots att det har en betydande omfattning. Jag skulle också vilja tala om det dokument som lades fram av Javier Solana med titeln Ett säkert Europa i en bättre värld. Förgäves försökte jag påkalla en reaktion av Europeiska unionen vid offentliggörandet den 20 september av Förenta staternas nya strategiska doktrin, vars första tillämpning var det förebyggande kriget mot Irak. Nio månader efter Washington frambringar således kongressen sin egen strategiska doktrin. Utan tvivel är det en ren slump att texten såg dagens ljus dagen före det transatlantiska toppmötet. Vad står det i den? Jag citerar: Inför de nya hoten ligger ofta den första försvarslinjen i utlandet. De nya hoten är dynamiska. Om de inte avvärjs på något sätt, kommer de att bli farligare. Genom detta citat klargörs betydelsen av följande andra gåtfulla mening i dokumentet: En förebyggande insats kan ge möjlighet att förhindra att problem uppstår i framtiden. Vi borde vara beredda att handla innan en kris uppstår. Därefter, om det fortfarande inte stod klart, jag citerar: I stater i upplösning kan det krävas militära instrument för att återställa ordningen. och rent allmänt, jag fortsätter att

10 citera: Vi måste utveckla en egen strategisk kultur som främjar tidiga, snabba och, om nödvändigt, kraftfulla ingripanden. Slutligen höjdpunkten: Genom att verka gemensamt kan Europeiska unionen och Förenta staterna bygga upp en enorm styrka till det godas tjänst i världen.. Man gnider sig i ögonen inför en sådan efterhärmning av idéer och till och med språk av Vita husets hyresgäst. Av bara farten skulle Prodi till och med, om jag får tro pressagenturerna, ha låtit sin entusiasm inför president Bush bryta fram genom att säga att när Europa och Förenta staterna är enade kan ingen fiende angripa dem. Men enade på vilken grund och för att göra vad? Herr Prodi, här kommer frågan! Det är inte genom tillmötesgående smicker som vi kommer att vinna respekt hos den amerikanska administrationen som ser ned på européer, inbegripet de mest följsamma bland oss. För min del är jag övertygad. Europa kommer att vara en ofrånkomlig aktör i världen när vi har den politiska viljan att använda vår ekonomiska tyngd, politiska inflytande och förmåga att knyta starka partnerskapsband, i synnerhet med länderna i söder, för att utveckla andra regler än de som gäller, för en mer solidarisk och demokratisk globalisering samt för en fredlig värld. I det dokument som lades fram i Thessaloniki överger man dessa framtidsutsikter och ger en apokalyptisk beskrivning av hoten utan att gå in på orsakerna. Mellanösternkonflikten klaras av på fyra och en halv rad av femton sidor text. Genom den uppfattning om kamp för säkerhet som utvecklas i dokumentet prioriteras den militära dimensionen trots att denna metod har visat sig ineffektiv från Kabul till Bagdad och ända till Förenta staterna själva, vars sårbarhet så tragiskt framhävdes den 11 september 2001, trots att landet ensamt samlar 40 procent av de militära utgifterna i världen. I sådant sammanhang låter hänvisningarna i rådets dokument till det multilaterala systemet ihåligt. För övrigt handlar det i detta sammanhang främst om WTO, de internationella finansiella institutionerna och Nato. Förenta nationerna omnämns endast för att begära att Europeiska unionen i framtiden skall vara beredd, jag citerar, att agera när reglerna inte respekteras. Man kan i denna antydning känna igen ett återkallande till ordningen, riktat till de medlemsländer i säkerhetsrådet som protesterade mot det argument om avtalsbrott som anfördes av George Bush för att gripa till vapen med FN:s stöd. Av dessa skäl anser min grupp att om Europeiska unionen antar denna början till strategisk doktrin skulle det utgöra en vändpunkt, vars följder vi måste klargöra och vars risker vi måste betona för våra medborgare. Med tanke på den starka mobiliseringen av den europeiska allmänna opinionen för en kort tid sedan, i öster som i väster, mot tanken på krig och det amerikanska herraväldet, kan ni vara förvissade om att ni kommer att få förklara. Jag uppmanar de kolleger, som motiveras av vetskapen att det är civilisationen som här står på spel, att i dag kl delta i utfrågningen angående denna fråga av två framstående specialister, en europeisk expert, Pascal Boniface, och en amerikansk expert, Philip Golub. Låt oss inleda en uppriktig diskussion. Det är framtidens Europa som står på spel. (Applåder) Voggenhuber (Verts/ALE). (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det grekiska ordförandeskapet i rådet ägde rum under en svår tid, och det har varit framgångsrikt. Det gratulerar jag er till, herr rådsordförande. Ni har för övrigt bevisat att principen med halvårsrotation för ordförandeskapet i Europeiska rådet varit en kreativ och berikande beståndsdel, och det kommer det blivande permanenta ordförandeskapet i rådet att tvingas bevisa. Toppmötet i Halkidiki var också framgångsrikt. Det var inte givet. Nästan alla stats- och regeringschefer som samlades hade en lång lista med nationella ambitioner, som de i sista stund ville plocka bort ur konventets förslag till konstitution. Men när våra stats- och regeringschefer tittade på varandra, blev de väldigt förskräckta, och lät konventets förslag vara i fred. Det var en stor framgång, förutom det ögonblick när man beslöt att mandatet från Laeken skulle betraktas som uppfyllt, och meddela oss och det vill jag nu tala om, herr rådsordförande att del III bara kräver en del rent tekniskt arbete. Det har det aldrig varit tal om, för varför arbetar vi i juli över huvud taget vidare i konventet? Därför att det nämligen inte uppnåtts något samförstånd om presidiets förslag. Hundratals ändringsförslag och inte bara om tekniska frågor, utan i huvudsak handlar detta arbete om en helt klar fråga: huruvida vi nämligen också genomför löftena, värdena och målen i del I och II, huruvida vi också faktiskt förverkligar ansvarsområdena och de demokratiska principerna som vi i samförstånd förankrade i första och andra delen, eller huruvida vi bara sätter upp nya mål för oss, men inte befriar det förflutna fängslade Europa. Jag vill klargöra dramatiken i denna situation med några exempel. Naturligtvis bekänner vi oss i första delen huvudsakligen till demokratin och rättsprinciperna. Men i tredje delen finns det fortfarande fall där rådet ensamt lagstiftar i centrala frågor, exempelvis när det gäller den europeiska sociala ordningen. Nationella parlament förlorar rätten att ratificera internationella fördrag, utan att denna kammare erhåller denna rätt till ratificering. I ett av de svåraste fallen, EG-domstolens brister när det gäller att kontrollera det mest ömtåliga området beträffande de grundläggande rättigheterna, nämligen det inre samarbetet mellan polis och rättsväsende, har 80 procent av konventet begärt att undantagen skall strykas. Ingen politik utan rättslig kontroll, ingen lag utan parlament det är väl ändå inga tekniska frågor, det är frågor om självbestämmande och definition av Europeiska unionen! Handlingsförmåga under de senaste nätterna i konventet har hela politikområden

11 försvunnit från majoritetsbeslut till enhälliga beslut. Vi utsattes för påtryckningar från regeringarna, majoriteten av konventet ville mer, Europas medborgare vill mer. Vi vet att allmänheten i Europa begär långt mer av Europeiska unionen, än vad regeringarna i Europa vill ge. Här skall konventet inte fatta tekniska beslut, utan åstadkomma viktiga reformer. Tjänster i allmänhetens intresse, hörnpelare i den europeiska sociala ordningen den stora majoriteten i konventet kräver uttrycklig trygghet i författningen. Hittills har detta förvägrats. Jag säger inte detta för att förringa konventets arbete eller det hittillsvarande förslaget, utan för att också göra kammaren uppmärksam på att det fortfarande finns viktiga saker som förankrades i den första och andra delen som måste infrias, och att stora löften inte har infriats, om vi inte gör ännu ett försök till en äkta reform i samband med del III. (Applåder) Collins (UEN). (EN) Herr talman! Den grekiska regeringen övertog ordförandeskapet för EU vid en tid av stor internationell osäkerhet och politisk instabilitet. Det var tydligt att olika regeringar i Europa i början av året hade olika uppfattningar när det gällde att möta det växande politiska problemet Irak. Den grekiska regeringen försökte i Europa införa en gemensam politisk ståndpunkt om Irak. Det skulle alltid vara en svår sak att uppnå men den grekiska regeringen tog hela tiden upp den här politiska frågan med beslutsamhet och med verklig känslighet för alla inblandade parter. De internationella svårigheterna kring kriget i Irak var många men jag tror att den grekiska regeringen inom ramen för sitt ordförandeskap för Europeiska unionen hanterade den här svåra politiska frågan så opartiskt som möjligt. De sex senaste månaderna har vi också upplevt en stor mängd energi i arbetet i Europeiska unionens konvent. Den grekiska regeringen har haft ett mycket nära samarbete med alla företrädare i EU-konventet och det har bidragit till fastställandet av ett nytt förslag till fördrag som kommer att bana vägen för nya strukturer inom unionen. Fördraget bildar grunden för kommande diskussioner vid regeringskonferensen, där bestämmelserna i det nya EU-fördraget kommer att färdigställas. Vi är alla medvetna om att de inre strukturerna inom Europeiska unionen måste moderniseras och den 1 maj nästa år kommer vi förhoppningsvis att leva i en gemenskap med 25 medlemsstater med en sammanlagd befolkning på över 500 miljoner människor. Beslutsprocesserna måste förändras så att vi kan garantera att beslut kan fattas inom de olika EUinstitutionerna på ett harmoniserat och strukturerat sätt. Vi vill anta ett nytt fördrag som kommer att få den europeiska befolkningens stöd och som kommer att se till att Europeiska unionen fungerar friktionsfritt i 50 år till. Vi måste komma ihåg att Europeiska unionen har varit en framgång eftersom både de större och de mindre medlemsstaternas intressen och oro respekteras inom Europas institutionella struktur. Det är faktiskt så att de sex senaste månaderna visat att de mindre länderna i Europa kan driva ett effektivt och fokuserat ordförandeskap för Europeiska unionen. Det här är en fråga som vi kommer att återkomma till igen under förberedelserna inför nästa regeringskonferens. Den grekiska regeringen har stöttat den senaste tidens fredsansträngningar i Mellanöstern. Efter kriget i Irak har Mellanösternområdet blivit mer labilt och det åligger oss alla att se till att vi får igång fredsprocessen i Mellanöstern igen. Det här är en fråga som inte bör överlåtas helt till Förenta staterna. Europeiska unionen har en mycket positiv och central funktion genom att främja vägen till fred i Mellanöstern. Jag skulle vilja berömma den grekiska regeringen för det sätt på vilket den skött Europeiska unionens ordförandeskap under de sex senaste månaderna. Den allra största delen av de politiska mål som den ställde upp i början av året har uppfyllts och det är ett berömvärt resultat. Det grekiska ordförandeskapet har givit ett bra exempel på hur ett ordförandeskap bör genomföras å alla medlemsstaters vägnar och andra borde följa det exemplet. Till rådets ordförande skulle jag vilja säga att ni vunnit den här institutionens respekt och stöd för perioden. Personligen skulle jag vilja önska honom en periods avkoppling på en av de många vackra grekiska öarna som vissa av oss nyligen hade möjlighet att besöka under ordförandeskapet. Får jag föreslå till ordförande Simitis att jag inte kan rekommendera något bättre ställe än Platy Yialos och han vet nog vad jag menar när jag säger det. (Applåder) Bonde (EDD). (DA) Herr talman! Ett särskilt toppmöte med de nya nationerna på Västra Balkan innebar slutpunkten för det grekiska ordförandeskapet. Nu agerar även dessa nationer för att få komma med i Europeiska unionen och de är hjärtligt välkomna. Jag är glad över att Europeiska unionens stadga om mänskliga rättigheter innehåller det erkännande av etniska minoriteters rättigheter som alla folken på Balkan förtjänar. Europeiska unionen kan bestå av tjugofem medlemsstater den 1 maj nästa år kanske trettio år 2007 och trettiofem år Det kan helt plötsligt gå mycket snabbt, eftersom länderna har svårt för att se något annat alternativ med hänsyn till att Europeiska unionen i praktiken även lagstiftar för grannländerna. Desto snabbare måste vi därför reformera Europeiska unionen för att få mer flexibla och smidiga beslutsstrukturer, som lämpar sig för ett enat Europa med avsevärt större skillnader mellan länderna.

12 En språklärare i Estland kan tiodubbla sin lön genom att arbeta i Bryssel. Det kommer inte att bli lätt att garantera en ordentlig språkutbildning i Tallinn. En EUparlamentariker från Prag kommer att kunna tjäna tjugo gånger så mycket som kollegerna i det nationella parlamentet det blir inte så lustbetonat att återvända över Carlsbron till Prag. Ett hektar mark i Holland kostar trettio gånger så mycket som den polska jordbruksmarken. Det kommer knappast att bli de polska bönderna som köper upp Holland. Merparten av de polska slakterierna och mejerierna skall stängas när Europeiska unionens bestämmelser träder i kraft. Varför kan vi inte vara mer flexibla när det gäller att genomföra Europeiska unionens bestämmelser i kandidatländerna och i de nya partnerskapsländerna. Det finns inte någon inom Europeiska unionen som står i kö för att få betala understöd till friställda slakteriarbetare i Polen. Höjdpunkten under det grekiska ordförandeskapet var det högtidliga undertecknandet av avtalen om utvidgningen av Europeiska unionen med tio nya medlemsstater. Där stod vi tillsammans vid demokratins vagga och hälsade en rad länder välkomna länder som kan anslutas till Europeiska unionen, eftersom de infört demokrati. Det ingår i Köpenhamnskriterierna att endast länder med en stabil parlamentarisk demokrati kan anslutas. Därför ter det sig än mer absurt att man vid det avslutande toppmötet i Halkidiki godkände konventets utkast till författning, som kommer att innebära att både de nya länderna och de nuvarande medlemsstaterna fråntas merparten av sin demokrati. Här hos oss skall inte de som är valda ha makten utan de som en gång har varit valda och nu inte längre kan väljas. När statsministrarna inte längre kan återväljas i sina egna länder kan de utses till att leda oss i Europa och de är inte ansvariga inför väljarna. De nationella parlamenten och väljarna mister mycket mer makt än Europaparlamentet vinner och det är inte någon garanti för ökat valdeltagande vid valen inom Europeiska unionen. Utlys folkomröstning om författningen i samtliga länder, fråga väljarna om de vill ha färre möjligheter att påverka genom val. Tänk att man i demokratins fäderneland kunnat godta att Giscard d'estaing i sitt förslag till konstitution citerar Thykidid, när författningsutkastet i själva verket tar makten från majoriteten av väljarna i medlemsstaterna och ger merparten av den till byråkraterna i Bryssel de Gaulle (NI). (FR) Herr talman! Det förslag till fördrag som har lagts fram av Giscard d'estaing är bara ett konstitutionsförslag bland alla andra. Det är också, till stor del, Giscard d'estaings personliga förslag därför att, efter de rent formella diskussionerna, har de övriga ledamöterna i detta konvent lämnats i ovisshet om en text som huvudsakligen kokats ihop i hemlighet av presidiet. Att säga motsatsen är bara propaganda som förvisso är vanligt i Brysselkretsarna. Denna text som är obegriplig för lekmän är ingenting annat än ett försök att skapa en europeisk central- och enhetsstat, en sorts super- Maastricht. Bryssels befogenheter utökas här nämligen genom olika juridiska konstgrepp och särskilt i skydd av så kallade delade befogenheter ordnar man så att valda nationella ledare åsidosätts. Nej, herr Badinter, euroskeptikerna har ännu inte fått sista ordet! Följaktligen blir det regeringskonferensens sak att protestera mot dessa drömmar och fantasifoster, i synnerhet genom att i fördragsförslaget om det nu överlever radera uttrycken eller orden konstitution, konstituerande, federal kanske det värsta av alla! lag eller lagram, delade befogenheter, subsidiaritet synonym för integration, juridisk person, stärkt samarbete, medborgarskap och rent allmänt allt som omfattas av artikel 308 i de aktuella fördragen. Jag hoppas att vissa berörda regeringar och inte bara Förenade kungarikets regering utan att svikta kommer att stå emot detta försök att rasera de demokratier som de har ansvar för och utan att utnyttja skenbara och provisoriska hjälpmedel som tillfälliga undantag eller en obetydlig juridisk formulering som kan användas till fria tolkningar senare Evans, Jonathan (PPE-DE). (EN) Herr talman! Det anslutningsfördrag som undertecknades i Aten den 16 april var en historisk milstolpe i Europas historia. Sedan Berlinmurens fall har mitt parti varit konsekvent och beslutsamt i sitt stöd till utvidgningen av EU och vi välkomnar reservationslöst de positiva resultaten av de folkomröstningar som redan ägt rum i många av de anslutande staterna. Vi är dock mindre stödjande för ordförandeskapet i andra avseenden. När det gäller Irak så blev även Nato allvarligt undergrävt genom de skador på de transatlantiska förbindelserna som härrörde från toppmötet med de fyras gäng, Tyskland, Frankrike, Belgien och Luxemburg. Vid en tidpunkt då många av våra medborgare i Europa står inför ekonomisk stagnation och deflation så har det varit ledsamt få framsteg i att skynda på Lissabonavtalet om ekonomisk stukturreform. Vi har i stället upplevt att vi återigen hellre ägnar det mesta av vår tid till institutionella reformer och samtidigt övertygar oss själva om att det här är den sorts framsteg som europeiska medborgare skriker efter. Det betvivlar jag. Ordförandeskapets slutsatser börjar med ett konstaterande av att konventet lyckats föra vår union närmare medborgarna, förstärka vår unions demokratiska egenskaper, öka vår unions förmåga att agera som en sammanhängande och enhetlig kraft i det internationella systemet. Jag är rädd för att sådan varm, optimistisk retorik är så mycket annat än just det. Resultaten av konventets arbete har återigen visat en europeisk politisk elits oförmåga att återge vad den europeiska befolkningen verkligen bryr sig om. Vi uppmanas att tro att vad våra medborgare verkligen vill är ett EU med en juridisk personlighet, en juridiskt

13 bindande stadga om grundläggande rättigheter, att pelarstrukturen tas bort, en utökning av majoritetsomröstning, en president och utrikesminister för EU, gemensam asyl- och invandringspolitik och en europeisk allmän åklagare kort sagt, att folk vill ha en grundläggande förändring i förhållandet mellan unionen och dess befolkning. Den brittiske premiärministerns nu ökända synpunkt att konventet bara är en liten tillsnyggning har hånats av både EU-skeptiker och EU-anhängare. Jag upprepar i dag att Förenade kungarikets befolkning har rätt att folkomrösta om det här konstitutionella fördraget, precis som andra medlemsstater avser att göra. Om EU:s regeringar verkligen vill föra sina medborgare närmare unionen så är det i deras och deras befolknings intresse att de ser till att folkomröstningar hålls för att rättfärdiga det som föreslås i deras namn. Mitt parti tror på ett annat slags Europa: ett Europa där nationsstaten är den grundläggande byggstenen i samarbetet och samverkan mellan staterna är att föredra framför envägsintegrering, vilket jag fruktar kommer att förstärkas genom konventet. Det är ett annat slags Europa än integrationisternas men det är inte mindre europeiskt för det. Jag önskar att konventet hade valt den vägen. Jag hoppas att EU:s regeringar tar sig en ny titt på resultaten av konventet när regeringskonferensen börjar sitt arbete. Slutligen så har jag noterat att ordförandeskapet tillägger att anslutningsländerna kommer att delta i regeringskonferensen på lika villkor som de nuvarande medlemsstaterna. Jag hoppas att de kommer att få samma rösträtt som medlemsstaterna. Det vore upprörande för regeringskonferensen att slutföra en ny grundlagsstruktur för Europa bara några veckor före anslutningen och försöka lägga fram det som en avslutad affär. Ingen demokrat skulle tillåta det Talmannen. Jag vill bara upplysa er om att slutsatserna från Thessaloniki gör det mycket tydligt att anslutningsstaterna kommer att ta fullständig del i regeringskonferensen på lika villkor, vilket, som ni sade, är idealiskt Katiforis (PSE). (EL) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsordförande, kommissionsledamöter, värderade kolleger! Ledaren för parlamentets socialdemokratiska grupp talade för en stund sedan om det grekiska ordförandeskapets odyssé. Det var förvisso en odyssé, när man seglade mellan Kirke, dvs. Irakkriget jag vill påminna er om att Kirke som ond trollkvinna hade förmågan att förvandla människor till svin och den goda gudinnan Kalypso, dvs. konventet om Europas framtid, som kan leda europén Odysseus till den säkra hamnen Europa, som han drömmer om. Som européer och som greker kan vi vara stolta över denna framgång, även om vi djupt beklagar de krigshändelser som vi tvingades ta ställning till. Det grekiska ordförandeskapet tvingades ta itu med både Irakfrågan och de meningsskiljaktigheter som detta krig föranledde mellan medlemmarna i Europeiska unionen, men också mellan Europeiska unionen och Förenta staterna. Vid toppmötena i februari och mars, då man kraftfullt framhöll Förenta nationernas roll, fick Europeiska unionen en reell närvaro på den internationella scenen. Allmänheten i de europeiska länderna erkände och uttryckte sitt gillande av gemenskapsorganens insatser. Euroepiska unionen bygger inte bara på principerna om demokrati, utan också på principen om att undvika krig i de internationella förbindelserna. Medlemsstaterna, som bär på en historia med många blodiga krig sinsemellan, tar inte längre till vapen mot varandra. Dessa principer måste nu befästas bland medlemsstaterna, bland kandidatländerna och i Europa över huvud taget. Det grekiska ordförandeskapet har bemödat sig om att sprida dessa principer till de nya och vissa gånger farliga ansvarsområden som utvidgningen av Europa har lett till. Problem i känsliga områden, såsom på Cypern, som utrikesministrarna från detta område förr betecknade som ett slags krutdurk i östra Medelhavsområdet, har hanterats på ett metodiskt och klokt sätt. Om man kan räkna med ett samarbete från turkisk sida, vilket, tyvärr ännu inte har förekommit men är något vi hoppas på, kan Cypern bli en förebild för två nationers samexistens inom samma stat. I samma anda har det grekiska ordförandeskapet speciellt drivit på fredsprocessen i Mellanöstern. Dagens diplomatiska aktivitet i området är också ett resultat av det grekiska ordförandeskapets initiativ. I ett vidare perspektiv är det viktigt att betona utformandet av Europeiska unionens nya strategi, som utvecklades mera i detalj av den höge representanten vid rådets möte i Thessaloniki. De europeiska fredssträvandena på västra Balkan och besluten vid toppmötet i Thessaloniki har inneburit en viktig vändpunkt i förbindelserna mellan Europa och västra Balkan. Herr talman, genom dessa ansträngningar har världen visserligen inte blivit fullkomlig, men vi kan ändå säga att det grekiska ordförandeskapet tack vare dessa ansträngningar överlämnar ett betydligt lättare uppdrag till sin efterträdare. Uppdraget är åtminstone mindre svårt än det skulle ha varit utan det grekiska ordförandeskapets metodiska, kloka och många gånger inspirerande arbete. (Applåder) Duff (ELDR). (EN) Herr talman! För det första skulle jag vilja hylla Katiforis för hans arbete för det grekiska ordförandeskapet i konventet. Europeiska rådet gjorde helt rätt i att motstå frestelsen att riva ner konventets arbete. Resultatet av det skulle verkligen ha varit förödande.

14 När det gäller revideringen av del III så är jag beredd att förvandla mig själv till tekniker, ren eller inte, för den sista etappen av arbetet. Jag håller med ordförande Prodi om att det är avgörande att utöka räckvidden för omröstningar med kvalificerad majoritet så långt som möjligt om rådet i framtiden skall ha förmågan att fatta beslut. Men vad skall man säga om del IV om förfarandena för revidering och ikraftträdande? Europeiska rådet sade ingenting i den frågan. Togs det över huvud taget upp och, i så fall, vad blev sagt? Håller Simitis med mig om att om vi inte kan ändra de framtida revisionsförfarandena så kommer vi för alltid att sitta fast i den dubbla fällan av enhällighet plus nationella ratificeringsförfaranden ofta fördröjda och problematiska? Det är väl ändå önskvärt att unionen undviker att sätta tvångströja på sig själv. Vi måste hitta en tillräckligt flexibel form av ändring av den konstitutionella grunden om vi skall kunna följa de förändrande förhållanden som vi kommer att ställas inför under de kommande åren. (Applåder) Korakas (GUE/NGL). (EL) Herr talman! Precis som vi förutsåg, när det grekiska ordförandeskapet inleddes, har det under det sex månader långa grekiska ordförandeskapet fattats beslut, som har förstärkt Europeiska unionens antifolkliga, reaktionära och aggressiva karaktär. Man har drivit på frågor om höjning av pensionsåldern, minskning av pensionerna, privatisering av socialförsäkringen, utökning av deltidssysselsättningen och den tillfälliga sysselsättningen. För att gynna konkurrensförmågan har man godkänt de allmänna riktlinjerna för Europeiska unionens ekonomiska politik, som framför allt kännetecknas av angrepp på arbetarklassen för att öka monopolens vinster. Medborgarna i Europeiska unionens medlemsstater har utlämnats åt Förenta staternas godtycke genom de skamliga avtalen om rättsligt samarbete. Det grekiska ordförandeskapet har stött Förenta staternas intervention i Irak. Förevändningen har varit de massförstörelsevapen i Irak som visat sig vara obefintliga, och målet har varit att få kontroll över oljan, för att garantera Förenta staternas världsdominans. Under det grekiska ordförandeskapet har Europeiska unionen, trots oerhörda protester från våra folk, samtyckt till och slutligen legitimerat de angloamerikanska truppernas brutala angrepp mot och ockupation av Irak, med de kända förödande konsekvenserna för det irakiska folket, som lyckligtvis gör motstånd. Vems intressen det grekiska ordförandeskapet tjänade framgår av de varma gratulationerna från Bush och Powell, men också av folkens högljudda protester. Med krossandet av terrorismen som förevändning har Europeiska unionen militariserats ytterligare, genom inrättandet av en eurokår för imperialistisk intervention överallt i världen, gemensamt med Nato och Förenta staterna. Man har förstärkt de repressiva mekanismerna för att skydda storkapitalets intressen både inom och utom Europeiska unionen mot de fientliga folken. Man har förespråkat en ökning av militärutgifterna, för att vi skall bli trovärdiga bundsförvanter till de amerikanska imperialisterna, som vi sägs vara förenade med genom gemensamma värden. Man har godkänt en halvtidsöversyn av den gemensamma jordbrukspolitiken, som innebär att bidragen minskas och kopplas bort från produktionen, vilket får förödande konsekvenser för de små och medelstora jordbrukarna, för kvaliteten och för miljön. Man har förstärkt Fästning Europa genom nya förföljelser av invandrarna och genom strängare asylvillkor. Undertecknandet av avtalen om Europeiska unionens utvidgning förebådar nya vedermödor för unionens folk, det innebär en legalisering av delningen av Cypern, som är ett resultat av kandidatlandet Turkiets invasion och ockupation. Avslutningsvis, under det grekiska ordförandeskapet har man godkänt en avskyvärd text, skapad av ett odemokratiskt sammansatt konvent, som förstärker Europeiska unionens monopolvänliga, arbetarfientliga karaktär, de starkas makt, militariseringen av Europeiska unionen, för att den skall kunna spela en mera aktiv roll i den internationella imperialismen vid Förenta staternas sida. Simitis och hans vänner är stolta över allt detta. Vi är förbittrade, och tillsammans med folken intensifierar vi vår kamp mot denna politik. Var och en av oss står redo på sin post, herr talman MacCormick (Verts/ALE). (EN) Herr talman! Som ledamot av konventet har jag märkt att det mycket tidigt blev en banal sanning åtminstone försökte vissa regeringar göra det till det att sexmånadersperioderna för rådets ordförandeskap leder till ineffektivitet, förlorad drivkraft och, sotto voce, att om för många små länder har ordförandeskapet så kommer det inte att fungera. Jag gratulerar verkligen det grekiska ordförandeskapet till att det visat att det här är helt felaktigt. Under de fem senaste åren har det varit så att de små ländernas ordförandeskap visat sig vara förebilder för hur det här systemet kan fungera. Vi borde vara stolta och nöjda över det och gratulera det grekiska ordförandeskapet till det här. Vid ett möte i London i fredags lades en skrivelse från Europaparlamentets Londonkontor där det påpekades att konventet föreslog att rådet skulle ha ett fast, kraftfullt ordförandeskap. Var och en som tror på det borde ta en titt på textförslaget. Rådets ordförandeskap kommer inte att ha några konstitutionella befogenheter. Rådet förnekas varje lagstiftande befogenhet. Rådet får och borde ha inflytande, men tanken att ordförandeskapet

15 kommer att vara kraftfullt är ett stort misstag. Eftersom det kommer att vara ett ordförandeskap som leder ett möte med premiärministrar och statschefer så kommer det inte att bli frågan om så mycket primus inter pares utan mindre av par inter primos, till skillnad från ställningen för kommissionens ordförande i framtiden, vilket jag är mycket glad åt. Även om vi mycket riktigt hört en viss känsla av varningssignal med avseende på det dubbla ordförandeskapet så kanske det inte är så illa som det låter, precis som musiken av Wagner. I konventet hade jag äran att som suppleant företräda Gruppen De gröna/europeiska fria alliansen och särskilt Europeiska fria alliansen representerar Europas statslösa nationer de små länderna. Det gläder mig, som jag sade häromdagen, att se de nya anslutande ländernas flaggor. Alla små länder i Europa är dock ännu inte eller är avsedda att bli medlemsstater i Europa. Därför är det mycket viktigt att fundera, när vi tänker ut en ny grundlag för Europa, över framtidens ställning för Katalonien (ungefär lika stort som Ungern), för Skottland (ungefär lika stort som Slovakien), för Galicien eller Wales (ungefär lika stort som Lettland). På vilket sätt kommer den här unionen att fungera? De Gaulle gladde sig åt vår ringaktning för subsidiaritetstanken. Om vi inte erkänner att det här kommer att behöva vara en demokrati på många nivåer, i vilken subsidiariteten tas på allvar och överför det här direkt till medlemsstaterna, till alla länder i Europa, så kommer det inte att fungera. Jag hoppas att det inte kommer att gå på det viset Queiró (UEN). (PT) Herr talman, kära kolleger! Europeiska rådet i Thessaloniki dominerades av presentationen av konventets förslag till konstitutionellt fördrag. Vi kan med detta perspektiv säga att den politiska period som inleddes under rådet i Laeken har gått varvet runt. I Laeken för mindre än två år sedan beslutade stats- och regeringscheferna att inleda ett konvent för att diskutera de viktigaste problemen när det gäller unionens framtida utveckling. Som vi alla vet fick konventet i uppgift att utarbeta ett slutdokument som enligt slutsatserna i Laeken, jag citerar kan innehålla antingen olika alternativ, med angivande av det stöd som alternativen har fått, eller rekommendationer om enighet föreligger. På grund av denna inriktning som drevs av dess ordförande, svarade konventet på utmaningen från Laeken genom att välja ett tredje alternativ som består i att utforma ett förslag till fullständigt konstitutionellt fördrag, en slags sluten strukturram för den framtida unionen. Konventets text antogs inte enhälligt och kunde inte antas enhälligt vilket är viktigt att påpeka. Utan att gå in på detaljer måste vi medge att det var mycket motsägelser, polemik och försummelser, såväl som framgångar, vilka tillsammans ledde till en av nödvändighet ofullständig syntes som kommer att sätta medlemsstaternas samråds- och beslutsförmåga på prov. Därför såg rådet konventet helt riktigt som bara en utgångspunkt och inte som ett uppnått mål. Förvisso en god utgångspunkt men inte mer än just det. Herr talman! Jag skulle vilja framhålla två sista punkter. Den första för att konstatera att om den lösning som konventet rekommenderar för Europeiska rådets framtida ordförandeskap går igenom kommer det grekiska ordförandeskapet oupplösligen att förknippas med början på slutet av en utmärkt demokratisk praxis där ordförandeskapens sex månaders arbete utvärderas här i Europaparlamentet. Dessa regelbundna debatter om de stora europeiska frågorna kommer oundvikligen att ta slut utan att det leder till någon som helst fördel, snarare tvärtom. Jag har säkert fel, men det hindrar mig inte att uttrycka en önskan om att det bokslut som det grekiska ordförandeskapet nu gör inte är ett avslutande bokslut, en början på ett farväl till ett sätt att utöva unionens ordförandeskap på som vi anser är viktigt för att garantera jämlikheten mellan medlemsstaterna. Avslutningsvis vill vi gratulera den grekiska regeringen och med denna andra kommentar slutar jag till det fullföljda ordförandeskapet, men vi hoppas att vi slipper konstatera att det är sista gången som detta land kan genomföra det på dessa villkor ORDFÖRANDESKAP: DIMITRAKOPOULOS Vice talman Bernié (EDD). (FR) Herr talman! Vid Europeiska rådet slogs jag än en gång av klyftan mellan statscheferna och medborgarna. Hur kan man begära att de skall gripas av entusiasm inför inrättandet av en superminister för utrikesfrågor snabbefordrad till vice ordförande i kommissionen, utnämnandet av en ordförande i Europeiska rådet eller för samtliga texter som de inte alls förstår eller som klingar ihåliga? Fler befogenheter för Europa för fler medlemsstater? Det må så vara, men med vilka budgetar? Fler omröstningar med kvalificerad majoritet? I vilket syfte? Blair ser här en förutsättning för en mer omfattande avreglering, medan andra på samma sida av det politiska schackbrädet anser andra att det är en förutsättning för tillkomsten av ett socialt Europa. Man behöver inte vara expert för att förstå att några kommer att bli besvikna. Detta förslag till konstitution, som syftar till att kväva staterna, är enligt min mening oförenligt med ett demokratiskt uttryck. Jag vill inte att våra stater blir regioner i Europa som har berövats sina beslutsbefogenheter. Konventet behövde inte folkets mandat för detta. Det förslag till konstitution som utarbetats av det icke representativa konventet har inte något rättsligt värde och än mindre ett mervärde för medborgarna. Jag hoppas att den slutliga texten kommer att ge de nationella parlamenten möjlighet att effektivt kontrollera subsidiariteten så att det inte är Europa som tar hand om allt. Det är ändå folkens sak att genom folkomröstning besluta huruvida de accepterar att smälta in i en helt och

16 hållet påhittad demokrati på europeiskt vis som ger fritt spelrum åt en allsmäktig demokrati Berthu (NI). (FR) Herr talman! I Thessaloniki meddelade rådet i sina slutsatser att det förslag till konstitution som utarbetats av konventet var en god utgångspunkt till regeringskonferensen som kommer att inledas i oktober. Uttrycket är intressant eftersom det tydligt visar att även om konventet har gjort ett omfattande banbrytande arbete är det ännu lång väg kvar innan vi når fram till en godtagbar text. Regeringskonferensen, som kommer att ha sex månader på sig till den 1 maj 2004, måste arbeta i tre riktningar. Här vänder jag mig lika mycket till det kommande italienska ordförandeskapet som till det grekiska ordförandeskapet. I första hand respekteras inte i denna text den nödvändiga balansen mellan, å ena sidan, samarbetsmekanismerna och, å andra sidan, respekten för den nationella suveräniteten, vilka är de två pelarna i den ursprungliga gemenskapsmetoden. I denna obalanserade text glider man i själva verket över till ett dominerande överstatligt system och en superstat som ytterligare skall skilja Europa från medborgarna. Den tredje delen måste därefter ses över ordentligt, en del som konventet inte alls har fäst avseende vid hittills och som det kommer att kunna korrigera endast i tekniskt hänseende, före den 15 juli. Mycket viktiga principfrågor är emellertid obesvarade. Jordbruksavsnittet kan till exempel inte lämnas i befintligt skick eftersom det inte fyller våra aktuella syften, det vill säga skyddet av vår modell livsmedelsoberoende, livsmedelssäkerhet och naturskydd, mål som bara kan nås genom ett mångfunktionellt och företrädesvis regionalt jordbruk. Inledningen måste slutligen skrivas om eftersom den har förbigått två viktiga punkter. I första hand, och det är otroligt, nämns inte ett ord om nationerna, utom genom en vag anspelning på nationell historia. Men nationen är inte bara gångna tiders historia. Framför allt är det den första politiska verklighet som våra medborgare har upplevt och den effektivaste ramen för dagens demokrati. I andra hand, nämns det i inledningen inte heller ett ord om kristendomen, som skulle förtjäna att nämnas åtminstone jämställt med humanismen, inte bara i form av historisk referens utan framför allt som tron på Gud av flertalet européer. Avseende två viktiga punkter, nationen och kristendomen, förbigår man sålunda i inledningen det som utgör själva kärnan i Europa. Herr talman, det är oacceptabelt när det gäller en text som skall verka så formell Trakatellis (PPE-DE). (EL) Herr talman! Jag anser att de positiva kommentarer om det grekiska ordförandeskapet som vi har hört här i kammaren, liksom även tidigare positiva kommentarer om andra ordförandeskap, är det mest avgörande argumentet för att vi skall bibehålla detta system med roterande ordförandeskap i Europeiska unionens ledning, och det är naturligtvis ett argument mot det system som föreslås i det nya konstitutionella fördraget, vilket har uppenbara nackdelar. Herr rådsordförande, vi är här för att framföra en välvillig, konstruktiv och uppriktig kritik av rådsordförandeskapets arbete med utgångspunkt från er verksamhetsberättelse. Jag kommer framför allt att inrikta mig på frågor som ni inte har drivit, inte för att framföra klander och kritik, utan därför att det är bra att vi kommer ihåg vad som inte har gjorts, så att vi kan ta itu också med dessa frågor och arbeta vidare med dem. Jag skulle vilja säga att bristerna har funnits inom invandringssektorn, för i slutsatserna från toppmötet sägs inte ett ord om upprättandet av den europeiska gränsbevakningsstyrkan, samtidigt som kommissionen är helt övertygad om detta och också har offentliggjort sin åsikt. Varför denna passivitet i en så akut fråga? Vad som också faktiskt har kommit bort är frågan om ekonomisk solidaritet och likvärdig fördelning av bördorna inom invandringssektorn, vilket också var en viktig prioritet i ert program, eftersom man inte har beslutat om någon speciell finansiering, såsom kommissionen föreslagit. Vidare skulle jag vilja påpeka att det inte har införts något gemensamt europeiskt asylsystem och, slutligen, att vi inte har några avtal om återinvandring. Vilka avtal om återinvandring har ingåtts? Är det rimligt att man griper illegala invandrare från ett land som har förbindelser med Europeiska unionen, jag menar naturligtvis Turkiet, utan att acceptera återinvandring? Det görs ansökningar om återinvandring över 1 400, om jag minns rätt och av dessa har bara 14 beviljats. Var finns alltså kraften och viljan hos Europa i en så viktig fråga, som har inte bara ekonomiska utan framför allt också humanitära konsekvenser. Jag vill genast framhålla att både utrikespolitiken och säkerhetspolitiken, där unionen uppvisar brister, skulle gagnas av bevakningen av unionens yttre gränser, för just detta är en hörnsten i utrikes- och försvarspolitiken. I fråga om Lissabonstrategin kan jag bara konstatera att den politiska och ekonomiska ovissheten kvarstår. Utsikterna till en hållbar utveckling i Europa verkar ligga mycket långt fram i tiden. I fråga om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken tror jag ni är medvetna om att diskussionen om en halvtidsöversyn inte har slutförts, eftersom en rad produkter inte har tagits med i besluten. Avslutningsvis, i fråga om Europas framtid håller jag helt och hållet med ordförande Prodi om att det konstitutionella fördraget förvisso innehåller många viktiga och positiva punkter, men det har också vissa inslag som föranleder stor oro. Och jag börjar med era egna ord..vi delar framtiden i en värdegemenskap, och jag frågar: Hur delar vi framtiden? Uppdelade i block med stora och små länder, med större möjligheter för de stora att påverka besluten? Med dubbelt styre? Dubbla strukturer? Med andra ord något som den enklaste medarbetare i ett företag vet leder till rivalitet,

17 till förvirring och slutligen till ineffektivitet? Eller med beskuren rätt för varje medlemsstat att företrädas likvärdigt av en egen ledamot i kommissionen? Hur skall man under dessa förutsättningar kunna behålla intresset från länderna och framför allt från deras medborgare? Och vilken värdegemenskap? Den gemenskap där man inte utvidgar Europeiska unionens gemenskapsmodell utan samarbetet mellan regeringarna? Och till sist, vilka värden? De värden som vi inte vågar nämna uttryckligen i inledningen till utkastet till konstitutionellt fördrag och som erbjuder medborgarna vilkas stöd vi vill ha politik och värden, som är resultatet av en kompromiss i sista stund? Sakellariou (PSE). (EL) Herr talman, herr kommissionsordförande, herr rådsordförande! När jag nu börjar mitt anförande, kan jag inte tänka mig att rikta mig till er på något annat språk än det vi talade för femtio år sedan i samma skola. Först vill jag tacka er och gratulera er varmt till det synnerligen framgångsrika ordförandeskap som den grekiska regeringen nu har slutfört. Som ni kunde höra i kollegernas anföranden och de anföranden som inte kommer från samma politiska familj är mest värda är det en allmän uppfattning att det grekiska ordförandeskapet har varit mycket framgångsrikt. Även om jag inte vill ta upp de frågor som redan har nämnts, skall jag ändå återkomma till en fråga: under det grekiska ordförandeskapet inträffade det som ni med en eufemism kallade Irakkrisen. Jag anser att det grekiska ordförandeskapet på bästa tänkbara sätt hanterade den splittring i Europeiska unionen som Irakfrågan ledde till genom att inkalla ett extra möte med Europeiska rådet den 17 februari 2003 i Bryssel och genom de resultat detta rådsmöte ledde till. Det grekiska ordförandeskapet bär inte ansvaret för att vissa av de deltagande länderna före veckans utgång ignorerade den överenskommelse de undertecknat. Herr ordförande, jag skall fortsätta på tyska, språket i det land jag representerar här i parlamentet, och jag vet att ni inte heller då kommer att behöva ta på er hörlurarna (DE) Jag kommer uteslutande att tala om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. För det första välkomnar vi, liksom ni, den insats som gjorts av den militära sektorn av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, och de redan beslutade eller rentav påbörjade tre insatserna i Bosnien-Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och i Bunia i Demokratiska republiken Kongo. För det andra har vi emellertid inte heller genom konventets förslag övervunnit de strukturella problemen med GUSP och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Principen om enhällighet i besluten motsäger den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens betydelse, och Europaparlamentet blir inte delaktigt i denna politik, fastän parlamentet i många år varit idégivare och motor för denna politik. För det tredje, överenskommelserna mellan EU och Nato är säkert viktiga och för ögonblicket också nödvändiga. Men vi måste redan i dag fundera över hur vi i framtiden skall skaffa oss den förmåga som vi saknar i första hand inom transporter och information. Er försvarsminister var ganska öppen i detta sammanhang. Jag hoppas att Grekland också efter ordförandeskapet kommer att stödja ytterligare initiativ på detta område (EL) Herr ordförande, ni har mottagit detta parlaments gratulationer för ert framgångsrika ordförandeskap. Om 408 dagar, den 13 augusti, börjar de olympiska spelen i Aten, som ni har åtagit er att arrangera. Jag önskar er samma stora framgång i organisationen och genomförandet av dessa spel, och framför allt vill jag önska er personligen att ni får möjlighet att inviga de olympiska spelen i egenskap av premiärminister. (Applåder) Van den Bos (ELDR). (NL) Även i Thessaloniki poängterade de europeiska regeringsledarna hur viktigt det är att tala med en röst. Det är de alla rörande ense om, åtminstone så länge rösten är deras egen. Om de inte ändrar den inställningen kommer inte mycket att förändras, trots konventet och trots Solanas intressanta dokument. Det finns inte mycket att invända mot hans analys och det är samtidigt dess svaghet. Betänkandet talar om vad som förenar oss men tiger om vad som skiljer oss åt, och i praktiken är det just det som är problemet med 25 medlemsstater. Hoten i ett utvidgat Europa ligger inte bara utanför Europas gränser, de finns även innanför gränserna. På Solanas abstraktionsnivå kan vi alla vara överens, men ack och ve om det blir mer konkret. Jag är främst rädd för en intern sprickbildning i fråga om Förenta staternas roll i världen och alltså om hanteringen av de stora konflikthärdarna. Solana har rätt i att en effektiv europeisk union kan utöva ett avsevärt inflytande till gagn för en rättvis, trygg och multilateral värld. Vi måste utveckla en egen säkerhetspolitik, men verkligheten är tyvärr fortfarande en annan. Irakkrisen handlade inte bara om Irak, den handlade också om en ny maktfördelning i världen och inom Europeiska unionen. Sedan murens fall är det inom Europa fråga om en åternationalisering av den externa politiken. Eftersom den nationella suveräniteten och identiteten går förlorad på många områden söker regeringsledarna, framför allt i de större medlemsstaterna, kompensation genom att utveckla sin egen nationella profil på det utrikespolitiska området. Konventionen bekräftar tyvärr den existerande praktiken genom att hålla fast vid konsensusregeln. Till och med en europeisk superutrikesministers röst kan höras först när kakofonin från kollegerna i hans eget land har upphört

18 Papayannakis (GUE/NGL). (EL) Herr rådsordförande! I Thessaloniki tog ni upp frågan om västra Balkanhalvön och dess utsikter till framtida medlemskap i unionen. Det är mycket bra. Ni lyckades dock inte komma fram till någon tidsplan. Jag är mycket rädd att vi inte kommer att hinna före de nya sammanstötningar som kommer. För det andra: invasionen i Irak har följts av en militär ockupation med allt det som hör till en militär ockupation: maskerade människor, angivare osv. Som vi fick höra igår, håller ockupationstrupperna på att bygga ett nytt Guantanamo. Vad säger vi politiskt till dessa herrar, som ni ibland kallar bundsförvanter och som, vissa av dem, t.o.m. är medlemmar i Europeiska unionen? Det har jag inte förstått. Jag tror inte att vi kan lösa något problem med en politik som går ut på att blidka bundsförvanterna. För det tredje: ni har undertecknat ett avtal med Förenta staterna. Europaparlamentet har anklagat er för att det var ett brott mot demokratins regler. Den artikel ni valde utesluter parlamenten, men den säger att medlemsstaterna kan framföra invändningar, om deras inre säkerhet kräver det. Kommer Grekland att göra det? Den fjärde och sista punkten, herr talman: utvecklingen i fråga om det konstitutionella fördraget har gått framåt men med otydliga och enligt min mening mycket farliga förfaranden, som t.o.m. kan ändra på själva kärnan i det som konventet har åstadkommit. Min fråga är: hur skall ni kunna genomföra den integration av Europa och det begränsade samarbete som innebär möjligheter för dem som verkligen vill göra något annat än att finna sig i den amerikanska nivelleringspolitiken? Kommer Grekland att hålla en folkomröstning för att kunna genomföra denna politik? Detta säger jag inte för att förringa alla positiva uttalanden som vi har hört, utan för att påminna om att politiken fortsätter och att det finns mycket allvarliga olösta frågor för den fortsatta politiska verksamheten i Europa Lambert (Verts/ALE). (EN) Herr talman! Jag vill tala om en av bilagorna till rådets förklaring, särskilt det om icke-spridningen av massförstörelsevapen. Detta måste välkomnas och jag vet att vi kommer att återkomma till det här flera gånger i framtiden. Vi välkomnar särskilt uttalandet i punkt 2 och att spridningen av massförstörelsevapen och missiler äventyrar säkerheten för våra stater, våra befolkningar och våra intressen runt om i världen. Jag beklagar dock att den här utmaningen endast antas i form av Europeiska unionens yttre åtgärder. Vi får hoppas att insatserna med avseende på icke-spridningen kommer att gälla alla stater som redan innehar kärnvapen och andra massförstörelsevapen och de som kan komma att utveckla den förmågan och inte bara stater som betraktas som fientliga, till skillnad från de länder som stöds genom vår utrikespolitik. När det gäller övriga frågor så välkomnar min partigrupp de insatser som det grekiska ordförandeskapet gjort i frågan om bemanningsföretag, som just nu blockeras genom mer politiskt spel av vissa medlemsstater. Det är tydligt att vi behöver fler framsteg för arbetstagares rättigheter och med avseende på genomförandet av nuvarande rättigheter, till exempel när det gäller massavskedanden, som i fallet med Schiesser-Palco i Aten, och påföljande frågor som rör omskolning och social trygghet. Rådet behöver verkligen börja ifrågasätta om Lissabonstrategin verkligen fungerar så bra som folk tror att den gör när det gäller att skapa jobb av hög kvalitet och den sociala sammanhållning som man sökte finna i Lissabon. Inom ett av de här områdena behöver vi granska förhållandet mellan Världshandelsorganisationens avtal och förslag som vi nu följer och se efter huruvida vi kommer att kunna skydda sociala och miljömässiga rättigheter inom Europeiska unionen och uppmuntra och stödja en sådan utveckling i fattigare länder inom den ordning som råder nu. Avslutningsvis skulle jag vilja ta upp frågan om skatteflykt, vilket premiärministern nämnde, och hoppas att kommande ordförandeskap jag hoppas dock inte så mycket på nästa kommer att granska den här frågan om skatteflykt inom Europeiska unionen och längre än så, eftersom vi för närvarande förlorar förmögenheter i våra offentliga budgetar på grund av att företag låter bli att betala skatt Borghezio (NI). (IT) Herr talman! Slutsatserna från toppmötet i Thessaloniki i fråga om invandringen är ett positivt trendbrott i de delar där man intar viktiga ståndpunkter i fråga om övervakningen av de yttre gränserna och politiken för att återföra de illegala invandrarna till ursprungsländerna, också med tanke på Europeiska unionens ekonomiska åtaganden. Det finns dock fortfarande så att säga en inneboende, latent långsamhet i den här allvarliga frågan från de Europeiska institutionernas sida, när det gäller att verkligen anta utmaningen från de kriminella maffiaorganisationer som sköter den smutsiga handeln med mänskliga varelser och som ofta skapar de dramer som televisionen för in i alla de europeiska medborgarnas hem världen över. De ger en bild som verkligen också drar skam över de europeiska institutionerna. På det här området kvarstår det några frågor som inte belystes vid toppmötet i Thessaloniki: Europa bryr sig inte om sambandet mellan illegal invandring och terrorism, trots att element som tillhör al-qaida dagligen hittas i de illegala invandrarnas ghetton. Alldeles nyss avslöjades i mitt hemland en kriminell liga som rent av hade infiltrerat flyktinglägren. Och om dessa nu inte bara hade bidragit till den brottsliga trafiken med illegala invandrare, utan hade ingått i muslimska terrororganisationer? Och varför vidtar man sedan inte lämpliga förebyggande hälsoskyddsåtgärder, vilket

19 också ligger i invandrarnas intresse, med tanke på det allestädes närvarande dramatiska hälsovårdsläget i de länder och regioner som de kommer i från? Tänk bara på situationen med pesten i Algeriet. Och inte nog med det: har Europa övervägt eller kommer det att överväga behovet av att värna om områden som öarna och kusterna i Syditalien, där de illegala invandrarnas båtar hamnar, bland annat med tanke på skyddet av territoriet och dess naturresurser? En ö som Lampedusa med ett oerhört vackert landskap en av de sista utposterna av europeisk jord innan man kommer till Afrika, och en kuststräcka som den domitianska rivieran är unika landskap i det europeiska kulturarvet. Hur länge till skall de fungera som flyktingläger för mängder av illegala invandrare? Ur den synpunkten är det engelska förslaget att placera flyktinglägren utanför Europas gränser positivt Brok (PPE-DE). (DE) Herr talman, herr kommissionsordförande, herr rådsordförande! Jag tror att det grekiska ordförandeskapet alltid kommer att förknippas med bilden från foten av Akropolis, där Europas återförening ägde rum. Vi kommer också alltid att förknippa det med en känsla av tacksamhet. Men vi inser också att ett stort misslyckande ägde rum under detta ordförandeskap, inte så att det grekiska ordförandeskapet bar ansvaret för det, utan vi alla gemensamt, nämligen européernas oförmåga till en gemensam uppfattning om krig och fred. Detta resulterade i lärdomar, och gav en impuls till konventet att kanske komma längre i fråga om utrikes-, säkerhetsoch försvarspolitiken än vi ursprungligen hade ansett vara möjligt. Detta gäller också diskussionerna rörande ett strategiskt koncept för Europeiska unionen, som ägde rum i Thessaloniki och som skall fortsättas så att man i framtiden också innehållsmässigt är bättre förberedd, har en egen intresseavvägning och på basis av en sådan intresseavvägning också i framtiden bedriver en bättre operativ politik i gemenskapen. Vi måste inse att det som uppnåddes i konventet är behäftat med vissa brister. I sista ögonblicket ryggade man åter tillbaka och vill uppenbarligen under de sista 14 dagarna av konventet inte heller försöka att i fråga om utrikespolitiken komma närmare en lösning med fler majoritetsbeslut. Situationen att ett land i framtiden kan blockera 25 länder inom utrikespolitiken, och att det då inte finns någon utväg, är en bitter erfarenhet, och här hotar en möjlighet att gå förlorad. Herr ordförande, jag ber er att än en gång definiera vad man i förklaringen från Thessaloniki beträffande del III betecknar som tekniskt relevant för att komma framåt när det gäller majoritetsbeslutet särskilt inom utrikespolitiken, men även på andra områden så att detta inte tjänar som alibi för att till slut inte kunna samråda om någonting mer. Det som föreslås av regeringsföreträdare i konventet förefaller åtminstone inte vara tekniskt, när jag ser på det förslag som den tyske utrikesministern i förbundsregeringens namn har lagt fram i samband med en utrikestjänst. Om man via en fotnot i del III och detta förklaras vara tekniskt inrättar en egen utrikestjänst, som tar ut personal från kommissionen eller från rådet och sedan lägger till nationella tjänstemän, och utrikesministern har den uteslutande behörigheten, är detta en dramatisk ändring av jämvikten mellan institutionerna och en dramatisk försvagning av kommissionen och därmed slutligen också av parlamentet. Det är inte acceptabelt att vi för den viktiga posten som utrikesminister nu skapar nya byråkratier, utan vi har denna dubbla roll för att sammanföra saker och inte för att skapa en tredje sak, som i framtiden kommer att göra det ännu svårare och mindre kontrollerbart. Vi behöver inga nya kungariken, utan vi måste integrera sakerna, och jag hoppas att man med er hjälp försöker få någon kontroll över det. Jag vill därför be er så hjärtligt att stödja oss i denna fråga och ber därför än en gång om en definition på ordet tekniskt, så att vi kan åstadkomma lite mer denna och nästa vecka i konventet, och i detta sammanhang också säga varför del IV inte får röras. Konventet har hittills inte rådgjort om del III och IV, och av den anledningen måste ett sådant konvent ha rätt att också göra detta, och får inte hindras av den verkställande makten. (Applåder) Terrón i Cusí (PSE). (ES) Herr talman! Jag kommer att ta de frågor som rör invandring och asyl i dagordningen för Thessaloniki. I jämförelse med slutsatserna från Sevilla tycker jag att de verkligen är intressanta, även om jag frågar mig om jag inte misstar mig i min analys efter att ha lyssnat till Borghezio. Allvarligt talat så anser jag att rådet har återvänt till en mer övergripande och balanserad vision när det gäller invandringsfrågorna, det har sänkt decibeltalet i förklaringarna, men de är mer sansade, och intensiteten i de åtgärder som vidtas har ökat. Jag ställer mig positiv till alternativet att säkra kontrollen av gränserna genom en operativ samarbetsstruktur för gemenskapen. Herr talman! Gränskontrollen är nödvändig, men den utgör endast en del av invandringspolitiken och den har gränser: för säkerheten, eftersom brottslingarna inte brukar använda sina egna identitetsdokument eller korsa gränserna vid de passager som avsedda för det syftet, och för hanteringen av migrationsflödena, eftersom de flesta invandrare som i dag är bosatta i Europa korsade gränserna lagligt, utan dokumentation, som studenter, med ett första arbetstillstånd eller som turister, men en dag korsade de gränsen lagligt. Situationen vid sjögränserna upplevs som mycket dramatisk och mycket negativ av folket, som känner en dubbel press: press på grund av rädsla för att fenomen som förefaller vara omöjliga att kontrollera och press från det fruktansvärda medlidande som vi alla känner när vi ser hur döda kroppar flyter i land vid våra kuster då och då. Men i antal är det relativt begränsat i jämförelse med det globala invandringsfenomenet.

20 Vi behöver riktlinjerna från Tammerfors, som det inte kostar något att genomföra, men som däremot kräver politiskt mod. Det är också nödvändigt att skapa en gemensam lagstiftningsram för laglig inresa och harmonisering av asylbestämmelserna. Likaså utgör avtalen om återsändande bara en del av förbindelserna med tredje länder. I en värld som vår, där allt kan röra sig inom en global ram, måste vi ha lite fantasi för att förvandla personernas rörlighet till en verkningsfull cirkel, som medför välstånd för tredje länder, för våra grannar och för oss själva. Vi måste ha lite fantasi. Herr talman! Låt mig också avslutningsvis gratulera er till att ni för första gången har erkänt behovet av en europeisk integrationspolitik. Ni har identifierat era mål korrekt och har insett behovet av att utveckla dem tillsammans med de lokala och regionala myndigheterna och med de sociala aktörerna. Det står mycket på spel på det här området. Vi riskerar samlevnaden i medlemsstaterna. Jag hoppas bara och jag gratulerar er till ert ordförandeskap att era efterträdare hanterar den här frågan lika varsamt som ni har gjort. (Applåder) Ludford (ELDR). (EN) Herr talman! Jag uppskattar också verkligen att det grekiska ordförandeskapet på ett upplyst sätt tagit sig för att underlätta laglig migration och integrering och inte bara bekämpa illegal invandring. Vid en viktig ordförandekonferens på det här temat i Aten och genom att ordna avtal om återförenande av familjer och direktiv om personer som länge varit bosatta i en medlemsstat har ni tagit några steg på vägen mot att återställa jämvikten i EU:s strategi, vilken hittills varit alltför inriktad på kontroll och avvisning. EU:s funktion att erbjuda skydd till flyktingar har angripits av vissa regeringar, främst Förenade kungarikets. Jag är glad att man i Thessaloniki förkastade det befängda förslaget att alla asylsökande i EU skulle drivas tillbaka till tredje världen eller EU:s grannländer. Framtidsperspektivet med omfattande fångläger, vilket väckte en spökbild av koncentrationsläger, var helt riktigt att gå ett steg för långt för vissa medlemsstater. Vi måste få ordning på våra asylsystem genom ett gemensamt EU-system som inte skiftar ansvar utan som delar det. Det skulle göra slut på det skadliga rotationssytemet där först ett land och därefter ett annat får se sina antal flyktingar nå topphöjder. Vi kan bara ha ett verkligt partnerskap om migration med tredje länder om vi erbjuder deras befolkning lämpliga alternativa möjligheter, särskilt inom jordbruket. Den gemensamma jordbrukspolitiken med sina exportbidrag och sitt importskydd är ett stort hinder för en rättvis handel. Ni har gjort vissa framsteg men inte tillräckligt. Min kollega Watson beklagade helt rätt metoderna och innehållet i det juridiska samarbetet och utlämningsavtalen mellan EU och Förenta staterna. Jag håller med honom. Jag välkomnar dock att toppmötet tydligt uppmanade till ett starkt stöd för den internationella brottmålsdomstolen. EU måste stå emot Förenta staternas oerhörda domderande för att undergräva domstolen. Slutligen så undertecknades anslutningsfördragen vid foten av Akropolis där det nya Parthenonmuseet också är beläget. Jag företräder London där British Museum är beläget men jag intar en betydligt mjukare hållning än dess direktör om de så kallade Elgin Marbles och jag hoppas att överföringen, även om det bara sker i form av ett lån, kan ordnas före nästa års olympiska spel. (Applåder) Caudron (GUE/NGL). (FR) Herr talman, kära kolleger! Jag vill nu på morgonen först tacka det grekiska ordförandeskapet för det högkvalitativa samarbetet och hylla ett synnerligen ansenligt och svårt arbete under ett halvår. Jag vill också efter Thessaloniki uttrycka min stora förvåning inför det öppna gapet mellan mediernas entusiastiska mottagande av de högdragna uttalandena av Valery Giscard d'estaing och den stora kritiken bakom kulisserna eller i olika huvudstäder av företrädarna för många medlemsstater. Jag vill slutligen upprepa att utan en klart bekräftad social dimension utan riktiga villkor för europeisk regionalpolitik, utan viktigare europeiska offentliga tjänster, utan attribut för ett verkligt europeiskt medborgarskap som respekterar nödvändig pluralism och reell mångfald avseende vår historia, våra kulturer och traditioner, ja, utan allt detta är Europa dömt att skapa missräkningar som på sikt nog kan hota till och med dess existens. Regeringskonferensen måste således förbättra förslaget till konvention på dessa punkter så att det som kallas det nya Romfördraget verkligen öppnar dörren till ett europeiskt och socialt Europa och medborgarnas Europa Oostlander (PPE-DE). (NL) Herr talman! Rådsordföranden har på ett antal punkter gått in på Europeiska unionens utvidgningsprocess, och även i Thessaloniki har frågan varit aktuell. Utifrån det får man intrycket att processen för närvarande leds framåt med mindre stränga normer. Tidigare var det så att vi absolut inte ville fastslå några datum för när förhandlingarna skulle påbörjas, för när de skulle avslutas eller för anslutning till Europeiska unionen. Nu är det så att datum nämns helt spontant, datum som i sig förklaras på alla möjliga vis. I fråga om Rumänien och Bulgarien skulle det ursprungligen stå i vår resolution att vi uppskattar att de här länderna har satt upp en målsättning för sig själva, nämligen Vi har inte uttalat oss om det, men nu hör vi allt oftare att vi menar att förhandlingarna skulle kunna avslutas i slutet av Då undrar man om det också ställs några villkor för genomförandet av det som fastslås i lagen.