Rapport från Statens kulturråd 2002:2. Bästsäljare och hyllvärmare Bestånd och utlåning av boktitlar med litteraturstöd

Transkript

1 Rapport från Statens kulturråd 2002:2 Bästsäljare och hyllvärmare Bestånd och utlåning av boktitlar med litteraturstöd

2 2002:2 Bästsäljare och hyllvärmare Bestånd och utlåning av boktitlar med litteraturstöd Rapport från Statens kulturråd

3 2002 Statens kulturråd Omslag Annika Sköld Lindau Grafisk form Leif Thollander Printed in Sweden by Berlings Skogs, Trelleborg 2002 ISSN ISBN

4 Innehåll 5 Förord 7 Summary 9 Inledning 17 Förutsättningar och förberedelser 23 Bearbetningar och resultat 59 Intervjuerna 62 Projektverksamhet 65 Sammanfattande diskussion och förslag till utveckling av distributionsstödet 73 Litteratur 75 Bilaga 1. Referat av intervjuer med de undersökta bibliotekens personal 99 Bilaga 2. Intervjuformulär

5 4

6 Förord Sedan 1999 fördelar Statens kulturråd ett distributionsstöd till alla förlag som erhållit litteraturstöd. Distributionsstödet innebär att förlaget mot en viss ekonomisk ersättning ska sända 385 exemplar av de titlar de fått litteraturstöd för till den distributör som Kulturrådet har avtal med, för vidare distribution till länsbibliotek eller folkbibliotek och till ett hundratal bokhandlar. I 1997 års bokutredning, Boken i tiden, skrev Anna-Greta Leijon att stödet borde utvärderas efter tre år. Distributionsstödet till bokhandeln har utvärderats och presenterats i rapporten Ökad titelbredd (Rapport från Statens kulturråd 2001:7). Utvärderingen av distributionsstödet till biblioteken, som har utförts som ett forskningsprojekt på Statens kulturråd av Erik Peurell, presenteras i föreliggande rapport. Undersökningen har bestått av inventering av bestånd och utlåning av litteraturstödda titlar vid en rad folkbibliotek, som valts ut systematiskt efter befolkningsstorlek. Bland alla bibliotek som ursprungligen tillfrågades har material från åtta kommuner kunnat användas för jämförelser de tre år, , som undersökningen omfattar. Dessa åtta kommuner ska alltså inte uppfattas som ett representativt urval, men tillsammans speglar de ändå en relativt vid bredd av kommuntyper, både vad gäller storlek, geografiskt läge och andra karaktärsdrag. Rapporten visar att tillgången till litteraturstödda böcker har ökat markant på de undersökta biblioteken efter distributionsstödets införande. Tidigare var det inte alls självklart att biblioteken köpte in just de titlar som fått litteraturstöd. Men även efter distributionsstödets införande saknas somliga av de litteraturstödda titlarna på biblioteken. Orsakerna är flera: ibland glömmer förlagen att skicka böckerna, ibland hinner inte biblioteken ta hand om de böcker som levereras, ibland avstår biblioteken medvetet från att utrusta och katalogisera böckerna. Utlåningen av litteraturstödda titlar har ökat, såväl i antalet titlar som i antal exemplar. Men av alla de litteraturstödda titlar som nu 5

7 finns i bibliotekens bestånd är det en större andel än innan distributionsstödets införande som står outlånade. Diktsamlingar är den litteraturkategori som är mest representerad bland dessa hyllvärmare. I intervjuer med bibliotekspersonalen har det framkommit att distributionsstödet på flera håll upplevts som något betungande. I synnerhet på små bibliotek, där inköpen av litteraturstödda titlar tidigare inte varit så omfattande, blir tillskottet på omkring 800 titlar om året påtagligt. Nästan ingen har, på grund av att andra löpande uppgifter måste gå före, kunnat arbeta aktivt med de stödda böckerna. Inte heller Kulturrådet har haft personal eller ekonomiska resurser att förse biblioteken med informationsmaterial eller på annat sätt underlätta deras arbete med distributionsstödsböckerna. I slutet av rapporten diskuteras några möjliga vägar att dels förenkla hanteringen av stödböckerna för biblioteken, dels försäkra sig om att alla stödda böcker verkligen finns tillgängliga i alla kommuner. KRISTINA RENNERSTEDT Generaldirektör vid Statens kulturråd 6

8 Summary Since 1999, Statens kulturråd, the Swedish National Council for Cultural Affairs, has allocated a distribution grant to all book publishers who have received literature grants. The distribution grant means that the publishers receive a set payment for sending 385 copies of the titles for which they have received the literature grant to the distributor with whom the National Council for Cultural Affairs has a contract, for further distribution to county or public libraries and to about a hundred bookshops. In the 1997 book inquiry, Boken i tiden [the Book Today], Anna-Greta Leijon wrote that the grant should be evaluated after three years. The distribution grant for book shops has been evaluated, and the results presented in the report Ökad titelbredd [A Wider Range of Titles] (Report by the Swedish National Council for Cultural Affairs 2001:7). The evaluation of the distribution grant to libraries was carried out as a research project at the Council by Erik Peurell. The results are presented in this report. The research method employed involved taking an inventory of stocks and borrowings of titles which had received the literature grant at a number of public libraries, systematically selected by the size of the population they serve. From the libraries originally surveyed, the data from eight municipalities were suitable for comparing the three years, , covered by the research. Consequently, these eight municipalities should not be regarded as a representative selection, but, taken together, they reflect a fairly broad range of municipalities, with respect to size, geographical location and other characteristics. The report demonstrates that access to books receiving the literature grant increased markedly at the libraries surveyed after the introduction of the distribution grant. Before that, libraries did not automatically purchase the titles which attracted the literature grant. But even after the introduction of the distribution grant, not all the titles supported by the literature grant were to be found in the libraries. There are several reasons for this: sometimes the publishers 7

9 forget to send the books, sometimes the libraries do not have the time to deal with the books which are delivered, and sometimes the libraries deliberately refrain from accessioning and cataloguing the books. Borrowing of the titles receiving the literature grant has increased, both in the number of titles and in the number of copies. But of all the titles in receipt of the literature grant which are now in the libraries stocks, a larger proportion than before the introduction of the distribution grant remain unborrowed. Collections of poems form the largest component of these wallflowers. In interviews with library staff, it emerged that the distribution grant is widely regarded as a lot of trouble. Particularly in small libraries, where the purchase of literature grant-supported titles had previously been limited, the addition of around 800 titles per year is glaring. Since other day-to-day tasks must take precedence, almost no one had been able to work actively with the grant-supported books. Nor did the National Council for Cultural Affairs have the staff or the financial resources to provide the libraries with information material or any other kind of assistance with respect to the work involved in the distribution grant books. The report concludes by discussing a number of possible ways of simplifying the processing of the grant-supported books for the libraries, and ensuring that all the grant-supported books are actually available in all municipalities. 8

10 Inledning 1. Utgivningen av till förläggarföreningen anslutna allmänförlag uppgick till 24,2 miljoner volymer 1993, medan utlåningen från skol- och folkbibliotek (inkluderande medielån från skolbibliotek) uppgick till ca 87,5 miljoner volymer under (Tjugo års kulturpolitik , SOU 1995:85, tabellbilagan, tabellerna b, a och a.) Fem år senare (1998) hade utgivningen minskat något till 22,3 miljoner volymer. Försäljningen uppgick till 14,7 miljoner volymer. (Kulturstatistik 2000, Statens kulturråd 2000, s. 96f.) Utlåningen av böcker vid folkbiblioteken uppgick 1997 till 72,3 miljoner (1998 till 72,1 miljoner) och den uppskattade hemlåningen av böcker från skolbibliotek 1996/ 1997 uppgick till c:a 17,0 miljoner (Folk- och skolbiblioteken Mediebestånd, låneverksamhet, resurser, öppethållande m.m. [Statistiska meddelanden Ku 11 SM 9801] Statens kulturråd och SCB 1998, tabellerna F och G, ss 11, 14; Folkbiblioteken 1998 [Kulturen i siffror 1999:5] Statens kulturråd och SCB 1999, tabell C, s. 13.) I utgivningsoch försäljningsstatistiken ingår inte offentligt tryck, läromedel, akademiskt tryck, årsböcker och andra specialutgåvor, dvs. en stor del av den utgivning som görs av små- och specialförlag som står utanför förläggarföreningen och försäljning som sker utanför bokhandeln. Exempelvis ingår inte utgivningen och försäljningen av massmarknadslitteratur. 2. Tjugo års kulturpolitik , SOU 1995:85, tabellbilagan, tabell a. Antalet biblioteksfilialer har minskat med 20 procent och antalet bokbussar har minskat med 37 procent från år 1990 till år Bakgrund De svenska folk- och skolbiblioteken har stor och avgörande betydelse för spridandet av litteratur. Av de bokvolymer som cirkulerar, det vill säga säljs och lånas, i Sverige under ett år (en mängd som uppgår till över 100 miljoner) säljs ungefär 20 procent, medan ungefär 80 procent lånas på folk- och skolbiblioteken. 1 I tider när krympande kommunala budgetar har lett till inskränkningar av bibliotekens helg- och kvällsöppettider och ibland även nedläggning av biblioteksfilialer, 2 frågar man sig om och hur biblioteken anpassar också sitt bokbestånd efter de förändrade ekonomiska omständigheterna. För att förbättra tillgängligheten till kvalitetslitteratur på de svenska folkbiblioteken har Kulturrådet fått i uppdrag att sprida de titlar som erhållit litteraturstöd till samtliga svenska kommuner genom det så kallade distributionsstödet. Tidigare har distributionsstödet till bokhandeln beskrivits i Ökad titelbredd. En rapport om bokhandeln och distributionsstödet av Peter Almerud (2001). Den nu föreliggande rapporten utgör en första utvärdering av vilka effekter distributionsstödet till biblioteken har fått. 3 Det svenska litteraturstödet har varit omdebatterat sedan riksdagens beslut om dess införande Trots flera justeringar och tillägg (1977 infördes stöd till litteratur på invandrar- och minoritetsspråk, 1978 skrevs förordningen om och permanentades, 1981 infördes stöd till barn- och ungdomslitteratur i översättning till invandrarspråk, 1985 infördes stöd till tecknade serier för barn, 1993 skrevs förordningen om för andra gången och stöd till bildböcker och bildverk infördes) har principerna för stödet varit i stort sett oförändrade sedan införandet. Litteraturstödet har varit ett produktionsstöd för att garantera förlagens möjligheter att producera ett kvalitativt brett utbud av titlar. Litteraturstödet var en produkt av 1968 års litteraturutredning, vars huvudbetänkande Boken publicerades 1974 (SOU 1974:5). Stödet motiverades med att det medverkade till yttrandefriheten, bland 9

11 annat genom att förbättra förutsättningarna för publicering av sådan litteratur som inte var direkt lönsam. Detta skulle tillgodose önskemål hos skilda läsargrupper. Dessutom pekar utredarna på vikten av att människor skulle kunna ta del av litteratur via lån eller köp oavsett var i landet de bodde. Denna synpunkt låg till grund för ett förslag om att förlagen som motprestation till det erhållna produktionsstödet skulle lämna ett bestämt antal exemplar av varje stödd titel till staten, som i sin tur skulle sprida dessa till folkbibliotek och bokhandel. 4 Flera remissinstanser instämde inte med utredningsförslagen och i regeringens proposition var förslaget om motprestationen borta. 5 Under perioden fanns ändå ett statligt distributionsstöd kopplat till fackbokhandelsavtalet: staten betalade merparten av den rabatt som förlagen skulle lämna till bokhandeln på de så kallade abonnemangsböcker som fått litteraturstöd. När fackbokhandelsavtalet upphörde 1992, försvann även det statliga distributionsstödet. 6 I 1997 års bokutredning, Boken i tiden (SOU 1997:141), lades emellertid på nytt fram förslag om en utvidgning av stödet till att gälla inte bara produktionen utan även distributionen. 7 Ensamutredaren Anna-Greta Leijon säger där att hon anser det vara»ett slöseri med statliga medel«att stöda enbart produktionen av böcker och inte distributionen.»det är rimligt att kvalitetslitteraturen görs tillgänglig för en bred allmänhet genom ökade statliga insatser. Biblioteken är centrala i det läsfrämjande arbetet.«8 Utredaren menar att den norska modellen med ett exemplar till varje bibliotek inte är att föredra, bland annat med motiveringen att mindre bibliotek inte har möjlighet att»årligen obligatoriskt ta emot 700 titlar, varav många kan betecknas som smala«. 9 Istället föreslås att ett exemplar av de stödda titlarna ska fördelas till varje kommun. Utredningens förslag togs in i regeringens proposition och antogs av riksdagen. Kulturrådet fick i uppdrag att sätta detta nya distributionsstöd i verket. 10 Stödet är konstruerat så att förlagen erhåller distributionsstöd motsvarande halva f-priset 11 för varje titel som beviljats litteraturstöd. Det åligger sedan förlagen att skicka 385 exemplar (motsvarande 289 kommuner och 93 bokhandlar + 3 överexemplar) till Liber distribution som därefter distribuerar böckerna till mottagarna. I betänkandet från Kommittén för svenska språket, Mål i mun. Förslag till handlingsprogram för svenska språket (SOU 2002:27), understryker utredarna vikten av ett brett utbud av litteratur och att böckerna finns tillgängliga. De föreslår därför»att staten även fort- 2000, enligt Om världen 2000, Kulturrådets omvärldsanalys (Stockholm: Statens kulturråd) 2000, s. 64f. 3. I Boken i tiden sägs också att distributionsstödet bör utvärderas efter tre år. Boken i tiden, SOU 1997:141, s Boken, SOU 1974:45, ss 288, 295f. 5. För ett ingående referat av remissvar och förslag, se Almerud 2001, s. 17f. 6. Almerud 2001, s Boken i tiden, SOU 1997:141, s Boken i tiden, S O U 1997:141, s. 277f. 9. Boken i tiden, SOU 1997:141, s Litteraturen och läsandet. Regeringens proposition 1997/ 98:86, ss 17 22; Riksdagens protokoll 1997/98: 109, F-priset är förlagets nettopris för en bok före moms, dvs. det pris som förlaget säljer boken för till återförsäljare. 10

12 sättningsvis skall ge stöd till utgivning och distribution av böcker« Mål i mun. Förslag till handlingsprogram för svenska språket (SOU 2002:27), s I undersökningen har jag, i den mån det insända materialet tillåtit detta, uteslutit inköpta och utlånade exemplar som registrerats på skolbiblioteksenheter inom en kommuns bibliotekskatalog. Mitt syfte har varit att utvärdera bestånd och lån vid folkbibliotek. Uppgifterna från somliga kommuner gör dock ingen uppdelning av titlarnas hemmahörighet på olika biblioteksenheter, i somliga fall beroende på att kommunens folkbibliotek och skolbibliotek är integrerade, varför min undersökning inte kan sägas beskriva bara förhållanden för folkbiblioteken. Syfte och frågeställningar Avsikten med utvärderingen av distributionsstödet är att undersöka om de titlar som fått litteraturstöd också finns tillgängliga för låntagarna på biblioteken och om distributionsstödet förändrat bibliotekens bestånd och utlåning av litteraturstödda titlar. Utvärderingen kan spaltas upp i tre nära sammanhängande delundersökningar: 1) folk- (och skol)bibliotekens 13 bestånd av litteraturstödda titlar före och efter det nya distributionsstödets införande, 2) utlåningen av de litteraturstödda titlarna före och efter det nya distributionsstödets införande, 3) det praktiska genomförandet av det nya distributionsstödet. Angående bibliotekens bestånd är bland andra följande frågor intressanta att finna svaren till: Minskar biblioteken sina inköp av de litteraturstödda titlarna i och med att de via distributionsstödet får ett exemplar av varje titel gratis? Utnyttjas de ekonomiska medel som därmed sparas till inköp av annan litteratur, i så fall vilken, eller till andra ändamål, i så fall vilka? Märks några skillnader mellan hur kommuner med olika folkmängd, geografisk belägenhet eller politiskt styre hanterat inköpen av litteraturstödda titlar? Frågorna om bibliotekens utlåning av litteraturstödda titlar är i princip desamma som om inköpen och de viktigaste är: I vilken utsträckning har de litteraturstödda titlarna lånats ut? Märks några skillnader i utlåningen av litteraturstödda titlar före och efter distributionsstödets införande? I den tredje delundersökningen kretsar frågorna kring det praktiska genomförandet av det nya distributionsstödet. Från bokbranschen har framförts en rad synpunkter på hur stödet är tänkt att fungera. Alla parter har sina intressen att bevaka och det är av största vikt att följa hur diskussionen går. Syftet är här att diskutera hela distributionsstödets genomförande med hänsyn taget till det uppdrag som Kulturrådet blivit ålagt och till hur de distribuerade titlarna mottagits av bokbranschen. Vilka insatser har Kulturrådet vidtagit för att följa upp och marknadsföra distributionsstödet? Hur har de distribuerade litteraturstödda titlarna tagits emot och presenterats på biblioteken? För att få svar på dessa frågor har intervjuer gjorts med personalen på de undersökta biblioteken. Det är viktigt att påpeka att det naturligtvis finns många andra variabler som styr bibliotekens inköp av böcker. Hur många exem- 11

13 plar av en viss titel som köps till en kommun påverkas av omständigheter som hur många filialer kommunens huvudbibliotek har, hur stort medieanslag biblioteket har att röra sig med, hur stor folkmängden är i kommunen, om det finns högskola eller universitet i kommunen, hur stor andel av invånarna som talar invandrar- eller andra minoritetsspråk. De undersökta kommunerna är ganska olika härvidlag och skillnaderna mellan kommunernas inköp innan och efter distributionsstödets införande ska inte förstås som en direkt verkan av enbart detta. Det kan också vara värt att understryka att denna undersökning inte gjorts för att peka ut någon kommuns folkbibliotek som sämre eller för den delen bättre än andra. Avsikten har inte varit att finna vare sig syndare eller föredömen, vilket förtjänar att påpekas här, eftersom det under arbetets gång framkommit, såväl explicit som mellan raderna, att frågan om folkbibliotekens inköp och utlåning av böcker är känslig. Syftet har varit att undersöka om ett statligt stöd fått avsedd effekt i den mån detta låter sig utläsas i statistik över bestånd och utlåning av böcker vid svenska folkbibliotek. Utvärderingens genomförande Projektet inleddes 1 september 1999 för att avrapporteras i skriftlig form efter tre år. Inom projektet har då avsatts tid för sammanställandet av en rapport. Under denna treårsperiod har delresultat presenterats kontinuerligt, dels i seminarieform vid universitetsinstitutioner, dels, efter inhämtande av synpunkter vid sådana seminarier, i artikelform, dels på konferenser som anordnas av Kulturrådet och på en nordisk bibliotekskonferens i Köpenhamn. Det första året ägnades åt insamling och bearbetning av uppgifter om bestånd och lån av litteraturstödda titlar 1997 och Under år 2 och år 3 gjordes inventeringar av bestånd av litteraturstödda titlar från 1999 respektive År 3 genomfördes även intervjuer med personalen på de undersökta biblioteken. Under återstoden av projekttiden reviderades och sammanfördes resultaten till en rapport, som prövades på seminarier i Uppsala och Borås under våren 2002, innan det slutgiltiga manuset färdigställdes senare på sommaren. Tidigare forskning Flera intressanta studier av folkbibliotekens bestånd och utlåning har gjorts de senaste decennierna. Några undersökningar har inriktats särskilt mot de litteraturstödda titlarna. 12

14 14. Lindung 1983, s. 71f. 15. Stenberg 1983, ss 97 (kodningskategorier), 116 (inköp i förhållande till utgivning), 122 (utlåning i förhållande till inköp). 16. Stenberg 1983, s. 124ff. För folkbiblioteksutredningen 1980 gjordes två stora undersökningar av bestånd av skönlitteratur vid svenska bibliotek under en tvåårsperiod i slutet av 1970-talet. Resultatet av undersökningarna presenterades i rapporten Skönlitteratur på bibliotek (1983). I den ena uppsatsen laborerar Yngve Lindung med en rad genre- och kvalitetskategorier för att utröna vilken typ av litteratur som köpts in till biblioteken under tvåårsperioden. Undersökningen gäller all utgiven skönlitteratur och inte enbart litteraturstödda titlar. Ett av de tydligaste resultaten i Lindungs undersökning är att BTJ:s recensenter haft mycket stor inverkan på bibliotekens bestånd. Dessutom visar Lindung att det finns ett inte oväsentligt inslag av populärlitteraturen på biblioteken, vilket enligt Lindung är en förändring jämfört med förhållandena år tidigare, dessutom lånades populärlitteraturen flitigare än den seriösa litteraturen. Vid tidpunkten för Lindungs undersökning var proportionerna mellan seriös litteratur och populärlitteratur ungefär 3 2 vad gäller bestånd, men förhållandet var det omvända beträffande utlåningen. 14 I redovisningen av den andra undersökningen redogör Catharina Stenberg för en kvalitetsbaserad kodmodell för skönlitteratur och en tillämpning av denna på utgivningen under samma tvåårsperiod i slutet av 1970-talet som Lindung undersökt. Ett liknande mönster framträder i Stenbergs undersökning som i Lindungs, även om inte sorteringskategorierna och rubriceringen är desamma. Stenberg använder inte begreppet populärlitteratur, utan talar om böcker»av litterärt värde«med stor eller liten läsekrets. Dessa utgör kategorierna»a bred«respektive»a smal«. En annan kategori utgörs av böcker»av underhållningskaraktär med god eller tillfredsställande kvalitet«, hit räknas även bygderomaner, vissa sociala romaner med enkel stil och enklare lyrik, som tillsammans utgör kategori»b allmän«. Spänningsfiktion som inte är ren triviallitteratur klassas i en egen kategori:»b spänning«. Kategori C utgörs av böcker»av underhållningskaraktär av dålig kvalitet«. Och som sagt, mönstret är detsamma som hos Lindung: i relation till utgivningen hade biblioteken något större bestånd av kodningskategorierna B och C, än av kodningskategori A. På motsvarande sätt och lite tydligare är att utlåningen av kategori B och C är överrepresenterad i relation till beståndet, medan utlåningen av kategori A är underrepresenterad. 15 Stenberg visar även att det finns en tendens att de mindre kommunerna köper en större andel av kategorierna B och C än vad de större kommunerna gör

15 År 2001 presenterade Catharina Stenberg en ny studie av frågan om folkbiblioteken och den statliga litteraturpolitiken. I sin licentiatavhandling Litteraturpolitik och bibliotek diskuterar Stenberg hur två statliga utredningar Litteraturutredningen L 68 och Folkbiblioteksutredningen FB 80 påverkat folkbibliotekens inköpspolitik och synen på läsaren. Stenberg undersöker hur utredningarna hanterar kvalitetskriterier vid värderingen av skönlitterärt material. Vid några tillfällen pekar Stenberg tillbaka på sitt eget bidrag i utredningen från 1980 och citerar slutsatser därifrån. Bland annat påpekar Stenberg att litteraturstödet inte användes enbart till att stödja den»exklusiva litteraturen«och att staten därmed inte föregått med gott exempel utan satsat»stödpengar på halvbra litteratur«. 17 Stenberg refererar till en kritik mot förhållandet att även mycket lönsamma bästsäljare kan få litteraturstöd, även om hon inte vill gå så långt som att kalla hela litteraturstödet för ett misslyckande, men säger att»stödsystemet är behäftat med svagheter«och hänvisar till att dessa svagheter omnämndes redan av Folkbiblioteksutredningen En av de viktigaste slutsatserna i avhandlingen är att»litteraturstödspengarna inte haft full avsedd effekt eftersom de kommunala folkbiblioteken [ ] inte tycks prioritera just de stödda skönlitterära titlarna vid sina bokinköp«. 19 Frågan är om distributionsstödet på något sätt förändrat folkbibliotekens ställning som förmedlare av böcker med litteraturstöd. Det finns också några undersökningar av mer begränsad omfattning av bestånd och utlåning vid folkbibliotek. Viktiga i sammanhanget är Gunnel Maiwalds och Anette Petterssons»Biblioteken och litteraturstödet«, en magisteruppsats från Bibliotekshögskolan i Borås (1998) och en opublicerad undersökning som gjordes för Kulturrådets räkning i samband med bokutredningen I dessa båda undersökningar har bestånd och utlåning av litteraturstödda titlar undersökts vid tre olika bibliotek. Maiwald och Pettersson har dessutom gjort kontroller av titlar som inte erhållit litteraturstöd och får på så sätt en mycket bra bild av hur de litteraturstödda titlarna står sig gentemot annan litteratur på biblioteken. Deras slutsats är att litteraturstödda titlar lånas ut i lika hög grad som icke litteraturstödda titlar. 20 I Danmark har på Biblioteksstyrelsens initiativ gjorts en liknande undersökning av de danska folkbibliotekens inköp och lån av skönlitteratur. Resultaten presenterades år 2000 i en rapport författad av Claus Secher. 21 Utgångspunkten är inventeringar av bestånd 17. Stenberg 1983, s. 109; Stenberg 2001, s Stenberg 2001, s Stenberg 2001, s »När vi studerar utlåningssiffrorna i medeltal per titel där alla LS-titlar [litteraturstödda titlar] och ELS-titlar [icke litteraturstödda titlar] ingår visar resultatet att LS-titlarna i princip lånas ut lika mycket som ELS-titlarna.«Maiwald & Pettersson 1998, s. 44;»Det föreligger, enligt de statistiska beräkningar som gjorts, ingen signifikant skillnad mellan utlåningssiffrorna för de båda kategorierna på något av de undersökta biblioteken.«a.a., s Claus Secher, Bibliotekernes og lånernes skønlitterære bogvalg. En undersøgelse af skønlitterært bogvalg og udlån i Albertslund, Ringsted och Thisted biblioteker, Köpenhamn (Biblioteksstyrelsen)

16 22. Secher 2000, s Secher 2000, s Secher 2000, s Naper 1997, s. 63ff. 26. Anton Fjeldtsad, Å sette pris på bøker. Om prissystema for bøker i ein del europeiske land, Rapport nr 24, Oslo (Norskt Kulturråd) 2001; Geir Vestheim, Ni liv. Om legitimitet og overlevingsevne i innkjøpsordningane for ny norsk skjønnlitteratur, Rapport nr 25, Oslo (Norskt Kulturråd) 2001; Halfdan W. Freihow, Den edle hensikt - helliger den midlene? En utredning om statens innkjøpsordninger for litteratur, Rapport nr 26, Oslo (Norskt Kulturråd) av 225 utvalda titlar utgivna 1995, och utlåningen av dessa under två år, , i tre danska kommunbibliotek som är ungefär lika stora befolkningsmässigt, men skiljer sig åt beträffande medieinvesteringar. Secher konstaterar att de undersökta biblioteken satsar på kvalitetslitteratur och undviker ren underhållningslitteratur, vilket kan ha att göra med att han valt tre ganska stora danska kommuner. Mindre kommuner kan tvingas välja bort mer kvalitetslitteratur. 22 Ett av biblioteken har större utlåning än de andra två, vilket Secher förklarar med generösare öppettider och bredare inköpspolicy. Vidare ser Secher en överensstämmelse mellan inköp i många exemplar och många utlån. 23 För övrigt har Secher mest ägnat sig åt skillnader mellan bibliotekens bestånd och utlåning fördelat på olika skönlitterära genrer. I sammanfattningen diskuterar Secher den avvägning som görs på de danska biblioteken mellan kvalitetskrav och hänsyn till låntagarnas efterfrågan och konstaterar att biblioteken har en kulturpolitisk roll att fylla och att de inte får ge efter helt för låntagarnas önskemål. Dessutom förespråkar Secher större resurser till förmedling av kvalitetslitteraturen. 24 Ett intressant jämförelsematerial utgör också Cecilie Napers studie av den norska innkjøpsordningen. I en tabellspäckad rapport beskriver Naper hur den norska motsvarigheten till distributionsstödet inneburit att debutanter och experimenterande författare har en chans att få sina böcker utgivna samt vad den betyder för konstnärligt värdefulla författare som aldrig kommer att få något brett mottagande hos den stora publiken. Stödet till norsk litteratur har fått ett kraftigt genomslag, vilket visar sig i de norska författarnas dominans i utlåningsstatistiken. 25 Norskt Kulturråd har senare låtit göra en omfattande utvärdering om strukturförändringar i den norska bokbranschen presenterade i tre rapporter under Medan Geir Vestheim gör en kulturpolitisk analys av det norska stödsystemet och Anton Fjeldstad utreder frågan om prissättning på böcker, undersöker Halfdan W. Freihow vad det norska stödsystemet haft för betydelse för parterna på bokmarknaden och för den norska skönlitteraturen som sådan. Vestheim diskuterar vilken legitimitet det norska inköpsstödet har som politiskt system och om stödet kan anses vara rimligt och rättvist från litterär, kulturpolitisk och ekonomisk synpunkt samt vilket intresse de olika aktörerna har i stödet. I ett kapitel granskar Vestheim närmare bibliotekens förhållande till stödet och påstår att biblioteken utgör grunden för hela stödsystemets legitimitet:»for 15

17 det er folke- og skolebiblioteka som formidlar kulturfondbøkene til samfundsborgarane, det er dei som reint praktisk sikrar at litteraturen er tillgjengelig over heile landet for alle.«27 Vestheim påpekar att stödsystemet har demokratiska aspekter i form av att det skapar förutsättningar för yttrandefrihet och litterär mångfald, men inte minst viktig är tillgänglighetsaspekten, att medborgarna har rätt att få ta del av den samhällsstödda litteraturen. Av Freihows undersökning framgår att inköpen av ny norsk skönlitteratur för vuxna ökade under och 1970-talen från ungefär 120 titlar per år 1965 till en topp på nästan 250 titlar 1977, för att ha en något vikande tendens under 1980-talet och sedan stabilisera sig på en nivå kring titlar per år under 1990-talet. Inköpen av barn- och ungdomslitteratur har ökat stadigt under hela perioden. 28 Andelen av de sökande som erhållit stöd inom kategorin ny norsk skönlitteratur för vuxna har minskat något under 1990-talet, bland annat beroende på att många nyetablerade aktörer kom till på den norska bokmarknaden som inte håller de kvalitativa mått som upprättats. 29 Inom översättningslitteraturen, som erhållit stöd sedan början 1990-talet, finns bara resurser till att köpa in ungefär hälften av den litteratur som kvalificerar sig till inköp, och det rör sig kring eller strax över 50 titlar per år. 30 För övrigt går Freihow igenom kostnadsutvecklingen för stödet, den geografiska fördelningen av de stödda böckerna, om förlagen med stöd är organiserade i den norska förläggarföreningen, med mera. Dessutom presenteras resultaten av en enkät om innkjøpsordningen ställd till de norska förlagen och en diskussion om kringliggande faktorer. I sammanfattningen konstaterar Freihow att det norska systemet nog har den avsedda effekten: fler författare debuterar och författarnas intäkter ökar. Under hela perioden har 10,5 miljoner exemplar av de stödda titlarna spritts i hela landet. 31 De förslag till förändringar som Freihow lämnar har med ersättningsprinciperna att göra, arkersättningen är förlegad, menar han. Istället bör man utgå från de faktiska produktions- och royaltykostnaderna. Dessutom bör genreindelningarna och hanteringen av den översatta litteraturen ses över. 32 Beträffande utlåningen av de stödda titlarna på de norska biblioteken hänvisar Freihow till Napers rapport Vestheim 2001, s Freihow 2001, s. 37, Freihow 2001, s. 41f. 30. Freihow 2001, s. 47f. 31. Freihow 2001, s Freihow 2001, s Freihow 2001, s

18 Förutsättningar och förberedelser Uppgifter om de svenska bibliotekens bokbestånd och utlåning är inte alldeles lättillgängliga. Till skillnad från i Norge finns för svenska bibliotek inte någon central databas för hela landet med exakta uppgifter om bestånd och utlåning på exemplarnivå. BTJ:s sambindningslistor skulle kunna användas som utgångspunkt för bibliotekens inköp, men eftersom biblioteken idag har så många andra inköpskanaler skulle en undersökning av sambindningslistorna inte ge en fullständig bild av bibliotekens bestånd. Bibliotekstjänsts beståndsdatabas BURK ger värdefull information om vilka kommuner i landet som har en viss boktitel i sitt bestånd. Men där syns inte hur många exemplar av boken som finns i respektive kommun och BURK ger inte några upplysningar om utlåning. Dessutom använder inte alla landets kommuners bibliotek BTJ:s katalogsystem och ingår därför inte i BURK. Författarfondens utlåningsstatistik är omfattande och går flera decennier tillbaka i tiden, och ger på många sätt värdefull information, men ger inte någon upplysning om enskilda boktitlar utan om utlåningen av författares och illustratörers samlade utgivning. För att kunna inhämta relevant information om bestånd och utlåning av litteraturstödda boktitlar på exemplarnivå har jag valt att göra punktstudier på enskilda bibliotek. Antalet litteraturstödda titlar har under en längre tid legat mellan 700 och 800 titlar per år. Att undersöka varje svensk kommuns bestånd av dessa titlar vore ett för stort arbete. Istället har ett urval av kommuner gjorts. Urvalet gjordes från SCB:S befolkningsstatistik för Sverige per den 31 december Från en förteckning över Sveriges dåvarande 289 kommuner valdes med början vid Västerås var sjätte kommun i folkmängdsordning. Till folkbiblioteken i de utvalda 48 kommunerna skickades i september 1999 ett brev med en förfrågan om de var beredda att medverka i utvärderingen, antingen genom att skicka in material till Kulturrådet eller genom att bereda mig möjlighet att komma på besök och själv inhämta materialet. Under hösten 1999 fick jag kontakt med 29 kommuner, medan 19 kommuner över 17

19 huvud taget inte svarade på min förfrågan. Kontakten med de 29 biblioteken resulterade i följande: 7 kommuner kunde inte bidraga med något material: 4 av dem tackade av olika anledningar nej till att medverka i utvärderingen (man har angivit tidsbrist, flyttbestyr, manuellt lånesystem); 2 kommuner skickade efter en första kontakt med positiv inställning trots allt inte in något material; 1 kommun hänvisade till bibliotekets katalog på webben (där man ju visserligen kan se beståndet, men inte utlåningen). Material från 22 kommuners bibliotek inhämtades, (15 skickade material och 7 inventerade jag själv). Materialet från 4 av de kommuner som själva skickade var ofullständigt eller av andra anledningar inte möjligt att använda i analysen. Kvar återstod material från 18 kommuners bibliotek för åren 1997 och 1998 som har kunnat bearbetas helt eller delvis. Av de sammanlagt 18 kommunerna vände jag mig inför inventeringarna av bestånd och utlåning av 1999 års litteraturstödda titlar till 17 stycken med förfrågan om fortsatt medverkan och av dessa svarade 12 stycken positivt. Utav dessa 12 lämnade en kommun bara upplysningar om bestånd för 1999, och tre kommuner var sådana som jag för tidigare år enbart hade inhämtat stickprovsmaterial från. Kvar återstod åtta kommuner som lämnat fullständigt material för alla de tre dittills undersökta åren: Ale, Huddinge, Härjedalen, Motala, Nordmaling, Ronneby, Skurup och Västerås. De åtta återstående kommunerna kontaktades även inför inventeringen av bestånd och utlåning år 2000 och material insamlades från alla åtta. Redovisningen av undersökningen begränsas huvudsakligen till materialet från dessa åtta kommuner, som är de enda av de ursprungligen 18 kommunerna varifrån det finns fullständigt material för all de fyra undersökta åren. I vissa tabeller har dock uppgifter även från andra kommuner använts i bearbetningen. Detta framgår i tabellernas rubriker. Alla bibliotek som kontaktades inledningsvis erbjöds möjligheten att välja om de själva skulle samla in uppgifter om bestånd och utlåning av litteraturstödda titlar 1997 och 1998 eller om jag skulle komma på besök och samla in uppgifterna. För att bespara personalen arbete gällde min ursprungliga förfrågan att få listor över nyförvärv för att 18

20 jag ur dessa skulle sammanställa listor över de titlar som fått litteraturstöd och som jag var intresserad att få uppgifter om beträffande antal exemplar i beståndet och utlåning av dessa. Mycket få bibliotek verkar emellertid spara sådana listor från tidigare år. Ett mindre bibliotek skickade in sina listor där nyförvärven stod ordnade under den månad de köpts in till bibliotek och därunder efter systematisk kategori. Dessa papperslistor lästes i en skanner och kunde efter OCR-behandling göras sökbara, men på grund av OCR-behandlingens otillfredsställande resultat vilken krävde manuell bearbetning kunde någon sammanställning över inköpta litteraturstödda titlar inte göras och detta bibliotek uteslöts i den fortsatta hanteringen. Ett annat bibliotek skickade in omfattande datautskrifter av sina nyförvärv, som sammanlagt för åren 1997 och 1998 uppgick till över poster. Utskrifterna var ordnade efter böckernas placering i biblioteket och efter det interna katalogsystemet, vilket innebär att en bok som har den systematiska katalogbeteckningen Hc hos BTJ lika gärna kunde stå under Romaner som Deckare i bibliotekets utskrift. Hade utskriften varit ordnad efter författare eller boktitel hade kontrollerna varit möjliga att genomföra utan den stora risk för bortfall som nu finns. Materialet från detta bibliotek har inte ingått i det som bearbetats. Ett bibliotek skickade in sina beställningslistor av böcker och AVmedel från BTJ. Dessa listor är osystematiskt uppställda och svåra att hitta i, och även om inköpen till detta bibliotek hör till de lägsta i landet skulle det ändå röra sig om 2500 sökningar mot en databas över de litteraturstödda titlarna för åren 1997 och Dessutom finns ju möjligheten att biblioteket köpt böcker även från annat håll än från BTJ, till exempel i den lokala bokhandeln. Metoden att låta biblioteken skicka in listor över nyförvärv som skulle bearbetas på Kulturrådet i syfte att sammanställa en lista över enbart de titlar bland nyförvärven som erhållit litteraturstöd och sedan skicka tillbaka denna för kontroll av bestånd och utlåning av de aktuella titlarna visade sig improduktiv och användes inte i det fortsatta arbetet. Då biblioteken inte hade någon form av listor över nyförvärven, men när de fortfarande var villiga att själva svara för materialinsamlingen, skickade jag förteckningar över samtliga litteraturstödda titlar 1997 och 1998 för vilka jag bad om uppgifter om antal exemplar i beståndet fördelat på inköpsår och utlåningen för varje exemplar per kalenderår om möjligt. Uppgiften om inköpsår var inte nödvändig för analysen och ingick inte i de senare inventeringarna 19