Vårdval och jämlik vård inom primärvården

Transkript

1 Rapport 2015:6 Vårdval och jämlik vård inom primärvården En jämförande studie mellan tre landsting före och efter vårdvalets införande

2 Citera gärna ur Vårdanalys rapporter, men ange alltid källa. Rapporten finns även publicerad på Beställning av Vårdanalys tryckta rapporter: Box 6070, Stockholm Myndigheten för vård- och omsorgsanalys Grafisk Design och produktion: Les Creatives Sthlm Omslagsbild: istock/getty Images Tryck: TMG Sthlm, Stockholm 2015 ISBN

3 Vårdval och jämlik vård inom primärvården En jämförande studie mellan tre landsting före och efter vårdvalets införande

4

5 Beslut Beslut om denna rapport har fattats av Myndigheten för vård- och omsorgsanalys styrelse. Projektdirektör Nils Janlöv har varit föredragande. Stockholm Myndigheten för vård- och omsorgsanalys Anders Anell Styrelseordförande Karin Tengvald Vice styrelseordförande Mef Nilbert Styrelseledamot Eva Fernvall Styrelseledamot Kerstin Wigzell Styrelseledamot Elisabeth Rynning Styrelseledamot Fredrik Lennartsson Myndighetschef Nils Janlöv Föredragande Vårdval och jämlik vård inom primärvården 3

6

7 Förord Införandet av vårdval i primärvården är en genomgripande reform inom svensk hälso- och sjukvård. En central målsättning med vårdvalsreformerna har varit att öka tillgängligheten och vårdutnyttjandet samt att stärka patientens roll som aktör inom primärvården. Tidigare studier visar att tillgängligheten ökat efter införandet av vårdvalssystem, men det är mindre belyst hur denna ökning är fördelad mellan socioekonomiska grupper och om skillnader i detta avseende kan observeras mellan landsting med olika vårdvalsmodeller. I den här rapporten har de fördelningsmässiga konsekvenserna av vårdvalet i primärvården utvärderats genom en undersökning av hur vårdutnyttjandet utvecklats före och efter vårdvalets införande i tre landsting. Det har funnits farhågor om att införandet av valfrihet för patienterna, fri etablering och konkurrens mellan vårdgivare riskerar att gynna individer med hög inkomst och hög utbildning. Detta skulle främst ske genom att socioekonomiskt starka grupper har bättre kunskap om skillnader i utbud och kvalitet, samt att vårdgivarna kan välja att inrikta sig på patienter med god hälsa och lindrig sjukdomshistoria. En sådan utveckling skulle motverka den politiska ambitionen om en jämlik vård på lika villkor oavsett socioekonomiska förutsättningar. Det har därför varit angeläget att göra en fördjupad analys av frågan. Arbetet har genomförts i samarbete mellan Vårdanalys och en extern forskargrupp på Medical Management Center vid Karolinska Institutet. Vid Vårdanalys har arbetet bedrivits av hälsoekonom Nils Janlöv, och på Karolinska Institutet har arbetet bedrivits av hälsoekonomerna Sofia Sveréus och Fanny Goude samt professor Clas Rehnberg. Även Rickard Lunnerdal, Vårdanalys, har ingått i projektgruppen. Vårdval och jämlik vård inom primärvården 5

8 Förord Vi vill rikta ett stort tack till ett antal representanter från de tre landstingen/ regionerna som på ett väsentligt sätt bidragit med hjälp kring både datauttag och kvalitetssäkring av rapporten. För Östergötlands del vill vi rikta vårt tack till Susanne Spångberg och Martin Magnusson, för Stockholms del till Peter Lundqvist och Tomas Forslund, och för Västra Götalands del till Anneth Lundahl och Stefan Bengtsson. Denna rapport är en av flera som Vårdanalys publicerat om konsekvenserna av vårdvalets införande. Min förhoppning är att analysen som tillägg till det tidigare arbetet ska tillföra värdefull kunskap kring vårdvalsreformernas effekter och att rapporten kan användas som ett underlag i arbetet med att skapa en bättre primärvård för alla patienter och brukare. Stockholm i oktober 2015 Fredrik Lennartsson Myndighetschef 6 Vårdval och jämlik vård inom primärvården

9 Sammanfattning Med införandet av vårdvalsmodeller under perioden 2007 till 2010 har principerna för fördelning av resurser inom primärvården förändrats. Den tidigare principen var att landstingen som huvudmän uppskattade behovet av vård inom geografiska områden och fördelade resurser till mottagningar. Med vårdvalsvalsreformerna har invånarnas preferenser och val getts ökat utrymme för hur resurser fördelas och ersättningen knyts istället till varje listad individ på mottagningar. Även en friare etablering av vårdcentraler har införts, vilket kan påverka resursernas fördelning i befolkningen. Även om grundläggande villkor och förutsättningar för en jämlik vård kvarstår, såsom en offentlig finansiering och reglerade patientavgifter, finns farhågor om att valfriheten och den friare etableringen kan gynna grupper med hög utbildning och hög inkomst. Dessa grupper gör i större utsträckning aktiva val baserade på skillnader i vårdutbud och kvalitet. På utbudssidan kan utformningen av ersättningssystemen ge ekonomiska incitament för vårdgivare att påverka sin patientsammansättning mot patienter med relativt god hälsa och lindrigare sjukdomshistoria. För att fördjupa analysen av vård efter behov är det därför viktigt att undersöka om vårdvalet påverkat fördelningen av vårdtjänster mellan olika grupper i befolkningen. Det huvudsakliga syftet med rapporten är att analysera de fördelningsmässiga konsekvenserna av vårdvalsreformerna inom primärvården. Fokus ligger på hur antalet vårdkontakter utvecklats med avseende på volym och fördelning före och efter vårdvalets införande. I studien beskrivs utvecklingen av antalet läkarbesök på mottagning samt hur dessa fördelas utifrån bakgrundsfaktorer som ålder, kön och sjuklighet (förekomst av allvarliga diagnoser). Därefter analyseras den socioekonomiska fördelningen baserat på utbildningsnivå och familjeinkomst, givet en justering för bakgrundsfaktorerna ålder, kön och sjuklighet. Därmed studeras vårdens horisontella rättvisa över Vårdval och jämlik vård inom primärvården 7

10 Sammanfattning tid, det vill säga att individer med lika sjukvårdsbehov ska ha samma tillgång till hälso- och sjukvård, oavsett socioekonomiska förhållanden. Rapporten utgår från tre huvudsakliga frågeställningar: 1. Hur har fördelningen av antalet vårdkontakter i primärvården på olika socioekonomiska grupper utvecklats före och efter vårdvalsreformen (besöksmönster)? 2. Hur har fördelningen av antalet individer med minst en kontakt med primärvården per år utvecklats mellan olika socioekonomiska grupper före och efter vårdvalsreformen (kontaktmönster)? 3. Finns det skillnader mellan privat och offentlig verksamhet när det gäller vilka socioekonomiska grupper som använder vården? METOD OCH GENOMFÖRANDE Studien är begränsad till vårdvalen inom primärvården i tre landsting/ regioner: Stockholm, Västra Götaland och Östergötland. Samtliga landsting som bedömts ha förutsättningar att delta har tillfrågats, men av dessa har endast tre visat intresse och samtidigt haft kapacitet att medverka. Studien utgår från en landstingspecifik definition av det vårdutbud som är knutet till vårdvalen för traditionell mottagningsverksamhet det vill säga allmänläkarvård. Denna definition skiljer sig till viss del mellan landstingen. Jämförelsen av vårdkontakternas volym och fördelning avser läkarbesök på mottagning och inkluderar samtliga folkbokförda individer över 20 år i de tre landstingen under tidsperioden Uppgifter om vårdkonsumtion har hämtats ur landstingens egna administrativa patientregister. På patientnivå har vårdutnyttjandet länkats till socioekonomiska indikatorer som utbildningsnivå och familjeinkomst. Ett så kallat koncentrationsindex för jämlikt vårdutnyttjande beräknas sedan utifrån två etablerade metoder; dels baserat på det totala antalet besök per individ (besöksmönster), dels sannolikheten för minst ett årligt besök per individ (kontaktmönster). Studien är unik i det avseendet att det är första gången den internationellt etablerade metoden med koncentrationsindex tillämpas på registerdata för primärvården för fler än ett landsting i Sverige. Studiens avgränsning till läkarbesök på mottagning motiveras av att dessa är relativt enhetligt definierade varigenom statistiken för läkarbesök bedöms som mest tillförlitlig. Läkarbesök på mottagning utgör också en central resursinsats och andelen läkarbesök samvarierar enligt tidigare studier med den patientupplevda kvaliteten. 8 Vårdval och jämlik vård inom primärvården

11 Sammanfattning Studiens avgränsningar beror till stor del på tillgången på tillgänglig och jämförbar data. Vårdkontakter med annan vårdpersonal har inte inkluderats. En annan begränsning är att mått på läkarbesökens innehåll, längd och andra kvalitetsaspekter inte kunnat beaktas. Det är också viktigt att påpeka att resultaten kan påverkas av att reformen införts under olika tidpunkter i landstingen. Det finns också viss osäkerhet på grund av skillnader i registreringar mellan landstingen och förändringar i registreringar över tid. Justeringen för sjuklighet har begränsats till den information som finns att tillgå genom diagnosregistreringen i administrativa patientregister. RESULTAT Frågeställning 1: Besöksmönster Under perioden med vårdvalsreformerna har låginkomsttagare ökat antalet läkarbesök i primärvården i relation till vad som kan förväntas utifrån ålder, kön och sjuklighet. I samtliga tre landsting uppvisar gruppen med lägst inkomstnivå (de 20 procent med lägst inkomster) en ökning av vårdutnyttjandet (antal läkarbesök) i relation till vad som kan förväntas utifrån ålder, kön och sjuklighet. Efter vårdvalets införande minskar istället gruppen med högst inkomst (de 20 procent med högst inkomster) sitt vårdutnyttjande något i relation till vad som förväntas utifrån gruppens ålder, kön och sjuklighet. Ses till samtliga inkomstgrupper noteras sammantaget ett ökat vårdutnyttjande för dem med lägre inkomster i Stockholm och Västra Götaland, mot att nivån är relativt oförändrad i Östergötland. Under perioden med vårdvalsreformerna har patienter med grundskoleutbildning ökat antalet läkarbesök i primärvården i relation till vad som kan förväntas utifrån ålder, kön och sjuklighet. I Västra Götaland och Östergötland är dock motsvarande ökning relativt sett större för dem med högskoleutbildning. I samtliga tre landsting har gruppen med lägst utbildning (grundskola) efter vårdvalsreformen ökat sitt vårdutnyttjande (antal läkarbesök) i förhållande till vad som kan förväntas utifrån ålder, kön och sjuklighet. I Västra Götaland och Östergötland är dock motsvarande ökning relativt sett större för dem med högskolutbildning. I samtliga tre landsting har de med grundskoleutbildning ett högre vårdutnyttjande än övriga grupper både före och efter införandet av vårdval, i synnerhet i jämförelse med högskoleutbildade. Vårdval och jämlik vård inom primärvården 9

12 Sammanfattning Trots olikheter i landstingens vårdvalsmodeller är fördelningen av antal läkarbesök mellan socioekonomiska grupper relativt likartad mellan landstingen. Trots vissa skilda utvecklingslinjer i besöksutveckling med avseende på utbildningsbakgrund ses på samlad nivå inga större skillnader mellan landstingen när det gäller den socioekonomiska fördelningen av vårdutnyttjandet (totalt antal läkarbesök) under perioden med vårdval. Landstingen uppvisar exempelvis ett likartat mönster vad gäller att de med lägre inkomster och utbildning genomför fler besök än vad som kan förväntas givet ålder, kön och sjuklighet. Denna fördelningsprofil är också relativt likartad såväl före som efter vårdval. Stockholm uppvisar en markant ökning av antalet läkarbesök, som är störst för de äldre invånarna. Det är tydligt att vårdvalet i Stockholm inneburit en kraftig ökning av vårdutnyttjandet (antalet läkarbesök) för flertalet grupper. Ökningen i Stockholm gäller främst de över 75 år. I Västra Götaland ses en mindre ökning av vårdutnyttjandet och relativt sett är denna istället störst bland dem mellan år. Även i Östergötland ses en mindre ökning av vårdutnyttjandet. Skillnaderna i vårdutnyttjandet mellan könen är relativt stabil med ett mönster där kvinnor gör fler läkarbesök än män. I Stockholm och Östergötland har vårdutnyttjandet ökat något mer bland män än kvinnor, medan utvecklingen är jämnare i Västra Götaland. I samtliga landsting besöker kvinnor läkare på mottagning ca 0,5 fler gånger än män per år. Patienter med allvarligare sjuklighet har efter vårdvalet absolut sett ökat antalet läkarbesök mer än övrig befolkning i samtliga landsting. I Västra Göta land och Östergötland har patienter med allvarlig sjukdom även relativt sett ökat sitt vårdutnyttjande mer än övrig befolkning. I Stockholm har däremot övrig befolkning relativt sett ökat antalet läkar besök något mer än de med allvarligare sjuklighet. Beträffande sjuklighetsgrad ses en ökning av vårdutnyttjandet för alla grupper. I absoluta termer är ökningen i alla tre landsting störst i grupperna med störst sjuklighet, men relativt sett ses vissa skillnader. Jämför vi bara utvecklingen mellan övrig befolkning och dem med minst en allvarlig diagnos så ses i Stockholm en något större besöks- 10 Vårdval och jämlik vård inom primärvården

13 Sammanfattning ökning bland övrig befolkning. I Östergötland och Västra Götaland ökar istället det relativa vård utnyttjandet mest hos dem med en minst en allvarlig diagnos. I Östergötland ökar exempelvis de med minst en allvarlig diagnos sitt vårdutnyttjande med drygt 2 procentenheter mer än övrig befolkning. Frågeställning 2: Kontaktmönster I Stockholm och Östergötland ses tecken på ökat kontaktmönster (minst ett årligt läkarbesök) för personer med högre inkomster, men de med lägre inkomster genomför både före och efter vårdvalet i större utsträckning minst ett årligt läkarbesök. Beträffande måttet för minst ett årligt läkarbesök uppvisar Västra Götaland genomgående högst kontaktmönster under perioden; ca 55 procent av befolkningen genomför minst ett årligt läkarbesök under perioden, en andel som ökar något över tid. I Stockholm ses en större ökning, dock från en lägre nivå. Andelen som genomför minst ett årligt läkarbesök ökar från ca 47 procent 2005 till 55 procent Ökningen är störst 2008 då vårdvalet infördes. I Östergötland är kontaktmönstret relativt stabilt på ca 47 procent under perioden. Kontaktmönstret ökar med stigande ålder upp till ca 85 år i samtliga landsting för att sedan minska något bland de allra äldsta. Generellt är andelen kvinnor som genomför minst ett årligt läkarbesök ca 12 procentenheter högre än för män. Kontaktmönstret är också genomgående högre bland dem med lägre utbildning och inkomst. I Stockholm tenderar kontaktmönstret framförallt ha ökat bland dem mellan år, samt ha ökat något mer för kvinnor än män. Därtill har kontaktmönstret bland dem med relativt sett högre inkomster ökat efter vårdvalet samt minskat något bland dem med lägst inkomster. I Stockholm uppvisar dock de med lägst utbildning, i relation till vad som kan förväntas utifrån kön, ålder och sjuklighet, däremot ett visst ökat kontaktmönster under perioden. I Västra Götaland tenderar det ökade kontaktmönstret istället att vara störst bland dem mellan år samt något högre bland dem med minst en allvarligare sjukdomsdiagnos. Därtill har det ökat något mer bland högskoleutbildade. Förändringarna avseende inkomst är små. Utvecklingen i Östergötland är i linje med den i Västra Götaland dock med något större ökat kontaktmönster bland dem med högre inkomster. Vårdval och jämlik vård inom primärvården 11

14 Sammanfattning Frågeställning 3: Fördelning privat och offentlig regi Patienter med högre utbildning och inkomst respektive mindre sjukdomsbörda anlitar i större utsträckning privata vårdgivare. Sammantaget är det tydliga skillnader i patientsammansättning bland dem som besöker mottagningar i privat respektive offentlig regi. Generellt har skillnaderna förstärks med avseende på sjuklighet, där en ökad andel av dem med allvarliga sjukdomar besöker mottagningar i offentlig regi efter vårdvalet. Som nämnts visar utvecklingen avseende socioekonomi ingen tydlig trend i de tre landstingen, men generellt gör de med högre inkomster och utbildning en större andel av sina besök på mottagningar i privat regi i alla tre landstingen. Besöksmönstren med avseende på åldersfördelning skiljer sig dock mellan landstingen då äldre i Stockholm och Östergötland har en högre besöksandel på mottagningar i privat regi än snittet mot att det omvända gäller i Västra Götaland. SLUTSATSER Primärvården visar ett mönster där individer med låg utbildning/inkomst, korrigerat för ålder, kön och sjuklighet, har ett relativt högre vårdutnyttjande, vilket är i linje med resultaten av tidigare internationella studier. Beträffande fördelningseffekter mellan individer med olika utbildning och inkomst kan vi konstatera att fördelningen av läkarbesök i primärvården generellt sett har en profil med ett relativt högre utnyttjande hos lågutbildade och låginkomsttagare. Detta överensstämmer med det internationella mönstret där analyser av öppenvårdskonsumtion visar att nyttjandet av specialiserad öppenvård ofta är högre för högutbildade och höginkomsttagare, medan primärvården ofta har ett högre utnyttjande av individer med lägre utbildning och låga inkomster. Det finns små tendenser till att låginkomsttagare efter införande av vårdval i större utsträckning ökat sitt besöksmönster hos läkare i primärvården i jämförelse med dem med högre inkomst. Det ökade kontaktmönstret är istället något starkare för dem med högre inkomster. Sammantaget uppvisar dock besöks- och kontaktmönstret hos läkare i primärvården i de tre landstingen även efter vårdvalets införande en profil som är till förmån för lägre inkomstgrupper. Mot bakgrund av att justeringar för behov har begränsats till tillgänglig registerdata bör resultaten tolkas med försiktighet. 12 Vårdval och jämlik vård inom primärvården

15 Sammanfattning Primärvårdens omfördelande egenskap är särskilt viktig om det är så att högutbildade och höginkomsttagare i större utsträckning tenderar att besöka den specialiserade öppenvården, vilket påvisats i internationella studier. Besöksmönstrens utveckling är i linje med landstingens ersättningsmodeller. Den högre besöksrelaterade ersättningen som tillämpas i Stockholm och som ökat i samband med vårdvalet är i linje med det kraftigt ökade besöksmönstret som ses efter vårdvalet. Stockholms huvudsakliga åldersbaserade kapitering är därtill i linje med ett tydligt ökat vård utnyttjande bland äldre. På motsvarande sätt är den lägre besöksutvecklingen i Västra Götaland och Östergötland i linje med en högre andel ersättning per listad individ (kapitering) i dessa landsting. Sammantaget verkar dock inte skillnaderna i ersättningsprinciper ha påverkat den relativa fördelningen i totalt besöksmönster mellan utbildnings- och inkomstgrupper i någon större utsträckning, utan snarare haft betydelse för den totala besöksnivån. Det ökade inslaget av justering för socioekonomi och vårdtyngd som ses i Västra Götaland och Östergötland är dock i linje med något större relativ besöksutveckling för dem med allvarligare sjuklighet i relation till övrig befolkning. Det är dock svårt att bedöma hur ersättningssystemens utformning påverkar det årliga kontaktmönstret respektive total besöksvolym. Kunskapsläget om ersättningsprinciper och fördelningseffekter är i den vetenskapliga litteraturen snarare indikativt än precist varför det är svårt att sammantaget bedöma dessa effekter. Det är därtill viktigt att framhålla att en rad olika faktorer, som bland annat utbudsförändringar, har påverkat utvecklingen. Eftersom de grupper som är överrepresenterade på privata mottagningar i regel har bättre hälsa finns det risk för en orättvis resursfördelning. Socioekonomiska och behovsmässiga skillnader i patientsammansättning mellan privata och offentliga vårdgivare behöver inte nödvändigtvis vara ett problem för patienterna om kvaliteten är densamma oavsett typ av utförare. Men eftersom unga och friska respektive de med bättre socioekonomiska förutsättningar generellt tar mindre resurser i anspråk kan mottagningar med sådan sammansättning beroende på ersättningssystem erbjuda bättre tillgänglighet och service, vilket riskerar att leda till ökad ojämlikhet. Vårdval och jämlik vård inom primärvården 13

16 Sammanfattning Förutsättningar för en nationell uppföljning av primärvården saknas såväl på central nivå som bland landstingen. Diagnosbaserade och andra mer djuplodande jämförelser av vårdkontakternas utformning (bland annat innehåll och tidslängd) och fördelning på patientnivå är avgörande för möjligheten att bedöma om vården infriar målen om en jämlik hälso- och sjukvård. Utvecklingen bör därför följas upp över tid och jämföras mellan huvudmän. Behovet av enhetlig och jämförbar information mellan huvudmännen är följaktligen centralt. Vi bedömer dock att en uppföljningsstudie likt den som genomförts i denna rapport endast skulle ha varit möjlig att genomföra i cirka hälften av landstingen, och av dessa har endast tre haft kapacitet att medverka. Sammantaget försämrar detta förutsättningarna för ömsesidigt lärande mellan landsting och regioner. Förutsättningar att följa upp privat och offentligt utförd vård på ett likvärdigt sätt saknas. Med nuvarande avtalsformer har många landsting valt att inte ställa juridiskt bindande krav på att privata vårdgivare ska medverka i informationsinsamling med registerdata inom primärvården. Det innebär att förutsättningarna för uppföljning och jämförelser mellan ägandeformer med avseende på jämlik vård saknas. REKOMMENDATIONER Regeringen bör säkerställa att det finns förutsättningar för en ändamålsenlig uppföljning av primärvården där såväl privata som offentliga vårdgivare ingår. Det är väsentligt att insatser i primärvården kan följas upp och jämföras, såväl nationellt som regionalt och lokalt. Erfarenheter från den genomförda studien och tidigare kartläggningar av förhållandena i landstingen pekar på vikten av att påskynda tillkomsten av ett hälsodataregister som skapar möjligheter att beskriva och analysera utvecklingen inom primärvården på samma nivå som inom specialistvården. Det är viktigt att hela den offentligt finansierade vården kan följas upp av landstingen, det vill säga även den verksamhet som bedrivs i privat regi. Erfarenheterna från den genomförda studien visar att det inte varit möjligt i samtliga landsting. I dag saknas exempelvis information om hur antalet praktiserande allmänläkare utvecklats över tid. Alla producenter 14 Vårdval och jämlik vård inom primärvården

17 Sammanfattning med offentlig finansiering bör kunna bidra till jämförbar information om såväl vårdens struktur (till exempel materiella och personella resurser), processer (till exempel vårdkontakter och diagnoser), som resultat (till exempel klinisk kvalitet och patienttillfredsställelse). Det är sammantaget angeläget att det skapas bättre förutsättningar för att följa utvecklingen över tid, inte bara nationellt utan även regionalt. Landstingen bör utveckla en behovsviktad ersättning som premierar både ett jämlikt vårdutnyttjande och en god tillgänglighet. Ersättningssystemen har en viktig roll för både vårdkonsumtionens nivå och fördelning i befolkningen. För att understödja utvecklingen mot en jämlik såväl som tillgänglig vård ser vi att det är angeläget att säkerställa att 1) ersättning i tillräcklig utsträckning är justerad för vårdbehov och 2) att behovsjustering har möjlighet att premiera både god tillgänglighet och ett jämlikt vårdutnyttjande. Det är därför viktigt att kontinuerligt se över graden av vårdtyngdsjustering i såväl den mer fasta (kapiteringen) som rörliga besöks-/prestationsersättningen, men också viktigt att se över balansen dem emellan. Sammantaget är det väsentligt att vårdtyngdsjusteringen baseras på fler behovsfaktorer än kön och ålder. En möjlighet är att tillföra mer resurser till utsatta individer eller områden genom att i kapiteringen tillämpa behovsindikatorer som ålder, sjukdomsgrad, förvärvstatus, utbildning, inkomst med mera, vilket också görs i flera landsting idag. Problemet med kapitering rent generellt, oavsett val av justering för olika behov, är dock att den inte utgör någon garanti för en god faktisk tillgänglighet för utsatta grupper eller mer förebyggande vård. Ett annat alternativ är att revidera den rörliga prestationsersättningen för att ge ytterligare incitament att behandla individer med krävande och komplexa sjukdomar och behov. En möjlighet är att justera besöksersättningen för individer med allvarliga och komplexa sjukdomar. Inkomst- och utbildningsindikatorer lämpar sig dock mindre väl för justering av prestationsbaserade delar på grund av eftersläpning i rapportering samt av integritetsskäl. Landstingen bör genom utformningen av styr- och ersättningssystem motverka att vårdgivare inriktar sin verksamhet mot lätta och relativt friska patientgrupper. Regleringarna inom vårdvalet föreskriver att vårdgivare inte har någon rätt att neka en patient listning eller behandling. Detta minskar Vårdval och jämlik vård inom primärvården 15

18 Sammanfattning möjligheterna för vårdgivare att styra sin patientsammansättning mot lönsammare grupper med bättre hälsa och hög socioekonomisk status. Resultaten i studien tyder på att det finns en viss skevhet i fördelningen mellan privata och offentliga vårdgivare gällande patienternas sjuklighet, inkomst och utbildning. Skillnaderna kan bero på mönster i patienters val av vårdgivare snarare än att vårdgivare medvetet försöker uppnå viss sammansättning av patienter. Ersättningssystemens konstruktion spelar en viktig roll för att skapa likvärdiga förutsättningar för olika vårdgivare. Det är därför väsentligt att styr- och ersättningssystemets utformning understödjer en jämlik och kvalitativt likvärdig vård oavsett patientens val av vårdgivare. Ur ett jämlikhetsperspektiv bör primärvården sammantaget söka främja ett fördelningsmässigt neutralt och tillgängligt öppenvårdsutnyttjande. Vi finner att besöksmönstret i primärvården generellt är av en utjämnade och omfördelande karaktär till förmån för individer med lägre inkomst och utbildning. Denna omfördelande egenskap är särskilt viktig om det är så att högutbildade och höginkomsttagare i större utsträckning tenderar att besöka den specialiserade öppenvården, vilket påvisats i internationella studier. Samtidigt påverkar även primärvårdens organisering vårdens fördelning i den öppna specialistvården, där exempelvis förekomsten av remisskrav för besök hos annan specialistvård visat sig ha betydelse. I internationella jämförelser har formella remisskrav till specialistvården visat sig minska den observerade överrepresentationen av individer med hög inkomst och utbildning inom denna vårdform. Ur ett jämlikhetsperspektiv bör därför primärvårdens organisering ta fasta på de egenskaper som främjar ett sammantaget jämlikt och tillgängligt öppenvårdsutnyttjande, det vill säga att öppenvården är fördelningsmässigt neutral avseende både primär- och specialiserad vård. De strukturer som särskilt understödjer en god och jämlik tillgång till primärvårdstjänster i befolkningen samtidigt som primärvården fungerar som en samordnande och jämlik lots till övrig öppenvård bör därför främjas. Låga trösklar in i primärvården, det vill säga låga patientavgifter, har visat sig ha betydelse för en bred och god tillgänglighet. En stärkt och utbyggd primärvård kan också spela en väsentlig roll, men organiseringen bör även se till primärvårdens samlade roll i att åstadkomma ett jämlikt vårdutnyttjande i hela vården. Formerna för primärvårdens organisering bör därför utredas vidare och även se till primärvårdens samlade funktion i vårdsystemet. 16 Vårdval och jämlik vård inom primärvården

19 Innehåll 1 Inledning Vi studerar fördelningen av läkarbesök före och efter vårdval i tre landsting Avgränsning till läkarbesök på mottagning Rapportens upplägg Att studera vårdens jämlikhet via vårdkonsumtion Komplicerat att definiera och mäta vårdbehov Vårdkonsumtion ofta mått på vårdens tillgänglighet och fördelning Olika sätt att studera jämlikhet i vårdkonsumtion Vilka faktorer påverkar vårdkonsumtionen? Vårdens nivå och fördelning i Sverige i ett internationellt perspektiv Sverige uppvisar bristande tillgänglighet och låg öppenvårdskonsumtion Skilda fördelningsprofiler i specialist- och primärvård Vårdens nivå och fördelning efter vårdval i primärvården Utbuds- och resursförändringar i samband med vårdvalsreformen Oförändrad relativ resursram men tecken på ökad läkartäthet Läkarbesöken i primärvården har ökat något Ökningen har varit störst i mer tätbefolkade landsting och regioner Fortfarande en mindre andel primärvård i Sverige än i många andra jämförbara länder Vårdkonsumtionens fördelning...51 Vårdval och jämlik vård inom primärvården 17

20 Sammanfattning 5. Landstingens vårdvalsmodeller Vårdvalet i primärvården infördes vid olika tidpunkter Utformning av modell och ersättningssystem Stockholm har det mest avgränsade uppdraget Etableringsförfarandet är liknande i landstingen Ersättningen baseras vanligen på en stor andel fast kapitering Stor ökning av antalet vårdcentraler, framför allt i Västra Götaland Vad vet vi om vårdens fördelning i de undersökta landstingen? Ersättningssystemens möjliga effekter Jämförelse av besöksfördelning före och efter vårdval Landstingsspecifika definitioner av respektive vårdvalsuppdrag Hur ska jämförelserna tolkas viktiga metodaspekter Antalet läkarbesök har ökat i samtliga tre landsting Sannolikheten för minst ett årligt läkarbesök på mottagning Tecken på ökat kontaktmönster för dem med högre inkomster efter vårdval Jämförelse mellan privat och offentlig produktion Förutsättningar för aktiva val och ekonomiska incitament kan påverka patientsammansättningen Tidigare studier visar att nyetablerade privata mottagningar har yngre och friskare patienter Ökad andel privat produktion i samtliga tre landsting Tydliga skillnader i patientunderlag mellan regiformer Diskussion och slutsatser Referenser 111 Bilagor 117 Bilaga 1 Metodspecifikationer Bilaga 2 Kompletterande resultat Vårdval och jämlik vård inom primärvården

21 Sammanfattning Vårdval och jämlik vård inom primärvården 19

22 Sammanfattning 20 Vårdval och jämlik vård inom primärvården

23 1 Inledning Med införandet av vårdvalsmodeller inom primärvården har principerna för fördelning av resurser inom sektorn till viss del förändrats. Den tidigare principen var att landstingen som huvudmän uppskattade behov av vård inom geografiska områden och fördelade resurser utifrån dessa uppskattningar. Principen innebar att alla individer inom ett geografiskt upptagningsområde erhöll vård från vårdcentraler inom området och att valfrihet saknades eller begränsades. Resursfördelningen påverkades inte av patienternas önskemål om val och utrymmet för invånarnas egna preferenser var begränsat. Med vårdvalsvalsreformerna har marknadsmekanismer införts såtillvida att invånarnas preferenser getts ett visst utrymme för hur resurser fördelas och genom en friare, dock fortsatt reglerad, etablering av vårdcentraler. Detta är dock långt från en renodlad marknadsstyrning av flera skäl. De svenska vårdvalsmodellerna inom såväl primärvård som olika specialistområden bygger exempelvis på förutsättningar som bibehållen offentlig finansiering, reglerade patientavgifter, krav på ackreditering av vårdgivare och att vårdgivare inte har rätt att neka patient listning eller behandling. Med valfriheten finns dock ett stort utrymme för patienten att inom dessa ramar via sina val uttrycka sina preferenser. Som nämnts, har vårdvalsreformerna även inneburit förändringar på utbudssidan genom införandet av en relativt fri etablering. Tidigare utgjordes utbudet inom primärvården av antingen offentliga (lokala och regionala) monopol, eller så kombinerades dessa med offentlig upphandling av privata vårdcentraler där landstingen bestämde etablering. Ersättningen kunde i sin tur variera mellan enheter. Med införandet av vårdval och medföljande ackreditering har kraven på personal, utrustning och finansiell ställning tydliggjorts. Någon etableringskontroll i form av begränsat tillträde till geografiska Vårdval och jämlik vård inom primärvården 21

24 Inledning områden har dock inte tillämpats, bl.a. beroende av lagstiftningen. Därtill är ersättningsvillkoren lika för alla vårdgivare som väljer att etablera sig inom vårdvalet. Landstingen har dock möjlighet att indirekt styra lokaliseringen genom att kompensera för lokala ekonomiska förutsättningar, till exempel genom geografitillägg eller genom ersättning som baseras på ett områdes socioekonomiska status. Även om grundläggande villkor och förutsättningar för en jämlik vård bibehållits, såsom offentlig finansiering och reglerade patientavgifter, finns farhågor om att valfriheten och den friare etableringen kan gynna grupper med hög utbildning och hög inkomst. Bakgrunden är att högutbildade och höginkomsttagare i större utsträckning gör aktiva val baserade på skillnader i vårdutbud och kvalitet. De kan därigenom erhålla en större andel av vårdutbudet och även kvalitativt bättre vård. Det finns även risker på utbudssidan såtillvida att vårdgivarna i första hand prioriterar patienter med relativt god hälsa och lindrig sjukdomshistoria VI STUDERAR FÖRDELNINGEN AV LÄKARBESÖK FÖRE OCH EFTER VÅRDVAL I TRE LANDSTING Syftet med denna rapport är att analysera de fördelningsmässiga konsekvenserna som kan ses i samband med vårdvalsreformerna inom primärvården. I analysen ingår tre landsting eller regioner: Stockholms läns landsting (SLL), Västra Götalandsregionen (VGR) och Landstinget i Östergötland (LiÖ) 1. Landstinget i Stockholm införde modellen med Vårdval Stockholm år 2008, medan VGR och LiÖ startade sina vårdvals system inom primärvården år Eftersom vårdvals modellerna skiljer sig när det gäller uppdragets innehåll och bredd samt vad gäller ersättnings principer är ett syfte att studera om skillnader mellan landstingen kan kopplas till alternativa utformningar av vårdvalsreformerna. I studien beskrivs den totala utvecklingen av vårdutnyttjandet samt hur det fördelas på ålder, kön samt mått på allvarligare sjuklighet. Därefter analyseras den socioekonomiska fördelningen baserat på utbildning och familjeinkomst för samtliga vuxna individer i de ingående landstingen. Vid denna analys kontrolleras det samtidigt för skillnader i ålder, kön och sjuklig het. Studien avser tidsperioden 2005 till Redovisningen är huvudsakligen uppdelad på perioderna före och efter 1) Under studieperioden för rapporten hade Östergötland status som landsting vilket fr.o.m övergick till Region Östergötland. I rapporten behandlas Östergötland som landsting (LiÖ). 22 Vårdval och jämlik vård inom primärvården

25 Inledning införandet av vårdsvalsreformerna för respektive landsting. Vid sidan av huvudfrågeställningen redovisas även den socioekonomiska fördelningen av vårdutnyttjandet mellan privat och offentlig primärvård AVGRÄNSNING TILL LÄKARBESÖK PÅ MOTTAGNING Studien är begränsad till primärvården och fokuserar på vårdutnyttjandet av läkarbesök på mottagning. Avgränsningen har gjorts ur jämförelsesynpunkt, då läkarbesök på mottagning är relativt enhetligt definierat bland lands tingen och statistiken bedömts som mer tillförlitlig än för andra besöks kategorier. Samtidigt utgör läkarbesök på mottagning en central komponent i vårdvals modellerna. Andelen läkarbesök har exempelvis funnits vara en viktig komponent för den patientupplevda kvaliteten (Vårdanalys 2012). Avgränsningen innebär samtidigt andra jämförelseproblem. Skillnader i landstingens ersättningssystem kan exempelvis medföra att besök hos läkare respektive sjuk sköterskor är mer eller mindre ekonomiskt fördelaktigt för vårdgivarna inom olika modeller. Optimalt vore därför att jämföra utvecklingen av både kostnads- som kvalitetsviktade besök hos olika personalkategorier. Det är dessutom inte möjligt att mäta kvaliteten eller innehållet i primärvårdsinsatsen utifrån enbart information om antalet vårdkontakter. Idag saknas exempelvis information om besökens längd, vilket är en del av volymutvecklingen. En norsk respektive kanadensisk studie har exempelvis visat att besökens längd och innehåll kan variera utifrån patientens socioekonomiska bakgrund samt beroende på utformningen av ersättningssystemen (Brekke m.fl. 2015, Dahrouge m.fl. 2013). Det är också viktigt att påpeka att resultaten kan påverkas av att reformen införts under olika tidpunkter, och att den i Stockholm varit i bruk under längre tid än hos övriga landsting. Det är i sammanhanget också väsentligt att påpeka att en rad faktorer vid sidan av utformningen av vårdvalsmodellerna kan ha betydelse för utvecklingen. Ett exempel utgörs av registreringsskillnader, dels mellan landstingen, dels att registreringen generellt sett kan ha förändrats över tid och även förbättrats i samband med introduktionen av valfrihetssystem. Vi fångar därtill inte vilka effekter vårdvalen haft på den övriga konsumtionen av öppenvård. I studien ingår de tre landstingen och regionerna Stockholm, Västra Götaland och Östergötland, vilket totalt utgör ca 3,8 miljoner invånare. Urvalet av landsting har till stor del avgjorts av datatillgång. Flertalet landsting saknar idag databaser där invånarnas vårdutnyttjande inom primärvården kan kopplas till inkomst och utbildning. Det finns emellertid Vårdval och jämlik vård inom primärvården 23

26 Inledning fler landsting än de som ingår i studien som har denna möjlighet. Av de landsting som vi bedömt haft denna möjlighet har samtliga tillfrågats att delta i studien. Flertalet av dessa har valt att inte delta och de har själva angett bristande kapacitet som huvudsaklig motivering till beslutet. Studien har genomförts i samarbete mellan Myndigheten för vård- och omsorgsanalys och Karolinska Institutet (KI). Datahanteringen har genomförts som ett forskningsprojekt vid KI och projektet har genom gått sedvanlig etikprövning och erhållit godkännande från Etik prövningsnämnden i Stockholm (2013/271-31/5) RAPPORTENS UPPLÄGG Rapporten inleds med en kort översikt i kapitel 2 av den hälsoekonomiska litteraturen om jämlikt vårdutnyttjande där även problemet att ta hänsyn till vårdbehov beaktas. Därefter redovisas i kapitel 3 en sammanställning av huvudresultat av internationella studier om fördelning av vårdutnyttjandet med fokus på primärvård och öppenvård. I kapitel 4 redovisas utvecklingen av resurser och vårdutnyttjande inom den svenska primärvården under den period vårdvals reformerna införts. I kapitel 5 beskrivs landstingens ut formning av vårdvals systemen där skillnader i uppdragen och ersättningsprinciperna inom landstingen redovisas. Kapitel 6 och 7 utgör resultatredovisningen i rapporten där skillnaderna i vårdutnyttjandet mellan socioekonomiska grupper redovisas för de tre landstingen. I kapitel 8 redovisas fördelningen av vårdutnyttjandet mellan privata och offentliga vårdgivare för socio ekonomiska grupper. Slutligen diskuteras resultaten och slutsatser redovisas i kapitel Vårdval och jämlik vård inom primärvården

27 Inledning Vårdval och jämlik vård inom primärvården 25

28 Inledning 26 Vårdval och jämlik vård inom primärvården

29 2 Att studera vårdens jämlikhet via vårdkonsumtion Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska sjukvården sträva efter att uppnå en god hälsa och vård på lika villkor, och prioritera dem som har störst behov (1982:736). Härmed avses att bemötandet, vården och behandlingen ska vara jämlik och erbjudas alla oavsett personliga egenskaper, bostadsort, ålder, kön, funktionshinder, utbildning, social ställning, etnisk eller religiös tillhörighet eller sexuell läggning. I lagen regleras även att vården ska ge företräde till patienter med störst behov. Dessa formuleringar omfattar vad som i litteratur om jämlik vård benämns horisontell och vertikal rättvisa. Med horisontell rättvisa avses att individer med lika sjukvårdsbehov ska ha samma tillgång till hälso- och sjukvård, och den ska inte skilja sig åt beroende på bland annat kön, ålder eller individernas socioekonomiska förhållanden, exempelvis inkomst eller utbildning. Att vården är jämlik i denna bemärkelse innebär dock inte att individer nödvändigtvis ska behandlas exakt lika. Det relevanta är istället att alla individer behandlas likvärdigt utifrån varje individs unika förutsättningar. Med vertikal rättvisa avses att individer med större behov av hälsooch sjukvård ska prioriteras framför andra vid tillgången till hälso- och sjukvård. Det betyder att de sjukaste ska få vård först. Vid empiriska studier är det dock svårt att särskilja mellan dessa båda rättvisedimensioner. För att det på ett meningsfullt sätt ska vara möjligt att i praktiken studera hur väl hälso- och sjukvården tillgodoser horisontell och vertikal rättvisa behöver både sjukvårdsbehov och tillgången till hälsooch sjukvård definieras och mätas. Förutom att diskutera dessa begrepp tar Vårdval och jämlik vård inom primärvården 27

30 Att studera vårdens jämlikhet via vårdkonsumtion det här kapitlet även närmare upp hur jämlikhet i vårdkonsumtion tidigare studerats samt vilka faktorer som kan tänkas påverka vårdkonsumtionens nivå och fördelning. 2.1 KOMPLICERAT ATT DEFINIERA OCH MÄTA VÅRDBEHOV Svårigheten att separera horisontell och vertikal rättvisa bottnar i att det helt enkelt är svårt att avgöra vilka faktorer som (enbart) fångar medicinska behov och vilka som beskriver patientens andra bakomliggande förutsättningar (Fleurbaey och Schokkaert 2012). Ett tydligt exempel utgörs av ålder. Generellt vet vi att sjukdomsbördan ökar med stigande ålder, men innebär detta att äldre generellt bör prioriteras före yngre vid tilldelningen av vård? Det skulle leda alltför långt, då många äldre även kan ha god hälsa. Detta illustrerar att det är svårt att avgöra vilka faktorer som är relaterade till sjukdomsbehov vertikal rättvisa och vilka som speglar bakomliggande förutsättningar horisontell rättvisa. Sammantaget är det därför inte enkelt att på förhand definiera medicinska behov och i den vetenskapliga litteraturen nås ingen konsensus kring begreppets definition. Den skiljer sig mellan olika traditioner och bottnar i alternativa normativa ståndpunkter (Allin m.fl. 2009, Wagstaff och van Doorslaer 2000). Det föreligger också svårigheter kring hur vårdbehov ska mätas. Ofta används olika tekniker för att skatta individernas egenupplevda hälsa (även kallad självskattad eller subjektiv hälsa), då indikatorn funnits vara en god bestämningsfaktor för framtida hälso- och sjukvårdsbehov i olika sammanhang. Men metodiken präglas av en rad olika överväganden och det finns bland annat risker för att olika socioekonomiska grupper systematiskt över- respektive underskattar sin hälsa i relation till andra grupper. Ett annat angreppssätt utgörs av att använda individbaserade uppgifter över registrerade diagnoser inom vården, vilka sedermera viktas samman till olika vårdbehovsindex. Svårigheterna består här i att bestämma hur olika diagnoser ska viktas vid summeringen och att uppgifterna kan påverkas av skillnader i registreringsbeteende inom vården. Sammanfattningsvis finns det därmed heller inget entydigt sätt att mäta vårdbehov på. 2.2 VÅRDKONSUMTION OFTA MÅTT PÅ VÅRDENS TILLGÄNGLIGHET OCH FÖRDELNING Definitionen av begreppet tillgång till hälso- och sjukvård är också oklar och vid. Till att börja med kan det avse ett flertal olika aspekter. Generellt 28 Vårdval och jämlik vård inom primärvården

31 Att studera vårdens jämlikhet via vårdkonsumtion syftar begreppet på individens möjligheter att erhålla en specificerad mängd hälso- och sjukvårdstjänster till en viss kvalitetsnivå givet en personlig kostnad i form av exempelvis obehag, tid, pengar och informationssökande (Goodart och Smith 2001). Även Levesque med flera (2013), utifrån sin genomgång av den internationella forskningen på området, landar i en bred definition. De finner att vårdens tillgänglighet kan variera i fem huvudsakliga dimensioner: kunskap och information, förtroende och legitimitet, fysisk tillgänglighet (häribland besöksmekanismer/vårdkonsumtion), kostnader och ändamålsändlighet. En central skiljelinje går här mellan att det är möjligt att få tillgång till vård om man behöver detta motsvaras av engelskans uttryck: access och att få tillgång till vård, dvs. att faktiskt använda sig av en vårdtjänst motsvaras av engelskans uttryck: utilisation. I praktiken är det dock svårt att översätta så här breda definitioner av tillgång till vård i mätbara termer, och särskilt att följa upp dessa aspekter på individnivå. Vid studier av vårdens tillgänglighet och fördelning baseras de därför oftast på vårdutnyttjande, dels då det är detta som kan observeras på individnivå och dels då information kan kopplas samman med individuell bakgrundsinformation. Denna typ av studier kan därmed sägas fånga en aspekt av den fysiska tillgängligheten, samt i vilken utsträckning som en potentiell tillgång till vård (access) utmynnar i en faktisk tillgång (utilisation). Att mäta vårdutnyttjande eller vårdkonsumtion är dock inte oproblematiskt. Antalet läkarbesök inom primärvården behöver exempelvis inte vara ett bra mått på vårdens kvalitet eller avspegla om ett fysiskt möte är det mest effektiva sättet att tillhandahålla vård. Dessutom kan omfånget, tidslängden och innehållet i besöket skilja sig åt (Goddard och Smith 2001) och det finns osäkerheter kring hur olika typer av vårdkontakter ska värderas. Därtill fångar möjligheten till den första kontakten i en vårdepisod och de efterföljande vårdkontakterna delvis olika aspekter av vårdens tillgänglighet, och de påverkas också av delvis skilda faktorer (van Dijk 2012). En hög vårdkonsumtion har således inte något egenvärde i sig om besöken inte tillför nytta. Huruvida det sker beror på många andra faktorer som är nära kopplade till kvalitet i primärvården. Samtidigt är en förutsättning för att uppnå en primärvård av hög kvalitet att patienter vid behov faktiskt interagerar med den. Om vårdkonsumtionen ligger på en för låg nivå blir det svårt att leverera en vård av hög kvalitet oavsett hur bra vården är på andra kvalitetsaspekter. Att det görs få läkarbesök per invånare i Sverige jämfört med andra länder (se kapitel 3) är en anledning till att särskilt uppmärksamma vårdkonsumtionens roll för kvaliteten i primärvården. Det finns en risk för att vårdutnyttjandet i Sverige, med tanke på det låga antalet besök i ett internationellt perspektiv, är Vårdval och jämlik vård inom primärvården 29

32 Att studera vårdens jämlikhet via vårdkonsumtion lägre än optimalt ur kvalitetssynpunkt och att den relativa kvalitetseffekten av att öka vårdkonsumtionen därför potentiellt är stor. Om så är fallet är utvecklingen av vårdkonsumtionen inte bara intressant att studera ur fördelningssynpunkt, men också ur kvalitetssynpunkt. 2.3 OLIKA SÄTT ATT STUDERA JÄMLIKHET I VÅRDKONSUMTION De flesta studier av vårdens jämlikhet avser skattningar av den horisontella rättvisan, dvs. att det inte ska förekomma några systematiska skillnader i tillgången till vård för individer med samma behov. Studierna baseras vanligtvis på mätningar av om olika former av faktisk vårdkonsumtion, exempelvis läkarbesök på mottagning eller vårdtillfällen på sjukhus, skiljer sig mellan individer med olika egenskaper såsom inkomst, utbildning och civilstånd. Den observerade vårdkonsumtionen jämförs sedan med den förväntande, exempelvis baserad på individernas självskattade hälsa, eller andra former av behovsindex (proxies för behov). Om det existerar skillnader till förmån för exempelvis höginkomsttagare kan man beskriva den behovsjusterade vårdkonsumtionen som ojämlik i detta avseende (Allin m.fl. 2009). Analyser av vårdens vertikala rättvisa att de med större behov prioriteras i tillgången av vård är dock väsentligen mindre frekventa, eftersom dessa innehåller svåra etiska och metodologiska avvägningar. Vertikal orättvisa kan sägas äga rum när individer med olika hälso- och sjukvårdsbehov inte åtnjuter lämpliga skillnader i sjukvårdskonsumtion (Sutton 2002). Bedömningar av vertikal rättvisa kräver därför starka värdebaserade antaganden om koppling mellan vårdbehov och ändamålsenliga nivåer på vårdkonsumtionen. I Sverige är det riksdagens beslut om prioriteringar och den etiska plattformen, människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen samt kostnadseffektiviteten som utgör kärnan för de vertikala prioriteringarna. Som nämndes ovan är det dock i praktiken svårt att till fullo skatta antingen horisontell eller vertikal rättvisa, men det är viktigt att konceptuellt försöka hålla isär dessa dimensioner. 2.4 VILKA FAKTORER PÅVERKAR VÅRDKONSUMTIONEN? För att förstå varför ojämlikhet i vårdkonsumtion kan uppstå är det viktigt att undersöka vad som påverkar användandet av hälso- och sjukvård. Svaret är att den faktiska vårdkonsumtionen som slutligen äger rum, inom exempelvis primärvården, bestäms av en rad samverkande faktorer. De olika stegen 30 Vårdval och jämlik vård inom primärvården

33 Att studera vårdens jämlikhet via vårdkonsumtion som föregår vårdkonsumtionen kan beskrivas enligt följande enkla modell (Burström 2008). Figur 1. Modell över faktorer som påverkar vårdutnyttjandet. Ekonomi, bemötande, kultur Hälsans bestämningsfaktorer Hälsotillstånd Behov Efterfrågan Vårdkonsumtion Tillgång till vårdutbud Hälsans bestämningsfaktorer (bl.a. sociala relationer, arbets- och livsvillkor, levnadsvanor, kön och ålder) påverkar individens hälsotillstånd och bestäms till stor del utanför hälso- och sjukvården. Uppfattningen och upplevelsen av hälsotillståndet påverkar sedan om individen upplever ett sjukvårdsbehov eller ej. I slutändan bestäms den faktiska vårdkonsumtionen av både efterfrågan på och utbudet av hälso- och sjukvård. För personer med samma sjukvårdsbehov kan det därmed finnas en rad faktorer som påverkar individens efterfrågan på hälso- och sjukvård. Nedan pekas på en rad ekonomiska, kulturella och kvalitetsmässiga faktorer som påverkar individernas efterfrågan av hälsooch sjukvård (Goddard och Smith 2001). Flera av dessa faktorer kan även kopplas till tillgänglighetsramverket från Levesque med flera (2013) som presenterats ovan, vilket visar på att efterfrågan och tillgänglighet är nära sammanlänkade. Nyttan av behandling Beroende på sociala och ekonomiska omständigheter kan individer uppfatta att nyttan från behandling skiljer sig åt. Även individens uppfattningar av risk och i vilken utsträckning de påverkas av hälso- och sjukvårdspersonalens råd kan variera. Kostnaden för behandling Resekostnader och förlorad arbetsinkomst till följd av läkarbesök varierar mellan individer. Även patientavgifter påverkar hur olika grupper söker vård. Kvaliteten av behandlingen Attityderna till att behöva vänta på vård och behandling samt vilken vikt individen lägger till kvalitetsvariabler gör att det finns skillnader i var och hur man uppsöker vård. Vårdval och jämlik vård inom primärvården 31