Regeringens förslag att ta bort lagregleringen om vårdval i primärvården vad säger remissinstanserna?

Transkript

1 Karin Liljeblad Regeringens förslag att ta bort lagregleringen om vårdval i primärvården vad säger remissinstanserna? Regeringen har i budgetpropositionen aviserat en lagändring från den 1 januari 2015 som innebär att landstingen inte längre ska vara skyldiga att ha vårdvalssystem i primärvården. En kortfattad remisspromemoria från Socialdepartementet med förslag till lagändringar i Hälso- och sjukvårdslagen har varit på snabbremiss. En mängd instanser har svarat på remissen. Mot bakgrund av bristerna i regeringens underlag för ställningstaganden, att en konsekvensanalys värd namnet saknas och regeringens uppenbara brådska att få till stånd riksdagsbeslut har vi velat bidra till ett bredare beslutsunderlag. Vi har därför sammanställt vad vi bedömer är huvudpunkterna i remissvaren inför riksdagens behandling av ärendet. Remissvaren i sin helhet finns länkade i respektive organisations namn. Vårdföretagarnas bedömning är att det skulle få stora konsekvenser för patienter, vårdgivare i både privat och offentlig regi samt landstingen att avskaffa lagregleringen om vårdval i primärvården. Det framgår också tydligt i remissvaren. Samtliga patientföreträdande organisationer som svarat är kritiska till förslaget att ändra lagen. Det är också Vårdanalys, som har myndighetsansvar att bevaka patientperspektivet i vården. Samtliga fackliga organisationer i sjukvården, som svarat på remissen, är kritiska. Sveriges kommuner och landsting (SKL) är kritiskt till lagändringen, liksom sju av de landsting och regioner som svarat. Samtliga vårdgivarföreträdare, från alla privata driftsformer, är kritiska. Samtliga arbetsgivar-/näringslivsföreträdare är kritiska. De enda remissinstanser som tydligt ställer sig bakom lagändringen är åtta landsting. Konkurrensverket, Socialstyrelsen, två landsting och Svenska Läkarsällskapet lämnar också synpunkter och underlag inför den fortsatta processen. I sammanställningen nedan redogörs först för de remissinstanser som är kritiska till lagändringen. Därefter följer en sammanställning av de remissvar som tillstyrker lagändringen. Slutligen redogörs för de remissvar som lämnat synpunkter, men inte tagit uttalad ställning till lagändring. Samtliga remissvar finns också här.

2 2(10) Remissinstanser: kritiska till lagändringen Patientföreträdare Handikappförbunden menar att ur deras patientperspektiv har vårdgivarens status som offentlig eller privat mindre betydelse. Det viktiga är att möjligheten att välja vårdgivare kvarstår för alla. Patientlagen, som införs den 1 januari 2015, ger möjlighet att välja vård även i andra landsting än hemlandstinget. Det är en viktig lagstiftning när det gäller rätten att välja vårdgivare. Skäl för ändringar i hälsooch sjukvårdslagen bör vara patientens bästa och inte kommunalt självstyre. Reumatikerförbundet anser att frågan är viktig för deras medlemsgrupper och andra kroniskt sjuka människor och förtjänar att hanteras seriöst och anständigt. Skulle privata vårdcentraler tvingas stänga kan man räkna med att konsekvenserna för den landstingsdrivna vården blir stora, mer än 40 procent av dagens vårdcentraler drivs i privat regi. Vi känner en stark oro över vart våra medlemmar med kroniska sjukdomar, kronisk smärta och artros ska vända sig för att få den vård och behandling de så väl behöver. Förbundet pekar vidare på den nya patientlagen och att möjligheten att välja vård även i andra landsting än hemlandstinget är en viktig aspekt för en jämlik hälso- och sjukvård. Om landstingen tillämpar olika system skapar det incitament för en ojämlik vård. Det kan innebära att en patient i en del av landet får behålla sin valfrihet medan en annan i grannlandstinget inte längre får välja. Vi tar två steg tillbaka istället för att öka jämlikheten! Sveriges Pensionärsförbund, SPF, avstyrker lagändringen, då det kan få oönskade följder särskilt för äldre patienters möjligheter att få sina individuella vårdbehov tillgodosedda. Förbundet pekar på nackdelar med att använda LOU i primärvården, då de föreslagna lagändringarna inte säkerställer att patienten garanteras en fast vårdkontakt och inte heller att patienten kan välja den vårdkontakt denne själv önskar. Genom att ge landstingen möjlighet att bestämma om vårdval inom primärvården förflyttas makten över vården från den enskilde patienten till politiker och tjänstemän. Detta skulle försvaga patientens ställning, vilket inte är önskvärt. Dessutom riskerar vården att bli betydligt mer ojämlik över landet om några landsting avskaffar vårdvalet, medan andra behåller och utvecklar det. De ser också en risk att det på sikt blir färre antal vårdcentraler i Sverige, inte minst i de mer glesbebyggda delarna av landet. Således riskeras tillgängligheten och att det finns en god och individanpassad vård i Sveriges alla delar. Fackliga företrädare Fysioterapeuterna anser att förslaget undergräver intentionen i den nya patientlagen, genom att landstingen får möjlighet att bestämma om Lagen om valfrihetssystem (LOV) ska tillämpas eller inte. Sannolikheten är stor att vi får en mer ojämlik hälso- och sjukvård och att patienten får begränsade möjligheter att välja utförare. Förbundet ser uppenbara risker att utbudet kommer att försämras om lagen ändras. Fysioterapeuterna önskar att vårdvalssystemet bibehålls och utvecklas. Kompetensen hos professionerna i hälso- och sjukvården och faktorer

3 3(10) såsom konkurrens och öppenhet kan användas ännu bättre för kvalitet inom hälsooch sjukvården. Läkarförbundet avstyrker lagändringarna. Förslaget sänder negativa men även otydliga signaler om organisatoriska förändringar i primärvården - vilket i sin tur skapar stor oro och osäkerhet bland medarbetare och vårdgivare om vad som gäller på sikt. Primärvården är hälso- och sjukvårdens bas och förutsätter tydliga och långsiktiga spelregler för att kunna hantera sitt över tid allt mer krävande uppdrag. Särskilt viktig är långsiktigheten om man ska kunna komma tillrätta med bemanningskrisen. Vårdvalsreformen har haft en rad positiva effekter på primärvården som nu riskeras. Personalrekryteringen har underlättats på många håll. Läkarförbundet är också tveksamt till att det landstingskommunala självstyret sätts i förgrunden som överordnad princip. På vilket sätt kommer detta att gynna primärvården? Landstingen har haft ansvaret for primärvården i mer än 50 år och resultaten är utomordentligt nedslående. Bristen på läkare är närmast akut på många håll i landet. Förbundet trycker också på fördelarna av LOV som upphandlingsform framför LOU. Dei menar att LOV i högre utsträckning anpassar upphandlingen till primärvårdens förutsättningar och behov av kontinuitet, inte minst för att avtalen enligt LOU blir snävt tidsbegränsade. Psykologförbundet avstyrker lagändringen. De anser att en utbyggd öppenvård med en större mångfald av vårdgivare har ökat patienternas möjlighet att få rätt vård i rätt tid och stärkt patienternas ställning. Det ger också en bredare arbetsmarknad för hälso- och sjukvårdspersonalen. De menar att förslaget riskerar att ytterligare minska tillgången till psykologer för patienterna. Psykologförbundet är vidare kritiskt till beredningen. Promemorians förslag är mycket genomgripande och saknar dessutom helt och hållet konsekvensanalys. Processen tycks närmast forcerad, vilket skickar märkliga signaler och riskerar att skapa stor oro för både patienter och anställda inom primärvården. Vårdförbundet avstyrker lagändringen. Förslaget motverkar patientens fria val och inskränker därmed patientens rätt i vården. Förbundet är kritiskt till beredningen och den korta remisstiden. Analys och bedömning av vilka effekter som vårdvalet har fått för patienterna saknas helt. När det gäller det kommunala självstyret anser Vårdförbundet att landstingen, genom att använda LOV, har stora möjligheter att påverka och styra utformningen av primärvården utifrån sina lokala och regionala behov. En stark ställning och valfrihet för patienterna borde vara viktigare att upprätthålla, än att ta bort den begränsade inskränkning i det kommunala självstyret som vårdvalet innebär. Vårdförbundets bestämda uppfattning är att vårdvalet i primärvården har utvecklat valfriheten, kvaliteten och tillgängligheten i hela landet. Om vårdvalet bidragit till snedfördelning beror det inte på vårdvalet i sig, utan på hur landstingen valt att utforma sina vårdvalssystem och då framförallt ersättningssystemen. Förbundet menar att det vore en olycklig utveckling att upphandla vårdcentraler enligt LOU. Vårdvalet har dessutom inneburit att medarbetarna har fått fler potentiella arbetsgivare med olika inriktningar och arbetssätt att välja på. Hur påverkas bemanningsfrågan om landstingen återigen får monopol som arbetsgivare inom primärvården?

4 4(10) Myndigheter Myndigheten för vårdanalys avstyrker lagändringen och menar att remisspromemorian inte utgör ett fullgott underlag för ett ställningstagande. Vårdanalys påpekar att då landstingen själva ansvarar för utformningen av ersättningssystem (utöver att ersättningen ska följa patientens val), villkor för listning, åtagande och kvalitetskrav har landstingen möjlighet att indirekt styra över etableringen av vårdgivare och utbudet i olika delar av landstingen även inom vårdvalssystem enligt LOV. Landstingen har även möjlighet att direkt styra utbudet genom etableringen av egen regi till exempelvis socioekonomiskt svaga områden. Även inom ramarna för nuvarande obligatoriska vårdval finns således stora möjligheter för landstingen att korrigera för icke önskvärd snedfördelning av vårdutnyttjandet mellan olika grupper. Vårdanalys ser risker kring att den föreslagna lagändringen medför försämrad likvärdighet över landet. De skriver också att om landsting väljer att inte tillämpa LOV finns ingen nationell lagreglering gällande att ersättningen till utförarna oavsett regi ska följa patientens val av vårdgivare. Om vissa landsting väljer att avskaffa LOV, och samtidigt inför en ersättningsmodell där ersättningen inte följer patientens val, kommer utförarna att ha svagare incitament att ta emot fler patienter eller beakta patienters perspektiv och önskemål. I så fall urholkas patienters reella valfrihet att välja en fast vårdkontakt väsentligt. Sammantaget ser Vårdanalys därför risker kring utvecklingen av patienternas reella valfrihet i de landsting som avskaffar LOV och där ersättningen inte följer patienternas val av utförare. Konsekvenser av frånvaron av en tvingande lagreglering gällande att ersättningen ska följa patienters val är inte tillräckligt belyst i remisspromemorian. Slutligen konstaterar Vårdanalys att en möjlig konsekvens av den nya patientlagen kan bli att det är enklare och mer förutsägbart att byta vårdcentral mellan landsting än inom ett landsting. SKL samt landsting och regioner Sveriges kommuner och landsting (SKL) avstyrker lagändringen med hänvisning till den nya patientlagen som träder i kraft vid årsskiftet. Förslaget kan innebära att landsting inte kommer att ha valfrihetssystem inom primärvården och att medborgare därför kommer att ha begränsade valmöjligheter i det egna landstinget. Däremot kommer möjligheten finnas enligt patientlagen att välja olika utförare i andra landsting och regioner som har valfrihetssystem. (S), (V) och (MP) har avvikande uppfattning. Region Halland avstyrker lagändringen med samma motivering som SKL. Landstinget Jönköping avstyrker lagändringen. Landstinget anser att införande av vårdvalssystem i primärvården väsentligt har ökat invånarnas inflytande över sin hälso- och sjukvård samt möjligheten att välja vårdcentral och läkarkontakt. De är kritiska till den korta remisstiden som allvarligt försvårar möjligheten till politisk behandling av remissen. Region Skåne avstyrker lagändringen med motiveringen att nuvarande lagstiftning är välformulerad.

5 5(10) Stockholms läns landsting avstyrker lagändringen. De menar att en ändring av nuvarande villkor kan, tvärtemot vad regeringen möjligen avser, medföra att det blir än svårare att styra resurser och kompetens för god primärvård på lika villkor över hela landet. De ändringar som nu föreslås flyttar makt, inflytande och delaktighet från patienterna till landstingen och det är svårt att se hur den kommande Patientlagen från 1 januari 2015 kommer att kunna fungera. De finns risk för att patienter kommer att ha mindre valfrihet i sitt eget landsting än vad de har möjligheter till att välja utförare i andra delar avlandet. Landstinget delar inte regeringens uppfattning att den kommunala självstyrelsen är viktigare än patienters rätt till villkor som är igenkännbara över hela landet. Uppsala läns landsting avstyrker lagändringen och är kritiska till beredningen av ärendet. De menar att lagen har bidragit till ökad tillgänglighet och kontinuitet i primärvården. Att lagen gäller lika i hela landet har dessutom bidragit till likvärdighet. Att hastigt avskaffa lagen skulle inverka menligt på den goda utveckling av primärvården som lagen delvis bidragit till. Den tillträdande landstingsmajoriteten har skickat in en avvikande uppfattning och tillstyrker lagändringen. De menar att det skett en koncentration av nyöppnade vårdcentraler i tätorterna och att förutsättningarna är så olika över landet att en lagregel inte är lämplig. Landstinget Västernorrland menar visserligen att det är positivt med ökat politiskt självstyre. De är dock kritiska till att lagändringar föreslås redan från årsskiftet och efterfrågar sedvanlig utredning och konsekvensanalyser. Om landstinget skulle avbryta sina kontrakt med privata vårdgivare skulle det få oöverstigliga konsekvenser för primärvården. En redan prekär läkarbrist skulle förvärras. Landstinget Värmland avstyrker lagändringen. Landstinget ser mycket positivt på de senaste årens förstärkning av patient- och brukarinflytandet. Den nya patientlagens syfte är att stärka och tydliggöra patientens ställning samt att främja valmöjligheter, patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. Att nu i första hand se till landstingens behov av självstyre och därmed riskera att inskränka ovan nämnda patientinflytande anser landstinget vara fel väg att gå. Landstinget anser att förslaget till ändringar i Hälso- och sjukvårdslagen inte främjar patientperspektivet. Vårdgivarföreträdare Famna ställer sig frågande till förslaget utifrån sin syn på patienters rätt att påverka sin vårdsituation. Lagen om valfrihetssystem har bidragit till idéburna organisationers etablering inom hälso- och sjukvården och stimulerat kvalitetskonkurrens. Det är svårt att se att förslaget skulle kunna utgöra ett incitament för utveckling av idéburen vård och social omsorg. Famna saknar vidare hänvisningar till ett underlag vilket underbygger regeringens motiv. Svenska Vård avstyrker lagändringen. Valfrihet i hela primärvården ger en långsiktighet för såväl utförare som för beställare i det viktiga arbetet att skapa mångfald och utveckling i hela landet. Den tydliga signalen om att det fria valet i primärvården inte ska ses som en nationell angelägenhet är oroande. De pekar på att kontinuitet, att få träffa samma läkare, är mycket betydelsefullt för många. Om

6 6(10) villkoren för verksamheter som ingår i ett valfrihetssystem påverkas negativt kan konsekvensen bli att patienter förlorar denna kontinuitet. Utförare känner nu att deras långsiktiga villkor kommer att bli väsentligt mindre säkra och långsiktiga. Det påverkar högst sannolikt viljan att utveckla en befintlig verksamhet ytterligare eller i värsta fall deras konkreta förutsättningar att fortsätta att bedriva verksamheten på sikt. De pekar på att det kan drabba många småskaliga verksamheter inom primärvården på mindre orter, som har stor betydelse för det mindre samhällets utbud och tillgänglighet av vård och omsorg. De ser behov av en mer omfattande konsekvensanalys består då förslaget inte enbart berör landsting och regioner, utan också patienter och utförare. Vårdföretagarna avstyrker lagändringarna, som skulle få stora konsekvenser för patienter, vårdgivare i både privat och offentlig regi samt landstingen. Likvärdigheten i hälso- och sjukvården hotas om lagregleringen om vårdval tas bort. Patientens valfrihet blir i praktiken beroende på viljan i det enskilda landstinget. Ojämlikheterna över landet i tillgång till vård för patienten riskerar att förstärkas ytterligare. Detta hot är betydligt allvarligare än inskränkningen i det kommunala självstyret. En annan aspekt är att LOV ger långsiktiga relationer för patienter, vårdgivare och landstingen. Valet står mellan att använda LOV eller göra LOU-upphandlingar, om inte landstinget vill driva all primärvård i landstingsregi. Patientens kontinuitet och val av läkare kan inte garanteras vid LOU-upphandlingar. I alla sådana avtal finns en bortre tidsgräns. Sedan måste en ny upphandling genomföras, oavsett hur nöjda patienterna är och oavsett om landstinget tycker att vårdcentralen gör ett utmärkt jobb. Om nästa upphandling vinns av en annan entreprenör kan mångåriga etablerade läkarkontakter brytas. Arbetsgivar-/näringslivsföreträdare Almega avstyrker lagändringarna och efterlyser konsekvensutredningar. Valfrihetsreformen har inneburit att primärvården har byggts ut. Om det visar sig att det finns skevheter i fördelning och etablering kan det finnas anledning för landsting att se över sina vårdvalssystem för att anpassa resursfördelningen. Väljer ett landsting att avsluta valfrihetssystemet måste den vård som drivits av andra antingen drivas i egen regi eller upphandlas enligt LOU, som har fastställda tidsgränser i kontrakten. Det är inte möjligt för landstinget att driva ett vårdvalssystem vidare och samtidigt styra över utförarnas etablering. Om valfrihetssystemen försvinner i landsting blir patienten förlorare och entreprenörernas drivkrafter att utveckla en bättre vård minskar. Det blir den geografiska hemvisten som avgör om du som patient kan välja vård. Det hotar likvärdigheten i vården. Redan vid regeringens och Vänsterpartiets överenskommelse om vinster i välfärden har marknaden reagerat. Exempelvis beskriver företag hur de valt att stoppa planerade investeringar eller i andra fall där långivare vill ställa mer långtgående krav på säkerhet. De här direkta anpassningarna på marknaden drabbar främst mindre företag. Företagarna avstyrker lagändringarna. De kommer att urholka valfriheten för medborgarna, eftersom det kan förmodas att det finns landsting som av olika skäl inte kommer att vilja bevara sina valfrihetssystem. Följden blir då en olycklig olikbehandling av patienterna, endast beroende på geografisk hemvist. Företagarna anser att det inte är landstingen, utan patienterna som ska ha rätt att

7 7(10) välja och den rätten bör gälla likformigt, dvs. i hela landet. Vårdvalet har lett till att många nya vårdcentraler har etablerats i landet, varav de flesta är små företag. En övergång från LOV till LOU vore till förfång för såväl patienter som vårdföretag. Långsiktighet och kontinuitet i verksamheterna är av vikt, särskilt inom vårdsektorn som till så stor del präglas av förtroendeskapande relationer. Företagarna anser att det vore oansvarigt att lägga fram förslaget för genomförande innan en ordentlig och heltäckande konsekvensanalys har gjorts av dess effekter. Stockholms Handelskammare avstyrker lagändringen. Beredningen av detta ärende har skadat tilltron till regeringens vilja och förmåga att hantera lagstiftningsärenden som berör medborgarna och en viktig bransch. Svenskt Näringsliv avstyrker lagändringarna. De ifrågasätter om hanteringen av ärendet motsvarar grundlagens krav på beredning av ny lagstiftning. Konsekvensanalysen uppfyller inte ens måttliga krav på hur en lagstiftningsprocess bör hanteras. När det gäller regeringens argument kan risker för ojämlik vård hanteras genom hur vårdcentralerna ersätts. Nästan alla landsting tillämpar en ersättning baserad på patientens vårdtyngd och socioekonomiska status. Om det fria vårdvalet i framtiden inte omfattar alla landsting kan det i sig snarare leda till en mer ojämlik vård. Det är också inkonsekvent att i den nya patientlagen föreslå att patienter ska ha rätten att välja utförare och i en annan lagstiftning som är tänkt att träda i kraft vid samma datum medvetet öppna för att den rätten inskränks. Förslaget måste slutligen ses i en bredare kontext som en av flera planerade regelförändringar inom välfärdsområdet. De väcker principiella frågor om dess förenlighet med regeringsformens och Europakonventionens bestämmelser om äganderätt, näringsfrihet och rättssäkerhet.

8 8(10) Remissinstanser: tillstyrker förslaget Landsting Landstinget Blekinge tillstyrker lagändringen. De menar att lagregleringen är en inskränkning i det kommunala självstyret. I landstinget finns tretton vårdenheter i egen regi och åtta i privat regi. Samtliga kommuner har offentliga och privata utförare. Landstingets bedömning är att den föreslagna lagändringen i praktiken inte kommer att påverka detta förhållande. Landstinget Dalarna tillstyrker lagändringen. De anser att landstinget självt ska bestämma i vilken utsträckning privata vårdgivare ska finansieras med landstingets skattemedel. Landstinget ifrågasätter regeringens konstruktion och beslutsprocess. De menar att regeringen inte beaktat att samtliga landsting har avtal med utförarna enligt vårdval. Det är oklart hur landstingen ska hantera sina avtal med olika utförare. Övergångsbestämmelser hade behövts, menar landstinget. Landstinget Gävleborg tillstyrker lagändringen, utan motivering. Norrbottens läns landsting menar att lagen är ett ingrepp i det kommunala självstyret och tillstyrker lagändringen. Landstinget Sörmland tillstyrker lagändringen med hänvisning till det kommunala självstyret. Landstinget menar vidare att de har ett välfungerande vårdvalssystem som de kommer att fortsätta utveckla. Västerbottens läns landsting refererar regeringens skäl att lagregleringen är en inskränkning i det kommunala självstyret och tillstyrker lagändringen. Landstinget Västmanland tillstyrker lagändringen med argumentet att de ser positivt på att landstingen kan välja att fortsatt tillämpa LOV. Landstinget Örebro tillstyrker lagändringen med argumentet att lagen är ett ingrepp i det regionala självstyret och att den fria etableringsrätten gjort det svårt att styra vården dit behoven är som störst. Landstinget menar vidare att lagen har haft en konserverande effekt på primärvården samt att valfriheten inte försvinner för patienterna.

9 9(10) Remissinstanser: lämnar synpunkter, men utan tydligt tillstyrkande eller avstyrkande Konkurrensverket redovisar ett antal erfarenheter av vårdval - att 95 procent av medborgarna vet att de idag kan välja vårdcentral, att antalet vårdcentraler har ökat med 20 procent, att inga vårdcentraler har lagts ner i glesbygd, att de flesta vårdcentraler i privat regi drivs av småföretag samt att utförarna konkurrerar med kvalitet och inte pris samt att rörelsemarginalen i snitt är endast en procent. Myndigheten påpekar att om regeln i hälso- och sjukvårdslagen ändras kan landstingen sluta tillämpa LOV i primärvården. De blir då inte skyldiga att finansiera några privata vårdcentraler alls. Landstingen kan däremot inte välja att godtyckligt finansiera bara vissa privata vårdcentraler. Detta eftersom både LOV och EU-rätten ställer krav på lika behandling. Det landsting som inte vill tillämpa LOV men vill ha kvar privata mottagningar måste i praktiken starta en ny upphandling enligt LOU. Med hänsyn till de generella svårigheterna att rekrytera läkare med relevant primärvårdskompetens, befintliga civilrättsligt giltiga avtal med utförare inom LOV-system, de relativt långa ledtiderna för upphandling enligt LOU och den stora andel av utbudet som i dagsläget tillhandahålls av läkare verksamma enligt LOV, kan en avveckling av LOV förväntas ta lång tid och bli komplicerad. Det är därför viktigt att de landsting som vill avskaffa LOV får vägledning och stöd i det arbetet samt att beslut föregås av en konsekvensanalys. Landstinget Jämtland menar att med hänvisning till att den nya patientlagen ger alla medborgare rätt att lista sig vart man vill i landet är landstinget tveksamt till borttagandet av val av utförare. De föreslår en alternativ lagtext: Landstinget ska organisera primärvården så att alla som omfattas av landstingets ansvar för hälsooch sjukvård kan välja utförare av hälso- och sjukvårdstjänster som finansieras av landstinget samt få tillgång till och kan välja en fast läkarkontakt. Landstinget får inte begränsa den enskildes val till ett visst geografiskt område. I övrigt tillstyrker landstinget lagändringen. Landstinget Östergötland är kritiskt till den korta remisstiden, som gjort att de inte kunnat bereda frågan politiskt. Lanstinget i Östergötland har inte upplevt några direkta problem med den nu gällande lagstiftningen. Landstinget i Östergötland avser inte heller att i någon större omfattning utnyttja de förändringar som föreslås i den nya lagstiftningen. Socialstyrelsen menar att de fördelar med vårdvalsystemen som finns ur ett patientperspektiv måste vägas mot andra politiska ambitioner. De sammantagna effekterna av de olika vårdvalsmodellerna är osäkra och det finns anledning att ytterligare utreda dessa effekter. Det finns av den anledningen skäl som talar för ett avskaffande av ett obligatoriskt vårdvalsystem. Sedan vill Socialstyrelsen betona att frågan om valfrihet i hög grad är avhängigt politiska prioriteringar. Socialstyrelsen menar vidare att lagregleringen om vårdval inskränker det kommunala självstyret. Det är Socialstyrelsens bedömning att landstingen även utan ett obligatorium kommer sträva efter att erbjuda sina medborgare den valfrihet inom primärvården som flera undersökningar visar att de efterfrågar.

10 Svenska Läkaresällskapet framhåller att alla beslut om ändrade vårdformer och därmed följande förändringar i HSL behöver beredas noggrant och utgå från patienternas behov, med en konsekvensanalys rörande vilka effekter för patienter och populationen som kan förväntas avseende kvaliteten såväl i fråga om medicinskt utfall och från patienten upplevd kvalitet i mötet i vården. Detta, menar sällskapet, gäller vid såväl införande som avvecklande av olika vårdformer. 10(10)