Kulturarv och historiebruk besökarnas och invånarnas synvinklar

Transkript

1 Kulturarv och historiebruk besökarnas och invånarnas synvinklar Akademilektor, docent, FD Katriina Siivonen Nordisk etnologi, Åbo Akademi Från dåtidens Dracula till framtidens Tarzan Arken, Åbo Åbo Akademi Domkyrkotorget Åbo

2 Speciella drag i en globaliserad värld Kärnan i den nutida globaliseringen är en kulturell förändring Kulturen är mycket heterogen med varierande individuella drag i relation till homogeniteten inom den moderna, industrialiserade världen Detta är synligt i vardagslivet, och samtidigt också som förändringar i ekonomiska, politiska och administrativa strukturer och aktiviteter För det andra väsentligt är dematerialiseringen av ekonomin och samhället Det ekonomiska värdet av den immateriella delen av produkter sägs att växa i relation till den materiella delen För det tredje allt mera komplicerade nätverk binder människor ihop både lokalt och globalt, vilket leder till mera och mera mångdimensionella och dynamiska sociala strukturer Åbo Akademi - Domkyrkotorget Åbo

3 Kulturarv och historiebruk Som följd av globaliseringens kulturell förändring förstärkas upplevelseekonomin i en alltmera komplicerad verksamhetsomgivning Inom denna omgivning behöver turismindustrin färdigheter för kulturproducering Kulturarv och historiebruk; historia och kulturbruk Men jag kommer att argumentera, att ännu viktigare är färdigheter för verksamhet och samverkan i olika kulturella miljöer I hurudana situationer och på vilket sätt kommer detta fram? För att kunna svara till denna fråga, behövs för det första en definition om begreppet kultur Åbo Akademi Domkyrkotorget Åbo

4 Vad är kultur? Kulturen består av föremål, byggnader, kulturlandskap, kunskaper, färdigheter, näringar, betydelser, berättelser, seder, vanor, världsbilder Dessa kan på olika sätt utnyttjas inom turismen Kulturen är en kombination av Tradition Kulturell ärftlighet (heredity) Kulturarv Bendix, Regina 2000: Heredity, Hybridity and Heritage from One Fin de Siècle to the next. I Pertti J. Anttonen, Anna-Leena Siikala, Stein R. Mathisen & Leif Magnusson (ed.) Folklore, Heritage Politics and Ethnic Diversity. A Festschrift for Barbro Klein, Botkyrka, Sweden: Multicultural Centre. Åbo Akademi - Domkyrkotorget Åbo

5 Tradition som kontinuitet Traditionen överförs alltid från en människa till en annan Traditionen uppfattas ofta som materiella och immateriella kulturella företeelser, som har blivit överförda från en generation till en annan Då betonar man den kulturella kontinuiteten med begreppet tradition Kontinuiteten som kulturell hållbarhet: Petrisalo, Katriina Menneisyys matkakohteena. Kulttuuriantropologinen ja historiatieteellinen tutkimus perinnekulttuurin hyödyntämisestä matkailuteollisuudessa. Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Toimituksia 802. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. Longue durée (Fernand Braudel) Åbo Akademi - Domkyrkotorget Åbo

6 Tradition som förändring och kontinuitet Kulturella företeelser överförs från en människa (individ) till en annan, också från yngre till äldre: tradition består både av förändring och kontinuitet Traderingsprocessen kan ses som en kedja av enstaka överföringar. Kedjan kan vara lång, men den kan också vara väldigt kort (kortast en kedja med tre länkar) Tradition kan överföras diakroniskt (i tiden) eller synkroniskt (inom en tidsperiod) Växelverkan och traditionsöverföringar mellan människor är inte begränsade totalt till några gränser i tiden, rummet eller socialt > kultur och traditioner är globala Min argument är, att dessa egenskaper av tradition är mera och mera väsentliga i analysen av nutiden Bringéus, Nils-Arvid 1976: Människan som kulturvarelse. Lund: LiberLäromedel. Se också Talve, Ilmar 1963: Suomalainen kansatiede. Tähänastista kehitystä ja tulevaisuuden tehtäviä. Åbo: Turun yliopisto, kansatiede. Åbo Akademi - Domkyrkotorget Åbo

7 Kulturens ärftlighet Kulturell ärftlighet sammanbinder ihop en viss grupp av människor med en i viss mån gemensam/delad kombination av vissa traditioner Ärftliga kulturella fenomen är både materiella och immateriella vardagliga saker, traditioner Ärftligheten har sina rötter i historien och den fortsätter i framtiden Ärftliga saker, traditioner, är både vackra och fula, goda och dåliga Det är möjligt att ärva traditioner från andra människogrupper (kulturen är hybrid; Bendix) Kulturen blir ärftlig genom växelverkan mellan människor på en plats, men också via Internet, media, social media, inom en social- eller intressegrupp, etnisk grupp, via handel, turism, migration Människor kan höra samtidigt till flera olika grupper med sammanbindande kulturell ärftlighet Man kan ansluta sig till och avlägsna sig från dessa grupper Åbo Akademi Domkyrkotorget Åbo

8 Kulturarv Kulturarv är inte samma sak som kulturens ärftlighet (heredity) (Bendix 2000) eller tradition Kulturarv består av materiella och immateriella symboler Dessa symboler fungerar som instrument i skapandet av presentationer av etniciteter, lokaliteter, regioner, nationer, dvs. olika kulturer med vissa, definierade gränser och viss innehåll Kulturarvet består av speciellt utvalda och värdefulla fenomen De vardagliga traditionerna fungerar som råmaterial i produktionen av kulturarv, i kulturarvifiering Kulturarvet ses som en naturlig och väsentlig presentation av etniciteter, lokaliteter, regioner, nationer... Notdragare-statyn i Rimito (Forskning av Veikko Anttila och Jukka Pennanen) Åbo Akademi - Domkyrkotorget Åbo

9 Kulturarvet är ett verktyg Kulturarvet är ett centralt begrepp i den regionala, nationella, europeiska och globala kultur- och regionpolitiken Kulturarvet har institutionell kraft Den Europeiska Unionen, stater och andra organisationer som behärskar över någon region eller någon grupp av människor producerar och använder kulturarv i sin verksamhet Också museer, hembygdsföreningar, andra föreningar, företag (turismen; upplevelseekonomin) osv. Beckman, Svante 1998: Vad vill staten med kulturarvet? I Annika Alzén & Johan Hedrén (ed.) Kulturarvets natur. Stockholm/Stenhag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion Shore, Chris 2000: Building Europe. The Cultural Politics of European Integration. London & New York: Routledge. Åbo Akademi - Domkyrkotorget Åbo

10 Kollektiva skärgårdar - kulturens ärftligheter I sin vidaste mening räcker sig skärgården nästan från fastlandet ända till det öppna havet De stora öarna, som ligger nära fastlandet hör inte till skärgården I den mest begränsade formen innehåller skärgården endast öar dit man kommer enbart med en egen båt och där bor fasta invånare som har sina rötter i skärgården och behärskar skärgårdskunskaper, som de har lärt sig genom egna erfarenheter i skärgården Skärgården är ett relativt begrepp, som varierar enligt begreppets användare och kontext mellan dessa två ändpunkter Därtill egna närområden är mera bekanta åt var och en än de andra områden Åbo Akademi - Domkyrkotorget Åbo

11 Centralt i vardagliga skärgårdsidentiteter I skärgårdens vardagliga kultur binder sig människor starkast till sitt eget skärgårdsområde genom dess natur och havet, dels också genom olika symboler Dessa symboler är simultant vacker och grym skärgårdsnatur, öarnas stränder som gränser, friheten att arbeta och definiera sitt eget sätt att leva inom dessa gränser i en skör balans med andra skärgårdsbor samt på öarna inlärda kunskaper, som besegrar symboliskt externa auktoriteter och den externa tjänstemanna- och boklärdomen Skärgården är ett relativt begrepp, som varierar kontinuerligt Allt detta hör till traditioner och kulturens ärftligheter Ett dominerande drag i skärgårdsidentiteter är det, att man vill definiera förändringar i och tolkningar av skärgården och livet där själv inom öarnas symboliskt viktiga gränser Åbo Akademi - Domkyrkotorget Åbo

12 Produktifierad skärgård ett nostalgiskt allternativ Som exempel TuMa-projekt, i vilket Skärgårdshavets utvecklingscentral utvecklade turismen i skärgården i slutet av talet och producerade en turismstrategi för området Enligt projektet består skärgårdskulturen i Egentliga Finland av kulturlandskap, byamiljöer, röda stugor, traditioner och näringar, vilka håller på att försvinna från den nutida skärgården på grund av moderniseringsprocessen, och som man skulle vilka skapa på nytt för upplevelseekonomiska ändamål > Historiebruk i formen av ett önskat levande liv i skärgården; samma tankesätt används fortfarande inom den globala turismen Projektet definierade som utvecklingens mål värnandet av de ovannämnda fenomenen för turismens förfogande Projektet påpekade som skärgårdens svagheter den försvinnande kulturen och föreslog att området borde ha invånare, som idkar fiske och boskapsskötsel Åbo Akademi - Domkyrkotorget Åbo

13 Skärgården som en modern turismprodukt Projektet Skärgårdssmak, ett Interreg-projekt, definierade på slutet av 1990-talet skärgården till en modern produktmiljö Den bestod av t.ex. gourmetportioner i skärgårdsrestauranger och förnäma konsthantverksprodukter I praktiken valde projektet en grupp av restauranger, ordnade utbildning till deras personal för att restaurangerna skulle nå en internationell nivå i deras verksamhet och skulle därmed förtjäna Skärgårdsmak-symbolen Utbildaren kom med idéer som härstammade utanför skärgården Tanken var att restauranger skulle utnyttja lokala råvaror för att stöda områdets primärnäringar: fiske och jordbruk Primärnäringar samt produktionslandskapet representerades i en estetiserad form i projektets marknadsföringsmaterial Ändå: på tallriken finns inte sådan mat man har ätit i skärgården förr, inte äter man sådant nu heller som vardagsmat Maten är riktad till en global turist med en benämning av skärgårdsmat Även hantverkare fick motsvarande stöd för sin verksamhet Åbo Akademi - Domkyrkotorget Åbo

14 Vardagliga och producerade skärgårdar i balans Dels lyfter man i kulturproduktionen och i historiebruket fram för skärgårdsidentiteter väsentliga och bekanta kulturella drag Dessa är till exempel det gågna skärgårdslivet med till det anknytna skärårdskunskaper, som får en position som kulturarv // Den oestetiserade skärgården Dessa kulturella drag har en stor betydelse för de lokala människor i vardagen, fast de inte vill, att skärgårdens utveckling skulle begränsas ändast till estetiserandet, vårdandet och bevarandet av det gågna livet i form av kulturarv Jakten Eugenia Åbo Akademi - Domkyrkotorget Åbo

15 Vardagliga och producerade skärgårdar i spänning Dels fungerar kulturproduktionen medvetet mot lokala, vardagliga skärgårdsidentiteter Detta händer till exempel då, man ordnar utbildning i skärgården eller när man skapar nya samarbetsnätverk i skärgården Då ställer man verksamheten inom krätsen av den för många skärgårdsidentiteter väsentliga självbestämmanderätten, som gärna motstår externa auktoriteter Då ställer man sig likaså inom krätsen av den sköra sociala balansen, som man strävar till att upprätthålla i skärgården Dessa åtgärder kan skapa ny verksamhet samt nya samarbetsrelationer, om man tillräckligt anpassar dem till de väsentliga dragen i skärgårdsidentiteterna Här opereras inom den vardagliga överföringen av tradition, inte avsevärt med kulturarv Åbo Akademi - Domkyrkotorget Åbo

16 Vardagliga och producerade skärgårdar i konflikt Dels kolliderar de producerade skärgårdssymbolerna omedvetet med centrala drag av skärgårdsidentiteter I dessa fall bygger man upp en image, som får en position som kulturarv, och som består av för lokala identiteter främmande element Man utnyttjar upplevelseekonomin, som definieras enligt kundernas uppfattningar Detta gör man dels med hjälp av auktoriteter och/eller idéer, som kommer utanför skärgården, vilket i sig själv är i konflikt med många skärgårdsidentiteter Syns i vardagen som en ordlös känsla av att det immateriella i skärgården säljs bort Åbo Akademi - Domkyrkotorget Åbo

17 En utmaning för kulturarvifieringen och historiebruket För att kunna analysera detta som helhet är det väsentligt att betrakta kulturproduktionen, dvs. kulturarvifieringen och historiebruket som en del av kulturen, inte bara som aktiviteter, som utvecklar och utnyttjar kulturen Den kulturellt hållbara kulturproduktionen ger akt på kulturen på sina olika nivåer Man beaktar kulturen i dess ordlösa och vanemässiga, samt klart yttrade symboliska former som traditioner, vilka utvecklas som en del av den mänskliga, vardagliga kommunikationen Man beaktar kulturen som ärftliga helheter, som är kollektiva, men har diffusa gränser, vilket betyder att ingen har rättigheter att ensam använda kulturell definitionsmakt att ingen har en egenrätt till produktifieringen av kulturdrag, som framstår också annanstans I den globala världen har även andra än de lokala invånarna en personlig relation till olika områden, vilket bör beaktas Sommargäster, turister, båtffolk Åbo Akademi - Domkyrkotorget Åbo

18 Vad är det som borde vara hållbart i kulturproduktionen? Primärt borde kulturen vara hållbar och vårdas som en interaktionsprocess mellan olika människor Värde till individuella, varierande och förändrande kulturella drag, dvs. till traditioner och kulturens ärftlighet Som hjälp aktiviteter som gynnar den jämställda, kulturella växelverkan mellan enstaka människor (lokala människor, turister...) i deras vardagliga sysslor Sekundärt borde man vårda gemensamma kulturella produkter, som används som instrument t.ex. inom turismen T.ex. en lokal/regional/nationell kulturdrag, som blir upphöjd till kulturarv Man kan använda kulturen instrumentellt på ett hållbart sätt genom att definiera kulturarvet gemensamt i en öppen process med delaktighet Då kan man bättre undvika negativa spänningar mellan kulturarv, traditioner och kulturens ärftlighet Åbo Akademi - Domkyrkotorget Åbo