Teknisk Und Årsrapport

Transkript

1 Teknisk Und Årsrapport Materielunderrättelser 2018

2 Omslagsbilder: Övre vänstra: Stridsvagnsunderstödsfordon BMPT Terminator Övre högra: Svävare av klassen ZUBR, projekt Nedre vänstra: Nedre högra: Foto: Multirollflygplanet Su 30SM Signalspaningssystemet Avtobaza M i förgrunden samt detektions och verkanssystemet Repellent mot obemannade luftfarkoster i bakgrunden FM (övre vänstra), FMV (övriga)

3 Datum ISBN ISBN Sida 1 (6) FMV tjänsteställe, handläggare Teknisk Und. Bengt Baldesten bengt.baldesten@fmv.se Materielunderrättelser 2018 En bilaga 1 Allmänt Materielunderrättelser 2018 är FMV Teknisk Unds årsapport. Det är en sammanställning av materielsystem och utvecklingstrender från året som gått. Informationen härrör från utställningar, konferenser, tidskrifter, officiella dokument och andra öppna källor. Information om andra materielsystem har delgivits på annat sätt. Materielunderrättelser 2018 baseras på underlag som har inhämtats av personal vid FMV Teknisk Und och ingår i den långsiktiga uppföljningen av utländsk militär materiel. Tidskritisk information och spelkortsdata redovisas på annat sätt. Årsrapporten digitalt: FM Emilia: START>PÅ GÅNG>TIDNINGAR OCH NYHETSBREV>TEKNISK UND INFORMERAR Klicka på länk under ARKIVET till höger DiVA: Årsrapporten finns i Digitala Vetenskapliga Arkivet, Rapporten delges även i IS UNDSÄK FMV Försvarets materielverk Stockholm Telefon Org nr registrator@fmv.se

4 ISBN Datum Sida 2 (6) 2 Sammanfattning av året Mark Under 2018 fortsatte Ryssland att satsa på sina konventionella och strategiska förband. Modernisering av markstridskrafterna förväntas i första hand gälla system för samband, underrättelseinhämtning och telekrig. Stridsvagnsflottan kommer främst att omfatta T-72B3, men även T-80BVM och T-90M. Artilleriet förväntas utveckla sin förmåga och börja införa 2S35 Koalitsija-SV parallellt med 2S19M2 Msta-S. Inköp av helt ny materiel och modernisering av äldre materiel till modern standard pågår. Under de första sju åren med GPV-2020 har de ryska försvarsindustriföretagen levererat moderna system som baseras på äldre sovjetiska konstruktioner i ett relativt stort antal. Andelen modern operativ materiel uppgavs vara uppe på 54 % under oktober Enligt ryska beräkningar och definitioner hade de vid utgången av 2017 nått 60 % modern materiel. Procentsiffran är idag beräknad utgående ifrån ett lägre antal materielsystem. Ryska mekaniserade förband har bland annat tillförts stridsvagnen T-72B3, pansarskyttevagnen BMP-3 och pansarskyttebilen BTR-82. Utöver detta fortgår utvecklingen av nya markplattformar såsom stridsvagnssystemet Armata, stridsfordonsfamiljen Kurganets-25 samt pansarskyttebilen Bumerang. Huruvida, och i vilken omfattning, dessa system kommer att införas är fortfarande osäkert. System som tidigare dragits eller burits integreras nu i splitterskyddade fordon. Det ökar överlevnaden, dels genom splitterskyddet och dels genom att snabbare urdragning efter eldinsats är möjlig. Att sanktionerna fortgår och att den ryska ekonom inte är lika stark som tidigare påverkar pågående och planerade materielanskaffningar. Utveckling inom området obemannade markfarkoster, Unmanned Ground Vehicles (UGV), fortgår. Det finns en mängd olika företag som är inblandade inom detta område. Ryssland uppvisar stor skicklighet i att utveckla och implementera denna typ av system för de väpnade styrkorna, inklusive tungt beväpnade sådana. Att olika typer av UGV kommer att vara ett naturligt inslag i nutida och framtida stridskrafter får vi räkna med. Utvecklingen är ännu i sin linda.

5 Datum ISBN Sida 3 (6) 2.2 Sjö Ryska flottan har påbörjat teknik- och taktikutveckling av minjaktfartyget Alexander Obuchov (projekt 12700) och dess minjaktsystem som levererats av det franska företaget ECA. Den första attackkorvetten av URAGAN-klass (projekt 22800) har genomfört provturer i varvets regi under slutet av Enstaka öppna uppgifter i media säger att fartyget överlämnades till Östersjömarinen under december Under ryska flottans dag 2018 skrevs ett kontrakt för ytterligare produktion av attackkorvetter av URAGANklass (projekt 22800). Totalt ska nu stycken enheter produceras. Flera ryska varv, som normalt associeras med produktion av örlogsfartyg, har under 2018 levererat eller skrivit kontrakt på produktion av fiskefartyg för ryska kunder. Gasturbintillverkaren Saturn har under året hävdat att de nu är färdiga med att starta produktionen av gasturbiner och växellådor till fregatter av ADMIRAL GORSJKOV-klass (projekt 22350), svävare av ZUBRklass (projekt 12322) och MURENA-klass (projekt 12061). Under året sjönk en av Rysslands största flytdockor, PD-50, utanför Kolahalvön. Förlusten av den göteborgsbyggda dockan kommer sannolikt att negativt påverka reparationer, underhåll och renoveringar av Norra marinens enheter. Det kommande färdigställandet av Zvezda-varvet ger Ryssland tillgång till ett modernt varv, stort nog att kunna producera fartyg av kryssar- och hangarfartygsklass. Under 2018 har, som tidigare år, länderna kring Sydkinesiska havet utmärkt sig i marin styrketillväxt. Kina fortsätter produktionen av avancerade fartygsenheter lämpliga för kommande hangarfartygsgrupper. Tre, möjligen fyra, hangarfartygsskrov är under framtagande. Skrov nummer ett, Liaoining, bedriver utbildning och taktikutveckling i kinesiska flottans regi. Skrov nummer två, 001A, genomförde under 2018 provturer i varvets regi i Dalian. Den tredje enheten tillverkas nu på varvet Jiangnan i Shanghai. Produktionen av kryssare av klass 055, jagare och fregatter av 052-, 054- och 056-klass samt trängfartyg fortsätter. Ett exempel på den kinesiska satsningen är fregatter av klassen 056 där den första enheten sjösattes Sedan dess har, enligt massmedia, 50 (!) exemplar producerats parallellt på åtta varv. Detta samtidigt som varianter av klassen också har exporterats. Amfibiestridsfartyg av klass 071 fortsätter att produceras. De kommer att följas av två, möjligen sex enheter av klass 075 som sannolikt är en version av amerikanska flottans WASP-klass. Vietnam har beställt ytterligare två fregatter av klass GEPARD 3.9 av A.M. Gorkij varv i Zelenodolsk. Samtidigt fortsätter införandet av den ryskbyggda KILO-klassens ubåtar i vietnamesiska flottan. Papua Nya Guinea har under 2018 godkänt att öppna en örlogsbas på Lombrum, ön Manus, för australiensiska och amerikanska flottorna. Basen grundades under andra världskriget som en försörjningsbas för allierade fartyg i kriget mot Japan. Filipinerna har beställt två fregatter av JOSE RIZAL-klass från Sydkorea som båda kölsräcktes under Filipinerna har dessutom under året mottagit donerade flygplan och fartyg av såväl USA, Japan som Sydkorea. Sydkorea fortsätter uppbyggnaden av sin flotta med utvecklingen av kommande SSX-klassens ubåtar, jagare av KDDX-klass, amfibiestridsfartyg, minläggare och uppbyggnaden av en ny örlogsbas.

6 ISBN Datum Sida 4 (6) Japan meddelade under slutet av 2018 att de avsåg köpa 42 stycken av det amerikanska flygplanet F-35B och basera dessa på de enheter som av den japanska flottan är klassade som helikopterjagare av IZUMO-klass. De båda fartygen i klassen, Izumo och Kaga, kommer först att behöva byggas om. Genomförs detta enligt plan kommer Japan för första gången sedan andra världskriget att ha två hangarfartyg. Landet sjösatte också under sommaren 2018 Maya, den första i en serie av två nya jagare och en beställning på 20-talet fregatter ligger också klar. Republiken Kina (Taiwan) fortsätter sin sedan tidigare beslutade förstärkning av sitt försvar (beskrivet i Teknisk Und informerar 5/2017) mot Folkrepubliken Kinas uttalade hot.

7 Datum ISBN Sida 5 (6) 2.3 Flyg Leveranser av nya och modifierade taktiska ryska flygsystem till de ryska flygstridskrafterna har under 2018 fortsatt även om de enligt öppna källor minskat något mot tidigare år. Det beror delvis på att det ryska försvarsdepartementet bara har tre taktiska flygsystem som serieproduceras i dagsläget: Su-30SM, Su-34 och Su-35S. Samtidigt rapporteras det också att de ryska flygstridskrafterna inte har tillräckligt med flygpersonal för att operera de tillgängliga flygplanen. Totalt levererades under nyproducerade stridsflygplan. 14 Su-30SM FLANKER H levererades som en del av en beställning om 116 flygplan. Flygvapnet och marinflyget har tillsammans hittills erhållit 92 Su-30SM. Su-30SM produceras vid flygfabriken IAZ i Irkutsk. Tolv Su-34 FULLBACK har levererats av en beställning av 92 flygplan. Av dessa har totalt 82 levererats. Su-34 produceras vid flygfabriken NAZ i Novosibirsk. Vidare har tio Su-35S FLANKER M levererats av en beställning om 98 flygplan. Totalt har 102 Su-35S producerats inklusive 24 flygplan till Kina. Su-35S produceras vid flygplanfabriken KnAAZ i Komsomolsk. Utöver dessa levererades även 14 avancerade skolflygplan Jak-130. Totalt har 109 Jak-130 levererats. Ett mindre antal producerades vid flygplanfabriken Sokol i Nizjnij Novgorod medan merparten produceras vid IAZ. När det gäller världens nu mest omfattande taktiska stridsflygprojekt, F-35 Joint Strike Fighter (JSF), har Lockheed Martin avslutat flygutprovningsdelen av utvecklingsfasen SDD ( System Development and Demonstration phase ) för flygsystemet. Detta betyder att nu återstår endast OT&E ( Operational Test and Evaluation ) av SDD. Därefter väntas Department of Defense (DoD) fatta beslut om serietillverkning i högsta takt, FRP ( Full Rate Production ). Den lite lägre produktionstakten under innevarande år medgav ändå produktion av 91 (!) stycken F-35 under Inom luftvärnsområdet har Ryssland fortsatt tillverkningen och förbandssättningen av S-400-systemet, bland annat i Kaliningrad och på Krimhalvön. Vidare har förbandssättningen av Buk-M3 fortsatt till de ryska markstridskrafterna. Även inom luftvärnsområdet har Syrien under 2018 fortsatt vara en plats för insatser med och test av både äldre och modernare luftvärnsmateriel med ryskt ursprung. Bland annat har syriskt luftvärn bekämpat israeliska F-16I med S-200 och även av misstag skjutit ned en rysk Il-20M med samma system. Israel å sin sida har visat upp framgångsrika bekämpningar av Pantsir-systemet. Under försvarsutställningen Armija 2018 utanför Moskva förevisades Buk-M3, Sosna och Pantsir-ME upp med en förhoppning om att hitta nya exportkunder till dessa system. Årets största nyhet inom området flygburen beväpning måste anses vara förevisningen av det flygburna attackrobotsystemet Kinzjal (dolk) som inkluderar en MiG-31K bärandes en ballistisk attackrobot av typen Iskander på en central vapenbalk. Systemet, som offentliggjordes den 1 mars 2018 av Rysslands president Vladimir Putin vid det årliga talet till nationen, har förmåga att bekämpa mål på avstånd upp till km.

8 ISBN Datum Sida 6 (6) 2.4 Ledning och sensorer I Ryssland fortsätter utvecklingen av moderna militära mjukvarubaserade radiosystem. Syftet är att ersätta äldre föråldrade och mer skrymmande radioapparater med färre, mindre och mer integrerade enheter. Dessa skall vara bakåtkompatibla mot arvet. Nyutvecklingen av nya radioterminaler ligger också i paritet med utvecklingen av nya ryska stridsfordon och införandet av ledningssystemet ESU TZ. Trenden av nya detektions- och skyddssystem mot obemannade luftfarkoster, även kallade C-UAV Counter Unmanned Aerial Vehicle, har fortsatt under 2018 och detta gäller såväl i väst som i öst. Två typer av system visar sig tydligt. Den ena varianten är små burna system för närskydd av ett område genom störning av den obemannade luftfarkostens positioneringsmottagare GNSS, Global Navigation Satellite System, exempelvis GPS och GLONASS, samt möjligen även styrkommandon. Den andra varianten utgörs av större system med olika former av detektionssystem, så som elektrooptiska system, radarsystem och signalspaningssystem. Dessa kan störa mot GNSS, styrkommandon samt möjligen även mot videolänkar. C-UAV har drivit på utvecklingen av mindre radarsystem för detektion av obemannade luftfarkosten och ett flertal nya aktörer har börjat marknadsföra sig på försvarsutställningar. Då obemannade luftfarkosten har stor skillnad i karaktäristik, som exempel kan här nämnas liten radarmålarea och relativt låg fart, mot tidigare typiska luftmål har detta möjligen öppnat för nya aktörer på marknaden. Samma utveckling har inte observerats inom störområdet mot obemannade luftfarkosten och det beror antagligen på att enkel störteknik anses vara tillräcklig för att lösa uppgiften. Området C-UAV bedöms fortsätta att öka och systemen kommer att bli operativa i allt större omfattning. 2.5 Den ryska försvarsindustrin Under 2018 har arbetet med att återta och samla den statliga kontrollen över den ryska försvarsindustrin fortsatt. Det arbetet handlar inte enbart om förstatliganden utan också om att redan statliga koncerner läggs in i den statsägda superkoncernen Rostech. Under hösten 2018 togs ett sådant beslut då den flygplanstillverkande koncernen Obedinjonnaja Aviatsionnaja Korporatsija (OAK) lades in under Rostech. I dagsläget återstår bara en mindre privatägd koncern, RTI Sistemy, och en som är till hälften privat och till hälften statligt ägd, Kontsern Kalasjnikov. Det återstår också bara tre statliga koncerner utanför Rostech; skeppbyggnadskoncernen Obedinjonnaja Sudostroitelnaja Korporatsija(OSK), luftvärnskoncernen Almaz- Antej samt robotkoncernen Korporatsija Taktitjeskoje Raketnoje Vooruzjenije (KTRV). På Rostech delas de många koncernerna in i kluster och det är ingen tvekan om att tillförseln av OAK kommer att stärka flygklustret där helikopterkoncernen Vertoljoti Rossii och motortillverkaren Obedinjonnaja Dvigatelestroitelnaja Korporatsija (ODK) ingår sedan tidigare. Det är troligt att Rostechs generaldirektör också kommer att vilja få in Almaz-Antej och KTRV där. FÖRSVARETS MATERIELVERK Johan Hägglund C Teknisk Und

9 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 1 (114) Innehåll 1. Infanterisystem Första serieleveransen av AK 12 genomförd mm understödsvapen RPG mm precisionsvapensystem QN 202 och JK ,7 mm automatkarbinsystem SjAK Pansarvärnssystem Pansarvärnsrobotfamilj GAM 10X Leveranser och vidareutveckling av pansarvärnsrobotsystem Kornet D System för indirekt eld Nya raketer till 122 mm raketartillerisystem 9K51M Tornado G mm styrd raket EPIK mm raketartillerisystem Sel mm hjulgående haubits Aleksandar mm hjulgående haubits CAESAR 8x Fordonssystem Moderniseringar av de ryska stridsvagnarna T 80 och T Stridsvagnsunderstödsfordon BMPT Terminator Stridsvagnssystemet Armata Spaningsterrängbil BrRM Gepard Kamaz utvecklar ny produktfamilj lastbilschassin inom projekt Platforma O Fältarbetssystem Fältarbetspansarvagn UBIM Ytfartyg Renovering av projekt 1143 Admiral Kuznetsov Nytt skolfartyg, projekt 14400, kölsträckt Första attackkorvetten Uragan från projekt har påbörjat provturer Kinesiskt kustbevakningsfartyg av ZHOATOU klass Sjösättning av kinesiskt hangarfartyg Nytt fartyg till norska marinen, KNM Maud Ukrainska kanonbåtar, projekt GJURZA M Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

10 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 2 (114) Ubåtar Den tredje indiska SCORPENE ubåten sjösatt Kinesiska ubåtar för export Den dieselelektriska ubåten B 586 Kronsjtadt har sjösatts Marina vapensystem Sjömålsrobot Neptun Kryssningsrobot MdCN/NCM Kinesiska torpeder Indisk målsökare till robotsystemet BrahMos Motmedelsammunition AZ SO 52 och AZ SR Radarskenmål Torero Taktiska flygsystem Su 57 (FGFA) MiG Nya roller för jaktflygplanet MiG Pågående utveckling av stridsflygplan F 35 Joint Strike Fighter Bombflygplan Första flygningen med Tu 160M Transportflygplan Modifierat transportflygplan Il 76MD M Transportflygplan Il 76MD 90A Ryssland inleder förstudie av obemannat transportflygplan Samarbete mellan Aviall och Antonov Specialflygplan Lufttankningsflygplan KC 46A Pegasus Flygmotorer Turbofläktmotor PD Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

11 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 3 (114) 14. Flygburen beväpning Kryssningsroboten JASSM använd vid insats för första gången Ny taktisk kryssningsrobot JASSM XR Ryskt intresse för flygburen BrahMos Glidbomb Grom E Ramjetdriven attackrobot HD Obemannade luftfarkoster Obemannad luftfarkost VRT Obemannad luftfarkost CH Splitterskyddat ledningsfordon för obemannade luftfarkoster Luftvärnssystem Luftvärnssystem Pantsir M Luftvärnssystem Pantsir S Luftvärnssystem Buk M Luftvärnssystem Sosna Sambandssystem Troposfärspridningslänk TS 504 och TS Radioterminal KRS Radarsystem Helikopterradarer SV004 E och V006 E Radarsystemet Faset VHF bandsradar P Nosradar LKF601E Nosradar KLJ 7A Sensorer SWIR kamera Målinmätningskapsel T Elektrooptiskt spanings och målinmätningssystem OLS Underrättelsesystem Artillerilokaliseringssystem 1B75 Penitsillin Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

12 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 4 (114) System för bekämpning av obemannade luftfarkoster (UAV) Detektions och bekämpningssystem Drone Zoro Detektions och bekämpningssystem ReDrone Bredbandsmottagare Hiawatha för detektion av UAV Detektions och bekämpningssystem Repellent Detektions och bekämpningssystem DGS UAV motmedel Arbalet Index Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

13 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 5 (114) 1. Infanterisystem 1.1. Första serieleveransen av AK 12 genomförd Det första partiet om stycken AK-12 som ingår i en större beställning av serietillverkade vapen levererades från Kalasjnikov den 20 december. Detta meddelade den biträdande försvarsministern Alexej Krivorutjko den 21 december vid en presskonferens. AK-12 är den första större serietillverkningen av en automatkarbin till ryska försvarsmakten på 30 år. I och med denna initiala leverans anses serietillverkning vara etablerad och produktionen kommer nu att fortgå. Den ställförträdande försvarministern ser framför sig att produktionstakten av serietillverkade vapen kommer att öka framöver och på så vis snabbare ombeväpna militären, från AK-74M till AK-12. Vilka förband som är berörda av denna första leverans kommer att beslutas under första kvartalet Bild 1. 5,45x39 mm automatkarbin AK 74M. Foto: FMV Bild 2. 5,45x39 mm automatkarbin AK 12. Foto: FMV Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

14 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 6 (114) mm understödsvapen RPG 34 Moskvas statliga tekniska universitet uppkallat efter N. E. Bauman, eller i kortare form endast Bauman, har presenterat RPG-34 som är ett nytt understödsvapen utvecklat för de ryska väpnade styrkorna. RPG-34 kan kanske enklast beskrivas som ett lätt pansarskott utrustad med en allmålsstridsdel bestående av en RSV-stridsdel placerad i tandem bakom en splitter- och tryckverkande sprängstridsdel och en fördröjningssats. Ungefär en tredjedel av sprängstridsdelen är omgiven av förfragmenterade splitter, se bild 4 nedan. Vapnet har kaliber 61 mm och varje vapen väger 4,0 kg och är 750 mm långt. En tämligen unik egenskap hos RPG-34 är att det är konstruerat för att flera vapen ska kunna sammanfogas till ett kluster som kan avfyras från axeln i salva eller enskilt. Vapnet kan utrustas antingen med ett underbeslag med enkelt stolpkorn och hålsikte eller kompletteras med ett avancerat optiskt riktinstrument med integrerad laseravståndsmätare, accelerometer för vinkelhastighetsmätning och digital ballistikdator. Underbeslaget med avancerat riktinstrument väger 1,2 kg. Vid insats mot rörliga mål mäts avstånd och sidfart varefter riktinstrumentet presenterar en lämplig riktpunkt. Enligt konstruktören kan de efterföljande skotten i en salva avlossas per automatik när riktinstrumentet uppfattar att vapnet åter bär efter att rekylen från föregående skott hämtats in. Konstruktören antyder även att ett lämpligt spridningsmönster kan programmeras in för att nå maximal yttäckning mot ytmål. Bild 3. Två sammankopplade RPG 34 med ett digitalt riktinstrument. Foto: FMV Bild 4. Uppskuren granat till RPG 34. Notera de olika stridsdelarna. Foto: FMV Vapnet är avsett att användas för understöd på grupp- och plutonsnivå. Typiska mål inkluderar stridsfordon, trupp och fältfortifikationer. Allmålsstridsdelen anges vara särskilt väl anpassad för att slå upp en bräsch i typiska centraleuropeiska standardväggar. Maximal skottvidd mot punktmål Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

15 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 7 (114) anges till 150 m och ytmål kan bekämpas ut till 600 m med riktinstrumentet eller 400 m med stolpkorn och hålsikte. Det relativt avancerade riktinstrumentet skulle med fördel kunna kombineras med en temperbar granat för att bekämpa ytmål och trupp bakom frontalt skydd, men enligt Bauman finns inget kundönskemål om någon temperbar ammunition. RPG-34 påminner mycket om det vitryska konceptet MM-60, med den skillnaden att MM-60 är kravställd till avsevärt lägre mynningshastighet, något som medger att mål kan bekämpas med brant nedslag om vapnet supereleveras. Detta skulle teoretiskt medge att stridsvagnar kan bekämpas i takattityd men torde ställa stora krav på precision. Utvecklingsprogrammet för RPG-34 är för närvarande inne i fasen för preliminära tester men har redan fått statligt tillstånd att erbjudas för export. Tabell 1. Tekniska data för understödsvapen RPG 34 Kaliber: Vikt per komplett skott: Vikt, underbeslag med stolkorn och hålsikte: Vikt, underbeslag med digitalt riktinstrument: Längd, komplett skott: Egenspridning mot punktmål, max skjutavstånd: Penetration i stålpansar: Penetration i armerad betong: Penetration i tegel: Max tjocklek vid bräsch i armerad betong: Max tjocklek vid bräsch i tegel: Verkansradie mot trupp i kroppsskydd: Mynningshastighet: 61 mm 4,0 kg 0,5 kg 1,2 kg 750 mm 0,5 m 300 mm 700 mm 800 mm 200 mm 300 mm 13 m 140 m/s Bild 5. RPG 34 kan utrustas med kompletterande bildförstärkare. Illustration: Bauman Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

16 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 8 (114) mm precisionsvapensystem QN 202 och JK 1 På försvarsmaterielutställningen Airshow China 2018 presenterade sammanlagt ett halvdussin olika företag robotar i 40 mm kaliber med räckvidder i intervallet till m och med robotvikter mellan 1,2 och 2 kg. Dessutom förevisades en handfull robotar i kaliber 60 mm, dessa påstods ha räckvidder mellan och m mot markmål och väga 3 till 4 kg. En av dessa 60 mm robotar, FN-M Hidden Blade, har tidigare presenterats i FMV Teknisk Und Materielunderrättelser Förutom bildalstrande IR-målsökare föreslogs även målsökare med dagljuskamera och semiaktiva lasermålsökare som alternativ till robotarna av båda ovanstående kalibrar. Två av robotsystemen i kaliber 40 mm presenteras här närmare. QN 202 Det kinesiska företaget Guide Infrared var ett av flera företag som på årets upplaga av försvarsmaterielutställningen Airshow China i Zhuhai marknadsförde lätta robotar för precisionsbekämpning av mindre kvalificerade mål på relativt korta avstånd. Guide Infrared marknadsför sitt lätta vapensystem under beteckningen QN-202, och beteckningen används även för enbart roboten som också marknadsförs som vapenalternativ till lätta, obemannade flygfarkoster (UAV). Roboten till QN-202 har kalibern 40 mm, väger 1,2 kg, uppges ha en räckvidd på m och är utrustad med en bildalstrande IR-målsökare. Inga uppgifter om stridsdelen presenterades vid tillfället. Roboten kan skjutas från ett vapen som mest påminner om en granatkarbin. Vapnet saknar eget egentligt sikte utan förlitar sig på robotens målsökare. Bilden från denna presenteras för skytten i en bildskärm som till form och placering påminner om ett konventionellt sikte. Skytten anger med ett par enkla styrdon vilket mål som ska bekämpas och låser roboten på detta innan skottet går, så kallad lock-on-before-launch. Företaget har förutom roboten och vapnet även tagit fram ett ammunitionskoger som rymmer sex stycken robotar och bärs som en väska på ryggen med rem i slinga. Bild 6. QN 202 med laddat vapen och fyllt koger. Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

17 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 9 (114) JK 1 Ett liknande koncept som QN-202 i samma kaliber förevisades av Guangdong Hongda Blasting Co. Ltd. under beteckningen JK-1. Denna robot väger med sina 1,5 kg något mer än QN-202 och bär istället en semiaktiv lasermålsökare, men uppges ha likvärdig räckvidd. JK-1 ska kunna skjutas bland annat från konventionella 40 mm granatkarbiner, under förutsättning att dessa kan laddas med så lång ammunition och med tillgång till extern målutpekning, samt från obemannade luftfarkoster. Vid skjutning från flygande plattform kan räckvidden utökas till m. Bild 7. Roboten JK 1 har en semiaktiv lasermålsökare. Foto: FMV Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

18 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 10 (114) ,7 mm automatkarbinsystem SjAK 12 På mässan Defexpo, under april 2018, visades för första gången utanför Ryssland det nya automatkarbinsystemet SjAK-12. Det var konstruktionsbyrån KBP från Tula som visade SjAK-12, ett tungt automatkarbinsystem. Till sitt yttre påminner den om den amfibiska automatkarbinen ADS som även den kommer från KBP. SjAK-12 är ett automatkarbinsystem, där huvudkomponenten är ASj-12, men systemet inkluderar även olika typer av ammunition och tillbehör. Systemet har funnits i Ryssland sedan cirka 2010, men inte visats internationellt förrän nu. ASj-12 används främst av FSB och nyttjas för att lösa uppgifter på korta avstånd såsom strid i bebyggelse. SjAK-12 är nära släkt med VKS Vychlop och skjuter samma ammunition. Vapnet är av så kallad bullpup -konstruktion som ger ett kompakt vapen. Ammunitionen som avfyras är kaliber 12,7x55 mm. Det finns fyra olika ammunitionstyper till vapnet; PS-12 (tung kula), PS-12A (lätt kula), PS-12B (kula med stålpenetrator) och PD-12 (dubbel kula, i tandem). Tack vare kulans tyngd torde dess förmåga att penetrera skydd vara osedvanligt god. Den tyngsta kulan väger mer än den tyngsta kulan i kaliber 12,7x108 mm som används till tunga kulsprutor som till exempel Kord, NSV och DSjK. Vissa av patronerna är subsoniska, alltså att de har en utgångshastighet under ljudets, något som medför att vapnet är i det närmaste ljudlöst med ljuddämpare. Räckvidden anges till cirka 300 m men den praktiska är ungefär 100 m. Vapnet kan avfyra enkelskott eller automateld, med en eldhastighet på skott per minut, och laddas med 10- eller 20-skottsmagasin. Vapnet väger 5,2 kg med ett tomt 10- skottsmagasin och utan monterad ljuddämpare. Bild 8. 12,7 mm automatkarbin ASj 12. Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

19 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 11 (114) 2. Pansarvärnssystem 2.1. Pansarvärnsrobotfamilj GAM 10X Det kinesiska företaget Poly Defence har under ett antal år marknadsfört en familj pansarvärnsrobotsystem under samlingsnamnet GAM-10X. Systemfamiljen består av den lätta, axelavfyrade roboten GAM-100, de medeltunga, flygburna robotarna GAM-101A och GAM-101B samt den medeltunga roboten GAM-102 som kan fordonsintegreras eller bäras kortare sträckor och grupperas på marklavett. På försvarsutställningar fram till 2018 har relativt enkla, orealistiska modeller av robotarna visats upp, men på KADEX 2018 förevisades mera verklighetstrogna modeller och företagets representant menade att systemet nu är redo för produktion utan att gå in på resultatet av eventuellt genomförda tester eller om några exportavtal hade ingåtts. Det lätta pansarvärnsrobotsystemet GAM-100 har egenskaper som åtminstone kan antas vara inspirerade från det amerikanska Javelin-systemet. GAM-100 avfyras från axeln med hjälp av en relativt lätt siktesmodul/lavett med integrerat IRV-sikte. Roboten har diametern 130 mm och väger tillsammans med sin avfyringstub 16 kg. Det kompletta systemet väger eldberett 24 kg och räckvidden anges till maximalt m. Roboten har en bildalstrande målsökare som arbetar i det termiska IR-området och är utrustad med tandem RSV-stridsdel som uppges kunna penetrera 800 mm stålpansar. Roboten låser på mål innan avfyring och anflyger därefter autonomt. I de flesta stridssituationer väljs en hög banprofil. Roboten angriper målet i brant dykvinkel i syfte att öka träffsannolikheten och att slå mot taket som generellt är sämre skyddat. Skytten kan som alternativ välja en konventionell, flack banprofil där roboten följer skyttens siktlinje mot målet. GAM-101A och GAM-101B är flygburna pansarvärnsrobotar som i stort liknar GAM-102 och är avsedda att beväpna till exempel större UAV:er eller pansarvärnshelikoptrar. Bild 9. Flygburen pansarvärnsrobot GAM 101A/B. Foto: FMV GAM-102, en storebror till GAM-100 med flera identiska delkomponenter men med större motor och verkansdel som ger längre räckvidd och bättre verkan. Robotens diameter är 152 mm och den väger tillsammans med sin avfyringstub 26 kg. Räckvidden är m och penetrationen i stålpansar anges vara mm. Roboten kan fordonsintegreras eller användas som buret system. I det senare fallet skjuts roboten från en marklavett på trebensstativ som tillsammans med sikte med integrerad IRV möjligen väger 28 kg. Poly Defence föreslår att systemet nyttjas av en pansarvärnsrobotomgång bestående av tre soldater inklusive chef där skytten bär lavett och sikte och de övriga två bär var sin robot, det vill säga att omgången bär med sig ammunition för två eldöppnanden. Som fordonsintegrerat system föreslår Poly Defence en modifierad pansarskyttevagn som bär 16 robotar och med en besättning på tre soldater bestående av chef, skytt och förare. GAM-102 kan även monteras på lättare terrängbilar där delar av marklavetten fästs på fordonet. Att utveckla ett lätt och ett medeltungt system med gemensamma tekniska lösningar Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

20 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 12 (114) känns igen från det koncept som franska MBDA valt med den lätta pansarvärnsroboten MMP som redan från början var avsedd att få en storebror i den medeltunga pansarvärnsroboten MHT. Det är i sammanhanget intressant att notera att GAM-100 har utvecklats parallellt med, och i konkurrens med, en rad andra kinesiska pansarvärnsrobotsystem av liknande prestanda såsom HJ-12 (exportnamn Red Arrow 12) från Norinco, TS-01 som marknadsförs av ALIT och Sabre-MR som marknadsförs av HJTC. GAM-102 kan även jämföras med HJTC:s Sabre-ER som har i stort likvärdig prestanda. Det förefaller vara vanligt förekommande i Kina att flera företag konkurrerar om ett statligt kontrakt och att de produkter som inte når hela vägen istället vänder sig till exportmarknaden, i vissa fall redan innan de är helt färdigutvecklade Leveranser och vidareutveckling av pansarvärnsrobotsystem Kornet D1 Kornet-D1 premiärvisades på segerparaden 2015 i Moskva och består av en moderniserad version av Kornet (NATO-beteckning AT-14 SPRIGGAN) integrerad på den splitterskyddade terrängbilen Tigr-M. Terrängbilschassiet, med beteckning VPK , kan ses som en version av ASN Tigr-M SpN. Exportversionen av densamma, Kornet-EM, premiärvisades ännu tidigare, på MAKS Kornet-D1 i denna version, med GRAU-index 9P163-3, tillägnades ett kapitel i FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2015 då den alltså samma år debuterade inför publik. När nu leveranser av detta och andra relevanta system rapporteras ha inletts kan det vara motiverat med en rekapitulation och uppföljning. Robotarna till Kornet-D1, däribland en pansarvärnsrobot med räckvidd på m och en zonrörsförsedd sprängrobot, avsedd att bekämpa bland annat obemannade luftfarkoster, kan även integreras på andra fordon. Flera av dessa fordon såsom tunga pansarskyttevagnen T-15 (utvecklad inom projekt Armata), pansarskyttevagnen B-11 (utvecklad inom projekt Kurganets-25) och pansarskyttebilen K-17 (utvecklad inom projekt Bumerang) har åtminstone två saker gemensamt: De nyttjar samma tunga vapenstation (tornmodul) TKB-947 däri de moderniserade Kornetrobotarna är integrerade och de befinner sig ännu i utvecklingsstadiet. En modernisering av pansarskyttevagn BMP-2 till version BMP-2M med tornet B05Ja01 Berezjok som är utvecklat av KBP har desto fler år på nacken och har under lång tid marknadsförts. Berezjok bär en dubbellavett för Kornet-robotar på vardera sidan av tornet, alltså har man fyra eldberedda robotar. Tornmodulen anges vara kompatibel med såväl äldre versioner av Kornet-robotar som med de modernare som även ingår i Kornet-D1. Siktesutrustningen i det moderniserade tornet är uppgraderad: Både skytt och vagnchef har varsitt sikte, båda med IRV-kanal, något som ger fullgod hunter-killer -förmåga i alla ljus- och väderförhållanden. Skyttsiktet har försetts med förmågan till automatisk målföljning som avlastar skytten samt ökar träffsannolikheten, särskilt vid robotskott. Dessutom har en 30 mm granatspruta tillförts baktill på torntaket och som manövreras inifrån tornet. Den första, och tills nyligen enda, kunden Algeriet har moderniserat omkring 360 av sina vagnar till denna standard. I oktober 2016 rapporterades så att även den ryska krigsmakten slutligen fattat beslut om samma renoveringspaket och i slutet av 2018 rapporterades att leveranserna av dessa till förband nu hade inletts. KBP marknadsför även ett snarlikt moderniseringspaket för BMD-2, men i detta fall endast med en dubbellavett för Kornet-robotar. Även utvecklingen av Kornet-D1 på det amfibiska och luftlandsättningsbara chassit BMD-4M fortsätter för luftlandsättningsstyrkornas räkning. Denna pansarvärnsrobotvagn med beteckning 9P162M avses få samma lavetter som 9P163-3, det vill säga två stycken höj- och sänkbara kvadrupellavetter med sammanlagt åtta eldberedda robotar. Det har under 2018 rapporterats att utvecklingen av 9P162M framskridit och planen är nu att systemet ska genomgå statliga acceptanstester under 2019 med målsättningen att den därefter ska tas i serieproduktion. Kornet-D1 i version 9P162M har utvecklats parallellt med Zavet-D, ett universellt (eld-) ledningsfordon för artilleri- och pansarvärnsförband inom VDV, baserat på chassit till BTR-MDM Rakusjka. Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

21 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 13 (114) Bild 10. BMP 2M Berezjok med Kornet lavetter på Armija Foto: FMV Bild 11. 9P163 3 Kornet D1 på terrängbil VPK Tigr M. Foto: FMV Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

22 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 14 (114) System för indirekt eld 3.1. Nya raketer till 122 mm raketartillerisystem 9K51M Tornado G Splav fortsätter att utveckla nya raketer till befintliga ryska raketartillerisystem. På Armija 2018 premiärvisades tre nya 122 mm raketer till raketartillerisystem 9K51M Tornado-G, den moderniserade efterföljaren till 9K51 Grad. De tre nya raketerna har gemensamt att skottvidden minskats till förmån för en större verkansdel. Med äldre raketer har systemet 9K51 Grad en maximal skottvidd om 20 km, något som med moderna raketer ökat till uppemot 40 km beroende på rakettyp. Dessa tre nya raketer har istället samtliga en maximal skottvidd om 20 km samtidigt som längd och vikt är i stort sett oförändrade jämfört med befintliga, mer långräckviddiga raketer. Sprängraket 9M538 Sprängraket 9M538 kan ses som en version av 9M521 där stridsdelens vikt har ökat till 34,5 kg, att jämföra med föregångarens 21 kg. 9M538 har förfragmenterade splitter fördelade på två storlekar; 6 mm och 9 mm. Sprängraket 9M539 Sprängraket 9M539 kan ses som en version av 9M522 där stridsdelens vikt ökats till 36 kg, istället för föregångarens 25 kg. Både 9M539 och 9M522 är utrustade med separerande verkansdelar med bromsskärm som kan minska längdspridningen och ge ett mer vertikalt nedslag. Det ökar andelen verksamma splitter. Multipelraket 9M541 Multipelraket 9M541 kan ses som en version av 9M218 där 9M541 bär 70 stycken allmålssubstridsdelar, istället för de 45 stycken som bärs av 9M218. Dessutom har substridsdelarna förbättrats sedan första införandet av 9M218 och penetrationen i stålpansar anges nu till 140 mm. Bild 12. 9M538 överst, 9M539 i mitten och 9M541 underst. Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

23 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 15 (114) Bild 13. 9M538 överst och den äldre 9M521 underst. Foto: Splav mm styrd raket EPIK Det israeliska förvarsindustriföretaget Rafael utvecklar en precisionsnavigeringssats till ostyrda raketer, konceptuellt inte helt olikt de tändrör med inbyggd styrmodul som flera företag utvecklat för att göra konventionella, ostyrda artillerigranater till precisionsgranater. EPIK är en förkortning för Electro-optical Precision Integration Kit och utnyttjar de tekniska lösningar som Rafael utvecklat till de flygburna styrda bomberna i produktfamiljen Spice. I navigationsfasen nyttjas GPSstöttad tröghetsnavigering och i slutfasen en elektrooptisk, okyld, bildalstrande IR-målsökare. Inför insats programmeras målsökaren med en referensbild över målområdet. Referensbilden kan hämtas från flygspaning, från egen eller kommersiell satellitkartering eller annan databas som kunden förfogar över. Rafael har även uttalat en ambition om att i framtiden implementera ett system där målsökaren kan programmeras med data som hämtas från handkamerabilder. Som option kan målsökaren även kompletteras med en kanal för semiaktiv laser. Det medger att även rörliga mål kan bekämpas. Tilläggsmodulen EPIK med bland annat målsökare, styrfenor, tröghetsnavigering, autopilot och tändrör är konstruerad för att passa i tändrörsläget på standardraketer och ska med enkla handgrepp kunna apteras i fält. EPIK är planerad att marknadsföras som alternativ till raketer med olika kalibrar. Den första versionen utvecklas till 122 mm kaliber, det vill säga till det sovjetiska raketartillerisystemet 9K51 Grad och dess många versioner. I fallet med 122 mm raketer så förlänger EPIK standardraketen med cirka 400 mm och den väger, beroende på kaliber, 6 10 kg. Tilläggsmodulen är frikopplad i rollplanet från raketen i övrigt så att även rotationsstabiliserade raketer kan nyttjas utan att styrpaketet rollar. Då raketen är styrd kan den manövrera på ett sådant sätt att del av banan kan göras i viss glidflykt, något som kan öka räckvidden med över 50 % jämfört med det rent ballistiska skjutfallet. Bild 14. Fullskalemodell av EPIK. Foto: FMV Rafael uppger att precisionen är bättre än tre meter och att systemet kan nyttjas i väderförhållanden med molnbashöjd ned till 300 m, men att man redan försöker att minska detta ytterligare. Systemet har integrerad GPS för bästa navigering i ostörd miljö, men även med enbart tröghetsnavigering ska den kunna navigera tillräckligt nära målområdet för att målsökaren ska kunna hitta och låsa på målet. EPIK erbjuder således precisionsbekämpning av mål även i en miljö med kvalificerad GPSstörning och utan behov av laserbelysning av målet från framskjuten eldledning. Rafael anger att utvecklingen av EPIK i maj befann sig på Technology Readiness Level 6 och att man avsåg att kvalificera 122 mm-versionen omkring våren/sommaren En icke namngiven första kund till systemet finns redan. Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

24 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 16 (114) mm raketartillerisystem Sel Forskningscentret Zaslon i Sankt Petersburg har presenterat ett lätt raketartillerisystem som de marknadsför under namnet Sel. Systemet bygger på de nya, modulära 80 mm raketkapslar 9-A-5013 som företaget utvecklat till attackhelikoptern Mi-28NM. Sel har 40 eldrör och uppges ha en maximal skottvidd på m. Alla befintliga, ostyrda raketer i S-8-serien kan användas. På Armija 2018 visades Sel på flaket till den tvåaxliga bilen UAZ Kargo, men andra lätta plattformar är möjliga. Under 2018 har även Techmasj (ingående i Rostec) tillkännagivit att de i samarbete med andra företag utvecklar ett lätt raketartillerisystem som de uppger ska vara ett svar på identifierade behov från bland annat den ryska verksamheten i Syrien. Raketartillerisystemet ska vara baserat på ett lätt fordon, lämplig kaliber ligger i intervallet mm och redan befintlig ammunition ska kunna nyttjas (det vill säga attackraketer ur serierna S-5 och S-8). Techmasj koncept ska vidare även kunna fjärrstyras och man vill med systemet även kunna bekämpa lågt flygande mål som obemannade luftfarkoster. Bild mm raketartillerisystem Sel med 40 eldrör. Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

25 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 17 (114) mm hjulgående haubits Aleksandar Det serbiska krigsmaterielföretaget Yugoimport utvecklar en ny hjulgående 155 mm haubits benämnd Aleksandar. Den är en vidareutveckling av deras tidigare NORA-B52-serie, med den stora skillnaden att man avser utrusta Aleksandar med laddautomat som medger att besättningen kan reduceras till tre personer som kan lösa sina elduppgifter utan att lämna den splitterskyddade kabinen. Pjäsen är en 155 mm haubits med 52 kalibers eldrör och 23 liters laddrum, samma som till NORA-B52. Pjäsen når 32,5 km skottvidd med konventionella spränggranater och 52 km med en egenutvecklad basflödesreatil. Yugoimport erbjuder även en pjäs med 25 liters laddrum, något som medger 37,5 km skottvidd med konventionella spränggranater och 62 km med den ovan nämnda reatilen. Den senare versionen har observerats med systembeteckning MGS-25 Aleksandar. Bild 16. MGS 25 Aleksandar. Foto: Yugoimport Laddautomaten kan lasta tolv granater med drivladdningar. Ytterligare tolv kompletta skott medförs i ammunitionsfack bakom kabinen. Eldhastigheten anges vara sex skott per minut, men det finns en uttalad ambition att kunna höja denna något. Beroende på avstånd till mål kan upp till fyra granater slå ned samtidigt enligt principen Multiple Rounds Simultaneous Impact (MRSI). Vid eldgivning fälls fyra stödben ned för ökad stabilitet. Eld kan avges framåt- och bakåtsektorn, men ej i sida. Pjäsen kan eleveras från -5 till +65. Pjäsen är utrustad med v 0 -radar och elektrooptiskt sikte parallellt med eldröret. Det senare medger att man även kan skjuta direktriktad eld. Konceptuellt kan Aleksandar jämföras med ryska 2S35-1 Koalitsija-SV-KSj, franska CAESAR 8x8 och svenska Archer där samtliga förutom den sistnämnda monteras på fyraxliga lastbilschassin, huvudsakligen för att kunna bära min- och splitterskyddade kabiner med god terrängframkomlighet och rimliga axeltryck. Bland tänkbara kunder nämns förutom Serbien även Pakistan. Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

26 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 18 (114) mm hjulgående haubits CAESAR 8x8 Nexter Group har vidareutvecklat sitt CAESAR-system och erbjuder nu en version baserad på ett fyraxligt chassi. Det större chassit medger att systemet kan utrustas med ny funktionalitet, beroende på kundens önskemål. Nexter ger som exempel att CAESAR 8x8 kan utrustas med min- och splitterskyddad kabin, kan medföra mer ammunition och/eller utrustas med laddautomat. Den prototyp av CAESAR 8x8 som demonstrationsskjutits har inget helautomatiskt laddsystem, men har istället en maskinell ansättning av granat och laddningar. Granaten hämtas automatiskt från ett laddbord efter att en laddare/ammunitionsman valt granat från lämpligt ammunitionsfack och vid behov temperat granaten och sedan manuellt placerat granaten på laddbordet. Laddningarna placeras manuellt direkt i den mekaniska ansättaren innan skott. Eldhastigheten uppges vara sex skott per minut. Medförd ammunitionsmängd uppgår till 30 kompletta skott. Det kan jämföras med 18 kompletta skott hos den tidigare, treaxliga versionen. Denna halvautomatiska pjäs kräver en besättning på fyra till fem personer, emedan ett system med helautomatisk pjäs kan klara sig med en besättning på två eller tre personer. Den danska försvarsmakten tillkännagav 2017 att man beställt 15 stycken CAESAR 8x8 med option på ytterligare sex system. Bild 17. Prototyp av Nexter CAESAR 8x8 på DSEI Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

27 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 19 (114) 4. Fordonssystem 4.1. Moderniseringar av de ryska stridsvagnarna T 80 och T 90 Under 2018 har moderniseringar av de ryska stridsvagnarna T-80 och T-90 visats vid ett flertal tillfällen. Ryssland lägger i dagsläget resurser både på utvecklingsprojekt som Armata och på nya moderniseringsprojekt av redan införd materiel. Dessa moderniseringar ger i många fall väsentligt ökad prestanda. Det område som främst utmärker sig denna gång är införande av tekniklösningar för att öka skyddsnivån hos plattformarna. T-80BVM är den senaste moderniseringen av den ryska stridsvagen T-80. Vagnen visades för första gången i anslutning till försvarsövningen Zapad Från att tidigare ha hotats av utrangering och skrotning har vagnstypen istället fått ett rejält moderniseringspaket. Stridsvagnen uppges ha moderniserats med extra tilläggsskydd av typen Relikt som också används på de ryska stridsvagnarna T-90M och T-90MS. En annan vagn som för närvarande genomgår modifieringar är T-90M som är en moderniserad variant av T-90A. Vagnen modifierats med en mängd tekniska lösningar som tidigare endast har observerats på exportvarianten T-90MS. T-90M uppges ha blivit utrustad med det reaktiva tilläggsskyddet Relikt istället för tidigare Kontakt-V. T-90M har ett nytt eldledningssystem och ett nytt sikte som medför att vagnen får så kallad hunter-killer -funktion. Detta innebär att vagnschefen kan leta mål som skytten sedan kan bekämpa. Vagnen har likt T-90A en motor av typen V-92S2 som utvecklar 735 kw (1 000 hk). T-90M har också försetts med en APU, Auxiliary Power Unit, för att strömförsörja ingående delsystem när huvudmotorn är avstängd. Bild 18. T 90M på Armija 2018, notera tilläggsskydden. Foto: FMV Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

28 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 20 (114) Stridsvagnsunderstödsfordon BMPT Terminator På segerparaden i Moskva den 9 maj 2018 visades understödsvagnen BMPT som tillverkas av företaget Uralvagonzavod (UVZ). Det ryska försvarsdepartementet uppges ha skrivit kontrakt för anskaffning av fordonstypen till de ryska stridskrafterna. Den version som nu ska levereras bygger på ett T-90A-chassi och är försett med ett tvåmanstorn. Huvudbeväpningen består av två 30 mm automatkanoner av typen 2A42 med en ammunitionsmängd om 850 skott. Utöver detta är tornet försett med fyra stycken pansarvärnsrobotar av typ 9M120-1 Ataka. Dessa är monterade i par på respektive sida om tornet. Ataka finns i olika varianter där den ursprungliga versionen är försedd med en tandemstridsdel som uppges penetrera upp till 800 mm pansarstål efter genomslag av ett explosivt reaktivt pansar. Skjutavståndet uppges vara upp till 6 km beroende på variant och maxfarten är cirka 550 m/s. Den sekundära beväpningen i tornet består av en 7,62 mm PKTM kulspruta. Vagnen är därutöver utrustad med två 30 mm granatsprutor av typen AG-17D. Besättningen i BMPT består av förare, vagnchef, skytt och två granatspruteskyttar. Skytten har ett kombinerat optiskt och termiskt sikte med integrerad laseravståndsmätare samt en kanal för styrning av pansarvärnsrobotarna. Siktena uppges kunna identifiera mål upp till m dagtid samt m i mörker. Vagnchefen har ett dag- och nattsikte samt ett termiskt sikte. Det finns även en version av vagnen med beteckning BMPT-72 som bygger på ett chassi från T-72. BMPT-72 har endast tre personers besättning och saknar de båda granatsprutorna. Bild 19. BMPT på segerparaden i Moskva Foto: FM 4.3. Stridsvagnssystemet Armata Utvecklingen av det ryska stridsvagnssystemet Armata fortgår. Huvudleveratör är den ryska stridsfordonstillverkaren Uralvagonzavod. Vice försvarsminister Jurij Borisov har uttalat sig om en utvecklingsbeställning gällande två bataljoner av T-14 och en bataljon T-15. Huruvida bärgningsvarianten T-16 kommer att ingå i beställningen är i dagsläget oklart. Huvudsyftet med beställningen uppges vara att bedriva försöksverksamhet. Det är brukligt att genomföra ett stort antal tekniska, organisatoriska och metodmässiga försök när ett nytt system eventuellt ska införas. Stridsvagnsversionen T-14 är i dagsläget försedd med en nyutvecklad 125 mm kanon. Det uppges också finnas en 152 mm kanon som är under utveckling. Om även denna variant kommer att ingå i beställningen är i dagsläget oklart. Armata-programmet, som ingår i det nu gällande beväpningsprogrammet, kommer att fortgå även till nästkommande beväpningsprogram. Enligt Jurij Borisov skulle statliga tester av Armata inledas Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

29 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 21 (114) under 2018 och fortsätta under 2019 för att planenligt kunna avslutas under Då testerna är avslutade kommer ett eventuellt beslut om serieproduktion att fattas. Om beslutet att sätta igång serieproduktionen då enbart gäller T-14 och T-15 återstår att se. Enligt öppna källor ska stridsvagnar av modell T-90 och T-14, pansarskyttevagnar av modell Kurganets-25 och pansarskyttebilar av modell Bumerang anskaffas inom ramen för det statliga beväpningsprogrammet Bumerang och Kurganets-25 har visats upp med samma typ av torn som är integrerat på T-15 Armata. På Armija 2018 visade Uralvagonzavod upp sin senaste version av konceptet Armata. Denna gång har pansarskyttevarianten T-15 inom Armata-familjen försetts med en variant av det obemannade fjärrstyrda tornet AU-220M. Tornet är försett med en 57 mm automatkanon samt två stycken pansarvärnsrobotar 9M120-1 Ataka. Den tidigare versionen av T-15 Armata var försedd med vapenstationen TKB-947 som är utrustad med en 30 mm automatkanon 2A42 och fyra pansarvärnsrobotar Kornet. 57 mm automatkanonen kan skjuta två typer av ammunition, dels halvpansargranat 53-UBR-281U och dels spränggranat 53-UOR-281U. Genom att använda 57 mm, istället för 30 mm, ökar verkan markant. Tornet medger hunter-killer -kapacitet som innebär att vagnchefen kan leta mål oberoende av skytten. När ett mål har identifierats kan detta lämnas över till skytten för bekämpning. De båda pansarvärnsrobotarna har en räckvidd om cirka m och uppges kunna penetrera mer än 800 mm pansarstål. Tornet är också försett med rökkastare. Pansarskyttevarianten T-15 av Armatakonceptet har, till skillnad från stridsvagnsvarianten T-14, motorn placerad i fronten. Vagnsbesättningen består av vagnchef, förare och skytt placerade bakom motorn. Baktill finns utrymme för en skyttegrupp med upp till nio soldater. I- och urlastning sker baktill via en kombinerad dörr och ramp. T-15 är utrustad med aktiva skyddssystem av både soft-kill - och hard-kill -typ. Skyddsnivån uppges vara densamma som hos stridsvagnsvarianten T-14. Huruvida denna version av T-15 Armata kommer att seriebeställas av de ryska stridskrafterna återstår att se. Om utvecklingen av denna version av T-15 är baserad på en beställning av ryska staten eller är internfinansierad framgår ej. Andra varianter av Armata är, förutom stridsvagnsvarianten T-14, även bärgarvarianten T-16. Bild 20. T 15 med 57 mm automatkanon och pansarvärnsrobotar 9M120 1 Ataka. Foto: FMV Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

30 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 22 (114) Spaningsterrängbil BrRM Gepard Det kazakiska företaget TOO Granit Technology har utvecklat spaningsterrängbilen BrRM Gepard på chassiet till den splitterskyddade terrängbilen Tigr-M som i sin tur marknadsförs av det ryska företaget VPK. BrRM ska utläsas som Bronirovannyje Razvedyvatelnaja Masjina, ungefär bepansrat spaningsfordon. BrRM Gepard är utrustad med en uppsättning sensorer, bland annat stridsfältsradar och elektrooptik med kamera i det termiska IR-området. Den stridsfältsradar man använt är PGSR-3i Beagle från ungerska Pro Patria Electronics. Tillverkaren anger radarns maximala räckvidd till 24 km mot stora fordon med en radarmålyta på 50 m² och en enskild soldat ska kunna upptäckas på 8 10 km avstånd. Radarn kan spana varvet runt eller i en vald sektor. Rotationshastigheten väljs till 7 per sekund eller 14 per sekund. Den elektrooptiska sensorn är Long View CR från israeliska Elbit Systems som uppges kunna upptäcka en stridsvagn på 24 km avstånd med den termiska IR-kameran. IR-kameran har variabel förstoring upp till 16x och har 640x512 detektorelement (pixlar). Sensorn har dessutom en dagljuskamera och en laseravståndsmätare. Bild 21. Spaningsterrängbil BrRM Gepard. Foto: FMV TOO Granit Technology anger något bättre prestanda på sensoruppsättningen som helhet än de enskilda tillverkarna och uppger att BrRM Gepard kan upptäcka rörliga och stationära mål på upp till 30 km avstånd, utan att specificera typ av mål, med vilken sensor eller under vilka förutsättningar i övrigt. TOO Granit Technology anger inte masthöjderna för vare sig radar eller elektrooptisk sensor. Spaningsterrängbilen kan användas för fast och rörlig spaning och kan då överföra video och annan sensordata i nära realtid. Spaningsgruppen kan även lösa uppgifterna Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

31 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 23 (114) avsutten med buren spaningsutrustning, men då med reducerad prestanda. Utöver detta uppges BrRM Gepard kunna användas för eldledning av eget artilleri och för att leda in eget flyg (CAS, Close Air Support ). Bärbar utrustning för att lösa motsvarande uppgifter finns i det ryska taktiska ledningssystemet Strelets som Gepard uppges vara kompatibelt med. TOO Granit Technology uppger dessutom att systemet kan kompletteras med ett obemannat flygsystem (UAS) Eleron-3 från ryska Eniks för flygspaning som utökar den egna sensorräckvidden och medger spaning med fordonet i skyddsställning. Länkräckvidden mellan fordonet och den obemannade luftfarkosten uppges vara 25 km och uthålligheten är två timmar. BrRM Gepard kan även baseras på den tvåaxliga terrängbilen Arlan som ingår i en familj splitterskyddade fordon som tillverkas av det kazakisk-sydafrikanska bolaget Kazakhstan Paramount Group och är utvecklad från det splitterskyddade fordonet Marauder från sydafrikanska Paramount Group. I det senare fallet torde mer utrustning eller större trupp kunna medföras. Spaningsterrängbil PRK-KZ En liknande spaningsterrängbil, även den baserad på en tvåaxlig Arlan, marknadsförs som ett samarbetsprojekt mellan Kazakhstan Paramount Group och kazakisk-turkiska Kazakhstan Aselsan Engineering (KAE). När denna premiärvisades på KADEX 2016 bar den i stort sett samma typ av sensorer som BrRM Gepard men med något bättre angiven prestanda. På KADEX 2018 visades en uppgraderad version av denna upp under namnet PRK-KZ där man även monterat på en vapenstation från turkiska Aselsan som närskydd. Spaningsterrängbil SBRM BrRM Gepard och BrRM Arlan kan även jämföras med den ryska spaningsterrängbilen SBRM (Sluzjebno-Bojevaja Razvedyvatelnaja Masjina) från NPO Strela på chassit GAZ Tigr från VPK. SBRM är utrustad med en fem meter hög, teleskopisk mast och har en angiven sensorräckvidd på 8 km. I likhet med BrRM Gepard bär SBRM radar och elektrooptisk sensor och kan nyttja medförd UAV. SBRM är därutöver utrustad bland annat med vapenstation och rökkastare för närskydd samt en akustisk skottvarnare. Bild 22. Spaningsterrängbilarna SBRM respektive PRK KZ, här utan vapenstation. Foto: FMV Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

32 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 24 (114) Kamaz utvecklar ny produktfamilj lastbilschassin inom projekt Platforma O Den ryska lastbilstillverkaren Kamaz utvecklar inom projekt Platforma-O sedan drygt tio år en ny serie tunga lastbilar som kan komma att utgöra alternativ till de chassin som idag importeras från vitryska MZKT (tidigare en del av MAZ). Vad gäller de allra tyngsta fordonen, bland annat de som strategiska robottrupperna (RVSN) använder till sina mobila, interkontinentala markrobotsystem Topol, Topol-M och Jars, så har idag MZKT i det närmaste en monopolställning på att kunna leverera lämpliga chassin till dessa för Ryssland så viktiga, strategiska vapensystem. De fordon som utvecklas inom OKR Platforma-O är utrustade med individuella elmotorer i varje hjulnav som kraftförsörjs av en konventionell, turboladdad dieselmotor som driver en generator. Fordonen saknar således konventionell drivlina med växellåda, koppling, kardanaxel, hjulaxlar, navreduktion et cetera. Fordonen har individuell drivning och styrning på varje hjul. Med elmotorerna ges högt vridmoment även vid låga varvtal. Lösningen möjliggör även att via en ackumulator tillvarata rörelseenergin vid inbromsningar, likt en kommersiell elhybridbil på privatbilsmarknaden. Åtminstone fem olika versioner av lastbilar utvecklas inom projektet, såväl dragfordon som grundchassin för diverse specialfordon: Kamaz-7850, 16x16, chassi för specialfordon, max last 85 ton Kamaz-78501, 8x8, chassi för specialfordon, max last 25 ton Kamaz-78504, 8x8, trailerdragare med vändskiva, max släpvikt möjligen 90 ton Kamaz 78509, 12x12, chassi för specialfordon, max last möjligen 50 ton Kamaz-78508, 8x8, dragfordon för kopplade släp och dylikt, max dragen last uppges vara 75 ton på väg alternativt rangering av flygplan upp till 400 ton på flygplats Bild 23. Förevisningen på Armija 2018 avbröts, notera de olika hjulvinklarna. Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

33 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 25 (114) 5. Fältarbetssystem 5.1. Fältarbetspansarvagn UBIM Den ryska konstruktionsbyrån UKBTM har utvecklat en ny fältarbetspansarvagn på T-90-chassi. UBIM är förkortning av Universalnaja Inzjenera Bronirovannaja Masjina och betyder fritt översatt universell fältarbetspansarvagn. Chassiet är kraftigt modifierat och försett med en överbyggnad som gör att personalen sitter betydligt högre upp än i en stridsvagn. Utöver att det underlättar observation och att se vad man gör med vagnens redskap ger avståndet till marken ett förbättrat skydd vid minsprängning. Besättningen består av två soldater. Utöver det finns dessutom plats för ytterligare tre soldater i vagnen. Vagnchefen sitter mitt i överbyggnadens framdel med föraren på sin vänstra sida. Utöver pansarskydd är vagnen även försedd med skydd mot CBRNstridsmedel och ska kunna verka i en kontaminerad miljö. Bakom personalutrymmet finns plats för transport av redskap och reservdelar. Ovanpå överbyggnaden till vänster sitter en överlagrad vapenstation med en 12,7 mm kulspruta Kord. Medförd ammunition är patroner. För självskydd är vagnen även försedd med sju rökkastare 902V fram på vänster sida. UBIM väger cirka 55 ton. Motorn är en dieselmotor V-92S2F på 830 kw (1 130 hk) som är framtagen för versioner av stridsvagn T-72 och T-90. Max hastighet är 60 km/h på landsväg och räckvidden är 500 km. Framtill på chassiets högra sida sitter ett grävaggregat som är försett med ett kombiverktyg som kan användas som grävskopa och gripklo. Kombiverktyget är en kommersiell produkt som även används civilt. Lyftkapaciteten är 7,5 ton. På grävaggregatets undersida finns en kamera som underlättar handhavandet från operatörsplatsen i chassiet. Vid transport ligger grävaggregatet på chassiet med kombiverktyget bakåt. Framför vagnen sitter ett hydrauliskt schaktblad. Baktill på vagnen finns fästet för hydraulhammaren, även den en kommersiell produkt, som används för att hacka sönder hinder och infrastruktur. När den ska användas ersätter den kombiverktyget på grävaggregatet. Under armen finns två bogservajrar. Vagnen ska kunna lösa ett antal fältarbetsuppgifter som att göra passager genom vägspärrar och genomföra markarbeten. Vägspärrar med nedfallna eller fällda träd kan röjas med en hastighet om m/h medan vägspärrar av sten röjs med en hastighet om m/h. Schaktningskapaciteten är m³/h och grävkapaciteten m³/h. Enligt en plansch i anslutning till vagnen på bilden ska UBIM även kunna minbryta med en hastighet om 12 km/h. Vagnen på bilden är inte försedd med någon minbrytningsmateriel, däremot är det möjligt att byta ut schaktbladet mot en minvält eller minrivare. UBIM kan ersätta fältarbetspansarvagn IMR-2 och fältarbetsbandvagn BAT-2 som sedan många år är operativa i de ryska markstridskrafterna. IMR-2 är baserad på ett chassi från T-72 och försedd med grävaggregat och schaktblad. Däremot har den inte någon hydraulhammare. Skyddet mot minsprängning är betydligt bättre i UBIM än i IMR-2 och BAT-2. En prototyp av UBIM har tillverkats. Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

34 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 26 (114) Bild 24. Fältarbetspansarvagn UBIM. Foto: FMV Bild 25. Hydraulhammaren till UBIM. Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

35 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 27 (114) 6. Ytfartyg 6.1. Renovering av projekt 1143 Admiral Kuznetsov Den 22 april 2018 förekom uppgifter i ryska tidningar om att ett kontrakt om renovering och modernisering av hangarfartyget projekt 1143 Admiral Kuznetsov hade undertecknats av den statliga varvskoncernen Objedinjonnaja Sudostroitelnaja Korporatsija (OSK) och det ryska försvarsministeriet. Kontraktet var väntat, men den begränsade omfattningen överraskade. I Ryssland benämns klassen TAKR (Tjazjolyj Avianesusjtjij Krejser) eller tung flygplansbärande kryssare, men även attackkryssare eftersom den bär tung sjömålsrobot. Ursprungligen skulle fartyget genomgå omfattande modernisering där nya framdrivnings-, vapen-, telekrigs- och manöversystem skulle installeras. Dessutom skulle fartyget utrustas med ett katapultsystem och det långräckviddiga sjömålsrobotsystemet P-700 Granit skulle ersättas med Kalibr eller Oniks, vars mindre storlek relativt Granit skulle möjliggöra att antalet flygplan ökades. Denna modernisering uppgavs ta cirka tre till fyra år. Kontraktet som tecknades omfattar däremot endast renovering och reparation av det befintliga framdrivningssystemet och modernisering av telekrigssystem samt korträckviddigt luftvärn. Enligt nuvarande planering ska detta ta två år. Flera ryska journalister framför att arbetet kommer att ta betydligt längre tid, eftersom arbetet ska ske samtidigt som modernisering av KIROV-kryssaren Admiral Nachimov (projekt 1144), jagaren Admiral Tjabanenko av UDALOJ-klass (projekt 11551), fyra ubåtsskrov ur OSCAR II-klassen (projekt 949A) samt ett antal ubåtar ur AKULA-klassen (projekt 971) ska genomföras i OSK:s regi. Till detta ska läggas den ryska marinens önskemål om modernisering av samtliga återstående SOVREMENNYJ- och UDALOJ-jagare. Bild 26. Det ryska hangarfartyget Admiral Kuznetsov. Foto: Ryska MoD Arbetet med renoveringen av Admiral Kuznetsov har lagts ut på 35. reparationsvarvet i Murmansk. Organisatoriskt är varvet en del av Zvjozdotjka-varvet. I rysk press förekommer uppgifter om att det finns förslag om att ta bort kryssarkomponenten, det vill säga sjörobotsystemet P-700 Granit som är en äldre, tung sjömålsrobot, vars nytta enligt ryska media är tveksam. Det som talar emot att funktionen avlägsnas är att klassen skulle bli ett rent hangarfartyg och därmed försvåra möjligheten att ombasera till Svartahavsmarinen, eftersom gällande internationella avtal förbjuder passage till och från Svarta havet genom Bosporen av hangarfartyg. Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

36 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 28 (114) Tabell 2. Tekniska data för Admiral Kuznetsov Operativ (år): 1990 Längd: 302 m Bredd: 70 m Djupgående: Cirka 10 m Deplacement (rustad): ton, varierar i olika källor Maxfart: 30 knop Besättning: personer Räckvidd: sjömil (vid 18 knop) 6.2. Nytt skolfartyg, projekt 14400, kölsträckt Bild 27. Skiss över det ryska skolfartyget projekt Bild: Gorodets Användandet av dedikerade träningsfartyg för piloter avsedda att tjänstgöra på fartyg är inget nytt. Amerikanska flottan använde redan från 1928 under lång tid hangarfartyget Lexington för träning av flygplanspiloter. Från mitten av 1980-talet fanns ett dedikerat skolfartyg; Baylander, the worlds smallest helicopter carrier (IX514), för marin träning av helikopterpiloter från alla vapenslag och statliga amerikanska myndigheter. För mindre mariner än den amerikanska var det vanligare att använda operativa ytattack- eller hangarfartyg för träning. I fallet Frankrike användes till exempel helikopterkryssaren Jeanne d Arc för såväl träning som operativa uppgifter. Inga av dessa fartyg är längre operativa. Två av de länder som fortfarande använder dedikerade enheter för helikopterträning är kinesiska flottan med sin DASHI-klass på över ton och den australiensiska flottan med M/V Sycamore på ton. Den senare är ett fartyg som är beställt av flottan, men drivs av ett privat rederi. Den tekniska utvecklingen av helikoptrar och obemannade flygfarkoster har gjort att allt mindre bärare blir utrustade med dessa. Den tekniska trenden hos de flesta flottor visar också att flygande sensorer och vapenbärare blir allt viktigare, i takt med att sjömålsrobotars räckvidd blir allt längre och ubåtsjakt allt viktigare. Även mindre fregatter har idag helikopterhangar för fast basering av Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

37 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 29 (114) helikopter ombord. Även robotbåtar har idag så långräckviddiga robotar att extern målangivning ofta krävs. Under 2018 har det ryska gränsskyddet (FSB) mottagit två fartyg som sägs vara avsedda att bära obemannade flygfarkoster. I ljuset av detta är det inte förvånande att Gorodets varv den 28 juli 2018 tillkännagav att de kölsträckt ett fartyg för träning av helikopterpiloter och hantering av obemannade flygfarkoster till sjöss. Eftersom beställaren var Krylov-institutet, ett välkänt ryskt institut för fartygskonstruktion, är syftet sannolikt att också hämta erfarenheter för framtida fartygskonstruktion. Bild 28. Projekt Bild: Gorodets Ytterst lite information finns ännu tillgänglig, men initiala uppgifter från varvet anger att fartyget ska bli 67 m långt och ha en bredd på 15 m, något som sannolikt ger ett deplacement på väl under ton. Om publicerade bilder stämmer, kommer fartyget inte att utrustas med hangar. Det innebär att träning kommer att ske kustnära eller som del av en fartygsgrupp. Möjligen kan obemannade flygfarkoster baseras permanent ombord. Beräknad byggtid anges av varvet till 1,5 år. Bild 29. Helikopterdäcket på projekt Bild: Gorodets Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

38 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 30 (114) Första attackkorvetten Uragan från projekt har påbörjat provturer Bild 30. Attackorvett Uragan ur projekt Foto: Pella Tabell 3. Tekniska data för projekt Längd: Bredd: Deplacement: Max fart: Max räckvidd: Max uthållighet: Besättning: 67 m 11 m Cirka 800 ton Cirka 30 knop Cirka sjömil 15 dygn Cirka 39 personer Korvetten Uragan genomförde under sommaren 2018 varvsprovturer i Ladoga. Dessa avslutades framgångsrikt och fartyget godkändes i september 2018 för taktiska och tekniska provturer under ledning av Östersjömarinen. Dessa provturer ska genomföras i Östersjön, Vita havet och farvattnen kring Kolahalvön. Om provturerna blir framgångsrika är Uragan enligt nuvarande planer avsedd att ingå i Östersjömarinen. Det är den första korvetten av URAGAN-klass. Tre har sjösatts och 13 är under produktion av totalt 19 beställda. Utvecklingen av projekt är, enligt chefskonstruktören på Almaz konstruktionsbyrå, baserad på projekt 1234 NANUTJKA och också avsedd att ersätta denna klass samt fartyg ur projekt 1241 MOLNIJA. Enligt chefskonstruktören initierades projektet på grund av problem med leveranser av delkomponenter från Ukraina och väst till fregatter ur projekt 11356R ADMIRAL GRIGOROVITJ och projekt ADMIRAL GORSJKOV. URAGAN-klassen har tagits fram med en hastighet som skiljer sig från traditionell rysk produktion av ytstridsfartyg. Konstruktionen startade i april Överlämnandet av de första ritningarna till varvet ägde rum i december samma år. Provturerna med den första enheten inleddes hösten 2018 och det höga tempot har varit möjligt genom att man byggt konstruktionen på en redan existerande klass samt att man använt redan utvecklade framdrivnings-, sensor-, sambands- och vapensystem. Inga nya system fick utvecklas specifikt för projekt Normalt riskerar man i sådana fall att slutkunden får ett fartyg med äldre eller utgångna system, men lyckligtvis för Ryssland fanns ett antal nyligen framtagna delsystem som kunde användas i URAGAN. Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

39 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 31 (114) I förutsättningarna ingick att inga vitala komponenter fick importeras från leverantörer utanför Ryssland. Enligt Almaz konstruktionsbyrå ingår endast importprodukter av typen vitvaror, som kylskåp och tvättmaskiner, i klassen. Fartygskanon Ett exempel på ett nyligen framtaget delsystem är 76,2 mm kanonen AK-176MA, en vidareutveckling av AK-176, med moderniserade komponenter som till exempel elektriska riktmotorer och ett nytt signaturanpassat väderskydd för kanonen. Bild 31. Fartygskanon AK 176MA. Foto: FOI Tabell 4. Tekniska data för kanonen AK 176MA Max räckvidd: Cirka 16 km Kaliber: 76,2 mm Vinkeltäckning horisontell: ±175 Vinkeltäckning elevation: -15 till +85 Eldhastighet: skott/min Utgångshastighet (v 0 ): 980 m/s Robotsystem Huvudvapnet är robotsystemet Kalibr. URAGAN har plats för åtta vertikalstartande mark- och sjömålsrobotar placerade omedelbart akter om fartygsmasten. Robotsystemet är en familj av olika robotar avsedda att användas mot sjö- eller markmål och kan avfyras från olika slags plattformar, bland annat ytfartyg och ubåtar. Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

40 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 32 (114) I framtiden kommer en ubåtsjaktrobot att ingå i familjen uppger den ryska tillverkaren. Bild 32. Delar av Kalibr familjens robotar. Foto: FOI Luftvärn Från och med skrov nummer 3 ersätts gatlingkanonerna i närluftvärnssystemet AK-630M med Pantsir-M, ett nyligen framtaget eldrörs- och luftvärnsrobotsystem baserat på markversionen Pantsir-S (SA-22). Det primära vapnet är systemets luftvärnsrobotar. De kan backas upp med två 30 mm gatlingkanoner som ger en sammanlagd eldhastighet om cirka skott/min. Ryska tidningsuppgifter gör gällande att Pantsir-M kan, eller kommer att kunna, avfyra ytmålsrobotar av typen Hermes-K. Bild 33. Luftvärnssystemet Pantsir M. Foto: FOI Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

41 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 33 (114) Tabell 5. Tekniska data för luftvärnssystemet Pantsir M Max räckvidd: Max målhöjd: Reaktionstid: Cirka 20 km Cirka 15 km 3 5 sek Fördelning på skeppsvarv Kontrakt på byggnation av fartygen har fördelats mellan fyra skeppsvarv; sju skrov på Leningradskij Sudostroitelnyj Zavod Pella (Pellavarvet) i Sankt Petersburg, fem skrov på Zelenodolskij Zavod imeni A. M. Gorkogo (Gorkijvarvet) i Zelenodolsk, fem skrov på Amurskij Sudostroitelnyj Zavod (Amur skeppsvarv) i Komsomolsk-na-Amure samt två skrov på Vostotjnaja Verf i Vladivostok. Pellavarvet har lagt produktionen av fyra av sina skrov på företagets eget varv i Sankt Petersburg medan tre har utkontrakterats till Sudostroitelnyj Zavod More (Morevarvet) i Feodosija på Krim. Gorkijvarvet fördelar sin produktion mellan det egna varvet i Zelenodolsk och det av företaget inköpta varvet Sudostroitelnyj Zavod Zaliv (Zalivvarvet) i Kertj på Krim. Av de ovan uppräknade skeppsvarven är det enbart det i Komsomolsk-na-Amure som ingår i den statliga skeppsbyggnadskoncernen OSK, Objedinjonnaja Sudostroitelnaja Korporatsija. Exportversioner Projekt finns i tre exportvarianter som främst skiljer sig åt i valet av framdrivningssystem och vissa vapenkomponenter. De framdrivningssystem som erbjuds i respektive variant är de befintliga ryska marindieslarna, ryska gasturbiner eller en tysk marindiesel från MTU. Bild 34. Uragan under varvsprov. Foto: Pella Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

42 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 34 (114) Kinesiskt kustbevakningsfartyg av ZHOATOU klass I Sydkinesiska havet förekommer sedan 1946 en kraftmätning mellan Kina och övriga länder i området. Kina hävdar att området är att se som kinesiskt genom historiska kopplingar som går tillbaka till 1300-talet och kinesiska fiskares närvaro. Kina har sedan 2000-talet genom aktiv uppbyggnad de facto skapat öar från områden tidigare definierade som skär. Runt öar kan Kina hävda territorialhav ut till ett avstånd på tolv sjömil. Med det följer i sin tur en ekonomisk zon med tillhörande rättigheter. Stridigheter har förekommit, men sedan mitten 1970-talet har ingen väpnad strid förekommit. Under de senare åren har överhöghet till havs främst manifesterats av alla parters kustbevakningsfartyg genom aggressivt manövrerande eller vattenkanoner mot andra länders fiskare eller statsfartyg. Det förekommer också att kustbevakningsfartyg använder paravaner med skärvajer eller spränggripare mot fiskebåtar för att skära av deras fiskeredskap. USA har som enda utomstående nation bedrivit så kallade FON-operationer, Freedom of Navigation, och det under starka protester från Kina. Amerikanska enheter har medvetet passerat genom områden de ser som internationellt vatten och luftrum. Kina har hittills enbart önskat förhandla bilateralt, och undvikit förhandlingar inom ramen för internationella organisationer såsom FN eller ASEAN. Filippinerna har som enda land gått vidare till juridisk prövning inom ramen för UNCLOS, United Nations Conventions of the Law Of the Sea. Kina vägrade delta i förhandlingen. I den följande prövningen ogillades Kinas anspråk. När resultatet meddelades hade en ny president tillträtt i Filippinerna och denne har inte vidtagit några åtgärder med anledning av resultatet. För övervakning av de havsområden kineserna ser som sina använder de enheter ur den kinesiska flottan, kustbevakningen, tullen och myndigheter verksamma inom fiskeinspektion eller miljöövervakning. I omtvistade områden använder man företrädesvis fartyg ur den kinesiska kustbevakningen. Fartygen kan ha sitt ursprung i den kinesiska flottan. Såväl korvetter som fregatter har överlämnats till den kinesiska kustbevakningen under 2015 och I mitten av 2017 avslutades den första patrulleringen i Sydkinesiska havet av det nybyggda kinesiska patrullfartyget Haijian-3901 av ZHOATOU-klass. Bild 35. Kustbevakningsfartyget Haijian 3901 av ZHOATOU klass. Foto: Weibo.com I de fall man genom aggressiv manövrering försöker ramma eller knuffa en motståndare ur ett område utan att tillgripa vapenmakt är det viktigt att förfoga över stora fartyg. I det ljuset kan ZHOATOU-klassen, det senaste tillskottet till kinesiska kustbevakningen betraktas. Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

43 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 35 (114) Den kinesiska kustbevakningen har två bevakningsfartyg av ZHOATOU-klass. De är beväpnade med en 76 mm kanon PJ-26 och 2 4 stycken 20 mm automatkanoner. Det finns hangarutrymme ombord för två medeltunga helikoptrar motsvarande svenska hkp 14 samt mindre obemannade luftfarkoster. Som del i beväpningen kan även de fyra vattenkanonerna ombord räknas. Fartygsklassens storlek är anmärkningsvärd. Deplacementet är nära ton, något som kan jämföras med de ton en amerikansk kryssare av TICONDEROGA-klass deplacerar eller ARLEIGH BURKE-klassens deplacement på cirka ton. Det står helt klart att ZHOATHOUklassen är världen största kustbevakningsfartyg. Utformningen är primärt avpassad för verksamheten i Sydkinesiska havet eller runt Senkaku-öarna i Östkinesiska havet. Bild 36. De kinesiska anspråken, den så kallade niostreckslinjen. Illustration: University of Texas Tabell 6. Tekniska data för fartyg ur klassen ZHOATOU Deplacement: Längd: Bredd: Max fart: ton 165 m 22 m 25 knop Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

44 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 36 (114) Sjösättning av kinesiskt hangarfartyg På det före detta sovjetiska hangarfartyget Varjag hissades den kinesiska flottans flagga i september 2012 och den första flygplanslandningen genomfördes i oktober samma år. Fartyget, som var färdigt till cirka 80 % när det köptes, döptes om till Liaoning och utrustades med en blandning av kinesiska och sovjetiska system. Kina har ett hangarfartygsprogram som omfattar fyra nybyggen. Av dem sjösattes skrov nummer ett (001A) i maj 2017 och provturer till sjöss påbörjades den 12 maj Bild 37. Det kinesiska hangarfartyget 001A. Foto: Xinhua Skrovet är i stort sett identisk med Liaoning, men något förlängt och utrustat med ett kinesiskt framdrivningssystem. Medan Liaoning sägs kunna bära 24 stridsflygplan av typen J-15 ska skrov nummer ett vara avsett för flygplan. Detta kan jämföras med amerikanska hangarfartyg av NIMITZ-klass som kan bära stycken flygplan och helikoptrar av varierande modeller. Hangarfartyg 001A är cirka 315 m lång och har en bredd på 75 m. Detta ska jämföras med Liaonings längd om 304 m och bredd om 70 m. Båda skroven saknar katapultstart. Det tvingar den kinesiska flottan att minska på vapen- eller bränslelast på de J-15 som klassen är avsedd för. Fartygen är utrustade med ångturbiner för framdrivning. Det ger Lioaning en topphastighet om 29 knop och 001A 31 knop. De tre skrov som tillverkas sägs vara avsedda att utrustas med elektrisk katapultstart, något som hittills varit förbehållet de amerikanska hangarfartygen av GERALD R. FORD-klass. Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

45 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 37 (114) Bild 38. Det kinesiska hangarfartyget 001A. Foto: Xinhua Bild 39. Skiss som visar huvuddragen av det nya hangarfartyget 001A. Bild: SCMP Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

46 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 38 (114) Nytt fartyg till norska marinen, KNM Maud Den 21 november 2018 mottog den norska marinen sitt nya trängfartyg KNM Maud vid DSMEvarvet i Geoje, Sydkorea. Klassen benämns i Norge som logistikk og støttefartøy, något som pekar på dess förmåga att bära och överföra förnödenheter till andra fartyg, dess helikopterkapacitet, dess sjukhus samt dess roll som stabsfartyg för marina operationer. Arbetet började vid FLO (norska FMV) 2006 och godkändes i Stortinget Det segrande anbudet, som antogs 2013, kom från den sydkoreanska varvskoncernen DSME och innebar en kostnad om 213 miljoner USD. KNM Mauds föregångare, KNM Valkyrien, blev utfasad 2015 efter 21 års tjänst. Produktionen av det nya fartyget har varit omgiven av förseningar. Till del sägs dessa ha berott på överbeläggning på varvet, där detta föreslagit till norska myndigheter att man mot utökade kostnader, incentive packages, skulle leverera fartyget enligt tidigare överenskommelser. Norge har enligt massmedia vägrat betala för detta och det medförde att fartyget till sist levererades 26 månader efter plan. I rollen som trängfartyg för fartygsförband är KNM Maud byggd för att bära ammunition, ton fartygsdiesel, oljor samt 300 ton helikopterbränsle. Avseende överföring av last är hon utrustad för att kunna genomföra det under gång (RAS, Replenishment At Sea ) samt med användande av egna helikoptrar. Det finns plats för 40 stycken 20-fots containrar på däck och det ger möjlighet till försörjning av mat, vatten, reservdelar och andra förnödenheter. Däcksutrymmet och den kraftiga krankapaciteten ger också möjlighet till transport av annan last som fordon och stridsbåtar. Bild 40. Det norska trängfartyget KNM Maud. Foto: DSME Helikopterkapacitet Fartyget är konstruerat för att bära två NH-90 helikoptrar. Enligt pressuppgifter inkluderar detta personal för ledning och underhåll av förbandet i en hangar ombord. Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

47 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 39 (114) Beväpning Fyra vapenstationer av typen Protector från norska Kongsberg, sannolikt avsedda för tunga kulsprutor. Sjukvårdskapacitet KNM Maud har traumarum samt röntgen- och operationsutrymmen ombord med plats för 48 patienter. Ledningsförmåga Om fartygets ledningsförmåga sägs att hon är byggd för att kunna bära en stab för ledning av marina operationer i såväl fred som krig. Sannolikt innebär det att KNM Maud kommer att utrustas med ytterligare lednings- och sambandsmateriel efter hemkomsten till Norge. Operativ drift Enligt nuvarande planer ska fartyget lämna Sydkorea under det första kvartalet Därefter startas provturer och framtagande av taktiska reglementen i den norska marinens regi under ett år. KNM Maud förväntas vara operativ Bild 41. Plats för containrar och helikoptrar. Foto: DSME Tabell 7. Tekniska data för trängfartyget KNM Maud Längd: Bredd: Deplacement: Max fart: Räckvidd: Fast besättning: 181 m 26 m ton 18 knop sjömil vid 16 knop 50 personer plus platser för stabs- och helikopterpersonal ombord Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

48 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 40 (114) Ukrainska kanonbåtar, projekt GJURZA M Som en följd av den ryska annekteringen av Krim förlorade Ukraina stora delar av sin flotta och varvskapacitet. Eftersom huvuddelen av alla oroligheter i östra Ukraina har varit markbaserade så har landet lagt de mesta av sina begränsade resurser på att bygga upp armén och flygvapnet. Ett undantag har varit den marina satsningen på projekt GJURZA-M. Det är en serie kanonbåtar vars storlek och utrustning möjliggör inhemsk konstruktion och produktion, till skillnad mot de fartyg som donerats från väst. Klassen har nyligen dykt upp i media genom en incident i närheten av Kertj (Krim) där ryska förband beskjutit och internerat bland annat två av dessa enheter. Ända sedan tsartiden har Ryssland, och senare Sovjetunionen, haft lång erfarenhet av specialiserade sjögående enheter för stöd av markförband. Dessa var då, liksom dagens, konstruerade för att understödja egna markförband och slå mot fientliga övergångsområden. GJURZA-M är arvtagare till många generationer av dessa artillerifartyg och byggd för skärgårdsnära uppträdande, större sjöar samt floder. Den baserar sig på projekt GJURZA som tillverkades 2004 i två exemplar för det uzbekiska gränsskyddet. Traditionellt har kanonbåtar av denna typ varit bepansrade enheter med, vanligtvis, utrangerade torn från stridsfordon. GJURZA-M är utrustad med två vapenstationer baserade på Sjturm-3 som bland annat används till pansarskyttebilar av typen BTR-4E. I marint utförande heter vapenstationen BM-5M Katran-M och har sålts till flera länder som till exempel Ekvatorial- Guinea och Filippinerna. Bild 42. Projekt GJURZA M. Foto: Ukrainska MoD I ukrainsk tjänst är Katran-M utrustad med en 30 mm automatkanon ZTM-1, två laserledstrålestyrda pansarvärnsrobotar ur Barjer-systemet samt möjlighet att bära en 30 mm granatspruta eller kulspruta. Enligt Ukraina ska fartygsklassen GJURZA-M också vara utrustad med axelavfyrade luftvärnsrobotar motsvarande ryska Igla. Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

49 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 41 (114) Klassen har förmåga att bära ett litet antal mindre sjöminor. Delar av skrovet är försett med ballistiskt skydd mot beskjutning av 7,62 mm vapen. Tabell 8. Tekniska data för projekt GJURZA M Längd: Bredd: Djupgående: Max fart: Max räckvidd: Max uthållighet: Besättning: 23 m 4,8 m 1 m Cirka 25 knop 700 sjömil 5 dygn Cirka 5 personer Bild 43. Projekt GJURZA M under gång. Foto: Ukrainska MoD Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

50 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 42 (114) Ubåtar 7.1. Den tredje indiska SCORPENE ubåten sjösatt Den tredje i en serie av sex ubåtar av KALVARI-klass (SCORPENE), INS Karanj, sjösattes vid Mazagon Dock Shipbuilders i Mumbai den 31 januari Alla ubåtar i serien byggs i Indien under programmet Make in India. Även om ubåtsprogrammet dragits med förseningar förefaller tidigare problem vara lösta och produktionen löper nu på med cirka fyra års förseningar. Den första enheten, INS Kalvari, överlämnades till den indiska flottan den 14 december Ursprungligen talades det om 24 dieselelektriska ubåtar, men ambitionen har sänkts till att omfatta två serier om vardera sex ubåtar. Projekten benämns 75 respektive 75I, där den senare ska förses med vertikala robottuber för att kunna avfyra den rysk-indiska mark- och sjömålsroboten BrahMos. Detta kommer att innebära en till stor del ny konstruktion av ubåten eftersom BrahMos är 8,4 m lång och de konventionella ubåtar som kandiderar (däribland svenska A26) har en skrovdiameter på under sju meter. Parallellt med byggandet av KALVARI-klassen pågår tillverkning av strategiska, atomdrivna ubåtar av ARIHANT-klass där de två första av fyra enheter har sjösatts. Bild 44. Malaysisk SCORPENE. Foto: FMV Bild 45. Ubåt av SCORPENE klass under sjösättning. Foto: Mazagon Dock Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

51 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 43 (114) 7.2. Kinesiska ubåtar för export Kina har blivit allt tydligare med sin marknadsföring av ubåtar. Fyra olika modeller med deplacement på mellan 200 och ton har visats upp under 2018, även om informationen om dessa ubåtar är ytterst knapphändig visar detta på Kinas ambition att vinna marknadsandelar på den växande ubåtsmarknaden. Bild 46. Fyra kinesiska ubåtsmodeller på EDEX Foto: FMV Den största av ubåtklasserna, KYLIN, förfaller vara försedd med luftoberoende maskineri. Om så är fallet är det mycket möjligt att detta är ett stirlingsystem eftersom sådana förekommer på äldre kinesiska ubåtsklasser. Tabell 9. Tekniska data kinesiska exportubåtar Klass: 220 ton 600 ton ton KYLIN Deplacement: 200 ton 600 ton ton ton Längd: 30 m 50 m 60 m 77,7 m Diameter: 3,6 m 4,6 m 5,6 m 8,6 m Djupgående: 4,4 m 5,6 m 6,8 m 9,2 m Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

52 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 44 (114) Den dieselelektriska ubåten B 586 Kronsjtadt har sjösatts B-586 Kronsjtadt är den andra ubåten av SANKT PETERBURG-klass, också betecknad LADAklass eller projekt 677, som har konstruerats av Konstruktionsbyrån Rubin. B-586 sjösattes vid Amiralitetsvarven i Sankt Petersburg den 20 september 2018, ungefär 13 år efter att byggnationen påbörjades. Förseningar i projektet har berott på problem som uppstått under arbetet med föregångaren Sankt Peterburg. Klassen skulle ha ersatt KILO-klassen, men på grund av problemen har så inte blivit fallet. Det kan vara värt att notera skillnader mellan skroven, som de hål som syns i förkanten på Kronsjtadts torn men inte på Sankt Peterburg, som istället har stänger som sticker ut. Bild 47. B 586 Kronsjtadt på sjösättningsdagen. Foto: Tabell 10. Data för B 586 Kronsjtadt Längd: Deplacement: Djupgående: Bredd: Dykdjup, max: Framdrift: Fart: Operationstid: Beväpning: Sensorer: Besättning: 58 m ton torr eller ton dykt 4,8 m 7,2 m 200 m En kw (2 700 hk) PG-102M elektrisk motor Två 100 kw (140 hk) elektriska motorer En fixed pitch -propeller samt två thrusters för nöddrift 11 knop i ytläge och 17 knop i u-läge 30 dagar Sex 533 mm förliga torpedtuber med B, SET-53 torpeder eller 22 DM-1 minor Lira sonarsystem, Litij stridsledningssystem 34 personer Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

53 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 45 (114) Bild 48. Tornet på B 585 Sankt Peterburg. Foto: FMV Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

54 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 46 (114) Marina vapensystem 8.1. Sjömålsrobot Neptun I slutet av januari 2018 genomfördes en testskjutning av den ukrainska sjömålsroboten Neptun. Roboten, som utvecklas under ledning av konstruktionsbyrån Lutj sedan 2010 ska kunna avfyras från ytfartyg, robotfordon och flygplan och är avsedd att bekämpa såväl fartyg med deplacement upp till ton som stationära markmål. Målsättningen är att fullskalig produktion ska kunna påbörjas inom tre år. Neptun har stora likheter med den ryska sjömålsroboten 3M-24/Ch-35 men de ingående delsystemen är i huvudsak utvecklade i Ukraina. Det finns idag inga officiella tekniska data och prestanda för Neptun men roboten har en tandemmonterad startraketmotor och en turbofläktmotor. För slutfasstyrning används en aktiv radarmålsökare. Vid testskjutningen i januari användes en cylindrisk robottub. Bild 49. Sjömålsrobot Neptun. Foto: RNBOU Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

55 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 47 (114) 8.2. Kryssningsrobot MdCN/NCM MBDA fick 2006 i uppdrag att utveckla ett marint kryssningsrobotsystem baserat på erfarenheter från det flygburna kryssningsrobotsystemet Storm Shadow/SCALP. Inledningsvis betecknades systemet SCALP NAVAL men ändrades senare till MdCN ( Missile de Croisière Naval ), även känd som NCM ( Naval Cruise Missile ). Slutliga kvalifikationstester var klara i slutet av 2014 och MdCN tillfördes den franska marinen under Idag är roboten operativ på FREMM-klassen, där roboten avfyras från det vertikala avfyringssystemet A70 Sylver. Under 2018 planeras införande av en ubåtsversion på BARRACUDA-klassen där roboten avfyras från 53 cm torpedtuber. MdCN bygger till stor del på samma delsystem som Storm Shadow/SCALP. Samma insatsplaneringsverktyg, turbojetmotor, navigationssystem, robotdator och målsökare används. Det som är nytt med MdCN är bland annat robotskrovets utformning och en kompletterande krutraketbooster som behövs vid avfyring från fartyg och ubåt. Ubåtsversionen avfyras i en vattentät kansister som trycks ut ur torpedtuben innan krutraketboostern tänder. Roboten separerar från kanistern efter att roboten brutit vattenytan. Efter startfasen övertas framdrivningen av en turbojetmotor samtidigt som vingarna fälls ut. Roboten anflyger i underljudsfart där flygbanan innehåller flera brytpunkter. Navigering sker med hjälp av satellitstöttad tröghetsnavigering som kompletteras med terrängföljning över land. I slutfasen används en bildalstrande IR-målsökare med automatisk måligenkänning för målval och slutfasstyrning mot stationära mål. MdCN räckvidd är inte officiell men uppges vara av km-klass. Bild 50. Kryssningsrobot MdCN/NCM. Foto: FOI Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

56 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 48 (114) Kinesiska torpeder Under 2018 kunde en ökad marknadsföring av kinesiska undervattensvapen noteras. På försvarsutställningar i bland annat Malaysia, Egypten och Ryssland marknadsfördes såväl tunga som lätta torpeder. Anmärkningsvärt är att i och med detta har väsentligt mycket mer information om dessa exporttorpeder blivt tillgänglig, även om de inhemska Yu-torpederna förmodligen skiljer sig på flera punkter samt att de mest avancerade kinesiska torpederna inte erbjuds på export överhuvudtaget. Samtliga torpeder förekommer i såväl övnings- som stridsversioner. Bild 51. ET 60 och ET 40 på Armija 2018 utanför Moskva. Foto: FMV ET 52C ET 52C förefaller vara en kinesisk variant av den amerikanska 32-cm torpeden Mk46, det vill säga en termisk ubåtsjakttorped, troligen med Otto-fuel som drivmedel och avsedd att fällas från helikopter eller ytstridsfartyg. Eftersom torpeden är utrustad med zonrör verkar den sakna RSVladdning (riktad sprängverkan). Tabell 11. Tekniska data för ET 52C Diameter: 324 mm Fart: 42 knop Räckvidd: m (övningstorped m) Stridsdelsvikt: 45 kg Operationsdjup: m Minsta djup vid avfyrning: 45 m (fartygsfälld), 61 m (helikopterfälld) Sökdjup: 25 m, 38 m, 84 m, 152 m, 229 m, 305 m Största avstånd för måldetektering aktiv mod: m Zonrörets räckvidd: 0,6 m Bild 52. ET 52C. Foto: CSOC Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

57 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 49 (114) ET 60 ET 60 förefaller vara en kopia av den italienska storsäljaren A244, som i den svenska marinen fick namnet Torped 44. Det är en lätt, elektrisk torped avsedd att avfyras från fartyg, helikopter eller flygplan. Detta är en av de första torpederna på världsmarknaden som erbjuds med litiumjonbatterier som kraftigt sänker övningskostnaderna. Tabell 12. Tekniska data för ET 60 Diameter: Längd: Vikt: Batteri: Fart: Räckvidd: Stridsdelsvikt: Operationsdjup: Minsta djup vid avfyrning: Sökdjup: Största avstånd för måldetektering aktiv mod: 324 mm mm (stridstorped), mm (övningstorped) 238 kg (torr stridstorped), 183 kg (övningstorped) Al-Ag (stridstorped), Li+ (övningstorped) 42 knop m (stridstorped), m (övningstorped) 45 kg m 40 m (fartygsfälld), 50 m (helikopterfälld) 25 m, 38 m, 84 m, 152 m, 229 m, 305 m m Bild 53. ET 60. Foto: CSOC Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

58 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 50 (114) ET 38 ET 38 är en tung termisk torped med två fartlägen och pumpjet. Som bränsle används förmodligen Otto fuel. Den uppges kunna verka mot såväl ubåtar, ytfartyg som stationära mål och avfyras från ubåt eller kustbatterier med undervattenstuber. Torpeden styrs med enkel koppartråd med tubmagasin och använder sig av en aktiv målsökare mot ubåt och kölvattenmålsökare mot ytfartyg. Den är även försedd med aktivt magnetiskt zonrör, oklart om detta nyttjas mot både ubåt och ytfartyg. Tabell 13. Tekniska data för ET 38 Diameter: Längd: Vikt: Deplacement: Fart: Räckvidd: Stridsdel: 534 mm mm (stridstorped), mm (övningstorped) kg (stridstorped), kg (övningstorped) 1,232 m 3 (stridstorped), 1,278 m 3 (övningstorped) 36 eller 50 knop km (övningstorped 12 km) 350 kg (TNT ekvivalent) Bild 54. ET 38. Foto: CSOC ET 39 ET 39 förefaller vara en vidareutveckling av ET 38, även om den eventuellt är längre och tyngre. Av de få bilder och data som finns tillgängliga verkar energisystemet vara snarlikt, men att ET 39 är försedd med fiberoptisk trådstyrning, en trekanalig kölvattenmålsökare som innebär att vapnet lättare håller sig under kölvattenstråket. Utöver kölvattenmålsökare kan även passiv mod nyttjas mot ytfartyg. En ytterligare utveckling är att ET 39 har försetts med ett lågfartsläge (28 knop). Tabell 14. Tekniska data för ET 39 Diameter: Längd: Vikt: Räckvidd: Fart: Djupgående: Zonrör: 534 mm mm kg (stridstorped), kg (övningstorped) 50 km (stridstorped), 15 km (övningstorped) 28, 36 eller 50 knop m Aktivt magnetiskt Bild 55. ET 39. Foto: CSOC Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

59 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 51 (114) ET 40 ET 40 är en tung elektrisk torped med motroterande propellrar, enkanalig kölvattenmålsökare samt aktiv och passiv målökare för bekämpning av ubåtar respektive ytfartyg. Torpeden är trådstyrd med en entrådig metalltråd. Av marknadsföringsmaterialet framgår inte vilken typ av zonrör som används, men det är rimligt att mot ytfartyg använda aktiv magnetik samt möjligen akustik mot ubåt i likhet med ET 52C. Tabell 15. Tekniska data för ET 40 Diameter: Längd: Vikt: Fart: Räckvidd: Djupgående: Energikälla: 534 mm mm (7 000 mm med tubmagasin) kg (utan tubmagasin) 25 eller 42 knop 18 km (vid 42 knop) 30 km (vid 25 knop) m Ag-Zn eller Al-AgO primärbatteri Ag-Zn sekundärbatteri Bild 56. ET 40. Foto: CSOC Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

60 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 52 (114) Indisk målsökare till robotsystemet BrahMos 1998 bildades ett joint venture mellan det ryska företaget NPO Masjinostrojenija och den indiska försvarsforskningsorganisationen DRDO för att utveckla en gemensam mark- och sjömålsrobot, PJ-10 BrahMos. Roboten är baserad på den ryska överljudsroboten 3M-55 (SS-N-26) som ingår i robotsystemen Oniks och Bastion-P. Ett syfte med samarbetet är tekniköverföring till Indien som succesivt fått ett utökat inflytande över produktionen och vidareutvecklingen av robotsystemet. I samband med försvarsutställningen DEFEXPO 2018 presenterade det indiska Data Patterns Ltd en ny aktiv/passiv radarmålsökare till PJ-10 BrahMos. Målsökaren är försedd med en X-bands (8 12 GHz) TWT-förstärkare som är kopplad till en ny mekaniskt vridbar gruppantenn. Befintliga målsökare använder en antenn av typen twisted cassegrain som utvecklats och tillverkas av det ryska företaget TsNII Granit. Den nya målsökaren har till stor del en digital signalbehandling med monopulsföljning och SARmoder för spaning och följning av såväl sjömål som markmål. Målsökaren är under utprovning och användes vid en testskjutning med PJ-10 BrahMos i slutet av mars månad Bild 57. Data Patterns Ltd radarmålsökare till PJ 10 BrahMos. Foto: FOI Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

61 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 53 (114) 8.5. Motmedelsammunition AZ SO 52 och AZ SR 52 Ryska Intititut Prikladnoj Fiziki (IPF) har presenterat ny motmedelsammunition, AZ-SO-52 och AZ-SR-52, till de fasta marina motmedelskastarsystemen PK-10 och KT-308 Prosvet-M. För den oinvigde är PK-10 standardutrustning på ryska ytstridsfartyg och KT-308 Prosvet-M är ett modernare motmedelssystem som installeras på fartygsklasserna ADMIRAL GORSJKOV och IVAN GREN. Ammunitionen, med kaliber 120 mm och längden mm, är primärt avsedd för avhakning av optroniska respektive radarmålsökande sjömålsrobotar. Därtill kan ammunitionen användas för vilseledning av spanings- och siktessystem inom de aktuella våglängdsbanden. AZ-SO-52 är en vidareutveckling av AZ-SO/SOM-50 och har en pyroteknisk nyttolast som verkar inom de visuella och infraröda våglängdsområdena. Med en totalvikt om 22 kg har nyttolasten utökats från 6 kg till 8,5 kg och antalet dellaster har utökats från 9 till 14. Detta för att skapa ett mera homogent utbrett skenmål. AZ-SR-52 är en vidareutveckling av AZ-SR-50, en remsgranat, där man reducerat totalvikten till 23,4 kg och remslasten från 11 kg till 9,1 kg. AZ-SR-52 har bibehållit 14 dellaster som innehåller två remslängder anpassade för frekvensområdet 8 18 GHz Radarskenmål Torero Brittiska Chemring Countermeasures har tidigare utvecklat fallskärmsburna strukturella skenmål, PW216 Mod 3, för att skydda marina plattformar mot moderna radarmålsökande sjömålsrobotar. Nyligen presenterade Chemring Countermeasures ett nytt radarskenmål med beteckningen Torero som utvecklats av japanska IHI Aerospace. Torero avfyras från 130 mm motmedelskastare. På en förbestämd höjd utvecklas en sfärisk hörnreflektor som sakta dalar ner mot havsytan med hjälp av en fallskärm. Torero är konstruerad för att ge en mer fartygslik signatur än traditionella remsor och påstås därmed ha förmåga att avhaka moderna radarmålsökare som är utrustade med störskyddsfunktioner för att klassificera och diskriminera remsor. Flera framgångsrika fältförsök har genomförts under våren Bild 58. Radarskenmål Torero. Foto: Chemring Countermeasures Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

62 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 54 (114) Taktiska flygsystem 9.1. Su 57 (FGFA) I slutet av april 2018 gjorde flera flygfacktidskrifter gällande att Indien har för avsikt att avbryta samarbetet med Ryssland om PAK FA-projektet. I Indien betecknas projektet FGFA ( Fifth Generation Fighter Aircraft ). Samtal och förhandlingar mellan Ryssland och Indien om gemensam utveckling och produktion av ett femte generationens smyganpassat multirollflygplan inleddes i början på 2000-talet. Detta ledde till ett militärtekniskt samarbetsavtal mellan länderna Förhandlingarna formaliserades ytterligare 2007 med ett avtal om en rysk-indisk utveckling av PAK FA/FGFA. Avtalet innehöll bland annat överenskommelser om delfinansiering (möjligen 7 miljarder USD) från Indiens sida och tekniköverföring från Rysslands sida. Indien avsåg vid denna tid att anskaffa cirka 200 ensitsiga och drygt 50 tvåsitsiga flygplan. Detta antal kom senare att reduceras till 127 ensitsiga FGFA. Ganska snart uppstod problem med avtalets uppfyllande. Indien ska 2010 ha bidragit med 295 miljoner USD för vidareutveckling av den indiska varianten och 2013 tillkom krav på ytterligare 5 miljarder USD. Indien höll inne betalningarna och krävde att delar av tidigare överenskommelser om tekniköverföring och del i produktionen skulle uppfyllas. En kompromiss nåddes 2016 som innebar att Indiens ekonomiska bidrag skulle uppgå till 3,7 miljarder USD. Ryssland och Suchoj å sin sida förband sig att utveckla FGFA efter Indiens specifikationer. Dessa innehöll cirka 50 större tillägg och förändringar jämfört med den ryska versionen. Ytterligare kostnader tillkom för 3 4 FGFA-prototyper, uppförande av en tillverkningsfabrik, utveckling av indisk tillverkning av avionik med mera. Bild 59. Rote Su 57 prototyper under flyguppvisning vid MAKS Foto: FMV Projektet var avsett att höja Indiens förmåga att tillverka komplexa och avancerade system, något som skulle stärka Indiens utveckling av det smyganpassade projektet AMCA ( Advanced Medium Combat Aircraft ). Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

63 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 55 (114) Flygvapnets behov av nya system kvarstår och om ovanstående uppgifter stämmer (inga officiella uppgifter från rysk sida föreligger) så har Indien några olika alternativ att överväga: Anskaffa Su-57 (PAK FA) utan indiska specifikationer efter att flygplanet har tillförts de ryska flygstridskrafterna; Anskaffa Su-35S som är ett formidabelt flygplan men utan stealth- eller supercruisekapacitet; Anskaffa amerikanska F-35 som är ett stealthflygplan, visserligen utan supercruisekapacitet, men det finns i en hangarfartygsversion; Anskaffa fler Rafale. Indien redan har beställt 36 exemplar från franska Dassault MiG 35 Nyhetsbyrån RIA Novosti rapporterade i slutet av maj från Sankt Petersburg International Economic Forum (SPIEF). Där ska Jurij Sljusar, chef för den ryska försvarsindustrikoncernen Obedinennaja Aviastroitelnaja Korporatsija (OAK), ha uttalat sig om MiG-35. OAK, eller United Aircraft Corporation (UAC) på engelska, är en rysk koncern för civil och militär flygindustri. I koncernen ingår för närvarande ett fyrtiotal företag och till det kommer ytterligare minst trettio filialer och lokalkontor. Bland annat ingår flygplanskonstruktionsbyrån MiG i koncernen. Det sammanlagda antalet anställda uppges vara cirka Statliga provflygningar med jaktflygplanet MiG-35 har inletts och enligt Sljusar planerar OAK att börja leverera MiG-35 till förband från och med Vid forumet meddelade Sljusar också att serieproduktion av flygplanstypen har inletts i staden Luchovitsy i Moskva oblast. MiG tillverkar multirollflygplanen MiG-29 i flera varianter; MiG-29K för basering på hangarfartyg, de landbaserade MiG-29M och det mer avancerade MiG-35. Flygplanen tillverkas i både en- och tvåsitsiga versioner. Bild 60. MiG 35 efter start på flygutställningen MAKS Foto: FMV Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

64 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 56 (114) Nya roller för jaktflygplanet MiG 31 MiG-31 (NATO: FOXHOUND) utvecklas för nya roller utöver den primära jaktrollen. De nya rollerna är möjliga tack vare flygplanets höga marsch- och maxfart. Attackrobotsystemet MiG 31K Kinzjal Bild 61. MiG 31K med Iskanderrobot under flygkroppen. Foto: Piotr Butowski Det flygburna attackrobotsystemet Kinzjal (dolk) inkluderar en MiG-31K bärandes en ballistisk attackrobot av typen Iskander på en central vapenbalk. Systemet offentliggjordes den 1 mars 2018 av Rysslands president Vladimir Putin vid det årliga talet till nationen. Putin meddelade att systemet har förmåga att bekämpa mål på avstånd upp till km och att robotens maxhastighet är tio gånger snabbare än ljudets. Det är oklart hur många MiG-31 som kommer att modifieras för att ingå i Kinzjalsystemet. Vid segerparaden den 9 maj 2018 deltog två MiG-31K med var sin vit Iskanderrobot under flygkroppen och enligt biträdande försvarsministern Jurij Borisov genomförs prov med tio flygplansindivider. MiG 31 som del i antisatellitsystem Förutom attackrobotsystemet Kinzjal utvecklas ett antisatellitsystem med MiG-31 som vapenbärare. Troligen är det nuvarande antisatellitprogrammet en fortsättning och uppgradering av Kontaktprogrammet som varade mellan 1984 och Fördelen med ett flygburet antisatellitsystem framför ett markbaserat är ett utökat bekämpningsavstånd då MiG-31 har förmåga att flyga upp till km innan roboten avfyras. Det nuvarande systemets tekniska egenskaper är fortfarande okända, men de är troligen likartade det tidigare Kontaktsystemets förmågor, ett system som var avsett för bekämpning av manövrerande och ickemanövrerande satelliter på banhöjder mellan 120 km och 600 km. Roboten, med en vikt av kg, var tänkt att avfyras av en MiG-31D vid en hastighet av Mach 2,55 och på en höjd av 22 km. Satelliten slogs ut genom en direktträff eller genom aktivering av en liten 20 kg sprängladdning i närheten av målet. Inmätning av målet genomfördes av det markbaserade Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

65 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 57 (114) Kronasystemet som bestod av millimeter- och decimetervågsradarer samt optiska sensorer och laseravståndsmätare. Bild 62. MiG 31K med Iskander (ovan) och möjlig ASAT robot (nedan). Bild: Piotr Butowski Den första MiG-31D-prototypen flög den 17 januari 1987 och den andra prototypen den 28 april Utprovningarna genomfördes initialt vid provanläggningen i Zjukovskij men förlades sedan till flygbasen Sary Sjagan i Kazakstan, en flygbas som vid den tiden var en provplats för Sovjetunionens utprovning av robotförsvarssystem. Efter Sovjetunionens sammanbrott övergick både provområdet och MiG-31D-individerna i kazakisk ägo. Vid försöken flögs cirka 100 flygpass med roboten hängd, provfällningar genomfördes, men troligen utan att robotmotorn startades. Att programmet är aktivt indikeras av att det i september 2018 vid provflygbasen Zjukovskij genomfördes en flygning med en MiG-31 med vad som kan vara en antisattelitrobot hängd centralt. Tillgängliga MiG 31 Enligt öppna källor så finns det för närvarande cirka 130 MiG-31 i aktiv tjänst inom den ryska försvarsmakten, utöver detta finns cirka 140 individer i förvaring som inväntar översyn. De luftvärdiga individerna har tilldelats sex operativa enheter och en utbildningsenhet, dessutom har ett antal flygplan tilldelats det militära flygtestcentret vid Achtubinsk som även har ansvaret för de MiG-31K som modifierats för Kinzjal-systemet. Av de cirka 140 flygplanen i förvaring finns cirka 65 individer vid underhållsverkstaden i Rzjev. Om dessa moderniserades och återställdes till operativt skick kan ett antal nya enheter utrustas med MiG-31, dels i den traditionella jaktrollen, men även i antisatellitrollen eller i den nya attackrollen inom Kinzjal-systemet. Ersättare till MiG 31 PAK DP (rysk förkortning för framtida jaktflygsystem med lång räckvidd) är avsett att ersätta MiG-31 och kommer då möjligen erhålla beteckningen MiG-41. Chefen för OAK Jurij Sljusar har bekräftat att ett forskningsarbete pågår för att erhålla ett koncept som ska ersätta MiG-31. Detta arbete ska ge svar på flygplanets eventuella plats i luftförsvarssystemet samt systemets önskade egenskaper och roller. Arbetet ska taktas med utfasning av MiG-31, ett system som kommer att vara kvar åtminstone till Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

66 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 58 (114) Pågående utveckling av stridsflygplan För närvarande pågår studier för nya framtida stridsflygplan på många håll i världen varav minst fyra projekt i Europa. Några av de kända projekten beskrivs i detta avsnitt. Gemensamt för alla här beskrivna projekt är att de är relativt lika varandra till utseendet. De är ensitsiga, tvåmotoriga, smyganpassade multirollflygplan med två snett utåtvinklade fenor och inre vapenutrymmen. Dessutom ser de flesta ut som släktingar till amerikanska F-22 som har varit operativ sedan Utöver de här beskrivna projekten kan nämnas att det i USA pågår studier för ett framtida sjätte generationens stridsflygsystem. Troligen kommer det att bli separata system avsedda för flygvapnet respektive flottan och marinkåren. Flygsystemen kommer möjligen att vara flygande vingar med avsaknad av vertikala fenor. Relativt lite information om dessa system är tillgängligt för närvarande, så vi får återkomma med framtida artiklar om dessa vid ett senare tillfälle. Bild 63. Skiss av FCAS. Bild: Airbus Future Combat Aircraft System Airbus presenterade i juli 2016 Future Combat Aircraft System (FCAS) som ett svar på tyskspanska specifikationer om ett nytt stridsflygplan, Next Generation Weapon System. Flygplanet var avsett för att ersätta Tornado och F/A-18. Planerad introduktion i respektive flygvapen är under perioden Det är oklart om denna konstellation fortfarande är aktuell. I juli 2017 presenterades ett tysk-franskt samarbete för ett nytt europeiskt stridsflygplan som ersättare för Eurofighter respektive Rafale, som bygger vidare på FCAS-projektet (benämnt på franska som Système de Combat Aérien Futur, SCAF). Planerad introduktion i respektive flygvapen är närmare Projektet kommer att drivas under Airbus Defence & Space och projektkontoret kommer troligen att placeras i Frankrike. FCAS ska också kunna operera från hangarfartyg. Projektet kan även innehålla en option för en obemannad version av systemet. FCAS är tvåmotorigt. Möjligen var Storbritannien kopplad till detta projekt tidigare. Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

67 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 59 (114) Bild 64. Skiss av Tempest. Bild: BAE Combat Air Strategy (Tempest) Under Farnborough-utställningen i juli 2018 presenterade den brittiske försvarsminister en plan kallad för Combat Air Strategy (CAS). Den innehåller planer för ett nytt stridsflygsystem benämnt Team Tempest med brittiska BAE som ledare av projektet. Partners i Team Tempest inkluderar italienska Leonardo, vapentillverkaren MBDA, motortillverkaren Rolls-Royce samt RAF Rapid Capabilities Office. Förstudier pågår för närvarande och beslut om framtagning av prototyper förväntas under Första flygning planeras till 2025 och introduktion till förband förväntas till Brittiska RAF planerar att fasa ut Eurofighter Typhoon till 2040 för att ersättas med Tempest. Flygplanet är tvåmotorigt. Det är lite tråkigt att britterna inte kan komma på nya och lite fräschare namn till sina stridflygplan. Bild 65. Multirollflygplanet TF X. Bild: TAI Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

68 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 60 (114) TF X Turkish Aerospace Industries (TAI) driver, sedan regeringsbeslut 2016, projektet TF-X. Det är ett inhemskt utvecklat och producerat nytt stridflygplan avsett att ersätta turkiska flygvapnets F-16 bortom TF-X är ett tvåmotorigt multirollflygplan med tonvikt på luftförsvarsrollen. Turkiet avser att anskaffa F-35 som ju har tonvikt på attackrollen. I januari 2017 skrevs ett Letter of Agreement (LoA) mellan Storbritannien och Turkiet om teknologiskt samarbete gällande BAE och TAI. TAI startade 1984 som ett 25-årigt samarbete mellan Turkiet och USA för sammansättning, systemintegrering och flygprov för den turkiska anskaffningen av F-16. Bild 66. Modell av multirollflygplanet AMCA. Foto: FMV Advanced Medium Combat Aircraft (AMCA) Indiska Hindustan Aircraft Limited (HAL), utvecklar tillsammans med indiska Aeronautical Development Agency (ADA) ett inhemskt, tvåmotorigt multirollflygplan benämnt Advanced Medium Combat Aircraft (AMCA). Förstudier bedrevs under 2000-talet och projektet startade 2012 efter godkännande av det indiska flygvapnet. En inhemsk motor utvecklas tillsamman med utländska partners. Första flygning är planerad till Bild 67. Multirollflygplanet X 2. Foto: JASDF X 2 Japanska Mitsubishi har under flera år utvecklat en teknologidemonstrator, X-2, som flög första gången i april X-2 ska ligga till grund för ett nytt stridflygplanprojekt som går under beteckningen F-3. X-2 Projektet kommer sannolikt att utvecklas tillsammans med amerikanska Lockheed Martin eller Northrop Grumman. Projektet kan komma att kopplas till något av de europeiska projekten. Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

69 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 61 (114) Bild 68. Su 57 T 50 1 prototyp. Foto: FMV Su 57 (PAK FA) Ryska Suchoj har sedan början av 2000-talet utvecklat det ryska flygvapnets framtida multirollflygplan, PAK FA. Under 2018 har Ryssland övergått till att benämna projektet Su-57. Det har i prototypform, T-50, flugit sedan Produktionen, av en första mindre serie flygplan avsedda för förbandstjänst, har inletts. Leverans av den första serieversionen av Su-57 planeras under Den operativa förmågan kommer att vara begränsad en bit in på 2020-talet. Samtidigt är en ny och starkare motor under utveckling som kommer att införas på senare versioner av Su-57. Bild 69. Chengdu J 20 Foto: Piotr Butowski Chengdu J 20 och Shenyang J 31 Kina ligger en bra bit före alla dessa projekt genom de två flygande systemen J-20 och J-31. Chengdu J-20 är ett stort tvåmotorigt multirollflygplan med nosvinge som flög första gången J-20 är förbandsatt och begränsat operativ sedan februari Systemet har kinesiskutvecklade och -producerade motorer, visserligen med teknik baserad på motorn CFM-56II. Shenyang J-31 är ett mindre tvåmotorigt multirollflygplan som flög första gången i oktober J-31 kan möjligen var avsedd för exportmarknaden som en konkurrent till F-35. Projektet är för närvarande i flygprovningsfasen med ett antal prototyper. Första flygning med ett förserieflygplan förväntas under Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

70 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 62 (114) Bild 70. Shenyang J 31. Foto: Piotr Butowski 9.5. F 35 Joint Strike Fighter Bild 71. Amerikansk F 35B tillhörande US Marine Corps. Foto: FMV Den 12 april 2018 rapporterade Lockheed Martin att man avslutat flygutprovningsdelen av utvecklingsfasen SDD ( System Development and Demonstration ) för F-35 Lightning II, även kallad Joint Strike Fighter (JSF). Flygutprovningsprogrammet, som skulle ha varit avslutat i slutet av 2017, har pågått i över 11 år sedan den första flygningen med provflygplan AA Flygutprovningsprogrammet har varit mycket omfattande. Enligt Lockheed Martin har det omfattat över flygtimmar fördelat på flygpass som inkluderat vertikala landningar med STOVL-versionen (Short Take-Off Vertical Landing) F-35B. Områden som har verifierats är bland annat prestanda, mjukvara, sensorer och vapenintegration. Sammanlagt ska testpunkter ha utvärderats för de tre versionerna av F-35. För vapenutprovningen har 183 separationsprov och 46 vapeninsatser genomförts för verifiering av verkan. För verifiering av operativa krav har flygsystemet genomfört flera ombaseringar till andra kontinenter samt sex grupperingar till sjöss på hangarfartyg. Den taktiska förmågan har utvärderats genom dryga 30-talet prov med grupper om två, fyra och upp till åtta flygplan. Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

71 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 63 (114) I och med att flygutprovningarna inom SDD nu är avslutade återstår endast OT&E (Operational Test and Evaluation) av SDD. Därefter väntas Department of Defense (DoD) fatta beslut om serietillverkning i högsta takt, FRP (Full Rate Production). I april 2018 inledde den amerikanska flottan ombeväpning till F-35C genom att divisionen VFA-147 började operera flygsystemet. Sedan tidigare är F-35B operativ i marinkåren och F-35A i det amerikanska flygvapnet. Målsättningen är att VFA-147 ska vara ombeväpnad och övad för att genomföra första gruppering ombord på hangarfartyget USS Carl Vinson (CVN 70) Det amerikanska försvarsdepartementet (DoD) och Lockheed Martin har nyligen kommit överens om detaljer och kontrakterat delserie 11 (LRIP 11, Low-Rate Initial Production) av F-35 Lightning II Joint Strike Fighter. Kontraktet stipulerar produktion och leverans av totalt 141 F-35 till US Air Force (USAF), US Navy (USN), US Marine Corps (USMC), internationella partners och utländska kunder (FMS, Foreign Military Sales) med början under Nedbrutet så blir det 53 F-35A till USAF, 24 F-35B till USMC, 14 F-35C till USN, 28 till partners och 22 till FMS-kunder. Värdet på beställningen uppgår till 11,5 miljarder USD (cirka 103 miljarder SEK). Detta representerar en kostnadsminskning för elfte gången för en F-35A, den konventionella versionen. Jämfört med delserie 10 så sänktes kontraktkostnaden med 5,4 % per F-35A till 89,2 miljoner USD. F-35B är den dyraste versionen med ett styckpris om 115,5 miljoner USD, en minskning med 5,7 %. F-35B är ett betydligt mer komplicerat flygplan med kapacitet att kunna starta och landa vertikalt. Flygplanet har en särskild lyftfläkt, alldeles bakom cockpit, som är kardankopplad till huvudmotorn. Flera andra speciallösningar ingår i detta system. USN-version F-35C är avsedd för hangarfartygsbasering. Även här har styckepriskostnaden minskat, i detta fall med 11 % till 107,7 miljoner USD. F-35C har större vingar, större stabilisator och förstärkt kropp och landställ för att klara de tuffa starterna och landningarna på hangarfartyget. Lockheed Martin känner sig säkra på att styckepriset för en F-35A ska kunna sänkas till 80 miljoner USD redan till år Trots att programmet ännu inte tillverkas i fullskalig takt hade vid slutet av december 2018 över 355 flygplan levererats. Dessa hade då ackumulerat flygtimmar och totalt var 730 flygförare och tekniker utbildade på flygsystemet. Enligt Lockheed Martin har den genomsnittliga tillgängligheten ökat till över 60 % för de senast levererade flygplanen och vissa förband ska ligga på tillgänglighet över 70 %. Målet är att 80 % ska vara tillgängliga för uppdrag. Hittills har 499 F-35A/B/C beställts i elva delserier, Low Rate Initial Production (LRIP). Av dessa har drygt 355 flygplan levererats till tio kunder världen över, varav 91 flygplan som levererades under Det innebär en fördubbling jämfört med 2016 då 46 flygplan levererades. För 2019 planerar Lockheed Martin att leverera 130 flygplan. Den fullskaliga produktionen kommer enligt dagens planer att innebära en produktionstakt om flygplan per år. Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

72 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 64 (114) Bild 72. En F 35A ur det amerikanska flygvapnet på Le Bourget Foto: FMV Tillförsel av multirollflygplanet F 35 Lightning II Joint Strike Fighter JSF-projektet är intressant ur flera aspekter. Dels rent tekniskt och prestandamässigt, dels storleken på projektet. Det är det överlägset största stridsflygplanprojektet som är pågående nu, med en planerad tillverkning av flera tusen flygplan under de kommande decennierna. När projektet startade under slutet 1990-talet bestod det av nio partnerländer som deltog finansiellt på olika nivåer, plus tre FMS-länder. Detta avsnitt fokuserar på vilka länder som har beställt F-35 och vilka som har tagit dessa i operativt bruk. Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

73 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 65 (114) 12 länder har beställt eller planerar att beställa F-35 hittills. Dessa är: Australien Det australiska flygvapnet (RAAF Royal Australian Air Force) planerar att anskaffa 72 F-35A (den konventionella landbaserade versionen), varav fem flygplan är levererade. Dessa är baserade i USA vid Luke Air Force Base i Arizona där stora delar av F-35A pilotutbildning genomförs. Två flygplan baserades vid RAAF Base Williamstown, Australien i december Den första divisionen, 3 Squadron, planeras att bli begränsat operativ, Initial Operational Capability (IOC), i slutet av Full Operational Capability (FOC) är planerad till I mitten av 2020-talet planeras för att ta hem pilotutbildningen till Australien. Australien är partner i JSF-projektet. Belgien Nyligen beslutade Belgien att bli det tolfte landet som bestämt sig för att anskaffa F-35. Belgien planerar att ersätta sina 54 F-16 med 34 F-35A under perioden Belgien är inte JSFpartner utan anskaffar sina flygplan genom FMS. Danmark Danska försvardepartementet meddelade i juni 2016 att Danmark planerar anskaffning av 27 F-35A. De första flygplanen baseras vid Luke AFB. Basen för F-35A i Danmark blir Skrydstrup flygbas. Ombeväpning från F-16AM till F-35 planeras vara klar Danmark är partner i JSFprojektet. Israel Israel var det första FMS-landet som beställde F-35A. Flygvapnet erhöll sina första F-35A Adir, som de kallas i flygvapnet, i december De förklarades vara begränsat operativa ett år senare. I maj 2018 deltog F-35A i två operationer mot oidentifierade mål, troligen i Syrien. Israel har beslutat att anskaffa 50 F-35A och planerar att utöka beställningen med 25 flygplan vid ett senare tillfälle. Israeliska piloter grundutbildas på F-35A vid Luke AFB. Möjligen kommer utbildningen att överföras till Israel vid ett senare tillfälle. De israeliska F-35A kommer att modifieras i efterhand med israelisk avionik och telekrigsutrustning. Italien Italien, som är partner i JSF-projektet, är ett av tre länder som slutmonterar F-35 flygplan. De övriga är USA och Japan. Delar och komponenter tillverkas av de olika partnerländerna och skeppas till de tre sammansättningsfabrikerna som benämns Final Assembly and Check Out (FACO). Den första F-35A som producerats utanför USA flög första gången i september Den flög till USA i början av 2016 och anslöt till skolförbandet vid Luke AFB där det italienska flygvapnet har fem F-35A stationerade. F-35A erhöll IOC i incidentberedskapsrollen i mars Utöver planerad anskaffning av 60 F-35A kommer Italien även att anskaffa 30 F-35B. Den först producerade F-35B rullade ut ur fabriken i Italien i maj 2017 och flög första gången i oktober samma år. Flygplanet överfördes till den italienska flottans flygstridskrafter i januari Samma månad flögs den till USA där den baserades vid Marine Corps Air Station (MCAS) Beaufort i South Carolina. Där kommer skolning av de italienska F-35B-piloterna att genomföras. F-35B kommer så småningom att baseras vid Grottaglie Naval Air Station i Italien och opereras från det italienska hangarfartyget Giuseppe Garibaldi. Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

74 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 66 (114) Japan Japan är en av de nationer som har en egen FACO. Beslutad anskaffning är 42 F-35A varav 38 ska produceras i Japan. Det första flygplanet tillverkades i USA och överfördes till skolbasen Luke AFB i november Den första F-35A tillverkad i Japan flög första gången i juni 2017 och överfördes senare samma år till Luke AFB. Första basering i Japan genomförs vid Miasawa AB med minst fem F-35A. Japan diskuterar en ytterligare beställning om cirka 100 F-35A, varav en mindre andel kan bli en beställning av F-35B. Japan är inte JSF-partner utan anskaffar sina flygplan genom FMS. Kanada Kanada är ett av de ursprungliga partnerländerna i JSF-projektet men har ännu ej bestämt sig för att anskaffa F-35. För närvarande pågår en utvärdering av fem olika flygsystem. Beslut om att anskaffa 88 flygplan väntas senast Nederländerna Nederländerna var tillsammans med Norge, Danmark och Belgien de första internationella köparna av F-16 i slutet av 1970-talet. Nu är Nederländerna den första internationella partnern att anskaffa F-35A. Deras första F-35A flög för första gången Den planerade anskaffningen av 85 flygplan har visserligen reducerats till bara 37 på grund av ansträngd ekonomi. 27 av Nederländernas F-35A kommer att tillverkas i Italien och den första kommer att levereras i oktober Flygvapnet planerar för IOC 2021 med en division. FOC planeras till Fem flygplan, tillverkade i USA, kommer att baseras på Luke AFB för skolning av piloter och tekniker. Norge Norska flygvapnets första F-35A flög för första gången i oktober Norge planerar att anskaffa 52 F-35A. Norska flygvapnet har sedan november 2017 opererat med F-35A från Örlandbasen som ligger västnordväst om Trondheim. Det norska flygvapnet har ett femtontal F-35A varav ett antal är stationerade vid Luke AFB. Den första divisionen förväntas bli operativ senast De norska och nederländska F-35A är utrustade med bromsskärmar för att klara korta och/eller isiga rullbanor. Norge är partner i JSF-projektet. Storbritannien De ursprungliga planerna för anskaffning anger 138 F-35B. Dessa ska opereras av både flottan och flygvapnet. Britternas första F-35B flög första gången i april Tills vidare genomförs skolning av brittiska piloter vid MCAS Beaufort. Skolningen kommer möjligen att flyttas till RAF Marham när basen erhåller sina F-35B med början under andra halvåret Det första operativa flygförbandet är 617 Squadron Dambusters som erhöll IOC, för landbaserade operationer, i december För närvarande pågår prov med det nya hangarfartyget HMS Queen Elizabeth. Fartyget är inte utrustat med katapult och bromsvajer för start och landning av flygplan. Därav anskaffning av F-35B. Britterna benämner sina F-35B enbart som Lightning. Storbritannien är partner i JSF-projektet. Turkiet Den första turkiska F-35A flög första gången vid Lockheed Martins fabrik i Fort Worth, Texas, i maj Två turkiska F-35A är nu baserade vid Luke AFB. Turkiet, som är JSF-partner, planerar att senare genomföra skolning av sina piloter i Turkiet. Flygvapnet planerar anskaffning av 100 F-35A varav 30 ska vara levererade till Den första flygdivisionen i Turkiet planeras att erhålla F-35A om ett år, november För närvarande december 2018) råder det en viss oenighet mellan de turkiska och amerikanska regeringarna som kan komma att påverka leveranserna till Turkiet. Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

75 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 67 (114) USA De amerikanska planerna för anskaffning av F-35-systemet omfattar totalt flygplan (!) inklusive 14 prototyper. Av dessa planeras F-35A tillföras det amerikanska flygvapnet (USAF), 353 F-35B och 67 F-35C (hangarfartygsversionen) till marinkåren (USMC) och 260 F-35C till flottan (USN). USAF förbandssatte F-35A successivt, i början av 2010-talet, vid Edwards AFB, Eglin AFB, Luke AFB och Nellis AFB. USAF deklarerade i augusti 2016 att 34th Fighter Squadron, 388th Fighter Wing, uppnått IOC med F-35A. USAF kommer att tillföras från 40 upp till 80 flygplan per år de närmaste 15 åren. Bild 73. F 35B ur US Marine Corps. Foto: FMV USMC erhöll sina första F-35B i januari 2012 och det första operativa förbandet erhöll IOC i juli I september 2018 genomfördes de första operativa insatserna med USMC F-35B över Afghanistan. USMC genomför skolning av F-35B piloter vid MCAS Beaufort. USN började operera med F-35C i juni 2013 och det första förbandet kommer att erhålla IOC i februari Jämfört med de två övriga versionerna av F-35 så har F-35C bredare vingspann och stabilisator. Avsikten med detta är bland annat att kunna sänka landningsfart och öka manövreringsförmåga vid landning på hangarfartyg. Det har även högre tomvikt och kan bära mer internt bränsle. Övriga länder Det finns intresse från ett antal länder som planerar för anskaffning av nya flygsystem. Bland dessa kan nämnas Spanien, Singapore, Tyskland, Schweiz och Finland. Beställningsläget Sammantaget planeras anskaffning av F-35 under produktionstiden som sträcker sig bortom Anskaffningskostnaderna för F-35 har sjunkit väsentligt under de elva kontrakterade delserierna. För USAF innebär det en kostnadsminskning med 60 % från LRIP 1 till 11. Lockheed Martin predikterar ytterligare sänkning fram till 2020 tack vare ett ökat antal beställda flygplan per år. Det kommer att innebära att anskaffningskostnaderna för F-35A närmar sig äldre system som F-16V och F/A-18E/F som fortfarande produceras. Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

76 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 68 (114) Bombflygplan Första flygningen med Tu 160M2 Bild 74. Den första flygningen med Tu 160M2. Foto: OAK Den nya versionen av det strategiska bombflygplanet Tupolev Tu-160 (NATO-beteckning: BLACKJACK) gjorde sin första officiella flygning i Kazan den 25 januari 2018 inför den ryske presidenten Vladimir Putin. Flygplanet, som lämnade fabriken den 16 november 2017, flög egentligen för första gången i december. Den flygning som Vladimir Putin bevittnade gjordes främst i demonstrationssyfte. Flygplanet har döpts till Pjotr Dejnekin efter den tidigare chefen för det strategiska bombflyget blev han den första chefen för det ryska flygvapnet i den postsovjetiska eran. Alla ryska Tu-160 får namn efter kända personer, inklusive populära hjältar, berömda piloter, flygplanskonstruktörer eller framgångsrika militärer. Tu-160M2 har samma grundläggande konstruktion som den befintliga Tu-160 BLACKJACK, men innehåller helt ny avionik, elektronik, nya kommunikations- och styrsystem samt nya vapen. Nya NK motorer, med bland annat förbättrad bränsleförbrukning, ska också integreras. Tu-160M2-projektet offentliggjordes i april 2015 under ett besök på Kazanfabriken av den ryska försvarsministern Sergej Sjojgu. I februari 2016 förklarade den dåvarande chefen för flygvapnet, Viktor Bondarev, att den första flygningen med Tu-160M2 skulle ske Den genomfördes således redan i december Serieproduktionen av den förbättrade Tu-160M2 för det ryska flygvapnet kommer enligt plan att inledas Enligt planerna ska två till tre Tu-160M2 produceras årligen vid fabriken i Kazan. Det är enligt ett avtal undertecknat av den flygplanstillverkande koncernen OAK och det ryska försvarsdepartementet. I oktober 2016 meddelade vice försvarsminister Juri Borisov att flygvapnet har ett sammanlagt behov av 50 Tu-160M2. Produktionen av den nya versionen Tu-160M2 syftar inte endast till att förstärka det strategiska bombflyget utan säkerställer även uppbyggnad och vidmakthållande av förmågan att utveckla och producera denna typ av mycket avancerade system. Det har blivit än viktigare i det nuvarande läget Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

77 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 69 (114) med omfattande västliga sanktioner som har tvingat den ryska flygindustrin att vända sig till inhemska underleverantörer för leverans av delkomponenter. Enligt chefen för OAK, Jurij Sljusar, är projektet ett av de största industriprojekten i postsovjetisk tid och att alla större företag inom den ryska flygindustrin deltar. Företaget Kuznetsov i Samara tecknade ett kontrakt i augusti 2014 gällande återstart av produktionen av motorn NK till Tu-160 efter ett uppehåll på 25 år. Utvecklingen av NK inleddes redan 1987, men färdigställdes aldrig på grund av finansieringsproblem. Förbättringar jämfört med grundversionen inkluderar bland annat en ny turbinbladskonstruktion med förbättrad kylning och aerodynamik. Det har resulterat i en reducerad bränsleförbrukning med bibehållen max dragkraft. Om hela eller endast delar av den slutgiltiga konfigurationen för Tu-160M2 har implementerats på den individ som flög i januari är i nuläget oklart. Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

78 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 70 (114) Transportflygplan Modifierat transportflygplan Il 76MD M Bild 75. Modifierat transportflygplan Il 76MD M. Foto: Iljusjin Det första seriemodifierade transportflygplanet av typen Il-76MD-M överlämnades i mars 2018 till det ryska flygvapnet VVS ( Vojenno-Vozdusjnyje Sily ). Under 2013 tecknade det ryska försvarsministeriet kontrakt med Aviatsionnyj Kompleks imeni S.V. Iljusjina (Iljusjin). Kontraktet avsåg ett program för modifiering och livstidsförlängning av transportflygplan av typen Il-76MD och tankningsflygplan av typen Il-78M. Programmets syfte är att livstidsförlänga systemen genom ett flertal åtgärder. Det handlar bland annat om livstidsförlängande åtgärder på skrov och flygmotorer samt om att ersätta obsoleta komponenter. Det handlar även om att införa modern navigations- och kommunikationsutrustning för att leva upp till nationella och internationella regelverk. Flygplanet får också en roterande elektrooptisk sensor får upptäckt av hot och stöd för navigering, till exempel vid fällning av last, samt förbättrade motmedelssystem. En del av de nya komponenterna och systemen uppges komma från programmet för det nya transportflygplanet Il-76MD-90A. Första flygning med en modifierad Il-76MD-M genomfördes i februari Målsättningen med livstidsförlängningen är att förlänga flygplanens livstid till 40 år. Avsikten är att de senast tillverkade Il-76 ska genomgå programmet för modifiering och livstidsförlängning och kommunicerade uppgifter gör gällande att detta, åtminstone initialt, ska omfatta ett fyrtiotal flygplan. Il-76MD-M kommer att komplettera de nytillverkade Il-76MD-90A som börjat levereras till det ryska flygvapnet. I förlängningen är planen att även tankningsflygplan av typ Il-78M ska genomgå programmet. Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

79 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 71 (114) Transportflygplan Il 76MD 90A Bild 76. Produktion av Il 76MD 90A. Foto: OAK Serieproduktionen av det nya ryska transportflygplanet Il-76MD-90A är i full gång och produktionstakten har under 2018 ökat för att närma sig full produktionstakt enligt den tillverkande fabriken Aviastar-SP i Uljanovsk. Enligt ett pressmeddelande produceras nu drygt tio flygplan parallellt över tiden och enligt öppna uppgifter skulle detta medge levererans av fem flygplan under Den inledande lågintensiva produktionen har hittills inte följt planeringen och leveranserna till det ryska flygvapnet släpar efter tidsschemat. När produktionen är i full gång omkring 2019/2020 är ambitionen att uppemot 20 flygplansskrov ska vara i produktion samtidigt. Omkring 2022 planeras produktionstakten motsvara omkring 16 till 18 flygplan per år. Den höga produktionstakten av Il-76MD-90A är av stor betydelse, dels för omsättningen av det ryska flygplanets flotta av transportflygplan, dels då Il-76MD-90A utgör grundflygplan för både det nya radarspanings- och ledningsflygplanet A-100 samt det nya lufttankningsflygplanet Il-78M-90A. Båda dessa system kan man läsa mer om i Teknisk Und informerar nr 3/2017. Il-76MD-90A är en vidareutveckling av det äldre transportflygsystemet Il-76M och omfattar bland annat nya kraftfullare och bränslesnålare motorer, PS-90A-76, samt modern avionik med digitalt navigationssystem, digital autopilot och åtta LCD-skärmar för informationspresentation. Flygplanet är också konstruerat av lättare material. Prestandamässigt innebär dessa förbättringar att flygplanet har kapacitet att ta med mer last än föregångaren samt att flygplanets räckvidd har ökat. Flygplanet kan lasta upp till 60 ton vid start från hårdbelagd bana och uppemot 33 ton vid start från obelagd bana. Exempel på lastkapacitet är: 145 personer, 114 bårar, 126 fallskärmssoldater, containrar av typerna UAK-2.5, UAK-5, UAK-10, UAK-20 samt stridsfordon för fällning på pallar av typen P7. Tabell 16. Tekniska data för transportflygplanet Il 76MD 90A Längd: Spännvidd: Höjd: Motorer: Max dragkraft: Marschfart: Max startvikt: 46,60 m 50,50 m 14,16 m PS-90A-76 Fyra motorer 142 kn km/h 210 ton Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

80 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 72 (114) Ryssland inleder förstudie av obemannat transportflygplan Bild 77. Modell av Il 112V som kan bli ett obemannat transportflygplan. Foto: FMV Den ryska transportflygtillverkaren Iljusjin (Aviatsionnyj Kompleks imeni S.V. Iljusjina) har tecknat ett MoU ( Memorandum of Understanding ) med Gruppa Kronsjtadt, som bland annat utvecklar obemannade luftfarkoster, i syfte att gemensamt etablera en arbetsgrupp för forskning och utveckling rörande obemannade transportflygplan. Tanken är att sammanföra den omfattande kompetensen av att konstruera större flygande plattformar, som Iljusjin besitter, med Kronsjtadts kunnande om autonomi och fjärrstyrning för obemannade system, till exempel från utvecklingsprojektet Orion. Enligt ett pressmeddelande är målsättningen att ta fram en prototyp, antingen som en helt nyutvecklad plattform eller baserad på transportflygplanet Il-112V som är under utveckling. Enligt chefen för Iljusjin, Alexej Rogozin, är obemannade transportflygplan en naturlig fortsättning på den allmänna automatiseringen i samhället. Efter strategiska och taktiska spaningsplattformar är transportflyg ett väl lämpat nästa steg i implementeringen av obemannade flygsystem då de också skulle vara obemannade i perspektivet att inga människor utgör nyttolasten. På så sätt kan de utgöra en brygga inför eventuella framtida lösningar med passagerarflygplan som flygs utan piloter ombord. Il-112V, som övervägs som plattform, utvecklas för transport och fällning av lättare militära system, last på lastpallar samt fallskärmssoldater. Exempelvis kan flygplanet lasta två fordon av typen UAZ-452, alternativt 50 soldater eller 25 fallskärmssoldater. Il-112V är det första flygplanet i Ryssland som har en monolitisk enkelvinge i stället för två separata vingar. Tabell 17. Tekniska data för transportflygplanet Il 112V Längd: Höjd: Spännvidd: Motorer: Motoreffekt: Marschfart: 25,15 m 8,89 m 27,6 m 2 turbopropmotorer (Klimov TV7-117ST) kw (3 500 hk) vardera km/h ( knop) Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

81 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 73 (114) Samarbete mellan Aviall och Antonov Den ukrainska flygplanstillverkaren Antonov, som bland annat tillverkar det tunga transportflygplanet An-124, har under lång tid haft svårigheter relaterade till produktion och ekonomi. De svårigheterna har förstärkts efter Rysslands annektering av Krim med efterföljande handelsrestriktioner länderna emellan. Detta har inneburit att stora delar av Antonovs produktion stannat upp i brist på material och produkter från ryska leverantörer. Vi flygutställningen Farnborough International i juli 2018 offentliggjordes ett samarbete mellan Boeings dotterbolag Aviall och ukrainska Antonov. Samarbetet innebär att Aviall går in och finansierar ett logistikcenter i Ukraina för att säkerställa flöden av så väl råmaterial som komponenter till Antonovs flygplanstillverkning. Logistikcentret ska också kunna hantera flödet av utbyetsenheter och reservmaterial för underhåll av befintliga Antonov-flygplan hos kunder, såväl privata som myndigheter. Med den nya försörjningslösningen planerar Antonov att återuppta flygplansproduktionen och man planerar att sätta samman två flygplan 2019 för att sedan öka produktionen till åtta flygplan per år. Enligt Boeing omfattar avtalet mellan Antonov och Aviall även en gemensam avsiktsförklaring för stöd till Antonovs nyaste projekt An-1X som syftar till att utveckla en uppgradering för An-148, An-158 och An-178. Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

82 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 74 (114) Specialflygplan Lufttankningsflygplan KC 46A Pegasus Bild 78. Lufttankningsflygplan KC 46A Pegasus. Foto: Boeing Utvecklingen av KC-46A, som är baserat på passagerarflygplanet Boeing 767, har kantats av problem och förseningar. Länge såg det ut som att den vid flera tillfällen uppskjutna första leveransen till US Air Force (USAF) äntligen skulle ske 2018 men detta inträffade inte utan den hänsköts till Av flera tekniska problem har de mest återkommande rört den fjärrstyrda lufttankningsbommen och då särskilt de visuella hjälpmedel som ska hjälpa bomoperatören att styra bommen ned i bränslemottagaren placerad i ryggåsen på det flygplan som ska lufftankas. Hittills har Boeing genom olika kontrakt erhållit beställningar om totalt 52 flygplan till USAF. Företaget har även en order om ett flygplan till Japan. KC-46A är en av USAF efterlängtad plattform som ska ersätta det åldrande lufttankningsflygsystemet KC-135, som först togs i tjänst 1957, och komplettera befintliga KC-10. USAF har uttryckt behov av uppemot 179 stycken KC-46A. Flygsystemet är ett viktigt tillskott för att USAF ska kunna vidmakthålla sin globala expeditionära förmåga när KC-135 nu böjar falla för åldersstrecket med kraftigt ökade kostnader för underhåll och vidmakthållande. KC-46A har en centralt placerad lufttankningsbom under flygplansstjärten för överföring av bränsle med gallon per minut (GPM) samt ett centralt placerat slang/tratt-system för överföring av bränsle med 400 GPM. Därtill kan flygplanet förses med en lufttankningskapsel under vardera vingen med ett slang/tratt-system för överföring av bränsle med 400 GPM. Utöver lufttankningskapacitet är KC-46A även ett flexibelt transportflygplan där kabinen snabbt kan förändras för att transportera till exempel 18 stycken 463-liters lastpallar eller 54 bårar eller 114 soldater. Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

83 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 75 (114) Tabell 18. Tekniska data för lufttankningsflygplanet KC 46A Längd: 50,5 m Höjd: 16,1 m Spännvidd: 47,5 m Motorer: Två turbofläktmotorer (Pratt & Whitney PW 4062) Motoreffekt: lbf (276 kn) vardera Maxfart: Mach 0,86 Marschfart: Mach 0,80 Max startvikt: 188 ton Räckvidd (3,5 ton last): NM Bränslekapacitet: 96 ton Lastkapcitet: 114 soldater 58 passagerare (FAA certifiering) 18 lastpallar om 463 liter 54 bårar Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

84 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 76 (114) Flygmotorer Turbofläktmotor PD 35 Den statliga ryska koncernen för tillverkning av flygmotorer, Objedinjonnaja Dvigatelestroitelnaja Korporatsija (ODK) fick den 25 december 2017 ett statligt kontrakt för utveckling av en ny turbofläktmotor med beteckningen PD-35. Kontraktet är enligt ryska myndigheter värt 64,3 miljarder RUB, cirka 9 miljarder SEK. Flygmotorn utvecklas för att få en dragkraft om cirka 343 kn ( kp). Utvecklingen av den nya motorn beräknas ta sex år och sluta med en teknikdemonstrator år 2023 som ska kunna ligga till grund för serieproduktion. Utvecklingen av PD-35 förväntas att organiseras på ett likande sätt som för den något mindre motorn PD-14, som utvecklas för passagerarflygplanet Irkut MC-21, med Aviadvigatel, ett dotterbolag under ODK, som sammanhållande för utvecklingen med partners och underleverantörer från såväl akademi som andra dotterbolag i ODK. Enligt Aviadvigatels chefskonstruktör, Aleksander Inozemtsev, kommer utvecklingen av PD-35 att baseras på erfarenheterna från programmet för PD-14 men inte innebära en direkt uppskalning av den motorn då detta skulle leda till en alldeles för tung motor i förhållande till dragkraften. Som en konskevens har ODK identifierat 18 teknikområden som kommer att kräva stora utvecklingssatsningar. Exempel på dessa är turbinblad av kompositer för viktreducering och nya material som kan hantera höga temperaturer. Inledande uppgifter gör gällande att PD-35 planeras att få en bypass ratio om 11, en fläktdiameter om mm och ett kompressionsförhållande om 50. Kompressordelen uppges komma att bestå av fem lågtryckskompressorsteg och nio högtryckskompressorsteg. Turbindelen uppges bestå av en tvåstegs högtrycksdel och en sjustegs lågtrycksdel. Preliminära data för PD-35 ger en totalvikt om cirka 8 ton och en längd om cirka 8 m. Det rysk-kinesiska passagerarflygplanet CR929 är under utveckling och har omnämnts som det första flygplanet som är aktuellt för PD-35. Målsättningen är däremot att motorn och derivat av den ska utrusta militära flygsystem i framtiden. Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

85 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 77 (114) 14. Flygburen beväpning Kryssningsroboten JASSM använd vid insats för första gången Bild 79. Kryssningsroboten JASSM fälls av F 16 vid utprovning. Foto: US Air Force US Air Force avlossade den 14 april 19 stycken kryssningsrobotar av typen JASSM-A mot mål i Syrien. Det första pressmeddelandet som gick ut nämnde att de robotar som använts var den nyare versionen med förlängd räckvidd benämnd JASSM-ER, men detta dementerades i ett senare uttalande då Pentagon meddelade att de robotar som använts vid insatsen var JASSM-A. Anledningen till varför den äldre varianten användes kan vara flera. Kanske vill man förbruka de äldre robotarna i första hand, eller så behövdes inte den längre räckvidd som JASSM-ER har, 900 km jämfört med JASSM-A:s 370 km. Totalt avlossades 105 robotar, 85 amerikanska, tolv franska och åtta brittiska. Av de amerikanska robotarna avlossade flottan 57 Tomahawk och flygvapnet 19 JASSM-A mot en forskningsanläggning i Barzeh i norra utkanten av Damaskus. Flottan avlossade även nio Tomahawk mot en lagringsplats för kemiska vapen vid Him Shinshar, väster om Homs. Av de franska robotarna avlossade flottan tre MdCN mot Him Shinshar kemvapenförråd och flygvapnet nio SCALP EG, två mot ovan nämnda kemvapenförråd och sju mot en bunkeranläggning på samma ort. De åtta brittiska robotarna var Storm Shadow som flygvapnet avlossade mot kemvapenförrådet i Him Shinshar. Anmärkningsvärt är att JASSM användes i en militär insats för första gången. Roboten, som betecknas AGM-158, finns i tre varianter benämnda AGM-158A/B/C. AGM står för Air to Ground Missile som på svenska kallas attackrobot. Robotarnas beteckningar är JASSM ( Joint Air to Surface Standoff Missile ), JASSM-ER ( Joint Air to Surface Standoff Missile Extended Range ) och vidareutvecklingen LRASM ( Long Range Anti-Ship Missile ). Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

86 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 78 (114) Stridsdelen, benämnd J-1000, uppges ha ett zonrör av typen Hard Target Smart Fuze (HTSF) som kan skilja mellan jord, betong, luft eller kompakt sten. Zonröret har beteckning FMU-156/B. Framdrivning sker med turbojetmotor J för JASSM medan JASSM-ER har en turbofläktmotor, något som bidrar till den längre räckvidden. LRASM är framtagen med målbilden att roboten ska ha utökad autonomitet och uppges kunna mäta in fartygsradarer för att sedan kunna undvika dem genom att ändra flygväg. Den ska även kunna koordinera attacken tillsammans med andra robotar för att komma fram till målet samtidigt. Åtgärder för att minska radarmålarean på roboten har gjorts och kan identifieras genom robotens form, vingarnas svepningsvinkel, det sågtandade luftintaget samt stjärtfenornas utformning Ny taktisk kryssningsrobot JASSM XR Den 10 september tecknades ett nytt kontrakt gällande utveckling och leverans av en ny version av den taktiska kryssningsroboten JASSM-ER. Kontraktet till Lockheed Martin är värt 51 miljoner USD och företaget förväntas vara klara med konstruktion, produktframtagning och tester i augusti 2023 så att roboten ska kunna produceras efter det året. Lockheed Martin har arbetat med JASSM-XR sedan Det är inte helt klart vad de stora skillnaderna mellan den nya versionen JASSM-XR och den äldre JASSM-ER är. Beteckningen, Joint Air-to-Surface Standoff Missile Extreme Range, tyder på att räckvidden kommer öka avsevärt från dagens 900 km. Vissa öppna källor uppger att roboten kommer få fördubblad räckvidd, det vill säga km. I och med den extrema räckviddsökningen torde robotens längd öka något och det kan påverka möjligheten att hänga roboten på annat än de strategiska plattformarna. Versioner JASSM, Joint Air-to-Surface Standoff Missile, (AGM-158A) är idag integrerad på B-2A, B-1B, B-52H, F-15E, F-16 (MLU och Block 50), F/A-18AM/BM samt F/A-18C/D. Kunderna utgörs idag av USA, Australien, Finland, Nederländerna samt Polen. Enbart USA planerar att anskaffa JASSM fram till Räckvidden för en robot uppges vara mer än 370 km. Kostnaden för en robot är idag runt en miljon USD men Lockheed försöker pressa priserna ner mot USD. JASSM-ER, Extended Range, (AGM-158B) planeras för integration på samma plattformar som JASSM och på F-35. För närvarande är endast B-1B certifierad att bära JASSM-ER. I dagsläget är roboten beställd av USA som ser ett behov av ungefär stycken. Japan har anmält intresse för roboten. Räckvidden uppges vara mer än 900 km. Kostnaden för en robot är idag 1,75 miljoner USD. LRASM, Long Range Anti Ship Missile, (AGM-158C) är en variant på JASSM-ER tänkt att användas av amerikanska flottan. Det finns för närvarande ingen prisuppgift för roboten. Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

87 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 79 (114) Ryskt intresse för flygburen BrahMos Bild 80. BrahMos under den första testavfyrningen från Su 30MKI. Foto: DRDO Allteftersom den flygburna varianten av BrahMos börjar närma sig operativ status börjar tankar väckas om att den kanske går att exportera. Den flygburna versionen benämns BrahMos-A och har länge varit under utveckling. Se Teknisk Und informerar nr 6/2017 för mer information gällande utprovningsverksamheten. I dagsläget har Ryssland flera moderna robotar för att bekämpa sjömål. I underljudsområdet finns vidareutvecklingen av Ch-35 som benämns Ch-35U. I överljudsområdet används Ch-31A och Ch-31AD mot sjömål samt de signalsökande Ch-31P och Ch-31PD för att bekämpa radarstationer. Detta skulle kunna tala emot anskaffning av BrahMos då det redan finns överljudsrobotar. Tittar man däremot på vad som tas fram för taktiska plattformar i kryssningsrobotväg är den medelräckviddiga Ch-59MK2 en underljudsrobot och vill man då ha en sattelitnavigerande överljudsrobot får man vända sig till Ch-38MK, som är under utveckling, men den roboten har endast 40 km räckvidd. Det finns alltså ett glapp i området överljud och medelräckvidd, cirka 300 km, som BrahMos-A skulle kunna fylla. Chefen för Korporatsija Taktitjeskoje Raketnoje Vooruzjenije (KTRV), Boris Obnosov, utesluter inte att Ryssland kan komma att visa intresse för BrahMos-A då den kan integreras på både Su-34, Su-35S och Su-30SM. I och med att en lyckad integration gjorts på Su-30MKI förenklar det processen att integrera roboten på de ryska plattformarna. Upphängningspunkten för roboten, som ska hänga mellan motorgondolerna, behöver förstärkas på de flygplan där roboten ska integreras. Att använda samma typ av robot på fordon, fartyg och flygplan minskar kostnaden för systemet avsevärt och en parallell kan dras med Ch-35/Bal-E/Uran som används på samma sätt. BrahMos finns idag på fartyg samt fordon och håller på att integreras på ubåtar och flygplan. Det kan även vara önskvärt att integrera BrahMos-A på dessa flygplattformar ur ett exportsyfte då flera länder skulle kunna vara intresserade av en sådan lösning. Det skulle göra flygplanen mer attraktiva för potentiella kunder. Export av roboten kräver både Rysslands och Indiens samtycke. I mars 2017 tillkännagav BrahMos att de genomfört lyckade testskjutningar med PJ-10 BrahMos där den maximala räckvidden utökats från 300 km till 450 km. Samtidigt meddelades att det pågår utveckling av en version med 800 km räckvidd. Målsättningen är att testskjutningar med denna version ska påbörjas i slutet av Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

88 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 80 (114) Glidbomb Grom E Bild 81. Glidbomben Grom E förevisad på MAKS Foto: FMV På flygutställningen MAKS 2015 förevisades flera nya vapensystem som är avsedda för PAK FA, däribland bomben Grom-E. Mässan som gick av stapeln utanför Moskva hålls vartannat år. Vid efterföljande mässa, MAKS 2017 släpptes ingen ny information om Grom-E och det har varit relativt tyst om systemet på de andra försvarsmaterielutställningar som Rosoboronexport deltagit i. Bomben visades i två versioner, betecknade Grom-E1 och Grom-E2. Den stora skillnaden mellan bomberna verkade vara att den första versionen (Grom-E1) var försedd med en raketmotor medan den andra versionen saknade motor helt. Själva bombkroppen har samma dimensioner som den nyutvecklade attackroboten Ch-38M, även den är uppbyggd av utbytbara moduler. Till stor del verkar även Grom-E och Ch-38M vara tillverkade med samma robotkropp. Under början av juli 2018 släpptes ytterligare information om Grom-E. Nu pratas det istället om tre versioner som genomgått fällningsprov från Su-34: Variant 1: 9-A-7759 med raketmotor; Variant 2: 9-A med dubbla stridsdelar; Variant 3: 9-A med dubbla stridsdelar och höjdsensor. Den raketdrivna varianten uppges ha en maximal räckvidd om 120 km medan glidbombvarianterna uppges ha 65 km som maximal räckvidd. Variant 1 har raketmotor för att ge bomben hög fart, något som exempelvis ger den en bra penetrationsförmåga eller en kortare tid från det att den fälls tills att den når målet. Stridsdel motsvarande effekten av 1,8 OFAB som är en splitterbomb med 92 kg sprängämne och en totalvikt om 239 kg. Variant 2 har dubbla stridsdelar med effekt motsvarande 1,5 OFAB-500U som är en splitterbomb med 159 kg sprängämne och en totalvikt om 515 kg. Värt att notera är att det rör sig om två helt separata stridsdelar. Här har motorn fått ge vika för ytterligare sprängkraft och bomben har därför endast glidfunktion. Variant 3 har dubbla stridsdelar med effekt motsvarande två KAB-500-OD samt höjdsensor Grom-D. Också här är stridsdelarna uppdelade och varianten har glidfunktion. Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

89 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 81 (114) Ramjetdriven attackrobot HD 1 Bild 82. Kinesiska attackroboten HD 1. Foto: FMV Det kinesiska företaget Guangdong Hongda Blasting Company visade under Airshow China 2018 upp sin första attackrobot som benämns HD-1. Roboten är främst framtagen för exportmarknaden och företaget hävdar att HD-1 kan komma att bli en stor konkurrent till det rysk-indiska projektet BrahMos. Roboten är framtagen för att slå mot land- och sjömål. För att åstadkomma verkan i målet erbjuds fyra stridsdelsalternativ; penetration, substridsdelskapsel, splitter eller sprängstridsdel. Roboten kan avfyras från land (HD-1), som flygburen robot (HD-1A) och som sjöburen robot (HD-1B). Vid avfyrning accelererar en raketbooster roboten till dess egen krutraketmotor kan accelerera den ytterligare innan ramjetmotorn går igång och ger den en marschfart mellan Mach 2,2 och Mach 3,5. Konstruktionen skiljer sig från BrahMos som har ett luftintag placerat runt målsökaren. HD-1 har istället stora likheter med den ryska ramjetroboten Ch-31A. Roboten ska enligt tillverkaren navigera med hjälp av satellitstöttning samt använda IR för slutfasen. Roboten förevisades trots detta med en radarmålsökare. Beroende på den programmerade flygbanan flyger roboten på höjder från cirka 5 m upp till 15 km för att slå mot fartyg. Företaget har hittills investerat 188 miljoner USD i utvecklingen av roboten och provskjutning skedde med, som det uppges, lyckat resultat den 15 oktober Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

90 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 82 (114) Obemannade luftfarkoster Obemannad luftfarkost VRT 300 Bild 83. Den obemannade helikoptern VRT 300 med tillhörande sensor. Foto: FMV Vid flygutställningen MAKS 2017 visade Vertoljoti Rosii den obemannade helikoptern VRT-300 som är utvecklad av konstruktionsbyrån VR-Technologii, ett företag som numera är en del av Vertoljoti Rosii. Storleksmässigt liknar VRT-300 en konstruktion framtagen av Kamov med beteckningen Ka-135, och VRT-300 har även den för Kamov karaktäristiska koaxialrotorn. VR-Technologii har nu inlett systemtester av vitala delsystem och man planerar att den första flygningen ska äga rum under Prototypen kommer att användas som en testplattform för utprovning av UAV-systemet inklusive länkar och marksegment. Stort fokus har lagts på integration av marksegmentet med plattformens sensorer för enkelt handhavande samt användning av tekniska lösningar som ska möjliggöra användning av systemet i civilt kontrollerat luftrum. VRT-300 kommer att tas fram i två versioner, Arctic Supervision som är utrustad med en sidospanande radar för övervakning av isförhållanden i arktiska miljöer samt Optic Vision som är optimerad för multispektral övervakning med passiva sensorer. Tänkta roller för Arctic Supervision inkluderar stöd för transportinfrastrukturen via de norra havsrutterna samt att bistå vid prospektering av arktiska områden. Systemet är tänkt att baseras på till exempel isbrytare och borrplattformar där sekundära roller kan inkludera transport av mediciner och förnödenheter samt deltagande i sökinsatser. Vad gäller Optic Vision kan tänkbara roller vara inspektion av kraftledningar och gasledningar, kartläggning, transporter av last, prospekteringsarbeten, miljöövervakning samt inspektion av vägar och annan infrastruktur. Tabell 19. Tekniska data för VRT 300 och Kamov Ka 135 VRT-300 Kamov Ka-135 Max startvikt : 300 kg 300 kg Max nyttolast: 70 kg 100 kg Maxfart: 160 km/h Max flyghöjd: m Max patrulltid: 4 h Max räckvidd: 150 km (länkbegränsad) Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

91 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 83 (114) Obemannad luftfarkost CH 7 Bild 84. Lågsignatur UAV CH 7. Foto: FMV Kinas ambition vad gäller utveckling och driftsättning av UAV-system på flertalet nivåer inom den kinesiska försvarsmakten illustreras tydligt av den mängd flygande obemannade system som förevisades på försvarsmaterielutställningen Airshow China Utställningarna inkluderade allt från mindre soldatburna varianter till stora lågsignaturplattformar med lång räckvidd och stor vapenlast. Företag och organisationer aktiva inom området inkluderar Aviation Industry Corporation of China (AVIC) och China Aerospace Science & Industry Corporation Limited (CASIC). Förutom att erhålla inhemskt utvecklade och producerade plattformar ger satsningen möjlighet att reducera västvärldens dominans inom området samt att ta del av exportmarknaden för avancerade militära UAV-system. Försäljning av obemannade system till kunder utanför Kina möjliggör även export av produkter inom andra delar av den kinesiska försvarsindustrin, såsom precisionsvapen, sensorer och underhållsutrustning. Den av CASIC utvecklade CH-7 är ett exempel på hur långt Kina har nått vad gäller utvecklingen av större UAV-system med lågsignaturegenskaper. UAV-systemet uppvisar avancerade kontrollteknologier som styrsystem för lågsignaturplattformar av typen flygande vinge utan fena. Nyttolaster inkluderar telekrigssystem, radar och elektrooptiska sensorer som, tillsammans med lågsignaturutformningen, möjliggör inhämtning nära målområdet. Beväpningsalternativen inkluderar attackvapen som signalsökande robotar, glidbomber och sjömålsrobotar. Potentiella mål inkluderar ledningscentraler och radaranläggningar. Vapnen bärs i ett internt vapenutrymme för att minimera signaturen. Tabell 20. Tekniska data för CH 7 Max startvikt: kg Spännvidd: 22 m Längd: 10 m Maxfart: Mach 0,75 Marschfart: Mach 0,5 0,6 Marschhöjd: m Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

92 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 84 (114) Splitterskyddat ledningsfordon för obemannade luftfarkoster Bild 85. Ledningsfordon för obemannade luftfarkoster. Foto: FMV Mindre UAV-system av typen Orlan-10 och Granat-4 har använts flitigt av de ryska styrkorna i framförallt Syrien och östra Ukraina. Marksegmentet är fortfarande en relativt känslig del av systemet och är oftast integrerat i fordon med begränsat skydd. En tänkbar utveckling mot mer skyddade markkontroller presenterades på Armija 2018 och representeras av en kontrollenhet för UAV-system integrerat i ett fordon av typen Kamaz Vystrel. Den mobila markkontrollen är utrustad med hård- och mjukvara för alla delar av UAV-uppdraget inklusive planering, genomförande, informationsbehandling och avrapportering. Systemen ombord medger kommunikation både med den obemannade luftfarkosten och med ledningssystem på högre nivåer. Tabell 21. Tekniska data för bepansrat kontrollfordon för UAV Chassi: Kamaz Vikt: kg Max hastighet på landsväg: 90 km/h Räckvidd på landsväg: 500 km Motor: Kamaz Motoreffekt: 175 kw (240 hk) Längd: 7,0 m Bredd: 2,815 m Höjd utan mast: med mast: 3,0 m Cirka 5,0 m Max grupperingstid: Besättning: Antal arbetsstationer: 2 30 min 4 personer Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

93 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 85 (114) 16. Luftvärnssystem Luftvärnssystem Pantsir M Luftvärnssystemet Pantsir-M är en marin version av Pantsir-S. Pantsir-M är avsett för bekämpning av mål som flygplan, obemannade luftfarkoster, sjömålsrobotar och andra typer av precisionsvapen. Systemet är främst avsett för närskydd av fartyg. Det finns en exportvariant av Pantsir-M som betecknas Pantsir-ME. Den version Pantsir-ME som visades på försvarsmaterielutställningar under 2017 hade flera förändringar jämfört med Pantsir-S, bland annat en ny eldledningsradar, ett nytt elektrooptiskt system och endast åtta robottuber (fyra på varje sida). På utställningen Armija 2018 visades det upp ännu en variant av Pantsir-ME. Den hade ytterligare en ny typ av eldningsradar. Det ser ut som att den nya eldledningsradarn har fyra stycken robotfångningsantenner, robotlänkar. Det kan betyda att den kan ha dubbelt så många robotar i luften samtidigt, jämfört med systemet från Den Pantsir-ME som visades på Armija 2018 hade samma typ av robotar som till Pantsir-S. Emellertid, den ryska tillverkaren och ryska medier har sagt att Pantsir-M även kommer att använda en annan robot, betecknad Hermes-K. Alla robotar till Pantsir-systemen består av en stor booster och en robotdel utan framdrivning. Hermes-K är tyngre än robotarna till Pantsir-S, något som troligen främst beror på en tyngre stridsdel. Pantsir-M finns nu integrerad på åtminstone korvetten Sjkval i URAGAN-klassen. Den Pantsir-M som integrerats på Sjkval är till det yttre lik den Pantsir-ME som visats upp på Armija De gråmålade robottuberna på Sjkval är inte skarpa tuber utan övningstuber. Om man kommer att använda Hermes-K eller någon av de andra robotarna till Pantsirsystemet återstår att se. Bild 86. Pantsir ME på Armija 2018 och Pantsir M på korvetten Sjkval. Foto: FMV, VPK Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

94 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 86 (114) Luftvärnssystem Pantsir S Pantsir-S är ett korträckviddigt luftvärnssystem avsett att bekämpa mål som flygplan, helikoptrar, obemannade luftfarkoster och attackrobotar. Det kan även verka mot markmål. Pantsir-S nyttjas främst för skydd av högvärdiga mål som luftvärnssystemet S-400 i exempelvis Syrien. Konstruktionsbyrån KBP är ansvarigt för utvecklingen och man har konstruerat ett antal olika versioner, både för den inhemska marknaden och för export. Skillnaden mellan de ryska versionerna ses enklast genom att de har olika typer av spaningsradar; den med NATObeteckningen SA-22a har en enkelsidig antenn medan den med beteckningen SA-22b har en dubbelsidig. Spaningsradarn är en S-bandsradar med dubbelsidig antenn och dubbla IK-antenner monterade på toppen. Radarn kan enligt tillverkaren upptäcka och följa 40 mål samtidigt upp till ett avstånd om 80 km. Eldledningsradarn är monterad i nederdelen av tornet och kan styra upp till fyra robotar. Det finns även ett elektrooptiskt system med IR-kamera för upptäckt och målföljning samt bekämpning. Pantsir är bestyckat med två dubbelpipiga 30 mm automatkanoner samt tolv luftvärnsrobotar. De är monterade i ett torn som kan rotera 360. Luftvärnsystemet kan bäras på ett flertal olika fordon, vanligtvis på en Kamaz-lastbil. Det har också exporterats till Förenade Arabemiraten på MAN-chassi. Systemet har även visats upp på en BAZlastbil och på ett bandfordon. Bild 87. Pantsir S på Armija Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

95 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 87 (114) Luftvärnssystem Buk M3 Luftvärnssystemet Buk-M3 blev operativt i de ryska väpnade styrkorna hösten Nu erbjuds systemet till exportkunder under namnet Viking. Hela systemet Buk-M3 består av olika typer av enheter; ledningsfordon, spaningsradar, mastmonterad spanings- och eldledningsradar, primär eldenhet med robotar, spanings- och eldledningsradar, sekundär eldenhet med robotar, underhållsfordon, transport- och omladdningsfordon samt ett mobilt kraftverk. På utställningen Armija 2018 visades för första gången några enheter till Buk-M3 för eventuell export. Det som ställdes ut var den primära eldenheten och den 21 m höga spanings- och eldledningsradarn. Det som främst skiljer Buk-M3 från tidigare varianter av systemet är att robotarna transporteras i och skjuts från tub. Varje eldenhet, primär och sekundär, har också fler robotar än eldenheterna till föregående Buk-system. De typer av mål som kan bekämpas är flygplan, helikoptrar, taktiska ballistiska robotar och kryssningsrobotar. Emellertid, som möjliga mål anges också sjömål (i broschyren: water-surface targets ) och markmål som kan detekteras av radar. Systemet Buk-M3 anges kunna klara eldgivning mot 36 mål samtidigt, men det bygger naturligtvis på att det finns tillräckligt många primära och sekundära eldenheter. Bild 88. Primär eldenhet (vänster) samt spanings och eldledningsradar (höger). Foto: FMV Det är inte klart vilka eller hur många enheter som ingår i ett batteri eller en bataljon. Eldenheten ska kunna skjuta mot mål 360º runt om, men en eldenhet uppges ha ett ansvar för 120º i azimut och 85º i höjdled. Det finns uppgifter om att sex samtidiga mål kan bekämpas i en sektor på ±45º. Buk-M3 ska ha bättre störskydd än tidigare Buk-system. Systemets lednings- och spaningssystem kan användas med lavettfordon och robotar till Buk-M2. Emellertid kan Buk-M3 också användas för att avfyra robotar från 9A383M, det vill säga lavettfordon till S-300VM. Robotarna uppges ha en räckvidd om 70 km. Det är betydligt längre än de för Buk-M2 som anges till 45 km. Höjdtäckningen har ökat till 35 km. När det gäller räckvidd och höjdtäckning så lämnas ingen information om vilken typ av mål det gäller mot. Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

96 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 88 (114) De nya robotarna ska också kunna bekämpa mål med hastighet upptill m/s, mer än dubbelt så snabba mål som Buk-M2 kan hantera. Tabell 22. Tekniska data för Buk M3 Räckvidd, yttre skjutgräns: inre skjutgräns: Höjdtäckning: Maximal målhastighet: Reaktionstid: 70 km 2,7 km 10,5 m m/s 10 s Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

97 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 89 (114) Luftvärnssystem Sosna Sosna visades för första gången upp på mässa under Armija Systemet är nyutvecklat av Konstruktorskoje Bjuro Totjnogo Masjinostrojenija imeni A. E. Nudelmana (KB Totjmasj). Det är en korträckviddig luftvärnsrobotvagn som marknadsförs för att ersätta Strela-10 hos markstridskrafterna. Gentemot Strela-10 ökar räckvidden med det dubbla och höjdtäckningen med 2 km. Stridsdelen är också större. Vagnen som visades upp är baserad på MT-LB-chassi, systemet kan även monteras på hjul, bandgående plattformar och även på fartyg. I versionen som nyttjas på fartyg heter systemet Palasj för den ryska marknaden och Palma i exportversionen men är i den marina versionen utrustad med dubbla sexpipiga vätskekylda automatkanoner. Sosna har förmåga mot mål både i dag, natt samt väder som medför dålig sikt. Sosna är utvecklat för att bekämpa flyg, helikoptrar och kryssningsrobotar. Eftersom systemet är passivt med bara optiska sensorer är det svårt att upptäcka och har en god förmåga att verka i en störd miljö. Siktet är gyrostabiliserat och består av IR-kamera, TV-kameror och laseravståndsmätare. För styrning av roboten nyttjas en IR-kamera för inmätning och ledstrålelaser. Detta medger att systemet kan avfyras under gång och därmed skydda enheter under framryckning. Sosna har tolv skjutklara robotar placerade i ett torn som kan rotera 360. De har helautomatisk styrning men kan även gå in i ett semiautomatiskt läge där skytten själv kan styra roboten. Roboten är en tvåstegsrobot med varmstart och en stridsdel på cirka 7 kg. Tiden för att ladda om samtliga robotar är tio minuter för två personer. Besättningen består av en förare och en skytt. Bild 89. Sosna på Armija Foto: FMV Tabell 23. Data för Sosna Träffavstånd Höjdtäckning Robotfart max Robothastighet medel Robotvikt i tub Robotvikt 10 km 5 km 875 m/s 565 m/s 42 kg 30 kg Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

98 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 90 (114) Sambandssystem Troposfärspridningslänk TS 504 och TS 534 Det kinesiska företget CETC utvecklar kommunikationssystem för troposfärförbindelser eller så kallad troposcatter. Frekvensbandet ligger mellan 4,4 och 5 GHz. Några av fördelarna med troposcatter är att säkra och störtåliga radioförbindelser kan upprättas på relativt långa avstånd utan att fri sikt är en förutsättning. Tidigare produkter med beteckning TS-101, TS-501 och TS-504 har överföringshastigheter på upp till kbit/s, motsvarande vad ryska och ukrainska tillverkare erbjuder för export. På försvarsmässor visar även kinesiska CETC upp den här typen av produkter. Enligt öppna källor har TS-504 identifierats som sambandssystem i den syriska regeringsarmén. CETC har tagit fram en senare modell som betecknas TS-534. Med denna kan överföringshastigheter på upp till 34 Mbit/s erhållas med ett förbindelseavstånd på 90 km. Motsvarande siffror är 2 Mbit/s för 130 km samt 8 Mbit/s för 110 km enligt tillverkarens datablad. Parabolantennerna har en diameter om 2,4 m. Bild 90. Troposfärspridningslänk TS 534. Foto: CETC Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

99 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 91 (114) Bild 91. Modell av TS 504, visad på IDEX Foto: FMV Radioterminal KRS Företaget Jaroslavskij Radiozavod från Jaroslav, Ryssland, har utvecklat en radioterminal som enligt dem sägs tillhöra sjätte generationens radiosystem. Det innebär att den ska innehålla en mjukvarubaserad radio (på engelska SDR, Software Defined Radio ). Frekvensområdet är MHz. Enligt uppgift kan man använda denna radioterminal för att kommunicera med arvet, det vill säga R-168-familjen, R-173M och R-123MT. Terminalen kan också ta emot satellitnavigeringssignaler från GLONASS/GPS. Terminalen kallas för KRS som på ryska är en förkortning för nod för radiosinaler. Det här kommer vara ett viktig komponent i ledningssystemet ASU TZ (eller ESU TZ som det också kallas) enligt tillverkaren. Bild 92. Mjukvarubaserad radio KRS. Foto: Jaroslavskij Radiozavod Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

100 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 92 (114) Radarsystem Helikopterradarer SV004 E och V006 E Det ryska företaget Zaslon med säte i Sankt Petersburg marknadsför två olika AESA-radarer (aktivt elektriskt styrbar antenn) för integration på helikoptrar. Radarantennerna är uppbyggda av likadana sändar- och mottagarmoduler, däremot skiljer sig antalet och utformingen åt. Sändar- och mottagarmodulerna delas även av det marina radarsystemet från MF RLK Zaslon från samma tillverkare. Ytterligare en skillnad mellan de båda helikoptervarianterna av antenner är att den ena, V006-E, är roterbar och kan vinklas ±180 i azimut och den andra versionen, SV004-E, är fast monterad i skrovet. Gemensamt för de båda är att de är luftkylda och kan detektera såväl markmål som sjömål. V006-E har även möjlighet att detektera luftmål. Tabell 24. Data för AESA helikopterradarerna SV004 E och V006 E SV004-E V006-E Typ: AESA AESA Uteffekt - Puls: - Medel: 700 W 70 W W 150 W Vikt: 100 kg 200 kg Primärkraftsbehov V AC / 400 Hz: - 27 V DC: 2,0 kva 0,5 kw 3,2 kva 1,0 kw Storlek b h: mm mm Detektionsavstånd mot luftmål med RCS=10 m 2 : - Över horisonten: - Under horisonten: Detektionsavstånd mot mark-/sjömål - Grupp av stridsvagnar: - Järnvägsbro: - Jagare: Upplösning i avstånd och vinkel - Låg upplösning: - Medelhög upplösning: - Hög upplösning: - Kommande 24 km 20 km - 15 km - 50 m / 3,3 10 m / 0,5 5 7 m 15 km 80 km 140 km 50 m / 2,7 10 m / 0,3 3 5 m Gående 12 km 10 km Bild 93. AESA radarerna SV004 E (till vänster) och V006 E (till höger). Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

101 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 93 (114) Radarsystemet Faset Denna radar från det ryska företaget Zavant är utvecklad för att kunna detektera små flygande föremål som till exempel obemannade luftfarkoster. Radarn är av typen AESA (aktivt elektriskt styrbar antenn) och uppbyggd av tre rader med antennelement monterade i en cirkel som ger täckning horisonten runt. Faset mäter in målen i tre dimensioner (avstånd, bäring och elevation/höjd). Tabell 25. Data för 3D radarn Faset Täckningsområde - Avstånd: - Azimut: - Elevation: - Höjd: - Målhastighet: Detektionsavstånd mot olika radarmålareor - RCS=0,01 m 2 : - RCS=0,1 m 2 : - RCS=1 m 2 : - RCS=10 m 2 : Inmätningsnoggrannhet - Avstånd (vid målfart m/s): - Avstånd (vid målfart m/s): - Azimut: - Elevation: Avsökningstid: Effektförbrukning: Dimensioner (höjd diameter): Vikt: 0,1 33,2 km till m m/s 6,2 km 10,5 km 18,6 km 33,2 km 25 m 50 m 2,2 3, sekunder 600 W 0,44 0,57 m 42 kg Bild 94. 3D radarsystemet Faset. Foto: FMV Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

102 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 94 (114) VHF bandsradar P 18 2 Ryska NITEL har utvecklat radarsystemet P-18-2 som är en ny version av P-18. Detta system är mer mobilt då allt är integrerat i ett fordon och kan driftsättas på mindre än fem minuter, bland annat tack vare att radarsystemets läge snabbt kan positioneras med hjälp av GNSS, exempelvis GLONASS eller GPS. Radarsystemet består dels av en VHF-bandsradar och dels en sekundärradar för IK som är monterad rygg-mot-rygg bakom den förstnämnda radarn. VHF-bandsradarn mäter endast in i två dimensioner (avstånd och bäring), något som möjliggör spanings- och målföljningsfunktion. För eldledning kan ett annat dedikerat radarsystem bistå. I likhet med liknande ryska radarsystem inom detta frekvensområde marknadsförs det bland annat med möjlighet att detektera smyganpassade mål samt ha ett bra störskydd. Tabell 26. Data för VHF bandsradarn P 18 2 Detektionsavstånd mot jaktflygplan på olika höjder m: m: m: Detektionsavstånd mot jaktflygplan i störd miljö på olika höjder m: m: m: Upplösning av två närliggande flygplan med samma RCS - Avstånd: - Azimut: - Målhastighet (radiell): Avsökningstid: Antal samtidigt följda mål: 500 Klotterundertryckning: Effektförbrukning: Driftsättningstid: 130 km 230 km 320 km 100 km 190 km 250 km 100 m 6 15 m/s 5; 10; 20 sekunder 55 db 12 kw 5 minuter Bild 95. VHF bandsradarn P Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

103 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 95 (114) Nosradar LKF601E Kinesiska AVIC (Aviation Industry Corporation of China) har utvecklat en luftkyld AESAnosradar (aktivt elektriskt styrbar antenn) som marknadsförs för integration på de tidiga versionerna av FC-1/JF-17. Radarn arbetar på X-bandet, något som är typiskt för denna typ av radar. Det som är noterbart är dels att den är luftkyld, något som tillverkaren hävdar är unikt, dels att den har en stor systembandbredd på hela 3 GHz, något som är mycket för en radar på X-bandet. Om hela bandbredden kan nyttjas momentant medger detta bland annat tämligen god SAR-upplösning (syntetisk aperturradar). Vidare har den tämligen begränsat primärkraftsbehov. Det förklarar delvis möjligheten till luftkylning. Ytterligare en förklaring kan vara att förstärkarna i sändar-/ mottagarmodulerna har hög verkningsgrad och det i sin tur kan även förklara en tämligen bra detektionsräckvidd. Tabell 27. Data för AESA nosradarn LKF601E Frekvensband: X Systembandbredd: 3 GHz Vikt: 145 kg Primärkraftsbehov: 4,0 kva Detektionsavstånd mot jaktflygplan: 170 km Antal samtidigt följda mål: 15 Antal samtidigt bekämpade mål: 4 Detektionsavstånd mot markmål - Kartering: - SAR-upplösning: Detektionsavstånd mot sjömål - Avsökningsmod 1: - Avsökningsmod 2: 300 km 1 1 m 220 km 200 km Bild 96. AESA nosradarn LKF601E. Foto: FMV Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

104 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 96 (114) Nosradar KLJ 7A Den kinesiska nosradarn KLJ-7A är av typen AESA (aktivt elektriskt styrbar antenn) och är en kraftfull vidareutveckling av den konventionella mekaniskt styrda radarn KLJ-7 där ett fåtal av subsystemen har behållits så som kraft, radardator samt kylning. KLJ-7A tillverkas av NRIET (Nanjing Research Institute of Electronics Technology). KLJ-7A marknadsförs i två versioner. Den ena är skrovfast pekande snett uppåt tillsammans med ytterligare två mindre sidotittande AESA-radarer framme i nosen, något som liknar lösningen för ryska Su-57. Den andra är en version monterad på ett roterbart vridbord som möjligör betydligt större täckningsområde än vad endast en skrovfast radar kan medge. Vridbordet ser ut att enbart kunna rotera och antennen ser ut att vara fixerad i en vinkel. Den skrovfasta versionen är en tänkbar kandidat för stridflygplanet J-20 och den roterbara versionen marknadsförs mot JF-17 Thunder Block III. Viss tvetydighet råder gällande detektionsavstånden mot olika radarmålareor då olika presentationsmaterial ger olika värden. Det samma gäller målföljningskapaciteten. Generellt kan sägas att prestandan är bättre i senare publicerat presentationsmaterial. Tabell 28. Tekniska data för AESA nosradarn KLJ 7A Frekvensband: Detektionsavstånd mot jaktflygplan - RCS=3 m 2 : - RCS=5 m 2 : Antal samtidigt följda mål: 15 Antal samtidigt bekämpade mål: 4 X 170 km 200 km Bild 97. KLJ 7A, mekaniskt roterbar (vänster) och fast monterad (höger). Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

105 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 97 (114) 19. Sensorer SWIR kamera Den ryska koncernen Sjvabe marknadsför nu en för dem ny typ av IR-kamera. Det är en kamera som detekterar IR-strålning i våglängdsområdet 0,9 till 1,7 µm, det vill säga inom SWIR ( Short Wavelength Infrared ). Kameran har en detektor från NPO Orion med detektorelement och som är termoelektriskt kyld till -25ºC. NPO Orion har också utvecklat detektorer med bredare känslighetsområde, 0,9 till 2,5 µm. SWIRkameror med dessa detektorer är ännu inte i serieproduktion. I väst har det funnits SWIR-kameror att köpa i flera år men de var till att börja med allt för brusiga för många tillämpningar. Nu är problemet med bruset till stor del löst och bilderna ser bra ut. Bilderna från den ryska kameran ser också bra ut, men kameran demonstrerades inomhus på en försvarsutställning och det var korta avstånd och bra belysning, något som är gynnsamt för bildkvaliteten. Det finns en rad militära användningsområden för SWIR-kameror, ett exempel är spaning inom SWIR-området, så kallad laser spot tracking. Det är också möjligt att använda SWIR-kamera i kombination med ögonsäker laser (våglängder > 1,4 µm) för målbelysning, utan att personer med bildförstärkare kan observera belysningen. SWIR-kameror är små och lätta. Det gör att de kan användas på många olika typer av plattformar. På en rysk försvarsutställning har de visats på en kvadrokopter. Bild 98. Rysk SWIR kamera, som också har visats på en kvadrokopter. Foto: FMV Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

106 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 98 (114) Målinmätningskapsel T220 Det ryska företaget NPK SPP i Moskva har utvecklat en målinmätningskapsel, betecknad T220. Med T220-kapseln får både Suchoj- och MiG-flygplan bättre bekämpningskapacitet mot markmål. Kapseln har tidigare setts på MiG-35 och MiG-29M2, men nu finns det foton som visar att prov med T220 på Su-35 har genomförts. T220 kommer kanske även att användas på Su-30SM. Kapseln fäst under ena motorn kan mäta in mål i nästan hela halvsfären under flygplanet. För att skydda fönstren mot skador när sensorhuvudet inte används är aperturerna riktade framåt och upp mot flygplanet, se bilden nedan. När T220 ska mäta in markmål vrids sensorhuvudet 180. Kapseln har flera typer av sensorer, en TV-kanal, en IR-kanal, laseravståndsmätare och laser spot tracker, se tabellen för specifikationer. Tabell 29. Tekniska data för målinmätningskapseln T 220 Utvridning av synfält Azimut: Elevation: IR-kamera Våglängdsområde: Synfält: TV-kamera Våglängdsområde: Synfält: Laseravståndsmätare Laser 1, våglängd: Laser 2, våglängd: Laser spot tracker Våglängd: Synfält: Dimensioner Längd: Diameter: till µm 6 4,8 och 2 1,6 1,0 0,75 till 0,5 0,4 (digital förstoring) 0,5 0,9 µm 6 4,8 till 2 1,6 (zoom) 1,0 0,75 till 0,5 0,4 (digital zoom) 1,06 µm 1,57 µm (ögonsäker, för övning) 1,06 µm mm 340 mm Bild 99. Målinmätnings och målutpekningskapseln T220 under en MiG 35. Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

107 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 99 (114) Elektrooptiskt spanings och målinmätningssystem OLS 35 Su-35S har ett elektrooptiskt system för spaning och målinmätning som betecknas OLS-35. Systemet är utvecklat av NPK SPP i Moskva. Systemet består av en IRST ( Infrared Search and Track ) och en laseravståndsmätare. Till detta kommer också datorer och elektronik för signalbehandling och för att koppla samman alla delsystem. OLS-35 kan beskrivas som ett system med IR- och TV-kamera avsedda för att spana efter mål eller hot i luften på långa avstånd. OLS-35 är placerad snett framför huven. Efter mållåsning följer IRST-systemet det valda målet autonomt. Vid målföljningen kan måldata kompletteras med avståndsdata med hjälp av laseravståndsmätaren. Systemet kan, enligt Suchoj, följa fyra mål samtidigt. OLS-35 kan användas i två moder som väljs av piloten, antingen som styrande kanal eller som hjälpkanal. Enheten medger att mål kan upptäckas och följas på alla höjder dag som natt, men är som alla IRST-system väderkänslig. Måldata kan sändas till det vapensystem som väljs av piloten för eventuell bekämpning. Bild 100. OLS 35 är placerad snett framför huven på Su 35S. Foto: FMV Tabell 30. Tekniska data OLS 35 Originalbeteckning: OLS-35 IR-sensor, våglängdsområde: Cirka 4,3 5,0 µm TV-sensor, våglängdsområde: Cirka 0,5 0,9 µm Momentant synfält: 10 7,5 Dom, transmission: Utvridning, max vinkel Azimut: Elevation: Max antal samtidigt följda mål: Räckvidd, typmål Su-30: Dimension: Vikt: Cirka 0,4 5,0 µm (Safir) ±90-15 till stycken 90 km, bakifrånsektor 35 km, framifrånsektor mm 83 kg Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

108 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 100 (114) Underrättelsesystem Artillerilokaliseringssystem 1B75 Penitsillin Det Sankt Petersburgbaserade företaget NII Vektor utvecklar sedan 2006 på statligt kontrakt ett nytt artillerilokaliseringssystem under projektnamnet Penitsillin (ryska för penicillin). Systemet uppges ha passerat det sista, statliga teststadiet i november 2018 och serieproduktionen är planerad att inledas under 2019 med målsättning att kunna genomföra de första leveranserna till förband under Parallellt med utvecklingen av detta system moderniseras det befintliga ljudmätsystemet AZK-7 till version AZK-7M, ett system som Penitsillin kan tänkas komplettera och på sikt ersätta. Penitsillin är till hög grad automatiserat och uppbyggt kring ett antal sensorer av två olika typer samt ett centralinstrument för automatiserade beräkningar av inflytelserna ifrån sensorerna och data från det digitala ledningssystemet. De beräknade mållägena kan automatiskt överföras via radio till överordnat förband som kan besluta om vapeninsats, till exempel ifrån egna artillerienheter. Sensorerna som ingår i Penitsillin är dels fyra stycken akustiska/seismiska sensorer som vardera grupperas ett stycke från fordonet och ansluts med kablar och dels en uppsättning elektrooptiska sensorer som finns monterade i en höjbar mast på fordonets tak. De akustiska/seismiska sensorerna kan detektera avfyringssignaturen från granatkastare och eldrörsartilleri. Systemet uppges även kunna klassificera signaturen och på så sätt avgöra vilken typ av pjäs det är som upptäckts. Dessutom ska systemet kunna registrera brisader från eget artilleri inom sensorräckvidden, något som kan nyttjas för eldjustering vid artilleribekämpning av upptäckta mål. Upptäcktsavstånd mot granatkastare anges till 10 km och mot eldrörsartilleri till 18 km. Det innebär att systemet som regel behöver grupperas inom porté från de artillerisystem som ska upptäckas. Den elektrooptiska sensoruppsättningen är utvecklad av ROMZ och består av sex stycken dagljuskameror och lika många termiska infraröda kameror som tillsammans avspanar en sektor strax ovanför horisonten som är 70 bred och 10 hög. Upptäcktsavståndet mot ballsitiska robotar anges till 40 km. Dessutom ska skjutande raketartillerisystem och luftvärnsrobotsystem kunna upptäckas. Ett upptäckt mål uppges kunna lägesbestämmas inom fem sekunder och den uthålliga beräkningstakten är 20 till 30 mål per minut. Presenterade data på systemet anger att noggrannheten i positionsbestämning av upptäckta mål uppgår till 0,5 0,6% i avstånd och 2 3 mrad i sida. För ett mål på 15 km avstånd innebär det att målet med femtioprocentig sannolikhet kan antas befinna sig inom en ellips med centrum i det nominellt beräknade mållåget och med längden 90 m på halva transversalaxeln respektive 45 m på halva konjugataxeln där ellipsens transversalaxel är parallell med bäringen till målet sett från Penitsillin-systemet. Jämfört med artillerilokaliseringsradarer, som också nyttjas inom bland annat de ryska markstridskrafterna för samma eller liknande uppgifter, är en av fördelarna med Penitsillin-systemet att det senare är nästintill helt passivt. Den enda elektromagnetiska strålning som emitteras är då mållägesdata eller andra uppgifter sänds på radio till högre chef. Jämfört med de effekter, sändningsintervall och huvudlobens riktning som kan antas gälla för radarsystemen så torde Penitsillin vara svårare att upptäcka och därmed bekämpa. Den automatiserade beräkningen, som med minimal risk för felberäkningar och andra manuella fel ger ett målläge inom 5 sekunder, ger en fördel över flera äldre artillerilokaliseringssystem. Svagheter hos Penitsillin givet de data som publicerats är sensorernas begränsade räckvidd och de relativt stora osäkerheterna vid bestämning av mållägena. Jämfört med AZK-7M är prestandan hos Penitsillin ändå en förbättring samtidigt som det senare även är mindre personalkrävande, går snabbare att gruppera och är mer robust. Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

109 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 101 (114) Bild 101. Skalmodell av fordon ingående i Penitsillin på splitterskyddade chassin. Foto: FMV De prototyper av Penitsillin som visats upp och som deltagit i utprovningsprogrammet har varit byggda på det fyraxliga lastbilschassit Kamaz-6350, men systemet kan även tänkas byggas på andra typer av chassin. På Armija 2018 visade GRAU, huvuddirektoratet för robotar och artilleri, upp skalmodeller av sensorfordon och ledningsfordon för Penitsillin på splitterskyddade chassin. Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

110 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 102 (114) System för bekämpning av obemannade luftfarkoster (UAV) Detektions och bekämpningssystem Drone Zoro Ytterligare ett system för bekämpning av UAS har presenterats. Det nya systemet kallas Drone Zoro och kommer från kinesiska Beijing SZMID High-Tech Co, för enkelhets skull kallat SZMID i i fortsättningen. Systemet består av ett antal delsystem för inmätning, identifiering och bekämpning av UAS. Vinkelinmätning (pejl) av RF-emittrar, såväl plattform (videolänk) som operatör (styrkommandon), utförs av delsystemet med den logiska och beskrivande beteckningen DZDF-3A4D. Detta delsystem är uppbyggt av en cirkulär gruppantenn som ger momentant 360 täckning i azimut. Systemet kan detektera flera samtidiga RF-emittrar vars signaler analyseras av en spektrumanalysator. Detta torde ge en initial grov identifiering av emittern. Identifiering och validering av plattformen utförs av ett elektrooptiskt (EO) system med beteckningen DZ-OF1. EO-systemet är monterat på ett tvåaxligt vridbord och består av en kamera för synligt ljus vid dagsljus/skymning (både färg och svartvitt), en IR-sensor för dagsljus/mörker samt en IR-laser för belysning av plattformen. Utöver identifiering och validering kan EO-systemet även följa målet. Slutligen har SZMID även utvecklat en bekämpningskomponent kallad DZRD-H10K-64A som består av ett antal smalbandiga störare samt en bredbandig dito som är monterade ovanpå EOsystemet. Dessa störare kan arbeta oberoende av varandra. Syftet är att störa ut såväl GNSS- samt styrkommandosignalerna. Om geometrin mellan störare, plattform och operatör är gynnsam borde även en eventuell videolänk till operatören kunna störas. Tabell 31. Data för detektions och bekämpningssystemet Drone Zoro Delsystem: Pejl EO Störare Vinkeltäckning: 360 momentant 360 roterbar 360 roterbar Komponenter: Cirkulär gruppantenn Dagerkamera IR-kamera IR-laser Frekvens/Våglängd - Standard: - Option: 2,4 och 5,8 GHz 433, 915 MHz och 0,04 6 GHz Synligt ljus 7 14 µm Räckvidd: m 3 km (kamera) 1 km (IR dagsljus) 1,2 km (IR mörker) Vinkelnoggrannhet: 5 25 (azimut) (elevation) - - Vinkelupplösning: - 0,25 1,00 mrad - Smalbandiga och bredbandiga störare , samt MHz , samt MHz 3 5 km Uteffekt: - - <80 W (3 band) <120 W (6 band) Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

111 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 103 (114) Bild 102. Detektions och bekämpningssystemet Drone Zoro Foto: FMV Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

112 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 104 (114) Detektions och bekämpningssystem ReDrone ReDrone är ett detektions- och bekämpningssystem (även benämnt C-UAS, Counter Unmanned Aerial System inom den anglosaxiska världen) från israeliska Elbit Systems. Systemet är verksamt mot obemannade flygsystem (UAS). Det verkar mot såväl den flygande plattformen som operatörens utrustning. Systemet är skalbart och grundutförandet, kallat nivå 1 av Elbit, består enbart av en bredbandig SIGINT-funktion som identifierar signalen och klassificerar luftfarkosten samt mäter in bäring till farkosten respektive dess operatör. Efter att bäringarna erhållits kan reaktiv störning mot systemets länk- och GPS-mottagare ske. Störning sker endast när en UAV har detekterats. Nästa steg, nivå 2, omfattar flera sensorer för att öka detektionsavståndet. Det kan omfatta såväl akustiska som elektrooptiska sensorer och radar. Tillverkaren föreslår integration med någon av deras sensorer och nämner bland annat IR-systemet SupervisIR. Bild 103. Detektions och bekämpningssystemet ReDrone Foto: FMV ReDrone kan detektera och bekämpa både luftfarkosten och operatörens utrustning. Vidare kan systemet både detektera och bekämpa såväl enskilda UAV som UAV i svärm. I bilden ovan visas de komponenter som ingår i ReDrone nivå 1. Till vänster i stora bilden pejl- och analysantenn, i övre lilla bilden störare och i nedre lilla bilden styrenhet. Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

113 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 105 (114) Tabell 32. Data för detektions och bekämpningssystemet ReDrone Typ: Passiv inmätning (nivå 1) Aktiv (radar) och passiv inmätning (nivå 2) Vinkeltäckning: 360 Räckvidd - Radar: - EO/IR: 4 km 1 km Bredbandsmottagare Hiawatha för detektion av UAV Amerikanska Nokomis har utvecklat Hiawatha, en bredbandig mottagare för detektion av obemannade luftfarkoster. Hiawatha har mycket hög känslighet och kan detektera icke avsiktliga RF-emissioner från en UAV, exempelvis från motorer, kretskort och dylikt. Således detekteras farkosten även om den inte sänder någon videolänk och navigerar tyst via vägpunkter. Olika obemannade luftfarkoster har specifika kännetecken, funktioner och konstruktionslösningar som möjliggör identifiering av dem. Lokalisering av en UAV sker med hjälp av en antenn med hög riktverkan. Företagets representant ville inte beskriva hur den höga känsligheten uppnås och ville inte heller specificera hur geolokalisering går till när endast bäring till sändaren (den obemannade luftfarkosten) detekteras och flera mottagarantenner för krysspejlning inte används. Möjligen görs geolokaliseringen genom att relatera detekterad effekt och utsänd effekt. Detta skulle kunna ske då farkosten är identifierad, och det därmed finns vetskap om den sannolika uteffekten. Därmed skulle ett möjligt avstånd kunna beräknas. Systemet kan sedan nyttjas för att leda in andra sensorer, exempelvis elektrooptiska, samt en eventuell verkansdel. Den senare komponenten är inget som marknadsförs av tillverkaren. Mottagaren kan uppdateras med nya signalreferensbibliotek, något som torde vara av nytta då nya UAV utvecklas i hög takt. Denna mottagare marknadsförs även under namnet Hiawatha 1 då det finns ytterligare en lättare version, logiskt nog kallad Hiawatha 2, som är avsedd för integration på UAV. Denna version finns sedan i två varianter, antingen med en eller fyra kanaler. Tabell 33. Data för bredbandsmottagaren Hiawatha Typ: Räckvidd - Liten UAV: - Stor UAV: Känslighet: Passiv inmätning och geolokalisering 1 km 10 km -170 dbm Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

114 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 106 (114) Detektions och bekämpningssystem Repellent Repellent är utvecklat av Oboronitelnyje Sistemy samt Nautjno-Technitjeskij Tsentr Radioelektronnoj Borby (NTTs REB) och består av ett saxliftmonterat störsystem samt ett mastmonterat inmätningssystem där även ytterligare ett par störkomponenter huserar. Störsystemet består av totalt sex moduler, varav fyra är monterade på saxliften. Tre av dessa modulerna sköter störning mot länkar och styrsignaler i frekvensområdet , samt MHz. Den fjärde modulen stör på L-bandet och är avsedd för GNSS-störning. Uteffekten från den senare modulen anges till W. Uppe i masten finns även två vridbara moduler som båda täcker frekvensområdet MHz. Repellent kan detektera signaler från såväl den flygande plattformen (så som videolänk) och från en operatör (styrkommandon). Störning kan ske mot respektive mottagare samt mot ett, eventuellt på plattformen integrerat, positioneringssystem. Mottagarsystemet består dels av en pejlantenn samt en analysantenn. Hela systemet är integrerat på ett Kamaz-chassi. De översta modulerna i masten består av analys- och pejlantenner och de två nedre av störarantenner. Modulerna på saxliften utgörs av störare samt en elektrooptisk glugg. Tabell 34. Data för detektions och bekämpningssystemet Repellent Täckningsområde - Avstånd - UAV: - Operatör: - GNSS: - Azimut: - Elevation: - Frekvens: Sektorstorlek - Azimut: - Elevation: Inmätning 30 km (beroende på flyghöjd) 30 km (i siktlinjen) MHz Inmätningsnoggrannhet: <3 - Momentan bandbredd: 4 25 MHz - Störare 30 km (beroende på flyghöjd) 15 km (i siktlinjen) 30 km MHz Frekvensband: MHz MHz MHz MHz 40 ( MHz) alt 125 (GNSS) 40 ( MHz) alt 25 (GNSS) Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

115 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 107 (114) Bild 104. Detektions och bekämpningssystemet Repellent. Foto: FMV Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und

116 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2018 Sida 108 (114) Detektions och bekämpningssystem DGS Som svaret på frågan nästan ingen ställer, nämligen vad gör indierna inom området C-UAS ( Counter Unmanned Aerial System ), har Bharat Electronics Ltd (BEL) presenterat ett system under benämningen Drone Guard System (DGS). I likhet med många av sina artfränder använder sig systemet av en signalspaningsfunktion för detektion, klassificering och pejlning av styrkommandon till den obemannade luftfarkosten alternativt videolänken från densamma. Detektionsavståndet uppges vara 8 km. För målföljningen svarar ett elektrooptiskt system (EO). Verkansdelen arbetar däremot inom RF-området och ämnar störa ut positioneringssystemet och eventuella kommandolänkar. Hela systemet, förutom detektionsenheten som bland annat består av en rundstrålande antenn, är monterat på ett tvåaxligt vridbord. Systemet kan arbeta såväl autonomt som manuellt. Bild 105. Detektions och bekämpningssystemet DGS. Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2018

117 ÅRSRAPPORT 2018 Bilaga Sida 109 (114) UAV motmedel Arbalet Företaget NPTs Firma NELK från Moskva i Ryssland har utvecklat ett bärbart motmedel främst mot kommersiella obemannade luftfarkoster (UAV). Produkten benämns Arbalet, som betyder armborst på svenska. Enligt tillverkaren ska den vara lätt att använda. Arbalet riktas mot en upptäckt och obehörig UAV och verkar, då sändarknappen är intryckt, genom att störa ut dess satellitnavigeringssystem och styrlänk i verkansavståndet. Resultatet medför sannolikt att luftfarkosten är omöjlig att styra. Potentiellt kan en kommersiell UAV byggas om för att lasta någon form av sprängladdning och utgör då ett terroristhot. De satellitnavigeringssystem Arbalet kan störa är GPS, Galileo, GLONASS och Beidou. Verkansavståndet för dem är minst m. De civila frekvensband för kommunikations- och styrsystem som kan störas är i intervallen 433 MHz (option), 915 MHz, 2,4 GHz (WiFi) och 5,8 GHz (WiFi). Verkansavståndet är då minst 600 m. Utrustningen kan, förutom att riktas och handhas manuellt, också monteras på stativ. Tabell 35. Tekniska data för UAV motmedel Arbalet Spänningsmatning: Batterikapacitet: Tid för kontinuerlig drift: Omgivningstemperatur vid drift: Dimensioner: Vikt: 12 V 10 Ah >1 timme -20 C till +40 C 300x320x1 545 mm Max 5 kg Bild 106. UAV motmedel Arbalet. Foto: NELK Materielunderrättelser 2018 Teknisk Und