Teknisk Und informerar Årgång 17 Nr 6 16FMV465-6:1

Transkript

1 Teknisk Und informerar Årgång 17 Nr 6 16FMV465-6:1

2 Ledare Från dröm till verklighet I denna ledare ska vi titta närmare på ryssarnas möjligheter att, givet det egna ekonomiska läget, kunna finansiera sina önskade inköp av försvarsmateriel fram till år Sedan den ryska lågkonjunkturen började sommaren 2014, orsakad av oljeprisfallet och västvärldens sanktioner efter erövringen av Krim, har flera nyckeltal försämrats. Den ryska rubeln har fallit i värde från 36 RUB per USD sommaren 2014 till 66 RUB idag. Oljepriset var 105 USD per fat sommaren Idag gäller cirka 50 USD per fat efter starka fluktuationer under minskade Rysslands BNP med 3,7 % medan prognosen för 2016 är en ytterligare minskning med 1,7 %. Förväntningarna för 2017 är något bättre med en liten återhämtning om 0,5 %. Budgetunderskottet är 3,7 % för 2016, något större än året innan förväntas ungefär samma nivå. Statsskulden har stigit något de senaste åren. Det rör sig om cirka 18 % vid utgången av 2015 och en pågående ökning i nivå med budgetunderskottet. Jämfört med verkligheten i flera västländer kan de här talen framstå som mycket bra och med en svag förväntad återhämtning under 2017 har den ryska ekonomin (ännu) inte närmat sig någon kollaps. En förklaring är att Ryssland införde en rörlig växelkurs i november I den ryska regimens propaganda försöker man idag framställa det som att man trots allt bemästrar sanktionerna. Den bilden visar naturligtvis inte hela sanningen och även från officiellt ryskt håll kommer mer negativa signaler. Ryssarna har på grund av sanktionerna inte andra länders möjligheter att finansiera budgetunderskotten med lån. Istället används den federala budgetutjämningsfonden som i augusti 2016 hade minskat till en dryg tredjedel av vad den var två år tidigare. Tidigare förutsägelser om att fonden kan ta slut redan under 2017 gäller ännu. Olika besparingsbeslut har redan fattats och fler är att vänta. Omslagsbild: Hidden Blade är ett kinesiskt bärbart robotsystem som främst används av avsutten trupp och specialförband mot lågtflygande AUV och helikoptrar eller mot lätt pansrade och oskyddade markmål. För FMV personal finns Teknisk Und informerar och öppna rapporter på Insidan: Aktuellt /Vår omvärld /Tekniska Underrättelser För Försvarsmaktens personal finns Teknisk Und öppna rapporter på EMILIA. Start > På Gång > Tidningar och nyhetsbrev I mars 2016 tillkännagavs en minskning av försvarsanslagen med 5 % för innevarande år. I oktober kom uppgifter om att de ska minska med 12 % till 2018 för att sedan öka något igen. Samtidigt har det också kommit motsatta signaler om en ökning som motiveras med att kunna garantera de krediter som ställts ut till försvarsindustrin. Det finns uppgifter om ett överdrag om 25 % jämfört med de beviljade försvarsanslagen för Budskapet avseende medel för materielinköp till de väpnade styrkorna är med andra ord splittrat. I planen fram till 2025 är budet från finansministeriet hälften av det som begärs från de väpnade styrkornas sida. I önskemålen talas det om kommande inköp av stridsvagnar, andra fordon, bandhaubitsar, 600 stridsflygplan, över helikoptrar, 51 ytfartyg och 24 u-båtar av modernt slag. Verkligheten är att redan före 2014 gick beväpningsprogrammet, med ambitionen att nå 70 % modern materiel år 2020, långsammare än planerat. Idag skjuts många beställningar på framtiden och färre exemplar än tänkt blir tillverkade i de olika materielprojekten. Finansieringen saknas helt enkelt. Utifrån det vi nu kan se om hur oljepriset och BNP kommer att utvecklas är det inte heller troligt att tillräckliga medel kommer att bli tillgängliga de närmaste tio åren. Innehåll Tigr-M med 30 mm automatkanon 3 Kinesiska markrobotar med containerlavett 4 Kinesiska 93 mm styrda pansarvärnsraketer 6 Pansarvärnsrobot HJ-10 7 Robotsystemet Hidden Blade 8 Fjärrstyrd minröjningsbandvagn Prochod-1 9 Kompositbro TMM-7 10 Ryska bogserbåtar till pontonbroar 11 Sågverk VMLK-1 12 Ryska bärgningsbandvagnar 14 ACTUV - marin autonomitet 16 Navigations- och kommunikationsboj FloatLink 18 Multirollflygplan Chengdu J-10B 19 UAV Cloud Shadow 20 Jaktrobot PL-10E 21 IndoDefence Spanings- och målutpekningssystem SOLT Kinesisk störutrustning 27 AESA-radar FGA-50 Zjuk-AME 28 Julpyssel, lösningar och vinnare 30 Sid 2 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

3 Tigr-M med 30 mm automatkanon från VPK (Ryssland) Företaget Military Industrial Company (VPK) har integrerat en 30 mm automatkanon på sitt fordon Tigr-M. Fordonsvarianten har namnet ASN och visades för första gången på Armija Grundvarianten av Tigr-M, eller GAZ , är ett lätt skyddat fordon som infördes i de ryska väpnade styrkorna Tigr har, förutom till Ryssland, sålts till ett flertal andra länder, bland annat Brasilien, Kongo och Uruguay. Den visade varianten är en av flera utvecklade. Sedan tidigare finns versioner för bland annat trupptransport, pansarvärnsrobot, luftvärn med lavett för luftvärnsrobotarna Verba och Igla-S, telekrig, militärpolis med mera. I trupptransportutförandet rymmer fordonet tio soldater. I utförandet med 30 mm automatkanon fylls nästan hela det bakre utrymmet med kanoninstallationen, förutom två stolar längst bak. I internationella medier har det uppgetts att fordonet är fjärrstyrt. Detta är ett översättningsfel då det endast är tornet som är fjärrstyrt. Skytten är placerad tillsammans med föraren framtill i fordonet. Huvudbeväpningen är en 30 mm automatkanon av typen 2A72. Det finns också en parallellkopplad 7,62 mm PKTM kulspruta. Kanonen har två ammunitionsmatningar i originalutförande samt tre eldlägen, enkelskott, låg eldhastighet ( skott/min) och hög eldhastighet ( skott/min). Ammunitionsmängden uppges vara skott av kalibern 7,62x54R samt 200 skott av kalibern 30x165 mm. Fördelningen mellan de olika ammunitionstyperna framgår ej. Tigr-M är försedd med en turbodieselmotor på 158 kw vilket i standardutförandet ger en maximal hastighet om cirka 130 km/h. På det uppvisade fordonet sitter siktet fast monterat ovanför eldröret. Fordonet har i detta utförande inte någon så kallad hunter-killer -funktion. Möjligheten att integrera ett 30 mm automatkanontorn på ett så lätt fordonskoncept som Tigr-M medför en mycket hög verkansförmåga kombinerat med en hög rörlighet. Skyddsnivån hos denna typ av fordon är dock förhållandevis låg i jämförelse med tyngre plattformar. Ett liknande fordonskoncept med namnet Tajfun-VDV utvecklas parallellt med ASN Detta fordon är utvecklat för att användas av luftlandsättningstrupperna VDV och även det är försett med ett 30 mm automatkanontorn. Att två projekt med liknande funktion utvecklas just nu indikerar att efterfrågan på denna typ av produkter kan komma att öka. Tigr-M med 30 mm automatkanon på utställningen Armija Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 3

4 Markrobotar och containerlavett från CASC (Kina) Det kinesiska företaget China Aerospace Science and Technology Corporation (CASC) har under flera år marknadsfört olika former av raketartillerisystem. Utvecklingen har gått mot ökad precision, bland annat genom att 122 mm raketer försetts med styrfenor och GPSstöttad tröghetsnavigering. WS-22 En sådan styrd raket är 122 mm WS-22 som därmed uppfyller kraven att klassas som en markrobot. WS-22 har tidigare marknadsförts med en precision på 150 meter, mätt som CEP ( circular error probable ; cirkulär felsannolikhet), det vill säga radien av en cirkel med centrum i målet inom vilken roboten träffar med 50 % sannolikhet. WS-22 har vidareutvecklats och marknadsförs idag med en precision på 30 m CEP. WS-33 och WS-43 Både WS-33 och WS-43 har en bildalstrande IRmålsökare för att nå en precision om högst 10 m CEP. Med målsökare och datalänk till skjutande förband uppnås en förmåga att bekämpa rörliga mål. WS-33 har tidigare beskrivits i FMV Teknisk Und Materielunderrättelser WS-43 är en korträckviddig kryssningsrobot med vissa egenskaper som liknar dem hos en UAV och kan jämföras med Fire Shadow från MBDA som har anskaffats av den brittiska armén. Denna typ av robotar benämns ofta loitering munition på engelska och kan glidflyga under lång tid tack vare stora vingar och en banfasmotor, ofta en turbojetmotor eller en propellermotor. Målsökaren till WS-43 används för målspaning där videoströmmen skickas på datalänk till det skjutande förbandet. Den taktiska fördelen är att roboten kan skjutas mot ett målområde utan att målets position är känt i detalj, att rörliga mål kan sökas upp och bekämpas utan externa sensorer och att tidskritiska mål kan bekämpas i exakt rätt ögonblick genom att roboten läggs i patrullbana i målområdet och inväntar rätt tillfälle. Vid insats mot mål på 60 km har roboten 30 minuter ytterligare flygtid tillgänglig i målområdet. Banfarten för WS-43 anges till m/s. Robotskott med WS-43 från containerlavett. Foto: CASC Sid 4 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

5 Markrobotar och containerlavett från CASC (Kina) Data för jämförelse mellan WS-43, WS-33 och WS-22. WS-43 WS-33 WS-22 Längd: mm mm mm Diameter/bredd: 200 mm 200 mm 122 mm Startvikt: 197 kg 200 kg 73 kg Skottvidd (min max): km km km Precision (CEP): 10 m 10 m 30 m Stridsdelsvikt: 20 kg 23 kg 15 kg Målsökare: Bildalstrande IR Bildalstrande IR Nej Disponibel flygtid: 30 min - - Lavettfordon Samma treaxliga lastterrängbil som används för att bära och skjuta WS-22 kan även beväpnas med markrobotarna WS-33 och WS-43. Som alternativ till ett lavettfordon har CASC utvecklat en lösning byggd på en tjugofots container på rullflak. Containern kan bära samma vapenlast som den fordonsintegrerade lösningen, det vill säga 40 WS-22 eller åtta markrobotar WS-33 eller WS-43. CASC förevisar även lösningar där ammunitionstyperna blandas på samma eldenhet, det vill säga 20 WS-22 och fyra WS-33 och/eller WS-43. Sådana kombinationer har visats tidigare i marknadsföringssyfte, men så sent som 2014 fanns ingen möjlighet att använda eldenheterna skarpt på det viset. Från vänster: WS-22, WS-33 och WS-43. Containern innehåller all utrustning som krävs för eldledning av insats och kan bäras av vilken lastbil som helst med flakväxlare. Systemet har därmed vissa likheter med kryssningsrobotsystemet Club-K från ryska Morinformsystem-Agat, där Club-K i regel marknadsförs målad som vilken civil container som helst, ofta lastad på en civil lastbil. Även lösningen från CASC kan potentiellt maskeras som en civil container av den kund som köper systemet och därmed möjliggöra svårupptäckt tilltransport och utgruppering. På bilden till vänster visas en containerlavett på rullflak med ett eldrörspaket för 20 WS-22 närmast och ett paket om fyra tuber för WS-33 och/eller WS-43 bredvid. Containerlavett på rullflak. Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 5

6 93 mm styrda pansarvärnsraketer från Norinco (Kina) Norinco, som bland mycket annat marknadsför en produktserie med 93 mm pansarskott och andra engångsvapen i samma kaliber, visade på Airshow China i november 2016 upp två nya styrda 93 mm pansarvärnsraketer. Den ena raketen uppges vara försedd med en semiaktiv lasermålsökare och ha en maximal skottvidd om m. Pansargenomslaget uppges till 850 mm stålpansar, dock är den inte försedd med någon förpenetrator. Raketen saknar fenor för styrning och är istället försedd med en serie radiella impulsmotorer runt raketkroppen. Norinco visade inte upp något nytt vapen kopplat till denna raket, men om ett pansarskott utan kvalificerad siktesutrustning likt äldre 93 mm vapen används, så krävs extern belysning av målet. På utställningen förklarades dock inte närmare hur man tänkt sig bygga upp systemet. Den andra styrda 93 mm pansarvärnsraketen som förevisades uppges ha vissa egenskaper som inte är helt olika de hos robot 57 (NLAW). Raketen uppges anflyga målet strax över sikteslinjen och när den passerar ovanför målet initieras en radiellt riktad RSV 4-laddning som är avsedd att penetrera taket på målet. Penetrationsförmågan anges till 200 mm stålpansar. Raketen visades med en stor, semitransparent dom i nosen, men enligt Norincos representant är den inte försedd med någon målsökare, endast ett zonrör som arbetar i millimetervågområdet som skall säkerställa att stridsdelen tänder rakt ovanför målet. Raketens skottvidd anges till 300 m och inte heller här presenterades något nytt vapen eller systemkoncept. 93 mm pansarvärnsraket med semiaktiv lasermålsökare. 93 mm pansarvärnsraket med en radiellt riktad RSV 4-stridsdel. Sid 6 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

7 Pansarvärnsrobot HJ-10 från Norinco (Kina) Norinco har premiärvisat en ny pansarvärnsrobotvagn med nyutvecklade robotar. Robotarna marknadsförs med namnet Hong Jian 10 (HJ-10, Red Arrow 10) och fyra olika robotar uppges vara under utveckling med olika kombinationer av målsökare och verkansdelar. I sammanhanget bör nämnas att namnet HJ-10 förekommit många gånger förut i mediarapportering kring Norincos olika robotprogram. Bland annat har den UAV- och helikopteravfyrade pansarvärnsrobot som i exportsammanhang benämns Blue Arrow 7 (BA-7) även förknippats med namnet HJ-10. BA-7 är utvecklad ur AKD-10 som dessutom kan skjutas från en marklavett. I den applikationen används en mastmonterad lavett med åtta robotar på ett lastbilschassi. Enligt Norinco har dock utvecklingen av den lastbilsbaserade versionen nu upphört till förmån till den version av HJ-10 som visades på Airshow China i november De nyutvecklade robotarna har vissa konceptuella och utseendemässiga likheter med Spike NLOS som utvecklats av israeliska Rafael. Robotarna kan skjutas antingen direktriktat på måldata från den egna vagnen eller så kan roboten skjutas mot ett misstänkt mål eller mål som upptäckts av annan sensor varefter robotens egna målsökare användas för att identifiera och låsa på målet, så kallat lock on after launch, LOAL. HJ-10 använder fiberoptisk kabel för att ha datalänk mellan robot och skjutande plattform. Pansarvärnsrobotvagnen till HJ-10 som visades upp bygger på chassiet till pansarskyttevagn ZBD- 04A och totalt bärs åtta eldberedda robotar på en lavett på chassiets tak. I robotlavettens mitt är en mastmonterad elektrooptisk sensor placerad som kan höjas upp för att nå en maximal sensorräckvidd om m. Robotens maximala räckvidd anges till m och penetrationen i stålpansar anges till mm bakom explosivt reaktivt pansar. Det nya pansarvärnsrobotsystemet uppges av Norinco nu vara i slutfasen av utvecklingsprogrammet, men systemet har redan deltagit i militärparader i Kina och observerats i öppna källor sedan Versioner av HJ-10-robotar under utveckling: HJ-10A, TV-målsökare med RSV-stridsdelar i tandem mot bepansrade mål; HJ-10B, IRV-målsökare med RSV-stridsdelar i tandem mot bepansrade mål; HJ-10C, TV-målsökare med sprängstridsdel mot byggnader et cetera; HJ-10D, IRV-målsökare med sprängstridsdel mot byggnader et cetera. Pansarvärnsrobotvagn på chassiet ZBD-04A med HJ-10-robotar. Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 7

8 Hidden Blade från CASC (Kina) China Aerospace Science and Technology Corporation (CASC) har utvecklat ett nytt bärbart robotsystem, kallat Hidden Blade. Robotsystemet är primärt framtaget för att användas av avsutten trupp och specialförband mot lågt flygande mål som fjärrstyrda luftfarkoster och helikoptrar. Det kan också användas mot lätt pansrade och oskyddade markmål. Roboten väger endast 4 kg vilket är ungefär en tredjedel av vikten för vanliga robotar till burna luftvärnssystem (MANPADS). Liksom MANPADS så kan roboten avfyras från axeln. Roboten bärs och avfyras från en lätt polymertub med ett elektrooptiskt sikte, se bilden. Det finns inga uppgifter från CASC om tubens vikt, men efter att ha hållit den i handen så är en uppskattning att den väger ungefär 2 3 kg. Vingar och roder fälls ut när roboten lämnat tuben. Hidden Blade kan användas mot luftmål upp till m höjd samt mot markmål upp till m avstånd. Den inre skjutgränsen anges till 150 m för både luft- och markmål. Målsökaren använder en teknik som normalt utnyttjas av zonrör. En emitter i målsökaren sänder ut pulsad strålning som reflekteras av målet tillbaka till målsökaren. Denna teknik ställer sannolikt höga krav på en ren omgivning kring målet för att det ska fungera. Exempelvis, om något objekt dyker upp mellan målet och roboten så är risken hög att roboten börjar följa fel mål. Det finns inga uppgifter från tillverkaren om vilken typ av strålning som är tänkt att sändas ut från emittern, men det är sannolikt pulsad laserstrålning. Laserdioder är billiga och det är lätt att få en liten stråldivergens, medan RF-emittrar är dyrare och det är betydligt svårare att skapa en smal lob till ett lågt pris. Laserzonrör är vanliga på robotar, men det är kanske första gången som diffuse/ proximity technique används för målföljning. Det finns inte heller några uppgifter om stridsdelen. Robotsystemet har provskjutits men det är troligen fortfarande under utveckling. CASC försöker också sälja in roboten som vapensystem till fjärrstyrda luftfarkoster, vilket skulle kunna ge en räckvidd på upp till 5 km. Data för Hidden Blade. Vikt: Längd: Diameter: Tid till eldberedd: Målsökare: 4 kg 690 mm 60 mm 4 s Elektrooptisk Prestanda för Hidden Blade. Mark till luft Mark till mark Luft till mark Träffavstånd, min: 150 m 150 m 300 m Träffavstånd, max: m m m Träffhöjd, max: m Bärbart robotsystem Hidden Blade från kinesiska CASC. Sid 8 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

9 Fjärrstyrd minröjningsbandvagn Prochod-1 från UralVagonZavod (Ryssland) Modell av fjärrstyrd minröjningsbandvagn Prochod-1. En ny fjärrstyrd minröjningsbandvagn utvecklas i Ryssland. Den visades på utställningen Armija 2016 och verkar för närvarande befinna sig i en testperiod. Konstruktion Vagnen är konstruerad vid UralVagonZavod i Nizjnij Tagil där den troligen också kommer att tillverkas. Den bygger på företagets egen bemannade minröjningsbandvagn BMR-3M som i sin tur bygger på ett chassi från T-90. Handhavande Prochod-1 kan fjärrstyras från ett ledningsfordon eller programmeras till att följa en bestämd rutt. Till skillnad från det fjärrstyrda minröjningsfordonet Uran-6, se förra numret av Teknisk Und informerar, är det troligt att Prochod-1 är tänkt att användas i planerad strid där den rycker fram omedelbart före de anfallande förbanden. Minvälten TMT-S Minvälten TMT-S. Prochod-1 kan förses med minvälten TMT-S som togs i bruk 2007 för montering på stridsvagnar och minröjningsbandvagnar. Det är en vält som röjer trupp- och stridsvagnsminor i ett fyra meter brett stråk med en hastighet om upp till 15 km/h. TMT-S verkar både vid direktkontakt och, mot magnetutlösta minor, på ett visst avstånd med en magnetisk signaturduplikator. Den kan stå emot en exploderande stridsvagnsmina. Skydd Prochod-1 är utrustad med explosivt reaktivt pansar. Blocken för detta är synliga på överbyggnaden på bilden ovan. Såväl vagnen som överbyggnaden står emot finkalibrig eld och splitter. Bottenpansaret har modifierats och utgörs av en kompositkonstruktion. Det påstås kunna stå emot en exploderande stridsvagnsmina var som helst under vagnen. Inga uppgifter finns som anger vilken typ och storlek av stridsvagnsminor det i så fall skulle handla om. Ledningsfordonet. Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 9

10 Utveckling av bro i kompositmaterial (Ryssland) I rysk press, bland annat i den militära facktidskriften Inzjenernyj Zjurnal, har det publicerats uppgifter om att en ny lanserbar bro, TMM-7, ska utvecklas. Den nya bron är tänkt att tillverkas i kompositmaterial och bli en efterföljare till TMM-3M2 som i sin tur är en helt ny modifiering av den gamla trotjänaren TMM-3 från I förra numret av Teknisk Und informerar blev TMM-3M2 beskriven i mer detalj. Att detta projekt initieras torde innebära att TMM-6 från 1996 aldrig kommer att införas i den ryska armén. Den bron är mer lik den tänkta TMM-7 när det gäller storleken än vad TMM-3M2 är. Det är troligt att den nu pågående uppgraderingen av TMM-3M1 till TMM-3M2 handlar om att kunna behålla dem i operativ drift intill dess att TMM-7 blir tillgänglig. Materialet och tillverkningsmetoden Genom att tillverka bron i kompositmaterial istället för stål hoppas man uppnå ett flertal fördelar; lägre vikt, bättre hållfasthet, ökad prestanda avseende längd och bärighet, minskad korrosion samt längre livslängd. Allt detta ska sammantaget ge en lägre total livscykelkostnad. Jämförande data I tabellen nedan anges de fåtaliga data som finns tillgängliga för den tänkta TMM-7. Som en jämförelse anges även motsvarande data för TMM-3M2 och TMM-6. Notera att TMM-7 ska väga något mindre än TMM-3M2 trots att dess yta är 50 % större, 60 m² istället för cirka 40 m². TMM-7 är, liksom TMM-6, tänkt att transporteras på ett 8 x 8 hjulfordon medan TMM-3M2 transporteras på ett 6 x 6. Fortsatt utveckling Ingen tidsplan för vare sig utveckling eller införande finns angiven i de tillgängliga källorna. Det framgår däremot att utvecklingen ska bekostas av de inblandade företagen utan att några statliga medel tas i anspråk. Specialister från den militära logistikinstitutet kommer att medverka som stöd i projektet. Det talas till och med om att en kompositbro ska kunna få stealth-egenskaper och därmed bli svårare att upptäcka och bekämpa. Kunskapen att tillverka i kompositmaterial finns sedan tidigare i Ryssland. Sredne-Nevskijvarvet i Sankt Petersburg, där fartyg med kompositskrov redan har tillverkats, kommer att ha en roll i projektet. Tillverkningsmetoden kallas vakuuminjicering. I Teknisk Und informerar 4/2016 beskrivs ett ryskt minjaktfartyg som är tillverkat av vakuumformade kompositpaneler med den metoden. Här kan också nämnas att civila permanenta broar i kompositmaterial redan har installerats i Ryssland. Då genom ett samarbete mellan det danska företaget Fiberline Composites i Middelfart och det ryska ApATech i Moskva. I de projekten var den minskade korrosionen vid saltning under de stränga ryska vintrarna av avgörande betydelse. Inget tyder på att något av de företagen är inblandade i projektet med TMM-7. TMM-7. Illustration: Inzjenernyj Zjurnal Data för jämförelse mellan TMM-3M2, TMM-6 och TMM-7. TMM-3M2 TMM-6 TMM-7 Längd per brodel: 10,5 m 17,0 m 15,0 m Total lanserad bredd: 3,8 m 4,0 m 4,0 m Vikt, brodel: kg Okänt kg Max vattendjup: 3,0 m 5,0 m Okänt Bärighet: kg kg kg Sid 10 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

11 Nya bogserbåtar till pontonbrosystemen (Ryssland) I de ryska markstridskrafterna finns ett flertal pontobrosystem med beteckningar som PMP, PMP-M, PPS-84, PP-91 och PP-91M (som även kallas PP-2005). I vägtrupperna finns en version som betecknas NARM. Till de systemen har två nya bogserbåtar dykt upp som vidareutvecklingar av de tidigare BMK-225 och BMK-460. De nya bogserbåtarna betecknas BMK-15 och BMK-MO. BMK-15 och BMK-MO tillverkas vid två olika skeppsvarv som har en del gemensamt. Båda ligger vid Volga och har i huvudsak en civil produktion av båtar som kan färdas på floder. De båda nya båtarna skiljer sig från sina föregångare främst genom att de har betydligt kraftigare motorer. Det rör sig om en fördubbling av motoreffekten. De ryska pontonbrosystemen, som används både som broar och som färjor, bygger på vad som i grunden är samma ponton från Det som skiljer systemen från varandra är hur de sätts samman av pontoner, lastfordon, bogserbåtar och annan kringutrustning i olika antal. Med åren har nya lastfordon och bogserbåtar ersatt de äldre. Bogserbåtarna transporteras på lastfordon och sjösätts med lyftkranar. BMK-15 BMK-15 tillverkas vid VSSRZ ( Volga Skeppsvarv ) som ligger i staden Volzjski i Volgograds oblast. Den drivs med en dieselmotor och beskrivs vara tystgående. BMK-MO BMK-MO tillverkas vid KSMZ ( Kostromas Mekaniska Fabrik ) som ligger i staden Kostroma, 300 km nordost om Moskva. Den drivs med två dieselmotorer. Data för BMK-15 och BMK-MO. BMK-15 BMK-MO Vikt: kg kg Motoreffekt: 368 kw 2 x 312 kw Dragkraft, framåt: 69 kn 53 kn bakåt: 36 kn 27 kn Djupgående: 1,14 m 0,9 m Max hastighet: 20,5 km/h 19,5 km/h Max vindstyrka: 5,4 m/s 5,4 m/s Max våghöjd: 1 m 1 m Max strömhastighet: 4 m/s 4 m/s Besättning: 2 man 2 man BMK-15 (vänster) och BMK-MO (höger). Den äldre BMK-225 driver en pontonfärja respektive håller en pontonbro på plats. Foto: BVE Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 11

12 Sågverk VMLK-1 (Ryssland) Sågverket VMLK-1 med lastbil och container. De ryska markstridskrafterna har under 2016 tillförts fem sågverk av en ny modell som betecknas VMLK-1. Det är ett system som innefattar en container med bland annat en såg samt en lastbil. Systemet har kapacitet att utföra alla produktionssteg för tillverkning och bearbetning av virke, från fällning till leverans. VMLK-1, som utvecklades på drygt ett år, ersätter ett äldre sågverk som betecknas LRV-1. Skillnaden ligger i att det nya systemet hanterar hela produktionskedjan medan det tidigare var begränsat till själva sågmomentet. Virket som tillverkas med VMLK-1 är till för att användas till byggandet av träbroar, befästningar och andra träkonstruktioner. Med VMLK-1 går det att tillverka brädor och träreglar samt bearbeta dessa. Transport Containern transporteras på ett lastfordon av typen KamAZ Vid ankomsten till den plats där sågningen ska utföras kommer containern att lastas av med en hydraulisk lyftanordning. Den fungerar så att de hydrauliska höj- och sänkbara ben som finns på containern, ett i varje hörn, sänks ner så att de stödjer mot marken. Därefter lyfts containern på dem så att den frigörs från lastbilen varefter den senare körs ut. Containern sänks sedan till marken på de hydrauliska benen. Lastbilen förses slutligen med stolpar på sidorna för att kunna användas för transport av timmer från fällningsplatsen till containern. Konstruktion Containern är tredelad. På den ena sidan finns själva sågen, i mitten ett arbets- och viloutrymme för personalen och på andra sidan ett dieseldrivet elverk. I containern finns också brandvarnare och ett brandsläckningssystem. Utanför containerns sågdel monteras en arbetsställning med hjälpmedel för att hantera trämaterialet. Till sågen hör en dammsugare som suger ut sågspånen. Tillbehör För trädfällningen ingår tre motorsågar. För att ytterligare bearbeta det sågade virket finns eldrivna specialverktyg; två vardera av borrar, cirkelsågar och hyvlar. Det finns också fyra spadar samt reservdelar och verktyg för enklare reparationer av den egna utrustningen. Elverket, arbets- och viloutrymmet samt serviceutrustningen för motorsågar. Sid 12 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

13 Sågverk VMLK-1 (Ryssland) Dammsugaren, arbetsställningen med hjälpmedel samt exempel på en sågad produkt. Träbron NDM I de ryska markstridskrafterna finns träbron NDM som byggs med träpålar, träreglar och brädor enligt bestämda mått. Sådana broar kan ha en bärighet om upp till 60 ton. De anläggs för att ersätta rörliga broar som omgrupperas. Eftersom VMLK-1 är till för att producera träreglar och brädor så finns sedan tidigare även en särskild pålspetsningsmaskin som betecknas SZS. Pålarna anbringas i vattnet med hjälp av pålkranbilar som det har funnits ett flertal av i de ryska markstridskrafterna. En nutida modell betecknas USM-3. Data för sågverket VMLK-1. Kapacitet per arbetsskift, 1) -fällning av virke: -sågning till reglar: -sågning till brädor: Effekt, elverk: Max diameter, virke Grupperingstid: Bemanning: 60 m³ 50 m³ 40 m³ 100 kw 50 cm 1,5 h 3 man 1) Längden av ett arbetsskift är okänd. Sågen. Tillverkning Foto: Inzjenernyj Zjurnal VMLK-1 tillverkas vid OAO Proekt Technika i Moskva. Det är ett företag med en i huvudsak civil produktion av kundanpassade containerlösningar. I VMLK-1 ingår inga importerade komponenter. Sågverket är helt ryskt. Pålspetsning med maskinen SZS samt pålning med pålkranbil för en träbro. Foto: Voennoe Obozrenie Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 13

14 Tung bärgningsbandvagn BREM T-16 Armata (Ryssland) Inom ramen för Armata-projektet, som handlar om en ny stridsvagn med beteckningen T-14, pågår också ett arbete med att ta fram en ny tung bärgningsbandvagn, BREM T-16 Armata, på samma chassi som stridsvagnen. Utvecklingen hänger ihop med behovet av att få tillgång till en bärgningsbandvagn som klarar just den nya stridsvagnen T-14 med dess stridsvikt om cirka 50 ton. Den vikten är på gränsen för vad den tidigare bärgningsbandvagnen BREM-1, på ett chassi från T-72, kan hantera. Det är oklart när serieleveranserna av BREM T-16 kan inledas. Kanske blir det efter en testperiod med 100 exemplar av T-14 som inleds i slutet av Funktioner Vagnen kommer att förses med den vanliga utrustningen för ryska bärgningsbandvagnar. Det innefattar en lyftkran som kan lyfta en stridsvagnmotor i syfte att genomföra ett motorbyte i fält, en vinsch, ett schaktblad främst för grävarbeten i samband med bärgning, utrustning för bogsering, ett svetsaggregat samt verktyg för enklare reparationer. På den visade prototypen finns också en mindre lyftkran som är monterad baktill, till vänster. Den har en betydligt lägre lyftkapacitet än den ordinarie kranen men kan användas för enklare arbeten nära vagnen. I Ryssland råder delade meningar om den behövs eller inte. Handhavande Vagnen kommer att bemannas av tre personer; vagnchef, förare och operatör även om den exakta arbetsfördelningen knappast är fastställd ännu. Alla tre är placerade under luckor framtill. Det är troligt att de flesta systemen kommer att kunna manövreras helt och hållet inifrån vagnen. BREM T-16 Armata. Framdrivning I Armata-projektet ingår ett integrerat motorpaket där motorn och växellådan utgör en samlad enhet som finns längst bak. Motoreffekten blir minst kw. Beväpning En kulspruta i en vapenstation, troligen i kaliber 12,7 mm, som manövreras inifrån vagnen. Skydd Foto: TV Zvezda Vagnen kommer att förses med ett aktivt skyddssystem. Det kommer också att finnas reaktivt pansar. På bilderna till denna artikel syns det tänkta monterade tilläggsskyddet. Tung bärgningsbandvagn BREM T-16 Armata. Illustration: Konstantin Solovjov Sid 14 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

15 Medeltung bärgningsbandvagn på chassi från Kurganets-25 (Ryssland) Ända sedan utvecklingen av den nya ryska pansarskyttevagnen Kurganets-25 inleddes har man arbetat parallellt med att ta fram en bärgningsversion på samma plattform. Själva pansarskyttevagnen visades första gången på segerparaden i maj Bärgningsversionen har hittills främst visats som modell, men det finns också bilder på minst en prototyp samt uppgifter om dess prestanda. Bärgningsversionen kan närmast jämföras med den tidigare BREM-L som bygger på ett chassi från BMP-3 och väger 18,7 ton. Kurganets-25 kommer att väga cirka 25 ton och det är troligt att den nya bärgningsbandvagnen får en liknande vikt. Den blir därför cirka 30 % tyngre än BREM-L. Det är oklart om den nya vagnen ska ersätta BREM-L, som fortfarande är under leverans. Det är troligt att båda kommer att finnas parallellt om den nya vagnen införs om några år. Den nya vagnen blir, liksom BREM-L, amfibisk och kommer att kunna bogsera andra amfibiska fordon i vatten. Behovet av en ny medeltung bärgningsbandvagn tycks inte vara föranlett av krav på kapacitet att bogsera den nya och tyngre pansarbandvagnen. BREM-L klarar att bogsera upp till 30 ton och kan därmed dra en Kurganets-25. Istället är det arbetskapacitet och skydd som verkar vara avgörande. Lite oprecist uppges att de existerande bärgningsbandvagnarna inte är anpassade för att arbeta med de nya familjerna av lätta och medeltunga fordon som nu är under framtagande. Det är också troligt att ryssarna strävar efter den logistiska fördelen med att ha fordon på samma chassi inom ett förband, bland annat för reservdelshanteringen. Funktioner Vagnen ska kunna lösa samma arbetsuppgifter med minst samma prestanda som en BREM-L. För detta finns ett schaktblad som främst är för grävarbeten i samband med bärgning, en vinsch, en lyftkran, bogseringsutrustning, en lastplattform och ett elsvetsaggregat. Det finns ännu inga uppgifter om prestanda tillgängliga men utgående från att den ska bli minst lika bra som BREM-L kan ändå några siffror anges. Vinschens maximala dragkraft blir minst 200 kn vilken ska kunna fördubblas med ett tvåpartsdrag. Kranens lyftkapacitet blir minst fem ton och bogserkapaciteten blir minst 30 ton. Handhavande Personalutrymmet finns i mitten och baktill i vagnen. Det finns kameror runt om som visar den närmaste omgivningen på monitorer. Med dem går det att både köra vagnen och hantera delar av utrustningen, bland annat den för bogsering. Beväpning En kulspruta i en vapenstation, troligen i kaliber 12,7 mm, som manövreras inifrån vagnen. Skydd Den nya vagnen kommer att få en förbättrad skyddsnivå och flera av arbetsmomenten kommer att kunna utföras inifrån. Vagnen står emot splitter och finkalibrig eld. Den kommer att förses med ett aktivt skyddssystem. Modell av medeltung bärgningsbandvagn på chassi från Kurganets-25. Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 15

16 ACTUV - marin autonomitet (USA) Användandet av obemannade farkoster är idag inget ovanligt. Man kan köpa såväl enkla som kvalificerade farkoster över disk. Problemet uppstår vid den tidpunkt då farkosten inte längre kan överlämnas just över disk, när storleken blir sådan att skador kan uppstå vid kollisioner eller haverier. Juridiken ligger efter Juridiken börjar först nu, långsamt, komma ifatt de tekniska landvinningarna gällande fjärrstyrda flygfarkoster samtidigt som konceptet med självkörande bilar börjar skapa sina egna rättsliga problem. Juridiskt sett finns ännu inga särskilda regler för autonoma farkoster till sjöss utan dessa förväntas följa gällande lagstiftning. Hittills har man löst problemet med separation, antingen i det geografiska planet eller, för kommersiella flygfarkoster, i höjdled. Oavsett medium: i luften, till sjöss eller på marken, är det grundläggande problemet att fastställa vem som har ansvaret för en autonom farkosts framförande. I dagsläget verkar det komma att bli ett tillverkaransvar, även efter det att farkosten är såld. Fyra nivåer av autonomi En vanlig definition av autonomi är att beskriva den i följande fyra nivår: Steg 1 är då ingen autonomi finns. Farkosten är bemannad och föraren har det absoluta ansvaret. Steg 2 är fjärrövervakning. Föraren har fortfarande operativ kontroll om än på avstånd. Här är vi redan idag, alltifrån multirotorfarkoster som kan köpas i leksaksaffärer, till exempel quadrocopter, till CIAstyrda beväpnade flygfarkoster av typen Reapers. Steg 3 är samverkande enheter; fartyg, flygplan eller markgående system, vilka kommunicerar med varandra för att ge förslag till förarna av farkosterna oavsett om dessa finns ombord eller ej. Farkosterna kan meddela läge, kurs, fart, destination, miljöfaktorer med mera. Exempel på detta är samverkande aktörer inom kollektivtrafiken. Steg 4 sägs vara den punkt där inga människor längre finns i den operativa beslutskedjan. Istället är det fullt autonoma system där endast slutmålet sätts av människor. WAVE GLIDER med släpsonar. Foto: Liquid Robotics Även om vi ännu inte ser dessa fullständigt autonoma system finns det sedan lång tid ett antal som i hög grad beter sig som sådana. Norska Offshore Sensings SAIL- BUOY och amerikanska Liquid Robotics WAVE GLI- DER är exempel på ytfarkoster av den typen. Norska Kongsbergs REMUS är exempel på en undervattensdito. Gemensamt för dessa är att de används utanför de vanligast förekommande fartygslederna samt att de är så små att en eventuell kollision till havs kommer att gå ganska obemärkt förbi för den andra parten. Dessutom har RE- MUS som undervattensfarkost tillgång till ytterliggare en dimension, djupet, där risken är liten att man negativt påverkar andra intressenter till sjöss. REMUS. Incitament och begränsningar Foto: Kongsberg Inom handelssjöfarten finns det sedan länge en trend för minskad bemanning. Incitamenten är rent ekonomiska, medan de begränsande faktorerna främst är juridiska. Det underhåll som tidigare sköttes av maskin- och däckspersonal under transporten sköts idag företrädesvis under korta och intensiva varvsbesök. Den personal som finns ombord på nybyggda fartyg har mera en övervakande funktion, lik den i större kommersiella flygplan. SAILBUOY. Foto: Offshore Sensing En annan begränsning för uppkomsten av helt automatiserade fartyg är avsaknaden av gemensamma kommunikationsstandarder mellan fartyg-fartyg och fartyg-land samt bristen på billiga, bredbandiga kommunikationssätt mellan dessa. En statlig, ekonomiskt stark aktör som är van att skapa egna regler skulle kunna vara den första att bryta dessa begränsningar. Sid 16 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

17 ACTUV - marin autonomitet (USA) Projektet ACTUV Givet dessa förutsättningar är det ganska logiskt att den amerikanska flottan 2016 blev den första att döpa en autonom ytfarkost som är stor nog att direkt omfattas av internationella sjöfartsregler. Farkosten byggdes på uppdrag av Defense Advanced Research Projects Agency (DARPA) som en del i ett långsiktigt tekniskt projekt kallat Anti-Submarine Warfare Continous Trail Unmanned Vessel (ACTUV). Målet var att kostnadseffektivt kunna följa, och i framtiden självständigt spana efter, atomdrivna och konventionella ubåtar. I dagsläget säger DARPA att en amerikansk jagare kostar cirka USD per dygn att driva. Målet för ACTUV var att komma ner till dygnspriser på USD. Projektet startade 2010 med tonvikt på mjukvaruutveckling. Som delprojekt togs ett ubåtsjaktspel fram (ACTUV Tactics Crowdsourced Simulator ), vilket gratis erbjöds spelintresserade via DARPA s hemsida. Som ersättning för användandet ombads spelarna skicka in sina taktiska beslut och utfall till DARPA för eventuellt framtida användande i amerikanska flottans taktikstödssystem blev det dags att omsätta försöksresultaten från hela projektet till ett ytfartyg. Uppdraget gick till det amerikanska företaget Leidos. Fartyget kölsträcktes i början av 2015, sjösattes den 27 januari 2016 och överlämnades till DARPA den 7 april samma år. Sea Hunter. Foto: DARPA Målet är att mänsklig interaktion i operativ drift ska inskränkas till att regelbundet läsa av statusen på utrustningen ombord samt vid behov lägga till nya uppdrag. Sea Hunters navigatoriska sensorer är, förutom radar, också elektrooptiska sensorer och sjötransponder (AIS). För ubåtsjaktoperationer har hon olika typer av sonarer samt sensorer för upptäckt av förändringar i det jordmagnetiska fältet (MAD). Sea Hunter är byggd för att verka på öppna hav och oceaner. Uthålligheten sägs vara dygns kontinuerlig drift. Fartyget är tänkt att ledas in mot ubåtar av bemannade enheter som fartyg, helikoptrar eller ubåtsjaktflygplan. Därefter använder hon en lågfrekvent sonar för egen målupptäckt följt av manövrering för att säkerställa metallförekomst genom MAD-detektorn. Som en sista del i målfångningen används en högfrekvenssonar för att klassificera ubåten. Efter målfångning och målklassificering övergår uppdraget till målföljning. Det sker över tid genom ett kontinuerligt aktivt utnyttjande av hög- och medelfrekvenssonar. Sjösättning av Sea Hunter. Foto: DARPA Sea Hunter, som hon döptes till, har ett 40 meter långt trimaranskrov med ett deplacement på cirka 140 ton. Med indata från flera radaranläggningar ombord ska hon, med nyutvecklad mjukvara, följa de internationella sjövägsreglerna. Detta gör henne till den första och största autonoma farkost att verka inom gällande transportlagstiftning utan behov av avlysning eller övervakning. Eftersom sonarer har betydligt kortare räckvidder än till exempel radarer kommer Sea Hunter att ligga i omedelbar närhet av den följda ubåten veckovis. Detta verkar kanske vara ett offensivt beteende men är inte annorlunda än den katt och råtta-lek som regelmässigt försiggick till sjöss mellan NATO och Warszawa-pakten under det kalla kriget. Sea Hunters försöksprogram fortsätter till 2018, varefter hon skall överlämnas till den amerikanska flottan för fortsatta tester. Dessa skall omfatta taktikutveckling för ubåtsjakt, minjakt, logistikuppdrag samt offensiv ytspaning. Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 17

18 Navigations- och kommunikationsboj FloatLink från Rafael (Israel) På utställningen Euronaval visade Rafael upp FloatLink, en navigations- och kommunikationsboj för ubåtar. Den skall ge ubåtar möjligheten att utöka sin tid under vattnet genom att reducera behovet av att komma till ytan för att kommunicera. Istället skall ubåten kunna skicka upp en boj som i sin tur kan överföra informationen. Bojen kommer i tre olika versioner. I den första versionen, S&F, är bojen helt självständig och skickar iväg ett förinspelat meddelande. Den andra versionen, 2WC, är länkad till ubåten via fiberoptik. Den tredje versionen Acoustic har en akustisk funktion för undervattenskommunikation mellan bojen och ubåten. De två sista bojtyperna kan vara utrustade med GPS-mottagare för mer korrekt positionering. Bojen, som använder kommersiella batterier, skall klara sig fem år på hyllan utan underhåll. Den avfyras ur signaltuben och ska kunna skjutas ut upp till 99 timmar innan meddelandet skickas. Meddelandet kan skickas ut i valfritt antal cykler. Tillverkaren uppger att bojen inte avslöjar ubåtens position och inte förorsakar några manövreringsbegränsningar. FloatLink kommunicerar med omvärlden via satellitkommunikationssystemet Iridium eller ett annat system enligt kundens önskemål. När bojen är färdiganvänd sänker den sig själv (engelska: scuttle ) genom att låta sig helt fyllas med vatten och sjunka till botten. Detta sker då den har rapporterat, på kommando eller vid ett fördefinierat tillfälle. FloatLink. Data för FloatLink. Diameter: Längd: Vikt: Uthållighet: Foto: Rafael 100 mm Cirka mm Cirka 6 kg, beroende på typ Cirka 2 timmar Navigations- och kommunikationsbojen FloatLink. Sid 18 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

19 Multirollflygplan Chengdu J-10B från CAIC (Kina) Under den kinesiska försvarsmaterielutställningen Airshow China i november visades en serieproducerad Chengdu J-10B offentligt för första gången. J-10B bygger vidare på grundversionen J-10A som flög för första gången Leveranser av J-10A till det kinesiska flygvapnet inleddes 2003 och ett år senare förklarades J-10 ha en initial operativ förmåga. J-10 är ensitsigt, enmotorigt och deltavingat med nosvinge. Flygplanet har en fena med sidoroder och två mindre, fasta fenor längst bak på undersidan av flygkroppen. J-10S är en tvåsitsig version, främst avsedd för omskolning och typinflygning. J-10B är en väsentligt förändrad version med ny radar, nytt luftintag, IRST (Infra-Red Search and Track), ny SI (siktlinjesindikator) och förbättrat VMS (Varnare och MotmedelsSystem). Sensorer J-10B har en förändrad nosradom som möjligen rymmer en nyutvecklad radar. Antingen är det en AESA-radar (Aktiv Elektroniskt Styrd Antenn) eller en PESA-radar (Passiv Elektroniskt Styrd Antenn). Kina har visat exempel på en gruppantenn med cirka antennelement. Enligt öppna källor klarar radarn att följa tio mål och bekämpa två av dessa med semiaktiva radarjaktrobotar eller fyra med aktiva radarjaktrobotar. Beväpning J-10 har elva vapenbalkar och en intern 23 mm automatkanon. Motor och luftintag Troligtvis har J-10B samma motor som J-10A. Det rör sig i så fall om en rysktillverkad AL-31 FN. Denna motor är troligen på väg att ersättas av en kinesiskkonstruerad motor med beteckningen WS-10. Det är dock osäkert om denna installeras i J-10B eller i en kommande version under utveckling med beteckningen J-10C. J-10B har ett nyutvecklat luftintag som på engelska kallas Diverterless Supersonic Inlet (DSI). Det är en lättare konstruktion jämfört med J-10A, vars luftintag har gränsskiktsplåtar och variabel geometri. DSI medverkar även till att minska radarmålytan då bulan försvårar insyn till motorns fläktsteg. Lufttankning Flygplanet kan lufttankas via en fast monterad mottagare, på höger sida om cockpit, genom slang- och trattmetoden. J-10B har till skillnad mot J-10A utrustats med en IRST placerad på översidan av nosens högra del. Utöver IRspanaren ingår även en laseravståndmätare. J-10B har ett väsentligt förbättrat varnarsystem med störkapslar, radarvarnare och robotskottvarnare. Chengdu J-10B. Multirollflygplanet Chengdu J-10B. Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 19

20 UAV Cloud Shadow från AVIC (Kina) Beväpnad UAV Cloud Shadow. Aviation Industry Corporation of China (AVIC) visade på flygmässan Airshow China 2016 för första gången en helt ny större fjärrstyrd luftfarkost med beteckningen Cloud Shadow. Vissa likheter kan skönjas med General Atomics Avenger då Cloud Shadow är försedd med jetmotor och uppvisar vissa signaturreducerande utformningsdetaljer såsom v-formad stjärt och sågtandskanter på luckor och paneler. Cloud Shadow kommer att erbjudas i två varianter, en beväpnad variant med sex vapenbalkar och en dedikerad spaningsvariant med reducerad max nyttolast men med högre maxfart. Noterbart är att attackvarianten saknar interna vapenutrymmen vilket ger en avsevärt högre radarmålyta. Motorutloppet, som är gemensamt för båda varianterna, är av traditionellt snitt utan den för stealthplattformar karaktäristiska sågtandskanten. Den installerade turbojetmotorn är av typen WP11C, en utveckling av WP11, producerad av kinesiska Bejing University of Aeronautics and Astronautics. Att motorn är inhemskt producerad är anmärkningsvärt då Kina tidigare har haft problem med att utveckla och producera egna motorer. Plattformen är troligen avsedd för användning mot motståndare med en begränsad luftövervakningsförmåga då radarmålytan är för stor för att undgå upptäckt av modernare markbaserade radarvarianter. Detta innebär att plattformen kan användas i ett skede av en konflikt där motståndarens övervakningssystem redan har bekämpats av dedikerade SEAD system. Attackvarianten förevisades i fullskala tillsammans med ett stort antal vapenalternativ inklusive attackroboten YJ- 9E, attackroboten Blue Arrow 21, glidbomben FT-7, attackroboten Blue Arrow 7, styrd bomb LS-6/100NLS och attackroboten AG-300/M. Avionikalternativen inkluderar en syntetisk aperturradar och den traditionella sensorkulan med IR- och EOsensorer placerad under kroppen. Ytterligare en sensor är fast placerad i nosen och används troligen för att återmata aktuellt flygläge till piloten. Den välvda nosen tyder på att det finns plats för installation av en satellitparabol, även om det är oklart ifall en satellitkommunikationsförmåga har implementerats. Signaturreducerat sensorfönster. Tekniska specifikationer Cloud Shadow Spännvidd: 17,8 m Längd: 9,0 m Maxfart, Attackversion: 550 km/h Spaningsversion: 620 km/h Max flyghöjd m Max last Attackversion: 400 kg Spaningsversion: 200 kg Länkräckvidd (LOS): 290 km Sid 20 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

21 Jaktrobot PL-10E från LEOC (Kina) PL-10E På flygmässan Airshow China visades för första gången jaktroboten PL-10E upp. Roboten har varit under utveckling i flera år och kunnats ses på Internet sedan De bilder som hittills funnits tillgängliga har visat roboten hängd på Kinas stealthflygplan J-20 och på senare tid även på J-11. Roboten är i samma storleksordning som AIM-9X och IRIS-T med sina 89 kg och en längd om 3 m (AIM-9X 85,28 kg och längd 3,02 m, IRIS-T 87,4 kg och längd 2,93 m). Roboten är försedd med en bildalstrande IR-målsökare som har möjlighet till stor utvridning. Exakt hur stor utvridning vill inte tillverkaren berätta men genom att titta på roboten kan slutsatsen dras att det rör sig om ungefär 90. Roboten är utrustad med Thrust Vectoring Control (TVC) genom att det sitter paddlar i raketdysans utlopp. Paddlarna kan styra riktningen på utblåset så länge motorn brinner vilket ger stor svängprestanda mot kraftigt manövrerande mål. Roboten tillverkas av Luoyang Electro-optical Research institute (LEOC) som även tillverkar IR-roboten PL-9C och PL-12. TY-90 Roboten TY-90 är avsedd att bäras av helikoptrar. Roboten är försedd med en IR-målsökare och bärs på en lavett om fyra robotar. Den är avsedd att bekämpa luftmål och marknadsförs på exportmarknaden av NORINCO. Roboten erbjuds också som korträckviddig luftvärnsrobot under beteckningen DY-90 SD-10A Jaktroboten SD-10A är exportversionen av Kinas operativa robot PL-12. Roboten är utvecklad i samarbete med ryska Vympel och radarmålsökarföretaget Agat. Roboten är av typen Beyond Visual Range (BVR), motsvarande AIM-120B AMRAAM. Roboten är försedd med en aktiv radarmålsökare och styrs i banfasen med hjälp av en datalänk från skjutande flygplan fram tills att målsökaren påbörjar sin egen sökning och mållåsning. PL-10E visad tillsammans med SD-10A och TY-90. Data för jämförelse mellan PL-10E, TY-90 och SD-10A. PL-10E TY-90 SD-10A Längd: 3 m 1,862 m 3,934 m Diameter: Uppgift saknas 0,09 m 0,203 m Vikt: 89 kg 20 kg 199 kg Målsökartyp: Bildalstrande IR IR Aktiv radar Stridsdel: Uppgift saknas 3 kg 24 kg HE och splitter 1) Räckvidd: > 20 km 6 km 70 km 1) HE = högexplosivt sprängämne. Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 21

22 IndoDefence 2016 Samtidigt med Kinas styrkedemonstration under Airshow China, med bland annat debuterande Chengdu J-20, arrangerades försvarsutställningen IndoDefence 2016 Expo & Forum i Indonesiens huvudstad Jakarta. IndoDefence är speciellt inriktad mot ASEAN-länderna av vilka flera pressas av ett ökat hot från och rädsla inför Kinas militära upprustning. I takt med Kinas framflyttning av positioner och ianspråktagande av territorium i Sydkinesiska sjön uppgraderas försvaret alltmer hos länderna i regionen. Detta avspeglades också genom Indo- Defence 2016 med 844 utställare, varav 573 var internationella företag från 49 länder, samt försvarsdelegationer från 30 länder. En bidragande orsak till det stora internationella intresset är, förutom ökad spänning och risk för eskalering av dispyterna i regionen, förbättrad ekonomi hos länderna i området och ökade försvarsanslag för modernisering av materielen. Anskaffning av nya luftförsvarssystem Den indonesiska försvarsmakten utvärderar nya luftförsvarssystem som ersättning för de nuvarande, i vissa fall gamla sovjetbyggda. Enligt tillgänglig information står valet av nya luftförsvarssystem för medeldistans mellan det kinesiska Long-March International LY-80 och det norska Kongsberg NASAMS. Det ryska S-400 utpekas som ett starkt alternativ för lång räckvidd. Saab har, i samarbete med indonesiska PT Pindad, hopp om försäljning av det lätta luftförsvarssystemet RBS 70 NG och uppgradering av äldre RBS 70 och Giraffe 40-radarer som Indonesien köpte för ett tjugotal år sedan. De indonesiska försvarsutgifterna Indonesien är det största landet i ASEAN-gruppen. Med en folkmängd på över en kvarts miljard är det världens största muslimska stat. Landet har en stor spridning längs kilometer kust med fler än öar vilket är komplicerat i försvarshänseende. Försvarsministern har uttalat ett önskemål om en effektivare gränsövervakning. Försvarsmakten har tillförts extra medel och förstärker marinbasen på Riau-öarna med flera fartyg samt etablerar en ny marinbas i West Kalimantan på Borneo. Flygvapnet uppgraderar en flygbas i samma område med Suchoj Su-27/30 och Lockheed Martin F-16. Armén avser att stationera fyra av åtta nyinköpta Boeing AH-64E Apache attackhelikoptrar på Natuna-öarna efter leverans Indonesiens president Joko Widodo, kallad Jokowi, valdes för två år sedan med förespråkande av en uppgradering och modernisering av försvaret. Under valkampanjen utlovades en påtaglig förstärkning av försvarsanslagen med en successiv ökning från 0,8 % av BNP till målet som är 1,5 % år Detta är på väg att förverkligas. Indonesien har till skillnad från flera andra länder inom ASEAN-gruppen ett relativt gott förhållande till Kina och ser inte det landet som ett hot. Istället har indoneserna upprättat förbindelser med kineserna i olika projekt inom infrastruktur och energi samt är köpare av kinesisk försvarsmateriel. Under IndoDefence 2016 marknadsförde kinesiska företag framförallt luftförsvarssystem och obemannade luftfarkoster. Modell av kinesiska LY-80. Obemannade luftfarkoster Ett segment som utvecklas snabbt är obemannade luftfarkoster (UAV). Uppgifterna, som började med övervakning, går alltmera mot stridsuppdrag i takt med utveckling av mikrobomber och mikrorobotar. Flera indonesiska företag har hängt på trenden. Ett antal UAV presenterades varav en del är under utprovning i den indonesiska försvarsmakten. I andra program samarbetas med etablerade tillverkare såsom i Saabs Skeldar vilken presenterades i en ny tappning som Rajawali 350. Franska LH Aviations LH-10 Ellipse MALE erbjuds genom PT Indo Pacific Communication & Defence i såväl UAV som tvåpilotversion varav den senare tillförs det indonesiska flygvapnet i slutet av året för utprovning. Tjeckiska Excalibur International premiärvisade en mindre VTOL UAV Cantas som drivs av två elmotorer och en mittplacerad jetmotor. Kina har utvecklat många UAV. Två MALE UAVsystem CH-4 och CH-5 med lång räckvidd, upp till km, och med vapenkapacitet om 345 kg marknadsfördes för indonesiskt ändamål. Sid 22 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

23 IndoDefence 2016 Tvåsitsig fransk LH-10 Ellipse (vänster) och kinesisk UAV CH-4 (höger). Anskaffning av nya stridsflygplan Under IndoDefence 2016 fokuserades speciellt på två större indonesiska flygvapenprogram. I närtid gäller det upphandling av ett nytt stridsflygplan från befintliga tillverkare och i ett tioårsperspektiv handlar det om samproduktion av ett nytt femte generationens stridsflygplan. De båda programmen beskrivs närmare på nästa uppslag. Indonesien utropade självständighet från Nederländerna den 17 augusti Dess flygvapen, Tentara Nasional Indonesia-Angkatan Udara (TNI-AU), bildades i april 1946 med i grunden japanska flygplan som övergivits efter andra världskriget. Flygvapnets historia inleddes med krigföring mot kolonialmakten som först 1949 gav upp suveräniteten efter påtryckningar från FN. Under åren efter 1949 växlade Indonesien mellan influenser från väst- respektive kommunistblocket med en blandning av försvarsmateriel. I början av 1980-talet genomfördes en USA-orienterad försvarsmodernisering och flygvapnet tillfördes 32 exemplar av den israeliska McDonell Douglas A-4 Skyhawk och 16 Northrop T-5E/ F Tiger II. I början av 1990-talet tillfördes tolv Lockheed Martin F-16A/B. Avsikten var att öka innehavet till 60 exemplar under decenniet men det genomfördes aldrig. Efter Indonesiens intervention i Östtimor 1999 utfärdade USA ett vapenembargo mot landet som då sökte sig till Ryssland för vapenaffärer. Ett mindre antal Suchoj Su-27SK och Su-30MK inköptes Det innehavet har utökats till fem respektive elva flygplan beväpnade med jaktrobotarna R-73E och RVV-AE samt attackrobotarna Ch-29, Ch-59 och Ch-31A. Vid ett besök i Jakarta i november 2010 lovade president Barack Obama att överföra 24 stycken USAF F-16C/D Block 32 utan kostnad till Indonesien vilket godkändes av kongressen i slutet av Modernisering och uppgradering av flygplanen till Block 50/52 bekostas av Indonesien. De sista tio flygplanen är just nu under leverans. På senare tid har de även anskaffat 16 sydkoreanska T/FA-50 Golden Eagle, för jetskolning och lätt attack, samt 16 Embraer EMB 314 Super Tucano. I indonesisk tjänst, KAI T-50 (vänster) och EMB 314 (höger). Foto: KAI respektive Surabaya News Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 23

24 IndoDefence 2016 Fyra alternativ till ett nytt multirollflygplan I det indonesiska flygvapnet pågår för närvarande studier av ersättare till Northrop F-5E Tiger II. Det handlar om 16 nya multirollflygplan. I femårsplanen har finansiella medel avsatts för ändamålet och en affär väntas i närtid. I upphandlingen ingår industriellt samarbete och enligt indonesisk lag måste 51 procent kontrolleras av landets företag. Fyra flygplanskandidater som uppfyller grundkraven granskas för närvarande. Dessa är Suchoj Su-35, Eurofighter Typhoon, Saab JAS 39 Gripen och Lockheed Martin F-16 Viper. Suchoj Su-35 Inledningsvis framstod Suchoj Su-35 som favorit och uppfattades som vinnare efter ett uttalande från försvarsminister Ryamizard Ryacudu i december förra året där han refererade till instruktioner från presidenten att ingå en uppgörelse med Ryssland för inköp av Su-35. Förutsättningarna för detta har ändrats och upphandlingen är fortfarande en öppen affär, även om Suchoj Su-35 fortfarande framhålls som favorit. Förutom prestandamässiga skäl, om än till hög kostnad, framhålls enhetligheten med det redan befintliga innehavet av Su-27/30. Saab JAS 39 Gripen Saab erbjuder i första hand JAS 39 Gripen i C/D-version eftersom upphandlingen är villkorad med snabb leverans. De tidsramar som utlovas är leverans av det första flygplanet månader efter avtalssignering. Den nya versionen E/F levereras tidigast år Gripen C/D anses uppfylla de uppställda multirollfunktionskraven och erbjuds bli uppgraderat för att tillfredsställa specifika behov. Det kan lätt integreras med kundspecificerade vapen från varierande leverantörer. Saab erbjuder full teknisk överföring till samarbetspartnern PTDI för att gradvis bygga upp produktionskapacitet i landet. Det ska ge över arbetstillfällen. Allt i linje med den vision som president Joko Widodo har målat upp. Saab strävar efter att produktionen i Indonesien ska ge ringar på vattnet. Förutom Indonesien är flera andra ASEAN-länder, som Filipinerna och Malaysia, på köprunda. Thailand kan, som Gripen-användare, vara draghjälp för Saab. Saab erbjuder även ett utökat luftförsvarspaket som omfattar radar- och övervakningsflygplan såsom GlobalEye. Efterfrågan på sådana produkter ökar i ASEANregionen. Lockheed Martin F-16 Viper Om ett enmotorigt alternativ väljs utgörs konkurrensen av Lockheed Martin F-16V Viper, en bästsäljare som i grundutförande flög redan 1974 och som har tillverkats i fler än exemplar. Den nya Viper-versionen är uppgraderad med AESA-radar och i övrigt influerad av teknik från femte generationens F-35. Ryska Suchoj Su-35. Eurofighter Typhoon Eurofighter-konsortiet representeras i Indonesien av Airbus som erbjuder att förlägga produktionen av den senaste Typhoon-versionen till Indonesien. Vid köp kan det komma att innebära en förflyttning av den spanska anläggningen i Gestafe. Förutom detta utlovas en utökning av det industriella samarbete som upprätthållits i 40 år mellan Airbus och indonesiska PT Dirgantara Indonesia (PTDI). Samarbetet omfattar produktion av helikoptrar samt mindre Airbus CASA transportflygplan såsom modellerna C212, C295 och CN235. Lockheed Martin försöker förlänga produktionen och jagar nya beställningar. Om detta misslyckas avslutas eran år 2017, efter slutleverans till den tjugoåttonde och sista kunden som är Irak. Lockheed Martin har förhoppningar om nya beställningar för att vidmakthålla tillverkningen i Fort Worth. Förutom Indonesien ses möjliga beställningar från Bahrain, Colombia och Indien. För närvarande har Lockheed Martin kontrakt med tre kunder för uppgradering av omkring 300 F-16 till Vipereller likvärdig konfiguration. Lockheed Martin har ett starkt försäljningsargument genom enhetligheten med Indonesiens nuvarande innehav av F-16. Här erbjuds en möjlighet till uppgradering enligt V-standard. En annan fördel som framhålls är Lockheed Martins koppling till Korea Aerospace Industries (KAI) och stöd till KF-X. Sid 24 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

25 IndoDefence 2016 Samarbete mellan Indonesien och Sydkorea Efter flera års utvärderingar och förhandlingar undertecknade Indonesien och Sydkorea i oktober 2014 ett samarbetsavtal gällande utveckling och produktion av ett nytt femte generationens multirollflygplan som benämns KF/IF-X (Korean/Indonesian Fighter Experimental). Avtalet är sprunget ur ett koreanskt program för utveckling av en ersättare till McDonell Douglas F-4 Phantom II och Northrop T-5E Tiger II. I förstudierna utvärderades både en- och tvåmotoriga alternativ. Utvärderingen pekade på att ett enmotorigt flygplan skulle reducera utvecklingskostnaden från 8,3 till 6,5 miljarder USD och att utvecklingstiden skulle minska från 10,5 till 6,5 år. Det sydkoreanska flygvapnet ställde krav på att KF-X måste vara tvåmotorigt och ha en storlek liknande Eurofighter Typhoon. Två olika plattformar, benämnda amerikanskt respektive europeiskt alternativ, studerades utifrån detta. Det senare förslaget, med canardvinge, slopades efter Sydkoreas val att inom F-X3-programmet köpa 40 Lockheed Martin F-35A. Beslutet styrdes av influenser från Lockheed Martin som i F-35-avtalet gett löfte om stöd i utvecklingen av KF-X. Lockheed Martin är sedan tidigare delaktigt i T/FA-50 från KAI vars plattform utgör stommen även i företagens alternativ för den kommande T-X upphandlingen till det amerikanska flygvapnet. Den sydkoreanska staten står för 60 % i projektet. I övrigt kommer 20 % från Indonesien och 20 % från Korea Aerospace Industries. Tre olika motoralternativ har studerats. Dessa är Eurojet EJ2000, General Electric F414 och Snecma M88. Ett av de första besluten som togs var valet av motor som blev General Electric F414-GE-400K/EPE med en dragkraft om 60 kn utan efterbrännkammare och 98 kn med. I december 2015 inleddes den preliminära konstruktionsfasen som beräknas pågå till mitten av KAI ansvarar och leder utvecklingsprogrammet samordnat med PT Diriganta från den indonesiska sidan. Vindtunneltester som beräknas ta timmar har påbörjats. Flygplanets specifikationer är relativt likvärdiga de som gäller för Eurofighter Typhoon med uppgiven maximal startvikt på omkring 24 ton med en lastkapacitet om 7,5 ton och maxfart om Mach 1,97. Ett av nyckelelementen är utvecklingen av flygplanets AESA-radar för vilken det koreanska Agency for Defence Development (ADD) har ansvaret. Programmet fick ett bakslag då administrationen i USA blockerade tekniköverföring för det amerikanska huvudalternativet. Istället valdes i somras Hanhwa Thales för att utveckla radarn. Den första prototypen ska presenteras i juni Infoglobal utvecklar elektroniken, i första hand för den indonesiska versionen IF-X. De utvecklar en Multi Function Display (MFD) för presentation av all flyg- och taktisk data på en stor skärm. Sex prototyper ska byggas varav en ska levereras till Indonesien för tester. Den första flygningen planeras till åren Det första serietillverkade flygplanet ska vara operativt i juni De båda länderna kommer att skräddarsy respektive varianter och produktion enligt egna specifika behov. Sydkoreas åtagande uppges vara 120 KF-X med ett totalt beräknat behov av 250 flygplan över tiden. Indonesien anger 80 till 150 IF-X. Exportmöjligheter, framförallt inom regionen, beräknas vara cirka 350 flygplan. Teckning föreställande det planerade sydkoreanska multirollflygplanet KF-X. Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 25

26 Spanings- och målutpekningssystem SOLT-25 från Sjvabe (Ryssland) Sjvabe marknadsför ett nytt spanings- och målutpekningssystem som benämns SOLT-25. Systemet är avsett för integration i den uppgraderade versionen av flygplanet Su-25SM3 samt i de tvåsitsiga Su-25UBM. Ett antal Su-25SM3 med SOLT-25 har redan levererats till det ryska flygvapnet. Storleken på det nya systemet överensstämmer i stort med det gamla systemet Klen-PS och fästena sittera på samma plats, vilket underlättar byte till SOLT-25. SOLT-25 består av två lasersystem; avståndsmätare och målutpekare. Dessutom finns det både en visuell och en termisk IR-kamera i systemet. En dator för bland annat signalbehandling ingår också i systemet. Systemet ger plattformen bra spaningsförmåga mot marken, i flygriktningen. Bilderna från kamerorna kan visas på de platta multifunktionsskärmarna i cockpit. SOLT-25 växelverkar med övrig avionik. Uppgifter som kan lösas med SOLT-25: Spaning, detektion och identifiering av rörliga och fasta mål på marken, över vatten och i luften under hela dygnet; Målföljning i manuell eller automatisk mod; Bestämning av koordinater och mätning av avstånd till mål. Den automatiska målföljningen utnyttjar troligen endast bilder från IR-kameran. SOLT-25 gör att Su-25 kan bära fler typer av modernare vapen med bättre precision. Modell av Su-25 med SOLT-25. Specifikationer för SOLT-25. Utvidgning av siktlinjen (LOS) Vertikalt: +5 till -30 Horisontellt: ±15 Utvidgningshastighet för LOS: 0,05 till 20 /s Max vinkelhastighet för LOS Manuell mod: 4 /s Automatisk mod: 10 /s Omkopplingsmod (changeover): 20 /s Laservåglängd: 1,06 µm Synfält: Visuell kanal: Termisk kanal: Termisk spaningskanal: Foto: Sjvabe 1,9 1,5 1,9 1,5 15,2 11,4 SOLT-25 är ett nytt spanings- och målutpekningssystem för uppgraderade Su-25. Sid 26 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

27 Störutrustning från CETC (Kina) Kinesiska företag har genom åren utvecklat olika typer av störutrustning baserade på lasrar. CETC International Co. Ltd har i år visat upp två nya störare, en för att upptäcka och störa spaning och en för att upptäcka och motverka laserstyrda vapen. Statsägda CETC är ett av Kinas äldsta och största företagskonglomerat för militära och civila elektronikprodukter. Störaren mot spaning kallas helt enkelt Antireconnaissance Laser Jamming Equipment, se den gröna utrustningen i bilden. Det är en elektrooptisk utrustning som kan utföra både detektion och störning. Den aktiva störningen utförs med en laser. De potentiella hoten hittas genom att skanna 360 runt om plattformen. Sensorerna för att hitta hoten är en HD-kamera och en mörkerkamera i det nära-infraröda (NIR) våglängdsområdet. Troligen används strålning från laserdioder med våglängd mellan 800 och 900 nm för att skapa retroreflexer från hotsensorerna. Kameran i NIR-området kan se retroreflexerna och bestämma riktningen mot hotet. Informationen om riktningen utnyttjas av störlasern som kan blända hotets sensorer. Systemet kan användas i manuell eller automatisk mod. Det finns ingen öppen information om effekten för störlasern, så det är svårt att avgöra om den också kan förstöra sensorerna. Störlaserns våglängd är inte heller känd. Emellertid, med tanke på hur liknande utrustningar i världen är konstruerade så baseras störaren troligen på en laser med våglängden 1,06 µm. Den sandfärgade störutrustning i bilden kallas ASALS ( Anti Semi-Active Laser System ). Som namnet antyder så är den till för att motverka semiaktiva laserstyrda vapen, som robotar, raketer, bomber och granater. CETC anger att ASALS aktivt kan detektera hotet, vilket troligen betyder att strålningen från hotets målutpekningslaser kan detekteras av laservarnare. Laservarnarna analyserar strålningen från hotet med avseende på riktning, våglängd och kodning. De fyra laservarnarna sitter fast monterade under den vridbara optiken på toppen, som riktar strålningen från störlasern mot en punkt vid sidan av skyddsobjektet. Tanken är att inkommande laserstyrda hot ska styra mot denna punkt. För att det ska fungera måste störlasern vara pulsad på samma sätt (kodad) som hotets målutpekare. ASALS kan användas både för att skydda stationära objekt och mobila plattformar. Tillverkaren anger att systemet monterat på ett fordon skulle kunna skydda en grupp av pansrade fordon under förflyttning. Ny störutrustning från kinesiska CETC. Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 27

28 AESA-radar FGA50 Zjuk-AME från Fazotron (Ryssland) Den ryska radartillverkaren Fazotron har presenterat en modell av en ny version av deras AESA-radar (Aktivt Elektroniskt Styrd Antenn) i Zjuk-familjen, benämnd FGA50 Zjuk-AME). Denna modell uppvisar en stor likhet med den tidigare versionen kallad FGA35 Zjuk-AE. Båda dessa radarer har sändar- och mottagarmoduler uppbyggda i LTCC-teknik ( Low Temperature Cofired Ceramic ) där olika funktionslager, så som spänningsmatning, logikstyrning med flera, är monterade ovanpå varandra i olika lager. Detta byggsätt, vilket även kallas för tile, medger en mycket mer kompakt byggteknik jämfört med om de olika funktionerna är realiserade på ett kretskort med endast ett lager, även kallat brick. Detta är fallet på de första versionerna av Zjuk-AE, benämnda FGA29, med 680 antennelement och förvirrande nog FGA35 med antennelement. FGA29 med 680 antennelement var en demonstrator och utvecklades för integration i MiG-35. Den radarn utprovades av indierna i deras upphandling av ett medelstort jaktflygplan, vilken vanns av franska Rafale, men marknadsförs inte längre. Beteckningen FGA29 har istället överförts till radarn med antennelement (tidigare benämnd FGA35). Den radarn (FGA29 alternativt Zjuk- AE) marknadsförs för uppgradering av MiG-29. AESA-radarn Zjuk-AME från Fazotron-NIIR. De tre föregående versionerna av AESA-radarer från Fazotron. Sid 28 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

29 AESA-radar FGA50 Zjuk-AME från Fazotron (Ryssland) I den nedre bilden på föregående sida visas de tre föregående versionerna av AESA-radarer från Fazotron. Längst till vänster är den ursprungliga FGA29 med 680 antennelement som inte längre marknadsförs. Bilden i mitten visar versionen med antennelement som tidigare kallades FGA35 men som har övertagit beteckningen FGA29. Längst till höger visas FGA35 realiserad med sändar-/mottagarmoduler byggda i LTCC-teknik. I de två första versionerna av Zjuk-AE utvecklades sändar- och mottagarmodulerna av ett annat ryskt företag, Mikran. Sändar- och mottagarmodulerna som realiserades i LTCC-teknik i de båda senare versionerna av Zjukfamiljen utvecklas av NIIP. Två olika typer av sändaroch mottagarmoduler i LTCC har presenterats. En som är mörkblå och består av en kanal på 5 W i pulseffekt. Denna motsvarar sannolikt det som visas i modellen av FGA50. En annan variant av modulen består av två kanaler vardera med en pulseffekt på 5 W. Dessa moduler är guldiga och hör samman med modellen av radarn benämnd FGA35, se bilden till höger. Observera att dessa båda är modeller och det är okänt hur den verkliga produkten kan tänkas se ut. FGA50 Zjuk-AME är den som visats senast, innebörden av detta skall dock inte överskattas. FGA50 Zjuk-AME marknadsförs bland annat mot indiska flygplanet Tejas. Tillverkaren hävdar att radarn, förutom att kunna detektera när den blir störd, även själv kan utföra störning. Utöver detta skall radarn även ha en bistatisk funktion mot mark- och sjömål samt mot luftmål. Radarn har fått förbättrad upplösning i SAR (syntetisk aperturradar) och är nu som bäst 0,5 meter jämfört med en meter för de första versionerna av Zjuk-AE. 2-kanalers sändar- och mottagarmodul. Data för FGA Zjuk-AME Frekvensband: X Kylning: Luft och vätska Vinkeltäckning: ±60 i sida, ±50 i höjd Detektionsavstånd: Upp till 160 km Samtidigt följda luftmål: 30 Samtidigt anfallna luftmål: 6 Samtidigt följda markmål: 2 SAR-upplösning: 0,5 m Julen 2016 God Jul och Gott Nytt År tillönskas alla läsare av Teknisk Und informerar! Hälsningar från alla medarbetare på Teknisk Und. Underhållstransport med en ny typ av dragdjur. Bild: Jenny Nyström Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 29

30 Julpyssel Årets julpyssel är ett korsord som du fyller i med hjälp av ledorden och bilderna nedan. Orden som söks kan vara projektnamn, klassnamn, NATO-namn, egennamn. Eller något annat... Använd endast svensk transkribering och bortse från eventuella suffix. Notera särskilt att ё = jo på svenska. Vågrätt 2 Sjömålsrobot från Kongsberg 6 Tungt raketartillerisystem i Vitryssland 9 Sovjetisk artillerilokaliseringsradar 11 Se bild Rysk ubåtsavfyrad interkontinental robot 15 BMPT 17 Sovjetisk ubåtsjakthelikopter 18 Amerikansk 155 mm bandhaubits 20 Mjasisjtjev M-4 21 Se bild AKULA K Su Förbättrad KILO 29 Motmedel MK Tu-134 Vågrätt 11 Lodrätt 23 Med bokstäverna i de färgade rutorna ska du bilda tre ord på ett aktuellt tema. Skicka de tre orden senast med e-post till tekniskund@fmv.se. Bland de rätt inkomna svaren drar vi en vinnare som publiceras i nästa nummer och erhåller ett pris. Lodrätt 1 Ka-26 3 SA-18 4 MiG-25 5 Se bild 5 7 Se bild 7 Lodrätt 20 8 Sovjetisk 240 mm bandgranatkastare 10 Ryskt pansarvärnsrobotsystem 12 PzKpfw VII 13 Lätt sovjetiskt pansarvärnsrobotsystem 16 Projekt BTR-MDM 20 Se bild Kan beväpna Tu K79 23 Se bild Projekt Pomornik 27 12,7 mm kulspruta NSV Vågrätt 21 Lodrätt 5 Lodrätt 7 Sid 30 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

31 Julpyssel Igenkänningsuppgift, lösningar och vinnare Vinnaren i förra numrets igenkänningsuppgift är Lt Henrik Mellström, T&E Flight Test Center, FMV, Linköping. Den här gången fick vi ovanligt många svar men bara en hade alla rätt. De rätta lösningarna kan ses här. Två av bilderna kan beskrivas som så kallade slamkrypare. Forpost är en rysk licenstillverkning av den israeliska Searcher Mk III. En läsare gav Mk II (fel nummer) som sitt enda svar medan betydligt fler gav båda svaren. Så länge Forpost fanns med så godkände vi svaren. Granat-2. Betydligt fler gick bet på den tredje genom att svara Eleron E95 (eller E95M). Företaget ENIKS tillverkar visserligen en UAV som betecknas Eleron men det är en helt annan produkt. ENIKS E-95M. Forpost. Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 31