Teknisk Und Årsrapport

Transkript

1 Teknisk Und Årsrapport Materielunderrättelser 2011

2 Omslagsbild: Övre vänstra: Övre högra: Ubåt Scorpene Stridsvagn T-90S moderniserad Nedre vänstra: Ledningsenhet 83TG11-E Nedre högra: Stridsflygplan T-50-1 (PAK FA) Foto: FMV

3 Datum Diarienummer Sida 1 (8) TEKNISK UND ÅRSRAPPORT FMV tjänsteställe, handläggare Teknisk Und. Per-Olof Bengtsson per-olof.bengtsson@fmv.se Materielunderrättelser 2011 Bilaga (1) 1 Allmänt FMV Teknisk Und Årsapport syfte är att i sammanställd form skildra materielutvecklingen genom inhämtad information från utställningar, konferenser, tidskrifter, officiella dokument och andra öppna källor från året som gått. Utöver de beskrivna objekten i denna rapport bevakas även annan materiel, där delgivning sker på annat sätt. Årsrapporten baseras på underlag som har inhämtats av personal vid FMV Teknisk Und och ingår i Teknisk Unds långsiktiga uppföljning av utländsk militär materiel. Tidskritisk information redovisas på annat sätt. Årsrapporten kan även läsas på FM IP-nät: och på FMV Insidan: Aktuellt/Vår omvärld/teknisk Und Årsrapporter. Rapporten delges även i IS UndSäk. Försvarets materielverk Postadress Besöksadress Telefon E-post Internet Stockholm Banérgatan registrator@fmv.se

4 Diarienummer Datum Sida 2 (8) 2 Sammanfattning - Mark Utvecklingen av markstridsmateriel har i väst under 2011, i likhet med närmast föregående år har i huvudsak skett för att möta behoven från insatserna i Irak och Afghanistan. Den nedtrappning av dessa insatser som pågår har dock gjort att även denna marknad har krympt och från industrins sida upplevs en osäkerhet om vilka behov som kan behöva mötas på lite längre sikt. Särskilt tydligt märks detta i USA där osäkerheten kring arméns framtid är påtaglig, både vad gäller dess storlek och dess uppgifter. På flera håll uttrycks farhågor om att armén är den försvarsgren som kommer att dra det kortaste strået om anslagen för försvarsmateriel minskas. I Ryssland fortskrider en rad materielprojekt, men trots flera officiella uttalanden om höjda försvarsanslag blir det även här armén som drar det kortaste strået när anslagen fördelas. I många fall räcker nyanskaffningen inte ens till att ersätta sådan materiel som måste omsättas av åldersskäl. Istället är det numera så att den mest moderna materielen som produceras och marknadsförs i många fall är rena exportversioner; ett bra exempel på detta är den senaste modifieringen av stridsvagn T-90S som premiärvisades på försvarsutställningen REA i Nizjnij Tagil i september En av förbättringarna jämfört med föregångaren är ett nytt vagnchefssikte som ger stridsvagnen s.k. hunter-killer-förmåga, något som ryska stridsfordon BMD-4 undantaget idag saknar. Även pansarvärnsrobotsystemet Chrizantema-S som visades vid samma tillfälle marknadsförs i en exportversion vars prestanda övertäffar versionen avsedd för ryska förband. Mer information om dessa två system finns under respektive rubrik. En trend som förstärkts är att minskade inhemska beställningar till den ryska försvarsindustrin gjort flera företag alltmer exportberoende. - Sjö Det var länge sedan Ryssland beställde ett stridsfartyg med kapacitet att verka på de stora oceanerna. De senaste åren har dock bilden förändrats. Det första fartyget av en klass med oceangående förmåga heter Admiral Gorsjkov och började rustas av Norra Varvet (Severnaja Verf) i S:t Petersburg under Klassen är i första hand tänkt att ersätta de äldre fregatterna i KRIVAK-klassen, men kan mycket väl komma att ersätta både jagare och fregatter. För att minska de tekniska och ekonomiska riskerna med nya fartygskonstruktioner som Admiral Gorsjkov, har ryska flottan valt att köpa in en rysk version av den enklare fregatten Projekt (TALWAR mod) som byggs för den indiska marinen, Denna beprövade fartygsklass kommer troligtvis att under rysk flagg heta Admiral Grigorovitj. Av samma skäl har nya skrov av den etablerade ubåtsklassen Kilo 636 kölsträckts.som ytterligare ett sätt att säkerställa låg byggkostnad av ADMIRAL GORSJKOV-klassen, finns även en exportversion med projektnummer Ryssland bygger även mindre örlogsfartyg. Minsvepare av typen ALEXANDRIT har kölsträckts på Sredne-Nevskiyvarvet 2011 och och produktionen av basförsvarsbåtar av typen GRACHONOK fortgår.

5 Datum Diarienummer Sida 3 (8) Ryssland har även under året fortsatt producera nya forsknings- och trängfartyg som till exempel SELIGER, DISKANT, DUBNYAK och ZVEZDOCHKA. Dessutom fortsätter byggnationen av signalspaningsfartyget JURIJ ANDROPOV och ubåtsräddningsfartyget IGOR BELOUSOV. Den ryska synen på nordostpassagen klargjordes ytterliggare under året då en beställning på 6, möjligtvis 8 isbrytare enligt öppna uppgifter lades ut på ryska och finländska varv. Årets stora nyhet var dock beställningen av amfibiestridsfartyget MISTRAL av Frankrike. Ännu är dock inte klarlagt hur många skrov som skall byggas, dess utrustning eller var delar av produktionen skall ske. Produktionen av de nya brittiska hangarfartygen fortsätter, om än med kraftiga begränsningar. Det första skrovet kommer inte fullt ut att byggas som hangarfartyg utan utrustas initialt endast med helikoptrar. Skrov nummer två kommer dock utrustas fullt ut som hangarfartyg. Därefter får den rådande ekonomin bestämma om det första fartyget i klassen kommer att byggas om och utrustas med flygplan. Den danska fregatten Iver Huitfeldt fortsatte med utprovning och den tyska fregatten av Baden- Württenberg-klass kölsträcktes under senare delen av året. Den amerikanska flottan lade under september 2011 ut ett kontrakt på ytterliggare två jagare av ZUMWALT-klass värt 1,8 miljarder USD. Detta imponerande pris till trots, omfattar kontraktet inte ledningssystem, telekrigsutrustning eller fartygens överbyggnader. Nytt för året var också en ökad acceptans för beväpnade vakter från privata företag ombord på handelsfartyg. Branschpress hävdar att dessa i vissa fall rekryteras från Jemen. Skälet till detta skall vara mindre kopplade till deras militära förmåga, utan snarare deras lönekrav. Vissa länder, som Spanien, har under året gjort lagförändringar i syfte att tillåta säkerhetspersonal på spanskregistrerade fartyg att utrustas med grova kulsprutor (12,7 mm). Ett möjligt paradigmskifte observerades under året; användande av obemannade ytfarkoster har gått från enstaka händelser omgärdat av omfattande militär sekretess till ett rutinmässigt, öppet användande. De obemannade och beväpnade ytfarkoster (Protector er) som till exempel Singapore köpt in, är idag baserade i en halvcivil hamn, service ges av civila kontraktorer och bedöms användas i ett etablerat basförsvarssystem. - Flyg Utvecklingen av nästa generations ryska flygsystem, PAK-FA, har under 2011 fortsatt enligt plan och minst tre prototyper genomförde flygprov under året. PAK-FA visades för första gången för allmänheten då två av prototyperna genomförde flyguppvisning under den ryska flygmässan MAKS På MAKS förevisades även för första gången den långräckviddiga jaktroboten RVV-BD som är avsedd mot mål på mycket långa avstånd. Roboten är en vidareutveckling av jaktrobot R-33 (AA-9 Amos).

6 Diarienummer Datum Sida 4 (8) Även Kina presenterade under 2011 sitt nästa generations stridsflygplan, betecknad J-20, och är i dagsläget avsedd som en teknikdemonstrator. J-20 är utvecklat av kinesiska Chengdu Aircraft Industries Corporation (CAC) och är ett tvåmotorigt ensitsigt flygplan med bedömt goda signaturegenskaper. Storleksmässigt är J-20 ungefär jämförbart med F-22 och PAK-FA. Vidare har det kinesisk-pakistanska samarbetsprojektet JF-17 uppvisningsflugit vid flera tillfällen under året. Flygplanet har utvecklats av Chengdu Aircraft Industries Corporation (CAC) och Pakistan Aeronautical Complex (PAC) tillsammans med det pakistanska flygvapnet (PAF). För närvarande är det enbart Pakistan som beställt ett knappt 100-tal av flygplanstypen. Flygplanet erbjuds som en ersättare för äldre flygplanstyper som MiG-21 m fl till mycket konkurrenskraftiga priser. USAF (US Air Force) har behov att ersätta det åldrande flygplanet T-38 som används för avancerad skolning. I slutet av 2009 utfärdade USAF Air Education and Training Command (AETC) en Request for Information (RFI) från flygindustrin angående ett nytt skolflygplan med projekt beteckningen T-X. Under 2011 har ett antal förslag tagits fram av flygindustrin: Alenia Aermacchi med T-100 ITS (Integrated Training System), BAE Systems tillsammans med Northrop Grumman har framfört en version av Hawk 128 kallad Advanced Jet Training System (AJTS) och koreanska KAI med T-50 tillsammans med Lockheed Martin. USAF förväntas utfärda Request For Proposals (RFP) under 2012 och ett beslut kan möjligen komma under USAF har uttryckt önskemål om att det nya skolflygplanet kan introduceras på skolförband under Införandet av det ryska långräckviddiga luftvärnssystemet S-400 fortgår i Ryssland och har under året påbörjats i Kaliningrad. En ny införandeplan har dessutom presenterats där 56 bataljoner ska vara operativa i de ryska väpnade styrkorna fram till Om planen följs återstår dock att se. Det nya marina luftvärnssystem Redut som finns installerat ombord det andra fartyget i STEREGUSJTJI-klass, korvetten Soobrazitelny, kommer troligen även installeras ombord den nya fregattklassen ADMIRAL GORSJKOV som är under konstruktion. - Ledningssystem / Övrigt Ryssland utvecklar moderna digitala ledningssystem för försvaret, vilka betecknas med index som börjar med 83T. Ett exempel som presenterades under 2011 var den containerbaserade ledningsenheten 83T611-E som är avsedd för sjö- och kustförsvar. Motsvarande system planeras även att integreras på fartyg. Marknadsföring av olika typer av försvarsrelaterade övervakningssystem var en återkommande trend på mässor under Ranger GRIDS från FLIR är ett exempel på ett nätverksbaserat sådant. Även flexibla och integrerade telekrigssystem vilka övervakar och skyddar viktigare frekvensområden visades upp. Ett exempel är bland andra det brittiska telekrigssystemet Resolve, vilket både finns i bärbart och fordonsburet utförande. Under 2011 visades även olika varianter av RC IED-störare på utställningar. Ett modernt exempel på en responsiv störare är VPJ-R från företaget Cassadian. Om responsiv störning används på ett väl planerat sätt, behövs inte hela frekvensband störas ut i syfte att täcka in alla hotbilder. Störaren lyssnar och svarar endast mot verkliga hotsignaler. Negativa följder såsom störning av eget radiosamband förhindras på så sätt.

7 Datum Diarienummer Sida 5 (8) Det är också viktigt att skydda övervakade territorier och plattformar, i första hand kanske med icke dödliga medel, särskilt i insatsområden. Ett exempel är riktverkande högtalarsystem av typ LRAD-1000Xi och LRAD-2000X, vilka kan generera extrema ljudnivåer. Motsvarande koncept har marknadsförts av andra tillverkare under 2011, inklusive kinesiska varianter som är mer eller mindre kopior av amerikanska LRAD. FÖRSVARETS MATERIELVERK Per-Olof Bengtsson C Teknisk Und

8 Diarienummer Datum Sida 6 (8) 3 Sändlista Regeringskansliet SB 1 Sr Carl Bildt, UD 1 Ss Gunnar Wieslander, UD 1 Amb Pär Ahlberger, UD-UrH 1 Amb Bo Eriksson, Ud-UrP 1 UD SP (avsedd för Thomas Berlin) 1 Fö/FR 1 Fö/SI 1 Fö/SSK 1 Fö/MIL 1 Fö/SALP 1 Fö/SUND 1 Försvarsmakten HKV LEDS 1 + CD HKV LEDS INT Prot 1 + CD HKV INS 2 + CD HKV INSS 1 + CD HKV INSS J2 1 + CD HKV ATS 1 + CD HKV ATS G2 1 + CD HKV MTS 1 + CD HKV MTS M2 1 + CD HKV FTS 1 + CD HKV FTS A0 1 + CD HKV FTS A2 1 + CD HKV PROD 1 + CD HKV PROD PLAN 1 + CD HKV PROD MTRL 1 + CD HKV PROD ARMÉ 1 + CD HKV PROD MARIN 1 + CD HKV PROD FLYG 1 + CD HKV PROD LED 1 + CD HKV MUST C 1 HKV MUST STÖDK 1 HKV MUST UNDK AFA 1 + CD HKV MUST UNDK EAS 1 + CD HKV MUST UNDK EAT 1 + CD HKV MUST UNDK BILDUND 1 + CD HKV MUST SÄKK 1 + CD Föavd Berlin 1 Föavd London 1 Föavd Moskva 1 Föavd Paris 1 Föavd Peking 1

9 Datum Diarienummer Sida 7 (8) Föavd Washington 1 HKV INFO 1 + CD Förband LG 1 + CD I CD varav 1 ex till AJB K CD P CD P CD A CD Lv CD Ing CD LedR 1 + CD LedR FMTKSE 1 + CD TrängR 1 + CD 1. ubflj 1 + CD 3. sjöstridsflottiljen 1 + CD 4. sjöstridsflottiljen 1 + CD Amf CD MarinB 1 + CD F CD F CD F CD Hkpflj 1 + CD FMLOG/Teknikdiv 1 + CD Centra och skolor MHS K MHS H MSS SSS LSS LSS VuE TU JAS LSS FlygS FMTS SWEDEC SkyddC FöMedC FMUndSäkC 2 + CD 2 + CD 2 + CD 2 + CD 1 + CD 1 + CD 1 + CD 2 + CD 2 + CD 1 + CD 1 + CD 3 + CD Myndigheter som tillhör Försvarsdepartementet FMV (1) CD FHS 3 + CD FRA 1 + CD KBV 1 MSB 1 + CD FOI 6 + CD

10 Diarienummer Datum Sida 8 (8) Myndigheter (motsv) som hör till övriga departement RPS 1 SÄPO 1 ISP 1 Krigsarkivet 1 Inom FMV: GD 1 Vhtstöd KansBib 1 SML 1 SML AffInf 1 SML SystProd 1 SML MDF 1 SML TeknUnd AK Mark 1 AK Mark Strf 1 AK Mark FordonFarb 1 AK Mark Vapen 1 AK Mark IndEld 1 AK Sjö 1 AK Sjö Ubåt 1 AK Sjö Yt 1 AK Sjö AMT 1 AK Sjö Vapen 1 AK Sjö Ledsyst 1 AK Flyg & Rymd 1 AK Flyg & Rymd Hkp 1 AK Flyg & Rymd Flyg 1 AK Flyg & Rymd Gripen/AEW 1 AK Flyg & Rymd GripenFlygplan 1 AK Flyg & Rymd GripenVapen 1 AK Flyg & Rymd Gripen/AEW Utv&Drift 1 AK Log 1 AK Led 1 AK Led Ledn plats 1 AK Led C2I 1 AK Led SensorTK 1 AK Gem 1 T&E 1 T&E Luft 1 T&E Mark 1 T&E Vidsel 1 Förs & Exp CD C IML 1 Arkiv 1 + CD Totalt inom FMV CD

11 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 1 (161) Innehåll 1. Markbaserade vapen mm haubits M137A1 Hawkeye mm granatkastare 2B25 (Burevestnik) Markrobotsystem GMLRS Markrobotsystem Switchblade Pansarvärnsrobotsystem Kornet-E och Kornet-EM Pansarvärnsrobotsystem Sjturm-SM Pansarvärnsrobot 9M120 Ataka Pansarvärnsrobotsystem Chrizantema-S Pansarvärnsrobotsystem Skif Fordon Stridsvagn T-90S moderniserad Pansarskyttevagn BMD-4M modifierad Understödsvagn BMPT Raketartilleripjäs TOS-1A Pansarskyttevagn BMO-T Indikeringspansarbil RChM Bärgningspansarvagn BREM-80U Fältarbetsmateriel Broläggningspansarvagn MTU-90M Färja PTS Minröjningssystem TMT-K och TMT-S Ytfartyg ADMIRAL GORSJKOV Framdrivning Vapen Lv-system Artilleri Ubåtsjakt Ledningssystem och sensorer Samband Radar Elektrooptiska sensorer... 3 Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

12 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 2 (161) Sonar Telekrigssystem Helikoptersystem Autonoma farkoster till sjöss Sjömålsrobotar KLUB-K Motmedelskastare KT Flygsystem JF-17 Thunder PAK FA Chengdu J F-35 Joint Strike Fighter Nytt skolflygplan till US Air Force Alenia Aermacchi T-100 ITS Integrated Training System BAE Systems Hawk Advanced Jet Training System KAI T-50 Golden Eagle Tu-214ON (Ty-214OH) Flygburen beväpning GBU-54 Laser JDAM APKWS DAGR AGM-114R Hellfire II KAB-250KR, tv-styrd bomb i 250 kg klassen RVV-BD Potentiell målsökare till RVV-BD Ny radarmålsökare utvecklas för Kh Kh-59M2E Kh-38MLE Passiv/ aktiv målsökare 9B-1103M-200PS Semiaktiv/ aktiv målsökare 9B-1103M-200PA Luftvärnssystem Ryskt luftvärnssystem Buk-M2EK...3 Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

13 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 3 (161) Ryskt luftvärnssystem Tor-M2KM Vitryskt luftvärnssystem Stilet T Ny spaningsradar till Pantsir-S Kinesiskt luftvärnssystem HQ-16A Fordon från Minsk Wheel Traktor Plant Luftvärnssystem Aster Block II Marint luftvärnssystem ESSM Block II Lednings- och kommunikationssystem Ledningsenhet 83T611-E Ledningspansarterrängbil R-145BM Satellitsambandsbil KAS Gazel Satellitkommunikationssystem DTCS Mjukvarudefinierad radio från Indien Sensorsystem Nosradar Zhuk-AE (FGA35 ) Övervakningssystem GRIDS Stridsfältsradar Blighter B Stridsfältsradar ETAI-R Sensorsystem Shipborne System Sphere Elektrooptiskt sikte STRIZH Mörkersikte PUMA AESA-radar till Ka-52K IR-kamera 1TPP1-T, IR-kamera TM-B, IR-kamera TPVK-24NS Elektrooptiskt spanings- och siktessystem GOES TV-kamera Lagger-D Telekrigsystem Pejlsystem Tactical Manpack COMINT Direction Finding System Televapensystem TRACE Pejlsystem DDF Pejlsystem MEWS Pejlsystem AS Televapensystem Resolve Störningsvarnare J-Alert...3 Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

14 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 4 (161) Radarvarnare EL/L RC IED-störare GMJ RC IED-störare VPJ-R Aktivt antennsystem GAJT-700ML Motmedelssystem President-S L370-5, DIRCM med IR-lampa DIRCM med laser Robotskottvarnare UFP Radarvarnare L-150 Pastel Laservarnare L-140 Otklik Övrigt Högtalarsystem HyperSpike Högtalarsystem LRAD-1000Xi och LRAD-2000X Index... 3 Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

15 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 5 (161) 1. Markbaserade vapen mm haubits M137A1 Hawkeye I ett samarbete mellan företagen Mandus Group och Rock Island Arsenal, båda i Illinois, USA, har en prototyp till en haubits med mjukrekyl tagits fram. Det handlar om ett nytt försök att skapa en artilleripjäs med dämpad rekyl. Konceptet har lanserats tidigare men aldrig nått serieproduktion. I USA har olika prototyper testats sedan Det förekommer även uppgifter att försök ska ha utförts i Frankrike i början av 1900-talet. Konceptet benämns fire-out-ofbattery (FOOB) på engelska. Bild 1. Hawkeye monterad på en Renault Serpa. Foto: FMV Tekniken innebär att eldröret ges en framåtriktad rörelse omedelbart före avfyrandet. I utgångsläget, en mellanrekylposition, är eldröret låst mot ett tryck från nitrogenfylld behållare. Vid avfyrningen kommer låset att öppnas och eldröret att börja röra sig framåt. Rörelsen övervakas av sensorer och när en bestämd hastighet har uppnåtts avfyras granaten. Den rekylerande kraften ska då först fånga upp och vända den framåtriktade rörelsen vilket minskar rekylkraften mot lavetten med upp till 70 %. Den återstående energin används till att återställa eldröret till det ursprungliga läget. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

16 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 6 (161) Idén är att skapa ett system som kan monteras på lättare plattformar, även luftburna. Konceptet presenteras som modulärt vilket innebär att eventuella köpare kommer att ha en hög valfrihet ifråga om plattformar samt laddnings- och eldledningssystem. Prototypen bygger på en 27 kal haubits M173A1 men även detta kan en kund välja att ändra. Det är själva konceptet FOOB som utvecklas vid Mandus, inte en specifik pjäs. Tillverkarna siktar inte främst in sig på marknaden för 105 mm haubitsar utan ser istället konceptet som en konkurrent till 120 mm granatkastarsystem. De anser att det har en bättre förmåga avseende skottvidder i kombination med möjligheten att kunna skjuta direktriktat. De pekar också på en kortare reaktionstid genom att bantiden för en projektil blir kortare. Den lägre sprängämnesvikten per granat anser de kan kompenseras av eldgivningstekniken med simultana nedslag samt med användande av en ny sorts granater med tunnare höljen. Prototypen kan användas för ammunition enligt NATO-standard med laddning 7. Den är utrustad med Selex Galileo LINAPS artilleriledningssystem som är integrerat med en FIN3110 tröghetsnavigeringsenhet. Den senare har GPS-mottagning. Prototypen har även utrustning för direktriktad eldgivning. Tills vidare tillämpas manuell laddning och inriktning även om systemet är förberett för utveckling mot fullständig digitalisering. Konstruktionen ställer stora krav på funktionaliteten. Träffsäkerheten är beroende av att granaten avfyras vid exakt rätt rörelsehastighet i eldröret. Redan vid 40 ms avvikelse mellan sensorns reaktion och avfyrningen antas skillnaden i skottvidd bli oacceptabel. Det är oklart vem som står för det antagandet men tillverkaren anser dock att spridningen inte blir större än den för en konventionell 105 mm haubits även om fördröjningen blir upp till 100 ms. Bild 2. Eldrör med nitrogenbehållare. GPS monterad på eldröret. Foto: FMV Till funktionaliteten hör också att om tändsatsen inte detonerar så måste rekylsystemet ändå kunna fånga upp den framåtriktade rörelsen. Skulle framdrivningen hänga sig och granaten avfyras med eldröret i ursprungsläget måste systemet i övrigt kunna fånga upp den fulla rekylen. I konceptet ingår också mer konventionell teknik för att kunna ta hand om detta. Det är ännu oklart om systemet är tillräckligt robust. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

17 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 7 (161) Tillverkaren ser en utvecklingspotential för konceptet. De anser att systemet kan användas med längre eldrör och med granater som har kraftigare drivladdningar. På så vis ska den maximala skottvidden kunna ökas. De anser också att systemet kan integreras med andra 105 mm konstruktioner som L118 (37 kal, BAE, Storbritannien) eller LEO (57 kal, Denel, Sydafrika). Framförallt den senare har en för kalibern ovanligt lång räckvidd, 32 km. Egenskaper: Pjäsen kan monteras på lätta fordon och patrullbåtar samt i flygplan. Pjäsen kan flyttas mellan olika plattformar enbart genom att fem bultar lossas. Eldriven sid- och höjdinriktning. Snabb gruppering, bland annat därför att ingen lavett eller stödplatta fälls ut. Lägre underhållskostnader som en följd av det låga antalet delar. Det mesta av underhållet kan utföras vid förbandet. Tabell 1. Data M137A1 Hawkeye Eldrörslängd, kal 27 Skottvidd spränggranat, km 11,5 Sidriktning, grader 360 Skottvidd reatil, km 15,1 Höjdriktning, grader -5 / +72 Grupperingstid, sekunder Bemanning 3 Eldhastighet, skott/min Pjäsvikt, kg mm granatkastare 2B25 (Burevestnik) 2B25 är ovanlig såtillvida att man lyckats eliminera huvuddelen av signaturen i samband med eldgivning. Bild 3. Granatkastare 2B25. Foto: FMV Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

18 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 8 (161) Istället för att ha drivladdningen utanpå granaten finns den längst fram i granatskaftet framför en kolv (se bild nedan). Bild mm granat 3VO25. Pilen pekar på drivladdningen. Foto: FMV Eldröret, som består av glasfiberarmerad plast. I eldröret finns en stav (se bild 5) som granatskaftet träs över. När granaten glidit längst ner i eldröret stöter staven i tändaren på drivladdningen varvid denna initieras. Trycket från drivladdningen pressar ut kolven varvid granaten flyger framåt. När kolven når slutet på granatskaftet fastnar den och innesluter krutgaserna. Detta medför att inga av de vanliga avfyringsfenomenen (ljud, ljus eller rök) uppstår. Eftersom gastrycket tas upp av granatskaftet har eldröret kunnat göras extremt lätt. Bild 5. Eldrör med stav. Foto: FMV Tabell 2. Data 2B25 Skottvidd max, m 1200 Eldhastighet, skott/min 15 Skottvidd min, m 100 Besättning 2 Vikt grk, kg 13 Vikt granat 3VO25, kg 3,3 Längd granat, m 0,6 Vikt stridsdel, kg 1,9 Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

19 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 9 (161) 1.3. Markrobotsystem GMLRS 227 mm markrobotsystem GMLRS (Guided Multiple Launch Rocket System) bygger på raketartillerisystem MLRS men med längre räckvidd och precision. Till systemet finns två robotalternativ; M30 med multipelstridsdel och M31 med konventionell förfragmenterad sprängstridsdel. Den senare har kommit att nyttjas i stor omfattning bland annat i Afghanistan för att understödja trupp som råkat i sammanstöt. GMLRS+ är ett pågående utvecklingsprojekt av befintliga den befintliga roboten M31 GMLRS Unitary. Lockheed Martin driver projektet för egna pengar i hopp om att befintliga kunder, främst US Army, skall köpa systemet som en naturlig efterföljare eller komplement till M31. Man uppger att man siktar på att utöka räckvidden till cirka 120 km, vilket skall jämföras med M31:ans operativa räckvidd på drygt 70 km. Tidigare har man sagt att som ett komplement till GPS- och tröghetsnavigering även vilja utrusta roboten med en målsökare för att nå ökad precision och kunna bekämpa även rörliga mål. Inledningsvis tänkte man sig en semiaktiv lasermålsökare (SAL) med mer avancerade målsökare som tänkbara efterföljare ännu längre fram i tiden. Under 2011 har det dock kunnat konstateras att projektet GMLRS+ nu till viss del byter fot då Lockheed Martin inte längre bedömer att kunden ser ett sådant mervärde i att bekämpa rörliga mål att det rättfärdigar de kostnader och problem detta medför i övrigt. Detta syns tydligast i deras senaste designförslag där såväl SAL-målsökaren som robotens karakteristiska vingar tagits bort. Att vingarna försvunnit från designen innebär dock inte att man gjort avkall på räckvidden; dessa var endast till för att öka robotens manöverduglighet i slutfasen, vilket främst är av vikt mot rörliga mål. Relativt sin föregångare M31 har roboten dock ändå en klart förbättrad manöverduglighet, inte minst tack vare de större roderytor som numera sitter baktill på robotkroppen. Detta skall möjliggöra en närmast lodrät dykning mot målet i slutfasen vilket ger ökad precision där mållägets koordinat i höjdled är osäker samt minskar målets möjligheter att nyttja terräng och bebyggelse till sin fördel. Vid en mässa i oktober 2011 presenterades roboten samtidigt i form av en fullskalemodell, en broschyr, en plansch samt en skalmodell av hela systemet inklusive fordon. Samtliga dessa fyra framställningar av roboten skiljde sig åt på olika sätt, vilket indikerar att beslutet att eliminera SAL-målsökaren var tämligen färskt och att den slutgiltiga designen ännu inte är beslutad. En annan signifikant skillnad mellan GMLRS+ och M31 GMLRS Unitary är valet av stridsdel. Den tidigare stridsdelen var en 88 kg förfragmenterad sprängstridsdel varav cirka 23 kg sprängämne. För att öka räckvidden har man istället valt en mindre stridsdel. Denna har dock en mer innovativ design då man beroende på måltyp, men framförallt beroende på omgivande terräng, civilläge och avstånd till egen trupp, kan välja vilken verkan man skall leverera. Man kallar stridsdelen Scalable Effects Warhead och genom att initiera stridsdelen på olika sätt nås olika hög explosiv verkan. Huruvida man försöker att även kunna påverka splitterverkan var oklart när företrädare för Lockheed Martin intervjuades i oktober, men de bedömde det inte som troligt att man skulle försöka uppnå den förmågan med mindre än att kunden uttryckligen önskade det. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

20 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 10 (161) Bild 6. GMLRS+ syns närmast (nederst) i bild, bakom den Foto: FMV M31 GMLRS Unitary och i bakgrunden markrobot ATACMS. Det förekommer också ett projekt för att ersätta den ursprungliga roboten i GMLRS-familjen; roboten M30 GMLRS som bär en multipelstridsdel bestående av 404 stycken M101 Dual Purpose Improved Conventional Munitions (PDICM) substridsdelar vilka enklast beskrivs som små RSV-koner omgivna av en splittergördel vilka detonerar vid anslag i målet eller mot marken. Dessa är en vidareutveckling av M77 DPICM och M85 DPICM med cirka 100 mm genomslag i stålpansar. Det stora problemet med dessa är den numera oacceptabelt höga felfrekvensen hos substridsdelarna som lämnar 2-4 % av dessa oexploderade i målområdet vilket främst är en fara för civila som rör sig i området även långt efter stridigheterna avslutats. Då USA åtagit sig att eliminera denna typ av ammunition har man initierat projektet GMLRS Alternative Warhead Program som skall ersätta den befintliga stridsdelen med ett nytt alternativ där kravet är maximalt 1 % oexploderad ammunition (OXA) och målet är 0 %. Samtidigt skall den nya stridsdelen uppvisa samma effekt i målet som den som ersätts. Totalt har tre förslag accepterats för tester och kring årsskiftet 2011/2012 avser man välja ett av dessa förslag att gå vidare med för att slutligen kunna tillföra förband den nya roboten kring Det kanske mest innovativa förslaget är General Dynamics Rod Payload. Stridsdelen består där av en mängd små pilar, eller flechetter, av metall istället för explosiva substridsdelar, vilket har den inneboende fördelen att risken för OXA helt elimineras. Genom att anpassa höjden på vilken pilarna frigörs från roboten och robotens rotationshastighet vid det tillfället kan man styra hur stor yta som bekämpas. Beroende på måltyp och med vilken noggrannhet målets position kunnat bestämmas kan man alltså välja att påverka en stor yta eller begränsa påverkan till målets omedelbara närhet och då även få fler pilar som slår ner per ytenhet. Pilarnas form och vassa spets säkerställer god verkan i mjuka mål och penetrationen i hårdare mål är bland annat en funktion av pilarnas tyngd. General Dynamics har tidigare marknadsfört en modulärt uppbyggd stridsdel bestående av ett antal paket med pilar av olika utformning och vikt. Vilken blandning av pilar som det slutliga designen kommer att bära är troligen ännu inte fastställt. Samtidigt som förslagets styrka i upphandlingen är dess obefintliga OXA-risk hos pilarna är dess svaghet svårigheten att matcha dess företrädares verkan mot hårda mål. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

21 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 11 (161) Bild 7. General Dynamics Modular Rods Payload Design som Foto: FMV i en form är en kandidat till GMLRS Alternative Warhead Program. Notera att man i denna modell presenterar tre olika paket med pilar Markrobotsystem Switchblade I samband med insatser på senare tid, inte minst i Afghanistan, har amerikanska försvarsmakten identifierat en förmågebrist vad gäller lägre förbands möjlighet att bekämpa mål på långa avstånd. Särskilt gäller detta mål som endast uppenbarar sig under en kortare tid och därefter omgrupperar eller beblandar sig med civilbefolkningen. Det idag vanligaste sättet att bekämpa sådana mål som uppträder utom räckvidd för enhetens egna vapensystem är att tillkalla understöd från indirekt eld eller flyg. En nackdel med detta är att tiden från målupptäckt till att bekämpningen inleds kan vara så lång att målet hinner avvika samt givetvis risken för egna förluster innan motståndaren tvingas vika eller kan nedkämpas. Dessutom krävs det givetvis att man har tillgång till understöd som faktiskt kan verka mot det aktuella målet, vilket kan vara ett problem vid ogynnsamma terräng- och väderförhållanden, eller om understödjande enheter måste prioritera andra uppgifter. I såväl Irak som Afghanistan har problemet ibland lösts med hjälp av pansarvärnsrobot, men nackdelen där är bland annat robotens höga kostnad och vikt samt att sådana system inte finns tillgängliga på alla enheter. Dessutom är sällan stridsdelen eller eventuell målsökare optimerade för den typen av mål. Ett försök till lösning på denna förmågebrist är vapenprogrammet Lethal Miniature Aerial Munition System (LMAMS). LMAMS är tänkt att kunna ge förband ner till grupps storlek möjligheten att bekämpa oskyddade mål på upp till tio kilometers avstånd och skall vara lätt nog att bäras av en ensam soldat. Tänkbara kandidater till LMAMS är Switchblade, utvecklad av AV Aerovironment, T-RAM som utvecklas av bland annat Textron samt MBDA:s TiGER. I somras skrev US Army ett kontrakt med AV Environment för anskaffning av ett mindre antal system med Switchblade. Primärt skall en brigad som i närtid roterar ner till Afghanistan förses med ett antal system, enligt obekräftade uppgifter ett system per skyttegrupp. Redan nu uppger man dock att specialförband framgångsrikt nyttjar en förserieversion av systemet. Förserieversionen, Switchblade Block 0, har endast kapacitet att operera i dagsljus och eftersom varje robot i dagsläget tillverkas för hand är styckepriset högt. Den version som nu upphandlats till en första brigad är av version Block 10 med dygnetruntkapacitet och en förbättrad stridsdel. Roboten transporteras i sin utskjutningstub varifrån den skjuts ut med utskjutningsladdning. Väl Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

22 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 12 (161) i luften fälls vingarna ut och en eldriven propellermotor startar. Roboten bär dagljuskameror i framåtsektorn samt åt sidorna. Block 10 har dessutom en infraröd kamera i framåtsektorn. Stridsdelen är en splittersprängdel där splittret fokuseras i en framåtriktad kon för att maximera verkan i målet och minimera risken för tredje part. Skytten kan fram till målträff välja mellan luftbrisad eller ögonblicklig brisad vid anslag. Fram till någon sekund innan målträff kan skytten avbryta insatsen och styra undan roboten, t.ex. i händelse av att civila upptäcks i målområdet. Robotens räckvidd anges i dagsläget till att överstiga fem kilometer, men avses kunna utsträckas till närmare tio kilometer. Roboten kan hållas i luften under fem till tio minuter och cirkulera över målterrängen vilket ökar tidsfönstret för skytten att upptäcka och identifiera målet samt att vid behov invänta rätt ögonblick för optimal verkan i målet. Ett komplett skott bestående av robot, utskjutningstub och bärsystem väger cirka 2,5 kg. Switchblade styrs av skytten med samma styrenhet som används till AV Aerovironments UAV:er Raven B, Wasp och Puma AE. Styrenheten bestående av manöverdon med integrerad bildskärm, antenn med tripod, batteripack och bärsystem uppges väga strax under 3 kg. Målbilden är att i förlängningen få ner priset till målbilden USD. Enligt tillverkaren är målet realistiskt för en framtida dagljusvariant, men svåruppnåeligt för en robot med dygnetruntkapacitet. Ett problem har varit att få sensorpaketet att tåla accelerationspåkänningarna på cirka 30 G när roboten skjuts ut ur tuben. Det är därför inte troligt att man förser roboten med modulära sensorpaket. Däremot kan en möjlig lösning för att få ner totalpriset vara att i framtiden tillverka roboten i två varianter med olika sensorpaket; en billigare version för dagljusförhållanden och en version med full förmåga. Trots att roboten skjuts ut ur tuben uppges avfyringssignaturen vara låg. Vidare uppges motorn vara mycket tyst och kan stängas av i slutfasen för att minimera sannolikheten att målet ska hinna ta skydd. De huvudsakliga problemen som US Army ser framför sig vid införandet av systemet på en första brigad är att systemet inte kan avfyras inifrån fordon samt att tidsvinsten relativt t.ex. indirekt eld kan bli försumbar om gruppen måste inhämta eldtillstånd hos högre chef innan vapeninsats med Switchblade. Bild 8. Modell av Switchblade med vingarna i utfällt läge som Foto: FMV den ser ut efter den lämnat tuben. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

23 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 13 (161) Bild 9. Switchblade omedelbart efter avfyring. Foto: AV Aerovironment 1.5. Pansarvärnsrobotsystem Kornet-E och Kornet-EM I februari 2011premiärvisades viss ny kringutrustning till pansarvärnsrobotsystemet Kornet-E. I KBP:s monter på mässan IDEX i Abu Dhabi visades Kornet-E på trefotslavett försett med ett nytt mörkersikte, 1PN79M-3. Till det yttre påminner det nya siktet starkt om sin föregångare 1PN79M-1, den största utseendemässiga skillnaden bör vara avsaknaden av anslutning för kylgasflaska. Till skillnad mot det äldre siktet som kyldes med hjälp av komprimerad gas ur en flaska är det moderniserade siktet oberoende av extern kylgas och kyls med hjälp av en inverterad stirlingmotor som drivs av ett uppladdningsbart batteri. En nackdel med detta är att nedkylningstiden blir relativt lång, upp till sju minuter vid en omgivningstemperatur på +20ºC och troligen ännu längre vid högre temperaturer. Driftstiden på ett batteri är cirka 90 minuter. En avgörande förbättring ligger i att det nya mörkersiktet har en klart bättre bildkvalitet, tillräckligt bra för att mörkersiktet inte längre skall utgöra någon begränsning för systemets räckvidd. KBP uppger att med 1PN79M-3 är systemets räckvidd 5500 meter såväl på dagen som på natten, tidigare begränsades räckvidden till 3500 meter nattetid. Till systemet hör även Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

24 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 14 (161) extra uppladdningsbara batterier och en batteriladdare med plats för att simultant ladda fyra batterier. Dessutom ställde KBP ut delar av Komandirsha-E, ett nytt ledningssystem för pansarvärnsrobotpluton. Vid en enhet utrustad med Komandirsha-E länkas positionen och bäringen hos varje pjäs till chefens ledningsplats. Chefen kan använda systemet bland annat till att fördela mål till respektive robotomgång och han kan även få kvittens på att omgångarnas uppgifter utförs enligt givna order. Till systemet hör även en stridsfältsradar som grupperas i anslutning till ledningsplatsen för upptäckt och positionsbestämning av fientliga mål. Överföring av data och order mellan chef och robotomgångarna sker via radio med räckvidd upp till 1500 meter. Bild 10. Mörkersikte 1PN79M-3 sett från sidan. På bilden saknas batteriet. Foto: FMV På försvarsutställningen MAKS i Moskva i augusti var det dags för nästa premiär då Kornetfamiljens senaste medlem Kornet-EM visades. Till denna nya version har ett flertal nya förmågor tillförts. Den mest signifikanta av dessa torde vara integreringen av en automatisk målföljare. Detta reducerar i princip skyttens uppgift vid skott till att grovrikta och låsa på målet samt att trycka på avtryckaren. Uppgiften att styra in roboten mot målet kan därefter skötas av systemets automatik medan skytten kan övergå till att lösa nästa elduppgift. Några av de huvudsakliga fördelarna med detta som KBP lyfter fram är att träffsannolikheten ökar, bl.a. eftersom systemet inte påverkas av rädsla och stress, samt att kraven på och utbildningstiden för skytten minskar. Kornet-EM skall dock inte ses som ett som ett fire and forget -system som t.ex. Javelin eller Spike där roboten bär en egen målsökare. I motsats till dessa system måste Kornet-EM stå kvar i eldställning tills roboten träffat målet. Om den skjutande plattformen nedkämpas eller tvingas gå i skydd innan roboten nått fram förlorar roboten styrningen och målet undkommer sannolikt träff. Tekniken med automatisk målföljning är dock inte helt ny, varken för KBP eller för Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

25 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 15 (161) Kornet-systemet, då detta finns integrerat i beväpningsalternativet Berezjok som marknadsförs av KBP som ett uppgraderingspaket lämpligt för bland annat BMP-2. Utanför en av utställningshallarna på mässan förevisade KBP Kornet-EM integrerat på en personterrängbil. Den konfiguration man visade upp var det tyngre alternativet av dem som föreslogs: Två stycken lavettage med fyra robotar vardera samt ytterligare åtta robotar för omladdning transporterade inne i fordonet. De båda lavettagen har varsin siktesenhet med integrerad laserledstrålekanal och de kan manövreras oberoende av varandra vilket innebär att två olika mål kan bekämpas simultant. Varje lavettage kan dessutom skjuta två robotar i salva med tät följd för att öka sannolikheten att slå ut ett mål, särskilt då målet kan antas vara utrustat med ett aktivt skyddssystem. Bild 11. Kornet-EM på personterrängbil. Notera att de eldberedda robotarna är monterade på två separata lavettage. Foto: FMV Till systemet presenterades även inte mindre än tre nya robotar. Pansarvärnsroboten 9M133-2 med två RSV-stridsdelar i tandem är mycket lik sin föregångare 9M133 och de bådas robottuber har samma dimensioner. Skjuten från den nya lavetten med automatisk målföljning har 9M133-2 en räckvidd på hela 8000 meter och penetrationsförmågan har ökat något, den uppges nu till mm i stålpansar. Dess systerrobot 9M133FM delar form och storlek med 9M133-2 och har samma räckvidd, men bär istället en termobarisk stridsdel som motsvarar den hos sin föregångare 9M133F. Den tredje roboten, 9M133FM-3, är den som mest avviker från tidigare robotar. Den har, på bekostnad av en mindre stridsdel, försetts med en större motor än de övriga vilket ger såväl övad banfart som räckvidd; hela meter. Roboten har dessutom försetts med ett zonrör och marknadsförs som ett alternativ för att bekämpa bland annat helikoptrar, UAV:er och kryssningsrobotar. Med sin banfart som toppar på 320 m/s är den dock avsevärt långsammare än de MANPADS som den möjligen kan avses komplettera. Fördelar gentemot MANPADS skulle däremot vara räckvidden, verkan i målet samt förmågan att bekämpa mål med liten IR-signatur. Kornet-EM är även bakåtkompatibelt med äldre robotar i Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

26 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 16 (161) Kornet-systemet, dock så begränsas systemets räckvidd i de fallen av roboten till 5500 meter enligt KBP, det är dock möjligt att den bättre optiken hos det nya systemet kan ge visst räckviddsövertag jämfört med Kornet-E även med de äldre robotarna. Tabell 3. Data Kornet-EM Max räckvidd med 9M133-2, 9M133FM Max räckvidd med 9M133FM-3 Min räckvidd Penetration i stålpansar med 9M133-2 Max banfart 9M133-2, 9M133FM Max banfart 9M133FM-3 Vikt per komplett lavettage utan robotar 8000 m m 150 m mm 300 m/s 320 m/s 67,5 kg 1.6. Pansarvärnsrobotsystem Sjturm-SM Pansarvärnsrobotvagn 9P149 till pansarvärnsrobotsystem 9K114 Sjturm-S är en riktig trotjänare i den ryska armén. Vagnen är baserad på MT-LB och har två mans besättning: Förare och vagnchef/robotskytt. Då robotlavetten sänkts ner i bakvagn kan man enklast skilja 9P149 från en vanlig MT-LB genom att kulsprutan är borttagen och ersatt med ett sikte och en antenn för signalöverföring till roboten. Vagnen togs fram för att skjuta robot 9M114 men kan även skjuta robotar ur den modernare serien 9M120 Ataka. Systemet Sjturm-S har varit i tjänst sedan 1979 och även om den modernare pansarvärnsrobotvagnen 9P157-2 till systemet Chrizantema-S skulle kunna ses som en naturlig efterföljare verkar den ryska armén tveka inför en större anskaffning av detta system. En annan väg att gå är att uppgradera befintliga vagnar till den nya standarden 9P149M som marknadsförs av KBM. Den nya vagnen har bland annat ett nytt sikte som ger systemet dygnetruntkapacitet och ett integrerat laseravståndsinstrument. Denna väg att gå skulle ge den ryska armén ett snabbt och relativt sett billigt förmågelyft på stor bredd om samtliga vagnar uppgraderades. Bild 12. 9P149M. Notera det nya skyttsiktet med rak ovankant. Foto: KBM Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

27 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 17 (161) 1.7. Pansarvärnsrobot 9M120 Ataka Pansarvärnsrobot 9M120 Ataka är en vidareutveckling av pansarvärnsrobot 9M114, med bland annat ökad räckvidd och förbättrad stridsdel. Räckvidden har utökats från 5000 meter till 6000 meter och den nya tandemstridsdelen penetrerar 800 mm stålpansar vilket skall jämföras med 560 mm hos 9M114 vilken dessutom saknade förpenetrator och därigenom förmågan att bekämpa mål mer explosivt reaktivt pansar (ERA). Till robotfamiljen finns även en robot med termobarisk stridsdel och en med continious rod-stridsdel mot luftmål. Samtliga dessa robotar är kommandostyrda via radio och har sedan länge beväpnat bland annat pansarvärnsrobotvagn 9P149 (Sjturm-S), attackhelikopter Mi-28N (Sjturm-V) och patrullbåt projekt Mirage (Sjturm-K). Nyare bärare av robotfamiljen Ataka är understödsvagn BMPT och attackhelikopter Ka-52. De senare skiljer sig däremot på sådant sätt att de är i behov av att bära ett laserledstrålestyrt robotsystem snarare än ett som styrs via radio. KBM har löst detta och tagit fram de modifierade robotarna 9M120-1 med tandemstridsdel och termobarisk robot 9M120-1F. Dessa nya robotar kan skjutas antingen laserledstrålestyrt eller via radio på samma sätt som dess föregångare; roboten känner själv av vilket system den är laddad i. KBM uppger vidare att man avser avsluta produktionen av de äldre robotarna ur serien och enbart tillverka den nya i syfte att förenkla tillverkningsprocessen och kundens logistik. Vid samma tillfälle uppgavs att designen av attackhelikopter Mi-28N inom något år skulle justeras så att nyproducerade exemplar därefter skulle skjuta Ataka laserledstrålestyrt istället Pansarvärnsrobotsystem Chrizantema-S Pansarvärnsrobotbandvagn 9P157-2 till det ryska pansarvärnsrobotsystemet Chrizantema-S är baserad på chassit till BMP-3 och har två mans besättning: Förare och vagnchef/skytt. Lavetten kan bära två robotar eldberedda och totalt bärs 15 robotar i ett karusellmagasin i bakvagn. Bild 13. Pansarvärnsrobotbandvagn 9P157-2 i rysk version utan IRV-sikte och kulspruta. Foto: FMV Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

28 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 18 (161) Robotarna kan antingen styras via laserledstråle och skytten skjuter då via det optiska siktet eller så använder han radarsiktet och styr då roboten via radio. I det senare fallet kan automatisk målföljningsmod nyttjas och två robotar kan skjutas samtidigt mot två olika mål om de nyttjar olika styrmetoder. Det optiska siktet 1K118 saknar dock IRV-kanal varför endast radarn 1L32 kan nyttjas för att bekämpa mål vid dåliga siktförhållanden. Under 2011 premiärvisade två nya fordon i systemfamiljen Chrizantema-S, även dessa baserade på BMP-3 chassin: Plutonchefsvagnen 9P157-3 och kompanichefsvagnen 9P P157-3 är närapå identisk med systemets grundfordon 9P157-2 och har även samma beväpning och ammunitionslast, men har en tredje besättningsmedlem i form av plutonchefen samt en extra radio för kompaniledningsnätet. De vagnarna som KBM visade upp var exportversioner, ursprungligen avsedda för Libyen, och skiljer sig som sådana något från de inhemska vagnarna. Den mest väsentliga skillnaden torde vara det nya skyttsiktet 1K118T med integrerad IRV-kanal vilket medger att mål ut till 3500 meter kan identifieras och bekämpas nattetid även utan radarstöttning från vagnens multifunktionsradar 1L32. Möjligheten till närskydd har ökats genom att den vänstra skrovkulsprutan som finns på BMP-3 har behållits medan den ryska versionen saknar båda dessa. Dessutom är vagnen försedd med klimatanläggning och motorn har tropikanpassats. Ett antal vagnar i systemet hann levereras till Libyen innan embargot och minst en av vagnarna sågs delta i striderna på rebellernas sida. Bild 14. Plutonschefsvagn 9P157-3 med eleverad robotlavett och radar. Notera skyttens IRV-sikte till vänster i bild och den skrovmoterade PKTM:en i förgrunden. Foto: FMV Kompanichefsvagnen, eller batteriplatsbandvagnen enligt rysk nomenklatur, 9P157-4 skiljer sig däremot desto mer från de övriga i familjen och bär heller ingen offensiv beväpning, endast en PKTM för närskydd. Vagnen är utrustad med stridsfältsradar Fara-L och positioneringssystem Trona-1S som utnyttjar både tröghetsnavigering och satellitnavigering. Vagnen löser såväl Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

29 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 19 (161) underrättelse- som ledningsuppgifter och uppges i normalfallet betjänas av fyra man; kompanichef, förare, sensoroperatör och signalist. Det finns plats för ytterligare minst en besättningsmedlem i bakvagn. Noterbart är att inga av de sensorer denna vagn är utrustad med uppges ge nämnvärt bättre upptäcktsavstånd än de som respektive underställd vagn själv är utrustad med, däremot täcker radarn Fara-L en betydligt större sektor än 1L32 och kan även snabbare upptäcka ett mål inom sin avsökningssektor. Den ryska armén har tidigare inte visat något större intresse för systemet, som vid en anskaffning troligen skulle ersätta det äldre systemet Sjturm-S, men under året har det ryska försvarsdepartementet annonserat att en viss anskaffning av Chrizantema-S har påbörjats. Bild 15. Kompanichefsvagn 9P Stridsfältsradarn Fara-L syns högst upp i bild och strax hitom den spaningssiktet med integrerad IRV-kanal. Foto: FMV 1.9. Pansarvärnsrobotsystem Skif Pansarvärnsrobotsystemet Skif som premiärvisades 2007 är ett samarbete mellan vitryska Beltech Holding och ukrainska Luch där principiellt sett roboten R-2 är en ukrainsk produkt medan siktet PN-S med mera är vitryskt. En av systemets utmärkande egenskaper är att skytten kan gruppera i skydd ett stycke bort från robotlavetten och via en kontrollpanel fjärrstyra lavetten. Det vidareutvecklade siktet har en integrerad IR-kamera, laseravståndsmätare och har en autotracker i videokanalen vilket ger systemet en virtuell fire-and-forget-förmåga så länge målet lämnar en tydlig kontur mot omgivningen sedd från robotlavetten. Tidigare har video- och kommandoöverföringen skett via kabel och en mängd olika kabellängder på upp till 100 meter har förekommit i marknadsföringen. Under 2011 premiärvisades en trådlös version där signalerna överförs via radio med en räckvidd i kilometerklassen. Enligt representanter för Beltech Holding kan dock fortfarande varje skytt endast styra en robotlavett. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

30 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 20 (161) Beltech Holding ställde även ut en ny plattform för robotsystemet, den tvåaxliga pansarvärnsrobotterrängbilen Caracal (ökenlo). Fordonet har fyra eldberedda robotar monterade på en höj- och sänkbar lavett integrerat med siktet PN-S. Fordonslavetten kan vridas i +170 i sida och +15 i elevation. Ytterligare fyra robotar transporteras omedelbart tillgängliga för automatisk omladdning samt ytterligare fyra robotar i förvaringsfack för manuell omladdning eller för att grupperas på en fristående trefotslavett. Karossen på fordonet är byggt med kompositmaterial, kallat polymer-keram-pansar. Kompositmaterialet är en multilagerstruktur med polymer- och kerammaterial. Det väger 1,5 till 2 gånger mindre än vanligt stålpansar som ger motsvarande skydd mot splitter och finkalibereld. Bild 16. Pansarvärnsrobotterrängbil Caracal med pvrb Skif. Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

31 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 21 (161) Bild 17. Kontrollpanelen för fjärrstyrning av Skif. Foto: FMV Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

32 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 22 (161) 2. Fordon 2.1. Stridsvagn T-90S moderniserad Bild 18. Stridsvagn T-90S. Foto: FMV Strv T-90 är en direkt vidareutveckling av T-72 och därmed fortfarande behäftad med en del av de brister (och fördelar) som fanns på den vagnen i slutet på 60-talet. En av fördelarna är att kanonen är automatladdad vilket medför att man till skillnad från huvuddelen av andra stridsvagnar kunnat minska besättningen till tre man. Ammunitionen är delad och medger inte större projektillängd än 700 mm medan till exempel den amerikanska pilprojektilen M829A3 är mer än 900 mm vilket medför att pansargenomslaget blir avsevärt mindre. En annan nackdel är att hälften av ammunitionen finns lagrad i tornet med bristfälligt skydd vilket ökar risken för katastrofal ammunitionsbrand vid genomslag av framför allt DU-pilar. T-90 har exporterats till ett antal länder och för dessa vagnar används beteckningen T-90S. Den nya version av T-90 som visades i Nizjnij Tagil på mässan Russian Expo Arms i september benämns av tillverkaren UVZ (Uralvagonzavod) T-90S moderniserad vilket indikerar att vagnen i första hand är avsedd för export. Dessutom är vagnen försedd med AC vilket än så länge inte ryska vagnar utrustats med. Vapenverkan har förbättrats i ett antal avseenden. Kanonen, 2A46M5, har fått förbättrad lagring vilket ger 15% mindre spridning. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

33 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 23 (161) Bild 19. Luftkonditioneringsaggregat, slat armour och RWS. Foto: FMV Bild 20. Skyttens sikten, SA-kameror och GPS/GLONASS-antenn. Foto: FMV Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

34 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 24 (161) Skyttens tvåkanalssikte har oberoende siktlinje, inbyggd laseravståndsmätare och laserledstrålesändare (för eldrörsutskjuten robot). Det finns ett reservsikte mekaniskt kopplat till kanonen. För att öka träffsannolikheten vid första skott finns ett mynningsreferenssystem och en givare för vindhastighet och vindriktning. Vagnchefen har en tvåplansstabiliserad CITW (Commanders Independant Thermal Viewer) med inbyggd laseravståndsmätare. Sammantaget medger detta fullständig dag/natt hunter-killer förmåga. På masten för vindsensor finns dessutom tre kameror (den fjärde sitter på höger tornsida) för SA (Situational Awareness). Vagnchefen har dessutom en RWS (Remote Weapon Station) med en 7,62 mm kulspruta och en ny lucka som medger paraplyläge. Bild 21. RWS, CITV, laservarnare, höger SA-kamera och vagnchefslucka. Foto: FMV Vagnen är normalt utrustad med fyra ammunitionsslag (pilprojektil, spränggranat, RSV-granat och robot) och det finns ingen information om att ammunitionen förbättrats. Ammunitionslagringen har förbättrats då man flyttat tio av de skott som tidigare fanns i stridsrummet till en behållare på baksidan av tornet. För att använda dessa måste man dock öppna luckorna och manuellt lyfta ammunition in i tornet. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

35 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 25 (161) Bild 22. Fack för tio drivladdningar öppet. På ömse sidor finns fack för projektiler. Foto: FMV Skyddet består förutom grundskyddet av ERP (Explosivt Reaktivt Pansar) av typ Relikt med verkan även mot KE i front och främre sidor. Bakre sidor och bakre delen skyddas av slat armour. Vagnen är försedd med ett system med laservarnare som, vid belysning med utpekande eller avståndsmätande laser, automatiskt kan svänga in tornet i rätt riktning och avfyra granater med IR-dämpande rök. Bild 23. Slat armor, APU och extra bränslefat. Materielunderrättelser 2011 Foto: FMV Teknisk Und

36 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 26 (161) Motorn, V-92S2F på 830 kw (1130 hp), ger tillsammans med automatisk växellåda förbättrad framkomlighet. Bak, till vänster, finns APU för att möjliggöra silent watch. Vagnen är försedd med GPS/GLONASS navigeringssystem. Utan förberedelse kan vagnen vada till 1,2 m och med snorkel efter förberedelser till fem meters djup Pansarskyttevagn BMD-4M modifierad BMD-4M, som beskrevs i Materielunderrättelser 2010 efter att ha visats på utställningen IDELF 2010, visades även på REA Nu var vagnen försedd med ett passivt tilläggsskydd. Bild 24. BMD-4M utan tilläggsskydd. Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

37 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 27 (161) Bild 25. BMD-4M med tilläggsskydd. Foto: FMV Enligt tillverkaren har vikten ökat med cirka två ton. Detta skulle innebära en vikt på ton. Det mest anmärkningsvärda var att man dessutom påstod att vagnen inte längre var möjlig att luftlandsätta. Både BMD-4M (13,6 ton) och 2S25 (18 ton) har luftlandsatts i samband med övningar. I öppen press har framförts att leverantören av fällningssystem har stora problem beroende på avsaknad av beställningar. Sannolikt beror den påstådda oförmågan till luftlandsättning snarare på ekonomiska än tekniska problem. I öppen press har chefen VDV, generallöjtnant Vladimir Shamanov beklagat att KMZ ännu inte levererat någon BMD-4M till VDV. BMD-4(M) är för ryska förhållanden tekniskt avancerad. Den är till exempel den enda vagn (de övriga, BMPT och T-90SM är inte införda) i ryska försvaret som har hunter-killer förmåga Understödsvagn BMPT Enligt öppna uppgifter fick ryska armén två BMPT 2008 och skulle ha ett kompani Det finns inga tecken på att ryska armén har några vagnar överhuvudtaget. Däremot har Kazakstan enligt öppna uppgifter skaffat 10 vagnar. Man visade tre stycken i samband med en parad i huvudstaden Astana den 30 augusti Vagnarna tillverkas av UVZ (Uralvagonzavod) i Nizjnij Tagil. BMPT, stridsfordon för understöd av stridsvagnar, är ett koncept som inte realiserats någon annanstans. Vagnens huvuduppgift är att understödja stridsvagnar i första hand vid strid i urban miljö. En av stridsvagnars svårigheter i sådan miljö är det begränsade höjdriktfältet (14 grader för T-90) för kanonen. BMPT kan elevera 30 mm kanonerna 45 grader. Beväpningen utgörs av två 30 mm automatkanoner, 7,62 mm ksp, fyra robotar Ataka och två 30 mm granatsprutor. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

38 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 28 (161) Bild 26. BMPT vid parad i Astana, huvudstad i Kazakstan. Foto: Tengri News Bild 27. BMPT vid REA Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

39 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 29 (161) 2.4. Raketartilleripjäs TOS-1A I samma parad i Astana, Kazakstan, som man visade BMPT visade man också upp tre TOS-1A. Det är inte känt om man avser att anskaffa fler vagnar. Det är första tillfället som detta system exporterats. I Ryssland ingår TOS-1A i likhet med BMO-T i RChBZ (motsvarande CBRNförband i väst). Till skillnad från i väst ingår även offensiva uppgifter med bland annat brandstridsmedel i RChBZ:s uppgifter. De vagnar Kazakstan har köpt är till skillnad från de ryska vagnarna baserade på T-90 chassi. En möjlig orsak är att Kazakstan avser att behålla sina T-72 och därför inte vill konvertera dessa till TOS-1A utan istället köper nytillverkade vagnar. Bild 28. TOS-1A på T-90 chassi i Astana. Foto: Tengri News Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

40 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 30 (161) Bild 29. TOS-1A på T-72 chassi vid parad i Moskva Foto: RIA 2.5. Pansarskyttevagn BMO-T BMO-T accepterades av ryska armén 2001 och visades bl a på utställningen VTTV i Omsk Trots detta fanns inga tecken på att vagnen var införd. Nu har dock RChBZ i södra militärområdet fått leverans av vagnen. En skillnad mellan tidigare visade vagn och den nu visade är att man flyttat rökkastarna från bakkant av vagnen till framskärmarna. Vagnen rymmer två mans besättning, chef och förare, samt sju eldkastarsoldater. I vagnen ryms dessutom 32 understödsvapen RPO-A(D,Z). Pansarskyddet är förstärkt med andra generationens reaktiva pansar, dvs av samma typ som på T-80U och T-90. Beväpningen utgörs av en 12,7 mm kulspruta NSVT. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

41 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 31 (161) Bild 30. BMO-T vid RChBZ. Foto: A. Khlopotov Bild 31. BMO-T vid VTTV Foto: FMV 2.6. Indikeringspansarbil RChM-6 RChM-6 är en ny version av indikeringsfordon på BTR-80 chassi. Den tidigare versionen, RChM-4, saknade möjlighet till fjärrindikering. RChM-6 har försetts med ett laserbaserat indikeringssystem som kan indikera kemiska stridsmedel men även andra gasmoln som exempelvis ammoniak på upp till tre kilometers avstånd. Fordonet är vidare försett med en Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

42 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 32 (161) kvalificerad vindmätare som kan höjas med en mast för att få korrekt vindhastighet och vindriktning. Bild 32. Indikeringspansarbil RChM-6. Foto: FM Bild 33. Lasersensor. Foto: FM Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

43 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 33 (161) Bild 34. Vindmätare. Foto: FM 2.7. Bärgningspansarvagn BREM-80U BREM-80U är byggd på T-80U chassi. Detta innebär bland annat att vagnen är utrustad med gasturbin med de för- och nackdelar detta medför. T-80(U) finns i begränsat antal utanför Ryssland. I Ryssland ersätts T-80(U) efterhand av T-90 samtidigt som de förband som fortfarande har T-80(U) har bärgare BREM-1 på T-72 chassi. Detta innebär att marknaden för en bärgare på T-80U chassi är väldigt begränsad. Eftersom BREM-80U tillverkas i Omsk, som förlorat stridsvagnstillverkningen till Nizjnij Tagil, kan det kanske snarare betraktas som ett försök att tillsammans med tillverkningen av fältarbetsfordon hålla sig kvar inom produktionen av tunga militärfordon. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

44 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 34 (161) Bild 35. BREM-80U. Foto: FMV Tabell 4. Data BREM-80U Besättning 4 Vikt, ton 46 Hastighet lvg, km/tim 70 Körsträcka, km 500 Dragkraft enkel part, kn 350 Dragkraft 4-part, kn 1400 Wirelängd, m 120 Lyftkapacitet kran, ton Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

45 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 35 (161) 3. Fältarbetsmateriel 3.1. Broläggningspansarvagn MTU-90M På REA-2011 visade man upp en ny version av MTU-90. Till skillnad från en del andra objekt på mässan är den här broläggaren beställd av ryska armén. MTU-90 lägger en tredelad bro som är 24 m lång och kan bära 50 ton. Bild 36. MTU-90 under utläggning. De tre delarna är lika långa. Foto: FMV MTU-90M skiljer sig från MTU-90 genom en förändrad konstruktion där man kortat mittre delen av bron till ca tre meter. Hur detta påverkar utläggningsprincipen är inte klarlagt eftersom vagnen endast setts statiskt. Spännvidden minskas till 19 m och samtidigt ökar bärförmågan till 60 ton. Att man ökat lastförmågan från 50 till 60 ton är den mest intressanta skillnaden mellan MTU-90 och MTU-90M. Eftersom modifieringen är beställd av ryska försvarsmakten måste man ha identifierat ett behov av 60 tons bärförmåga. En inte alltför vågad slutsats är att man ser en möjlighet (risk?) att utvecklingen av stridsvagnar kommer att medföra vikter >50 ton. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

46 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 36 (161) Bild 37. MTU-90M. Mittbiten är endast tre meter. Foto: FMV Tabell 5. DATA MTU-90M Besättning 2 Spännvidd, m 19 Hastighet lvg, km/tim 60 Bärförmåga, ton 60 Körsträcka, km Färja PTS-4 PTS-4, som tillverkas i Omsk, är den senaste versionen av PTS som infördes i mitten av 60- talet. PTS hade en lastförmåga i vatten på 5 ton som ökade till 10 ton i vatten. Man kunde dessutom dra en trailer PKP som kunde bära 2,5 ton på land och 5 ton i vatten. Kombinationen PTS+PKP kunde därför transportera exempelvis en dragbil på färjan och en artilleripjäs på släpet. Denna förmåga avstår man numera ifrån, möjligen beroende på att även dragna pjäser blivit väsentligt tyngre. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

47 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 37 (161) Bild 38. Färja PTS-4. Foto: FMV Tabell 6. Data PTS-4 Besättning 2 Vikt, ton 33,1 Last på land, ton 12 Maxfart land, km/tim 60 Last på strand och i vatten, ton 18 Maxfart vatten, km/tim 15 Transportutrymme längd, m 8,28 Motoreffekt, hk bredd, m 3,3 Aktionssträcka land, km höjd, m 0,84 Aktionstid vatten, h 10,6 Beväpning 12,7 mm ksp med 400 skott 3.3. Minröjningssystem TMT-K och TMT-S Ryska armén har infört två nya minröjningssystem, TMT-K och TMT-S, på kort tid. Akronymerna betyder fritt översatta stridsvagnsminvält för band- respektive fullbredd. De är tillverkade av Stankomash i Tjeljabinsk som tillverkat minröjningsutrustning för ryska armén sedan andra världskriget. De nya systemen är anpassade till den förändrade hotbilden vad avser minor och IED. Huvudkomponenten i båda systemen är vältar, för TMT-K två spår och för TMT-S fullbredd. Förutom dessa är båda systemen utrustade med magnetfältssimulator EMT för röjning av fullbreddsverkande stridsvagnsminor. Mellan spolarna för EMT sitter ett magasin med skenmål med akustisk, termisk och seismisk signatur för att utlösa avancerade sidverkande minor. På utsidan av vältarna sitter rivare för att förstöra utlösningskabeln till RC-IED. TMT-K har en fullbreddsplog framför vältarna för att svepa bort ytlagda minor. Baktill på vagnen sitter ett magasin med facklor som skjuts ut med jämna mellanrum för att visa efterföjande vagnar var det är röjt. Systemen kan användas på stridsvagn T-72A, T-72B, T-90, T-80BV och T-80U samt minröjningspansarvagn BMR-3 och BMR-3MA. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

48 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 38 (161) Bild 39. Minröjningssystem TMT-K. Foto: Stankomash Bild 40. Minröjningssystem TMT-S. Foto: Stankomash Tabell 7. Data TMT-K och TMT-S Typ TMT-K TMT-S Vikt, ton 7 13 Garanterad körsträcka, km Max hastighet vid röjning, km/tim transport Minsta vändradie, m Stigförmåga, grader Sidlutning, grader Gravtagningsförmåga (krevadgrop), m 2,5 2,5 Tid för montering, min Tid för snabbfällning, s Röjningsbredd mot kontaktminor, m 2 x 0,83 3,9 Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

49 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 39 (161) 4. Ytfartyg 4.1. ADMIRAL GORSJKOV Eftersom fartyget är under byggnad finns fortfarande viss osäkerhet rörande hennes utrustning. Inte minst genom att öppna uppgifter har blandats ihop med ryska marinens önskemål, faktiska beställningar samt varvets förslag på exportversionens utrustning och utseende. Hon är tillräckligt stor för att betraktas som oceangående men kan även komma att användas i Östersjön. Bild 41. ADMIRAL GORSJKOV. Bild: Severnaya Verfi Tabell 8. Dimensioner och prestanda ADMIRAL GORSJKOV. Längd: Bredd: Djupgående: Deplacement: Fart: Uthållighet: Räckvidd: Leveransår: 135 m 16,5 m 4,5 m (ca) ton (ca) 29 knop max, ekonomi 30 dagar NM ekonomisk fart 2012 (RU avsiktsförklaring) Framdrivning CODAG (Combined Diesel And Gasturbine, kombination där man kör med gasturbiner och/eller dieselmaskineri). Dieselmaskineriet används vid gång med lägre fart med god bränsleekonomi medan gasturbínerna används vid krav på hög fart och bägge maskinsystemen vid krav på högsta. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

50 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 40 (161) Namnet på framdrivningssystemet kan vara DGTA-M55MR, vilken då skulle bestå av två huvuddieslar 10D49 på 2X5200 hk från det ryska företaget Kolomna samt två gasturbiner M90FR på 2X hk från det ukrainska företaget Zorya-Mashproekt. Kraften fördelas sedan i två växellådor till fartygets två 5-bladiga propellrar. Framdrivningssystemet bedöms vara placerat i två separata maskinrum för redundans. Bild 42. M90FR (t.v.) och 10D49 (t.h.). Foto: Zorya-Mashproekt (t.v.), Kolomna (t.h.) Skrovet har två slingerkölar samt två aktiva stabilisatorer vilka inte verkar kunna vikas in i skrovet. De aktiva stabilisatorerna är placerade på skrovet i mycket skarp vinkel mot skrovets plan i längdriktningen. Vinsten är att fartygets bredd blir oförändrad och kravet på vikbara fenor vid förtöjning försvinner. Effektiv eldgivning kan ske vid 5 6 graders lutning. Styrning sker genom ett centralt elektrohydrauliskt roder placerat mellan propellrarna samt möjligen med hjälp av bogpropeller. Bild 43. Admiral Gorsjkov. Foto: Severnaya Verfi Skrovformen påminner mycket om STEREGUSJTJIJ-korvetten, men har en grundare akterspegel och aktra skrovbotten är konkav istället för konvex. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

51 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 41 (161) Sjörobot Vapen ADMIRAL GORSJKOV bedöms bli en av de första ryska fartgsklasserna som bestyckas med det universella robotsystemet 3R-14UKSK, vars eldledning och avfyringssystem är kompatibla med robotar inom såväl KALIBR- som ONIKS/BRAHMOS-familjen. Detta innebär att fartyget har förmåga att verka mot sjömål, stationära markmål och ubåt enligt nedan. Sjömål: 3M-54T (SS-N-27) och 3M-55 (SS-N-26) Markmål: 3M-14T (SS-N-30) och 3M-55 (SS-N-26) Ubåt: 91RT2 (SS-N-31) Fartyget kommer troligen att förses med två vertikala avfyringssystem med totalt 16 robotar, monterade för om bryggan. Det är inte känt vilka av ovanstående robotar som kommer att användas ombord på ADMIRAL GORSJKOV. Bild 44. 3R-14UKSK. Foto: Novator Sjömålsrobot 3M-54T Sjömålsroboten 3M-54T (SS-N-27) är liksom övriga robotar inom KALIBR-familjen utvecklad av konstruktionsbyrån Novator i Jekaterinburg. 3M-54 är ett unikt långräckviddigt robotkoncept med tre drivsteg. Från ytfartyg används så kallad hot launch, d.v.s. roboten avfyras med hjälp av en krutraketbooster. Efter startfasen utvecklas vingarna och roboten anflyger i underljudsfart med hjälp av en turbojetmotor. I samband med slutfasen gör roboten en pop-up manöver, fäller Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

52 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 42 (161) turbojetmotor och vingar samtidigt som en krutraketmotor tänds och roboten accelererar upp i hög överljudfart. Slingrande undanmanöver kan förekomma i slutfasen. För att uppdatera målläget efter avfyring kan roboten genomföra en eller flera pop-up manövrer samtidigt som den aktiva radarmålsökaren avsöker målområdet. Efter mållägesuppdatering gör roboten nedtagning till låg höjd. Navigering sker med tröghetsnavigering, stöttad med sattelitnavigering (GLONASS och/eller NAVSTAR). Roboten är försedd med en modern aktiv I-bands radarmålsökare med beteckningen ARGS-54 som utvecklats och tillverkas av Radar MMS. Målsökaren har låg uteffekt i kombination med pulskompression och koherent signalbehandling. Stridsdelen som väger 200 kg utgörs av en konventionell laddning vilken initieras genom anslag. Eventuellt kan den konventionella laddningen ersättas med en kärnladdning. Bild 45. Sjömålsrobot 3M-54 (SS-N-27) Foto: Novator Mark- och sjömålsrobot 3M-55 Sjö- och markmålsroboten 3M-55 ingår i sjörobotsystemet ONIKS (SS-N-26) och kustrobotsystemet BASTION (SSC-5). Utvecklingen påbörjades under 80-talet av ryska NPO Masjinostrojenija. Efter Sovjetunionens fall gick utvecklingen på sparlåga fram till 1998 då det skapades ett joint venture tillsammans med indiska DRDO (Defence Research and Development Organisation) för utveckling och produktion av robotsystemet BRAHMOS. De två robotsystemen, ryska ONIKS/BASTION och den rysk-indiska BRAHMOS, bygger till stor del på gemensamma komponenter. ADMIRAL GORSJKOV bedöms få den helryska roboten 3M-55 som är en långräckviddig robot mot sjömål och stationära markål. Vid vertikal avfyring används troligen cold launch, d.v.s. roboten pressas ut ur kanistern med hjälp av en gasgenerator. Kort därefter startar en tvåstegsbooster som tar roboten upp till högre höjd, innan roboten vinklas i målets riktning med hjälp av styrraketer i noskonen. Efter att roboten vinklats i nära horisontellt läge, separeras noskonen samtidigt som det andra boostersteget startar och accelererar upp roboten i överljudfart. Efter startfasen används en ramjetmotor och roboten anflyger i överljudsfart på antingen låg eller mycket hög höjd. I slutfasen sker nedtagning till lägre höjd samtidigt som slingrande undanmanöver kan förekomma. Vid bekämpning av markmål kan roboten använda dykmanöver med brant dykvinkel. För att uppdatera målläge efter avfyring kan målsökaren genomföra en kortvarig sökfas med den aktiva radarmålsökaren. I lågprofilsfallet sker detta i samband med pop-up manöver, max 80 km från mål. Under navigationsfasen kan roboten ha ett antal brytpunkter. Navigering sker med tröghetnavigering, stöttad med satellitnavigering (GLONASS och/eller NAVSTAR). Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

53 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 43 (161) Roboten är försedd med en aktiv/passiv I-bands radarmålsökare som utvecklats av Granit- Electron i St Peterburg. Målsökaren bedöms ha låg uteffekt i kombination med pulskompression och koherent signalbehandling. Stridsdelen väger 200 kg utgörs av en konventionell laddning som initieras genom anslag. Eventuellt kan den konventionella laddningen ersättas med en kärnladdning. Bild 46. Mark- och sjömålsrobot BRAHMOS utan boostermotor. Foto: FOI Markmålsrobot 3M-14T Markmålsroboten 3M-14T (SS-N-30) är utvecklad av konstruktionsbyrån Novator i Jekaterinburg. 3M-14 är en långräckviddig markmålsrobot mot stationära markmål som t.ex. ledningsplatser, radarstationer, hamnar, flygfält samt vapen- och bränsledepåer. Från ytfartyg används så kallad hot launch, d.v.s. roboten avfyras med hjälp av en krutraketbooster. Efter startfasen utvecklas vingarna och roboten anflyger i underljudsfart med hjälp av en turbojetmotor. Över land utnyttjas terrängföljning som navigeringsmetod. I samband med slutfasen gör roboten en pop-up manöver och dyker därefter ner mot mål med mållägesinformation från målsökaren och/eller satellitnavigering. Under navigationsfasen kan roboten ha ett antal brytpunkter. Navigering sker med satellitstöttad tröghetnavigering (GLONASS och/eller NAVSTAR) och den aktiva radarmålsökarens markmålsmod. Roboten är försedd med en modern aktiv I-bands radarmålsökare med beteckningen ARGS-14 som utvecklats och tillverkas av Radar MMS, i St Peterburg. Målsökaren har låg uteffekt i kombination med pulskompression och koherent signalbehandling för terrängföljning och SAR-moder. Stridsdelen väger 450 kg och utgörs av en konventionell laddning som initieras genom anslag. Eventuellt kan den konventionella laddningen ersättas med en kärnladdning. Bild 47. Markmålsrobot 3M-14 (SS-N-30) Materielunderrättelser 2011 Foto: FOI Teknisk Und

54 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 44 (161) Ubåtsjaktrobot 91RT2 Ubåtsjaktroboten 91RT2 (SS-NX-31) är utvecklad av konstruktionsbyrån Novator i Jekaterinburg. Samma företag har också konstruerat robotarna SS-N-15 och SS-N RT2 skjuts i en ballistisk bana med hjälp av en krutraketmotor. När roboten når målområdet separeras en 32 cm torped som faller ner mot vattenytan, bromsad av en fallskärm. När torpeden slår i vattnet, släpps fallskärmen och torpeden påbörjar sökning efter mål. Bild 48. Ubåtsjaktrobot 91RT2 (SS-NX-31). Foto: Novator Robotinsats bortom egen sensorräckvidd kräver extern sensorinformation från andra fartyg, spaningssatelliter eller flygande enheter som till exempel helikopter av typen Ka-31 (se pkt 1.6.3) Lv-system Luftvärnssystem Palash/Palma Det marina luftvärnssystemet Palash, med exportbeteckningen Palma, är ett kombinerat eldrörsoch luftvärnsrobotsystem. Palash är ett så kallat CIWS (Close-In Weapon System) där den primära uppgiften är att bekämpa inkommande sjömålsrobotar på nära håll. Alla andra luftförsvarsuppgifter; att bekämpa stridsflygplan eller helikoptrar är en sekundär roll. Systemet är designat av företaget Nudelman KB Tochmash. Eldenheten består av lavett med 8 robotar med beteckningen Sosna-R, två eldrör av gatlingtyp med beteckningen AO-18KD samt ett EO-sikte med bla TV-kamera, IR-kamera, laseravståndsmåtare och sensorer för de laserledstrålestyrda robotarna. EO-siktet kan vara kubformat, som i Bild 49 eller sfäriskt som Bild 50. Vilken typ som ADMIRAL GORSJKOV kommer vara utrustad med är i dagsläget oklart. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

55 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 45 (161) Bild 49. Kombinerat eldrör- och robotluftvärnssystem Palash, Foto: Tulamashzavod med exportbeteckning Palma, med åtta Sosna-R robotar och två AO-18KD eldrör av Gatling-typ. Bild 50. Luftvärnssystem Palash/Palma med sfäriskt EO-huvud och utan robotar. Foto: Tulamashzavod Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

56 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 46 (161) TV-kamera för målföljning IR-kamera för målföljning Laseravståndsmätare (sändar resp. mottagare) Laserledstråle för robot Laserdetektror för robotföjlning Bild 51. Elektro-Optiskt sikte till luftvärnssystem Palash/Palma med tillhörande komponenter. Hur detta skiljer sig mot det sfäriska siktet är idagsläget okänt. Foto: Tulmashzavod Robot 9M337 Luftvärnsrobot 9M337, med benämningen Sosna-R, är en laserledstrålestyrd robot med en tvåstegs krutraketmotor med booster som släpps efter avfyring. Roboten styrs till en början, medan boostern är kvar, med hjälp av radiokommando för att sedan styras med hjälp av laserledstråle. Verkansdelen i Sosna-R består av två delar; dels en splitterverkansdel med stavsplitter och dels en pansarbrytande splitterverkansdel. Bild 52. Luftvärnsrobot Sosna-R, med beteckning 9M337. Foto: Nudelman Automatkanon AO-18KD Automatkanonerna som ingår i Palash/Palma är två sexpipiga vätskekylda eldrör av Gatling-typ. Varje eldrör har en kaliber på 30 mm och har möjlighet att avfyra underkalibrerade pansarbrytande projektiler eller sprängbrandgranater. AO-18KD är en vidareutveckling av AO-18K där den förra har något förlängt eldrör. En annan beteckning för AO-18KD är GSh-6-36KD efter konstruktörerna V.R. Gryazev och A.G. Shipunov. Denna familj av automatkanon finns även installerad på vissa stridsflygplan. Bild 53. Automatkanon AO-18KD. Foto: Tulamashzavod Den höga eldhastigheten gör att de två pjäserna på Palash/Palma tillsammans har möjlighet att avfyra ca skott per min, vilket är nödvändigt för att systemet effektivt ska kunna verka som sista skydd mot inkommande sjömålsrobotar. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

57 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 47 (161) Luftvärnssystem Redut Redut är namnet på den marina versionen av det nya landbaserade luftvärnssystemet Vitjaz, som bedöms vara operativt kring Systemen använder i dagsläget aktiva radarrobotar men planeras i framtiden bestå av en blandlast med radarrobotar och robotar med IR-målsökare. En mixad last av robotar skulle öka dess effektivitet markant. I och med att robotarna är aktiva respektive passiva behövs ingen dedikerad eldledningsradar för att styra robotarna mot målet. Fartygets egen spaningsradar bör ha sådan noggrannhet på måldata att en avfyrad robot kan styra mot målet och själv hitta det. I samband med luftvärnsrobotsystem Redut nämns ofta radarsystemet Poliment. Poliment bedöms vara den radar som hos ADMIRAL GORSJKOV kommer var avsedd att ge Redut tillräckliga måldata för att kunna låsa på mål efter avfyrning. Luftvärnsrobot 9M96 Luftvärnsrobot 9M96, med exportbeteckningen 9M96E, är en robot som avfyras vertikalt med sk. cold launch, dvs. roboten trycks ut ur robottuben med hjälp av en gasblandning. Denna avfyrning ger upphov till en kraftig svart rök. Därefter vänds roboten till önskad riktning med hjälp av raketdysor placerade i nosen, även detta ger upphov till svart rök, varpå huvudmotorn tänds. Under banfasen styr roboten mot målet med hjälp av tröghetsnavigering och möjligen sker måluppdatering via länk från fartyget till roboten. I slutfasen styr roboten själv mot målet med hjälp av en aktiv målsökare Denna typ av robot är mycket effektiv vid bekämpning av många samtidiga mål och mål i olika riktningar. En dedikerad eldledningsradar är inte nödvändig utan roboten kan troligen skjutas på måldata från fartygets spaningsradar. Bild 54. Skiss på luftvärnsrobot 9M96. Foto: Fakel Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

58 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 48 (161) 9M96E2 9M96E Bild 55. Luftvärnsrobotar 9M96E och 9M96E2 tillsammans med robot 48N6E2 på en flygutställning i Moskva Robotarna marknadsfördes till luftvärnssystem S-300PMU2. Foto: Fakel Luftvärnsrobot 9M100 Luftvärnsrobot 9M100 uppges vara en något mindre robot utrustad med IR-målsökare. Likt 9M96 avfyras dessa robotar vertikalt och troligen med sk cold launch. Fyra 9M100-robot uppges få rum på samma utrymme som en 9M96-robot. Roboten drivs med en krutraketmotor och styrs med vektoriserad dragkraft och har således utmärkt manöverförmåga. Inga vingar finns på roboten, endast roder. Tröghetsnavigering tar roboten till en punkt där IR-målsökaren har möjlighet att själv låsa på målet. Ingen ytterligare stöttning från fartyget är nödvändig, dvs roboten utnyttjar sk. fire-and-forget. Bild 56. Robot 9M100 tillsammans med andra robotar under en förevisning 1996.Foto: Fakel IGLA-1-S Som komplement till övriga LV-system kommer troligen fartyget att också utrustas med enkla Lv-robotar som SA-16/18/24 (MANPADS), antingen som buret Lv eller i enkla handriktade lavetter. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

59 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 49 (161) A Artilleri Den pjäs som har aviserats är en nykonstruktion. Den har 13 cm kaliber och enkellavettage. Vikten är 25 ton vilket får anses vara lågt. Den är t ex 10 ton lättare än AK-100 som har kalibern 10 cm och som A-192 är avsedd att ersätta. Avsikten är att den skall vara en allmålspjäs, med begränsad kapacitet mot luftmål men speciellt lämpad mot landmål. Pjäsen är placerad på fördäck med magasin och omladdningssystem 2-3 däcksnivåer ner, beroende på placeringen av ammunitionsdurk. Förvånande nog så anges räckvidden till 23 km vilket antyder att man inte har någon långräckviddig ammunition. Jämför med OTO Melaras nya 12 cm granat, Vulcan, som uppges komma att ha en räckvidd på 100 km när den blir operativ. Bild 57. AK-192. En medelsvår pjäs med låg vikt. Foto: FMV MTPU 14.5 mm kulspruta Klassen kommer troligen att vara förberedd för, men normalt inte utrustad med två tunga kulsprutor. Två fästpunkter för MTPU, (marina lavetter för 14.5 mm kulsprutor) placeras på bryggvingarna för parapolisiära uppdrag som konvojering och/eller piratjakt. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

60 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 50 (161) Bild ,5 mm kulspruta MTPU Foto: FMV Anti-diversionssvapen DP-65, DP-61 Samtliga ryska fartyg av denna klass har någon form av vapen mot attackdykare. Troligtvis kommer ADMIRAL GORSJKOV att också utrustas med detta. Den automatinriktade pjäsen för salvgranater DP-65 är för närvarande det mest troliga alternativet, även om det burna granatgeväret DP-61 fortfarande används. Kommer DP-65 att användas, blir det hårt integrerat med antidiversionssonaren ANAPA. Bild 59. DP-61 Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

61 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 51 (161) Bild 60. DP-65 Foto: FMV Ubåtsjakt PAKET-E/NK PAKET-E/NK är ett integrerat system som består av sonar med kontrollpanel, eldledning, 324 mm torpedtuber, ubåtsjakttorped samt antitorpedtorped. Bägge av dessa komponenter marknadsförs var för sig som PAKET-E/NK. Eftersom komponenterna var för sig i princip är utbytbara beskrivs här hela det integrerade systemet. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

62 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 52 (161) Bild 61. Systemet består av sonar, eldledning, torpedtuber samt vapen. Bild: FSUE Region Den hittills enda operativa installationen är den som återfinns på den ryska korvettklassen STEREGUSJTJIJ. Den bedöms samverka med sonarsystemet ZARJA som består av skrovmonterad cylindrisk array samt VDS. Detta identifierar automatiskt mål och kommunicerar med eldledningen som i sin tur beräknar målfaktorer för hotet samt beräknar när och i vilken riktning torpeden skall avfyras. Förutom att fungera som torpedförsvarssystem kan PAKET även användas för ubåtsbekämpning. Både torped och antitorpedtorped lastas i 32-cm containrar som troligen fungerar som kvävefyllda transport- och förvaringscontainrar. Sonar och eldledning Det första steget i torpedförsvaret är att detektera och om möjligt klassificera en inkommande torped. Detta sker i normalfallet med hjälp av passiv sonar. När torpeden väl är detekterad belyses den med aktiv sonar. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

63 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 53 (161) Bild 62. När en torped detekterats passivt genomförs målinmätning med hjälp av aktiv sonar. Bild: FSUE Region Torped När en torped är detekterad är sannolikheten stor att den har avfyrats från en ubåt. Ett bra sätt att undvika att bli anfallen av fler torpeder är att slå ut ubåtshotet. Därför ingår även en lätt ubåtsjakttorped i PAKET-E/NK. Av tradition har Ryssland använt sig av 40- eller 53-cm torpeder för ubåtsjakt, även från ytfartyg. Enda undantaget har varit ubåtsjaktrobotar som SS-N- 15 och SS-NX-31 som bär en lätt torped som nyttolast. Systemet PAKET-E/NK marknadsförs med den lätta termiska torpeden MTT. MTT Till det yttre påminner MTT väldigt mycket om den amerikanska torpeden Mk 50. Till skillnad från denna uppges MTT nyttja det mer konventionella, men giftiga, bränslet Otto-fuel. En fördel med Otto-fuel är att det ger hög uteffekt och medger långa lagringstider. Till nackdelarna hör att avgaserna inte är vattenlösliga och dessutom giftiga. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

64 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 54 (161) Bild 63. MTT visas ofta med kryssroder. Foto: FMV Likheterna med den amerikanska Mk 50 som utvecklades under 1980-talet, men visade sig vara för dyr för amerikanska flottan är slående. Bägge torpederna har visats upp med 45 rollvinkel så att rodren verkar vara kryssroder av den typ som återfinns på bland annat svenska ubåtar sedan SJÖORMEN. Detta bedöms dock vara ett marknadsföringstrick eftersom kryssroder visserligen skulle ge väldigt goda manöveregenskaper, men å andra sidan kräva ett betydligt mer avancerat reglersystem än mer välbeprövade korsroder. Antitorpedtorped M 15 Antitorpedtorpeden är kanske den komponent i PAKET-E/NK-systemet som hårdast marknadsförts under beteckningen PAKET-E/NK. Den korrekta benämningen bedöms dock vara M 15, möjligen med ytterligare bokstavs- eller sifferkombinationer i beteckningen. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

65 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 55 (161) Bild 64. Uppbyggnaden av M 15. Bild: FSUE Region Uppbyggnaden av M 15 skiljer sig i princip inte från den hos traditionella torpeder med en akustisk målsökare i nosen, stridsdel, motordel samt akterdel. Dock utgörs motorn av en enstegs krutmotor som bedöms kunna förmå vapnet att uppnå högre hastigheter än de 55 knop som uppges i marknadsföringen. M 15 är försedd med åtta roder. Funktionen hos de främre fyra är möjligen att ge vapnet stabilitet i rolled, medan de aktra fungerar som normala djup- och sidroder Ledningssystem och sensorer SIGMA Fartyget bedöms vara utrustat med ett nytt ledningssystem med namnet SIGMA-22350, tillverkat av FNPC OAO Mars som tillhör koncernen Morinofosistema-AGAT. Systemet har kapacitet att följa upp till 256 mål, samtidig presentation på skärm begränsas däremot till 60. Som namnet antyder skall detta vara ett generiskt ledningssystem för ryska flottan, där den sista sifferkombinationen anger den klass systemet är avsett att installeras i. Den huvudsakliga skillnaden mellan de olika versionerna bedöms vara antalet arbetsstationer och de omvandlare för olika systemgränssnitt mellan lednings-, sambands- och sensorsystem vilket speglar skillnader av respektive klass utrustning Samband Inget är känt om sambandssystemet, men det bedöms vara ett ur DISTANTSIYA-familjen vilket kommer att möjliggöra samband på satellit, KV, VHF och UHF. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

66 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 56 (161) Radar Fartyget är utrustat med radar för yt- och luftspaning, navigation samt eldledning. Elledningsradar PUMA 5P-10 Puma är en eldledningsradar till artillerisystemet A-192 (se pkt 1.3.3). Radaren har designats av företaget Amietist och tillverkas av OAO RATEP. Antennen är placerad på främre masten. Systemet medger automatisk följning av upp till fyra mål samtidigt, styrning av eldgivning från tre kanoner av olika kaliber mot ett eller två yt- eller luftmål samtidigt, automatisk sikt- och eldkorrigering med hjälp av elektrooptiska sensorer. Bild 65. 5P10 Foto: FMV Elektrooptiska sensorer KONDENSOR-M, SP-520-M På varje sida av bryggans tak kommer det troligtvis att sitta ett elektrooptiskt system kallat Kondensor-M. Systemet är till för spaning och eldledning av kanonerna. Eldledning innebär att systemet fungerar som ett sikte med målutpekning, mållåsning och automatisk följning. Det finns också en helt optisk, visuell kanal i systemet. Spaning och eldledning kan skötas av en operatör, dvs en person per SP-520-M enhet. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

67 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 57 (161) Bild 66. SP-520, Kondensor-M, på varje sida av bryggan på Steregusjtjij. Foto: FMV MTK-201M Liksom STEREGUSJTJIJ kommer troligvis ADMIRAL GORSJKOV också att ha ett elektrooptiskt system, MTK-201M, för spaning och invisning av vapen högt uppe i masten. MTK-201M är ett gyrostabiliserat multisensorsystem som har både TV-kameror, termisk IRkamera och två typer av avståndsmätare. En av laseravståndsmätarna har en ögonsäker våglängd, vilket underlättar användandet vid övningar. Det verkar inte som MTK-201M direkt ska användas för eldledning, utan mer stöttning av eldledningssystem. Bild 67. MTK-201M på varje sida av den främre masten på Steregusjtjij. Foto: FMV Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

68 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 58 (161) Sonar ZARJA skrovfast sonar Detta är ryska marinens version av exportversionen ZARJA-EM, en aktiv/passiv sonar placerad i bulben i fören. Enligt företaget skall det taktiska utnyttjandet vara passiv spaning och aktiv målföljning. Systemet skall arbeta tillsammans med MINOTAUR. Räckvidd för sonarsystem är notoriskt svårt att ange, men företaget utlovar entusiastiskt räckvidder på km mot konventionell ubåt. Bild 68. Zarja-ME Bild: Morphyspribor MINOTAUR släpsonar TAS (Towed Array Sonar) Detta bedöms svara mot exportversionen VINJETKA-EM enligt öppen press. Klart är att det är en lågfrekvent aktiv/passiv sonar med den aktiva sändaren bedömt placerad i släpkroppen ( fisken ). Ännu finns ingen information om hur hårt integrerad ZARJA och MINOTAUR är i varandra. MINOTAUR och/eller ZARJA bedöms ha torpedvarningsförmåga och ge invisningsdata till PAKET. Räckvidd i bassäng med jämntempererat, destillerat vatten och välvilligt samverkande mål uppges av företaget vara passiv mod: max km, aktiv mod:max km. Av denna mening skall förstås att räckvidd för akustiska undervattenssensorer är notoriskt svåra att ge. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

69 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 59 (161) Bild 69. VINJETKA-EM Bild: Morphyspribor ANAPA-M antidykarsonar Systemet tillverkas av Akvamarin i samverkan med Proboj och utlovas upptäcka attackdykare på meters avstånd. Sonaren är aktiv och den 70 kg tunga antenndelen bedöms få en fast kran midskepps på styrbords sida. Dykardetektionssonaren ANAPA-M undervattensdel består av en cylindrisk mottagararray, en vertikal sändararray, elektronik/kraftenhet, enhet för signalbehandling samt kurs-, roll- och tippsensorer. Sonaren kan spana horisonten runt och har en räckvidd på max 300 meter. Övervattensdelarna består av en konsoll med bildskärm och kontrollorgan samt tillhörande data, kraft och elektronikenhet. Via en kevlarförstärkt undervattenskabel för strömförsörjning och kommunikation kan upp till två undervattensdelar kopplas in till presentations- och kontrollsystemet. Funktioner finns för automatisk larmgenerering vid upptäckt av hot med målföljning och spårhistorik. Via ett ledningssystem kan måldata levereras till vapensystem mot dykare. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

70 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 60 (161) Bild 70. ANAPA-M Foto: FMV Telekrigssystem ADMIRAL GORSJKOV kommer sannolikt utrustas med telekrigsystemet TK-25 och fasta motmedelskastare KT-216 som normalt ingår i PK-10. Vidare kommer fartyget vara en av de första enheterna som utrustas med de nya fasta motmedelskastarna KT-308. Radarsignalspaning/radarstörsändare TK-25 Telekrigsystemet TK-25 är utvecklat av TAGANROG och tillverkas idag av Pribor Rostov-na- Don. Systemet är i första hand avsett för egenskydd av marina plattformar och ingår normalt i fartygets luftförsvar. TK-25 består av radarsignalspaningsutrustning för att detektera, lokalisera och identifiera radarsändare inom frekvensområdet 2-18 GHz. Vid behov kan frekvensområdet utökas till GHz. Kopplat till signalspaningssystemet finns inställningsmottagare, teknikgeneratorer och högeffektsförstärkare till fartygets aktiva radarstörsändare. Aktiv störning i form av brus- och olika typer repeterstörning bedöms kunna genomföras inom frekvensområdet 8-18 GHz. Eventuellt finns DRFM-teknik (Digitalt Radio Frekvent Minne) tillgänglig för att generera avancerade störformer för vilseledning och avhakning av moderna målsökare. Kopplat till telekrigsystemet TK-25 kan opereras i olika automatiseringsgrader och är integrerat med fartygets sensor- och ledningssystem samt PROSVET-M och PK-10. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

71 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 61 (161) ADMIRAL GORSJKOV har två radarsignalspaningsradomer och fyra aktiva störsändare monterade på huvudmasten. Störsändarradomerna innehåller sannolikt två mekaniskt vridbara hornantenner. Motmedelskastare PROSVET-M PROSVET-M är ett nytt passivt motmedelssystem avsett för avhakning, påhakning och vilseledning av vapensystem med radar eller elektrooptisk invisning. Systemet utgörs av fasta kastare med beteckningen KT-308 som rymmer sex stycken 120 mm eldrör. Kastarna är mekaniskt inställbara i elevation. ADMIRAL GORSJKOV bedöms få fyra 8-rörskastare, monterade på backen. Kastlängden för ammunitionen uppges vara mellan m. Bild 71. Motmedelskastare KT-308 Foto: FOI PK-10 PK-10 är ett motmedelssystem avsett för avhakning av vapensystem med radar eller elektrooptisk invisning. Systemet består av 2, 4, 8, 12 eller 16 stycken fasta motmedelskastare KT-216, beroende på fartygets storlek. ADMIRAL GORSJKOV bedöms få åtta kastare. Kastarna rymmer 10 st 120 mm motmedelsgranater och har fast elevation. Kastare med lägre elevation används normalt för optroniska motmedel och de med hög elevation för radarmotmedel. Till KT-216 finns flera olika motmedelsgranater. Dessa innehåller 9-14 dellaster för att skenmålet skall få större utbredning. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

72 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 62 (161) Bild 72. Motmedelskastare KT-216. Foto: FOI Helikoptersystem Som fartyget fortfarande är under byggnad, kvarstår många frågetecken. Ett av dessa är kommande val av helikoptersystem. De befintliga marina helikoptrarna i ryska marinen, är utan undantag baserade på förlagor från 60-talet. Man kan därför förvänta sig att nya fartyg utrustas med modernare helikoptrar. I öppna diskussionsforum har Kamov Ka-60, Ka-226T och Ka-52M förekommit, där endast den senare kommit att omfattas av faktisk beställning. Ka-52M är dock så specialiserad i rollen som attackhelikopter, att man bör kunna förvänta sig fler överraskningar i närtid avseende modifierade eller helt nya transport-, ytattack- och ubåtsjakthelikoptrar. Kamov Ka-27PL/PS Ubåtsjaktshelikoptern Ka-27PL är framtagen för att upptäcka, följa och bekämpa ubåtar. Den kan baseras på små fartyg i enstaka enheter eller i större grupper på tex. hangarfartyg. Plattformen har förmågan att söka efter ubåtar på långt avstånd (räckvidd storleksordningen 200 km) från moderfartyget, följa dem i över två timmar och överföra målinformation via datalänk till land och havsbaserade kommandocentraler. Ka-27 har avionik och beväpning som möjliggör upptäckt, följning och bekämpning av ubåtar i mörker och under svåra väderförhållanden. Bemanningen består av tre man; pilot, navigatör och spaningsoperatör. Ka-27 har två trebladiga huvudrotorer koaxialt arrangerade ovanför varandra. Den koaxila designen, med motroterande rotorer, eliminerar behovet av stjärtrotor. Rotorerna är fällbara för att underlätta hantering och minska berörd fartygsdäcksyta. Bladen är försedda med ett anti-is system. Stjärten består av en horisontell stabilisator och två vertikala fenor med roder. Fördelarna med en koaxial design är som mest märkbara vid hovring och flygning vid låga hastigheter. I dessa flygmoder uppvisar en koaxial design 20% högre lyftkraft till vikt förhållande jämfört med motsvarande konventionell design, bland annat på grund av avsaknaden av förluster för drivning av stjärtrotor. Detta är viktigt, speciellt vid flygning i varm atmosfär, eftersom markeffekten abrupt upphör när helikoptern rör sig över däckkanten. Koaxialrotorns aerodynamik medger dessutom relativt enkla styr- och reglerlagar vilket minskar belastningen på piloten. Den koaxiala designen är mindre känslig för turbulenta luftflöden och plötsliga vindkantringar, vilka är vanliga vid användning från fartyg. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

73 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 63 (161) Bild 73. Ka-27PL Foto: FMV Landstället är fyrhjuligt och är inte infällbart. Landställsbenen har speciellt utformade stötdämpare vilka motverkar svängningar vid landning på rullande fartygsdäck. Vid nödlandning på vatten hålls helikoptern flytande med uppblåsbara, ballongliknande flytkuddar. Helikoptern drivs av två Klimov gasturbiner med mekanisk effekt av 2200 hk vardera. APU (hjälpkraftsenhet) är installerat som standard. Motorerna är anti-korrosionsbehandlade för att möjliggöra användning i marin miljö. Avionik inkluderar styrsystem, navigationssystem, spaningsradar, detektorer för elektromagnetiska fält, doppsonar och sonarbojar. Ka-27 kan beväpnas med målsökande torpeder, sjunkbomber och bomber. Betydande varianter Kamov Ka-27PS SAR (Search and Rescue) variant med extra, rektangulära tankar på flygkroppens utsida under motorutloppen. Max bränsle ökade från 3270 liter till 3450 liter. Varianten kännetecknas även av ett extra kabinfönster och en nödutgång på höger sida, bakom bränsletanken. Kabinen är utrustad med uppfällbara säten för 12 personer. Ka-27PS utrustades med en ny radar skräddarsydd för SAR uppgiften, detta ledde bl.a. till variantens användning i det ryska rymdprogrammet för att lokalisera rymdkapslar som (av misstag) landat i havet. För bärgning av nödställda installerades en vinsch med 300 kg kapacitet, uppblåsbara gummiflottar, flytvästar och annan, för räddningsuppdrag nödvändig utrustning. En subvariant avsedd för MEDEVACuppdrag utrustades med fyra bårar och medicinsk utrustning avsedd för behandling av skadade och svårt nedkylda. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

74 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 64 (161) Kamov Ka-27M, Ka-27PLM Ka-27M, med alternativ beteckning Ka-27PLM, är en variant under utveckling med nya sensorer, ny avionik och nya uppgraderade TV3-113VMA-SB3 turbiner. Prestanda för denna variant är i nuläget inte känt. Identifierade varianter: Beteckning Ka-27PS Ka-27PSD Ka-27PS med EO Ka-27PK (Ka-28 första användning av beteckning) Ka-27E Ka-27PP Ka-27M, Ka-27PLM Typ/Förmåga SAR variant. (se separat beskrivning) SAR prototyp med ytterligare ökad bränslekapacitet Variant med IR/EO system Prototyp avsedd för ASuW-rollen. Bestyckad med Kh-35 ASM. Ej serieproducerad Variant för mätning av radioaktiva utsläpp framtagen efter Tjernobyl ECM-variant. Minst en Ka-27PS modifierad i syfte att användas i ECM-rollen Variant under utveckling. (se separat beskrivning) Kamov Ka-29 Helikopter avsedd för sjöbaserad trupptransport och offensiva militära insatser framtagen som en variant av Ka-27 (arbetet påbörjades 1973). Ett krav var möjlighet till basering på ett stort antal olika fartyg. Varianten var konstruerad för att bekämpa mjuka och bepansrade markmål och luftlandsätta små styrkor för att upprätta brohuvuden. Helikoptern finns i en transportvariant och en stridsvariant. Ka-29 har mycket gemensamt med Ka-27 vad gäller motor, rotorsystem och struktur. Förarutrymmet är 500 mm bredare än motsvarande utrymme i Ka-27 och är bepansrat med stålplåt. Bränsletankarna är av självtätande typ och fyllda med ett poröst polyurethanskum för att undvika bränsleläckage vid skott- eller granatsplitterskador. Externa beväpningsalternativ inkluderar åtta pansarvärnsrobotar. Alternativt kan Ka-29 bära fyra automatkanonskapslar (23 mm 500 skott/kapsel) eller olika sorters bomber, externa extratankar eller kulsprutekapslar. Externa vapenfästen liknar de som finns på attackhelikoptern Mi-24V. Internt är Ka-29 bestyckad med en 30 mm automatkanon med 250 skott i stridsversionen eller en 7,62 mm kulspruta med 1800 skott i transportversionen. Det koaxiala rotorsystemet medger hög siktesnoggrannhet och anses vara betydligt bättre än för konventionella helikoptrar t.ex. Mi-24. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

75 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 65 (161) Bild 74. Ka-29 Foto: Kamov Piloten flyger helikoptern och sköter de fast monterade vapnen. Navigatören/skytten är ansvarig för navigering, mållokalisering och för styrning av pansarvärnsrobotar. I transportversionen agerar även navigatören kulspruteskytt. Lastutrymmet har plats för upp till 16 stridsutrustade soldater eller fyra patienter på bår samt sju patienter sittande eller upp till två tons last. Upp till fyra ton kan bäras på externa fästen. Kamov Ka-31 Ka-31 är en AEW (Airborne Early Warning) variant av Ka-27. Den är avsedd att detektera lågt flygande flygplan, helikoptrar och ytfartyg. Helikopterns radarantenn roterar mekanisk, med lobstyrning i höjdled. Den, och övrig spaningsutrustning medger 360 graders täckning med automatisk sökning, identifiering och måldataöverföring till andra enheter. Ka-31 är utrustad för att utföra sitt uppdrag i mörker och under svåra väderförhållanden. Förarplatsen och den främre delen av kroppen har bräddats 500 mm för att göra plats för avionik och extra bränsle. Motorerna är av typen TV3-117VMA med effekt av 2200 hk vardera. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

76 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 66 (161) Bild 75. Ka-31 Foto: Kamov Under lastutrymmet finns ett utrymme med ett cirkulärt fäste för radarantennen (antennlängden är 6 m). Landställen är infällbara för att inte störa radarantennens funktion. När radarn inte används kan den fällas in under flygkroppen vilket förbättrar aerodynamiken vid transportflygning. När radarn är utfälld och roterar genererar radarytan luftlaster av varierande storlek och riktning vilka måste motverkas för att bibehålla attityd och position. För att minska belastningen på piloten vid spaning är helikoptern utrustad med ett automatiskt stabiliseringssystem som aktiveras samtidigt som radaranläggningen. Kamov Ka-52M Genom det kommande köpet av franska amfibiestridsfartyg av MISTRAL-klass, har behovet av en marin version av attackhelikopter skapats. Ryssland har officiellt uttalat att Ka-52 skall modifieras för marint bruk under namnet Ka-52M. Detta har ännu inte skett, varför landversionen av helikoptern beskrivs här. Ka-52, en tvåsitsig version av Ka-50, är en multirollhelikopter med allväderskapacitet. Helikoptern är avsedd att utföra ett brett spektrum av uppdrag, dag som natt och under svåra väderförhållanden. Inom armén kan helikoptern användas i en stridsledningsroll med kapacitet att leda större helikoptergrupper i attack- eller understödsroll. Detta möjliggörs genom inhämtning och distribution av måldata och genom kommunikation med fasta stridsledningsresurser. Ka-52 används även för skolning av helikopterpiloter. Ka-52:s struktur har mycket gemensamt med grundversionen Ka-50. Den största skillnaden återfinns i nospartiet, som har modifierats för att inrymma ett tvåsitsigt förarutrymme med piloterna placerade sida vid sida. Förarutrymmet är utrustat med ett Ka räddningssystem, liknande det som återfinns på Ka-50. Förarutrymmet är skyddat av dubbelt stålplåtspansar och pansarglas. Rotorsystemet och motorerna (två TV3-117VMA, 2200 hk vardera) är oförändrat jämfört med grundversionen. En uppgradering med nya TV3-117SB3 är under genomförande Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

77 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 67 (161) Bild 76. Ka-52 Foto: FMV Ka-52 har ett uppgraderat navigations-, uppdrags- och kontrollsystem. Systemet är modulärt och uppbyggt kring en central processorenhet. Utdata från systemet presenteras för pilot och andrepilot på multifunktionella färgmonitorer och kontrolleras via collective pitch, styrspak och en multifunktionell kontrollenhet. Radar, IR- och EO-sensorer kopplade till systemet möjliggör allväderskapacitet. En gyrostabiliserad, vridbar sensorplattform är placerad på flygkroppen under nosen. Plattformen innehåller EO- och IR-sensor, laserpekare och laserbelysare. Ett optiskt, periskopliknande system med förstoringsmöjlighet underlättar navigering och målinmätning dagtid. Den multifunktionella radarn placerad i nospartiet framför förarutrymmet och på toppen av rotormasten har förmåga att söka och detektera markmål, agera radarvarnare och leda en vapeninsats. Nyligen har prov genomförts med landning av Ka-52 på fartyg, vilket är en tänkt framtida miljö för Ka-52. Lastalternativ inkluderar: Tolv pansarvärnsrobotar med 8000 m räckvidd Fyra luftmålsrobotar Fyra attackraketkapslar med tjugo 80 mm S-8 raketer vardera. Två attackraketkapslar med fem 122 mm S-13 raketer vardera Fyra kapslar med finkalibriga vapen Fyra extratankar Två automatkanonskapslar med en 23 mm automatkanon och 500 skott i vardera En 30 mm inbyggd automatkanon med 460 skott Dessutom finns möjlighet att bära Luftmålsrobotar Frifallande bomber med vikt upp till 500 kg. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

78 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 68 (161) 5. Autonoma farkoster till sjöss FMV Teknisk Und har under året pekat på den allmänna trenden av allt mer autonoma farkoster (AUV) till sjöss. Utvecklingen av dessa har de senaste åren koncentrerat sig på problemet med kraftgenerering. Under tidigare år har AUV-farkoster som SAUV, irobot och Slocum Glider(s)-liknande farkoster beskrivits i Teknisk Und:s rapporter. Dessa är långräckviddiga undervattensfarkoster vilka genom kombinationen av deplacementsförändringar och undervattensvingar skapar en sågtandsformad dykprofil. Härigenom kan farkosten på ett energisnålt sätt förflytta sig långa sträckor över oceanerna, med uthållighet som mäts i månader snarare än dagar. Systemen hyrs ut kommersiellt och används idag rutinmässigt för forskning och prospektering. Ett paradigmskifte kunde noteras under 2011; Singapores användande av obemannade ytfarkoster har gått från enstaka händelser omgärdat av omfattande militär sekretess till ett rutinmässigt, öppet användande. De Protectorer som Singapore köpt in, är idag baserade i en halvcivil hamn, service ges av civila kontraktorer och bedöms användas i ett etablerat basförsvarssystem. Bild 77. irobot Foto:FMV För ytfarkoster finns dock andra problem med kraftgenerering. Ett försök till lösning på detta kommer från företaget Harbor Wing med en AUSV (Autonomous Unmanned Sailing Vessel). Farkosten är en 30-fots trimaran med ostagat vingsegel. Vinsten här, är att den lätt kan skalas upp för att bära mer och större sensorpaket. Huvudsakliga framdrivningsmetoden sägs vara segel, men dieselelektrisk hybriddrift garanterar navigatorisk frihet oberoende av väder. Med en uthållighet på över 3 månader och farter på upp till 25 knop är målsättningen att skapa en kostnadseffektiv övervakningsplattform. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

79 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 69 (161) Bild 78. Harbor Wing Bild: Harbor Wing En mindre AUSV utvecklas av det norska företaget CMR. SAILBUOY, som farkosten heter, började utvecklas 2005, men har i år påbörjat utprovning i Nordsjön. Den är främst avsedd för att bära passiva meteorologiska sensorer, varför effektkraven är ganska blygsamma. Bäraren är i sin nuvarande utformning ca 2 meter lång, totalvikt 60 kg och lastutrymmet har 60 liter till förfogande. Maxvikten för intrumentpaketet är 10 kg. Bild 79. Sailbuoy Bild: CMR Den använder satellitkommunikation (Iridium) för att hämta nya order och leverera data. Det finns ingen annan framdrivning än segel, varför farten varierat mellan 0 knop, upp till 5 under provturerna. Företaget själva ser Sailbuoy som ett alternativ till förankrade bojar, snarare andra farkoster. Genom valet av framdrivning och dess storlek säger utvecklarna att detta är en sensorbärare för oceana snarare än kustnära områden. Under 2011 testades Sailbuoy under 10 veckor i Nordsjön, där den under perioden seglade mer än 1000 km. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

80 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 70 (161) Ett mellanting mellan rena yt- och undervattensfarkoster kom under förra året då det amerikanska företaget Liquid Robotics visade upp Waveglider. Det är en autonom ytfarkost som drivs av sol- och vågkraft. Farkosten är tvådelad, med en ytboj som innehåller samband-, sensor- och solcellsutrustning samt en undervattensdel vilken är bärare av en serie vridbara lamellformade vingar. Genom vågornas rörelse i vertikalled höjs och sänks ytbojen. Genom att denna är sammanbunden med undervattensdelen av farkosten, omvandlar undervattensvingarna vågornas rörelser i vertikalled till en drivande kraft framåt. Med hjälp av solceller laddas sedan batterier som gör att farkosten får mycket lång uthållighet. Under senare delen av 2011 pågår försök med transoceana transporter av Wavegliders USA -> Australien och Japan -> Australien. Bild 80. Modell av Waveglider. Foto: FMV Waveglider är designad för att tåla översköljning av havsvatten och tål upp till 5 meters djup. Uthålligheten uppges vara upp till ett år, under vilken farkosten kommunicerar via iridiumsatellit. Positioneringen sker med hjälp av GPS. Tabell 9. Data Waveglider Längd Bredd Deplacement Uthållighet Batteri Positioneringsnoggrannhet 208 cm 60 cm 150 l Upp till ett år 600 Wh Li-jon < 3 m Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

81 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 71 (161) Gemensamt för alla dessa är att energikraven för framdrivning blir betydligt mindre än för samband och sensorpaket, vilka i sig inte utvecklats i nämnvärd utsträckning. Det är därför troligt att utveckling pågår för att förbättra dessa funktioner. Ytterliggare ett problem som är välkänt för autonoma flygande farkoster, är de lagliga aspekterna. Så länge de sjögående, autonoma farkosterna är små och/eller återfinns på stora djup utgör de inte något hot mot civil sjöfart. Men i takt med att teknisk utveckling möjliggör allt större farkoster, på sikt kanske även beväpnade, kommer de legala aspekterna att tillfälligtvis sätta stopp för utvecklingen. Ett sätt att helt undvika detta sjösattes under slutet av 2011; amerikanska flottan (USN) har av företaget Ocean Power Technologies köpt och modifierat en stationär boj vilken med intern utrustning och stora batteribankar sägs kunna driva energikrävande sensorer utan kablage till land. Bojen benämns: US Navy s Littoral Expeditionary Autonomous PowerBuoy (LEAP). Det taktiska utnyttjandet sägs bli att förankra boj(ar) framskjutet, bedömt främst i farledsförträngningar. Bojarna är utrustade med sensorer som radar, signalspaning och/eller hydroakustiska sensorer. Enligt företaget är avsikten att möjliggöra kontinuerlig havsövervakning. Eftersom kraft inte längre sägs vara ett problem, kan bojen kontinuerligt, i realtid rapportera rådata från sensorerna via satellit. Bild 81. Powerbuoy Foto: Ocean Power Technologies Företaget har sedan tidigare gjort sig kända för att sälja vågkraftverk baserade på bojar, varför den bakomliggande tekniken vare sig är ny eller revolutionerande. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

82 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 72 (161) 6. Sjömålsrobotar 6.1. KLUB-K Den ryska koncernen Morinformsystem-Agat JSC har under 2011 för första gången presenterat hårdvara till två versioner av det containerbaserade mark- och sjörobotsystemet KLUB-K (CLUB-K). KLUB-K är ett unikt robotsystemkoncept som baseras på civila 20 och 40-fots containers och kan lastas på fartyg, trailers och järnväg samt grupperas dolt på land. Konceptet medför att potentiella köpare på kort tid kan utöka antalet vapenbärare som dessutom kan operera dolt då de lätt förväxlas med civila plattformar. KLUB-K saknar egna sensorer för målinmätning och kräver därför tillgång till extern målinformation. Bild 82. Modell av DYUGON, projekt 21820, med två stycken KLUB-K containrar.foto: FOI Konceptet med 40-fots containers består av ett eleverbart robotfundament med fyra mark- eller sjömålsrobotar. Containern kan även kompletteras med en eldledningshytt och egen kraftförsörjning. Bild 83. KLUB-K med eldledningshytt och fyra robotar inom KLUB-familjen. Foto: FOI Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

83 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 73 (161) Eldledningshytten har två operatörsplatser, en sambands- och ledningsplats för mottagning av mållägen och ordertrafik samt en eldledningskonsol för preparering av robotar innan avfyring. Eldledningen kan hantera totalt 16 robotar vilket innebär att systemet kan hantera maximalt fyra containrar. Systemet utnyttjar egen eller extern kraftförsörjning. En 40-fots container kan bestyckas med mark- eller sjömålsrobotar inom KLUB-familjen: 3M-14TE Markmålsrobot 3M-54TE Sjömålsrobot 3M-54TE1 Sjömålsrobot Bild 84. Sjömålsrobot 3M-54E. Foto: Novator Bild 85. Sjömålsrobot 3M-54E1 och markmålsrobot 3M-14E. Foto: Novator 3M-14TE är avsedd att användas mot stationära markmål som vapen- och oljedepåer och ledningsplatser samt hamnar och flygfält. 3M-14E har en maximal räckvidd på 275 km. Anflygning sker i underljudsfart på höjd ner till 20 m över hav och 50 m överland. Navigering sker med hjälp av tröghetsnavigering stöttad med satellitnavigering, i slutfasen används även en aktiv radarmålsökare, ARGS-14E, från Radar MMS. Stridsdelen väger 450 kg. Sjömålsroboten 3M-54TE (SS-N-27) är avsedd att bekämpa korvetter och större fartyg som uppträder enskilt eller i formering. Maximal räckvidd är 220 km. Anflygning sker på 20 m höjd i underljudsfart där roboten kan använda flera brytpunkter för att undvika upptäckt och bekämpning av luftvärnssystem. I slutfasen accelererar roboten upp till en medelhastighet över 700 m/s och styrning sker med hjälp av en aktiv radarmålsökare, ARGS-54E, från Radar MMS. Stridsdelen väger 200 kg. Sjömålsroboten 3M-54TE1 har en maximal räckvidd på 300 km. Anflygning sker på 20 m höjd i underljudsfart där roboten kan använda flera brytpunkter för att undvika upptäckt och Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

84 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 74 (161) bekämpning av luftvärnssystem. I slutfasen sker nertagning till 5-10 m höjd och styrning sker med hjälp av en aktiv radarmålsökare. Stridsdelen väger 400 kg. Tabell 10. Data robotar inom KLUB-familjen 3M-14TE 3M-54TE 3M-54TE1 Längd (m) 6,2 8,2 6,2 Diameter (m) 0,51 0,51 0,51 Spännvidd (m) 3,1 3,1 3,1 Totalvikt (kg) Stridsdelsvikt (kg) Målsökare Aktiv radar Aktiv radar Aktiv radar Räckvidd (km) <275 <220 <300 Banfart (m/s) /> Max offset (º) ±180 ±180 ±180 Flyghöjd navigationsfas (m) >20 >20 >20 Flyghöjd slutfas (m) - >4 >4 Måltyp Markmål Sjömål Sjömål Under IMDS2011 premiärvisades KLUB-K med en 20-fots container innehållande ett eleverbart robotfundament och fyra sjömålsrobotar av typen Kh-35UE. Eldledning sker från en eldledningshytt av samma typ som beskrivs i texten ovan. Eldledningshytten och egen kraftförsörjning ryms inte i den mindre containern och är därför placerade i en annan container eller på bärande plattform. Bild 86. KLUB-K med fyra sjömålsrobotar Kh-35UE. Foto: FOI Sjömålsroboten Kh-35UE premiärvisades vid försvarsutställningen MAKS2009 och är en vidareutveckling av Kh-35E (SS-N-25). Roboten finns i flera versioner avsedda att avfyras från fartyg, land helikopter och flygplan. Här beskrivs fartygs-, land- och helikopterversionen. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

85 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 75 (161) Bild 87. Sjömålsrobot Kh-35UE. Foto: FOI Kh-35UE har samma dimensioner som Kh-35E och har bland annat försetts med en ny digital målsökare, större bränsletank och en ny turbojetmotor vilket medför att robotens maximala räckvidd har fördubblats från 130 km till 260 km. Den nya målsökaren är utvecklad av JSC DETAL och har beteckningen GRAN-KE. Målsökaren uppges vara en aktiv/passiv radarmålsökare med koherent signalbehandling. Till det yttre har GRAN-KE stora likheter med den gamla radarmålsökaren ARGS-35E, från Radar MMS, som sitter i roboten Kh-35E. GRAN-KE erbjuds även som uppgradering till Kh-35E. GRAN-KE har enligt tillverkaren längre räckvidd och större sökområde än ARGS-35E. Tabell 11. Data GRAN-KE Typ Aktiv/passiv radarmålsökare Frekvensband I-band Längd (mm) 700 Diameter (mm) 420 Vikt (kg) 40 Max räckvidd (km) 50 Max utvridning azimuth (º) ±50 Max utvridning elevation (º) +10 till -20 Avfyring sker från vinklade tuber. Efter avfyring sker anflygning i underljudsfart på m höjd över hav och upp till 600 m över land. Under navigeringsfasen används satellitstöttad tröghetsnavigering och roboten har flera brytpunkter. På max 50 km avstånd från mål kan roboten göra en pop-up manöver och uppdatera målläget med hjälp av den aktiva radarmålsökaren. Efter mållåsning sker en nertagning till ca 4 m höjd. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

86 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 76 (161) Tabell 12. Data Kh-35UE Längd (m) 4,4 Diameter (m) 0,42 Spännvidd (m) 1,33 Totalvikt (kg) Stridsdelsvikt (kg) Målsökare 670 (fartygs- och kustrobotversion) 650 (helikopter) 550 (flygplan) 145 kg Räckvidd (km) Banfart (m/s) Max offset (º) ±135 Flyghöjd navigationsfas (m) Aktiv/passiv radarmålsökare GRAN-KE (<600 m över land) Flyghöjd slutfas (m) 4 (pop up till 200 m) Måltyp Sjömål Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

87 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 77 (161) 7. Motmedelskastare 7.1. KT-308 I samband med att IMDS2011 presenterade ryska Engineering Design Bureau (Tactical Missile Corporation JCS) ett nytt marint motmedelskastarsystem med beteckningen KT-308. KT-308 erbjuds som ett komplement till avhakningssystemet PK-10 och är i första hand avsett för att skydda ytfartyg mot sjömålsrobotar med radar- och/eller optroniska målsökare. Systemet kan även användas för att vilseleda andra radar- och siktessystem. Motmedelskastaren, med beteckningen KT-308, är fast monterad på däck och har mekaniskt inställbar elevation mellan 0-25 respektive 60-80º. Kastaren har sex stycken eldrör med kalibern 120 mm. Bild 88. Motmedelskastare KT-308 Foto: FOI Till kastaren erbjuds en ny ammunition med beteckningen SKR-51 (СКР-51) med passiv nyttolast. Granaterna kan placeras mellan 30 och 1000 m från kastaren vilket innebär att ammunitionen kan användas för vilseledning, påhakning och avhakning. Tabell 13. Data motmedelskastare KT-308 Antal eldrör 6 Kaliber (mm) 120 Elevation (º) 0-20 resp Räckvidd (m) Ammunition Nyttolast SKR-51 Passiv kombinationslast (radar och optronisk) Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

88 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 78 (161) 8. Flygsystem 8.1. JF-17 Thunder JF-17 Thunder är ett enmotorigt deltavingat multirollflygplan i ungefär samma storleksklass som JAS 39 Gripen. Flygplanet har utvecklats av kinesiska Chengdu Aircraft Industries Corporation (CAC) och Pakistan Aeronautical Complex (PAC) tillsammans med det pakistanska flygvapnet (PAF). Målet med projektet är att det nya flygplanet skall ersätta äldre flygplan i det pakistanska flygvapnet, som jakt och attackflygplanen Mirage III och 5, attackflygplanet Nanchang A-5 och jaktflygplanet Chengdu F undertecknades kontrakt mellan Pakistan och Kina om utveckling av det nya multirollflygplanet JF-17. Vid denna tid var det fortfarande aktuellt att även Kina skulle anskaffa flygplanet under beteckningen FC-1. För närvarande ser det dock inte ut som Kina har för avsikt att anskaffa FC-1, utan satsar mer på J-10, J-11, J-15, J-20 och varianter av dessa. Första flygning genomfördes i Kina vid Chengdu-fabriken i augusti Ytterligare tre prototyper togs fram och den sista flög i september Prototyp 3 och 4 innehöll ett antal förändringar jämfört med de tidigare: större fena och bukfenor, större LERX (Leading Edge Root Extension), ny design av luftintaget utan gränsskiktsplåtar (diverterless supersonic inlet, DSI). Flygplanet försågs även med en rektangulärt formad VMA-utrustning på toppen av fenan. Bild 89. JF-17 Thunder fotograferad strax efter start. Notera vingens konstruktion med LERX á la F/A-18. Foto: FMV Leverans av de två första förserie JF-17 till PAC genomfördes våren Dessa levererades nedmonterade från Chengdu-fabriken och monterades igen av PAC och flög i Pakistan efter en vecka. Ytterligare sex flygplan levererades Alla dessa användes i någon form av provverksamhet. Produktionsflygplan började levereras 2009 och från 2012 planeras att ca 15 flygplan levereras per år. Planer finns på att eventuellt öka produktionstakten till 25 fpl/år. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

89 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 79 (161) Hittills har ca 30 flygplan (av 42 beställda) levererats till två divisioner i PAF. Ytterligare 50 flygplan i en delserie 2 har kontrakterats i maj JF-17 gjorde sin internationella debut på Farnborough 2010 och det kan ses som ett av flera tecken på att Kina ökar sitt intresse att öka sin vapenexport till regioner som de tidigare inte satsat på. JF-17 är ett midvingat deltaflygplan med konventionellt hydrauliskt servokontroll av styrytor. Enligt information från Internet så har/eller kommer JF-17 att förses med ett digitalt fly-by-wire system (FBW). Flygplanet har en livslängd om 4000 flygtimmar och första stora underhållsgenomgång efter 1200 flygtimmar. JF-17 är utrustat med ett landställ med enkelhjul. Nosstället fälls in bakåt och huvudstället fälls in framåt och vrids något in i flygkroppen. Flygkroppen och vingarna har även plats för drygt 2,3 ton inre bränsle. Yttre bränsle i form av tre 800 liters eller två 1100 liters fälltankar kan bäras. Planer finns även för att förse JF-17 med anordning för lufttankning genom slang- och trattmetoden. Flygplanet är försett en rysk Klimov RD-93 turbofläktmotor som ger 84 kn dragkraft vid full efterbrännkammare (EBK). RD-93 är en version av RD-33 motorn utvecklad för enmotorinstallation. Piloten sitter i en Martin-Baker PK16LE raketstol med 0/0 prestanda. Cockpit är konventionellt utrustad med HOTAS (Hands On Throttle And Stick) med styrspak centralt placerad och gasreglage till vänster. Tre stora monitorer dominerar frontpanelen och vid första anblick påminner cockpit något om Gripens dito. Bild 90. JF-17 med några vapenalternativ utställda. Foto: FMV Beväpningen består bl a av inre 23 mm GSh-23-2 tvåpipig automatkanon placerad under vänster luftintag. Huvudbeväpning omfattar bl a korträckviddiga IR-jaktrobotar såsom AIM-9 och den Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

90 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 80 (161) kinesiska PL-5. Flygplanet kan även beväpnas med den aktiva radarjaktroboten SD-10, även den en kinesisk konstruktion. För attack uppdrag kan JF-17 beväpnas med styrda och ostyrda bomber såsom GBU-12 och -10, sjömålsattackroboten C-802A med mera. Tabell 14. Data för JF-17 Thunder Längd: 14,3 m Spännvidd: 8,5 m Höjd: 5,1 m Vingyta: 24 m² Tomvikt: kg Inre bränsle: kg Balkplatser: 7 Max last: kg Max startvikt: kg Motor Klimov RD-93 Dragkraft: 49,4 kn (84,4 kn med EBK) Maxfart: M 1,6 Max belastning : + 8 G Bild 91. JF-17 luftintag med DSI-bumpen (Diverterless Supersonic Inlet) Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

91 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 81 (161) 8.2. PAK FA I samband med Moscow Air Show MAKS så visades det nya Sukhoiprojektet PAK FA för första gången i flygshowsammanhang. PAK FA (Perspektivniy Aviatsionniy Kompleks Frontovoy Aviatsiy) vilket kan översättas till framtida taktiskt flygsystem, är ett projekt som leds av konstruktionsbyrån Sukhoi som använder beteckningen T-50 för projektet. Tre flygande prototyper finns för närvarande och två av dessa flög under MAKS-utställningen. Flyguppvisningen var relativt enkel i sitt utförande jämfört med andra ryska flygplan, men det är ändå imponerande att de visar upp sina senaste system så tidigt i utvecklingsarbetet. Ännu mer imponerande är att man flyger med dessa då man har vissa motorstörningar med Saturn 117S motorerna. Vid start under söndagens flyguppvisning pumpade högermotorn och en lång eldflamma slog ut bakom flygplanet. Piloten avbröt givetvis starten och ingen flygning med PAK FA genomfördes den dagen. Bild 92. PAK FA T-50-1 under landning efter flyguppvisningen. Foto: FMV Den första prototypen T-50-1 flög i slutet av januari 2010, den andra, -2, i mars 2011 och den tredje, -3 flög för första gången i november Ytterligare en prototyp, -4, förväntas att flyga första gången i början av De två senaste flygplanen kommer att utnyttjas för prov med radar och sensorsystemet Atoll. Utöver dessa flygplan finns två T-50 för markprov. T-50KNS har använts för taxiprov innan första flygning med -1. T-50-0 används för statiska prov. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

92 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 82 (161) Bild 93. PAK FA T-50-1 under vänstersväng med fullt uttagen framkantsklaff. Foto: FMV PAK FA elektrooptiska sensorsystem ATOLL består av stort antal sensorer placerade runt flygplankroppen. På nosens översida, framför cockpit sitter, på klassiskt ryskt maner, en framåtriktad IRST (Infra Red Search and Track) med beteckningen 101 KS-V (V kan möjligen stå för vozdukh luft). Bakom huven på flygplanets ovansida finns en IRST med robotskottvarningsfunktion med beteckningen 101 KS-O (O kan möjligen stå för oborona försvar). Dessa två installationer kan ses på de båda flygande prototyperna, på T-50-1 dock endast som mock-up. Ett antal skrovintegrerade UV-sensorer kommer att placeras runt främre delen av flygkroppen. Dessa har beteckningen 101 KS-U (U för UV?). Ytterligare två sensorer, med okänd beteckning (101 KS-?), ingår i systemet. Den ena bedöms vara placerad på stingerns ovansida och den andra bedöms vara placerad på flygkroppens främre del. Dessa är troligen UV/Laservarnare. Alla dessa sensorer är utvecklade av det ryska företaget UOMZ med huvudkontor i Jekaterinburg. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

93 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 83 (161) Bild 94. Atoll består bl a av 101 KS-V, 101 KS-O, 101 KS-? och 101 KS-U Foto: FMV, UOMZ tecknad bild Bild 95. Chefstestpiloten Sergey Bogdan klappar T-50-3 efter Foto: KNAAPO första flygningen 23 november Bilden visar att en rems/fackelfällare med plats för 14 patroner har tillkommit jämfört med de tidigare prototyperna. Ytterligare två fällare finns; en på vardera sidan av stingerns ovansida. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

94 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 84 (161) 8.3. Chengdu J-20 Chengdu J-20 är ett tvåmotorigt, ensitsigt teknologidemonstratorflygplan med bedömt goda stealthegenskaper. J-20 har en deltavinge kombinerad med nosvinge och helt rörliga fenor. Flygplanet bedöms storleksmässigt vara ungefär som F-22 och PAK FA. J-20 genomförde den första flygning 11 januari 2011 från flygfältet vid Chengdu Aircraft Industry Group. Fabriken ligger ca 150 mil sydväst om Peking. Den är samlokaliserad med Chengdu Aircraft Design Institute nr 611 som konstruerat flygplanet. Bild 96. J-20 inför landning under den första flygningen 11 januari Foto: Internet Cockpit är troligen en modernt utrustad glass cockpit. En möjlig design visades i samband med Air Show China Bild 97. Modell av möjlig design för cockpit till J-20. Flygplanet är utrustat med en konventionell SI (Siktlinjesindikator). Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

95 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 85 (161) Bild 98. Cockpit täcks av en hel huv i ett stycke utan stödbågar. Foto: Internet Huv och främre delen av J-20 påminner om F-22 i utformningen. Ingen information finns om radar eller andra sensorer. I allmänna bedömningar på Internet nämns AESA-radar och IRST utan att ange specifika system. J-20 kommer med stor sannolikhet att beväpnas med kinesiskbyggda jakt- och attackvapen. Tabell 15. Uppskattade data för J-20 Längd Spännvidd Tomvikt Inre last Yttre last Inre bränsle Yttre balkplatser Besättning 1 Normalstartvikt Max startvikt Motorer Dragkraft med EBK 19 m 12,5 m 17 ton 3 ton. Troligtvis ett vapenutrymme på vardera luftintagssida och ett centralt vapenutrymme på undersidan av flygkroppen liknande det som finns på F ton 8 ton Fyra. Två balkplatser under vardera vingen för uppdrag som ej kräver goda stealthegenskaper. 25 ton 33 ton 2 x WS10A alt 2 x WS10G alt 2 x AL-31 2 x 129 kn alt 2 x 147 kn alt 137 kn Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

96 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 86 (161) Bild 99. J-20 med landställ utfällt inför landning. Foto: Internet Notera sågtandsformen runt landställsluckorna. Placering av pitotröret i nosen är endast för provflygplan och kommer ej ha denna placering på eventuella produktionsversioner. Bild 100. Fenorna är helt rörliga. Foto: Internet Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

97 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 87 (161) Bild 101. J-20 undersida med utfällt landställ. Foto: Internet Notera bulan i luftintaget som bedöms vara av typen DSI (Diverterless Supersonic Inlet) som är avsett att förbättra strömningen av luft in i motorn vid överljudsfart. Liknade design finns på bland annat JF-17 Thunder och F-35 Lightning II. Bild 102. Nosvingen kan troligtvis användas som luftbroms vid landning. Foto: Internet Flygplanet är även utrustat med bromsskärm. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

98 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 88 (161) 8.4. F-35 Joint Strike Fighter JSF-projektet lider av flera års försening och kostnadsfördyringar. Projektet drabbades ytterligare under sommaren då ett provflygplans IPP (Integrated Power Package) upplevde en mindre explosion, under en motorkörning på marken. IPP kombinerar i ett paket APU, reservgenerator m fl funktioner. Hela flottan fick flygförbud under tiden som felet undersöktes. Flygförbudet hävdes i slutet av augusti. I USA blir man mer på det klara med att kostnadsfördyringar kan komma att påverka det totala antalet flygplan som flygstridkrafterna planerar att beställa, f n 2443 i tre versioner. F-35A är en konventionell version. F-35B är vertikalstartande. F-35C kan baseras på hangarfartyg med katapultsystem. Det spekuleras även om att F-35B versionen kan komma att läggas ned, vilket kan leda till att US Marine Corps väljer F-35C i stället. En positiv nyhet för F-35-projektet offentliggjorde under sommaren: Norge har beställt sina första fyra F-35A flygplan. Leverans skall ske under 2016 och flygplanen kommer troligen att användas i USA för skolning av norska piloter. Kostnad för dessa flygplan har uppgivits som 4,8 miljarder norska kronor. Det är dock oklart vad som ingår i beställningen förutom fyra flygplan. Norge planerar att beställa ytterligare 56 flygplan med leveransstart Nytt skolflygplan till US Air Force I slutet av 2009 utfärdade US Air Force (USAF) Air Education and Training Command (AETC) en Request for Information (RFI) från flygindustrin angående ett nytt skolflygplan. Det kommande projektet har betecknats som T-X och avser att ersätta skolflygplanet T-38 Talon med ett nytt flygplan för avancerad skolning av elever innan de kommer ut på operativa stridsförband. Utöver den egentliga flygskolningen läggs stor vikt vid att T-X systemet skall förbereda eleven i den komplexa miljön i ett modernt 5-generationens stridsflygplan. T-38 flög första gången 1959 och introducerades på skolförband Produktionen fortsatte fram till 1972 då nästan T-38 hade tillverkats. Drygt 400 T-38 finns kvar i USAF och medelåldern på T-38-flottan börjar närma sig 45 år. Flygplanet har modifierats under resans gång men nu börjar även problem med bl a metallutmattning dyka upp. USAF förväntas att utfärda Request For Proposals (RFP) tidigast under 2012 och ett beslut kan möjligen komma under USAF har utryckt önskemål om att det nya skolflygplanet kan introduceras på skolförband under Hittills har tre förslag från flygindustrin kommit fram: Alenia Aermacchi T-100 ITS Integrated Training System, BAE Systems tillsammans med Northrop Grumman har framfört en version av Hawk 128 kallad Advanced Jet Training System (AJTS) och KAI T-50 tillsammans med Lockheed Martin. Dessa tre förslag presenteras kortfattat nedan: Alenia Aermacchi T-100 ITS Integrated Training System Alenia Aermacchi har tagit fram ett förslag som bygger på M-346 Master som är under produktion för de italienska och singaporianska flygvapnen. M-346 projektet delades till en början med ryska Jakovlevs design Jak-130. Första flygning med Jak-130 genomfördes År 2000 förändrades samarbete till det sämre och två skilda versioner utvecklades. Den italienska versionen erhöll beteckningen M-346 och en första flygning med denna version genomfördes Versionen som nu är på förslag till USAF behov betecknas T-100 ITS Integrated Training System. Möjligen kan Boeing komma in i Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

99 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 89 (161) projektet som en amerikansk partner. En tredje version av samma grundkoncept Jak-130, är det kinesiska Hongdu L-15. Bild 103. T-100 är baserad på Alenia Aermacchi M-346. Foto: FMV BAE Systems Hawk Advanced Jet Training System BAE Systems tillsammans med Northrop Grumman lanserar en version av skolflygplanet Hawk baserad på Royal Air Force (RAF) Hawk T.2. BAE Systems är sammanhållande för utvecklingen av flygplanet. Northrop Grumman ansvarar för produktionen av flygplanet. Bild 104. Hawk AJTS är baserad på BAE Systems Hawk 100-serie. Foto: BAE Systems Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

100 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 90 (161) Förslaget går under beteckningen Hawk Advanced Jet Training System (AJTS) och består förutom av själva flygplanet även av ett fullt utvecklat, markbaserat träningskoncept med simulatorer och andra hjälpmedel KAI T-50 Golden Eagle Korea Aerospace Industries (KAI) utvecklade, tillsammans med Lockheed Martin, skolflygplanet T-50 som ersättare för det koreanska flygvapnets T-38. Första flygning genomfördes i augusti Produktionsflygplan överlämnades till det koreanska flygvapnet under 2005 och två år senare, 2007, inleddes utbildning med nya elever. T-50 tas fram i fyra versioner T-50 skolflygplan för avancerad skolflygning. Saknar radar och inbygg automatkanon. T-50B speciell version för det koreanska flygvapnets uppvisningsgrupp Black Eagles TA-50 skolflygplan och lätt attackflygplan med nosradar och inbyggd automatkanon. FA-50 multirollflygplan avsett att ersätta koreanska A-37 och F-5. Första flygning Bild 105. T-50 främre cockpit. Notera att layout i cockpit påminner om F-16 bl a med placering och utseende av gasreglage och styrspak. T-50 har utvecklats av Korea Aerospace Industries tillsammans med Lockheed Martin. Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

101 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 91 (161) Bild 106. T-50 är framtaget genom ett samarbete mellan KAI och Lockheed Martin. Foto: FMV Tabell 16. Data för de tre kandidaterna till nytt skolflygplan för USAF Alenia Aermacchi T-100 ITS BAE Systems Hawk AJTS KAI T-50 Längd 11,49 m 11,40 m 13,13 m Spännvidd 9,72 m 9,08 m 9,45 m Höjd 4,98 m 3,98 m 4,94 m Vingyta 23,52 m 2 16,69 m 2 23,69 m 2 Tomvikt 4,7 ton 4,5 ton 6,6 ton Inre bränsle 2,2 ton 1,3 ton 2,2 ton Antal balkplatser Max last 3,1 ton 4,8 ton 4,8 ton Max startvikt 9,5 ton 9,1 ton 12,4 ton Motorer Dragkraft max släckt max EBK Max fart hög höjd låg höjd 2 x Honeywell F-124GA x 27.9 kn ej försett med EBK M 0,9 572 kn 1 x Adour Mk x General Electric F404-GE x 28,9 kn ej försett med EBK M 0, kn 1 x 53,07 kn 1 x 78.7 kn M 1,5 ingen uppgift Belastning +8/-3G +8/-3G +8/-3G 8.6. Tu-214ON (Ty-214OH) Ett ryskt flygplan som snart kan komma att ses över Sverige är Tu-214 som tagits fram i en flygspaningsversion för uppgifter inom ramen för Open Skies avtalen. Dessa avtal tillåter flygspaning över avtalsländernas territorium. Flygplanen måste dock vara utrustade med spaningsutrustning som är godkända enligt avtalen. Tu-214ON som bygger på en Tupolev-plattform och är framtagen av de ryska företagen Vega och Kazan Aviation Production Association. Flygplanet är utrustat med bl a optiska Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

102 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 92 (161) stillbildskameror, tv-kameror, sidoskannande radar med syntetisk aperturantenn samt infraröd linjeskanner. Flygplanet uppges vara operativt Bild 107. Tu-214ON Open Skies plattform. Foto: FMV Utöver denna version kommer versioner av Tu-214 att tas fram som ersättare för diverse andra specialflygplan för bl a relä-, signalspanings- och ledningsuppgifter. Bild 108. Några av Tu-214 sensorer på undersidan av flygplankroppen. Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

103 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 93 (161) 9. Flygburen beväpning 9.1. GBU-54 Laser JDAM JDAM (Joint Direct Attack Munition) är ett väl utvecklat och spritt system med fler än enheter levererade till ca 22 länder. JDAM består av en konventionell ostyrd bombkropp med en påmonterad styrenhet benämnd TAS (Tail Actuator System). TAS har GPS-mottagare samt styrbara roder. JDAM är kompatibel med MIL-STD-1760 vilket gör den programmerbar med målkordinater både på marken men även hängandes på flygplanet. Tabell 17. Versioner av JDAM Beteckning Bombkropp Vikt GBU-31 Mk84 eller BLU-109/B 925 kg resp. 961 kg GBU-32 Mk83 eller BLU-110/B 460 kg GBU-38 Mk kg GBU-54 Mk82 eller BLU kg Den senaste versionen, GBU-54 eller LJDAM (Laser Joint Direct Attack Munition) släpptes skarpt för första gången i Afghanistan september De första 189 styrenheterna levererades i februari 2011 i en order om totalt 550 stycken. GBU-54 har samma bombkropp som GBU-38 (Mk 82) och har den klassiska TAS-enheten, men här har även en lasermålsökare monterats i nosen. Lasermålsökaren ger bomben en utökad möjlighet att träffa rörliga mål. GBU-54 och GBU-38 är den minsta varianten av JDAM vägandes 254 kg. Den relativt lätta bomben gör det möjligt för flygplanet att bära fler bomber vilket leder till kapacitet för insats mot fler mål under samma flygning. En annan fördel med en mindre bomb är att stridsdelen blir mindre vilket leder till att skadespridningen kan begränsas då bomben fälls mot mål i närheten av civila. Öppna källor rapporterar att tester även pågår för att utrusta en tyngre variant med samma lasermålsökare. Bombkroppen som ska användas uppges vara Mk 84 som även används i GBU- 31 vars vikt är 925 kg. Namnet blir troligen GBU-56/B. Bild 109. Modell av GBU-54 Laser JDAM i skala 1:3 Materielunderrättelser 2011 Foto: FMV Teknisk Und

104 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 94 (161) 9.2. APKWS För att minska risken för civila dödsoffer samt att säkerställa verkan i målet går utvecklingen mer och mer mot styrda vapen. Ett exempel är styrda bomber. Där man tidigare tvingades släppa flera ton last räcker det idag med bara en välriktad bomb på 500 kg. Likaså har utvecklingen av raketer gått från att mängder med ostyrda raketer avfyras till att endast en raket precisionsbekämpar ett mål på längre avstånd än det tidigare var möjligt att säkerställa träff. Utveckling av Advanced Precision Kill Weapon System (APKWS) har pågått sedan 1996 då de första kraven togs fram för ett nytt system som skulle öka träffsäkerheten hos den ostyrda 70 mm raketen Hydra. Programmet började med namnet Low Cost Precision Kill (LCPK) men bytte namn till APKWS 2003 då General Dynamics Ordnance and Technical Systems fick i uppdrag att ta fram en lasermålsökare till raketen. Då US DoD inte var nöjda med utvecklingen gick de 2006 ut med en ny Request for Proposal (RfP) vilket ledde till att BAE fick sitt första kontrakt för styrda vapen inom den amerikanska marknaden. APKWS är nu klart för operativt bruk och kommer att tillföras amerikanska förband i Afghanistan i början av Bild 110. APKWS med lasermålsökaren integrerad i fenorna Foto: FMV Hydra 70 förses med en lasermålsökare och styrpaket som placeras mellan stridsdelen och raketmotorn. Då raketen lämnar tuben fälls styrfenorna ut. En intressant lösning för målsökaren är att det sitter en detektor i varje styrfena vilket gör APKWS till ett Lock On After Launch - vapen. Låsning erhålls ca 1,1 s efter avfyrning och raketen har ett bomavstånd på 0,5 m. BAE-Systems har även fått i uppdrag att utveckla en version med fasta vingar som skall bäras av attackflygplanen A-10 Thunderbolt och AV-8B Harrier II DAGR Directional Attack Guided Rocket (DAGR) har utvecklats av Lockheed Martin sedan 2005 och har nu nått ett stadium där kvalificeringstester och konfigurerande tester utförs. DAGR bäres i Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

105 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 95 (161) en behållare om fyra raketer som kan placeras direkt på vapenbalk eller lavett. Gränssnittet mellan behållare och lavett är samma som för AGM-114 Hellfire vilket betyder att alla system som har integrerat Hellfire också kan bära DAGR. Till skillnad från APKWS placeras målsökare och styrpaket framför stridsdelen på Hydra 70 eller CRV7. Därigenom är målsökaren inte gömd i behållaren och ger lasermålsökaren kapacitet för både Lock On After Launch och Lock On Before Launch. Vid avfyrning på låg höjd har raketen en räckvidd på 1,5-5 km och vid avfyrning från ca 6 km höjd är räckvidden 12 km. Bomavståndet för DAGR uppges vara en meter. Målsökaren har ett synfält på 10 men uppges även använda sig av tröghetsnavigering och på så sätt ha förmåga att bekämpa mål upp till 90 från avfyrningsriktningen. Bild 111. DAGR visas med målsökare, styrelektronik och stabilisatorer. Foto: FMV 9.4. AGM-114R Hellfire II AGM-114R är den senast utvecklade versionen av Hellfire II producerad av Lockheed Martin. Roboten är utrustad med lasermålsökare och bäres av både helikopter och UAV men kan även implementeras på markfordon och fartyg. Hellfire II har uppgraderats med ett 3-axligt gyro med tröghetsnavigeringssystem som ger roboten möjlighet att avfyras mot mål på sidan eller bakom skjutande plattform. Med TNsystemet och uppgraderat styrsystem klarar roboten av att minnas vart målet befann sig ifall målsökaren hakas av pga. moln eller dåligt väder. Detta ger en ökad träffsannolikhet och förbättrad tillgänglighet. Denna version har även försetts med en ny kombinationsstridsdel som gör det möjligt att bekämpa bepansrade, mjuka och befästa mål. Stridsdelen är en sammanslagning av de tidigare fyra olika stridsdelar som använts i Hellfire I och är samma stridsdel som kommer att sitta i JAGM (Joint Air to Ground Missile) som beräknas bli operativ Hellfire II har i tester slagit ut mål 135 från sikteslinjen på ett mål placerat bakom den skjutande UAVn. Denna förmåga ökar de skjutande plattformarnas överlevnadschanser då de inte behöver vända för att kunna låsa på ett mål som upptäckts under överflygning. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

106 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 96 (161) Bild 112. AGM-114R-2A i genomskärning Foto: FMV Tabell 18. Data för AGM-114R Hellfire II Längd: 0,163 m Diameter: 0,178 m Spännvidd: 0,33 m Vikt: 49,4 kg Stridsdel: Multi-purpose Motortyp: Krutraket Max fart: Mach 1,3 Räckvidd från 914 m höjd: 8 km vid hög bana, 7,1 km vid låg bana KAB-250Kr, tv-styrd bomb i 250 kg klassen En ny styrd rysk bomb med vikten 250 kg har visats i samband med Moskow Airshow. Bomben betecknad KAB-250Kr är försedd med tv-målsökare. Det har på senare tiden blivit populärt att utveckla lättare styrda bomber för att begränsa skadespridningen runt målet. Med en lättare styrd bomb minskar risken för civila dödsoffer vid användning i exempelvis städer. En annan fördel med minskad bombvikt är att fler bomber kan bäras under flygplanet alternativt få plats i interna vapenutrymmen vilket gör det möjligt att bekämpa fler mål för varje enskilt flygplan. En sannolik plattform för KAB-250Kr är PAK-FA där roboten skall kunna bäras internt. Tvmålsökaren gör bomben lämplig för stillastående mål under dagtid och vid bra siktförhållanden. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

107 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 97 (161) Bild 113. Tv-målsökande bomb i 250 kg-klassen Foto: FMV 9.6. RVV-BD Under året visades den långräckviddiga ryska jaktroboten RVV-BD upp för första gången. Roboten är en vidareutveckling av den operativa jaktroboten R-33 (AA-9 Amos). Roboten uppges vara avsedd för mål som jakt och attackflygplan, strategiskt flyg, helikoptrar samt kryssningsrobotar. Med en flygteknisk räckvidd på upp mot 200 km har robotens räckvidd fördubblats gentemot föregångaren. Roboten navigerar med hjälp av tröghetsnavigering med uppdatering av måldata via datalänk där antennen är placerad längs robotens undersida. I slutskedet använder sig roboten av en aktiv radarmålsökare vilket utgör en förbättring mot R- 33s semiaktiva radarmålsökare. Gentemot sin föregångare har vingarna flyttats fram något längs robotkroppen och rodren har fått en deltavingeform. Rodren har liksom hos R-33 ett gångjärn för att rodren skall kunna vikas då roboten hängs under flygplanet. Roboten är utrustad med radarzonrör där två sändarantenner är placerade mellan vinge och roder och fyra mottagarantenner är utplacerade jämnt runt robotens mitt. Se de grå fälten i Bild 114. Roboten har enligt tillverkaren Vympel ännu inte beställts av något land men konceptet utvecklas ständigt till en eventuell order. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

108 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 98 (161) Bild 114. RVV-BD förevisas på MAKS 2011 Foto: FMV Tabell 19. Data för RVV-BD Exportbeteckning: Natobeteckning: - Längd: Diameter: Spännvidd: Motortyp: Vikt: Stridsdel: Navigering/Målsökare: Max utvridning målsökare: Räckvidd max: Hastighet: - Målföljning: Zonrör: RVV-BD 4,06 m 0,38 m 0,72 m (infällda roder) 1,02 m (utfällda roder) Två-mods krutraketmotor 510 kg 60 kg splitterstridsdel Tröghetsnavigerad med uppdatering via datalänk, aktiv radarmålsökare för slutfas ± km i framsektorn mot icke manövrerande mål Kan följa mål som manövrerar i upp till 8g Radarzonrör samt anslagszonrör 9.7. Potentiell målsökare till RVV-BD Inga uppgifter förekommer rörande vilken målsökare som kommer att användas till RVV-BD. Dock har företaget AGAT visat den aktiva radarmålsökaren 9B-1103M-350 tillsammans med en bild på MiG-31 bärandes fyra stycken R-33. Detta kan tyda på ett eventuellt samarbete mellan de två företagen. Målsökaren uppges jobba i X, Ku-band och ha en räckvidd på ca 40 km mot mål med radartvärsnitt på 5 m 2. Med en aktiv radar blir roboten av fire-and-forget -typ vilket ger det skjutande flygplanet möjlighet att göra undanmanöver tidigare än om målet måste belysas med flygplansradarn till träff. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

109 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 99 (161) Bild 115. Den semiaktiva / aktiva radarmålsökaren 9B-1103M-350 Foto: FMV Tabell 20. Data för 9B-1103M-350 Typ: Diameter: Längd utan radom: Massa utan radom: Räckvidd (RCS = 5m 2 ): Frekvensband: Aktiv radarmålsökare 0,350 m 0,330 m 13 kg 40 km X, Ku 9.8. Ny radarmålsökare utvecklas för Kh-35 En ny målsökare har lanserats för sjömålsroboten Kh-35. Målsökaren utvecklas av Ural Design Bureau JSC DETAL och är tänkt att kunna ersätta den befintliga, aktiva radarmålsökaren ARGS-35. Den nya målsökaren betecknas GRAN-KE och har utrustats med både en passiv samt en aktiv mod. Målsökaren uppges vara redo för serieproduktion och kommer att erbjudas till befintliga Kh-35 kunder såsom Indien, Vietnam, Algeriet samt Ryssland. Förutom den passiva moden har målsökaren utökad räckvidd jämfört med ARGS-35 samt förbättrad algoritm för målval. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

110 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 100 (161) Bild 116. Den passiva/ aktiva radarmålsökaren GRAN-KE tillsammans med Kh-35 Foto: FMV 9.9. Kh-59M2E Kh-59M (AS-18 Kazoo) är en tung attackrobot som har varit operativ sedan 1990-talet och finns integrerad på plattformar som Su-24M och Su-30. Vapnet tros inte vara operativt i Ryssland. Dock har det exporterats till Venezuela och Kina under beteckningen Kh-59E. Kh- 59M/ME är utrustad med tv-målsökare och styrs via datalänk från flygplanet. Utvecklingen av roboten har skett genom utveckling av nya målsökare. Idag erbjuds tre versioner av roboten för export av företaget Raduga Dessa versioner är: Kh-59MK, aktiv radarmålsökare Kh-59MK2, sattelitnavigerande med elektrooptiska sensorer för terrängmappning Kh-59M2E, tv-målsökare. Alla tre versioner har visats under året men det som var nytt var målsökaren till Kh-59M2E. Tvmålsökaren har utrustats med ett IR-objektiv monterat ovanför kameraobjektivet för att ge roboten kapacitet att användas både dag och natt mot mål med känd position. Dock är det oklart huruvida det lilla IR-objektivet ger fullgott stöd för användning i mörker eller om den utökar användningsområdet till att inkludera svaga ljusförhållanden såsom skymning eller gryning. Bild 117. Kh-59M2E med Tv-målsökare och IR-funktion Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

111 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 101 (161) Kh-38MLE Attackroboten Kh-38ME förevisades för första gången 2007 och är en moduluppbyggd robot där stridsdel samt målsökare är utbytbara för att bekämpa olika måltyper. Beroende på målsökarversion får roboten beteckningarna: Kh-38MAE, aktiv radarmålsökare Kh-38MLE, semiaktiv lasermålsökare Kh-38MTE, bildalstrande IR-målsökare Kh-38MKE, sattelitnavigering. Roboten har varit under pågående utveckling och modeller som förevisats har inte varit utrustade med en tydlig målsökare. För första gången presenterades i år Kh-38MLE med en lasermålsökare vilket utgör ytterligare ett steg i utvecklingen av den nya moduluppbyggda attackroboten Kh-38. Kh-38 kan fungera som ersättare åt äldre korträckviddiga robotar och genom sin moduluppbyggnad minska antalet olika vapen som måste integreras på ett flygplan. Roboten kommer sannolikt att kunna bäras internt av PAK-FA. Bild 118. Attackroboten Kh-38MLE med lasermålsökare Foto: FMV Tabell 21. Data för Kh-38 Exportbeteckning: Natobeteckning: - Längd: Diameter: Spännvidd: Motortyp: Vikt: Stridsdel: Navigering/Målsökare: Räckvidd: Kh-38 4,2 m 0,31 m 1,14 m Tvåstegs krutraketmotor Upp till 520 kg Upp till 250 kg splitter/ spräng Tröghetsnavigerad (alla) Aktiv radarmålsökare (Kh-38MAE) Semiaktiv lasermålsökare (Kh-38MLE) Bildalstrande IR-målsökare (Kh-38MTE) Sattelitnavigering (Kh-38MKE) 3-40 km Hastighet: Upp till Mach 2,2 Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

112 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 102 (161) Passiv/ aktiv målsökare 9B-1103M-200PS AGAT Research Institute har under året visat en passiv/ aktiv radarmålsökare på mässa utanför Ryssland. Denna målsökare har tidigare endast förevisats på ryska mässor. Målsökaren betecknas 9B-1103M-200PS och är avsedd för jaktrobotar. Genom att använda den passiva moden åtgår mindre ström för målsökaren innan den aktiva moden slås på. Detta leder i sin tur till att roboten kan få ökad räckvidd utan att öka batterivikten. Den passiva/ aktiva radarmålsökaren 9B-1103M-200PS har ett sökarhuvud med en aktiv antenn omgärdad av sju passiva antenner. Räckvidden på den passiva målsökardelen uppges vara mer än 96 km och räckvidden på den aktiva målsökardelen mer än 17 km vid låsning på mål med 5 m 2 radarmålarea. AGAT uppger att det inte finns några köpare till målsökaren i dagsläget men genom att ställa ut den visar de vad företaget är kapabelt att leverera teknikmässigt. Bild 119. Passiv/ aktiv radarmålsökare för jaktrobotar Foto: FMV Tabell 22. Data för 9B-1103M-200PS Typ: Diameter: Längd utan radom: Massa utan radom: Räckvidd (RCS = 5m 2 ): Frekvensband: Passiv/ Aktiv radarmålsökare 0,200 m 0,380 m 25 kg >17 km (aktiv) Ku Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

113 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 103 (161) Semiaktiv/ aktiv målsökare 9B-1103M-200PA En annan målsökare som AGAT visat upp utanför Ryssland är den aktiva/ semiaktiva radarmålsökaren 9B-1103M-200PA. Målsökaren är avsedd för jaktrobotar. Efter avfyrning använder roboten den semiaktiva radarmålsökaren till dess att roboten är tillräckligt nära målet för att använda den aktiva målsökaren. Den aktiva radarmålsökaren uppges ha en räckvidd på mer än 25 km vid låsning på mål med 5 m 2 radarmålarea. Efter att den aktiva målsökaren startats används den aktiva och den passiva delen parallellt genom att målsökaren växlar mellan dem. Den semiaktiva målsökaren jobbar i L band och den aktiva målsökaren jobbar i Ku-band. Fördelen med att jobba i olika band parallellt är att störfastheten ökar då det är svårt att störa i flera band samtidigt. Sökaren värderar inkommande signaler mellan aktiv och passiv mod beroende på vilken mod som får starkast signal och väljer bort den kanal som eventuellt är störd. AGAT uppger att det inte finns några köpare till målsökaren i dagsläge men genom att ställa ut den visar de vad företaget är kapabelt att leverera teknikmässigt. Bild 120. B-1103M-200PA är en semiaktiv/ aktiv radarmålsökare Foto: FMV Tabell 23. Data för 9B-1103M-200PA Typ: Diameter: Längd utan radom: Massa utan radom: Räckvidd (RCS = 5m 2 ): Frekvensband: Semiaktiv/ Aktiv radarmålsökare 0,200 m 0,380 m 25 kg >25 km L, Ku Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

114 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 104 (161) 10. Luftvärnssystem Ryskt luftvärnssystem Buk-M2EK Buk-M2 är ett mobilt medelräckviddigt luftvärnssystem som består av dels primärlavetter med en platt elektroniskt fasstyrd eldledningsradar och fyra semiaktiva radarrobotar med beteckningen 9M317, dels sekundärlavetter med åtta varav fyra skjutklara robotar. En ny variant har under året tillkännagivits med beteckningen Buk-M2EK som är monterat på ett chassi med beteckningen MZKT Detta är ett treaxligt hjulgående fordon från vitryska Minsk Wheel Traktor Plant (MZKT). Buk-M2EK kan, enligt öppna källor, vara den version av Buk-M2 som är beställd och möjligtvis redan levererad till Venezuela. Prestanda för Buk- M2EK bedöms vara likartad som Buk-M2 och presenteras i tabellen nedan. Det nya elektrooptiska siktet som sitter på fordonets över del beskrivs närmare i Kapitel Tabell 24. Data för luftvärnsrobotsystem Buk-M2EK Träffavstånd: Höjdtäckning: Maximal målhastighet: Maximal målmanöver: Sannolikhet till träff (singelskott), - Flygplansmål: - Ballistiska mål: - Kryssningsrobotar: - Hovrande helikoptrar: 3 45 km m 1200 m/s 12 G 0,90 0,95 0,60 0,70 0,70 0,80 0,30 0,40 Bild 121. Primärvagn för Buk-M2EK förevisad på MAKS 2011 Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

115 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 105 (161) Ryskt luftvärnssystem Tor-M2KM Tor-M2KM är ett nytt koncept av Tor-M2 men ska nu utgöras av modulärt uppbyggda enheter. Tor-M2KM är ett korträckviddigt luftvärnssystem och består av vertikalstartande kommandostyrda robotar (9M331) samt spanings- och eldledningsradar monterade på enheter som kan placeras och transporteras på olika typer av fordon. Till skillnad från Tor-M1 och Tor- M2 som är starkt integrerade på fordon, kan Tor-M2KM flyttas mellan fordon eller grupperas fristående. Prestanda för Tor-M2KM bedöms vara likartad som Tor-M2 och presenteras i Tabell 2 nedan. Tabell 25. Data för luftvärnsrobotsystem Tor-M2KM Träffavstånd: 1 12 km Höjdtäckning: m Maximal målhastighet: 700 m/s Maximal målmanöver: 10 G Samtidigt bekämpande mål: 4 Bild 122. Tor-M2KM förevisad som modell på MAKS Materielunderrättelser 2011 Foto: FMV Teknisk Und

116 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 106 (161) Vitryskt luftvärnssystem Stilet T38 Luftvärnssystem Stilet T38 utvecklas av vitryska Tetraedr och visades under IDEX 2011 för första gången utanför Vitryssland. Stilet T38 är en uppgradering och modernisering av ryska luftvärnssystemet Osa-AK (SA-8). Stilet använder samma radar och robotinvisningssystem som SA-8 men med en rad uppgradering av elektronik och mjukvara ombord. Dessutom använder systemet ett nytt fordon och framför allt nya robotar. Detta ger Stilet en utökad räckvidd till ca 20 km, jämfört med SA-8 som har en maximal räckvidd på ca 10 km. Fordonet bygger på ett chassi som har beteckningen MZKT-6922 och som även används till andra uppgraderingar av luftvärnssystem, tex. Buk-M2 (SA-17) och Tor-M2 (SA-15). I likhet med SA-8 har Stilet T38 alla delsystem placerade på fordonet. Delsystemen visas i Bild 123 och omfattar en spaningsradar (1), en målföljningsradar (2),två robotfångningsantenner (3), två robotföljningsradar (4) med tillhörande robotkommandolänkar (5) samt åtta skjutklara robotar (6). Dessutom finns ett optiskt sikte ovanför målföljningsradarn som består av en TV-kamera, en termisk IR-kamera samt laseravståndsmätare. Roboten till Stilet T38 är utvecklad tillsammans med ukrainska Luch och har beteckningen T382. Denna är kommandostyrd och framdrivs av en tvåstegs krutraketmotor där den stora boostern separerar kort efter start. Ett radarzonrör används för att detonera robotens verkansdel i närheten av målet och på så vis ökar sannolikheten för träff Bild 123. Luftvärnssystem Stilet T38. Foto:FMV Bild 124. Luftvärnsrobot till Stilet T38. Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

117 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 107 (161) Tabell 26. Data för luftvärnsrobotsystem Stilet T38 Träffavstånd: Höjdtäckning: Maximal målhastighet: 1,5 20 km (flygplans- och helikoptermål) 1,5 12 km (kryssningsrobotar) 1,5 7 km (precisionsvapen, styrda bomber) m (flygplans- och helikoptermål) m (kryssningsrobotar) m (precisionsvapen, styrda bomber) 900 m/s Lägsta målarea (RCS): 0,03 m 2 Träffsannolikhet, en robot: 90 % Maximal måldetektion: Grupperingstid: 40 km 5 min Ny spaningsradar till Pantsir-S1 Under året visades en helt ny spaningsradar upp på en vagn av luftvärnssystemet Pantsir-S1. Bilden publicerades av det ryska företaget ENIKS som tillverkar och tillhanda har målrobotar för robotskjutprov. Radarn har en s.k. back-to-back elektroniskt styrd antenn och har således två antennarrayer istället för en som tidigare versioner av Pantsir-S1. Radarn har då en ökad uppdateringstakt och kan troligen hantera fler samtidiga mål. Luftvärnssystemet på den publicerade bilden är troligen ämnad för någon utländsk kund, och med tanke på sandfärgen möjligen en kund i Nordafrika eller mellanöstern. Samma typ av radar har även noterats på tre Pantsir-S1 med liknande målning och fordon som levererades till ryska flygvapnet under 2010, då tillsammans med representanter från tillverkaren och Malaysias försvarsminister. Om systemen var ämnade för exportkund eller de ryska väpnade styrkorna är i dagsläget osäkert. Bild 125. Pantsir-S1 med ny spaningsradar. Materielunderrättelser 2011 Foto: ENIKS Teknisk Und

118 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 108 (161) Kinesiskt luftvärnssystem HQ-16A HQ-16A är ett mobilt medelräckviddigt kinesiskt luftvärnssystem som använder vertikalstartande semiaktiva radarrobotar. Systemet är tillsammans med den marina versionen HQ-16 utvecklat från de ryska luftvärnssystemen Buk-M1 (SA-11) respektive Shtil (SA-N-7) som använder den semiaktiva radarroboten 9M38M1. De kinesiska systemen har nu infört en vertikalstartande variant av roboten, precis som den som erbjuds till den ryska marina versionen Shtil-1. Varje eldenhet av HQ-16A bedöms bestå av ett eldledningsfordon med en eldledningsradar för belysning av målen, ett antal lavettfordon med sex robottuber som fälls upp vid gruppering samt möjligen ett spaningsradarfordon som utnyttjas av fler eldenheter. Räckvidden för systemet uppges till 30 km och höjdtäckning upp till ca m. HQ-16A har enligt kinesisk media under 2011 blivit operativ och levererad till den kinesiska armen (PLA) men systemet erbjuds även till utländska kunder under beteckningen LY-80 av det kinesiska exportföretaget Aerospace Long-March Trade Co. Bild 126. Provskjutning av det kinesiska luftvärnssystemet HQ-16A. Foto: Internet Fordon från Minsk Wheel Traktor Plant Minsk Wheel Traktor Plant (MZKT) är en vitrysk fordonstillverkare som ingår i den statligt ägda koncernen Volat och har varit aktivt sedan 1950-talet, men före 1991 under namnet Minsk Automobil Plant (MAZ). På den vitryska försvarsutställningen MILEX 2011 visades tre olika fordon som marknadsförs, med olika varianter, för rad olika vitryska och ryska militära system. MZKT-6922 är ett treaxligt fordon med olika varianter (bl.a. MZKT och MZKT-69222) som marknadsförs för Buk-M2, Tor-M2 samt Tetraedr s Stilet och Osa-1T. MZKT är ett femaxligt fordon som marknadsförs för tyngre transporter av t.ex. robotlavetter men har ännu inte associerats med något specifikt system. MZKT är ett åttaaxligt fordon som i dagsläget används av Topol-M och sågs bl.a. på paraden i Moskva den 9 maj Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

119 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 109 (161) Bild 127. Treaxligt fordon MZKT Foto: FMV Bild 128. Femaxligt fordon MZKT Foto: FMV Bild 129. Åttaaxligt fordon MZKT Materielunderrättelser 2011 Foto: FMV Teknisk Und

120 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 110 (161) Tabell 27. Data för de olika fordonstyperna från MZKT MZKT MZKT MZKT Antal hjul / drivande 6x6 10x10 16x16 Platser i hytten Tom vikt kg kg kg Max lastvikt N/A kg Ingen uppgift Max totalvikt kg kg Ingen uppgift Max axelvikt 3x12000 kg 5x12600 kg Ingen uppgift Max hastighet 65 km/h 45 km/h 45 km/h Svängradie 13,5 m 20 m 21 m Motortyp Diesel Diesel Diesel Motoreffekt 309 kw (420 hp) 478 kw (650 hp) 588 kw (800 hp) Luftvärnssystem Aster Block II MDBA presenterade under IDEX 2011 nästa generations luftförsvarssystem i form av Aster Block II. Systemet har funnits ett antal år som studie men är fortfarande en bit ifrån att bli färdigutvecklat. Målsättningen är att systemet ska vara operativt 2020 men enligt en företagsrepresentant på plats saknas det i dagsläget finansiering och denna tidiga marknadsföring kan tänkas vara ett försök att hitta en finansiellt stark partner. Aster Block II utvecklas för bekämpning av ballistiska robotar som har en räckvidd på upp till 3000 km. Roboten till Aster Block 2 består av två boostersteg och en sk. kill-vehicle som är utrustad med IR-målsökare. Systemet påminner mycket om amerikanska SM-3. Robotarna ska kunna avfyras med samma system som idag avfyrar Aster 30. Bild 130. Luftförsvarssystem Aster Block II, Foto: FMV (t.v.), MBDA (t.h.) t.v. modell av lavettfordon och t.h. skiss av roboten med dess tre steg. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

121 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 111 (161) Marint luftvärnssystem ESSM Block II Evolved Sea Sparrow (ESSM) är en marin medelräckviddig luftvärnsrobot som baserats på jaktroboten AIM-7 Sparrow och är nu inne på den tredje generationens utvecklingssteg. Första generationen bestod av en enkel anpassning av den semiaktiva radarjaktroboten AIM-7 Sparrow för marin luftvärnsapplikation, benämnd RIM-7 Sea Sparrow. Den andra generationen, benämnd RIM-162 Evolved Sea Sparrow (ESSM), består av en omfattande förändring av robotkroppen hos RIM-7 Sea Sparrow inklusive ny krutraketmotorn. ESSM erhåller då klart förbättrad kinematiska egenskaper. Räckvidden för denna version utökades från ca 20 km till ca 50 km samt erhöll förbättrad förmåga mot bl.a. sjömålsrobotar. Versionen benämns förövrigt nu ESSM Block I, då den tredje generationen av systemet är under utveckling och benämns ESSM Block II. ESSM Block II består av en förändrad främre del av roboten som har en utökad diameter från ca 20 cm till ca 25 cm, d.v.s. samma diameter som övriga robotkroppen. En ny målsökare ska utvecklas och uppges vara en kombinerad aktiv och semiaktiv radarmålsökare. Detta skulle medföra stora förbättringar hos systemet, t.ex. att en eldledningsradar inte är tvungen att leda roboten hela vägen in mot mål utan en robot kan skjutas på måldata från en radar under spaningsfas vilket försvårar för ett måls varnarsystem samt ger möjlighet till att hantera flera samtidiga mål. Planer finns även på att utveckla motorn hos den nya versionen av ESSM, en s.k. dual-pulse krutraketmotor har diskuterats. Detta skulle ge en förlängd robotkropp med ca 80 cm och en bedömd markant utökad räckvidd men av det bildunderlag och modeller som hittills varit tillgängliga syns ingen sådan förlängning och således är det osäkert om den nya motorn kommer realiseras i denna fas. ESSM Block II utvecklas av amerikanska Raytheon för ett NATO-konsortium som består av tio av de tolv länder som i dagsläget har ESSM Block I. Dessa tio länder är Australien, Danmark, Grekland, Kanada, Nederländerna, Norge, Spanien, Turkiet, Tyskland och USA. Enligt plan ska utvecklingsarbetet vara klart i början av 2014 följt av provskjutningar under Systemet bör erhålla initial operativ status omkring ESSM Block II sällar sig då till en exklusiv skara marina medelräckviddiga luftvärnssystem med en aktiv målsökare så som bl.a. amerikanska SM-6, franska VL Mica RF, sydafrikanska Umkhonto-R och ryska Redut. Tabell 28. Data för luftvärnsrobot ESSM Block II ESSM Block I ESSM Block II Räckvidd: ~50 km ~50 km (>50 km med ny motor) Styrmetod: Datalänkstöttad tröghetsnavigering med semiaktiv radarmålsökare i slutfasen Robothastighet: ~Mach 4 ~Mach 4 Datalänksstöttad tröghetsnavigering med aktiv och semiaktiv målsökare i slutfasen Robotlängd: 3,85 m 3.85 m (4,53 m med ny motor) Robotdiameter: 20 cm (främre robotkropp) 25 cm (bakre robotkropp) 25 cm (hela robotkroppen) Stridsdel: 40 kg splitterstridsdel 40 kg splitterstridsdel IOC: Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

122 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 112 (161) Bild 131. ESSM Block II (t.v.) och ESSM Block I (t.h.) Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

123 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 113 (161) 11. Lednings- och kommunikationssystem Ledningsenhet 83T611-E Det ryska företaget FNPTs OAO NPO Mars från Uljanovsk har tagit fram en modern ledningsenhet som benämns 83T611-E som är avsedd för sjö- och kustförsvar. Den är coantainerbaserad och är avsedd för fast eller mobil installation på lastbilschassin. Det finns även en variant avsedd för fasta anläggningar. Det är även tänkt att en funktionalitet för 83T611-E skall finnas på fartyg och ubåtar. Innanmätet i 83T611-E består av integrerade arbetsstationer för ledning och lägesövervakning samt kommunikationssystem. Kommunikationssystemet medger samband med tråd, VHF-radio samt UHF-radiolänk. Radiolänken MIK-RL400M är tillverkad av ZAO NPF Mikran från Tomsk. Frekvensområdet är / MHz och har datahastigheten 2048 kbit/s. Med denna har man förbindelser med högre nivå. Med VHF kan samband upprättas med ytfartyg, ubåtar, flygfarkoster och markbaserade robotförband inom räckviddsområdet, vilka också antas ha 83T611-E eller motsvarande. Via tråd, d v s dataförbindelser (Ethernet) fås information från olika typer av sensorer. Länkarna är krypterade. Genom att flera noder med 83T611-E tillhörande olika typer av förband kopplas samman fås en gemensam lägesbild i var och en av enheterna. Order från högre nivåer kan distribueras i nätverken. 83T611-E utgör så att säga en del av ett enhetligt ledningssystem, som kan utnyttjas av olika typer av förband som tillhör sjö- och kustförsvar. Bild 132. Bilden visar en version av 83T611 baserad i en container som är maskerad. I mitten syns en radiolänkantenn samt till vänster finns en VHF-antenn. Foto: FMV Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

124 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 114 (161) Ledningspansarterrängbil R-145BM1 R-145BM1 är ett modifierat ledningsfordon baserat på chassiet BTR-60 och är för det ryska försvaret. 19 stycken R-145BM1 har driftsatts i motorskytteförband i Tjetjenien under 2011 och ersatt det äldre bandgående ledningsfordonet BMP-1KSj 1. Det bedöms att OAO Sarapulskij Radiozavod har utfört renovering/modifiering av BTR-60-chassit tillsammans med ZAO Signal från Tambov. Ny sambandsutrustning av typ R-168 generation (Akveduk) med krypto och störskydd samt satellitnavigeringsutrustning Glonass/GPS har integrerats. Fordonet är också utrustat med arbetsstationer innehållande geografiska presentationssystem samt videokameror för bevakning. Den innehåller sex arbetsplatser för chef och underlydande. Interkomsystemet i fordonet benämns AKKA1. Jämfört med äldre generationen av BTR-60 har fordonet en dieselmotor, i stället för två bensinmotorer vilket sägs förenkla drift och underhåll. Den innehåller bl a radiostationerna för kortvåg: 1 st R KA (1,5-30 MHz) samt för UK: 2 st R U och 1 st R U ( MHz). Möjlighet finns även att ansluta till trådbunden trafik. Den bedöms vara utrustad med satellitnavigeringsmottagare SN Bild 133. Bilden visar R-145BM1 på en plansch från Foto: FMV (från plansch) OAO Sarapulskij Radiozavod från mässan IDELF BMP1-KSj fanns och finns fortfarande i ryska motorskytte- och stridsvagnsförband. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

125 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 115 (161) Bild 134. Bilden visar R-145BM1 från sidan. Foto: ZAO Signal Satellitsambandsbil KAS Gazel KAS 2 Gazel, vilken har tagits fram av OAO Sarapulskij Radiozavod, är sambandsfordon som kan utgöra en mobil kommunikationsnod för operativ ledning vid olika typer av krissituationer. Det bedöms att detta fordon främst är framtaget för det ryska inrikesministeriet MDV. Systemet innehåller följande: HF-radio Angara (2 st) VHF-radio Satellitkommunikationsutrustning R-439-P (1 st) Kryptoutrustning: T-230 (2 st) Satellitkommunikationsutrustning R-439-P kan anslutas till de militära geostationära kommunikationssatelliterna Globus (kallas även Raduga-1) och Globus-1M (kallas även Raduga-1M). Den kan också anslutas den civila kommunikationssatelliten Jamal. R-439-P tillverkas av FGUP NPP Radiosvjaz. Frekvensområdet är 4 GHz i nedlänk samt 6 GHz i upplänk. 2 KAS är förkortning för ryska Kompleksnaja Apparatura Svjazi (Комплексная аппаратная связи) och betyder ungeföär kommunikationsutrutningssystem. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

126 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 116 (161) Bild 135. Bilderna visar KAS Gazel. Foto: OAO Sarapulskij Radiozavod Till vänster visas en sprängskiss samt till höger en bild på själva fordonet Satellitkommunikationssystem DTCS DTCS 3 är ett program som är beställt av det amerikanska försvaret. Det är en vidareutveckling av det så kallade netted Iridium. Konceptet netted Iridium är idag i praktiken ett delsystem av Iridium som används av det amerikanska försvaret i synnerhet i Afghanistan och Irak. Användarnät, med möjlighet till push to talk talkommunikation kan bildas, och förmedlas över en större region, där till exempel konventionell VHF-radio skulle sakna täckning. Dagens amerikanska militära UHF-satelliter är föråldrade och har dålig kapacitet. Ersättare till dessa projekteras, men mycket höga kostnader och andra problem har ständigt skjutit fram tidsplanen för nya modernare satelliter. Netted Iridium har ansetts vara en så kallad gap filler, men satsningen på fortsättningen DTCS medför att försvarets användning av Iridium kommer att bli mer permanent. Företaget Iriudium har också aviserat Iridium Next med nya kommunikationssatelliter med bättre prestanda. Första satelliten kommer att skjutas upp år DTCS skall ha följande prestanda jämfört med netted Iridium : Utökad täckning från 100 miles (161 km) till 250 miles (402 km) i diameter. Utökning av antalet användarnät, dvs grupper av soldater kan kommunicera med varandra med hjälp av radioterminaler, från 250 till 2.000; Möjliggör både tal och datakommunikation samtidigt; Utökning av kapaciteten i näten Säkrare nätverk, vilket förmodligen bland annat innebär bättre kryptoalgoritmer I dagsläget kan bara amerikanska försvaret utnyttja DTCS, men föredragshållaren från Iridium Corporation berättade att arbete pågår för att andra användare utom USA skall kunna få möjlighet att få tillgång till detta system. Troligtvis kan det handla om NATO och EU-länder 3 Distributed Tactical Communications System Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

127 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 117 (161) Bild 136. Företaget ITT Corporation leder arbetet Bild: Iridium Corporation med att utforma, utveckla och producera DTCS taktiska handburna radioterminaler och DTCS markbaserade ledningssystem. I konceptet ingår också positionering, vilket medför att ett nätverks användare kan presenteras på en digital karta i DTSC:s ledningsmoduler Mjukvarudefinierad radio från Indien Det indiska företaget Bahrat Electronics utvecklar mjukvarudefinierad radio eller SDR 4, som det förkortas på engelska. De har tagit fram en bärbar sändtagare som täcker frekvensbandet 1,5-512 MHz. Radion är baserad på en öppen arkitektur som uppfyller SCA 2.2. Detta gör att moderna och arvets vågformer relativt enkelt kan laddas ned i radion med hjälp av en PC. Det är en flexibel lösning som gör att radion kan användas i många olika sammanhang, både militärt och civilt. Radion kan användas i ett sk MANET, dvs ett mobilt ad hoc nätverk. Den kan integreras med IP-nätverk och ledningssystem. Den innehåller ett digitalt krypto, men kan även anslutas till externa kryptoutrustningar. Störskydd finns i form av frekvenshopp med hopptakter större än 250 hopp/sekund. I radion ingår en GPS-mottagare som stöttas med en modul för så kallad död räkning. 4 Software Defined Radio Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

128 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 118 (161) Bild 137. Det indiska förtaget Bharat Electronics, Foto: Bahrat Electronics som bland annat tillverkar radiostationer, har utvecklat en modern mjukvarudefinierad radio, det vill säga en SDR. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

129 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 119 (161) 12. Sensorsystem Nosradar Zhuk-AE (FGA35 ) Ryska Phazotron har utvecklat en större version av AESA 5 -radarn utvecklad primärt för demonstratorn MiG-35, kallad Zhuk-AE. Den tidigare utvecklade modellen, benämnd FGA29, har 680 antennelement och den nya, benämnd FGA35, har 1017 antennelement. FGA29 gjordes så stor som nosradomens diameter vid antennen medgav. Genom att flytta bak radarn så kan antennens diameter ökas. Därmed förbättras även radarns räckvidd genom att både antennvinst och utsänd effekt ökar. Radarn kan detektera såväl luft- som mark- och sjömål samt olika kartmoder. Tabell 29. Data och prestanda för FGA29 och FGA35 FGA29 FGA35 Frekvensband: X Antal antennelement: Storlek: 575 mm 688 mm Vikt: kg 275 kg Pulseffekt: 3,4 kw 5,1 kw Luftmålsmoder Upptäcktsavstånd (mot 3 m 2 ) -Framifrån / look-up: -Framifrån / look-down: -Bakifrån / look-up: -Bakifrån / look-down: 148 km 148 km km km Samtidigt följda mål: 30 (FUS 6 ) Samtidigt anfallna mål: 6 Mark- och sjömålsmoder Upptäcktsavstånd -RCS= 1000 m 2 resp. Jagare: -RCS= 300 m 2 resp Rb-båt: -Järnvägsbro: -Grupp av stridsvagnar: Upplösning (längd/sida) 80 km avst: 60 km avst: 20 km avst: 20 km avst: 200 km 100 km 120 km 30 km 300 / 300 m 30 / 30 m 3 / 3 m 1 / 1 m Samtidigt följda mål: km 150 km 80 km 70 km 200 km 80 km 120 km 30 km 300 / 300 m 30 / 30 m 3 / 3 m 0,5 / 0,5 m 5 AESA - Aktivt Elektriskt Styrbar Antenn 6 FUS Följning under sökning, även känt som TWS Track While Scan Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

130 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 120 (161) Bild 138. Den nya och större varianten av Zhuk-AE med modellbeteckning FGA35. Foto:FXM Övervakningssystem GRIDS FLIR utvecklar ett nytt system kallat GRIDS avsett för bl.a. gränsövervakning med förmåga att detektera personer i vegetation. Systemet är i utvecklingsslutfasen och utprovning pågår. Istället för att ha ett fåtal sensorer som tittar in i vegetationen använder sig GRIDS av många sensorer placerade i vegetationen med ca 30 meters mellanrum i exempelvis ett triangulärt gitter. Detektion av personer möjliggörs genom att transmissionsegenskaperna mellan olika sensorer ändras då en person rör sig genom stråken. Bild 139. Exempel på placering av sensorerna för att bevaka en gräns. Illustration: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

131 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 121 (161) Med detta förfarande erhålls stor upptäcktssannolikhet (P D =99%) då flera sensorer kan detektera samma objekt. Den stora upptäcktssannolikheten till trots är falsklarmsrisken liten då systemet inte detekterar mindre djur så som harar mm. Systemet kalibrerar sig även automatiskt för att korrigera för variationer i väder, vind samt växtlighet. Systemet kan bestå av upp till 200 batteridrivna sensorer vilka bygger upp ett nätverk med en basstation, kallad Local Control Station (LCS). Basstationen kan vara placerad på ett större avstånd från sensorerna än sensorernas inbördes avstånd, kommunikationen med sensorerna sker då via radiolänk. Flera LCS:er kan kopplas ihop (vardera med upp till 200 sensorer) och rapportera till en ledningscentral där dess data kan integreras med data från andra typer av sensorer. Den låga uteffekten samt möjligheten att välja olika batteristorlekar möjliggör långa underhållsfria drifttider, upp till 8 år enligt produktblad. Den batteridrivna basstationen kan laddas av solljus. Då elektroniken hos sensorerna inte är skrymmande kan de grävas ned så att endast antennen är synlig. Bild 140. Bilden visar en sensorn ingående i GRIDS och på datorns Foto: FMV skärm kan en triangel ses vilket visualiserar stråken mellan tre sensorer Stridsfältsradar Blighter B303 Företaget Plextek har utvecklat en ny elektriskt styrbar stridsfältsradar i Blighterserien kallad B303. Dess fasetterade uppbyggnad möjliggör för radarn att täcka 180 i sida och 20 i höjd. Då radarn är av typen FMCW, frekvensmodulerad kontinuerlig strålning, har den låg uteffekt, typiskt kring 1 W vilket innebär att systemet även kan vara i drift då egen personal är i närheten, exempelvis för skydd/övervakning av egen camp. Utöver typiska rörliga markmål så som soldater och fordon, kan radarn även detektera lågt flygande farkoster. Detekterade mål överförs via TCP/IP nätverk vilket bl.a. möjliggör att systemet kan inrikta andra sensorer, exempelvis elektrooptiska, mot målet för en närmare analys och klassificering/identifiering. Ett system kallat G-WASP (Ground-Wide Area Surveillance Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

132 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 122 (161) Platform) har på en mastförsedd släpvagn integrerat en EO-sensor och en B303 monterad i toppen av masten. G-WASP kan sättas i drift på mindre än 25 minuter och kan antingen arbeta självständigt eller i ett nätverk. Det är även möjligt att dubblera radaruppsättningen och på så sätt erhålla 360 täckning i sida utan att behöva rotera antennen mekaniskt. Tabell 30. Data och prestanda för Blighter B303 Frekvensband: Täckningsområde -Instrumenterad räckvidd: -Sida: Räckvidd mot -Krypande människa: -Gående människa: -Fordon: -Stort fordon: Vikt: K u 10 m till 5,0 eller 8,0 km 180 1,5 km 3,3 km 8,0 km 8,0 km 22 kg Bild 141. Radar Blighter B303 (t.v.) med 180 täckning i azimut Foto: FMV samt mastmonterad B303 tillsammans med EO-sensorer bestående av kamera och laseravståndsmätare. Tillsammans utgör dessa sensorerna i systemet G-WASP Stridsfältsradar ETAI-R En portabel stridsfältsradar har tagits fram av National Aviation Academy från Azerbadjan. Radarn kan bäras, monteras och opereras av två personer och kan antingen användas självständigt eller tillsammans med ytterligare 2-3 radar för att täcka in ett område. Den kan även kopplas ihop över ett nätverk med flera dussin andra radar för att exempelvis utföra Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

133 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 123 (161) gränsbevakning. Radarn nyttjar FMCW och kan hoppa mellan 32 fasta frekvensband inom X- bandet 7. Radarn styrs via en ruggad bärbar dator vars mjukvara stödjer flera olika kartformat. Detekterade föremål vilka bedöms vara relevanta överlagras på kartan. Såväl söksektorer som avståndsintervall styrs via datorn till vilken även hörlurar kan anslutas för att via ljud larma och klassificera detekterade föremål. Utöver en valbar söksektor mellan 6 till 346 kan radarn även kontinuerligt rotera. I nuläget är det inte implementerat någon funktion för att vid kontinuerlig rotation ha sändningsuppehåll inom en eller flera sektorer, exempelvis vid bevakning av camper. Detta kan dock enligt utvecklarna lätt implementeras. Behovet är dock kanske inte så stort då uteffekten är ringa då den kan varieras mellan 20 och 2000 mw. Primärkraften kommer från två batterier och med två sådana uppsättningar uppnås en total driftstid mellan 8 till 10 timmar. Radarn marknadsförs även i en fordonsintegrerad mastmonterad version kallad ETAI-RV. Som option nämns även en mastmonterad version med längre räckvidd kallad ETAI-SR avsedd för kustövervakning. Bild 142. Till vänster syns kontrollpanelen för stridsfältsradarn ETAI-R, som utgörs av Foto: FMV en ruggad bärbar dator från General Dynamics (t.v.). Den högra bilden visar den portabla stativmonterade versionen av ETAI-R. 7 X-bandet täcker 8-12 GHz men radarns 32 frekvensband täcker bara en mindre del av detta. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

134 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 124 (161) Tabell 31. Data och prestanda för ETAI-R Frekvensband: Instrumenterade räckvidder: Typiska räckvidder -Människa: -Soldat: -Lätt fordon: -Tungt fordon: -Fartyg: Sökområde: Noggrannhet -Avstånd: -Vinkel: Uteffekt: Polarisation: Storlek (b*h*d): Vikt: Grupperingstid: 32 frekvensband inom X-bandet 3,6,12,24 & 48 km 6 km 8 km 15 km 24 km 48 km alt. roterande ±3m 0,3 20, 200 & 2000 mw Horisontell 69*47*13 cm 30 kg 4 8 minuter Sensorsystem Shipborne System Sphere-02 Shipborne System Sphere-02, utvecklat av ryska NPO Karat, är en gyrostabiliserad och elektrooptisk utrustning för spaning samt avståndsmätning. Systemet kan även användas som sikte och invisning av vapen. Enligt NPO Karat så kommer Shipborne System Sphere-02 att sitta på baksidan av den främre masten på korvetten Steregusjtjij. Där kommer den att användas för spaning, målinmätning och sikte till de båda aktra kanonerna, AK-630. Delsystemen i Shipborne System Sphere-02 inkluderar både TV-kamera, IR-kamera och laseravståndsmätare. Synfälten för TV- och IR-kamerorna är inte kända, men utvridningsvinklarna för synfältet (totala synfältet) presenteras i Tabell 32. Dessutom finns det programvara för automatisk målföljning med både TV- och IR-kameran, samt en möjlighet att bestämma målkoordinater. Det finns också programvara för att digitalt förbättra bildkvaliteten vid dåliga förhållanden, t.ex. dimma, regn och vid skymning. NPO Karat marknadsför laseravståndsmätare med två våglängder, 1,06 μm och den ögonsäkra 1,54 μm. Steregusjtjij kommer sannolikt att ha en avståndsmätare med våglängden 1,06 μm och kanske också en med 1,54 μm för att underlätta övningar. Tabell 32. Data för Shipborne System Sphere-02. Dagkanal: Mörkerkanal: Synfält, utvridning - bäring (azimut): - elevation: Utvridningshastighet för siktlinjen, max: TV-kamera Teknisk Und Materielunderrättelser μm (IR-kamera, okyld mikrobolometer) ± /s Siktlinjestabilisering: < 0,017 Koordinatinmätning: < 0,017 Våglängd, avståndsmätare: 1,06 μm (kanske också 1,54 μm ) Kraftförsörjning: Vikt: 0,2 0,5 kw; 27 V, 50 Hz 140 kg

135 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 125 (161) Bild 143. Shipborne System Sphere-02 är en elektrooptisk utrustning för spaning, målinmätning och vapensikte på fartyg. Foto: FMV Elektrooptiskt sikte STRIZH STRIZH är ett elektrooptiskt sikte som utvecklats för det ryska mobila bandgående luftvärnssystemet Strela-10 (SA-13). Siktet har en IR- och TV-kamera. Bilderna från kamerorna visas för skytten på en display inne i vagnen. Siktet marknadsförs av vitryska Belspetsvneshtechnika som en uppgradering och modernisering av Strela-10 systemet. Med STRIZH är det möjligt att detektera mål under hela dygnet. Siktets räckvidd för detektion och målföljning uppges vara cirka 10 km. Strela-10 har vanligtvis en radar för målföljning och detektion samt en radar som kan trigga radarvarnare på flygplanen eller helikoptrarna. STRIZH gör att hela systemet kan vara helt passivt. Tabell 33. Data för STRIZH. TV-kamera Våglängdsområde: 0,6 1 m (svart-vit) Synfält, brett: 19 Synfält, smalt: 1,5 IR-kamera Våglängdsområde: 8 12 m (okyld detektor) Synfält: 4,2 3,2 Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

136 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 126 (161) Bild 144. STRIZH är utvecklat för luftvärnssystemet Strela-10 (SA-13). Siktet har både TV- och IR-kamera. Foto: FMV Mörkersikte PUMA PUMA är ett okylt, termiskt sikte för vapen med kaliber upp till och med nio millimeter, t.ex. automatkarbiner, gevär och kulsprutor. Enligt Belspetsvneshtechnika, som marknadsför systemet, är avståndet för att upptäcka en människa (1,75 m hög) minst femhundra meter, övriga data för PUMA finns i tabellen nedan. Det har inte presenterats någon information om känsligheten, d.v.s. den minsta temperaturskillnad som kan detekteras. I broschyren finns dock information om att det är en okyld IR-kamera, en mikrobolometer, vilket medför att känsligheten sannolikt inte är bättre än en tiondels grad. Det finns inte heller någon information om upplösningen, detektorstorleken och antalet pixlar i bilden. Det finns två versioner av PUMA, en för prickskyttegevär och en för övriga finkalibervapen. Tabell 34. Data för PUMA. Detektortyp: Displaytyp: Våglängdsområde: Synfält: Avstånd, okular öga: Fokusjustering: Starttid, max: Förstoring: Fokus, gräns: Batteritid: Vikt: Storlek: Mikrobolometer (okyld) OLED 7,5 14 m 5,5 7,3 50 mm ±3 dioptrier 30 s 3,2 ggr 15 m 4 tim 1,3 kg mm Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

137 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 127 (161) Bild 145. PUMA är ett termiskt sikte för finkalibervapen. Foto: Belspetsvneshtechnika AESA-radar till Ka-52K Ryska Phazotron har på flera utställningar visat den aktiva, elektroniskt skannande gruppantennradarn (AESA) Zhuk-AE, vilken utvecklades för MIG-35. I år kom ett förslag från det ryska företaget att en nedskalad version av antennen ska användas på de ryska helikoptrarna Ka-52K som kommer att utvecklas för den ryska marinen. Ka-52K är tänkt att användas på MISTRAL-fartygen som köps från Frankrike. Fotot visar den radar, Arbalet, som nu håller på att installeras på Ka-52. Arbalet sitter i nosen på Ka-52. Bredvid Arbalet, till höger på fotot, syns en prototypversion av Zhuk-AE med 680 transmit/recievemoduler. Zhuk-AE för MIG-35 har 1016 sändar-/mottagarmoduler. Exakt hur många sändar-/mottagarmoduler radarn till Ka-52K kommer att få är inte känt. Vikten på helikopterversionen av radarn får inte överstiga 80 kg, vilket kan jämföras med radarn till MIG- 35 som väger 275 kg. Ett led i viktminskning är att Phazatron NIIR idag håller på att minska djupet på sändar-/mottagarmoduler från 170 mm till 50 mm. Storleken på den nya antennen kommer att bli ca mm. Phazatron NIIR planerar att installera den första AESAprototypen på en helikopter Om man beslutar sig för att använda en AESA på operativa Ka-52K blir det den första helikoptern i världen med denna typ av radar. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

138 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 128 (161) Bild 146. Arbalet, till vänster, är en radar som kommer att sitta Foto: FMV i attack- och spaningshelikoptern Ka-52. Ka-52K som är avsedd för ryska marinen föreslås få en variant av gruppantennradarn Zhuk-AE, till höger i bilden IR-kamera 1TPP1-T, 1TPP1-T är en termisk IR-kamera från det ryska State Institute of Applied Optics NPO GIPO. IR-kameran har sin känslighet i våglängdsområdet 3 till 5 μm. Kameran används bland annat i siktet till den senaste varianten av luftvärnssystemet 2S6M1 Tunguska-M1. I det siktet, eldledningssystemet, finns funktioner som automatisk målföljning. Eldledningssystemet i Tunguska har nu både ett radar-, ett IR- och ett optiskt sikte. Tabell 35. Data för 1TPP1-T. Våglängdsområde: Detektorstorlek: Apertur: Synfält Vikt: 3,0 5,0 μm pixel 60 mm Smalt: 1,5 2,0 Brett: 6,9 7,3 6,5 kg Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

139 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 129 (161) Bild TPP1-T är en termisk IR-kamera. Foto: FMV 1TPP1-T Optiskt sikte Bild TPP1-T används i siktet till 2S6M1 Tunguska-M1. Foto: FMV Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

140 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 130 (161) IR-kamera TM-B, TM-B är en värmekamera som är utvecklad och tillverkas av State Institute of Applied Optics NPO GIPO, i Kazan. Den termiska IR-kameran detekterar värmestrålning i våglängdsområdet 7,5 till 10,3 μm. Detektorn är en linjearray och måste således skannas i en riktning. Den teknik som används för att skapa en bild med en detektor av detta slag kallas TDI (Time Delay and Integration). Skanningen går till så att den stegar fram en pixel i taget. Varje pixel i den slutliga bilden kommer på så sätt att utgöra ett medelvärde av de fyra detektorelementen. Fördelen med denna teknik är att varje bildpunkt kommer att vara medelvärdet av vad fyra detektorelement registrerat, vilket leder till att signal-till-brusförhållandet förbättras med kvadratroten av antalet detektorelement. I detta fall förbättras alltså signal-till-brusförhållandet med en faktor två. Alla data som presenterats för TM-B, se Tabell 36, överensstämmer med en IR-kamera från Thales kallad Catherine-FC. Denna kamera tillverkas på licens i Ryssland. I Catherine-FC används används interlaced skanning, d.v.s. varannan rad i bilden skannas åt ena hållet och varannan rad vid skanning åt andra hållet. Totalt ger det en bild med 576 linjer/bildpunkter (2 288=576) i ena riktningen och är det en rysk kopia av Thales-kameran så är det 754 bildpunkter i den andra riktningen. Den bild skytten ser på displayen kan alltså maximalt ha en upplösning på pixlar. Tabell 36. Data för TM-B. Våglängdsområde: 7,5 10,3 μm Detektorstorlek: pixel Apertur: 100 mm Synfält Smalt: 2,23 3,0 Brett: 6,75 9,0 Elektronisk zoom: 2 Vikt: 8,5 kg TM-B ingår bland annat i siktena till de ryska luftvärnssystemen Buk-M2E och Osa AKM. I dessa sikten finns också två stycken TV-kameror med känslighet i våglängdsområdet 0,5 till 0,9 μm. Det finns uppgifter som tyder på att TV-kamerorna har två olika synfält som motsvaras av synfälten för TM-B. I Bild 150 visas siktet till Buk-M2E, där IR-kamera och TV-kamerorna syns tydligt i den lilla inklippta bilden. Totalt väger siktet ca 47 kg. Enligt uppgifter i Jane s så kan eldledningssystemet, när det breda synfältet används, detektera, automatiskt låsa och följa upp till fyra mål samtidigt. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

141 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 131 (161) Bild 149. TM-B är en termisk IR-kamera. Foto: FMV Bild 150. Buk-M2E har ett elektrooptiskt sikte som inkluderar TM-B. Foto: FMV Den största aperturen tillhör TM-B, medan de två mindre är TV-kameror. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

142 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 132 (161) IR-kamera TPVK-24NS TPVK-24NS, även kallad Modul Avia, är en termisk IR-kamera som marknadsförs av NPO GIPO. Kamerans känslighet ligger inom våglängdsområdet 7,5 till 10,3 μm. Data för TPVK- 24NS presenteras i Tabell 37. Prestanda mässigt är den mycket lik IR-kameran TM-B som används på en del luftvärnssystem. Intrycket är att det är samma variant av IR-sensor som packats på ett annat sätt, se kommentarerna till avsnitt om TM-B. TPVK-24NS ingår i spanings- och eldledningssystemen till helikoptrarna Ka-52 och Mi-35M. Tabell 37. Data för TPVK-24NS. Våglängdsområde: 7,5 10,3 μm Detektorstorlek: pixel Känslighet (NETD): 80 mk Apertur: 100 mm Synfält Smalt: 2,25 3,0 Brett: 6,75 9,0 Elektronisk zoom: 2 Vikt: 9,5 kg Bild 151. TPVK-24NS är en termisk IR-kamera som bl.a. ingår i det elektrooptiska spanings- och siktessystemet GOES 451. Foto: FMV Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

143 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 133 (161) GOES 451 Bild 152. På Ka-52 används spanings- och siktessystemet GOES 451. Foto: Internet I det systemet ingår TPVK-24NS, TV-kameror, laseravståndsmätare och laserledstrålesystem till robotar Elektrooptiskt spanings- och siktessystem GOES 451 GOES 451 är ett gyrostabiliserat elektrooptiskt spanings- och siktessystem, som utvecklats av Ural Optical & Mechanical Plant (UOMZ). GOES 451 ingår som en del i Bark-O, spanings- och eldledningssystemet, till de Ka-52 helikoptrar som började levereras till ryska flygvapnet under året. I de elektrooptiska subsystemen till GOES 451 ingår IR-kameran TPVK-24NS, TVkameror, laseravståndsmätare, laserledstrålesystem för robotstyrning, laserbelysare (för utpekning av mål) och laser spot tracker, se Tabell 38 för data. Tabell 38. Data för GOES 451. Kontrollsystem och stabilitet Siktlinjeutvridning Azimut: Elevation: IR-kamera Utvridningshastighet för siktlinje, max: ± till /s Siktlinjestabilitet, max fel (RMS): 15 Utpekningsnoggrannhet, max fel (RMS): Våglängdsområde: Detektorstorlek: Känslighet (NETD): Apertur: 0,3 mrad TPVK-24NS 7,5 10,3 μm pixel 80 mk 100 mm Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

144 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 134 (161) Synfält Smalt: Brett: Elektronisk zoom: 2 TV-kameror Synfält, zoom: Synfält, fast Brett: Medium: Smalt: Laseravståndsmätare Vikt Pulsrepetetionsfrekvens Avståndsmätningsmod: Målutpekningsmod: Optisk modul: Elektronik: Dimension, optisk modul: 2,25 3,0 6,75 9,0 0,6 0,8 med 10 zoom ,25 0,6 0,8 10 Hz 20 21,5 Hz 155 kg 65 kg mm (Diameter Höjd) Bild 153. GOES 451 under en Ka-52 helikopter. Foto: Internet TV-kamera Lagger-D Laggar-D är en gyrostabiliserad TV-kamera avsedd för UAV, helikoptrar, etc, utvecklad av NPO Karat. NPO Karat har också utvecklat likartade gyrostabiliserade plattformar för IRkamera och ett modulbaserat system som kan ha antingen IR- eller TV-kamera. Kunden har ganska stor frihet att själv välja kamera. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

145 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 135 (161) Laggar-N kallas systemet med termisk IR-kamera och Laggar-ND är beteckningen på det modulära systemet. Förutom TV- och IR-kamera så kan Laggar-ND också husera en liten laseravståndsmätare. Tabell 39. Data för Laggar-D, kontrollsystem och stabilitet. Siktlinjeutvridning Azimut: Elevation: Utvridningshastighet för siktlinje, max: Siktlinjestabilitet, max fel (RMS): 1 Utpekningsnoggrannhet, max fel (RMS): 1 Dimension: ± till /s mm (Diameter Höjd) Bild 154. Laggar-D är ett litet gyrostabiliserat system med TV-kamera. Foto: FMV Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

146 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 136 (161) 13. Telekrigsystem Pejlsystem Tactical Manpack COMINT Direction Finding System Tactical Manpack COMINT Direction Finding System har utvecklats av DRS, USA. Antennen som utnyttjas i systemet kommer från engelska Roke, nu en del av Chemring Group. Systemet ska kunna detektera och lokalisera ett stort antal hotsignaler, övervaka kända hotfrekvenser och kunna leverera underrättelser i realtid till ett stridande förband. DRS tycker att systemets låga vikt, låga effektförbrukning, att det går att programmera i fält och möjlighet till multipla konfigurationer gör den bra rustad för olika typer av krävande operationer. Den hopfällbara antennen och elektronikenheten har både liten dimension och vikt, vilket medför att de ryms i en ryggsäck och kan bäras av en person. Elektronikenheten väger 4,31 kg utan batterier, antennen 2,27 kg. Ett batteri (BA5590) väger 1 kg. Hela systemet väger sannolikt mindre än 10 kg. Det finns även en antenn avsedd för fordon, men den väger 13,47 kg inklusive infästningar. Tabell 40. Data för Tactical Manpack COMINT Direction Finding System. SIGINT, elektronik Bandbredd: Pejlnoggrannhet: Demodulatorer: Frekvensupplösing: Frekvens inställningshastighet: Dynamiskt område: Kanaler: Integrationstid, pejling: Batteritid: Dimension (B D H): Vikt: Antenn Diameter: Höjd: Vikt: MHz 5 RMS typiskt AM/FM/SSB/CW 10 Hz 500 μs 96 db (16 bitars upplösning) 4 st Valbar av operatör 6 timmar typiskt 16,18 10,16 25,40 cm 4,31 kg 10,16 cm (hopfälld); 38,10 cm (utfälld) 73,66 cm 2,27 kg Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

147 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 137 (161) Bild 155. Tactical Manpack COMINT Direction Finding System är ett signalspaningssystem, så litet och lätt att det kan bäras i en ryggsäck av en person. Foto: FMV Televapensystem TRACE Tyska Plath saluför ett komplett system, kallat TRACE, för frekvens- och riktningsinmätning av kommunikationsutrustning samt störning av den samma inom frekvensbanden HF, VHF och UHF. Inmätnings- respektive störarutrustning integreras i separata fordon. TRACE har funnits i några år men nytt är en funktion vilken möjliggöra att på puls till puls basis kunna följa och störa ett frekvenshoppande kommunikationssystem. Mottagarsystemet har en momentan bandbredd på 80 MHz i VHF- och UHF-banden och 8 MHz i HF-bandet. Riktningsinmätningen sker med ett antennsystem, kallat CMA 2400, bestående av sju antenner som genom interferometri uppnår en riktningsnoggrannhet bättre än 2. Om kunden önskar inmätning med TDOA 8 så samarbetar Plath med tyska IZT vilka har utvecklat en 8 Time Difference of Arrival Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

148 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 138 (161) TDOA-mottagare vilken kan implementeras i inmätningssystemet. Störaren, kallad JDS 2000, kan samtidigt störa med fyra kanaler men option finns att utöka till 16 kanaler. Diverse olika störformer så som AM, FM, PSK och bredbandigt brus finns att tillgå. Tabell 41. Data och prestanda för telekrigssystemet TRACE Frekvensområde: Delband: Inmätningsnoggrannhet MHz: MHz: Vikt: Frekvensområde: Delband: CMA MHz , , MHz 2 RMS 1,5 RMS 41 kg JDS MHz , , , , MHz Bild 156. Riktningsinmätningsantennen CMA 2400 (t.v.) Foto: FMV med tillhörande elektronik (mitten) samt delar av störarelektroniken (t.h.) Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

149 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 139 (161) Bild 157. Störaren JDS 2000 från Plath. Foto:FMV (från plansch) Pejlsystem DDF007 En ny portabel pejl kallad R&S DDF007 är framtagen av Rhode & Schwarz. Utöver pejling (DF Direction Finding) inom frekvensområdet 20 MHz till 6 GHz har den även en inbyggd bredbandig mottagare (Rx - Receiver) för frekvensområdet 9 khz till 7,5 GHz. Rhode & Schwarz saluför även en portabel mottagare kallad R&S PR100 med motsvarande data 9. Pejlingen utförs genom amplitudjämförelse i den lägre delen av frekvensområdet 10 vilket ger en noggrannhet som är bättre än 5. På högre frekvenser utförs inmätningen genom interferometri vilket ger en noggrannhet som är bättre än 1,5. Två olika DF-antenner täcker områdena 20 MHz till 1,3 GHz (R&S ADD107) respektive 690 MHz till 6 GHz (R&S ADD207). Utöver riktningsinmätning av emittrar kan, som option, även positionering av emittrar utföras genom bäringsdragning, dvs triangulering med en och samma enhet från olika platser. Emittrarnas position kan även överlagras på en karta. Rhode & Schwarz har även utvecklat ett, ännu ej namngivet, ryggsäcksmonterat riktningsinmätningskoncept. Konceptet består av DDF007, ryggsäck inkl. mast samt antenn och kan dels användas portabelt dels ställas på marken. Om miljön är blåsig kan antennen fixeras med vajrar vid stationärt bruk. Masten, som antennen är monterad på, kan även förlängas för att förbättra räckvidden. Vikten för konceptet är 15 respektive 18 kg utan respektive med DDF007 Tabell 42. Data och prestanda för DDF007 Frekvensområde -DF: -Rx: 20 MHz 6 GHz 9kHz 7,5 GHz 9 För att komplicera saker och ting kan PR100 som option även kompletteras med DF-funktion 10 Inom VHF-området ( MHz) enl. försäljare och broschyrer. DDF007 har frekvenstäckning under VHF-bandet varför man skall ta frekvensbandets gränser med en nypa salt. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

150 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 140 (161) Pejlingsnoggrannhet -VHF: -UHF/SHF: 5 RMS 1,5 RMS Drifttid -DF: -Rx: Vikt: 2 timmar 4 timmar 3,5 kg Bild 158. Portabel pejl från Rhode & Schwarz Foto:FMV kallad DDF007 (t.v.) och ett namnlöst koncept på hur en ryggsäcksintegrerat pejlsystem kan realiseras (t.h.) Pejlsystem MEWS Brittiska Qinetiq har tillsammans med L-3 TRL Technology utvecklat ett portabelt stativmonterat pejlsystem kallat MEWS (Man-portable EW System). MEWS mäter in i frekvens (från 2 MHz till 3 GHz) och riktning (360 ) samtidigt. Flera MEWS kan användas tillsammans för att lokalisera en sändare. Systemet kan även vara behjälpligt efter exempelvis en IEDincident då radiotrafiken i efterhand kan analyseras. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

151 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 141 (161) Bild 159. Delar av MEWS med antennen överst till vänster, processorlådan under denna samt batteri längst till höger. Foto:FMV Pejlsystem AS3 Qinetiq har utvecklat ett UAV-buret pejlkoncept kallat AS3 vilket enligt tillverkaren skall vara så litet att det relativt lätt kan monteras i en liten till medelstor UAVs befintliga sensorutrymme. AS3 mäter först in i frekvens och dyker något intressant upp initieras pejlingen. Positionering av sändaren görs genom bäringsdragning uppkommen av flygplanets rutt. Qinetiq skissar även på ett koncept kallat AS4 vilket har flera på flygplanet distribuerade antenner. Detta medför dock, jfr med AS3, avsevärda kostnadsökningar ifråga om integration mm. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

152 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 142 (161) Bild 160. Konceptet AS3 med antennen i botten och tillhörande elektronik för pejling och frekvensmätning ovanpå. Foto: FMV Televapensystem Resolve Det brittiska företaget Roke Manor Research Ltd marknadsförde det taktiska telekrigssystemet Resolve på DSEi 2011 i London. Resolve är ett modulärt system för signalspaning och lägesbestämning av sändare som har frekvenser inom området 2 MHz-3 GHz, Endast signalspaning kan utföras inom området 1 till 2 MHz. Pejlnoggrannheten är cirka 5 grader. Signaler modulerade med AM, FM, SSB och CW kan demoduleras för vidare inhämtning. Även civila vågformer från PMR (Personal Mobile Radio) och GSM kan avlyssnas. En ensam Resolve-nod kan användas för att mäta bäring. Fler noder med Resolve medför att lägesbestämning kan utföras med hjälp av konventionell pejling alternativt med hjälp av TDOA (Time Difference of Arrival). Systemet kan användas stationärt eller mobilt. Bärbara datorer eller PDA:er kan utgöra presentations- och manöverenhet för systemet. Sändarna, som är avsedda för EA (Elektronisk Attack), kan integreras i systemet. Dessa består av två bärbara enheter, som medger verkan inom frekvensområdet 25 MHz till 2,5 GHz. Utstörning eller annan verkan kan därmed utföras mot aktuella målsystem. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

153 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 143 (161) Följande antennsystem finns att ansluta till Resolve: QuadTac är en taktisk VHF/UHF-antenn (30MHz-3 GHz) MicroQuad HF/VHF-antenn (2-23 MHz; MHz) GSM-antenn TriQuad-antenn (2 MH-3 GHz). Denna en integration av QuadTac och MicroQuadantennerna Quadrant-antenn, som är avsedd för HF. Denna väger ca 35 kg och har en höjd på 6 meter. Bild 161. Bilden visar Resolve med en TriQuad-antenn, dvs Foto: FMV systemet kan användas för SIGINT inom frekvensområdet 2 MHz till 3 GHz. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

154 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 144 (161) Bild 162. Bilden visar Resolve integrerat i fordon. Den lägre antennen an användas under färd då den höga en är fälld. Foto: FMV Störningsvarnare J-Alert Det danska företaget Seqtor utvecklar produkter som är kopplade till telekrig. Företaget har såväl militära som civila produkter. Ett exempel är SIGINT-system mot civil satellitkommunikation såsom t ex Thuraya. Sådana system används idag operativt. En produkt, från Seqtor som är värt att nämnas, är en störningsvarnare benämnd J-Alert. Denna produkt varnar mot avsiktlig störning på mobiltelefonibanden (GSM och UMTS) samt störning mot satellitnavigeringssystemet GPS (den civila vågformen L1). På amerikanska marknaden finns även en variant som varnar om även VHF-kanaler är utstörda (sk LoJack som används av polis). Fördelen med denna varnare är att den är lätt att använda. Vid gränsen mot USA använder t ex vissa knarksmugglare störare för att eliminera verkan hos eventuellt planterade spårsändare. Indikerar J-Alert störning, är det indikator för en polisstyrka att något inte står rätt till. Flera andra civila tillämpningsområden finns. Ett annat exempel är användning av J-Alert vid värdetransporter, vilka är beroende av GPS för att kunna övervakas. Detta system bedöms, kanske i något modifierad form, även kunna användas i militära sammanhang. Det är relativt lätt att störa ut GPS, som är en viktig komponent i många ledningssystem. Det finns även radiokommunikationssystem som har både civil och militär användning och som inte har något störskydd. En varnare skulle kunna indikera att man är utstörd och att avvikelse finns från normalbilden. GSM och det svenska Rakel har t ex i praktiken inget störskydd. Kostnaden för ett system är 1500 USD. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

155 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 145 (161) Bild 163. Bilden visar den nordamerikanska versionen med beteckning JA-3030 av störningsvarnaren J-Alert. Foto: Seqtor Radarvarnare EL/L-8265 Israeliska Elta har utvecklat en flygplansintegrerad varnare benämnd EL/L Denna har rönt vissa exportframgångar till ett antal ej namngivna länder. Varnarens frekvenstäckningen är 2 18 GHz och kan antingen anslutas till redan befintliga antenner alternativt Eltas till varnaren anpassade antenner. Enligt Elta behöver inte systemet kalibreras innan drift och det är möjligt att integrera varnaren med olika störare. Bild 164. EL/L-8265 RWL radarvarnare med tillhörande antenn. Materielunderrättelser 2011 Foto: FMV Teknisk Und

156 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 146 (161) RC IED-störare GMJ9000 GMJ9000 från sydafrikanska Grintek är en ny familj av ryggsäcksburna störare mot radiokontrollerade IED:er (RCIED). Störaren kan antingen täcka frekvensområdet 20 till 500 MHz alternativt 500 MHz till 2,5 GHz och kallas GMJ9000V respektive GMJ9000U. Uteffekten är den samma för de båda versionerna och uppgår till ansenliga 20 W vilket kan transmitteras i minst 3 timmar med det tillhörande batteriet (modell BB-2590). Varje störare kan störa flera samtidiga hot och störmoderna är konfigurerbara via dator vilket borgar för en stor anpassningsbarhet till rådande hotsituation. Användaren kan välja mellan olika förvalda profiler och teknikern kan definiera störmoder 11. Störning kan uteslutas på fördefinierade frekvensband för att där möjliggöra egen kommunikation. Då störarna inte nyttjar fläktkylning utan enbart kyls genom kylflänsar är de tysta och pålitliga och lämpade för användning i såväl dammiga som blöta miljöer. Genom att kryssa i tillbehörslistan på posten Antenn med magnetisk fot med tillhörande kablage kan de båda störarna även bli fordonsintegrerade. Bild 165. RCIED-störaren GMJ9000 från Sydafrikanska Grintek. Foto:FMV Tabell 43. Data för GMJ9000 GMJ9000V GMJ9000V Frekvensområde: MHz 500 MHz 2,5 GHz Uteffekt: <20 W Drifttid: Min 3 timmar Laddningstid: 3 timmar Storlek exkl batteri & antenn (b*h*d): 23*27*9 cm Vikt exkl batteri & antenn: <10 kg 11 Kan naturligtvis vara samma person. Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

157 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 147 (161) RC IED-störare VPJ-R VPJ-R är namnet på en störare mot RCIED (Radio Controlled Improvised Explosive Devices). Utrustningen som är utvecklad av CASSIDIAN, f.d. EADS Defence & Security, är utvecklad för att användas på fordon. Den kan integreras i de flesta militära fordon, beroende på framför allt utrymme och tillgänglig effekt. VPJ-R kan detektera och störa hot inom frekvensområdet 27 till 2500 MHz och den har mycket snabb responstid, enligt tillverkaren. Det framgår emellertid inte av den öppna informationen hur snabb responstiden är. Den kan parallellt störa både kända och okända hot samtidigt, d.v.s. det går samtidigt att använda aktiva och responsiva störmoder. VPJ-R har fyra störkanaler, d.v.s. den kan störa inom fyra smala frekvensband. Bandbredden per kanal är 170 MHz. Med hjälp av en bärbar PC går det att snabbt programmera om de operativa parametrarna som används av VPJ-R. Den bärbara datorn är ruggad så att den även fungerar under fältmässiga förhållanden. Data för konfigurationen, t.ex. omprogrammering, kan lagras i krypterad form i ett USB-minne. Utrustningen väger ca 70 kg, men till detta kommer den bärbara datorn på ca 3 kg och en antennplattform på ca 53 kg (utan antenn). Totalvikten kommer sannolikt att hamna på över 130 kg. Bild 166. VPJ-R är en IED-störare avsedd att integreras på fordon. Foto: FMV Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

158 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 148 (161) Tabell 44. Data för VPJ-R. Frekvensområde: Antal avstämbara kanaler: Bandbredd per kanal: Antal modulatorer per kanal (wave form generators): Antal modulatorer i TDM (Time Division Multiplex): Störmoder: Uteffekt, max: Effektförbrukning, typiskt/max: Kraftförsörjning: Dimension: Vikt: MHz 4 st 170 MHz 8 st/kanal (totalt 4 8 = 32 st) 64 st/kanal (totalt 4 64 = 256 st) Aktiv / Responsiv / Kombination W (nominellt) 750/1000 W VDC mm ~70 kg Aktivt antennsystem GAJT-700ML GAJT-700ML är en aktiv antenn till GNSS/GPS-mottagare. Den gör det möjligt att få störskyddad mottagning med både med ny och äldre, befintlig GNSS/GPS-utrustning. GAJT- 700ML kan nolla ut antennförstärkningen i en störsändares riktning och på så sätt minimera störarens påverkan. De sju antennelementen i GAJT-700ML kan styras så att de klarar sex samtidiga störare med typiskt 40 db undertryckning av störsignalerna. Utrustningen är utvecklad för att ta emot GNSS/GPS signaler i L1 och L2 banden, men den är också förberedd för att klara av den framtida M-koden. GAJT-700ML är utvecklad av QinetiQ (UK) och NovAtel (Kanada), men marknadsförs av NovAtel, med tanke på militära fordon för markarenan. Den är relativt liten, endast 12 cm hög och 29 cm i diameter, vilket gör att den kan sättas på de flesta typer av fordon. Tabell 45. Data för GAJT-700ML. Undertryckning av störare, max antal: 6 st Undertryckning av störsignal: 40 db (typiskt) Antal antennelement: 7 st GNSS/GPS frekvenser: 1575,42 MHz (L1) och 1227,6 MHz (L2) Bandbredd: ±12 MHz (centrerad över L1 och L2) Brusnivå: 6,5 db Antennförstärkning: 20 db VSWR (voltage standing wave ratio): 2,0:1 RF uteffekt: -90 dbm till -130 dbm Dimension: mm Vikt: 7 kg Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

159 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 149 (161) Bild 167. GAJT-700ML är en antenn till GNSS/GPS-mottagare som kan ge störskyddad mottagning. Foto: FMV Motmedelssystem President-S President-S är ett modulbaserat motmedelssystem som marknadsförs av det ryska företaget NII Ekran. Systemet består av både passiva och aktiva delsystem, för både radar- och IR-området. På utställningen MAKS 2011 presenterades ett helryskt laserbaserat motmedelssystem, en variant av DIRCM (Directed InfraRed CounterMeasure), för aktiv störning av robotar med IRmålsökare. Tidigare har man visat upp DIRCM baserade på IR-lampa, L NII Ekran som har systemansvaret för President-S har också utvecklat vissa av delsystemen, men det finns också flera andra ryska företag som utvecklat delsystem L370-5, DIRCM med IR-lampa I IR-störaren L370-5 sitter en cesiumlampa som sänder ut strålning inom ett mycket brett våglängdsområde, från UV (ultraviolett) upp till 5 μm. L370-5 sänder ut modulerad inkoherent IR-strålning, d.v.s. det är inte laserstrålning. Motmedelsfunktionen fungerar så att den modulerade IR-strålningen från lampan blandas med den målstrålning som träffar målsökarens retikel, vilket resulterar i förvirring i styrsystemet och roboten tappar låsningen. IR-lampan sänder ut både UV- och IR-strålning på ett sätt så att flerfärgsmålsökare klassar målet som skenmål. I den information som finns om systemet sägs att IR-lampan sänder ut strålning med effekten 1,2 kw och 3 kw i två diskreta IR-band. Tanken är att President-S ska få robotar med tvåfärgsmålsökare, t.ex. SA-18, Grom och QW-18, att tro att den egna plattformen är ett skenmål. Tanken med att sända ut UV-strålning är att den egna plattformen ska klassas som en fackla av robotmålsökare som har både en UV- och en IR-detektor, t.ex. moderna Stinger. Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

160 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 150 (161) Tabell 46. Data för L Våglängdsområde: 0,2 5 μm Modulation: ca Hz Utvridning, vinkelområde Azimut: 360 Elevation: 90 Momentan vinkeltäckning: 11 Vikt: 80 kg (110 kg med mekaniskt gränssnitt mot helikopter) IR-störare / L370-5 Bild 168. L370-5 är en rysk DIRCM baserad på en IR-lampa som strålkälla. Den Ka-52 helikopter som är på bilden har två L370-5 under kroppen (den ena är skymd på fotot). Foto: Internet DIRCM med laser Den variant av IR-störare, DIRCM, som visades på MAKS 2011 är utvecklad med tanke på att användas av stora plattformar, t.ex. transportflygplan och stora helikoptrar. Den laserbaserade DIRCM som visades på MAKS 2011 är en helrysk variant av MANTA (MANPADS Threat Avoidance), vilket är ett system som utvecklats i ett samarbete mellan ryska och spanska företag. Den enda synliga yttre skillnaden mellan denna helryska version och MANTA är att den till President-S har ryska robotskottvarnare medan MANTA har robotskottvarnare från väst. President-S med lasbaserad DIRCM har testats på transporthelikoptern Mi-26, se Bild 170. IR-störaren baseras på en HF/DF-laser (Väte-/Deutreiumflorid) som sänder ut strålning inom ett brett våglängdsområde för att vara en laser, d.v.s. den sänder ut strålning vid flera diskreta Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

161 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 151 (161) våglängder samtidigt. Aperturen för lasern är den vita och gråa kulan på sidan av kapseln. Systemet är ett så kallat closed loop -system, bl.a. utnyttjas den eventuella laserreflexen från målsökaren för att avgöra om det är en robot med IR-målsökare eller inte. President-S med denna laserstörare och robotskottvarnare har en relativt stor volym, vilket gör att den främst är lämplig för stora helikoptrar och transportflygplan. Robotskottvarnarna sitter på den främre och den bakre delen av kapseln med President-S, se Bild 169. Tabell 47. Data för modulen med laserbaserad DIRCM. Laservåglängd: Multispektral Utvridning av optiska axeln Azimut: Elevation: +90 till -60 Kraftförsörjning Stand-by: < 2000 VA Under störning, laser igång: < 5000 VA Vikt: kg Bild 169. Motmedelssystemet President-S i en version med laserbaserad IR-störare mot värmesökande robotar. Foto: FMV Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

162 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 152 (161) Laserbaserad DIRCM och robotskottvarnare Bild 170. Motmedelssystemet President-S med laserbaserad IR-störare på en Mi-26 helikopter. Foto: Internet Robotskottvarnare UFP Det ryska företaget NII Ekran har utvecklat en robotskottvarnare som detekterar den ultravioletta strålning som robotars krutraketmotorer avger under flygning, d.v.s. så länge motorn brinner. Robotskottvarnaren, betecknad UFP, visades upp av NII Ekran på utställningen MAKS Enligt representanter för företaget kommer UFP att användas i motmedelssystemet President-S. Data för UFP visas i Tabell 48. President-S är ett moduluppbyggt system och alla plattformar kommer inte att få alla typer av moduler, men just robotskottvarnare tillhör de delar av motmedelssystemet som kommer att sitta på de allra flesta typerna av plattformar. I regel sitter två robotskottvarnare framtill och två baktill på flygkroppen för att kunna täcka 360 runt om plattformen. Tabell 48. Data för UFP. Våglängdsområde: Ultraviolett Detektionssannolikhet: 0,95 Vinkeltäckning: ; /360 kräver 4 varnarenheter/ Vikt: 4,9 kg (en enhet) Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

163 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 153 (161) Bild 171. UFP är en robotskottvarnare från NII Ekran. Foto: FMV Varnaren detekterar ultraviolett strålning från brinnande robotmotorer Radarvarnare L-150 Pastel Ett av de modernare ryska radarvarnarsystemen är L-150 Pastel, se Tabell 49 för specifikation. Systemet kan bestämma riktning mot hotet, typ av radarsignal, parametrar för signalen och avgöra vilket eller åtminstone vilken typ av hotsystem som sänder ut radarsignalen. Med typ av radarsignal menas om den är i pulsad, puls-doppler eller CW-mod. Om det finns flera aktiva radarkällor rangordnas de efter det hot de utgör mot plattformen. Systemet kan avgöra om radarhotet är i sök-, följe- eller belysningsmod. Information om radarhoten presenteras för besättningen. Samtidigt får de också en ljudsignal i hörlurarna som varnar utifall att de är belysta av en radar som utgör ett hot. En plattform behöver inte ha alla delar i systemet, t.ex. behöver de flesta helikoptrar sannolikt inte sensorerna för den mer noggranna invisningen av radarhot. Den grova invisningen på ungefär 10 är tillräcklig eftersom helikoptrarna som regel inte har motmedel som kan dra nytta av bättre noggrannhet. Tabell 49. Data för L-150 Pastel. Frekvensområde: 1,2 18 GHz Noggrannhet, grov invisning: 10 Noggrannhet, invisning: 3 5 Vinkelområde, azimut: Vinkelområde, elevation: 1,2 18 Antal radartyper i databanken: > 128 st Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

164 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 154 (161) Vikt: 47,2 kg Antenn för grov invisning av radarhot i azimut Antenn för invisning av radarhot i elevation Antenn för noggrann invisning av radarhot i azimut Bild 172. Radarvarnarsystemet L-150 Pastel. Foto: FMV Laservarnare L-140 Otklik L-140 Otklik är en laservarnare som bland annat sitter på moderna ryska attackhelikoptrar. Det är också den typ av laservarnare som hittills visats på plattformar med motmedelssystemet President-S. Data för L-140 Otklik presenteras i Tabell 50. Det krävs fyra sensorer för att täcka hela varvet runt, d.v.s. 360 i azimut. Sensorn ger information om laserstrålningens riktning, d.v.s. om den kommer framifrån, bakifrån, från vänster eller höger. Dessutom indikerar systemet om laserstrålningen kommer under- eller ovanifrån. L-140 Otklik kan också avgöra om det är belysning kommer från en avståndsmätare eller en laserledstråle. Tabell 50. Data för L-140 Otklik. Våglängdsområde: Vinkeltäckning: Inmätningsnoggrannhet: Vikt: 0,4 1,1 μm 360 (azimut), 90 (elevation) 10 (bäring) 15 kg (4 st) Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

165 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 155 (161) Laservarnarsensor Bild 173. Sensor till laservarnarsystemet L-140 Otklik, här på en Mi-28N. Foto: FMV Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und

166 Bilaga 1 ÅRSRAPPORT 2011 Sida 156 (161) 14. Övrigt Högtalarsystem HyperSpike Företaget Ultra Electronics har utvecklat ett flertal högtalare i varierande storlek från produktkategorin HyperSpike. Denna typ av högtalare är avsedd att exempelvis användas mot pirater eller vid andra situationer där vapen med graderad verkan är önskvärd. Används även i mer civila applikationer så som att vid flygplatser skrämma bort fåglar. Den minsta högtalaren, kallad HS-Micro, kan trots sin ringa storlek åstadkomma ett maximalt ljudtryck på 141 dba och med en räckvidd för tal på 500 m. En större högtalare från företaget är HS-18 vilken, enligt marknadsföraren, är den första produkten av denna typ vilken har ett integrerat utrymme avsett för exempelvis kamera, strålkastare eller bländlaser. Utrymmet centralt placerat vilket minskar behovet av kalibrering och underhåll. Högtalaren har ett maximalt ljudtryck på 153 dba och en uppgiven räckvidd för tal på 1500 m. Högtalaren kan integreras på ett vridbord från Moog. Denna konfiguration saluförs under namnet HS-18 RAHD och är styrbar över ett IP-nät vilket möjliggör att operatören kan sitta i skyddad miljö. Bild 174. HS-18 RAHD (t.v.) extrautrustad Foto: HyperSpike (t.v) FMV (t.h) med strålkastare samt HS-Micro (t.h.) från HyperSpike. Tabell 51. Data och prestanda för HS-Micro och HS-18 RAHD HS-Micro HS-18 RAHD Maximalt ljudtryck: 141 dba 153 dba Verkansavstånd: 500 m 1500 m Lobbredd (2 khz, -3dB): Frekvensområde: 0,25 12 khz 0, khz Primärkraft: VDC VAC, 50/60 Hz Utstyrningsområde/hastighet -Azimut: -Elevation: - - ±90 ±215 Teknisk Und Materielunderrättelser 2011

167 ÅRSRAPPORT 2011 Bilaga Sida 157 (161) Utstyrningshastighet -Azimut: -Elevation: /s 70 /s Storlek (b*h*d): 28,7*31,8*41,3 cm 89*102,8*68,5 cm Vikt: 9,9 kg 118 kg Högtalarsystem LRAD-1000Xi och LRAD-2000X Amerikanska LRAD har utvecklat ett flertal olika högtalare i varierande storlek för att bl.a. implementeras på fartyg som skydd mot kapare. Högtalarna skall enligt tillverkaren inte ses som vapen men kan ändå tjäna ett syfte i att bedöma en kommande båts (besättning) avsikt. Detta genom att antingen spela upp ett färdiginspelat meddelande eller prata direkt alternativt spela upp ett antal störande toner. Största högtalaren som saluförs i nuläget heter LRAD-1000Xi men tillverkaren avslöjade att en dubbelt så stor högtalare, kallad LRAD-2000X är under utveckling. Denna bedöms vara så kraftfull att den kan skada exponerade personer (inom rimligt avstånd). Detta skulle klassa högtalaren som ett icke-dödligt vapen och kommer enligt tillverkaren att omfattas av exportrestriktioner. Bild 175. LRAD-1000X Foto:FMV Materielunderrättelser 2011 Teknisk Und