Automatkarbinen M16. Katastrofen som blev en framgångssaga

Transkript

1 Automatkarbinen M16 Katastrofen som blev en framgångssaga Om det är något man förknippar med de amerikanska soldaterna i Vietnamkriget så är det automatkarbinen M16. Vapnets elddop var en katastrof, men sedan dess har det blivit en framgångshistoria. AV RICHARD ARESCHOUG, MILITÄRHISTORISK FÖRFATTARE ETT NYTT STANDARDVAPEN Efter andra världskriget blev automatkarbinen M14 standardvapnet i amerikanska försvaret. Den hade samma kaliber, 7,62 mm, som klassiska Garand M1 geväret under andra världskriget. Snart insåg man däremot att det behövdes större eldkraft i form av mera ammunition, så som den sovjetiska AK47 Kalasjnikov, också med kaliber 7,62 mm, hade. Problemet var bara det att det skulle öka vikten på både vapnet och soldatens packning, där själva M14:an redan vägde 5,1 kilo laddad. En som redan börjat studera problemet var vapenkonstruktören Eugene Stoner. Han hade tagit fram 7,62 mm automatkarbinen Armalite AR-10 som till stor del var tillverkad av lätta material som aluminiumlegering, komposit och plast. Nu utvecklade han en version av vapnet, AR-15, för kalibern 5,56 mm. Med denna mindre ammunition minskade vikten ytterligare och sol- Tillsammans med bland annat UH-1D Huey helikoptern blev M-16 automatkarbinen en av de mest legendariska symbolerna för kriget i Vietnam.

2 En tidig M-16, som inte riktigt höll måttet när den nådde fältförbanden. daten kunde bära mer ammunition med sig. Genom detta blev eldkraften nästan lika stor som med ett grövre vapen. Även om amerikanska försvaret hade visst intresse för AR- 15 blev det asiatiska nationer, exempelvis Thailand och Sydvietnam, som köpte den först eftersom det lätta, korta vapnet passade deras småvuxna soldater väl i djungelstrid. Först när amerikanska militärrådgivare fick se vapnet i strid ville man ha dessa som ersättare till M14. Efter försök med vapnet beslutade sig det amerikanska försvaret 1958 att det var lämpligt som nytt standardvapen. Ett problem var dock att det krävdes en omläggning av ammunitionstillverkningen till den nya kalibern vilket fördröjde ordern av AR-15. Den första större ordern på vapen kom istället från brittiska armén, och det var först 1961 som det amerikanska flygvapnet lade sin första order, som strax följdes av en från armén. Karbinen som nu fick sin beteckning M16 producerades av den kända vapenfabriken Colt, som hade övertagit Armalites produktion. FÖRSTA STRIDEN - VIETNAM När M16 kom ut på sydvietnamesiska förband i Vietnam 1962 var man inledningsvis nöjda med den, men snart kom oroväckande rapporter. Soldaterna drabbades av eldavbrott och vapnet frös totalt och gick inte att använda. Mitt i striden var man tvungen att försöka plocka det i bitar eller få in en läskstång. Detta kostade liv. Det visade sig att man hade gjort en totalmiss vid tilldelningen av vapnet till förband, men även när det gällde konstruktionen och ammunitionen. Soldaterna hade fått uppgifter om att vapnet var så bra att det knap- I terrängen sattes M-16 på prov. Det är inte svårt att förstå att liknande stridsförhållanden gjorde att det lätt kom smuts i vapnet vilket gjorde det obrukbart.

3 past behövde vapenvård när situationen i själva verket var raka motsatsen. Då pipans insida saknade kromning kunde det lätt bli gravrost samtidigt som krutavlagringar och smuts byggdes upp där, vilket förvärrades av att man använde felaktigt krut i ammunitionen som snabbade på processen. Som ett resultat blev ofta återströmningskanalen för krutgaserna till slutstycket igensatt. Ytterligare en svaghet var att vapnet hade ett roterande slutstycke, och om en kula fastnade i inmatningen gick det inte heller att tvinga den in i loppet då ett laddhandtag saknades. Nu krävdes ett nödprogram för att lösa krisen. Man tog fram en manual om vapenvården för soldaterna som utformades likt en serietidning för att locka till genomläsning. Den uppmanade soldaterna att rengöra vapnet minst tre gånger varje dag samt förklarade hur de vanligaste felen skulle sökas och åtgärdas. Soldaterna tilldelades även mängder med vapenvårdssatser, för att kunna genomföra den nödvändiga vården. Mer genomgående så fick även ammunitionen rätt krut för att minimera rester och en ny version av karbinen, M16A1, med tumopererat laddhandtag, kromad mekanism och slutligen även kromad pipa framtogs Det tog däremot ytterligare tid innan allt fungerade som det skulle. Uppgifterna om att M16 var ett dåligt vapen och att de amerikanska soldaterna tog AK47 från stupade fiender började nå pressen vilket vidare spädde på kritiken mot kriget. En undersökningskommission från Ursprungligen var det sagt att vapnet knappt behövde rengöras. Först när de problemen började hopa sig förstod man vikten av rigorös vapenvård som på bilden här. kongressen tillsattes 1967 och förhör hölls 1971 i representanthuset, varvid det framkom att försvaret hade försökt att tysta kritik i pressen. Det positiva med krisen var att vapnet tillslut började fungera och att man reviderade anskaffnings- och provmetoderna för nya vapen. Även en mycket kortare karbinversion, CAR-15 Colt Commando, utvecklades. Piplängden var bara 254 mm jämfört med 508 mm på M16A1. Den provades i Vietnam av förband ur armén i mindre antal men blev inget standard- För att få soldaterna att verkligen läsa manualen till vapnet trycktes den i form av en serietidning. Skriften var fylld med användbara tips, just detta uppslag visade vilken typ av magasin som var bäst.

4 vapen. Däremot tog flygvapnet den i tjänst med beteckningen GAU-5A/A. Jämfört med fiendens Kalasjnikov var M16A1 överlägset i exempelvis träffsäkerhet och vikt. Däremot var genomslagsförmågan och skadeeffekten på 5,56 mm ammunitionen sämre. Vapnen användes även på olika sätt vid eldgivning. Då soldaterna som var beväpnade med M16 bar med sig mycket ammunition sköts långa eldskurar medan man med AK47 sköt korta serier på fyra-fem skott. Inledningsvis talades det mycket om höghastighetskulornas skadeeffekt då de tumlade i kroppen efter träff. Detta var en oväntad och oplanerad effekt, vilket berodde på att kulan splittrades på grund av dålig legering. Först efter kriget togs ammunition fram som skulle tumla vid träff. VIDAREUTVECKLING M16 IDAG Nästa större modifikation var version A2 som kom i bruk på 1980-talet, varpå man hade ändrat räfflingen i pipan för att kunna ta den nya ammunitionen. Även eldväljaren ändrades och den helautomatiska eldgivningen togs bort och ersattes av treskottssalvor i syfte att förhindra slöseri med ammunition samtidigt som det visat sig vara den mest effektiva eldskuren. För att ge soldaterna tillgång till extra eldkraft togs även en granatkastartillsats fram som fästes under pipan och avfyrade 40 mm granater. För dessa senare versionerna av vapnet återkom vapenvårdsproblemen för de amerikanska förband som opererat i ökenklimat, där stor noggrannhet krävs för att säkerställa att ingen sand kommer in i mekanismen. Idag har vapnet vidareutvecklats till version A4. Bland modifikationerna återfinns bland annat en stock av metall och ovanpå handtaget sitter ett fäste för olika typer av sikten, exempelvis nattsikte. M16A4 är idag standardvapnet i amerikanska marinkåren och används även av vissa arméförband, som dock huvudsakligen har gått över till M4 som infördes Den mindre och kortare karbinen är också en del av M16 familjen, men lämpar sig bättre vid strid från fordon och i bebyggelse. Amerikanska försvaret För soldaterna var det avgörande om vapnet fungerade ett eldavbrott i fel läge kunde tveklöst innebära skillnaden mellan liv eller död. har under de senaste tio åren haft flera program för att ta fram morgondagens automatkarbin. Många vapentillverkare har kommit med förslag, men inget har antagits som standard och i november 2011 meddelade marinkåren att man skall behålla M16A4 och vidare modifiera den. Man skall även anskaffa flera M4, vilket även är tanken hos armén som skall införa den som standardvapen. Totalt har över 8 miljoner M16 i olika versioner producerats i flera länder. Att vapnet har framställts i många olika versioner sedan dess tillkomst är uppenbart av denna bild. Överst syns M16A1, därefter M16A2, den kortare M4-karbinen och slutligen M16A45. Dessutom finns en mängd olika tillbehör, allt från sikten till extra handtag.

5 Nyhetsbrevet Militärt! Genom ett sammarbete med Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek driver jag, Lars Gyllenhaal, nyhetsbrevet Militärt. Syftet med min artikelserie är att råda bot på den brist på information som förmedlas om samtidens militära utveckling på svenska. Detta gör jag dels genom min blogg och mina böcker, men ämnar med Militärt att även skriva kortare faktamässiga artiklar om den militära utvecklingen efter 1945 såväl kalla kriget som nutid. SMB är en intresseklubb som drivs av stiftelsen Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, som har till syfte att öka kunskapen om det militära kulturarvet i allmänhet och förståelsen för behovet av ett svenskt försvar i synnerhet. För att läsa mer och ansöka om medlemskap, vänligen se Det finns inga kostnader eller krav i samband med att du prenumererar på nyhetsbrevet. Med vänlig hälsning, Lars Gyllenhaal. Artikelförfattaren när han tillhörde pansartrupperna. FOTO: privat