Teknisk Und informerar Årgång 16 Nr 5 15FMV2771-5:1

Transkript

1 Teknisk Und informerar Årgång 16 Nr 5 15FMV2771-5:1

2 Ledare Brittisk försvarsindustri Vad den ökade internationaliseringen av försvarsindustrin har lett till i många länder belyses väl av de nya strukturerna i Storbritannien. Det är inte längre självklart för brittiska inköpare att upphandla försvarsmateriel från inhemska leverantörer. Den nya spaningspansarbandvagnen Ajax beställdes inte från BAE, utan från amerikanska General Dynamics dotterbolag i Storbritannien. Det innebär inte att det blir en helt amerikansk vagn, då många underleverantörer finns i Storbritannien även om de, i likhet med huvudleverantören, är dotterbolag till utländska företag. Inledningsvis monteras vagnarna i Spanien vid en fabrik som General Dynamics äger. Monteringen kommer senare att flyttas till en helt ny anläggning som General Dynamics uppför i Wales. I informationen om Ajax betonas de många arbetstillfällen som projektet skapar på hemmaplan. Å andra sidan förväntar sig försäljarna vid BAE att en förutsättning för framtida export av fältarbetsvagnen Terrier, är att produktionen i hög grad skapar arbetstillfällen i köparlandet. Det är inte heller alltid så att det egna landets väpnade styrkor finns bland kunderna för en produkt. Det brittiska företaget WFEL, sedan tre år helägt av tyska Kraus- Maffei Wegmann, har sålt sin Dry Support Bridge i över 100 exemplar till USA och Schweiz. Den brittiska armén har inte anskaffat den. Internationaliseringen av försvarsindustrin kommer sannolikt att leda till allt mer komplexa strukturer. I västvärlden har denna process kommit långt och troligen kommer även försvarsindustrierna i övriga världen att bli allt mer integrerade. Exemplen ovan indikerar att arbetstillfällen i det egna landet kommer att värnas även om upphandling av försvarsmateriel sker från utländska företag. Omslagsbild: Su-30SM (Röd 24, RF-95003) ur ryska flygvapnet startar från Kubinkabasen väster om Moskva. För FMV personal finns Teknisk Und informerar och rapporter på Insidan: Aktuellt /Vår omvärld /Tekniska Underrättelser För Försvarsmaktens personal finns Teknisk Und rapporter på EMILIA. Start > På Gång > Tidningar och nyhetsbrev Framtida uppträdande Mindre fjärrstyrda plattformar för minröjning har funnits länge. Sedan mer än tio år tillbaka har det också funnits lösningar där de fjärrstyrda plattformarna används för andra uppgifter, inklusive att bära vapenstationer. De fjärrstyrda plattformarna är inte nödvändigtvis små utan kan också vara fullskaliga fältarbetsfordon. Om detta sätts i relation till de senaste årens utveckling av vapenstationer kan vi se att det lett till att oskyddade kulspruteskyttar vid takluckorna bytt skepnad till skyddade operatörer i fordonens inre. Analogt med drönarpiloter långt från insatsen kan en begynnande utveckling skönjas, vilken på sikt leder till att markstriden utkämpas av soldater som inte befinner sig i den omedelbara stridslinjen. Istället fjärrstyr de sina stridsfordon eller vapenplattformar från en plats en bit därifrån. Ryssarna experimenterade med fjärrstyrda stridsvagnar redan under sent 1980-tal och med en fjärrstyrd fältarbetsvagn under tidigt 90-tal. De projekten verkar främst ha lett till civil användning i räddningstjänsten, men kanske är tekniken mogen för nya försök nu. Innehåll Ledare 2 57 mm automatkanon på BMP-3 3 Spaningspansarbandvagn Ajax 4 Robotsikte 1K118P 6 Lastfordon Kamaz-6560M 7 Fältarbetsvagn Terrier 8 Dry Support Bridge 10 Obemannat markfordon Type 1 11 Den ryska flygindustrin 12 Marin attackhelikopter Ka-52K 16 Modernisering av SA-8 18 Uppgradering av spaningsradar 96L6 19 Nya vapen från Tactical Missiles Corporation 20 Modifierad Su-30SM Flanker H 22 DIRCM motmedelssystem på Mi-8AMTSj 23 Elektronisk störsändare Rytjag-AV 24 Radarstörsändare 1RL Cirkulär X-bands AESA-radar 26 Igenkänningsuppgift, lösningar och vinnare 27 Nya uppgifter 27 Sändlista 28 Sid 2 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

3 Integration av 57 mm automatkanon på BMP-3 (Ryssland) Företaget Burevestnik har tillsammans med Kurganmasjzavod, ingående i Kontsern Traktorzavod, installerat en nyutvecklad 57 mm överlagrad vapenstation på en BMP- 3. Vapenstationen har beteckningen AU-220M och är framtagen för att kunna integreras på främst medeltunga fordonsplattformar såsom BMP-3, BTR-80 och framtida koncept. Tornet är fjärrstyrt och manövreras inifrån chassiet. Sekundärbeväpningen utgörs av en 7,62 mm kulspruta. Förutom bekämpning av markmål uppges pjäsen ha kapacitet att bekämpa lågflygande flygplan, helikoptrar, UAV:er och andra luftmål. Utöver konventionell spräng och pansarbrytande ammunition, uppges att en ny typ av styrbar ammunition utvecklas. Ammunitionen uppges ha en penetrationsförmåga motsvarande 130 mm pansarplåt på ett avstånd av m. Tornet har hunter-killer -förmåga och är försedd med fyra rökkastare på varje sida samt varnarsystem. Tornet och integrationen på BMP-3 skall ses som en prototyp. Det sällsynt med ryska överlagrade vapenstationer i denna kaliber som kan integreras relativt fordonsoberoende. Skyddsnivån motsvarar STANAG nivå 3. Ny vapenstation med 57 mm automatkanon integrerad på BMP-3. Tekniska data för vapenstation med 57 mm automatkanon på BMP-3. Kaliber 57 mm Eldhastighet 120 skott per minut Ammunitionsmängd 200 skott Höjdriktning -5º till +75º Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 3

4 Spaningspansarbandvagn Ajax från General Dynamics (USA / Storbritannien) Utvecklingen av den brittiska arméns nya spaningspansarbandvagn för ISTAR-förband ( Intelligence, Surveillance, Target Aquisition, Recconaissance ) fortsätter. Fordonsfamiljen benämndes tidigare Scout SV men namnet ändrades till Ajax i september Vagnen finns i flera versioner. Denna artikel handlar i huvudsak om grundversionen som är en spaningspansarbandvagn. Angivna data gäller för den om inte annat särskilt anges. Bemanning I grundversionen av spaningspansarbandvagnen utgörs besättningen av tre till fyra personer. Föraren sitter i den främre delen av chassiet, under ett periskop. I tornet finns skytten och chefen. Det finns också en fjärde plats för en medföljande person, till exempel en underrättelseofficer. Arbetsordningen avseende själva informationsinsamlingen är ännu inte utarbetad. Observation Vagnen har ett flertal sensorer: Primärt stabiliserat termiskt siktessystem med laseravståndsmätare ovanpå och i den bakre delen av tornet. Systemet har allväderskapacitet. Sekundärt siktessystem ovanpå tornet till vänster. Laservarnare. Radiakvarnare. Akustiska detektorer för ljudmätning. System för lokal lägesuppfattning. Beväpning Ajax, tidigare Scout SV. Historik Foto: General Dynamics Det brittiska dotterbolaget till amerikanska General Dynamics erhöll kontraktet för att utveckla en ny spaningspansarbandvagn år 2010 i konkurrens med bland annat BAE. Enligt en representant för General Dynamics är det troligen den större storleken, som medger fler funktioner, som är den främsta orsaken till att Ajax valdes. I standardutförandet finns en 40 mm stabiliserad automatkanon benämnd 40 CTAS och en 7,62 mm kulspruta. Det är även möjligt att montera en vapenstation eller en pansarvärnsrobotstation istället för det primära siktessystemet. Redan 2011 visades ett första demonstrationsexemplar. Den första prototypen blev klar 2014 och samma år beställdes 589 fordon, alla versioner inräknade, till den brittiska armén. I juli 2015 tecknades ett kontrakt avseende underhåll med General Dynamics. Kontraktet löper fram till 2024 Konstruktion Vagnen är en vidareutveckling från ASCOD som används i Spanien och Österrike. Den drivs med en V8 dieselmotor. Varje version har utvecklingspotential genom att den maximalt tillåtna vikten inte har nåtts utan lämnar marginal för tillägg av nya system och skydd. Uppgift Huvuduppgiften för Ajax är insamling av information som underlag för beslutsfattande på alla nivåer. Detta innefattar alla delar i begreppet ISTAR, underrättelseinhämtning, övervakning, målinhämtning och spaning. 40 mm CTAS-system. Foto: CTA International CTAS står för cased telescoped armament system. Systemet tillverkas vid företaget CTA International som ett samprojekt mellan brittiska BAE och franska Nexter. Det består av ett eldrör med kontrollenheter och en ammunitionsmatare. Konceptet CTAS med dess kapslade teleskopammunition, där granaterna finns inuti hylsorna, är unikt. Sid 4 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

5 Ammunition I vagnen kan 62 stycken 40 mm granater medföras. Det finns sex olika CT-granater (CT = cased telescoped ): Underkalibrerad och fenstabiliserad pilprojektil (APFSDS-T). Två övningsgranater (TP-T och TPRR-T) varav den senare har en reducerad räckvidd. Två spränggranater (GPR-PD-T och GPR-AB-T) varav den första har ett anslagständrör och den andra har tidsinställning för luftbrisader. Luftvärnsgranat (A3B-T) som bekämpar långsamma luftfarkoster genom att sprida ett moln av volframkulor. 40 mm CT-ammunition. Foto: CTA International Skydd Vagnen har minresistenta säten och grundpansar, som kan förses med tilläggsskydd. Ammunitionen förvaras utanför personalutrymmet. Det finns 76 mm rökkastare på båda sidor om tornet samt ett elektroniskt motmedelssystem. Versioner Tillverkning Prototyperna monterades i General Dynamics anläggning i Sevilla (Spanien) där även vissa inledande tester genomfördes. De första hundra vagnarna kommer att monteras där. År 2017 ska en ny monteringsfabrik stå färdig i Merthyr Tydfil i Wales där följande vagnar ska sättas samman. Enligt tillverkaren blir det 250 nya arbetstillfällen i Merthyr Tydfil och ytterligare hos 160 underleverantörer i Storbritannien. Vagnarna ska levereras under åren Det finns ett flertal underleverantörer till den nya spaningspansarbandvagnen. Det är slående att många av dem, liksom huvudleverantören, är brittiska dotterbolag till utländska företag som tillverkar delarna vid anläggningar i Storbritannien. Lockheed Martin har erhållit ett kontrakt om leverans av 245 torn som tillverkas i Bedfordshire (England). General Electric Intelligent Platforms kommer att leverera datorkomponenter från sina anläggningar i Northamptonshire (England) och Bedfordshire. Från Raytheons anläggning i Glenrothes (Skottland) kommer strömfördelare. Thales ska leverera sikten från sin fabrik i Glasgow (Skottland). ViaSat (ett amerikanskt kommunikationsföretag, inte samma som det svenska televisionsföretaget) har kontrakt för att leverera ett krypterat datalagringssystem från sin anläggning i Dorset (England). Framtida utveckling Ytterligare produktionsserier har diskuterats i Storbritannien, bland annat en sjukvårdsvagn och en version med ett 120 mm eldrör för direktriktad eld. Benämningen Ajax gäller för såväl spaningspansarbandvagnen som för den grupp av bandvagnar som bygger på samma chassi. Där finns även följande tornlösa versioner: Specialbandvagnen Ares, främst avsedd för transport av små specialistgrupper. Fältarbetsrekognoseringsbandvagnen Argus som är en variant av Ares. Ledningsbandvagnen Athena, en variant av Ares. Underhållsbandvagnen Apollo som är utrustad med en lyftkran. Bärgningsbandvagnen Atlas. Den akustiska detektorn. Tekniska data för spaningspansarbandvagnen Ajax. Max hastighet 70 km/h Max vikt kg Längd mm Tillgänglig vikt för tillägg kg Bredd mm Motoreffekt 600 kw Höjd mm Besättning Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 5

6 Robotsikte 1K118P från Peleng (Vitryssland) Det vitryska företaget Peleng har utvecklat ett nytt elektrooptiskt sikte som kan användas till det ryska pansarvärnsrobotsystemet 9K123 Chrizantema-S. Chrizantema- S har tidigare förknippats med två andra optiska sikten; 1K118 och 1K118T, båda tillverkade av det ukrainska företaget Fotoprilad (Fotopribor). 1K118 är det något enklare siktet i familjen och har endast två kanaler; en för optiskt dagljussikte och en för generering av den laserledstråle som roboten styrs via. Siktet 1K118T har elektrooptisk dagljus-, termisk IRV- samt laserledstrålekanal. 1K118 är det sikte som valts av de ryska markstridskrafterna medan 1K118T är det sikte som används till den exportversion av Chrizantema-S som bland annat sålts till Libyen. Som omnämndes i FMV Teknisk Und informerar 3/2014 gjorde Chrizantema-S debut på Segerparaden i Moskva 2014 då ett dussin pansarvärnsrobotbandvagnar 9P157-2 rullade över Röda Torget. Inga ytterligare leveranser av detta system har rapporterats i rysk media sedan dess och åtminstone en delmängd av de fordon som paraderade omgrupperade därefter till Krim. Efter det embargo som Ukraina lade på Ryssland efter annekteringen av Krim har Ryssland kommit att stå utan leverantör av robotsikten till sin fortsatta anskaffning av Chrizantema-S, varför vitryska Peleng kommit att bli ett attraktivt alternativ. Pelengs sikte 1K118P har i likhet med 1K118T en termisk IRV-kanal, och har dessutom en integrerad laseravståndsmätare. Peleng hävdar att siktet är färdigutvecklat och att tillverkningen kan starta omgående, men vill inte tillkännage några order. IR-kameran i siktet är inte tillverkad i Vitryssland, men Peleng har en lång historia av att använda franska IR-kameror från Thales i sina sikten. Enligt Peleng kan kameror från andra utländska tillverkare integreras om kunden så önskar. Med siktet 1K118P ges även de ryska Chrizantema-S mörkerkapacitet utan att behöva förlita sig till vagnens radarsikte, en förmåga som tidigare endast fanns på exportvagnarna. Robotsikte 1K118P från vitryska Peleng. Sid 6 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

7 Splitterskyddat lastterrängbil Kamaz-6560M från Kamaz (Ryssland) Kamaz-6560M visades publikt första gången i maj 2014 i samband med en fordonsförevisning på övningsfältet Bronnitsy utanför Moskva i regi av ryska försvarsministeriets 4. Centrala Forskningsinstitut som bland annat ansvarar för forskning och utveckling inom fordonsområdet. Fordonet visades därefter, denna gång med ett täckt flak, på försvarsmässan RAE utanför Nizjnij Tagil i september Kamaz-6560M kan ses som en modifiering av Kamaz som bland annat försetts med en splitterskyddad kabin och en starkare motor. Föregångaren Kamaz-6560 ingår i Kamaz produktserie Tornado. De ryska väpnade styrkornas luftvärnsrobotkanonbil Pantsir-S byggs på det chassiet.. Kamaz-6560 har vidare föreslagits som bärare av Koalitsija-SV-KSj, en hjulgående version av bandhaubits 2S35 Koalitsija-SV. Kamaz har även tidigare utvecklat splitterskyddade fordon på modifierade lastbilschassin; den min- och splitterskyddade terränglastbilen Kamaz Tajfun-K avsedd för trupptransport har anskaffats av de ryska väpnade styrkorna. Den deltog i segerparaderna i Moskva både 2014 och Tajfun-K och dess konkurrent Tajfun-U från företaget Ural i Tjeljabinsk oblast kan jämföras med amerikanska fordon i motsvarande storlek och användningsområde som där gemensamt brukar benämnas MRAP (Mine-Resistant Ambush Protected). Kamaz-6560M förevisad i Nizjnij Tagil september Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 7

8 Fältarbetsbandvagn Terrier från BAE (Storbritannien) Marknadsföringen av den brittiska fältarbetsvagnen Terrier fortsätter trots att BAE inte längre har kvar tillverkningsanläggningen. Det finns förhoppningar om att nya kunder ska bli intresserade. Historik Utveckling av vagnen inleddes 2004 och 2013 infördes den i brittiska armén. Tillverkning upphörde 2014 och anläggningen i Newcastle-upon-Tyne (England) såldes. Idag är 60 exemplar operativa. Konstruktion Vagnen har ett egenutvecklat helsvetsat chassi i stål. Pansaret är modulärt och medger att förbättrat skydd tillförs efterhand som tekniken utvecklas. Förarens plats är till vänster och vagnchefens till höger. För att lösa uppgifterna är vagnen utrustad med ett flertal redskap. Framme till höger finns en teleskopisk arm som kan förses med ett flertal olika tillbehör och fungera som kran eller grävskopa. Framtill kan vagnen förses med en bred skopa, ett schaktblad eller med minröjningsutrustning. Det är möjligt att växla mellan dessa redskap förhållandevis snabbt. I inledningen av konceptets utveckling fanns också en vinsch för bärgning med. Den togs bort av viktskäl för att ge plats åt mer robusta delkomponenter. Vagnen är konstruerad så att den kan medföra last på taket och den kan dra en 18 tons fältarbetsvagn med ytterligare fältarbetsmateriel. Ett annat användningsområde är att bogsera fram minröjningsormar. Alla dragna enheter kan kopplas loss inifrån vagnen. Det finns ett inbyggt markörsystem för att markera säkra vägar genom minfält. Fältarbetsbandvagn Terrier i minröjningsutförande. Sid 8 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

9 Uppgifter Vagnen löser ett flertal uppgifter: Göra vägar framkomliga genom att avlägsna hinder, fylla igen håligheter och jämna ut ojämnheter. Röja minor genom att använda den egna minröjningsutrustningen, genom att transportera fram och avfyra minröjningsormar eller genom att på elektronisk väg aktivera magnetiska tändrör så att stridsvagnsminor sprängs i förtid. Markera säkra stråk genom minfält med hjälp av det integrerade markörsystemet. Försvåra fiendens användning av vägar genom att gräva håligheter och placera ut hinder. Möjliggöra övergång av naturliga och konstruerade hinder genom att fylla i dem. Detta kan utföras med såväl grävda fyllningsmassor som med på taket medförda faschiner. Stödja egna förband genom att gräva värn för såväl fordon som personal. Utföra materieltransporter genom dragning eller genom att den teleskopiska armen används som lyftkran för att lyfta upp lasten till plattformen på vagnens tak. Beväpning En 7,62 mm kulspruta som är placerad på taket och som hanteras av vagnchefen, stående i takluckan. Kulsprutan är enbart avsedd som närskydd och inte tänkt att användas i planerad strid. Det är möjligt att byta ut periskopsiktet mot en vapenstation som manövreras inifrån vagnen. Skydd Chassiet skyddar mot splitter, finkalibrig eld och minor. Vagnen har inbyggt NBC-skydd och det finns två uppsättningar rökkastare. Notera att vagnchefen är oskyddad i sin roll som kulspruteskytt, stående i takluckan. Observation Vagnchefen och föraren har varsitt periskop med termiska sikten och varsin lucka. Det finns fem kameror som ger en lokal lägesuppfattning. Vagnen har också ett termiskt sikte som är vridbart i 360º. Framdrivning Motorn, som är en Caterpillar C18 dieselmotor, är placerad baktill. Det finns fyra växlar framåt och två bakåt. Rörlighet Vagnen ska kunna transporteras i det nya transportflygplanet A400M Atlas. Den maximala vikten är en gräns som har satts för att göra detta möjligt. Vagnen är inte amfibisk. Handhavande Vagnen kan fjärrstyras med radio på ett avstånd om upp till meter. Detta sker med hjälp av en dator och ett manöverbord som ger tillgång till samtliga system i vagnen. Det är, enligt tillverkaren, möjligt att utveckla fordonet till att kunna uppträda autonomt så att det löser förprogrammerade uppgifter. Framtid Det finns ett visst intresse för vagnen från andra länder, främst Frankrike. Eftersom tillverkningsanläggningen har sålts är det troligt att en exportorder kommer att verkställas i någon form av samarbete med köparlandet. Det kan tänkas att fordonet utvecklas vidare för att kunna användas i fler fältarbetsroller, till exempel broläggning. Andra möjliga tillägg är installerandet av elektroniska motmedelssystem, C-IED-utrustning, en vinsch, en vapenstation eller vidareutvecklade tilläggsskydd. Tekniska data för fältarbetsbandvagnen Terrier. Längd mm Aktionssträcka 600 km Bredd mm Vadningsförmåga 1,5 m Höjd mm Klätterförmåga 27º Bandanläggningslängd mm Hindertagningsförmåga 0,75 m Bandbredd 550 mm Gravtagningsförmåga 2,5 m Nominell vikt kg Främre skopa, volym 2,8 m³ Stridsvikt kg Främre skopa, max last kg Motoreffekt 520 kw Teleskopskopa, volym 0,4 m³ Specifik motoreffekt 16,6 kw/ton Teleskopskopa, max last kg vid max längd Max hastighet på väg 70 km/h Lastförmåga på taket kg Max hastighet i terräng 40 km/h Besättning 2 Bränslemängd 680 liter Fjärrstyrningsavstånd m Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 9

10 Brosystem Dry Support Bridge från WFEL (Storbritannien) I Teknisk Und informerar 4/2015 presenterades det ryska mekaniserade brosystemet MMK. I detta nummer följer vi upp med en liknande bro från väst, den brittiska Dry Support Bridge. Historik Dry Support Bridge i sig är inte ny. Den började utvecklas redan 1992 med amerikanskt stöd och den första prototypen blev klar Den marknadsförs fortfarande och är intressant att lyfta fram av fler anledningar än att den kan beskrivas som en västlig motsvarighet till MMK. Bron tillverkas av det brittiska företaget WFEL, beläget i Heaton Chapel en förort till Manchester. Företaget är sedan 2012 helägt av det tyska företaget Krauss-Maffei Wegmann. Konstruktion Dry Support Bridge tillverkas i aluminium. Systemet består av ett monteringsfordon med en lanseringsmaskin samt två eller tre lastfordon med broelement. Samtliga fordon drar också varsitt släp med broelement. Det finns särskilda broelement för ändarna. Hållfasthet Hållfastheten innebär att om ett fordon med den maximala vikten, till exempel ett lastat stridsvagnssläp, passerar och plötsligt bromsas till fullt stopp kommer det att generera en maximal böjning om 40 cm ner och 30 cm upp (gungning). Vid full vikt tillåts maximalt passager. Vid lägre vikter finns inga begränsningar. Handhavande Utläggningen sker från en sida genom att balkar sätt samman på lanseringsmaskinen och skjuts ut tills den andra sidan nås. Därefter monteras broelementen hängande under balken och glider ut över spannet tills även de når den andra sidan. Slutligen dras balken tillbaka med lanseringsmaskinen och demonteras. En amerikansk grupp innehåller fyra fordon med släp, monteringsfordonet inräknat, samt broelement med extra ändar som gör det möjligt att lägga en bro om 40 meter eller två om 22 respektive 28 meter. Förekomst I USA finns 100 exemplar av brosystemet och Schweiz har 25 exemplar. Storbritannien har inte anskaffat det. Modell av Dry Support Bridge under utläggning. Monteringsfordonet till vänster samt en amerikansk standardgrupp till höger. Foto: WFEL Tekniska data för lågbrosystemet Dry Support Bridge. Brolängd Max 46 m i 6 m sektioner Max böjning vid 46 m -40 / +30 cm Bredd, totalt 4,3 m Monteringstid 90 minuter Bärighet, max vikt 120 ton Bemanning 8 man Sid 10 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

11 Obemannat markfordon Type 1 från Milrem (Estland) UGV Type 1 är en fjärrstyrd bandgående plattform som olika system, till exempel vapenstationer, sambandsmedel eller fältarbetsutrustning, kan monteras på. Plattformen kan också användas för transporter av underhåll eller skadade. För närvarande finns endast en icke styrbarprototyp. I slutet av 2015 ska den både vara rörlig och styrbar. På DSEI 2015 visades plattformen upp med en påmonterad vapenstation från ST Kinetics i Singapore. Systemet utgörs av två bandaggregat med en monteringsplatta för andra system mellan dem. Banden drivs av varsin elmotor som strömförsörjs av en dieselgenerator placerad i det vänstra bandaggregatet. I det högra bandaggregatet finns batterier och kondensatorer för lagring av den energi som inte omedelbart behövs för att driva plattformen. Tanken är att generatorn hela tiden ska få verka på sitt mest effektiva varvtal medan batterierna och kondensatorerna svarar för det extra som krävs vid tillfälliga arbetstoppar (högre hastighet eller stigningar). Banden omsluter driv-, bär- och spännhjulen som är monterade i par. Det finns fem par bärhjul på vardera sida. Radiostyrning är huvudalternativ, men i planerna för konceptet finns såväl trådstyrning som autonom styrning (förprogrammerade uppdrag). Plattformen kommer troligen att ha två operatörer, en förare och en operatör för monterat system. Det är tänkbart att det i samband med att ett visst system integreras på plattformen så skapas rutiner som möjliggör att endast en operatörer styr vagnen. Det kan bli aktuellt att ta fram en enhetskontrollpanel som fungerar ihop med flera olika slags påmonterade system. Tanken bakom plattformen uppges av tillverkaren vara ett nytt taktiskt tänkande där soldaterna kan verka på avstånd och inte behöver uppträda direkt i stridslinjen eller andra farliga zoner, såsom mineringar. UGV Type 1 med en vapenstation från ST Kinetics. Tekniska data för UGV Type 1. Max hastighet km/h Stigförmåga 45º Längd mm Vikt utan last kg Bredd mm Max last kg Höjd 900 mm Bandtryck 6,7-11,3 kpa Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 11

12 Den ryska flygindustrin Från höger i bild, Su-34, Su-25, Jak-130, Tu-22M3 och Tu-160 på rad vid MAKS Tiden efter Sovjetunionens upplösning Den ryska flygindustrin var i spåren av sovjetväldets upplösning spretig och uppdelad i olika organisationer, mellan designbyråer och tillverkningsföretag, vilka dessutom övertagits i olika ägarkonstellationer. United Aircraft Corporation (UAC) bildades 2006 i syfte att samla all utveckling och produktion av militära och civila flygplan under en och samma paraplyorganisation. Det var en svår och mödosam uppgift som pågick under många år. På motsvarande sätt har det andra och största konglomeratet Rostec samlat under sig och fogat samman helikopter- och flygmotortillverkning inom Russian Helicopters respektive United Engine Corporation (UEC). Efter konsolideringsfasen sågs den ryska flygindustrin som ett av få områden i landet som skakat av sig den gamla sovjetstatens centralstyrning, med goda förutsättningar att bli en stark aktör. De första åren efter sovjetunionens upplösning överlevde flygindustrin, om än i reducerad omfattning, genom försäljning av militär flygmateriel till länder såsom Indien, Kina, Algeriet, Vietnam och Indonesien. Rysslands egen upprustning fick vänta och flygvapnets allt mer föråldrade arsenal lappades och lagades under 15 år. För drygt fem år sedan lanserade regeringen med president Vladimir Putin i spetsen en förnyelse av flygvapnet, med visionen att under en tioårsperiod modernisera 70 % av flygplansflottan. Det statliga beväpningsprogrammet, GPV, för 2011 till 2020 innefattade i storlek 440 stridsflygplan, 80 jetskolflygplan, 250 transportflygplan och helikoptrar. Konsolidering och framtidstro För två år sedan, då det mesta hade fallit på plats i konsolideringen av flygindustrin, både militärt och civilt, stod rysk flygindustri på toppen i sitt nya format efter Sovjetunionens upplösning 20 år tidigare. Optimismen var stor inom de ryska företagen som vädrade morgonluft, inte bara tack vare internationellt förtroende utan även av lyftet i landets ekonomi och genomslag av både nationella projekt och internationella samarbeten. Stora beställningar av civila flygplan gjordes vilket väsentligt skulle bredda basen i flygindustrin. Detta gällde dels regionalflygplanet i 90- till 108-sätesklassen Suchoj Super Jet (SSJ) som kommit ut på marknaden två år tidigare och dels det nya 190- till 211-sätesflygplanet Irkut MS-21 (marknadsförs i väst med beteckningen MC-21) som var under utveckling. Flygplanen skulle täcka behov på en kraftigt expanderande hemmamarknad, men också globalt tack vare internationella samarbeten avseende såväl motorer som andra komponenter. UAC förutsåg en successiv ökning av det civila inslaget, vilket tidigare utgjort en mycket liten del i produktionen. Prognoser gjorde ällande att den civila och militära flygplansproduktionen storleksmässigt skulle vara likvärdiga från år Förhoppningar att detta skulle bli verklighet stärktes under MAKS 2013 då beställningar av civila flygplan, bland annat 96 SSJ och 82 Irkut MC-21, till ett värde av 21 miljarder USD tillkännagavs. En negativ vändning Allt förändrades drastiskt efter Ukrainakrisen 2013, annekteringen av Krim och aggressionen i östra Ukraina. Det ryska agerandet möttes av högt tonläge och sanktioner från västländer samtidigt som oljepriset störtdök, vilket resulterade i att ekonomin vände nedåt och värdet på rubeln halverades. I spåren av detta sjönk det ryska internationella affärs- och turistresandet kraftigt, i likhet med antalet inkommande flygresenärer, vilket drabbade den civila flygtrafiken och indirekt flygindustrin. I början av 2015 var SSJ-programmet på randen till totalhaveri på grund av stora förluster. President Putin, som är starkt engagerad i projektet, fattade beslut om ett statligt stöd om 100 miljarder rubel (cirka två miljarder USD) för att klara den akuta krisen. UAC-chefen Michail Pogosjan fick sparken och in kom Juri Slujsar, ekonom och tidigare viceminister. Sid 12 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

13 Nuläget MAKS 2015, den tolfte utställningen i ordning, fick en rejäl törn av historien och uppvisade i jämförelse med den föregående utställningen en tillbakagång med 25 procent. Den civila flygproduktionen ligger på synnerligen oroande låg nivå. UAC tillkännagav endast leverans av åtta civila flygplan, att jämföra med 37 tillverkade 2014 varav enbart 27 såldes. Den militära flyg- och försvarsindustrin visar däremot inga svaghetstecken i exporten och förutspås, trots västsanktioner ligga kvar på hög nivå, medan produktion och utveckling för landets eget behov är osäker och har i vissa delar skjutits på framtiden. Totalt tillverkades 124 militära flygplan under 2014 för landets eget försvarsprogram och för exportmarknaden, vilket var en 40- procentig ökning i jämförelse med föregående år. Statistik visar att Ryssland är den näst största globala vapenexportören med en andel på 27 procent, bara slaget av USA med 31 procent. På årsbasis gav detta en försäljning från Ryssland motsvarande ett värde av 15,5 miljarder USD. För närvarande omfattar orderboken 50 miljarder dollar. Den största andelen, 41 procent av vapenexporten, gäller flygplan och helikoptrar medan 15 procent avser luftförsvarssystem. De största importländerna var Indien (28 %) följt av Irak (11 %), Kina (9 %), Vietnam (7 %), Venezuela (6 %) samt, i mindre omfattning, fördelat på ytterligare 57 länder. Militärtekniskt samarbete förekommer med totalt 91 länder. Handelsembargot har slagit hårdast mot den civila flygindustrin med dess breda internationella samarbeten. Den har dessutom drabbats i dubbel bemärkelse genom den kraftiga nedgången i flygresandet. I syfte att skapa en säkrare distribution av flygplansdelar och komponenter pågår en omsvängning för att utveckla produktion inom landet, eller i länder som ses som bundsförvanter, varifrån efterfrågan av rysk flyg- och försvarsmateriel kan komma att öka. Ukrainska Motor Sich har varit en stor leverantör av flyg- och helikoptermotorer. UAC-chefen uttalade att dessa leveranser ska ha ersatts med egen produktion Stärkt av goda exportsiffror och orderingången för rysk försvarsmateriel visade president Vladimir Putin ett stort självförtroende vid MAKS öppningsceremoni i sällskap med dignitärer från 44 länder, bland dem Jordaniens och Saudiarabiens kungar samt Egyptens president. Samarbetet med Indien Indien har under flera år varit den största kunden av flygmateriel, framförallt genom flygvapnets omfattande köp av Suchoj Su-30MKI och marinens köp av RSK MiG- 29K/KUB. Länderna har dessutom två stora flygindustriella samarbetsprojekt. Båda har visserligen haltat betänkligt, men sägs vara klara att undertecknas före årets slut. Det projekt som pågått längst gäller utveckling och produktion av nytt mellanstort transportflygplan MTA (Medium Transport Aircraft) med 20 tons lastkapacitet. MTA bygger på ett likapartsprogram vars initiala design lagts för tre år sedan med motorer av typen PD14M, samma grundmotor som alternativt erbjuds kommersiella flygplanet MC-21. Tillverkning planeras i både Ryssland och Indien med initial produktion av 80 respektive 60 flygplan till respektive flygvapen fram till Det andra och största samarbetsprogrammet gäller FGFA, Fifth Generation Fighter Aircraft, en indisk version av PAK FA Suchoj T-50. Indien krävde ursprungligen en tvåsitsversion, vilket man fått vika sig för av kostnadsskäl. Andra synpunkter Indien haft har gällt Suchoj PAK FA T-50-4 under utrullning efter landning. Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 13

14 en krympande andel i projektet samt fördröjning i motorutvecklingen som ersättning till den provisoriska Saturn AL-41F/117-motorn. Den indiska FGFA-versionen skräddarsys enligt indiska specifikationer och ska innehålla ett antal komponenter som är tillverkade utanför Ryssland. Det kan indirekt komma att innebära problem på grund av sanktionerna. PAK FA Suchoj T-50 PAK FA Suchoj T-50 är ett femte generationens tvåmotoriga stridsflyg i klass med F-22 och det första ryska stridsflygplan som helt utvecklats efter sovjettiden. Den första prototypen flög i januari Ursprungligen var det planerat att flygplanet skulle vara i produktion 2015 för att därefter under fem år tillföras flygvapnet med 15 flygplan per år. I utvecklingsprogrammet har hittills ingått fem T-50-prototyper, varav ett är under reparation efter brandskador. Möjligen tillförs ytterligare tre flygplan i år om tidigare planer följs. På senare tid har ambitionen dragits ned av ekonomiska och andra oklara skäl. Den senaste information som har uttalats från försvarsministeriet tyder på att planerna ändras till att det blir tolv operativa Suchoj T-50 år Enligt ett uttalande under MAKS från UAC-chefen Juri Sljusar utgör detta inte avbeställningar utan enbart en justering av leveranstider. Det finns kritiker som däremot hävdar att fördröjningen inte bara beror på budgetfrågor utan också tveksamheter beträffande flygplanets standard. Förseningen av den för flygplanet anpassade Izdelije 30-motorn, med procent högre dragkraft i förhållande till den temporära Izdelije 117-motorn anges som en viktig orsak. Den nya motorn förväntas klara bänktesterna 2016 och påbörja flygtester Det innebär uppskattningsvis fem år från nu tills den är operativt godkänd. Rysslands egen neddragning av PAK FA kan sannolikt även få konsekvenser i samarbetet med Indien där det redan tidigare har pekats på svagheter. Nyleveranser av stridsflygplan Sedan december 2008 har flygvapnet beställt 314 och marinen 36 nytillverkade stridsflygplan. De flesta som levererats är moderniserade och uppgraderade versioner av Suchoj Su-27/30 samt, i mindre omfattning, RSK MiG-29SMT/K och det nyutvecklade skolflygplanet Jak Su-35S RF Röd 03 under flyguppvisning. Sid 14 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

15 Suchoj Su-34 Ett prioriterat flygplan har varit det tunga attackflygplanet Suchoj Su-34 (NATO-beteckning Fullback), vilket i grundkonstruktionen utgörs av en Su-27/30-plattform. Flygplanstypen är ett arv från sovjettiden och genomförde jungfruflygningen i slutet av eran Därefter har den genomgått flera moderniseringar med bland annat ny radar, nya vapenapplikationer och ny avionik. Den första beställningen gällde 32 flygplan som alla levererades under Senare kompletterades med en ytterligare beställning av 92 Su-34 för leverans fram till Av dessa har två levererats i juli och åtta ska lämna fabriken i Novosibirsk innan årets slut. Suchoj Su-35S Såsom övergångsflygplan från de sovjetiskbyggda flygplanen med ursprung i 1980-talet och fram till femte generationens stridsflygplan PAK FA utvecklades Suchoj Su-35S, en kraftigt moderniserad Su-27 med modern avionik och vektoriserade motorer av typen Saturn AL- 41F-1S/Izdelije 117S med en dragkraft på 14,5 ton. Under MAKS 2009 signerade ryska flygvapnet kontrakt gällande köp av 48 Suchoj Su-35S för leverans Vid tidpunkten för årets MAKS 2015 var 36 Su- 35S levererade och återstående tolv ska överlämnas före årets slut. På grund av den dämpade leveranstakten av Suchoj T-50 förväntades under MAKS 2015 ett offentliggörande av ytterligare en beställning av 48 Suchoj Su- 35S. Enligt uttalande från UAC-chefen Juri Sljusar kommer kontraktet gällande Su-35S att signeras med det ryska försvarsministeriet i slutet av året efter en försening på grund av ytterligare avtalsgranskning. Ännu har ingen exportorder tecknats för Su-35-S. Det sedan länge förväntade avtalet med Kina gällande 24 Su- 35-S har dragit ut på tiden. Information som lämnats säger att Indonesien är nära en affär avseende Su-35-S vilket innebär att landet kan komma att bli den första exportkunden för ett mindre antal flygplan. RSK MiG-35 Vid MAKS 2015 förväntades också en första order på 48 RSK MiG-35. Det blev inte av utan sköts upp. Frågan angående statusen för MiG-35 besvarades av flygvapenchefen med att allt är klart för officiella tester. De ska vara slutförda 2017 varefter köp är aktuellt. Det finns ännu ingen exportorder för MiG-35. Fjärrflygets bombflygplan 22M3. Tupolev fick 2011 uppdraget att som ersättning för den ålderstigna flygplansflottan ta fram ett nytt modernt bombflygplan PAK-DA till Förutsättningarna har även här förändrats och i det kortare perspektivet har det istället beslutats om modernisering av befintliga 16 Tu-160 till M-modell från 2020 med bland annat nya motorer. Till detta planeras enligt uttalande från vice försvarsminister Juri Borisov nytillverkning av en mera sofistikerad Tu-160M2-modell som ska vara färdigställd 2023 och tillföras flygvapnet från 2024 med minst tre och därefter upp till 50 flygplan. Transportflyget Det ryska flygvapnets modernisering av transportflyget pågår med leverans av en uppgraderad version av Il-76. Av en beställning på 39 stycken Iljusjin Il-76MD-90A med 210 tons startvikt och 60 tons lastkapacitet har fyra flygplan levererats, vilket ska följas av ytterligare två i år. Vidare sägs att omkring tio flygplan är i olika stadier av färdigställande. UAC har tagit över fyra civila transportflygplan av typen Iljusjin Il T på grund av svårigheter för avsättning på den civila marknaden. Dessa ska byggas om för militära ändamål. Två av dem byggs om till tankningsflygplan med 65 tons bränslekapacitet vilket, om detta faller väl ut, kan komma att resultera i nytillverkning av 30 flygplan. Ett av de båda andra Il T har konverteras till en flygande ledningscentral och det andra väntar på likvärdig ombyggnad. Samarbete med företaget Antonov (Ukraina) Ryssland och Ukraina var tidigare partners i projektet kring det mindre Antonov An-70 med 47 tons lastkapacitet. An-70 gästade MAKS 2013, då i bästa samförstånd när riktlinjer för införande i respektive lands flygvapnen. Det ryska försvarsministeriet innehade preliminärt en order på 60 An-70 vilka ingick i beväpningsprogrammet för Produktionen av An-70 för Ryssland förbereddes och var tänkt att påbörjas vid KAPO i Kazan. Detta samarbete är nu till synes avbrutet. Den uppkomna krisen mellan länderna innebär en dramatisk förändring, inte bara i förlorad försäljning. Det ryska försvarsministeriet kräver återbetalning av vissa investeringar som Antonov anses ha förbrukats utan godkännande. Antonov har efter den avbrutna affären med Ryssland förändrat konceptet och påbörjat utveckling av en moderniserad likvärdig modell, An-188, jetmotorer i stället för turbopropmotorer. Bombflyget består idag av tre äldre flygplanstyper, de tunga Tu-160 och Tu-95MS samt det medeltunga Tu- Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 15

16 Marin attackhelikopter Ka-52K Katran från Kamov (Ryssland) Den ryska helikoptertillverkaren Kamov visade upp den marina versionen av attackhelikoptern Ka-52, benämnd Ka-52K Katran, på mässorna MAKS 2015, IMDS 2015 och Armija Ka-52K var ursprungligen tänkt att baseras på de av Frankrike tillverkade fartygen av MI- STRAL-klass, men dessa planer har lagts på is då Frankrike har stoppat leverans av fartygen som en följd av Rysslands agerande i Ukraina. Utvecklingen av Ka-52K har dock fortskridit och det finns planer på att basera helikoptern på andra marina enheter. Vad avser skillnaderna mellan grundhelikoptern Ka-52 och Ka-52K, är den senare bland annat utrustad med vikbara stubbvingar och vikbara rotorblad för att minimera uppställningsytan på däck. Helikoptern har även genomgått en omfattande antikorrosionsbehandling. På MAKS förevisades Ka-52K med ett alternativt elektrooptiskt system under nosen. Kamov har under en längre tid aviserat att Ka-52K skall utrustas med sjömålsrobotar och på IMDS 2015 visades helikoptern upp med sjömålsroboten Ch-35UE och attackroboten Ch-38MLE. Ch-38MLE tillhör en ny generation av produkter från Tactical Missile Corporation och skiljer sig från den äldre Ch-25 som den ersätter, främst genom att den är anpassad för att bäras i interna vapenutrymmen som på nästa generations stridsflygplan, PAK-FA. Helikopterversionen av Ch-35UE, möjligen betecknad Ch-35UVE, skiljer sig från den flygplansburna versionen bland annat genom integration av en större start-booster vilket ökar startvikten från 480 kg till cirka 610 kg. Ka-52K på IMDS tillsammans med sjömålsroboten Ch-35UE. Tekniska specifikationer Ka-52K Max startvikt kg Motoreffekt (per motor) kw Max fart 300 km/h Längd 13,9 m Marschfart 260 km/h Höjd 5,0 m Aktionsradie 460 km Bredd 7,8 m Max vapenlast kg Besättning 2 Tekniska specifikationer för Ch-35E Vikt robot 610 kg (helikopterversionen) Marschfart Mach 0,8 Vikt stridsdel 145 kg Max räckvidd 130 km Sid 16 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

17 När den initiala beställningen på Ka-52K undertecknades var helikoptern tänkt att utrustas med standardradarn Arbalet-52, men tillverkaren KRET erbjuder för närvarande en mer kraftfull AESA-radar som ökar upptäcktsavståndet till det dubbla. Den nya radarn krävs för att erhålla en förmåga som matchar de nya vapnens räckvidd. När vice försvarsminister Yuri Borisov besökte Progressfabriken upprepade han att Russian Helicopters, paraplyorganisationen för all rysk helikoptertillverkning, hade erhållit uppdraget att fortsätta arbetet med Ka-52K. Enligt Borisov hade utvecklingen av den nya helikoptern redan resulterat i nya ingenjörsmässiga utmaningar och ett större behov av finansiella resurser. lasermålssökare, ett nytt elektrooptiskt system, ett navigationssystem anpassat för marina förhållanden och en klimatanläggning som möjliggör långa flygningar över öppet hav. Ka-52K kommer även att ärva motmedelssystemet Vitebsk och 30 mm automatkanonen 2A42 från grundhelikoptern Ka-52. Helikoptern drivs av två turboaxelmotorer av typen Klimov VK-2500, vardera med en maximal effekt om kw. En Ka-52K-prototyp har färdigställts och en första flygning genomfördes i mars Prototypen är utrustad med tidigare nämnda vikbara rotorsystem och vikbara stubbvingar. För närvarande används en av Kamovs egna provplattformar för utprovning av sensorer och avionik. Ka-52K kommer troligen att utrustas med ett laserutpekningssystem avsett för invisning av precisionsvapen med Detaljbild av nytt EO-system. Ka-52K på MAKS 2015 med nytt elektrooptiskt system. Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 17

18 Ytterligare modernisering av SA-8 visades på MAKS 2015 Inte bara nyutvecklade luftvärnssystem presenteras för närvarande på försvarsutställningar. Även den gamla trotjänaren SA-8 har presenterats med ytterligare moderniseringar, denna gång under beteckningen Osa-AKM1. Det uppgraderade systemet visades på de båda försvarsutställningarna Armija 2015 och MAKS 2015 gemensamt av både IEMP Kupol och Koncern Almaz-Antey. Osa-AKM1 har enligt representanter för Almaz-Antey utrustats med nya digitala komponenter och ett nytt elektrooptiskt siktessystem. Detta ger enligt Almaz-Antey systemet bland annat förbättrad förmåga mot framförallt snabba mål. Systemet använder samma robotar som föregående modifieringsprogram, det vill säga robot 9M33M3 eller 9M33M2 och har således i stort samma övergripande förmåga. Fordonet hos Osa-AKM1 har beteckningen 9A33BM4 och en synbar förändring är det nya elektrooptiska siktessystemet OES med mörkerförmåga. Moderniseringen riktar sig mot redan befintliga kunder av Osa-AKM och enligt Almaz-Antey kan uppgraderingen ske på två sätt. Antingen uppgraderas de befintliga Osa-AKM vid OAO IEMP Kupols anläggning i Ryssland, men då i ett begränsat antal i taget, eller så kan en moderniseringsanläggning byggas upp i kundlandet med stöd av personal och utrustning av OAO IEMP Kupol. Tekniska data för Osa-AKM och Osa-AKM1. Osa-AKM Osa-AKM1 Systembeteckning 9K33M3 9K33M4 Träffavstånd, kommande 1,5-10 km 1,5-10 km Träffavstånd, tvärs m m Höjdtäckning m m Maximal målfart 500 m/s 700 m/s Beräkningskomponenter Analoga Digitala Besättning 4 personer 3 personer Luftvärnssystem Osa-AKM1 (SA-8) visad på MAKS Sid 18 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

19 Uppgradering av spaningsradar 96L6 CHEESE BOARD (Ryssland) En moderniserad version av spaningsradar 96L6 (CHEESE BOARD), som bland annat stöttar eldledningsradarn i S-400-bataljonerna, presenterades officiellt på MAKS 2015 i form av broschyrer. Den uppgraderade radarn betecknas som exportversion 96L6E2 men någon beteckning för den ryska versionen delgavs inte. Möjligen är det den uppgraderade versionen som vi noterade vid bland annat ryska flygvapnets 100-års-jubileum 2012 med en något förändrad baksida, se bilder nedan där ena lådan har en förändrad storlek. Enligt representanter från tillverkaren Lianozovo Electromechanical Plant (LEMZ) är den största skillnaden mellan versionerna att tillförlitligheten hos 96L6E2 har förbättrats. Prestanda och parameterkarakteristik är enligt LEMZ samma för de båda versionerna. Spaningsradarn sänder i S-bandet. Grundversionen 96L6E har visats vid ett flertal försvarsutställningar, bland annat på MAKS 2009 där operatörskabinen förevisades med endast en operatörsplats. Enligt LEMZ har däremot 96L6E2 två operatörsplatser. Spaningsradar 96L6E till vänster (2009) och, möjligen, 96L6E2 till höger (2012). Tekniska data för spaningsradar 96L6E2. Detektionsräckvidd km Grupperingstid 5 min Elevationstäckning Upp till 60º Grupperingstid, mastmontering 120 min Antal samtidigt följda mål Upp till 100 Bemanning 3 personer Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 19

20 Nya vapen från Tactical Missiles Corporation (Ryssland) Verkställande direktören Boris Obnosov med presidenten Vladimir Putin. Flygutställningen MAKS 2015 genomfördes i augusti på flygbasen Zjukovskij utanför Moskva. Som vanligt var Tactical Missiles Corporation, TMC, på plats med en stor monter. Något som skiljde sig från normen var att årets monter var ungefär dubbelt så stor som den brukar vara och den uppmärksammades även vid president Putins sedvanliga besök på mässan där denne förevisades företagets nya vapensystem av den verkställande direktören Boris Obnosov. Raketdriven bomb GROM-E1 Bland de nyheter som presenterades i år fanns ett helt nytt system benämnt GROM-E1 och GROM-E2. De två versionerna skiljer sig åt genom att GROM-E1 har en raketmotor medan GROM-E2 saknar motor. GROM har utvecklats för att passa i det interna vapenutrymmet på PAK FA och har därför utfällbara roder och vingar. Vapnet är till utseendet likt Small Diameter Bomb (SDB) men då SDB väger cirka 125 kg är GROM istället mycket större och verkar ligga på en vikt av mellan kg. Längden på raketen/bomben ligger runt fyra meter. En annan nyhet som visades var en ny ombyggd version av den taktiska kryssningsroboten Ch-59MK2. Till skillnad från ursprungsversionen av Ch-59MK2, som hade cylindrisk kropp och motorn hängd under kroppen, har ett stort arbete lagts vid att konstruera om roboten för att kunna bäras internt i PAK FA. Kroppen har, liksom KEPD 350, ett kvadratiskt tvärsnitt och en nos som är mer anpassad för lägre radarmålarea (RCS). De elektrooptiska sensorer som var placerade under robotkroppen har ersatts av ett system som är placerat i nosen och avsett för slutfasstyrning. Det nosplacerade systemet går under benämningen OE-M. Roboten navigerar med hjälp av satellitstöttning (GLONASS och NAVSTAR GPS) fram till målområdet där målsökaren aktiveras och läser in terrängen vilken sedan jämförs med en förprogrammerad terrängdatabas. Kryssningsroboten Ch-59MK2 Den nya versionen av Ch-59MK2. Sid 20 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

21 Ch-58USjKE med tillförda bildalstrande IR-sensorer. Attackroboten Ch-58USjKE Den tredje stora nyheten som presenterades var att den signalsökande attackroboten Ch-58USjKE hade utrustats med två bildalstrande IR-sensorer. På detta sätt ska det bli lättare för roboten att identifiera och träffa en radarstation även om radarn slutar att sända. Förutom de nytillförda IR-sensorerna har roboten kvar den bredbandiga signalsökande målsökaren som arbetar inom 1,1-11 GHz. Även denna robot är avsedd att kunna bäras av PAK FA i dess interna vapenutrymmen. På bilden ovan är texten IRR en felstavning. Det ska egentligen stå IIR. Personal- och orderläget för TMC Under mässan hölls en presskonferens med TMCs verkställande direktör Boris Obnosov. Under konferensen framhävde han problemen med att vara baserade i Moskva då det är mycket svårt att rekrytera ny personal. Det borde vara lätt eftersom företaget ligger i huvudstaden, men de höga bostadspriserna gör att nyutexaminerade ingenjörer inte har råd att flytta dit. Företaget överväger att omlokalisera till ett något billigare område i Ryssland, exempelvis Dubna. För att lösa problemen tillfälligt har företaget köpt upp en stor andel lägenheter som de subventionerar till sina anställda för en tredjedel av marknadspriset. Boris Obnosov nämnde att orderboken ser bra ut och att de har ett stabilt kassaflöde, men han varnar också för att den pågående krisen med Ukraina kan komma att orsaka stora förseningar på sikt. Det är fortfarande lätt att köpa små komponenter, men större delkomponenter börjar bli svårt att få levererade med tanke på alla exportrestriktioner som har införts i leverantörsländerna. Den raketdrivna bomben GROM-E1 intill den nya spaningssatteliten Kondor-E. Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 21

22 Su-30SM Flanker H från Suchoj (Ryssland) Su-30SM på MAKS Det ryska flygvapnet och marinflyget tillförs nu nybyggda Suchoj Su-30SM Flanker H. Det är en modifierad version av Su-30MK-serien som med stor framgång exporterats till ett antal länder. Su-30SM, framtagen för de ryska flygstridkrafternas behov, bygger vidare på den indiska versionen Su-30MKI. Flygplanet är utvecklat av Suchoj och byggs vid Irkut flygplanfabrik i Irkutsk. Både Suchoj och Irkut är del av United Aircraft Corporation. Flygplanet kan troligen inte förses med extratankar men kan däremot lufttankas genom slang/trattmetoden genom en mottagare för lufttankning på vänstra sidan av cockpit. Su-30SM är ett tvåsitsigt (tandem), tvåmotorigt multirollflygplan. Flygplanet är försett med nosvinge. De två motorerna Ljulka/Saturn AL-31FP är försedda med vektoriserade motorutblås. Dessa kan förbättra manövreringsförmågan under luftstrid, särskilt under låg fart och höga alfavinklar. Flygplanet kan bära kvalificerade jakt- och attackvapen upp till åtta tons last på de tolv vapenbalkarna. Flygplanet används troligen även som skolflygplan för Su-35S. Alla Su-30SM som hittills levererats är försedda med en löstagbar skärm som kan täcka främre cockpit vid skolning/träning för instrumentflygning. Första flygningen med Su-30SM gjordes i september Su-30SM har försetts med en modifierad BARS X- bandsradar med beteckningen N0111M. Det är en PESAradar (Passive Electronically Scanned Array) med bra prestanda. Antennen kan även vridas ut i azimut ±50. Stora luftmål kan upptäckas på 400 km avstånd och målföljas från 200 km avstånd. 15 luftmål kan följas samtidigt varav fyra kan bekämpas simultant. Radarn kan även följa rörliga mark- och sjömål. Huvdetalj på Su-30SM. Sid 22 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

23 Tekniska data för Suchoj Su-30SM. Längd 21,94 m Max startvikt kg Spännvidd 14,70 m Dragkraft 2 x 81,0 kn Vingyta 61 m² Dragkraft med ebk 2 x 123,0 kn Höjd 6,36 m Belastning (G) +9 / -3 Spårvidd 4,36 m Max hastighet, hög höjd Mach 2,0 Hjulbas 5,88 m Max hastighet, låg höjd km/h Tomvikt kg Räckvidd km Inre bränsle kg Balkplatser 12 Yttre last kg Besättning 2 DIRCM motmedelssystem på Mi-8AMTSj helikopter (Ryssland) Allt fler ryska militära helikoptrar får moderna motmedelsystem mot värmesökande robotar. Ett sådant system är DIRCM-system (Directed Infrared Counter Measure) som nu installeras på flera helikoptermodeller. Precis som i väst så är de första ryska DIRCM-systemen baserade på IR-lampor, men de moderna utnyttjar lasrar som ljuskällor. De första bilderna på en Mi-8AMTSj med DIRCM dök upp på Internet för ett par år sedan. I år på var det sannolikt första gången den visades på en utställning, MAKS Hela motmedelssystemet på Mi-8AMTSj går under beteckningen L370E8, vilket är en variant av det moduluppbyggda motmedelssystemet Vitebsk L370. Olika moduler kan utnyttjas för olika plattformar. För helikoptrar är ofta bärbara luftvärnsrobotar ett stort hot. Därför består L370E8 förutom av aktiva störare (L370-5) som sänder ut pulsad strålning också av fyra robotskottvarnare (L370-2), fackelfällare (UV-26) och styrelektronik. Varje helikopter har tre aktiva störare; en ytterst på varje sidobalk och en på stjärtbomen. L370-5 är samma typ av störare som sitter på Ka-52. Bilden visar den Mi-8AMTSj som flög under MAKS Mi-8AMTSj med ett DIRCM-system med tre aktiva störare. Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 23

24 Elektronisk störsändare Rytjag-AV på helikopter Mi-8MTPR-1 (Ryssland) Mi-8MTPR-1 är en ny rysk helikopter avsedd för telekrig. Mi-8MTPR-1 är en standard Mi-8MTV-5-1 med en störutrustning som har beteckningen Rytjag-AV. De första exemplaren av denna typ av helikopter överlämnades troligen till ryska försvarsmakten för ett par år sedan. Totalt så ska det levereras 18 stycken till det ryska försvaret, enligt det kontrakt som finns nu. Mi-8MTPR-1 visades först för allmänheten på utställningen MAKS Det finns inga öppna uppgifter om specifikationerna för störaren. Enligt öppna uppgifter i pressen så är den utvecklad för att kunna detektera och störa ledningssystem, radarsystem och robotar med radarmålsökare. Rostec anger att den ska klara att störa ut fienden inom några hundra kilometer. Systemet är utrustat med en databas med många olika typer av hot. Detta gör att den effektivaste typen av störning kan väljas av operatören. Rytjag- AV sägs helt vara baserad på inhemsk teknik, bl.a. DRFM-teknologi. Störsystemet kan också installeras på fartyg, flygplan och fordon. Mi-8MTPR-1 är en helikopter för telekrig. Sid 24 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

25 Radarstörsändare 1RL257 Krasucha-4 (Ryssland) Det har utvecklats en rad nya system för telekrig i Ryssland de senaste åren och flera är operativa idag. Ett av systemen är radarstörsändaren Krasucha-4, även betecknad 1RL257. Systemet är utvecklat för att störa radarsystem i X- och K u -bandet, närmare bestämt våglängder från 2 till 3 cm. Den stör sannolikt alla typer av radar inom dessa frekvensband. Emellertid, systemet verkar speciellt verkar inriktad på är att störa flyg och spaningssatelliter som använder SAR-teknik (Synthetic Aperture Radar). Krasucha-4 är operativt i Ryssland idag. På utställningen MAKS 2015 visades en störare avsedd för export kallad 1RL257E. Emellertid, det är inte klart om det finns några skillnader mellan den inhemska varianten och den för export. Krasucha-4 är en radarstörare för X- och K u -bandet. Tekniska data för 1RL257 Krasucha-4. Våglängd, övre gräns 3 cm Utvridning i azimut 0º till 360º Våglängd, undre gräns 2 cm Utvridning i elevation -1º till +60º Uteffekt 50 dbw Grupperingstid sommar 20 min Effekförbrukning 30 kw Grupperingstid vinter 40 min Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 25

26 Cirkulär X-bands AESA-radar utvecklad av Tichomirov NIIP (Ryssland) I Almaz-Anteys hall på MAKS 2015 presenterades ett utvecklingsprojekt av radartillverkaren Tichomirov NIIP i form av en cirkulär spaningsradar. Radarn är utvecklad för avancerad övervakning och målinmätning för både flygburna och markbaserade system. Radarn är utvecklad med så kallad AESA-teknik, det vill säga aktivt elektroniskt styrbara antennelement med täckning 360º i sida men okänd täckning i elevation. Dessutom anges att moduler med andra radarfunktioner är integrerade. Vad detta avser är i dagsläget inte känt. Utvecklingsprojektet går under en okänd benämning och information om aktuella system där radarn ingår saknas. Har någon läsare idéer om användningsområden och funktion för denna typ av radarsystem, tar vi gärna emot förslag via e-post till tekniskund@fmv.se. En cirkulär spaningsradar med AESA-teknik. Sid 26 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr

27 Sommarpussel, lösningar och vinnare Bland de inkomna rätta svaren för sommarpusslet i Teknisk Und informerar 4/2015 blev kapten Christoffer Bergman vid Militärhögskolan i Halmstad den som vann dragningen. Gratulerar! Nedan kan ni se de rätta svaren. MF RLK ZASLON. Zonrörsstörare Rtut-BM alternativt SPR-2M. Signalspaningssystem Moskva-1 alternativt 1L265. Igenkänningsuppgift Vad föreställer bilderna? Det är systembenämningarna som efterfrågas. Skicka ditt svar senast med e-post till tekniskund@fmv.se. Bland de rätt inkomna svaren drar vi en vinnare som publiceras i nästa nummer och erhåller ett pris. Bild 1. Bild 2. Bild 3. Teknisk Und informerar Nr Försvarets Materielverk Sid 27