ORAL HISTOLOGI MJUKVÄVNAD

Transkript

1 ORAL HISTOLOGI MJUKVÄVNAD PREPARATBESKRIVNING Preparat OH1 OH21 har tillhandahållits av doc. Gunnar Warfvinge Avd. för oral patologi, Malmö Högskola

2 Preparatbeskrivning OH1 Autopsi från nyfödd patient. Vertikalt snitt, nära tungans medellinje. Tungkroppen domineras av tvärstrimmiga muskeltrådar, avskurna i olika plan (longitudinella, transversella och vertikala). Särskilt ner mot roten ses dessutom bindvävsstråk samt en broskkropp, som härrör från struphuvudet. Bindväv ses också i ett skikt mellan muskeltrådarna och ytepitelet. Här hittar man gott om celler med avlång, spolformad kärna (unga fibroblaster) samt ett fintrådigt kollagen. Dessutom urskiljs ett antal tunnväggiga kärl. Epitelet på tungryggen är tunt och saknar kristor. Däremot skjuter bindväven upp i talrika papiller vilket ger ytan ett vågigt utseende. Dessa utskott representerar ännu ej helt färdigutvecklade tungpapiller. De lite spetsigare torde utvecklas till filiforma papiller medan några plattare-rundare blir fungiforma papiller. Man ser en klar förhorning över hela tungryggen (parakeratos) men bort över roten blir epitelet närmast oförhornat. Här blir epitelet dessutom jämnare, utan den vågformiga ytan. I övergångszonen mellan rygg - rot hittar man dock rundade upphöjningar: vallpapiller under utveckling. Nere i roten ses små körtelaggregat med utförsgångar. Dylika ses också strax under ytan på tungans undersida. Ytepitelet uppvisar här inga papiller. Det är tunt och man urskiljer lätt nerbuktande kristor. Förhorningsgraden är dålig.

3 OH2 Autopsi från 23-årig patient. Vertikalt snitt av tungkroppens främre del nära medellinjen. Jämfört med prep 1 ses tjockare muskeltrådar. Man ser relativt tjocka kärl samt nervtrådar, särskilt ut mot spetsen. Bindväven är genomgående mera kollagenrik. Epitelet är tjockare, särskilt över ryggen. Här hittar man nu filiforma papiller, täckta av tjockt hornlager. De fungiforma papillerna urskiljs som rundade, sämre förhornade upphöjningar. Epitelet ser, p.g.a. viss snedsnittning, något oregelbundet ut mot den bakre excisionsranden. Epitelet på tungans undersida uppvisar något oregelbundna kristor. Basalcellslagret framträder väl och man ser en relativt tydlig övergång i stratum spinosum. Här är cellerna större och dessutom ofta ballongformat uppblåsta. Detta kan delvis bero på begynnande autolys, men är annars en bild som inte är helt ovanlig på tungan.

4 OH3 Snitt av dal av tunga i området för sulcus terminalis. Snittet avser att illustrera papillae vallatae, tungbasens epitel, de Ebnerska körtlarna samt tungbaskörtlarna. Man ser en vallgravspapill med plan yta samt en tydligt markerad nedsänkning runtom, den s.k. vallgraven. Epitelet är relativt tunt, med tydliga tappar i ytavsnittet men med jämnt basalmembran ner i vallgraven där någon enstaka smaklök kan urskiljas hos denna gamla patient. I botten på vallgraven mynnar de Ebnerska körtlarna, som har serösa ändstycken och tydliga sekretrör med kubiska-cylindriska celler. I en del av utförsgångarna ses koagulerat sekret. I regionen bakom vallgravspapillen är tungbasepitelet tunt och papiller saknas. Här uppträder i bindväven mukösa körtlar, tungbaskörtlarna, som mynnar i ytepitelet. Jämför utseendet på de mukösa och serösa körtlarna.

5 OH4 Snitt från tungans sidoparti. Papillae foliatae framträder mycket väl. I underliggande bindväv med inslag av fettvävnad syns von Ebners körtlar med tydliga gångsystem.i bindväven i anslutning till en del av papillerna syns infiltrat av kroniska inflammationsceller. Tvärstrimmig muskulatur, samt på djupet även en del mukösa körtlar.

6 OH5 Snitt i tre plan visar kindslemhinna som ter sig normal. Ytan kläds av oförhornat epitel, möjligtvis med lätt leuködem. Leuködem innebär en förtjockning av epitelet med intracellulärt ödem i stratum spinosom. Cellerna är större och har en pyknotisk kärna. Detta är en normalvariant och inget patologiskt. Försöket att identifiera olika sorters vävnader nere i submucosan som muskelvävnad, körtelvävnad, nerv- och kärlvävnad samt fettvävnad. Vad är det för sorts körtelvävnad?

7 OH6 Detta är samma preparat som föregående men här har snittet färgats med PAS (Periodic Acid Schiff) som färgar glykoproteiner. Hur ser det ut och varför?

8 OH7 Snittet visar marginalgingiva. Ytan kläds av ett lätt förhornat epitel där epitelkristorna ofta är lite utdragna medan bindvävspapillerna sticker relativt högt upp mot ytan. Pga. snittningsriktningen ser man övergång i fickepitel ända ner till sulkusepitel mot två ytor. Här blir epitelet lite tunnare och mister sin förhorning. I den djupare delen av sulkusepitlet kan man se hur epitelet får en luckrare struktur dvs. det så kallade intercellularrummen blir vidare. Här sker en ökad vätsketransport genom epitelet, bland annat som en följd av inflammationen. I bindväven närmast epitelet ses inflammationsceller, dels lymfocyter som framträder endast som kärnor utan cytoplasma och dels plasmaceller som har en rund kärna som sitter något excentriskt i en oval cell med tydlig cytoplasma. Stromat är kollagenrikt och innehåller spridda blodkärl men inte mycket av övriga strukturer.

9 OH8 Preparatet utgörs av gingiva täckt av ett epitel som delvis har ett förtjockat hornlager, s k hyperkeratos. Härunder ses ett distinkt stratum granulosum. I epitelets basalcellslager ses melanin, ett brunt pigment i form av små korn som påträffas i keratinocyternas cytoplasma. Man ser också spridda melanocyter som känns igen genom att det ligger basalt i epitelet och har en uppklarning runt cellen. I underliggande bindväv påträffas också några s k melanofager, makrofager som fagocyterat melaninpigment. I snittet ses också flera små nervbuntar. Normalt sett är slemhinnan opigmenterad. En s k hyperpigmentering (för mycket pigment) kan uppträda i samband med rökning men kan ibland också ses som en fysiologisk pigmentering hos mörkhyade individer.

10 OH9 Snittet utgörs av gomslemhinna täckt av normalt ortokeratiniserat ytepitel. Härunder ses en ganska tunn lamina propria i form av fibrös bindväv. Under denna påträffas mucösa spottkörtlar. Ii körtlarna ses en diskret inflammation med utspridda lymfocyter i stromat. Försök att identifiera fett, kärl- och nervvävnad. Titta också på lamina propria och jämför bindvävens utseende med den du ser i preparat Nr:6 från kindslemhinnan.

11 OH10 Snittet visar gomslemhinna täckt av normalförhornat ytepitel. På ytan ses lite rester av koagulerat blod efter det kirurgiska ingreppet. Jämfört med preparat Nr:10 ses ett tjockt lamina propria och preparatet innehåller inga spottkörtlar. I den övre delen ses ett flertal små blodkärl som tunna tvåradiga cellsträngar. Man ser också tydliga kapillärer upp i bindvävspapillerna.

12 OH11 Snittet visar gomslemhinna som varit utsatt för friktionsbelastning. Detta har lett till ett kraftigt förtjockat hornlager. Här och var ser man hur ytskiktet är uppfransat och små ansamlingar av mikroorganismer i form av kocker uppträder som små mörkblå prickar i ytan. Epitelet har i övrigt en normal differentiering med ett tydlig basalcellslager som övergår i stratum spinosum och ett förtjockat stratum granulosum. Under epitelet ses lamina propria i form av relativt kollagenrik bindväv. Här ses ett flertal små blodkärl som ofta ligger ordnade parallellt med slemhinneytan. I lamina propria ses också en diskret inflammation vilken visar sig som små lymfocyter nära ytepitelet. På halva preparatets djup övergår lamina propria i submucosa som huvudsakligen består av fettvävnad. Här påträffas några större blodkärl med tydlig vägg av tvärstrimmig muskulatur. Man ser också flera små nervbuntar.

13 OH12 Snitt från bakre delen av gommen i området för den sk. A-linjen. Epitelet kan närmast beskrivas som oförhornat åt den ena sidan men blir tunt ortokeratotiskt åt den andra. Mot basalmembranet står kubiska basalceller; ut mot ytan antar cellerna en mera tillplattad form. I epitelets ytskikt ses kärnrester samt tecken på deskvamation. Under epitelet ligger en ganska tunn lamina propria. I den luckrare submukosan med inslag av fettvävnad syns mukösa körtlar (glandulae palatinae). Utförsgångarna kan följas mot ytan. Nära ena kanten av preparatet ses en vackert längsskuren gång. Man ser övergången från pseudoskiktat cylinderepitel till flerskiktat plattepitel. På djupet ses muskelpaket.

14 OH13 Ett litet slemhinnestycke som härrör från munbotten. Ytepitelet är ganska tunt och i huvudsak oförhornat. Den lilla förhorning man kan se lokalt är reaktiv och kan möjligtvis ha samband med någon form av trauma då man kan se små bakteriekolonier i ytskiktet. Bakterierna framträder som små mörkblå korn i epitelets ytskikt. Lamina propria utgörs av lucker, fintrådig bindväv som innehåller gott om små blodkärl. Härunder ses submucosa med fettceller under vilka man ser buntar av tvärstrimmig muskulatur. I kanterna av preparatet ses ansamlingar av färskt blod som härrör från operationen.

15 OH14 Denna biopsi härrör från det läppröda och avser att illustrera framförallt slemhinnans ytepitel. Epitelet är tunt och liknar epidermiskt dvs. hudens ytepitel. Epitelet är tunt men samtidigt välförhornat. Statum spinosum är fem-tio cellager tjockt och ovanför detta ses ett välutvecklat stratum granulosum och ett hornlager. I bindväven omedelbart under epitelet ses en gråaktig färgton. Detta är en sk. senil elastos, en degeneration i elastiska fibrer som tilltar med stigande ålder, framförallt vis mycken utomhusvistelse, tex. hos lantbrukare och fiskare. Man ser några stora tunnväggiga blodkärl i bindväven. Detta är en godartad kärlmissbildning. I djupet ses buntar av tvärstrimmig muskulatur.

16 OH15 Biopsi från överläppen på en storsnusande man. Man ser slemhinna som täcks av ett förtjockat ytepitel där ytan är karaktäristiskt förtjockad och ödematös. I epitelets ytskikt ses blå, finkorniga beläggningar av kocker. Det svagt ljusröda ytskiktet utgörs av ett förtjockat hornlager där epitelcellerna tagit upp vatten till följd av den etsskada som snusningen orsakat. Denna effekt kvarstår några timmar efter att snuset avlägsnats. Förutom att epitelet är lite oregelbundet förtjockat ter sig epitelet tämligen normalt under hornlagret. Området där epitelet blir förändrat motsvarar det avsnitt där epitelcellernas cellmembran tappar förmågan att upprätthålla vätskebalansen mellan cellens insida och utsida. Samtidigt är det i detta område som vattenspärren är som effektivast i form av olika lipider som fyller ut epitelets intercellularrum. Bindvävsstromat är ganska kärlrikt och innehåller spridda inflammationsceller, främst lymfocyter.

17 OH16 Snittet visar läppspottkörtlar. Körtlarna är arrangerade i lober som i sin tur är uppdelade i mindre subenheter, s k lobuli. Det flesta ändstycken ter sig mucösa med lite utdragen form och ljust gråblå celler. Man ser även mindre ändstycken som har celler med mörkare färgad cytoplasma. Dessa är inte serösa ändstycken utan mucösa som ännu ej helt fyllts med färdiga salivkomponenter. Körtlarna är således helt mucösa och inte blandade som man lätt kan få intrycket av. Centralt i loberna ses utförsgångar där en del kan identifieras som strierade gångar med lätt cylindriska och eosinofila celler. Man kan även mer perifert i lobuli se fogstycken (intercalated ducts) i form av små gångar klädda av låga kubiska celler. Här och var i stromat kan man identifiera små ansamlingar av plasmaceller vilka står för körtlarnas IgA-produktion.

18 OH17 Samma snitt som föregående men denna gång med PAS- infärgning för att påvisa slemproduktionen i körtelacini. Man ser också en del slem ut i utförsgångarna.

19 OH18 Tvärsnitt av submandibularis körtel. Man ser lober av serös spottkörtelvävnad åtskilda av ganska tjocka stråk av fibröst stroma. I dessa stromaområden ses en hel del grova blodkärl. Många av dessa är artärer och omges av en kraftig vägg av glatt muskulatur. Man ser också flera större körtelutförsgångar klädda av ett ofta ganska platt epitel. Här och var ses små ansamlingar av lymfocyter som ett tecken på körtelinflammation, sk. sialadenit. I loberna ses i stort sett enbart serösa körteländstycken som färgas kraftigt lila. I några snitt kan även enstaka mucösa körtlacini påvisas. Loberna innehåller talrika utförsgångar som ofta ligger samlade i grupper om fyra-sex stycken. Det flesta är strierade med gångceller som är cylindriska med ofta centralt placerad kärna. De är eosinofila (orangefärgade) och om man drar ner mikroskopets bländare kan man se en fin striering i cellernas basala del.

20 OH19 Snitt från glandula parotis. Ändstyckena i körtelparenkymet är så gott som uteslutande serösa. Detta är från en gammal individ och inlagring av fettvävnad har skett. I parotis ses alla de olika typerna av utförsgångar. Ändstycken mynnar i fogstycken med kubiskt epitel. Vidare ses spottgångar med lågt cylinderepitel samt intralobulära gångar med pseudoskiktat epitel. I utkanten av preparatet finns också en större artär, som syns såväl längs- som tvärsnittad. Studera artärväggens uppbyggnad: innerst intiman varefter följer en vågformad membrana elastica interna. Väggen domineras av cirkulärt anordnade glatta muskelceller i median. Vidare ses gott om avskurna nervtrådar. En stor nerv går rakt igenom parenkymet och torde kunna representera en gren av n. facialis.

21 OH20 Snittet visar munslemhinna med flera talgkörtlar. Man ser lober av celler med ljust flockig cytoplasma och en liten central kärna. Man kan se hur hela celler töms i utförsgången, s k holokrin sekretion. Utförsgången mynnar sedan i ytan även om man inte tydligt kan se det i alla snittplan. I snittet framgår det tydligt att talgkörtelcellerna är specialiserade epitelceller. I anslutning till körtelmynningen ses en ganska kraftig inflammation i lamina propria. Här ses täta infiltrat av lymfocyter, små mörkt färgade celler utan tydligt synlig cytoplasma. Preparatet innehåller vidare flera små artärer med tjock vägg av glatt muskulatur samt även små tunnväggiga vener. Körtelansamlingen motsvarar en s k Fordyce s spot.

22 OH21 De mörka banden beror på veck i preparatet. Cellcement, cellfritt cement och osteocement. Gränsen mellan dentin och cement blir diffus mot apex. Tydliga buntar av trådar som gå att följa in i både cementet och benet. Obs! hur fibrerna runt rotspetsen löpa parallellt utmed denna, det saknas fäste för dem i och med att alveolabenet därunder försvunnit. Malassez epitelöar. Spatier med längs och tvärskurna kärl. En hel del beläggning på tanden. Fickans botten på olika höjd. Jämför fickans epitel med det orala epitelet vad avser tjocklek och epiteltappar. Det orala epitelet uppvisar en klar pigmentering i basalcellslagret.

23 OH22 Läpp, apa, htx-e Stommen i läppen utgörs av tvärstrimmig skelettmuskulatur. Muskeltrådarna är huvudsakligen tvärsnittade. Preparatet omges på båda sidor av epitel. Det tunnare epitelet är hudens epidermis. I bindväven under det ses, för huden karakteristiska strukturer som hårfolliklar och talgkörtlar. Det tjockare epitelet består av ett skiktat skivepitel med parakeratinisering eftersom preparatet kommer från apa. insidan av läpp hos homo är vanligen ej keratiniserad. i bindväven under munslemhinnan ses små seromukösa spottkörtlar, kärl av olika storlek och nervbuntar. Körtlar saknas helt i övergången mellan hud och slemhinna, pars intermedia. I vissa delar ses en tydlig pigmentering i stratum basale. Detta ses normalt ej hos homo.

24 OH23 Munslemhinna från gom, homo, cytokeratin Detta snitt har färgats immunohistokemiskt för påvisande av det intermediära filamentproteinet cytokeratin. Positiv infärgning (brun) ses enbart i ytepitelets keratinocyter.

25 OH24 Munslemhinna från gom, homo, Ki67 Detta snitt har färgats immunohistokemiskt för påvisande av prolifererande celler Delande celler finns nästan uteslutande i stratum basale och delagsta lagren i stratum spinosum.

26 OH25 Munslemhinna från bucca, homo, involukrin Detta snitt har färgats immunohistokemiskt för påvisande av proteinet involukrin. Detta ämne bildas under epiteldifferentieringen i keratiniserat epitel i stratum granulosum och uppåt. Här i ickekeratiniserad slemhinna från kind ses proteinet redan i stratum spinosum. involukrin gör slemhinnan mer resistent mot kemiska lösningsmedel.

27 OH26 Munslemhinna från gom, homo, vimentin Detta snitt har färgats immunohistokemiskt för påvsande av det intemediära filamentproteinet vimentin. Positiv infärgning ses i alla fibroblaster, endotelceller, makrofager, melanocyter och Langerhans celler. Munhåleepitelets keratinocyter är helt negativa.

28 OH27 Munslemhinna från bucca, homo, histamin Detta snitt har färgats immunohistokemiskt för påvisande av histamininnehållande celler. Positiv infärgning ses i mastcellerna som ligger glest spridda i bindväven. I högre förstoring ser man att cellernas cytoplasma är full med små distinkta granula.

29 OH28 Munslemhinna från bucca, homo, faktor VIII Detta snitt har färgats immunohistokemiskt för påvisande av Faktor VIII positiva celler. Positiv infärgning ses på endotelcellernas yta i kärlväggarna.

30 OH29 Munslemhinna från bucca, homo, kollagen typ IV Detta snitt har färgats immunohistokemiskt för påvisande av kollagen typ IV. Positiv infärgning ses i basalmembranen kring kärl och mellan munepitel och bindväv.

31 OH30 Munslemhinna från bucca, homo, protein S-100 Detta snitt har färgats immunohistokemiskt för påvisande av protein s-100. Positiv infärgning ses i myeliniserade nerver, dendritiska celler och melanocyter.