Brytning av kalksten på Bunge Ducker 1:64 -Kompletterande synpunkter

Transkript

1 Bilaga 1 Till Naturvårdsverkets yttrande till MMD i M om Bunge Ducker 1:64 LAND WATER AND WASTE MANAGEMENT GROUP Brytning av kalksten på Bunge Ducker 1:64 -Kompletterande synpunkter Bo Olofsson LWWMG Bo Olofsson Tunavägen 32 Mob: Upplands Väsby boolof@lwwmg.se Org nr

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING UPPDRAG... 3 ALLMÄNT... 3 DEN GEOLOGISKA/HYDROGEOLOGISKA MODELLEN... 3 ÖVERVAKNINGSPROGRAMMET... 5 ANGÅENDE ÅTGÄRDER... 6 SKADEMOTVERKANDE TEKNISKA SYSTEM... 7 ÖVERVAKNING AV YTVATTENNIVÅER... 7 SAMMANFATTANDE SLUTSATSER

3 Uppdrag Naturvårdsverket har ombett LWWMG att kommentera de nya rapporter och kompletterande yttranden som lämnats av Nordkalk med konsulter. De frågor som ska besvaras är: 1. Föranleder de kompletterande yttranden som lämnats av Nordkalk förändringar av de synpunkter som lämnats av LWWMG i tidigare yttrande (LWWMG )? 2. Ger de kompletterande rapporterna (främst från Golder AB) en samlad geologisk och hydrogeologisk bild (se LWWMG , s 9) som gör att det nu finns ett adekvat underlag för bedömning av täktens hydrogeologiska konsekvenser? De rapporter som ingår i denna bedömning är: Golder : Grundvattnets förekomst och kvalitet - samlad bedömning baserat på data. (Aktbil: 91) Bergab : Analys av grund- och ytvattenpåverkan vid dagbrottet Klinthagen (Aktbil: 92) WSP : PM Förtydligande av teknisk design i täkten (Aktbil: 93) Bergab : Bunge - Kontrollprogram för grundvatten och skyddsåtgärder (Aktbil: 94) IVL : Förtydligande av kopplingarna mellan de ekologiska och hydrologiska kontrollprogrammen i Bungetäktens planerade miljöövervakning (Aktbil: 95) Allmänt På förekommen anledning (Se aktbilaga 90, s 17) där undertecknads underliggande motiv ifrågasätts istället för sakligt bemötande, tvingas jag återigen framhålla att jag inte tar ställning till Bungetäkten i sak och att var och en som anlitar LWWMG får sakliga bedömningar och råd, oavsett uppdragsgivare. De kompletterande rapporter som ska bedömas ger till vissa delar ett bra förtydligande av övervakningsprogrammet. I flera fall hänvisas dock till vad som skrivits i tidigare mål och till och med vad som muntligen presenterats vid tidigare förhandlingar där undertecknad inte varit närvarande. Det hade varit önskvärt att det material som bedömningarna och föreslaget kontrollprogram bygger på hade framgått tydligt av inlagorna i detta mål. Den geologiska/hydrogeologiska modellen Golders rapport (aktbil 91) utgör enligt titeln en samlad bedömning baserat på data. Huvuddelen av rapporten utgör en bedömning baserat på litteratur med inslag av referenser till tidigare rapporter. Inga nya data har tillkommit förutom beskrivning av en djupborrning som rekommenderats av SGU och som muntligen presenterats vid en förhandling 2012 och som jag inte haft tillgång till. Det är bra att den rekommenderade borrningen utförts och resultatet, såsom presenteras i aktbilaga 91, stämmer helt med de antaganden som jag gjorde (och motiverade) redan (s 5) att de kraftiga geofysiska anomalier som 3

4 förekommer i området kan bero på ansamlingar av salt grundvatten. Den modellering av salt grundvatten som Nordkalk tidigare låtit utföra (SFGeologic ) visar att om flödesförbindelser finns så är sannolikheten stor att salt grundvatten med tiden tränger upp i täkten när trycket från sötvatten avlägsnas. Den modell för grundvattnets förekomst och flöde runt täkten som nu presenteras (aktbil. 91, s 5.) skiljer sig på viktiga punkter från den modell som finns i den kompletterande miljökonsekvensbeskrivningen (IVL , s 15) och på vilken påverkandeområdet beräknats. Den nya modellen med flera akviferer är mer realistisk och kan förekomma inom vissa delar av täkten där lagrad kalksten förekommer. Den kan dock inte göras som allmängiltig i nuläget och det saknas mätdata från området som stöder denna nya modell med helt slutna akviferer. För att visa att sådana förhållanden är giltiga för omkringliggande Natura 2000-områden krävs ett rätt omfattande mätprogram med pumptester (helst packertester), möjligtvis ett extensivt mätprogram med registrering av djupa och grunda grundvattennivåer över en viss tid. Ett grid av geofysiska mätningar skulle också eventuellt kunna visa om förutsättningar för flera akviferer föreligger. De hydrauliska tester som utförts inom eller intill täktområdet och som visar mycket stor variation av hydraulisk konduktivitet (>1000 ggr) samt stor variation i påverkan av omkringliggande borrhål motsäger att en enda modell är giltig över hela området. SGU skriver i sin geologiska rapport (SGU , s 8) om de i området förekommande märgelskikten "Dessa uppträder mest i norra delarna, ofta i intervallet m", således inte att samma förhållanden råder inom hela området eller att berget nedanför 5 m kan betraktas som tätt, vilket beräkningarna av omgivningspåverkan bygger på. Golder anser i aktbil 91 s1 att fältdata/observationer äger företräde som bedömningsunderlag framför beräkningar och modelleringar. Min bedömning är att beräkningar och modelleringar är viktiga som beslutsunderlag men att dessa måste baseras på faktiska observationer (speciellt i de områden som ska modelleras och bedömas), baseras på lämplig beräkningsmetodik och visa osäkerheter i beräkningar och modeller. Nordkalks hydrogeologiska expert har ofta föredömligt gjort känslighetsanalyser och presenterar också en stor heterogenitet i mätdata men det får föga betydelse för den slutliga presenterade bedömningen. Problemet som jag tidigare framfört i yttrande LWWMG är också att knappast några grundvattennivåmätningar har utförts inom de områden som ska skyddas och att det därför knappast finns några hydrogeologiska fältdata/observationer att utgå från för dessa områden. Den nya hydrogeologiska modellen (aktbil 91, s 5) anger att marklagren består av såväl djupa slutna som ytliga öppna akviferer och som exempel anges två exempel, Hoburgsmyr och Bluttmo myr. Angivandet att ytliga grundvattennivåer vid Hoburgsmyr inte påverkats av brytningen är dock en ren felaktighet. Analys av gjorda mätdata visar att vid Hoburgsmyr har 4 av de 6 mätpunkterna avsänkts av icke naturliga orsaker mellan 1 och 7 m, varav en mätpunkt (20) är ytlig. Dessutom uppkom påverkan generellt på längre avstånd än 300 m från täktkanten. En grundförutsättning för hela kontrollprogrammet runt Bunge Ducker är att korrekta beräkningar görs av faktiska mätdata och att avvikelser från naturliga förhållanden kvantifieras korrekt. Hoburgsmyr dräneras genom åtminstone ett identifierat karstbildat slukhål. Eftersom inga mätningar av avrinning eller nederbörd över myren utförts trots att detta ingick i kontrollprogrammet så kan ingen vattenbalans uppställas över myren. Det vore förvånande om detta dokumenterade slukhål vore det enda förekommande i området, tvärtom brukar de förekomma frekvent om karstmöjligheter finns. Slukhålet i sig motsäger att det bara skulle finnas slutna akviferer utan förbindelse med ytliga system över hela området. 4

5 Vid det andra exemplet, Bluttmo myr, påverkades en undre akvifer tydligt av Gotlands kommuns provpumpning på Bungeberget. Det är möjligt att det saknas förbindelse mellan denna djupa subhorisontella akvifer och Bluttmo myr, vilket skulle kunna visats om provpumpningen fortsatt under längre tid. Bluttmo myrs tillrinningsområde är dock dåligt utrett och flöden från områden norr om väg 148 är högst troliga då de geologiska lagrens stupning liksom orienteringen på karststrukturer indikerar detta. En grundvattensänkning på Bunge Ducker kan även vända grundvattenströmningen mot täkten varvid tillrinningen mot Bluttmo myr således minskar. Övervakningsprogrammet Det finns i Sverige dessvärre vid miljöprövning en gängse "praxis" att felaktigt benämna ett övervakningsprogram (enligt EPA "monitoring program" - monitoring=övervakning) för ett "kontrollprogram". Det är dock bra att det tycks finnas en konsensus kring att övervakningen måste kombineras med ett åtgärdsprogram, vilket då ger en "kontroll" av förhållandena, i syfte att förhindra skador. Bergab anger (aktbil 94, s 3-4) att den verkliga kontrollen av grundvattenförhållandena görs genom "egenkontroll" och ett s k "internt kontrollprogram" vilka är ännu mer omfattande än det slutliga kontrollprogrammet., vidare att "ovanliga grundvattennivåer" kan uppmärksammas redan på plats, samt att bearbetning av mätdata kommer att göras med statistiska metoder. Det är bra att fördjupad kontroll genomförs genom egenkontroll och interna kontrollprogram och helt självklart att använda statistiska beräkningar eller modelleringsverktyg. Styrande för åtgärder tycks dock, enligt Bergabs förslag, fortfarande vara en åtgärdsnivå som utgörs av den för punkten lägsta naturliga grundvattennivån, varvid en handlingsplan ska inlämnas till Länsstyrelsen inom tre veckor. Det står därför helt klart att Länsstyrelsen vid eventuell grundvattenpåverkan i bästa fall kommer att få in en handlingsplan omkring oktober månad (eftersom lägsta nivån oftast infaller i september), dvs oavsett om grundvattenpåverkan uppkommit 8-10 månader tidigare och således kanske påverkat vegetationen redan under våren. Om det finns hydrauliska strukturer som begränsar grundvattenavsänkningen på djupet kommer eventuell grundvattenpåverkan således inte alls att upptäckas, exempelvis i borrhål 30 och 31 vid Klinthagen (figur 1). 5

6 Figur 1 De två översta graferna visar grundvattennivåfluktuationen i borrhål 30 respektive 31 vid Klinthagen, dagliga genomsnittliga värden Grundvattenpåverkan begränsas uppåt och neråt av hydrauliska strukturer. Den undre grafen visar beräkning av den icke naturliga grundvattennivåförändringen i borrhål 31 med en grundvattensänkning 1.4 m från 2005 ner till som mest 3.5 m under Kvarstående avsänkning 2012 drygt 2 m. Under 2009 och 2010 var nederbörden mycket hög, vilket under denna tid till viss del kompenserade avsänkningen. Metodiken för att enkelt beräkna denna grundvattenpåverkan beskrivs i rapport LWWMG Av figur 1 framgår att det övervakningsprogram som föreslås av Bergab inte är adekvat för att i god tid identifiera grundvattenpåverkan och ibland kommer grundvattenpåverkan inte alls att kunna identifieras. En mer ändamålsenlig grundvattenövervakning skulle vara att vid konstaterad avvikelse från naturliga grundvattennivåer (genom bästa tillgängliga metodik) utreda orsaken till förändringen och påbörja åtgärder efter tillstånd av Länsstyrelsen (olika åtgärder bör då vara planerade för olika händelser). Angående åtgärder Ett fullgott övervakningsprogram tillsammans med ett säkerställt åtgärdsprogram kan i vissa fall kompensera en osäkerhet om effekter som kan uppkomma. Bergab beskriver fyra möjliga sätt att återföra vatten till marken (infiltration i jord, infiltration i kalksten, översilning samt sprinklersystem). Infiltration i kalksten är till följd av den höga hydrauliska heterogeniteten knappast ett realistiskt alternativ. Infiltrerbara jordlager finns endast lokalt. Översilning samt sprinklersystem kräver nog ekologiska överväganden och faller utanför min 6

7 bedömningskompetens. Det är också oklart vad som händer vid t ex en konstaterad grundvattensänkning, (såsom till exempel redan uppkommit vid Klinthagen). Är huvudplanen att inventera och se om sänkningen i framtiden får eventuella ekologiska effekter eller avser man att försöka återställa grundvattennivåerna? Vid Klinthagen har, såvitt jag känner till, inget av dessa alternativ genomförts. I föreslaget övervakningsprogram för Bunge Ducker står endast att en handlingsplan ska inlämnas till Länsstyrelsen inom tre veckor. Det är således först då som det finns något att bedöma. Skademotverkande tekniska system Det är bra att Bergab specificerat att sildammar och diken kommer att övervakas noga under täktens drift- och efterbehandlingsfas, dvs för all framtid eller tills annan miljödom möjligtvis ändrar övervakningsprogrammet. Erfarenheter från en mängd långsiktiga dikningsföretag från 1800-talet visar dock att det är viktigt att föreskriva hur ofta kontrollen ska göras och det långsiktiga ansvaret för skötseln. Min erfarenhetsmässiga bedömning är att det är betydligt bättre med robusta självreglerande system som inte kräver långtidsövervakning efter att driften upphört. Övervakning av ytvattennivåer Det är bra att IVL specificerat att dimensionerande ytvattennivåer varierar över året. En fördel vore om styrningen även kunde kopplas till nederbördsdata, t ex avseende flödesfördröjning. Det är dock besvärande att korrekta nederbördsdata saknas från området. Därigenom är det inte möjligt att korrekt beräkna nettonederbörden. Vatten kan avledas såväl som ytvatten och som grundvatten. Om nederbörden vid Bunge Ducker t ex är 20-25% större än vid Ar medför det att en betydande andel av nederbörden tillförs grundvattnet och genom karststrukturer lämnar avrinningsområdet, företrädelsevis åt sydost. Korrekta nederbördsdata är därför en förutsättning för flödesmodellering över området, ger möjligheter till att studera responsen i systemen, t ex hur snabbt flödena och grundvattennivåerna reagerar samt ger således förutsättningar för att minska osäkerheten i vattenbalanserna. Det är därför av största vikt att sådana mätningar görs. Utan dessa möjliggörs inte bedömningar baserade på "bästa möjliga vetenskapliga information och kunnande". Beträffande övervakningsprogrammet i övrigt skriver IVL (aktbil 95, 2) "Övervakning och utvärdering av hydrologisk, hydrogeologisk och ekologisk status ska ske integrerat". Det är just det som efterlyses men det förutsätter då yt- och grundvattennivåmätningar i de områden som analyseras ekologiskt. Någon sådan komplettering av övervakningsprogrammet presenteras dock inte. Sammanfattande slutsatser 1. Den nya geologiska/hydrogeologiska modell som presenteras är lokalt realistisk men knappast giltig över hela området och är inte generellt verifierad. 2. Slutna och öppna grundvattensystem finns över hela området men de är inte sammanhållna och bryts av främst genom en betydande mängd karststrukturer 7

8 3. Erfarenheter från Klinthagen visar att djupa, såväl som ytliga grundvattensystem kan påverkas på stort avstånd från täktkanten 4. Den föreslagna geologiska/hydrogeologiska modellen kan därför inte ligga till grund för en generell beräkning av de hydrogeologiska konsekvenserna av täkten (Naturvårdsverkets fråga 2) 5. Övervakningsprogrammet för grundvattennivåer är fortfarande inte adekvat för syftet att tidigt identifiera icke naturlig grundvattenpåverkan 6. Det är bra att styrnivåer för ytvattenflödena varierar över tiden 7. Korrekta nederbördsdata över området är viktiga, vilket tidigare framhållits, bland annat för korrekta beräkningar av nettonederbörd, grundvattenbildning och vattenbalans. 8. Övriga synpunkter har inte bemötts eller beaktats och föranleder därför ingen förändring av de synpunkter som LWWMG lämnat i tidigare yttrande (Naturvårdsverkets fråga 1) Bo Olofsson Professor i miljögeologi 8