Regional uppföljning av Bara naturlig försurning, (58)

Transkript

1 Regional uppföljning av Bara naturlig försurning, (58)

2 2(58) 1. Blekinge BARA NATURLIG FÖRSURNING Nedfallet av försurande ämnen över Blekinge har minskat de senaste decennierna, men mark och vatten är fortfarande försurade. Det tar lång tid för naturen att återhämta sig och fortsatt kalkning är nödvändig. Fortsatta åtgärder krävs för att minska utsläppen av försurande ämnen och skogsbrukets påverkan. Resultat Försurningssituationen i Blekinge har förbättrats i och med minskade svavel- och kvävenedfall. Återhämtningen sker dock mycket långsamt. Det beror dels på frigörelse av tidigare i marken adsorberat svavel, dels på att vittringen, som är den process som motverkar försurningen, generellt är långsam i de relativt näringsfattiga moränmarker som finns i länet. Blekinges mark och vatten klassas fortfarande som kraftigt försurade och åtgärder som kalkning är nödvändigt för att upprätthålla ph-balansen sjöar och vattendrag. Påverkan genom atmosfäriskt nedfall Under 2015/16 uppmättes det hittills lägsta svavelnedfallet i länet och sedan 1985 har nedfallet minskat från cirka 20 till 2 kg svavel per hektar och år. Därmed överskrids inte den kritiska belastningen på 3,5 kg per hektar [1]. Industrisektorn och internationell sjöfart är de största utsläppskällorna [2]. Kvävenedfallet i länet har nästan halverats sedan 1990 och uppgår nu till cirka 9 kg per hektar årligen. Det är dock fortfarande över den kritiska belastningen för barrskog (5 kg per hektar) [3]. Den internationella sjöfarten ger upphov till betydande utsläpp av kväveoxider, men även utsläppen från vägtransporter, energiproduktion och industrier är stora [4]. Utsläpp av ammoniak från djurhållning bidrar också till försurning [5]. Påverkan genom skogsbruk I takt med att nedfallet av svavel minskat och trycket på biomassauttag ur skogen ökat, har skogsbrukets bidrag till försurning ökat. Skogsbruket står för procent av skogsmarkens försurning, beroende på om enbart stam eller även grenar och toppar tas ut [6]. Försurade sjöar och vattendrag De senaste skattningarna visar att 12 procent av länets okalkade sjöar är försurade på grund av mänskliga aktiviteter. Ytterligare cirka 48 procent skulle varit försurade om de inte hade kalkats [7]. Blekinges referenssjöar uppvisade en viss återhämtning under

3 3(58) 1990-talet. Denna positiva trend tycks sedan planat ut [8]. Vattendragen i länet visar inga tydliga tecken på återhämtning [9]. Försurad mark Skogsmarken i Blekinge har sedan mitten av 1900-talet försurats genom nedfall av svavel- och kväveföreningar. Trots att försurningssituationen förbättrats visar mätningar i Blekinge att markvattnet fortfarande har lågt ph och att koncentrationen av oorganiskt aluminium är hög. Andelen skogsmark klassad med hög eller mycket hög surhetsgrad är drygt 40 procent [10]. Regionala åtgärder I Blekinge lindras försurningens skadliga effekt genom en omfattande kalkningsverksamhet. I dag kalkas cirka 250 av länets 900 sjöar som är större än en hektar. Totalt sprids cirka 1700 ton kalk årligen till länets sjöar, våtmarker och vattendrag. Skogsstyrelsen arbetar med att ta fram en strategi för hur uttag av biomassa kan ske inom skogsbruket utan att måluppfyllelsen av miljökvalitetsmålet påverkas negativt. Främst gäller det rekommendationer för skogsbränsleuttag och askåterföring. Dessutom har Skogsstyrelsen, tillsammans med Naturvårdsverket, identifierat de mest försurningskänsliga områdena där askåterföring är särskilt angelägen [11]. Kommunala åtgärder Kommunerna i länet arbetar aktivt med en övergång till fossilfria bränslen bland annat genom en ökad andel elfordon och utbyggnad av ladd- och tankställen för förnybara bränslen. Läs mer om detta under Begränsad klimatpåverkan [12]. Åtgärder inom näringslivet För att följa nedfallet av svavel och kväve genomför Blekinge Kustvatten och Luftvårdsförbund mätningar på fyra lokaler i Blekinge. En av ytorna avverkades under Läckage av näringsämnen från den avverkade marken kan leda till kväveläckage ut i sjöar och vattendrag. För att följa förloppet så har bäckvattenmätningar startats upp under året [13]. Analys och bedömning Miljökvalitetsmålet bedöms inte kunna nås till Någon tydlig trend går inte att se. Blekinge tillhör den region med det största nedfallet av svavel och kväve i landet. Mark och vatten klassas fortfarande som kraftigt försurade. Kalkning kommer att vara nödvändig under lång tid framöver för att upprätthålla den biologiska mångfalden.

4 4(58) Skogsbruket påverkar försurningssituationen i länet negativt. Påverkan ökar vid större uttag av biomassa, till exempel i form av uttag av grenar, toppar och stubbar. Det därför viktigt att handlingsplanen för askåterföring färdigställs så att arbetet med att sprida askan på försurningskänsliga områden kommer igång [17]. Det viktigaste styrmedlet är det reviderade takdirektivet om minskning av nationella utsläpp av föroreningar, i kombination med det uppdaterade Göteborgsprotokollet. Takdirektivet fastställer att de nationella utsläppen av svaveldioxid inom EU ska minska med minst 59 procent till 2020 och med minst 79 procent till 2030, jämfört med utsläppsnivån år Utsläppen av kväveoxider ska minska med 24 procent till 2020 och 63 procent till Om dessa mål uppnås, kommer det att ge betydande minskningar av nedfallet till Sverige av försurande ämnen. Trots det är bedömningen att direktivets krav är otillräckliga för att uppnå miljökvalitetsmålet. Ambitionsnivån för de fastställda reduktionskraven till 2020 är låg och direktivet innehåller en rad möjligheter till lättnader för länderna [14]. Utsläppen från den internationella sjöfarten är betydande. Därför är de beslut som tagits inom internationell sjöfart betydelsefulla. Under 2017 utsågs Östersjön till ett kvävekontrollområde för att minska sjöfartens kväveutsläpp. Från 2021 ska fartyg inom området reducera utsläppen av kväveoxider med cirka 80 procent, jämfört med år 1990 [15]. Gränsvärdena för svavel i fartygsbränsle skärptes den 1 januari 2015, från 1 procent till 0,1 procent, för sjöfart i Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen. Under förra året gjordes mätningar som visar att halterna av svaveldioxid vid kustnära platser i Östersjön var cirka 30 procent lägre jämfört med föregående år. Målet är att minska utsläppen av svaveldioxid med 95 procent till 2020 [16]. För att uppfylla miljökvalitetsmålet behövs skärpta krav i internationella miljöregelverk. Åtgärder krävs för att minska utsläppen från energiproduktion, fordon och industrier. Den internationella sjöfarten har tagit krafttag mot svavelutsläppen men behöver öka de globala insatserna för att begränsa kväveutsläppen ytterligare. Det måste även nationellt ställas hårdare krav på vägtrafiken som är en betydande utsläppskälla. Det är också viktigt att minimera de försurande effekterna av uttag av biomassa från skog genom att begränsa GROT-uttagen och öka insatserna gällande askåterföring [18]. Indikatorer som följer upp målet Försurad skogsmark Försurade sjöar Kväveoxidutsläpp Nedfall av kväve Nedfall av svavel Svaveldioxidutsläpp

5 5(58) Referenser 1. Krondroppsnätet i södra Sverige - övervakning av luftföroreningar och dess effekter i skogsmiljön 2016, IVL Svenska miljöinstitutet, rapport C Indikatorn Svaveldioxidutsläpp, Miljömålsportalen. 3. Krondroppsnätet i södra Sverige - övervakning av luftföroreningar och dess effekter i skogsmiljön 2016, IVL Svenska miljöinstitutet, rapport C Indikatorn kväveoxidutsläpp, Miljömålsportalen. 5. Indikatorn ammoniakutsläpp, Miljömålsportalen. 6. Tillståndet i skogsmiljön i Blekinge län 2016, IVL Svenska miljöinstitutet, rapport C MAGIC-biblioteket, IVL Svenska Miljöinstitutet. 8. Stationslista Trendstationer, sjöar och vattenkemi, Sveriges Lantbruksuniversitet. 9. Information om Kalkeffektuppföljning (KEU), Sveriges Lantbruksuniversitet. 10. Indikatorn Försurad skogsmark, Miljömålsportalen. 11. Miljömålen Årlig uppföljning av Sveriges nationella miljömål 2017, Naturvårdsverket, rapport Länk till Blekinges uppföljning av miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan. 13. Information om Nedfall av luftföroreningar och markvattenkvalitet i brukad skog, Länsstyrelsen Blekinge län. 14. Miljömålen Årlig uppföljning av Sveriges nationella miljömål 2017, Naturvårdsverket, rapport Information om NECA Östersjön och Nordsjön, Svensk Sjöfart. 16. Krondroppsnätet i södra Sverige - övervakning av luftföroreningar och dess effekter i skogsmiljön 2016, IVL Svenska miljöinstitutet, rapport C Information om Askåterföring, Skogsstyrelsens webbplats. 18. Mål i sikte De 16 miljökvalitetsmålen i fördjupad utvärdering 2015 volym 1, Naturvårdsverket, rapport Dalarna Bara naturlig försurning Bedömning: Nej Utveckling i miljön: Neutral Tablåtext Den atmosfäriska depositionen har avtagit och flera vatten som tidigare varit försurade har återhämtat sig. Kalkningen har kunnat minskas i delar av länet. Men den positiva utvecklingen med återhämtning från försurningen har avtagit och framtida påverkan från transporter och skogsbruk är osäker.

6 6(58) Resultat Dalarnas län är inte lika drabbat av försurande nedfall som sydvästra Sverige. Den atmosfäriska depositionen har avtagit och flera sjöar och vattendrag i länet har återhämtat sig från försurningen och antalet vatten som kalkas minskar. Skogsbrukets relativa påverkan på försurningssituationen har ökat och många vatten kommer sannolikt inte att nå god status utan kalkning på flera decennier. Prognosen är att kalkningen behöver fortsätta under överskådlig tid. Åtgärder på regional nivå Det statliga bidraget till kalkning gör att länets kalkningsverksamhet fortsatt kan arbeta med att optimera kalkspridningen. Idag behandlas cirka 4 procent av länets 6000 sjöar med kalk. 9 procent eller 750 km av de större vattendragen kalkas. Övervakningsdata samlas in från knappt 650 vattenkemiska provpunkter och biologisk effektuppföljning är fokuserad mot hotade arter. På uppdrag av länsstyrelser och luftvårdsförbund genomför IVL Svenska miljöinstitutet nationella mätningar av nedfall av svavel och kväve. I Dalarnas län har mätningar genomförts vid Fulufjället sedan mitten av 1990-talet. Fulufjället är en höghöjdsstation och resultaten är inte representativa för hela länet. Sedan 2015 finns även en mätstation i Borlänge. Data från Fulufjället visar en minskning i nedfallet av försurande ämnen men minskningen har planat ut och problemen med försurning kvarstår i vissa områden. Mätstationen i Borlänge måste få en mätserie innan några slutsatser kan dras. Mätningar av försurning i markvatten började genomföras 2015 i länet, någon mätserie finns ännu inte. Bilden av försurningssituationen vid mätstationer norr och söder om Dalarna är inte entydig 1, 2, 3. På vissa platser minskar försurningen av markvattnet på 50 cm djup. I några fall går återhämtningen långsamt eller har avstannat trots minskat svavelnedfall och nationellt är situationen oförändrad. Den viktigaste faktorn för markens återhämtning är vittringen och länet har störst försurningspåverkan i områden med tunna jordar och svårvittrade markförhållanden. Samtidigt uppvisar kvävenedfallet inte någon tydligt avtagande trend 4 och trafiken på land och till havs ökar. Utsikterna är inte ljusa för att nå ett markant förbättrat tillstånd i marken de närmaste decennierna. Åtgärder på kommunal nivå och övriga åtgärder Kommunerna i länet finansierar 15 procent av kalkningsverksamheten. Åtgärder och påverkan inom näringslivet Skogsbruket bidrar till försurning av mark, sjöar och vattendrag. Markvattenkemiska undersökningar i skogsmark har visat att markförrådet av kalcium har minskat med upp till 50 procent på 20 år. Markvattnets kemi påverkar vattenkemin i ytvatten och minskad mängd kalcium i marken påverkar ytvattnets försurningsstatus. I Dalarnas län är majoriteten av skogslandskapet tallskog. Upp till procent av försurningen i tallskog kan bero på skogsbruket. Motsvarande siffra för granskog är procent. 4, 5 Analys och bedömning Miljökvalitetsmålet kommer inte att kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Utvecklingen i miljön är neutral.

7 7(58) Det finns starka kopplingar till miljökvalitetsmålen Frisk luft, Ingen övergödning och Begränsad klimatpåverkan. Miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag är beroende av att målet för Bara naturlig försurning uppnås. Nedfallet av försurande ämnen måste fortsätta att minska för att målet ska kunna nås. Att svavelnedfallet minskat kraftigt är väl belagt, men minskningen planar nu ut. Även kvävenedfallet har avtagit, men planar också ut. De ökade transporterna på land och till havs är sannolikt en bidragande orsak till att minskningen planar ut. För att klara energiomställningen och miljömålet Begränsad klimatpåverkan behöver uttagen av biomassa från skogen öka. Framtida uttag av biomassa behöver ske på ett sådant sätt att skogsmarkens förmåga att motstå försurning inte försämras. Idag finns tydliga brister i hänsynen vilket behöver förändras. Skogsstyrelsen behöver stärka sin vägledning och tillsyn av föreskrifter och allmänna råd för skogsbränsleuttag och näringskompensation genom återföring av aska från skogsbränsle. Energi- och klimatarbetet i länet påverkar målet också i positiv riktning genom att det bidrar till minskade utsläpp av försurande ämnen. I Länsstyrelsens eget arbete uppmärksammas energihushållning vid tillsyn och prövning av miljöfarlig verksamhet. Länsstyrelsen förmedlar även näringslivsstöd till aktiviteter och projekt som bidrar till länets energiomställning. Försurningens påverkan på markförlagda tekniska material och arkeologiska föremål har hittills inte undersökts i Dalarnas län. Därför saknas vetenskapligt underlag för att bedöma miljökvalitetsmålet i det avseendet. Arkeologer som gjort utgrävningar i länet gör dock bedömningen att föremål som hittas idag har bevarats sämre än föremål som hittades i början av 1900-talet. Referenser 1. IVL Krondroppsnätet tre decennier med övervakning av luftföroreningar och dess effekter i skogsmark. IVL Svenska Miljöinstitutet. Rapport C IVL Tillståndet i skogsmiljön i Värmlands län. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september Rapport C IVL Tillståndet i skogsmiljön i Örebro län. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september IVL Svenska Miljöinstitutet. Rapport C IVL Tillståndet i skogsmiljön i norra Sverige - Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september IVL Svenska Miljöinstitutet. Rapport B urningspaverkan.4.2f3a7b311a7c html

8 8(58) 3. Gotland Bara naturlig försurning Utsläpp av svaveldioxider och kväveoxider minskar. Kalkhällmarker, kyrkor och ornament vittrar av försurande nedfall. Resultat Försurning orsakas främst av svaveldioxider, kväveoxider och ammoniak. De stora förändringarna ses i halter av svaveldioxider och kväveoxider, medan halterna av ammoniak i stort inte visar på någon förändring på Gotland. Till skillnad från större delen av Sverige så ger Gotlands kalkrika berggrund möjligheter att neutralisera effekterna av det försurande nedfallet, vilket gör att det inte finns några försurade naturmiljöer. Utvecklingar i ovannämnda föroreningarna redovisas nedan. Gotland har höga natur- och kulturmiljövärden. Såväl kalkhällmarker som byggnader, kyrkor och ornament är viktiga att värna. Kväveoxider För kväveoxider på Gotland har utsläppen i länet minskat med ungefär 23 procent mellan år 1990 och 2015, inklusive utsläpp från internationell luftfart och sjöfart på svenskt vatten samt inrikes civil sjöfart och flygtrafik. På Gotland är minskningen under perioden mindre än nationellt. De största minskningarna har skett inom industri (energi och processer) och transporter med 63 procent och 53 procent respektive. Ammoniak Utsläppen av ammoniak på Gotland har varit relativt konstant mellan år 2000 och Jordbruk är den största källan för utsläppen på Gotland med 97 procent av totala utsläppen år 2015 där kogödsel är dominerande orsak med 57 procent av totala utsläppen på Gotland. Den kväverika gasen avges från träck och urin i djurstallarna och vid spridning av stallgödsel. Också gödsel och urin från djur på bete avger ammoniak till luften. En annan källa är vägtrafiken. Orsaken är att ämnet bildas i bilarnas katalysatorer. Ammoniakutsläpp från jordbruk på Gotland har inte nämnvärt förändrats under de senaste åren. Projektet Greppa Näringen som funnit på Gotland sedan 2003 genomför kurser och rådgivning till lantbrukare. Målen är minskad övergödning, säker användning av växtskyddsmedel och minskade utsläpp av klimatgaser. Ett stort fokus är just minskningen av kväveförluster, bland annat kväveoxider (framförallt lustgas) samt ammoniak. (Se även miljömålet Ingen övergödning) Svaveldioxider Utsläppen av svaveldioxider kommer till största delen från förbränning av svavelhaltiga bränslen som kol och olja. Utsläppen av svaveldioxider på Gotland har minskat med ungefär 97 procent mellan år 1990 och 2015, inklusive utsläpp från internationell luftfart och sjöfart på svenskt vatten samt inrikes civil sjöfart

9 9(58) och flygtrafik. Denna minskning är större än den genomsnittliga minskningen av utsläppen i Sverige under perioden. De största minskningarna har skett från arbetsmaskiner och nationell sjöfart inklusive fiske. Analys och bedömning Med tanke på nedåtgående trender för utsläpp av svaveldioxider och kväveoxider, och med hänsyn till naturliga egenskaper på Gotland, bedömer Länsstyrelsen att det är möjligt att de försurande effekterna av nedfall och markanvändning kan vara nära att underskrida gränsen för vad mark och vatten tål år Dock sker betydande vittring på historiska byggnader. Utvecklingen i miljön är positiv. Gotland belastades länge av höga svavelutsläpp, men dessa har de senaste 20 åren minskat kraftigt. Detta i stort beror på att halterna av svavel har minskat i bränsle i de senaste decennierna. Ett bra styrmedel har varit det nya svaveldirektivet, vilket innebär att från och med 1 januari 2015 gäller nya krav på svavelhalt i marina bränslen, med maximal svavelhalt på 0,1 procent svavel per kg bränsle inom SECA-området 1. Direktivet har redan börjat ge effekt. Utsläppen av kväveoxider kommer från förbränning vid hög temperatur, oberoende av bränslets kemiska sammansättning. Utsläpp av kväveoxider bidrar till övergödning av naturmiljöer på land och i kustnära hav. Vidare bidrar kväveoxidutsläppen till bildandet av marknära ozon som skadar grödor och annan växtlighet. Utsläppen påverkar också människors hälsa, dels för att höga halter av kväveoxidhalter förekommer i våra tätorter och dels genom att marknära ozon har allvarliga hälsoeffekter. Minskning av kväveutsläppen beror på energieffektivisering inom olika sektorer. Transport utgör den största nationella utsläppskällan till kväveoxider. På Gotland har utsläppen från personbilar, tunga lastbilar och bussar minskat, medan utsläppen från lätta lastbilar har ökat. Enligt Trafikanalys 2, är antalet lätta lastbilar cirka sex gånger fler än tunga lastbilar nationellt och ökar stadigt. MILJÖKVALITETSMÅLET ÄR NÄRA ATT NÅS TILL 2020 MED IDAG BESLUTADE STYRMEDEL. UTVECKLINGEN I MILJÖN ÄR POSITIV. 1 SECA området omfattar Östersjön, Kattegatt, Skagerack, Nordsjön och Engelska kanalen, samt Nordamerikas kustområden. 2

10 10(58) 4. Gävleborg Bara naturlig försurning I delar av länets märks försurningsproblemet tydligt medan andra delar har återhämtat sig relativt väl. I de försurade vattendragen faller ph markant under högflöden och återhämtningen går långsamt, dessa vatten kalkas. Resultat Återhämtningen går mycket långsamt i de försurade områdena men utvecklingen följs och i väntan på en naturlig återhämtning kalkas vattendragen. Kalkningen bedrivs årligen och finansieras av staten till 85% medan kommunerna står för resterande 15%. Det pågår ett nationellt forskningsprojekt i syfte att kartlägga de mest försurningskänsliga markerna där uttag av grenar och toppar så kallat GROT-uttag borde begränsas och askåterföring kan rekommenderas vid avverkning. Som ett första steg i denna utredning har SGU kartlagt de mest försurningskänsliga markerna. Åtgärder på regional nivå I de försurade vattnen pågår kalkningsverksamhet samt fortlöpande kemisk och biologisk provtagning. Kalkningsverksamheten i länet har fokus på vattendrag med bestånd av flodpärlmussla, flodkräfta och lokalt anpassade öringstammar. Under 2017 bedrevs kalkning i 260 vattendrag, sjöar och våtmarker inom 30 kalkningsåtgärdsområden i länet. 85 % av kalkningsverksamheten finansieras av statsbidrag. Länsstyrelsen arbetar med att optimera kalkspridningen i områdena kring de värst försurningsdrabbade vattendragen enligt riktlinjerna för kalkning. Länets kalkningsverksamhet ligger nu ungefär i nivå med de förslag som Havs och vattenmyndigheten bedömde 2013 som realistiska för att uppnå de vattenkemiska målen och bevara den biologiska mångfalden i länet. Det har startats ett samarbete mellan Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och SGU för att lokalisera försurningskänsliga marker som kan vara lämpliga för askåterföring. SGU presenterade 2016 sin första rapport i detta samarbete 1. Rapporten innehåller huvudsakligen en jämförelse av geologin inom kalkade områden kontra okalkade. Idag pågår inget regionalt arbete med att minska försurningspåverkan från skogsbruket. Det är också oklart hur stor försurningen bedöms vara i länet, detta på grund av att olika datamodeller ger olika utfall och skattningar. Skogsstyrelsen arbetar kontinuerligt med rådgivning vid avverkningar i alla typer av skog, inklusive värdefull natur och försurad skog. Åtgärder på kommunalnivå samt övriga åtgärder

11 11(58) Kommunerna finansierar 15 % av kalkningen. Ett fåtal fiskevårdsföreningar har själva finansierat kalkning för några mindre sjöar i länet. Näringslivets (skogsbrukets) påverkan och åtgärder Andelen sur skogsmark i de norra delarna av Sverige bedöms ligga runt 20 procent och skogsbrukets försurningsbidrag bedöms öka, i synnerhet om GROT och stubbuttaget ökar 3. Även stubbuttag och skogsgödsling påverkar försurningsläget negativt. Under år 2017 har 4449 ha anmälts för GROT-uttag, vilket utgör ca. 32 % av total areal som är anmäld för slutavverkning ( ha). Areal anmäld för uttag av stubbar 32 ha, 21 ha av dessa är omläggning till industrimark i Ljusdal. Resten omläggning till bete o åker. Samrådsarealer för utförande av skogsgödsling sommaren 2017 ca ha och för perioden har ingen anmälan återföring av aska mottagits 2. De flesta skogliga åtgärder ligger på likartade nivåer som de senaste åren. För att motverka försurningen ifrån skogsbruket framhålls askåterföringen, vilken bedöms öka i länet på lång sikt. Fler åtgärder behövs för att motverka den negativa försurningsutvecklingen i skogsmarken. Analys och bedömning Länsstyrelsen bedömer att målet inte uppnås till år 2020, även om få provtagna sjöar i länet är tydligt försurade, och många tidigare försurade sjöar har återhämtat sig relativt väl. Majoriteten av vattendragen har återhämtat sig, men under vårflödena 2010, 2011 och 2013 registrerades kraftiga surstötar i flera vattendrag, vilket lett till ökade kalkningsåtgärder. Vattnen uppnår inte god status oberoende av kalkning. Försurningsläget och försurande nedfall Försurningsbedömningen för länet grundas främst på modelleringar och vattenanalyser tagna inom kalkeffektuppföljningen. Miljömålet bedömdes tidigare vara uppnått i Gävleborgs län, men senare nationella bedömningar 3 har visat att flera vatten (ca 6 procent) är försurade, vilket tyder på kvarvarande problem. Nedfallet av luftburna svavelföreningar över Sverige har minskat markant sedan 1990-talet. Kväveföreningarna minskar inte i samma grad. Generellt sett är de sydvästra delarna av landet värst försurningsdrabbade 4, och den totala kritiska belastningen överskrids fortfarande i delar av länet 5. Inga mätningar av försurande nedfall eller markvattenkemi utförs i länet. Försurade sjöar och vattendrag De snörika vintrarna 2010, 2011 och 2013 bidrog till s.k. surstötar, kraftiga phfall under högflöden. Främst drabbade mindre bäckar och åar belägna i skogsmarker ovan högsta kustlinjen, med tunt jordlager och blockig terräng. Sådana förhållanden påverkar återhämtningen 1,4 samt benägenheten till försurning negativt.

12 12(58) Vid låga ph-värden frigörs metaller, speciellt aluminium, vilken är giftig för bl.a. fiskar även i låga koncentrationer. Aluminiumprovtagning har skett i vattendrag under de senaste åren men troligtvis är inte aluminium ett stort problem i Gävleborg men fler prover behövs för att fastställa riskerna. De vattendrag som uppvisar surstötar bedöms inte uppnå god status enligt vattendirektivet. Enligt vattenmyndighetens bedömning riskerar 242 vattendrag (ca 12 procent) inom länets ansvarsområde att inte nå god status år 2020 på grund av försurning. Osäkerheten är dock stor på grund av databrist. Svavelnedfallen minskar visserligen, men utvecklingen i miljön bedöms ändå som neutral. Detta på grund av fortsatta tidvis låga ph-värden i vattendrag, fortsatt relativt höga kvävenedfall, markens svaga återhämtningsförmåga i länet och ett ökat försurningsbidrag ifrån skogsbruket. En av de försurningskänsligaste arterna är flodpärlmussla. I vattendrag där arten förekommer prioriteras kalkningen. Det bör beaktas att resultat av tidigare års kalkning helt kan spolieras av en enda kraftig surstöt, då denna kan slå ut hela bestånd av en känslig art. Det finns ett begränsat lagstöd för ekonomiska ersättningar enligt skogsvårdslagen. Det leder till att miljöhänsynen vid många avverkningar blir lidande. Arbetet med att ta hänsyn vid avverkningar i försurningskänsliga marker bör utvecklas. Det vore önskvärt med nedfalls- och markkemiska provtagningar för övergripande försurnings- och övergödningsbedömningar i länet. Referenser 1) Utpekande och analys av försurningskänsliga områden. L. Maxe och L-O Lång. SGU. 2) T. Jonsson. Gävleborgs distrikt, Skogsstyrelsen, konversation ) Underlagsrapport: Reviderade beräkningar av kritisk belastning för försurning, C, Akselsson, J. Fölster, L. Rapp, M. Alveteg, S. Belyazid, O. Westling, H. Sverdrup, J. Stendahl. 4) Försurningsläget i Sveriges ytvatten 2010: komplettering till rapport 2011:24. Underlag till utvärdering av miljömålet Bara naturlig försurning. J. Fölster, S. Valinia. Rapport 2012:5 SLU 5) Krondroppsnätets övervakning av luftföroreningar i Sverige mätningar och modellering, ) Underlag till FU Bara naturlig försurning Kritisk belastning för skogsmark, trender i markvatten och skogsbrukets inverkan. C. Akselsson, S. Hellsten, S. Belyazid IVL.

13 13(58) 5. Halland Bara naturlig försurning Försurningssituationen i länet visar i vissa avseenden en positiv trend med bland annat minskande nedfall av svavel och svagt ökande ph-värden i ytvatten. Länet har ändå den största andelen försurade sjöar i landet och mycket tyder på att det mesta av den naturliga återhämtningen redan skett. RESULTAT Utvecklingen är i vissa delar positiv men långt ifrån tillräcklig. Det försurande nedfallet har minskat kraftigt men fortfarande är ca 75 procent av länets sjöar försurade. Återhämtningen i skogsmarken går mycket långsamt. Skogsbrukets bidrag till försurningspåverkan ökar och är idag ungefär lika stort som det atmosfäriska nedfallets. Påverkan genom atmosfäriskt nedfall Svavelnedfallet i länet har minskat med ca 90 procent sedan mitten av 1980-talet medan nedfallet av kväve bara visar små förändringar (1). Totalt har nedfallet närmat sig den kritiska belastningsnivån och inom vissa områden är det sannolikt att den underskrids (2). Beräkningarna är dock osäkra och påverkas i stor utsträckning av kvaliteten på indata, till exempel när det gäller markvittring. Den internationella sjöfartens svavelutsläpp har minskat med ca 73 procent sedan 2005 (8) men effekten kan ännu inte ses i mätningarna av nedfallet. Påverkan genom skogsbruk Tillväxt av biomassa är en försurande process som påverkar mark och markvatten. I en naturskog kompenseras denna försurning under en omloppstid genom vittring av marken och återförsel av näringsämnen när träden dör och bryts ned. Ett konventionellt skogsbruk med enbart uttag av stammar medför en påtaglig försurningseffekt. Denna förstärks dock vid ett ökat uttag av skogsbiobränsle i form av grenar och toppar (GROT) och ytterligare när även stubbar tas ut. I takt med att nedfallet av försurande ämnen har minskat har skogsbrukets bidrag fått allt större betydelse. För granskog i Halland beräknas skogsbruket idag svara för procent av försurningen med bara stamuttag (3). När även GROT tas ut ökar bidraget till procent och med stubbuttag till mer än 60 procent. Försurade sjöar och vattendrag Beräkningar av antalet försurade sjöar i Sverige har genom åren gjorts med olika underlag och metoder. Den senaste baseras på data från den nationella och regionala Omdrevsinventeringen och visar att andelen försurade sjöar i Halland uppgår till cirka 75 procent (4). Det innebär att Halland har störst andel försurade sjöar i landet. För vattendragen saknas underlag för att göra motsvarande beräkningar men situationen är troligen liknande. Försurad mark Data visar på en tilltagande försurning av skogsmarken i sydvästra Sverige fram till omkring år Då klassades 60 procent av skogsmarken som sur eller mycket sur enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (5). Därefter tycks en förbättring ha skett men förändringarna är svårtolkade beroende på att metodiken varierat.

14 14(58) Försurningstillståndet i marken speglas också av vattenkvaliteten i markvattnet. De lokaler som undersöks i Halland visar på fortsatt sura förhållanden även om en viss återhämtning kan ses även här (6). Höga nitrathalter i vissa områden är oroande eftersom läckage av nitrat samtidigt medför en försurningseffekt. ANALYS OCH BEDÖMNING Det är inte möjligt att nå miljökvalitetsmålet till 2020 med idag beslutade styrmedel. Tillståndet i ytvattnet har utvecklats i positiv riktning, men trenden var starkare under 1990-talet än under 2000-talet vilket antyder att det mesta av återhämtningen redan skett. Utvecklingen i skogsmark är osäker. Sammantaget bedöms utvecklingen i miljön som neutral, det går inte att se en tydlig riktning. Påverkan genom atmosfäriskt nedfall Största delen av nedfallet i Halland beror på utsläpp i andra länder och från den internationella sjöfarten. För att nedfallet inte ska överskrida den kritiska belastningsgränsen är vi därför beroende av att de internationella överenskommelserna om utsläppsminskningar följs. Särskilt viktigt är att komma till rätta med den internationella sjöfartens utsläpp. Från och med 2015 sänktes den maximalt tillåtna svavelhalten i fartygsbränsle i Östersjön och Nordsjön från 1,0 till 0,1 viktprocent. Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) har under 2016 beslutat att svavelinnehållet i bränsle till fartyg ska minskas från 3,5 procent till 0,5 procent år IMO har även beslutat att Östersjön och Nordsjön ska bli kvävekontrollsområden vilket innebär strängare utsläppskrav för nya fartyg från och med Påverkan genom skogsbruk Ett ökat uttag av skogsbiobränsle motverkar de positiva effekterna av minskade utsläpp och innebär att skogsbruket kommer att svara för en större andel av försurningen i granskog än nedfallet av försurande ämnen. För att åtgärda detta måste aska från förbränning av biobränslet återföras till de avverkade områdena. Skogsbrukets försurningsbidrag bedöms då minska kraftigt eller försvinna helt. Utan askåterföring bör man i de mest försurade områdena överväga att förbjuda eller begränsa GROT-uttag. I Halland har uttag av GROT ökat från hektar 2009 till drygt hektar Under åren återfördes aska endast på ca 17 procent av arealen där man tagit ut GROT. Försurade sjöar och vattendrag Data från miljöövervakningen visar en positiv utveckling i okalkade sjöar och vattendrag med sjunkande sulfathalter och stigande ph-värden och buffertförmåga (4, 7). Trenden var starkare under 1990-talet än under 2000-talet vilket antyder att det mesta av återhämtningen redan skett och att den planar ut på en nivå som ligger betydligt under de förhållanden som rådde före försurningen. Detta stöds också av de modellberäkningar som gjorts av utvecklingen under olika utsläppsscenarier. Försurad mark Trots ett kraftigt minskat nedfall går återhämtningen långsamt och en stor del av skogsmarken i länet är fortfarande försurad. En anledning är att vittringen är för långsam för att kompensera för många decenniers ackumulerade nedfall. Återhämtningen motverkas dessutom av ett ökande uttag av biomassa. På längre sikt kan förväntade klimatförändringar påverka utvecklingen både

15 15(58) positivt (ökad vittring) och negativt (högre tillväxt och ökad utlakning av kväve vilka båda ökar försurningen). REFERENSER 1. Länsstyrelsen i Hallands län. Nedfall av svavel och kväve. luft/nedfall/sidor/res_nedfall.aspx 2. Akselsson, C. & Westling, O Kritisk belastning och baskatjonbalanser för skogsmark i Halland. IVL. Rapport B Akselsson, C., Hellsten, S. & Belyazid, S Kritisk belastning för skogsmark, trender i markvatten och skogsbrukets påverkan. Underlag till fördjupad utvärdering av "Bara naturlig försurning" Fölster, J., Valinia, S., Sandin, L. & Futter, M. N För var dag blir det bättre men bra lär det aldrig bli. Försurning i sjöar och vattendrag Institutionen för vatten och miljö, SLU. Rapport 2014: Naturvårdsverket Mål i sikte. Analys och bedömning av de 16 miljömålen i fördjupad utvärdering. Volym 1. Rapport Akselsson, C., Hultberg, H., Karlsson, P. E., Pihl Karlsson, G. & Hellsten, S Acidification trends in south Swedish forest soils Slow recovery and high sensitivity to sea-salt episodes. Science of the Total Environment 444: Länsstyrelsen i Hallands län. Utveckling av vattenkvaliteten i referenssjöar. miljoovervakning/sotvatten/trendsjo/sidor/vkval_refsjo.aspx 8. Naturvårdsverket. Utsläpp av svaveldioxid till luft från internationellt flyg och sjöfart Jämtland Bara naturlig försurning Bedömning: NEJ Trend: Oklar Försurande nedfall har en effekt framförallt i fjällmiljö med tunna jordtäcken, svårvittrad berggrund och liten växtlighet. Utvecklingen är oklar, nedfallet har minskat, men effekterna i miljön är kvar. För att mildra effekterna av försurning behöver kalkning av sjöar och vattendrag fortsätta. Resultat Ett vulkanutbrott på Island orsakade år det högsta svavelnedfallet på 25 år. Detta påverkade ett stort antal vatten i länet negativt av försurning. Totalt spreds ton kalk i länets sjöar, vattendrag och våtmarker för att mildra effekterna av försurning under år Många fjällnära vattendrag och sjöar i länet är i dag i sämre skick än för tio år sedan. Inga särskilda insatser gjordes

16 16(58) under året avseende markförlagda tekniska material, vattenledningssystem samt arkeologiska föremål och hällristningar. Atmosfäriskt nedfall Utsläpp av både kväve och svavelföreningar från lokala källor har uppvisat en långsiktig minskning sedan år Det årliga nedfallet av kväve har varit på ungefär samma nivå sedan mitten av 1990-talet. Svavelnedfallet har minskat sedan början av 1990-talet i takt med de minskade emissionerna. Ett vulkanutbrott på Island orsakade ett tillfälligt kraftigt förhöjd nedfall hösten/vintern vid de höglänta mätstationerna på Hundshögen och Fiskåfjället. Markanvändning Det saknas indikatorer för att kunna bedöma markanvändningens försurande effekter. Försurade sjöar och vattendrag Under år 2016 och 2017 utökade Länsstyrelsens sina inventeringar av den biologisk och kemisk statusen i länets sjöar och vattendrag. Undersökningarna visar att läget har fortsatt försämras i delar av länet. Runt om i länet finns ett antal okalkade vattendrag där uppmätta ph-värden låg inom spannet 4,2-4,6. För de målområden som följts upp efter kalkning uppnåddes de vattenkemiska målen vid 79 procent av mätpunkterna, men både bottenfauna provtagningarna och elfisken i de försurade områdena visar på en fortsatt försämring i delar av länet. Endast 47 procent av bottenfaunalokalerna visar på en fauna som återhämtat sig från försurningen, 35 procent visar på mycket sura eller sura förhållanden. Samma oroande utveckling även bland föryngringen av öringar där endast 10 procent av lokalerna hade tätheter på 10 årsyngel per lokal, i 24 procent av lokalerna hittades inga årsyngel Regionala åtgärder För att öka kunskapen om den biologiska och kemiska statusen i länets försurade sjöar och vattendrag påbörjades en omfattande omarbetning av effektuppföljningen under Under 2016 påbörjades även arbetet med att ta fram nya åtgärdsprogram för länets åtgärdsområden, åtgärderna fastställs under hösten 2017 och sträcker sig över perioden Kommunala åtgärder För att motverka effekterna av försurningen har Berg, Härjedalen och Ragunda kommun beviljades statsbidrag för kalkning i 18 åtgärdsområden under I 17 av dessa åtgärdsområden spreds kalk med doserare i vattendrag och i 4 spreds kalk på sjöar och våtmarker.

17 17(58) Markförlagda tekniska material och vattenledningssystem samt arkeologiska föremål och hällristningar Korrosion i tekniska material och vattenledningssystem verkar inte vara ett aktuellt problem i länet. Korrosionshastigheten i länets arkeologiska föremål och hällristningar verkar inte öka. Inga särskilda insatser har gjorts under året för att uppfylla målet. Analys och bedömning Miljömålet Bara naturlig försurning kommer inte nås till år 2020 i Jämtlands län. Effekterna av försurning är påtaglig. Några av länets fjällmiljöer tillhör landets mest försurningskänsliga områden, med tunna jordtäcken, svårvittrad berggrund och liten eller ingen växtlighet. Nedfallet av försurande ämnen neutraliseras inte i marken. Det gör att sjöar och vattendrag i dessa områden påverkas negativt av nedfall. Så länge sjöar och vattendrag måste kalkas för att motverka effekter av försurande nedfall, kommer inte miljömålet nås. Trenden är oklar eftersom indikatorer saknas för att kunna bedöma effekter av markanvändningens försurande effekter, nedfallets effekter på markförlagda tekniska material, vattenledningssystem, arkeologiska föremål, hällristningar och den biologiska mångfalden i landekosystem. Den viktigaste insatsen i länet är att kalka vatten för att minska försurningens effekter. En åtgärd som kan göras lokalt för att minska en källa till försurning är att undvika helträdsuttag i näringsfattig skogsmark på svårvittrad berggrund. Atmosfäriskt nedfall Det senaste decenniet har minskningstakten av långväga transporterade försurande ämnen varit långsam. Därför behövs fler internationella överenskommelser så att utsläppen når en nivå som länets känsligaste områden tål. Underlag för att bedöma kritisk belastning för nedfall av försurande ämnen i sjöar, vattendrag, skogsmark och i fjällmiljö saknas och behöver arbetas fram. Markanvändning Genom att minska helträdsuttag på näringsfattig skogsmark och svårvittrad berggrund inom skogsbruket kan en källa till försurning åtgärdas. Uppföljning och bedömning av utvecklingen saknar idag nationella och regionala indikatorer. Försurade sjöar och vattendrag Några av länets fjällmiljöer tillhör landets mest försurningskänsliga områden, med tunna jordtäcken, svårvittrad berggrund och liten eller ingen växtlighet. Nedfallet av försurande ämnen neutraliseras inte i marken. Det gör att sjöar och vattendrag i dessa områden påverkas negativt av nedfall. Surstötar med låga ph-

18 18(58) värden förekommer numera hela barmarksperioden vid höga flöden. Provtagning visar att den biologiska situationen i många vatten blivit sämre de senaste åren. Åtgärdsbehovet bedöms av länets kommuner till mer än 30 miljoner kronor år Länsstyrelsen bedömer att kalkningsverksamheten måste fortsätta efter år 2020, för att motverka försurande effekter av nedfall. För det kommande året är det prioriterat att fortsätta med det omfattande arbete som pågår med att kartlägga försurningen i länet. Dels handlar det om uppföljande provtagningar, men främst samanställning av befintligt material och slutligen framtagande av nya åtgärdsplaner något som saknats i länet sedan Många av länets ekosystem påverkas negativt av försurande ämnen. Det är troligt att vattenekosystem påverkas mest, men även marksvampar och snäckor i landekosystem kan påverkas. Indikatorer/provtagning behöver utvecklas för att bedöma denna påverkan. 7. Jönköping

19 19(58) Bara naturlig försurning Försurning är fortfarande ett stort miljöproblem i Jönköpings län, särskilt i de västra delarna. Det blir svårt att nå målet till år Det tar lång tid för naturen att återhämta sig och det krävs att kalkning av sjöar och vattendrag fortsätter för att inte negativa effekter på biologin ska uppstå. Resultat Åtgärder på regional nivå Skogsstyrelsen genomför projekt för att öka askåterföringen. Länsstyrelsen tar fram planer för markkalkning i två markkalkningsområden. Åtgärder på kommunal nivå Kalkning genomförs i flertalet sjöar. Försurning är ett av länets största miljöproblem. Orsakerna är att länet har tagit emot mycket nedfall av försurande ämnen som förts hit med vindarna från Europa, samt att delar av länet har en kalkfattig berggrund. Länets västra och sydvästra delar är värst utsatta. Delar av länet klassas som mycket kraftigt försurningspåverkat. Nedfallen av försurande ämnen har minskat de senaste åren och trenden för ph och alkalinitet (buffertförmågan) är svagt ökande i ytvatten i länet. Förutom nedfallet kan skogsbruket vara en orsak till försurning. I Jönköpings län har skogsbrukets bidrag beräknats till mellan 40 och 70 procent beroende på om enbart stam eller även grenar och toppar (grot) och stubbar skördas. Grot används som biobränslen. Försurning orsakad av skogsbruket kan motverkas genom att aska från förbränning av biobränslen återförs till skogen. År 2016 återfördes aska på cirka hektar i länet, vilket är en mycket kraftig ökning jämfört med tidigare år. En stor anledning till ökningen är att askan från Torsviks nya biobränslepanna, som öppnade år 2015, har börjat spridas i länet 1. Inom arbetet med EU:s vattendirektiv bedöms en tredjedel av alla vattenförekomster i länet inte uppnå god status avseende försurning. Under år 2017 har en informationsrapport publicerats och skickats till bland annat länets högstadie- och gymnasieskolor. Rapporten lyfter fram att försurningen fortfarande är ett problem i länet. Nedfall av luftburna svavel- och kväveföreningar Det sura nedfallet av svavel- och kväveföreningar är den största orsaken till försurningen i

20 20(58) länet. Sedan 1980-talet har svavelnedfallet minskat med 90 procent. Nedfallet till skogsmarken i länet ligger nu på 1 2 kg per hektar och år, vilket är inom ramarna för vad marken beräknas tåla på sikt. Nedfallet av kväve visar inte en lika positiv utveckling som svavel 2. Det tar lång tid för naturen att återhämta sig och det går ännu inte att se någon återhämtning i markvatten. Det syns inte heller någon ökning av ph på någon av de platser i länet där markvattenkemi mäts, vilket tyder på att återhämtningen av försurningen är mycket liten. Sjöar och vattendrag kan inte väntas återhämta sig fullt ut förrän marken återhämtats. Försurningen påverkar biologisk mångfald I länet finns cirka 400 vattenkemilokaler med syfte att följa upp kalkning och försurning. En parameter som mäts på några av lokalerna är oorganiskt aluminium, den giftigaste formen av aluminium som kan bildas när ph understiger 6,0. Ämnet kan bland annat orsaka skador på gälarna hos vissa vattenlevande djur. År 2016 utfördes 83 analyser, där inget vattenprov innehöll skadligt höga halter av oorganiskt aluminium. Det genomförs även biologiska undersökningar, bland annat elfisken och bottenfaunaundersökningar. Under år 2016 var kalkningsverksamhetens mål uppnått i 98 procent av längden vattendrag i länet. Den höga måluppfyllelsen beror sannolikt på att vattenflödena har varit låga under större delen av året och påverkat både bottenfauna och elfiske positivt 3. Analys och bedömning Bedömningen att målet inte kommer att kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder är samma som föregående år. Utvecklingen i miljön är positiv. För att målet ska nås på sikt måste det sura nedfallet minska ytterligare då den kritiska belastningen av nedfallet i länet fortfarande överskrids. Marker med mycket utarmade förråd av baskatjoner (buffrande ämnen) kommer sannolikt inte att återhämta sig på naturlig väg och därmed inte heller sjöar och vattendrag i området. De största källorna till de sura svavel- och kväveföreningarna är energiproduktion och trafik då de främst bildas genom förbränning av fossila bränslen. Därför finns det starka kopplingar till klimatarbetet och det regionala åtgärdsprogrammet för Minskad klimatpåverkan 4. Majoriteten av det nedfall som faller över Sverige kommer från utlandet. Därför är internationella avtal och överenskommelser viktiga för att målet ska kunna nås i länet. Särskilt två avtal har varit viktiga för minskade utsläpp; EU:s takdirektiv och Göteborgsprotokollet. De senaste åren har utsläppsbegränsningar införts för den internationella sjöfarten. Det är viktigt att detta arbete fortsätter och att reglerna skärps ytterligare. Den största regionala orsaken till försurning är skogsbruket. Grenar och toppar (grot) som förr lämnades i skogen, används nu ofta som biobränslen. Det leder till att näringsämnen inte återförs till skogsmarken. Askåterföring motverkar detta, men

21 21(58) sker, trots ökningen år 2016, i alldeles för liten skala. Skogsstyrelsen informerar om askåterföring i sin rådgivning. För att förhindra att försurningen slår ut växt- och djurliv i vattendrag och sjöar kalkas ett flertal av dem. Kalkning är en konstgjord andning och fungerar livsuppehållande för många arter i försurade sjöar och vattendrag. Länets behov av kalkningsinsatser är fortsatt stora och idag åtgärdas avrinningsområden motsvarande 40 procent av länets yta. De senaste åren har medelstilldelningen till kalkningen minskat. Det är osäkert om det går att spara mer utan att negativa effekter i försurade sjöar och vattendrag uppstår och att möjligheterna att nå miljökvalitetsmålet försämras. Referenser 1. Arbetsmaterial, Skogsstyrelsen 2. IVL Svenska miljöinstitutet, 2017, rapport C236, Krondroppsnätet i södra Sverige övervakning av luftföroreningar och dess effekter i skogsmiljön, resultat t.o.m. september Länsstyrelsen i Jönköpings län, Verksamhetsberättelse för kalkningsverksamheten i Jönköpings län 2016, dnr Länsstyrelsen i Jönköpings län, meddelande nr 2014:30. Minskad klimatpåverkan, Åtgärdsprogram Jönköpings län 8. Kalmar Bara naturlig försurning Delar av Kalmar län är försurningspåverkat, främst genom svavel- och kvävenedfall, vilket drabbar yt- och grundvatten, skog, tekniska konstruktioner och arkeologiskt material. För att nå miljökvalitetsmålet krävs nationella strategier och styrmedel samt skärpta krav i internationella miljöregelverk. Resultat De europeiska utsläppen till luft av svavel och kväve har under perioden minskat med 90 respektive 50 procent. Detta innebär att nedfallet av svavel och kväve minskar över Sverige 3, men nedfallet av kväve till skogsmark i Kalmar län är högre än vad marken tål. Inom länet finns en geografisk uppdelning av försurningens påverkan; i den norra delen är försurningspåverkan liten, medan sjöar och vattendrag i den södra delen är försurningspåverkade. ph i markvatten uppvisar ett likartat mönster med en positiv trend i norr och en långsamt sjunkande trend i söder. Uppföljning saknas av försurningens påverkan på arkeologiska föremål, hällristningar och andra kulturmiljöer, varför miljömålet inte kan bedömas med avseende på detta. Påverkan genom atmosfäriskt nedfall Svavelnedfallet i länet har minskat starkt sedan 1990, från cirka 14 kilo per hektar till mellan 1,4 och 2,3 kilo per hektar Under det hydrologiska året 3 Krondroppsnätet i södra Sverige-övervakning av luftföroreningar och dess effekter i skogsmiljön. Resultat till och med september IVL Rapport Nr C 236. April 2017.

22 22(58) 2015/2016 understeg svavelnedfallet 1 kg per hektar och år på majoriteten av mätplatserna i södra Sverige 2. Det låga nedfallet tros delvis bero på låga nederbördsmängder men också på de skärpta krav på hur mycket svavel som fartygsbränsle får innehålla som infördes den 1 januari 2015 (från 1procent till 0.1 procent svavel). Våtdepositionen av kväve har endast minskat vid två av 10 mätstationer i södra Sverige. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve (summan av torr- och våtdeposition) har för de senaste tre hydrologiska åren överstigit den kritiska belastningen för kvävenedfall till barrskog på 5 kilo per hektar och år (i Kalmar län kg/ha/år). Prognosen är att svavelnedfallet fortsätter minska medan kvävenedfallet långsamt börjar minska 2. Påverkan genom skogsbruk Skogsbrukets andel av försurningspåverkan har ökat på grund av mer omfattande användning av skogsbränslen, då förutom stammen också grenar och toppar (GROT) samt ibland även stubbar tas ut. Härigenom bortförs buffrande näringsämnen. Nationellt bedöms det att skogsbruket i dagsläget står för procent av skogsmarkens försurning 4. Försurade sjöar och vattendrag Försurningsläget har förbättrats, men den kritiska belastningen för försurning i sjöar överskrids i hela länet. Omkring 10 procent av sjöarna och vattendragen är påverkade av antropogen försurning med störst problem i södra länet. Prognosen för de kommande 30 åren är att cirka 10 procent av länets sjöar även fortsättningsvis kommer att vara försurningspåverkade. I Kalmar län fördelas årligen cirka 3000 ton kalk ut till en kostnad av cirka 4 miljoner kronor. Kalkningsinsatserna bidrar till ekosystemens återhämtning och förmåga att generera ekosystemtjänster för framtida generationer. Försurad mark Resultaten för ph i markvattnet tyder på bestående försurningsproblem för skogsmark. Undantaget är länets norra delar där mätstationen uppvisar låg försurningsgrad, förmodligen beroende på att marken innehåller lättvittrade mineral som motverkar försurning. Markvattnet vid övriga mätplatser återhämtar sig mycket långsamt från försurning och i vissa fall finns tecken på försämring 5. Analys och bedömning Sammantaget är bedömningen att det inte är möjligt att nå miljökvalitetsmålet till 2020 med idag beslutade styrmedel. Då det mesta av det sura nedfallet kommer från andra länder och från internationell sjöfart, krävs ytterligare internationella åtgärder för att utsläppen ska fortsätta minska. Länsstyrelsen administrerar kalkningsåtgärder samt följer upp och utreder effekterna av kalkningen i miljön. Dessa utredningar visar på att kalkningen som pågått sedan mitten på 80-talet gett en positiv effekt med avseende på ph och alkalinitet. Det har också visat sig att det är viktigt att fortsätta kalka eftersom många områden fortsatt är försurningspåverkade. 4 Mål i sikte. Analys och bedömning av de 16 miljökvalitetsmålen i fördjupad utvärdering. Volym 1. Naturvårdsverket. Rapport 6662, Krondroppsnätet i södra Sverige-övervakning av luftföroreningar och dess effekter i skogsmiljön. Resultat till och med september IVL Rapport Nr C 236. April 2017

23 23(58) Havsförsurningen, huvudsakligen orsakad av koldioxidutsläpp, kommer vid slutet av seklet sannolikt ge stora förändringar i ekosystemen 6. Minskning av koldioxidhalten i atmosfären är den viktigaste åtgärden mot den globala havsförsurningen. Sjöfarten kan dock under vissa förutsättningar på vissa platser ge lika stora försurningseffekter, huvudsakligen genom svavelutsläpp. Östersjön är, på grund av lägre buffertkapacitet och väntad ökning av sjöfartstrafik, särskilt utsatt för sjöfartens försurningspåverkan 7,8. Uttaget av skogsbränsle har ökat och påverkas också av internationella energimarknader och EU-krav på andel förnybar energi. I känsliga områden har detta mycket stor betydelse för skogsmarkens försurning. Det är därför mycket viktigt att Skogsstyrelsen nu har åtagit sig att verka för ökad askåterföring och rådgivning angående GROT-uttag i känsliga områden 9. Regionalt och nationellt behöver försurningens påverkan på arkeologiska föremål, hällristningar och andra kulturmiljöer följas upp, bland annat som underlag för prioritering av insatser. Minskade kväveoxidutsläpp och minskad försurningspåverkan från skogsbruk är avgörande för att miljökvalitetsmålet ska nås i länet. Begränsning av kväveoxidutsläppen kan ske genom skärpta krav i internationella miljöregelverk och genom starka internationella styrmedel som till exempel Luftvårdskonventionens Göteborgsprotokoll med syftet att begränsa luftföroreningsutsläppen i Europa till Kronoberg BARA NATURLIG FÖRSURNING [Tablåtext] Försurningen är fortfarande ett stort miljöproblem. Trots minskat nedfall och vissa tecken på återhämtning i mark och vatten är 56% av sjöarna försurade. Mycket tyder på att kalkning kommer att behövas i många år framöver för att bibehålla biologiska värden i länets sjöar och vattendrag. RESULTAT Påverkan genom atmosfäriskt nedfall Försurningen är fortfarande ett av länets största miljöproblem. Orsaken är framförallt nedfall av försurande svavel som under lång tid utarmat markens buffringsförmåga. Nedfallet var som störst under 1970-talets andra hälft och har 6 Mål i sikte. Analys och bedömning av de 16 miljökvalitetsmålen i fördjupad utvärdering. Volym 1. Naturvårdsverket. Rapport 6662, Havets försurning på smhi.se, smhi.se/havetsforsurning 8 Havtes försurning, havochvatten.se/hav/fiske--fritid/miljohot/havsforsurning.html 9 Åtgärd 30 och 31, Hållbar utveckling och god livsmiljö i Kalmar län, regionalt åtgärdsprogram för miljömålen Mål i sikte. Analys och bedömning av de 16 miljökvalitetsmålen i fördjupad utvärdering. Volym 1. Naturvårdsverket. Rapport 6662, 2015

24 24(58) därefter minskat successivt. Sedan 1997 har nedfallet av svavel till länets skogar minskat med cirka 75 procent 11. Motsvarande minskning av kvävenedfall har inte konstaterats trots att utsläppen och halterna i luften har minskat. Kvävenedfallet varierar mellan åren. Mätningarna visar att nedfallet via nederbörd varit mellan 5 och 12 kg kväve per ha och år, vilket överskrider det värde som används för kritisk belastning för övergödning, 5 kg/ha och år 12. Effekterna av det minskade svavelnedfallet syns tydligt i minskade svavelhalter i markvattnet på undersökta skogsytor i länet 13. Däremot finns ingen entydig bild av återhämtning i marken. Påverkan genom skogsbruk Även skogsbruket har en försurande effekt på mark och vatten. Vid uttag av skog, särskilt granskog, utarmas marken på buffrande ämnen. Skogsbrukets andel av markförsurningen har ökat i takt med att det sura nedfallet minskat. Graden av påverkan är beroende på om enbart stam eller även grenar och toppar (GROT) tas ut. Uttaget av GROT har fördubblats sedan år 2000, vilket ytterligare har ökat på markförsurningen. Återföring av aska från värmeverk etc. har använts som en metod att kompensera för uttag av GROT. Askåterföringen har fördubblats sedan år Detta är dock långt ifrån tillräckligt 14. Försurande sjöar och vattendrag Enligt beräkningar med den så kallade MAGIC-modellen är 56 procent av sjöarna i Kronobergs län (större än 1 hektar) försurade på grund av mänsklig aktivitet Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län - IVL rapport B Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län - IVL rapport B Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län - IVL rapport C Miljömålen, Årlig uppföljning av Sveriges miljökvalitetsmål och etappmål 2016 NV rapport Försurningsläget i Sveriges ytvatten SLU Rapport 2012:5

25 25(58) SLU har beräknat sannolikheten för att en given sjö är försurad 16. För Kronoberg är denna >50% i övervägande delen av länet (se karta). Länets 14 referenssjöar uppvisar i de flesta fall en viss återhämtning från försurning. Detta framgår tydligast när det gäller syraneutraliserande förmåga (ANC). Alla mätningar i referenssjöar utom en visar positiva trender 17. Försurad mark Andelen sur mark är fortfarande hög i Kronobergs län, och enligt bedömningsgrunderna för skogslandskapet överstiger nedfallet fortfarande markens neutraliseringsförmåga på hälften av sydvästra Sveriges yta 18. Preciseringen Försurad mark syftar även på biologisk mångfald i vattenekosystem. Mörten är känslig för surt vatten och behöver ett ph-värde över 6,0 för att kunna fortplanta sig. Mörten saknas ofta i försurade sjöar och är därför, där den finns, en bra indikator på relativt goda ekologiska förhållanden. Nätprovfisken i ca 280 kalkade sjöar, under perioden , visar att mörten föryngrade sig i 85 procent av antalet sjöar, eller annorlunda uttryckt, i 97 procent av den undersökta sjöarealen. De sjöar som hittills provfiskats utgör cirka 75 procent av länets totala sjöareal. Det bör emellertid framhållas att den goda mörtföryngringen i länet till stor del är beroende av sjökalkning. 16 Hur kan resultaten från Omdrevssjöarna användas i vattenförvaltningen? SLU rapport 2016:17 17 Kalkning av sjöar och vattendrag 2016 Länsstyrelsen i Kronobergs län meddelande 2017: Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län - IVL rapport B 2174