Regional årlig uppföljning av Bara naturlig försurning, november 2018

Transkript

1 Regional årlig uppföljning av Bara naturlig försurning, november 2018 Blekinge... 2 Dalarna... 6 Gotland... 8 Gävleborg Halland Jämtland Jönköping Kalmar Kronoberg Norrbotten Skåne Stockholm Södermanland Uppsala Värmland Västerbotten Västernorrland Västmanland Västra Götaland Örebro Östergötland... 60

2 Blekinge BARA NATURLIG FÖRSURNING Nedfallet av försurande ämnen över Blekinge har minskat de senaste decennierna, men mark och vatten är fortfarande försurade. Det tar lång tid för naturen att återhämta sig och fortsatt kalkning är nödvändig. Ytterligare åtgärder krävs för att minska utsläppen av försurande ämnen och skogsbrukets påverkan. Åtgärdsarbete för miljökvalitetsmålet Regionala åtgärder I Blekinge lindras försurningens skadliga effekt genom en omfattande kalkningsverksamhet. Idag kalkas cirka 250 av länets 900 sjöar som är större än en hektar. Totalt sprids cirka ton kalk årligen till länets sjöar, våtmarker och vattendrag. På tio år har det blivit fyra gånger vanligare att grenar och trädtoppar rensas ut ur Blekinges skogar efter en avverkning för att användas till biobränsle. Det innebär ett stort näringsläckage ur skogen eftersom mängden aska som återförs är mycket låg. På grund av detta anordnar Skogsstyrelsen informationsträffar för att diskutera lösningar med företrädare för skogsnäring och markägare med större fastigheter [1]. Skogsstyrelsen har, tillsammans med Naturvårdsverket, identifierat de mest försurningskänsliga områdena där askåterföring är särskilt angelägen. Under 2018 har Skogsstyrelsen tagit fram förslag på reviderade rekommendationer för uttag av skogsbränsle och för askåterföring [2]. Region Blekinge har uppdaterat länstransportplanen för perioden Länsplanen ska bidra till att kommunerna skapar hållbara stadsmiljöer där fler människor cyklar och åker buss samt att flytta långväga gods från väg till järnväg och sjöfart [3]. Region Blekinge har även, tillsammans med länets fem kommuner och Trafikverket, tagit fram en regional cykelstrategi för Blekinge. Syftet är att prioritera cykeln som färdmedel, eftersom den är ett effektivt transportmedel för korta sträckor som varken bullrar eller släpper ut avgaser som bidrar till försurningen [4]. Klimatsamverkan Blekinge driver projekt med syfte att begränsa klimatpåverkan och i många fall resulterar det även i minskade utsläpp av försurande ämnen [5]. Kommunala åtgärder Kommunerna i länet arbetar aktivt med en övergång till fossilfria bränslen bland annat genom en ökad andel elfordon och utbyggnad av ladd- och tankställen för förnybara bränslen [6]. Det pågår även ett kommunalt projekt för samordnad varudistribution [7]. Läs mer under miljömålet Begränsad klimatpåverkan. Åtgärder inom näringslivet För att följa nedfallet av svavel och kväve finansierar Blekinge Kustvatten och Luftvårdsförbund nedfallsmätningar på fyra lokaler i Blekinge [8]. Tillståndet och målbedömning för miljökvalitetsmålet

3 Miljökvalitetsmålet bedöms inte kunna nås till Trots att nedfallet av försurande ämnen har minskat går det inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön. Blekinges mark och vatten klassas fortfarande som kraftigt försurade och åtgärder som kalkning är nödvändigt för att upprätthålla ph-balansen sjöar och vattendrag. Försurningen bidrar till att känsliga arter försvinner och fiskars reproduktionsförmåga försämras. Dessutom frigörs oorganiskt aluminium som är direkt skadligt för växter och djur. Försurning kan även försämra dricksvattnets kvalitet samt orsaka korrosion på byggnader och hällristningar. Blekinge tillhör den del av Sverige som tagit emot mest nedfall under åren. Försurningssituationen har förbättrats i och med minskade svavel- och kvävenedfall, men återhämtningen sker mycket långsamt. Det beror dels på frigörelse av (tidigare) adsorberat svavel i marken, dels på att vittringen, som motverkar försurningen, generellt är långsam i de relativt näringsfattiga moränmarker som finns i länet. Påverkan genom atmosfäriskt nedfall Svavelnedfallet till skog har minskat kraftigt i Blekinge, från cirka kg per hektar och år i mitten av 1980-talet, till 1 2 kg per hektar och år de senaste två åren. Därmed överskrids inte den kritiska belastningen på 3,5 kg per hektar. Industrisektorn och internationell sjöfart är de största utsläppskällorna [9]. Nedfallet av kväve via nederbörd minskade under perioden i Blekinge. Minskningen beror främst på skärpta avgaskrav på personbilar och tunga fordon. Under 2017 var kvävenedfallet i Blekinge förhållandevis lågt. Nedfallet uppmättes till 4,2 kg kväve per hektar, vilket underskrider den kritiska belastningen på 5 kg kväve per hektar. Ett nederbördsfattigt år var troligen en bidragande orsak till att värdena var så låga. I Sverige står transportsektorn för ungefär 40 procent av kväveutsläppen. Nedfallet över länet kommer dock till stor del från utsläpp utomlands och från internationell sjöfart och vägtrafik [10]. Påverkan genom skogsbruk I takt med att nedfallet av svavel minskat och trycket på biomassauttag ur skogen ökat, har skogsbrukets bidrag till försurning ökat. Indikatorn Försurning från skogsbruk visar att andelen avverkad granskog med försurande effekt, som inte kompenseras genom askåterföring, uppgår till 48 procent i Blekinge [11]. Idag har skogsbruket lika stor påverkan på försurningen som nedfallet av försurande ämnen. Försurade sjöar och vattendrag De senaste uppskattningarna visar att 12 procent av länets okalkade sjöar är försurade på grund av mänskliga aktiviteter. Ytterligare cirka 48 procent skulle varit försurade om de inte hade kalkats [12]. Blekinges referenssjöar uppvisade en viss återhämtning under 1990-talet. Denna positiva trend tycks sedan planat ut [13]. Vattendragen i länet visar inga tydliga tecken på återhämtning [14]. Försurad mark Markvattnet i Blekinge visar tydliga tecken på återhämtning från försurning. Den syraneutraliserande förmågan (ANC) har ökat signifikant på tre aktiva ytor med långa tidsserier. Ökningen går dock långsamt, och ANC är fortfarande oftast negativt. Vattnet som rinner av från skogsmarken bör ha ett positivt ANC för att bidra till buffringskapacitet i ytvattnet. Markvattnets ph visar generellt på hög till måttlig surhet enligt bedömningsgrunderna för markförsurning, och tidstrenderna är inte lika tydliga som för ANC. Ytterligare återhämtning krävs för att avrinnande vatten ska kunna förse ytvattnet med buffringskapacitet [15].

4 Internationellt arbete krävs för att minska nedfallet För att minska nedfallet av försurande ämnen är det viktigaste styrmedlet takdirektivet om minskning av nationella utsläpp av föroreningar, i kombination med det uppdaterade Göteborgsprotokollet. Takdirektivet fastställer att de nationella utsläppen av svaveldioxid inom EU ska minska med minst 59 procent till 2020 och med minst 79 procent till 2030, jämfört med utsläppsnivån år Utsläppen av kväveoxider ska minska med 24 procent till 2020 och 63 procent till Om dessa mål uppnås, kommer det att ge betydande minskningar av nedfallet till Sverige av försurande ämnen. Trots det är bedömningen att direktivets krav är otillräckliga för att uppnå miljökvalitetsmålet [16]. Försurande utsläpp från den internationella sjöfarten är omfattande. Därför är de beslut som tagits inom internationell sjöfart betydelsefulla. Skärpta svavelkrav med högst 0,1 procent svavel i fartygsbränslet i Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen trädde i kraft Detta har bidragit till en reduktion av utsläppen av svavel inom dessa områden med cirka 80 procent från och med Mellan 2015 och 2016 ökade dock svavelutsläppen med cirka tre procent. Utsläppen av kväveoxider i östersjöregionen har sedan 2015 ökat med cirka tre procent. Ökningen av utsläppen av svaveloxider och kväveoxider beror på att transporterna till havs ökat. Under 2016 beslutade den internationella sjöfartsorganisationen IMO att utse Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen till kontrollområden för kväveoxider. Beslutet, som träder i kraft 1 januari 2021, ställer skarpa krav på utökad rening av kväveoxider, men endast för nya fartyg byggda år 2021 eller senare [17]. För att nå miljökvalitetsmålet behövs skärpta utsläppskrav i internationella regelverk. Den internationella sjöfarten har tagit krafttag mot svavelutsläppen men behöver öka de globala insatserna för att begränsa kväveutsläppen ytterligare. Ytterligare åtgärder behövs för att minska utsläppen från industri, energiproduktion och vägtrafik. Det är också viktigt att minimera de försurande effekterna av uttag av biomassa från skog genom att begränsa GROT-uttagen och öka insatserna gällande askåterföring [18]. Indikatorer som följer upp målet Försurade sjöar Försurning från skogsbruk Nedfall av svavel Sjöfartens utsläpp av försurande ämnen Nedfall av kväve till barrskog Lustgasutsläpp Kväveoxidutsläpp Referenser 1. Näringsläckaget ur Blekinges skogar måste hejdas, Skogsstyrelsen webbplats. 2. Regler och rekommendationer för skogsbränsleuttag och kompensationsåtgärder, Skogsstyrelsen Miljömålen Årlig uppföljning av Sveriges nationella miljömål 2018, Naturvårdsverket, rapport Länstransportplan för Blekinge , Region Blekinge. 5. Regional cykelstrategi för Blekinge , Region Blekinge. 6. Webbplats Klimatsamverkan Blekinge. 7. Webbplats GreenCharge 2.

5 8. KoSaVa -Implementera samlastning, gemensam kommunal samordnad varudistribution i Bromölla, Karlshamns och Sölvesborgs kommun, Energikontor Sydosts webbplats 9. Tillståndet i skogsmiljön i Blekinge län IVL Svenska miljöinstitutet, rapport C Indikatorn Nedfall av svavel, sverigesmiljömål.se 11. Indikatorn Nedfall av kväve, miljömål.se. 12. Indikatorn Försurning från skogsbruk, sverigesmiljömål.se. 13. MAGIC-biblioteket, IVL Svenska Miljöinstitutet. 14. Stationslista Trendstationer, sjöar och vattenkemi, Sveriges Lantbruksuniversitet. 15. Information om Kalkeffektuppföljning (KEU), Sveriges Lantbruksuniversitet. 16. Tillståndet i skogsmiljön i Blekinge län 2018, IVL Svenska miljöinstitutet, rapport C Miljömålen Årlig uppföljning av Sveriges nationella miljömål Naturvårdsverket, rapport Miljömålen Årlig uppföljning av Sveriges nationella miljömål Naturvårdsverket, rapport Mål i sikte De 16 miljökvalitetsmålen i fördjupad utvärdering 2015 volym 1. Naturvårdsverket, rapport 6662.

6 Dalarna 3. Bara naturlig försurning Den atmosfäriska nedfallet har avtagit och flera vatten som tidigare varit försurade har återhämtat sig. Kalkningen har kunnat minskas i delar av länet. Men den positiva utvecklingen med återhämtning från försurningen har avtagit och framtida påverkan från transporter och skogsbruk är osäker. Åtgärdsarbete för miljökvalitetsmålet Dalarnas län är inte lika drabbat av försurande nedfall som sydvästra Sverige. Den atmosfäriska depositionen har avtagit och flera sjöar och vattendrag i länet har återhämtat sig från försurningen och antalet vatten som kalkas minskar. Skogsbrukets relativa påverkan på försurningssituationen har ökat och många vatten kommer sannolikt inte att nå god status utan kalkning på flera decennier. Prognosen är att kalkningen behöver fortsätta under överskådlig tid. Åtgärder på regional nivå Det statliga bidraget till kalkning gör att länets kalkningsverksamhet fortsatt kan arbeta med att optimera kalkspridningen. Idag behandlas cirka 4 procent av länets 6000 sjöar med kalk. 9 procent eller 750 km av de större vattendragen kalkas. Övervakningsdata samlas in från knappt 650 vattenkemiska provpunkter och biologisk effektuppföljning är fokuserad mot hotade arter. Åtgärder på kommunal nivå och övriga åtgärder Kommunerna i länet finansierar 15 procent av kalkningsverksamheten. Åtgärder och påverkan inom näringslivet Näringskompensation genom återföring av aska från skogsbränsle sker i väldigt begränsad omfattning i länet. Tillståndet och målbedömning för miljökvalitetsmålet Miljökvalitetsmålet kommer inte att kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Utvecklingen i miljön är neutral. Det finns starka kopplingar till miljökvalitetsmålen Frisk luft, Ingen övergödning och Begränsad klimatpåverkan. Miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag är beroende av att målet för Bara naturlig försurning uppnås. Påverkan genom atmosfäriskt nedfall På uppdrag av länsstyrelser och luftvårdsförbund genomför IVL Svenska miljöinstitutet nationella mätningar av nedfall av svavel och kväve. I Dalarnas län har mätningar genomförts vid Fulufjället sedan mitten av 1990-talet. Fulufjället är en höghöjdsstation och resultaten är inte representativa för hela länet. Sedan 2015 finns även en mätstation i Borlänge. Data från Fulufjället visar en minskning i nedfallet av försurande ämnen men minskningen har planat ut och problemen med försurning kvarstår i vissa områden. Mätstationen i Borlänge måste få en mätserie innan några slutsatser kan dras. Nedfallet av försurande ämnen måste fortsätta att minska för att målet ska kunna nås. Att svavelnedfallet minskat kraftigt är väl belagt, men minskningen planar nu ut. Även kvävenedfallet har

7 avtagit, men planar också ut. De ökade transporterna på land och till havs är sannolikt en bidragande orsak till att minskningen planar ut. Påverkan genom skogsbruk Skogsbruket bidrar till försurning av mark, sjöar och vattendrag. Markvattenkemiska undersökningar i skogsmark har visat att markförrådet av kalcium har minskat med upp till 50 procent på 20 år. Markvattnets kemi påverkar vattenkemin i ytvatten och minskad mängd kalcium i marken påverkar ytvattnets försurningsstatus. I Dalarnas län är majoriteten av skogslandskapet tallskog. Upp till procent av försurningen i tallskog kan bero på skogsbruket. Motsvarande siffra för granskog är procent. 4, 5 För att klara energiomställningen och miljömålet Begränsad klimatpåverkan behöver uttagen av biomassa från skogen öka. Framtida uttag av biomassa behöver ske på ett sådant sätt att skogsmarkens förmåga att motstå försurning inte försämras. Idag finns tydliga brister i hänsynen vilket behöver förändras. Skogsstyrelsen behöver stärka sin vägledning och tillsyn av föreskrifter och allmänna råd för skogsbränsleuttag och näringskompensation genom återföring av aska från skogsbränsle. Försurade sjöar och vattendrag Energi- och klimatarbetet i länet påverkar målet också i positiv riktning genom att det bidrar till minskade utsläpp av försurande ämnen. I Länsstyrelsens eget arbete uppmärksammas energihushållning vid tillsyn och prövning av miljöfarlig verksamhet. Länsstyrelsen förmedlar även näringslivsstöd till aktiviteter och projekt som bidrar till länets energiomställning. Försurad mark Mätningar av försurning i markvatten började genomföras 2015 i länet, någon mätserie finns ännu inte. Bilden av försurningssituationen vid mätstationer norr och söder om Dalarna är inte entydig 1, 2, 3. På vissa platser minskar försurningen av markvattnet på 50 cm djup. I några fall går återhämtningen långsamt eller har avstannat trots minskat svavelnedfall och nationellt är situationen oförändrad. Den viktigaste faktorn för markens återhämtning är vittringen och länet har störst försurningspåverkan i områden med tunna jordar och svårvittrade markförhållanden. Samtidigt uppvisar kvävenedfallet inte någon tydligt avtagande trend 4 och trafiken på land och till havs ökar. Utsikterna är inte ljusa för att nå ett markant förbättrat tillstånd i marken de närmaste decennierna. Försurningens påverkan på markförlagda tekniska material och arkeologiska föremål har hittills inte undersökts i Dalarnas län. Därför saknas vetenskapligt underlag för att bedöma miljökvalitetsmålet i det avseendet. Arkeologer som gjort utgrävningar i länet gör dock bedömningen att föremål som hittas idag har bevarats sämre än föremål som hittades i början av 1900-talet. Referenser 1. IVL Krondroppsnätet tre decennier med övervakning av luftföroreningar och dess effekter i skogsmark. IVL Svenska Miljöinstitutet. Rapport C IVL Tillståndet i skogsmiljön i Värmlands län. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september Rapport C IVL Tillståndet i skogsmiljön i Örebro län. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september IVL Svenska Miljöinstitutet. Rapport C IVL Tillståndet i skogsmiljön i norra Sverige - Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september IVL Svenska Miljöinstitutet. Rapport B an.4.2f3a7b311a7c html

8 Gotland Bara naturlig försurning Utsläpp av svaveldioxider och kväveoxider minskar. De största kväveoxidminskningarna har skett inom industrin (energi och processer) följd av transporter. Åtgärdsarbete för miljökvalitetsmålet Länsstyrelsen i Gotlands län förvaltar klimatinvesteringsstöd, Klimatklivet, på uppdrag av Naturvårdsverket. Syftet är att underlätta klimatomställningen. Länsstyrelsen sprider information om Klimatklivet till näringslivet, myndigheter och privata personer. Inom klimatklivet har 59 laddningsstationer, fem projekt gällande utfasning av oljepannor och fyra projekt om biogasproduktion och biogasuppgradering fått stöd. Dessa åtgärder bedöms bidra till avtagande utsläpp av partiklar och kväveoxider i länet. Projektet Hållbara transporter som drivs av Länsstyrelsen i Gotlands län bedöms bidra till en minskande trend i av kväveoxidutsläpp på Gotland. Projektet syftar till att stödja näringslivet samt den offentliga sektorn med sitt arbete för hållbara transporter. Deltagare i projektet får stöd för att övergå från fossila drivmedel till eldrift och förnybara drivmedel, att minska sina körsträckor med bil genom en bättre logistikplanering, samt att minska sin bränsleförbrukning genom ett effektivare körsätt. Ett annat projekt inom transport, Fossilfri framfart, information, handlar om att bidra till en ökad användning av el och biogas som transportbränslen. I projektet finns bland annat en målsättning om att, efter projektets slut, ha ökat andelen småföretag som leasar eller köper en fossilfri tjänstebil. Näringslivet på Gotland spelar en viktig roll i miljömålsuppfyllelsen. Länsstyrelsen driver två projekt som främjar energieffektivisering på Gotland. Nätverk för energieffektivisering och Incitament för energieffektivisering i samarbete med Energimyndigheten. Landsbygdsprogrammet, bidrar också och riktar sig mot insatser på landsbygden. Dessa insatser är steg i rätt riktning för att uppnå flera av miljökvalitetsmålen, inklusive Bara naturlig försurning. Tillstånd och målbedömning för miljökvalitetsmålet Med tanke på nedåtgående trender för utsläpp av svaveldioxider och kväveoxider, och med hänsyn till naturliga egenskaper på Gotland, bedöms det att det är möjligt att de försurande effekterna kan vara nära att underskrida gränsen för vad mark och vatten tål år Gotland belastades länge av höga svavelutsläpp, men dessa har de senaste 20 åren minskat kraftigt. Detta i stort beror på att halterna av svavel har minskat i bränsle i de senaste decennierna. Ett bra styrmedel har varit det nya svaveldirektivet, vilket innebär att från och med 1 januari 2015 gäller nya krav på svavelhalt i marina bränslen, med maximal svavelhalt på 0,1 procent svavel per kg bränsle inom SECA-området. Direktivet har redan börjat ge effekt. Gotlands kalkrika berggrund medför att länet är mindre påverkat av surt nedfall jämfört med andra län. Surt nedfall påverkar Gotlands höga natur- och kulturmiljövärden, bland annat kalkhällmarker, byggnader, kyrkor, medeltida stentäkter och ornament.

9 Kväveoxidutsläpp För kväveoxider på Gotland har utsläppen i länet minskat med ungefär 57 procent mellan år 1990 och 2016, utsläpp från utrikes transporter (sjöfart och flyg) exkluderade. De största minskningarna har skett inom industri (energi och processer) med 66 procent och transporter med 62 procent. Kväveoxidutsläppen från personbilar, tunga lastbilar och bussar minskat, medan utsläppen från lätta lastbilar har ökat under perioden, men den har varit relativt konstant mellan Enligt Trafikanalys är antalet lätta lastbilar cirka sex gånger fler än tunga lastbilar nationellt och andelen ökar stadigt, vilket leder till ökade utsläpp av kväveoxider i landet. Körsträcka med bil Kollektivtrafik, cykel och gång stod för i genomsnitt 11 procent av resandet under perioden Det är lågt i jämförelse med riksgenomsnittet på 20 procent, men relativt i nivå med andra län med jämförbart befolkningsunderlag. Bilresandet stod i genomsnitt för 82 procent under perioden Andelen persontransportresor till fots och med cykel utgör därmed bara en liten andel. MILJÖKVALITETSMÅLET ÄR NÄRA ATT NÅS TILL 2020 MED IDAG BEFINTLIGA OCH BESLUTADE STYRMEDEL OCH ÅTGÄRDER. UTVECKLINGEN I MILJÖN ÄR POSITIV.

10 Gävleborg Bara naturlig försurning I delar av länets märks försurningsproblemet tydligt medan andra delar har återhämtat sig relativt väl. I de försurade vattendragen faller ph markant under högflöden och återhämtningen går långsamt, dessa vatten kalkas. Åtgärdsarbete för miljökvalitetsmålet Återhämtningen går mycket långsamt i de försurade områdena men utvecklingen följs och i väntan på en naturlig återhämtning kalkas vattendragen. Kalkningen bedrivs årligen och finansieras av staten till 85% medan kommunerna står för resterande 15%. Det pågår ett nationellt forskningsprojekt i syfte att kartlägga de mest försurningskänsliga markerna där uttag av grenar och toppar så kallat GROT-uttag borde begränsas och askåterföring kan rekommenderas vid avverkning. Som ett första steg i denna utredning har SGU kartlagt de mest försurningskänsliga markerna. Åtgärder på regional nivå I de försurade vattnen pågår kalkningsverksamhet samt fortlöpande kemisk och biologisk provtagning. Kalkningsverksamheten i länet har fokus på vattendrag med bestånd av flodpärlmussla, flodkräfta och lokalt anpassade öringstammar. Under 2018 bedrevs kalkning i ca 260 vattendrag, sjöar och våtmarker inom 30 kalkningsåtgärdsområden i länet. 85 % av kalkningsverksamheten finansieras av statsbidrag. Länsstyrelsen arbetar med att optimera kalkspridningen i områdena kring de värst försurningsdrabbade vattendragen enligt riktlinjerna för kalkning. Länets kalkningsverksamhet ligger nu ungefär i nivå med de förslag som Havs och vattenmyndigheten bedömde 2013 som realistiska för att uppnå de vattenkemiska målen och bevara den biologiska mångfalden i länet. Det svåra är att bedöma om dagens stundom låga ph-värden beror på naturlig sura vatten eller mänsklig försurningspåverkan eftersom det inte finns någon data från tiden innan det sura nedfallet startade. Det har startats ett samarbete mellan Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och SGU för att lokalisera försurningskänsliga marker som kan vara lämpliga för askåterföring. SGU presenterade 2016 sin första rapport i detta samarbete 1. Rapporten innehåller huvudsakligen en jämförelse av geologin inom kalkade områden kontra okalkade. I dagsläget pågår inget regionalt arbete med att minska försurningspåverkan från skogsbruket. Det är också oklart hur stor försurningen bedöms vara i länet, detta på grund av att olika datamodeller ger olika utfall och skattningar. Skogsstyrelsen arbetar kontinuerligt med rådgivning vid avverkningar i alla typer av skog, inklusive värdefull natur och försurad skog. Åtgärder på kommunalnivå samt övriga åtgärder

11 Kommunerna finansierar 15 % av kalkningen. Ett fåtal fiskevårdsföreningar har själva finansierat kalkning för några mindre sjöar i länet. Näringslivets (skogsbrukets) påverkan och åtgärder Andelen sur skogsmark i de norra delarna av Sverige bedöms ligga runt 20 procent och skogsbrukets försurningsbidrag bedöms öka, i synnerhet om GROT och stubbuttaget ökar 3. Även stubbuttag och skogsgödsling påverkar försurningsläget negativt. Under år 2018 (jan-sep) har 5038,4 ha anmälts för GROT-uttag, vilket utgör ca. 29 % av total areal som är anmäld för slutavverkning ( ha). Areal anmäld för uttag av stubbar 13,4 ha för omläggning till bete och åker. Samrådsarealer för utförande av skogsgödsling 2017 ca ha och för perioden har ingen anmälan rörande återföring av aska mottagits 2. De flesta skogliga åtgärder ligger på likartade nivåer som de senaste åren. För att motverka försurningen ifrån skogsbruket framhålls askåterföringen, vilken bedöms öka i länet på lång sikt. Sannolikt krävs fler åtgärder för att motverka den negativa försurningsutvecklingen i skogsmarken i framtiden. Tillståndet och målbedömning för miljökvalitetsmålet Länsstyrelsen bedömer att målet inte uppnås till år 2020, även om få provtagna sjöar i länet är tydligt försurade, och många tidigare försurade sjöar har återhämtat sig relativt väl. Majoriteten av vattendragen har återhämtat sig, men under vårflödena 2011, 2013 och 2018 registrerades kraftiga surstötar i flera vattendrag, vilket lett till ökade kalkningsåtgärder. Vattnen uppnår inte god status oberoende av kalkning. Försurningsläget och försurande nedfall Försurningsbedömningen för länet grundas främst på modelleringar och vattenanalyser tagna inom kalkeffektuppföljningen. Miljömålet bedömdes tidigare vara uppnått i Gävleborgs län, men senare nationella bedömningar 3 har visat att flera vatten (ca 6 procent) är försurade, vilket tyder på kvarvarande problem. Nedfallet av luftburna svavelföreningar över Sverige har minskat markant sedan 1990-talet. Kväveföreningarna minskar inte i samma utsträckning. Generellt sett är de sydvästra delarna av landet värst försurningsdrabbade 4, och den totala kritiska belastningen överskrids fortfarande i delar av länet 5. Inga mätningar av försurande nedfall eller markvattenkemi genomförs i länet. Försurade sjöar och vattendrag De snörika vintrarna 2011, 2013 och framförallt 2018 bidrog till s.k. surstötar d.v.s. kraftiga ph-fall under vårhögflödet. Främst drabbade mindre bäckar och åar belägna i skogsmarker ovan högsta kustlinjen, med tunt jordlager och blockig terräng. Sådana förhållanden påverkar återhämtningen 1,4 samt benägenheten till försurning negativt. Vid låga ph-värden frigörs metaller, speciellt aluminium, vilken är giftig för bl.a. fiskar även i låga koncentrationer. Aluminiumprovtagning har skett i vattendrag under de senaste åren men troligtvis är inte aluminium ett stort problem i Gävleborg men fler prover behövs för att fastställa riskerna.

12 De vattendrag som uppvisar surstötar bedöms inte uppnå god status enligt vattendirektivet. Enligt vattenmyndighetens bedömning riskerar 242 vattendrag (ca 12 procent) inom länets ansvarsområde att inte nå god status år 2020 på grund av försurning. Osäkerheten är dock stor på grund av databrist. Svavelnedfallen minskar visserligen, men utvecklingen i miljön bedöms ändå som neutral. Detta på grund av fortsatta tidvis låga ph-värden i vattendrag, fortsatt relativt höga kvävenedfall, markens svaga återhämtningsförmåga i länet och ett ökat försurningsbidrag ifrån skogsbruket. En av de försurningskänsligaste arterna är flodpärlmussla. I vattendrag där arten förekommer prioriteras kalkningen. Det bör beaktas att resultat av tidigare års kalkning helt kan spolieras av en enda kraftig surstöt, då denna kan slå ut hela bestånd av en känslig art. Det finns ett begränsat lagstöd för ekonomiska ersättningar enligt skogsvårdslagen. Det leder till att miljöhänsynen vid många avverkningar blir lidande. Arbetet med att ta hänsyn vid avverkningar i försurningskänsliga marker bör utvecklas. Det vore önskvärt med nedfalls- och markkemiska provtagningar för övergripande försurnings- och övergödningsbedömningar i länet. Referenser 1. Utpekande och analys av försurningskänsliga områden. L. Maxe och L-O Lång. SGU. 2. T. Jonsson. Gävleborgs distrikt, Skogsstyrelsen, konversation Underlagsrapport: Reviderade beräkningar av kritisk belastning för försurning, C, Akselsson, J. Fölster, L. Rapp, M. Alveteg, S. Belyazid, O. Westling, H. Sverdrup, J. Stendahl. 4. Försurningsläget i Sveriges ytvatten 2010: komplettering till rapport 2011:24. Underlag till utvärdering av miljömålet Bara naturlig försurning. J. Fölster, S. Valinia. Rapport 2012:5 SLU 5. Krondroppsnätets övervakning av luftföroreningar i Sverige mätningar och modellering, Underlag till FU Bara naturlig försurning Kritisk belastning för skogsmark, trender i markvatten och skogsbrukets inverkan. C. Akselsson, S. Hellsten, S. Belyazid IVL.

13 Halland Bara naturlig försurning Försurningssituationen i länet minskar i vissa avseenden och en positiv trend ses med bland annat minskande nedfall av svavel och svagt ökande ph-värden i ytvatten. Halland har den största andelen försurade sjöar i landet och mycket tyder på att det mesta av den naturliga återhämtningen redan skett. Åtgärdsarbete för miljökvalitetsmålet Den största utmaningen för att nå miljökvalitetsmålet är utsläpp av försurande ämnen såsom svaveloch kväveoxider till luft. Utsläppen är framförallt kopplade till transporter (inklusive internationell sjöfart), energiproduktion och industri. Även skogsbruket påverkar miljökvalitetsmålet genom att uttag av skog har en försurande effekt på skogsmarken (1). För att nå miljökvalitetsmålet krävs styrmedel på nationell och internationell nivå, exempelvis för minskad användning av svavelhaltiga bränslen. Påverkan genom atmosfäriskt nedfall Åtgärder på regional nivå I takt med att nedfallet av försurande ämnen har minskat så har skogsbrukets bidrag fått allt större betydelse. För granskog i Halland beräknas skogsbruket idag svara för procent av försurningen med bara stamuttag (2). När även grenar och toppar (GROT) tas ut ökar bidraget till procent och med stubbuttag till mer än 60 procent. Tillväxt av biomassa är en försurande process som påverkar mark och markvatten. I en naturskog kompenseras denna försurning under en omloppstid genom vittring av marken och återförsel av näringsämnen när träden dör och bryts ned. Redan ett konventionellt skogsbruk med enbart uttag av stammar medför en påtaglig försurningseffekt. Denna förstärks vid ett ökat uttag av skogsbiobränsle i form av GROT och ytterligare när även stubbar tas ut. I Halland har uttag av GROT ökat från 1500 hektar år 2009 till drygt 1900 hektar år Under 2017 togs GROT ut på 821 hektar i Halland och under samma år återfördes aska på 568 hektar skogsmark. För att minska skogsbrukets påverkan på försurningen är askåterföring en viktig åtgärd. Övriga åtgärder Största delen av nedfallet i Halland beror på utsläpp i andra länder och från den internationella sjöfarten. För att nedfallet inte ska överskrida den kritiska belastningsgränsen är vi beroende av att

14 de internationella överenskommelserna om utsläppsminskningar följs. Särskilt viktigt är att komma till rätta med den internationella sjöfartens utsläpp. Från och med 2015 sänktes den maximalt tillåtna svavelhalten i fartygsbränsle i Östersjön och Nordsjön från 1,0 till 0,1 viktprocent. Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) har under 2016 beslutat att svavelinnehållet i bränsle till fartyg ska minskas från 3,5 procent till 0,5 procent år IMO har även beslutat att Östersjön och Nordsjön ska bli kvävekontrollsområden vilket innebär strängare utsläppskrav för nya fartyg från och med Tillståndet och målbedömning för miljökvalitetsmålet Miljökvalitetsmålet är inte uppnått och bedöms inte kunna nås till 2020 med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Sammantaget bedöms utvecklingen i miljön som neutral, det går inte att se en tydlig riktning. Utvecklingen är i vissa delar positiv men långt ifrån tillräcklig. Det försurande nedfallet har minskat kraftigt men fortfarande är ungefär 75 procent av länets sjöar försurade. Återhämtningen i skogsmarken går mycket långsamt och utvecklingen är osäker. Skogsbrukets bidrag till försurningspåverkan ökar och är idag ungefär lika stort som det atmosfäriska nedfallets. Tillståndet i ytvattnet har utvecklats i positiv riktning, men trenden var starkare under 1990-talet än under 2000-talet vilket antyder att det mesta av återhämtningen redan skett. Påverkan genom atmosfäriskt nedfall Svavelnedfallet i länet har minskat med cirka 90 procent sedan mitten av 1980-talet medan nedfallet av kväve bara visar små förändringar (3). Totalt har nedfallet närmat sig den kritiska belastningsnivån och inom vissa områden är det sannolikt att den underskrids (4). Beräkningarna är dock osäkra och påverkas i stor utsträckning av kvaliteten på indata, till exempel när det gäller markvittring. Den internationella sjöfartens svavelutsläpp varierar mellan åren men sedan toppnoteringen runt 2005 har utsläppen drygt halverats (5). Dock kan effekten ännu inte ses i mätningarna av nedfallet. Påverkan genom skogsbruk Ett ökat uttag av skogsbiobränsle motverkar de positiva effekterna av minskade utsläpp och innebär att skogsbruket kommer att svara för en större andel av försurningen i granskog än nedfallet av försurande ämnen. För att åtgärda detta måste aska från förbränning av biobränslet återföras till de avverkade områdena. Skogsbrukets försurningsbidrag bedöms då minska kraftigt eller försvinna helt. Utan askåterföring bör man i de mest försurade områdena överväga att förbjuda eller begränsa GROT-uttag. Försurade sjöar och vattendrag Data från miljöövervakningen visar en positiv utveckling i okalkade sjöar och vattendrag med sjunkande sulfathalter och stigande ph-värden och ökad buffertförmåga (3,6). Trenden var starkare

15 under 1990-talet än under 2000-talet vilket antyder att det mesta av återhämtningen redan skett och att den planar ut på en nivå som ligger betydligt under de förhållanden som rådde före försurningen. Detta stöds också av de modellberäkningar som gjorts av utvecklingen under olika utsläppsscenarier. Beräkningar av antalet försurade sjöar i Sverige har genom åren gjorts med olika underlag och metoder. Den senaste baseras på data från den nationella och regionala omdrevsinventeringen och visar att andelen försurade sjöar i Halland uppgår till cirka 75 procent (6). Det innebär att Halland har störst andel försurade sjöar i landet. För vattendragen saknas underlag för att göra motsvarande beräkningar men situationen är troligen liknande. Försurad mark Trots att nedfallet av svavel har minskat kraftigt så går återhämtningen långsamt och en stor del av skogsmarken i länet är fortfarande försurad. En anledning är att vittringen är för långsam för att kompensera för många decenniers ackumulerade nedfall. Återhämtningen motverkas dessutom av ett ökande uttag av biomassa och genom att volymen stående skogsbiomassa har ökat. På längre sikt kan förväntade klimatförändringar påverka utvecklingen både positivt (ökad vittring) och negativt (högre tillväxt och ökad utlakning av kväve vilka båda ökar försurningen). Data visar på en tilltagande försurning av skogsmarken i sydvästra Sverige fram till omkring år Då klassades 60 procent av skogsmarken som sur eller mycket sur enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (7). Därefter tycks en förbättring ha skett men förändringarna är svårtolkade beroende på att metodiken varierat. Försurningstillståndet i marken speglas också av vattenkvaliteten i markvattnet. De lokaler som undersöks i Halland visar på fortsatt sura förhållanden även om en viss återhämtning kan ses även här (8,9). Höga nitrathalter i vissa områden är oroande eftersom läckage av nitrat samtidigt medför en försurningseffekt. Referenser 1. Naturvårdsverket Styrmedel för att nå miljökvalitetsmålen En kartläggning. Rapport Akselsson, C., Hellsten, S. & Belyazid, S Kritisk belastning för skogsmark, trender i markvatten och skogsbrukets påverkan. Underlag till fördjupad utvärdering av "Bara naturlig försurning" Länsstyrelsen i Hallands län Kalkning av sjöar och vattendrag i Hallands län Verksamhetsberättelse för budgetåret Akselsson, C. & Westling, O Kritisk belastning och baskatjonbalanser för skogsmark i Halland. IVL. Rapport B Naturvårdsverket. Utsläpp av svaveldioxid till luft från internationellt flyg och sjöfart. 6. Fölster, J., Valinia, S., Sandin, L. & Futter, M. N För var dag blir det bättre men bra lär det aldrig bli. Försurning i sjöar och vattendrag Institutionen för vatten och miljö, SLU. Rapport 2014:20.

16 7. Naturvårdsverket Mål i sikte. Analys och bedömning av de 16 miljömålen i fördjupad utvärdering. Volym 1. Rapport Akselsson, C., Hultberg, H., Karlsson, P. E., Pihl Karlsson, G. & Hellsten, S Acidification trends in south Swedish forest soils Slow recovery and high sensitivity to sea-salt episodes. Science of the Total Environment 444: IVL Svenska Miljöinstitutet. Markvattenkemi Data.

17 Jämtland 3 Bara naturlig försurning Bedömning: NEJ Trend: Neutral Nedfallet har fortsatt en försurande effekt framförallt i fjällmiljö med tunna jordtäcken, svårvittrad berggrund och liten växtlighet. För att mildra effekterna av försurning behöver kalkning av sjöar och vattendrag fortsätta. Åtgärdsarbete Totalt spreds 2200 ton kalk i länets sjöar, vattendrag och våtmarker för att mildra effekterna av försurning under år På grund av minskade medel är statusen för många fjällnära vattendrag och sjöar i länet på ett slutande plan, idag har vi 43 målvatten som ej klarar sitt ph-mål, 2005 var det endast 15 stycken. Inga särskilda insatser gjordes under året avseende markförlagda tekniska material, vattenledningssystem samt arkeologiska föremål och hällristningar. Åtgärder för att motverka effekter av försurning REGIONALA ÅTGÄRDER För att öka kunskapen om den biologiska och kemiska statusen i länets försurade sjöar och vattendrag påbörjades en omfattande omarbetning av effektuppföljningen under Under 2016 påbörjades även arbetet med att ta fram nya åtgärdsprogram för länets åtgärdsområden, åtgärderna fastställs under hösten 2018 och sträcker sig över perioden KOMMUNALA ÅTGÄRDER För att motverka effekterna av försurningen har Berg, Härjedalen och Ragunda kommun beviljades statsbidrag för kalkning i 18 åtgärdsområden under I 18 av dessa åtgärdsområden spreds kalk med doserare i vattendrag och i 4 spreds kalk på sjöar och våtmarker. Viktiga insatser under 2019 För att minska försurningsskadorna i länet behöver man under 2019 kraftigt höja ambitionsnivån och tilldela resurser efter behov. Det är även viktigt att under 2019 fortsatt utöka miljöövervakningen i de svårtillgängliga fjällområdena. Analys och bedömning

18 Miljömålet Bara naturlig försurning kommer inte nås till år 2020 i Jämtlands län. Effekterna av försurning är påtaglig. Några av länets fjällmiljöer tillhör landets mest försurningskänsliga områden, med tunna jordtäcken, svårvittrad berggrund och liten eller ingen växtlighet. Nedfallet av försurande ämnen neutraliseras inte i marken. Det gör att sjöar och vattendrag i dessa områden påverkas negativt av nedfall. Så länge sjöar och vattendrag måste kalkas för att motverka effekter av försurande nedfall, kommer inte miljömålet nås. Trenden är neutral. Däremot är trenden negativ för antalet målvatten som klarar sina ph-mål då de fortsätter att öka. Den viktigaste insatsen i länet är att kalka vatten för att minska försurningens effekter, dock har medelstilldelning legat under behovet sedan En åtgärd som kan göras lokalt för att minska en källa till försurning är att undvika helträdsuttag i näringsfattig skogsmark på svårvittrad berggrund. Atmosfäriskt nedfall Det senaste decenniet har minskningstakten av långväga transporterade försurande ämnen varit långsam. Därför behövs fler internationella överenskommelser så att utsläppen når en nivå som länets känsligaste områden tål. Underlag för att bedöma kritisk belastning för nedfall av försurande ämnen i sjöar, vattendrag, skogsmark och i fjällmiljö saknas och behöver arbetas fram. Utsläpp av både kväve och svavelföreningar från lokala källor har uppvisat en långsiktig minskning sedan år Det årliga nedfallet av kväve har varit på ungefär samma nivå sedan mitten av talet. Svavelnedfallet har kraftigt minskat sedan början av 1990-talet i takt med de minskade emissionerna. Problemet är stundtals större i fjällområdena då vi här har kraftigare nederbörd och att föroreningar även ackumuleras som torrdeposition i dimfrost. Markanvändning Genom att minska helträdsuttag på näringsfattig skogsmark och svårvittrad berggrund inom skogsbruket kan en källa till försurning åtgärdas. Uppföljning och bedömning av utvecklingen saknar idag nationella och regionala indikatorer. Försurade sjöar och vattendrag Några av länets fjällmiljöer tillhör landets mest försurningskänsliga områden, med tunna jordtäcken, svårvittrad berggrund och liten eller ingen växtlighet. Nedfallet av försurande ämnen neutraliseras inte i marken. Det gör att sjöar och vattendrag i dessa områden påverkas negativt av nedfall. Surstötar med låga ph-värden förekommer numera hela barmarksperioden vid höga flöden. Provtagning visar att den biologiska situationen i många vatten de senaste åren blivit sämre till följd av nedskärningar i kalkningsverksamheten. För de målområden som följts upp efter kalkning uppnåddes de vattenkemiska målen endast i 59 procent av Jämtlands målvatten. Både bottenfaunaprovtagningarna och elfisken i de försurade områdena visar på en fortsatt försämring i delar av länet. Endast 18,5 procent av målvattendragens bottenfaunalokalerna klassas till hög eller god status, 26 procent har måttlig status, 1 procent otillfredsställande och 6,2 procent klassas till dålig status. Fortsatt är det 48 procent av målvattendragen som saknar biologiskt underlag i den omfattning att en tillförlitlig klassning kan göras. Samma utveckling finns tyvärr bland föryngringen av öringar där endast 5 procent av lokalerna hade tätheter på 10 årsyngel per lokal, i 26 procent av lokalerna hittades inga årsyngel 2017.

19 Åtgärdsbehovet bedöms av länets kommuner till mer än 30 miljoner kronor år Länsstyrelsen bedömer att kalkningsverksamheten måste fortsätta efter år 2020 för att motverka försurande effekter av nedfall.

20 Jönköping Bara naturlig försurning Försurning är fortfarande ett stort miljöproblem i Jönköpings län, särskilt i de västra delarna. Det är omöjligt att nå målet till år Det tar lång tid för naturen att återhämta sig och det krävs att kalkning av sjöar och vattendrag fortsätter för att inte negativa effekter på biologin ska uppstå. Åtgärdsarbete för miljökvalitetsmålet Åtgärder på regional nivå Skogsstyrelsen genomför projekt för att öka askåterföringen. Länsstyrelsen har tagit fram planer för markkalkning i två kalkåtgärdsområden. Åtgärder på kommunal nivå Kalkning genomförs i sjöar och på våtmarker. Drygt 300 sjöar och 600 våtmarker ingår i åtgärden. Projektet Hela resan syftar till att främja hållbara resvanor vid tjänsteresor och arbetspendling. Aska från kommunala kraftvärmeverk, främst Torsvik utanför Jönköping, återförs till skogen. Övriga åtgärder Askåterföring har genomförts på cirka hektar. De största källorna till de sura svavel- och kväveföreningarna är energiproduktion och trafik då de främst bildas genom förbränning av fossila bränslen. Därför finns det starka kopplingar till klimatarbetet och det regionala åtgärdsprogrammet för Minskad klimatpåverkan 1. Åtgärdsprogrammet Minskad klimatpåverkan 1 har under år 2017 reviderats. Exempel på en åtgärd för att minska biltrafiken i länet är projektet Hela resan som pågår till år Den största regionala orsaken till försurning är skogsbruket. Grenar och toppar (grot) som förr lämnades i skogen, används nu ofta som biobränslen. Uttaget av grot leder till att näringsämnen inte återförs till skogsmarken. I länet har skogsbrukets bidrag till försurningen beräknats till mellan 40 och 70 procent beroende på om enbart stam eller även grot och stubbar skördas. Grot används till biobränslen. Försurning orsakad av skogsbruket kan motverkas genom att aska från förbränning av biobränslen återförs till skogen. År 2017 återfördes aska på cirka hektar i länet, vilket ligger på samma nivå som för år 2016 men är en mycket kraftig ökning jämfört med tidigare år. En stor anledning till ökningen är att askan från Torsviks nya biobränslepanna, som öppnade år 2015, har börjat spridas i länet. Trots de senaste årens ökning sker askåterföringen i alldeles för liten skala. Grot-uttag har anmälts för ca hektar i länet under år Skogsstyrelsen informerar även om askåterföring i sin rådgivning. För att förhindra att försurningen slår ut växt- och djurliv i vattendrag och sjöar kalkas ett flertal av dem. Kalkning är en konstgjord andning och fungerar livsuppehållande för många arter i försurade

21 sjöar och vattendrag. Länets behov av kalkningsinsatser är fortsatt stora och idag åtgärdas avrinningsområden motsvarande 40 procent av länets yta. De senaste åren har medelstilldelningen till kalkningen minskat. Det är osäkert om det går att spara mer utan att negativa effekter i försurade sjöar och vattendrag uppstår och att möjligheterna att nå miljökvalitetsmålet försämras. Tillstånd och målbedömning för miljökvalitetsmålet Bedömningen att målet inte kommer att kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder är samma som föregående år. Utvecklingen i miljön är positiv. Försurning är ett av länets största miljöproblem. Orsakerna är att länet har tagit emot mycket nedfall av försurande ämnen som förts hit med vindarna från Europa, samt att delar av länet har en kalkfattig berggrund. Länets västra och sydvästra delar är värst utsatta. Delar av länet klassas som mycket kraftigt försurningspåverkat. Nedfallen av försurande ämnen har minskat de senaste åren och trenden för ph och alkalinitet (buffertförmågan) är svagt ökande i ytvatten i länet. Fortfarande överskrider nedfallet av kväve den kritiska belastningen i länet men utvecklingen i miljön är svagt positiv. Eftersom nedfallet orsakas av luftföroreningar som nästan uteslutande har sitt ursprung utanför länet kommer sannolikt inte åtgärder som genomförs i länet påverka nedfallet här. Dock kan länets utsläpp påverka andra delar av landet och måste därför minska. Inom arbetet med EU:s vattendirektiv bedöms en tredjedel av alla vattenförekomster i länet inte uppnå god status avseende försurning. Internationella avtal och överenskommelser är nödvändiga för att målet ska kunna nås i länet. Särskilt två internationella avtal har varit viktiga för minskade utsläpp och därigenom nedfallet; EU:s takdirektiv och Göteborgsprotokollet. Det är viktigt att detta arbete fortsätter och att reglerna och taken skärps ytterligare. Nedfall av luftburna svavel- och kväveföreningar Det sura nedfallet av svavel- och kväveföreningar är den största orsaken till försurningen i länet. Sedan 1980-talet har svavelnedfallet minskat med 90 procent. Nedfallet till skogsmarken i länet ligger nu på 1 2 kg per hektar och år, vilket är inom ramarna för vad marken beräknas tåla på sikt. Nedfallet av kväve visar inte en lika positiv utveckling som svavel 5. För att målet ska nås på sikt måste det sura nedfallet minska ytterligare. Det tar lång tid för naturen att återhämta sig och det går ännu inte att se någon återhämtning i markvatten. Det syns inte heller någon ökning av ph på någon av de platser i länet där markvattenkemi mäts, vilket tyder på att återhämtningen av försurningen är mycket liten. Marker med mycket utarmade förråd av baskatjoner (buffrande ämnen) kommer sannolikt inte att återhämta sig på naturlig väg och därmed inte heller sjöar och vattendrag i området. Försurningen påverkar biologisk mångfald

22 I länet finns cirka 400 vattenkemilokaler med syfte att följa upp kalkning och försurning. En parameter som mäts på några av lokalerna är oorganiskt aluminium, som är den giftigaste formen av aluminium och som kan bildas när ph understiger 6,0. Ämnet kan bland annat orsaka skador på gälarna hos vissa vattenlevande djur. År 2017 utfördes 125 analyser, där inget vattenprov innehöll skadligt höga halter av oorganiskt aluminium i kalkningsverksamhetens målpunkter. Det genomförs även biologiska undersökningar, bland annat elfisken och bottenfaunaundersökningar. Under år 2017 var kalkningsverksamhetens mål för biologin uppnådda i 89 procent av längden vattendrag i länet 4. Det är positivt att det även arbetas med internationella mål som Agenda Miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning kopplar till mål 6. Rent vatten och sanitet, samt mål 15. Ekosystem och biologisk mångfald. Referenser 1. Länsstyrelsen i Jönköpings län, meddelande nr 2018:24. Minskad klimatpåverkan, Åtgärdsprogram Jönköpings län 2. Hela resan, Region Jönköpings läns webbplats , 3. Arbetsmaterial, Skogsstyrelsen 4. Länsstyrelsen i Jönköpings län, Verksamhetsberättelse för kalkningsverksamheten i Jönköpings län 2017, dnr IVL Svenska miljöinstitutet, 2018, rapport C315, Tillståndet i skogsmiljön i Jönköpings län, resultat till och med 2016/2017

23 Kalmar Bara naturlig försurning Delar av Kalmar län är försurningspåverkat, främst genom svavel- och kvävenedfall, vilket drabbar ytoch grundvatten, skog och tekniska konstruktioner. För att nå miljökvalitetsmålet krävs nationella strategier och styrmedel samt skärpta krav i internationella miljöregelverk. Sammantaget är bedömningen att det inte är möjligt att nå miljökvalitetsmålet till 2020 med idag beslutade styrmedel. Åtgärdsarbete för miljökvalitetsmålet Länsstyrelsen administrerar kalkningsåtgärder samt följer upp och utreder effekterna av kalkningen i miljön. Dessa utredningar visar på att kalkningen som pågått sedan mitten på 80-talet gett en positiv effekt med avseende på ph och alkalinitet. Det har också visat sig att det är viktigt att fortsätta kalka eftersom många områden fortsatt är försurningspåverkade. Tillståndet och målbedömning av miljökvalitetsmålet Sammantaget är bedömningen att det inte är möjligt att nå miljökvalitetsmålet till 2020 med idag beslutade styrmedel. Då det mesta av det sura nedfallet kommer från andra länder och från internationell sjöfart, krävs ytterligare internationella åtgärder för att utsläppen ska fortsätta minska. Havsförsurningen, huvudsakligen orsakad av koldioxidutsläpp, kommer vid slutet av seklet sannolikt ge stora förändringar i ekosystemen 1. Minskning av koldioxidhalten i atmosfären är den viktigaste åtgärden mot den globala havsförsurningen. Sjöfarten kan dock under vissa förutsättningar på vissa platser ge lika stora försurningseffekter, huvudsakligen genom svavelutsläpp. Östersjön är, på grund av lägre buffertkapacitet och väntad ökning av sjöfartstrafik, särskilt utsatt för sjöfartens försurningspåverkan 2, 3 Uttaget av skogsbränsle har ökat och påverkas också av internationella energimarknader och EU-krav på andel förnybar energi. I känsliga områden har detta mycket stor betydelse för skogsmarkens försurning. Det är därför mycket viktigt att Skogsstyrelsen nu har åtagit sig att verka för ökad askåterföring och rådgivning angående GROT uttag i känsliga områden (åtgärd 30 och 31 i åtgärdsprogrammet för miljömålen). Minskade kväveoxidutsläpp och minskad försurningspåverkan från skogsbruk är avgörande för att miljökvalitetsmålet ska nås i länet. Begränsning av kväveoxidutsläppen kan ske genom skärpta krav i internationella miljöregelverk och genom starka internationella styrmedel som till exempel 1 Mål i sikte. Analys och bedömning av de 16 miljökvalitetsmålen i fördjupad utvärdering. Volym 1. Naturvårdsverket. Rapport 6662, Smhi.se/havetsforsurning 3 Havochvatten.se/hav/fiske--fritid/miljohot/havsforsurning.html

24 Luftvårdskonventionens Göteborgsprotokoll med syftet att begränsa luftföroreningsutsläppen i Europa till De europeiska utsläppen till luft av svavel och kväve har under perioden minskat med 90 respektive 50 procent. Detta innebär att nedfallet av svavel och kväve minskar även över Sverige.1 Dock är nedfallet av kväve till skogsmark i Kalmar län högre än vad marken tål. Inom länet finns en geografisk uppdelning av hur försurningen påverkar sjöar och vattendrag. I den norra delen är försurningspåverkan liten, medan sjöar och vattendrag i den södra delen är försurningspåverkade. ph i markvatten uppvisar ett likartat mönster med en positiv trend i norr och en långsamt sjunkande trend i söder. Påverkan genom atmosfäriskt nedfall Svavelnedfallet i länet har minskat starkt sedan 1990, från cirka 14 kilo per hektar till mellan 0,4 och 2,6 kilo per hektar Under det hydrologiska året 2016/2017 understeg svavelnedfallet 1 kg per hektar och år på majoriteten av mätplatserna i södra Sverige. 1 Det låga nedfallet tros delvis bero på låga nederbördsmängder men också på de skärpta krav på hur mycket svavel som fartygsbränsle får innehålla som infördes den 1 januari 2015 (från 1 0,1 procent svavel). Belastningen av kväve på skogsmark i Kalmar län är sedan lång tid högre än vad marken tål. I Kalmar län beräknades totaldepositionen (summan av torr- och våtdeposition) av oorganiskt kväve under 2016/17 till mellan 5 8 kg kväve per hektar och år, med de lägsta nedfallet i länets nordligaste del. Det totala nedfallet av oorganiskt kväve har för de senaste fyra hydrologiska åren överstigit den kritiska belastningen för kvävenedfall till barrskog på 5 kilo per hektar och år. Prognosen är att svavelnedfallet fortsätter minska medan kvävenedfallet långsamt börjar minska. Påverkan genom skogsbruk Skogsbrukets andel av försurningspåverkan har ökat på grund av mer omfattande användning av skogsbränslen, då förutom stammen också grenar och toppar (GROT) samt ibland även stubbar tas ut. Härigenom bortförs buffrande näringsämnen. Nationellt bedöms det att skogsbruket i dagsläget står för procent av skogsmarkens försurning 4. Försurade sjöar och vattendrag Försurningsläget har förbättrats, men den kritiska belastningen för försurning i sjöar överskrids i hela länet. Omkring 10 procent av sjöarna och vattendragen är påverkade av antropogen försurning med störst problem i södra länet. Prognosen för de kommande 30 åren är att cirka 10 procent av länets sjöar även fortsättningsvis kommer att vara försurningspåverkade. I Kalmar län fördelas årligen cirka 3000 ton kalk ut till en kostnad av cirka 4 miljoner kronor. Kalkningsinsatserna bidrar till ekosystemens återhämtning och förmåga att generera ekosystemtjänster för framtida generationer. Försurad mark Resultaten för ph i markvattnet tyder på bestående försurningsproblem för skogsmark. Undantaget är länets norra delar där till exempel mätstationen i Risebo uppvisar låg försurningsgrad, förmodligen beroende på att marken innehåller lättvittrade mineral som motverkar försurning. Markvattnet vid övriga mätplatser återhämtar sig mycket långsamt från försurning och i vissa fall finns tecken på försämring. 4 Tillståndet i skogsmiljön i Kalmar län. Resultat från Krondroppsnätet till och med 2016/2017. Nr C 320. Maj 2018.

25 Kronoberg Bara naturlig försurning ss] Försurningen är fortfarande ett stort miljöproblem. Trots minskat nedfall och vissa tecken på återhämtning i mark och vatten är 56% av sjöarna försurade. Mycket tyder på att kalkning kommer att behövas i många år framöver för att bibehålla biologiska värden i länets sjöar och vattendrag. Åtgärdsarbete Åtgärder på regional nivå myndigheter Under budgetåret 2017 fördelade Länsstyrelsen statsbidrag med sammanlagt 9,3 mkr till länets kommuner. Tanken med bidragsverksamheten som pågått i många år är att kommunerna skall kunna genomföra kalkning av sjöar och vattendrag enligt länsplanen för kalkning. Länsstyrelsen undersöker effekterna av kalkningsverksamheten genom en omfattande fältverksamhet. Under 2017 hämtades ca 900 vattenprover in för kemisk analys i länets kalkade sjöar och vattendrag. Bottenfaunan undersöktes i 38 vattendrag och 4 sjöar. Vidare provfiskades 30 vattendrag och 8 sjöar. Med resultat från kemiska och biologiska provtagningar som underlag utvärderar Länsstyrelsen löpande kalkningens effekter i länets vatten. Syftet med detta är att optimera verksamheten för att åstadkomma så mycket miljönytta som möjligt för tillgängliga bidragsmedel. Åtgärder på kommunal nivå I kommunernas regi spreds 2017 totalt ton kalk i sjöar och vattendrag i Kronobergs län varav ton (45 procent) med doserare till vattendrag, ton (19 procent) på våtmarker och ton (37 procent) direkt i sjöar. Åtgärder inom näringslivet Askspridning motverkar försurning och återför näringsämnen till marken efter omfattande uttag av GROT 5, framför allt på starkt försurad mark eller i skog på torvmark. Spridningsområdena ligger i regel inom 6 mil från askupplagen. Via Skogsstyrelsens planering spreds aska på cirka 320 hektar 2018 och 149 hektar Fler företag planerar för att sprida aska. Uttaget av grot ligger i regel kring hektar per år togs grot ut på hektar. Grot är en förnyelsebar energikälla som innebär minskade utsläpp av försurande ämnen som koldioxid och svaveloxid. Arealen som aska sprids på i länet har minskat sedan VEAB:s aska nu tas om hand av ett bolag som kör den till andra län. Tidigare spreds aska på mer än 1000 hektar årligen i länet. Tillståndet och målbedömning för miljökvalitetsmålet Länsstyrelsen bedömer att miljökvalitetsmålet inte är uppnått och heller inte kommer inte kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder inom överskådlig tid. Svavelnedfallet minskar men eftersom effekterna kommer att kvarstå under många år bedöms utvecklingen vara neutral. 5 GROT är en förkortning av GRenar Och Toppar

26 Påverkan genom atmosfäriskt nedfall Försurningen är fortfarande ett av länets största miljöproblem. Orsaken är framförallt nedfall av försurande svavel som under lång tid utarmat markens buffringsförmåga. Nedfallet var som störst under 1970-talets andra hälft och har därefter minskat successivt. Sedan 1997 har nedfallet av svavel till länets skogar minskat med cirka 75 procent 6. Motsvarande minskning av kvävenedfall har inte konstaterats trots att utsläppen och halterna i luften har minskat. Kvävenedfallet varierar mellan åren. Mätningarna visar att nedfallet via nederbörd varit mellan 5 och 12 kg kväve per ha och år, vilket överskrider det värde som används för kritisk belastning för övergödning, 5 kg/ha och år 7. Effekterna av det minskade svavelnedfallet syns tydligt i minskade svavelhalter i markvattnet på undersökta skogsytor i länet 8. Däremot finns ingen entydig bild av återhämtning i marken. Påverkan genom skogsbruk Även skogsbruket har en försurande effekt på mark och vatten. Vid uttag av skog, särskilt granskog, utarmas marken på buffrande ämnen. Skogsbrukets andel av markförsurningen har ökat i takt med att det sura nedfallet minskat. Graden av påverkan är beroende på om enbart stam eller även grenar och toppar (GROT) tas ut. Uttaget av GROT har fördubblats sedan år 2000, vilket ytterligare har ökat på markförsurningen. Återföring av aska från värmeverk etc. har använts som en metod att kompensera för uttag av GROT. Askåterföringen har fördubblats sedan år Detta är dock långt ifrån tillräckligt 9. Försurande sjöar och vattendrag Enligt beräkningar med den så kallade MAGIC-modellen är 56 procent av sjöarna i Kronobergs län (större än 1 hektar) försurade på grund av mänsklig aktivitet Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län - IVL rapport B Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län - IVL rapport B Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län - IVL rapport C160 9 Miljömålen, Årlig uppföljning av Sveriges miljökvalitetsmål och etappmål 2016 NV rapport Försurningsläget i Sveriges ytvatten SLU Rapport 2012:5

27 SLU har beräknat sannolikheten för att en given sjö är försurad 11. För Kronoberg är denna >50% i övervägande delen av länet (se karta). Länets 14 referenssjöar uppvisar i de flesta fall en viss återhämtning från försurning. Detta framgår tydligast när det gäller syraneutraliserande förmåga (ANC). Alla mätningar i referenssjöar utom en visar positiva trender 12. Försurad mark Andelen sur mark är fortfarande hög i Kronobergs län, och enligt bedömningsgrunderna för skogslandskapet överstiger nedfallet fortfarande markens neutraliseringsförmåga på hälften av sydvästra Sveriges yta 13. Preciseringen Försurad mark syftar även på biologisk mångfald i vattenekosystem. Mörten är känslig för surt vatten och behöver ett ph-värde över 6,0 för att kunna fortplanta sig. Mörten saknas ofta i försurade sjöar och är därför, där den finns, en bra indikator på relativt goda ekologiska förhållanden. Nätprovfisken i ca 280 kalkade sjöar, under perioden , visar att mörten föryngrade sig i 85 procent av antalet sjöar, eller annorlunda uttryckt, i 97 procent av den undersökta sjöarealen. De sjöar som hittills provfiskats utgör cirka 75 procent av länets totala sjöareal. Det bör emellertid framhållas att den goda mörtföryngringen i länet till stor del är beroende av sjökalkning. 11 Hur kan resultaten från Omdrevssjöarna användas i vattenförvaltningen? SLU rapport 2016:17 12 Kalkning av sjöar och vattendrag 2016 Länsstyrelsen i Kronobergs län meddelande 2017: Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län - IVL rapport B 2174

28 Bedömning av miljökvalitetsmålet (måluppfyllelse till år 2020) NEJ Miljökvalitetsmålet är inte uppnått och kommer inte kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Bedömning av utveckling i miljön NEUTRAL. Det går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön. Under de senaste åren har inget av betydelse skett och/eller det går inte att se någon tydlig utveckling för miljötillståndet nu eller framåt de närmaste åren; alternativt positiva och negativa utvecklingsriktningar inom målet tar ut varandra. Uppföljning av regionala miljömål Bara naturlig försurning Andel sjöar drabbade av försurning Av länets samtliga sjöar >1ha, ska år 2020: högst 35 % av antalet sjöar vara försurade orsakad av mänskliga aktiviteter och högst 20 % av sammanlagda sjöytan vara försurad orsakad av mänskliga aktiviteter. Nästan alla länets okalkade referenssjöar visar en viss återhämtning från försurningen med avseende på syraneutraliserande förmåga (ANC). Trots att många sjöar fortfarande är försurade har det minskade nedfallet gjort att försurningstrycket på mark och vatten avtagit. Modellberäkningar visar att den största återhämtningen skedde under 1990-talet. Under 2000-talet har förbättringstakten avtagit betydligt och merparten av dagens sura vatten kommer att vara försurade under överskådlig tid 14. Enligt beräkningar är 56 procent av sjöarna i länet antropogent försurade 15. Uppgifter om hur stor andel av den totala sjöarealen dessa utgör finns för närvarande inte tillgängligt. Målet nås inte till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Kalkning kommer därför att behövas i många år till, och är en nödvändig åtgärd för att uppnå nationella och regionala miljömål. Det är inte sannolikt att målet uppnås till Målsjöar Av länets sjöar som kalkas för sin egen skull (s.k. målsjöar), ska år 2020: mörten kunna fortplanta sig i minst 80 procent av antalet, mörten kunna fortplanta sig i så många att deras sammanlagda sjöyta motsvarar minst 96 procent av den totala ytan målsjöar. Fiskfaunan i kalkade målsjöar följs upp genom standardiserade nätprovfisken. Med hjälp av fångstens art-, längd- och viktfördelning kan index beräknas för bedömningen. Länet har för närvarande 224 målsjöar. Under åren har 200 av dessa sjöar provfiskats. Sammanvägd bedömning av miljömålet görs varje år, men merparten av underlaget är av naturliga skäl genererat under tidigare år. Bedömningen av försurningsläget 2017 pekar på att mört kan fortplanta sig i 90 % av totala antalet målsjöar, vilket motsvarar 97 % av den totala ytan målsjöar. Målet bedöms därmed vara uppnått. Målets uppfyllelse beror inte bara av minskat nedfall och återhämtning från försurning i mark och vatten. Även kalkningen är viktig. Framtida medelstilldelning för kalkning av sjöar och vattendrag har betydelse för om målet verkligen kan nås. 14 NV rapport Försurningsläget i Sveriges ytvatten SLU Rapport 2012:5

29 Målvattendrag Av länets vattendrag som kalkas för sin egen skull (målvattendrag) ska år 2020: bottenfaunan vara obetydligt påverkad av försurning i minst 70 procent av den sammanlagda sträckan. Bottenfaunan undersöks i målvattendragen genom den standardiserade sparkmetoden. Försurningspåverkan bedöms utifrån bl.a. artsammansättning i varje provlokal i en 4-gradig skala. Som kriterium för obetydlig försurningspåverkan används klass 1 och 2. Varje provlokal får sedan representera en viss vattendragsträcka, ofta ett helt målvattendrag. Undersökning sker årligen, men bedömningen görs utifrån de tre senaste årens resultat. Målet anses uppnått när ingen eller obetydlig försurningspåverkan i minst 70 procent av sträckans målvattendrag uppnåtts de sex senaste åren. Den sammanvägda bedömningen av undersökningar tyder på att bottenfaunan är obetydligt påverkad av försurning i 86 procent av den sammanlagda sträckan målvattendrag (261 km). Målet är således för närvarande uppnått om trenden håller i sig. Utvecklingen är positiv. Målets uppfyllelse beror emellertid inte bara på minskat nedfall och återhämtning från försurning i mark och vatten. Även kalkningen är viktig. Framtida medelstilldelning för kalkning av sjöar och vattendrag har därför stor betydelse för om det regionala målet kan fortsätta att vara uppnått. Utsläpp av kväveoxider År 2020 ska utsläppen av kväveoxider i Kronobergs län ha minskat till ton. Målet nås inte idag, men allt tyder på att det kommer att klaras till år 2020, även om det blir med liten marginal släpptes det ut drygt ton. De senaste åren har utsläppen minskat varje år. Även om minskningen blir mindre för varje år bör det finnas goda möjligheter att nå målet till år Länet påverkas i hög grad av genomgående fjärrtransporter på lastbil, som inte påverkas av regional planering. Det behöver göras mer för att minska utsläppen i länet, framförallt inom trafiksektorn. Körsträckan per bil låg på ungefär samma nivå mellan 2013 och 2016 ( mil) var körsträckan per bil något kortare (1 226 mil). I länet klassificerades 4,3 procent av antalet personbilar i trafik som miljöbilar 16 i slutet av år av länets bilar var miljöbilar att jämföra med utgången av år 2015 då av länets bilar var miljöbilar (klass MB2013). Åtgärder för att minska transporternas utsläpp redovisas i Åtgärdsprogram för miljömålen i Kronobergs län , i temat för Klimat och energi 18. Ett nytt åtgärdsprogram för miljömålen håller på att tas fram. 16 Miljöbil från och med 1 januari 2013 enligt definitionen för skattebefrielse i Vägtrafiklagen 2006: Fordon 2017, data från Trafikanalys, SCB. Publicerad Åtgärdsprogram för miljömålen i Kronobergs län ,

30 Norrbotten Bara naturlig försurning I Norrbotten bedöms antropogen försurning främst påverka länets kustnära miljöer. Denna påverkan orsakas av markanvändning i områden med sura sulfatjordar. För surt nedfall finns tillräckliga beslutade styrmedel. Det saknas riktlinjer för markanvändning i områden med sura sulfatjordar. Åtgärdsarbete för miljökvalitetsmålet Under har ett EU-projekt med delvis fokus på sura sulfatjordar genomförts. Projektet omfattar kartläggning, metodutveckling och pilotåtgärder. En försöksåtgärd med reglerad dränering på jordbruksmark har genomförts Åtgärden syftar till att minska utläckage av försurande ämnen från dränerad mark. Inom ramen för projektet har Sveriges Geologiska Undersökning och Länsstyrelsen karterat kustnära områden och därmed höjt kunskapsnivån om problemet. Karteringen visar att det finns flera riskområden där vattendragen kan drabbas av surstötar. Det pågår ett projekt som drivs aktörer inom markanläggningsbranschen som syftar till att ta fram riktlinjer för bedömning och hantering av potentiellt sura sulfatjordar. Länsstyrelsen har under 2018 genomfört en riktad provtagningskampanj för att kartlägga försurade vattendrag i Norrbottens län. Tillståndet och miljöbedömning för miljökvalitetsmålet Målet bedöms vara nära att nås till år Förutsättningarna kommer delvis finnas på plats till Utvecklingen i miljön bedöms vara neutral eftersom det inte går att se några större säkerställda förändringar de senaste åren. Sura sulfatjordar Enligt vattenförvaltningens påverkansanalys finns det potentiellt försurande påverkanskällor i anslutning till knappt 100 ytvattenförekomster i länet (1). Samtliga ligger inom områden med potentiellt sura sulfatjordar (s k sulfidjord). Längs länets kust finns potentiellt sura sulfatjordar som bildats till följd av landhöjningen. Mänsklig påverkan i form av markdränering leder till att dessa syresätts och blir faktiskt sura sulfatjordar. Vattendrag som rinner genom jordarna riskerar periodvis att drabbas av kraftig försurning samt höga metallhalter, ett fenomen som kallas surstötar. Sur sulfatjord bildas främst genom dränering i jordbruksmark. Med ett fortsatt stort exploateringstryck längs Norrbottens kust finns behov av riktlinjer för markanvändning inom sulfidjordsområden. Det gäller främst att vara restriktiv med nyanläggning av dräneringssystem men också med att informera om hur dräneringssystem bör utformas i syfte att minimera utläckage av försurande ämnen. Det finns också behov av informationsinsatser och att riktlinjer kring hur sulfidjordsdeponier tas fram. Inom ramen för

31 kommunal planering bör etableringar av bebyggelse och infrastruktur styras bort från områden med potentiellt sura sulfatjordar. I andra hand bör dessa etableringar utföras så att miljökvalitetsnormer för vatten inte överträds. Skogsbruk Skogsbrukets påverkan på försurning befaras öka om uttaget av biomassa i framtiden ökar (2). Uttaget av GROT (grenar och toppar) i Norrbotten har ökat de senaste åren. Samtidigt bedrivs ingen askåterföring. Arealen skog som gödslas årligen i Norrbotten verkar ha minskat även om ingen klar trend kan skönjas (3). Den precisering som säger att skogsbruket skall anpassas till växtplatsens försurningskänslighet är svår att följa upp eftersom metoder för uppföljning saknas. Ett intensifierat skogsbruk där mer och mer biomassa tas tillvara och där skogsgödsling förekommer kan bidra till försurning av mark och vatten. Detta beror på att baskatjoner som verkar neutraliserande tas ut ur skogen samt att ökad tillväxt ger upphov till att fler vätejoner avges från trädens rötter (4). Ett intensivare skogsbruk kan innebära att aktiviteter som skogsgödsling, skyddsdikning och uttag av GROT blir vanligare. För att få bättre kunskap om hur skogsmark påverkas av ett intensifierat skogsbruk behövs metoder för att följa upp dessa effekter. Påverkan genom atmosfäriskt nedfall För att miljömålet ska nås ska nedfallet av kväve och svavel inte bidra till att kritisk belastning för försurning av mark och vatten överskrids. I en rapport från IVL så bedöms endast 1 procent av sjöarna samt 0,5 procent av skogsmarken inom länet överstiga den kritiska belastningen. Områden som överstiger gränsen ligger främst i länets östra delar (5). Indikatorn svavelnedfall visar en positiv utveckling i länet, det vill säga att nedfallet minskar. En stor del av svaveldioxidutsläppen kommer från industrier (6). Samtliga tre massa- och pappersbruk i länet har under de senaste åren ersatt eldningsolja med hög svavelhalt med antingen biobränslen eller eldningsolja med lägre svavelhalt (7). För indikatorn kvävenedfall syns ingen tydlig trend de senaste 15 åren. Den största delen av länets kväveoxidutsläpp kommer från energisektorn, en annan stor del kommer från transporter (6). Inom transportsektorn har olika styrmedel införts som syftar till att minska utsläpp av bland annat kvävedioxid vilket har lett till en gradvis minskning av dessa utsläpp. Gällande svavel- och kväveutsläpp så kommer en stor del av länets utsläpp från energi, industri- och transportsektorn. Därför bör framtida arbete fokuseras på dessa områden. Utsläppen är till stor del konjunkturberoende och kan skifta från ett år till ett annat. De insatser som gjorts de senaste åren för att förbättra rening av svaveldioxid är positiv för miljömålet men det är inte möjligt att förutspå dess effekter på miljötillståndet. Faktum är att en stor del av utsläppen som når länet kommer från andra länder och från internationell sjöfart, därför är det mycket viktigt att internationella överenskommelser genomförs. Referenser 1. Databasen VISS (nytt fönster)

32 2. Pihl Karlsson, G., Akselsson, C., Hellsten, S., Karlsson, P-E Tillståndet i skogsmiljön i norra Sverige - resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september IVL Svenska miljöinstitutet. Rapport C Skogsstyrelsens skogsstatistik (nytt fönster) 4. Nordin, A., Bergström, A-K., Granberg, G., Grip, H., Gustafsson, D., Gärdenäs, A., Hyvönen-Olsson, R., Jansson, P-E., Laudon, H., Nilsson, M. B., Svensson, M., Öquist, M Effekter av ett intensivare skogsbruk på skogslandskapets mark, vatten och växthusgaser. Faktaunderlag till MINT-utredningen. SLU, Rapport. ISBN Akselsson, C., Belyazid, S., Jutterström, S., Karlsson, P-E., Pihl Karlsson, G Kritisk belastning för försurning och övergödning i Norrbottens län. IVL Svenska miljöinstitutet. Rapport nr C Nationella emissionsdatabasen (nytt fönster) 7. Personlig kommentar Roger Larsson, Miljöskyddsenheten, Länsstyrelsen i Norrbotten 2015.

33 Skåne 3. Bara naturlig försurning "De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska inte heller öka korrosionshastigheten i markförlagda tekniska material, vattenledningssystem, arkeologiska föremål och hällristningar." Ingress Sjöar, vattendrag, skogsmark samt växter och djur skadas av den försurning som drabbar landskapet. Svavel- och kväveutsläpp samt skogsavverkning är drivkrafter i försurningsprocessen. Utvecklingen är överlag positiv, men drabbade ekosystem uppvisar ännu starka, negativa effekter. Åtgärdsarbete för miljökvalitetsmålet Påverkan genom atmosfäriskt nedfall av svavel Till skillnad från andra transportmedel bidrar sjöfarten fortfarande till svavelnedfallet. Sedan 2015 gäller nya regler i ett EU-direktiv (Svaveldirektivet 2012/33/EU), vilket innebär att den högsta tillåtna svavelhalten i marina bränslen sänktes från 1,00 viktprocent till 0,10 viktprocent. Då Skåne har mycket fartygstrafik i sin närhet, framförallt genom Öresund, är utvecklingen intressant att följa för framtiden, men ännu är det för tidigt att se effekter. Påverkan genom skogsbruk Vid skogsavverkning har det anmälda uttaget av grenar och toppar (GROT) i länet från skogsmark varit relativt stabilt under 2000-talet och fram till 2014 (4 765 hektar 2014), då kravet att anmäla försvann. GROT-uttaget minskar nu som ett resultat av sämre förtjänst vid försäljning, samt att det används för att minska körskador i skogen. För att kompensera biomasseuttaget och därmed bortförseln av baskatjoner ur marken, vilket bidrar till försurningen, kan man återföra askan till marken. Idag sker askåterföring i Skåne till cirka hektar skogsmark per år, men inte alltid i de områden där den skulle behövas bäst. Kalkning Sedan lång tid tillbaka har den mest riktade åtgärdsformen mot försurning varit kalkning av sjöar och vattendrag. År 2017 kalkades ton kalk ut i skånska sjöar och vattendrag. En ny kalkplan kommer att upprättas under 2018 som kommer löpa i 5 år. Att denna kalkning har positiv effekt råder det inget tvivel om, men biologiskt visar kalkningen inte alltid den förväntade, positiva effekten och där återhämtning sker går den vanligen långsamt. Biologisk återställning På grund av försurningens effekter har det biologiska livet förändrats på flera platser, men kalkeffekten kan numera möjliggöra goda livsbetingelser på flera håll. Däremot kan det istället finnas hinder för att återkolonisera ett vatten genom exempelvis vandringshinder såsom dammar. Här är biologisk återställning en åtgärd där organismer får möjlighet att bland annat återkolonisera dessa områden. I Skräbeåns avrinningsområde utförs fyra åtgärder under I Holjeån utförs biotopvård på två platser där sten och block som historiskt har rensats från åfåran nu återförs. I Lillån, nära sammanflödet med Holjeån, åtgärdas ett vandringshinder som varit definitivt. Åtgärderna utförs av Länsstyrelsen Skåne och har finansierats med anslag från Havs- och vattenmyndigheten. I Tosthultsån har Trafikverket finansierat och utfört åtgärder för fria vandringsvägar vid kalkdoseraren i Tosthult vilken varit ett partiellt hinder.

34 Tillståndet och målbedömning för miljökvalitetsmålet Länsstyrelsen bedömer att miljökvalitetsmålet inte kommer kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Trots minskat nedfall av svavel och kväve (kväve i har minskat i mindre omfattning än svavel) så går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön. Den negativa försurningstrenden i avrinnande skogsmarksvatten kan ha brutits i några skogsmarksområden. Men skånsk skogsmark och avrinnande skogsmarksvatten är generellt fortsatt mycket starkt försurningspåverkade och en stor andel sjöar i norra Skåne visar fortsatt på betydande försurningspåverkan. Svavelnedfallet minskar och ph ökar i skånska sjöar och vattendrag Undersökning av atmosfäriskt nedfall visar på stadigt minskat svavelnedfall och att försurad nederbörd minskar. Svavelhalter och syrakoncentrationer minskar också i okalkade referensvatten 19. Svavelnedfall förekommer även naturligt från vulkanutbrott, vilket det gjorde från Island 20. Skogsmark i Skåne beräknas tåla ett nedfall på cirka 2,5 kg svavel/hektar år Nedfallet varierar mellan åren och är beroende av nederbörden, men ligger betydligt över vad skogsmarken förväntas tåla. Under det hydrologiska året 2016/2017 var medelvärdet för Skånes sex mätstationer 2,5 kg/hektar. Sett över tid har minskningen varit signifikant och i till exempel Arkelstorp och närliggande Västra Torup/Hissmossa har nedfallet från 1990 till idag minskat från cirka 20 kg/hektar till mindre än kg/hektar. Skånsk skogsmark läcker kväve och aluminium Skogsmark i Skåne beräknas tåla ett kvävenedfall på cirka 5 kg kväve/hektar år Det hydrologiska året 2016/2017 var medelvärdet för Skånes sex mätstationer 8,4 kg/hektar, betydligt över vad skogsmarken förväntas tåla. Liksom för svavel varierar mängden med nederbörden. Tittar man på våtdepositionen av kväve de senaste 29 åren kan man för stationen Västra Torup/Hissmossa se att nedfallet med nederbörden inte har förändrats signifikant. Variationen mellan samtliga platser i länet ligger på mellan 6 och 20 kg per hektar och år och ingen förändring över tid kan urskiljas. Tittar man däremot på totaldepositionen av kväve i barrskog i sydvästra Sverige har denna minskat signifikant med cirka 20 procent åren Inom ramen för Skånes luftvårdsförbund 25 följs nedfall av svavel och kväve i skogsmark och på öppna ytor samt nivåer för svavel, kväve och ph samt oorganiskt aluminium i avrinnande vatten från skogsmark. 19 SLU, 20 Hellsten et al 2017, emarapport_krondroppsn%c3%a4tet_2017_vulkanutbrott_ _ivlc234.pdf 21 Phil Karlsson et. al 2017, 22 Phil Karlsson et. al 2018, %E4tet% pdf 23 Phil Karlsson et. al 2017, 24 Phil Karlsson et. al 2018, %E4tet% pdf 25 Skånes luftvårdsförbund,

35 Idag läcker kväve från flertalet av skogsmarksytorna, vilket göder vattenmiljöer på land och i hav. Oorganiskt aluminium påverkar framför allt vattenlevande djur och används därför som en indikator på markvattnets försurningsstatus och medelhalten oorganiskt aluminium ligger i flera områden på, eller långt över den föreslagna kritiska gränsen. Biologin återhämtar sig endast långsamt - även i kalkade vatten går det trögt. Trots minskat nedfall och en bättre vattenkemi så resulterar inte kalkningen alltid i att djurliv och kiselalger återhämtar sig fullt ut. Reglera skogsavverkning i försurningskänsliga områden Stora delar av norra Skåne ligger inom ett område där försurningspåverkan från skogsbruket är mycket stor. Förändringar inom skogsbruket såsom gallringsavverkning inom försurningskänsliga områden istället för kalhyggen, vore att föredra. Att låta inslaget av lövträd som björk öka i granplanteringar är ett annat sätt att minska markförsurningen från skogen. Inom försurningskänsliga områden bör enbart uttag av stamved ske. Uttag av grenar och toppar förväntas öka försurningseffekten från cirka 40 procent till cirka 70 procent om uttag av GROT också sker. Ett överskott av kväve i skogsmark leder till en ytterligare markförsurning när reducerat kväve oxideras. Vid avverkning kan markens kväveläckage förväntas öka ytterligare. Att öka mängden biobränslen relativt mängden fossila motverkar målet bara naturligt sura sjöar och vattendrag. Ett annat problem kopplat till biodiversitet är att GROT från ädellövskog kan fungera som insektsfälla om det blir liggande länge i väntan på flisning. Inom försurningskänsliga områden bör kompensation ske med askåterföring. Det finns idag en brist på ren träaska och i stort sett ingen aska återförs till försurningskänsliga områden i norra Skåne. Skogsstyrelsen kan idag inte rikta direkta krav mot vare sig uttag av GROT eller för återföring av aska till en viss utpekad skogsmark. Verktyg skulle behöva tas fram för att reglera detta. Fortsätt kalka försurade vatten Sjöar och vattendrag kommer att förbli försurningspåverkade över lång tid. Idag antas cirka 35 procent av sjöarna i norra Skåne vara negativt försurningspåverkade av människan. Kalkning är en fortsatt viktig åtgärd för att kunna nå miljömålet och för att uppnå god status avseende försurning av sjöar och vattendrag. Återhämtning kan delvis ske även utan kalkning, men denna återhämtning är främst vattenkemisk och sker långsamt. I kraftigt försurningspåverkade referensvatten har arter helt försvunnit och dessa ekosystem återhämtar sig inte alltid, ens på lång sikt.

36 Stockholm Bara naturlig försurning Ingress för miljökvalitetsmålet Målet är uppnått för länets sjöar, vattendrag och skogsmark. Nedfallet av försurande ämnen, till exempel från biltrafiken, behöver fortsätta att minska för att underlätta skogsmarkens fortsatta återhämtning. Åtgärdsarbete för miljökvalitetsmålet Eftersom en stor del av trafiken sker internationellt och med fartyg som inte är kopplade till vårt land eller våra grannländer är det svårt att från svenskt håll åtgärda problemen. En nödvändig nyckel till framgång i detta perspektiv är att länderna kring Östersjön och Västerhavet enas om hur de ska agera för att reducera påverkan på miljön. Enhetliga regleringar gör att sjöfarten utvecklar sin verksamhet och nya regler för sjöfarten inom Östersjön hanteras av såväl FN:s sjöfartsorgan IMO (International Maritime Organization) som av EU. Den första januari 2015 skärptes kravet på svavelhalten i marint bränsle från 1,0 till 0,1 viktprocent i Östersjön, Engelska kanalen och Nordsjön då Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/33/EU trädde i kraft. Direktivet innebär sannolikt att depositionen av svavel kommer att minska. Kalkningen av sjöar och vattendrag har upphört i länet sedan ett par år tillbaka då försurningen har minskat och ph-värdet har ökat i sjöar och vattendrag. Tillståndet och målbedömning för miljökvalitetsmålet Målet nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före år Bedömningen överensstämmer med tidigare års bedömningar. Målet har haft en mer positiv utveckling i länet jämfört med andra regioner i Götaland och Svealand. Samtidigt som den gränsöverskridande föroreningsnivån har minskat drastiskt sedan 1990-talet, kommer den återstående belastningen av försurande ämnen allt mer från lokala källor. Mindre än två procent av länets sjöar är försurade och den framtida utvecklingen bedöms som positiv. Analyser för perioden tyder på att det har skett en bra återhämtning i länet. Ytterligare en indikation på minskad kvävebelastning är att halterna av nitrat minskat i sjöar och vattendrag. Nedfallet av svavel har minskat kraftigt i länet sedan 1990-talet. Kvävenedfallet bedöms vara kvar på en för hög nivå, men det är svårare att påvisa tydliga trender. En hög belastning av kväve kan leda till förändringar hos vegetationen och till att övergödningen och försurningen ökar. Markvattenmätningar visar på återhämtning av skogsmarkens surhetstillstånd. Inget tyder på läckage av nitrat från skogsmarken i Stockholms län. I takt med att nedfallet av svavel har minskat och att biomassauttaget ur skogen ökat så har skogsbrukets bidrag till försurningen ökat. Att en så liten andel av länets sjöar är försurningsskadade beror delvis på att nederbörden i östra Svealand är relativt liten och att marken mestadels är kalkhaltig, vilket innebär att den har god förmåga att motstå försurningseffekter. Minskad deposition av kväve, och eventuellt även av svavel,

37 är nödvändig för att säkerställa den positiva trenden för hela miljömålet. Här blir det allt viktigare att minska lokala utsläpp av svavel och kväve till atmosfären. Länets produktiva skogsmark har i viss mån återhämtat sig från försurning och den kritiska belastningen av försurande ämnen överskrids inte längre, vilket betyder att inga försämringar sker. Det tar dock lång tid innan markens buffringskapacitet helt återhämtar sig. Skogsbrukets bidrag till försurningen bör inte öka. Skogsbruket beräknas i dag stå för mellan procent av försurningen i länet. Tillståndet i oproduktiv skogsmark (impediment) är okänt och kan behöva utredas.

38 Södermanland 3. Bara naturlig försurning Mark och vatten i Södermanland är inte särskilt påverkat av försurning. Nedfallet av svavel har minskat kraftigt de senaste 20 åren. Även kvävenedfallet har minskat signifikant men i mindre utsträckning. För att nå målet måste kvävenedfallet minska ytterligare och skogsbrukets försurningspåverkan får inte öka. Åtgärdsarbete Påverkan genom atmosfäriskt nedfall För att minska svavel- och kväveemissionerna krävs insatser på lokal, regional, nationell samt internationell nivå. I januari 2015 minskade den tillåtna svavelhalten i fartygsbränslen från 1 procent till 0,1 procent för fartyg som trafikerar Östersjön. Det kan vara en bidragande orsak att nedfallet av svavel har varit lågt i länet under senaste hydrologiska åren (ett hydrologiskt år löper från första oktober till sista september) [1]. Det viktigaste kvarvarande problemet är svaveldioxidutsläppet från fartyg som trafikerar utanför Östersjöns gränser. Internationella sjöfartsorganisationen, IMO, har beslutat att sjöfarten 2020 ska begränsa sina svavelutsläpp och minska andelen svavel i bränslet från 3,5 procent till 0,5 procent [2]. Större delen av kvävenedfallet kommer från utsläpp i andra länder. Förutom energiförsörjningen är transportsektorn en stor källa för kväveemissionerna. Till Länsstyrelsen har det inom satsningen Klimatklivet kommit in flera ansökningar om laddningsstolpar för elbilar. Flera elbilar i trafiken kommer på sikt att bidra även till minskade kväveutsläpp och minskat kvävenedfall. Likadant kommer bidraget till elfordon leda till att flera väljer att köpa miljövänligare fordon. Större insatser inom transportsektorn skulle dock behövas. Kollektivtrafiken i länet skulle kunna utvecklas. Påverkan genom skogsbruk Åtgärder för att minska utsläpp av kväve vid skogsbruk skulle behöva utökas. Andelen avverkad areal i granskog som har anmälts för uttag av grenar och toppar (GROT) och där askåterföring inte sker är bland de största i landet, 35 % [3]. Olämpligt skogsbruk, som nyplantering av försurande trädslag, bör undvikas i arkeologiskt och kulturhistoriskt rika miljöer samt gräsmarker med stora naturvärden. Askåterföringen bör koncentreras i områden med tunna jordlager, genomsläppliga jordarter och tunt humuslager för bästa resultat [4]. Försurade sjöar och vattendrag I länet kalkas cirka 15 sjöar årligen för att lindra försurningseffekterna [5]. I den regionala åtgärdsplanen för kalkningsverksamhet i Södermanlands län beskriver man hur den framtida

39 kalkningsverksamheten ska utformas enligt principerna i Naturvårdsverkets handbok för kalkning. Kalkningsverksamheten ska anpassas till den aktuella försurningssituationen i länet. Försurningsskadorna har minskat tack vare kalkning och minskat nedfall av försurande ämnen. Sjöarnas tillfrisknande när det gäller vattenkemi går relativt snabbt men det tar längre tid för det biologiska livet att återhämta sig. Det är därför viktigt att fortsätta med övervakningen även i de sjöar som inte kalkas längre. Tillstånd och målbedömning I Södermanland är mark och vatten inte särskilt påverkat av försurning. I takt med att nedfallet av svavel minskat och biomassauttaget ur skogen ökat har dock skogsbrukets bidrag till försurningen ökat. Miljömålet bedöms vara nära att nås i Södermanlands län. Utvecklingen i miljön är positiv och målet har en mer positiv utveckling i länet än i landet i stort. Påverkan genom atmosfäriskt nedfall Nedfall av svavel och kväve till skog i Södermanlands län har mätts vid ett område centralt i länet. Mätningarna görs inom det så kallade Krondroppsnätet som omfattar ett sextiotal mätplatser över hela landet. Mätningar i länet visar att svavelnedfallet till länets skogar har halverats sedan 1997, vilket är ungefär i takt med minskningen av Europas svavelutsläpp. De senaste tio åren har svavelnedfallet legat på ungefär samma nivå. Även kvävenedfallet har sedan 1997 minskat men i mycket mindre utsträckning och mellanårsvariationen är stor främst beroende på variationen i nederbördsmängder. Under senaste hydrologiska året var både svavel- och kvävenedfallet de lägsta som uppmätts sedan mätstart [1]. Påverkan genom skogsbruk Skogsbrukets påverkan till försurningen har ökat genom att biomassauttaget ur skogen ökat. Skogsbrukets bidrag till försurningen i länet har beräknats vara procent. Storleken på siffran varierar beroende på om enbart stam eller även grenar och toppar (GROT) tas ut [6]. Försurade sjöar och vattendrag Endast ett fåtal sjöar och vattendrag är försurade i Södermanland [7]. Dock är inte alla sjöar och vattendrag klassade enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder [8] vilket gör att siffrorna är något osäkra. Inom kalkningsverksamheten bevakas idag cirka 30 sjöar där kemisk och biologisk effektuppföljning sker regelbundet. Försurningsskadorna har minskat tack vare kalkning och minskat nedfall av försurande ämnen. Försurad mark Tack vare det minskade nedfallet av svavel har svavelhalten i markvattnet minskat signifikant sedan 1997 och den syraneutraliserande förmågan, ANC, har varit positiv under den senaste treårsperioden [6]

40 Södermanland är inte särskilt utsatt när det gäller försurningseffekter på kulturföremål i mark. Problemet varierar beroende på typ av mark/jordar. Även typ av berggrund är av stor betydelse samt hydrologin. Referenser 1 IVL Svenska miljöinstitutet (2018). Krondroppsnätet i mellersta Sverige - övervakning av luftföroreningar och dess effekter i skogsmiljön. IVL Rapport Nr C International Maritime Organization (2018). Sulphur 2020 cutting sulphur oxide emissions. 3 Naturvårdsverket (2019). Fördjupat Utvärdering 2019, Miljömålet bara naturlig försurning (Utkast 12 oktober 2018), NV SGU Sveriges geologiska undersökning (2017). Utpekande och analys av försurningskänsliga områden. SGU Rapport Nr / Länsstyrelsen i Södermanlands län (2016). Regional åtgärdsplan för kalkningsverksamheten i Södermanlands län :5. 6 IVL Svenska miljöinstitutet (2014). Tillståndet i skogsmiljön i Södermanlands län 7 VattenInformationsSystemSverige. Statusklassning 8 Naturvårdsverket (2007). Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. Handbok 2007:4

41 Uppsala 3. Bara naturlig försurning Uppsala län har mindre problem med försurning än landet i övrigt. Det beror på att de kalkrika jordarna som täcker länet ger marken, sjöar och vattendrag ett naturligt gott skydd mot effekten av försurande nedfall. Mer än 80 procent av länets skogsmark har låg eller måttlig surhetsgrad. Åtgärdsarbete för miljökvalitetsmålet Industrisektorn är den dominerande utsläppskällan av svaveldioxid i Uppsala län. Utsläppen minskade kraftigt under 1990-talet och är idag på en betydligt lägre nivå tack vare krav på sänkta svavelhalter i fossila drivmedel. Åtgärder på regional nivå myndigheter Länsstyrelsen tillämpar BAT i prövningsärenden som rör utsläpp av svavel till luft. Åtgärder på kommunal nivå Kommunen tillämpar BAT i prövningsärenden som rör utsläpp av svavel till luft. Övriga åtgärder Försurning är inget miljöproblem i Uppsala län. Detta beror på den kalkrika jordart som täcker Uppsala län och som ger ett gott skydd mot försurning. Nedfallet av försurande ämnen är däremot inte mindre över Uppsala län än i övriga delar av Sverige. Snarare finns risken att det är något högre än genomsnittet, beroende på att regionen är tätbefolkad och har en hög tillväxt. Tillståndet och målbedömning för miljökvalitetsmålet Målet nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före 2020, men det går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön. Några få energi- och industrianläggningar i länet dominerar de försurande utsläppen av svaveldioxid, bland annat förbränning av torv. I samband med att ett nytt värmeverk, som använder förnybara bränslen istället för torv, tas i bruk år 2020 förväntas utsläppen av svaveldioxid minska. Markanvändningens bidrag till försurningen är förhållandevis liten i länet. På grund av jordartens buffrande egenskaper kan man inte utläsa att effekterna av försurande utsläpp och nedfall påverkar miljötillståndet i någon tydlig riktning. Försurande ämnen gör att material vittrar snabbare, till exempel byggnader, konstruktioner och kulturhistoriskt värdefulla föremål. I mark påverkas rörledningar och fornlämningar. Tyvärr saknas kunskap om hur Uppsala läns fornlämningar påverkas av försurande nedfall. EU:s utsläppsdirektiv har bidragit till minskade utsläpp av försurande ämnen, vilket gör att belastningen över länet minskar. Eftersom regionen är expansiv och under stark tillväxt är det dock fortsättningsvis viktigt att energi-, industri- och vägtrafiksektorn fortsätter att minska sina utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider så att det inte uppstår problem framöver. Sammantaget medför detta att målet bedöms möjligt att nå med beslutade styrmedel och åtgärder genomförda till Bedömning

42 JA Målet nås med idag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före 2020 NEUTRAL Det går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön. Under de senaste åren har inget av betydelse skett och det går inte att se någon tydlig utveckling för miljötillståndet nu eller framåt de närmaste åren

43 Värmland 3 BARA NATURLIG FÖRSURNING "De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska inte heller öka korrosionshastigheten i markförlagda tekniska material, vattenledningssystem, arkeologiska föremål och hällristningar." Försurningen är fortfarande ett problem och återhämtningen är långsam. Kalkning och reducering av utsläpp, i synnerhet från skogsbruk, sjöfart och transporter på kontinenten, är av stor vikt. Åtgärder inom skogsbruket, såsom askåterföring, är nödvändiga. Åtgärdsarbete för miljökvalitetsmålet Den största orsaken till försurningen av mark och vatten i Sverige är utsläpp av svavel men även kvävenedfall och skogsbruk är bidragande faktorer. Nedfallet av försurande ämnen har minskat i Värmland. Nedfallsminskningarna sker inte längre i lika stor omfattning som i slutet av 1990-talet. Det tidigare sura nedfallet har tömt marken på buffringskapacitet och det tar lång tid för mark och vatten att återhämta sig. Skogsbrukets försurningspåverkan har ökat. Andelen försurade sjöar i Värmland ligger betydligt över medelvärdet i Sverige. Åtgärder på regional nivå Kalkning av försurade sjöar och vattendrag Försurningsbedömningarna inom vattenförvaltningens statusklassning visar att 66 % av sjöarna och 70 % av vattendragen i Värmland är försurade. Bedömningarna baseras på uppmätta kemiska och biologiska värden. Under kalkningssäsongen 2017 spreds ton kalk i länet, vilket var lägre än planerat då det i början av året var torrt med extremt låga flöden som följd. Kalkningen hade en måluppfyllelse på 89 % i sjöar och i 85 % av vattendragen. Verksamheten har följts upp med en rad olika vattenkemiska och biologiska undersökningar för att se att kalkningen har den effekt som eftersträvas. Askåterföring Värmland består till 74 % av produktiv skogsmark. Skogsbrukets bidrag till försurningen beror på hur mycket material som tas ut ur skogen och brukar beräknas till % beroende på om enbart stam eller om även grenar och toppar (GROT) tas ut. Skogsbrukets försurningspåverkan kan motverkas genom att aska från förbränning av biobränslen återförs till skogen. Skogsstyrelsen arbetar aktivt med att öka askåterföringen både regionalt och nationellt. Det är vanligt att askan sprids nära askproducenternas anläggningar för att inte få så långa transporter men man arbetar aktivt för att askan ska komma de försurningsdrabbade områdena till godo spreds ton aska på 650 ha mark i Värmland.

44 Effekter i miljön till följd av genomförda åtgärder Försurningen har genom åren medfört att hela eller delar av artbestånd slagits ut i sjöar och vattendrag. Kalkningen är en av de största naturvårdande åtgärderna som genomförts i Sverige och utvärderingar av fisk- och bottenfaunaundersökningar visar att kalkningen bidragit till att arter har lyckats återhämta sig och överleva. Antalet fiskarter ökar signifikant efter kalkning och efter år har antalet nått samma nivå som i referenssjöar med neutralt ph. Man ser också att fiskars reproduktion förbättrats och för bottenfaunan har artrikedomen i försurade vattendrag ökat avsevärt efter kalkning. Återkoloniseringen av arter tar dock lång tid, vilket innebär att kalkningsverksamheten måste vara långsiktig. Behov av ytterligare åtgärder Återföring av aska är en viktig åtgärd då det motverkar försurning av mark och vatten. Andelen aska som återförs till skogsmark behöver öka betydligt och det är viktigt att askan återförs till försurade områden. I väntan på att naturens buffringsförmåga återuppbyggs är det därför av största vikt att åtgärder som kalkning och askåterföring fortsätter. Tillståndet och målbedömning för miljökvalitetsmålet Länsstyrelsen bedömer att målet inte kommer att nås till 2020 med beslutade styrmedel och åtgärder. Utvecklingsriktningen bedöms som neutral. Bedömningen kvarstår från Länets vatten fortsätter att påverkas av försurning, och även om försurningen skulle upphöra tar återhämtningen lång tid. Fortsatt minskande utsläpp och ett hållbart skogsbruk är nödvändigt för att nå miljömålet. Orsaker till Värmlands försurningssituation Svavelnedfallen har minskat kraftigt, men kvävenedfallen minskar inte i lika stor utsträckning. Att andelen försurade sjöar i Värmland ligger avsevärt högre än medelvärdet i Sverige beror på stort historiskt nedfall av försurande ämnen i kombination med svag buffringsförmåga i marken. I Värmland består berggrunden till stor del av svårvittrade bergarter, vilket gör vittringsprocessen långsam och återställandet av buffrande ämnen tar därför lång tid. Svavelnedfallet i länets södra delar har sedan början på 1990-talet minskat med ca 95 %. I de mellersta och norra delarna är minskningen inte lika stor, ca 60 %. Under 2016/17 var svavelnedfallet under 1 kg per hektar på samtliga mätplatser i länet och ligger därmed inom ramen för vad marken beräknas tåla på sikt (3 kg per ha). De låga nivåerna beror till stor del på att nederbörden var ovanligt låg under perioden. I januari 2015 skärptes gränsvärdena för hur mycket svavel som fartygsbränsle får innehålla från tidigare 1 % till 0,1 %. Detta kan också ha påverkat svavelnedfallet i mellersta Sverige. En stor del av skogsmarken i Värmland, förutom längst i nordost, tar emot ett nedfall av kväve som överstiger kritisk belastning av kväve för barrskog, 5 kg N per hektar och år. Kvävenedfallet har dock ännu inte gett upphov till något betydande läckage av nitrat till markvattnet i växande skog. Det har skett en återhämtning från försurning i markvattnet. Svavelhalterna har minskat vid alla provytor och ph har ökat vid två av tre ytor. Den syraneutraliserande förmågan är positiv vid alla ytor men vid en yta i centrala Värmland har dock både ph och den syraneutraliserande förmågan minskat på senare tid vilket visar att dessa delar inte har återhämtat sig.

45 Skogsbruket påverkar försurningen genom uttag av skogsråvara. Detta sker framför allt vid uttag av GROT. Eftersom svavelnedfallet har minskat har den försurande inverkan av skogsbruket relativt sett ökat. Sannolikt påverkar skogsbruket försurningssituationen i länet i ungefär samma storleksordning som nedfallet. Även om nedfallen av försurande ämnen har minskat kraftigt under senare år måste ytterligare minskning ske. Stora delar av de försurande nedfallen härrör från internationell fartygstrafik och utsläppskällor på kontinenten. Här räcker inte regionala och nationella åtgärder, utan avtal och åtgärder måste ske internationellt.

46 Västerbotten 3. Bara naturlig försurning Trots att det skett en avsevärd förbättring utgör försurningen alltjämt ett av de största hoten mot länets sjöar och vattendrag. Inom länets östra del finns områden där upp mot hälften av vattnen fortfarande är så påverkade att det medför betydande problem för fisk och andra vattenlevande djur. Åtgärdsarbete för bara naturlig försurning Eftersom den naturliga nivån på ph är okänd är bedömningen av försurning vansklig. Bedömningssystemen förändras ständigt, vilket innebär att försurningens omfattning omprövas. I den senaste beräkningen (2018) uppgick andelen försurade sjöar i länet till drygt 4 procent. För fyra år sedan var motsvarande andel 7 procent. Utvecklingen beror inte på en faktisk återhämtning i försurade sjöar, utan på att bedömningssystemet förändrats. Det finns inga motsvarande siffror för andelen försurade vattendrag. Generellt är dessa känsligare och andelen påverkade vattendrag är högre. Merparten av de försurade vattnen ligger i länets östra del. Återhämtningen från försurning var störst under 1990-talet, men den pågår fortfarande. Oorganiskt aluminium är den parameter som uppvisat den mest positiva utvecklingen under 2000-talet. Oorganiskt aluminium frigörs vid försurning och är den viktigaste orsaken till att fisk påverkas. För att bedöma den framtida utvecklingen är vi beroende av modeller. Enligt MAGICmodellen kommer ingen betydande återhämtning att ske under överskådlig framtid. I sådana fall krävs ytterligare reduktion, utöver de som redan är beslutade, av svavelutsläppen i Europa och från sjöfarten. Uttaget av skogsråvara leder till att skogsmarken utarmas på buffrande ämnen. Detta påverkar möjligheten för sjöar och vattendrag att tillfriskna. Uttag av skogsbränsle i form av grenar och toppar medför en ökad utarmning av marken. Den negativa effekten motverkas om träaska från värmeverken återförs till skogen. Detta görs ännu i mycket liten omfattning. Kalkning av sjöar och vattendrag innebär att försurningens negativa effekter på växter och djur motverkas, men utgör ingen permanent lösning. I Västerbotten omfattas cirka kilometer vattendrag och 100 sjöar av kalkning. Kalkförbrukningen varierar mellan och ton/år beroende på nederbördsmängden. Till följd av ett målinriktat kvalitetsarbete och minskad försurning har kalkbehovet halverats. Försurning som orsakas av svavelhaltiga jordar är ett regionspecifikt problem som huvudsakligen förekommer längs Bottenvikskusten. Inom områden som tidigare täcktes av

47 havet finns avlagringar av finkorniga jordar som innehåller svavel. Genom landhöjningen har jordarna frilagts. Om luftens syre tränger ner i marken oxiderar svavel, vilket frigör svavelsyra. Jordarna är lämpliga som odlingsmark och är därför påverkade via dikningar. Många sjöar inom odlingslandskapet är också sänkta och i vissa fall helt torrlagda. Dikning och sjösänkning leder till sänkta grundvattennivåer, vilket ökar urlakningen av syra. Bäckar och åar som ligger i sådana jordbruksområden är ofta extremt sura med ett torftigt djurliv. Tillstånd och målbedömning av bara naturlig försurning De rådande bedömningar som görs av försurningsläget och den framtida återhämtningen innebär att målet inte kommer att nås till 2020, men utvecklingen är positiv. Utsläppen av försurande ämnen kommer att fortsätta att minska. Inte minst från den internationella sjöfarten, där nya regler och lagar håller på att införlivas. För att åstadkomma en betydande förbättring behövs ytterligare internationella överenskommelser som både avser landbaserade anläggningar och utsläppen till havs. På det regionala planet kan på sikt ett ökat uttag av skogsbränsle utgöra ett problem. Skörd av grenar och toppar innebär en fördubbling av försurningseffekten jämfört med traditionellt skogsbruk. Det är viktigt att alla aktörer är medveten om problematiken och att det skapas en beredskap för att kompensera de negativa effekterna. På sikt kan kompensationsåtgärder bli tvingande. Kalkning av sjöar och vattendrag kommer att vara nödvändig under överskådlig framtid. Kostnaden för kalkning är betydande. Det är därför viktigt att pågående kalkningar kontinuerligt värderas utifrån uppnådda resultat i förhållande till kostnad. Kalkningar som inte uppnår avsedda biologiska mål bör ifrågasättas och i vissa fall avbrytas. Verktygen för att bedöma kvarvarande försurning i kalkade vatten behöver förbättras. Även för de vattenkemiska målnivåerna finns ett behov av översyn. Inte minst gäller detta till följd av vattnens ökande humusinnehåll (brunifiering). Humussyrorna gör att vattnen blir surare, vilket kräver en utökad kalkning för att inte nuvarande ph-mål ska underskridas. Problem som orsakas av svavelhaltiga jordar är inte rimliga att åtgärda via kalkning. I stället bör permanenta lösningar eftersträvas. Detta innebär åtgärder för att höja och stabilisera grundvattennivån, exempelvis återställa sänkta sjöar eller lägga igen diken. Gemensamt för sådana åtgärder är att de är vanskliga att kombinera med pågående jordbruk. Länsstyrelsen är för närvarande delaktig i projekt med syfte att kartlägga problemets omfattning samt att testa åtgärder för att minska de negativa effekterna.

48 Västernorrland 1. Bara naturlig försurning Nedfallstrend och försurningsutveckling i sjöar och vattendrag är positiv men skogsbrukets biomassauttag kan motverka återhämtningen och kalkning behövs ännu i många vatten. Underlag och verktyg för bedömning är delvis osäkra och effekt på tekniskt material och arkeologiska föremål är dåligt känd Åtgärdsarbete för miljökvalitetsmålet Påverkan genom atmosfäriskt nedfall Depositionen av svaveldioxid (exkl. havssalt) och kväveoxider i Västernorrland har minskat och är grovt sett som störst längs kusten. Men länsstyrelsen saknar ett heltäckande underlag för bedömning gentemot kritiska belastningsgränser för nedfall av försurande ämnen. Under år 2014 beräknades svaveldioxidutsläppet (SO4) i Västernorrland till ton/år, vilket är en minskning med 335 ton jämfört med år Sedan 2005 har utsläppen av SO4 minskat med 40 % [1]. Utsläppet av svaveloxider från fasta anläggningar i länet har varierat över tid och efter några år med kraftig minskning av utsläppen från fasta anläggningar mellan 2012 och 2015 så ökade utsläppen med 30 procent mellan 2015 och 2016 [2]. Domsjö Fabriker står för en betydande del av ökningen. Kväveoxidutsläppet (NOx) under år 2015 beräknas till ton [3], vilket är den lägsta utsläppsnivån under industriell tid. Minskningen sedan 2005 är ca 25 %. Minskningstakten är dock låg Påverkan genom skogsbruk I nuläget saknas skarpa såväl data som verktyg för att bedöma skogsbrukets försurningspåverkan på mark och vatten. Uttaget av skogsbiomassa ökar vid ökad skörd av grenar, toppar och stubbar vilket på försurningskänsliga marker kan leda till försurning av mark och vatten. Skogsbruket kan därmed bromsa återhämtningen i marken i många områden i länet. I nuläget saknas strategi för att reducera effekten av skogsbrukets försurningspåverkan. För att reducera skogsbrukets försurande effekt behöver uttaget av skogsråvara anpassas efter markens försurningskänslighet. En annan åtgärd är att kompensera uttaget genom återföring av aska från skogsbränslen Försurade sjöar och vattendrag Statusklassificeringar inom vattenförvaltningen pekar på att ett stort antal sjöar och vattendrag har sämre än god status med avseende på försurning [4]. Majoriteten av dessa vatten kalkas (ca 300 sjöar och ca 600 km vattendrag) för att motverka biologiska skador. Resultat från länets referenssjöar och referensvattendrag visar på att tillståndet i försurade vatten i länet succesivt förbättras [5]. Dock har återhämtningstakten under senare år avtagit något.

49 Kalkningsinsatser krävs därför alltjämt. Länsstyrelsen bedriver ett omfattande utvärderings- och kvalitetsarbete för att öka effektiviteten i kalkningsverksamheten Försurad mark Det saknas data/verktyg för bedömning av markförsurningens korrosiva påverkan på tekniskt material och arkeologiska föremål Tillståndet och målbedömning för miljökvalitetsmålet Reducering av atmosfäriska nedfall visar på en fortsatt positiv trend. Uttaget av biomassa från skogen bedöms öka och det saknas strategi för att minska påverkan inom försurningskänsliga områden. Försurning av sjöar och vattendrag fortsätter att minska men återhämtningstakten avtar. Försurningstillståndet i marken är oklart, bättre underlag behövs Påverkan genom atmosfäriskt nedfall Försurningen orsakas i första hand av atmosfäriskt nedfall av svavel- och kväveföreningar. Nedfallet i Västernorrland kommer till stor del från utsläpp på kontinenten. Nedfallet av svavel minskade avsevärt under 90-talet men reduceringstakten har avtagit kraftigt under 2000-talet. Utsläppen av kväve har minskat sedan 90-talet men reduceringstakten är långsam. Utsläpp från internationell luft- och sjöfart har inte reducerats sedan 90-talet och mycket tyder på att dessa utsläpp av kväveoxider kan komma att öka. Länsstyrelsen saknar idag tillförlitligt underlag för uppföljning av kritisk belastning utifrån nedfall av försurande ämnen. Även om nedfallet av försurande ämnen fortfarande visar på en positiv trend så är det troligt att kritiska belastningsgränser fortfarande överskrids i delar av länet år Påverkan genom skogsbruk Uttag av skogsråvara kan leda till försurning av mark och vatten inom försurningskänsliga områden. Uttag av biomassa från skog har ökat under talet inte minst genom uttag av grenar, toppar och stubbar till biobränsletillverkning. I nuläget saknas strategi för att reducera effekten av skogsbrukets försurningspåverkan. För att reducera skogsbrukets försurande effekt behöver uttaget av skogsråvara anpassas efter markens försurningskänslighet. En annan åtgärd är att kompensera uttaget genom återföring av aska från skogsbränslen Försurade sjöar och vattendrag Försurningspåverkan i sjöar och vattendrag minskar, vilket bland annat visar sig genom att kalkningsbehovet i länet minskar. Försurningskänsliga vatten finns framför allt i mellersta och nordöstra delen av Västernorrland. Idag saknas underlag och verktyg för säker bedömning av preciseringen. För att nå miljökvalitetsmålet krävs att samtliga mänskligt försurningspåverkade sjöar och vattendrag omfattas av åtgärder och dessutom krävs fortsatta åtgärder för att reducera effekter av atmosfäriskt nedfall samt skogsbruk. Återhämtning från försurning varierar mellan olika sjöar och vattendrag och i vissa områden kan

50 försurningseffekter kvarstå i många år framöver även efter Försurningen av sjöar och vattendrag varierar med flödessituationen och under 2018 har flödessituationen varit exceptionell med mycket omfattande vårflod och extremt låga flöden efter den nederbördsfattiga sommaren Försurad mark Det går inte att bedöma huruvida preciseringen uppnås i länet, eftersom det saknas underlag för en bedömning av försurningspåverkan. Referenser [1] Uppföljning 2016 av miljömålsindikatorn Svaveldioxidutsläpp för Västernorrland. [2] Luftrapport Länsstyrelsen Västernorrland, Rapport nr 2018:02. [3] Uppföljning 2017 av miljömålsindikatorn Kvävedioxidutsläpp för Västernorrland. [4] VattenInformationsSystem Sverige, VISS. [5] Sjöar och vattendrag i Västernorrland Utvärdering av vattenkemidata från miljöövervakningen Länsstyrelsen Västernorrland, rapport 2012:15. Miljötillstånd och miljömålsarbete Västernorrlands län. Länsstyrelsen Västernorrland, Rapport 2015:09

51 Västmanland 3. Bara naturlig försurning Miljökvalitetsmålet nås sannolikt inte till Flera av länets sjöar och vattendrag kommer troligtvis behöva kalkas under lång tid för att negativa effekter på biologin inte ska uppstå. Åtgärdsarbete för miljökvalitetsmålet I länet utförs kalkning i 76 sjöar och ett vattendrag i väntan på att de ska återhämta sig från försurningen. Försurning är fortfarande ett problem i länets norra och nordvästra del. Orsaken är att detta område har en kalkfattig berggrund och att länet tagit emot nedfall av försurande ämnen. Åtgärder på regional nivå I arbetet med EU:s vattendirektiv bedöms cirka 16 procent av länets vattenförekomster inte uppnå god status med avseende på försurning. För att minska skogsbrukets försurande påverkan föreslår åtgärdsprogrammet för Norra Östersjöns vattendistrikt flera möjliga åtgärder, t ex begränsning av uttag av grenar och toppar vid avverkning, askåterföring eller anläggande av vegetationsklädda skyddszoner i anslutning till hyggen. Påverkan genom atmosfäriskt nedfall I länet övervakas nedfall av svavel och kväve inom Krondroppsnätet. Jämfört med de svavelmängder som uppmättes i mitten av 1990-talet har svavelnedfallet minskat signifikant. Minskningen beror på stora utsläppsminskningar i Sverige och i övriga Europa. Nedfallet av kväve har inte visat någon statistisk förändring sedan krondroppsmätningarna startade år Markvattnet återhämtar sig endast mycket långsamt från svavelnedfallet. Den kritiska belastningen för kvävenedfall har överskridits under lång tid, troligtvis är vegetationen sedan länge påverkad. Påverkan genom skogsbruk Skogsbruket har en försurande effekt på mark och vatten genom att buffrande baskatjoner tas bort med biomassan vid grotuttag. Under senare år har skogsbrukets försurande påverkan ökat. Det beror till viss del på att grenar och toppar (grot) i större omfattning transporteras bort från skogen för att användas som biobränslen. Försurning orsakad av skogsbruket kan motverkas genom askåterföring, vilket innebär att aska från förbränning av biobränslen återförs till skogen. Försurade sjöar och vattendrag I länet genomförs kalkning för att arter som exempelvis flodpärlmussla och flodkräfta ska kunna reproducera sig. Kalkningen har även stor betydelse för fritidsfisket. Modellberäkningar antyder att flera av länets vatten kommer att förbli försurade under mycket lång tid. Tillstånd i mark Bedömning av försurningstillståndet i skogsmark görs nationellt. I Mellansverige överstiger det sura nedfallet fortfarande markens neutraliseringsförmåga. Ingen tydlig förbättringstrend har noterats. Tillståndet och målbedömning för miljökvalitetsmålet För att skogsbrukets försurande påverkan ska kunna begränsas behövs samarbete på olika nivåer (nationellt, regionalt och lokalt). Vidare behöver principer tas fram för hur askåterföring kommer de mest försurningsdrabbade områdena till fördel. I de mest försurningsdrabbade områdena behöver tillgången på aska från biobränslen öka. Även om svavelnedfallet under flera decennier har minskat finns markförsurningen kvar. Det innebär att det kommer ta tid för både mark och vatten att återhämta sig från försurning. Utsläppen av kväveoxider är fortfarande över den kritiska

52 belastningsgränsen. En viktig åtgärd för att nå miljömålet är att minska utsläpp av kväveoxid från transporter. God status kommer sannolikt inte nås till 2020 utan kalkning. Flera av länets kalkade sjöar och vattendrag har höga biologiska värden. I dessa vatten behöver kalkningen fortgå under lång tid för att negativa effekter på biologin inte ska uppstå. Bedömning av måluppfyllelse NEJ. Ingen precisering till miljökvalitetsmålet bedöms vara uppfylld. Bedömning av utvecklingen i miljön POSITIV. Att utvecklingen i miljön är svagt positiv beror främst på minskade svavelutsläpp. Fortsatt förbättring av tillståndet förväntas men det tar tid för mark och vatten att återhämta sig från försurning. Åtgärder behövs för att minska påverkan från skogsbruk och utsläpp av kväveoxider. Referenser IVL, svenska miljöinstitutet 2016 Tillståndet i skogsmiljön i Västmanlands län Resultat från Krondroppsnätet tom september 2015, Rapport NRC154.

53 Västra Götaland De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska inte heller öka korrosionshastigheten i markförlagda tekniska material, vattenledningssystem, arkeologiska föremål och hällristningar. Bara naturlig försurning Vissa tecken på återhämtning syns även om de försurande effekterna från nedfall och skogsbruk fortfarande överskrider gränsen för vad länets mark och vatten tål. Askåterföringen på skogsmark behöver öka, särskilt i de mest försurningskänsliga områdena. Åtgärdsarbete för miljökvalitetsmålet Åtgärder på regional nivå Arbetet med att ta fram en ny regional åtgärdsplan för kalkning har påbörjats som en del i arbetet med Länsstyrelsernas åtgärd 11 i Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram 26. Länsstyrelsen ska säkerställa kalkning av försurade sjöar och vattendrag enligt nationella riktlinjer. I kalkplanen kommer sambanden mellan kalkning och vattenförvaltningens statusklassning visas på ett tydligare sätt. Skogsstyrelsen bedriver ett nationellt projekt för att öka askåterföringen som en del i arbetet med Skogsstyrelsens åtgärd 2 i Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram 26. Skogsstyrelsen ska utveckla och prioritera arbetet med information, kunskapsförmedling och återkoppling till Skogsbruket, samt utveckling av nya styrmedel. Under 2017 har det genomförts möten med fem askproducerande värmeverk och en askåterföringsentreprenör inom projektet. Det historiska nedfallet av försurande ämnen har varit som störst i sydvästra Sverige. Västra Götaland är ett till ytan relativt stort län i sydvästra Sverige där. Antalet mätplatser för mätningar av nedfall samt halter i luft och markvatten av försurande och övergödande ämnen har minskat från 15 olika platser under 1990-talet till fyra stycken de senaste åren. Det är angeläget att säkra de kvarvarande mätningarna inom Krondroppsnätet 27 så att utvecklingen av försurning i länet ska kunna följas även i framtiden. Åtgärder på kommunal nivå I Vattenmyndighetens åtgärdsprogram 26 föreslås återföring av ren bioaska (aska från värmeverk som eldar med biobränsle) som åtgärd för 384 vattenförekomster återfördes cirka ton aska 26 Förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt. Del 4, Åtgärdsprogram Åtgärder riktade till myndigheter och kommuner samt konsekvensanalys