1(55) Regional uppföljning av Bara naturlig försurning,

Transkript

1 1(55) Regional uppföljning av Bara naturlig försurning,

2 2(55) 1. Blekinge Tablåtext Försurningssituationen i Blekinge har förbättrats men mark och vatten är fortfarande försurade. Nedfallet av försurande ämnen är stort. Även om nedfallet fortsätter att minska kommer marken vara försurad under lång tid och återhämtningen gå mycket långsamt. Resultat Försurningssituationen i Blekinge har förbättrats men mark och vatten är fortfarande kraftigt försurade. Nedfallet av försurande ämnen är stort. Även om nedfallet fortsätter att minska kommer marken vara försurad under lång tid och återhämtningen gå mycket långsamt. Åtgärder som kalkning är nödvändigt för att upprätthålla ph-balansen sjöar och vattendrag. Försurningsbelastningen i skog och mark Trots att försurningssituationen förbättrats visar mätningar i Blekinge att markvattnet fortfarande har lågt ph och att koncentrationen av oorganiskt aluminium är hög. Sedan 1985 har svavelnedfallet minskat från cirka 20 till 3 kg svavel per hektar och år och överskrider därmed inte den kritiska belastningen på 3,5 kg per hektar [1]. Internationell sjöfart samt industrier är de största utsläppskällorna [2]. Kvävenedfallet i länet har nästan halverats sedan 1990 och uppgår nu till 9 kg per hektar årligen. Det är dock fortfarande över den kritiska belastningen (5 kg per hektar) [3]. Den internationella sjöfarten ger upphov till betydande utsläpp av kväveoxider, men även utsläppen från vägtransporter, energiproduktion och industrier är stora. Skogsbrukets bidrag till försurningen ökar Cirka häften av länets skogsmark är kraftigt försurad. I takt med att nedfallet av svavel minskat och trycket på biomassauttag ur skogen ökat, har skogsbrukets bidrag till försurningen ökat. Skogsbruket står för procent av skogsmarkens försurning, beroende på om enbart stam eller även grenar och toppar tas ut [4]. Försurningsstatus för sjöar och vattendrag De senaste skattningarna visar att 12 procent av länets okalkade sjöar är försurade på grund av mänskliga aktiviteter. Ytterligare cirka 48 procent av länets sjöar skulle varit försurade om de inte hade kalkats [5]. Blekinges referenssjöar uppvisade en viss återhämtning under 1990-talet. Denna positiva trend i återhämtningen tycks sedan planat ut [6]. Vattendragen i länet visar inga tydliga tecken på återhämtning [7]. Biologisk mångfald Försurning bidrar till att känsliga arter försvinner och fiskars reproduktionsförmåga försämras. I en referenssjö där fisk och kräftor tidigare slagits ut av försurningen, har återkolonisering inte skett trots att vattenkemin förbättrats. Bottenfaunaundersökningar i ett referensvattendrag visar ingen tendens till förbättring [8].

3 3(55) Regionala åtgärder I Blekinge lindras försurningens skadliga effekt genom en omfattande kalkningsverksamhet. Totalt sprids cirka 2000 ton kalk årligen till länets sjöar, våtmarker och vattendrag. Skogsstyrelsen arbetar med en handlingsplan för askåterföring. Arbetet syftar till att stimulera askåterföring till skogsmark som kompensation för skogsbrukets försurande påverkan [9]. Kommunala åtgärder Kommunerna i länet arbetar aktivt med att öka andelen elfordon och utveckla länsövergripande laddinfrastruktur. Karlshamns och Sölvesborgs kommuner deltar i ett projekt där man implementerar en gemensam kommunal samordnad varudistribution för att minska utsläppen från varutransporter [10]. Analys och bedömning Miljökvalitetsmålet bedöms i likhet med tidigare år inte kunna nås till Någon tydlig trend i miljön går inte att se. Blekinge har i ett historiskt perspektiv utsatts för betydande nedfall av luftföroreningar och tillhör den region med det största nedfallet av svavel och kväve i landet. För att nå målet måste utsläppen från vägtransporter, sjötrafik, energiproduktion, industri och jordbruk minska. Ett viktigt internationellt styrmedel är Luftvårdskonventionens Göteborgsprotokoll. Under 2015 intensifierades förhandlingarna kring EUkommissionens förslag till ny luftvårdspolitik gällande förslag till nationella utsläppstak till 2030 för svavel- och kväveföreningar. I förslaget ingår att EUländerna ska ratificera revideringen av luftvårdskonventionens Göteborgsprotokoll, som ställer krav på utsläppsminskningar till Sverige ratificerade Göteborgsprotokollet Även om dessa utsläppsbegränsningar går igenom kommer Sverige inte kunna nå miljökvalitetsmålet [11]. Blekinge är ett kustlän och utsläpp från internationell sjöfart är den största källan till försurande nedfall. Det är därför viktigt att införandet av ett kvävekontrollområde i Östersjön går igenom för att minska sjöfartens kväveutsläpp. Sjöfartsverket har dessutom beslutat om nya villkor för miljödifferentierade farledsavgifter som troligtvis kommer att innebära en sänkning av kväveoxidutsläppen framöver [12]. Gränsvärdena för svavel i fartygsbränsle skärptes den 1 januari 2015, från 1 procent till 0,1 procent, för sjöfart i Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen. Under 2015 gjordes mätningar som visade att halterna av svaveldioxid vid två kustnära platser i Östersjön var cirka 30 procent lägre jämfört med föregående år. Målsättningen är att minska utsläppen av svaveldioxid med 95 procent till 2020 [13]. Skogsbruket påverkar försurningssituationen i länet negativt. Påverkan ökar vid större uttag av biomassa, till exempel i form av uttag av grenar, toppar och stubbar. För Blekinges del är det därför viktigt att handlingsplanen för askåterföring färdigställs så att näringsbortfallets försurande påverkan bromsas [14].

4 4(55) Blekinges geografiska läge, nära europeiska utsläppskällor, försämrar markens möjlighet till återhämtning. Kalkningen kommer att vara nödvändig under lång tid framöver för att upprätthålla den biologiska mångfalden som i sin tur är en förutsättning för att klara miljökvalitetsmålen Levande sjöar och vattendrag [15] och Ett rikt växt- och djurliv [16]. För att uppfylla miljökvalitetsmålet behövs skärpta krav i internationella miljöregelverk, EU:s regelverk samt strängare krav på den internationella sjöfarten. Åtgärder krävs för att minska utsläppen från Europeisk energiproduktion och industri. Den internationella sjöfarten har tagit krafttag mot svavelutsläppen men behöver öka insatserna för att begränsa kväveutsläppen. Det måste även nationellt ställas hårdare krav på vägtrafiken som är en betydande utsläppskälla. Skogsbruket behöver begränsa GROTuttagen och öka insatserna gällande askåterföring [17]. Indikatorer som följer upp målet Försurad skogsmark Försurade sjöar Nedfall av kväve Nedfall av svavel Svaveldioxidutsläpp Kväveoxidutsläpp Referenser 1. Tillståndet i skogsmiljön i Blekinge län 2016, IVL Svenska miljöinstitutet, rapport C Indikatorn Svaveldioxidutsläpp, Miljömålsportalen. 3. Tillståndet i skogsmiljön i Blekinge län 2016, IVL Svenska miljöinstitutet, rapport C Tillståndet i skogsmiljön i Blekinge län, IVL Svenska miljöinstitutet, rapport B MAGIC-biblioteket, IVL Svenska Miljöinstitutet. 6. Stationslista Trendstationer, sjöar och vattenkemi, Sveriges Lantbruksuniversitet. 7. Information om Kalkeffektuppföljning (KEU), Sveriges Lantbruksuniversitet. 8. Bottenfauna i Blekinge län Länsstyrelsen i Blekinge, rapport 2015: Miljömålen Årlig uppföljning av Sveriges miljökvalitetsmål och etappmål 2016, Naturvårdsverket, rapport KoSaVa -Implementera samlastning, Genomför gemensam KOmmunal SAmordnad VArudistribution i Blekingekommuner, Energikontor Sydosts webbplats. 11. Miljömålen Årlig uppföljning av Sveriges miljökvalitetsmål och etappmål 2016, Naturvårdsverket, rapport 6707.

5 5(55) 12. Miljömålen Årlig uppföljning av Sveriges miljökvalitetsmål och etappmål 2016, Naturvårdsverket, rapport Tillståndet i skogsmiljön i Blekinge län 2016, IVL Svenska miljöinstitutet, rapport C Information om Askåterföring, Skogsstyrelsens webbplats. 15. Länk till Blekinges uppföljning av miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag. 16. Länk till Blekinges uppföljning av miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv. 17. Mål i sikte De 16 miljökvalitetsmålen i fördjupad utvärdering 2015 volym 1, Naturvårdsverket, rapport Dalarna Bedömning: Nej Utveckling i miljön: Neutral Tablåtext Miljökvalitetsmålet är inte möjligt att nå till Dalarna är inte lika drabbat av försurande nedfall som sydvästra Sverige och nedfallet har avtagit. Flera vatten som tidigare har varit försurade har återhämtat sig och kalkningen minskar. Men den positiva utvecklingen med återhämtning från försurning har avtagit och den framtida påverkan från transporter och skogsbruket är osäker. Resultat Flera sjöar och vattendrag i Dalarna har återhämtat sig från försurningen och antalet vatten som kalkas minskar. Men många vatten kommer sannolikt inte att nå god status utan kalkning på flera decennier. Prognosen är att kalkningen behöver fortsätta under överskådlig tid. Idag behandlas cirka fyra procent av länets sjöar med kalk. Nio procent eller 750 km av de lite större vattendragen kalkas. Det statliga bidraget till kalkning gör detta möjligt. Mätningar av försurning i markvatten genomförs inte i Dalarnas län. Bilden av försurningssituationen vid mätstationer norr och söder om Dalarna är inte entydig (1, 2, 3). På vissa platser minskar försurningen av markvattnet på 50 cm djup. I några fall går återhämtningen mycket långsamt eller har avstannat trots kraftigt minskat svavelnedfall och i något fall är situationen oförändrad. Den viktigaste faktorn för markens återhämtning är vittringen som är en långsam process och vi har den största försurningspåverkan i de delar av länet där vi har tunna jordar och våra mest svårvittrade markförhållanden. Samtidigt uppvisar kvävenedfallet inte någon tydligt avtagande trend (4) och trafiken på land och till sjöss ökar. På uppdrag av länsstyrelser och luftvårdsförbund genomför IVL Svenska Miljöinstitutet mätningar av nedfallet av svavel och kväve i landet. I Dalarnas län mäts nedfallet vid Fulufjället i norra Dalarna som är en höghöjdsstation och därmed inte representativ för situationen i hela länet. Från och med 2015 finns också en mätstation i Borlänge och de resultaten kan användas kommande år. Beräkningar för svavel som IVL rapporterade 2012 (4) visade betydligt högre

6 6(55) värden än vad som uppmätts vid Fulufjället. Dessutom gjordes en prognos för 2020 utifrån ett scenario baserat på dagens beslut om minskade utsläpp i Europa. I fem kommuner i den sydvästra delen av länet beräknades nedfallet av svavel i barrskog 2010 ligga på eller strax över 3 kg per hektar och år, en nivå som vid förenklade beskrivningar har angivits som en kritisk gräns för svavel. Enligt prognosen för 2020 kommer ingen kommun att ha ett nedfall över 2 kg per hektar och år. Skogsbruk bidrar till försurning av mark och vatten. Mätningar i skogsmark har visat att markförrådet av kalcium har minskat med upp till 50 procent på 20 år. Hur stor påverkan vattenkemin i marken har på vattenkemin i ytvatten är fortfarande inte klarlagt. Men minskad mängd kalcium i marken kan inte vara positivt för ytvattnens försurningsstatus. Skogsbruk bidrar till försurning av mark och vatten. Mätningar i skogsmark har visat att markförrådet av kalcium har minskat med upp till 50 procent på 20 år. Vattenkemin i marken påverkar vattenkemin i ytvatten och minskad mängd kalcium i marken påverkar ytvattnens försurningsstatus. I Dalarna finns mest tallskog. Beräkningar visar att upp till procent av försurningen i tallskog kan bero på skogsbruk. Granskog växer på knappt en femtedel av skogsmarken i Dalarna. Där kan procent av försurningen bero på skogsbruk enligt samma beräkningar. Om toppar och grenar tas ut, så kallat GROT-uttag, kan bidraget uppgå till 70 procent (4, 5). Samtidigt har forskning har visat att försurningspåverkan av GROT-uttag kan vara mindre än dessa beräkningar visar (6). Skogsbrukets påverkan är därmed fortsatt osäker. Analys och bedömning Miljökvalitetsmålet kommer inte att kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Utvecklingen i miljön är neutral. Det finns starka kopplingar till miljökvalitetsmålen Frisk luft, Ingen övergödning och Begränsad klimatpåverkan. Miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag är beroende av att målet för Bara naturlig försurning uppnås. Nedfallet av försurande ämnen måste fortsätta att minska för att målet ska kunna nås. Att svavelnedfallet minskat kraftigt är väl belagt, men minskningen planar nu ut. Även kvävenedfallet har avtagit, men planar också ut. De ökade transporterna på land och till havs är sannolikt en bidragande orsak till detta. Det kan finnas en målkonflikt mellan miljömålen Bara naturlig försurning och Ingen klimatpåverkan. För att klara energiomställningen och miljömålet Begränsad klimatpåverkan behöver uttagen av biomassa från skogen öka. Framtida uttag av biomassa behöver ske på ett sådant sätt att skogsmarkens förmåga att motstå försurning inte försämras. Idag finns tydliga brister i hänsynen vilket behöver förändras. Skogsstyrelsen behöver stärka sin vägledning och tillsyn av föreskrifter och allmänna råd för skogsbränsleuttag och näringskompensation genom återföring av aska från skogsbränsle. Energi- och klimatarbetet i länet påverkar också målet i positiv riktning genom att det bidrar till minskade utsläpp av försurande ämnen. I Länsstyrelsens eget arbete uppmärksammas energihushållning vid tillsyn och prövning av miljöfarlig verksamhet. Länsstyrelsen förmedlar även näringslivsstöd till aktiviteter och projekt som bidrar till länets energiomställning. Försurningens påverkan på markförlagda tekniska material och arkeologiska föremål har hittills inte undersökts i Dalarnas län. Därför saknas vetenskapligt underlag för att bedöma miljökvalitetsmålet i det avseendet. Arkeologer som gjort

7 7(55) utgrävningar i länet gör dock bedömningen att föremål som hittas idag har bevarats sämre än föremål som hittades i början av 1900-talet. Referenser 1. IVL Krondroppsnätet tre decennier med övervakning av luftföroreningar och dess effekter i skogsmark. IVL Svenska Miljöinstitutet. Rapport C IVL Tillståndet i skogsmiljön i Värmlands län. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september Rapport C IVL Tillståndet i skogsmiljön i Örebro län. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september IVL Svenska Miljöinstitutet. Rapport C IVL Tillståndet i skogsmiljön i norra Sverige - Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september IVL Svenska Miljöinstitutet. Rapport B Akselsson C. Hellsten S., Belyazid S Underlag till FU Bara naturlig försurning Kritisk belastning för skogsmark, trender i markvatten och skogsbrukets påverkan. 6. Zetterberg T Measured and Modelled Long-Term Effects of Whole-Tree Harvest Impact on Soil and Surface Water Acid-Base Status in Boreal Forests, SLU Sveriges Lantbruksuniversitet. Doktorsavhandling 3. Gotland Utsläpp av svaveldioxider och kväveoxider minskar, medan utsläppen av ammoniak från framförallt lantbruket ligger på en oförändrad nivå. Kalkhällmarker, kyrkor och ornament vittrar av försurande nedfall. Resultat Försurning orsakas främst av svaveldioxider, kväveoxider och ammoniak. De stora förändringarna ses i halter av svaveldioxider och kväveoxider medan halterna av ammoniak i stort inte visar på någon förändring på Gotland. Svaveldioxider Utsläppen av svaveldioxider kommer till största delen från förbränning av svavelhaltiga bränslen som kol och eldningsolja. Utsläppen av svaveldioxider på Gotland har minskat med ungefär 84 procent mellan år 1990 och 2014, inklusive utsläpp på svenskt vatten och i svenskt luftrum av internationell luftfart och sjöfart. Denna minskning är större än den genomsnittliga minskningen av utsläppen i Sverige under perioden. De största minskningarna har skett från arbetsmaskiner, industriprocesser och transporter. Kväveoxider Kväveoxider verkar försurande och bidrar även till övergödning och påskyndar till exempel igenväxningen av Gotlands stranddyner med ungtallar. För kväveoxider på Gotland har utsläppen i länet minskat med ungefär 23 procent mellan år 1990 och 2014, internationell luftfart och sjöfart inkluderade.

8 8(55) På Gotland är minskningen under perioden mindre än nationellt. De största minskningarna har skett inom industriprocesser, energiförsörjning och transporter. Samtliga fartyg i Gotlandstrafiken som ägs av Destination Gotland har katalysatorer, vilket innebär en reducering av kväveoxiderna (NOx) med 90 procent ned till 2 g/kwh. Svavelinnehållet i bränslen ligger under de senaste skärpta kraven för Östersjön. Från och med den 1 februari 2017 har Region Gotland skyldighet att erbjuda fartyg elström när de ligger vid kaj 5 till 7 i Visby hamn. Ammoniak Den största utsläppskällan för ammoniak är djurhållningen inom lantbruket. Den kväverika gasen avges från träck och urin i djurstallarna och vid spridning av stallgödsel. Också gödsel och urin från djur på bete avger ammoniak till luften. En annan källa är vägtrafiken. Orsaken är att ämnet bildas i bilarnas katalysatorer. Sammantaget står ändå jordbruket för huvuddelen av de svenska ammoniakutsläppen. Utsläppen av ammoniak på Gotland har minskat med 6 procent mellan år 2000 och 2014, även här är utsläpp från internationell luftfart och sjöfart medräknade. På Gotland är minskningen inte lika stor som det nationella genomsnittet. Industriprocesser och transporter står för de största minskningarna. Ammoniakutsläpp från jordbruk på Gotland har inte nämnvärt förändrats under de senaste åren. Projektet Greppa Näringen som funnit på Gotland sedan 2003 genomför kurser och rådgivning till lantbrukare. Målen är minskad övergödning, säker användning av växtskyddsmedel och minskade utsläpp av klimatgaser. Ett stort fokus är just minskningen av kväveförluster, bland annat kväveoxider (framförallt lustgas) samt ammoniak. (Se även miljömålet Ingen övergödning) Analys och bedömning Med tanke på nedåtgående trender för utsläpp av svaveldioxider och kväveoxider, och med hänsyn till naturliga egenskaper på Gotland, bedömer Länsstyrelsen att det är möjligt att de försurande effekterna av nedfall och markanvändning kan vara nära att underskrida gränsen för vad mark och vatten tål år Dock sker betydande korrosion på historiska byggnader och arkeologiska föremål. Utvecklingen i miljön är positiv. Gotland belastades länge av höga svavelutsläpp, men dessa har de senaste 20 åren minskat kraftigt. Detta i stort beror på att halterna av svavel har minskat i bränsle i de senaste decennierna. En bra åtgärd är det nya svaveldirektivet 2015, vilket innebär nya krav på svavelhalt i marina bränslen. Högsta tillåtna svavelhalt är 0,1 procent svavel per kg bränsle inom SECA-området 1. Åtgärden har redan börjat visa effekt. 1 SECA området omfattar Östersjön, Kattegatt, Skagerack, Nordsjön och Engelska kanalen, samt Nordamerikas kustområden.

9 9(55) Kväveoxider spelar en stor roll både när det gäller Sveriges utsläppsåtagande för 2030 enligt EU:s överenskommelse från december , och när det gäller luftkvalitetsnormer där Sverige överskrider luftkvalitetsdirektivets gränsvärde för kvävedioxid. EU-kommissionen kan komma att inleda ett ärende för Sveriges överträdelse. Utsläppen av kväveoxider kommer från förbränning vid hög temperatur, oberoende av bränslets kemiska sammansättning. Minskning av kväveutsläppen beror på energieffektivisering inom olika sektorer. Transport utgör den största nationella utsläppskällan till kväveoxider. På Gotland har utsläppen från personbilar, tunga lastbilar och bussar minskat, medan utsläppen från lätta lastbilar har ökat. Enligt Trafikanalys 3, är antalet lätta lastbilar cirka sex gånger fler än tunga lastbilar nationellt och ökar stadigt. Det ökande antalet lätta lastbilar leder till ökade utsläpp av kväveoxider i landet. Sedan 1990 har kväveoxidutsläppen från lätta lastbilar fördubblats på Gotland och körning i tätort är i stort oreglerad. Lokala föreskrifter som periodvis körförbud inom Visby innerstad hanteras av Region Gotland. Länsstyrelsen arbetar förebyggande genom sin tillsynsverksamhet. På nationell nivå förbereder Boverket nya byggregler som ställer krav på låga utsläpp vid småskaliga eldningar. Om färjelinjetrafiken använder elström från land istället för lågsvavlig diesel när fartygen ligger vid kaj skulle koldioxidutsläppen minska med 5000 ton och kväveoxidutsläppen med 16 ton per år, enligt Destination Gotlands beräkningar. Även utsläpp av svavel skulle minska. Till skillnad från större delen av Sverige så ger Gotlands kalkrika berggrund möjligheter att neutralisera effekterna av det försurande nedfallet, vilket gör att vi inte har några försurade naturmiljöer. Gotland har höga natur- och kulturmiljövärden. Såväl kalkhällmarker som byggnader, kyrkor och ornament är viktiga att värna. Korrosion sker på grund av det sura nedfallet. MILJÖKVALITETSMÅLET ÄR NÄRA ATT NÅS TILL 2020 MED IDAG BESLUTADE STYRMEDEL. UTVECKLINGEN I MILJÖN ÄR POSITIV. 4. Gävleborg I delar av länets märks försurningsproblemet tydligt medan andra delar har återhämtat sig relativt väl. I de försurade vattendragen faller ph markant under

10 10(55) högflöden och återhämtningen går långsamt i dessa områden och dessa vatten kalkas. Resultat Återhämtningen går mycket långsamt i de försurade områdena men utvecklingen följs och i väntan på en naturlig återhämtning kalkas vattendragen. Kalkningen bedrivs årligen och finansieras av staten till 85% medan kommunerna står för resterande 15%. Det har startats ett nationellt projekt i syfte att kartlägga de mest försurningskänsliga markerna där askåterföring kan vara ett bra alternativ vid avverkning. Åtgärder på regional nivå I de försurade vattnen pågår kalkningsverksamhet samt fortlöpande kemisk och biologisk provtagning. Kalkningsverksamheten i länet har fokus på vattendrag med bestånd av flodpärlmussla, flodkräfta och lokalt anpassade öringstammar. Under 2016 bedrevs kalkning i 240 vattendrag, sjöar och våtmarker inom 31 kalkningsåtgärdsområden i länet. 85 % av kalkningsverksamheten finansieras av statsbidrag. Länsstyrelsen arbetar med att optimera kalkspridningen i områdena kring de värst försurningsdrabbade vattendragen enligt riktlinjerna för kalkning. Länets kalkningsverksamhet ligger nu ungefär i nivå med de förslag som Havs och vattenmyndigheten bedömde 2013 som realistiska för att uppnå de vattenkemiska målen och bevara den biologiska mångfalden i länet. Det har startats ett samarbete mellan Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och SGU för att lokalisera försurningskänsliga marker som kan vara lämpliga för askåterföring. På regional nivå pågår för närvarande inte något systematiskt regionalt arbete från skogsstyrelsens sida för att minska försurningspåverkan från skogsbruket 1 men Länsstyrelsen är iblandad i det nationella arbetet och detta borgar för en lokal anknytning. Skogsstyrelsen arbetar kontinuerligt med rådgivning vid avverkningar i alla typer av skog, inklusive värdefull natur och försurad skog. Åtgärder på kommunalnivå samt övriga åtgärder Kommunerna finansierar 15 % av kalkningen. Ett fåtal fiskevårdsföreningar har själva finansierat kalkning för några mindre sjöar i länet. Näringslivets (skogsbrukets) påverkan och åtgärder Andelen sur skogsmark i de norra delarna av Sverige bedöms ligga runt 20 procent och skogsbrukets försurningsbidrag bedöms öka, i synnerhet om Grot- (grenar och toppar) och stubbuttaget ökar 2. Även skogsgödsling påverkar försurningsläget negativt. Under år 2016 har ha anmälts för Grot-uttag av vilket utgör ca. 30 % av den areal som anmälts för slutavverkning ( ha.). Beträffande uttag av stubbar är 41,4 ha anmäld, främst inom Gävle och Sandvikens kommun. Planerad skogsgödsling för 2016 är ha 1.

11 11(55) De flesta skogliga åtgärder ligger på likartade nivåer som de senaste åren. För att motverka försurningen ifrån skogsbruket framhålls askåterföringen, vilken bedöms öka i länet på lång sikt. Sannolikt krävs fler åtgärder för att motverka den negativa försurningsutvecklingen i skogsmarken. Analys och bedömning Länsstyrelsen bedömer att målet inte uppnås till år 2020, även om få provtagna sjöar i länet är tydligt försurade, och många tidigare försurade sjöar har återhämtat sig relativt väl. Majoriteten av vattendragen har återhämtat sig, men under vårflödena 2010, 2011 och 2013 registrerades kraftiga surstötar i flera vattendrag, vilket lett till ökade kalkningsåtgärder. Vattnen uppnår inte god status oberoende av kalkning. Försurningsläget och försurande nedfall Försurningsbedömningen för länet grundas främst på modelleringar och vattenanalyser tagna inom kalkeffektuppföljningen. Miljömålet bedömdes tidigare vara uppnått i Gävleborgs län, men senare nationella bedömningar 3 har visat att flera vatten (ca 6 procent) är försurade, vilket tyder på kvarvarande problem. Nedfallet av luftburna svavelföreningar över Sverige har minskat markant sedan 1990-talet. Kväveföreningarna minskar inte i samma utsträckning. Generellt sett är de sydvästra delarna av landet värst försurningsdrabbade 4, och den totala kritiska belastningen överskrids fortfarande i delar av länet 5. Inga mätningar av försurande nedfall eller markvattenkemi genomförs i länet. Försurade sjöar och vattendrag De snörika vintrarna 2010, 2011 och 2013 bidrog till s.k. surstötar, kraftiga phfall under högflöden. Främst drabbade mindre bäckar och åar belägna i skogsmarker ovan högsta kustlinjen, med tunt jordlager och blockig terräng. Sådana förhållanden påverkar återhämtningen 4 samt benägenheten till försurning negativt. Vid låga ph-värden frigörs metaller, speciellt aluminium, vilken är giftig för bl.a. fiskar även i låga koncentrationer. Aluminiumprovtagning har skett i ett fåtal vattendrag under 2012,2014 och 201,5 men fler prover behövs för att fastställa riskerna. De vatten som uppvisar surstötar bedöms inte uppnå god status enligt vattendirektivet. Enligt vattenmyndighetens bedömning riskerar 242 vattendrag (ca 12 procent) inom länets ansvarsområde att inte nå god status år 2020 på grund av försurning. Osäkerheten är dock stor på grund av databrist. Svavelnedfallen minskar visserligen, men utvecklingen i miljön bedöms ändå som neutral. Detta på grund av låga ph-värden i vattendrag, fortsatt relativt höga kvävenedfall, markens svaga återhämtningsförmåga i länet och ett ökat försurningsbidrag ifrån skogsbruket. En av de försurningskänsligaste arterna är flodpärlmussla. I vattendrag där arten förekommer prioriteras kalkningen. Det bör beaktas att resultat av tidigare års

12 12(55) kalkning helt kan spolieras av en enda kraftig surstöt, då denna kan slå ut hela bestånd av en känslig art. Det finns ett begränsat lagstöd för ekonomiska ersättningar enligt skogsvårdslagen. Det leder till att miljöhänsynen vid många avverkningar blir lidande. Arbetet med att ta hänsyn vid avverkningar i försurningskänsliga marker bör utvecklas. Det vore önskvärt med nedfalls- och markkemiska provtagningar för övergripande försurnings- och övergödningsbedömningar i länet. Referenser 1. K. Hägg, Gävleborgs distrikt, Skogsstyrelsen, konversation Underlagsrapport: Reviderade beräkningar av kritisk belastning för försurning, C, Akselsson, J. Fölster, L. Rapp, M. Alveteg, S. Belyazid, O. Westling, H. Sverdrup, J. Stendahl. 3. Försurningsläget i Sveriges ytvatten 2010: komplettering till rapport 2011:24- Underlag till utvärdering av miljömålet Bara naturlig försurning. J. Fölster, S. Valinia. Rapport 2012:5 SLU 4. Krondroppsnätets övervakning av luftföroreningar i Sverige mätningar och modellering, Underlag till FU Bara naturlig försurning Kritisk belastning för skogsmark, trender i markvatten och skogsbrukets inverkan. C. Akselsson, S. Hellsten, S. Belyazid IVL.

13 13(55) 5. Halland Bara naturlig försurning Försurningssituationen i länet visar i vissa avseenden en positiv trend med bland annat minskande nedfall och svagt ökande ph-värden i ytvatten. Länet har ändå den största andelen försurade sjöar i landet och mycket tyder dessutom på att det mesta av den naturliga återhämtningen redan skett. RESULTAT Utvecklingen är i vissa delar positiv men långt ifrån tillräcklig. Det försurande nedfallet har minskat kraftigt men fortfarande är cirka 75 % av länets sjöar försurade. Återhämtningen i skogsmarken går mycket långsamt. Skogsbrukets bidrag till försurningspåverkan ökar och är idag ungefär lika stort som det atmosfäriska nedfallets. Påverkan genom atmosfäriskt nedfall Svavelnedfallet har minskat kraftigt i länet, cirka 90 procent sedan mitten av talet, medan nedfallet av kväve bara visar små förändringar (1). Totalt har nedfallet ändå närmat sig den kritiska belastningsnivån och underskrider den sannolikt inom vissa områden (2). Beräkningarna är dock osäkra och påverkas i stor utsträckning också av kvaliteten på indata, till exempel när det gäller markvittring. Sjöfartens svavelutsläpp har minskat sedan 2015 men effekten kan ännu inte ses i mätningarna av nedfallet. Påverkan genom skogsbruk Tillväxt av biomassa är en försurande process som påverkar mark och markvatten. I en naturskog kompenseras denna försurning under en omloppstid i stora drag genom vittring av marken och återförsel av näringsämnen när träden dör och efter hand bryts ned. Redan ett konventionellt skogsbruk med enbart uttag av stammar medför en påtaglig försurningseffekt. Denna förstärks vid ett ökat uttag av skogsbiobränsle i form av grenar och toppar (GROT) och ytterligare när även stubbar tas ut. I takt med att nedfallet av försurande ämnen har minskat har skogsbrukets bidrag fått allt större betydelse. För granskog i Halland beräknas skogsbruket idag svara för % av försurningen med bara stamuttag (3). När även GROT tas ut ökar bidraget till % och med stubbuttag till mer än 60 %. Försurade sjöar och vattendrag Beräkningar av antalet försurade sjöar i Sverige har genom åren gjorts med olika underlag och metoder. Den senaste, som baseras på data från den nationella och regionala

14 14(55) omdrevsinventeringen , visar att andelen försurade sjöar i Halland uppgår till cirka 75 procent (4). Det innebär att Halland har störst andel försurade sjöar i landet. För vattendragen finns inte underlag för att göra motsvarande beräkningar men det finns inget som talar för att situationen skulle vara väsentligt annorlunda än i sjöarna. Försurad mark De data som finns visar på en tilltagande försurning av skogsmarken i sydvästra Sverige LÄNSSTYRELSEN 10(46) fram till omkring år Då klassades 60 procent av skogsmarken som sur eller mycket sur enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (5). Därefter tycks en förbättring ha skett. Förändringarna är dock svårtolkade beroende på att metodiken varierat. Försurningstillståndet i marken speglas också av vattenkvaliteten i markvattnet. De lokaler som undersöks i Halland visar på fortsatt sura förhållanden även om en viss återhämtning kan ses även här (6). Höga nitrathalter i vissa områden är oroande eftersom läckage av nitrat samtidigt medför en försurningseffekt. ANALYS OCH BEDÖMNING Det är inte möjligt att nå miljökvalitetsmålet till 2020 med idag beslutade styrmedel. Tillståndet i ytvattnet har utvecklats i positiv riktning, men trenden var starkare under 1990-talet än under 2000-talet vilket antyder att det mesta av återhämtningen redan skett. Utvecklingen i skogsmark är osäker. Påverkan genom atmosfäriskt nedfall Största delen av nedfallet i Halland beror på utsläpp i andra länder och från den internationella sjöfarten. För att nedfallet inte ska överskrida den kritiska belastningsgränsen är vi därför beroende av att de internationella överenskommelserna om utsläppsminskningar följs. Särskilt viktigt är att komma till rätta med den internationella sjöfartens utsläpp. Från och med 2015 sänktes den maximalt tillåtna svavelhalten i fartygsbränsle i Östersjön och Nordsjön från 1,0 till 0,1 viktprocent. Införande av skärpta regler för utsläpp av kväveoxider utreds för närvarande. Påverkan genom skogsbruk Ett ökat uttag av skogsbiobränsle motverkar de positiva effekterna av minskade utsläpp och innebär att skogsbruket kommer att svara för en större andel av försurningen i granskog än nedfallet av försurande ämnen. För att åtgärda detta måste aska från förbränningen av biobränslet återföras till de avverkade områdena. Skogsbrukets försurningsbidrag bedöms då minska kraftigt eller försvinna helt. Utan askåterföring bör man i de mest försurade områdena överväga att förbjuda eller begränsa t.ex. GROT-uttag. I Halland är det för närvarande en stor skillnad mellan den areal där det tas ut GROT och den där aska återförs. Under återfördes aska på i genomsnitt endast drygt 15 % av arealen. Försurade sjöar och vattendrag

15 15(55) Data från miljöövervakningen visar en positiv utveckling i okalkade sjöar och vattendrag med sjunkande sulfathalter och stigande ph-värden och buffertförmåga (4,7). Trenden var starkare under 1990-talet än under 2000-talet vilket antyder att det mesta av återhämtningen redan skett och att den planar ut på en nivå som ligger betydligt under de förhållanden som rådde före försurningen. Detta stöds också av de modellberäkningar som gjorts av utvecklingen under olika utsläppsscenarier. Försurad mark Trots ett kraftigt minskat nedfall går återhämtningen långsamt och en stor del av skogsmarken i länet är fortfarande försurad. En anledning är att vittringen är för långsam för att kompensera för många decenniers ackumulerade nedfall. Återhämtningen LÄNSSTYRELSEN 11(46) motverkas dessutom av ett ökande uttag av biomassa. På längre sikt kan förväntade klimatförändringar påverka utvecklingen både positivt (ökad vittring) och negativt (högre tillväxt och ökad utlakning av kväve vilka båda ökar försurningen). REFERENSER 1. Länsstyrelsen i Hallands län. Nedfall av svavel och kväve. miljoovervakning/luft/nedfall/sidor/res_nedfall.aspx. 2. Akselsson, C. & Westling, O Kritisk belastning och baskatjonbalanser för skogsmark i Halland. IVL. Rapport B Akselsson, C., Hellsten, S. & Belyazid, S Kritisk belastning för skogsmark, trender i markvatten och skogsbrukets påverkan. Underlag till fördjupad utvärdering av "Bara naturlig försurning" Fölster, J., Valinia, S., Sandin, L. & Futter, M. N För var dag blir det bättre men bra lär det aldrig bli. Försurning i sjöar och vattendrag Institutionen för vatten och miljö, SLU. Rapport 2014: Naturvårdsverket Mål i sikte. Analys och bedömning av de 16 miljömålen i fördjupad utvärdering. Volym 1. Rapport Akselsson, C., Hultberg, H., Karlsson, P. E., Pihl Karlsson, G. & Hellsten, S Acidification trends in south Swedish forest soils Slow recovery and high sensitivity to sea-salt episodes. Science of the Total Environment 444: Länsstyrelsen i Hallands län. Utveckling av vattenkvaliteten i referenssjöar. miljoovervakning/sotvatten/trendsjo/sidor/vkval_refsjo.aspx. 6. Jämtland Bedömning: NEJ Trend: Oklar

16 16(55) Nedfallet har en försurande effekt framförallt i fjällmiljö med tunna jordtäcken, svårvittrad berggrund och liten växtlighet. Utvecklingen är oklar; nedfallet har minskat, men effekterna i miljön är kvar. För att mildra effekterna av försurning kalkades cirka 400 sjöar, våtmarker och vattendrag Resultat Ett vulkanutbrott på Island orsakade år det högsta svavelnedfallet på 25 år. Detta påverkade ett stort antal vatten i länet negativt av försurning. Drygt 4000 ton kalk spreds i sjöar, vattendrag och våtmarker/bäckzoner för att mildra effekterna av försurning under år Många fjällnära vattendrag och sjöar i länet är i dag i sämre skick än för tio år sedan. Inga särskilda insatser gjordes under året avseende markförlagda tekniska material, vattenledningssystem samt arkeologiska föremål och hällristningar. Atmosfäriskt nedfall Utsläpp av både kväve och svavelföreningar från lokala källor har minskat sedan år 2005 och var något lägre år 2014 än år Det årliga nedfallet av kväve har varit på ungefär samma nivå sedan mitten av 1990-talet, men ett vulkanutbrott på Island orsakade det i särklass högsta svavelnedfallet på 25 år hösten/vintern vid de höglänta mätstationerna på Hundshögen och Fiskåfjället. Markanvändning Det saknas indikatorer för att kunna bedöma markanvändningens försurande effekter. Försurade sjöar och vattendrag Under år 2015 inventerade Länsstyrelsen sjöar och vattendrag i länet med inriktning på biologisk och kemisk status. Undersökningarna visar att läget har försämrats i delar av länet, jämfört med situationen år Detta gäller särskilt delar av Härjedalen. Runt om i länet finns ett antal okalkade vattendrag där uppmätta ph-värden låg inom spannet 4,2-4,6. För de målområden som följts upp efter kalkning uppnåddes de vattenkemiska målen vid 75 procent av mätpunkterna. Resultatet av den biologiska uppföljningen ger en komplex bild. Vid elfisken gjordes inga specifika iakttagelser som relaterar stora förändringar i yngeltätheter till förändringar i försurningspåverkan. Markförlagda tekniska material och vattenledningssystem samt arkeologiska föremål och hällristningar Korrosion i tekniska material och vattenledningssystem verkar inte vara ett aktuellt problem i länet. Korrosionshastigheten i länets arkeologiska föremål och hällristningar verkar inte öka. Inga särskilda insatser har gjorts under året för att uppfylla målet.

17 17(55) Biologisk mångfald i land- och vattenekosystem Det saknas indikatorer för att kunna bedöma effekter av försurning på den biologiska mångfalden i land- och vattenekosystem. Åtgärder för att motverka effekter av försurning Regionala: Under år 2015 inventerade Länsstyrelsen sjöar och vattendrag i länet med inriktning på biologisk och kemisk status. Under år 2016 har ett nytt åtgärdsprogram för länets prioriterade miljömål tagits fram. Åtgärderna sträcker sig perioden Kommunala: Berg, Härjedalen och Ragunda kommun beviljades statsbidrag och spred 4060 ton kalk i 27 sjöar, 29 vattendrag och 49 våtmarker/bäckzoner för att motverka effekterna av försurning i kommunerna år Näringsliv: För att minska avrinningstakten till sjöar och vattendrag har skogsbolag i samverkan med Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen genomfört ett arbete för minskade körskador i skogsbruket. Analys och bedömning Miljömålet Bara naturlig försurning kommer inte nås till år 2020 i Jämtlands län. Effekterna av försurning är påtaglig. Så länge sjöar och vattendrag måste kalkas för att motverka effekter av försurande nedfall, kommer inte miljömålet nås. Den viktigaste insatsen i länet är att kalka vatten för att minska försurningens effekter. En åtgärd som kan göras lokalt för att minska en källa till försurning är att undvika helträdsuttag i näringsfattig skogsmark på svårvittrad berggrund. Trenden är oklar eftersom indikatorer saknas för att kunna bedöma effekter av markanvändningens försurande effekter, nedfallets effekter på markförlagda tekniska material, vattenledningssystem, arkeologiska föremål, hällristningar och den biologiska mångfalden i landekosystem. Atmosfäriskt nedfall Det senaste decenniet har minskningstakten av långväga transporterade försurande ämnen varit långsam. Därför behövs fler internationella överenskommelser så att utsläppen når en nivå som länets känsligaste områden tål. Underlag för att bedöma kritisk belastning för nedfall av försurande ämnen i sjöar, vattendrag, skogsmark och i fjällmiljö saknas och behöver arbetas fram. Markanvändning Genom att minska helträdsuttag på näringsfattig skogsmark och svårvittrad berggrund inom skogsbruket kan en källa till försurning åtgärdas. Uppföljning och bedömning av utvecklingen saknar idag nationella och regionala indikatorer/.

18 18(55) Försurade sjöar och vattendrag Några av länets fjällmiljöer tillhör landets mest försurningskänsliga områden, med tunna jordtäcken, svårvittrad berggrund och liten eller ingen växtlighet. Nedfallet av försurande ämnen neutraliseras inte i marken. Det gör att sjöar och vattendrag i dessa områden påverkas negativt av nedfall. Surstötar med låga phvärden förekommer numera hela barmarksperioden vid höga flöden. Provtagning visar att den biologiska situationen i många vatten blivit sämre de senaste åren. Åtgärdsbehovet bedöms av länets kommuner till >30 miljoner kronor år Länsstyrelsen bedömer att kalkningsverksamheten måste fortsätta efter år 2020, för att motverka försurande effekter av nedfall. Markförlagda tekniska material och vattenledningssystem För att bedöma och följa upp den försurande effekten på korrosionshastighet i markförlagda tekniska material och vattenledningssystem behöver indikatorer/provtagning utvecklas nationellt. Arkeologiska föremål och hällristningar Kunskapen om korrosionshastigheten i länets arkeologiska föremål i mark och hällristningar är bristfällig. Det finns farhågor att korrosionshastigheten kan öka på sikt. För att systematiskt upptäcka skador och bygga en bra kunskapsbas behöver fokus ändras så att detta uppmärksammas vid ordinarie tillsyn. Biologisk mångfald i land- och vattenekosystem Många av länets ekosystem påverkas negativt av försurande ämnen. Det är troligt att vattenekosystem påverkas mest, men även marksvampar och snäckor i landekosystem kan påverkas. Indikatorer/provtagning behöver utvecklas för att bedöma denna påverkan. 7. Jönköping Försurning är fortfarande ett stort miljöproblem i länet, särskilt i länets västra delar. Det blir svårt att nå målet till år Det tar lång tid för naturen att återhämta sig och det krävs att kalkning av sjöar och vattendrag fortsätter för att inte negativa effekter på biologin ska uppstå. Resultat Åtgärder på regional nivå Skogsstyrelsen genomför projekt för att öka askåterföringen Länsstyrelsen har samordnat arbetet och beslutat om nytt regionalt åtgärdsprogram för vattnets miljömål som kommer att börja gälla år 2017

19 19(55) Försurning är ett av länets största miljöproblem. Orsaken är att länet har tagit emot mycket nedfall av försurande ämnen som förts hit med vindarna från Europa, samt att delar av länet har en kalkfattig berggrund. Länets västra och sydvästra delar är värst utsatta. Delar av länet klassas som mycket kraftigt försurningspåverkat. Nedfallen av försurande ämnen har minskat de senaste åren och trenden för ph och alkalinitet (buffertförmågan) är svagt ökande i ytvatten i länet. Förutom nedfallet kan skogsbruket vara en orsak till försurning. I Jönköpings län har skogsbrukets bidrag beräknats till mellan 40 och 70 procent beroende på om enbart stam eller även grenar och toppar (grot) och stubbar skördas. Grot används som biobränslen. Försurning orsakad av skogsbruket kan motverkas genom att aska från förbränning av biobränslen återförs till skogen. År 2015 återfördes aska på cirka 600 hektar i länet vilket är på ungefär samma nivå som föregående år 1. Inom arbetet med EU:s vattendirektiv bedöms en tredjedel av alla vattenförekomster i länet inte uppnå god status avseende försurning. För att sprida informationen om att försurningen fortfarande är ett problem har Länsstyrelsen under år 2015 uppdaterat och nylanserat skolmaterial som först togs fram Materialet, som riktar sig till högstadie- och gymnasieskolor, består av en powerpointpresentation samt en lärarhandledning. Det har tagits fram och satts upp informationstavlor över några kalkade sjöar och vattendrag i länet. Nedfall av luftburna svavel- och kväveföreningar Det sura nedfallet av svavel- och kväveföreningar är den största orsaken till försurningen i länet. Nedfallet av svavel har minskat med 90 procent sedan 1980-talet. Nedfallet till skogsmarken i länet ligger nu på 1-2 kg per hektar och år, vilket är inom ramarna för vad marken beräknas tåla på sikt. Nedfallet av kväve visar inte en lika positiv utveckling som svavel 2. Det tar lång tid för naturen att återhämta sig och det går ännu inte att se någon återhämtning i markvatten. Det går inte att se någon ökning av ph på någon av de platser i länet där markvattenkemi mäts, vilket tyder på att återhämtningen av försurningen är mycket liten. Sjöar och vattendrag kan inte väntas återhämta sig fullt ut förrän marken återhämtats. Försurningens påverkan på biologisk mångfald I länet finns cirka 400 vattenkemilokaler med syfte att följa upp kalkning och försurning. En parameter som mäts på några av lokalerna är oorganiskt aluminium som är den mest giftiga formen av aluminium och som kan bildas när ph understiger 6,0. Det kan bland annat orsaka skador på gälarna hos vissa vattenlevande djur. År 2015 utfördes 123 analyser. Av dessa innehöll fyra vattenprov skadligt höga halter av oorganiskt aluminium. Dessa prov kom från en okalkad lokal. Det genomförs även biologiska undersökningar, bland annat provfisken. Av de 90 vattendrag som provfiskades år 2015 var det fem som

20 20(55) bedömdes vara måttligt försurningspåverkade. Bedömningen grundar sig bland annat på förekomsten av försurningskänsliga arter som öring och elritsa. Även 24 sjöar provfiskades inom kalkeffektuppföljningen under år 2015, i 18 av dem bedömdes fiskbestånden opåverkade av försurning 3. Analys och bedömning Bedömningen är att målet inte är uppnått och inte kommer att kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. Utvecklingen i miljön är positiv. Det är samma bedömning som föregående år. För att målet ska nås på sikt måste det sura nedfallet minska ytterligare. Fortfarande överskrider nedfallet den kritiska belastningen i länet men utvecklingen i miljön är svagt positiv. Marker med mycket utarmade förråd av baskatjoner (buffrande ämnen) kommer sannolikt inte att återhämta sig på naturlig väg och därmed inte heller sjöar och vattendrag i området. De största källorna till de sura svavel- och kväveföreningarna är energiproduktion och trafik. De bildas främst genom förbränning av fossila bränslen och därför finns det starka kopplingar till klimatarbetet och det regionala åtgärdsprogrammet för Minskad klimatpåverkan 4. Under år 2016 har även det regionala åtgärdsprogrammet för vattnets miljömål, däribland Bara naturlig försurning färdigställts. Majoriteten av det nedfall som faller över Sverige kommer från utlandet. Därför är internationella avtal och överenskommelser viktiga för att målet ska kunna nås i länet. Särskilt två avtal har varit viktiga för minskade utsläpp, EUs takdirektiv och Göteborgsprotokollet. De senaste åren har utsläppsbegränsningar införts för den internationella sjöfarten. Det är viktigt att detta arbete fortsätter och att reglerna skärps ytterligare. Den största regionala orsaken till försurning är skogsbruket. Grenar och toppar (grot) som förr lämnades i skogen, används nu ofta som biobränslen. Det leder till att näringsämnen inte återförs till skogsmarken. Askåterföring, som motverkar detta, sker i alldeles för liten skala idag. Skogsstyrelsen informerar om askåterföring i sin rådgivning. Under år 2015 har ett nytt större kraftvärmeverk för biobränsle öppnat utanför Jönköping. Askan från värmeverket ska återföras till skogen vilket innebär att askåterföringen sannolikt kommer att öka i länet under kommande år. För att förhindra att försurningen slår ut växt- och djurlivet i vattendrag och sjöar kalkas ett flertal av dem. Kalkning är en konstgjord andning och livsuppehållande för många arter i försurade sjöar och vattendrag. Länets behov av kalkningsinsatser är fortsatt stora och idag åtgärdas avrinningsområden motsvarande 40 procent av länets yta. De senaste åren har medelstilldelningen till kalkningen minskat och det är osäkert om det går att spara mer utan att negativa effekter i försurade sjöarna och vattendragen uppstår och att möjligheterna att nå miljökvalitetsmålet försämras. Referenser 1. Arbetsmaterial, Skogsstyrelsen

21 21(55) 2. IVL Svenska miljöinstitutet, 2016, rapport C155, Tillståndet i skogsmiljön i Jönköpings län - resultat från krondroppsnätet t.o.m. september Länsstyrelsen i Jönköpings län, meddelande nr 2016:13. Försurning och kalkning i Jönköpings län verksamhetsberättelse Länsstyrelsen i Jönköpings län, meddelande nr 2014:30. Minskad klimatpåverkan, Åtgärdsprogram Jönköpings län 8. Kalmar Delar av Kalmar län är försurningspåverkat, främst genom svavel- och kvävenedfall, vilket drabbar yt- och grundvatten, skog, tekniska konstruktioner och arkeologiskt material. För att nå miljökvalitetsmålet krävs nationella strategier och styrmedel samt skärpta krav i internationella miljöregelverk. Resultat Utsläppen av försurande ämnen fortsätter att minska i Europa, vilket innebär att nedfallet av svavel och kväve minskar över Sverige. Dock är nedfallet av kväve till skogsmark i Kalmar län högre än vad marken tål. Inom länet finns en geografisk uppdelning av hur försurningen påverkar sjöar och vattendrag. I den norra delen är försurningspåverkan liten, medan sjöar och vattendrag i den södra delen är försurningspåverkade. ph i markvatten uppvisar ett likartat mönster med en positiv trend i norr och en långsamt sjunkande trend i söder. Uppföljning saknas av försurningens påverkan på arkeologiska föremål, hällristningar och andra kulturmiljöer, varför miljömålet inte kan bedömas med avseende på detta. Påverkan genom atmosfäriskt nedfall Svavelnedfallet i länet har minskat starkt sedan 1990, från cirka 14 kilo per hektar till mellan 1,4 och 2,3 kilo per hektar Den 1 januari 2015 skärptes gränsvärdena för hur mycket svavel fartygsbränsle får innehålla från 1 till 0,1 procent. Mätningar av svavelhalter i luft 2015 (jan-dec) som gjorts på två kustnära platser i Östersjön visar på cirka 30 procent lägre halter jämfört med tidigare treårsperiod. Fortsatta utredningar av denna skärpning pågår. 1 Belastningen av kväve på skogsmark i Kalmar län är sedan lång tid högre än vad marken tål. Kvävenedfallet har inte förändrats statistiskt sedan mätstarten och överstiger den kritiska belastningen för kvävenedfall till barrskog på 5 kilo per hektar och år. Den totala kvävedepositionen i länet varierar mellan 7,5 och 10 kilo per hektar och år. Prognosen är att svavelnedfallet fortsätter minska medan kvävenedfallet långsamt börjar minska. 4 4 Tillståndet i skogsmiljön i Kalmar län. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september IVL-rapport C 163.

22 22(55) Påverkan genom skogsbruk Skogsbrukets andel av försurningspåverkan har ökat på grund av mer omfattande användning av skogsbränslen, då förutom stammen också grenar och toppar (GROT) samt ibland även stubbar tas ut. Härigenom bortförs buffrande näringsämnen. Nationellt bedöms det att skogsbruket i dagsläget står för procent av skogsmarkens försurning Försurade sjöar och vattendrag Försurningsläget har förbättrats, men den kritiska belastningen för försurning i sjöar överskrids i hela länet. Omkring 10 procent av sjöarna och vattendragen är påverkade av antropogen försurning med störst problem i södra länet. Prognosen för de kommande 30 åren är att cirka 10 procent av länets sjöar även fortsättningsvis kommer att vara försurningspåverkade. I Kalmar län fördelas årligen cirka 3000 ton kalk ut till en kostnad av cirka 4 miljoner kronor. 6 Försurad mark Resultaten för ph i markvattnet tyder på bestående försurningsproblem för skogsmark. Undantaget är länets norra delar. Markvattnet vid övriga mätplatser återhämtar sig mycket långsamt från försurning och i vissa fall finns tecken på försämring. 7 Analys och bedömning Sammantaget är bedömningen att det inte är möjligt att nå miljökvalitetsmålet till 2020 med idag beslutade styrmedel. Då det mesta av det sura nedfallet kommer från andra länder och från internationell sjöfart, krävs ytterligare internationella åtgärder för att utsläppen ska fortsätta minska. Länsstyrelsen administrerar kalkningsåtgärder samt följer upp och utreder effekterna av kalkningen i miljön. Dessa utredningar visar på att kalkningen som pågått sedan mitten på 80-talet gett en positiv effekt med avseende på ph och alkalinitet. Det har också visat sig att det är viktigt att fortsätta kalka eftersom många områden fortsatt är försurningspåverkade. Havsförsurningen, huvudsakligen orsakad av koldioxidutsläpp, kommer vid slutet av seklet sannolikt ge stora förändringar i ekosystemen. 8 Minskning av koldioxidhalten i atmosfären är den viktigaste åtgärden mot den globala havsförsurningen. Sjöfarten kan dock under vissa förutsättningar på vissa platser ge lika stora försurningseffekter, huvudsakligen genom svavelutsläpp. Östersjön är, på grund av lägre buffertkapacitet och väntad ökning av sjöfartstrafik, särskilt utsatt för sjöfartens försurningspåverkan. 9 Uttaget av skogsbränsle har ökat och påverkas också av internationella energimarknader och EU-krav på andel förnybar energi. I känsliga områden har detta mycket stor betydelse för skogsmarkens försurning. Det är därför mycket 5 Mål i sikte. Analys och bedömning av de 16 miljökvalitetsmålen i fördjupad utvärdering. Volym 1. Naturvårdsverket. Rapport 6662, Smhi.se/havetsforsurning. 7 Tillståndet i skogsmiljön i Kalmar län. Resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september IVL-rapport C Smhi.se/havetsforsurning, och Havochvatten.se/hav/fiske--fritid/miljohot/havsforsurning.html

23 23(55) viktigt att Skogsstyrelsen nu har åtagit sig att verka för ökad askåterföring och rådgivning angående GROT-uttag i känsliga områden. 10 Regionalt och nationellt behöver försurningens påverkan på arkeologiska föremål, hällristningar och andra kulturmiljöer följas upp, bland annat som underlag för prioritering av insatser. Minskad försurningspåverkan från skogsbruk och minskade kväveoxidutsläpp är avgörande för att miljökvalitetsmålet ska nås i länet. Begränsning av kväveoxidutsläppen kan ske genom skärpta krav i internationella miljöregelverk, i EU:s regelverk samt på den internationella sjöfarten och genom införandet av ett NECA (NOx Emission Control Area). Det kan också ske genom starkare nationella nationella styrmedel. 9. Kronoberg [Tablåtext] Kronobergs län är ett av de mest försurningsdrabbade områdena i landet. Detta beror på ett tidigare stort nedfall av kväve och svavel, samt markförhållanden med begränsad förmåga att neutralisera surt nedfall. I takt med minskat nedfall har skogsbrukets relativa bidrag ökat. RESULTAT Påverkan genom atmosfäriskt nedfall Försurningen är fortfarande ett av länets största miljöproblem. Orsaken är nedfall av försurande svavel och kväve som under lång tid utarmat markens buffringsförmåga. Nedfallet av sura ämnen var som störst i slutet av 1970-talet och har därefter minskat successivt. Sedan slutet av 1990-talet har nedfallet av svavel till länets skogar minskat med ca 75 procent. Motsvarande minskning av kvävenedfall har inte konstaterats trots att utsläppen och halterna i luften har minskat. Kvävenedfallet varierar mellan åren. Generellt visar mätningarna att nedfallet via nederbörd varit mellan 5 och 12 kg/ha/år sedan 2000, vilket med råge överskrider det värde som används för kritiska belastning i Sverige, 5 kg N/ha och år 11. Andelen sur mark är fortfarande hög i Kronobergs län, och enligt bedömningsgrunderna för skogslandskapet överstiger nedfallet fortfarande markens neutraliseringsförmåga på hälften av sydvästra Sveriges yta. Påverkan genom skogsbruk Skogsbruket har en försurande effekt på mark och vatten. Vid uttag av skog utarmas marken på buffrande baskatjoner. Skogsbrukets relativa andel av 10 Åtgärd 30 och 31, Hållbar utveckling och god livsmiljö i Kalmar län, regionalt åtgärdsprogram för miljömålen Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län - IVL rapport B 2174

24 24(55) markförsurningen har ökat i takt med att det sura nedfallet minskat. Samtidigt har dessutom uttaget av skogsråvara ökat. För Kronobergs län har skogsbrukets andel av den pågående försurningen beräknats till mellan 40 och 70 procent beroende på trädslag och om enbart stam eller även grenar och toppar (GROT) tas ut 12. För hela landet har motsvarande siffra grovt skattats till 35% 13. Försurande sjöar och vattendrag Enligt beräkningar med den s.k. MAGIC-modellen. är 56 procent av sjöarna i Kronobergs län (större än 1 ha) försurade på grund av mänsklig aktivitet. Länets 14 referenssjöar uppvisar i de flesta fall en viss återhämtning från försurning. Detta framgår tydligast när det gäller syraneutraliserande förmåga (ANC). Alla mätningar i referenssjöar utom en visar positiva trender. Försurad mark Preciseringen (Försurad mark) syftar även på biologisk mångfald i vattenekosystem. Mörten är känslig för surt vatten och behöver ett ph-värde över 6,0 för att kunna fortplanta sig. Mörten saknas ofta i försurade sjöar och är därför, där den finns, en bra indikator på relativt goda ekologiska förhållanden. Nätprovfisken i 279 kalkade sjöar, under perioden , visar att mörten föryngrade sig i 85 procent av antalet sjöar, eller annorlunda uttryckt, i 97 procent av den undersökta sjöarealen. De sjöar som hittills provfiskats utgör ca 75 procent av länets totala sjöareal. Det bör emellertid framhållas att den goda mörtföryngringen i länet till stor del är beroende av sjökalkning. ANALYS OCH BEDÖMNING Länsstyrelsen bedömer att miljökvalitetsmålet inte kan nås till Svavelnedfallet minskar men eftersom effekterna kommer att kvarstå under många år bedöms utvecklingen vara neutral. Försurningen är fortfarande ett av länets största miljöproblem. Enligt modellberäkningar är 56 procent av sjöarna i Kronobergs län (över 1 ha) försurade på grund av mänsklig aktivitet. Beräkningarna visar också att den största återhämtningen från försurning skedde under 1990-talet. Under talet har förbättringstakten avtagit betydligt och merparten av dagens sura vatten kommer därför att vara försurade under överskådlig tid. Kalkning kommer att behövas i många år till, och är en nödvändig åtgärd för att uppnå miljökvalitetsmålen Levande sjöar och vattendrag och Ett rikt växt- och djurliv samt dess regionala miljömål i väntan på att miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning uppnås. Prognoser pekar på att svavelnedfallet kommer att fortsätta minska. Samtidigt ökar uttaget av råvara från skogen och därmed även ökad skörd av GROT 14, 12 Tillståndet i skogsmiljön i Kronobergs län - IVL rapport B Ulla Bertils Naturvårdsverket muntligen 14 Grenar och toppar (grot) är ett så kallat tredje sortiment efter timmer och massaved. Enkelt uttryckt är grot det spill som uppstår efter en avverkning. (Skogsstyrelsens hemsida )

25 25(55) vilket i sin tur ökar försurningen i skogsmarken. Nedfallet av kväve förblir på en hög nivå, vilket innebär fortsatt upplagring av kväve i skogsmarken med risk för läckage och därmed ytterligare markförsurning som följd. Det sura nedfallet anses överstiga markens neutraliseringsförmåga på hälften av arealen i sydvästra Sverige. Markvattnets ph är fortfarande lågt på vissa ytor i länet. Den viktigaste faktorn för markens återhämtning är vittringen. Den är emellertid en långsam process i Kronoberg där berggrunden mest består av gnejs och granit. Internationellt arbete krävs för att minska nedfallet i länet Cirka 90 procent av nedfallet svavel och kväve över Sverige kommer från utländska källor, varav internationell sjöfart är den största enskilda källan. Nya internationella regler för svavelhalt i marina bränslen från och med 2015 förväntas dock minska svavelutsläppen i vårt närområde. Utsikterna är, trots detta, inte ljusa för att nå ett markant förbättrat marktillstånd de närmsta decennierna. På regional nivå är det nödvändigt att undvika GROT-uttag på känsliga marker, samt att öka askåterföringen och styra denna dit den bäst behövs. I ett längre perspektiv kan försurningen såväl öka som minska. Viktigt i detta sammanhang är om ytterligare reduktion av utsläppen i Europa kan uppnås. Ett framtida varmare klimat kan dessutom öka skogstillväxten och möjliggöra ökat uttag av skogsråvara inklusive GROT. Det är osäkert om detta kan kompenseras genom återföring av aska i motsvarande omfattning. Utvecklingsriktningen bedöms därför vara neutral. BEDÖMNING AV MILJÖKVALITETSMÅLET (MÅLUPPFYLLELSE TILL ÅR 2020) NEJ Miljökvalitetsmålet är inte uppnått och kommer inte kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder. BEDÖMNING AV UTVECKLING I MILJÖN NEUTRAL. Det går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön. Under de senaste åren har inget av betydelse skett och/eller det går inte att se någon tydlig utveckling för miljötillståndet nu eller framåt de närmaste åren; alternativt positiva och negativa utvecklingsriktningar inom målet tar ut varandra. INDIKATORER SOM FÖLJER UPP MÅLET Körsträcka med bil Nedbrytning av arkeologiskt material i jord Påverkan på runinskrifter Energianvändning Försurade sjöar Nedfall av kväve Nedfall av svavel Svaveldioxidutsläpp Kväveoxidutsläpp Försurad skogsmark

26 26(55) UPPFÖLJNING AV REGIONALA MILJÖMÅL BARA NATURLIG FÖRSURNING Andel sjöar drabbade av försurning Av länets samtliga sjöar >1ha, ska år 2020: högst 35 % av antalet sjöar vara försurade orsakad av mänskliga aktiviteter och högst 20 % av sammanlagda sjöytan vara försurad orsakad av mänskliga aktiviteter. Nästan alla länets okalkade referenssjöar visar en viss återhämtning från försurningen med avseende på syraneutraliserande förmåga (ANC). Trots att många sjöar fortfarande är försurade har det minskade nedfallet gjort att försurningstrycket på mark och vatten avtagit. Modellberäkningar visar att den största återhämtningen skedde under 1990-talet. Under 2000-talet har förbättringstakten avtagit betydligt och merparten av dagens sura vatten kommer att vara försurade under överskådlig tid (Naturvårdsverket rap 6449). Enligt senaste beräkningar (MAGIC-2012) är 56 procent av sjöarna i länet antropogent försurade (SLU Rapport 2012:5). Uppgifter om hur stor andel av den totala sjöytan detta utgör finns för närvarande inte tillgängligt. Målet nås inte till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Kalkning kommer därför att behövas i många år till, och är en nödvändig åtgärd för att uppnå nationella och regionala miljömål. Det är inte sannolikt att målet uppnås till Indikatorer som följer upp målet Försurade sjöar Nedfall av kväve Nedfall av svavel Svaveldioxidutsläpp Kväveoxidutsläpp Målsjöar Av länets sjöar som kalkas för sin egen skull (s.k. målsjöar), ska år 2020: mörten kunna fortplanta sig i minst 80 procent av antalet, mörten kunna fortplanta sig i så många att deras sammanlagda sjöyta motsvarar minst 96 procent av den totala ytan målsjöar. Fiskfaunan i kalkade målsjöar följs upp genom standardiserade nätprovfisken. Med hjälp av fångstens art-, längd- och viktfördelning kan index beräknas för bedömningen. Länet har för närvarande 224 målsjöar. Under åren har 204 av dessa sjöar provfiskats. Sammanvägd bedömning av miljömålet görs varje år, men merparten av underlaget är av naturliga skäl genererat under tidigare år. Bedömningen av försurningsläget 2015 pekar på att mört kan fortplanta sig i 90 % av totala antalet målsjöar, vilket motsvarar 97 % av den totala ytan målsjöar. Målet bedöms därmed vara uppnått.

27 27(55) Målets uppfyllelse beror inte bara av minskat nedfall och återhämtning från försurning i mark och vatten. Även kalkningen är viktig. Framtida medelstilldelning för kalkning av sjöar och vattendrag har betydelse för om målet verkligen kan nås. Målvattendrag Av länets vattendrag som kalkas för sin egen skull (målvattendrag) ska år 2020: bottenfaunan vara obetydligt påverkad av försurning i minst 70 procent av den sammanlagda sträckan. Bottenfaunan undersöks i målvattendragen genom den standardiserade sparkmetoden. Försurningspåverkan bedöms utifrån bl.a. artsammansättning i varje provlokal i en 4-gradig skala. Som kriterium för obetydlig försurningspåverkan används klass 1 och 2. Varje provlokal får sedan representera en viss vattendragsträcka, ofta ett helt målvattendrag. Undersökning sker årligen, men bedömningen görs utifrån de sex senaste årens resultat. Målet anses uppnått när ingen eller obetydlig försurningspåverkan i minst 70 procent av sträckans målvattendrag uppnåtts minst tre år i rad. Den sammanvägda bedömningen av undersökningar tyder på att bottenfaunan är obetydligt påverkad av försurning i 74 procent av den sammanlagda sträckan målvattendrag (268 km). Målet är således för närvarande uppnått om trenden håller i sig. Utvecklingen är positiv. Målets uppfyllelse beror emellertid inte bara på minskat nedfall och återhämtning från försurning i mark och vatten. Även kalkningen är viktig. Framtida medelstilldelning för kalkning av sjöar och vattendrag har därför stor betydelse för om målet kan fortsätta att vara uppnått. Indikator som följer upp målet Försurade sjöar Utsläpp av kväveoxider År 2020 ska utsläppen av kväveoxider i Kronobergs län ha minskat till ton. Målet nås inte idag, men allt tyder på att det kommer att klaras till år 2020, även om det blir med liten marginal släpptes det ut drygt ton. De senaste åren har utsläppen minskat varje år. Även om minskningen blir mindre för varje år bör det finnas goda möjligheter att nå målet till år Länet påverkas i hög grad av genomgående fjärrtransporter på lastbil, som inte påverkas av regional planering. Det behöver göras mer för att minska utsläppen i länet, framförallt inom trafiksektorn. Körsträckan med bil ökade något igen mellan 2014 och Det är dock positivt är att antalet miljöbilar har ökat till nästan det dubbla i länet jämfört med år av länets bilar var miljöbilar (klass MB2013) vid utgången av år 2015.

28 28(55) Åtgärder för att minska transporternas utsläpp redovisas i Åtgärdsprogram för miljömålen i Kronobergs län , i temat för Klimat och energi 15. Indikator som följer upp målet Kväveoxidutsläpp Körsträcka med bil 10. Norrbotten I Norrbotten bedöms försurning orsakad av människan främst påverka länets kustnära miljöer. Denna påverkan orsakas av markanvändning i områden med sura sulfatjordar. För surt nedfall finns tillräckliga beslutade styrmedel. Det saknas riktlinjer för markanvändning i områden med sura sulfatjordar. Resultat Försurade sjöar och vattendrag Enligt vattenförvaltningens bedömningar har tio sjöar och elva vattendrag i länet miljöproblemet försurning (1). Samtliga ligger inom områden med sulfidjordar, denna problematik beskrivs mer längre ned. Vattenmyndighetens kommande åtgärdsprogram för perioden innehåller åtgärdsförslag som riktas mot försurning i sjöar och vattendrag. Påverkan genom skogsbruk och annan markanvändning Längs länets kust finns potentiellt sura sulfatjordar som bildats till följd av landhöjningen. Mänsklig påverkan i form av markarbeten leder till att dessa syresätts och blir faktiskt sura sulfatjordar. Vattendrag som rinner genom jordarna riskerar periodvis att drabbas av kraftig försurning samt höga metallhalter, ett fenomen som kallas surstötar. Under de två senaste åren har Sveriges Geologiska Undersökning och Länsstyrelsen karterat kustnära områden och därmed höjt kunskapsnivån om problemet. Karteringen visar att det finns många riskområden där vattendragen kan drabbas av surstötar. Skogsbrukets påverkan på försurning befaras öka om uttaget av biomassa i framtiden ökar (2). Uttaget av GROT (grenar och toppar) i Norrbotten har ökat de senaste åren. Samtidigt bedrivs ingen askåterföring. Arealen skog som gödslades årligen i Norrbotten var som störst Under åren har den årligen gödslade arealen minskat drastiskt till 2 15 procent jämfört med (3). Påverkan genom atmosfäriskt nedfall För att miljömålet ska nås ska nedfallet av kväve och svavel inte bidra till att kritisk belastning för försurning av mark och vatten överskrids. I en rapport från IVL så bedöms endast 1 procent av sjöarna samt 0,5 procent av skogsmarken inom länet överstiga den kritiska belastningen. Områden som överstiger gränsen ligger främst i länets östra delar (4). 15 Åtgärdprogram för miljömålen i Kronobergs län ,

29 29(55) Indikatorn svavelnedfall visar en positiv utveckling i länet, det vill säga att nedfallet minskar. En stor del av svaveldioxidutsläppen kommer från industrier (5). En åtgärd som genomfördes under 2015 är att SCA Munksund AB driftsatte en ny mesaugn vid pappersbruket i Piteå. Den nya ugnen eldas främst med träpulver istället för olja vilket kommer att medföra minskade utsläpp av svavel. Samtliga tre massa- och pappersbruk i länet har under de senaste åren ersatt eldningsolja med hög svavelhalt med antingen biobränslen eller eldningsolja med lägre svavelhalt (6). För indikatorn kvävenedfall syns ingen tydlig trend de senaste 15 åren. Den största delen av länets kväveoxidutsläpp kommer från energisektorn, en annan stor del kommer från transporter (5). Behovet av energi har troligen ökat det senaste året och kommer sannolikt även fortsättningsvis att öka. Inom transportsektorn har olika styrmedel beslutat som syftar till att minska utsläpp av bland annat kvävedioxid. Minskningarna kan dock utebli om transporterna fortsätter att öka. Analys och bedömning Målet bedöms vara nära att nås till år Förutsättningarna kommer delvis finnas på plats till För surt nedfall finns tillräckliga beslutade styrmedel (EU-direktiv). Däremot saknas riktlinjer för markanvändning av sulfidjordsområden samt metoder för uppföljning av skogsbrukets markanvändning. Utvecklingen i miljön bedöms vara neutral eftersom det inte går att se några större förändringar de senaste åren. Länsstyrelsen bedömer, liksom tidigare år, att målet är nära att nås. Bedömningen grundar sig på dagens miljötillstånd men också på vilka styrmedel som finns beslutade. Med ett fortsatt stort exploateringstryck längs Norrbottens kust finns behov av riktlinjer för markanvändning inom sulfidjordsområden. Det finns också behov av informationsinsatser och att riktlinjer kring sulfidjordsdeponier tas fram. Dessa insatser tillsammans med fysiska åtgärder är nödvändigt för att sjöar och vattendrag ska uppnå god status med avseende på försurning enligt kraven i vattenförvaltningen. Under 2015 har ett EU-projekt med fokus på sura sulfatjordar startat. Projektet omfattar kartläggning, metodutveckling och pilotåtgärder. En försöksåtgärd med reglerad dränering på jordbruksmark har genomförts under sommaren Åtgärden syftar till att minska utläckage av försurande ämnen från dränerad mark. Den precisering som säger att skogsbruket skall anpassas till växtplatsens försurningskänslighet är svår att följa upp eftersom metoder för uppföljning saknas. Ett intensifierat skogsbruk där mer och mer biomassa tas tillvara och där skogsgödsling förekommer kan bidra till försurning av mark och vatten. Detta beror på att baskatjoner som verkar neutraliserande tas ut ur skogen samt att ökad tillväxt ger upphov till att fler vätejoner avges från trädens rötter (7). Ett intensivare skogsbruk kan innebära att aktiviteter som skogsgödsling, skyddsdikning och uttag av GROT blir vanligare. För att få bättre kunskap om hur skogsmark påverkas av ett intensifierat skogsbruk behövs metoder för att följa upp dessa effekter. Gällande svavel- och kväveutsläpp så kommer en stor del av länets utsläpp från energi, industri- och transportsektorn. Därför bör framtida arbete fokuseras på dessa områden. Utsläppen är till stor del konjunkturberoende och kan skifta från ett år till ett annat. De insatser som gjorts de senaste åren för att förbättra rening av svaveldioxid är positiv för miljömålet men det är inte möjligt att förutspå dess effekter på miljötillståndet. Faktum är att en stor del av utsläppen som når länet kommer från andra länder och från internationell sjöfart, därför är det mycket viktigt att internationella överenskommelser genomförs.

30 30(55) Referenser 1. Databasen VISS (nytt fönster) 2. Pihl Karlsson, G., Akselsson, C., Hellsten, S., Karlsson, P-E Tillståndet i skogsmiljön i norra Sverige - resultat från Krondroppsnätet t.o.m. september IVL Svenska miljöinstitutet. Rapport C Skogsstyrelsens skogsstatistik (nytt fönster) 4. Kritisk belastning för försurning och övergödning i Norrbottens län IVL Svenska miljöinstitutet. Rapport nr C Miljomal.se (nytt fönster) 6. Personlig kommentar, Roger Larsson, Miljöskyddsenheten, Länsstyrelsen i Norrbottens län Nordin, A., Bergström, A-K., Granberg, G., Grip, H., Gustafsson, D., Gärdenäs, A., Hyvönen-Olsson, R., Jansson, P-E., Laudon, H., Nilsson, M. B., Svensson, M., Öquist, M Effekter av ett intensivare skogsbruk på skogslandskapets mark, vatten och växthusgaser. Faktaunderlag till MINTutredningen. SLU, Rapport. ISBN Skåne "De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska inte heller öka korrosionshastigheten i markförlagda tekniska material, vattenledningssystem, arkeologiska föremål och hällristningar." Tablåtext Sjöar, vattendrag, skogsmark samt växter och djur skadas av den försurning som drabbar landskapet. Svavel- och kväveutsläpp samt skogsavverkning är drivkrafter i försurningsprocessen. Utvecklingen är överlag positiv, men drabbade ekosystem uppvisar ännu starka, negativa effekter. Resultat Svavel- och kvävenedfall över Skåne har minskat rejält sedan mitten av talet då nedfallen var som störst. Enligt FN:s konvention om långväga transporterade luftföroreningar ska Sverige minska sina utsläpp av kväveoxider med 36 procent och utsläppen av svaveldioxid med 22 procent mellan åren 2005 och Omräknat till Skåne innebär det högst ton kväveoxider per år och s högst ton svaveldioxid per år. 16 Svavelnedfallet minskar och ph ökar i skånska sjöar och vattendrag Skogsmark i Skåne beräknas tåla ett nedfall på cirka 2,5 kg svavel/hektar år Nedfallet varierar mellan åren och är beroende av nederbörden, men ligger 16 Enligt FN:s luftvårdskonvention