Nätprovfiske i Vidöstern Meddelande nr 2017:33

Transkript

1 Nätprovfiske i Vidöstern 2016 Meddelande nr 2017:33

2 2

3 Nätprovfiske i Vidöstern 2016 Meddelande nr 2017:33 3

4 Meddelande nr 2017:33 Referens Rasmus Linderfalk, Fiskeenheten, Naturavdelningen, oktober 2017 Kontaktperson Webbplats Fotografier Kartmaterial ISSN ISRN Upplaga Rasmus Linderfalk, Länsstyrelsen i Jönköpings län, rasmus.linderfalk@lansstyrelsen.se Omslagsfoto: Länsstyrelsen Länsstyrelsen Jönköping och Lantmäteriet LSTY-F-M 17/33--SE 34 exemplar Tryckt på Länsstyrelsen i Jönköpings län 2017 Miljö och återvinning Rapporten är tryckt på miljömärkt papper. Länsstyrelsen i Jönköpings län

5 Innehållsförteckning Innehållsförteckning... 5 Sammanfattning... 6 Inledning... 8 Metodik... 9 Nätprovfiske... 9 Bedömning av ekologisk status och försurning Åldersanalys Bakgrund Faktorer som påverkar fångst och fiskbestånd ph och alkalinitet Vattenfärg, Färgtal och Brunifiering Vattentemperatur och syrehalt Väder Näringsämneshalter Sportfiskesituationen och fisketryck Provfiskeutvärdering Beskrivning av sjö och provfiske Faktorer som påverkar fångst och fiskbestånd Väder Vattenkemi Sportfiskesituation och fisketryck Provfiskeresultat och analys Statusbedömningar Referenser Bilaga 1. Jämförelsematerial och standardiserade bedömningsgrunder (EQR8) Bilaga 2. Övriga parametrar Bilaga 3. Ekologiskt funktionell kantzon Bilaga 4. Körskador Bilaga 5. Återutsättning av fisk Bilaga 6. Kort om fiskevård

6 Sammanfattning Vidöstern är utpekad som regionalt värdefullt vatten för natur och som nationellt särskilt värdefullt vatten för fiske (2006). Syftet med provfisket 2016 var regional miljöövervakning och statusbedömning för vattenförvaltningen. Provfisket ska också ligga till grund för fiskevårdsområdesföreningens fortsatta arbete med fiskevården. Provfisket har finansierats av Vidösterns fiskevårdsområde samt Länsstyrelsen i Kronobergs och Jönköpings län. Provfisket genomfördes med 56 bottensatta nät och tolv pelagiska nät under fyra nätter mellan den 22 och 26 augusti Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 2015). Provfisket utfördes av personal från Länsstyrelsen i Jönköpings län där medlemmar ur Vidösterns fiskevårdsområde bistod med hjälp i samband med fältarbetet. Vid provfisket 2016 fångades abborre, benlöja, braxen, gers, gös, lake, mört, sik och siklöja. I bottensatta nät fångades totalt 1533 fiskar med en sammanlagd vikt av 74 kilo. Fångsten dominerades viktmässigt av mört. Den totala fångsten i bottensatta nät var inom ramarna för vad som anses vara normalt för liknande sjöar i regionen. Av förekommande arter fångades inte gädda, sarv, sutare och ål i provfisket Fångsten i bottensatta nät antyder att gösen är talrik i sjön. Medelstorleken var dock lägre jämfört med andra sjöar där gös fångats i nätprovfisken. Fångsten av abborre var i närheten av vad som karaktäriseras som lågt jämfört med regionala jämförvärden och jämfört med andra gössjöar i Sverige. För övriga fångade arter som det fångades mer än en handfull individer var fångsten inom ramarna för vad som anses normalt jämfört med antingen regionala sjöar av liknande karaktär eller andra gössjöar i Sverige. I de pelagiska näten fångades totalt 509 fiskar med en sammanlagd vikt av drygt 10 kilo. Den totala fångsten per ansträngning var inom ramarna för vad som anses vara normalt jämfört med regionala sjöar av liknande karaktär. Fångsten bestod till nästan 90 procent av siklöja. Vid jämförelser med regionala sjöar av liknande karaktär och andra svenska gössjöar var det framförallt fångsten av siklöja som stack ut då fångsten per ansträngning var hög. Eftersom pelagiska nät endast läggs på ett ställe i sjön är inte detta på samma sätt som bottensatta nät representativt för hela sjön. Den stora fångsten av siklöja i pelagiska nät gav dock en antydan om att arten åtminstone på vissa håll i sjön var talrik. Fisk fångades i samtliga djupzoner i såväl bottensatta som pelagiska nät. Fångsten var störst ner till sex meters djup i bottensatta nät och mellan sex till tolv meters djup i pelagiska nät. Åldersanalys visade att gös upp till 10 år fångades (550 millimeter). Att inga längre gösar fångades kan vara ett tecken på högt fisketryck. Större individer fångas dock mer slumpartat varför man bör väga in fler faktorer för att bedöma fisketrycket, exempelvis fångstrapportering från fritidsfisket. Åldersanalyserade gösar visar att gösar av samma ålder har större storleksspridning 2016 jämfört med Detta kan vara ett tecken på att konkurrensen var större 2016 än Tillväxten får också betraktas som relativt långsam vilket ytterligare kan vara ett tecken på att konkurrensen varit hög de senaste åren. Att tillväxten har varit långsam stärks även vid jämförelser med andra sjöar. Uppfattningen hos fritidsfiskare och fiskerättsägare runt sjön gör gällande att andelen stor gös har minskat vid fiske. Några sådana skillnader kunde dock inte tydligt bekräftas av detta provfiske jämfört med föregåeden års provfisken. Rekryteringen av ny gös tycks fungera bra. 6

7 Den totala fångsten har varit i stort sett likvärdig vid samtliga provfisken (2000, 2006 och 2016) förutom vid provfisket i den södra delen av sjön Det kan inte uteslutas att förekomsten av fisk normalt sett är högre i den södra delen av sjön, men det kan inte bekräftas utifrån genomförda provfisken. Fisk är inte jämnt fördelad över hela sjön. Därför är det rimligt att anta att det finns områden där förekomsten normalt är högre. Troligtvis var den viktigaste orsaken till den högre fångsten per ansträngning 2006 att metodiken skiljde sig från 2000 och 2016 där en större andel av näten lades på grunt vatten, vilket därmed resulterade i större fångster. I pelagiska nät var fångsten per ansträngning av siklöja större 2016 jämfört med provfisket 2000 och Den ekologiska statusen med avseende på fisk bedöms vara god, vilket överensstämmer med provfisket 2000 och den bedömning som gjordes för hela sjön Fördelningen mellan rovfisk och karpfisk var jämn vid provfisket Sjön bedömdes vara marginellt karpfiskdominerad. Resultatet från provfisket visade vidare att sjön inte har varit påverkad av försurning på senare år, vilket också var väntat utifrån sjöns geografiska läge i avrinningsområdet och genomförd vattenprovtagning. En viktig utmaning för Vidöstern bedöms vara att upprätthålla hållbara fiskeregler med tillhörande fisketillsyn. Fiskevårdsområdesföreningens iakttagelse att tillgången på stor gös har minskat kan inte motsägas av detta provfiske. För att gynna förekomsten av stor gös föreslås att nätfiske för fiskekortsköpare slopas. För att gynna stor gös kan man också överväga att införa maximimått, vilket reglerar hur stor fisk man får ta upp och avliva. För att skapa sig en bättre bild av fångsterna i samband med fisket kan man överväga att införa fångstredovisning. Genom att låta exempelvis en grupp (eller alla) fiskare redovisa alla sina fångster kan man få en bättre uppfattning av gösbeståndets storleksstruktur. Detta kan ge ännu bättre kännedom om förekomsten av stor fisk och ge värdefull information om lämpliga gränser för exempelvis maximimått. Ett potentiellt hot mot fisksamhället i Vidöstern är försämrade syrehalter på djupt vatten. Utifrån den syrehaltmätning som gjordes i samband med provfisket kan man konstatera att syrehalterna var på gränsen till vad fiskar klarar av under språngskiktet. Mönstret med låga syrehalter på djupt vatten tycks vara återkommande. Försämrade syrehalter på djupt vatten kan få stora negativa konsekvenser för i synnerhet kallvattensarter, men även andra arter som gös och abborre som till varierande grad livnär sig på siklöja. Av nätprovfiskets resultat att döma var fiskbestånden dock inte drabbade av problem med låga syrehalter. 7

8 Inledning Föreliggande rapport är en utvärdering av det nätprovfiske som genomfördes i Vidöstern under fyra nätter mellan den 22 och 26 augusti Syftet med provfisket 2016 var regional miljöövervakning och statusbedömning för vattenförvaltningen. Provfisket ska också ligga till grund för fiskevårdsområdesföreningens fortsatta arbete med fiskevården. Provfisket har finansierats av Vidösterns fiskevårdsområde samt Länsstyrelsen i Kronobergs och Jönköpings län. Provfisket utfördes av personal från Länsstyrelsen i Jönköpings län där medlemmar ur Vidösterns fiskevårdsområde bistod med hjälp i samband med fältarbetet. Nätprovfiske är en väl beprövad metodik för att undersöka fiskbestånd i sjöar. Provfisket ger oss en uppfattning om fisksamhällets storlek, artsammansättning och struktur, men även om enskilda arters täthet. Vi får också en uppfattning om populationsstrukturen inom enskilda arter och kan göra en uppskattning av vilka åldersklasser som varit svaga eller kanske saknas helt. Genom att använda den standardiserade metodiken (SIS, 2015) är det möjligt att jämföra resultatet med andra sjöar som fiskats med samma metodik. Det blir även möjligt att upptäcka förändringar i resultatet mellan olika år. Fiskbestånden fungerar som indikatorer på hur tillståndet i en sjö varit en längre tid och ger en mer rättvis bild än enstaka vattenprover som endast visar ett momentanvärde. Provfiske kan därför ge en bild av i vilken omfattning sjön är påverkad av försurning, eutrofiering (övergödning), giftiga substanser och fysiska miljöstörningar. Fisken intar en central plats i sjöekosystemet och utgör de övre trofiska nivåerna i sjöns näringsväv. Därför är det viktigt att bedöma fisksamhällenas status och eventuella förändringar, vilket i sin tur gör det möjligt att utvärdera sjöns allmänna tillstånd. Resultatet kan även användas till förvaltningsarbete och planering av fiskevårdsinsatser. För att bedöma fisksamhällets status används standardiserade bedömningsgrunder för nätprovfisken i sjöar, EQR8 (Holmgren med flera, 2007). Indexet är baserat på åtta indikatorer vilka man får ut från resultaten i standardiserade provfisken med bottensatta nät. Bedömningen av fisksamhällets status utgör en del av uppföljningen av arbetet med vattendirektivets mål; att skapa god ekologisk och kemisk status i våra vatten. Förutom en statusbedömning kan man genom att granska de olika delindexen i bedömningsgrunderna även få indikationer på vilken påverkan som ligger bakom en statusförsämring. Bedömningsgrunderna är konstruerade så att det främst kan ge indikationer på påverkan av försurning och/eller övergödning (Dahlberg 2007). 8

9 Metodik Nätprovfiske Nätprovfiske är en undersökningsmetod som syftar till att ge en genomsnittsbild av fiskbeståndet i en sjö. Provfisket har utförts enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 2015). Nätprovfiske ger dock inte alltid en helt rättvis bild av en sjös fiskfauna på grund av att en del bottenlevande arter (t ex lake och sutare) samt de yngsta (minsta) individerna ofta är underrepresenterade i fångsten (SIS, 2015). Metodiken är uppbyggd för att det ska vara möjligt att jämföra resultaten mellan olika sjöar. Vid jämförelser används bland annat begreppet fångst per ansträngning, där en ansträngning utgörs av ett nät under en natt. För att kunna utvärdera resultatet från en nätprovfiskeundersökning är det av nämnda anledning mycket viktigt att ha tillgång till jämförelsematerial (Kinnerbäck, 2001). Figur 1. Beskrivning av bottensatta översiktsnät. Nätprovfiskemetodiken innebär att ett bestämt antal översiktsnät slumpas ut över hela sjöns yta och inom olika djupzoner. Antalet nät bestäms av sjöns storlek och maxdjup. Vid provfisket används översiktsnät av typ Norden 12 (se bilden ovan). Redskapen placeras ut på kvällen ( ) och vittjas påföljande morgon ( ). Fångsten vägs artvis per nät och samtliga individer längdmäts till närmaste halva centimeter (Kinnerbäck, 2001). Samtliga provfiskeuppgifter matas sedan i fält in i ett skräddarsytt inmatningsformulär i databasprogrammet Microsoft Access. En extra sektion med maskstorlek 75 mm har sytts på näten för att större fisk som är intressanta ur fiskesynpunkt, exempelvis gädda och gös, ska kunna fångas. Fiskar fångade i denna sektion har inte tagits med i bedömning av ekologisk status och analyser av fångst per ansträngning, men finns med i längdfördelningsdiagrammen och i förekommande fall i ålders- och tillväxtanalyser. I stora och djupa sjöar används även så kallade pelagiska skötar av typ Norden 11 (Figur 2). Näten, som är sex meter höga, bojas upp över den djupaste delen av sjön i djupzonerna 0-6 m, 9

10 6-12 m och så vidare och är alltså inte bottensatta. Skötar används för att fånga pelagiska fiskarter (till exempel siklöja) och för att få en bild av artsammansättningen även i den fria vattenmassan (Kinnerbäck, 2001). Figur 2. Beskrivning av pelagiska nät (sköt). Norden 11 är 27,5 meter långa och har 11 olika maskstorlekar, mellan 6,25 och 55 mm i storlek, om vardera 2,5 meter. Bedömning av ekologisk status och försurning Utifrån varje provfiskeresultat görs en bedömning av sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Vid bedömning av en sjös totala ekologiska status tas hänsyn till många andra biologiska och fysikalisk-kemiska miljöfaktorer, bland annat växtplanktonsamhälle, makrofyter (större växter), bottenfauna, näringsämnen och försurning. Enligt EU:s ramdirektiv för vatten ska alla vattenförekomster (sjöar över 100 hektar) ha god status senast Normalt är det den faktor som visar på sämst värde som blir utslagsgivande, men i många fall krävs en avgörande expertbedömning för att fastställa en sjös ekologiska status. Bedömningen görs enligt standardiserade bedömningsgrunder för nätprovfisken, EQR8, framtagna av dåvarande Fiskeriverket 2006 (Holmgren med flera, 2007). Indexet baseras på åtta indikatorer, vilka man får ut från resultaten i standardiserade provfisken med bottensatta nät. Metoden jämför det observerade värdet med ett förväntat normaltillstånd framräknat från ett antal opåverkade referenssjöar med samma egenskaper som den provfiskade sjön (Dahlberg 2007). Bedömningsgrunderna och dess ingående indikatorer tas upp noggrannare i Bilaga 1. En bedömning av försurningspåverkan görs för varje sjö utifrån provfiskeresultatet (se Bilaga 2). Om ett fiskbestånd är försurningspåverkat kan detta bland annat visa sig i sviktande reproduktionsframgång hos försurningskänsliga arter (se nedan). En bedömning av kalkningens effekt i förhållande till de uppsatta målen i Länsstyrelsens kalkplan genomförs också. Åldersanalys Det är inte möjligt att enbart genom längdfrekvensfördelning precisera vilka åldersklasser som finns representerade i fångsterna. Det finns en inbördes skillnad i tillväxt mellan individer, men också skillnad i medeltillväxt mellan olika vatten. Den senare skillnaden beror framförallt på födotillgång och vattnets temperatur. Olika fiskarter har olika temperaturpreferenser, så kallade temperaturoptimum, där de tillväxer som bäst. Detta beror på att olika fiskarters metabolism (ämnesomsättning) är anpassad för olika temperaturer. Gös, abborre och mört är exempel på fiskarter som tillväxer bra vid höga temperaturer, medan laxartade fiskar som bland annat röding, öring och sik tillväxer bättre vid lägre temperatur. Är födotillgången låg blir tillväxten generellt lägre i varmare vatten eftersom kostnaderna för fiskens metabolism ökar med ökande temperatur (Persson med flera, 2011). Åldersprov tas ofta från fiskarter som är intressanta att analysera för sjön i fråga. Oftast rör det sig om mört i sjöar som bedöms vara påverkade av försurning eller abborre och gös i sjöar som är intressanta för fritidsfisket. I sjöar där man genom att studera längdfrekvensfördel- 10

11 ningen misstänker försurningspåverkan på populationen kan man sålunda undersöka detta närmare genom en åldersanalys. Då kan man se om vissa åldersklasser saknas i fångsten. Man kan även läsa tillbaka tillväxten hos en art genom att beräkna tillväxten under flera år hos olika individer. Detta ger information om respektive arts tillväxt hos olika årsklasser vilket kan ge information om hur ett fiskbestånd utvecklats. Figur 3. Otolit från en abborre. Åldern hos fisk avsätts med årsringar med en bredare tillväxtzon och en smalare vilozon (sommar- respektive vinterringar, se Figur 4). Av praktiska skäl brukar man räkna antalet vinterringar. På t.ex. mört avlägsnas ett antal fjäll bakom bukfenan och eventuellt otoliterna. På abborren avlägsnas opercula (gällocket), sänks ned i hett vatten och rengörs därefter. Försäkrare bestämning tas i vissa fall också otoliter från abborre (se Figur 3). Figur 4. Förhållandet mellan den årliga längdtillväxten och fjällets storlek hos en karpfisk, de smala linjerna utgör den s.k. vilozonen (vinter) då fisken har en lägre tillväxt (ur: Maitland & Linsell 1978). 11

12 Bakgrund Faktorer som påverkar fångst och fiskbestånd I provfiskeutvärderingarna ingår diagram för vattenkvalitet som redovisar tillgängliga data i Länsstyrelsens vattenkemidatabas för ph och alkalinitet samt i vissa fall färgtal (ett mått på vattnets brunhet) och näringsämneshalter. Syrehalter och vattentemperaturmätningar över tid kan också förekomma i de fall data samlats in återkommande och om det bedöms vara av intresse för utvärderingen. Nedan beskrivs olika vattenkvalitetsparametrar och dess potentiella påverkan på sjöars fiskfauna mer ingående. ph och alkalinitet Försurning innebär att vattnets ph-värde minskar över tid. Försurning kan vara orsakad av naturliga processer eller av människans aktiviteter. Behovet av kalkningsinsatser är stora i Jönköpings län och idag åtgärdas områden motsvarande nästan hälften av länets yta. Värst drabbat är länets sydvästra delar där en kombination av högt nedfall och marker med liten motståndskraft mot försurning har gjort att biologiska skador var mycket vanliga innan kalkningsåtgärderna startade. (Haag med flera, 2011). Målet för kalkningsverksamheten vad gäller fisk är att fiskfaunan inte ska vara påverkad av försurning. Många organismer, däribland fisk, drabbas hårt i försurade vattenmiljöer. Vissa fiskarter är känsligare för försurning än andra och för dessa arter är det främst reproduktionsframgången som minskar i takt med minskade ph-värden. En av dessa arter är mört. Redan då ph understiger 6 påverkas mörten negativt. Förutom att slå direkt mot biologiska funktioner hos olika arter reglerar även ph-värdet i vilken form olika metaller uppträder (Naturvårdsverket, 2010). Utöver ph är alkalinitet ytterligare en vattenkemiparameter som mäts då man studerar försurning. Alkaliniteten (koncentrationen av vätekarbonatjoner) kan sägas vara vattnets buffertförmåga att motstå surt vatten. Vattnets alkalinitet motverkar den sura nederbörden under en kortare tid. Om påverkan från surt vatten fortgår under en längre tidsperiod förbrukas bufferten varpå vattnets ph sjunker (Naturvårdsverket, 2010). Kortare episoder med surt vatten benämns som surstötar. Surstötar förekommer främst i samband med höga flöden, bland annat under vårvintern då snön börjar smälta. Vattenfärg, Färgtal och Brunifiering Vattenfärg är en naturlig företeelse och beror på förekomst av brunfärgade humusämnen samt järn och mangan från skog och våtmarker. Färgtalet varierar under året med de i regel lägsta värdena under vinter/våren (februari-april) och de högsta oftast under senhösten (oktobernovember) i samband med riklig nederbörd. Färgtalet varierar naturligt mellan olika år, bland annat beroende på klimat. Humusämnen bildas vid nedbrytning av växter såväl i sjön som i tillrinningsområdet och har stor ekologisk betydelse. Till exempel påverkas såväl näringshalt, ljusklimat, surhetstillstånd samt halter och förekomstformer av metaller. En del av de vatten som återfinns i skogsmiljöer har alltid varit naturligt mer eller mindre brunfärgade. En ökning av vattenfärgen, så kallad brunifiering, har konstaterats i vattendrag och sjöar i norra Europa och särskilt i södra Sverige under de senaste decennierna. Orsaks- 12

13 sambanden är inte helt klarlagda men beror delvis på klimatiska faktorer. En klimatförändring innebär ökad nederbörd och medför högre grundvattennivå. Det leder i sin tur till ökad avrinning från mark och därigenom urlakning av humusämnen från marken till sjön eller vattendraget. Urlakningen förstärks troligen om nederbördsperioden föregås av torka och lågt grundvatten, vilket gynnar nedbrytningen av organiskt material i markprofilen. Andra orsaker kan vara ökad temperatur, ökad skogsproduktion, ökad andel barrskog i förhållande till jordbruksmark, skogsbruksåtgärder som dikning och markberedning och minskat försurningstryck. Vid försurning bildar humusämnen partiklar som sedimenterar på sjöbottnen, därför blir vattnet väldigt klart. Det innebär att det försurade tillståndet i mark och vatten har lett till onaturligt klart vatten i många sjöar. Historisk finner man att sjöar har varit brunare före 1920-talet. Den minskade försurningen kan ha lett till att nedbrytningen av organiskt material inte längre hämmas av försurning utan nu återgått till ett mer ursprungligt tillstånd. Brunare ytvatten medför en rad konsekvenser för samhället och för de akvatiska ekosystemen. Det blir svårare att framställa dricksvatten. Brunare vatten innebär ökad syreförbrukning vilket kan ge syrebrist i bottenvattnet som missgynnar fisk och bottendjur. Bland fisken är siklöja och lake exempel på arter som kan förväntas påverkas negativt eftersom de är beroende av kallt syrerikt vatten under språngskiktet på sommaren. Ljusklimatet påverkas negativt, vilket innebär att undervattensväxter, påväxtalger och många planktonalger missgynnas. Artrikedom och produktion av fisk och kräftor minskar ofta när vattnet blir brunare. Förändrat ljusklimat, som en följd av brunifiering eller övergödning (grumligt vatten), påverkar reaktionsavstånd, konsumtionshastighet, bytesval och tillväxt hos rovfiskar (till exempel gädda, abborre). Effekten varierar dock mellan arter och mellan grumligt respektive brunt vatten. Tillståndet för våra rovfiskar har stor betydelse för struktur och funktion hos våra sjöekosystem eftersom de har en stark påverkan neråt i födokedjan. Sammanfattningsvis kan konstateras att en ökad brunifiering kan påverka sjöarnas biodiversitet och ekosystemfunktion både direkt och indirekt. Man kan anta att brunifieringen får störst konsekvenser i tidigare klara vatten eftersom ekosystemen i dessa vatten är anpassade till klart och kallt vatten. Vid provfisket mäts siktdjupet med en secciskiva (25 cm ) från båtens skuggsida. Mätning av siktdjup ger en fingervisning om vattnets optiska egenskaper och visar hur ljusets nedträngning sammantaget påverkas av vattenfärg och grumlighet. Generellt anses siktdjupet motsvara det djup dit ca 10 % av ljuset ovanifrån når och dubbla siktdjupet är ett grovt mått på det så kallade kompensationsdjupet; det djup vid vilket fotosyntes inte förekommer (inga växter etablerar sig). Vattentemperatur och syrehalt Vattentemperaturen är en av nyckelfaktorerna i akvatiska ekosystem och påverkar bl.a. organismers distribution, beteende och metabolism. Vattnets densitet är som högst vid 4 C och minskar med både ökande och minskande temperatur, vilket innebär att vattnet vid bottnen på en relativt djup sjö ofta är kring 4 C året runt. Då ytvattnet värms upp under varma perioder bildas ofta ett språngskikt (termoklin) vilket medför att två åtskilda vattenlager skapas (epilimnion och hypolimnion, se Figur 5). Under vår och höst kyls ytvattnet ned och sjöns vattenmassor blandas om, vilket medför att bottenvattnet syresätts. Vintertid bildar isen ett lock och vattnet är som kallast vid ytan. 13

14 Vattnets syresättning är avgörande för alla organismer och omblandningen av syresatt ytvatten ned till underliggande vattenlager är nödvändigt för att bottenlevande organismer och kallvattenfiskar skall kunna överleva. Syrebrist kan vara ett problem under sommar och vinter, framförallt i näringsrika eller starkt bruna vatten med liten omblandning (se nedan). Ruda och sutare är mycket tåliga mot återkommande syrebrist. Stora mängder ruda och sutare kan tyda på att sjön har återkommande perioder med syrebrist. Vattens syrehalt och temperatur mäts under provfisket i sjöns djuphåla med en temperaturoch syreelektrod som sänks ned till botten och avläses kontinuerligt med 1 meters intervall. På så vis kan man få fram en tydlig bild över temperatur- och syregradienten i sjön och därmed exempelvis avgöra varför vissa fiskarter endast fångats på vissa djup eller dra slutsatser om var vissa fiskarter uppehåller sig. Figur 5. Förenklad skiss över temperatur- och syrehalt i en sjö under sommaren. Ytvattnet (epilimnion) har högst temperatur och är därmed lättare än bottenvattnet (hypolimnion). Mellan dessa lager finns ett språngskikt (termoklin) där temperatur- och syrehalt sjunker drastiskt. Väder Våren och sommarens karaktär har betydelse för fiskens tillväxt och reproduktionsframgång. Säsonger med en varm försommar och sommar medför hög tillväxt och innebär även att årsynglen blir fångstbara tidigare. Även väderförhållanden under själva provfisket kan påverka resultatet. Lufttryck och väderlek är två parametrar som påverkar fiskens aktivitet. Abborrfiskar såsom abborre och gös har en sluten simblåsa och kan inte kompensera för snabba variationer av tryckförändringar lika bra som andra arter. Detta medför att abborrfiskar är mer känsliga för lufttrycksförändringar än andra arter. Snabba lufttrycksförändringar medför därför ofta att abborrfiskars aktivitet minskar. Näringsämneshalter Hur stor näringsämnesbelastning en sjö får ta emot beror bland annat på markanvändningen i sjöns avrinningsområde, samt förekomst av enskilda punktkällor. Ett avrinningsområde med stor andel jordbruksmark eller tätorter innebär normalt större näringsämnespåverkan än ett avrinningsområde dominerat av skogsbruk. Sjöns omsättningstid påverkar också näringsämneshalten. I en sjö med lång omsättningstid fastläggs normalt större andel tillförda näringsämnen än i en sjö med kort omsättningstid. 14

15 Halterna av näringsämnen, framförallt fosfor, har stor påverkan på sjöns hela ekosystem. Mera näringsrika sjöar har ofta större produktion av fisk, samt är karpfiskdominerade. Karpfiskdominansen beror framförallt på en hög produktion av växtplankton och grumling. God tillgång på växtplankton ger i regel mycket föda åt djurplankton, som i sin tur tjänstgör som föda åt mört, benlöja och andra karpfisksläktingar. Rovfiskarter som gädda och abborre stöter därför på hård konkurrens när de som små är beroende av samma föda som karpfisken. Mört är jämfört med abborre en överlägsen predator på djurplankton, inte minst i grumliga vatten (Persson, et. al., 2011). En hög primärproduktion innebär också att mängden organiskt material som bryts ned vid bottnarna ökar. Processen kräver syre, vilket får till följd att syrebrist kan vara ett problem vid sommar- och vintertid på sjöns djupare bottnar. Siktförhållandena kan på grund av grumling försämras i näringsrika vatten. Om gös finns representerad i sjöns fiskfauna gynnas de normalt i konkurrens med gädda och abborre vid försämrade siktförhållanden. Gösen har bättre syn och är därmed bättre anpassad för jakt i grumliga vatten. Sportfiskesituationen och fisketryck Ett högt fisketryck påverkar sjöns fiskbestånd. Bland annat kan denna påverkan yttra sig i förändring av den inbördes fördelningen mellan arter eller förändring av storlekssammansättningen eftersom proportionellt fler av de större fiskarna behålls för konsumtion. Rovfisk som gädda, abborre och gös är de populäraste fiskarterna för fritidsfiske i södra Sverige, medan öring, harr och röding utgör betydelsefulla arter i norr. Fisket får ofta en direkt påverkan på sjöns rovfiskbestånd, men en indirekt påverkan på bytesfiskbestånden genom förändrat predationstryck. 15

16 Provfiskeutvärdering Tabell 1. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Koordinater (RT90) Datum 1:a nätläggningen Vidöstern Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 19,6 9,7 1, Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Lagan 42, , Tabell 2. Sammanfattande tabell över resultat Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 1 Kalkas ej Karpfisk God Beskrivning av sjö och provfiske Vidöstern ingår i Lagans vattensystem och är belägen strax söder om Värnamo, på gränsen till Kronobergs län. Sjön, som är belägen i Lagans huvudfåra, är måttligt näringsrik med en del rent näringsrika miljöer i de norra delarna. Utefter de mestadels sandiga och leriga stränderna förekommer rikligt med vassar. I övrigt finns såväl kort- och långskottsvegetation som flytbladsvegetation representerade i sjön. Omgivningarna är varierande med både odlings- och skogslandskap. Framförallt vid den östra stranden förekommer mycket åkermark. Här och var gränsar även sankmark till sjön. Medeldjupet i sjön är 5 meter och avrinningsområdet är omkring 1400 kvadratkilometer stort. År 1844 sänktes sjön med en meter. Vidöstern är utpekad som regionalt värdefullt vatten för natur och som nationellt särskilt värdefullt vatten för fiske (2006). Enligt den tidige fiskeribiologen Filip Trybom som var verksam runt år 1900 fanns på den tiden abborre, benlöja, braxen, elritsa, gers, gädda, lake, mört, sik, ål och öring. Enligt Länsstyrelsens fiskeregister förekommer idag abborre, benlöja, braxen, gers, gädda, gös, lake, mört, sarv, sik, siklöja, sutare och ål. Öringen har således försvunnit från sjön. Hur det står till med elritsan är oklart. Elritsa är dock en art som oftast förknippas med vattendrag även om de i sjöar kan förekomma, vanligtvis utmed stränder. Flera fiskutsättningar har genomförts i sjön. Gös sattes ut vid flera tillfällen mellan 1942 och Sik sattes ut vid flera tillfällen mellan 1937 och Siklöja sattes ut 1954 och Ål har satts ut vid ett flertal tillfällen mellan 1937 och Gädda sattes ut vid ett flertal tillfällen mellan 1940 och Gäddan är dock naturligt förekommande och utsättningarna har sannolikt haft liten påverkan på sjöns bestånd av gädda. Utsättningar av gädda var vanligt förekommande under första halvan av 1900-talet. I slutet av 1800-talet sattes även röding och öring ut. Det är oklart om det är dessa öringar Filip Trybom hänvisar till eller om det på den tiden fanns öring naturligt i sjön. Förekomst av gös, sarv, siklöja och sutare är av allt att döma ett resultat av introduktioner skapade av människan eller att de kunnat ta sig till sjön via vandring upp- eller nedströms från andra sjöar där arterna har introducerats. I sjön förekommer även signalkräfta trots att Länsstyrelsen inte känner till någon utsättning. På grund av dess geografiska läge i Lagans huvudfåra är det dock möjligt att signalkräftan självmant har vandrat 16

17 Medeltemperatur, grader Millimeter till Vidöstern från andra vatten där den introducerats. Det går dock inte utesluta att illegala utsättningar är anledningen till signalkräftans förekomst i Vidöstern. Flodkräftan försvann Provfisket genomfördes med 56 bottensatta nät och tolv pelagiska nät under fyra nätter mellan den 22 och 26 augusti Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 2015). Faktorer som påverkar fångst och fiskbestånd Väder I Hagshult norr om Vidöstern var medeltemperaturen under större delen av året högre än referensvärden för respektive månad Detta var inte minst tydligt under april-juli vilket är en viktig tid för yngeltillväxt. Detta innebar goda förutsättningar för hög överlevnad och starka årsklasser för yngel av fiskarter som föredrar varmt vatten (exempelvis abborre, mört och gös). Även för äldre åldersklasser av dessa arter var förutsättningarna för en god tillväxtsäsong bra under Åtta av årets månader var varmare än referensperioden. Januari, oktober och november var något kallare än referensvärdet. För mars saknas uppgifter. Nederbörden var högre än referensperioden under februari, april och augusti. Under försommaren men framförallt avslutningen av året var nederbördsmängderna små. Temperatur Nederbörd Lufttempe ratur Nederbörds mängd Referens Referens Figur 6. Till vänster visas medeltemperatur per månad under 2017 (mars saknas) samt referensvärde för varje månad för perioden Till höger visas den totala nederbördsmängden (millimeter) för varje månad under 2017 samt referensvärde för varje månad för perioden Uppgifterna kommer från väderstationen i Hagshult, Vaggeryds kommun. Vädret vid provfisketillfället var gynnsamt. Vid den första nätläggningen och upptaget var det växlande molnighet. Vid den andra dagens nätläggning var det klart väder och vid upptaget dagen därpå var det dimma. Därefter var det klart och högtrycksbetonat väder resterande tid av provfisket. Under hela provfisket var det uppehåll. Vinden var svag förutom den första morgonen då det var stilla och vid den sista nätläggningen då det var måttlig vid. Vinden kom först från sydväst för att därefter vrida till väst, nordväst, väst, syd och sydväst. Sammanfattningsvis var väderförhållandena goda för varmvattensarter under vår och försommar. Yngelöverlevanden var sannolikt hög och tillväxten god. Fångsten bedöms inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället. Vattenkemi Vattenkvaliteten beträffande ph har varit tämligen stabil och uppvisar ett neutralt ph omkring ph 7. Inga surstötar har registrerats vid vattenprovtagningen från 1990 och framåt. Mot- 17

18 Tot N (ug/l) Tot P (ug/l) Konduktivitet (ms/m) Färgtal (mg Pt/l) ph Alk (mekv/l) ståndskraften mot försurning (alkalinitet) har de senaste tio åren visat på mycket god buffertkapacitet mot försurning (Naturvårdsverket 2000) ,8 0,6 0,4 0,2 0 Figur 7. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) från provpunkter i Vidösterns utlopp, mitt, södra respektive norra del. Siktdjupet under provfisket var 1,9 meter, vilket klassificeras som litet (Naturvårdsverket 2000). Vattenfärgen har haft en svagt uppåtgående trend men tycks ha minskat något de senaste åren. Vattenfärgen har pendlat mellan betydligt färgat och starkt färgat vatten (Naturvårdsverket 2000). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa. Anledningen är inte helt klarlagd men kan delvis bero på mindre försurade förhållanden Figur 8. Konduktivitet (kuber) och färgtal (cirklar) från provpunkter i Vidösterns utlopp, mitt, södra respektive norra del. Provtagning av totalfosfor och totalkväve visar att halterna i vart fall inte ökar. Halterna av totalkväve har minskat de senaste femton till tjugo åren. Halterna har de senaste åren varit omkring måttligt höga till höga (Naturvårdsverket 2000) Figur 9. Totalkväve (kuber) och totalfosfor (cirklar) från provpunkter i Vidösterns utlopp, mitt, södra respektive norra del. Vattentemperaturen vid provfisketillfället var knappt 20 grader i ytvattnet och knappt 10 grader på 30 meters djup. Språngskiktets mitt återfanns på 19 meters djup. Vattnet under 18

19 Djup (m) Djup (m) Djup (m) språngskiktet visade på syrefattigt tillstånd (Naturvårdsverket 2000). Även tidigare år har vattnet på större djup uppvisat syrefattigt tillstånd (Figur 11, Figur 12 och Figur 13). Vidöstern Temperatur ºC Temperatur Syrehalt 30 0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 7,0 8,0 9,0 10,0 Syrehalt (mg O2/l) Figur 10. Temperatur- och syrekurva vid provfisket i Vidöstern Syrehalt Vidöstern ,00 1,00 2,00 3,00 4,00 5,00 6,00 7,00 8,00 9,00 10, Syrehalt (mg O2/l) Figur 11. Syrehalter i norra Vidöstern vid mättillfällen i augusti Syrehalt Vidöstern ,00 1,00 2,00 3,00 4,00 5,00 6,00 7,00 8,00 9,00 10, Syrehalt (mg O2/l) Figur 12. Syrehalter i norra Vidöstern vid mättillfällen i augusti

20 Djup (m) Syrehalt södra delen av Vidöstern ,00 1,00 2,00 3,00 4,00 5,00 6,00 7,00 8,00 9,00 10,00 Syrehalt (mg O2/l) Figur 13. Syrehalter i södra Vidöstern vid mättillfällen i augusti samt september Figur 14. En stilla morgon vid provfisket I backarna ligger de pelagiska näten som läggs på sjöns djupaste plats. Sportfiskesituation och fisketryck Uppgifter från fiskevårdsområdesföreningen visar att försäljningen av antalet fiskekort 2016 har ökat med 15 procent jämfört med medelvärden för perioden År 2016 såldes 658 dygnskort, vilket innebär en ökning med omkring 50 procent jämfört med perioden Försäljningen av veckokort har minskat omkring 20 procent till 183 stycken. Försäljningen av årskort har ökat med omkring 20 procent till 270 stycken. Familjeårskort har minskat med omkring 30 procent till 173 stycken. Nätfiskekort har minskat med omkring 10 procent till 104 stycken. För att kunna uttala sig om fisketrycket från fiskekortsköpare behövs information om hur många dagar som det i snitt fiskas på ett vecko- respektive ett årskort. Dessutom kan man anta att det fiskas fler dagar på ett familjeårskort än ett vanligt årskort. Gör man ett antagande att det fiskas fyra gånger per veckokort och tjugo gånger per årskort respektive ett familjeårskort 20

21 har det totala antalet fiskedagar varit tämligen stabilt perioden jämfört med 2016 (Tabell 3). Fiskevårdsområdesföreningens egen bild av fisketrycket stämmer inte med denna analys utan upplever istället att fisketrycket har ökat. För att göra säkrare bedömningar av fisketrycket behövs ytterligare undersökningar. Exempelvis skulle man kunna samla in information från fiskekortsköpare genom att de får redovisar hur många dagar man fiskat på vecko- respektive årskort för att kunna köpa nya fiskekort. En annan möjlighet är att göra en enkätundersökning till alla som köpt vecko- respektive årskort där man bland annat kan fråga om fiskeansträngning och fångst. Tabell 3. Fiskekortsförsäljning 2016 och beräknat medelvärde av fiskekortsförsäljning för perioden samt uppskattat antal fiskedagar per år. År Typ av fiskekort Antal sålda kort per år Omräkningsfaktor Fiskedagar per år 2016 Dygnskort Veckokort Årskort Familjeårskort Totalt Medelvärde för perioden Dygnskort Veckokort Årskort Familjeårskort Totalt Provfiskeresultat och analys Vid provfisket 2016 fångades abborre, benlöja, braxen, gers, gös, lake, mört, sik och siklöja. I bottensatta nät fångades totalt 1533 fiskar med en sammanlagd vikt av 74 kilo. Fångsten dominerades viktmässigt av mört. Den totala fångsten i bottensatta nät var inom ramarna för vad som anses vara normalt för liknande sjöar i ekoregion 6 (Sydväst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Västerhavet, under 200 meter över havet) och jämfört med andra gössjöar i Sverige. Fångsten per ansträngning av abborre var i närheten av vad som karaktäriserats som lågt jämfört med regionala jämförvärden och jämfört med andra gössjöar i Sverige. Medelvikten var något lägre än nationella jämförelsevärden (47 gram) beräknat på medel per sjö för standardiserade provfisken i SLU:s databas. Fångsten av mört var antalsmässigt inom ramarna för vad som anses vara normalt och hög viktmässigt jämfört med regionala jämförelsevärden. Jämfört med andra gössjöar i Sverige var fångsten normal. Medelvikten var något högre än nationella jämförelsevärden (42 gram) beräknat på medel per sjö för standardiserade provfisken i SLU:s databas. Fångsten av gös var antalsmässigt på gränsen till vad som anses vara mycket högt och viktmässigt normal jämfört med regionala jämförelsevärden. Jämfört med andra gössjöar i Sverige var fångsten hög antalsmässigt och inom ramarna för vad som anses vara normalt viktmässigt. Medelvikten var lägre än nationella jämförelsevärden (594 gram) beräknat på medel per sjö för standardiserade provfisken i SLU:s databas. Fångsten av braxen var hög jämfört med regionala jämförelsevärden. Jämfört med andra gössjöar i Sverige var fångsten inom ramarna för vad som anses vara normalt. Medelvikten var 21

22 lägre än nationella jämförelsevärden (229 gram) beräknat på medel per sjö för standardiserade provfisken i SLU:s databas. Fångsten av siklöja var inom ramarna för vad som anses vara normalt jämfört med regionala jämförelsevärden. Jämfört med andra gössjöar i Sverige var fångsten nära gränsen till vad som anses vara högt. Medelvikten var lägre än nationella jämförelsevärden (30 gram) beräknat på medel per sjö för standardiserade provfisken i SLU:s databas. Fångsten av gers var inom ramarna för vad som anses vara normalt jämfört med regionala jämförelsevärden samt andra gössjöar i Sverige. Medelvikten var i stort sätt likvärdig med jämförelsevärden (8 gram) beräknat på medel per sjö för standardiserade provfisken i SLU:s databas. Fångsten av lake är ofta underrepresenterad vid nätprovfiske och fångsten påverkas i hög grad av slump. Fångsten per ansträngning var vid provfisket högre än vad som anses vara normalt i regionala jämförelser och jämfört med andra gössjöar i Sverige. Medelvikten var lägre än nationella jämförelsevärden (387 gram) beräknat på medel per sjö för standardiserade provfisken i SLU:s databas. Fångsten av benlöja är ofta underrepresenterad vid nätprovfiske och fångsten påverkas i hög grad av slump. Fångsten per ansträngning var vid provfisket inom ramarna för vad som anses vara normalt i regionala jämförelser och jämfört med andra gössjöar i Sverige. Medelvikten var lika stor som nationella jämförelsevärden (13 gram) beräknat på medel per sjö för standardiserade provfisken i SLU:s databas. Dessutom fångades en sik på 265 millimeter i bottensatta nät. Fångsten var låg jämfört med regionala jämförelser och jämfört med andra gössjöar i Sverige. En signalkräfta fångades också i den södra delen av sjön. Därutöver fångades en braxen på 270 millimeter i extramaskan om 75 millimeter. Figur 15. Vid den andra morgonens nätupptag var det dimma över Vidöstern. 22

23 Tabell 4. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 6 (Sydväst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Västerhavet, under 200 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, Jämförvärde* är medianvärde för gössjöar inom Sverige. Abborre Benlöja Braxen Gers Gös Lake Mört Sik Siklöja Totalt Antal 489,0 27,0 64,0 263,0 144,0 10,0 479,0 1,0 56,0 1533,0 Vikt (g) 16794,0 363, ,0 1874, ,0 2771, ,0 141,0 883, ,0 Antal per nät 8,7 0,5 1,1 4,7 2,6 0,2 8,6 0,0 1,0 27,4 Jämförvärde 12,1 0,4 0,4 5,1 0,7 0,1 5,9 0,4 0,5 25,4 Jämförvärde* 16,2 1,1 1,3 4,8 0,9 0,1 15,1 0,1 0,4 36,1 Vikt per nät 299,9 6,5 202,3 33,5 301,2 49,5 416,9 2,5 15,8 1328,0 Jämförvärde 444,4 5,9 93,8 36,1 247,9 23,4 245,2 32,8 10,8 1160,0 Jämförvärde* 418,5 13,0 186,0 29,5 255,4 27,4 428,6 9,2 8,2 1397,1 Antal % av tot 32% 2% 4% 17% 9% 1% 31% 0% 4% 100% Vikt % av tot 23% 0% 15% 3% 23% 4% 31% 0% 1% 100% Medelvikt (g) 34,3 13,4 177,0 7,1 117,1 277,1 48,7 141,0 15,8 92,4 I de pelagiska näten fångades totalt 509 fiskar med en sammanlagd vikt av drygt 10 kilo. Den totala fångsten per ansträngning var inom ramarna för vad som anses vara normalt jämfört med regionala sjöar av liknande karaktär. Fångsten bestod till nästan 90 procent av siklöja. Fångsten per ansträngning av siklöja var hög jämfört med regionala jämförelsevärden och andra svenska gössjöar. Fångsten per ansträngning av gös var inom ramarna för vad som anses vara normalt jämfört med regionala jämförelsevärden och andra svenska gössjöar. Medelvikten var lägre än nationella jämförelsevärden (539 gram) beräknat på medel per sjö för standardiserade provfisken i SLU:s databas. Fångsten per ansträngning av abborre var antalsmässigt inom ramarna för vad som anses vara normalt och låg viktmässigt jämfört med regionala jämförelsevärden och andra svenska gössjöar. Medelvikten var lägre än nationella jämförelsevärden (38 gram) beräknat på medel per sjö för standardiserade provfisken i SLU:s databas. Medelvikten i Vidöstern var knappt tre gram, vilket i princip motsvarar ett stort årsyngel. Att det fångades flera lakar i pelagiska nät får anses vara ovanligt då arten framförallt är bottenlevande. Fångsten per ansträngning av lake var antalsmässigt hög men inom ramarna för vad som anses vara normalt jämfört med regionala jämförelsevärden och andra svenska gössjöar. Medelvikten var lägre än nationella jämförelsevärden (484 gram) beräknat på medel per sjö för standardiserade provfisken i SLU:s databas. Av benlöja och mört fångades endast enstaka individer och fångsten får anses vara mycket liten jämfört med regionala jämförelsevärden och andra svenska gössjöar. Båda arterna (tillsammans med abborre) kan skapa täta stim som rör sig i de övre metrarna över djupare vatten. Eftersom de pelagiska näten endast läggs på ett ställe över det djupaste området påverkas fångsten av slump i högre utsträckning än bottensatta nät som ger ett mer representativt mått på artens förekomst. 23

24 Tabell 5. Fångstuppgifter för pelagiska nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar i ekoregion 6 (Sydväst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Västerhavet, under 200 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, Jämförvärde* är medianvärde för gössjöar inom Sverige. Abborre Benlöja Gös Lake Mört Siklöja Totalt Antal 29,0 4,0 18,0 3,0 3,0 452,0 509,0 Vikt (g) 84,0 114,0 3121,0 468,0 243,0 6608, ,0 Antal per nät 2,4 0,3 1,5 0,3 0,3 37,7 42,4 Jämförvärde 4,8 5,1 0,5 0,2 5,6 12,8 23,6 Jämförvärde* 5,5 5,5 0,7 0,2 8,8 10,8 48,5 Vikt per nät 7,0 9,5 260,1 39,0 20,3 550,7 886,5 Jämförvärde 115,8 60,5 316,0 9,6 118,1 134,8 704,1 Jämförvärde* 92,5 85,3 420,0 55,6 195,0 115,7 1229,3 Antal % av tot 6% 1% 4% 1% 1% 89% 100% Vikt % av tot 1% 1% 29% 4% 2% 62% 100% Medelvikt (g) 2,9 28,5 173,4 156,0 81,0 14,6 76,1 Det fångades fisk i samtliga djupzoner där bottensatta nät sattes. Fångsten var störst ner till sex meters djup för att sedan avta med ökande djup, vilket är normalt för bottensatta nät. Abborre och mört fångades i huvudsak ner till sex meters djup där dessa arter dominerade fångsten. Om sommaren föredrar abborre och mört det varma vattnet ovanför språngskiktet. Fångsten av gös var störst mellan tre och tolv meters djup. Därefter var den högre mellan noll och tre meters djup än tolv till tjugo meters djup. Även gösen gillar varmt vatten och föredrar att vara ovanför språngskiktet. Braxen fångades i huvudsak ner till tolv meters djup, vilket är ett resultat av att de föredrar varmt vatten. Gers fångades i fyra av fem djupzoner även om fångsten var högst ner till tolv meter. Gers kan normalt uppträda på väldigt skilda djup utmed botten eller andra strukturer från grunt vatten till sjöns djupare delar förutsatt att det finns tillräckligt med syre. Benlöja fångades framförallt mellan noll och tre meters djup. Benlöjan uppträder ofta i stora stim strax under ytan. Lake fångades framförallt i den djupaste djupzonen i bottensatta nät. Fångsten på djup mellan 18 till 30 meter i pelagiska nät visar att laken även kan uppträda i den fria vattenmassan. Lake uppträder annars normalt utmed botten på stora djup förutsatt att syrenivåerna är tillräckligt höga. Fångsten av siklöja var i bottensatta nät högst mellan tolv till tjugo meter och i pelagiska nät mellan sex till tolv meter. Men fångsten var hög även djupare än 30 meter. I samband med att de pelagiska näten lades på djupt vatten krånglade själva nätläggningen vilket medförde att det tog längre tid än normalt att få ner näten till önskat djup. Detta kan ha bidragit till att öka fångsten på djupt vatten i pelagiska nät då det fanns en risk att mer fisk än normalt fångades när nätet sjönk. Siklöjan föredrar kallt vatten och uppträder ofta omkring språngskiktet i sjöars djupare områden. Fångstens djupfördelning får i stort betraktas som normal vid provfisketillfället. Utifrån den syrehaltmätning som gjordes i samband med provfisket kan man konstatera att syrehalterna var på gränsen till vad fiskar klarar av under språngskiktet. Försämrade syrehalter på djupt vatten kan få stora negativa konsekvenser för i synnerhet kallvattensarter, men även andra arter som gös och abborre som till varierande grad livnär sig på siklöja. Av nätprovfiskets resultat att döma var fiskbestånden dock inte drabbade av problem med låga syrehalter. 24

25 Tabell 6. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Benlöja Braxen Gers Gös Lake Mört Sik Siklöja Totalt 0-3 meter Antal/nät 23,7 1,8 1,8 8,8 2,6 0,0 27,8 0,0 0,0 66,5 3-6 meter Antal/nät 22,9 0,8 2,3 8,2 4,7 0,0 16,3 0,0 0,5 55, meter Antal/nät 1,8 0,1 1,5 7,3 5,2 0,0 3,2 0,1 0,7 19, meter Antal/nät 0,1 0,0 0,3 0,2 0,8 0,1 0,0 0,0 2,8 4, meter Antal/nät 0,0 0,0 0,3 0,4 0,1 0,3 0,0 0,0 1,1 2, meter Antal/nät 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 1,2 0,0 0,0 1,0 2,2 0-3 meter Vikt (g)/nät 813,7 18,1 283,1 57,9 418,4 0,0 1129,6 0,0 0,0 2720,8 3-6 meter Vikt (g)/nät 702,3 14,2 305,1 63,8 513,3 0,0 891,0 0,0 10,8 2500, meter Vikt (g)/nät 135,8 3,3 264,8 48,2 514,3 0,0 261,9 11,8 5,0 1245, meter Vikt (g)/nät 0,5 0,0 116,9 1,8 85,1 40,9 0,0 0,0 40,0 285, meter Vikt (g)/nät 0,0 0,0 137,4 7,6 65,9 36,3 0,0 0,0 21,3 268, meter Vikt (g)/nät 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 345,3 0,0 0,0 24,2 369,5 Tabell 7. Fångst i pelagiska nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Benlöja Gös Lake Mört Siklöja Totalt 0-6 meter Antal/nät 1,5 0,0 3,0 0,0 0,0 16,5 21, meter Antal/nät 10,0 1,5 2,5 0,0 1,5 87,5 103, meter Antal/nät 0,0 0,5 1,5 0,0 0,0 22,5 24, meter Antal/nät 3,0 0,0 0,0 0,5 0,0 26,5 30, meter Antal/nät 0,0 0,0 0,0 1,0 0,0 33,0 34, meter Antal/nät 0,0 0,0 2,0 0,0 0,0 40,0 42,0 0-6 meter Vikt (g)/nät 2,0 0,0 732,5 0,0 0,0 186,5 921, meter Vikt (g)/nät 16,0 48,0 124,0 0,0 121,5 1034,0 1343, meter Vikt (g)/nät 0,0 9,0 604,5 0,0 0,0 272,0 885, meter Vikt (g)/nät 24,0 0,0 0,0 106,0 0,0 420,5 550, meter Vikt (g)/nät 0,0 0,0 0,0 128,0 0,0 635,0 763, meter Vikt (g)/nät 0,0 0,0 99,5 0,0 0,0 756,0 855,5 Tabell 8. Längduppgifter för fångst i både bottensatta och pelagiska nät. Abborre Benlöja Braxen Gers Gös Lake Mört Sik Siklöja Medellängd (mm) 110,1 123,9 242,5 79,4 191,7 304,2 164,7 265,0 119,9 Största individ 315,0 175,0 385,0 145,0 550,0 515,0 270,0 265,0 220,0 Minsta individ 50,0 75,0 85,0 40,0 55,0 165,0 70,0 265,0 80,0 Individlängder för samtliga arter framgår av figur Figur 16 till Figur 27, förutom för den sik på 265 millimeter som fångades. Tabell 8 visar att de fångade abborrarna var 50 till 315 millimeter långa och att medellängden var 110 millimeter. Fångsten dominerades av abborrar mellan 50 och 70 millimeter, vilka samtliga sannolikt var årsyngel (Figur 16). Avsaknaden av individer runt 90 millimeter beror sannolikt på att abborren redan den andra sommaren når längder omkring 100 millimeter. Den starka årsyngelklassen kan ha flera förklaringar. Det kan bero på att försommaren och sommaren 2016 var varm och gynnsam för yngeltillväxt. Det kan också bero på provfisket genomfördes relativt sent på säsongen, vilket medfört att ynglen haft lång tid att växa och fler därmed uppnått fångstbar storlek. En dominans av årsyngel kan också vara ett tecken på högt predationstryck från övriga arter. Som helhet uppvisar abborrens längdfördelning ett normalt mönster. Reproduktionen bedöms fungera normalt. 25

26 Antal Antal 120 Abborre Längd (millimeter) Figur 16. Längdfördelningsdiagram abborre. De fångade benlöjorna var 75 till 175 millimeter långa. Medellängden var drygt 120 millimeter (Tabell 8). Fångsten kan inte sägas varit dominerad av någon särskild individstorlek då fångsten uppvisade en relativt jämn längdfördelning (Figur 17). Inga årsyngel har fångats. Benlöjor är generellt underrepresenterade i nätprovfisken. Små individer överlag är dessutom ofta underrepresenterade i nätprovfisken varför det var normalt att inga benlöjor av de allra yngsta årsklasserna fångades. Som helhet uppvisar benlöjans längdfördelning ett normalt mönster. Reproduktionen bedöms fungera normalt. 5 Benlöja Längd (millimeter) Figur 17. Längdfördelningsdiagram benlöja. De fångade braxnarna var 85 till 385 millimeter långa. Medellängden var drygt 240 millimeter (Tabell 8). En svag dominans av individer runt 285 millimeter kan antydas (Figur 18). Individerna runt 85 millimeter kan ha varit årsyngel, men den individuella variationen är stor och tidigare åldersanalyser från Sötvattenslaboratoriet (ej publicerat material) visar att braxnar under 100 millimeter kan vara så gamla som fyra år. Avsaknaden av individer runt 110 millimeter och 180 millimeter berodde sannolikt på slumpen. Totalt sett har relativt få braxnar fångats vilket medför att risken att alla årsklasser inte fångats var större än för exempelvis abborre och mört som det fångades många individer av. Som helhet uppvisar braxens längdfördelning ett normalt mönster. Reproduktionen bedöms fungera normalt. Enligt uppgift från fiskerättsägare var det vanligare med stor braxen förr. 26

27 Antal Antal 5 Braxen Längd (millimeter) Figur 18. Längdfördelningsdiagram braxen. De fångade gersarna var 40 till 145 millimeter långa. Medellängden var knappt 80 millimeter (Tabell 8). Fångsten dominerades av individer runt 50 millimeter. Det var även möjligt att det vid provfisketillfället fanns en stark årsklass runt 95 millimeter. Som helhet uppvisar gersens längdfördelning ett normalt mönster (Figur 19). Reproduktionen bedöms fungera normalt Gers Figur 19. Längdfördelningsdiagram gers. Längd (millimeter) De fångade gösarna var 55 till 550 millimeter långa. Medellängden var drygt 190 millimeter (Tabell 8). Fångsten dominerades av gösar runt 70 millimeter, vilka högst troligt var årsyngel (Figur 20). Åldersanalysen visade att gösar 135 till 160 millimeter var 3+, det vill säga födda tre somrar tidigare och nu inne på sin fjärde sommar. Den största analyserade gösen var 550 millimeter och var nu inne på sin elfte sommar (Figur 21). Som helhet uppvisar gösens längdfördelning ett relativt normalt mönster (Figur 20). Inga gösar över 550 millimeter fångades dock, vilket kan vara ett tecken på högt fisketryck. Större individer fångas dock mer slumpartat varför man bör väga in fler faktorer för att bedöma fisketrycket, exempelvis fångstrapportering från fritidsfisket. Åldersanalyserade gösar visar att tillväxten var snabbare för gösar som åldersanalyserades år 2000 (Figur 22) jämfört med 2016 (Figur 21). Jämfört med andra sjöar var tillväxten tämligen normal, även om tillväxten i unga år tycks vara något långsammare jämfört med flera andra vatten (Figur 23). Dessutom tycks gösar av samma ålder har större storleksspridning 2016 jämfört med Sammantaget tyder åldersanalyserna på att konkurrensen mellan gösar var större 2016 än Uppfattningen hos fritidsfiskare och fiskerättsägare runt sjön gör gällande att andelen stor gös har minskat vid fiske. Några sådana skillnader kunde dock inte tydligt bekräftas av detta provfiske jämfört med föregåeden års provfisken. Men ett resultat av hög konkurrens mellan gösar leder ofta till att tillväxten avtar och att färre individer lyckas växa sig riktigt stora. Reproduktionen bedöms fungera normalt. 27

28 Längd (cm) Längd (cm) Antal Gös Figur 20. Längdfördelningsdiagram gös. Längd (millimeter) Längd på åldersanalyserad gös Ålder Figur 21. Längd på åldersanalyserade gösar (n=49) från provfisket i Vidöstern Att en gös i diagrammet har en ålder av exempelvis tre år betyder att den vid provfisketillfället var inne på sin fjärde sommar Längd på åldersanalyserad gös Ålder Figur 22. Längd på åldersanalyserade gösar (n=66) från provfisket i Vidöstern Att en gös i diagrammet har en ålder av exempelvis tre år betyder att den vid provfisketillfället var inne på sin fjärde sommar. 28

29 Längd (cm) 90 Jämförelser i tillväxt hos gös mellan olika sjöar Ålder Ylen 2008 Lagmanshagasjön 2008 Fegen 2003 Vidöstern 2000 Alsen 2009 Ralången 2011 Hjälmaren Mälaren Rasjön 2011 Bolmen 2012 Nömmen 2011 Vidöstern 2016 Sommen 2016 Figur 23. Längd på åldersanalyserade gösar. Att en gös i diagrammet har en ålder av exempelvis tre år betyder att den vid provfisketillfället var inne på sin fjärde sommar. Figur 24. Solnedgång över Vidöstern De fångade lakarna var 165 till 515 millimeter långa. Medellängden var drygt 300 millimeter (Tabell 8). Fångsten kan inte sägas varit dominerad av någon särskild individstorlek (Figur 25). Inga årsyngel har fångats. Lake är generellt underrepresenterade i nätprovfisken. Utifrån prov- 29

30 Antal Antal fisket är det svårt att dra några vidare slutsatser än att den förekommer. Förmodligen är tätheterna relativt höga. 3 Lake Längd (millimeter) Figur 25. Längdfördelningsdiagram lake. De fångade mörtarna var 70 till 270 millimeter långa. Medellängden var drygt 160 millimeter (Tabell 8). Fångsten dominerades av mörtar mellan 140 och 170 millimeter. Relativt få individer under 100 millimeter fångades (Figur 26). Sannolikt fungerar rekryteringen normalt trots att fångstens längdfördelning kan ge sken av att rekryteringen varit liten de senaste åren. Små individer är ofta underrepresenterade i nätprovfisken, dels på grund av att de inte alltid har nått upp i fångstbar storlek och dels för att de rör sig mindre än större individer. Sjön är stor och det är möjligt att inga eller få nät lades på lokaler där små mörtar vanligtvis förekommer. Sjöns geografiska läge i avrinningsområdet tillsammans med vattenkemiprovtagningen talar för att rekryteringen ska fungera normalt. Som helhet bedöms mörtens längdfördelning uppvisa ett normalt mönster. Reproduktionen bedöms fungera normalt Mört Figur 26. Längdfördelningsdiagram mört. Längd (millimeter) De fångade siklöjorna var 80 till 220 millimeter långa. Medellängden var 120 millimeter (Tabell 8). Fångsten dominerades av siklöjor runt 100 millimeter, vilka samtliga sannolikt var ett resultat av lek föregående höst (Figur 27). Avsaknaden av individer mellan 120 och 160 millimeter kan bero på att siklöjan redan den andra sommaren når längder omkring 160 millimeter. Detta mönster är normalt för siklöjan. Efter det andra året avstannar tillväxten drastiskt. Bestånd av siklöja är kända för att kunna uppvisa stora variationer mellan år. Siklöjor av samtliga årsklasser livnär sig på samma typ av föda (djurplankton) varför konkurrensen mellan siklöjor blir stor. En ny stark årsklass brukar vanligtvis inte ta sig förrän den äldre starka årsklassen har börjat minska. Som helhet uppvisar siklöjans längdfördelning därför ett normalt mönster. Reproduktionen bedöms fungera normalt. 30

31 Antal Siklöja Längd (millimeter) Figur 27. Längdfördelningsdiagram siklöja. Vidöstern har tidigare nätprovfiskats 2000 och Provfisket 2000 gjordes med samma metodik som Däremot utfördes provfisket 2006 annorlunda. Då fiskades två områden av sjön (södra och norra delen) och betraktades därför inte som ett standardiserat nätprovfiske. Under provfisket 2006 användes totalt sett 31 nät, jämfört med 56 nät Elva nät lades djupare än sex meter lades näten enligt standardiserad metodik med ett undantag. Ett nät för mycket hamnade mellan tolv till tjugo meter istället för mellan meter. Detta bedöms haft ringa betydelse för resultatet Däremot har skillnaden jämfört med 2006 betydelse för jämförelser mellan provfisketillfällena. Normalt sett är fångsterna högre på grundare vatten, vilket troligtvis var en viktig förklaring till att fångsten per ansträngning var högre 2006 jämfört med 2016 och Den totala fångsten per ansträngning har varit i stort sett likvärdig vid samtliga provfisken förutom vid provfisket i den södra delen av sjön 2006 (Figur 28). Det kan inte uteslutas att förekomsten av fisk normalt sett är högre i den södra delen av sjön, men det kan inte bekräftas utifrån genomförda provfisken. Fisk är inte jämnt fördelad över hela sjön. Därför är det rimligt att anta att det finns områden där förekomsten normalt är högre. Troligtvis var den viktigaste orsaken till den högre fångsten per ansträngning 2006 att en större andel av näten lades på grunt vatten, vilket därmed resulterade i större fångster. Vidare har väderlek och lufttryck vid provfisketillfället också betydelse för fångstens storlek. Den varma våren och försommaren kan dessutom medfört att fler yngel hunnit tillväxa till fångstbar storlek. Vädret vid detta provfisketillfälle bedömdes inte påverka fångsterna negativt. Antalet abborrar per nät var lägre än 2006 men ungefär som Fångstvikten av abborre per nät har förändrats i mindre utsträckning. Skillnaderna mellan mörtfångsterna liknar samma mönster som abborren uppvisar. Fångsten av gös och gers har varit tämligen stabil under samtliga provfisketillfällen. Braxen har ökat jämfört med både 2000 och Fångsten av braxen var dock relativt fåtalig och påverkas därför mer av slump än exempelvis abborre och mört. Av övriga arter har så få individer fångats varför slumpen får stor inverkan på förändringar av fångsten. Av förekommande arter i sjön har inte gädda, sarv, sutare och ål fångats i provfisket Alla dessa arter är normalt sett underrepresenterade i nätprovfisken. Gäddan på grund av dess stillastående beteende och avlånga kroppsform. Sarv uppträder ofta på grunda bottnar, nära ytan i eller i närheten av tät vegetation varför den normalt är svår att fånga i nät. Även sutare uppträder på grunda bottnar, men mest vid botten och gärna i anslutning till vegetation. Gädda, sarv och sutare har fångats i tidigare nätprovfisken och finns fortsatt i sjön. Ål finns i sjön då så kallade ålsnurror observerades i näten Ålsnurror skapas av att ålen tar ett byte som 31

32 sitter fast i nätet och sen snurrar runt sin egen axel och bildar en ålsnurra där man oftast hittar rester av en död fisk längst in. Elritsa har en oklar status i sjön och fångas sällan i nätprovfiske, men kan likväl finnas i strandzonen eller i vattendrag med anslutning till sjön I andra sjöar som hyser starka bestånd av gös har man kunnat se negativa effekter på andra fiskarter, exempelvis gädda, abborre och siklöja. Det kan inte uteslutas att gäddan har påverkats negativt av etableringen av gös i sjön. Abborren tycks utifrån provfisket ha klarat konkurrensen med gös relativt bra. I bottensatta nät fångades 56 siklöjor vilket var fler än tidigare provfisken. Man kan även se en ökning i pelagiska nät. Tyvärr kan man inte dra för stora slutsatser av siklöjans ökning då det i bottensatta nät trots allt inte fångats särskilt många individer. Slumpen får även större spelrum i pelagiska nät eftersom de endast läggs på ett ställe i sjön. Utifrån provfiskeresultatet kan man dock inte se att siklöjan har påverkats negativt av gösens starka bestånd under de senaste sexton åren. Fångst per bottensatt nät (antal) Fångst per bottensatt nät (vikt) Sutare Siklöja Sik Sarv Mört Lake 1500 Gös Gädda 20 Gers Braxen 500 Benlöja 0 Abborre 0 Figur 28. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken Notera att provfisket 2006 genomfördes som ett inventeringsfiske där hela sjön inte provfiskades utan endast två lokaler, lokalerna är separerade med datumen (södra delen) och (norra delen). I pelagiska nät var fångsten per ansträngning 2016 större än 2000 och mindre än 2006 (Figur 29). I stora drag var fångsten relativt lik fångsten Jämfört med 2006 har fångsten av benlöja och mört minskat. Fångsten av framförallt benlöja är slumpartad då nätet endast ligger på 32

33 en plats och benlöjan framförallt uppträder ytligt i täta stim. Råkar det gå in ett stim i nätet kan fångsten således bli hög. Fångsten av siklöja har ökat jämfört med tidigare provfisken. Fångst per pelagiskt nät (antal) Fångst per pelagiskt nät (vikt) Siklöja Sik Mört Lake Gös Gers Braxen Benlöja Abborre Figur 29. Fångst per pelagiskt nät (antal samt vikt i gram) vid provfiskena Statusbedömningar Den ekologiska statusen med avseende på fisk bedöms vara god, vilket överensstämmer med provfisket 2000 och den bedömning som gjordes för hela sjön Tre parametrar, antal fiskarter och artfördelningen (artdiversitet) med avseende på både vikt och antal pekar på sämre status än god. Att antal fiskarter i fångsten var något lägre än jämförelsetal i beräkningar av ekologisk status betyder inte särskilt mycket i detta fallet då beräkningarna för den parametern hade visat på god status om exempelvis gädda fångats. Artfördelningen i fångsten ger utryck för en viss övergödningspåverkan. Kvoten abborre/karpfisk var normal och pekade på god status och var i stort sett oförändrad jämfört med 2006 men minskat något jämfört med Andelen potentiellt fiskätande abborrfiskar (fångstvikt av abborre större än ~150 millimeter och alla gösar) var högre än 2006 och i stort sett lika som Detta antyder att balansen mellan rovfisk och karpfisk under en längre tid varit tämligen god och stabil. En viktig utmaning för Vidöstern bedöms vara att upprätthålla hållbara fiskeregler med tillhörande fisketillsyn. Fiskevårdsområdesföreningens iakttagelse att tillgången på stor gös minskat, kan inte verifieras av detta provfiske. Däremot tycks gösbeståndet utifrån provfisket vara tal- 33

34 rikt med förhållandevis låg medelvikt där även tillväxthastigheten tycks ha minskat mellan provfisketillfällena 2000 och För att gynna förekomsten av stor gös föreslås att nätfiske för fiskekortsköpare slopas. För att gynna stor gös kan man också överväga att införa maximimått, vilket reglerar hur stor fisk man får ta upp och avliva. För att skapa sig en bättre bild av fångsterna i samband med fisket kan man överväga att införa fångstredovisning. Genom att låta exempelvis en grupp (eller alla) fiskare redovisa alla sina fångster kan man få en bättre uppfattning av gösbeståndets storleksstruktur. Detta kan ge ännu bättre kännedom om förekomsten av stor fisk och ge värdefull information om lämpliga gränser för exempelvis maximimått. Ett potentiellt hot mot fisksamhället i Vidöstern är försämrade syrehalter på djupt vatten. Mätningar vid provfisket 2016 antydde låga halter nedanför språngskiktet. Tidigare provtagningar visar dock att syrehalterna återkommande har varit låga i Vidösterns djupare delar de senaste 25 åren. Låga syrehalter är en konsekvens av hög nedbrytning av biologiskt material. Effekten förhöjs normalt sett av ökad näringshalt. Biologiskt material och näringsämnen kan tillföras sjön från omgivande mark, tillrinnande åar, bäckar och diken. Biologiskt material kan också produceras i sjön i form av framförallt växtplankton. Produktion av växtplankton ökar med ökad näringshalt (framförallt fosfor, men även kväve). För att motverka försämrade syrehalter på djupt vatten är det viktigt att minska material- och näringstransport som tillförs sjön från omgivande mark och tillrinnande vattendrag. Genom att fördröja vattentransporten från skogsmark och jordbruksmark ökar omkringliggande markers vattenhushållande egenskaper, vilket jämnar ut flödena i vattendragen. Detta medför att mängden biologiskt material som tillförs sjön via tillrinnande åar, bäckar och diken minskar då en mindre del material når ut till vattendragen och en del av det som ändå når vattendragen kan sedimentera uppströms sjön. Därför har markanvändningen kring sjön betydelse för fiskbestånden i sjön. En snabb markavvattning är direkt olämplig då det leder till mer biologiskt material i sjön som kräver syre vid nedbrytning. Ett sätt att fördröja vattentransporten till sjön kan vara genom att anlägga våtmarker på lämpliga platser. Ofta är detta på platser där det historiskt har varit våtmark. Våtmarker är dessutom bra lekplatser för gädda, vilket har minskat kring sjön de senaste seklen. Flera projekt har genomförts på kusten där man skapar våtmarker för att både minska näring- och materialtransport till sjön/kusten och samtidigt ökar produktionen av gädda. Liknande projekt har nyligen genomförts i Stengårdshultasjön i Jönköpings län. Några resultat finns ännu inte därifrån. För den här typen av åtgärder krävs samråd med Länsstyrelsen och processen kan också kräva tillstånd från Länsstyrelsen. För att minska mängden biologiskt material i sjön och samtidigt främja ett tillräckligt syresatt djupvatten är det naturligtvis också viktigt att de stugor och hus som finns i anslutning till sjön har godkända avlopp. Fördelningen mellan rovfisk och karpfisk var jämn vid provfisket Fångstvikten av karpfisk (mört och braxen) var marginellt högre än fångstvikten av rovfisk (abborre och gös). Därför bedöms sjön vara karpfiskdominerad, om än marginellt. Resultatet från provfisket visade vidare att sjön inte har varit påverkad av försurning på senare år, vilket också var väntat utifrån sjöns geografiska läge i avrinningsområdet och genomförd vattenprovtagning. 34

35 Tabell 9. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Stand Inven Inven Stand Sjö Vidöstern Vidöstern Vidöstern Vidöstern Antal fiskarter 12,00 7,00 9,00 9,00 Jämförvärde Antal fiskarter 10,31 10,31 10,31 10,31 P-värde Antal fiskarterarter 0,27 0,03 0,39 0,39 Artdiversitet (antal) 3,64 2,54 2,61 4,15 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 2,92 2,92 2,92 2,92 P-värde Artdiversitet (antal) 0,21 0,50 0,58 0,03 Artdiversitet (vikt) 4,53 3,33 4,03 4,42 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 3,55 3,55 3,55 3,55 P-värde Artdiversitet (vikt) 0,19 0,78 0,52 0,25 Fångst/nät (vikt) 1179, , , ,02 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 1049, , , ,62 P-värde Fångst/nät (vikt) 0,80 0,13 0,41 0,61 Fångst/nät (antal) 31,91 96,87 45,56 27,38 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 29,52 29,52 29,52 29,52 P-värde Fångst/nät (antal) 0,89 0,04 0,45 0,90 Medelvikt i totala fångsten 36,96 22,02 33,86 48,51 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 37,89 37,89 37,89 37,89 P-värde Medelvikt i totala fångsten 0,96 0,31 0,83 0,65 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt) 0,39 0,32 0,31 0,40 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt) 0,38 0,38 0,38 0,38 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt) 0,98 0,72 0,68 0,90 Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 0,68 0,50 0,47 0,48 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 0,83 0,83 0,83 0,83 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 0,85 0,63 0,60 0,61 Medelvärde av P-värdena 0,65 0,39 0,56 0,54 Klassning av ekologisk status God Måttlig God God Ekologisk status efter expertgranskning God 0,00 0,10 0,20 0,30 0,40 0,50 0,60 0,70 0,80 0,90 1,00 P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status God Figur 30. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av 0,46. Enligt vattendirektivet ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 35

36 1 Hög 0,72 God 0,46 Måttlig 0,30 Otillf. 0,15 Dålig Figur 31. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken genomförda 2000 till och med Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Enligt vattendirektivet ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. Notera att provfisket 2006 genomfördes som ett inventeringsfiske där hela sjön inte provfiskades utan endast två lokaler. Dessa två lokaler redovisas i grafen separat som två punkter. Figur 32. Kor vid Vidösterns strand. 36

37 Referenser Dahlberg Magnus, Redovisning av sötvattenlaboratoriets nätprovfisken i sjöar år Fiskeriverket, Haag Tobias, Tärnåsen Ingela, Hedberg Gunnel, Rydberg Daniel, Lind Sabine och Hallgren Larsson Eva, Åtgärdsplan Regional åtgärdsplan för kalkningsverksamheten. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Länsstyrelsen i Jönköpings län, meddelande 2011:05. Holmgren Kerstin, Kinnerbäck Anders, Pakkasmaa Susanna, Bergquist Björn och Beier Ulrika, Bedömningsgrunder för fiskfaunans status i sjöar. Utveckling och tillämpning av EQR8. Fiskeriverket, Finfo 2007:3. Kinnerbäck Anders, Standardiserad metodik för provfiske i sjöar. Fiskeriverkets Sötvattenlaboratorium. ISSN: Kinnerbäck Anders Jämförvärden från provfisken Ett komplement till EQR8. SLU Institutionen för akvatiska resurser, Aqua reports 2013:18. Maitland Peter S och Linsell Keith, Europas sötvattenfiskar En fälthandbok. Albert Bonniers förlag, Stockholm. ISBN: Naturvårdsverket, Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket, Stockholm. Rapport Naturvårdsverket, Handbok för kalkning av sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket Handbok 2010:2. Persson Lennart med flera, Ekologi för fiskevård. Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund, Sportfiskarna. ISBN: SIS, Swedish standard Institute, Vattenundersökningar - Provtagning av fisk med översiktsnät. SS-EN 14757:2015. Säverot Per och Carlsson Simon, Vidöstern och Färsjön Provfiskeutvärdering Vidöstern 2006 och Färsjön Länsstyrelsen i Jönköpings län. Länsstyrelsen i Jönköpings län, meddelande 2011:05. 37

38 Bilaga 1. Jämförelsematerial och standardiserade bedömningsgrunder (EQR8) Bakgrund De standardiserade bedömningsgrunderna, EQR8, är ett fiskindex för sjöar baserat på åtta indikatorer, vilka man får ut från resultaten i standardiserade provfisken med bottensatta nät. EQR8 påminner om FIX, vilket var de gamla bedömningsgrunderna för provfiske i sjöar. Båda metoderna jämför det observerade värdet med ett förväntat normaltillstånd som beräknas utifrån omgivningsfaktorer för varje enskild sjö. EQR8 inkluderar dock fler insamlade data än FIX vilket ger möjlighet till ett bättre referensvärde. Ett viktigt urvalskriterium är att de ingående indikatorerna är känsliga för påverkan, främst eutrofiering och försurning. Alla indikatorer i EQR8 är dubbelsidiga vilket betyder att de reagerar på både låga och höga värden. Beräkningarna av indikatorerna i EQR8 ger ett sannolikhetsvärde, P-värde, mellan 0 och 1 där 1 betyder att det observerade värdet av indikatorn sammanfaller med referensvärdet. Den sammanvägda bedömningen av vattnets ekologiska status med avseende på fisk är medelvärdet av dessa P-värden. Ju närmare 1 medelvärdet av P-värdena ligger, desto högre ekologisk status. Man bör dock komma ihåg att EQR8 är just ett automatiskt framräknat index, vilket kan innebära att det finns risk för felklassning av ett vatten. I Bedömningsgrunder för fiskfaunans status i sjöar konstateras att sannolikheten för felklassning mellan god och måttlig status är hela 37 % (det vill säga risken att en påverkad sjö klassas som opåverkad/referens eller tvärtom). Det är därför av stor vikt att ta på sig de kritiska glasögonen vid granskning av det resultat som EQR8 ger. Förutsättningar för statusbedömning med EQR8: 1. Sjön ska ha naturliga förutsättningar att hysa fisk. Ett antagande som kan grundas på historiska data eller expertbedömning utifrån kännedom om förhållanden i liknande sjöar. 2. Provfisket måste utföras med Nordiska översiktsnät och enligt standarden för provfisken beskriven i Handboken för miljöövervakning. 3. Befintliga uppgifter om sjöns altitud, sjöarea, maxdjup, årsmedelvärde i lufttemperatur, och sjöns belägenhet i förhållande till högsta kustlinjen ska dokumenteras. Bedömningarna blir teoretiskt mer osäkra för sjöar närmare gränserna av och utanför de intervall som ingick i referensmaterialet; altitud meter över havet, sjöarea hektar, maxdjup 1-65 meter, årsmedelvärde i lufttemperatur -2-8 C (Holmgren med flera 2007). 38

39 De ingående indikatorerna i EQR8 EQR8 utgår från observerade värden i åtta indikatorer, varav alla primärt beräknas ur den standardiserade fångsten med bottensatta nät. Om ytterligare någon art fångas i pelagiska nät, räknas den dock med i antal inhemska arter. De åtta indikatorerna är: 1) Antal fiskarter Ju fler arter som förekommer desto större är artdiversiteten. Till inhemska arter räknas sådana arter som fanns i landet före 1900-talets början. Detta innebär att karp, regnbåge, bäckröding, kanadaröding, strupsnittsöring och indianlax inte räknas som inhemska. Man tar inte hänsyn till att inhemska arter har planterats ut till områden som ligger utanför artens naturliga utbredningsområde. I praktiken innebär detta att antal arter i sjön nästan alltid är detsamma som antal inhemska arter. 2) Artdiversitet (ANTAL) Beräknas som 1/(Pi 2 ), där Pi = numerär andel av art i, och summeringen görs över samtliga arter i fångsten (Holmgren med flera 2007). Diversitetmåtten beskriver hur mängden fisk av olika arter förhåller sig till varandra. Ett högt diversitetsvärde indikerar att arterna är jämt fördelade medan ett lågt värde tvärtom indikerar att fisksamhället i hög grad domineras av en eller ett fåtal arter. I en sjö påverkad av någon miljöstörning kan man förvänta att diversiteten sjunker som en följd av att vissa fiskarter ökar i omfattning på andra arters bekostnad. Exempelvis klarar abborre och gädda sura förhållanden bättre än mört och braxen, medan mört, braxen och andra karpfiskar gynnas i näringsrika sjöar på bekostnad av rovfiskar (Dahlberg 2007). 3) Artdiversitet (VIKT) Beräknas som 1/(Pi 2 ), där Pi = viktsandel av art i, och summeringen görs över samtliga arter i fångsten (Holmgren med flera 2007). För mer information om diversitetsmått, se indikator 2. 4) Fångst/nät (g) Total vikt av alla inhemska arter, dividerat med antal nät. Indikatorn speglar i hög grad näringshalten och ökar således från näringsfattiga till näringsrika sjöar (Dahlberg 2007). 5) Fångst/nät (antal) Totalt antal individer av alla inhemska arter (läs alla arter), dividerat med antal nät. Indikatorn speglar i hög grad näringshalten och ökar således från näringsfattiga till näringsrika sjöar (Dahlberg 2007). 6) Medelvikt i totala fångsten Totalvikten av alla arter divideras med totalt antal individer av alla arter. Medelvikten beror på storleksstrukturen i fisksamhället och har indirekt koppling till åldersstrukturen. Medelvikten kan exempelvis öka vid bristande rekrytering och minska vid högt fisketryck på stora individer. Medelvikten kan vara lågt i näringsrika sjöar som domineras av småfisk, eller högt om biomassan domineras av stora individer (Dahlberg 2007). 39

40 7) Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt) Andelen potentiellt fiskätande abborre antas öka linjärt från 0 vid upp till 120 mm längd till 1 vid över 180 mm. Vid längder däremellan beräknas andelen som 1 ((180 längd)/60). Individvikterna hos abborre uppskattas som vikt (g) = a * längd (mm) b, där a = 3,377 * 10-6, och b = 3,205. Varje uppskattad individvikt multipliceras sedan med den längdberoende andelen fiskätande enligt ovan. Summan av produkterna blir biomassan av fiskätande abborre, som sedan adderas till eventuell biomassa av gös. Slutligen divideras den totala summan av fiskätande abborrfiskar med den totala biomassan av alla arter i fångsten (Holmgren med flera 2007). Måttet indikerar avvikelser i fisksamhället, vanligen beroende på att mört, braxen och andra karpfiskar gynnas av näringsrika förhållanden. Den konkurrenssvaga abborren hämmas då i sin tillväxt och får svårt att nå fiskätande storlek, vilket resulterar i en relativt låg andel fiskätande abborrfiskar. I riktigt sura sjöar kan andelen bli mycket hög men då beror det på att rekryteringen uteblivit under en följd av år och endast stora individer återstår. Även det omvända är vanligt i sura sjöar, dvs. en mycket låg andel fiskätande abborrfiskar, som då ofta beror på att abborren har en mycket dålig tillväxt (Dahlberg 2007). Anledningen till att gädda inte ingår i indikatorn är att gädda normalt underrepresenteras vid provfiske. 8) Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Total vikt av abborre dividerat med total vikt av alla förekommande karpfiskar (Holmgren med flera 2007). Generellt ökar andelen karpfisk (familjen cyprinidae) med ökad näringsrikedom i en sjö. Till karpfiskar räknas asp, braxen, benlöja, björkna, elritsa, faren, id, mört, ruda, sarv, stäm, sutare och vimma. Andelen mörtfiskar/total fiskbiomassa ligger i en mesotrof sjö runt ca 50 % (Appelberg, M. muntligen 1996). Ett lågt värde innebär att sjön domineras av karpfiskar vilket kan vara en indikation på att sjön är näringsrik och möjligen eutrofierad. Klassning av ekologisk status Klassning av ekologisk status (inklusive gränsvärden för de olika klassningarna). Klass och Status Gränsvärde EQR8 (medelvärde av p-värden för de 8 indikatorerna) 1. Hög 0,72 2. God 0,46 och <0,72 3. Måttlig 0,30 och <0,46 4. Otillfredsställande 0,15 och<0,30 5. Dålig <0,15 Den ekologiska statusen är den sammanvägda bedömningen av alla ingående indikatorer i EQR8 och bygger på medelvärden av framräknade p-värden för de åtta indikatorerna (se ovan). Gränserna är satta utifrån sannolikheterna att felklassa en sjö. Exempelvis är sannolikheten att en opåverkad referenssjö klassas som påverkad mindre än 5 % vid EQR8 = 0,72. Vid EQR8 = 0,15 är det mindre än 10 % risk att en påverkad sjö klassas som en opåverkad referens. Vid gränsen mellan god och måttlig status (0,46) är sannolikheten 37 % att en sjö blir felklassad i båda grupperna av sjöar, dvs. att en påverkad sjö blir klassad som referens och vice versa. Detta skall dock tolkas som att ju närmare 0,46 EQR8-värdet är desto osäkrare blir klassningen (Dahlberg 2007). 40

41 Bilaga 2. Övriga parametrar Bedömning av Försurningspåverkan Sjöns försurningspåverkan bedöms enligt tabellen nedan. Kalkningen har uppsatta mål som skiljer sig från fall till fall och bedömningen sker efter de målen som finns uppsatta i senaste kalkplanen. Ett vanligt mål är att fiskfaunan inte ska vara påverkad av försurning. Försurningsgrad Klass Kriterier 1 Sjöar där fiskbestånden inte uppvisar några störningar som kan relateras till försurningspåverkad vattenkvalitet 3-5 år bakåt i tiden. 2 Sjöar där försurningskänsliga fiskarter (ex mört) uppvisar reproduktionsstörningar. 3 Sjöar där de försurningskänsliga fiskarterna helt upphört att reproducera sig. 4 Sjöar där försurningskänsliga fiskarter försvunnit till följd av försurningen men där det nuvarande fiskbeståndet (ex abborre) ej uppvisar några störningar som kan relateras till försurningspåverkad vattenkvalitet 3-5 år bakåt i tiden. 5 Sjöar där försurningskänsliga fiskarter försvunnit till följd av försurningen och där nuvarande fiskbestånd uppvisar reproduktionsstörningar. 6 Sjöar som varit så försurade att till och med abborrbeståndet slagits ut. Uppfylls kalkningens målsättning? Ja, i relation till de uppsatta målen. Nej, i relation till de uppsatta målen. Fördelning mellan rovfisk och karpfisk Artfördelningen är viktig för att bedöma påverkansgraden på en sjös fiskekosystem. Artfördelningen återspeglas i många av de ingående indexen i EQR8 - antal arter, diversitetsindex, kvot mellan rovfisk och karpfisk och andel fiskätande abborrfiskar. Om fisksamhället är rovfisk- eller karpfiskdominerat bedöms i rapporten enligt nedan. Indelningen är mycket grov och flera varianter finns där mer ovanliga arter som till exempel sik förekommer. Ett svårbedömt fall är de sjöar som har dominans av abborre men där abborrbeståndet är fördvärgat (så kallade tusenbröder) och andelen fiskätande fisk är mycket låg. Sjön domineras då av djurplanktonätare varför de klassas som karpfiskdominerade. Rovfiskdominerad: Karpfiskdominerad: Sjön domineras viktmässigt av abborre, gädda och gös, andelen rovfisk hög och andelen mörtfisk låg. Fisksamhället regleras av rovfisken. Sjön domineras viktmässigt av mört, braxen och sutare, andelen rovfisk låg och andelen mörtfisk hög. Fisksamhället regleras av växtätare och djurplanktonätare. 41

42 Bilaga 3. Ekologiskt funktionell kantzon 42

43 43

44 Bilaga 4. Körskador 44

45 45

46 Bilaga 5. Återutsättning av fisk Det kan finnas flera anledningar till att en fiskare släpper tillbaka fångad fisk. Det kan exempelvis finnas regler som förbjuder en fiskare att ta upp och döda specifika arter eller storlekar av fisk. Återutsättning av fisk kan även ske på frivillig basis av den som fiskar. Figur 1. Återutsättning av gädda. Återutsättning av fisk, så kallad catch & release innebär att den fångade fisken krokas av och släpps tillbaka i vattnet. Ett problem med catch & release är att fisken vid bristfällig hantering kan ta skada av själva kroken, av syrebrist eller av att slemskiktet/fjällen skadas. Som fiskare kan du genom att hantera fisken på rätt sätt minska dödligheten hos fisken vid catch & release. Hjälpmedel att ha med i båten Tång/peang, avkrokningsmatta, håv med knutlöst garn (helst gummerad). Vill du väga din fångst kan du använda den gummerade håven eller vågnät (ikea-kasse duger). Figur 2. I mitten av bilden visas lämpliga redskap som kan användas för att underlätta återutsättning av fisk. Till höger visas ett knutlöst gummerat håvnät och till vänster ett traditionellt håvnät med knutar. Fiskar du med syfte att återutsätta fisk rekommenderar vi användning av gummerat knutlöst håvnät. Tips Använd stora beten, det minskar risken för djup krokning. Vid fiske med naturliga beten, kroka fisken omedelbart vid tecken på napp. Kort drillningstid minskar oftast risken för stress, syrebrist och påföljande mjölksyraförgiftning. Det är dock viktigt att inte drilla fisken för snabbt till ytan när man fiskar på stora djup. Kroka av fisken i vattnet om det är möjligt, eller minimera fiskens tid i luften. Genom att fukta händer och hjälpmedel (t.ex. avkrokningsmatta och vägnät) minskar du risken för skador på fiskens slemskikt. 46

47 Bilaga 6. Kort om fiskevård Här nedan finns kortfattad information om fiskevård. För mer information rekommenderas böckerna Ekologisk fiskevård och Ekologi för fiskevård som återfinns i referenslistan. Dessutom finns bra information om framförallt vattendrag i Ekologisk restaurering av vattendrag. Avrinningsområdet och dess vattendrag har stor betydelse för sjöars ekologi. Du kan läsa mer om ekologisk restaurering av vattendrag hos SLU. Den allmänna filosofin beträffande fiskevården Fiskevård var under lång tid synonymt med utsättning av fisk. Devisen var som man sår får man skörda. Detta synsätt var förhärskande långt in på 1900-talet. Nu för tiden arbetar man sällan med utsättningar i fiskevårdande syfte. Undantaget är i de fall som mänsklig påverkan har inneburit en så kraftig reducering av de vilda bestånden att det bedöms som nödvändigt med förstärkningsutsättningar för beståndets fortlevnad. Istället handlar modern fiskevård om att återställa de naturliga biotoperna och att se till att det finns fria vandringsvägar för fisken. Tanken är alltså att fiskevården ska resultera i förbättrade förutsättningar för naturlig reproduktion och överlevnad. Nyintroduktioner och stödutsättningar av fisk Fiskutsättning och omflyttning av arter har pågått under lång tid och har i första hand syftat till att öka avkastningen i fiskglesa vatten alternativt återintroducera arter i vattenmiljöer där dessa försvunnit. Den första formen av fiskevård var med största sannolikhet omflyttning av fisk. I takt med att man lyckades konstbefrukta rom ökade utsättningarna och metoden var som mest populär mellan 1920 och 1940-talet. Många olika arter har varit föremål för utplantering bland annat lax, siklöja röding, abborre, öring, gös och bäckröding (Degerman med flera, 1998). Att introducera främmande arter har i vissa fall visat sig mycket negativt. Ett mycket bra exempel på detta är signalkräftans intåg till Sverige under slutet av 60-talet. Den utplantering som skett av signalkräfta har, eftersom signalkräftan i princip undantagslöst sprider kräftpest, sakta men säkert sätt decimerat Sveriges få kvarvarande bestånd av flodkräfta. Ett annat exempel är bäckröding som har bildat många självreproducerande bestånd i Sverige där den trängt undan den naturligt förekommande öringen (Degerman med flera, 1998). Det ska dock tilläggas att fiskutsättningar i vissa fall har varit av avgörande betydelse ur såväl försörjningssom överlevnadsaspekt under början av 1900-talet. Utsättning av fisk För att sätta ut eller flytta fisk krävs tillstånd från länsstyrelsen enligt 16 förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Vidare precisering av villkor för tillståndsgivning finns i Fiskeriverkets föreskrifter (FiFS 2001:3) om odling, utplantering och flyttning av fisk. Vid bedömning av tillstånd beaktas bland annat artens lämplighet med hänsyn till vattenområdets särart och om det finns risk för spridning av smittsamma sjukdomar eller parasiter. 47

48 Exempel på fiskeregler för fiskevård och attraktivt fiske Principen vid val av fiskeregler bör vara största möjliga nytta för fisken i kombination med minsta möjliga inskränkning i fisket. För att säkerställa god regelefterlevnad är det också viktigt att motivera varför regler för fisket införs. Minimimått Minimimått innebär att fisk under en viss längd skall återutsättas. Man inför oftast minimimått i ett vatten för att skydda unga individer och ge dem möjlighet att leka minst en gång. Därför är det viktigt att minimimåttet anpassas till arten man avser att skydda samt till tillväxthastigheten i aktuell sjö eller vattendrag. Maximimått Maximimått innebär att fisk över ett visst mått skall återutsättas. Stora individer har fler och större romkorn, vilket kan innebära bättre överlevnad hos avkomman. Detta kan vara en god anledning till att värna om de större exemplaren. Dessutom är det ur sportfiskesynpunkt gynnsamt att låta större individer leva vidare och reproducera sig eftersom dessa för vidare anlaget för god tillväxt. Bland fiskätande arter såsom abborre, gös och gädda utgör större individer också en viktig reglerande funktion av fisksamhället eftersom de genom kannibalism håller nere antalet fiskar av samma art. Färre småfiskar innebär minskad konkurrens om föda vilket leder till att fler individer har möjlighet att växa sig stora. Fönsteruttag Fönsteruttag är en kombination av minimi- och maximimått. I praktiken innebär det alltså att man endast får behålla fisk mellan exempelvis 40 och 70 cm. Om fisk av annan längd fångas ska den alltså sättas tillbaka så varsamt som möjligt. Fångstbegränsning ( Baglimit ) Fångstbegränsning, eller som regeln ofta benämns - baglimit, innebär att man inte får ta upp mer än ett visst antal fiskar. Avsikten med begränsningen är att man inte ska fiska mer fisk än vad vattnet klarar av att producera, samt att anpassa uttaget så man inte tar upp mer fisk än vad som förbrukas i det egna hushållet. En fångstbegränsning bör med fördel kombineras med lämplig storleksbegränsning. Fredningstider och fredningsområden Fredningstid innebär att fisk av en viss art skyddas i hela sjön eller vattendraget, oftast i samband med leken. Detta kan innebära att hela området stängs för fiske eller att det råder fiskeeller fångstförbud för arten. Fredningsområden innebär att vissa områden skyddas från fiske under en viss period eller hela året. Fiske är därmed möjligt att bedriva i resten av sjön utanför utpekade fredningsområden, även efter den art som är fredad inom fredningsområdena. 48

49 Fredningsområden kan vara lämpligt att använda om man har god kunskap om viktiga lekområden. Generella fredningstider kan vara bättre att använda om man saknar sådan lokalkunskap eller om beståndet anses vara mycket svagt. Hantering vid återutsättning och fisketillsyn För att regler som kräver återutsättning av vissa fiskar ska få avsedd effekt krävs att fisk som ska sättas tillbaka hanteras på ett så skonsamt sätt som möjligt för att öka fiskens chans till överlevnad. Därför är det viktigt att nå ut med bra information, inte minst till ovana fiskare (Länsstyrelsen avser att ta fram ett sådant underlag). Utöver god hantering vid återutsättning behövs också fisketillsyn både i förebyggande och upplysande syfte, samt för att säkerställa att reglerna följs. I samband med att man beslutar om fiskeregler bör man tänka på att reglerna i största mån ska vara praktiskt möjliga att följa upp genom fisketillsyn. Kontrollavgift kan införas av fiskevårdsområdet för att fisketillsynsmannen ska kunna utdöma en avgift då någon bryter mot fiskevårdsområdets egna regler. Sveriges fiskevattenägareförbund har tagit fram instruktioner om hur det går till. Fysiska åtgärder En viktig del i modern fiskevård är att återställa de naturliga biotoperna och att se till att det finns fria vandringsvägar för fisk och andra vattenlevande organismer. Syftet är att förbättra förutsättningarna för naturlig reproduktion och överlevnad. Tidigare riktade sig åtgärderna i tillflödena främst mot prickig fisk. Dagens restaureringsarbete sker brett och med målsättningen att omfatta mycket av den akvatiska faunan och erbjuda såväl upp som nedströmspassager. Vid fråga om fiskvägar anläggs i dagsläget nästan uteslutande så kallade omlöp vilket är bäckliknande passager. Fisketillsyn Att fisketillsynen är en del av fiskevården är något som ibland glöms bort eftersom fokus ofta ligger på konkreta fiskevårdsåtgärder. Inte desto mindre är fisktillsynen viktig i sammanhanget eftersom den främjar regelefterlevnaden av de fiskebestämmelser som syftar till ett långsiktigt hållbart nyttjande av resursen. En effektiv fisketillsyn kan därmed sägas vara av grundläggande betydelse för en framgångsrik fiskevård. En positiv bieffekt av fisketillsyn är vanligen att försäljningen av fiskekort ökar. Tillsynsmännen kan anses vara fiskevårdsområdets ambassadörer och är de som träffar de fiskande på sjön. För att föreningens arbete med fisketillsyn ska uppfattas som trovärdigt hos dem som fiskar i sjön är det mycket viktigt att brott mot regelefterlevnaden tas på allvar och polisanmäls. Naturligtvis krävs alltid en viss flexibilitet från fisketillsynsmännens sida, men att alltför ofta se genom fingrarna med regelbrott skadar förtroendet för såväl föreningen som fisketillsynen på ett sätt som inte är förenligt med syftet. Förändring i lagen om fiskevårdsområden och kontrollavgift I oktober 2007 beslutade regeringen att tillkalla en utredare för att lämna förslag till en ny fiskelagsstiftning. I uppdraget ingick även göra en översyn av lagen om fiskevårdsområden (LO- FO). Översynen av lagen om fiskevårdsområden syftade till att få en bättre harmonisering 49

50 med fiskelagen, underlätta bildande och förvaltning av fiskevårdsområden samt att se över reglerna för utdelning av ekonomiskt överskott inom föreningen. Efter att delbetänkandet remissbehandlats under 2009 lämnade Regeringen den 10 maj in ett lagförslag till riksdagen. En av de stora förändringarna med avseende på fisketillsynen är att fiskevårdsområden nu får ta ut en kontrollavgift om någon som har rätt att fiska (fiskerättsägare eller fiskekortsköpare) inom ett fiskevårdsområde fiskar i strid mot gällande regler. En kontrollavgift får endast tas ut om den fiskande har informerats om gällande regler på ett tydligt sätt. Vidare får ingen kontrollavgift tas ut om överträdelsen är belagd med straff i annan lag eller författning. Denna avgift får inte överstiga 10 % av prisbasbeloppet det år som överträdelsen äger rum. I dagsläget (2011) uppgår prisbasbeloppet till kronor vilket skulle innebära en maximal kontrollavgift på 4280 kronor. Betalas inte avgiften skickas en betalningsuppmaning. Om personen i fråga bortser från uppmaningen skickas en påminnelse. Ignoreras denna påminnelse går avgiften till inkassering enligt inkassolagen. En kontrollavgift får inte tas ut om det är uppenbart oskäligt. Som oskäligt räknas bland annat om överträdelsen berott på sjukdom, på ålder eller bristande mognad, orsakats av vilseledande eller missvisande regler. Vid regelöverträdelse av en person som inte har rätt att fiska gäller sedvanligt straffrättslig prövning. Detta innebär således att ingen kontrollavgift kan tas ut för de som fiskar utan gällande fiskekort utan omfattar bara de som bryter mot gällande regler och innehar ett giltigt fiskekort. I dagsläget finns få rekommendationer gällande kontrollavgiften. Information finns tillgänglig på Sveriges fiskevattenägareförbunds hemsida, Där finns möjlighet att beställa blanketter för utfärdande av kontrollavgifter (kontaktperson: bengt@vattenagarna.se, ). Sveriges fiskevattenägareförbunds rekommendationer: Se över fiskereglerna. Finns det överflödiga regler? Är reglerna otydliga och svåra att efterleva? Se över tillsynsorganisationen. Är tillsynsmännen uppdaterade på den senaste lagstiftningen? Är föreningens tillsynspolicy tydlig? Är informationen tydlig? Finns fiskereglerna formulerade på fiskekortet eller som bilaga? Är reglerna enkelt och entydigt skrivna? Ersättning till tillsynsmän Ersättning till tillsynsmännen är ett viktigt incitament för att bedriva tillsyn kontinuerligt. Det är lämpligt att med jämna mellanrum se över ersättningsnivåerna för att ersättningen ska vara skälig i förhållande till det arbete som läggs ner. Tillsyn är tillsammans med lämpliga regler den viktigaste fiskevårdande åtgärden för många insjöar, vilket innebär att rimlig ersättning till fisketillsynsmän inte bör ses som slöseri med resurser. Figur 3. Exempel på enhetlig klädsel som kan införskaffas till fiskevårdsområdets tillsynsmän. Kostnaden är förhållandevis liten och skapar såväl ett seriöst intryck av fiskevårdsområdesföreningen som tillsynsarbetet. 50