Meddelande nr 2018:12. Nätprovfiske i Jönköpings län 2016

Transkript

1 Meddelande nr 218:12 Nätprovfiske i Jönköpings län 216

2 2

3 Nätprovfiske i Jönköpings län 216 Meddelande nr 218:12 3

4 Meddelande nummer 218:12 Referens Rasmus Linderfalk, Fiskeenheten, Naturavdelningen. Juni 218 Kontaktperson Rasmus Linderfalk, Länsstyrelsen i Jönköpings län, rasmus.linderfalk@lansstyrelsen.se Webbplats Fotografier Rasmus Linderfalk och Stefan Gustafsson ISSN ISRN LSTY-F-M 18/12--SE Upplaga 66 exemplar. Tryckt på Länsstyrelsen i Jönköpings län, 218 Miljö och återvinning Rapporten är tryckt på miljömärkt papper Länsstyrelsen i Jönköpings län 218 4

5 Innehållsförteckning Innehållsförteckning... 5 Sammanfattning... 6 Inledning... 9 Metodik... 1 Nätprovfiske... 1 Bedömning av ekologisk status och försurning Åldersanalys Bakgrund Faktorer som påverkar fångst och fiskbestånd Resultat Emåns avrinningsområde Edsesjön Grytsjön Mosjön Ramsen Salshultasjön Stensjön Torpasjön Vigotten Årsetssjön Älgaskruvasjön... 9 Ögeln Lagans avrinningsområde Bongebosjön Hösjön Kolasjön Långvattnet Mjösjön Voxtorpasjön Västersjön Östersjön (Vaggeryd) Östersjön (Gislaved) Motala ströms avrinningsområde Hökesjön Kåvasjön Vederydssjön Nissans avrinningsområde Hallasjön Hestrasjön Högshultasjön Lillesjön Tunnerbohultasjön Örsjön Referenser Bilaga 1. Jämförelsematerial och standardiserade bedömningsgrunder (EQR8) Bilaga 2. Övriga parametrar Bilaga 3. Ekologiskt funktionell kantzon Bilaga 4. Körskador Bilaga 5. Återutsättning av fisk Bilaga 6. Kort om fiskevård

6 Sammanfattning I den här rapporten redovisas och utvärderas resultaten från 29 sjöar som nätprovfiskades av Länsstyrelsen i Jönköpings län sommaren 216. Syftet med provfiskena har i de flesta fall varit kalkeffektuppföljning. Syftet kan också vara uppföljning av biologisk återställning i form av mörtutsättningar i sjöar som varit så försurade att mörtbestånden slagits ut eller kraftigt försvagats. Två sjöar (Kåvasjön och Vederydssjön) provfiskades på uppdrag av Jönköpings kommun. Resultatet kommer även ligga till grund för bedömning av ekologisk status inom vattenförvaltningen. Provfisket kan också ligga till grund för fiskerättsägarnas fortsatta arbete med fiskevården. 27 av de provfiskade sjöarna har kalkats och provfisket har därmed finansierats via kalkeffektuppföljningen. Kåvasjön och Vederydssjön har finansierats av Jönköpings kommun. 23 av sjöarna har provfiskats utifrån standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Övriga sex sjöar har provfiskats genom ett så kallat inventeringsfiske med begränsad nätansträngning. I tabell 1 redogörs vilka sjöar som provfiskats och vilka arter som fångats. I tabellen finns för varje sjö även en bedömning av försurningsgrad samt en bedömning av sjöns ekologiska status med avseende på fisk. I rapporten ges en kort beskrivning av sjöarna med bland annat förekommande fiskarter och kända fiskutsättningar. Dessutom redovisas när respektive provfiske genomfördes, hur vädret var vid provfisketillfället och hur många nät som användes. Tillgänglig vattenkemidata presenteras i figurer. Provfiskeresultat med jämförelser mot regionala jämförvärden och tidigare provfisken redovisas per sjö. Dessutom presenteras bedömningar av ekologisk status med avseende på fisk, försurningsgrad och om fiskbeståndet var dominerat av rovfisk eller karpfisk för respektive sjö. Tio av de provfiskade sjöarna som redovisas i den här rapporten ingår i Emåns huvudavrinningsområde, nio sjöar ingår i Lagans huvudavrinningsområde, sex i Nissans huvudavrinningsområde, tre i Motala ströms huvudavrinningsområde, samt en i Mörrumsåns huvudavrinningsområde. Försurningsbedömningen av de provfiskade sjöarna visade att sju uppnår klass 1, det vill säga fiskbestånden uppvisar inte några störningar som kan relateras till försurningspåverkan (tabell 2). I tolv sjöar uppvisade fiskbestånden reproduktionsstörningar (klass 2). I nio sjöar har försurningskänsliga fiskarter helt upphört att reproducera sig (klass 3). I Östersjön, Vaggeryds kommun, har mörten försvunnit till följd av försurning (klass 4). Under sommaren 216 genomfördes elfiske i strandzonen i Lillesjön, Högshultasjön, Örsjön och Mjösjön. Syftet var att detektera unga mörtar. Inga mörtar fångades. (Thorfve, 216). Vid bedömningen av ekologisk status med avseende på fisk uppvisade tre sjöar god status, 22 sjöar måttlig status och fyra sjöar otillfredsställande status. Efter expertgranskning sänktes bedömningen till måttlig ekologisk status med avseende på fisk i femton sjöar. I tretton av dessa sjöar berodde det på att fiskbestånden uppvisade försurningsrelaterade skador. För Hallasjön sänktes den ekologiska statusen till måttlig eftersom fem av åtta parametrar visade på måttlig status, varav tre indikerade på övergödning. För Kåvasjön höjdes den ekologiska statusen med avseende på fisk till måttlig status istället för otillfredsställande status. Anledningen var att det bedöms vara normalt att Kåvasjön hyser många arter på grund av närheten till Vättern samt att ett par stora braxnar fick stort genomslag på resultatet. 6

7 Tabell 1. Sammanfattning av resultat från provfiskade sjöar i Jönköpings län 216. För information om hur ekologisk status med avseende på fisk och försurningsgrad bedömts hänvisas till bilaga 1 och 2. Sjönamn Kommun Huvudavrinningsområde Åtgärdsområde Fångade arter Kalkad Försurningsstatus Ekologisk status - fisk Bongebosjön Lagan Vaggeryd 6 Abborre, gädda och mört Ja 3 Måttlig Edsesjön Emån Vetlanda 2 Grytsjön Emån Vetlanda 169 Hallasjön Nissan Gislaved 46 Hestrasjön Nissan Gislaved 9 Högshultasjön Nissan Gislaved 12 Hökesjön Motala ström Habo 47 Hösjön Lagan Gislaved 7 Abborre, braxen, mört och sarv Abborre, gädda, mört och sutare Abborre, braxen, gädda och mört Abborre, braxen, gädda och mört Abborre, braxen, gädda, mört och hybrid braxen/mört Abborre, braxen, gers, gädda och mört Abborre, braxen, gädda och mört Ja 2 Måttlig Ja 2 Måttlig Ja 1 Måttlig Ja 1 God Ja 2 Måttlig Vilar 1 God Ja 2 Måttlig Kolasjön Lagan Vaggeryd 59 Abborre, gädda och mört Ja 2 Måttlig Kåvasjön Motala ström Jönköping - Lillesjön Nissan Gislaved 24 Abborre, björkna, braxen, gers, gös och mört Nej 1 Måttlig Ja 3 Måttlig Långvattnet Lagan Vaggeryd 6 Abborre, gädda och mört Ja 3 Måttlig Mjösjön Lagan Gislaved 73 Abborre, gädda och mört Ja 3 Måttlig Mosjön Mörrumsån Vetlanda 15 Abborre, braxen och mört Ja 2 Måttlig Ramsen Emån Vetlanda 29 Salshultasjön Emån Vetlanda 178 Abborre, gädda, mört, ruda, sarv och sutare Abborre, gädda, mört och siklöja Ja 2 Måttlig Ja 2 Måttlig Stensjön Emån Vetlanda 178 Abborre, gädda och mört Ja 2 Måttlig Torpasjön Emån Vetlanda 178 Abborre,och mört Ja 3 Måttlig Abborre, gädda, mört och sutare Tunnerbohultasjön Nissan Gislaved 12 Vederydssjön Motala ström Jönköping, Vaggeryd 53 Vigotten Emån Vetlanda 169 Abborre, braxen och mört Ja 2 Otillfredsställande Abborre, gädda och mört Ja 1 Måttlig Abborre, braxen, gädda, gös, mört, siklöja och hybrid mört/braxen Ja 1 Måttlig Voxtorpasjön Lagan Vaggeryd 59 Abborre,och mört Ja 3 Otillfredsställande Västersjön Lagan Vaggeryd 77 Abborre, gädda och mört Ja 3 Måttlig Årsetssjön Emån Abborre, mört och sutare Ja 2 Måttlig Älgaskruvsjön Emån Vetlanda 169 Abborre, gädda och mört Ja 3 Otillfredsställande Ögeln Emån Eksjö 188 Örsjön Nissan Gislaved 13 Abborre, bergsimpa, gädda, mört, sik och siklöja Abborre, braxen, gädda och mört Ja 1 God Ja 2 Måttlig Östersjön Lagan Vaggeryd 77 Abborre Ja 4 Otillfredsställande Östersjön Lagan Gislaved 7 Abborre, gädda och mört Ja 3 Måttlig 7

8 Figur 1. Provfiskade sjöar i Jönköpings län 216. Siffrorna visar försurningsgrad (se kriterier nedan). Bedömningen av ekologisk status med avseende på fisk härstammar från analys av de standardiserade bedömningsgrunderna (se bilaga 1). Tabell 2. Beskrivning av klassning av försurningsgrad. Försurningsgrad Klass Kriterier 1 Sjöar där fiskbestånden inte uppvisar några störningar som kan relateras till försurningspåverkad vattenkvalitet 3-5 år bakåt i tiden. 2 Sjöar där försurningskänsliga fiskarter (ex mört) uppvisar reproduktionsstörningar. 3 Sjöar där de försurningskänsliga fiskarterna helt upphört att reproducera sig. 4 Sjöar där försurningskänsliga fiskarter försvunnit till följd av försurningen men där det nuvarande fiskbeståndet (ex abborre) ej uppvisar några störningar som kan relateras till försurningspåverkad vattenkvalitet 3-5 år bakåt i tiden. 5 Sjöar där försurningskänsliga fiskarter försvunnit till följd av försurningen och där nuvarande fiskbestånd uppvisar reproduktionsstörningar. 6 Sjöar som varit så försurade att till och med abborrbeståndet slagits ut. 8

9 Inledning I den här rapporten redovisas och utvärderas resultaten från 29 sjöar som nätprovfiskades av Länsstyrelsen i Jönköpings län sommaren 216. Provfiskena har till större delen finansierats av medel för kalkeffektuppföljning då merparten av sjöarna kalkats. Kåvasjön och Vederydssjön har provfiskats på uppdrag av Jönköpings kommun och även finansierats därifrån. Syftet med provfiskena har i de flesta fall varit kalkeffektuppföljning. Syftet kan också vara uppföljning av biologisk återställning i form av mörtutsättningar i sjöar som varit så försurade att mörtbestånden slagits ut eller kraftigt försvagats. Resultatet kommer även ligga till grund för bedömning av ekologisk status inom vattenförvaltningen. Provfisket kan också ligga till grund för fiskerättsägarnas fortsatta arbete med fiskevården. Utöver sjöarna som nämns i den här rapporten provfiskade Länsstyrelsen i Jönköpings län även Sommen, Vidöstern och Lången under sommaren 216. Dessa provfiskeresultat presenteras i separata rapporter. Nätprovfiske är en väl beprövad metodik för att undersöka fiskbestånd i sjöar. Provfisket ger oss en uppfattning om fisksamhällets storlek, artsammansättning och struktur, men även om enskilda arters täthet. Vi får också en uppfattning om populationsstrukturen inom enskilda arter och kan göra en uppskattning av vilka åldersklasser som varit svaga eller kanske saknas helt. Genom att använda den standardiserade metodiken (SIS, 215) är det möjligt att jämföra resultatet med andra sjöar som fiskats med samma metodik. Det blir även möjligt att upptäcka förändringar i resultatet mellan olika år. Fiskbestånden fungerar som indikatorer på hur tillståndet i en sjö varit en längre tid och ger en mer rättvis bild än enstaka vattenprover som endast visar ett momentanvärde. Provfiske kan därför ge en bild av i vilken omfattning sjön är påverkad av försurning, eutrofiering (övergödning), giftiga substanser och fysiska miljöstörningar. Fisken intar en central plats i sjöekosystemet och utgör de övre trofiska nivåerna i sjöns näringsväv. Därför är det viktigt att bedöma fisksamhällenas status och eventuella förändringar, vilket i sin tur gör det möjligt att utvärdera sjöns allmänna tillstånd. Resultatet kan även användas till förvaltningsarbete och planering av fiskevårdsinsatser. För att bedöma fisksamhällets status används standardiserade bedömningsgrunder för nätprovfisken i sjöar, EQR8 (Holmgren med flera, 27). Indexet är baserat på åtta indikatorer vilka man får ut från resultaten i standardiserade provfisken med bottensatta nät. Bedömningen av fisksamhällets status utgör en del av uppföljningen av arbetet med vattendirektivets mål; att skapa god ekologisk och kemisk status i våra vatten. Förutom en statusbedömning kan man genom att granska de olika delindexen i bedömningsgrunderna även få indikationer på vilken påverkan som ligger bakom en statusförsämring. Bedömningsgrunderna är konstruerade så att det främst kan ge indikationer på påverkan av försurning och/eller övergödning (Dahlberg 27). 9

10 Metodik Nätprovfiske Nätprovfiske är en undersökningsmetod som syftar till att ge en genomsnittsbild av fiskbeståndet i en sjö. Provfisket har utförts enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Nätprovfiske ger dock inte alltid en helt rättvis bild av en sjös fiskfauna på grund av att en del bottenlevande arter (t ex lake och sutare) samt de yngsta (minsta) individerna ofta är underrepresenterade i fångsten (SIS, 215). Metodiken är uppbyggd för att det ska vara möjligt att jämföra resultaten mellan olika sjöar. Vid jämförelser används bland annat begreppet fångst per ansträngning, där en ansträngning utgörs av ett nät under en natt. För att kunna utvärdera resultatet från en nätprovfiskeundersökning är det av nämnda anledning mycket viktigt att ha tillgång till jämförelsematerial (Kinnerbäck, 21). Figur 2. Beskrivning av bottensatta översiktsnät. Nätprovfiskemetodiken innebär att ett bestämt antal översiktsnät slumpas ut över hela sjöns yta och inom olika djupzoner. Antalet nät bestäms av sjöns storlek och maxdjup. Vid provfisket används översiktsnät av typ Norden 12 (se bilden ovan). Redskapen placeras ut på kvällen ( ) och vittjas påföljande morgon (7.-9.). Fångsten vägs artvis per nät och samtliga individer längdmäts till närmaste halva centimeter (Kinnerbäck, 21). Samtliga provfiskeuppgifter matas sedan i fält in i ett skräddarsytt inmatningsformulär i databasprogrammet Microsoft Access. En extra sektion med maskstorlek 75 mm har sytts på näten för att större fisk som är intressanta ur fiskesynpunkt, exempelvis gädda och gös, ska kunna fångas. Fiskar fångade i denna sektion har inte tagits med i bedömning av ekologisk status och analyser av fångst per ansträngning, men finns med i längdfördelningsdiagrammen och i förekommande fall i ålders- och tillväxtanalyser. I stora och djupa sjöar används även så kallade pelagiska skötar av typ Norden 11 (Figur 3). Näten, som är sex meter höga, bojas upp över den djupaste delen av sjön i djupzonerna -6 m, 6-12 m och så vidare och är alltså inte bottensatta. Skötar används för att fånga pelagiska fiskarter (till 1

11 exempel siklöja) och för att få en bild av artsammansättningen även i den fria vattenmassan (Kinnerbäck, 21). Figur 3. Beskrivning av pelagiska nät (sköt). Norden 11 är 27,5 meter långa och har 11 olika maskstorlekar, mellan 6,25 och 55 mm i storlek, om vardera 2,5 meter. Bedömning av ekologisk status och försurning Utifrån varje provfiskeresultat görs en bedömning av sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Vid bedömning av en sjös totala ekologiska status tas hänsyn till många andra biologiska och fysikalisk-kemiska miljöfaktorer, bland annat växtplanktonsamhälle, makrofyter (större växter), bottenfauna, näringsämnen och försurning. Enligt EU:s ramdirektiv för vatten ska alla vattenförekomster (sjöar över 1 hektar) ha god status senast 22. Normalt är det den faktor som visar på sämst värde som blir utslagsgivande, men i många fall krävs en avgörande expertbedömning för att fastställa en sjös ekologiska status. Bedömningen görs enligt standardiserade bedömningsgrunder för nätprovfisken, EQR8, framtagna av dåvarande Fiskeriverket 26 (Holmgren med flera, 27). Indexet baseras på åtta indikatorer, vilka man får ut från resultaten i standardiserade provfisken med bottensatta nät. Metoden jämför det observerade värdet med ett förväntat normaltillstånd framräknat från ett antal opåverkade referenssjöar med samma egenskaper som den provfiskade sjön (Dahlberg 27). Bedömningsgrunderna och dess ingående indikatorer tas upp noggrannare i Bilaga 1. En bedömning av försurningspåverkan görs för varje sjö utifrån provfiskeresultatet (se Bilaga 2). Om ett fiskbestånd är försurningspåverkat kan detta bland annat visa sig i sviktande reproduktionsframgång hos försurningskänsliga arter (se nedan). En bedömning av kalkningens effekt i förhållande till de uppsatta målen i Länsstyrelsens kalkplan genomförs också. Åldersanalys Det är inte möjligt att enbart genom längdfrekvensfördelning precisera vilka åldersklasser som finns representerade i fångsterna. Det finns en inbördes skillnad i tillväxt mellan individer, men också skillnad i medeltillväxt mellan olika vatten. Den senare skillnaden beror framförallt på födotillgång och vattnets temperatur. Olika fiskarter har olika temperaturpreferenser, så kallade temperaturoptimum, där de tillväxer som bäst. Detta beror på att olika fiskarters metabolism (ämnesomsättning) är anpassad för olika temperaturer. Gös, abborre och mört är exempel på fiskarter som tillväxer bra vid höga temperaturer, medan laxartade fiskar som bland annat röding, öring och sik tillväxer bättre vid lägre temperatur. Är födotillgången låg blir tillväxten generellt lägre i varmare vatten eftersom kostnaderna för fiskens metabolism ökar med ökande temperatur (Persson med flera, 211). Åldersprov tas ofta från fiskarter som är intressanta att analysera för sjön i fråga. Oftast rör det sig om mört i sjöar som bedöms vara påverkade av försurning eller abborre och gös i sjöar som är intressanta för fritidsfisket. I sjöar där man genom att studera längdfrekvensfördelningen misstänker försurningspåverkan på populationen kan man sålunda undersöka detta närmare genom en 11

12 åldersanalys. Då kan man se om vissa åldersklasser saknas i fångsten. Man kan även läsa tillbaka tillväxten hos en art genom att beräkna tillväxten under flera år hos olika individer. Detta ger information om respektive arts tillväxt hos olika årsklasser vilket kan ge information om hur ett fiskbestånd utvecklats. Figur 4. Otolit från en abborre. Åldern hos fisk avsätts med årsringar med en bredare tillväxtzon och en smalare vilozon (sommar- respektive vinterringar, se Figur 5). Av praktiska skäl brukar man räkna antalet vinterringar. På t.ex. mört avlägsnas ett antal fjäll bakom bukfenan och eventuellt otoliterna. På abborren avlägsnas opercula (gällocket), sänks ned i hett vatten och rengörs därefter. Försäkrare bestämning tas i vissa fall också otoliter från abborre (se Figur 4). Figur 5. Förhållandet mellan den årliga längdtillväxten och fjällets storlek hos en karpfisk, de smala linjerna utgör den s.k. vilozonen (vinter) då fisken har en lägre tillväxt (ur: Maitland & Linsell 1978). 12

13 Bakgrund Faktorer som påverkar fångst och fiskbestånd I provfiskeutvärderingarna ingår diagram för vattenkvalitet som redovisar tillgängliga data i Länsstyrelsens vattenkemidatabas för ph och alkalinitet samt i vissa fall färgtal (ett mått på vattnets brunhet) och näringsämneshalter. Syrehalter och vattentemperaturmätningar över tid kan också förekomma i de fall data samlats in återkommande och om det bedöms vara av intresse för utvärderingen. Nedan beskrivs olika vattenkvalitetsparametrar och dess potentiella påverkan på sjöars fiskfauna mer ingående. ph och alkalinitet Försurning innebär att vattnets ph-värde minskar över tid. Försurning kan vara orsakad av naturliga processer eller av människans aktiviteter. Behovet av kalkningsinsatser är stora i Jönköpings län och idag åtgärdas områden motsvarande nästan hälften av länets yta. Värst drabbat är länets sydvästra delar där en kombination av högt nedfall och marker med liten motståndskraft mot försurning har gjort att biologiska skador var mycket vanliga innan kalkningsåtgärderna startade. (Haag med flera, 211). Målet för kalkningsverksamheten vad gäller fisk är att fiskfaunan inte ska vara påverkad av försurning. Många organismer, däribland fisk, drabbas hårt i försurade vattenmiljöer. Vissa fiskarter är känsligare för försurning än andra och för dessa arter är det främst reproduktionsframgången som minskar i takt med minskade ph-värden. En av dessa arter är mört. Redan då ph understiger 6 påverkas mörten negativt. Förutom att slå direkt mot biologiska funktioner hos olika arter reglerar även ph-värdet i vilken form olika metaller uppträder (Naturvårdsverket, 21). Utöver ph är alkalinitet ytterligare en vattenkemiparameter som mäts då man studerar försurning. Alkaliniteten (koncentrationen av vätekarbonatjoner) kan sägas vara vattnets buffertförmåga att motstå surt vatten. Vattnets alkalinitet motverkar den sura nederbörden under en kortare tid. Om påverkan från surt vatten fortgår under en längre tidsperiod förbrukas bufferten varpå vattnets ph sjunker (Naturvårdsverket, 21). Kortare episoder med surt vatten benämns som surstötar. Surstötar förekommer främst i samband med höga flöden, bland annat under vårvintern då snön börjar smälta. Vattenfärg, färgtal och brunifiering Vattenfärg är en naturlig företeelse och beror på förekomst av brunfärgade humusämnen samt järn och mangan från skog och våtmarker. Färgtalet varierar under året med de i regel lägsta värdena under vinter/våren (februari-april) och de högsta oftast under senhösten (oktober-november) i samband med riklig nederbörd. Färgtalet varierar naturligt mellan olika år, bland annat beroende på klimat. Humusämnen bildas vid nedbrytning av växter såväl i sjön som i tillrinningsområdet och har stor ekologisk betydelse. Till exempel påverkas såväl näringshalt, ljusklimat, surhetstillstånd samt halter och förekomstformer av metaller. En del av de vatten som återfinns i skogsmiljöer har alltid varit naturligt mer eller mindre brunfärgade. En ökning av vattenfärgen, så kallad brunifiering, har konstaterats i vattendrag och sjöar i norra Europa och särskilt i södra Sverige under de senaste decennierna. Orsakssambanden är inte helt klarlagda men beror delvis på klimatiska faktorer. En klimatförändring innebär ökad nederbörd och medför högre grundvattennivå. Det leder i sin tur till ökad avrinning från mark och 13

14 därigenom urlakning av humusämnen från marken till sjön eller vattendraget. Urlakningen förstärks troligen om nederbördsperioden föregås av torka och lågt grundvatten, vilket gynnar nedbrytningen av organiskt material i markprofilen. Andra orsaker kan vara ökad temperatur, ökad skogsproduktion, ökad andel barrskog i förhållande till jordbruksmark, skogsbruksåtgärder som dikning och markberedning och minskat försurningstryck. Vid försurning bildar humusämnen partiklar som sedimenterar på sjöbottnen, därför blir vattnet väldigt klart. Det innebär att det försurade tillståndet i mark och vatten har lett till onaturligt klart vatten i många sjöar. Historisk finner man att sjöar har varit brunare före 192-talet. Den minskade försurningen kan ha lett till att nedbrytningen av organiskt material inte längre hämmas av försurning utan nu återgått till ett mer ursprungligt tillstånd. Brunare ytvatten medför en rad konsekvenser för samhället och för de akvatiska ekosystemen. Det blir svårare att framställa dricksvatten. Brunare vatten innebär ökad syreförbrukning vilket kan ge syrebrist i bottenvattnet som missgynnar fisk och bottendjur. Bland fisken är siklöja och lake exempel på arter som kan förväntas påverkas negativt eftersom de är beroende av kallt syrerikt vatten under språngskiktet på sommaren. Ljusklimatet påverkas negativt, vilket innebär att undervattensväxter, påväxtalger och många planktonalger missgynnas. Artrikedom och produktion av fisk och kräftor minskar ofta när vattnet blir brunare. Förändrat ljusklimat, som en följd av brunifiering eller övergödning (grumligt vatten), påverkar reaktionsavstånd, konsumtionshastighet, bytesval och tillväxt hos rovfiskar (till exempel gädda, abborre). Effekten varierar dock mellan arter och mellan grumligt respektive brunt vatten. Tillståndet för våra rovfiskar har stor betydelse för struktur och funktion hos våra sjöekosystem eftersom de har en stark påverkan neråt i födokedjan. Sammanfattningsvis kan konstateras att en ökad brunifiering kan påverka sjöarnas biodiversitet och ekosystemfunktion både direkt och indirekt. Man kan anta att brunifieringen får störst konsekvenser i tidigare klara vatten eftersom ekosystemen i dessa vatten är anpassade till klart och kallt vatten. Vid provfisket mäts siktdjupet med en secciskiva (25 cm ) från båtens skuggsida. Mätning av siktdjup ger en fingervisning om vattnets optiska egenskaper och visar hur ljusets nedträngning sammantaget påverkas av vattenfärg och grumlighet. Generellt anses siktdjupet motsvara det djup dit ca 1 % av ljuset ovanifrån når och dubbla siktdjupet är ett grovt mått på det så kallade kompensationsdjupet. Det vill säga det djup där fotosyntes inte längre förekommer (inga växter etablerar sig). Vattentemperatur och syrehalt Vattentemperaturen är en av nyckelfaktorerna i akvatiska ekosystem och påverkar bl.a. organismers distribution, beteende och metabolism. Vattnets densitet är som högst vid 4 C och minskar med både ökande och minskande temperatur, vilket innebär att vattnet vid bottnen på en relativt djup sjö ofta är kring 4 C året runt. Då ytvattnet värms upp under varma perioder bildas ofta ett språngskikt (termoklin) vilket medför att två åtskilda vattenlager skapas (epilimnion och hypolimnion, se Figur 6). Under vår och höst kyls ytvattnet ned och sjöns vattenmassor blandas om, vilket medför att bottenvattnet syresätts. Vintertid bildar isen ett lock och vattnet är som kallast vid ytan. Vattnets syresättning är avgörande för alla organismer och omblandningen av syresatt ytvatten ned till underliggande vattenlager är nödvändigt för att bottenlevande organismer och kallvattenfiskar skall kunna överleva. Syrebrist kan vara ett problem under sommar och vinter, framförallt i näringsrika eller starkt bruna vatten med liten omblandning (se nedan). Ruda och sutare är 14

15 mycket tåliga mot återkommande syrebrist. Stora mängder ruda och sutare kan tyda på att sjön har återkommande perioder med syrebrist. Vattens syrehalt och temperatur mäts under provfisket i sjöns djuphåla med en temperatur- och syreelektrod som sänks ned till botten och avläses kontinuerligt med 1 meters intervall. På så vis kan man få fram en tydlig bild över temperatur- och syregradienten i sjön och därmed exempelvis avgöra varför vissa fiskarter endast fångats på vissa djup eller dra slutsatser om var vissa fiskarter uppehåller sig. Figur 6. Förenklad skiss över temperatur- och syrehalt i en sjö under sommaren. Ytvattnet (epilimnion) har högst temperatur och är därmed lättare än bottenvattnet (hypolimnion). Mellan dessa lager finns ett språngskikt (termoklin) där temperatur- och syrehalt sjunker drastiskt. Väder Våren och sommarens karaktär har betydelse för fiskens tillväxt och reproduktionsframgång. Säsonger med en varm försommar och sommar medför hög tillväxt och innebär även att årsynglen blir fångstbara tidigare. Även väderförhållanden under själva provfisket kan påverka resultatet. Lufttryck och väderlek är två parametrar som påverkar fiskens aktivitet. Abborrfiskar såsom abborre och gös har en sluten simblåsa och kan inte kompensera för snabba variationer av tryckförändringar lika bra som andra arter. Detta medför att abborrfiskar är mer känsliga för lufttrycksförändringar än andra arter. Snabba lufttrycksförändringar medför därför ofta att abborrfiskars aktivitet minskar. I Hagshult norr om Vidöstern var medeltemperaturen under större delen av året högre än referensvärden för respektive månad Detta var inte minst tydligt under april-juli vilket är en viktig tid för yngeltillväxt. Detta innebar goda förutsättningar för hög överlevnad och starka årsklasser för yngel av fiskarter som föredrar varmt vatten (exempelvis abborre, mört och gös). Även för äldre åldersklasser av dessa arter var förutsättningarna för en god tillväxtsäsong bra under 216. Åtta av årets månader var varmare än referensperioden. Januari, oktober och november var något kallare än referensvärdet. För mars saknas uppgifter. Nederbörden var högre än referensperioden under februari, april och augusti. Under försommaren men framförallt avslutningen av året var nederbördsmängderna små. Sammanfattningsvis var väderförhållandena goda för varmvattensarter under vår och försommar. Generellt var sannolikt yngelöverlevanden hög och tillväxten god

16 Medeltemperatur, grader Temperatur Lufttempe ratur 216 Millimeter Referens Nederbörd Nederbörds mängd 216 Referens Figur 7. Till vänster visas medeltemperatur per månad under 217 (mars saknas) samt referensvärde för varje månad för perioden Till höger visas den totala nederbördsmängden (millimeter) för varje månad under 217 samt referensvärde för varje månad för perioden Uppgifterna kommer från väderstationen i Hagshult, Vaggeryds kommun. Näringsämneshalter Hur stor näringsämnesbelastning en sjö får ta emot beror bland annat på markanvändningen i sjöns avrinningsområde, samt förekomst av enskilda punktkällor. Ett avrinningsområde med stor andel jordbruksmark eller tätorter innebär normalt större näringsämnespåverkan än ett avrinningsområde dominerat av skogsbruk. Sjöns omsättningstid påverkar också näringsämneshalten. I en sjö med lång omsättningstid fastläggs normalt större andel tillförda näringsämnen än i en sjö med kort omsättningstid. Halterna av näringsämnen, framförallt fosfor, har stor påverkan på sjöns hela ekosystem. Mera näringsrika sjöar har ofta större produktion av fisk, samt är karpfiskdominerade. Karpfiskdominansen beror framförallt på en hög produktion av växtplankton och grumling. God tillgång på växtplankton ger i regel mycket föda åt djurplankton, som i sin tur tjänstgör som föda åt mört, benlöja och andra karpfisksläktingar. Rovfiskarter som gädda och abborre stöter därför på hård konkurrens när de som små är beroende av samma föda som karpfisken. Mört är jämfört med abborre en överlägsen predator på djurplankton, inte minst i grumliga vatten (Persson, et. al., 211). En hög primärproduktion innebär också att mängden organiskt material som bryts ned vid bottnarna ökar. Processen kräver syre, vilket får till följd att syrebrist kan vara ett problem vid sommar- och vintertid på sjöns djupare bottnar. Siktförhållandena kan på grund av grumling försämras i näringsrika vatten. Om gös finns representerad i sjöns fiskfauna gynnas de normalt i konkurrens med gädda och abborre vid försämrade siktförhållanden. Gösen har bättre syn och är därmed bättre anpassad för jakt i grumliga vatten. Sportfiskesituationen och fisketryck Ett högt fisketryck påverkar sjöns fiskbestånd. Bland annat kan denna påverkan yttra sig i förändring av den inbördes fördelningen mellan arter eller förändring av storlekssammansättningen eftersom proportionellt fler av de större fiskarna behålls för konsumtion. Rovfisk som gädda, abborre och gös är de populäraste fiskarterna för fritidsfiske i södra Sverige, medan öring, harr och röding utgör betydelsefulla arter i norr. Fisket får ofta en direkt påverkan på sjöns rovfiskbestånd, men en indirekt påverkan på bytesfiskbestånden genom förändrat predationstryck. 16

17 Resultat Emåns avrinningsområde Edsesjön Tabell 3. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Edsesjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 22, 1,1 1,5 12 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Emån,43 7,3,19 27 Tabell 4. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 2 Nej Karpfisk Måttlig BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Edsesjön ingår i Emåns vattensystem, Hjärtåns avrinningsområde och är belägen cirka sju kilometer väst om Korsberga. Edsesjön är en humös måttligt näringsrik sjö med ett medeldjup av två meter. Botten är stenig och blockig, men även organogena bottnar förekommer rikligt. Sjöns stränder kantas runt om av ett mer eller mindre mäktigt bladvassbestånd. Utanför detta bestånd växer sjösäv och sjöfräken. Även näckrosor förekommer rikligt. Den närmaste omgivningen domineras av blandskog med inslag av ren barr- och lövskog samt åkermark och kärr. Sjöns avrinningsområde är omkring sexton kvadratkilometer stort och består mestadels av skogsmark med inslag av odlingsmark och myr. Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer abborre, braxen, gädda, lake, mört, sarv, sutare medan det är oklart om ål fortfarande finns kvar. Sik sattes ut runt 195 och signalkräfta sattes ut I övrigt finns ingen kännedom om fisk- eller kräftutsättningar. Edsesjön provfiskades med tolv bottensatta nät natten mellan den 2 och 21 juli 216. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Vid provfisket var det växlande molnighet, uppehåll och stilla. Fångsten bedöms därför inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället. VATTENKEMI Edsesjöns ph har varit relativt oförändrat sedan 198-talet. Surstötar har förekommit. Den senaste surstöten var i början av april 21 och kan sannolikt förklaras av att vintern 21 var snörik och att vattenprovet därför innehöll en del surt smältvatten. Vattnets förmåga att stå emot försurning har de senaste åren varit tämligen god förutom våren 21. (Naturvårdsverket 2). 17

18 8 1 ph ,8,6,4,2 Alk (mekv/l) 2 Figur 8. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Edsesjöns mitt och utlopp. Siktdjupet under provfisket var 1,5 meter, vilket klassas som litet (Naturvårdsverket 2). Vattenfärgen har varierat. Vattenfärg varierar naturligt under året. Provtagning har skett under olika delar av året och har vid de flesta tillfällen de senaste åren varit starkt färgat (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa. Tidpunkten för den ökade vattenfärgen stämmer tämligen väl med de stormar som härjade i området i mitten av -talet Konduktivitet (ms/m) Färgtal (mg Pt/l) Figur 9. Konduktivitet (kuber) och färgtal (cirklar) i Edsesjöns mitt och utlopp. Vattentemperaturen var 22 grader i ytvattnet och 1 grader i bottenvattnet. Språngskiktet återfanns på 3,5 meters djup. Från fyra meters djup var det syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd (Naturvårdsverket 2). Edsesjön 2 Temperatur ºC Temperatur Syrehalt Djup (m) 4 6 8, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 1. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Edsesjön

19 PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre, braxen, mört och sarv. I bottensatta nät fångades totalt 331 fiskar med en sammanlagd vikt av knappt tolv kilo. I bottensatta nät dominerades fångsten av mört följt av abborre och braxen. Den totala fångsten i bottensatta nät var ungefär lika stor som standardiserade jämförvärden för ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet). Fångsten av abborre var antalsmässigt ungefär lika stor som regionala jämförvärden. Medelvikten var dock låg jämfört med medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Fångsten av mört var något större än regionala jämförvärden, framförallt vad gäller fångstvikt. Medelvikten var tämligen lik medelvikten av mört från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram). Fångsten av braxen och sarv var relativt fåtalig och påverkades därför av slump i större utsträckning. Fångsten får anses vara inom ramarna för vad som är normalt vid nätprovfiske i en sjö av Edsesjöns karaktär. Gädda, lake och sutare fångades inte vid nätprovfisket. Alla dessa arter är ofta underrepresenterade vid nätprovfiske och fångsten kan ses som relativt slumpartad. Lake är den enda arten som tidigare inte har fångats vid nätprovfiske i Edsesjön. Troligtvis är förekomsten av lake sparsam i Edsesjön på grund av att sjön tycks kunna uppvisa syrebrist. Mätningar från provfisketillfället uppvisar syrefria förhållanden redan från fyra meters djup. Åtminstone periodvis tvingas därför laken uppsöka mer grunda bottnar eller till- och frånrinnande vattendrag för att hitta tillräckligt hög syrehalt. Detta medför sannolikt en högre konkurrens och predationsrisk från övrig fiskfauna, men även predation från andra däggdjur och fåglar. Tabell 5. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Braxen Mört Sarv Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 11,8 1,1 14,3,4 27,6 Jämförvärde 11,,8 11,2,7 21,9 Vikt per nät (g) 271,9 143,9 539,4 18,8 974,1 Jämförvärde 389,3 19,4 334,1 93,6 945,1 Antal % av tot 4% % 5% % 1% Vikt % av tot 3% 1% 6% % 1% Medellängd (mm) 124,7 233,5 151,9 15 Medelvikt (g) 23,1 132,8 37,6 45,2 59,7 Största individ (mm) Minsta individ (mm) Fiskens fångstdjup visar att det fångades mest fisk i den översta djupzonen. Samtliga fångade arter uppehåller sig gärna i det varma vattnet på grunda bottnar. Att fisken främst fångades mellan noll och tre meter kan också förklaras av att det var syrefritt från fyra meters djup. På djup över sex meter uteblev fångst helt. På det hela taget var fångstens djupfördelning väntad eftersom det var syrefritt djupare än fyra meter. Hade det varit tillräckligt hög syrehalt även djupare hade sannolikt framförallt abborrar fångats på djup över sex meter. 19

20 Tabell 6. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Braxen Mört Sarv Totalt -3 meter Antal/nät 24,2 1, 2,8,6 46,6 3-6 meter Antal/nät 4, 1,6 13,6,4 19, meter Antal/nät -3 meter Vikt (g)/nät 54,4 124,8 78,4 21,8 1359,4 3-6 meter Vikt (g)/nät 148,2 22,6 586,2 23,4 978, meter Vikt (g)/nät Individlängder framgår av Figur 11 till Figur 13 för alla fångade arter utan sarv. Sarvarna var 75, 16, 16, 17 respektive 185 millimeter. De fångade abborrarna var 95 till 28 millimeter långa. Medellängden var 125 millimeter (Tabell 5). Fångsten dominerades av abborrar mellan 1 och 135 millimeter och inga årsyngel fångades (Figur 11). En möjlig förklaring kan vara att merparten abborrynglen vid provfisketillfället inte hade uppnått fångstbar storlek. En annan möjlig förklaring kan vara att näten inte placerades på lokaler lämpliga för årsyngel av abborre. Som helhet uppvisar abborrens längdfördelning ett normalt mönster. Reproduktionen bedöms fungera normalt. Antal Abborre Längd (millimeter) Figur 11. Längdfördelningsdiagram abborre. De fångade braxnarna var 165 till 275 millimeter långa. Medellängden var drygt 23 millimeter (Tabell 5). Fångsten av braxen var så liten att några djupare uttalanden om beståndet inte kan göras och någon eventuell påverkan kan därför inte konstateras. 4 Braxen 3 Antal Längd (millimeter) Figur 12. Längdfördelningsdiagram braxen. 2

21 De fångade mörtarna var 85 till 25 millimeter. Medellängden var drygt 15 millimeter (Tabell 5). Fångsten dominerades av mörtar mellan 15 och 175 millimeter. Årsyngel har inte fångats. Flera mörtar under 1 millimeter har fångats, men det saknas individer runt 11 millimeter (Figur 13). Avsaknaden antyder att det saknas minst en årsklass i sjön. Förmodligen var denna årsklass omkring tre till fem år om man jämför med nationella jämförvärden (Figur 22). 25 Mört 2 Antal Längd (millimeter) Figur 13. Längdfördelningsdiagram mört. Jämfört med tidigare provfisken har fångsten per ansträngning varit relativt likartad, förutom att den antalsmässigt var högre vid första provfisket Fångsten av abborre och mört har legat stabil över tid. Att fångsten av övriga arter har varierat mer beror till stor del på slump då arterna ofta är mer underrepresenterade än abborre och mört i nätprovfisken. 6 Fångst per bottensatt nät (antal) 16 Fångst per bottensatt nät (vikt) Sutare Sarv Mört 8 2 Gädda Braxen 2 Abborre Figur 14. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken

22 STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms efter expertgranskning vara måttlig. Sänkningen motiveras av att mörten sannolikt uppvisar rekryteringsstörningar de senaste fem åren. De ingående parametrarna i beräkningarna för ekologisk status har inte fångat upp någon påverkan av försurning. Likväl är rekryteringsstörningar ett av de tydligaste tecknen på försurning. För att statusen ska förbättras framöver är det viktigt att mörten har en kontinuerlig rekrytering. Statusen skulle även förbättras av att abborren utgjorde en större andel av den totala fångsten. Fiskbeståndet bedöms vara karpfiskdominerat eftersom fångstvikten av karpfisk var högre än fångstvikten av rovfisk. Fiskbestånden bedöms vara försurningspåverkade eftersom mörten uppvisar rekryteringsstörningar. Försurningsgraden bedöms tillhöra klass 2, enligt bilaga 2. Tabell 7. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Stand Stand Sjö Edsesjön Edsesjön Antal fiskarter 4 4 Jämförvärde Antal fiskarter 4,84 4,84 P-värde Antal fiskarterarter,58,58 Artdiversitet (antal) 2,51 2,21 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 2,8 2,8 P-värde Artdiversitet (antal),45,83 Artdiversitet (vikt) 3,37 2,46 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,7 2,7 P-värde Artdiversitet (vikt),37,75 Fångst/nät (vikt) 766,88 974,8 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 1146, ,97 P-värde Fångst/nät (vikt),39,73 Fångst/nät (antal) 22,88 27,58 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 25,54 25,54 P-värde Fångst/nät (antal),85,89 Medelvikt i totala fångsten 33,52 35,31 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 46,2 46,2 P-värde Medelvikt i totala fångsten,55,62 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),1 9 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),22,22 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),49,45 Kvot abborre/karpfiskar (vikt),33,39 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),21,27 Medelvärde av P-värdena,49,64 Klassning av ekologisk status God God Ekologisk status efter expertgranskning Måttlig 22

23 ,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status God Figur 15. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. Figur 16. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken genomförda 1989 till och med 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46 Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 23

24 Grytsjön Tabell 8. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Grytsjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 25,3 8,5 2,5 16 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Emån,37 1,4, Tabell 9. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 2 Nej Rovfisk Måttlig BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Grytsjön ingår i Emåns vattensystem, Virserumsåns avrinningsområde och är belägen cirka åtta kilometer nordväst om Åseda. Grytsjön är en näringsfattig skogssjö med ett medeldjup av 4,3 meter. Stränderna är mestadels steniga och blockrika, men även sand, häll och organogena bottnar förekommer. Sjön omges av barrskog med mindre inslag av myrmarker. Sjöns avrinningsområde är omkring femton kvadratkilometer stort och består mestadels av skogsmark med inslag av myrmark. Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer abborre, gädda och mört. Även sutare förekommer då de fångades i nätprovfiske 1998 och 28. Inga kända utsättningar av fisk eller kräftor har gjorts i Grytsjön. Provfisket genomfördes med sexton bottensatta nät två nätter mellan den 25 och 27 juli 216. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Vid provfisket var det klart väder förutom den första morgonen då det var dimma. Under hela provfisket var det uppehåll och stilla. Fångsten bedöms därför inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället. VATTENKEMI Grytsjön var tidigare kraftigt försurad. Vattenkvaliteten har förbättrats tack vare kalkningen. Under de senaste 2 åren har ph varit under målvärdet på 6 vid ett tillfälle, våren 21. Surstöten 21 kan sannolikt förklaras av att vintern 21 var snörik och att vattenprovet därför innehöll en del surt smältvatten. Alkalinitetsvärdena var onormalt höga runt år 2, men har blivit mer normala på senare år även om det förekommer en del svängningar. Vattnets förmåga att stå emot försurning har de senaste åren vid de flesta tillfällen varit god, även om det förekommer tillfällen då den varit sämre (Naturvårdsverket 2). 24

25 ,8,6,4 ph,2 2 Figur 17. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Grytsjöns mitt och utlopp. Siktdjupet under provfisket var 2,5 meter, vilket är på gränsen mellan litet och måttligt (Naturvårdsverket 2). Vattenfärgen har varierat men en ökande trend kan skönjas på senare år. Tidpunkten för den ökade vattenfärgen stämmer tämligen väl med de stormar som härjade i området i mitten av -talet. På senare år har vattnet varit betydligt färgat till starkt färgat (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa Alk (mekv/l) Konduktivitet (ms/m) Färgtal (mg Pt/l) Figur 18. Konduktivitet (kuber) och färgtal (cirklar) i Grytsjöns mitt och utlopp. Vattentemperaturen var drygt 25 grader i ytvattnet och 8,5 grader i bottenvattnet. Språngskiktet återfanns på 3,5 meters djup. Från sex meters djup var det syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd (Naturvårdsverket 2). Temperatur ºC Djup (m) Temperatur Syrehalt, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 19. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Grytsjön

26 PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre, gädda och mört. I bottensatta nät fångades totalt 542 fiskar med en sammanlagd vikt av 3 kilo. Fångsten dominerades av abborre. Den totala fångsten i bottensatta nät var ungefär dubbelt så stor som standardiserade jämförvärden för ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet). Fångsten per ansträngning av abborre var mer än dubbelt så stor som regionala jämförvärden. Medelvikten var dock något lägre jämfört med medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Antal mörtar per nät var mindre än hälften av regionala jämförvärden medan fångstvikten var högre. Medelvikten var hög jämfört med medelvikten av mört från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram). Fångsten av gädda var hög vid provfisket. Gädda är ofta underrepresenterad vid nätprovfiske på grund av dess stillastående beteende och avlånga kroppsform. Fångsten påverkas i hög utsträckning av slump varför vidare analyser är svåra att göra utifrån ett nätprovfiske. I extramaskan om 75 millimeter fångades fem sutare. Detta innebär att alla kända arter från sjön fångades vid nätprovfisket. Fångst i extramaskan redovisas inte i tabeller och figurer nedan. Tabell 1. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Gädda Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 29,7,7 3,5 33,9 Jämförvärde 1,7,2 1,3 2,8 Vikt per nät (g) 1125,2 398,5 34,7 1864,4 Jämförvärde ,7 258,3 845 Antal % av tot 88% 2% 1% 1% Vikt % av tot 6% 21% 18% 1% Medellängd (mm) 115,1 461,4 21,2 Medelvikt (g) 37,9 579,6 97,3 238,3 Största individ (mm) Minsta individ (mm) Fiskens fångstdjup visar att det fångades mest fisk i den översta djupzonen. Samtliga fångade arter uppehåller sig gärna i det varma vattnet på grunda bottnar. Att det faktiskt fångades fisk i nät djupare än sex meter kan förklaras av att näten var 1,5 meter höga och därför kan delar av näten befunnit sig i vatten med tillräckligt hög syrehalt. Att fångsten var störst på den grundaste djupzonen för att sedan falla med ökat djup får betraktas som normalt med tanke på förekommande arter i sjön. 26

27 Tabell 11. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Gädda Mört Totalt -3 meter Antal/nät 68,6 1,2 1,8 8,6 3-6 meter Antal/nät 19,2,8,2 2, meter Antal/nät 3,4,2 3,6-3 meter Vikt (g)/nät 233,2 76,4 12, 3741,6 3-6 meter Vikt (g)/nät 981,2 474, 11,7 1466, meter Vikt (g)/nät 39 74,2 464,2 Individlängder framgår av figur Figur 2 och Figur 21. Därutöver fångades elva gäddor på 35 till 53 millimeter. I extramaskan om 75 millimeter fångades fem sutare på 485 till 535 millimeter. De fångade abborrarna var 4 till 38 millimeter långa. Medellängden var knappt 12 millimeter (Tabell 1). Fångsten dominerades av abborrar mellan 5 och 14 millimeter (Figur 2). Årsyngel fångades och var vid nätprovfisketillfället omkring 5 millimeter. Som helhet uppvisar abborrens längdfördelning ett normalt mönster. Reproduktionen bedöms fungera normalt. 6 Abborre 5 4 Antal Längd (millimeter) Figur 2. Längdfördelningsdiagram abborre. De fångade mörtarna var 11 till 315 millimeter långa. Medellängden var drygt 2 millimeter (Tabell 1). Fångsten dominerades av mörtar mellan 18 och 225 millimeter (Figur 21). Flera årsklasser saknas i fångsten. Åldersanalys visade att åldersanalyserade mörtar framförallt var nio år och äldre. Men det förekom även individer som var fem år gamla (Figur 22). Möjligen kan någon ytterligare årsklass varit representerad då en individ omkring 15 millimeter inte analyserades. Detta antyder att rekryteringen av ny mört varit störd under flera år. Mörtens utveckling i sjön bör följas med ytterligare provfiske om fem till tio år. Om inte rekryteringen tar fart inom några år finns det risk att tätheterna blir för låga och beståndet ålderstiget, vilket ytterligare kan försvåra rekryteringen. 27

28 12 Mört 1 8 Antal Längd (millimeter) Figur 21. Längdfördelningsdiagram mört Längd (mm) Ålder Figur 22. Röda romber anger åldersfördelning av analyserade mörtar (n=49). Svarta kvadrater anger nationella jämförvärden med tillhörande spridningsmått. Jämfört med de tre föregående provfiskena i Grytsjön har fångsten per ansträngning ökat och var nu i nivå med provfisket Den positiva utveckling som mörten hade under åren runt 2 verkar ha stannat av. Utifrån resultat från provfisket 216 har mörten problem med rekryteringen. Fångsten av abborre var mycket stor 1993 och nästan lika stor 216. Däremellan var fångsten av abborre lägre och det är möjligt att detta påverkade mörten positivt, även om mört normalt är en effektivare planktonätare. 28

29 45 Fångst per bottensatt nät (antal) 2 Fångst per bottensatt nät (vikt) Sutare Mört Gädda Abborre 2 Figur 23. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms vara måttlig. De parametrar som pekar på bättre status än god var fångstens sammansättning vad gäller vikt och medelvikt i den totala fångsten. Fyra parametrar indikerar på försurning medan tre indikerar för övergödning. Det faktum att mörten uppvisar tydliga tecken på rekryteringsstörningar medför att fisksamhället av allt att döma har varit negativt påverkat av försurning de senaste tio åren. För att statusen ska förbättras framöver behöver mörten uppvisa kontinuerlig rekrytering. Dessutom gynnas statusen om mört utgör en större del av fångsten. Den stora fångsten av gädda får konsekvenser på EQR8. Framförallt i form av att medelvikten i fångsten blir högt över jämförvärdet i beräkningar för EQR8. Således skulle en mindre fångst av gädda få positiva effekter på beräkningar av ekologisk status. Fiskbeståndet bedöms vara rovfiskdominerat eftersom fångstvikten av rovfisk var högre än fångstvikten av karpfisk. Fiskbestånden bedöms vara försurningspåverkade eftersom mörten uppvisar rekryteringsstörningar. Försurningsgraden bedöms tillhöra klass 2, enligt bilaga 2. 29

30 Tabell 12. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Stand Sjö Grytsjön Antal fiskarter 3, Jämförvärde Antal fiskarter 4,76 P-värde Antal fiskarterarter,25 Artdiversitet (antal) 1,28 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 2,3 P-värde Artdiversitet (antal),19 Artdiversitet (vikt) 2,26 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,69 P-värde Artdiversitet (vikt),57 Fångst/nät (vikt) 1864,38 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 948,24 P-värde Fångst/nät (vikt),15 Fångst/nät (antal) 33,88 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 21,19 P-värde Fångst/nät (antal),42 Medelvikt i totala fångsten 55,4 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 49,12 P-värde Medelvikt i totala fångsten,83 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),4 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),26 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),41 Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 3,3 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),38 Medelvärde av P-värdena,4 Klassning av ekologisk status Måttlig Ekologisk status efter expertgranskning Måttlig,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status Måttlig Figur 24. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 3

31 Figur 25. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken genomförda 1993 till och med 216. Figuren anger pvärden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46 Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 31

32 Mosjön Tabell 13. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Mosjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 22,8 15,2 2,5 8 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Mörrumsån,2 4,8,82 2 Tabell 14. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 2 Nej Karpfisk Måttlig BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Mosjön ingår i Mörrumsåns vattensystem, Ramkvillaåns avrinningsområde och är belägen en kilometer nordost om Ramkvilla. Mosjön är en humös näringsfattig skogssjö med ett medeldjup på 2,2 meter. Stränderna är rika på block med sparsam övervattensvegetation. I vikarna är vegetationen rikligare. Sjön omges av barrskog med mindre inslag av myrmark. Sjöns avrinningsområde är knappt två kvadratkilometer stort och består av skogsmark med en mindre andel jordbruksmark. Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer abborre, braxen, gädda och mört. Inga kända utsättningar av fisk eller kräftor har gjorts i Mosjön. Provfisket genomfördes med åtta bottensatta nät natten mellan den 27 och 28 juli 216. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Vid nätläggningen var det växlande molnighet medan det vid upptag var mulet. Under hela provfisket var det uppehåll och svaga sydliga vindar. Fångsten bedöms därför inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället. VATTENKEMI Sjöns ph har varit tämligen oförändrat sedan slutet av 198-talet. Surstötar har förekommit. Den senaste som noterats i provtagningen var hösten 216 och har därför inte påverkat resultatet av detta nätprovfiske. Mellan hösten 21 och hösten 215 har det endast genomförts provtagning vid två tillfällen. Eventuella surstötar under dessa år kan ha påverkat förekomsten av mörtar yngre än fem år i detta nätprovfiske. Alkalinitetsvärdena var onormalt höga på 199-talet, men har blivit mer normala på senare år. Motståndskraften mot försurning har vid ett par tillfällen de senaste åren varit obetydlig och vid ytterligare tillfällen svag (Naturvårdsverket 2). 32

33 8 1 ph ,8,6,4,2 Alk (mekv/l) 2 Figur 26. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Mosjöns mitt och utlopp. Siktdjupet var 2,5 meter under provfisket, vilket var på gränsen mellan litet och måttligt (Naturvårdsverket 2). Vattenfärgen har varierat men en ökande trend kan skönjas på senare år. På senare år har vattnet vid de flesta tillfällen varit starkt färgat (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa Konduktivitet (ms/m) Färgtal (mg Pt/l) Figur 27. Konduktivitet (kuber) och färgtal (cirklar) i Mosjöns mitt och utlopp. Vattentemperaturen var 23 grader i ytvattnet och 15 grader i bottenvattnet. Språngskiktet återfanns på 3,5 meters djup. Från fyra meters djup var det syrefattigt tillstånd och vid botten nästintill syrefritt (Naturvårdsverket 2). Temperatur ºC Djup (m) 4 Temperatur Syrehalt 6, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 28. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Mosjön

34 PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre, braxen och mört. I bottensatta nät fångades totalt 287 fiskar med en sammanlagd vikt av drygt sju kilo. Fångsten dominerades antalsmässigt av abborre och viktmässigt av mört. Den totala fångsten i bottensatta nät var inom ramarna för vad som anses vara normalt för ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet). Fångsten per ansträngning av abborre var antalsmässigt hög men normal vad gäller vikt jämfört med regionala jämförvärden. Medelvikten var låg jämfört med medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Mörtfångsten var normal jämfört med regionala jämförvärden. Medelvikten var i paritet med medelvikten av mört från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram). En braxen fångades i ordinarie maska. Antalet braxnar per nät var lågt i regionala jämförelser. Fångstvikten var däremot nära jämförvärdet. Dessutom fångades två braxnar i extramaskan om 75 millimeter. Fångst i extramaskan redovisas inte i tabeller och figurer nedan. Den enda kända art som inte fångades var gädda. Gäddan är normalt underrepresenterad vid nätprovfiske dels på grund av att gäddan långa stunder står still men också på grund av gäddans avlånga kroppsform. Att den inte fångades beror sannolikt på slumpen. Tabell 15. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Braxen Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 25,6,1 1,1 35,9 Jämförvärde 11,,8 11,2 21,9 Vikt per nät (g) 354,8 12,8 459,9 917,4 Jämförvärde 389,3 19,4 334,1 945,1 Antal % av tot 7% % 3% 1% Vikt % av tot 4% 1% 5% 1% Medellängd (mm) 14, Medelvikt (g) 13, ,4 293,8 Största individ (mm) Minsta individ (mm) Mest fisk fångades i den grundaste djupzonen. Samtliga fångade arter uppehåller sig gärna i det varma vattnet på grunda bottnar. Fångsten av mört var jämnt fördelat mellan de båda djupzonerna medan abborre var oväntat starkt knuten till djup mellan noll till tre meter. Delvis förklaras detta av att syrehalten var för låg för fisk redan på fyra meters djup. Tabell 16. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Braxen Mört Totalt -3 meter Antal/nät 39,,2 1,6 49,8 3-6 meter Antal/nät 3,3 9,3 12,7-3 meter Vikt (g)/nät 533,8 164,4 426,6 1124,8 3-6 meter Vikt (g)/nät 56,3 515,3 571,7 34

35 Individlängder för abborre och mört framgår av figur Figur 29 och Figur 3. Därutöver fångades en braxen på 43 millimeter i ordinarie maska. Dessutom fångades två braxnar i extramaskan om 75 millimeter på 445 respektive 45 millimeter. De fångade abborrarna var 55 till 22 millimeter långa. Medellängden var strax över 1 millimeter (Tabell 15). Fångsten dominerades av abborrar runt 9 millimeter (Figur 29). Enstaka årsyngel fångades och var vid nätprovfisketillfället omkring 5 millimeter. Små individer är ofta underrepresenterade vid nätprovfiske, dels på grund av att de inte nödvändigtvis har kommit upp i en tillräcklig storlek för att kunna fastna i näten och dels på grund av att de rör sig mindre än lite större individer. Avsaknaden av individer mellan 55 och 8 millimeter beror sannolikt på att abborren når längder runt 8 millimeter redan den andra sommaren. Som helhet uppvisar abborrens längdfördelning ett normalt mönster. Reproduktionen bedöms fungera normalt. Antal Abborre Längd (millimeter) Figur 29. Längdfördelningsdiagram abborre. De fångade mörtarna var mellan 95 och 215 millimeter långa. Medellängden var 165 millimeter (Tabell 15). Fångsten dominerades av mörtar mellan 155 och 18 millimeter (Figur 3). Inga årsyngel fångades, vilket är normalt för mört. Åtta individer runt 1 millimeter fångades och var vid provfisketillfället fyra år gamla (Figur 31). Avsaknaden av individer mellan 15 och 14 millimeter beror sannolikt på att rekryteringen varit störd ett par år, vilket stärks av åldersanalyserade mörtar. Individerna runt 14 millimeter var sju år gamla. Den vattenkemiska provtagningen under de år då de saknade mörtarna skulle ha fötts är fåtalig och saknas helt från flera år. Att avsaknaden av årsklasser beror på försurningsrelaterade skador kan inte uteslutas. Antal Mört Längd (millimeter) Figur 3. Längdfördelningsdiagram mört. 35

36 3 25 Längd (mm) Ålder Figur 31. Röda romber anger åldersfördelning av analyserade mörtar (n=5). Svarta kvadrater anger nationella jämförvärden med tillhörande spridningsmått. Jämfört med provfisket 25 har fångsten per ansträngning ökat och var nu antalsmässigt i nivå med provfiskena Vikten har en nedåtgående trend bortsett från provfisket 25. Att vikten har minskat kan delvis förklaras av att fångsten av gädda och braxen har varit större vid tidigare provfisken. Fångsten av framförallt gädda men även braxen påverkas i hög grad av slump. 4 Fångst per bottensatt nät (antal) 25 Fångst per bottensatt nät (vikt) Mört 1 Gädda 1 Braxen 5 5 Abborre Figur 32. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken

37 STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms efter expertgranskning vara måttlig. Avgörande för bedömningen var att mörten uppvisar tecken på rekryteringsstörningar. För att statusen ska förbättras framöver är det viktigaste att mörten uppvisa kontinuerlig rekrytering. Fiskbeståndet bedöms vara karpfiskdominerat eftersom fångstvikten av karpfisk var högre än fångstvikten av rovfisk. Fiskbestånden bedöms vara försurningspåverkade eftersom mörten uppvisar rekryteringsstörningar. Försurningsgraden bedöms tillhöra klass 2, enligt bilaga 2. Tabell 17. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Stand Stand Sjö Mosjön Mosjön Antal fiskarter 3, 3, Jämförvärde Antal fiskarter 4,5 4,5 P-värde Antal fiskarterarter,49,49 Artdiversitet (antal) 1,98 1,7 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 1,97 1,97 P-värde Artdiversitet (antal),99,63 Artdiversitet (vikt) 1,94 2,42 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,59 2,59 P-värde Artdiversitet (vikt),39,82 Fångst/nät (vikt) 385, 917,38 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 129, 129, P-värde Fångst/nät (vikt) 1,55 Fångst/nät (antal) 6,88 35,88 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 26,73 26,73 P-värde Fångst/nät (antal) 2,61 Medelvikt i totala fångsten 56, 25,57 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 45,72 45,72 P-värde Medelvikt i totala fångsten,71,28 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),49,12 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),2,2 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt) 9,65 Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,56,63 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),86,52 Medelvärde av P-värdena,45,57 Klassning av ekologisk status Måttlig God Ekologisk status efter expertgranskning Måttlig 37

38 ,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status God Figur 33. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. Figur 34. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken från 1989 till 216. Figuren anger p- värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 38

39 Ramsen Tabell 18. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Ramsen Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 19,2 7,1 2, Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Emån,6 23,5 1, Tabell 19. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 2 Nej Karpfisk Måttlig BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Ramsen ingår i Emåns vattensystem, Pauliströmsåns avrinningsområde och är belägen strax söder om Pauliström. Ramsen är en flikig näringsfattig skogssjö med ett medeldjup på 8,4 meter. Stränderna är mestadels steniga, men det förekommer sandiga och dyiga stränder. Övervattensvegetationen är i regel sparsam, men täta vassar förekommer dock i vissa vikar. Näckrosor förekommer i tunna stråk längs större delen av strandlinjen. Sjön omges till stor del av barrskog, men även lövskog, odlingsmark och myrmark förekommer. Sjöns avrinningsområde är omkring femton kvadratkilometer stort. Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer abborre, gädda, lake, mört, sarv, siklöja, sutare och ål. Inga kända utsättningar av fisk eller kräftor har gjorts i Ramsen. Troligen har siklöja satts ut vid något tillfälle då arten inte bedömts vara naturligt förekommande i delavrinningsområdet. Provfisket genomfördes med 32 bottensatta nät och sex pelagiska nät under tre nätter mellan den 2 och 5 augusti 216. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Vädret vid provfisketillfället var varierande. Vid den första natten var det växlande molnighet vid nätläggning medan det var klart vid upptag. Den andra natten var det mulet vid nätläggning och växlande molnighet vid upptag. Den sista natten var det växlande molnighet vid nätläggning och mulet vid upptag. Förutom vid den andra kvällen då det var ihållande regn var det uppehåll. Vinden kom från väst till sydväst och varierade från stilla till måttlig. Fångsten bedöms inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället. VATTENKEMI Sjöns ph har varit tämligen stabilt sedan slutet av 198-talet. Inga surstötar har registrerats. Alkalinitetsvärdena var onormalt höga på framförallt 199-talet, men har blivit mer normala på senare år. Motståndskraften mot försurning har vid provtagningstillfällena varit stabil på god kapacitet under flera år (Naturvårdsverket 2). 39

40 ,8 ph,6,4,2 2 Figur 35. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Ramsens mitt och utlopp. Siktdjupet var 2,2 meter under provfisket, vilket klassificeras som litet (Naturvårdsverket 2). Vattenfärgen har en svagt uppåtgående trend. På senare år har vattnet varit betydligt färgat till starkt färgat (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa. Näringsämnen har provtagits ett fåtal gånger. Totalkvävehalterna har varit på måttligt höga nivåer medan totalfosforn har visat på låga halter (Naturvårdsverket 2) Alk (mekv/l) Konduktivitet (ms/m) Färgtal (mg Pt/l) Figur 36. Konduktivitet (kuber) och färgtal (cirklar) i Ramsens mitt och utlopp. Vattentemperaturen var 19 grader i ytvattnet och 7 grader i bottenvattnet. Språngskiktet återfanns på fem meters djup. Bottenvattnet visade på måttligt syrerikt tillstånd (Naturvårdsverket 2). Detta innebar att hela vattenvolymen var tillgänglig för fisk vid provfisketillfället. Temperatur ºC Djup (m) Temperatur Syrehalt, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 37. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Ramsen

41 PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre, gädda, mört, ruda, sarv och sutare. I bottensatta nät fångades totalt 296 fiskar med en sammanlagd vikt av sjutton kilo. Fångsten dominerades antalsmässigt av abborre och viktmässigt av mört. Den totala fångsten per ansträngning i bottensatta nät var antalsmässigt mycket låg. Viktmässigt var fångsten per ansträngning låg jämfört med liknande sjöar i ekoregion 4 (Sydöst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Östersjön, under 2 meter över havet). Fångsten per ansträngning av abborre var mycket låg jämfört med regionala jämförvärden. Medelvikten var låg jämfört med medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Fångsten av mört var inom ramarna för vad som anses vara normalt jämfört med regionala jämförvärden. Medelvikten var strax över medelvikten av mört från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram). I övrigt fångades bara enstaka individer av gädda, ruda, sarv och sutare i ordinarie maskstorlek. Ruda var sedan tidigare inte känd i sjön. Fångsten av gädda, ruda, sarv och sutare är ofta underrepresenterad vid nätprovfisken och fångsten påverkas i hög utsträckning av slump. Därutöver fångades fem sutare i extramaskan om 75 millimeter. Av kända arter i Ramsen fångades inte lake, siklöja och ål. Av lake och siklöja har det fångats enstaka individer vid tidigare provfisken och kan mycket väl finnas, även om förekomsten troligen är sparsam. Huruvida ål förekommer kan inte besvaras utifrån provfisket. Tabell 2. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 4 (Sydöst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Östersjön, under 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Gädda Mört Ruda Sarv Sutare Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 4,9,1 4,2,1 9,3 Jämförvärde 12,9,1 7,3,1,3,1 27,4 Vikt per nät 184,1 45,8 215,6 3,2 1,2 47,6 524,3 Jämförvärde 474,6 54,6 21, ,9 84,4 94,9 Antal % av tot 53% 1% 45% % % 1% 1% Vikt % av tot 35% 9% 41% 6% % 9% 1% Medelvikt (g) 37, , ,9 I de pelagiska näten var det totala antalet fångade fiskar per ansträngning mycket lägre än regionala jämförvärden. Vad gäller vikt var fångsten per ansträngning låg. Fångsten bestod nästan uteslutande av mört. Trots det var fångsten per ansträngning av mört antalsmässigt i närheten av vad som betraktas som lågt. Viktmässigt var fångsten per ansträngning normal. Fångsten per ansträngning av abborre var mycket låg jämfört med regionala jämförvärden. Tre sarvar fångades också. Sarv fångas sällan i pelagiska nät eftersom de framförallt håller till i eller nära vegetationsområden på grunda bottnar. Inga siklöjor fångades vare sig i bottensatta eller pelagiska nät. Detta tyder på att förekomsten är mycket sparsam. 41

42 Tabell 21. Fångstuppgifter för pelagiska nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar i ekoregion 4 (Sydöst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Östersjön, under 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Mört Sarv Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät,5 7,,5 8, Jämförvärde 7,3 17,5,8 48, Vikt per nät (g) 15,2 341,7 23,5 38,3 Jämförvärde 158,5 34,4 14, 188,8 Antal % av tot 6% 88% 6% 1% Vikt % av tot 4% 9% 6% 1% Medelvikt (g) 3,3 48,8 47, 42,1 I både bottensatta och pelagiska nät fångades fisken nästan uteslutande på djup ner till sex meter, där vattentemperaturen var tio grader vid provfisketillfället. Enstaka individer av abborre och mört fångades djupare i de bottensatta näten. Djupare än 2 meter uteblev fångst helt. Samtliga fångade arter föredrar det varmare vattnet ovanför språngskiktet om sommaren, vilket förklarar fångstens djupfördelning. Hela vattenmassan uppvisade annars tillräckligt höga syrehalter för att fisk skulle kunna förekomma även på de djupaste delarna av sjön. Syrehalten kan variera såväl under året och mellan år. Kritiska perioder är under senvintern och sensommaren. Hur syrehalterna har varit andra sensomrar är inte känt. Om syrehalten normalt är tillräckligt hög under språngskiktet borde åtminstone lake förekomma i sjön. Tabell 22. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Braxen Mört Ruda Sarv Sutare Totalt -3 meter Antal/nät 8,3,1 11,,1,1,1 19,9 3-6 meter Antal/nät 12,,1 6,6,1 18, meter Antal/nät,1,4, meter Antal/nät,2, meter Antal/nät -3 meter Vikt (g)/nät 41 33,4 47,7 138, 5,3 69,9 1127,3 3-6 meter Vikt (g)/nät 372,4 153,8 42,4 129,1 157, meter Vikt (g)/nät,7 42,8 43, meter Vikt (g)/nät 6, 6, 2-35 meter Vikt (g)/nät Tabell 23. Fångst i pelagiska nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Mört Sarv Totalt -6 meter Antal/nät 1,5 21, 1,5 24, 6-12 meter Antal/nät meter Antal/nät -6 meter Vikt (g)/nät 45,5 125, 7,5 1141, 6-12 meter Vikt (g)/nät meter Vikt (g)/nät 42

43 Tabell 24. Längduppgifter för fångst i både bottensatta och pelagiska nät. Abborre Gädda Mört Ruda Sarv Sutare Medellängd (mm) 139, 477,5 162, ,3 365, Största individ Minsta individ Individlängder för abborre och mört framgår av Figur 38 och Figur 39. I övrigt fångades en ruda på 34 millimeter, två gäddor på 345 respektive 61 millimeter, fyra sarvar på 145, 15, 16 respektive 17 millimeter och två sutare på 32 respektive 41 millimeter i bottensatta och pelagiska nät samt fem sutare på 44 till 53 millimeter i extramaskan om 75 millimeter. Fångst i extramaskan redovisas ej i nedanstående tabeller och diagram. De fångade abborrarna var 65 till 325 millimeter långa. Medellängden var knappt 14 millimeter (Tabell 24). Fångsten dominerades av abborrar mellan 12 och 135 millimeter. Relativt få abborrar under 1 millimeter fångades (Figur 38). Små individer är ofta underrepresenterade vid nätprovfiske, dels på grund av att de inte nödvändigtvis har kommit upp i en tillräcklig storlek för att kunna fastna i näten och dels på grund av att de rör sig mindre än lite större individer. Utifrån längdfördelningsdiagrammet för abborre fanns det troligtvis en för Ramsen stark årsklass som vid provfisketillfället var omkring 13 millimeter. Det är möjligt att rekryteringen av abborre påverkades positivt av mörtens uteblivna rekrytering omkring fem år tillbaka i tiden. Vidare är det möjligt att den rika förekomsten av abborrar som vid provfisketillfället var omkring 13 millimeter tillsammans med att rekryteringen av mört tycks ha kommit igång igen bidragit till att rekryteringen av abborre varit mindre de sista åren Abborre Antal Längd (millimeter) Figur 38. Längdfördelningsdiagram abborre. De fångade mörtarna var mellan 7 och 25 millimeter långa. Medellängden var drygt 16 millimeter (Tabell 24). Fångsten dominerades av mörtar mellan 15 och 18 millimeter (Figur 39). Inga årsyngel fångades, vilket är normalt för mört. Utifrån åldersanalyserade mörtar tycks de flesta mörtar under 1 millimeter varit tre år gamla (Figur 4). Samtliga mörtar under 1 millimeter analyserades dock inte varför ytterligare årsklasser (troligen två eller fyra år gamla) inte kan uteslutas. Att inga mörtar mellan 95 och 115 millimeter fångades beror sannolikt på att rekrytering uteblivit minst ett år, men sannolikt två (Figur 4). Vid provfisket 27 fångades fem mörtar under 13 millimeter, en mört under 12 millimeter och inga under 1 millimeter. Utifrån åldersanalyserade mörtar från provfisket 216 tycks det 43

44 förekomma mörtar av nära på samtliga årsklasser 6-19 år tillbaka i tiden. Detta tyder på att rekryteringen fungerat även om få mörtar kunde påvisas i samband med provfisket 27. Av denna anledning kan det inte uteslutas att de årsklasser som uteblivit i samband med provfisket 216 trots allt kan förekomma i sjön. Den vattenkemiska provtagning som genomförts visar inte att sjön varit försurningspåverkad. Trots det uppvisar mörten tecken på skador som inte kan uteslutas vara försurningsrelaterade Mört Antal Längd (millimeter) Figur 39. Längdfördelningsdiagram mört Längd (mm) Ålder Figur 4. Röda romber anger åldersfördelning av analyserade mörtar (n=5). Svarta kvadrater anger nationella jämförvärden med tillhörande spridningsmått. Jämfört med föregående provfisken i Ramsen har fångsten per ansträngning i bottensatta nät minskat över tid. Förhållandet kvarstår även om man bortser från sutare och gädda vilka fångas mer slumpartat. Framförallt tycks abborren minska mellan varje provfisketillfälle och uppvisade 216 den lägsta fångsten per ansträngning vid genomförda provfisken var fångsten av mört som störts. Då var även medellängden den lägsta (142 millimeter) jämfört med övriga genomförda provfisken i Ramsen. 44

45 Fångst per bottensatt nät (antal) Fångst per bottensatt nät (vikt) Sutare Sarv Ruda Mört Lake 4 2 Gädda 2 Abborre Figur 41. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken I pelagiska nät har fångsten inte förändrats i särskilt stor utsträckning jämfört med tidigare provfisken. 22 var fångsten störst. 22 lades endast ett nät per djupzon till skillnad mot två nät 27 och 216. Detta betyder att resultatet inte var lika säkert 22 utan kan ha påverkats av slump i större utsträckning. Siklöja har i provfisken endast fångats 22, då en individ fångades. 45

46 Fångst per pelagiskt nät (antal) Fångst per pelagiskt nät (vikt) 2, 6, 18, 16, 5, 14, Siklöja 4, 12, 1, Sarv 3, 8, 6, Mört 2, 4, Abborre 1, 2,,, Figur 42. Fångst per pelagiskt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisket 216. STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms efter expertgranskning vara måttlig, vilket innebär en försämring jämfört med 27. Avgörande för bedömningen var att mörten uppvisar tecken på rekryteringsstörningar. För att statusen ska förbättras framöver behöver mörten uppvisa kontinuerlig rekrytering. Statusen skulle även förbättras av en större fångst. Den lilla fångsten (framförallt antal) kan också vara ett tecken på försurningspåverkan. Fiskbeståndet bedöms vara karpfiskdominerat eftersom fångstvikten av karpfisk var högre än fångstvikten av rovfisk. Fiskbestånden bedöms vara försurningspåverkade eftersom mörten uppvisar rekryteringsstörningar. Försurningsgraden bedöms tillhöra klass 2, enligt bilaga 2. Sjön bör fortsatt provfiskas för att följa utvecklingen av framförallt mört i sjön. 46

47 Tabell 25. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Stand Sjö Ramsen Antal fiskarter 6, Jämförvärde Antal fiskarter 5,37 P-värde Antal fiskarterarter,68 Artdiversitet (antal) 2,7 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 2,21 P-värde Artdiversitet (antal),8 Artdiversitet (vikt) 3,21 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,77 P-värde Artdiversitet (vikt),56 Fångst/nät (vikt) 524,34 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 788,1 P-värde Fångst/nät (vikt),38 Fångst/nät (antal) 9,25 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 21,17 P-värde Fångst/nät (antal),17 Medelvikt i totala fångsten 56,69 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 42,63 P-värde Medelvikt i totala fångsten,6 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),19 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),33 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),43 Kvot abborre/karpfiskar (vikt),63 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),51 Medelvärde av P-värdena,52 Klassning av ekologisk status God Ekologisk status efter expertgranskning Måttlig,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status God Figur 43. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 47

48 Figur 44. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken genomförda 1992 till 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 48

49 Salshultasjön Tabell 26. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Salshultasjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 21,4 9, 2,9 8 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Emån,19 1,1, Tabell 27. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 2 Nej Rovfisk Måttlig BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Salshultasjön ingår i Emåns vattensystem, Farstorpasåns avrinningsområde och är belägen cirka fyra kilometer nordost om Korsberga. Sjöns stränder är mestadels steniga. Vid provfisket 216 observerades starr, gäddnate, gul och vit näckros samt bladvass. Dessutom såg man fiskgjuse och storlom i sjöns närhet. Den närmaste omgivningen domineras av barrskog med inslag av lövskog. Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer abborre, gädda, mört och sutare. Om det fortfarande finns lake i sjön är oklart. Inga kända utsättningar av fisk har gjorts, men signalkräftor sattes ut 1994 i Salshultasjön. Provfisket genomfördes med åtta bottensatta nät natten mellan den 1 och 2 augusti 216. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Vid provfisket var det växlande molnighet både vid nätläggning och upptag. På kvällen förekom skurar men på morgonen var det uppehåll. Vinden var måttlig och kom från nordväst. Fångsten av mört bedöms inte ha påverkats nämnvärt av rådande väderlek. Däremot kan det inte uteslutas att abborren var mer stillastående, och därmed mer svårfångad i näten, som en följd av det relativt ostadiga vädret. VATTENKEMI Sjöns ph har varit tämligen oförändrat vid provtagningstillfällena sedan början av 199-talet. En surstöt noterades hösten 216 men har därför inte påverkat resultatet av detta provfiske. Alkalinitetsvärdena var onormalt höga på 199-talet och början av 2-talet, men har blivit mer normala på senare år. Motståndskraften mot försurning har vid de flesta tillfällen de senaste åren varit god (Naturvårdsverket 2). ph Figur 45. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Salshultasjöns mitt och utlopp ,8,6,4,2 Alk (mekv/l) 49

50 Siktdjupet var 2,9 meter under provfisket, vilket betraktas som måttligt (Naturvårdsverket 2). Vattenfärgen har varierat men en ökande trend kan skönjas på senare år. Vattenfärgen tycks ha ökat ännu mer från omkring 25, vilket möjligen kan ha ett samband med stormarna Gudrun och Per. På senare år har vattnet vid de flesta tillfällen varit starkt färgat men har även varit betydligt färgat (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa. Näringsämnen har endast provtagits ett par gånger i Salshultasjön och både totalkväve och totalfosfor visade då på måttligt höga halter (Naturvårdsverket 2) Konduktivitet (ms/m) Färgtal (mg Pt/l) Figur 46. Konduktivitet (kuber) och färgtal (cirklar) i Salshultasjöns mitt och utlopp. Vattentemperaturen var 21 grader i ytvattnet och 9 grader i bottenvattnet. Språngskiktet återfanns på fyra meters djup. Från fem meters djup var det syrefritt eller nästintill syrefritt tillstånd (Naturvårdsverket 2). Temperatur ºC Djup (m) Temperatur Syrehalt 1, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 47. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Salshultasjön 216. PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre, gädda, mört och siklöja. I bottensatta nät fångades totalt 241 fiskar med en sammanlagd vikt av sju kilo. Fångsten dominerades av abborre. Den totala fångsten i bottensatta nät var inom ramarna för vad som får anses vara normalt för ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet). 5

51 Fångsten per ansträngning av abborre var antalsmässigt hög men normal vad gäller vikt jämfört med regionala jämförvärden. Medelvikten var låg jämfört med medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Fångsten per ansträngning av mört var normal jämfört med regionala jämförvärden. Medelvikten var omkring hälften av medelvikten av mört från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram). En gädda fångades. Gäddan är ofta underrepresenterad vid nätprovfiske och fångsten beror till hög grad på slump varför inga ytterligare analyser görs av fångsten. Fångsten av gädda i provfisket speglar inte beståndets storlek. En siklöja fångades. Detta var första gången siklöja fångades i nätprovfiske i Salshultasjön och Länsstyrelsen har ingen kännedom om att arten förekommit i sjön tidigare. Var siklöjan kommer ifrån är oklart. Siklöja finns i uppströms liggande Björnasjön där den sattes ut 1951 och fångats i nätprovfiske både 23 och 28. Möjligen kommer siklöjan därifrån. Att det inte fångades någon sutare kan sannolikt förklaras av att fångst av sutare vanligtvis är slumpartad. Sutare är dessutom vanligen underrepresenterade i nätprovfisken bland annat på grund av att de föredrar att vistas på grunt vatten i eller i direkt anslutning till vegetation. Tabell 28. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Gädda Mört Siklöja Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 19,,1 1,9,1 3,1 Jämförvärde 1,7,2 1,3 3, 2,8 Vikt per nät (g) 67,3 5,5 251,4 15,8 879,9 Jämförvärde 483, 115,7 258,3 99,1 845, Antal % av tot 63% % 36% % 1% Vikt % av tot 69% 1% 29% 2% 1% Medellängd (mm) 113, ,6 25 Medelvikt (g) 32, 44, 23,1 126, 56,3 Största individ (mm) Minsta individ (mm) Det fångades mest fisk i den översta djupzonen. Abborre och mört uppehåller sig gärna i det varma vattnet på grunda bottnar, varför det var väntat att fångsten var störst där. Siklöjan fångades mellan noll och tre meters djup, vilket får anses vara ovanligt. Siklöjan är sannolikt hårt trängd i sjön då syrehalterna på djupare vatten medför att siklöjan inte kan vara i en biotop den trivs i. Siklöjan föredrar kallt syrerikt vatten i större sjöars djupare delar. Att fångst uteblev helt djupare än sex meter förklaras av de syrefria förhållandena. 51

52 Tabell 29. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Gädda Mört Siklöja Totalt -3 meter Antal/nät 34,7,3 22,,3 57,3 3-6 meter Antal/nät 16, 7, 23, 6-12 meter Antal/nät -3 meter Vikt (g)/nät 756,7 14,7 512,3 42, 1325,7 3-6 meter Vikt (g)/nät 862,7 158, 12, meter Vikt (g)/nät Individlängder för abborre och mört framgår av Figur 48 och Figur 49. Dessutom fångades en gädda på 25 millimeter och en siklöja på 215 millimeter. De fångade abborrarna var 5 till 425 millimeter långa. Medellängden var strax över 11 millimeter (Tabell 28). Fångsten dominerades av abborrar runt 9 millimeter (Figur 48). Årsyngel fångades och var vid nätprovfisketillfället omkring 5 millimeter. Små individer är ofta underrepresenterade vid nätprovfiske, dels på grund av att de inte nödvändigtvis har kommit upp i en tillräcklig storlek för att kunna fastna i näten och dels på grund av att de rör sig mindre än lite större individer. Som helhet får abborrens längdfördelning anses vara normal. Rekryteringen bedöms fungera normalt. 3 Abborre 25 2 Antal Längd (millimeter) Figur 48. Längdfördelningsdiagram abborre. De fångade mörtarna var mellan 7 och 215 millimeter långa. Medellängden var knappt 13 millimeter (Tabell 28). Fångsten dominerades av mörtar runt 13 millimeter (Figur 49). Inga årsyngel fångades, vilket är normalt för mört. Fångsten antyder en relativt stark årsklass av mört som vid provfisketillfället var drygt 7 millimeter. Däremot saknades mörtar mellan 95 och 115 millimeter, vilket sannolikt motsvarar minst en årsklass. Rekryteringen tycks därmed vara störd hos mörten. Vid provfisket både 1998 och 23 upptäcktes inga glapp i mörtfångstens längdfördelning, vilket antyder en försämring. Den vattenkemiska provtagningen visar på stabila ph-värden och provtagningen har skett vid flera tillfällen per år varför det var oväntat att hitta tecken på rekryteringsstörningar. Att avsaknaden av vissa längdklasser beror på försurning kan inte uteslutas. 52

53 14 Mört 12 1 Antal Längd (millimeter) Figur 49. Längdfördelningsdiagram mört. Jämfört med tidigare provfisken var fångsten per ansträngning antalsmässigt högre än två tidigare provfisken och lägre än två andra provfisken. Fångsten per ansträngning med avseende på vikt har legat någorlunda stabilt. Abborre har vid samtliga provfisken varit den dominerande arten. 5 Fångst per bottensatt nät (antal) 16 Fångst per bottensatt nät (vikt) Sutare 8 2 Siklöja Mört Gädda Abborre 4 2 Figur 5. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken

54 STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms efter expertgranskning vara måttlig. Avgörande för bedömningen var att mörten uppvisar tecken på rekryteringsstörningar. För att statusen ska förbättras framöver behöver mörten uppvisa kontinuerlig rekrytering. Statusen skulle även förbättras om mört utgjorde en något större andel av den totala fångstvikten. Fiskbeståndet bedöms vara rovfiskdominerat eftersom fångstvikten av rovfisk var högre än fångstvikten av karpfisk. Fiskbestånden bedöms vara försurningspåverkade eftersom mörten uppvisar rekryteringsstörningar. Försurningsgraden bedöms tillhöra klass 2, enligt bilaga 2. Tabell 3. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Sjö Stand Salshultasjön Antal fiskarter 4, Jämförvärde Antal fiskarter 3,94 P-värde Antal fiskarterarter,97 Artdiversitet (antal) 1,89 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 1,94 P-värde Artdiversitet (antal),93 Artdiversitet (vikt) 1,79 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,57 P-värde Artdiversitet (vikt),3 Fångst/nät (vikt) 879,88 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 865,28 P-värde Fångst/nät (vikt),97 Fångst/nät (antal) 3,13 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 2,89 P-värde Fångst/nät (antal),53 Medelvikt i totala fångsten 29,21 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 46,47 P-värde Medelvikt i totala fångsten,39 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),42 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),26 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),37 Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 2,42 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),56 Medelvärde av P-värdena,63 Klassning av ekologisk status God Ekologisk status efter expertgranskning Måttlig 54

55 ,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status God Figur 51. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. Figur 52. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken 1993 till 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 55

56 Stensjön Tabell 31. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Stensjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 22,2 6,4 3,1 13 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Emån,21 13,3 2, Tabell 32. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 2 Nej Rovfisk Måttlig BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Stensjön ingår i Emåns vattensystem, Skärveteåns avrinningsområde och är belägen cirka tre kilometer söder om Lemnhults kyrka. Stensjön är en humös näringsfattig sjö med ett medeldjup på 4,3 meter. Stränderna är rika på block och kantas av ett bälte med övervattensvegetation, men även kortskottsvegetation och näckrosor förekommer. Sjön omges av barrskog med inslag av lövskog, äng och hage. Sjöns avrinningsområde är knappt två kvadratkilometer stort och domineras helt av skogsmark och andelen myrmark och uppodlad mark är mycket begränsad. Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer abborre och gädda. Det har genomförts en återintroduktion av mört 29 och sattes 6 stycken mörtar mellan 9-15 centimeter ut och 21 ytterligare ett okänt antal 1-3 åriga mörtar. Gädda och sik sattes ut på 196-talet vilket var relativt vanligt förekommande i mitten av 19-talet. Gädda har även satts ut 198. Sannolikt har inte utsättningen av gädda haft någon nämnvärd effekt. Utsättningen av sik tycks däremot inte varit lyckad. Provfisket genomfördes med tretton bottensatta nät natten mellan den 28 och 29 juli 216. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Vädret vid provfisketillfället karaktäriserades av klart väder vid nätläggningen medan det var växlande molnighet vid upptag. Vinden var svag till stilla och kom från sydväst. Det var uppehåll vid både nätläggning och upptag. Fångsten bedöms inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället. VATTENKEMI Sjöns ph har varit tämligen bra sedan slutet av 198-talet. Enstaka surstötar har förekommit. Den senaste noterades våren 21 och kan sannolikt förklaras av att vintern 21 var snörik och att vattenprovet därför innehöll en del surt smältvatten. Vattenprovet behöver därför inte varit representativt för förhållandena i sjön. Förmodligen var ph högre i sjön. Alkalinitetsvärdena var onormalt höga på 199-talet och början av 2-talet, men har blivit mer normala på senare år. Motståndskraften mot försurning har vid de flesta tillfällen de senaste åren varit god eller bättre (Naturvårdsverket 2). 56

57 ,8,6,4,2 2 Figur 53. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Stensjöns mitt och utlopp. Siktdjupet var 3,1 meter under provfisket, vilket betraktas som måttligt (Naturvårdsverket 2). Vattenfärgen har vid de flesta provtagningstillfällen varierat mellan måttligt färgat till betydligt färgat vatten (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa ph Alk (mekv/l) Konduktivitet (ms/m) Färgtal (mg Pt/l) Figur 54. Konduktivitet (kuber) och färgtal (cirklar) i Stensjöns mitt och utlopp. Vattentemperaturen var 22 grader i ytvattnet och 6 grader i bottenvattnet. Språngskiktet återfanns på fem meters djup. Syrenivåerna sjönk relativt jämnt mot botten där det var näst intill syrefritt (Naturvårdsverket 2). Temperatur ºC Djup (m) Temperatur Syrehalt, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 55. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Stensjön

58 PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre, gädda och mört. I bottensatta nät fångades totalt 331 fiskar med en sammanlagd vikt av knappt fjorton kilo. Fångstvikten var förhållandevis jämnt fördelad mellan fångade arter, men dominerades av abborre. Den totala fångsten i bottensatta nät var inom ramarna för vad som anses vara normalt för ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet). Fångsten per ansträngning av abborre var antalsmässigt hög men normal vad gäller vikt jämfört med regionala jämförvärden. Medelvikten var låg jämfört med medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Fångsten per ansträngning av mört var antalsmässigt inom ramarna för vad som anges vara normalt jämfört med regionala jämförvärden. Vikten per ansträngning var dock hög. Medelvikten var något högre än medelvikten av mört från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram). Fyra gäddor fångades också. Gäddan är ofta underrepresenterad vid nätprovfiske och fångsten beror till hög grad på slump varför inga ytterligare analyser görs av fångsten. Fångsten kan inte sägas spegla beståndets storlek. Tabell 33. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Gädda Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 18,5,3 6,7 25,5 Jämförvärde 1,7,2 1,3 2,8 Vikt per nät (g) 48,8 26,4 375,8 145 Jämförvärde 483, 115,7 258,3 845, Antal % av tot 73% 1% 26% 1% Vikt % av tot 39% 25% 36% 1% Medellängd (mm) 19,8 521,3 174,4 Medelvikt (g) 22,1 846,3 56,1 38,2 Största individ (mm) Minsta individ (mm) Det fångades mest fisk i den översta djupzonen. Abborre och mört uppehåller sig gärna i det varma vattnet på grunda bottnar. Att det bara fångades en abborre och en gädda mellan sex till tolv meter kan sannolikt förklaras av att dessa arter föredrar det varmare vattnet närmare ytan och att tre av fyra nät låg på djup omkring 1 meter där syrenivån var låg. Tabell 34. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Gädda Mört Totalt -3 meter Antal/nät 45,3,5 18,8 64,5 3-6 meter Antal/nät 11,6,2 2,4 14, meter Antal/nät,3,3,5-3 meter Vikt (g)/nät 937,3 449,3 882,5 2269, 3-6 meter Vikt (g)/nät 34,8 168,8 271, 744, meter Vikt (g)/nät 1,5 186, 196,5 58

59 Individlängder för abborre och mört framgår av Figur 56 och Figur 57. Vid provfisket fångades även fyra gäddor på 495, 5, 51 respektive 58 millimeter. De fångade abborrarna var 45 till 325 millimeter långa. Medellängden var 11 millimeter (Tabell 33). Fångsten dominerades av årsyngel omkring 55 millimeter (Figur 56). Vanligtvis är små individer underrepresenterade vid nätprovfiske, dels på grund av att de inte nödvändigtvis har kommit upp i en tillräcklig storlek för att kunna fastna i näten och dels på grund av att de rör sig mindre än lite större individer. Att det var färre fångade individer runt 7 millimeter beror sannolikt på att abborren redan den andra sommaren når längder om 8-1 millimeter. Som helhet uppvisar abborrens längdfördelning ett normalt mönster. Reproduktionen bedöms fungera normalt. 35 Abborre Antal Längd (millimeter) Figur 56. Längdfördelningsdiagram abborre. De fångade mörtarna var mellan 15 och 35 millimeter långa. Medellängden var drygt 17 millimeter (Tabell 33). Fångsten dominerades av mörtar 145 till 18 millimeter (Figur 57). Inga årsyngel fångades, vilket är normalt för mört. Små individer ofta underrepresenterade vid nätprovfiske, dels på grund av att de inte nödvändigtvis har kommit upp i en tillräcklig storlek för att kunna fastna i näten och dels på grund av att de rör sig mindre än lite större individer. Det fångades ett par individer omkring 11 millimeter som genom åldersanalys (Figur 58) visade sig vara fem år gamla och var därmed ett resultat av rekrytering i sjön. Övrig fångst var sannolikt mört från återintroduktionstillfällena 29 och 21. För att en återintroduktion av mört ska lyckas har det visats att frånvaro av surstötar tillsammans med ett relativt fåtaligt abborrbestånd med förhållandevis hög medelvikt är viktiga faktorer (Alenius, 212). Vid provfisket 29 var abborrens medelvikt 44 gram, vilket motsvarar medelvikten av abborrar i sjöar där mörtintroduktioner misslyckats. Därför har abborrens beståndsstruktur sannolikt varit en bidragande orsak till att återintroduktionen ännu inte lyckats. Vid provfisket 216 var abborren mer talrik och medelstorleken lägre, vilket bidrar till ännu högre konkurrens om djurplankton och sannolikt sämre förutsättningar för att mörten ska etablera sig. Detta talar för att rekryteringen inte kommer ta fart de kommande åren heller. Förmodligen har vattenkemin varit tillräckligt bra, även om man inte kan utesluta att surstötar har förekommit mellan provtagningstillfällena. Istället är det de biologiska konkurrensförhållan- 59

60 dena mellan mört och abborre som är den mest troliga förklaringen till mörtens uteblivna etablering. Framåt bör man överväga att intensifiera vattenkemiprovtagningen om våren. Vidare bör man följa utvecklingen i sjön med nätprovfiken. Dessa kan ge svar på om mörten etablerar sig och/eller om abborrbeståndet uppvisar en gynnsam struktur för att lyckas med en ny återintroduktion av mört Mört Antal Längd (millimeter) Figur 57. Längdfördelningsdiagram mört Längd (mm) Ålder Figur 58. Röda romber anger åldersfördelning av analyserade mörtar (n=5). Svarta kvadrater anger nationella jämförvärden med tillhörande spridningsmått. Abborrbestånd som lever utan konkurrens av andra arter kan uppvisa stora svängningar i populationsstruktur. Tidigare provfiskeresultat från Stensjön antyder att det varit fallet även här. Fångstvikten per ansträngning har dock legat stabil under de senaste fyra provfiskena. Antalet fångade abborrar var däremot högre än vad det varit sedan början av 199-talet, vilket sannolikt inte är positivt för mörtens etablering i sjön. 6

61 3 Fångst per bottensatt nät (antal) 16 Fångst per bottensatt nät (vikt) Mört 8 1 Gädda Abborre 2 Figur 59. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms efter expertgranskning vara måttlig. Avgörande för bedömningen var att mörtfångsten till övervägande del består av utsättningsmaterial och att mörten uppvisar tecken på rekryteringsstörningar. För att statusen ska förbättras framöver behöver mörten till att börja med etablera reproducerande bestånd och uppvisa kontinuerlig rekrytering. Fiskbeståndet bedöms vara rovfiskdominerat eftersom fångstvikten av rovfisk var högre än fångstvikten av karpfisk. Fiskbestånden bedöms vara försurningspåverkade. Mörten uppvisar rekryteringsstörningar då endast ett års rekrytering kunnat konstateras sedan den senaste återintroduktionen. Vattenkemin i sjön kan vara tillräckligt bra för att mörten ska kunna etablera sig. Men eftersom mörten inte uppvisar en kontinuerlig rekrytering bedöms försurningsgraden tillhöra klass 2, enligt bilaga 2. Rekommendationer för fortsatt övervakning presenteras under rubriken provfiskeresultat och analys ovan. 61

62 Tabell 35. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Stand Sjö Stensjön Antal fiskarter 3, Jämförvärde Antal fiskarter 4,5 P-värde Antal fiskarterarter,49 Artdiversitet (antal) 1,68 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 1,92 P-värde Artdiversitet (antal),68 Artdiversitet (vikt) 2,9 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,59 P-värde Artdiversitet (vikt),68 Fångst/nät (vikt) 145, Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 784,3 P-värde Fångst/nät (vikt),54 Fångst/nät (antal) 25,46 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 18,34 P-värde Fångst/nät (antal),57 Medelvikt i totala fångsten 41,4 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 49,77 P-värde Medelvikt i totala fångsten,72 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),18 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),28 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),6 Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,9 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),88 Medelvärde av P-värdena,64 Klassning av ekologisk status God Ekologisk status efter expertgranskning Måttlig,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status God Figur 6. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 62

63 Figur 61. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken 1989 till 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 63

64 Torpasjön Tabell 36. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Torpasjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 22,4 9,1 4,4 8 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Emån,14 9,5 2,4 269 Tabell 37. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 3 Nej Rovfisk Måttlig BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Torpasjön ingår i Emåns vattensystem, Farstorpaåns avrinningsområde och är belägen cirka en kilometer väst om Lemnhult. Vid provfisketillfället 216 beskrevs sjöns stränder mestadels vara steniga. Vidare observerades ingen bebyggelse kring sjön, förutom den närliggande vindkraftparken. Den närmaste omgivningen domineras av barrskog. Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer abborre, gädda och mört. Det är oklart om sutare fortfarande finns i sjön. Ål och braxen ska ha försvunnit från sjön. En återintroduktion av mört genomförts 21 då 6 mörtar av okänd storlek sattes ut. Inga kända utsättningar av kräftor har gjorts, men det ska finnas ett sparsamt bestånd av signalkräfta. Provfisket genomfördes med åtta bottensatta nät natten mellan den 28 och 29 juli 216. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Vädret vid provfisketillfället karaktäriserades av klart väder vid nätläggningen medan det var växlande molnighet vid upptag. Vinden var svag till stilla och kom från väst och sydväst. Det var uppehåll vid både nätläggning och upptag. Fångsten bedöms inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället. VATTENKEMI Vattenprovtagning har genomförts med vissa avbrott sedan mitten av 198-talet. Sjöns ph har under tiden förbättrats. Vid provtagningstillfällena har ph varit lägre än 6 vid ett par tillfällen i mitten av 2-talaet. Alkalinitetsvärdena var onormalt höga på 199-talet och början av 2- talet, men har blivit mer normala på senare år. Motståndskraften mot försurning har återkommande varit svag de senaste åren (Naturvårdsverket 2) ,8,6,4, ph Alk (mekv/l) Figur 62. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Torpasjöns mitt och utlopp. 64

65 Siktdjupet var 4,4 meter under provfisket, vilket betraktas som måttligt (Naturvårdsverket 2). Vattenfärgen har en ökande trend och har den senaste tiden varit omkring gränsen till starkt färgat vatten (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa Konduktivitet (ms/m) Färgtal (mg Pt/l) Figur 63. Konduktivitet (kuber) och färgtal (cirklar) i Torpasjöns mitt och utlopp. Vattentemperaturen var 22 grader i ytvattnet och 9 grader i bottenvattnet. Språngskiktet återfanns på 4,5 meters djup. Syrehalten sjönk snabbt i språngskiktet och från sju meters djup var det syrefritt eller näst intill syrefritt (Naturvårdsverket 2). Temperatur ºC Djup (m) Temperatur Syrehalt 1, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 64. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Torpasjön 216. PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre och mört. I bottensatta nät fångades totalt 153 fiskar med en sammanlagd vikt av knappt sexton kilo. Fångsten dominerades av abborre. Antalsmässigt var den totala fångsten i bottensatta nät inom ramarna för vad som anses vara normalt för ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet). Viktmässigt var dock fångsten er ansträngning hög, på gränsen till mycket hög. Fångsten per ansträngning av abborre var antalsmässigt inom ramarna för vad som anses vara normalt jämfört med regionala jämförvärden. Medelvikten var hög jämfört med medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Detta visar sig även i den höga fångstvikten per ansträngning, som jämfört med regionala jämförvärden var mycket hög. 65

66 Fångsten av mört var antalsmässigt låg jämfört med regionala jämförvärden men inom ramarna för vad som anses vara normalt vad gäller vikt. Medelvikten var högre än medelvikten av mört från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram). Tabell 38. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 15,8 3,4 19,1 Jämförvärde 11, 11,2 21,9 Vikt per nät (g) 1545,9 44,1 195 Jämförvärde 389,3 334,1 945,1 Antal % av tot 82% 18% 1% Vikt % av tot 79% 21% 1% Medellängd (mm) 18,4 223,3 Medelvikt (g) 98,2 119,7 18,9 Största individ (mm) Minsta individ (mm) Det fångades mest fisk i den översta djupzonen. Abborre och mört uppehåller sig gärna i det varma vattnet på grunda bottnar. Att det bara fångades en mört mellan sex till tolv meter förklaras av att abborre och mört föredrar det varmare vattnet närmare ytan och att syrenivån började bli för låg för dessa arter djupare än sex meter. Tabell 39. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Mört Totalt -3 meter Antal/nät 26,7 6,3 33, 3-6 meter Antal/nät 15,3 2,3 17, meter Antal/nät,5,5-3 meter Vikt (g)/nät 395,7 743, 3838,7 3-6 meter Vikt (g)/nät 126,7 264,7 1291, meter Vikt (g)/nät 15, 15, Individlängder för abborre framgår av Figur 65. De fångade abborrarna var 55 till 425 millimeter långa. Medellängden var 18 millimeter (Tabell 38). Fångsten dominerades av individer från 145 till 25 millimeter (Figur 65). Fyra årsyngel fångades och var vid provfisketillfället omkring 55 millimeter. Vanligtvis är små individer underrepresenterade vid nätprovfiske, dels på grund av att de inte nödvändigtvis har kommit upp i en tillräcklig storlek för att kunna fastna i näten och dels på grund av att de rör sig mindre än lite större individer. Sannolikt förekommer rekrytering samtliga år även om man från resultatet med säkerhet inte kan säga att samtliga årsklasser har fångats. De individer som vid provfisketillfället var runt 11 millimeter kan ha varit inne på sin andra sommar. Tillväxten bland små abborrar kan vara relativt hög till följd av låg konkurrens från mört och andra abborrar tillsammans med högt predationstryck från fiskätande abborre. 66

67 14 Abborre 12 1 Antal Längd (millimeter) Figur 65. Längdfördelningsdiagram abborre. Individlängder för mört framgår av Figur 66. De fångade mörtarna var mellan 18 och 285 millimeter långa. Medellängden var drygt 22 millimeter (Tabell 38). Fångsten dominerades av mörtar 19 till 215 millimeter (Figur 66). Åldersanalys visade att de yngsta fångade mörtarna var nio år gamla (Figur 67). Detta betyder att samtliga mörtar sannolikt består av det utsättningsmaterial som användes vid återintroduktionen 21. För att en återintroduktion av mört ska lyckas har det visats att frånvaro av surstötar tillsammans med ett relativt fåtaligt abborrbestånd med förhållandevis hög medelvikt är viktiga faktorer (Alenius, 212). Hur abborrbeståndets struktur såg ut vid tidpunkten för återintroduktionen är oklart då det var fem år från det senast genomförda nätprovfisket fram till återintroduktionen 21. Vid provfisket både 25 och 2 var abborrens medelstorlek omkring 9 gram och fångsten omkring 2 abborrar per nät. Om förutsättningarna var lika 21 var förhållandena inte optimala även om medelvikten bland abborrarna var hög. Vid provfisket 216 var abborren inte lika talrik (15,8 individer per nät) men medelstorleken ännu högre. Detta talar för att förutsättningarna för mörten att etablera bestånd var bättre 216 än vid återintroduktionen, även om tätheten av abborre fortfarande var något hög. Utifrån den vattenkemiprovtagning som genomförts går det inte utesluta att vattenkemin har varit sämre mellan provtagningstillfällena då den inte genomförts varje år. Förmodligen har vattenkemin varit tillräckligt bra. Istället är det de biologiska konkurrensförhållandena mellan mört och abborre som är den mest troliga förklaringen till mörtens uteblivna etablering. Framåt bör man överväga att intensifiera vattenkemiprovtagningen om våren. Vidare bör man följa utvecklingen i sjön med nätprovfiken. Dessa kan ge svar på om mörten etablerar sig och/eller om abborrbeståndet uppvisar en gynnsam struktur för att lyckas med en ny återintroduktion av mört. Förmodligen är antalet mörtar fortfarande tillräckligt högt för att en etablering ska kunna komma igång om de biologiska förutsättningarna blir tillräckligt bra. 67

68 Mört Antal Längd (millimeter) Figur 66. Längdfördelningsdiagram mört Längd (mm) Ålder Figur 67. Röda romber anger åldersfördelning av analyserade mörtar (n=27). Svarta kvadrater anger nationella jämförvärden med tillhörande spridningsmått. Fångsten av abborre har minskat lite mellan de senaste provfisketillfällena. Om den trenden håller i sig ökar förutsättningarna för att mörten ska lyckas etablera reproducerande bestånd (Alenius, 212). Abborrens fångstvikt per nät var mycket hög i regionala jämförelser 216, vilket understryker att fångstvikten per nät har varit hög under lång tid. 68

69 8 Fångst per bottensatt nät (antal) 4 Fångst per bottensatt nät (vikt) Mört Gädda 1 1 Abborre 5 Figur 68. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms vara måttlig. Mörtfångsten består till övervägande del av utsättningsmaterial varför beräkningarna av ekologisk status inte görs utifrån fisk som har fötts i sjön. Dessutom uppvisar mörten tecken på rekryteringsstörningar, vilket motiverar att sjön inte uppvisar mer än måttlig ekologisk status med avseende på fisk. För att statusen ska förbättras framöver behöver mörten till att börja med etablera reproducerande bestånd med kontinuerlig rekrytering. Fiskbeståndet bedöms vara rovfiskdominerat eftersom fångstvikten av rovfisk var högre än fångstvikten av karpfisk. Fiskbestånden bedöms vara försurningspåverkade. Mörten uppvisar rekryteringsstörningar då ingen rekrytering kunnat konstateras sedan den senaste återintroduktionen. Vattenkemin i sjön kan vara tillräckligt bra för att mörten ska kunna etablera sig. Men eftersom någon mörtrekrytering inte kunnat påvisas efter återintroduktionen bedöms försurningsgraden tillhöra klass 3, enligt bilaga 2. Rekommendationer för fortsatt övervakning presenteras under rubriken provfiskeresultat och analys ovan. 69

70 Tabell 4. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Stand Stand Sjö Torpasjön Torpasjön Antal fiskarter 2, 2, Jämförvärde Antal fiskarter 3,66 3,66 P-värde Antal fiskarterarter,28,28 Artdiversitet (antal) 1,1 1,41 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 1,85 1,85 P-värde Artdiversitet (antal),14,44 Artdiversitet (vikt) 1,3 1,49 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,54 2,54 P-värde Artdiversitet (vikt) 4,16 Fångst/nät (vikt) 1819, Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 829,89 829,89 P-värde Fångst/nät (vikt) 9 7 Fångst/nät (antal) 2,75 19,13 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 18,98 18,98 P-värde Fångst/nät (antal),88,99 Medelvikt i totala fångsten 87,68 11,96 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten P-värde Medelvikt i totala fångsten,3,19 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),87,66 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),26,26 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt) 2 Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 77,68 3,83 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),31 Medelvärde av P-värdena,22,31 Klassning av ekologisk status Otillfredss Måttlig Ekologisk status efter expertgranskning Måttlig,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status Måttlig Figur 69. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 7

71 Figur 7. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken 1989 till 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 71

72 Vigotten Tabell 41. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Vigotten Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 23,5 8,7 2, Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Emån 1,7 11,5,29 22 Tabell 42. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 1 Ja Rovfisk Måttlig BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Vigotten ingår i Emåns vattensystem, Virserumsåns avrinningsområde och är belägen cirka sju kilometer norr om Åseda. Vigotten bedöms ha ett mycket högt naturvärde enligt System Aqua. Sjön är en humös näringsfattig sjö med ett medeldjup på 3,6 meter. Stränderna är till övervägande delen flacka och på flera håll består de av gungflyn. Övervattensvegetationen är sparsam. Sjösäv och vit näckros dominerar växtligheten. Sjöns närmaste omgivning utgörs av relativt tät barrskog med inslag av myrmark, åkermark, lövskog, blandskog samt äng och hage. Sjöns avrinningsområde är knappt 6 kvadratkilometer stort. Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer abborre, braxen, gädda, lake, mört, siklöja och sutare. Det är oklart om sik och ål fortfarande finns i sjön. Gös har satts ut vid flera tillfällen mellan inkom uppgifter om att gösen var borta från sjön. Gädda sattes ut , vilket var vanligt förekommande på den tiden. Utsättningarna var inte särskilt lyckade och dagens bestånd av gädda har sannolikt påverkats i låg utsträckning av genomförda utsättningar. Gäddan är naturligt förekommande i sjön. Sik och siklöja sattes ut under flera år på 194-talet. Ål har satts ut vid tre tillfällen mellan 1917 till 196. Provfisket genomfördes med 24 bottensatta nät och två pelagiska nät under två nätter mellan den 25 och 27 juli 216. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Vädret vid provfisketillfället karaktäriserades av klart väder förutom vid första nätupptagningen då det var mulet. Det var uppehåll under hela provfisket. Vinden var svag och kom från sydväst till väst. Fångsten bedöms inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället. VATTENKEMI Sjöns ph har varit tämligen stabilt sedan slutet av 198-talet. Inga surstötar har registrerats vid vattenprovtagningen från 199 och framåt. Motståndskraften mot försurning har på senare år pendlat mellan svag och god buffertkapacitet (Naturvårdsverket 2). 72

73 8 1 ph ,8,6,4,2 Alk (mekv/l) 2 Figur 71. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Vigottens mitt och utlopp. Siktdjupet var 2,1 meter under provfisket, vilket klassificeras som litet (Naturvårdsverket 2). Vattenfärgen har en svagt uppåtgående trend även om det har varit lägre vid de två senaste provtagningstillfällena. Vattenfärgen varierar dock naturligt över året varför tidpunkten för provtagningen har betydelse. Dessutom kan tillrinningens storlek påverka vattenfärgen. Hösten 216 karaktäriserades som torr med låga vattenflöden vilket sannolikt bidragit till det klarare vattnet hösten 216. Vid de flesta provtagningstillfällen de senaste tio åren har vattnet varit starkt färgat (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa Konduktivitet (ms/m) Färgtal (mg Pt/l) Figur 72. Konduktivitet (kuber) och färgtal (cirklar) i Vigottens mitt och utlopp. Vattentemperaturen var knappt 24 grader i ytvattnet och 9 grader i bottenvattnet. Språngskiktet återfanns på fyra meters djup. Från sex meters djup var det syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd (Naturvårdsverket 2). Detta innebar att endast de sex översta metrarna var tillgänglig för fisk vid provfisketillfället. Temperatur ºC Djup (m) Temperatur Syrehalt, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 73. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Vigotten

74 PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre, braxen, gädda, gös, mört, siklöja och en hybrid mellan mört och braxen. I bottensatta nät fångades totalt 651 fiskar med en sammanlagd vikt av 26 kilo. Fångsten utgjordes till ungefär 6 procent av abborre, vilka därmed dominerade fångsten. Den totala fångsten i bottensatta nät var hög jämfört med sjöar av liknande storlek djupare än tio meter i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet). Vigotten är 11,5 meter djup. Jämför man istället med regionala sjöar av liknande storlek men grundare än tio meter var fångsten per ansträngning normal eller strax under. Detta sammantaget gör att fångstens storlek anses vara relativt normal för en sjö av Vigottens karaktär. Fångsten per ansträngning av abborre var hög jämfört med regionala sjöar av liknande storlek djupare än tio meter. Jämfört med sjöar grundare än tio meter var fångsten normal. Medelvikten var strax under medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Fångsten per ansträngning av mört var inom ramarna för vad som anses vara normalt jämfört med regionala sjöar av liknande storlek djupare än tio meter. Jämfört med sjöar grundare än tio meter var fångsten per ansträngning låg. Medelvikten var i paritet med medelvikten av mört från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram). Fångsten per ansträngning av siklöja var mycket hög antalsmässigt men inom ramarna för vad som anses vara normalt viktmässigt jämfört med regionala sjöar av liknande storlek djupare än tio meter. Medelvikten var låg jämfört med medelvikten av siklöja från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (3 gram). Sammantaget tyder detta på att fångsten utgjordes av många årsyngel, vilket utvecklas i texten tillhörande Figur 77. I övrigt fångades bara enstaka individer av braxen, gädda, gös och en hybrid mellan braxen och mört i ordinarie maskstorlek. Eftersom så få individer fångades är det svårt att göra några djupare analyser av fångsten mer än att de förekommer. Gösen uppgavs försvunnen från Vigotten 21, fyra år efter den senaste utsättningen i sjön. Nu kan det bekräftas att gös förekommer och att föryngring sannolikt sker i sjön. Beståndet var sannolikt glest vid tidpunkten för provfisket. Fångsten av framförallt gädda är ofta underrepresenterad vid nätprovfisken som en följd av dess stillastående beteende och avlånga kroppsform. Fångsten av gädda påverkas i hög utsträckning av slump varför provfisken normalt inte ger en bra bild av gäddbestånd. Därutöver fångades en braxen i extramaskan om 75 millimeter. Av kända arter i Vigotten fångades inte lake och sutare. Lake har inte fångats i tidigare provfisken och om den fortfarande finns i sjön är förekomsten sannolikt mycket sparsam. Laken trivs i kallt syrerikt vatten. Vid tidpunkten för provfisket var det syrefritt från sex meters djup varför förhållandena knappast var bra för lake. Det kan tänkas att laken trycks ut från sjön när vattentemperaturen är hög och syrehalten låg under språngskiktet. Eftersom det är vandringshinder av definitiv karaktär till nedströms belägna Lillsjön kan laken inte återvända från Lillsjön. Huruvida fisk kan vandra mellan Vigotten och uppströms belägna Serarpasjön är oklart då det finns någon form av dämme eller kulvert mellan sjöarna. Huruvida ål och sik förekommer kan inte besvaras utifrån provfisket. Fiskerättsägare i Serarpasjön, strax nedströms Vigotten, uppgav 216 att det fanns sik i Serarpasjön. Om fisk kan vandra mellan sjöarna är det mer sannolikt att de även kan förekomma i Vigotten. 74

75 Tabell 43. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Hybrid Braxen Gädda Gös Mört Siklöja Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 16,5,1 6,9 3,5 27,1 Jämförvärde 7,9,5,1,4 4,3,8 15,3 Vikt per nät (g) 627,2 5, 123, 14,5 7, ,9 177 Jämförvärde 374,8 121,3 4,6 386,8 15,1 16,7 71,7 Antal % av tot 61% % % % % 25% 13% 1% Vikt % av tot 58% % 11% 1% 1% 24% 4% 1% Medelvikt (g) 38,1 119, 983,7 348, 17 37,6 11,4 244, I de pelagiska näten var den totala fångsten per ansträngning hög jämfört med regionala sjöar av liknande storlek djupare än tio meter. Antalsmässigt bestod halva fångsten av siklöja medan mörten dominerade fångstvikten. Fångsten per ansträngning av siklöja var hög antalsmässigt men normal viktmässigt jämfört med regionala sjöar. Fångsten per ansträngning av abborre och mört var hög. För mört var fångsten till och med mycket hög jämfört med regionala sjöar. Fångsten kan ha varit en överskattning då syrebristen på djupare vatten än sex meter tvingade upp fisken till de övre sex metrarna. Eftersom de pelagiska näten endast lades mellan noll och sex meter kan fångsten per ansträngning blivit högre än om fisken även förekom djupare. Tabell 44. Fångstuppgifter för pelagiska nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar i ekoregion 6 (Sydväst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Västerhavet, under 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Jämförvärde* är medianvärde för gössjöar inom Sverige. Abborre Mört Siklöja Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 2 2,5 4 8,5 Jämförvärde 3,5 6,1 17,2 29,4 Vikt per nät (g) 363,5 766, 347, Jämförvärde 91,3 118,5 48,2 88,2 Antal % av tot 25% 25% 5% 1% Vikt % av tot 25% 52% 24% 1% Medelvikt (g) 18,2 37,4 8,7 21,4 I bottensatta nät fångades fisken nästan uteslutande på djup ner till sex meter. På djupare vatten rådde syrefria förhållanden vilket förklarar den lilla fångsten. Att enstaka individer ändå fångades beror på att näten är 1,5 meter djupa. Överdelen av nät som lades omkring sex till sju meter befann sig därför i vatten med tillräckligt höga syrehalter. Siklöja och eventuellt andra förekommande kallvattensarter var sannolikt utsatta för hög konkurrens och predation från andra arter vid provfisketillfället. I pelagiska nät lades näten endast i en djupzon varför hela fångsten fångades mellan noll och sex meter. 75

76 Tabell 45. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Hybrid Braxen Gädda Gös Mört Siklöja Totalt -3 meter Antal/nät 33,5,3,1 16,8 5,6 56,3 3-6 meter Antal/nät 15,6,1,1 3,9 4,9 24, meter Antal/nät,3,1,1,5-3 meter Vikt (g)/nät 133, 18,8 21,3 62,8 59,8 1915,5 3-6 meter Vikt (g)/nät 844, 14,9 43,5 155, , meter Vikt (g)/nät 4,6 188,1 4,3 197, Tabell 46. Fångst i pelagiska nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Mört Siklöja Totalt -6 meter Antal/nät 2 2,5 4 8,5-6 meter Vikt (g)/nät 363,5 766, 347,5 1477, Tabell 47. Längduppgifter för fångst i både bottensatta och pelagiska nät. Abborre Hybrid Braxen Gädda Gös Mört Siklöja Medellängd (mm) 122,6 225, ,3 19,8 Största individ Minsta individ Individlängder för abborre, mört och siklöja framgår av Figur 75 till Figur 77. I övrigt fångades en gädda på 39 millimeter, en gös på 28 millimeter, tre braxnar på 315, 455 respektive 52 millimeter och en hybrid mellan braxen och mört på 225 millimeter i bottensatta och pelagiska nät. Därutöver fångades en braxen på 435 millimeter i extramaskan om 75 millimeter. Figur 74. Hybrid mellan braxen och mört från provfisket i Vigotten 216. Ananlfenan bestod av sexton till sjutton fenstrålar, vilket är fler än mört och färre än braxen. 76

77 De fångade abborrarna var 45 till 38 millimeter långa. Medellängden var drygt 12 millimeter (Tabell 47). Fångsten dominerades av abborrar omkring 9 millimeter (Figur 75). Dessa var troligen inne på sin andra sommar. Troligen har rekryteringen av abborre gynnats av mörtens mindre lyckade rekrytering de senaste åren. Tillgången på djurplankton kan ha ökat till följd av färre små mörtar, vilket gynnat abborryngel. Sannolikt sker rekrytering varje år. Antal Abborre Längd (millimeter) Figur 75. Längdfördelningsdiagram abborre. De fångade mörtarna var mellan 85 och 215 millimeter långa. Medellängden var knappt 16 millimeter (Tabell 47). Fångsten dominerades av mörtar mellan 15 och 18 millimeter (Figur 76). Inga årsyngel fångades, vilket är normalt för mört. Små individer är ofta underrepresenterade vid nätprovfiske, dels på grund av att de inte nödvändigtvis har kommit upp i en tillräcklig storlek för att kunna fastna i näten och dels på grund av att de rör sig mindre än lite större individer. Att det endast fångats tre individer mellan 115 och 135 millimeter tyder på svag rekrytering eller att rekrytering uteblivit under något eller ett par år för ett antal år tillbaka i tiden. Den vattenkemiska provtagning som genomförts visar inte att sjön varit försurningspåverkad. Provtagning saknas dock från våren 212 och övriga år har oftast ett prov tagits på våren. Troligtvis beror inte den låga fångsten av mört omkring 12 millimeter på försurningsrelaterade skador då Säljen och Serarpasjön som ligger strax upp- respektive nedströms och som provfiskades 217 uppvisar en normal längdfördelning för mört. Att försurningsrelaterade skador skulle uppstå lokalt i Vigotten bedöms inte vara rimligt. Antal Mört Längd (millimeter) Figur 76. Längdfördelningsdiagram mört. De fångade siklöjorna var mellan 85 och 17 millimeter långa. Medellängden var 11 millimeter (Tabell 47). Fångsten dominerades av siklöjor runt 1 millimeter (Figur 77), vilka sannolikt var årsyngel. Avsaknaden av siklöjor omkring 11 till 14 millimeter beror sannolikt på att 77

78 siklöjan har en snabb tillväxt de första två åren för att sen bli långsammare. Siklöjor från knappt 14 till drygt 18 millimeter kan ha varit av flera åldrar från ett år (två somrar) och uppåt. Att bestånd av siklöja domineras av en årsklass är vanligt. Siklöjor av alla storlekar konkurrerar om samma föda (djurplankton). Detta medför att en stark årsklass blommar upp först när livsutrymmet ökar till följd av att antalet äldre individer minskat. Som helhet uppvisar siklöjans längdfördelning ett normalt mönster. Reproduktionen bedöms fungera normalt Siklöja Antal Längd (millimeter) Figur 77. Längdfördelningsdiagram siklöja. Jämfört med föregående provfisken i Vigotten har fångsten per ansträngning i bottensatta nät legat tämligen stabil. Det är framförallt provfisket 27 som utmärker sig med låga fångster. Provfisket 27 var inte enligt standardiserad metodik. Sommaren 27 utmärkte sig dessutom med omfattande översvämningar i de östra delarna av länet. Det är möjligt att förutsättningarna därför inte var optimala 27. Vid jämförelser av resultat mellan provfisketillfällen är det därför sannolikt mer rättvist att jämföra med resultat från 22 och tidigare. Fångsten av siklöja har aldrig varit lika stor vid provfiske i Vigotten. För övriga arter har fångsten varit tämligen stabil. Fångsten av braxen var stor Men eftersom fångsten trots allt bestod av relativt få individer påverkades fångsten av slump. Fångst av en riktigt stor individ kan få stort genomslag på fångst per ansträngning. Abborre och mört tycks dominera Vigottens fisksamhälle även om förhållandevis många fiskarter förekommer. Pelagiska nät har endast använts 216 varför jämförelser med tidigare provfisken inte går att göra. 78

79 Fångst per bottensatt nät (antal) Fångst per bottensatt nät (vikt) Sutare Siklöja Mört 8 1 Gös 6 Gädda 4 5 Braxen 2 Abborre Figur 78. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fisk bedöms efter expertgranskning vara måttlig, vilket överensstämmer med bedömningen från provfisket 27. Eftersom provfisket 27 inte var ett standardiserat provfiske var tillförlitligheten lägre och resultat från 27 visas ej i figur Figur 8 men presenteras i Tabell 48. Sänkningen av ekologisk status jämfört med beräknad ekologisk status motiveras av att sjön uppvisade syrefria förhållanden under språngskiktet. Detta påverkar kallvattensarter som lake och siklöja negativt. Syrefria förhållanden under språngskiktet kan eventuellt ha medfört att laken trängts undan från sjön till anslutande vattendrag. Dessutom uppvisar mörtens längdfördelning inte ett normalt mönster. Avvikelsen bedöms dock inte vara försurningsrelaterad. Säljen och Serarpasjön som ligger strax upp- respektive nedströms provfiskades under 217 och uppvisade normal längdfördelning för mört. Att försurningsrelaterade skador skulle uppstå lokalt i Vigotten bedöms inte vara rimligt. Sannolikt beror en eventuell försämrad rekrytering på andra orsaker. Mört och abborre fångas vanligtvis bra med nät varför provfisken i normala fall ger en bra storleksspridning inom beståndet, bortsett från de allra minsta årsklasserna. Man kan dock inte utesluta att slumpen kan ha bidragit till att få mörtar av vissa årsklasser fångades i Vigotten. För att statusen ska förbättras framöver behöver mörten uppvisa kontinuerlig rekrytering. 79

80 Fiskbeståndet bedöms vara rovfiskdominerat eftersom fångstvikten av rovfisk var högre än fångstvikten av karpfisk. Fiskbestånden bedöms vara opåverkade av försurning eftersom det troligtvis finns andra orsaker som inte är försurningsrelaterade till att mörtens längdfördelning inte var normal vid provfisket. Försurningsgraden bedöms tillhöra klass 1, enligt bilaga 2. Sjön bör fortsatt provfiskas för att följa utvecklingen av framförallt mört i sjön. Tabell 48. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Inven Stand Sjö Vigotten Vigotten Antal fiskarter 2, 7, Jämförvärde Antal fiskarter 5,89 5,89 P-värde Antal fiskarterarter 1,47 Artdiversitet (antal) 1,66 2,22 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 2,23 2,23 P-värde Artdiversitet (antal),32,99 Artdiversitet (vikt) 1,66 2,43 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,84 2,84 P-värde Artdiversitet (vikt),12,58 Fångst/nät (vikt) 35, 176,67 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 127,72 127,72 P-värde Fångst/nät (vikt) 1,92 Fångst/nät (antal) 6,81 27,13 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 23,3 23,3 P-värde Fångst/nät (antal) 4,79 Medelvikt i totala fångsten 44,77 39,69 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 47,7 47,7 P-värde Medelvikt i totala fångsten,93,75 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),39,39 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),27,27 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),48,51 Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 2,66 1,62 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),5,83 Medelvärde av P-värdena,3,73 Klassning av ekologisk status Måttlig Hög Ekologisk status efter expertgranskning Måttlig 8

81 ,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status Hög Figur 79. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. Figur 8. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken 1992 till 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 81

82 Årsetssjön Tabell 49. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Årsetssjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 21,7 9, 2,7 13 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Emån,21 9,, Tabell 5. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 2 Nej Karpfisk Måttlig BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Årsetssjön ingår i Emåns vattensystem, Linneåns avrinningsområde och är belägen sex kilometer söder om Landsbro. Årsetssjön är en humös näringsfattig sjö med ett medeldjup på 3,1 meter. Utefter de steniga och ofta branta stränderna växer smala stråk av starr. I vikarna blir dessa starrvassar bredare och på ett par ställen växer bladvass. Flytbladsväxter förekommer sparsamt, förutom i den södra viken där de uppträder i riklig mängd. Kortskottsvegetationen domineras av notblomster. Sjön omges framförallt av tallskog med inslag av löv. Kring den södra viken breder jordbruksmark ut sig. Sjöns avrinningsområde är drygt två kvadratkilometer stort och består mestadels av skogsmark med inslag av myr- och odlingsmark. Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer abborre, gädda, lake, mört och sutare. Gädda sattes ut 1937, vilket var vanligt förekommande på den tiden. Utsättningen har sannolikt haft liten påverkan på dagens bestånd av gädda. Gäddan är naturligt förekommande i sjön. Dessutom förekommer signalkräfta i Årsetssjön. Provfisket genomfördes med tretton bottensatta nät natten mellan den 2 och 21 juli 216. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Vid provfisketillfället var det växlande molnighet vid nätläggningen och mulet vid upptaget. Det var uppehåll under hela provfisket. Vinden var svag och var nordvästlig vid nätläggningen och sydvästlig vid upptaget. Fångsten bedöms inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället. VATTENKEMI Vattenprovtagningen visar att ph med undantag för enstaka surstötar har varit över ph 6 sedan slutet av 198-talet. Den senaste gången ett ph omkring ph 6 var våren 21 och kan sannolikt förklaras av att vintern 21 var snörik och att vattenprovet därför innehöll en del surt smältvatten. Vattenprovet behöver därför inte varit representativt för sjön som helhet. I sjön var förmodligen ph ännu bättre. Alkalinitetsvärdena var onormalt höga i början av kalkverksamheten och fram till omkring år 2. På senare år har värdena blivit mer normala. Motståndskraften mot försurning har vid de flesta provtagningstillfällen varit god (Naturvårdsverket 2). 82

83 8 1 ph ,8,6,4,2 Alk (mekv/l) 2 Figur 81. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Årsetssjöns mitt och utlopp. Siktdjupet var 2,7 meter under provfisket, vilket klassificeras som måttligt (Naturvårdsverket 2). Vattenfärgen har en ökande trend och har sedan 21 varit starkt färgat (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa Konduktivitet (ms/m) Färgtal (mg Pt/l) Figur 82. Konduktivitet (kuber) och färgtal (cirklar) i Årsetssjöns mitt och utlopp. Vattentemperaturen var 22 grader i ytvattnet och 9 grader i bottenvattnet. Språngskiktet återfanns på cirka tre meters djup. Syrehalten sjönk snabbt i språngskiktet och från fyra meters djup var det syrefritt eller näst intill syrefritt (Naturvårdsverket 2). Temperatur ºC Djup (m) Temperatur Syrehalt, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 83. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Årsetssjön 216. PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre och mört. I bottensatta nät fångades totalt 239 fiskar med en sammanlagd vikt av tretton kilo. Fångsten dominerades av mört. Den totala fångsten i 83

84 bottensatta nät var inom ramarna för vad som anses vara normalt för ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet). Fångsten per ansträngning av abborre var inom ramarna för vad som anses vara normalt jämfört med regionala jämförvärden. Fångsten per ansträngning av mört var antalsmässigt i linje med regionala jämförvärden men högre än vad som anses normalt vad gäller vikt. Medelvikten var högre än medelvikten av mört från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram). Vid provfisket fångades även tre sutare i extramaskan om 75 millimeter. Gädda och lake ska också finnas i sjön men fångades inte vid nätprovfisket. Båda arterna är i regel underrepresenterade vid nätprovfiske och fångsten slumpartad. Gädda förekommer högst troligt. Gädda fångades exempelvis vid nätprovfisket Lake har dock aldrig fångats i nätprovfisken och uppgifter om förekomst härstammar från intervjuuppgifter på 198-talet. Om lake fortfarande finns är osäkert. Lake trivs i kallt syrerikt vatten i sjöns djupare delar. Syreförhållandena på djupare vatten var ogynnsamt för lake vid provfisketillfället. Detta tvingar laken till ett habitat den inte trivs i där konkurrensen med övriga arter är högre vilket är negativt för lake. Möjligen kan laken också vandra till vattendrag om förhållandena i sjön blir olämpliga för laken. Tabell 51. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 8,8 9,6 18,4 Jämförvärde 11, 11,2 21,9 Vikt per nät (g) 366, Jämförvärde 389,3 334,1 945,1 Antal % av tot 48% 52% 1% Vikt % av tot 36% 64% 1% Medellängd (mm) 143,8 182,4 Medelvikt (g) 41,8 66,8 54,3 Största individ (mm) Minsta individ (mm) 9 95 Fiskens fångstdjup visar att det fångades mest fisk i den översta djupzonen. Abborre och mört uppehåller sig gärna i det varma vattnet på grunda bottnar. Att det fångades en abborre mellan sex till tolv meter i ett nät som stod på mellan sju och åtta meters djup kan sannolikt förklaras av att abborren fångades när nätet antingen drogs upp genom vattenmassan eller sjönk ner genom vattenmassan. Tabell 52. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Mört Totalt -3 meter Antal/nät 13,6 12, 25,6 3-6 meter Antal/nät 7,5 1,8 18, meter Antal/nät,5,5-3 meter Vikt (g)/nät 416,6 679,2 195,8 3-6 meter Vikt (g)/nät 442, 825, 1267, 6-12 meter Vikt (g)/nät 14,5 14,5 84

85 Individlängder för abborre och mört framgår av Figur 84 och Figur 85. Dessutom fångades tre sutare på 465, 47 respektive 485 millimeter i extramaskan om 75 millimeter. Fångst i extramaskan presenteras inte i tabeller och diagram eftersom den maskan inte ingår inte i den standardiserade metodiken. De fångade abborrarna var 9 till 42 millimeter långa. Medellängden var drygt 14 millimeter (Tabell 51). Fångsten dominerades av individer från 13 till 15 millimeter (Figur 84). Inga årsyngel fångades. Små individer är ofta underrepresenterade vid nätprovfiske, dels på grund av att de inte nödvändigtvis har kommit upp i en tillräcklig storlek för att kunna fastna i näten och dels på grund av att de rör sig mindre än lite större individer. Troligtvis var de flesta årsyngel ännu för små för att fångas vid provfisketillfället. Som helhet uppvisar abborrens längdfördelning ett normalt mönster. Reproduktionen bedöms fungera normalt. 14 Abborre 12 1 Antal Längd (millimeter) Figur 84. Längdfördelningsdiagram abborre. De fångade mörtarna var mellan 95 och 245 millimeter långa. Medellängden var drygt 18 millimeter (Tabell 51). Fångsten dominerades av mörtar 17 till 2 millimeter (Figur 85). Åldersanalys visade att de yngsta fångade mörtarna var fyra år gamla (Figur 86). Analysen visade även att det saknades mört som vid provfisketillfället var sex år gamla. Längdfördelningsdiagrammets utseende med förhållandevis få mörtar under 16 millimeter antyder också att rekryteringen varit störd under flera år. Den vattenkemiska förhållandena tycks vara tillräckligt bra för att mörtrekryteringen ska fungera. Det kan dock inte uteslutas att förhållandena varit sämre mellan provtagningstillfällena. Tillrinnande vatten kommer till stor del från mossar och kan vara surare än vad förhållandena i sjön varit. Om mörtens lekplatser i huvudsak befinner sig i tillrinnande vattendrag är det möjligt att störningen beror på sura förhållanden uppströms och som inte fångas upp av genomförd vattenprovtagning. En ökad kunskap om mörtens lekplatser skulle öka förståelsen av mörtens rekryteringsproblem. Mörtens utveckling i sjön bör fortsatt följas med fortsatta nätprovfisken. 85

86 Antal Mört Längd (millimeter) Figur 85. Längdfördelningsdiagram mört Längd (mm) Ålder Figur 86. Röda romber anger åldersfördelning av analyserade mörtar (n=5). Svarta kvadrater anger nationella jämförvärden med tillhörande spridningsmått. Antalsmässigt har fångsten varit likartad i de fyra senaste provfisketillfällena i sjön. Viktmässigt har den dock ökat något, särskilt om man bortser från fångst av sutare. Viktmässigt var fångsten 216 i nivå med det första provfisket Skillnaderna har dock varit förhållandevis små. 86

87 35 Fångst per bottensatt nät (antal) 14 Fångst per bottensatt nät (vikt) Sutare 8 15 Mört 6 1 Gädda Abborre Figur 87. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fisk bedöms efter expertgranskning vara måttlig. Beräkningar av ingående parametrar i EQR8 pekar på god status och att sjön inte ska vara särskilt försurningspåverkad. Sänkningen motiveras främst av att mörten uppvisar tecken på rekryteringsstörningar. För att statusen ska förbättras framöver behöver mörten till att börja med uppvisa kontinuerlig rekrytering. Fiskbeståndet bedöms vara karpfiskdominerat eftersom fångstvikten av karpfisk var högre än fångstvikten av rovfisk. Fiskbestånden bedöms vara försurningspåverkade. Mörten uppvisar rekryteringsstörningar då varken tre- eller sexårig mört fångats. Försurningsgraden bedöms tillhöra klass 2, enligt bilaga 2. Sjöns fiskbestånd bör fortsatt följas med återkommande nätprovfiken. 87

88 Tabell 53. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Stand Sjö Årsetssjön Antal fiskarter 2, Jämförvärde Antal fiskarter 4,11 P-värde Antal fiskarterarter,17 Artdiversitet (antal) 2, Jämförvärde Artdiversitet (antal) 1,95 P-värde Artdiversitet (antal),94 Artdiversitet (vikt) 1,86 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,6 P-värde Artdiversitet (vikt),33 Fångst/nät (vikt) 18,46 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 936,97 P-värde Fångst/nät (vikt),87 Fångst/nät (antal) 18,38 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 21,54 P-värde Fångst/nät (antal),79 Medelvikt i totala fångsten 54,85 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 47,78 P-värde Medelvikt i totala fångsten,8 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),21 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),25 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),86 Kvot abborre/karpfiskar (vikt),57 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),46 Medelvärde av P-värdena,65 Klassning av ekologisk status God Ekologisk status efter expertgranskning Måttlig,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status God Figur 88. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 88

89 Figur 89. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken 1994 till 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 89

90 Älgaskruvasjön Tabell 54. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Älgaskruvasjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 22,3 8, 1,5 16 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Emån,45 13,, Tabell 55. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 3 Nej Rovfisk Otillfredsställande BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Älgaskruvasjön ingår i Emåns vattensystem, Virserumsåns avrinningsområde och är belägen cirka nio kilometer nordväst om Åseda, på gränsen till Kronobergs län. Älgaskruvasjön är en näringsfattig skogssjö med starkt humöst vatten. Medeldjupet är 3,2 meter. Vegetationen är troligen sparsam med vattenklöver, gäddnate och näckrosor. Sjön omges huvudsakligen av skogsmark med visst inslag av myrmark. Sjöns avrinningsområde är knappt nio kvadratkilometer stort och består av skogs- och myrmark. Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer abborre, gädda och mört. Mörten slog tidigare ut av försurningen och har återintroducerats 29 och 21. Den första utsättningen gjordes utav 21 mörtar mellan 9-15 centimeter. Vid utsättningen 21 sattes ett okänt antal individer ut mellan ett till tre år. Provfisket genomfördes med sexton bottensatta nät natten mellan den 27 och 28 juli 216. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Vid provfisketillfället var det växlande molnighet vid nätläggningen och mulet vid upptaget. Inget regn föll i samband med nätläggning och upptag. Vinden var svag från sydväst. Fångsten bedöms inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället. VATTENKEMI Älgaskruvasjöns ph har tidigare varit instabilt. En förbättring har skett de senaste tjugo åren. Vattnets ph har trots det varit relativt instabilt och vid ett par gånger varit under målvärdet ph 6. Den senaste surstöten var i början av april 21 och kan sannolikt förklaras av att vintern 21 var snörik och att vattenprovet därför innehåller en del surt smältvatten. Vattnets förmåga att stå emot försurning har sedan de senaste återintroduktionstillfällena av mört varit god förutom våren 21. (Naturvårdsverket 2). ph Figur 9. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Älgaskruvasjöns mitt och utlopp ,8,6,4,2 Alk (mekv/l)

91 Siktdjupet var 1,5 meter under provfisket, vilket klassas som litet (Naturvårdsverket 2). Vattenfärgen har varierat och varierar naturligt under året. Provtagning har skett under olika delar av året och har ända sedan 198-talet varit starkt färgat (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa. Konduktivitet (ms/m) Färgtal (mg Pt/l) Figur 91. Konduktivitet (kuber) och färgtal (cirklar) i Älgaskruvasjöns mitt och utlopp. Vattentemperaturen var drygt 22 grader i ytvattnet och 8 grader i bottenvattnet. Språngskiktet återfanns på fyra meters djup. Från fyra meters djup var det syrefattigt tillstånd (Naturvårdsverket 2). Temperatur ºC Djup (m) Temperatur Syrehalt 1 12, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 92. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Älgaskruvasjön 216. PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades alla för sjön kända fiskarter abborre, gädda och mört. I bottensatta nät fångades totalt 385 fiskar med en sammanlagd vikt av 3 kilo. Fångsten dominerades av abborre. Den totala fångsten i bottensatta nät var antalsmässigt ungefär som standardiserade jämförvärden för ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet). För vikt var dock fångsten per ansträngning hög. Fångsten utgjordes nästan uteslutande av abborre. Fångsten per ansträngning var högre än regionala jämförvärden. Medelvikten var strax över medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). 91

92 Det fångades sex mörtar, vilka alla var längre än 3 millimeter. Fångsten var således lägre än regionala jämförvärden. Eftersom ingen rekrytering har kunnat konstateras kan inte återintroduktionen anses vara lyckad. Vattenprovtagningen har inte visat att det varit kritiska ph-nivåer för mört efter den senaste utsättningen 21. Möjligen kan de som sattes ut 29 påverkats negativt av surstöten 21. Men eftersom utsättningsmaterialet bestod av mörtar mellan 9 och 15 centimeter borde de varit mer motståndskraftiga än rom och yngel som är mest känsliga. Vattnet i sjön borde dessutom varit mindre drabbat av surstöten än vattnet vid provtagningspunkten i utloppsbäcken. Nya återintroduktionsförsök av mört bör eftersträvas. Just nu tyder fångsten av abborre på ett talrikt abborrebestånd, vilket tillsammans med låg medelvikt av abborre har visats vara negativt för en lyckad återintroduktion av mört (Alenius, 212). Nya provfisken bör genomföras för att följa utvecklingen av fiskbestånden i sjön för att kunna hitta bra förutsättningar för en lyckad återintroduktion av mört. Fram till dess bör fortsatta vattenprover tas för att verifiera att de vattenkemiska parametrarna uppfyller kraven för försurningskänsliga arter som mört. Fångsten av gädda var hög vid provfisket. Gädda är ofta underrepresenterad vid nätprovfiske på grund av dess stillastående beteende och avlånga form. Fångsten påverkas i hög utsträckning av slump varför vidare analyser är svåra att göra utifrån ett nätprovfiske. Fångsten speglar inte beståndets storlek. Tabell 56. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Gädda Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 23,3,4,4 24,1 Jämförvärde 1,7,2 1,3 2,8 Vikt per nät (g) 1333,7 35,6 24,2 1888,4 Jämförvärde ,7 258,3 845 Antal % av tot 97% 2% 2% 1% Vikt % av tot 71% 19% 11% 1% Medellängd (mm) 131,9 515, 34 Medelvikt (g) 57,4 81,3 544,5 467,7 Största individ (mm) Minsta individ (mm) Det fångades mest fisk i den översta djupzonen. Samtliga fångade arter uppehåller sig gärna i det varma vattnet på grunda bottnar. Att fisken främst fångades mellan noll och tre meter kan också förklaras av att det var syrefattigt tillstånd från fyra meters djup. På djup över sex meter uteblev fångst helt. Tabell 57. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Gädda Mört Totalt -3 meter Antal/nät 46,,4 1,2 47,6 3-6 meter Antal/nät 23,7,8 24, meter Antal/nät -3 meter Vikt (g)/nät 293,2 244,6 653,4 3828,2 3-6 meter Vikt (g)/nät 1114,7 731, 1845, meter Vikt (g)/nät 92

93 Individlängder framgår av Figur 93 och Figur 94 för alla fångade arter utan gädda. De sju gäddorna var 465, 48, 52, 52, 54, 54 respektive 54 millimeter. De fångade abborrarna var 4 till 4 millimeter långa. Medellängden var drygt 13 millimeter (Tabell 56). Fångsten dominerades av abborrar mellan 9 och 12 millimeter (Figur 93). De minsta abborrarna runt 5 millimeter utgjordes av årsyngel. Som helhet uppvisar abborrens längdfördelning ett normalt mönster. De minsta årsklasserna är ofta underrepresenterade vid nätprovfiske. Reproduktionen bedöms fungera normalt. 6 Abborre 5 4 Antal Längd (millimeter) Figur 93. Längdfördelningsdiagram abborre. De fångade mörtarna var mellan 35 och 36 millimeter långa. Medellängden var 34 millimeter (Tabell 56). Åldersanalys av fångade mörtar visar att de var mellan 21 och 25 år gamla (Figur 95). Vilket innebär att ingen rekrytering har kunnat konstateras sedan senaste återintroduktionsförsöket Provfisket kan heller inte verifiera att utsättningsmaterialet har överlevt. Mörtbeståndet uppvisar tydliga tecken på störningar och sannolikt sker ingen rekrytering i sjön. 3 Mört 2 Antal Längd (millimeter) Figur 94. Längdfördelningsdiagram mört. 93

94 Längd (mm) Ålder Figur 95. Röda romber anger åldersfördelning av analyserade mörtar (n=5). Svarta kvadrater anger nationella jämförvärden med tillhörande spridningsmått. Jämfört med tidigare provfisken i Älgaskruvssjön har fångsten per ansträngning i bottensatta nät ökat och liknar mest det första genomförda provfisket En mört fångades både 1993 och 29. Mörtarna från provfisket 216 var för gamla för att utgöra utsättningsmaterial från 29 och 21. Möjligen har det gjorts fler utsättningar av mört som inte Länsstyrelsen känner till. Det kan också vara så att mört från tidigare provfisken utgjorts av agnfisk som härstammar från fiskare i sjön. Eftersom det finns definitiva vandringshinder mellan Älgaskruvasjön och nedströms liggande Grytsjön, där mört fångats vid fler provfisken, har inte mörten kunnat återkolonisera Älgaskruvasjön på naturlig väg. 3 Fångst per bottensatt nät (antal) 2 Fångst per bottensatt nät (vikt) Mört Gädda Abborre 2 Figur 96. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken

95 STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms vara otillfredsställande. Den enda parametern som pekar på god status eller bättre är antalet fångade fiskar per nät. För att statusen ska förbättras framöver är det nödvändigt att mörten först och främst etablerar ett självreproducerande bestånd med kontinuerlig rekrytering. Fiskbeståndet bedöms vara rovfiskdominerat eftersom fångstvikten av rovfiskfisk var högre än fångstvikten av karpfisk. Fiskbestånden bedöms vara försurningspåverkade eftersom mörten inte kunnat etablera självreproducerande bestånd trots genomförda återintroduktionsförsök. Därför bedöms försurningsgraden tillhöra klass 3, enligt bilaga 2. Tabell 58. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Stand Sjö Älgaskruvsjön Antal fiskarter 3, Jämförvärde Antal fiskarter 4,92 P-värde Antal fiskarterarter,21 Artdiversitet (antal) 1,7 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 2,4 P-värde Artdiversitet (antal) 9 Artdiversitet (vikt) 1,84 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,71 P-värde Artdiversitet (vikt),25 Fångst/nät (vikt) 1888,44 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 858,37 P-värde Fångst/nät (vikt) 9 Fångst/nät (antal) 24,6 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 19,41 P-värde Fångst/nät (antal),71 Medelvikt i totala fångsten 78,48 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 5,17 P-värde Medelvikt i totala fångsten,41 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),53 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),28 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),14 Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 6,53 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),13 Medelvärde av P-värdena,25 Klassning av ekologisk status Otillfredsställande Ekologisk status efter expertgranskning Otillfredsställande 95

96 ,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status Otillfredsställande Figur 97. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. Figur 98. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken genomförda 1993 till och med 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 96

97 Ögeln Tabell 59. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Ögeln Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 2,2 7,5 3,8 4 6 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Emån 1,8 21 3,86 22 Tabell 6. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 1 Ja Rovfisk God BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Ögeln tillhör Emåns vattensystem, Silveråns avrinningsområde och är belägen cirka sex kilometer söder om Hässleby. Ögeln är en svagt humös näringsfattig skogssjö med ett medeldjup på 6,3 meter. Stränderna är steniga, ofta branta, utom i de inre vikarna vilka är långgrunda och förhållandevis vegetationsrika. Vegetationen som för övrigt är mycket sparsam utgörs av vass, starr, nate, notblomster och vattenklöver. Sjön omges av barr- och lövskog samt i norr av mycket begränsade odlingsmarker. Sjöns avrinningsområde är knappt tio kvadratkilometer stort. Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer abborre, bergsimpa, gädda, mört och sik. Utsättningar av gädda gjordes mellan Utsättningar av gädda var vanligt förekommande under mitten av 19-talet men har sannolikt inte haft särskilt stor påverkan på Ögelns bestånd av gädda. Gäddan är dessutom naturligt förekommande i Ögeln. Sik sattes ut 1939 och det är troligt att dagens bestånd av sik härstammar från den utsättningen, då delavrinningsområdet bedömts inte vara naturligt för sik (Carlsson, 28). Öring sattes ut 1947 men tycks inte varit lyckosam. Signalkräfta sattes ut under perioden och resulterade i dagens förekomst av signalkräfta. Det finns även uppgifter om att flodkräfta sattes ut Provfisket genomfördes med 4 bottensatta nät och sex pelagiska nät under tre nätter mellan den 1 och 4 augusti 216. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Vid provfisketillfället var det växlande molnighet förutom vid den sista nätläggningen då det var mulet. Vid första nätläggningen var det skurar och vid den sista nätläggningen ihållande regn. I övrigt var det uppehåll. Vinden var måttlig vid första respektive sista nätläggningen och upptaget medan vinden däremellan var svag till stilla. Vinden kom från sydväst förutom vid första nätläggningen då den var västlig. Fångsten bedöms inte nämnvärt påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället. VATTENKEMI Provtagningar av ph och alkalinitet utförs regelbundet i Ögeln. Vattnets ph har visat stabila förhållanden över ph 6 sedan slutet av 197-talet. Vattnets förmåga att stå emot försurning har de senaste åren varit god enligt provtagningen (Naturvårdsverket 2). 97

98 8 1 ph ,8,6,4,2 2 Figur 99. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Ögelns mitt och utlopp. Siktdjupet var 3,8 meter under provfisket, vilket klassas som måttligt (Naturvårdsverket 2). Vattenfärgen har en svagt ökande trend sedan början 199-talet. Vattenfärg varierar naturligt under året. Provtagning har skett under olika delar av året och har vid de flesta tillfällen de senaste åren varit måttligt till betydligt färgat (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa Konduktivitet (ms/m) Färgtal (mg Pt/l) Figur 1. Konduktivitet (kuber) och färgtal (cirklar) i Ögelns mitt och utlopp. Provtagningen av näringsämnen har varit sporadisk och uteblivit de senaste tio åren. Utifrån provtagningen är det svårt att uttala sig om eventuella trender i sjön. Halterna av fosfor har varierat mellan låga till höga (Naturvårdsverket 2). Kvävehalterna ökade möjligen något under den senare delen av genomförda provtagningar men har under den perioden varit måttligt höga (Naturvårdsverket 2). I sötvatten är det framförallt fosfor som begränsar primärproduktionen eftersom kväve normalt finns i överskott Alk (mekv/l) Tot N (ug/l) Tot P (ug/l) Figur 11. Totalkväve (kuber) och totalfosfor (cirklar) och i Ögelns mitt och utlopp. Vattentemperaturen var drygt 2 grader i ytvattnet och 7,5 grader i bottenvattnet. Språngskiktet återfanns på sex meters djup. Hela vattenpelaren var tillgänglig för fisk då syrehalten aldrig understeg ett måttligt syrerikt tillstånd (Naturvårdsverket 2). 98

99 Djup (m) Temperatur ºC Temperatur 4 6 Syrehalt , 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 12. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Ögeln 216. PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket fångades abborre, bergsimpa, gädda, mört, sik samt en individ som i fält bedömdes vara siklöja. Om bedömningen av siklöja var korrekt kan inte styrkas eftersom verifierande foton saknas. Fisken sparades heller inte för senare analys på Naturhistoriska riksmuséet i Stockholm. Individer av sik och siklöja kan vara svåra att skilja åt. Detta gäller främst när det handlar om planktonätande sik, vilka tycks förekomma i Ögeln. Små individer av sik kan också förväxlas med siklöja. Personer som fiskar i Ögeln uppmanas dock att vara uppmärksamma på fiskar som misstänks vara siklöja. Då får man gärna fota fisken och, om man har fiskerättsägarens medgivande, gärna frysa ner fisken och ta kontakt med Länsstyrelsen för artbestämning. I resultatet nedan redovisas individen som en siklöja då det inte kan uteslutas att det rör sig om siklöja. Siklöja är vad Länsstyrelsen känner till, inte känd i sjön sedan tidigare. Siklöja har dock fångats i nedströms belägna Linden, men att siklöjan härstammar därifrån är inte troligt då det finns flera vandringshinder mellan sjöarna. Mer sannolikt är i så fall att någon tagit med sig siklöja för att använda som agnfisk. Att flytta fisk mellan olika vatten är inte tillåtet och kräver tillstånd. Det kan exempelvis leda till att sjukdomar sprids och om det är en ny art kan det dessutom leda till stora negativa ekologiska konsekvenser. I bottensatta nät fångades totalt 519 fiskar med en sammanlagd vikt av knappt 2 kilo. Fångsten dominerades av abborre följt av mört och sik. Den totala fångsten i bottensatta nät var ungefär lika stor som standardiserade jämförvärden för ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet). Fångsten per ansträngning av abborre och mört var nära regionala jämförvärden och får anses vara förväntade för en sjö av Ögelns karaktär. Såväl abborrens och mörtens medelvikt var strax under medelvikten av abborre respektive mört från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige. Fångsten av sik var stor jämfört med regionala jämförvärden. Medelvikten var långt under medelvikten av sik från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (2 gram). Vid provfisket fångades även en siklöja och fem bergsimpor i bottensatta nät. Fångst av simpor är relativt slumpartad och förekomsten underskattas ofta vid nätprovfiske. En fångst av fem bergsimpor totalt får anses vara relativt högt. Man bör dock notera att man 1992 fångade 25 stycken. Fångst av gäddor i nätprovfisken är slumpartad och ger ofta en underskattning av beståndet, dels på grund av deras stillastående beteende och dels på grund av deras avlånga kroppsform. Inga gäddor fångades i bottensatta nät, men väl i pelagiska nät. Alla kända arter i Ögeln fångades därför vid nätprovfisket. 99

100 Tabell 61. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Bergsimpa Mört Sik Siklöja Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 7,6,1 4,3 1, 13, Jämförvärde 7,9,1 4,3,2,8 15,3 Vikt per nät (g) 314,6,6 146,4 28,1,3 489,9 Jämförvärde 374,8,3 15,1 18,3 16,7 71,7 Antal % av tot 58% 1% 33% 8% % 1% Vikt % av tot 64% % 3% 6% % 1% Medelvikt (g) 41,5 4,6 34,2 28,8 11, 24, I de pelagiska näten fångades 74 fiskar av en sammanlagd vikt av fyra kilo. Den totala fångsten per ansträngning av framförallt antal fiskar var lägre än jämförvärden för ekoregion 7. Fångsten bestod nästan uteslutande av sik varpå fångsten av sik var över regionala jämförvärden. Konkurrensen med övrig fiskfauna tycks vara låg i den fria vattenmassan, vilket är gynnsamt för siken. Inga abborrar och väldigt få mörtar fångades. En gädda fångades i pelagiska nät och stod för över halva den totala fångstvikten. Enstaka större gäddor förekommer sannolikt ute i den fria vattenmassan eftersom potentiella byten förekommer. Tabell 62. Fångstuppgifter för pelagiska nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Gädda Mört Sik Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät,2,8 11,3 12,3 Jämförvärde,3 6,1 6,2 29,4 Vikt per nät (g) 41 11,8 221,2 634 Jämförvärde 71,3 118,5 122,3 88,2 Antal % av tot 1% 7% 92% 1% Vikt % av tot 63% 2% 35% 1% Medelvikt (g) ,2 19,5 813,2 Det fångades fisk i samtliga djupzoner. Fångsten var störst ner till sex meters djup, där fångsten dominerades av abborre och mört. Abborre fångades i huvudsak ner till tolv meters djup även om det fångades en abborre i ett nät som låg mellan 12,1 och 16,1 meters djup. Mört fångades ner till tolv meters djup. Sik fångades i samtliga djupzoner och störst var fångsten per ansträngning i den djupaste zonen. Detta var väntat då sik föredrar kallt syrerikt vatten där konkurrensen med övriga fiskarter normalt är lägre. Bergsimpa uppträder ofta på djupa bottnar och fångades både mellan sex till tolv meters djup och i den djupaste zonen. Fångstens djupfördelning uppvisar ett för sjötypen normalt mönster. 1

101 Tabell 63. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Bergsimpa Mört Sik Siklöja Totalt -3 meter Antal/nät 18,5 12,5,3 31,3 3-6 meter Antal/nät 13,1 8,4 1,,1 22, meter Antal/nät 4,1,1,3 1,2 5, meter Antal/nät,1,9 1, 2-35 meter Antal/nät 1, 2, 3, -3 meter Vikt (g)/nät 585,3 453,8 7, 146, 3-6 meter Vikt (g)/nät 71,1 235,5 22,4 1,4 969, meter Vikt (g)/nät 182,9,3 28,5 26,6 238, meter Vikt (g)/nät 3, 29,8 32, meter Vikt (g)/nät 5, 83,3 88,3 I de pelagiska näten var den totala fångsten per ansträngning likartad i de två översta djupzonerna. Mellan tolv till arton meters djup var fångsten lägre. Samtliga fem mörtar fångades i den översta djupzonen, vilket är normalt i för mört i pelagiska nät. Sik fångades i samtliga zoner där fångsten var ungefär lika hög i de två översta djupzonerna och knappt hälften mellan tolv till arton meters djup. En möjlig förklaring till att siken fångades närmare ytan i pelagiska nät jämfört med bottensatta nät kan vara att konkurrensen med övriga arter var låg även högt upp i vattenmassan där pelagiska nät lades. Djupfördelningen uppvisar ett normalt mönster, i synnerhet med tanke på den låga konkurrensen från abborre och mört. Tabell 64. Fångst i pelagiska nät fördelat per djupzon. Djupzon Gädda Mört Sik Totalt -6 meter Antal/nät 2,5 13,5 16, 6-12 meter Antal/nät,5 14,5 15, meter Antal/nät 6, 6, -6 meter Vikt (g)/nät 35,5 171, 26, meter Vikt (g)/nät 123, 293, 1496, meter Vikt (g)/nät 199,5 199,5 Tabell 65. Längduppgifter för fångst i både bottensatta och pelagiska nät. Abborre Bergsimpa Gädda Mört Sik Siklöja Medellängd (mm) 134,7 78, 745, 143,9 141,3 12 Största individ (mm) Minsta individ (mm) Individlängder framgår av Figur 13 till Figur 15 för alla fångade arter utan gädda, bergsimpa och siklöja. Gäddan var 745 millimeter, bergsimporna 7, 7, 75, 85 respektive 9 millimeter och siklöjan 12 millimeter. De fångade abborrarna var 4 till 36 millimeter långa. Medellängden var drygt 13 millimeter (Tabell 65). Fångsten dominerades av abborrar mellan 1 och 14 millimeter. Fångsten av årsyngel var inte särskilt stor (Figur 13). En möjlig förklaring kan vara att merparten av abborrynglen vid provfisketillfället inte hade uppnått fångstbar storlek trots att provfisket ägde rum i början av augusti. En annan möjlig förklaring kan vara att näten inte placerades på lokaler lämpliga för årsyngel av abborre. Som helhet uppvisar abborrens längdfördelning ett normalt mönster. Reproduktionen bedöms fungera normalt. 11

102 Antal Abborre Längd (millimeter) Figur 13. Längdfördelningsdiagram abborre. De fångade mörtarna var mellan 65 och 255 millimeter långa. Medellängden var drygt 14 millimeter (Tabell 65). Fångsten dominerades av mörtar mellan 11 och 17 millimeter. Årsyngel fångades inte. Flera mörtar under 1 millimeter fångades och av olika längder dessutom. Att de minsta mörtarna inte har lika hög fångstbarhet beror på flera orsaker. Dels rör de sig mindre än lite större mörtar, dels uppehåller sig mindre mörtar närmre vegetationen där det är svårt att lägga näten och dessutom är de yngsta mörtarna ännu för små för att fångas i näten. Som helhet uppvisar mörtens längdfördelning ett normalt mönster. Reproduktionen bedöms fungera normalt Mört Antal Längd (millimeter) Figur 14. Längdfördelningsdiagram mört. De fångade sikarna var mellan 95 och 2 millimeter långa. Medellängden var drygt 14 millimeter (Tabell 65). Fångsten dominerades av sik runt 11 millimeter (Figur 15), vilka sannolikt var yngel från leken hösten 215. Avsaknaden av sik runt 13 millimeter beror sannolikt på att siken har en snabb tillväxt de första två åren för att sen bli långsammare. Sikarna som var mellan 15 till 2 millimeter var sannolikt av flera åldrar från ett år (två somrar) och uppåt. Utifrån de fångade sikarnas storlek livnär de sig främst på plankton. För ett bestånd som företrädesvis livnär sig på plankton bedöms sikens längdfördelning uppvisa ett normalt mönster. Vid 12

103 båda tidigare provfisketillfällen har dock sikar omkring 45 centimeter fångats, varför större individer kan förekomma. Reproduktionen bedöms fungera normalt Sik Antal Längd (millimeter) Figur 15. Längdfördelningsdiagram sik. Jämfört med tidigare provfisken i Ögeln har fångsten per ansträngning i bottensatta nät minskat jämfört med 1992 men varit likartad vid de två senaste provfiskena. Fångsten av abborre har halverats jämfört med 1992 men var likartad jämfört med 22. Fångsten av mört har varit fåtalig vid samtliga provfisken och påverkas därför till viss del av slump. Fångsten uppvisar trots allt tecken på ett stabilt men fåtaligt bestånd, vilket är vanligt i näringsfattiga vatten. Antalet sikar per ansträngning har mer än halverats jämfört med tidigare provfisken och vikten per ansträngning har minskat ännu mer. Bergsimpor har fångats vid samtliga provfisken och har minskat. Minskningen beror framförallt på att fångsten var väldigt stor En individ som i fält bedömdes vara en siklöja fångades 216. Siklöja har aldrig tidigare fångats vid provfiske i Ögeln. Som beskrivits ovan sparades tyvärr inte denna individ för säker artidentifiering på Sveriges naturhistoriska riksmuseum. Några foton finns inte heller som kan validera uppgifterna. Fångsten vid provfisket ger indikationer om att fiskbestånden har varit relativt stabila i Ögeln. Utvecklingen för siken är dock något bekymmersam, vilket stärks av fångsten i pelagiska nät. Fångsten per ansträngning var fortsatt högre än regionala jämförvärden. Minskande bestånd av sik förekommer i flera av länets sjöar och beståndet minskar sannolikt här också. Mellanårsvariationer förekommer och kan eventuellt till viss del förklara skillnaden mot tidigare år. 23 inkom uppgifter om att siken minskade i storlek, en utveckling som tycks ha fortsatt. Medellängden av fångade sikar var vid provfisket 1992, 22 centimeter. Därefter har medellängden sjunkit till 17 centimeter 22 och 14 centimeter 216. De största hoten mot sik bedöms vara ett varmare klimat med förhöjd vattentemperatur och ökad mängd organiskt material i vattnet, vilket kan inverka negativt på syrenivåerna under språngskiktet. 13

104 Fångst per bottensatt nät (antal) Fångst per bottensatt nät (vikt) Siklöja 7 15 Sik 6 5 Mört 4 1 Gädda 3 5 Bergsimpa 2 Abborre 1 Figur 16. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken Jämfört med tidigare provfisken i Ögeln har fångsten per ansträngning i pelagiska nät minskat. Minskningen beror framförallt på att färre sikar har fångats. Antalet sikar per ansträngning har mer än halverats och fångstvikten har minskat med omkring 8 procent. Att fångstvikten har minskat beror också på att fångstvikten av gädda var stor

105 Fångst per pelagiskt nät (antal) Fångst per pelagiskt nät (vikt) 4, 3, 35, 25, 3, 25, Sik 2, 2, Mört 15, 15, 1, Gädda 1, 5, Abborre 5,,, Figur 17. Fångst per pelagiskt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms vara god, vilket var samma bedömning som vid de två tidigare provfiskena. Två av åtta parametrar pekar på sämre status än god, nämligen fångstviktens artsammansättning och fångstvikten per nät. Statusen skulle förbättras av en något mer talrik och tyngre fångst med högre medelvikt. Andelen potentiellt fiskätande abborrfiskar var relativt hög och balansen mellan abborre och karpfisk var något dominerad av abborre. Om den fisk som bedömdes vara en siklöja i själva verket var en sik hade detta påverkat resultatet i liten utsträckning, men inte påverkat bedömningen att sjön uppvisar god ekologisk status med avseende på fisk. Fiskbeståndet bedöms vara rovfiskdominerat eftersom fångstvikten av abborre utgjorde mer än halva den totala fångstvikten. Fiskbestånden bedöms inte vara försurningspåverkade eftersom mört av samtliga åldrar tre till fem år sannolikt fångats. Sjöns försurningsgrad bedöms tillhöra klass 1, enligt bilaga 2. 15

106 Tabell 66. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Stand Sjö Ögeln Antal fiskarter 6, Jämförvärde Antal fiskarter 5,9 P-värde Antal fiskarterarter,95 Artdiversitet (antal) 2,2 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 2,23 P-värde Artdiversitet (antal),95 Artdiversitet (vikt) 1,98 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,84 P-värde Artdiversitet (vikt),25 Fångst/nät (vikt) 489,93 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 825,1 P-värde Fångst/nät (vikt),26 Fångst/nät (antal) 12,98 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 2 P-värde Fångst/nät (antal),46 Medelvikt i totala fångsten 37,76 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 47,7 P-värde Medelvikt i totala fångsten,68 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),4 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),32 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),65 Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 2,15 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),63 Medelvärde av P-värdena,61 Klassning av ekologisk status God Ekologisk status efter expertgranskning God,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status God Figur 18. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 16

107 Figur 19. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, mellan provfiskena 22 och 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. Notera att figuren inte visar provfisket 1992, vilket även det visade på god status. 17

108 Lagans avrinningsområde Bongebosjön Tabell 67. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Bongebosjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 17,9 1,1 1,2 8 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Lagan,27 7,2, Tabell 68. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 3 Nej Rovfisk Måttlig BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Bongebosjön ingår i Lagans vattensystem, Österåns avrinningsområde och är belägen 4,5 kilometer sydost om Bondstorp. Bongebosjön är en starkt humös näringsfattig sjö med ett medeldjup på 2,3 meter. Sjön är flikig med flera mindre vikar och öar. Utefter de steniga, klippiga och organogena stränderna växer glesa bälten av bladvass, starr, vattenklöver samt gul och vit näckros. Omgivningen domineras av blandskog och sankmark. Tidigare nätprovfisken 1993, 1997 och 2 har inte resulterat i någon fångst av mört. Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer abborre och gädda. Huruvida ål fortfarande finns kvar är oklart, men inte sannolikt. Mört och lake försvann på 196-talet till följd av försurning. Det har gjorts en återintroduktion av mört 1994 då 14 mörtar sattes ut. Utöver återintroduktionsförsöket av mört har Länsstyrelsen kännedom om en utsättning av gädda 1952, då 25 gäddungar sattes ut. Utsättningar av gädda var en vanligt förekommande åtgärd under den första halvan av 19-talet, men har sannolikt inte haft någon effekt på dagens bestånd av gädda i sjön. Bongebosjön provfiskades med åtta bottensatta nät natten mellan den femte och sjätte juli 216. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Vid provfisket var det på kvällen växlande molnighet, uppehåll och en svag sydvästlig vind. Vid vittjningen morgonen därpå var det mulet, duggregn och en måttlig nordvästlig vind. Fångsten bedöms inte ha påverkats negativt av väderförhållandena under provfisketillfället. VATTENKEMI Bongebosjöns ph och alkalinitet har provtagits sparsamt sedan början 199-talet. Den provtagning som har genomförts har inte indikerat några surstötar. Att det förekommit surstötar mellan provtagningstillfällena kan dock inte uteslutas. I utloppet från sjön uppströms, Rödvattnet, har ph 5,8 uppmätts hösten 21. Detta indikerar att surt vatten tidvis kan förekomma i vattensystemet (Naturvårdsverket 2). 18

109 8 1 ph ,8,6,4,2 Alk (mekv/l) 2 Figur 11. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Bongebosjöns mitt och utlopp. Siktdjupet var 1,2 meter under provfisket, vilket klassas som litet (Naturvårdsverket 2). Vattenfärg varierar naturligt under året. Vattenfärgen har även varierat mellan åren och från omkring 25 har vattnet blivit mer färgat. På senare år har vattnet varit starkt färgat (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa. Samtidigt stämmer tidpunkten för den ökade vattenfärgen tämligen väl med de stormar som härjade i området i mitten av -talet Konduktivitet (ms/m) Färgtal (mg Pt/l) Figur 111. Konduktivitet (kuber) och färgtal (cirklar) i Bongebosjöns mitt och utlopp. Yt- och bottentemperaturen var 17,9 respektive 1,1 grader. Språngskiktet återfanns på fyra till fem meters djup. Under språngskiktet var det syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd (Naturvårdsverket 2). Temperatur ºC Djup (m) 4 6 Temperatur Syrehalt 8, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 112. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Bongebosjön

110 PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre, gädda och mört. I bottensatta nät fångades totalt 1 fiskar med en sammanlagd vikt av elva kilo. Fångsten dominerades av abborre då mer än 8 procent av fångade fiskar var abborrar. Samtliga förväntade arter fångades i nätprovfisket, samtidigt var det första gången som mört fångades i nätprovfiske. Den totala fångsten var omkring hälften så stor som regionala jämförvärden för ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet). Fångsten av abborre var antalsmässigt ungefär lika stor som regionala jämförvärden. Medelvikten var dock hög jämfört med medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Den höga medelvikten av abborrar märks även i att fångstvikten var omkring dubbelt så stor som nationella jämförelsetal. Fångsten av mört var mycket låg jämfört med regionala jämförvärden samtidigt som medelvikten var hög jämfört med medelvikten av mört från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram). Fångsten av gädda var fåtalig och påverkades därför av slump i större utsträckning. Fångsten av gädda får anses vara normal. Fångsten av gädda i nätprovfisken speglar inte beståndets storlek. Gäddan är normalt underrepresenterad i nätprovfisken, dels på grund av den avlånga formen men också på grund av det den långa stunder står still. Tabell 69. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Gädda Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 1,6,3 1,6 12,5 Jämförvärde 11,,3 11,2 21,9 Vikt per nät (g) 785,8 42,4 194,9 1383, Jämförvärde 389,3 128,5 334,1 945,1 Antal % av tot 85% 2% 13% 1% Vikt % av tot 57% 29% 14% 1% Medellängd (mm) 156,3 625, 226,2 Medelvikt (g) 74, 169,5 119,9 61,1 Största individ (mm) Minsta individ (mm) Mest fisk fångades i den översta djupzonen. Samtliga fångade arter uppehåller sig gärna i det varma vattnet på grunda bottnar. Normalt sett är fångsten av abborre och mört stor mellan noll och tre meters djup. I detta fall kan den lägre fångsten på tre till sex meters djup också förklaras av att syreförhållandena blev sämre redan från fyra meters djup och på fem meters djup var det syrefritt tillstånd (Naturvårdsverket, 2) 11

111 Tabell 7. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Gädda Mört Totalt -3 meter Antal/nät 17,5,5 2,8 2,8 3-6 meter Antal/nät 3,8,5 4,3-3 meter Vikt (g)/nät 1415,8 84,8 331,5 2552, 3-6 meter Vikt (g)/nät 155,8 58,3 214, Individlängder för abborre och mört framgår av Figur 113 och Figur 114. Dessutom fångades två gäddor som var 47 respektive 78 millimeter. De fångade abborrarna var 95 till 37 millimeter långa. Medellängden var knappt 16 millimeter (Tabell 69). Fångsten dominerades av abborrar mellan 1 och 115 millimeter (Figur 113). Inga årsyngel fångades. En möjlig förklaring till att inga yngel fångades kan vara att merparten av abborrynglen vid provfisketillfället inte hade uppnått fångstbar storlek eftersom provfisket genomfördes tidigt på säsongen. En annan, mindre trolig, förklaring är att näten inte placerades på lokaler lämpliga för årsyngel av abborre. Andelen potentiellt fiskätande abborre var högt över jämförvärden i beräkningar av ekologisk status (Tabell 71). Att andelen potentiellt fiskätande abborrfiskar var så högt beror delvis på den låga fångstvikten av övriga arter. Som helhet uppvisar abborrens längdfördelning ett normalt mönster (Figur 113). Reproduktionen bedöms fungera normalt. Antal Abborre Längd (millimeter) Figur 113. Längdfördelningsdiagram abborre. De fångade mörtarna var mellan 25 och 265 millimeter långa. Medellängden var knappt 23 millimeter (Tabell 69). Fångsten kan inte sägas varit dominerad av någon särskild storleksklass. Åldersanalys visar att de yngsta fångade mörtarna var femton år gamla (Figur 115). Det kan inte uteslutas att mörtfångsten är ett resultat av föryngring från den utsättning som gjordes Varför inga mörtar fångats i nätprovfisken förrän nu kan däremot inte till fullo förklaras. En förklaring kan vara att antalet mörtar i sjön varit så pass få att slumpen haft stor inverkan på om individerna fångats eller ej. En annan potentiell förklaring kan vara att mört från Rödvattnet lyckats simma till närbelägna sjöar, däribland Bongebosjön. I Rödvattnet fångades 28 förhållandevis många mörtar i det enda nätprovfiske som genomförts där, trots att ingen återintroduktion gjorts där. Sannolikt har mörten tagit sig till Rödvattnet från någon av utsättningarna i Bongebosjön eller Långvattnet. Därför är det också möjligt att vissa individer tar sig tillbaka till Bongebosjön eller Långvattnet. 111

112 Eftersom mörtens längdfördelning (Figur 114) inte kan sägas uppvisa ett normalt mönster med kontinuerlig rekrytering kan återintroduktionsförsöket hittills inte sägas varit lyckosamt. För att skynda på mörtens återetablering i Bongebosjön kan ett nytt återintroduktionsförsök vara lämpligt. Utifrån resultatet vid detta nätprovfiske ser möjligheterna för en lyckad återintroduktion förnärvarande bra ut. Frånvaro av surstötar och ett inte allt för talrikt abborrbestånd med hög medelvikt har visats vara viktiga parametrar för en lyckad återintroduktion av mört (Alenius, 212). Vattenkemiprovtagningen i sjön och i uppströms liggande Rödvattnet har varit sparsam men antyder att vattenkemin har varit tillräckligt god den senaste tiden. Abborrens medelvikt vid detta provfiske var 74 gram och överskrider medelvärdet för abborrens medelvikt i de sjöar där återintroduktionsförsök av mört lyckats (62±14 gram). Samtidigt har abborrens medelvikt sällan varit så hög i de fall där återintroduktioner av mört misslyckats (46±29 gram). I detta provfiske fångades 1,6 individer per nät och var lägre än medelvärdet för fångade abborrar i de sjöar där återintroduktionsförsök av mört lyckats (11,5±6,1 individer per nät). 4 Mört 3 Antal Längd (millimeter) Figur 114. Längdfördelningsdiagram mört Längd (mm) Ålder Figur 115. Röda romber anger åldersfördelning av analyserade mörtar (n=13). Svarta kvadrater anger nationella jämförvärden med tillhörande spridningsmått. 112

113 Jämfört med tidigare provfisken i Bongebosjön har fångsten per ansträngning i bottensatta nät varit relativt likartad antalsmässigt. Viktmässigt var dock fångsten större 216 jämfört med tidigare provfisketillfällen. Detta beror framförallt på att fångstvikten av abborre var högre 216, men även på att fångstvikten av gädda var tämligen hög och att detta var första gången som mört fångades. Antalet abborrar per nät var 216 inom intervallet för den lägsta och högsta fångsten av abborrar, medan fångstvikten var högre än vid tidigare nätprovfisken. Abborrens medelvikt har vid tidigare provfisketillfällen aldrig varit så hög som vid nätprovfisket 216. Fångsten av gädda är vid provfisken slumpartad, vilket förklarar de stora skillnaderna i fångstvikt mellan provfisketillfällena. 16 Fångst per bottensatt nät (antal) 16 Fångst per bottensatt nät (vikt) Mört Gädda Abborre 2 Figur 116. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms vara måttlig (Tabell 71). Endast två parametrar ( artdiversitet med avseende på vikt och fångstvikt per nät ) pekar på bättre status än måttlig. Parametrarna antal fiskarter, artdiversitet (antal), fångst per nät 113

114 (antal) samt andel potentiellt fiskätande abborrfiskar pekar på att fångsten har en försurningspåverkan. Tillsammans med att mörtfångsten uppvisar rekryteringsstörningar motiverar detta att sjöns ekologiska status med avseende på fisk var måttlig vid provfisktillfället. Provfiskeresultatet antyder att mörtens rekrytering upphört, vilket föranleder att fiskbestånden bedöms vara försurningspåverkade. Försurningsgraden bedöms tillhöra klass 3, enligt bilaga 2. Slutligen bedöms fiskbeståndet vara rovfiskdominerat, eftersom fångstvikten av rovfisk var högre än fångstvikten av karpfisk. För att statusen ska förbättras framöver är det viktigt att mörtfångsten ökar och utgör en större del av den totala fångsten. Dessutom är det viktigt att mörten uppvisar en kontinuerlig rekrytering. Tabell 71. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Stand Stand Stand Stand Sjö Antal fiskarter 2, 2, 1, 3, Jämförvärde Antal fiskarter 4,42 4,42 4,42 4,42 P-värde Antal fiskarterarter,12,12 3,35 Artdiversitet (antal) 1,4 1,1 1, 1,35 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 1,97 1,97 1,97 1,97 P-värde Artdiversitet (antal),1 9 9,28 Artdiversitet (vikt) 1,99 1,4 1, 2,34 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,64 2,64 2,64 2,64 P-värde Artdiversitet (vikt),39 3 3,69 Fångst/nät (vikt) 818,57 475,36 332,5 1383, Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 135,84 135,84 135,84 135,84 P-värde Fångst/nät (vikt),61 9 1,53 Fångst/nät (antal) 8,14 14,64 11,88 12,5 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 22,7 22,7 22,7 22,7 P-värde Fångst/nät (antal),1,48,29,34 Medelvikt i totala fångsten 1,53 32,46 28, 11,64 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 5,28 5,28 5,28 5,28 P-värde Medelvikt i totala fångsten,2,42,28,14 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),34,58,61,46 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),22,22,22,22 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),51 4 3,19 Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 4,3 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 1,28 1,28 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),29 Medelvärde av P-värdena,29,18,11,35 Klassning av ekologisk status Ekologisk status efter expertgranskning Bongebosjön Bongebosjön Bongebosjön Bongebosjön Otillfredsställande Otillfredsställande Dålig Måttlig Måttlig 114

115 P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, Måttlig Figur 117. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. Figur 118. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken genomförda 1993 till och med 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 115

116 Hösjön Tabell 72. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Hösjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 18,9 6,9 1,7 16 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Lagan,5 15,3, Tabell 73. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 2 Nej Rovfisk Måttlig BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Hösjön ingår i Lagans vattensystem, Lillåns avrinningsområde och är belägen cirka två kilometer sydväst om Kållerstad. Hösjön är en svagt humös näringsfattig sjö med ett medeldjup på 3,2 meter. Strandvegetationen är tämligen sparsam, förutom i den södra viken som håller på att växa igen. Sjöns omgivning domineras av barrskog, men även myr- och åkermark förekommer utefter stränderna. Sjöns avrinningsområde är omkring fyra kvadratkilometer stort och består mestadels av skogsmark med inslag av odlingsmark och myr. Sjön har tidigare nätprovfiskats 1996 och 26. Vid båda tillfällena dominerade abborre och mört fångsten, men gädda fångades också. Vid provfisket 26 fångades även braxen. Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer abborre, braxen, gädda, lake, mört och ål. Om ålen fortfarande finns kvar är dock inte säkert då uppgifterna är tämligen gamla. Länsstyrelsen har inte kännedom om någon fiskutsättning i Hösjön. Hösjön provfiskades med sexton bottensatta nät natten mellan den artonde och tjugonde juli 216. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Vid provfisketillfället var det den första kvällen växlande molnighet. Resterande del av provfisket var det klart väder och uppehåll. Vinden var svag till stilla från syd till sydväst. Fångsten bedöms inte påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället. VATTENKEMI Hösjöns ph har vid provtagningstillfällen inte understigit 6 sedan slutet av 198-talet. Under 2-talet har ph i medel legat på 6,9 vilket innebär nära neutralt (Naturvårdsverket 2). Utifrån genomförd vattenprovtagningen har förutsättningarna vad gäller ph varit tillräckligt god för den försurningskänsliga mörten. Alkaliniteten har inte varit sämre än vad som motsvarar god buffertkapacitet under 2-talet. ph Figur 119. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Hösjöns mitt och utlopp ,8,6,4,2 Alk (mekv/l) 116

117 Siktdjupet var under provfisket 1,7 meter, vilket klassas som litet (Naturvårdsverket 2). Vattenfärg varierar naturligt under året. Vattenfärgen har även varierat mellan åren och från omkring 25 har vattnet blivit mer färgat. På senare år har vattnet varit starkt färgat (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa. Samtidigt stämmer tidpunkten för den ökade vattenfärgen tämligen väl med de stormar som härjade i området i mitten av -talet , 15, 1, 5,, Färgtal (mg Pt/l) Konduktivitet (ms/m) Figur 12. Konduktivitet (kuber) och färgtal (romb) i Hösjöns mitt och utlopp. Yt- och bottentemperaturen var 18,9 respektive 6,9 grader. Språngskiktet återfanns på tre till sex meters djup. Syrehalten sjönk ner till svagt syretillstånd i språngskiktet för att därefter öka precis under språngskiktet till måttligt syrerikt tillstånd. Med ökat djup avtog därefter syrehalten. Från tio meters djup var det syrefattigt tillstånd (Naturvårdsverket 2). Temperatur ºC Djup (m) Temperatur Syrehalt, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 121. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Hösjön 216. PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre, braxen, gädda och mört. I bottensatta nät fångades totalt 38 fiskar med en sammanlagd vikt av tio kilo. Antalsmässigt var fångsten tämligen jämnt fördelad mellan abborre och mört. Fångstvikten dominerades av abborre. Lake och ål fångades inte varför nätprovfisket inte kan verifiera förekomst av dessa arter i sjön. Den totala fångsten var antalsmässigt den förväntade, enligt regionala jämförvärden för ekoregion 6 (Sydväst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Västerhavet, under 2 meter över havet). Den totala fångstvikten utgjorde drygt hälften av det regionala jämförvärdet. Sammantaget indikerar detta att medelvikten av fångade individer var låg. 117

118 Antal abborrar per nät var antalsmässigt i närheten av regionala jämförvärden. Fångstvikten per nät var ungefär hälften av regionala jämförvärden. Medelvikten var lägre än medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Antal mörtar per nät var i närheten av regionala jämförvärden. Fångstvikten per nät utgjorde drygt hälften av det regionala jämförvärdet. Medelvikten var 2 gram, vilket är lägre än medelvikten av mörtar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram). Få braxnar och gäddor fångades varför resultatet var mer slumpartat jämfört med abborre och mört där fler individer fångades. Antal braxnar per nät var i närheten av regionala jämförvärden. Fångstvikten per nät var ungefär hälften av regionala jämförvärden. Medelvikten var trots allt något högre än medelvikten av braxnar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (229 gram). I nätprovfisken är ofta gäddor underrepresenterade. Dels på grund av sin avlånga kroppsform men också på grund av att gäddan långa stunder står still. Fångsten av gädda får anses vara normal men kan inte sägas spegla beståndet. Tabell 74. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 6 (Sydväst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Västerhavet, under 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Braxen Gädda Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 9,9,3,1 9, 19,3 Jämförvärde 12,8,4,2 8,4 19,5 Vikt per nät (g) 316,4 82,4 37,7 179,7 616,1 Jämförvärde 641,3 156,1 15,8 285,3 149, Antal % av tot 51% 2% % 47% 1% Vikt % av tot 51% 13% 6% 29% 1% Medellängd (mm) 114,4 297, 475, 123,5 Medelvikt (g) 32, 263,6 63, 2 229,7 Största individ (mm) Minsta individ (mm) Fångsten var störst mellan noll och tre meters djup. Djupare än sex meter uteblev fångst. Samtliga fångade arter uppehåller sig gärna i det varma vattnet på grunda bottnar. I synnerhet gäller detta för mindre individer av fångade arter, vilka var vanliga i fångsten. Normalt sett är fångsten av abborre och mört stor mellan noll och tre meters djup. I detta fall kan den lägre fångsten på djupare vatten också förklaras av det redan på fyra meters djup var svagt syretillstånd (Naturvårdsverket, 2), även om syrehalten därefter ökade något. Tabell 75. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Braxen Gädda Mört Totalt -3 meter Antal/nät 25,,8,2 22,7 48,7 3-6 meter Antal/nät 2, 2, 4, 6-12 meter Antal/nät 12-2 meter Antal/nät -3 meter Vikt (g)/nät 89,8 219,7 1,5 451,7 1581,7 3-6 meter Vikt (g)/nät 5,8 41,3 92, 6-12 meter Vikt (g)/nät 12-2 meter Vikt (g)/nät 118

119 Individlängder för abborre och mört framgår av Figur 122 och Figur 123. Dessutom fångades braxen och gädda. Braxnarna var 245, 28, 29, 325 respektive 345 millimeter medan gäddan var 475 millimeter. De fångade abborrarna var 4 till 365 millimeter långa. Medellängden var knappt 115 millimeter (Tabell 74). Fångsten dominerades av abborrar mellan 8 och 13 millimeter (Figur 122). Årsyngel fångades och var omkring 5 millimeter vid provfisketillfället. Andelen potentiellt fiskätande abborre och kvoten mellan abborre och karpfisk var nära jämförvärdet i beräkningar av ekologisk status (Tabell 71), vilket indikerar ett tämligen välmående fiskbestånd. Som helhet uppvisar abborrens längdfördelning ett normalt mönster (Figur 122). Reproduktionen bedöms fungera normalt. Abborre Antal Längd (millimeter) Figur 122. Längdfördelningsdiagram abborre. De fångade mörtarna var mellan 7 och 185 millimeter långa. Medellängden var 124 millimeter (Tabell 74). Fångsten var tämligen jämnt fördelad mellan olika storleksklasser. Förekomsten av individer under 1 millimeter var god. Däremot sakandes individer mellan 9-1 millimeter (Figur 123). Någon åldersanalys har inte gjorts, varför det inte går att verifiera om någon årsklass saknas. Med tanke på mörtens låga medelvikt och sjöns näringsfattiga karaktär har mörtens tillväxt troligtvis varit långsam. Tillsammans med att det normalt inte är tydligt separerade årskullar i ett mörtbestånd talar detta för att det sannolikt saknas en årsklass i fångsten. Vattenkemiprovtagningen i sjön pekar på att avsaknaden av en årsklass inte beror på försurningsrelaterade skador. Någon annan uppenbar orsak kan inte uttydas, varför försurningsrelaterade skador inte bör uteslutas. Att rekryteringen är svag enstaka år kan ha naturliga förklaringar såsom avsaknad av lämpliga djurplankton i ett tidigt skede av mörynglets liv, kall vår och försommar och därigenom låg tillväxt. Hur vårens och försommarens karaktär var året då de mörtar som vid provfisketillfället skulle vara omkring 95 millimeter är oklart. Mörtbeståndet bör fortsatt övervakas med bibehållet provfiskeintervall. Om det vid nästa provfiske finns tendenser till att en årsklass saknas bör åldersprover tas. 119

120 Mört Antal Längd (millimeter) Figur 123. Längdfördelningsdiagram mört. Jämfört med tidigare provfisken i Hösjön har antalet individer per nät minskat för såväl abborre och mört. Fångstvikten per nät var marginellt högre än senaste nätprovfisket men lägre än provfisket Jämfört med 1993 beror den minskade fångstvikten per nät främst på att fångstvikten av mört minskat, vilket förklaras av att mörtfångsten då dominerades av individer omkring 15 millimeter och att större mörtar fångades då än 216. Dessutom var fångstvikten av gädda större 1993 jämfört med övriga provfisketillfällen. Fångst per bottensatt nät (antal) Fångst per bottensatt nät (vikt) Mört Gädda Braxen Abborre 1 Figur 124. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken

121 STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms efter expertgranskning vara måttlig (Tabell 76). Endast parametern fångst per nät (vikt) pekar på sämre status än god och indikerar en viss försurningspåverkan. Sammantaget visar dock övriga parametrar på ett tämligen välbalanserat och välmående fisksamhälle. Samtidigt saknas sannolikt en årsklass av mört i fångsten. Att detta skulle bero på försurningsrelaterade skador är inte troligt, men kan inte uteslutas. Fångstens djupfördelning var i stor utsträckning knuten till de översta metrarna av vattenprofilen, vilket delvis kan förklaras av syrefattigt tillstånd på djupt vatten. Återkommande perioder av syrefattigt tillstånd på djupt vatten medför att förutsättningarna för den kallvattenslevande laken sannolikt inte är bra i Hösjön. Att mört uppvisar tecken på rekryteringsskador tillsammans med att förutsättningarna för kallvattensarter sannolikt inte är goda motiverar att den ekologiska statusen sänks till måttlig jämfört med det beräknade värdet. Tabell 76. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Stand Stand Stand Sjö Hösjön Hösjön Hösjön Antal fiskarter 3, 4, 4, Jämförvärde Antal fiskarter 5,2 5,2 5,2 P-värde Antal fiskarterarter,19,51,51 Artdiversitet (antal) 2,1 2,4 2,7 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 2,14 2,14 2,14 P-värde Artdiversitet (antal),81,85,9 Artdiversitet (vikt) 2,69 3,9 2,7 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,72 2,72 2,72 P-värde Artdiversitet (vikt),96,63,98 Fångst/nät (vikt) 941,25 52,25 616,13 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 896,34 896,34 896,34 P-värde Fångst/nät (vikt),92,21,42 Fångst/nät (antal) 33,13 23,25 19,25 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 22,58 22,58 22,58 P-värde Fångst/nät (antal),51,96,78 Medelvikt i totala fångsten 28,42 21,6 32,1 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 43,81 43,81 43,81 P-värde Medelvikt i totala fångsten,42,19,56 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),16,18,32 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),29,29,29 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),45,55,85 Kvot abborre/karpfiskar (vikt),89,98 1,21 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 1,28 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),74,8,96 Medelvärde av P-värdena,62,59,74 Klassning av ekologisk status God God Hög Ekologisk status efter expertgranskning Måttlig Provfiskeresultatet antyder att mörten haft rekryteringsskador tre till fem år tillbaka i tiden, vilket föranleder att fiskbestånden bedöms vara försurningspåverkade. Försurningsgraden bedöms tillhöra klass 2, enligt bilaga 2. Slutligen bedöms fiskbeståndet vara rovfiskdominerat, eftersom fångstvikten av rovfisk var högre än fångstvikten av karpfisk. 121

122 För att statusen ska förbättras framöver är det viktigt att mörten inte uppvisar tecken på rekryteringsskador och att syreförhållandena på djupt vatten förbättras.,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status Hög Figur 125. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. Figur 126. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken genomförda 1996 till och med 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 122

123 Kolasjön Tabell 77. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Kolasjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 18,4 4,6 1,9 8 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Lagan,25 19,3, Tabell 78. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 2 Nej Rovfisk Måttlig BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Kolasjön ingår i Lagans vattensystem, Västeråns avrinningsområde och är belägen åtta kilometer nordost om Åsenhöga. Kolasjön är en humös näringsfattig sjö med ett medeldjup på 4,7 meter. Sjön utgörs av två mindre sjöar förbundna genom ett längre sund. Omgivningen kring Kolasjön är näringsfattig och domineras av barrskog, framförallt tall. Stranden är minerogen med stora block. Det finns enstaka fritidshus intill sjön. Kolasjön har tidigare varit kraftigt försurningspåverkad och mörten, som är en försurningskänslig art, försvann troligtvis i början på 6-talet. Även lake har slagits ut från sjön. För att följa upp effekterna av kalkningen provfiskades sjön av Länsstyrelsen 1993 och då fångades abborre, gädda och en mört. Mörten bedömdes vid provfiskeutvärderingen 1993 utgöras av överlevande agnfisk återintroducerades mört i de uppströms liggande sjöarna Voxtorpasjön och Hällesjön och mörten bedömdes kunna återkolonisera Kolasjön eftersom det inte finns några vandringshinder mellan sjöarna. Under provfiskena 1997 och 2 fick man dock ingen mört. Återintroduktion och förstärkningsutsättningar av mört har sedan genomförts 29 och utgjordes utsättningsmaterialet av könsmogen mört av blandad storlek, men för 21 saknas uppgifter. Vid nätprovfisket 213 fångades över 1 mörtar men de flesta utgjordes av utsättningsmaterial från förstärkningsutsättningarna Enligt Länsstyrelsen fiskregister förekommer idag abborre, gädda och mört. Huruvida ål fortfarande finns kvar är oklart. Kolasjön provfiskades med åtta bottensatta nät natten mellan den sjätte och sjunde juli 216. Provfisket var ett så kallat inventeringsfiske. Detta betyder att nätinsatsen var begränsad och riktad till lokaler där förekomst av mört var förväntad. Syftet med provfisket var att följa upp återintroduktionen av mört. Vid provfisketillfället var det på kvällen växlande molnighet, uppehåll och en svag västlig vind. Morgonen därpå var mulen, med uppehåll och en måttlig sydvästlig vind. Fångsten bedöms inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället VATTENKEMI Kalkning i avrinningsområdet påbörjades Sedan början på 9-talet har ph vid provtagningstillfällena inte understigit målvärdet 6,. Alkaliniteten har däremot varit lägre de senaste åren. Från 21 har alkaliniten motsvarat svag buffertkapacitet vid omkring en tredjedel av provtagningstillfällena (Naturvårdsverket 2). Utifrån genomförd vattenprovtagning har förutsättningarna vad gäller ph trots allt varit tillräckligt god för den försurningskänsliga mörten. 123

124 ph ,8,6,4, Alk (mekv/l) Figur 127. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Kolasjöns mitt och utlopp. Siktdjupet var 1,9 meter under provfisket, vilket klassas som litet (Naturvårdsverket 2). Vattenfärg varierar naturligt under året. Vattenfärgen har även varierat mellan åren och från omkring 25 har vattnet blivit mer färgat. På senare år har vattnet varit starkt färgat (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa. Samtidigt stämmer tidpunkten för den ökade vattenfärgen tämligen väl med de stormar som härjade i området i mitten av -talet. Färgtal (mg Pt/l) , 15, 1, 5,, Konduktivitet (ms/m) Figur 128. Konduktivitet (kuber) och färgtal (romber) i Kolasjöns mitt och utlopp. Yt- och bottentemperaturen var 18,4 respektive 4,6 grader. Språngskiktet återfanns på två till fem meters djup. En syredipp förekom i språngskiktet där vattnet var måttligt syrerikt. Från åtta meters djup började syrehalterna därefter minska och vid femton meters djup var det syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd (Naturvårdsverket 2). Temperatur ºC Djup (m) Temperatur Syrehalt 16, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 129. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Kolasjön

125 PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre, gädda och mört. I bottensatta nät fångades totalt 237 fiskar med en sammanlagd vikt av elva kilo. Fångsten var tämligen jämnt fördelad mellan abborre och mört som dominerade fångsten. Samtliga förväntade arter fångades i nätprovfisket. Den totala fångsten var något större än regionala jämförvärden för ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet). Antal fångade abborre per nät var antalsmässigt större än regionala jämförvärden medan fångstvikten var i paritet med jämförvärdet. Medelvikten var 31 gram, vilket är lägre än medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Fångsten av mört utgjordes sannolikt till största del av utsättningsmaterial från återintroduktionsförsök Antal fångade mörtar per nät var i närheten av det regionala jämförvärdet samtidigt som fångstvikten per nät var hög. Medelvikten var 52 gram, vilket är något högre än medelvikten av mörtar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram). Eftersom bara två gäddor fångades påverkades fångsten i hög grad av slump varför nyttan med djupare jämförelser är små. I nätprovfisken är det normalt att gäddor är underrepresenterade i fångsten, dels på grund av sin avlånga kroppsform men också på grund av gäddans beteende då den långa stunder står still. Fångsten av gädda speglar inte beståndets storlek. Tabell 79. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Gädda Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 16,3,3 13,1 29,6 Jämförvärde 1,7,2 1,3 2,8 Vikt per nät (g) 498, 214,1 678,4 139,5 Jämförvärde 483, 115,7 258,3 845, Antal % av tot 55% 1% 44% 1% Vikt % av tot 36% 15% 49% 1% Medellängd (mm) 128, , Medelvikt (g) 3,6 856,5 51,7 312,9 Största individ (mm) Minsta individ (mm) Eftersom näten endast lades i den grundaste djupzonen kan ingen analys av fiskens fångstdjup göras. Mätningar av vattenprofilens syrehalt (Figur 129) visar att vattnet djupare än 14 meter var syrefattigt (Naturvårdsverket, 2) och inte tillgängligt för fisk. Utifrån sjöns fiskfauna uppehåller sig troligen få fiskar på de allra djupaste partierna om sommaren. Tabell 8. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Gädda Mört Totalt -3 meter Antal/nät 16,3,3 13,1 29,6-3 meter Vikt (g)/nät 498, 214,1 678,4 139,5 125

126 Individlängder framgår av Figur 13 och Figur 131 för alla fångade arter utan gädda. Gäddorna var 5 respektive 54 millimeter. De fångade abborrarna var 45 till 275 millimeter långa. Medellängden var knappt 13 millimeter (Tabell 79). Fångsten dominerades av abborrar mellan 1 och 12 millimeter (Figur 13). Minst ett årsyngel fångades. Individer runt 8 millimeter kan ha varit stora årsyngel alternativt små ettåriga abborrar. Andelen potentiellt fiskätande abborre och kvoten mellan abborre och karpfisk var lägre än jämförvärdet i beräkningar av ekologisk status (Tabell 81). Kvoten mellan abborre och karpfisk var dock förhållandevis nära jämförvärdet och pekade på god status. Fångsten av mört bestod sannolikt till viss del av utsättningsmaterial från de senaste återintroduktionstillfällena, varför jämnviktförhållandena är naturliga och varaktiga. Som helhet uppvisar abborrens längdfördelning ett normalt mönster (Figur 13). Reproduktionen bedöms fungera normalt. 25 Abborre 2 Antal Längd (millimeter) Figur 13. Längdfördelningsdiagram abborre. De fångade mörtarna var mellan 7 och 24 millimeter långa. Medellängden var 169 millimeter (Tabell 79). Fångsten dominerades av individer mellan 15 och 17 millimeter Figur 131, där merparten sannolikt var sju till tio år gamla (Figur 132). Endast åtta individer under 14 millimeter fångades och kan med säkerhet sägas vara ett resultat av föryngring i sjön eller vattensystemet. Åldersanalys visade att det i fångsten saknades mört som vid provfisketillfället var fyra till sex år gamla (Figur 132). Det senaste återintroduktionsförsöket gjordes 21. Tyvärr saknas uppgifter om hur stora eller gamla utsättningsmörtarna var 21 varför man med säkerhet inte vet vilka årsklasser som kan utgöras av utsättningsmörtar. Men det förefaller troligt att merparten av den fångade mörten sju år och äldre utgörs av utsättningsmaterial från återintroduktionsförsöken Eftersom mörtens längdfördelning (Figur 131) inte kan sägas uppvisa ett normalt mönster med kontinuerlig rekrytering, kan återintroduktionsförsöket hittills inte sägas varit lyckosamt. Frånvaro av surstötar och ett fåtaligt abborrbestånd med hög medelvikt har visats vara viktiga parametrar för en lyckad återintroduktion av mört (Alenius, 212). Vattenkemin ser tillräckligt bra ut för att mörtens rekrytering ska fungera. Däremot har förhållandevis många abborrar med låg medelvikt fångats i provfisket 216. Detta betyder att förutsättningarna för att mörten ska etablera ett livskraftigt bestånd just nu inte är optimala. Bestånden av abborre och mört bör fortsatt övervakas med bibehållen provfiskeintervall. 126

127 Antal Mört Längd (millimeter) Figur 131. Längdfördelningsdiagram mört Längd (mm) Ålder Figur 132. Röda romber anger åldersfördelning av analyserade mörtar (n=47). Svarta kvadrater anger nationella jämförvärden med tillhörande spridningsmått. Jämfört med tidigare provfisken i Kolasjön har fångsten per nät i stora drag dubblerats och förklaras främst av de mörtar som sattes ut i samband med återintroduktionsförsöken Fångsten av abborre har varit tämligen stabil över tid varför det troligtvis är normalt att abborrbeståndet domineras av små individer. Om abborrbeståndet även i fortsättningen domineras av små abborrar kan det bli svårt att lyckas med att återintroducera mört utan att reducera abborrbeståndet. Genom att reducera mängden fisk genom intensivt fiske kan man få abborrens medelvikt att öka (Ståhl, personlig kommunikation) 127

128 35 Fångst per bottensatt nät (antal) 16 Fångst per bottensatt nät (vikt) Mört Gädda Abborre 2 Figur 133. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms efter expertgranskning vara måttlig (Tabell 81). Hälften av parametrarna pekar på god status eller bättre. Av dessa parametrar påverkas samtliga positivt av det faktum att en stor del av mörtfångsten utgjordes av utsättningsmaterial. Detta medför att beräkningarnas tillförlitlighet är låg. Provfiskeresultatet antyder att mörten har rekryteringskador, vilket föranleder att fiskbestånden bedöms vara försurningspåverkade. Försurningsgraden bedöms därför tillhöra klass 2, enligt bilaga 2. Att mörten har försurningsrelaterade skador stärker bedömningen att sjöns ekologiska status med avseende på fisk var måttlig vid provfisketillfället. För att statusen ska förbättras framöver är det viktigt att mörten till att börja med etablerar ett livskraftigt bestånd med kontinuerlig rekrytering Slutligen bedöms fiskbeståndet vara rovfiskdominerat. Fångstvikten av rovfisk var dock marginellt högre än karpfisk och bestod bland annat av två gäddor. Fångst av gäddor är slump- 128

129 artad i nätprovfisken varför bedömningens tillförlitlighet minskar. Samtidigt bestod fångstvikten av karpfisk till stor del av mört från återintroduktionstillfällena Detta sammantaget motiverar bedömningen. Tabell 81. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Resultat från provfisket 1993 och 1997 visas ej. Datum Typ av provfiske Inven Inven Inven Inven Oklas Sjö Kolasjön Kolasjön Kolasjön Kolasjön Kolasjön Antal fiskarter 1, 2, 3, 2, 3, Jämförvärde Antal fiskarter 4,25 4,25 4,25 4,25 4,25 P-värde Antal fiskarterarter 3,14,42,14,42 Artdiversitet (antal) 1, 1,14 1,47 1,47 2,1 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 1,95 1,95 1,95 1,95 1,95 P-värde Artdiversitet (antal),1,16,4,4,91 Artdiversitet (vikt) 1, 1,59 1,91 1,85 2,56 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,62 2,62 2,62 2,62 2,62 P-värde Artdiversitet (vikt) 3,17,35,31,94 Fångst/nät (vikt) 586,25 696,25 94,63 525,38 139,5 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 72,74 72,74 72,74 689,8 689,8 P-värde Fångst/nät (vikt),66,94,57,56,13 Fångst/nät (antal) 16,5 13,75 16,5 14,38 29,63 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 17,27 17,27 17,27 16,75 16,75 P-värde Fångst/nät (antal),94,7,94,8,33 Medelvikt i totala fångsten 35,53 5,64 57,1 36,55 46,94 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 49,82 49,82 49,82 49,82 49,82 P-värde Medelvikt i totala fångsten,53,98,8,57,91 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),57,48,46,38,16 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),3,3,3,31,31 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),13,3,35,68,4 Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 3,1 1,98 1,78,73 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 1,28 1,28 1,28 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),42,69,76,61 Medelvärde av P-värdena,35,48,56,53,58 Klassning av ekologisk status Måttlig God God God God Ekologisk status efter expertgranskning Måttlig 129

130 ,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status God Figur 134. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 1 Hög,72 God,46 Måttlig,3 Otillf.,15 Dålig Figur 135. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken genomförda 1993 till och med 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 13

131 Långvattnet Tabell 82. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Långvattnet Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 17,8 8,4 1,6 8 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Lagan,3 13,4, Tabell 83. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 3 Nej Rovfisk Måttlig BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Långvattnet ingår i Lagans vattensystem, Österåns avrinningsområde och är belägen tre kilometer söder om Bondstorp. Långvattnet är en starkt humös näringsfattig sjö med ett medeldjup på 3,6 meter. Stränderna är organogena och sandiga. Omgivningen domineras av tallskog med inslag av sankmark. Sjöns avrinningsområde är omkring fyra kvadratkilometer stort och utgörs av skogs- och myrmark. Långvattnet var tidigare kraftigt försurad och sjöns botten var täckt av vitmossa. Sjöns fisksamhälle var då kraftigt försurningsskadat och mörten försvann redan i början på 6-talet. Enligt Länsstyrelsens fiskregister finns det säkra uppgifter på att abborre och gädda förekommer. Huruvida ål fortfarande förekommer är osäkert. I Långvattnet har det gjorts återintroduktionsförsök av mört 1994, 22, 29 och 21. En mört har fångats vid nätprovfiske (21). I Långvattnet har det även gjorts återintroduktionsförsök av flodkräfta (1995, 2, 21, 28, 29 och 21). Flodkräftan tycks dock inte etablerat sig då endast en flodkräfta fångades vid kräftprovfiske 215. Även gädda ( ) och ål ( ) har satts ut i Långvattnet. Långvattnet provfiskades med åtta bottensatta nät natten mellan den fjärde och femte juli 216. Provfisket var ett så kallat inventeringsfiske. Syftet med provfisket var att följa upp resultatet av återintroduktionen av mört. Vid provfisketillfället var det på kvällen växlande molnighet, uppehåll och en svag västlig vind. Vid morgonen därpå var det mulet, uppehåll med en svag sydvästlig vind. Fångsten bedöms inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället VATTENKEMI Sedan början av 9-talet har ph vid provtagningstillfällena inte understigit målvärdet 6, mer än vid ett tillfälle. Hösten 22 uppmättes ph 5,9. Alkaliniteten var onormalt hög under 9- talet. Från 26 har alkaliniten motsvarat svag buffertkapacitet vid omkring en tredjedel av provtagningstillfällena (Naturvårdsverket 2). Utifrån genomförd vattenprovtagningen har förutsättningarna vad gäller ph trots allt varit tillräckligt god för den försurningskänsliga mörten i åtminstone femton år. 131

132 ,8,6,4, ph Alk (mekv/l) Figur 136. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Långvattnets mitt och utlopp. Siktdjupet var 1,6 meter under provfisket, vilket klassas som litet (Naturvårdsverket 2). Vattenfärg varierar naturligt under året. Vattenfärgen har även varierat mellan åren och det finns en trend mot mer färgat vatten i sjön. Vattnet har varit starkt färgat i många år (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa. Färgtal (mg Pt/l) , 15, 1, 5,, Konduktivitet (ms/m) Figur 137. Konduktivitet (kuber) och färgtal (romber) i Långvattnets mitt och utlopp. Yt- och bottentemperaturen var 17,8 respektive 8,4 grader. Språngskiktet återfanns på fyra till sju meters djup. I språngskiktet sjönk syrehalten raskt och mellan fem och elva meters djup var det svagt syretillstånd. Vid botten var det syrefattigt tillstånd (Naturvårdsverket 2). Temperatur ºC Djup (m) Temperatur Syrehalt, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 138. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Långvattnet

133 PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre, gädda och mört. I bottensatta nät fångades totalt 91 fiskar med en sammanlagd vikt av knappt sex kilo. Förutom tre fiskar bestod fångsten uteslutande av abborre. Samtliga förväntade arter fångades i nätprovfisket. Detta var dock bara andra gången som mört fångats vid nätprovfiske i Långvattnet. Antalet fångade fiskar per nät var omkring hälften så stor som det regionala jämförvärdet för ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet). Fångstvikten per nät var däremot nära det regionala jämförvärdet. Fångsten av abborre per nät var ungefär lika stor som regionala jämförvärden. Medelvikten var nära medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Eftersom det endast fångades en mört påverkades resultatet av slump i stor utsträckning. Fångsten av mört var mycket låg jämfört med regionala jämförvärden. Den låga fångsten tyder dock på att beståndet är mycket sparsamt i Långvattnet. Eftersom bara två gäddor fångades påverkades fångsten i hög grad av slump varför nyttan med djupare jämförelser är små. I nätprovfisken är det dock normalt att gäddor är underrepresenterade, dels på grund av sin avlånga kroppsform men också på grund av gäddans beteende då den långa stunder står still. Fångsten av gädda får anses vara normal vid provfiske och speglar inte beståndets storlek. Tabell 84. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Gädda Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 11,,3,1 11,4 Jämförvärde 1,7,2 1,3 2,8 Vikt per nät (g) 542, 127,6 31,9 71,5 Jämförvärde 483, 115,7 258,3 845, Antal % av tot 97% 2% 1% 1% Vikt % av tot 77% 18% 5% 1% Medellängd (mm) 141,3 435, 29 Medelvikt (g) 49,3 51,5 255, 271,6 Största individ (mm) Minsta individ (mm) Eftersom näten endast lades i de två grundaste djupzonerna kan ingen fullständig analys av fiskens djupfördelning vid provfisketillfället göras. Merparten av fångsten gjordes mellan noll och tre meters djup. Fyra abborrar per nät fångades även mellan tre till sex meters djup (Tabell 85). Samtliga fångade arter uppehåller sig gärna i det varma vattnet på grunda bottnar. I synnerhet gäller detta för mindre individer av fångade arter. Fångstens djupfördelning får anses vara normal. Hade nät även lagts djupare hade fångsten sannolikt minskat med ökat djup, dels på grund av fisksamhällets normala djupfördelning och dels på grund av de sjunkande syrehalterna med ökat djup (Figur 138). 133

134 Tabell 85. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Gädda Mört Totalt -3 meter Antal/nät 13,3,3,2 13,8 3-6 meter Antal/nät 4, 4, -3 meter Vikt (g)/nät 64,3 17,2 42,5 853, 3-6 meter Vikt (g)/nät 247, 247, Individlängder av fångade abborrar framgår av Figur 139. De fångade gäddorna var 385 respektive 485 millimeter och den fångade mörten var 29 millimeter. Den fångade mörten var enligt åldersanalys 22 år. Mörtens situation i vattensystemet diskuteras mer utförligt i texten som tillhör Bongebosjön. Förutsättningarna för en lyckad återintroduktion av mört ser utifrån abborrfångstens medelvikt inte lika bra ut i Långvattnet som i Bongebosjön. Därför bör eventuella återintroduktionsförsök prioriteras i Bongebosjön framför Långvattnet. Långvattnets fiskbestånd bör fortsatt följas med nätprovfisken. De fångade abborrarna var 4 till 345 millimeter långa. Medellängden var omkring 14 millimeter (Tabell 84). Fångsten dominerades av abborrar mellan 1 och 15 millimeter (Figur 139). Två årsyngel fångades och var vid provfisketillfället 4 millimeter. Att inte fler årsyngel fångades beror sannolikt på att merparten av abborrynglen vid provfisketillfället inte hade uppnått fångstbar storlek eftersom provfisket genomfördes tidigt på säsongen. En annan, mindre trolig, förklaring är att näten inte placerades på lokaler lämpliga för årsyngel av abborre. Andelen potentiellt fiskätande abborre var hög och i paritet med de tre senaste provfisketillfällena (Tabell 86). Den höga andelen potentiellt fiskätande abborrfiskar beror delvis på den låga fångstvikten av övriga arter. Som helhet uppvisar abborrens längdfördelning ett normalt mönster (Figur 139). Reproduktionen bedöms fungera normalt Abborre Antal Längd (millimeter) Figur 139. Längdfördelningsdiagram abborre. Abborren har dominerat fångsten vid samtliga tidigare provfisken. Fångsten per nät av abborre har varierat mellan provfisketillfällena såväl antalsmässigt som viktmässigt. Antalsmässigt var fångsten 216 tämligen lik de flesta andra tillfällen förutom 1993 och 213 då det fångades hälften så många abborrar per nät. Möjligen kan den lägre fångsten 213 delvis förklaras av att vädret vid provfisketillfället var mulet och det blåste en måttlig nordlig vind. Lågtrycks- 134

135 betonat väder medför ofta att abborren blir mindre aktiv. Variationen mellan provfisketillfällena kan möjligen också förklaras av att abborrpopulationer kan växla mellan att dels utgöra så kallade tusenbrödrarbestånd och dels bestånd med mer naturlig storleksvariation. Abborrrens längdfördelning kan inte sägas uppvisa tecken på utpräglade tusenbrödrarbestånd vid något av tidigare provfisketillfällen. Däremot kan den höga fångstvikten 28 möjligen vara påverkad av slump i större utsträckning än övriga provfisketillfällen på grund av att endast fyra bottensatta nät lades då. 16 Fångst per bottensatt nät (antal) 14 Fångst per bottensatt nät (vikt) Mört Gädda Abborre 2 Figur 14. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms vara måttlig (Tabell 86). Endast två parametrar ( fångstvikt per nät och medelvikt i totala fångsten ) pekar på bättre status än måttlig. Sammantaget pekar de ingående parametrarna på att fiskbeståndet var försurningspåverkat vid provfisketillfället. Provfiskeresultatet antyder att mörtens rekrytering upphört. Detta föranleder att fiskbestånden bedöms vara försurningspåverkade, vilket ytterligare motiverar att sjöns ekologiska status med avseende på fisk bedöms vara måttlig. Försurningsgraden bedöms tillhöra klass 3, enligt bilaga 2. Slutligen bedöms fiskbeståndet vara rovfiskdominerat, eftersom fångstvikten av rovfisk var högre än fångstvikten av karpfisk. 135

136 För att statusen ska förbättras framöver är det till att börja med viktigt att mörten etablerar ett livskraftigt bestånd med kontinuerlig rekrytering. En ökad mörtfångst som indikerar att mörten utgör en större andel av fisksamhället påverkar också statusen positivt. Tabell 86. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Resultat från 1993 visas ej. Datum Antal fiskarter 2, 3, 1, 2, 2, 3, Jämförvärde Antal fiskarter 4,5 4,5 4,5 4,5 4,5 4,5 Typ av provfiske Stand Oklas Inven Inven Inven Inven Sjö Långvattnevattnevattnevattnevattnet Lång- Lång- Lång- Lång- Långvattnet P-värde Antal fiskarterarter,1,33 2,1,1,33 Artdiversitet (antal) 1,3 1,7 1, 1,4 1,5 1,7 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 1,97 1,97 1,97 1,97 1,97 1,97 P-värde Artdiversitet (antal),1,11 9,1,1,11 Artdiversitet (vikt) 1,97 2,29 1, 1,44 1,87 1,58 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,65 2,65 2,65 2,65 2,65 2,65 P-värde Artdiversitet (vikt),37,63 3,11,3,16 Fångst/nät (vikt) 254,75 66,38 633, , 86, 71,5 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 816,44 816,44 816,44 816,44 816,44 816,44 P-värde Fångst/nät (vikt) 1,65,59,4,98,74 Fångst/nät (antal) 8,6 14,5 1,5 11,5 5,63 11,38 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 18,64 18,64 18,64 18,64 18,64 18,64 P-värde Fångst/nät (antal),16,67,34,42 5,41 Medelvikt i totala fångsten 31,6 45,54 6,37 15,3 143,29 61,67 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 5,45 5,45 5,45 5,45 5,45 5,45 P-värde Medelvikt i totala fångsten,39,85,74,17 5,71 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),27,34,69,66,51,54 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),28,28,28,28,28,28 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),95,71 2 3,19,14 Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 6,78 17, Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 1,28 1,28 1,28 1,28 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),13 2 Medelvärde av P-värdena,3,51,26,19,25,33 Klassning av ekologisk status Otillfredsställande God Otillfredsställande Otillfredsställande Otillfredsställande Måttlig Ekologisk status efter expertgranskning Måttlig 136

137 ,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status Måttlig Figur 141. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 1 Hög,72 God,46 Måttlig,3 Otillf.,15 Dålig Figur 142. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken genomförda 1993 till och med 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 137

138 Mjösjön Tabell 87. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Mjösjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 18,7 1,8 1,5 16 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Lagan,38 7,4, Tabell 88. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 3 Nej Karpfisk Måttlig BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Mjösjön ingår i Lagans vattensystem, Mjösjöbäckens avrinningsområde och är belägen knappt två kilometer väster om Sporda. Mjösjön är en humös näringsfattig sjö med ett medeldjup på 2,2 meter. Stränderna är mestadels steniga. Sjön omges huvudsakligen av barrskog med inslag av löv. Sjöns avrinningsområde är knappt tolv kvadratkilometer stort och består mestadels av myr- och skogsmark med en mycket liten andel jordbruksmark. Mjösjön har tidigare provfiskats 1994, 1999 och 29. Sjön har beskrivits som påverkad, främst beroende på de innan kalkningen uppkomna försurningsskadorna. Mört har dock fångats i samtliga provfisken, även om beståndet bedömts vara försurningspåverkat med påverkad föryngring. Under sommaren 216 genomfördes elfiske i strandzonen i syfte att detektera unga mörtar. Inga mörtar fångades (Thorfve, 216). Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer abborre, braxen, gädda och mört. Huruvida ål och sutare fortfarande förekommer är osäkert. Men det finns uppgifter om att sutare och lake har försvunnit från sjön. Ål sattes ut på 194-talet varför dessa sannolikt inte finns kvar. Även regnbåge sattes ut 29. Mjösjön provfiskades med sexton bottensatta nät natten mellan den artonde och nittonde juli 216. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Vid provfisketillfället var det på kvällen växlande molnighet, uppehåll och en måttlig västlig vind. Vid morgonen därpå var det dimma, uppehåll och stilla. Fångsten bedöms inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället VATTENKEMI Även efter att kalkningen påbörjades 1984, har ph och alkalinitet varierat tämligen mycket. Under 2-talet har ph-målet 6, underskridits i mars 25 och 21. Att ph är lågt i utloppet i samband med snösmältningen behöver inte betyda att ph är lågt i sjön som helhet. Det kalla smältvattnet har ett lågt ph och ligger ovanför det något varmare vattnet djupare i sjön. Detta medför att det mesta av smältvattnet förs vidare ut genom utloppet. Därför kan vattnet i ett frånrinnande vattendrag vara surare än i en uppströms belägen sjö. Åtminstone vintern 21 var snörik, varför detta troligen förklarar det låga ph i mars 21. Alkaliniteten var onormalt hög under delar av 9- och -talet. Från 2 har alkaliniten motsvarat svag buffertkapacitet vid omkring en tredjedel av provtagningstillfällena och varit mycket svag då ph understigit 6, (Naturvårdsverket 2). Genomförd vattenprovtagning 138

139 tyder på att förutsättningarna vad gäller ph trots allt varit tillräckligt god för den försurningskänsliga mörten under åtminstone de flesta av de senaste tjugo åren ,8,6,4, ph Alk (mekv/l) Figur 143. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Mjösjöns mitt och utlopp. Siktdjupet var 1,5 meter under provfisket, vilket klassas som litet (Naturvårdsverket 2). Vattenfärg varierar naturligt under året. Vattenfärgen har även varierat mellan åren och det finns en tendens till mer färgat vatten de senaste femton åren. Vattnet har varit starkt färgat i flera år (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa. Färgtal (mg Pt/l) , 15, 1, 5,, Konduktivitet (ms/m) 214 Figur 144. Konduktivitet (kuber) och färgtal (romber) i Mjösjöns mitt och utlopp. Yt- och bottentemperaturen var 18,7 respektive 1,8 grader. Temperatur och syrehalt var konstant ner till fyra meters djup för att därefter sjunka. På sex meters djup var det syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd (Naturvårdsverket 2). Temperatur ºC Djup (m) 4 Temperatur 6 Syrehalt, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 145. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Mjösjön

140 PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre, gädda och mört. I bottensatta nät fångades totalt 274 fiskar med en sammanlagd vikt av knappt tolv kilo. Mört och abborre var lika vanliga i fångsten medan mört dominerade viktmässigt. Samtliga förväntade arter fångades i nätprovfisket, förutom braxen. Den totala fångsten var i paritet med de regionala jämförvärdena för ekoregion 6 (Sydväst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Västerhavet, under 2 meter över havet). Fångsten per ansträngning av abborre var lägre än regionala jämförvärden. Medelvikten var lägre än medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Fångsten per ansträngning av mört var omkring regionala jämförvärden. Medelvikten var i paritet med medelvikten av mörtar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram). Eftersom bara två gäddor fångades påverkades fångsten i hög grad av slump varför nyttan med djupare jämförelser är små. I nätprovfisken är det dock normalt att gäddor är underrepresenterade, dels på grund av sin avlånga kroppsform men också på grund av gäddans beteende då den långa stunder står still. Fångsten av gädda får anses vara normal vid provfiske men speglar inte beståndets storlek. Tabell 89. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 6 (Sydväst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Västerhavet, under 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Gädda Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 8,4,1 8,6 17,1 Jämförvärde 12,6,3 11, 21,4 Vikt per nät (g) 21,7 9,1 43,9 731,6 Jämförvärde 413,3 173,1 318,8 993,5 Antal % av tot 49% 1% 5% 1% Vikt % av tot 29% 12% 59% 1% Medellängd (mm) 12, ,6 Medelvikt (g) 25, 72,5 5,3 265,3 Största individ (mm) Minsta individ (mm) Det fångades fisk i samtliga djupzoner. Antal fiskar per nät var jämnt fördelat ner till sex meter. I nät som placerades på djupare bottnar än sex meter var fångsten betydligt lägre. Utifrån de syremätningar som gjordes vid provfisketillfället uppehöll sig fisken i den översta fem metrarna av vattenprofilen (Figur 145). Att fisk överhuvudtaget fångades djupare än sex meter beror sannolikt på att näten är 1,5 meter höga och att överdelen av näten därmed befann sig i vatten med tillräckligt hög syrehalt. Samtliga fångade arter uppehåller sig gärna i det varma vattnet på grunda bottnar. I synnerhet gäller detta för mindre individer. Därför var fångstens djupfördelning väntad. 14

141 Tabell 9. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Gädda Mört Totalt -3 meter Antal/nät 9,2 11,6 2,8 3-6 meter Antal/nät 11,,3 9,3 2, meter Antal/nät,3 1,7 2, -3 meter Vikt (g)/nät 258, 566,2 824,2 3-6 meter Vikt (g)/nät 26 18,1 484,4 924, meter Vikt (g)/nät,3 62,7 63, Individlängder framgår av Figur 146 och Figur 147 för alla fångade arter utan gädda. Gäddorna var 5 respektive 56 millimeter. De fångade abborrarna var 35 till 37 millimeter långa. Medellängden var 12 millimeter (Tabell 89). Fångsten dominerades av abborrar mellan 15 och 13 millimeter (Figur 146). Två årsyngel fångades och var vid provfisketillfället 35 och 55 millimeter. Att inte fler årsyngel fångades beror sannolikt på att merparten av abborrynglen vid provfisketillfället inte hade uppnått fångstbar storlek eftersom provfisket genomfördes tidigt på säsongen. En annan, mindre trolig, förklaring är att näten inte placerades på lokaler lämpliga för årsyngel av abborre. Andelen potentiellt fiskätande abborre och kvoten mellan fångstvikten av abborre och karpfisk var lägre än jämförvärden i beräkningar för ekologisk status med avseende på fisk (Tabell 91). Abborrens längdfördelning antyder att beståndet domineras av små individer som inte är fiskätande och påminner om ett så kallat tusenbrödrarbestånd (Figur 146). Tusenbrödrarbestånd karaktäriseras av ett talrikt abborrbestånd där tillgången på föda begränsar abborrarna att bli tillräckligt stora för att börja äta fisk. De individer som däremot lyckas komma upp i fiskätande storlek, får ofta en god tillväxt då de kan äta av andra abborrar. Reproduktionen bedöms fungera normalt Abborre Antal Längd (millimeter) Figur 146. Längdfördelningsdiagram abborre. De fångade mörtarna var mellan 14 och 245 millimeter långa. Medellängden var 175 millimeter (Tabell 89). Fångsten dominerades av individer mellan 16 och 19 millimeter (Figur 147), där merparten sannolikt var nio till fjorton år gamla (Figur 148). Åldersanalysen visade vidare 141

142 att de minsta analyserade mörtarna var åtta år vid provfisketillfället. Den minsta fångade mörten analyserades tyvärr inte och var sannolikt ett eller ett par år yngre. Mörtens längdfördelning (Figur 147) uppvisar inte ett normalt mönster. Rekryteringen har varit störd i flera år. Vattenkemiprovtagningen visar att ph periodvis varit lägre än ph 6 i mars månad under ett par av de senaste åren. Detta har sannolikt inte haft någon nämnvärd effekt på mörten i sjön. Att surstötar förekommit utanför vattenkemiprovtagningstillfällena kan dock inte uteslutas. Att mörtens negativt påverkade rekrytering beror på försurningsrelaterade skador kan därför inte uteslutas. Fortfarande finns sannolikt tillräckligt många mörtar kvar i sjön att en föryngring ska kunna ske naturligt. Däremot visar mörtens längdfördelning att beståndet troligtvis består av större och äldre individer nu jämfört med de senaste tjugo åren. 25 Mört 2 Antal Längd (millimeter) Figur 147. Längdfördelningsdiagram mört Längd (mm) Ålder Figur 148. Röda romber anger åldersfördelning av analyserade mörtar (n=5). Svarta kvadrater anger nationella jämförvärden med tillhörande spridningsmått. Abborre och mört har dominerat fångsten vid samtliga tidigare provfisken (Figur 149). Antalet fångade mörtar har ökat över tid och fångstvikten av mört 216 dominerade för första gången den totala fångstvikten. Mörtbeståndet uppvisar dock tecken på att vara försurningspåverkat, vilket det även bedömts vara vid tidigare provfisken. 142

143 Abborrens beståndsstruktur ser utifrån fångsten vid det senaste provfisketillfället ut att bestå av små individer och kan sannolikt utgöra en viss konkurrens med mindre mörtar. Antalet fångade abborrar vid de tre senaste provfisketillfällena tyder på att beståndet av abborre varit tämligen fåtaligt (Figur 149). Däremot har medelvikten varit högre vid provfiskena 1999 och 29. Detta tyder på att konkurrensen mellan små mörtar och små abborrar ökat efter 29. Abborrens låga medelvikt vid provfisket 216 försvårar möjligen mörtens återväxt. 25 Fångst per bottensatt nät (antal) 12 Fångst per bottensatt nät (vikt) Mört Gädda 4 5 Abborre 2 Figur 149. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms efter expertgranskning vara måttlig, vilket innebär en sänkning jämfört med framräknat p-värde (Tabell 91). Endast tre parametrar pekade på att fiskbeståndet var försurningspåverkat ( antal fiskarter, fångstvikt per nät samt antal fångade fiskar per nät ). Sänkningen motiveras av att mörten uppvisar rekryteringsstörningar som inte kan uteslutas vara försurningsrelaterade. Måttlig status stämmer överens med den senaste bedömningen vid provfisket

144 Provfiskeresultatet antyder att mörtens rekrytering upphört. Detta föranleder att fiskbestånden bedöms vara försurningspåverkade. Försurningsgraden bedöms tillhöra klass 3, enligt bilaga 2. Slutligen bedöms fiskbeståndet vara karpfiskdominerat, eftersom fångstvikten av karpfisk var högre än fångstvikten av rovfisk. Dessutom var många av abborrarna inte fiskätande. För att statusen ska förbättras framöver är det viktigt att fångsten blir större. Dessutom är det nödvändigt att mörten uppvisar en kontinuerlig rekrytering. Statusen skulle också påverkas positivt av en större andel abborre av den totala fångsten samt att andelen potentiellt fiskätande abborrfiskar ökar. Tabell 91. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Stand Stand Stand Stand Sjö Mjösjön Mjösjön Mjösjön Mjösjön Antal fiskarter 3, 3, 2, 3, Jämförvärde Antal fiskarter 4,73 4,73 4,73 4,73 P-värde Antal fiskarterarter,26,26 8,26 Artdiversitet (antal) 1,23 2,2 1,97 2,3 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 2,12 2,12 2,12 2,12 P-värde Artdiversitet (antal),12,86,79,87 Artdiversitet (vikt) 1,97 1,95 1,69 2,25 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,68 2,68 2,68 2,68 P-värde Artdiversitet (vikt),35,33,19,56 Fångst/nät (vikt) 988,6 727,5 78,63 731,63 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 1194, , , ,51 P-värde Fångst/nät (vikt),68,29,26,29 Fångst/nät (antal) 19,13 12,25 11,6 17,13 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 28,21 28,21 28,21 28,21 P-värde Fångst/nät (antal),5,16,11,39 Medelvikt i totala fångsten 51,66 59,39 64,6 42,72 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 42,63 42,63 42,63 42,63 P-värde Medelvikt i totala fångsten,72,54,45 1, Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),42,58,53,11 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),22,22,22,22 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),27 4 8,49 Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 3,9 1,81 2,51,49 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 1,28 1,28 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),42,75,54,38 Medelvärde av P-värdena,41,4,31,53 Klassning av ekologisk status Måttlig Måttlig Måttlig God Ekologisk status efter expertgranskning Måttlig 144

145 ,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status God Figur 15. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. Figur 151. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken genomförda 1994 till och med 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 145

146 Voxtorpasjön Tabell 92. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Voxtorpasjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 18,7 6,3 1,9 8 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Lagan,39 21,7 1, Tabell 93. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 3 Nej Rovfisk Otillfredsställande BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Voxtorpasjön ingår i Lagans vattensystem, Västeråns avrinningsområde och är belägen sju kilometer nordost om Åsenhöga. Voxtorpasjön är en humös näringsfattig skogssjö med ett medeldjup på åtta meter. Sten- och grusstränder dominerar, men på flera ställen finns också sand och klippor. Sjövegetationen är tämligen ordinär. Omgivningen utgörs av en kuperad gran- och barrskogsterräng med inslag av kulturmark på den östra sidan. Sjöns avrinningsområde är fem kvadratkilometer stort och består nästan uteslutande av myr- och skogsmark. Det finns enstaka hus intill sjön. Voxtorpasjön har tidigare varit försurningspåverkad. Mört, lake och sutare försvann ur sjön på 196-talet. Sjön har tidigare provfiskats 1993, 1997, 2 och 213 och sjöns fiskfauna har vid samtliga provfisketillfällen uppvisat försurningsrelaterade skador. Mörtfångsten har varit upp till en mört per nät och saknades i fångsten Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer idag abborre, gädda och mört. Huruvida ål fortfarande finns är oklart. Den enda kända fiskutsättningen är den återintroduktion av mört som gjordes 1994 då 2 individer sattes ut. Voxtorpasjön provfiskades med åtta bottensatta nät natten mellan den femte och sjätte juli 216. Provfisket var ett så kallat inventeringsfiske. Syftet med provfisket var att följa upp resultatet av återintroduktionen av mört. Vid provfisketillfället var det på kvällen mulet, uppehåll och stilla. Vid morgonen därpå var det mulet, duggregn och en svag nordlig vind. Fångsten bedöms inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället. VATTENKEMI Under 198-talet var Voxtorpasjön försurad. Sedan 1981 har en sporadisk vattenkemiprovtagning genomförts i sjön. Sedan 199-talet har ph understigit målvärdet 6, vid ett tillfälle, vintern I uppströms belägna Gärdessjön har provtagningen varit ungefär lika sporadisk och visar på i stort sett samma utfall. Alkaliniteten har sedan 2 motsvarat svag buffertkapacitet vid fem provtagningstillfällen i rad mellan 211 och 213, vilket motsvarar mer än var tredje provtagningstillfälle (Naturvårdsverket 2). Utifrån genomförd vattenprovtagning kan man inte säga att förutsättningarna vad gäller ph varit tillräckligt god för den försurningskänsliga mörten. 146

147 ph ,8,6,4, Alk (mekv/l) Figur 152. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Voxtorpasjöns mitt och utlopp. Siktdjupet var 1,9 meter under provfisket, vilket klassas som litet (Naturvårdsverket 2). Provtagning av vattenfärg har varit tämligen sparsam och några slutsatser är svårt att dra. Vid provtagningstillfällena har vattnet varit starkt färgat de senaste åren till skillnad mot betydligt färgat under 9-talet (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa , 15, 1, 5,, Färgtal (mg Pt/l) Konduktivitet (ms/m) Figur 153. Konduktivitet (kuber) och färgtal (romber) i Voxtorpasjöns mitt och utlopp. Yt- och bottentemperaturen var 18,7 respektive 6,3 grader. Språngskiktet återfanns på tre till sex meters djup. Det fanns en syredipp i språngskiktet men trots det var det syrerikt tillstånd ner till arton meters djup. Från nitton meters djup var det måttligt syrerikt tillstånd (Naturvårdsverket 2). Temperatur ºC Temperatur Syrehalt Djup (m) , 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 154. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Voxtorpasjön

148 PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre och mört. I bottensatta nät fångades totalt 12 fiskar med en sammanlagd vikt av åtta kilo (Tabell 94). Abborre dominerade fångsten. Gädda fångades inte. I nätprovfisken är det dock normalt att gäddor är underrepresenterade, dels på grund av sin avlånga kroppsform men också på grund av gäddans beteende då den långa stunder står still. Gädda finns av allt att döma kvar i sjön. Några analyser av beståndets storlek låter sig normalt inte göras utifrån provfiskemetodik. Den totala fångsten var i paritet med de regionala jämförvärdena för ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet). Fångstvikten per nät av abborre var omkring dubbelt så stor jämfört med regionala jämförvärden. Medelvikten var högre än medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Fångsten per ansträngning av mört var lägre än regionala jämförvärden. Medelvikten var hög jämfört med medelvikten av mörtar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram). Tabell 94. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 13,4 1,6 15, Jämförvärde 1,7 1,3 2,8 Vikt per nät (g) 91,8 12,5 131,3 Jämförvärde 483, 258,3 845, Antal % av tot 89% 11% 1% Vikt % av tot 88% 12% 1% Medellängd (mm) 139,9 194,2 Medelvikt (g) 68,1 74,2 71,1 Största individ (mm) Minsta individ (mm) Eftersom näten endast lades i de två grundaste djupzonerna kan ingen fullständig analys av fiskens djupfördelning vid provfisketillfället göras. Merparten av fångsten gjordes mellan noll och tre meters djup. Men såväl abborre och mört fångades även mellan tre till sex meters djup (Tabell 95). Både abborre och mört uppehåller sig gärna i det varma vattnet på grunda bottnar. I synnerhet gäller detta för mindre individer. Fångstens djupfördelning får anses vara normal. Hade nät även lagts djupare hade sannolikt fångsten minskat med ökat djup på grund av fisksamhällets normala djupfördelning. Hela vattenprofilen hade vid provfisketillfället tillräckligt höga syrehalter för att vara tillgängligt för fisk (Figur 154). Tabell 95. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Mört Totalt -3 meter Antal/nät 19, 2,3 21,3 3-6 meter Antal/nät 7,8 1, 8,8-3 meter Vikt (g)/nät 132, 163, 1465, 3-6 meter Vikt (g)/nät 519,5 78, 597,5 148

149 De fångade abborrarna var 6 till 34 millimeter långa. Medellängden var 14 millimeter (Tabell 94). Fångsten dominerades av abborrar mellan 85 och 95 millimeter (Figur 155). Abborrar som var 6-65 millimeter var antingen årsyngel eller ettårig fisk. Att inte fler årsyngel fångades beror sannolikt på att merparten av abborrynglen vid provfisketillfället inte hade uppnått fångstbar storlek eftersom provfisket genomfördes tidigt på säsongen. En annan, mindre trolig, förklaring är att näten inte placerades på lokaler lämpliga för årsyngel av abborre. Andelen potentiellt fiskätande abborre och kvoten mellan fångstvikten av abborre och karpfisk var högt över jämförvärden i beräkningar för ekologisk status (Tabell 96). Detta förklaras bland annat av den låga fångstvikten av andra arter än abborre (Tabell 94). Som helhet uppvisar abborrens längdfördelning ett normalt mönster (Figur 155). Reproduktionen bedöms fungera normalt Abborre Antal Längd (millimeter) Figur 155. Längdfördelningsdiagram abborre. De fångade mörtarna var mellan 145 och 25 millimeter långa. Medellängden var 194 millimeter (Tabell 94). Fångsten kan inte sägas varit dominerad av någon särskild storlek (Figur 156). Åldersanalysen visade att de minsta mörtarna var sju år vid provfisketillfället och att samtliga årsklasser upp till tretton år fanns representerade i fångsten (Figur 157). Mörtens längdfördelning (Figur 156) uppvisar inte ett normalt mönster. Utifrån fångsten ser rekryteringen ut att ha varit störd i flera år. Utifrån den vattenkemiprovtvagning som har genomförts i sjön tycks ph vara tillräckligt bra. Det kan dock inte uteslutas att surstötar har förekommit mellan provtagningstillfällena, särskilt med tanke på att provtagningen har varit gles och buffertkapaciteten varit svag En eventuell försurningspåverkan under 211 till 213 kan ha bidragit till att inga mörtar tre till fem år fångades. Under tidigt 199-tal bidrog bäcken från Älingamossen med surt vatten till Voxtorpasjön. Det är oklart hur mycket vatten och vilket ph det har idag då vattenkemiprovtagningen där upphörde under mitten av 199- talet. Mörtfångsten tyder på att beståndet var glest vid provfisketillfället. En återintroduktion bör inte prioriteras ännu. I närliggande Hällesjö tyder provfisket 214 på att mörtbeståndet var mer talrikt och bedömdes heller inte uppvisa försurningsrelaterade skador. Avståndet mellan de båda sjöarna är omkring 2 meter och dessutom är det fria vandringsvägar. Detta medför att mört bör kunna vandra mellan de båda sjöarna. Mörtbeståndet bör fortsatt övervakas med nätprovfisken. 149

150 Mört 3 2 Antal Längd (millimeter) Figur 156. Längdfördelningsdiagram mört Längd (mm) Ålder Figur 157. Röda romber anger åldersfördelning av analyserade mörtar (n=13). Svarta kvadrater anger nationella jämförvärden med tillhörande spridningsmått. Abborre har dominerat fångsten vid samtliga tidigare provfisken (Figur 158). Andelen mört har varit mycket liten vid samtliga provfisken även fångsten per ansträngning har ökat något. Abborrens beståndsstruktur ser utifrån fångsten vid de senaste två provfisketillfällena ut att bestå av abborrar med högre medelvikt än tidigare. Detta kan sannolikt vara positivt för mörtens etablering (Alenius, 212). En eventuell invandring av mört från Hällesjö har större sannolikhet att etablera livskraftigt bestånd i Voxtorpasjön idag och under de sista tre åren jämfört med tidigare. 15

151 25 Fångst per bottensatt nät (antal) 12 Fångst per bottensatt nät (vikt) Mört Gädda 4 5 Abborre 2 Figur 158. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms vara otillfredsställande (Tabell 96). Parametrarna antal fiskarter, artdiversitet, antal, artdiversitet, vikt och andelen potentiellt fiskätande abborrfiskar indikerar alla att fiskbeståndet var försurningspåverkat vid provfisketillfället. Mörtens uteblivna rekrytering föranleder att fiskbestånden bedöms vara försurningspåverkade. Försurningsgraden bedöms tillhöra klass 3, enligt bilaga 2. Detta stärker också bedömningen av sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Slutligen bedöms fiskbeståndet vara rovfiskdominerat, eftersom fångstvikten av rovfisk var högre än fångstvikten av karpfisk. För att statusen ska förbättras framöver bör mörten utgöra en större andel av fångsten. Dessutom är det nödvändigt att mörten uppvisar en kontinuerlig rekrytering. Statusen skulle också påverkas positivt av en mindre andel abborre av den totala fångsten samt att andelen potentiellt fiskätande abborrfiskar minskar, vilket också kan vara en följd av ett mer talrikt mörtbestånd. 151

152 Tabell 96. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Resultat från 1993 visas ej. Datum Typ av provfiske Stand Oklas Inven Inven Sjö Voxtorpasjön Voxtorpasjön Voxtorpasjön Voxtorpasjön Antal fiskarter 3, 3, 3, 2, Jämförvärde Antal fiskarter 4,82 4,82 4,82 4,82 P-värde Antal fiskarterarter,24,24,24 7 Artdiversitet (antal) 1,19 1,1 1,13 1,24 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 2,3 2,3 2,3 2,3 P-värde Artdiversitet (antal),14,1,12,17 Artdiversitet (vikt) 1,78 2,9 1,31 1,26 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,69 2,69 2,69 2,69 P-värde Artdiversitet (vikt),22, Fångst/nät (vikt) 665,45 678,25 181,38 131,25 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 73,83 73,83 73,83 73,83 P-värde Fångst/nät (vikt),9,94,36,41 Fångst/nät (antal) 13,75 1,38 19,88 15, Jämförvärde Fångst/nät (antal) 16,94 16,94 16,94 16,94 P-värde Fångst/nät (antal),73,41,78,84 Medelvikt i totala fångsten 48,4 65,37 54,41 68,75 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten P-värde Medelvikt i totala fångsten,95,62,88,55 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),5,48,75,74 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),32,32,32,32 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),3, Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 4,79 7,58 14,68 7,56 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 1,28 1,28 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),22,1 2,1 Medelvärde av P-värdena,46,4,31,28 Klassning av ekologisk status God Måttlig Måttlig Ekologisk status efter expertgranskning Otillfredsställande Otillfredsställande,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status Otillfredsställande Figur 159. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 152

153 1 Hög,72 God,46 Måttlig,3 Otillf.,15 Dålig Figur 16. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken genomförda 1993 till och med 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 153

154 Västersjön Tabell 97. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Västersjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 19,7 8,,8 8 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Lagan,8 9, Tabell 98. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 3 Nej Rovfisk Måttlig BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Västersjön ingår i Lagans vattensystem, Horsåns avrinningsområde och är belägen knappt två kilometer ost om Bondstorp. Sjön ligger knappt hundra meter uppströms Östersjön. Vid provfisketillfället noterades gul näckros, starr och vass medan stranden beskrevs utgöras av gungfly och sten. Omgivande marker bestod av barrträd med inslag av lövträd. Det fanns ingen bebyggelse intill sjön. Västersjön har tidigare aldrig nätprovfiskats. Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer idag abborre, gädda och mört. Ål och sutare har tidigare funnits i sjön, men om de finns idag är oklart. Det finns inga kända fiskutsättningar i Västersjön. Västersjön provfiskades med åtta bottensatta nät natten mellan den sjunde och åttonde juli 216. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Vid provfisketillfället var det på kvällen mulet, uppehåll och en måttlig västlig vind. Vid morgonen därpå var det växlande molnighet, uppehåll och en svag sydvästlig vind. Fångsten bedöms inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället VATTENKEMI Någon kontinuerlig vattenkemiprovtagning sker inte i Västersjön eller i nedströms belägna Östersjön varför det är svårt att uttala sig om hur den vattenkemiska situationen i sjön varit över tid. I oktober 22 visar mätningar att ph var 7,2; alkaliniteten,24 mekv/l; färgtalet 28 mg Pt/l och konduktiviteten 6,5 ms/m. Siktdjupet var,8 meter under provfisket, vilket klassas som mycket litet (Naturvårdsverket 2). Yt- och bottentemperaturen var 19,7 respektive 8, grader. Språngskiktet återfanns på en till sex meters djup. Temperatur och syrehalt sjönk tämligen jämnt med ökat djup och från fyra meters djup var det syrefattigt tillstånd (Naturvårdsverket 2), vilket därmed utgjorde en gräns för fiskförekomst. Vid botten var det syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd (Naturvårdsverket 2). 154

155 Temperatur ºC Djup (m) 4 6 Temperatur Syrehalt 8, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 161. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Västersjön 216. PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre, gädda och mört. Därmed fångades alla kända fiskarter i sjön. I bottensatta nät fångades totalt 47 fiskar med en sammanlagd vikt av sex kilo (Tabell 99). Abborre dominerade fångsten. Antalet fångade fiskar var totalt långt under regionala jämförvärdena för ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet). Fångsvikten per nät var däremot i paritet med det regionala jämförvärdet. Antalet fångade abborrar per nät var ungefär hälften av det regionala jämförvärdet. Fångstvikten per nät var däremot något högre än det regionala jämförvärdet, vilket indikerar att abborrrens medelvikt var hög. Medelvikten var även högre än medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Det fångades endast tre mörtar varför fångsten per ansträngning var lägre än regionala jämförvärden. Mörtarna var stora i nationella och regionala jämförelser, även om inga större slutsatser ska dras på en medelvikt av endast tre individer. Eftersom bara två gäddor fångades påverkades fångsten i hög grad av slump varför nyttan med djupare jämförelser är små. I nätprovfisken är det dock normalt att gäddor är underrepresenterade, dels på grund av sin avlånga kroppsform men också på grund av gäddans beteende då den långa stunder står still. Fångsten av gädda får anses vara normal vid provfiske och speglar inte beståndets storlek. 155

156 Tabell 99. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Gädda Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 5,3,3,4 5,9 Jämförvärde 11,,3 11,2 21,9 Vikt per nät (g) 495, 234,3 57,9 787,1 Jämförvärde 389,3 128,5 334,1 945,1 Antal % av tot 89% 4% 6% 1% Vikt % av tot 63% 3% 7% 1% Medellängd (mm) 157, ,3 Medelvikt (g) 94,3 937, 154,3 395,2 Största individ (mm) Minsta individ (mm) Fiskens fångstdjup visar att fångsten var knuten till de övre metrarna och merparten fångades mellan noll och tre meters djup (Tabell 1). Samtliga fångade arter uppehåller sig gärna i det varma vattnet på grunda bottnar. I synnerhet gäller detta för mindre individer av fångade arter. Normalt sett är fångsten av abborre och mört större mellan noll och tre meters djup än på djupare vatten. I detta fall kan den lägre fångsten på djupare vatten också förklaras av det redan på fyra meters djup var syrefattigt tillstånd och från sex meters djup var det syrefritt (Naturvårdsverket, 2). Vad vi vet förekommer det inga kallvattenlevande arter i Västersjön. Dessa hade sannolikt haft en tuff tillvaro då en stor del av vattenprofilen inte hade tillräckligt höga syrehalter för att fisk ska förekomma. Tabell 1. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Gädda Mört Totalt -3 meter Antal/nät 11,,3 1, 12,3 3-6 meter Antal/nät 3,,3 3, meter Antal/nät -3 meter Vikt (g)/nät 949,7 321,3 154,3 1425,3 3-6 meter Vikt (g)/nät 37,3 33,3 673, meter Vikt (g)/nät Individlängder för abborre framgår av Figur 162. Dessutom fångades tre mörtar på 22, 23 respektive 25 millimeter och två gäddor på 54 respektive 6 millimeter. Åldersanalys visade att de fångade mörtarna var femton till sjutton år gamla (Figur 163). De fångade abborrarna var 4 till 35 millimeter långa. Medellängden var 157 millimeter (Tabell 99). Fångsten dominerades av abborrar mellan 8 och 115 millimeter (Figur 162). Abborrar omkring 45 millimeter var årsyngel. Att inte fler årsyngel fångades beror sannolikt på att merparten av abborrynglen vid provfisketillfället inte hade uppnått fångstbar storlek eftersom provfisket genomfördes tidigt på säsongen. En annan, mindre trolig, förklaring är att näten inte placerades på lokaler lämpliga för årsyngel av abborre. Andelen potentiellt fiskätande abborre och kvoten mellan fångstvikten av abborre och karpfisk var högt över jämförvärden i beräkningar för ekologisk status med avseende på fisk och förklaras främst av den låga fångstvikten av andra arter än abborre (Tabell 11). Som helhet 156

157 uppvisar abborrens längdfördelning ett normalt mönster med tanke på den ringa nätinsatsen (Figur 162). Reproduktionen bedöms fungera normalt. 5 Abborre 4 Antal Längd (millimeter) Figur 162. Längdfördelningsdiagram abborre Längd (mm) Ålder Figur 163. Röda romber anger åldersfördelning av analyserade mörtar (n=3). Svarta kvadrater anger nationella jämförvärden med tillhörande spridningsmått. Eftersom detta var det första nätprovfisket i Västersjön kan inga jämförelser med tidigare provfisken göras. Figur 164 ger dock en visuell bild av abborrens dominans vid provfisket

158 1 Fångst per bottensatt nät (antal) 9, Fångst per bottensatt nät (vikt) 9 8, 8 7, 7 6, 6 Mört 5, Gädda 4, 3, 2 2, 1 Abborre 1,, Figur 164. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid det enda provfiske som genomförts i sjön. STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms vara måttlig (Tabell 11). Parametrarna artdiversitet, antal, antal fångade fiskar per nät och andelen potentiellt fiskätande abborrfiskar indikerar att fiskbeståndet var försurningspåverkat vid provfisketillfället. Den höga medelvikten indikerar att fiskbeståndet var övergödningspåverkat. En mycket liten andel av fångstvikten utgjordes av karpfisk varför fiskbeståndet därmed inte uppvisar näringsrika förhållanden. Mörtens uteblivna rekrytering under flera år föranleder att fiskbestånden bedöms vara försurningspåverkade. Försurningsgraden bedöms tillhöra klass 3, enligt bilaga 2. Detta stärker också bedömningen att sjöns ekologiska status med avseende på fisk var måttlig vid provfisketillfället. Slutligen bedöms fiskbeståndet vara rovfiskdominerat, eftersom fångstvikten av rovfisk var högre än fångstvikten av karpfisk. För att statusen ska förbättras framöver bör mörten utgöra en större andel av fångsten. Dessutom är det nödvändigt att mörten uppvisar en kontinuerlig rekrytering. Statusen skulle också 158

159 påverkas positivt av en mindre andel abborre samt att andelen potentiellt fiskätande abborrfiskar minskar. För att mörten ska etablera ett livskraftigt bestånd inom överskådlig framtid är det sannolikt nödvändigt med en återintroduktion. Utifrån fångsten i provfisket var abborrbeståndet tämligen glest med en hög medelvikt. Detta har tillsammans med frånvaro av surstötar visat sig vara viktiga parametrar för en lyckad återintroduktion av mört (Alenius, 212). Någon kontinuerlig vattenkemiprovtagning genomförs inte i Västersjön eller Östersjön som ligger nerströms. Men utifrån abborrens beståndsstruktur är det lämpligt att genomföra ett återintroduktionsförsök nu. Situationen i Östersjön är likartad varför ett eventuellt återintroduktionsförsök bör planeras för sjöarna tillsammans. Tabell 11. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Stand Sjö Västersjön Antal fiskarter 3, Jämförvärde Antal fiskarter 3,4 P-värde Antal fiskarterarter,98 Artdiversitet (antal) 1,24 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 1,76 P-värde Artdiversitet (antal),37 Artdiversitet (vikt) 2,4 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,45 P-värde Artdiversitet (vikt),59 Fångst/nät (vikt) 787,13 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 85,41 P-värde Fångst/nät (vikt),96 Fångst/nät (antal) 5,88 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 18,49 P-värde Fångst/nät (antal) 6 Medelvikt i totala fångsten 133,98 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 5,34 P-värde Medelvikt i totala fångsten 7 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),59 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),25 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt) 5 Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 8,55 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 8 Medelvärde av P-värdena,39 Klassning av ekologisk status Måttlig Ekologisk status efter expertgranskning Måttlig 159

160 ,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status Måttlig Figur 165. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 16

161 Östersjön (Vaggeryd) Tabell 12. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Östersjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 18,4 8,8,9 8 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Lagan,12 8,5, Tabell 13. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 4 Nej Rovfisk Otillfredsställande BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Östersjön i Vaggeryds kommun ingår i Lagans vattensystem, Horsåns avrinningsområde och är belägen knappt två kilometer öster om Bondstorp. Sjön ligger knappt hundra meter nerströms Västersjön. Omgivningen runt Östersjön domineras av barrskog och myrmark. Stranden är minerogen. Det finns ingen bebyggelse intill sjön. Vid provfisketillfället observerades gul och vit näckros samt knipa. Sjön är belägen i ett område som tidigare varit påverkat av försurning. Trots det finns intervjuuppgifter som visar att mörten funnits i sjön på såväl 7-, 8- och 199-talet. Östersjön har tidigare nätprovfiskats 1995, 25 och 213. Ingen mört fångades dock vid de två första nätprovfiskena och vid provfisket 213 fångades en mört på 25 millimeter. Det har gjorts återintroduktionsförsök av mört, 29 sattes 3 mörtar av okänd ålder ut. Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer idag abborre och gädda, även om enstaka mörtar sannolikt förekommer. Ål och sutare har tidigare funnits i sjön, men om de finns idag är oklart. Östersjön provfiskades med åtta bottensatta nät natten mellan den sjätte och sjunde juli 216. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Vid provfisketillfället var det på kvällen växlande molnighet, uppehåll och en svag sydlig vind. Vid morgonen därpå var det mulet, uppehåll och en svag västlig vind. Fångsten bedöms inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället VATTENKEMI Någon kontinuerlig vattenkemiprovtagning sker inte i Östersjön eller i uppströms belägna Västersjön varför det är svårt att uttala sig om hur den vattenkemiska situationen i sjön varit över tid. I oktober 22 visar mätningar att ph var 7,3; alkaliniteten,33 mekv/l; färgtalet 14 mg Pt/l och konduktiviteten 6,7 ms/m. Siktdjupet var under provfisket,9 meter, vilket klassas som mycket litet (Naturvårdsverket 2). Yt- och bottentemperaturen var 18,4 respektive 8,8 grader. Språngskiktet återfanns på tre till fem meters djup. Syrehalten sjönk raskt i språngskiktet och uppvisade från fyra meters djup syrefattigt tillstånd (Naturvårdsverket 2), vilket därmed utgjorde en gräns för förekomst av fisk. Från sex meters djup var det syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd (Naturvårdsverket 2). 161

162 Temperatur ºC Djup (m) Temperatur Syrehalt, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 166. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Östersjön 216. PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades endast 59 abborrar som sammanlagt vägde fem kilo (Tabell 14). Antalet fångade fiskar och viss mån den totala fångstvikten var lägre än regionala jämförvärdena för ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet). Antalet fångade abborrar per nät var något lägre än det regionala jämförvärdet. Fångstvikten per nät var däremot högre än det regionala jämförvärdet, vilket indikerar att abborrens medelvikt var hög. Medelvikten var även högre än medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Tabell 14. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 7,4 7,4 Jämförvärde 11, 21,9 Vikt per nät (g) 613,9 613,9 Jämförvärde 389,3 945,1 Antal % av tot 1% 1% Vikt % av tot 1% 1% Medellängd (mm) 161,9 Medelvikt (g) 83,2 83,2 Största individ (mm) 37 Minsta individ (mm) 75 Det fångades fisk i samtliga djupzoner även om majoriteten var knuten till mellan noll och tre meters djup (Tabell 15). Abborrar uppehåller sig gärna i det varma vattnet på grunda bottnar. I synnerhet gäller detta för mindre individer. Större individer kan mer ofta påträffas på djupare vatten om syrehalterna medger. Normalt sett är fångsten av abborre större mellan noll och tre meters djup än på djupare vatten. I detta fall kan den lägre fångsten på djupare vatten också 162

163 förklaras av det redan på fyra meters djup var syrefattigt tillstånd (Naturvårdsverket, 2) och minskade ytterligare med ökat djup. Tabell 15. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Totalt -3 meter Antal/nät 15,7 15,7 3-6 meter Antal/nät 3,3 3, meter Antal/nät 1, 1, -3 meter Vikt (g)/nät 1157, 1157, 3-6 meter Vikt (g)/nät 466,7 466, meter Vikt (g)/nät 2 2 De fångade abborrarna var 75 till 37 millimeter långa. Medellängden var 162 millimeter (Tabell 14). Merparten av fångsten bestod av abborrar mellan 8 och 195 millimeter (Figur 167). Inga årsyngel fångades vid provfisket. Att inga årsyngel fångades beror sannolikt på att merparten av abborrynglen vid provfisketillfället inte hade uppnått fångstbar storlek eftersom provfisket genomfördes tidigt på säsongen. En annan förklaring kan vara att näten inte placerades på lokaler lämpliga för årsyngel av abborre. Andelen potentiellt fiskätande abborre var hög men förklaras i stor utsträckning av att inga andra arter fångades (Tabell 16). Som helhet uppvisar längdfördelningen ett normalt mönster med tanke på den ringa nätinsatsen (Figur 167). Medelvikten beskrevs ovan vara hög (Tabell 14) och hade blivit lägre om årsyngel fångats. Reproduktionen bedöms fungera normalt. 1 Abborre 8 Antal Längd (millimeter) Figur 167. Längdfördelningsdiagram abborre. Antal abborrar per nät har minskat över tid i genomförda provfisken. Fångstvikten av abborre har inte minskat lika mycket på grund av att medelvikten av fångade abborrar har ökat en aning. Medelvikten var högst 216 (83 gram) och lägst 25 (58 gram). Fångsten av övriga arter har varit liten vid samtliga provfisken. 163

164 25 Fångst per bottensatt nät (antal) 18 Fångst per bottensatt nät (vikt) Mört Gädda Abborre 2 Figur 168. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms vara otillfredsställande (Tabell 16). Samtliga parametrar indikerar lägre status än god. Alla parametrar utom medelvikt i totala fångsten och kvoten av fångstvikt av abborre genom karpfisk indikerar att fiskbeståndet var försurningspåverkat. Den sistnämnda parametern har inte fått genomslag i beräkningarna för ekologisk status eftersom ingen karpfisk fångades och parametern bygger på en division. Att fångsten enbart består av abborre tyder dock på en försurningspåverkan och stärker bedömningen att sjön har otillfredsställande status. Den uteblivna fångsten av mört tyder på ett glest bestånd om de ens finns kvar. Fiskbestånden bedöms vara försurningspåverkade och försurningsgraden bedöms tillhöra klass 4, enligt bilaga 2. Slutligen bedöms fiskbeståndet vara rovfiskdominerat, eftersom abborre var den enda fångade arten och medelvikten var hög. För att framöver uppnå god ekologisk status måste fiskbestånden bli mer balanserade. Till att börja med måste mörten etablera ett livskraftigt bestånd med kontinuerlig rekrytering. För att 164

165 mörten ska etablera sig inom överskådlig framtid är det sannolikt nödvändigt med en återintroduktion. Utifrån fångsten i provfisket var abborrbeståndet tämligen glest med en hög medelvikt. Detta har tillsammans med frånvaro av surstötar visat sig vara viktiga parametrar för en lyckad återintroduktion av mört (Alenius, 212). Någon kontinuerlig vattenkemiprovtagning genomförs inte i Östersjön, eller Västersjön som ligger uppströms. Men utifrån abborrrens beståndsstruktur är det lämpligt att genomföra ett återintroduktionsförsök nu. Situationen i Västersjön är likartad varför ett eventuellt återintroduktionsförsök bör planeras för sjöarna tillsammans. Tabell 16. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Stand Stand Stand Stand Sjö Östersjön Östersjön Östersjön Östersjön Antal fiskarter 2, 2, 3, 1, Jämförvärde Antal fiskarter 3,49 3,49 3,49 3,49 P-värde Antal fiskarterarter,33,33,75,11 Artdiversitet (antal) 1,1 1,1 1,5 1, Jämförvärde Artdiversitet (antal) 1,82 1,82 1,82 1,82 P-värde Artdiversitet (antal),15,15,17,15 Artdiversitet (vikt) 1,9 1,15 1,18 1, Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,51 2,51 2,51 2,51 P-värde Artdiversitet (vikt) Fångst/nät (vikt) 1527,5 134,88 918,13 613,88 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 886,19 886,19 886,19 886,19 P-värde Fångst/nät (vikt),24,37,94,43 Fångst/nät (antal) 21,13 21,75 1,63 7,38 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 19,77 19,77 19,77 19,77 P-värde Fångst/nät (antal),91,87,3,1 Medelvikt i totala fångsten 72,31 61,65 86,41 83,24 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 5,34 5,34 5,34 5,34 P-värde Medelvikt i totala fångsten,5,71,32,35 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),81,76,85,89 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),24,24,24,24 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt) Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 4,95 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 1,28 1,28 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Medelvärde av P-värdena,31,36,32,17 Klassning av ekologisk status Måttlig Måttlig Måttlig Ekologisk status efter expertgranskning Otillfredsställande Otillfredsställande 165

166 ,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status Otillfredsställande Figur 169. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. Figur 17. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken genomförda 1995 till och med 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 166

167 Östersjön (Gislaved) Tabell 17. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Östersjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 19,5 9,7 1,5 5 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Lagan,19 7,8, Tabell 18. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 3 Nej Rovfisk Måttlig BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Östersjön i Gislaveds kommun ingår i Lagans vattensystem, Segerstadsåns avrinningsområde. Omgivningen runt Östersjön domineras av myrmark och barrskog med en lövbård närmast sjön. Stranden är minerogen med inslag av organogena partier med pors. Det finns en stuga intill den södra stranden. Vid provfisketillfället observerades gul och vit näckros. Östersjön har tidigare provfiskats 1994, 1998, 27, 21 och 213. Vid samtliga tillfällen utom 1994 har mört fångats, även om fångsten varit sparsam. Fiskbeståndet har bedömts vara försurningspåverkat vid samtliga tidigare provfisken. Enligt Länsstyrelsens fiskregister och fångst vid tidigare nätprovfisken förekommer idag abborre, braxen, gädda, mört och sutare. Ål har tidigare funnits i sjön, men om de finns idag är oklart. Eftersom mörten tidigare slagits ut i sjön har det gjorts ett återintroduktionsförsök 1995 med 1 mörtar samt en förstärkningsutsättning 24 då 11 mörtar sattes ut. Östersjön provfiskades med fem bottensatta nät natten mellan den nittonde och tjugonde juli 216. Provfisket var ett så kallat inventeringsfiske. Syftet med provfisket var att följa upp resultatet av återintroduktionen av mört. Vid provfisketillfället var det på kvällen växlande molnighet, uppehåll och en svag sydvästlig vind. Vid morgonen därpå var det mulet, uppehåll och en svag sydvästlig vind. Fångsten bedöms inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället VATTENKEMI Efter att kalkningen kom igång i området var ph tämligen stabilt över målvärdet 6, under stora delar 199-talet och fram till hösten 22 då ph uppmättes till 4,5 vilket betecknas som mycket surt (Naturvårdsverket 2). Mellan 22 och 212 har ph vid upprepade tillfällen varit lägre än 6. Under samma period har buffertkapaciteten, förutom de tillfällen då ph varit lägre än 6, varit svag vid fem tillfällen (Naturvårdsverket 2). Utifrån genomförd vattenprovtagning har förutsättningarna vad gäller ph inte varit tillräckligt god för den försurningskänsliga mörten. 167

168 ,8,6,4, ph Alk (mekv/l) Figur 171. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Östersjöns mitt och utlopp. Siktdjupet var 1,5 meter under provfisket, vilket klassas som litet (Naturvårdsverket 2). Vattenfärg varierar naturligt under året. Vattenfärgen har även varierat mellan åren och från omkring 25 finns en tendens till mer färgat vatten. Vattnet har varit starkt färgat i många år (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa. Samtidigt stämmer tidpunkten för den ökade vattenfärgen tämligen väl med de stormar som härjade i området i mitten av -talet. Färgtal (mg Pt/l) , 15, 1, 5,, Konduktivitet (ms/m) 214 Figur 172. Konduktivitet (kuber) och färgtal (romber) i Östersjöns mitt och utlopp. Yt- och bottentemperaturen var 19,5 respektive 9,7 grader. Språngskiktet återfanns på tre till fem meters djup. Syrehalten sjönk raskt i språngskiktet och uppvisade från fyra meters djup syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd (Naturvårdsverket 2). Temperatur ºC Djup (m) 4 6 Temperatur Syrehalt, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 173. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Östersjön

169 PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre, gädda och mört. I bottensatta nät fångades totalt 129 fiskar med en sammanlagd vikt av fem kilo (Tabell 19). Abborre dominerade fångsten. Fångsten per ansträngning var i paritet med regionala jämförvärdena för ekoregion 6 (Sydväst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Västerhavet, under 2 meter över havet). Fångsten per ansträngning av abborre var högre än regionala jämförvärden, framförallt för antal fångade abborrar. Medelvikten var lägre än medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Det fångades fem mörtar varför fångsten per ansträngning var lägre än regionala jämförvärden. Mörtarna var stora i nationella och regionala jämförelser, även om det ringa antalet medför en osäker medelvikt. Mörtfångsten tyder på att beståndet var glest vid provfisketillfället. Två gäddor fångades varför fångsten i hög grad påverkades av slump. I nätprovfisken är det normalt att gäddor är underrepresenterade, dels på grund av sin avlånga kroppsform men också på grund av gäddans beteende då den långa stunder står still. Fångsten av gädda får anses vara normal men speglar inte beståndets storlek. Tabell 19. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 6 (Sydväst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Västerhavet, under 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Gädda Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 24,4,4 1, 25,8 Jämförvärde 12,6,3 11, 21,4 Vikt per nät (g) 66,2 191, 125,8 977, Jämförvärde 413,3 173,1 318,8 993,5 Antal % av tot 95% 2% 4% 1% Vikt % av tot 68% 2% 13% 1% Medellängd (mm) 94, , Medelvikt (g) 27,1 477,5 125,8 21,1 Största individ (mm) Minsta individ (mm) Eftersom näten endast lades i de två grundaste djupzonerna kan ingen fullständig analys av fiskens djupfördelning vid provfisketillfället göras. Merparten fångades mellan noll och tre meters djup (Tabell 11). Samtliga fångade arter uppehåller sig gärna i det varma vattnet på grunda bottnar. I synnerhet gäller detta för mindre individer av fångade arter. Normalt sett är fångsten av abborre och mört större mellan noll och tre meters djup än på djupare vatten. I detta fall kan den lägre fångsten på djupare vatten också förklaras av det redan på fyra meters djup var syrefritt (Figur 173). Fångst hade sannolikt uteblivit om nät lagts på djupare vatten. Tabell 11. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Gädda Mört Totalt -3 meter Antal/nät 29,8,5 1,3 31,5 3-6 meter Antal/nät 3, 3, -3 meter Vikt (g)/nät 63,3 238,8 157,3 126,3 3-6 meter Vikt (g)/nät

170 Individlängder för abborre och mört framgår av Figur 174 och Figur 175. Dessutom fångades två gäddor på 455 respektive 525 millimeter. De fångade abborrarna var 4 till 35 millimeter långa. Medellängden var 94 millimeter (Tabell 19). Fångsten dominerades av abborrar mellan 4 och 55 millimeter samt 85 och 15 millimeter (Figur 174). De minsta utgjordes av årsyngel medan de mellan 85 och 15 millimeter kan ha varit av flera årsklasser. Andelen potentiellt fiskätande abborre och kvoten mellan fångstvikten av abborre och karpfisk var högre än jämförvärden i beräkningar för ekologisk status med avseende på fisk och förklaras främst av den låga fångstvikten av andra arter än abborre (Tabell 19). Som helhet uppvisar abborrens längdfördelning ett normalt mönster med tanke på den ringa nätinsatsen (Figur 174). Reproduktionen bedöms fungera normalt. 25 Abborre 2 Antal Längd (millimeter) Figur 174. Längdfördelningsdiagram abborre. De fångade mörtarna var mellan 22 och 255 millimeter långa. Medellängden var 233 millimeter (Tabell 19). Mörtens längdfördelning (Figur 175) uppvisar inte ett normalt mönster. Åldersanalys visade att de fångade mörtarna var över 2 år gamla (Figur 176). Utifrån fångsten ser rekryteringen ut att ha varit störd i flera år. Utifrån den vattenkemiprovtvagning som har genomförts i sjön tycks ph fluktuera och surstötar har förekommit under flera senhöstar. Troligtvis har vattenkemin i sjön inte varit tillräckligt bra för att mörtens rekrytering ska fungera. De vattenkemiska förhållandena bör bli bättre för att mörtens föryngring ska ta fart. Utifrån de vattenkemiska förutsättningarna och den talrika och småväxta abborrfångsten, verkar förutsättningarna för en lyckad återintroduktion av mört inte vara bra just nu (Alenius, 212). Därför bör fiskbestånden fortsatt övervakas med nätprovfisken för att följa utvecklingen av såväl mört som abborre. 17

171 Mört 2 Antal Längd (millimeter) Figur 175. Längdfördelningsdiagram mört Längd (mm) Ålder Figur 176. Röda romber anger åldersfördelning av analyserade mörtar (n=5). Svarta kvadrater anger nationella jämförvärden med tillhörande spridningsmått. Abborre har antalsmässigt dominerat fångsten vid samtliga genomförda provfisken (Figur 177). Andelen mört har varit liten vid samtliga provfisken. Fångstvikten av gädda, sutare eller braxen har vid varje provfisketillfälle varit förhållandevis hög. Fångst av dessa arter påverkas ofta av slump och framförallt fångst av gädda och sutare är ofta underrepresenterad i provfisken. Att fångstvikten per nät har varit hög av dessa arter beror delvis på att endast fyra eller fem nät använts, förutom 1994 då åtta nät användes. Fångsten antyder att abborrbeståndets täthet har varierat över tid. Eftersom nätinsatsen har varit låg bör man vara försiktig med den slutsatsen då fångsten blir mer slumpartad ju färre nät som används. Medelvikten av fångade abborrar var 27 gram 216 vilket var högre jämfört med provfiskena , men lägre än provfiskena

172 Fångst per bottensatt nät (antal) Fångst per bottensatt nät (vikt) Sutare 14 Mört Gädda Braxen 4 Abborre 2 Figur 177. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms efter expertgranskning vara måttlig. Detta innebär en sänkning jämfört med den beräknade ekologiska statusen med avseende på fisk (Tabell 111). Av de fyra parametrar som pekar på sämre status än god antyder tre parametrar att fiskbeståndet var försurningspåverkat, nämligen artdiversitet, antal, artdiversitet, vikt och andelen potentiellt fiskätande abborrfiskar. Ingen parameter indikerar på att fiskbeståndet var övergödningspåverkat. Utifrån fångsten i provfisket har mörten inte lyckats med rekryteringen på många år, vilket föranleder att fiskbestånden bedöms vara försurningspåverkade. Försurningsgraden bedöms tillhöra klass 3, enligt bilaga 2. Detta stärker också bedömningen att sjön har en försurningspåverkan och att sjöns ekologiska status med avseende på fisk var måttlig vid provfisketillfället. Slutligen bedöms fiskbeståndet vara rovfiskdominerat, eftersom fångstvikten av rovfisk var högre än fångstvikten av karpfisk. För att statusen ska förbättras framöver bör mörten utgöra en större andel av fångsten. Ett mer balanserat fiskbestånd med avseende på abborre och mört skulle få en positiv inverkan på 172

173 flera parametrar i beräkningar för ekologisk status med avseende på fisk. Utöver en ökad andel mört, är det nödvändigt att mörten uppvisar en kontinuerlig rekrytering. För att mörten ska etablera ett livskraftigt bestånd inom överskådlig framtid är det sannolikt nödvändigt med en återintroduktion. Utifrån fångsten i provfisket var abborrens medelvikt låg och beståndet talrikt. Detta har visats vara dåliga förutsättningar för en lyckad återintroduktion av mört (Alenius, 212). I genomförd vattenkemiprovtagning har surstötar registrerats även på senare år. Detta medför att en eventuell återintroduktion bör avvakta tills bättre vattenkemiska och fiskbiologiska förutsättningar råder. Provfisken bör fortsatt genomföras för att följa fiskbeståndens utveckling. Tabell 111. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Inven Inven Inven Inven Sjö Östersjön Östersjön Östersjön Östersjön Antal fiskarter 3, 4, 3, 3, Jämförvärde Antal fiskarter 4, 4, 4, 4, P-värde Antal fiskarterarter,52 1,,52,52 Artdiversitet (antal) 1,97 1,41 1,23 1,12 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 1,99 1,99 1,99 1,99 P-värde Artdiversitet (antal),96,3,18,12 Artdiversitet (vikt) 2,14 2,37 2,95 1,96 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,58 2,58 2,58 2,58 P-värde Artdiversitet (vikt),56,78,62,41 Fångst/nät (vikt) 333, 778,25 729, 977, Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 128,97 128,97 128,97 128,97 P-värde Fångst/nät (vikt) 2,55,46,91 Fångst/nät (antal) 5,5 12, 21,2 25,8 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 24,91 24,91 24,91 24,91 P-värde Fångst/nät (antal) 1,21,78,95 Medelvikt i totala fångsten 6,55 64,85 34,39 37,87 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 43,66 43,66 43,66 43,66 P-värde Medelvikt i totala fångsten,54,46,66,79 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt) 2 2,13,49 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),24,24,24,24 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),22,21,53,15 Kvot abborre/karpfiskar (vikt),38,16,57 5,25 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 1,28 1,28 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),27 6,46,19 Medelvärde av P-värdena,39,45,53,51 Klassning av ekologisk status Måttlig Måttlig God God Ekologisk status efter expertgranskning Måttlig 173

174 ,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status God Figur 178. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 1 Hög,72 God,46 Måttlig,3 Otillf.,15 Dålig Figur 179. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken genomförda 1994 till och med 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 174

175 Motala ströms avrinningsområde Hökesjön Tabell 112. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Hökesjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 18,5 18,4 1,4 16 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Motala ström,63 5,6, Tabell 113. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 1 Ja Rovfisk God BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Hökesjön ligger i Motala ströms vattensystem, Hökesåns avrinningsområde och är belägen cirka sex kilometer väster om Habo. Medeldjupet är 2,9 meter. Sjöns avrinningsområde är omkring nio kvadratkilometer stort och består mestadels av skogsmark. Stranden är framförallt minerogen. Det finns en del bebyggelse runt sjön. Vid provfisketillfället observerades gul och vit näckros. Hökesån som avvattnar Hökesjön är utpekad som nationellt värdefullt vatten för natur och nationellt särskilt värdefullt vatten för fiske (26). Hökesjön har tidigare nätprovfiskats 1984, 1992, 1996 och 26. Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer idag abborre, braxen, gers, gädda, mört och sutare. Det finns inga kända fiskutsättningar i sjön. Hökesjön provfiskades med sexton bottensatta nät natten mellan den fjärde och femte juli 216. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Vid provfisketillfället var det på kvällen växlande molnighet, uppehåll och en måttlig sydvästlig vind. Vid morgonen därpå var det växlande molnighet, uppehåll och en svag sydvästlig vind. Fångsten bedöms inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället. VATTENKEMI Vattenkemiprovtagning har genomförts i Hökesjön sedan början av 197-talet. Sedan 7-talet har ph inte understigit 6, vid provtagningstillfällena. Sedan 199-talet har alkaliniteten vid provtagningstillfällena aldrig varit sämre än vad som motsvara god buffertkapacitet mot försurning (Naturvårdsverket 2). Sedan 26 har kalkningen varit vilande, varför sjön inte tillförs kalk längre. Utifrån genomförd vattenprovtagning har förutsättningarna vad gäller ph varit tillräckligt god för den försurningskänsliga mörten. 175

176 ph ,8,6,4, Alk (mekv/l) Figur 18. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Hökesjöns mitt och utlopp. Siktdjupet var 1,4 meter under provfisket, vilket klassas som litet (Naturvårdsverket 2). Vattenfärg varierar naturligt under året. Vattenfärgen har även varierat mellan åren. Vattenfärgen har vid de flesta tillfällen varierat mellan betydligt färgat till starkt färgat vatten (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa. Färgtal (mg Pt/l) , 8, 6, 4, 2,, Konduktivitet (ms/m) Figur 181. Konduktivitet (kuber) och färgtal (romber) i Hökesjöns mitt och utlopp. Fosfor och kväve har provtagits vid ett tillfälle, november Då var totalfosforhalten 1 µg/l och totaltkvävehalten 63 µg/l. Yt- och bottentemperaturen var 18,5 respektive 18,4 grader. Hela vattenmassan uppvisade jämn temperatur- och syrehalt. Syrehalten uppvisade ett syrerikt tillstånd (Naturvårdsverket 2). Temperatur ºC Djup (m) 2 4 Temperatur Syrehalt 6, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 182. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Hökesjön

177 PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre, braxen, gers, gädda och mört. I bottensatta nät fångades totalt 129 fiskar med en sammanlagd vikt av 4 kilo. Antal fångade fiskar var tämligen jämnt fördelat mellan abborre och mört. Över hälften av fångstvikten bestod av abborre och var dubbelt så stor jämfört med fångstvikten av mört. Samtliga förväntade arter förutom sutare fångades i provfisket. Den totala fångsten var ungefär dubbelt så stor jämfört med regionala jämförvärden för ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet). Att inga sutare fångades var väntat. Dels på grund av att de inte fångats i tidigare provfisken och dels på grund av att de ofta är underrepresenterade i provfisken. Ett mindre bestånd av sutare kan trots allt förekomma. Fångsten av abborre per nät var mer än dubbelt så stor jämfört med regionala jämförvärden. Medelvikten var 39 gram, vilket är strax under medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Fångsten av mört per nät var större än regionala jämförvärden, i synnerhet vad gäller antal fångade mörtar. Medelvikten var 21 gram, vilket var hälften av medelvikten av mörtar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram). Fångsten av gers per nät var i paritet med regionala jämförvärden. Medelvikten var strax under medelvikten av gers från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (8 gram). Eftersom bara tre braxnar och två gäddor fångades påverkades fångsten i hög grad av slump. I nätprovfisken är det normalt att framförallt gäddor är underrepresenterade i fångsten, dels på grund av sin avlånga kroppsform men också på grund av gäddans beteende då den långa stunder står still. Fångsten av gädda får ses som normal vid provfisken och speglar inte beståndets storlek. Fångsten av braxen var liten jämfört med regionala jämförvärden. Tabell 114. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Braxen Gers Gädda Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 37,9,2 4,9,1 37,5 8,6 Jämförvärde 16,4 2,2 4,5,1 17,4 35,2 Vikt per nät (g) 1493,9 71,2 27,4 112,9 78,2 2485,7 Jämförvärde 527,3 281,3 28,6 89,3 519,2 1378,9 Antal % av tot 47% % 6% % 47% 1% Vikt % av tot 6% 3% 1% 5% 31% 1% Medellängd (mm) 126,8 315, 76,9 532,5 122,5 Medelvikt (g) 39,4 379,7 5,6 93,5 2,8 269,8 Största individ (mm) Minsta individ (mm) Hela vattenprofilen uppvisade jämnvarma och syrerika förhållanden (Figur 182), vilket avspeglar sig i att fångsten var jämnt fördelad mellan de båda djupzonerna (Tabell 115). Abborre, braxen, gädda och mört uppehåller sig gärna i det varma vattnet på grunda bottnar. Gers kan uppehålla sig i varierande miljöer och djup så länge syrehalten är tillräckligt hög. Med tanke på temperatur- och syreförhållanden vid provfisketillfället var fångstens djupfördelning väntad. 177

178 Tabell 115. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Braxen Gers Gädda Mört Totalt -3 meter Antal/nät 29,3,4 5,6,1 4,9 76,3 3-6 meter Antal/nät 46,5 4,3,1 34,1 85, -3 meter Vikt (g)/nät 1451,5 142,4 27,1 1,9 897,4 2619,3 3-6 meter Vikt (g)/nät 1536,4 27,8 125, 663, 2352,1 Individlängder framgår av Figur 183 och Figur 185 för alla fångade arter utan braxen och gädda. Braxnarna var 215, 34 respektive 39 millimeter medan gäddorna var 525 respektive 54 millimeter. De fångade abborrarna var 8 till 44 millimeter långa. Medellängden var 127 millimeter (Tabell 114). Fångsten dominerades av abborrar mellan 11 och 125 millimeter (Figur 183). Några årsyngel fångades inte och förklaras troligtvis av att provfisket genomfördes tidigt på säsongen och att ynglen därmed inte hunnit växa sig tillräckligt stora för att fastna i näten. Fjolårsynglen var omkring 9 millimeter vid provfisketillfället. Det stora antalet individer omkring 12 millimeter kan troligen bestått av flera årsklasser. Konkurrensen mellan icke fiskätande abborre var troligtvis hög och förhållandevis få individer hade övergått till att vara fiskätande. Andelen potentiellt fiskätande abborre var trots det hög (Tabell 116) och förklaras till viss del av att flera riktigt stora abborrar fångades. Troligtvis har de abborrar som kommer över tröskeln och blir fiskätande en stark tillväxt då det finns ett överflöd av lämpliga fiskbyten. Kvoten mellan abborre och karpfisk var nära jämförvärdet i beräkningar av ekologisk status (Tabell 116), vilket indikerar ett välbalanserat fiskbestånd. Som helhet uppvisar abborrens längdfördelning ett normalt mönster (Figur 183). Reproduktionen bedöms fungera normalt Abborre Antal Längd (millimeter) Figur 183. Längdfördelningsdiagram abborre. Gersarna var 55 till 14 millimeter långa. Medellängden var 77 millimeter (Tabell 114). De flesta gersarna var 6-65 millimeter respektive 8-85 millimeter. Som helhet uppvisar gersens längdfördelning ett normalt mönster (Figur 184). Reproduktionen bedöms fungera normalt. 178

179 25 Gers 2 Antal Längd (millimeter) Figur 184. Längdfördelningsdiagram gers. De fångade mörtarna var mellan 8 och 27 millimeter långa. Medellängden var 123 millimeter (Tabell 114). Fångsten dominerades av individer mellan 9 och 1 millimeter. Förhållandevis få individer mellan 11 och 12 millimeter fångades (Figur 185). Någon åldersanalys har inte gjorts, varför det inte går att verifiera om någon årsklass saknas. Det kan inte uteslutas att längdspannet mellan 11 och 12 millimeter i huvudsak utgörs av en årsklass som var underrepresenterad i provfisket. Varför en årsklass skulle vara underrepresenterad kan med säkerhet inte klargöras. Troligen var konkurrensen med äldre mörtar och abborre hög när individerna som nu var millimeter kläcktes. Men våren och försommarens karaktär påverkar också årsklassernas storlek. Någon sådan effekt har inte framkommit i utvärderingar av andra provfisken i länet, även om lokala skillnader kan finnas. Troligtvis har vattenkemin varit tillräckligt bra för mörtens rekrytering under många år. Antal Mört Längd (millimeter) Figur 185. Längdfördelningsdiagram mört. Jämförelser med provfisket 1984 och 1992 bör göras med försiktighet då en annan typ av nät användes då. Men även vid de tre senaste provfisketillfällena har fångsten per ansträngning varierat inom vad som bedöms var normala svängningar. Jämfört med 26 har framförallt antalet abborrar per nät minskat. Detta kan delvis förklaras av att provfisket 26 genomfördes i början av augusti till skillnad mot början av juli 216. Detta medförde att årsynglen var fångstbara 26 och utgjorde ungefär en tredjedel av antalet 179

180 fångade abborrar. Jämfört med 1996 har framförallt abborrens medelvikt ökat, vilket föranleder att fångstvikten ökat. Antalet mörtar per nät har vid samtliga provfisken varit talrikt. Vid provfisket 1996 var såväl antalet fångade mörtar per nät som fångstvikten per nät lägre än vid övriga provfisketillfällen. Resultaten från samtliga provfisken vittnar om ett stabilt bestånd av mört. Gers har fångats vid samtliga provfisken. Vid provfisket 26 var fångsten per nät större än vid övriga provfisketillfällen. Vid de tre senaste provfisketillfällena har fångsten av braxen varit fåtalig per nät och att fångstvikten varierat beror sannolikt på slumpen. Att inte gädda fångades 26 beror också på slumpen då gädda normalt är underrepresenterad i nätprovfisken. 14 Fångst per bottensatt nät (antal) 4 Fångst per bottensatt nät (vikt) Mört 1 3 Gädda Gers 15 4 Braxen 1 2 Abborre 5 Figur 186. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken

181 STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms vara god, trots att fem av åtta parametrar pekar på sämre status än god (Tabell 116). Även vid de tre senaste provfisketillfällena har den beräknade ekologiska statusen varit god (Figur 188). Endast en parameter ( artdiversitet, vikt ) ger utslag för att fångsten har en försurningspåverkan vid provfisket 216. Den stora fångsten ger utslag för att fångsten har en övergödningspåverkan. Om sjön skulle ha problem med övergödning hade sannolikt fångsten av braxen och mört varit större samtidigt som andelen potentiellt fiskätande abborrar varit lägre. Två parametrar som pekar på sämre status än god indikerar vare sig på försurning eller övergödning. Mörtfångsten antyder att rekryteringen varit sämre ett år för cirka fem år sedan. Troligtvis har den inte uteblivit helt, utan var lägre som ett resultat av hög konkurrens från äldre mört och andra abborrar. Fiskbestånden bedöms därför inte uppvisa försurningsrelaterade skador. Försurningsgraden bedöms tillhöra klass 1, enligt bilaga 2. Slutligen bedöms fiskbeståndet vara rovfiskdominerat, eftersom fångstvikten av rovfisk var högre än fångstvikten av karpfisk. Statusen skulle framförallt förbättras av en mindre fångst, såväl antalsmässigt som viktmässigt. Tabell 116. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Stand Stand Stand Sjö Hökesjön Hökesjön Hökesjön Antal fiskarter 5, 4, 5, Jämförvärde Antal fiskarter 5,3 5,3 5,3 P-värde Antal fiskarterarter,85,4,85 Artdiversitet (antal) 2,31 2,6 2,27 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 2,13 2,13 2,13 P-värde Artdiversitet (antal),75,9,81 Artdiversitet (vikt) 2,7 2,51 2,16 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,76 2,76 2,76 P-värde Artdiversitet (vikt),93,74,43 Fångst/nät (vikt) 152,5 2644, ,69 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 1351, , ,64 P-värde Fångst/nät (vikt),8,15,19 Fångst/nät (antal) 57,88 116,38 8,63 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 27,9 27,9 27,9 P-värde Fångst/nät (antal),2 1 6 Medelvikt i totala fångsten 26,27 22,73 3,83 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 47,52 47,52 47,52 P-värde Medelvikt i totala fångsten,27,17,42 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),26,16,34 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),2,2,2 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),7,85,41 Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,21 1,7 1,75 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 1,28 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),96,87,77 Medelvärde av P-värdena,68,51,49 Klassning av ekologisk status God God God Ekologisk status efter expertgranskning God 181

182 ,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status God Figur 187. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. Figur 188. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken genomförda 1996 till och med 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 182

183 Kåvasjön Tabell 117. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Kåvasjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 19,3 18,6 1,7 4 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Motala ström Tabell 118. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 1 Ja Karpfisk Måttlig BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Kåvasjön är en del av Huskvarnaån i centrala delarna av Huskvarna. Sjön ingår i Motala ströms vattensystem, Huskvarnaåns avrinningsområde. Kåvasjön är näringsrik med vassar omkring stränderna. Omgivningen domineras av urban miljö. Kåvasjön har tidigare nätprovfiskats 1975, men då användes endast ett nät. Då fångades abborre, björkna, braxen, gers, gädda, benlöja och mört. Vid elfiske i Huskvarnaån nedströms Kvarnbron från 199 och framåt har bergsimpa, elritsa, gädda, lake, mört, öring och signalkräfta fångats. Vid elfiske 1987 fångades även harr. Eftersom sjön utgör en del av Huskvarnaån som står i förbindelse med Vättern kan samtliga i Vättern förekommande arter även förekomma i Kåvasjön eller Huskvarnaåns nedersta delar. Däremot är det inte troligt att alla i Vättern förekommande arter förekommer i Kåvasjön. Såväl öring och flodnejonöga nyttjar ån och uppströms belägna bäckar och åar för lek. Dessutom har harr åtminstone tidigare nyttjat uppströms belägna Lillån för lek. Detta innebär att antalet förekommande arter åtminstone periodvis kan vara högt, i synnerhet med tanke på sjöns storlek. Provfisket genomfördes på uppdrag av Jönköpings kommun. Kåvasjön provfiskades med fyra bottensatta nät under natten mellan den åttonde och nionde augusti 216. Provfisket var ett så kallat inventeringsfiske. Vid provfisketillfället var det växlande molnighet med skurar vid nätläggningen. Vinden kom från sydväst och var måttlig i samband med nätläggningen. Morgonen därpå var vinden svag men fortsatt från sydväst. Vädret kan därmed varit lågtrycksbetonat, varför fångsten av främst abborre och gös kan ha påverkats negativt. Abborre och gös har en sluten simblåsa och kan inte lika snabbt som exempelvis gädda och mört anpassa sig till förändringar i lufttrycket. Instabilt och lågtrycksbetonat väder medför ofta att abborre och gös blir mindre aktiva på grund av den fysiologiska process som sker för att balansera trycket i simblåsan. VATTENKEMI Kåvasjöns ph har från 199 haft en svagt ökande trend och varit nära neutralt. Alkaliniteten har under hela perioden från 199 visat på mycket god buffertkapacitet (Naturvårdsverket 2). Utifrån genomförd vattenprovtagning har förutsättningarna vad gäller ph varit tillräckligt god under hela perioden för försurningskänsliga arter som mört, öring och braxen. 183

184 ph ,8 1,5 1,2,9,6,3, Alkalinitet (mekv/l) Figur 189. ph (romber) och alkalinitet (kuber) nedströms reningsverket i Huskvarna. Siktdjupet var 1,7 meter under provfisket, vilket klassas som litet (Naturvårdsverket 2). Vattenfärg varierar naturligt under året. Vattenfärg har endast provtagits från 211 varför trender är svårt att utläsa. Vid provtagningstillfällena har vattnet framförallt varit starkt färgat (Naturvårdsverket 2). En orsak till det höga färgtalet är sannolikt att en stor del av tillrinningsområdet utgörs av jordbruksmark. Färgtal (mg Pt/l) , 4, 3, 2, 1,, Konduktivitet (ms/m) Figur 19. Konduktivitet (kuber) och färgtal (romber) nedströms reningsverket i Huskvarna. Halterna av totalfosfor nedströms reningsverket i Huskvarna minskade något under 199-talet. Därefter har halterna varit tämligen stabila även om en viss variation förekommer. På senare år har halterna av totalfosfor uppvisat höga halter vid de flesta provtagningstillfällen, även om det förekommer tillfällen då halterna varit såväl måttligt höga som mycket höga (Naturvårdsverket 2). För totalkvävehalten syns möjligen en viss minskning över tid. Halterna har trots allt varit höga eller mycket höga (Naturvårdsverket 2). Eftersom provtagningen har skett nedströms reningsverket i Huskvarna har halterna av fosfor och kväve varit lägre i Kåvasjön. Trots allt har Kåvasjön sannolikt näringsrika förhållanden. I sötvatten är det i allmänhet fosfor som är tillväxtbegränsande för växter. Tot P (ug/l) Tot N (ug/l) Figur 191. Totalkväve (kuber) och totalfosfor (romber) nedströms reningsverket i Huskvarna. Yt- och bottentemperaturen var 19,3 respektive 18,6 grader. Syrehalten vid,5 meters djup uppvisade ett måttligt syrerikt tillstånd. Syrehalten sjönk med ökat djup och från fem meters djup uppvisades ett svagt syretillstånd (Naturvårdsverket 2). 184

185 Temperatur ºC Djup (m) 2 4 Temperatur Syrehalt 6, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 192. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Kåvasjön 216. PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre, björkna, braxen, gers, gös och mört. I bottensatta nät fångades totalt 89 fiskar med en sammanlagd vikt av elva kilo. Omkring hälften av antalet fångade fiskar var mört och omkring hälften av fångstvikten utgjordes av braxen. Eftersom endast fyra nät lades påverkades fångsten av slump i högre grad än om fler nät hade lagts. Detta gör att analys och jämförelser med regionala jämförvärden blir mer osäker. Antalet fångade fiskar per nät var i närheten av regionala jämförvärden för ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet). Däremot var fångstvikten per nät tre gånger högre än det regionala jämförvärdet. Att fångstvikten var hög var väntat med tanke på sjöns näringsrika karaktär. Omkring var femte fisk utgjordes av abborre. Mer än hälften av fångade abborrar utgjordes av årsyngel. Fångsten av abborre per nät var omkring en tredjedel av de regionala jämförvärdena. Medelvikten var 31 gram, vilket var lägre än medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Sju björknor med en sammanlagd vikt av,5 kilo fångades. Björknan förekommer i länet endast i Vättern och upp till första vandringshindret i tillrinnande vattendrag. Fångsten var därmed hög i regionala jämförelser. Medelvikten var 71 gram, vilket var något högre än medelvikten av björknor från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (58 gram). Åtta braxnar med en sammanlagd vikt av sex kilo fångades. Fångsten per ansträngning var högre än regionala jämförvärden, i synnerhet vad gäller fångstvikt. Medelvikten var 774 gram, vilket var högre än medelvikten av braxnar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (229 gram). Fjorton gersar fångades, vilket betyder att det var den tredje vanligaste arten i fångsten. Fångsten per ansträngning var i paritet med regionala jämförvärden. Medelvikten var 8 gram, precis som medelvikten av gers från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige. En gös på 1,1 kilo fångades. Detta innebar att fångstvikten av gös var den tredje största efter braxen och mört. Fångsten per ansträngning var omkring regionala jämförvärden, även om 185

186 jämförelser är svåra att göra utifrån en fångst som bara består av en individ. På samma sätt påverkades medelvikten i hög grad av slump. Mört var den klart vanligaste arten sett till antal fångade individer. Antalet fångade mörtar per nät var omkring de regionala jämförvärdena. Medelvikten var 68 gram, vilket var högre än medelvikten av mörtar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram). Detta medförde att fångstvikten per nät var högre än regionala jämförvärden. I extramaskan om 75 millimeter fångades två sutare. Fångst i extramaskan ingår inte i den standardiserade metodiken, varför resultatet inte presenteras i tabeller och figurer nedan. Sannolikt förekommer fler arter i Kåvasjön än vad som fångades i samband med provfisket. I samband med provfisket 1975 fångades även benlöja och gädda jämfört med provfisket 216, men ingen gös. Dessutom har även bergsimpa, elritsa, lake, öring och harr fångats vid elfiske nedströms Kvarnbron i Huskvarna. Harren har minskat i Vättern sedan 198-talet då den fångades i samband med elfiske i Huskvarnaån. Harr i uppströms belägna Lillån har inte setts till i samband med lekfiskräkning på senare år. Detta talar för att harren troligtvis inte nyttjar Lillån för lek längre. Om harren ökar i Vättern kan lekområden i Lillån sannolikt återkoloniseras. Förutom de arter som har fångats vid elfiske och provfiske (möjligen med undantag för harr) borde Kåvasjöns karaktär vara lämplig för sarv och ruda. Åtminstone sarv har fångats via sportfiske i Huskvarnaåns nedre delar. Ål borde också kunna påträffas i Kåvasjön. Dessutom borde de dyiga bottnarna i Kåvasjön vara en lämplig miljö för den skyddsvärda arten nissöga. Ytterligare undersökningar är önskvärda för att utreda om nissöga förekommer i Kåvasjön. Tabell 119. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Björkna Braxen Gers Gös Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 4, 1,8 2, 3,5,3 1,8 22,3 Jämförvärde 11,,1,8 4,5,4 11,2 21,9 Vikt per nät (g) 122, 124, 1547,3 28,3 295,8 726, 2843,3 Jämförvärde 389,3 4,2 19,4 28,6 386,8 334,1 945,1 Antal % av tot 18% 8% 9% 16% 1% 48% 1% Vikt % av tot 4% 4% 54% 1% 1% 26% 1% Medellängd (mm) 12,8 178,6 322,5 87,9 525, 176,4 Medelvikt (g) 3,5 7,9 773,6 8,1 1183, 67,5 355,6 Största individ (mm) Minsta individ (mm) Fångsten var störst mellan noll och tre meters djup. Viktmässigt var fångsten mer jämn mellan djupzonerna. Totalt sett fångades få individer av respektive art, vilket gör tilliten till fångstens djupfördelning för respektive art låg. Abborre och mört dominerade fångsten mellan noll och tre meters djup. Fångsten av braxen och gers var tämligen jämn mellan djupzonerna medan fler björknor fångades mellan tre till sex meters djup jämfört med noll till tre meters djup. Den enda gösen fångades mellan noll och tre meters djup. Samtliga fångade arter, möjligen med undantag för gers, är utpräglade varmvattensfiskar. Detta förklarar att de förekommer i Kåvasjön och fångades under provfisket. Att de flesta arter föredrar varmt vatten bidrog troligen även till att fångsten för de flesta arter var störst mellan noll 186

187 och tre meters djup. De lägre syrehalterna på djupare vatten kan också påverkat fiskens djupfördelning även om syrehalten var tillräckligt god i hela vattenmassan för att fisk ska kunna förekomma. Huruvida strömmar har påverkat fiskens djupfördelning är oklart, men påverkan var sannolikt av mindre betydelse. Gers kan uppträda i en mer varierad miljö och kan påträffas i både kallt och varmt vatten. Att fångsten var större mellan tre till sex meters djup kan möjligen tolkas som en konsekvens av lägre konkurrens och predationsrisk jämfört mellan noll och tre meters djup. Antalet fångade individer och nät var lågt varför slumpen förmodligen har påverkat resultatet. Tabell 12. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Björkna Braxen Gers Gös Mört Totalt -3 meter Antal/nät 6,5,5 2, 3,,5 17, meter Antal/nät 1,5 3, 2, 4, 4, 14,5-3 meter Vikt (g)/nät 185, 15,5 168, 24, 591,5 1213,5 397,5 3-6 meter Vikt (g)/nät 59, 232,5 226,5 32,5 238,5 2589, Individlängder för samtliga arter utom gös och sutare presenteras i Figur 193 till Figur 199. Den fångades gösen var 525 millimeter. I extramaskan om 75 millimeter fångades dessutom två sutare på 335 respektive 42 millimeter. De fångade abborrarna var 5 till 23 millimeter långa. Medellängden var drygt 1 millimeter (Tabell 119). En förhållandevis stor andel av fångsten utgjordes av årsyngel som vid provfisketillfället var omkring 55 millimeter (Figur 193). Slumpen har sannolikt bidragit till fångstens längdfördelning då ansträngning och fångst var låg. Sannolikt medför Kåvasjöns karaktär med grunda vegetationsrika bottnar en snabb tillväxt för årsyngel av flera arter. Provfiskets tidpunkt sent på säsongen bidrog troligen till att en hög andel av abborrynglen hunnit bli tillräckligt stora för att fastna i näten. Rekryteringen bedöms fungera normalt. Andelen potentiellt fiskätande abborrfiskar var nära jämförvärdet i beräkningar för ekologisk status (Tabell 121). Abborrens bidrag till andelen fiskätande abborrfiskar var marginell då merparten utgjordes av gös. Kvoten mellan fångstvikten av abborre och karpfisk speglar i detta fall balansen mellan rovfisk och karpfisk bättre och var mycket låg (Tabell 121), vilket visar att karpfisken dominerade Abborre Antal Längd (millimeter) Figur 193. Längdfördelningsdiagram abborre. 187

188 De fångade björknorna var 145 till 22 millimeter långa. Medellängden var 18 millimeter (Tabell 119). Fångsten kan inte sägas varit dominerad av någon särskild storleksklass inom fångstens storleksregister (Figur 194). Att inga mindre individer fångats beror sannolikt på en kombination av den ringa nätinsatsen och att mindre individer vanligtvis är underrepresenterade i fångsten. Fångstens längdfördelning får betraktas som normal med tanke på den ringa nätinsatsen och rekryteringen bedöms vara opåverkad av försurning. 1 Björkna Antal Längd (millimeter) Figur 194. Längdfördelningsdiagram björkna. Björkna förekommer i Jönköpings län endast i Vättern och dess tillrinnande vattendrag upp till första vandringshindret. Björkna kan vara svåra att skilja från braxen, i synnerhet vad gäller mindre individer. Viktiga karaktärsdrag för björkna är inslag av rött i fenbaserna, till skillnad mot braxens mer enhetligt mörka fenor. Normalt är björkna mer silvrig och har större ögon. Skillnaden i ögonstorlek framgår bäst hos vuxna individer, men märks inte alls hos unga fiskar under 1 centimeter. Antalet fenstrålar i analfenan varierar mellan på björkna och 28-3 på braxen. Svalgbenständerna är tillförlitliga och björkna har två rader svalgbenständer medan braxen bara har en rad. Normalt har björknan två tänder i en yttre rad och fem tänder i en inre rad. En viss variation förekommer och det kan vara både en och tre tänder i den yttre raden samt sex tänder i den inre raden på vänster svalgben (Kullander & Delling, 212). Figur 195 visar en fisk som bedömdes vara björkna i fält. Bedömningen grundade sig framförallt i de röda fenbaserna och att antalet fenstrålar räknades till 24. Antalet fenstrålar i analfenan ska vara 28-3 för att stämma överens med braxen. Ögat var dessutom påfallande stort, men då detta var en liten individ var ögats storlek inget säkert karaktärsdrag. Fisken var dessutom silvrig, vilket talar för björkna även om mindre individer av braxen också kan vara silverfärgade. För att säkerställa artbedömningen valdes tre individer ut som i fält bedömdes vara björkna. För dessa individer togs svalgbenständerna fram. Av dessa hade samtliga två rader svalgbenständer. Två individer hade dock den ovanliga varianten med tre tänder i den yttre raden samt det normala antalet i den inre raden (3,5-5,3) (Figur 196). I samspråk med Bo Delling på Naturhistoriska riksmuseet pekar även svalgbenständerna på att det rör sig om rena björknor. 188

189 Figur 195. En nyligen fångad björkna från provfisket i Kåvasjön. Notera de röda fenbaserna, silvriga kroppen och de påtagligt stora ögonen. Antalet fenstrålar i analfenan var färre än 27. Figur 196. Ett av två svalgben från björkna. Notera de tre svalgbenständerna i den yttre raden att jämföra mot två som är det normala. Fem större svalgbenständer syns även i den inre raden. De fångade braxnarna var 1 till 56 millimeter långa. Medellängden var drygt 32 millimeter (Tabell 119). Fyra av individerna var mellan 1 och 175 millimeter medan övriga fyra var 45 till 56 millimeter (Figur 197). Att inga individer mellan 175 och 45 millimeter fångats beror sannolikt på slumpen till följd av den ringa nätinsatsen. Att uttala sig om en onormal längdfördelning utifrån fyra nät låter sig inte göras. Fångstens längdfördelning får därför betraktas som normal och rekryteringen bedöms vara opåverkad av försurning. 189

190 1 Braxen Antal Längd (millimeter) Figur 197. Längdfördelningsdiagram braxen. De fångade gersarna var 45 till 11 millimeter långa. Medellängden var knappt 9 millimeter (Tabell 119). De flesta gersarna var 9 till 11 millimeter (Figur 198). Fångstens längdfördelning får betraktas som normal med tanke på den ringa nätinsatsen. Rekryteringen bedöms fungera normalt. 4 Gers 3 Antal Längd (millimeter) Figur 198. Längdfördelningsdiagram gers. De fångade mörtarna var 6 till 28 millimeter långa. Medellängden var knappt 18 millimeter (Tabell 119). Fångsten dominerades av individer mellan 135 och 23 millimeter (Figur 199). Förvånansvärt få individer under 125 millimeter fångades. Detta har inget samband med försurningsrelaterade skador, då sjöarna uppströms inte har några problem relaterade till försurning och Kåvasjön inte tillförs vatten som kan förväntas vara onormalt surt. Detta stöds även av genomförd vattenprovtagning (Figur 189) Förklaringen är mer troligt en kombination av slump då antalet nät var lågt och att mindre individer i större utsträckning undviker att vistas i strömt vatten. Yngel och mindre individer borde i större utsträckning uppehålla sig kring kanter och bakvatten. Dessa områden var svåra att lägga näten i då djupet var för litet. Troligtvis är rekryteringen av mört god i Kåvasjön, även om provfiskeresultatet inte påvisar detta. 19

191 Mört Antal Figur 199. Längdfördelningsdiagram mört. Kåvasjön har aldrig tidigare nätprovfiskats med bottensatta nät av typen Norden12. Tidigare provfisken i maj och augusti 1975 genomfördes med ett nät vid respektive tillfälle av typen bottensatta drottningholm12spec. Detta medför att jämförelser inte kan göras rakt av. Mört och braxen dominerade fångsterna i augusti Björkna, benlöja och mört dominerade i maj Utifrån denna jämförelse kan man tänka sig att Kåvasjön under lång tid varit dominerad av karpfisk. Karpfisk dominerar normalt över rovfisk i näringsrika förhållanden. Figur 2 ger för detta provfiske en visuell bild av respektive arts andel av fångsten. Mört var den dominerande arten sett till antal fångade fiskar, medan braxen dominerade viktmässigt. Fångstvikten av gös utgjordes av en individ. 25, Fångst per bottensatt nät (antal) Längd (millimeter) 3, Fångst per bottensatt nät (vikt) 2, Mört 25, 15, Gös 2, Gers 15, 1, Braxen 1, 5, Björkna 5, Abborre,, Figur 2. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisket

192 STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms efter expertgranskning vara måttlig (Tabell 121). Eftersom endast fyra nät användes var tillförlitligheten lägre än om provfisket utförts enligt standardiserad metodik. Höjningen från otillfredsställande status motiveras av att det för Kåvasjön bedöms vara naturligt att det fångas fler arter än vad referensvärdet anger då sjön ligger i direkt anslutning till Vättern som hyser 28 fiskarter. Flera parametrar påverkas dessutom negativt av att några stora braxnar fångades. Fångsten av dessa individer kan ha varit slumpartad och effekten av att fångsten endast fördelas på fyra nät blev stor. Parametrarna antal fiskarter, artdiversitet, antal, fångstvikt per nät, medelvikt i totala fångsten och kvoten mellan abborre/karpfisk pekar på att fångsten har en övergödningspåverkan. Detta stämmer väl mot den vattenprovtagning som utförts (Figur 191). Dessutom har flera av de uppströms belägna sjöarna fiskbestånd påverkade av övergödning. Eftersom fångsten inte indikerar att fiskbeståndet uppvisar några skador på rekryteringen bedöms försurningsgraden tillhöra klass 1, enligt bilaga 2. Slutligen bedöms fiskbeståndet vara dominerat av karpfisk, eftersom fångstvikten av karpfisk var högre än fångstvikten av rovfisk. För att statusen ska förbättras framöver bör rovfiskarnas andel öka på bekostnad av karpfisk. Statusen skulle också påverkas av en mer talrik fångst med lägre medelvikt. För att öka andelen rovfisk kan riktade åtgärder för att främja abborre och gädda eventuellt utföras. Först bör de lokala förutsättningarna studeras för att lämpliga åtgärder ska kunna rekommenderas. Utifrån provfisken kan man normalt inte uttala sig om gäddbeståndens storlek. För att öka kunskapen om gäddans situation i Kåvasjön kan exempelvis riktade yngelinventeringar utföras eller låta sportfiskare redovisa sin fångst. Gös är inte en naturligt förekommande art och bör inte främjas då det finns en risk för ökad spridning till Vättern. Karpfisk kan också bekämpas genom så kallade reduktionsfisken. Det har visats att reduktionsfisken kan ge förbättrad vattenkvalitet även om varaktigheten har varierat (Bernes m.fl, 215). Figur 21. Kåvasjön är belägen i centrala delarna av Huskvarna. 192

193 Tabell 121. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Inven Sjö Kåvasjön Antal fiskarter 6, Jämförvärde Antal fiskarter 3,79 P-värde Antal fiskarterarter,15 Artdiversitet (antal) 3,28 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 1,9 P-värde Artdiversitet (antal) 2 Artdiversitet (vikt) 2,66 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,54 P-värde Artdiversitet (vikt),87 Fångst/nät (vikt) 2843,25 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 1116,53 P-värde Fångst/nät (vikt) 4 Fångst/nät (antal) 22,25 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 34,81 P-värde Fångst/nät (antal),44 Medelvikt i totala fångsten 127,79 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 32,84 P-värde Medelvikt i totala fångsten 1 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),14 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),21 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),68 Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 5 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),83 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1 Medelvärde av P-värdena,28 Klassning av ekologisk status Otillfredsställande Ekologisk status efter expertgranskning Måttlig,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status Otillfredsställande Figur 22. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 193

194 Vederydssjön Tabell 122. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Vederydssjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 16,8 6,9 1,5 3 4 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Motala ström 1, Tabell 123. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 1 Ja Rovfisk Måttlig BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Vederydssjön ingår i Motala ströms vattensystem, Tabergsåns avrinningsområde och är belägen strax söder om Månsarps samhälle. Vederydssjön är en långsmal, näringsfattig skogssjö med ett medeldjup på 3,4 meter. Stränderna är måttligt branta, delvis sandiga med en måttlig vassutbredning. Sjön omges till största delen av barrskog med inslag av åker- och myrmark. Sjöns avrinningsområde är omkring 42 kvadratkilometer stort. Vederydssjön har tidigare aldrig nätprovfiskats. Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer idag abborre, gädda, mört och sutare. Ål har tidigare funnits i sjön, men om de finns idag är oklart. Vederydssjön ligger högt upp i avrinningsområdet och det saknas fria vandringsvägar till Vättern. Det finns inga kända fiskutsättningar i Vederydssjön. Ål kan förvisso bli mycket gammal. Men eftersom det inte finns några kända fiskutsättningar, talar detta för att det inte finns någon ål kvar i sjön. Vederydssjön provfiskades med 3 bottensatta nät och fyra pelagiska nät under tre nätter mellan den sextonde och nittonde augusti 216. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Vid provfisketillfället var det växlande molnighet första kvällen och morgonen därpå. Resterande tid av provfisket var det mulet. Den andra kvällen var det skurar och den tredje kvällen samt den andra morgonen var det duggregn. Första kvällen med påföljande morgon samt den sista morgonen var det uppehåll. Den första kvällen var vinden svag och nordlig för att morgonen därpå vara stilla. Den andra kvällen var det måttlig nordvästlig vind och påföljande morgon var det frisk nordlig vind. Vid den sista kvällens nätläggning vad det måttlig nordlig vind och påföljande morgon var det stilla. Vädret tycks ha varit lågtrycksbetonat, varför fångsten av främst abborre kan ha påverkats negativt. Abborre har sluten simblåsa och kan inte lika snabbt som exempelvis gädda och mört anpassa sig till förändringar i lufttrycket. Instabilt och lågtrycksbetonat väder medför ofta att abborren blir mindre aktiv på grund av den fysiologiska process som sker för att balansera trycket i simblåsan. VATTENKEMI Vederydssjön har tidigare varit påverkad av försurning. Från omkring 199 har det inte uppmätts något ph under målvärdet 6,. Vid de flesta tillfällen har vattnet uppvisat ett ph nära neutralt eller vad som motsvarar ett svagt surt vatten. Alkaliniteten har under de senaste tio åren visat på god eller mycket god buffertkapacitet (Naturvårdsverket 2). Utifrån genomförd vattenprovtagning har förutsättningarna vad gäller ph för den försurningskänsliga mörten varit tillräckligt god under minst tjugo år. 194

195 ph ,8,6,4, Alk (mekv/l) Figur 23. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Vederydssjöns mitt och utlopp. Siktdjupet var 1,5 meter under provfisket, vilket klassas som litet (Naturvårdsverket 2). Vattenfärg varierar naturligt under året. Vattenfärgen i Vederydssjön har utifrån vattenprovtagningen ökat jämfört med 199-talet. Vid provtagningstillfällena under 2-talet har vattnet framförallt varit starkt färgat (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa , 15, 1, 5,, Färgtal (mg Pt/l) Konduktivitet (ms/m) Figur 24. Konduktivitet (kuber) och färgtal (romber) i Vederydssjöns mitt och utlopp. Totalfosforhalten har varit tämligen stabil mellan låga till måttligt höga halter sedan 199-talet. För totalkvävehalten syns möjligen en viss ökning fram till omkring år 25 för att därefter minska. På senare år har halterna framförallt varit måttligt höga, även om det förekommer tillfällen då halterna varit höga (Naturvårdsverket 2). I sötvatten är det i allmänhet fosfor som är tillväxtbegränsande för växter. Tot P (ug/l) Tot N (ug/l) Figur 25. Totalkväve (kuber) och totalfosfor (romber) i Vederydssjöns mitt och utlopp. Yt- och bottentemperaturen var 16,8 respektive 6,9 grader. Språngskiktet återfanns mellan fem och sju meters djup. Syrehalten sjönk ner till syrefattigt tillstånd i språngskiktet för att därefter öka precis under språngskiktet till svagt syretillstånd. Med ökat djup avtog därefter syrehalten. Från tio meters djup var det syrefattigt tillstånd (Naturvårdsverket 2). Detta medförde att syrehalten var för låg för fisk djupare än tio meter samt i delar av språngskiktet. Ett syreminimum i språngskiktet är ett fenomen som uppträder under vissa förutsättningar. Orsaken kan med säkerhet inte fastställas och det kan finnas flera förklaringar. En orsak kan 195

196 vara hög förekomst av syretärande organismer (bland annat bakterier) som bryter ner organiskt material. Detta kan genereras av att organiskt material ständigt faller ner genom vattenmassan bromsas upp i de allt kallare vattenmassorna med högre densitet. Detta leder till hög förekomst av organiskt material i språngskiktet och en gynnsam miljö för nedbrytande organismer. En annan, kanske mindre trolig teori för Vederydssjön, om varför detta fenomen uppstår är att under vissa omständigheter förekommer djurplankton i mycket höga koncentrationer i språngskiktet, vilka konsumerar syre i sådan omfattning att syrenivåerna sjunker. Temperatur ºC Djup (m) 1 15 Temperatur Syrehalt, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 26. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Vederydssjön 216. PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre, gädda och mört. I bottensatta nät fångades totalt 367 fiskar med en sammanlagd vikt av sjutton kilo. Fångsten dominerades av abborre. Den totala fångsten var i närheten av regionala jämförvärden för ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet). Mer än varannan fisk i bottensatta nät var abborre. Omkring var fjärde abborre i bottensatta nät utgjordes av årsyngel. Fångsten av abborre per nät var omkring de regionala jämförvärdena. Medelvikten var 61 gram, vilket var strax över medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Knappt varannan fisk i bottensatta nät var mört, men mindre än en fjärdedel av fångstvikten utgjordes av mört. Fångsten av mört per nät var omkring de regionala jämförvärdena. Medelvikten var 22 gram, vilket var omkring hälften av medelvikten av mörtar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram). Tre gäddor på sammanlagt 1,7 kilo fångades vid provfisket. Fångsten får anses vara den förväntade då gäddor ofta är underrepresenterade i nätprovfisken, dels på grund av sin avlånga kroppsform men också på grund av gäddans beteende då den långa stunder står still. Fångsten speglar inte beståndets storlek då fångst av gädda ofta är underrepresenterad och slumpartad i provfisken. Av de arter som sannolikt förekommer i Vederydssjön fångades inte sutare. Trots att sutare inte fångades kan de mycket väl finnas i sjön. Sutare är ofta underrepresenterad i nätprovfisken. Sutare föredrar varmt vatten på grunda och mjuka bottnar med riklig växtlighet. På dessa 196

197 platser kan det vara svårt att lägga näten, vilket bidrar till att sutare är underrepresenterad i provfisken. Tabell 124. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Gädda Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 6,4,1 5,7 12,2 Jämförvärde 7,9,1 4,3 15,3 Vikt per nät (g) 39,7 57,6 127,4 575,7 Jämförvärde 374,8 4,6 15,1 71,7 Antal % av tot 53% 1% 47% 1% Vikt % av tot 68% 1% 22% 1% Medelvikt (g) 6,7 576,3 22,4 219,8 I de pelagiska näten fångades totalt 463 fiskar med en sammanlagd vikt av knappt fem kilo. Det totala antalet fiskar per ansträngning var mycket högre än regionala jämförvärden. Vad gäller vikt var fångsten per ansträngning omkring de regionala jämförvärdena. Fångsten dominerades av mört. 33 abborrar fångades per pelagiskt nät. Detta betyder att fångsten per nät var större än regionala jämförvärden. Merparten var årsyngel, vilket bidrog till en låg medelvikt. Medelvikten var 1 gram, vilket var lägre än medelvikten av abborrar från pelagiska nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (38 gram). 83 mörtar med en sammanlagd vikt av över 8 gram fångades per pelagiskt nät. Detta betyder att fångsten per nät var större än regionala jämförvärden. Medelvikten var 1 gram, vilket var lägre än medelvikten av mört från pelagiska nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (3 gram). Tabell 125. Fångstuppgifter för pelagiska nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 33, 82,8 115,8 Jämförvärde 3,5 6,1 29,4 Vikt per nät (g) 315, 851,3 1166,3 Jämförvärde 91,3 118,5 88,2 Antal % av tot 29% 71% 1% Vikt % av tot 27% 73% 1% Medelvikt (g) 9,5 1,3 9,9 I både bottensatta och pelagiska nät fångades fisken nästan uteslutande på djup ner till sex meter. I bottensatta nät var fångsten dessutom tämligen jämnt fördelad mellan noll och tre meters djup och tre till sex meters djup. Enstaka individer av abborre och mört fångades i sammanlagt fyra nät djupare än sex meter i bottensatta nät. Gemensamt för dessa fyra nät var att minst den ena änden av näten var lagt ner till max 7,2 meter. Detta betyder att överdelen av 197

198 minst ena änden av näten återfanns mindre än sex meter från ytan. Detta förklarar troligen att fisk fångades i fyra nät som placerades djupare än sex meter då syrehalten var kritisk för fisk i språngskiktet. Strax under språngskiktet var syrehalten något bättre än i språngskiktet, vilket teoretiskt medför att fisk troligen skulle kunna förekomma även under språngskiktet. Men det syrefattiga vattnet i språngskiktet utgjorde sannolikt en barriär för fisk. Abborre, mört och gädda föredrar alla tämligen varmt vatten och uppehåller sig primärt ovanför eller i språngskiktet om sommaren. Detta betyder att fångstens djupfördelning var väntad och hade sannolikt sett likartad ut även om syrehalterna hade varit högre i och under språngskiktet. Tabell 126. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Gädda Mört Totalt -3 meter Antal/nät 1,1,1 11,1 21,4 3-6 meter Antal/nät 13,5,1 9, 22, meter Antal/nät,5,1 1,3 1, meter Antal/nät -3 meter Vikt (g)/nät 551,4 77, 252, 88,4 3-6 meter Vikt (g)/nät 893,4 64,1 189,3 1146, meter Vikt (g)/nät 2,3 75, 36,5 131, meter Vikt (g)/nät Tabell 127. Fångst i pelagiska nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Mört Totalt -6 meter Antal/nät 65, 164,5 229, meter Antal/nät 1, 1, 2, -6 meter Vikt (g)/nät 625, 1691, 2316, 6-12 meter Vikt (g)/nät 5, 11,5 16,5 Tabell 128. Längduppgifter för fångst i både bottensatta och pelagiska nät. Abborre Gädda Mört Medellängd (mm) 17,4 475, 111,4 Största individ (mm) Minsta individ (mm) Individlängder för abborre och mört från såväl bottensatta som pelagiska nät framgår av Figur 27 och Figur 28. I övrigt fångades tre gäddor på 45, 475 respektive 5 millimeter. De fångade abborrarna var 45 till 39 millimeter långa. Medellängden var knappt 11 millimeter (Tabell 128). Fångsten dominerades av årsyngel som vid provfisketillfället var omkring 55 millimeter (Figur 27). Fångstens längdfördelning får betraktas som normal. Andelen årsyngel var förvisso hög och rekryteringen bedöms fungera normalt. En trolig förklaring till den höga andelen årsyngel bedöms vara att provfisket utfördes i slutet av säsongen. Detta innebar att ynglen haft längre tid på sig att växa än om provfisket hade genomförts tidigare på säsongen. Kvoten mellan fångstvikten av abborre och mört var hög, vilket indikerar att abborre var den dominerande arten i sjön vid provfisketillfället. Dessutom var andelen potentiellt fiskätande abborrfiskar hög, vilket indikerar att en tämligen stor andel av fångsten utgjordes av potentiellt fiskätande abborre jämfört med andra liknande sjöar (Tabell 129). 198

199 12 Abborre 1 8 Antal Längd (millimeter) Figur 27. Längdfördelningsdiagram abborre. De fångade mörtarna var 7 till 27 millimeter långa. Medellängden var 11 millimeter (Tabell 128). Fångsten dominerades av individer mellan 11 och 12 millimeter (Figur 28). Fångstens längdfördelning får betraktas som normal. Att få individer mellan 85 och 95 millimeter fångades beror sannolikt inte på försurningsrelaterade skador. En mer trolig förklaring är att en årsklass framförallt bestod av individer 75 till 8 millimeter och att den årsklass som var ett år äldre redan var omkring 1 millimeter. Utifrån vattenkemiprovtagningen (Figur 23) finns det inga tecken på att det ska vara några problem med mörtens rekrytering i sjön. Fångstens längfördelning bedöms vara normal och rekryteringen bedöms vara opåverkad av försurning. Antal Mört Längd (millimeter) Figur 28. Längdfördelningsdiagram mört. Vederydssjön har aldrig tidigare nätprovfiskats varför några jämförelser med tidigare provfisken ej kan göras. Figur 29 och Figur 21 ger för detta provfiske en visuell bild av respektive arts andel av fångsten i såväl bottensatta som pelagiska nät. Abborre var den dominerande arten i bottensatta nät medan mört dominerade fångsten i pelagiska nät. 199

200 14, Fångst per bottensatt nät (antal) 7, Fångst per bottensatt nät (vikt) 12, 6, 1, Mört 5, 8, 4, 6, Gädda 3, 4, 2, 2, Abborre 1,,, Figur 29. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisket 216. Fångst per pelagiskt nät (antal) Fångst per pelagiskt nät (vikt) 14, 14, 12, 12, 1, 1, 8, 8, 6, 6, 4, Mört 4, 2, Abborre 2,,, Figur 21. Fångst per pelagiskt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisket

201 STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fisk bedöms vara måttlig (Tabell 129). Endast två av åtta parametrar ( artdiversitet, antal och medelvikt i totala fångsten ) pekar på god status. Övriga parametrar pekar på sämre status, varav fem ger utslag för att fiskbeståndet har en försurningspåverkan. Att sjön uppvisade svagt och syrefattigt tillstånd i språngskiktet och djupare, stärker bedömningen att sjön har en måttlig ekologisk status med avseende på fisk. Eftersom fångsten inte indikerar att fiskbeståndet uppvisar några skador på rekryteringen bedöms försurningsgraden tillhöra klass 1, enligt bilaga 2. Slutligen bedöms fiskbeståndet vara dominerat av rovfisk, eftersom fångstvikten av rovfisk var något högre än fångstvikten av karpfisk i bottensatta nät. För att statusen ska förbättras bör fångstvikten av framförallt mört öka. Detta skulle påverka flera parametrar positivt. Statusen skulle även påverkas positivt av att fler fiskar fångades per nät. Den parameter som gav störst negativ påverkan var antal fiskarter och är svår att förbättra då den enda förekommande arten som inte fångades var sutare. Sutare är normalt sett underrepresenterad i nätprovfisken och fångsten är normalt slumpartad. Tabell 129. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Stand Sjö Vederydssjön Antal fiskarter 3, Jämförvärde Antal fiskarter 5,88 P-värde Antal fiskarterarter 6 Artdiversitet (antal) 2,3 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 2,22 P-värde Artdiversitet (antal),74 Artdiversitet (vikt) 1,92 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,84 P-värde Artdiversitet (vikt),23 Fångst/nät (vikt) 575,7 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 866,28 P-värde Fångst/nät (vikt),38 Fångst/nät (antal) 12,23 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 2,42 P-värde Fångst/nät (antal),39 Medelvikt i totala fångsten 47,6 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 47,78 P-värde Medelvikt i totala fångsten,98 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),53 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),31 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),2 Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 3,7 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),42 Medelvärde av P-värdena,42 Klassning av ekologisk status Måttlig Ekologisk status efter expertgranskning Måttlig 21

202 ,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status Måttlig Figur 211. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 22

203 Nissans avrinningsområde Hallasjön Tabell 13. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Hallasjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 18,9 18,8,8 16 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Nissan,77 2,9, Tabell 131. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 1 Ja Karpfisk Måttlig BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Hallasjön ingår i Nissans vattensystem, Träppjaåns avrinningsområde och är belägen sex kilometer sydost om Smålandsstenar. Hallasjön är en grund näringsfattig sjö i skogsbygd med ett medeldjup på 1,1 meter. Stränderna är huvudsakligen flacka, steniga och sandiga med en riklig övervattens- och flytbladsvegetation. Även notblomster växer i sjön. Sjön omges av skogsmark med inslag av odlingsmark. Sjöns avrinningsområde är sju kvadratkilometer stort och består mestadels av skogs- och myrmark med en mindre andel odlad mark. Hallasjön har tidigare varit försurningspåverkad. Huruvida mörten slogs ut helt av försurningen är oklart. Det finns uppgifter om att mörten slogs ut under talet och att mörten även 1992 var försvunnen. Men enligt uppgifter från fiskerättsägare i samband med nätprovfisket 1995 har äldre mörtindivider funnits i sjön under hela försurningsperioden. Vid det enda nätprovfiske som genomförts i sjön, 1995, fångades rikligt med mört. Mörten uppvisade dock tecken på försurningsskador då flera storleksklasser sakandes. Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer idag abborre, benlöja, braxen, gädda, lake, mört och sutare. Huruvida ål fortfarande finns är oklart. På 196-talet gjorde ett par utsättningar av gädda, vilket var en vanligt förekommande fiskevårdsåtgärd på den tiden. Troligtvis har utsättningarna inte haft någon betydelse för fiskfaunan i sjön. Hallasjön provfiskades med sexton bottensatta nät under två nätter mellan den trettonde och femtonde juli 216. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Vid provfisketillfället var det växlande molnighet och uppehåll förutom den första morgonen då det var klart väder. Vinden var svag och kom från sydväst förutom den sista morgonen då vinden var nordvästlig. Fångsten bedöms inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället. VATTENKEMI Under 198-talet förbättrades sjöns ph tacka vare att kalkningen startade i området. Sedan 9- talet har ph varit tämligen stabilt, även om ph 5,9 uppmätts våren 1994 respektive 25. Alkaliniteten var onormalt hög omkring år 2 och har därefter minskat till mer normala nivåer. 23

204 Från 25 har alkaliniten motsvarat svag buffertkapacitet vid omkring en tredjedel av provtagningstillfällena (Naturvårdsverket 2). Utifrån genomförd vattenprovtagning har förutsättningarna vad gäller ph varit tillräckligt god för den försurningskänsliga mörten. ph Figur 212. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Hallasjöns mitt och utlopp Siktdjupet var,8 meter under provfisket, vilket klassas som mycket litet (Naturvårdsverket 2). Vattenfärg varierar naturligt under året. Vattenfärgen har även varierat mellan åren och från omkring 25 finns en tendens till mer färgat vatten. Under 2-talet har vattnet varit starkt färgat vid de flesta provtagningstillfällen (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa. Samtidigt stämmer tidpunkten för den ökade vattenfärgen tämligen väl med de stormar som härjade i området i mitten av -talet ,8,6,4,2 Alk (mekv/l) Färgtal (mg Pt/l) Färg Kond 1, 5,, Konduktivitet (ms/m) Figur 213. Konduktivitet (kuber) och färgtal (romber) i Hallasjöns mitt och utlopp. Yt- och bottentemperaturen var 18,9 respektive 18,8 grader. Hela vattenmassan uppvisade jämn temperatur- och syrehalt. Syrehalten uppvisade ett syrerikt tillstånd (Naturvårdsverket 2). Temperatur ºC Djup (m) 1 2 Temperatur Syrehalt 3, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 214. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Hallasjön

205 PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre, braxen, gädda och mört. Totalt fångades 922 fiskar med en sammanlagd vikt av 39 kilo. Antal fångade fiskar dominerades av mört. Fångstvikten var ungefär lika hög av braxen och mört. Den totala fångsten var större än regionala jämförvärden för ekoregion 6 (Sydväst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Västerhavet, under 2 meter över havet). Den höga fångsten per nät förklaras delvis av att sjöns maxdjup är 2,9 meter, vilket medför att samtliga nät läggs i en djupzon med förväntat hög fångst. Fångsten av abborre per nät var tämligen lik regionala jämförvärden. Medelvikten var 48 gram, vilket överensstämmer väl med medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Tre av fyra fångade fiskar var mört. Fångsten av mört per nät var omkring dubbelt så stor jämfört med regionala jämförvärden. Medelvikten var 2 gram, vilket var hälften av medelvikten av mörtar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram). Fångsten av braxen per nät var hög jämfört med regionala jämförvärden. Medelvikten var 269 gram, vilket överensstämmer tämligen väl med medelvikten av braxnar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (229 gram). Sex gäddor fångades vid provfisket. Fångsten får anses vara hög då gäddor ofta är underrepresenterade i nätprovfisken, dels på grund av sin avlånga kroppsform men också på grund av gäddans beteende då den långa stunder står still. Fångsten behöver inte spegla beståndets storlek då fångst av gädda ofta är slumpartad i provfisken. Benlöja, lake och sutare fångades inte i nätprovfisket, men förekommer i sjön. Fångsten av dessa arter är ofta underrepresenterad i nätprovfisken. Benlöjan uppehåller sig om sommaren strax under ytan, varför den främst fångas i nät som står så pass grunt att överdelen av näten hamnar nära ytan. Sutare vistas ofta inne i vegetationen, där det kan vara svårt att placera näten. Lake är en kallvattensart som kräver tillgång på kallt och syrerikt vatten. Utifrån sjöns grunda karaktär är förutsättningarna för laken långt ifrån optimal i sjön. En braxen på 335 millimeter fångades i extramaskan om 75 millimeter. Eftersom maskan inte är en del av den standardiserade metodiken redovisas inte fångsten i tabeller nedan. Tabell 132. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 6 (Sydväst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Västerhavet, under 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Braxen Gädda Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 11,3 3,1,4 42,9 57,6 Jämförvärde 17,9 1,4,1 2,3 37,6 Vikt per nät (g) 539,1 822,7 263,3 837,6 2462,6 Jämförvärde 571,8 253,6 146,5 426,3 1515,5 Antal % av tot 2% 5% 1% 74% 1% Vikt % av tot 22% 33% 11% 34% 1% Medellängd (mm) 16,9 286,2 427,5 125, Medelvikt (g) 47,7 268,6 72, 19,5 259,5 Största individ (mm) Minsta individ (mm)

206 Eftersom sjöns djup inte överstiger tre meter och näten därmed bara lagts i den grundaste djupzonen kan ingen analys av fiskens fångstdjup göras. Tabell 133. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Braxen Gädda Mört Totalt -3 meter Antal/nät 11,3 3,1,4 42,9 57,6-3 meter Vikt (g)/nät 539,1 822,7 263,3 837,6 2462,6 Individlängder framgår av Figur 215 till Figur 217 för alla fångade arter utan gädda. Gäddorna var 235, 28, 345, 48, 5 respektive 725 millimeter. De fångade abborrarna var 35 till 335 millimeter långa. Medellängden var 17 millimeter (Tabell 132). Hälften av fångade abborrar var årsyngel omkring 4 millimeter (Figur 215). Andelen potentiellt fiskätande abborre var nära jämförvärdet i beräkningar av ekologisk status med avseende på fisk (Tabell 134). Kvoten mellan abborre och karpfisk låg och beror delvis på den höga fångstvikten av braxen (Tabell 134). Förhållandevis få abborrar omkring 1 millimeter fångades i relation till större individer (Figur 183) varför inomartskonkurrensen borde vara låg. Reproduktionen bedöms fungera normalt. Antal Figur 215. Längdfördelningsdiagram abborre. Abborre Längd (millimeter) De fångade mörtarna var mellan 45 och 21 millimeter långa. Medellängden var 125 millimeter (Tabell 132). Fångsten dominerades av individer mellan 115 och 135 millimeter. Förhållandevis få individer mellan 1 och 15 millimeter fångades (Figur 216). Någon åldersanalys har inte gjorts, varför det inte går att verifiera om någon årsklass saknas. Troligtvis har rekryteringen varit svag det år då de individer som vid provfisketillfället var omkring 1 millimeter kläcktes. Anledningen till den svaga rekryteringen kan eventuellt förklaras av starka årsklasser åren innan som därmed medfört hög konkurrens om föda. Troligen beror det inte på dålig vattenkemi då några surstötar inte uppmätts de senaste tio åren. I mars 21 uppmättes ph 6, (Figur 212). Vintern 21 var snörik varför vattenprovet från utloppet troligen till stor del bestod av smältvatten. Detta betyder att vattenprovet inte nödvändigtvis speglar situationen i sjön som helhet. 26

207 12 Mört 1 8 Antal Figur 216. Längdfördelningsdiagram mört. De fångade braxnarna var mellan 165 och 37 millimeter långa. Medellängden var 269 millimeter (Tabell 132). Fångsten dominerades av individer mellan 29 och 37 millimeter. Att inga braxnar under 165 millimeter fångades betyder sannolikt att flera årsklasser saknas. Det kan heller inte uteslutas att äldre årsklasser saknades i fångsten, då förhållandevis få individer mellan 19 och 26 millimeter fångades. Små braxnar är ofta underrepresenterade i nätprovfisken, vilket tillsammans med slumpen sannolikt förklarar att flera årsklasser saknades. Fångsten bestod trots allt endast av 49 individer. Avsaknaden av årsklasser beror troligen inte på försurningsrelaterade skador. Braxen 5 Längd (millimeter) 4 Antal Figur 217. Längdfördelningsdiagram braxen. Längd (millimeter) Hallasjön har tidigare nätprovfiskats en gång, Då användes en annan typ av bottensatta översiktsnät, varför jämförelser måste göras med viss försiktighet. Antalet fångade abborrar och mörtar har varit likartat vid båda tillfällena. Att fångstvikten av mört var högre 1995 beror på att förhållandevis många mörtar var riktigt stora, omkring millimeter, vilket var en effekt av försurningspåverkad vattenkvalitet. Fångsten av braxen var större 216 och tycks ha återhämtat sig från tidigare försurningspåverkan fångades,6 sutare per nät och 216 saknades sutaren i fångsten. Sutare är ofta underrepresenterad i provfisken och påverkas ofta av slump. Hur som är det rimligt att ett ökat braxenbestånd medfört ökad konkurrens vilket påverkat sutaren negativt. 27

208 Fångsten av gädda har varit talrik vid båda tillfällena och kan möjligen tyda på ett talrikt bestånd. Slumpen har stor inverkan på gädda i nätprovfisken, varför inga slutsatser bör dras. Två benlöjor fångades Att inga benlöjor fångades 216 beror sannolikt på slumpen, även om beståndet troligen inte är talrikt. 7 Fångst per bottensatt nät (antal) 6 Fångst per bottensatt nät (vikt) Sutare 4 4 Mört 3 3 Gädda 2 Braxen 2 1 Benlöja 1 Abborre Figur 218. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken 1995 och 216. STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms efter expertgranskning vara måttlig. Fem av åtta parametrar pekar på sämre status än god (Tabell 134). Två parametrar ( antal fångade arter och artdiversitet, antal ) ger utslag för att fångsten har en försurningspåverkan. Tre parametrar ( artdiversitet, vikt, antal fiskar per nät och kvoten mellan fångstvikt abborre/karpfisk ) indikerar att fångsten har en övergödningspåverkan. Det som i beräkningarna för ekologisk status får det sammanvägda p-värdet att visa på god status beror nästan uteslutande på att medelvikten i den totala fångsten och andelen potentiellt fiskätande 28

209 abborrfiskar var mycket nära referensvärdet. Detta bedöms inte vara nog för att den ekologiska statusen ska bedömas som god för Hallasjön. Mörtfångsten antyder att rekryteringen varit sämre ett år för cirka tre till fem år sedan. Troligtvis har den inte uteblivit helt, utan var lägre som ett resultat av hög konkurrens från främst äldre mört. Fiskbestånden bedöms därför inte uppvisa försurningsrelaterade skador. Försurningsgraden bedöms därför tillhöra klass 1, enligt bilaga 2. Slutligen bedöms fiskbeståndet vara karpfiskdominerat, eftersom fångstvikten av karpfisk var högre än fångstvikten av rovfisk. Statusen kan framöver framförallt förbättras av att abborren utgör en större andel av fångstvikten, på bekostnad för braxen och mört. Statusen skulle även påverkas positivt av en eller två ytterligare arter i fångsten (Tabell 134). Tabell 134. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Stand Stand Sjö Hallasjön Hallasjön Antal fiskarter 6, 4, Jämförvärde Antal fiskarter 5,58 5,58 P-värde Antal fiskarterarter,78,3 Artdiversitet (antal) 1,75 1,68 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 2,24 2,24 P-värde Artdiversitet (antal),39,33 Artdiversitet (vikt) 3,4 3,49 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,8 2,8 P-värde Artdiversitet (vikt),74,36 Fångst/nät (vikt) 486, ,63 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 182,19 182,19 P-värde Fångst/nät (vikt) 3,52 Fångst/nät (antal) 55,6 57,63 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 37,35 37,35 P-värde Fångst/nät (antal),49,45 Medelvikt i totala fångsten 88,28 42,74 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 43,3 43,3 P-värde Medelvikt i totala fångsten,18,99 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),14,17 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),15,15 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),97,92 Kvot abborre/karpfiskar (vikt),22,32 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),11,21 Medelvärde av P-värdena,46,51 Klassning av ekologisk status God God Ekologisk status efter expertgranskning Måttlig 29

210 ,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status God Figur 219. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. Figur 22. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken genomförda 1995 till och med 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 21

211 Hestrasjön Tabell 135. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Hestrasjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 19,3 19,3,4 6 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Nissan,24 1, Tabell 136. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 1 Ja Karpfisk God BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Hestrasjön ingår i Nissans vattensystem, Västeråns avrinningsområde och är belägen strax väster om Broaryds samhälle. Hestrasjön är en humös, näringspåverkad sjö med ett medeldjup på en meter. Stränderna är flacka med täta bestånd av sjösäv, starr, fräken och nate. Sjön omges av barr- och lövskog med inslag av myr- och odlingsmark. Sjöns avrinningsområde är omkring fem kvadratkilometer stort och består av skogs- och myrmark med en mindre andel odlad mark. Runt sjön finns ett antal hus och i sjöns nordöstra ände ligger samhället Broaryd. Innan kalkningen startade var Hestrasjön försurad. Efter att kalkningen startade har mörten och braxen återkoloniserat sjön. Sjön har nätprovfiskats 1996 och 26. Vid båda tillfällena fångades mört och 26 dominerades fångsten av mört runt 8 millimeter. Enligt Länsstyrelsens fiskregister finns idag abborre, braxen, gädda och mört. Huruvida ål och sutare fortfarande finns är oklart. Länsstyrelsen har inte kännedom om några fiskutsättningar i Hestrasjön. Hestrasjön provfiskades med sex bottensatta nät natten mellan den fjortonde och femtonde juli 216. Provfisket var ett så kallat inventeringsfiske, med begränsad nätansträngning. Vid provfisketillfället var det växlande molnighet och uppehåll. Vinden var svag och varierade mellan sydlig till västlig. Fångsten bedöms inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället. VATTENKEMI Ända sedan 197-talet har det kontinuerligt uppmätts ph under 6, vilket är målvärdet för sjön. Det senaste tillfället då ph under 6 uppmättes var hösten 212. Vid omkring en fjärdedel av samtliga provtagningstillfällen de senaste tio åren har ph understigit 6, och buffertkapaciteten har varit svag vid hälften av provtagningstillfällena (Naturvårdsverket 2). Utifrån genomförd vattenprovtagning har förutsättningarna vad gäller ph inte varit bra för den försurningskänsliga mörten ph 1,8,6,4,2 Alk (mekv/l) Figur 221. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Hestrasjöns mitt och utlopp. 211

212 Siktdjupet var,4 meter under provfisket, vilket klassas som mycket litet (Naturvårdsverket 2). Vattenfärg varierar naturligt under året. Vattenfärgen har även varierat mellan åren och det finns en tendens till mer färgat vatten på senare år. Vattnet har vid de flesta provtagningstillfällen varit högt över gränsen till starkt färgat vatten (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa , 25, 2, 15, 1, 5,, Färgtal (mg Pt/l) Konduktivitet (ms/m) Figur 222. Konduktivitet (kuber) och färgtal (romber) i Hestrasjöns mitt och utlopp. Totalfosforhalten har varit på en stabil nivå sedan början av 198-talet. Halterna har däremot varierat, främst mellan måttligt höga halter till höga halter. Även mer extrema värden förekommer. (Naturvårdsverket 2). Totalkvävehalten har också varit tämligen stabil över tid även om variationerna har varit stora. På senare år har halterna främst varit höga (Naturvårdsverket 2). I sötvatten är det i allmänhet fosfor som är tillväxtbegränsande för växter. Tot P (ug/l) Tot N (ug/l) Figur 223. Totalkväve (kuber) och totalfosfor (romber) i Hestrasjöns mitt och utlopp. Hela vattenmassan uppvisade jämn temperatur- och syrehalt. Temperaturen var 19,3 grader. Syrehalten uppvisade ett syrerikt tillstånd (Naturvårdsverket 2). Temperatur ºC Djup (m) 1 Temperatur Syrehalt 2, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, 11, Syrehalt (mg O2/l) Figur 224. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Hestrasjön

213 PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre, braxen, gädda och mört. Därmed fångades samtliga förväntade arter. I bottensatta nät fångades totalt 695 fiskar med en sammanlagd vikt av fjorton kilo. Antal fångade fiskar dominerades av mört. Fångstvikten var ungefär lika hög av braxen och mört som tillsammans bestod av 8 procent av fångsten. Den totala fångsten var större än regionala jämförvärden för ekoregion 6 (Sydväst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Västerhavet, under 2 meter över havet). Den höga fångsten per nät förklaras delvis av att sjöns maxdjup endast är 1,4 meter, vilket föranleder att samtliga nät läggs i en djupzon med förväntat hög fångst. En av fyra fångade fiskar var abborre. Antal abborrar per nät var mer än dubbelt så många jämfört med det regionala jämförvärdet. Fångstvikten per nät var däremot omkring det regionala jämförvärdet. Medelvikten var 14 gram, vilket var lägre än medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Sju av tio fångade fiskar var mört. Fångstvikten av mört per nät var mer än tre gånger större än regionala jämförvärden och ännu större antalsmässigt. Medelvikten var 12 gram, vilket var lägre än medelvikten av mörtar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram). Fångsten av braxen per nät var flera gånger större än regionala jämförvärden. Medelvikten var 228 gram, vilket överensstämmer väl med medelvikten av braxnar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (229 gram). En gädda på drygt hundra gram fångades vid provfisket. Fångsten får anses vara den förväntade då gäddor ofta är underrepresenterade i nätprovfisken, dels på grund av sin avlånga kroppsform men också på grund av gäddans beteende då den långa stunder står still. Fångsten behöver inte spegla beståndets storlek då fångst av gädda ofta är slumpartad i provfisken. Tabell 137. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 6 (Sydväst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Västerhavet, under 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Braxen Gädda Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 3,3 4,,2 81,3 115,8 Jämförvärde 12,6,5,3 11, 21,4 Vikt per nät (g) 425, 913,5 19,3 945,5 233,3 Jämförvärde 413,3 152,1 173,1 318,8 993,5 Antal % av tot 26% 3% % 7% 1% Vikt % av tot 18% 4% 1% 41% 1% Medellängd (mm) 69,3 276,7 275, 12,6 Medelvikt (g) 14, 228,4 116, 11,6 92,5 Största individ (mm) Minsta individ (mm) Eftersom sjöns djup inte överstiger tre meter och näten därmed bara lagts i den grundaste djupzonen kan ingen analys av fiskens fångstdjup göras. 213

214 Tabell 138. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Braxen Gädda Mört Totalt -3 meter Antal/nät 3,3 4,,2 81,3 115,8-3 meter Vikt (g)/nät 425, 913,5 19,3 945,5 233,3 Individlängder framgår av Figur 225 till Figur 227 för alla fångade arter utan gädda. Gäddan var 275 millimeter. De fångade abborrarna var 4 till 345 millimeter långa. Medellängden var 7 millimeter (Tabell 137). Två av tre fångade abborrar var årsyngel omkring 4 millimeter (Figur 225). Andelen potentiellt fiskätande abborre var nära jämförvärdet i beräkningar av ekologisk status med avseende på fisk (Tabell 139). Kvoten mellan abborre och karpfisk var låg och beror delvis på den höga fångstvikten av braxen (Tabell 134). Att abborrfångsten var så pass dominerad av årsyngel var inte väntat. Vid tidigare provfisken har antalet årsyngel varit fåtaliga, trots att provfiskena har utförts vid liknande tid på året. Möjligen har den varma försommaren och sommaren varit gynnsam för rekryteringen av abborre. Sjöns grunda karaktär och färgade vatten bidrar till att sjön snabbt värms upp, vilket är viktigt för att ynglen ska få en god start. Den varma försommaren och sommaren kan därför medfört att fler yngel hunnit komma upp i fångstbar storlek till provfisket, jämfört med tidigare provfisken. Produktionen av djurplankton var troligen hög i sjön, eftersom fångsten av små individer av såväl abborre som mört var hög. Reproduktionen bedöms fungera normalt. Antal Abborre Längd (millimeter) Figur 225. Längdfördelningsdiagram abborre. De fångade braxnarna var mellan 16 och 375 millimeter långa. Medellängden var 228 millimeter (Tabell 137). Fångsten dominerades av individer mellan 26 och 29 millimeter. Att inga braxnar under 165 millimeter fångades betyder sannolikt att flera årsklasser saknas. Det kan heller inte uteslutas att äldre årsklasser saknades i fångsten, då förhållandevis få individer mellan 185 och 26 millimeter fångades. Små braxnar är ofta underrepresenterade i nätprovfisken, vilket tillsammans med slumpen sannolikt förklarar att flera årsklasser saknades. Fångsten bestod trots allt endast av 24 individer. Men eftersom fångsten av mört antyder att rekryteringen varit störd och att det förekommit surstötar de senaste tio åren kan det inte uteslutas att avsaknaden av enstaka årsklasser av braxen delvis kan vara försurningsrelaterad. 214

215 5 Braxen 4 Antal Längd (millimeter) Figur 226. Längdfördelningsdiagram braxen. De fångade mörtarna var mellan 7 och 195 millimeter långa. Medellängden var 13 millimeter (Tabell 137). Fångsten dominerades av individer mellan 75 och 8 millimeter. Däremot fångades få individer från 9 till 15 millimeter (Figur 227). Någon åldersprovtagning gjordes inte under provfisket. Däremot visar regional åldersprovtagning att individerna omkring 8 millimeter troligen var inne på sin andra sommar och att individer omkring 11 millimeter kan ha varit inne på sin tredje sommar. Därför fanns det sannolikt inte något glapp i de fångade mörtarnas ålder Mört Antal Längd (millimeter) Figur 227. Längdfördelningsdiagram mört. Hestrasjön har tidigare nätprovfiskats två gånger, 1996 och 26. Vid båda tillfällena användes samma typ av nät och samma metodik, som vid provfisket 216. Endast sex nät har använts. Ju färre nät som används desto mer slumpartad tenderar fångsten att bli. Den totala fångsten per ansträngning har ökat jämfört med tidigare provfisken, vilket delvis förklaras av att många årsyngel av abborre och många mörtar under 1 millimeter fångades 216. Dessutom har fångstvikten av braxen ökat jämfört med tidigare. Om bestånden av karpfisk ökar framöver kan det bli svårt att komma till bukt med övergödningen av sjön. 215

216 Fångsten 26 tycks vara liten i relation till övriga provfisken. Men fångsten har varit stor vid samtliga provfisken och indikerar att fiskbeståndet är talrikt i sjön. Mört har dominerat antalsmässigt och fångstvikten har varit dominerad av karpfisk vid samtliga provfisken, vilket indikerar på näringsrika förhållanden. 14 Fångst per bottensatt nät (antal) 25 Fångst per bottensatt nät (vikt) Mört 15 6 Gädda 1 4 Braxen 5 2 Abborre Figur 228. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms vara god (Tabell 139). Detta trotts att tre parametrar ( antal fångade fiskar per nät, kvoten mellan fångstvikt abborre/karpfisk och medelvikt i totala fångsten ) pekar på sämre status än god varav de två första ger utslag för att fångsten har en övergödningspåverkan. Försurningsgraden bedöms tillhöra klass 1, enligt bilaga 2. Slutligen bedöms fiskbeståndet vara karpfiskdominerat, eftersom fångstvikten av karpfisk var högre än fångstvikten av rovfisk. 216

217 Statusen kan framöver framförallt förbättras av att abborren utgör en större andel av fångstvikten, på bekostnad av braxen och mört. Statusen kan även förbättras av en mindre talrik fångst och färre årsyngel. Färre årsyngel medför att antalet fångade fiskar minskar och att medelvikten i totala fångsten ökar. Tabell 139. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Inven Inven Inven Sjö Hestrasjön Hestrasjön Hestrasjön Antal fiskarter 4, 4, 4, Jämförvärde Antal fiskarter 4,25 4,25 4,25 P-värde Antal fiskarterarter,87,87,87 Artdiversitet (antal) 1,34 1,68 1,78 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 2,9 2,9 2,9 P-värde Artdiversitet (antal),19,47,58 Artdiversitet (vikt) 2,69 3,54 2,78 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,62 2,62 2,62 P-värde Artdiversitet (vikt),93,22,83 Fångst/nät (vikt) 1598, , 233,33 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 2549, , ,74 P-värde Fångst/nät (vikt),31,12,83 Fångst/nät (antal) 96,83 49,17 115,83 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 5,16 5,16 5,16 P-värde Fångst/nät (antal),24,97,14 Medelvikt i totala fångsten 16,5 25,8 19,88 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 39,9 39,9 39,9 P-värde Medelvikt i totala fångsten,1,39,2 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),12 8,11 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),6,6,6 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),73,9,76 Kvot abborre/karpfiskar (vikt),25,28,23 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 1,28 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),14,16,11 Medelvärde av P-värdena,44,51,54 Klassning av ekologisk status Måttlig God God Ekologisk status efter expertgranskning God 217

218 ,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status God Figur 229. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 1 Hög,72 God,46 Måttlig,3 Otillf.,15 Dålig Figur 23. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken genomförda 1996 till och med 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 218

219 Högshultasjön Tabell 14. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Högshultasjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 19,8 19,7 2,1 1 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Nissan,57 3, Tabell 141. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 2 Nej Karpfisk Måttlig BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Högshultasjön ingår i Nissans vattensystem, Västeråns avrinningsområde och är belägen sex kilometer sydväst om Broaryd. Högshultasjön är en humös skogssjö med ett medeldjup på två meter. Omgivningen kring sjön domineras av blandskog. Sjöns avrinningsområde är omkring fyra kvadratkilometer stort och består mestadels av skogs- och myrmark med en mindre andel odlad mark. Bebyggelsen består av ett hus i norr och ett i söder. Sjön har varit försurningspåverkad med ph-värden ner till 4,1. Kalkningen startade 1984 och sedan början av 199-talet har vattenkemin varit tillfredsställande. Högshultasjön har tidigare nätprovfiskats 1996, 21, 26 och 211. Mört har fångats alla gånger. Längdfördelningen av fångade mörtar har visat spår av påverkan och mörtbeståndet har bedömts vara försurningspåverkat vid samtliga nätprovfisken. Under sommaren 216 genomfördes elfiske i strandzonen i syfte att detektera unga mörtar. Inga mörtar fångades (Thorfve, 216). Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer idag abborre, braxen, gädda, mört och sutare. Dessutom förekommer hybrider mellan mört och braxen. Enligt markägaruppgifter från 26 förekommer även ål. På 195-talet gjordes en utsättning av gädda, vilket var en vanligt förekommande fiskevårdsåtgärd på den tiden. Troligtvis har utsättningen inte haft någon betydelse för fiskfaunan i sjön. Högshultasjön provfiskades med tio bottensatta nät under två nätter mellan den elfte och tolfte juli 216. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Vid provfisketillfället var det växlande molnighet och uppehåll förutom vid nätupptaget den första morgonen då det var mulet och duggregn. Vinden var svag och sydvästlig förutom vid nätläggningen den andra dagen då vinden var måttlig. Fångsten bedöms inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället. VATTENKEMI Högshultasjön var under 198-talt mycket sur (Naturvårdsverket 2). Men tack vare kalkningen i området har ph varit tämligen stabilt sedan 9-talet. I augusti 214 uppmättes dock ph 5,8. Alkaliniteten var onormalt hög omkring år 2 och har därefter minskat till mer normala nivåer. Alkaliniteten har visat på god buffertkapacitet mot försurning förutom vid det tillfälle då ph 5,8 uppmättes (Naturvårdsverket 2). Utifrån genomförd vattenprovtagning har förutsättningarna vad gäller ph varit tillräckligt god för den försurningskänsliga mörten. Mört från rekryteringen 214 kan inte förväntas fångas i samband med provfisket 216, då de fortfarande inte hunnit bli tillräckligt stora för att fångas i näten. 219

220 ,8,6,4, ph Alk (mekv/l) Figur 231. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Högshultasjöns mitt och utlopp. Siktdjupet var 2,1 meter under provfisket, vilket klassas som litet (Naturvårdsverket 2). Vattenfärg varierar naturligt under året. Vattenfärgen har även varierat mellan åren och från omkring 25 finns en tendens till mer färgat vatten. Vattnet har de senaste tio åren varit starkt färgat vid provtagningstillfällena (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa. Samtidigt stämmer tidpunkten för den ökade vattenfärgen tämligen väl med de stormar som härjade i området i mitten av -talet. Färgtal (mg Pt/l) Figur 232. Konduktivitet (kuber) och färgtal (romber) i Högshultasjöns mitt och utlopp Näringsämnen har provtagits vid en handfull tillfällen de senaste åren och främst under perioden november till mars. Totalfosforhalterna har varierat mellan vad som bedöms vara låga halter till gränstrakterna mellan måttligt höga till höga halter. Totalkvävehalterna har uppvisat måttligt höga halter (Naturvårdsverket 2). Hela vattenmassan uppvisade jämn temperatur- och syrehalt. Temperaturen var omkring 19,8 grader. Syrehalten uppvisade ett syrerikt tillstånd (Naturvårdsverket 2). Temperatur ºC , 5,, Konduktivitet (ms/m) Djup (m) 2 3 Temperatur Syrehalt 4, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 233. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Högshultasjön

221 PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre, braxen, gädda, mört samt en hybrid mellan braxen och mört. Totalt fångades 36 fiskar med en sammanlagd vikt av 2 kilo. Den totala fångsten var i närheten av regionala jämförvärden för ekoregion 6 (Sydväst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Västerhavet, under 2 meter över havet). Mer än varannan fisk var abborre. Antal abborrar per nät var omkring det regionala jämförvärdet. Fångstvikten per nät var däremot hälften av det regionala jämförvärdet, vilket indikerar låg medelvikt på fångade abborrar. Medelvikten var 14 gram, vilket var lägre än medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Knappt hälften av fångade fiskar var mört. Antal fångade mörtar per nät var lägre än regionala jämförvärden, men högre viktmässigt. Detta indikerar att medelvikten var hög. Medelvikten var 77 gram, vilket var högre än medelvikten av mörtar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram). Det fångades elva braxnar. Detta medför en mer osäker analys, då fångsten påverkats av slump i större utsträckning än för abborre och mört. Fångsten per ansträngning var i paritet med de regionala jämförvärdena. Medelvikten var 329 gram, vilket var högre än medelvikten av braxnar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (229 gram). Fyra gäddor på sammanlagt fyra kilo fångades vid provfisket. Fångsten per ansträngning var högre än regionala jämförvärden. Men likt fångsten av braxen påverkades fångsten av slump då antalet fångade fiskar var lågt. Gäddor är ofta underrepresenterade i nätprovfisken, dels på grund av sin avlånga kroppsform men också på grund av gäddans beteende då den långa stunder står still. Eftersom fångsten påverkas av slump och att gäddan ofta är underrepresenterad i nätprovfisken får fångsten anses vara normal. Fångsten behöver inte spegla beståndets storlek. En hybrid mellan braxen och mört fångades. Några jämförvärden för hybrider finns ej. Av sjöns fiskarter fångades inga sutare. Sutare är vanligtvis underrepresenterade i provfisken då de företrädesvis lever i och kring vegetation på grunt vatten. I detta habitat kan det vara svårt att lägga näten. Sutare har vid provfiske endast fångats 1996, vilket ändå tyder på att beståndet har varit tämligen litet. Högshultasjöns geografiska läge högt upp i avrinningsområdet är inte optimalt för sutare. Sutare är vanligtvis mer frekvent längre nedströms. Tabell 142. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 6 (Sydväst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Västerhavet, under 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Hybrid Braxen Gädda Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 16,5,1 1,1,4 12,5 3,6 Jämförvärde 17,9 1,4,1 2,3 37,6 Vikt per nät (g) 229,4 16,5 361,5 387,2 967,8 1962,4 Jämförvärde 571,8 253,6 146,5 426,3 1515,5 Antal % av tot 54% % 4% 1% 41% 1% Vikt % av tot 12% 1% 18% 2% 49% 1% Medellängd (mm) 11, ,8 553,8 185,4 Medelvikt (g) 13,9 165, 328,6 968, 77,4 31,6 Största individ (mm) Minsta individ (mm)

222 Eftersom sjöns djup inte överstiger tre meter har näten bara lagts i den grundaste djupzonen. Därför kan ingen analys av fiskens fångstdjup göras. Tabell 143. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Hybrid Braxen Gädda Mört Totalt -3 meter Antal/nät 16,5,1 1,1,4 12,5 3,6-3 meter Vikt (g)/nät 229,4 16,5 361,5 387,2 967,8 1962,4 Individlängder framgår av Figur 235 till Figur 237 för alla fångade arter utan gädda samt den hybrid mellan braxen och mört som fångades. De fyra gäddorna var 515, 52, 57 respektive 61 millimeter och hybriden var 26 millimeter lång. Figur 234. Fotot är från Högshultasjön i samband med provfisket 216 och visar en mört till vänster och en hybrid mellan mört och braxen till höger. De fångade abborrarna var 4 till 16 millimeter långa. Medellängden var 11 millimeter (Tabell 142). Fångsten dominerades av individer mellan 15 och 125 millimeter (Figur 235). Ett årsyngel fångades, som vid provfisketillfället var 4 millimeter. Att inte fler årsyngel fångades beror sannolikt på att de flesta ännu inte blivit tillräckligt stora för att fångas i näten. En mindre trolig orsak var att näten inte placerades på lokaler som var lämpliga för årsyngel. Vid provfisket 211 fångades rikligt med årsyngel som då var omkring 6 millimeter. Provfisket 211 genomfördes i början av augusti, vilket medförde att de haft omkring en månad längre tillväxtperiod. Det är rimligt att även årsynglen från 216 skulle vara omkring 6 millimeter i början av augusti. Andelen potentiellt fiskätande abborre samt kvoten mellan fångstvikten av abborre och karpfisk var låg (Tabell 139). Att abborrfångsten var så pass dominerad av individer som ännu inte 222

223 blivit fiskätande var inte väntat. Fångsten antyder att beståndet utgörs av så kallade tusenbrödrar. I den typen av bestånd är det få abborrar som når fiskätande storlek. När de väl gör det ökar tillväxten och de kan växa sig mycket stora. Troligtvis förekommer ett mindre antal stora individer i sjön och varför de inte fångades beror sannolikt på slumpen. Vid tidigare provfisken har antalet fiskätande individer varit fler. Men även vid provfisket 211 var andelen potentiellt fiskätande abborre låg. Reproduktionen bedöms fungera normalt. 35 Abborre Antal Längd (millimeter) Figur 235. Längdfördelningsdiagram abborre. De fångade braxnarna var mellan 1 och 39 millimeter långa. Medellängden var 312 millimeter (Tabell 142). Fångsten dominerades av individer omkring 325 millimeter (Figur 236). Flera årsklasser saknades i fångsten, vilket delvis beror på att få individer fångats. Detta betyder att slumpen sannolikt haft inverkan på vilka årsklasser som fångats. Små braxnar är dessutom ofta underrepresenterade i nätprovfisken. Men eftersom fångsten av mört antyder att rekryteringen varit störd kan avsaknaden av årsklasser delvis vara försurningsrelaterad även för braxen. Om den surstöt som uppmättes i augusti 214 har medfört skador på fiskbeståndet kan inte verifieras av detta provfiske då tvååriga braxnar sällan fångas i nätprovfisken. Utifrån fångsten kan rekryteringen inte bedömas vara opåverkad. 5 Braxen 4 Antal Längd (millimeter) Figur 236. Längdfördelningsdiagram braxen. 223

224 De fångade mörtarna var mellan 9 och 235 millimeter långa. Medellängden var 185 millimeter (Tabell 142). Fångsten dominerades av individer som var 1 millimeter samt mellan 2 och 22 millimeter (Figur 237). Att en stark årsklass växer fram efter år av svagare eller utslagna årsklasser är normalt. Då är konkurrensen med andra planktonätande mörtar mindre, vilket möjliggör en stark årsklass. Få individer mellan 11 och 18 millimeter fångades (Figur 237). Åldersanalys visade att individerna runt 1 millimeter var fyra år och de runt 18 millimeter var 1 år (Figur 238). Möjligen kan ytterligare någon årsklass varit representerad i fångsten då de individer som var 115 respektive 165 millimeter inte analyserats. Åldersanalysen visade även att tillväxten har varit i nederkant i nationella jämförelser. Trots att de vattenkemiska förutsättningarna vid provtagningstillfällena sett bra ut de senaste 2 åren, med undantag för augusti 214, uppvisade mörten rekryteringsskador som sannolikt var försurningsrelaterade. Att frånvaron av flera årsklasser har andra orsaker än försurningspåverkan, bedöms inte vara troligt. Mörtens utveckling i sjön bör följas med ytterligare provfiske inom fem till tio år. Antal Figur 237. Längdfördelningsdiagram mört. Mört Längd (millimeter) 3 25 Längd (mm) Ålder Figur 238. Röda romber anger åldersfördelning av analyserade mörtar (n=49). Svarta kvadrater anger nationella jämförvärden med tillhörande spridningsmått. 224

225 Högshultasjön har tidigare nätprovfiskats flera gånger. Vid samtliga tillfällen har samma typ av nät och metodik använts. Karpfisk, i detta fall mört, braxen, sutare och hybrider mellan mört och braxen har varit dominerande vid samtliga provfisken. Den totala fångsten per ansträngning har varierat mellan provfisketillfällena. Antalet fångade fiskar per nät 216 samt fångstens sammansättning påminner i stora drag om fångsten vid provfisket 26. Däremot var antalet fångade fiskar betydligt högre vid provfiskena 21 och 211. Att antalet fångade fiskar varierar så kraftigt mellan provfisketillfällena kan vara en effekt av försurningsrelaterade störningar. Men en annan viktig aspekt är sannolikt tidpunkten för de olika provfiskena. 26 och 216 startade provfisket den elfte juli. 21 och 211 startade provfisket 25 juli respektive tredje augusti. Detta medför att årsynglen haft längre tid att tillväxa och därmed uppnå fångstbar storlek. Fångsten av abborryngel var högre såväl 21 som 211. Vid provfisket 211 fångades exempelvis över 2 årsyngel av abborre. Antalet fångade mörtar påverkas inte i lika hög grad av provfiskets tidpunkt då årsyngel av mört vanligtvis inte fångas i provfisken. Antalet fångade mörtar per nät var 216 det lägsta sedan 1996 och utvecklingen har inte varit positiv. Att den totala fångstvikten per nät minskat jämfört med samtliga tidigare provfisken påverkas marginellt av fångsten av årsyngel. Däremot är det rimligt att färre individer generar en lägre fångstvikt. Till viss del beror den minskade fångstvikten också på att endast 1,1 braxnar per nät fångades vid provfisket 216, jämfört med 5,2 vid provfisket 211. Att fångstvikten av braxen minskat kan på grund av det ringa antalet fångade braxnar förklaras av slump till stor del. Men även fångstvikten av abborre och mört har minskat per nät. I abborrens fall beror detta delvis på att den största individen endast var 16 millimeter och att andelen fiskätande abborrfiskar var mycket låg. Vid tidigare provfisken har åtminstone enstaka större abborrar fångats, vilket bidragit till att hålla uppe fångstvikten per nät. I mörtens fall beror den minskade fångstvikten per nät främst av att färre individer fångats. Medelvikten av fångade mörtar var 77 gram 216, vilket var högre eller lika med samtliga provfisken

226 Fångst per bottensatt nät (antal) Fångst per bottensatt nät (vikt) Sutare 3 6 Hybrid braxen/mört Mört Gädda 15 2 Braxen 1 5 Abborre Figur 239. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms efter expertgranskning vara måttlig (Tabell 144). Tre parametrar ( andel potentiellt fiskätande abborrfiskar, kvoten mellan fångstvikt abborre/karpfisk och medelvikt i totala fångsten ) pekar på sämre status än god varav de två sista ger utslag för att fångsten har en övergödningspåverkan. Att sjön har en betydande övergödningspåverkan är inte troligt. Att medelvikten i den totala fångsten var hög beror delvis på att en femtedel av den totala fångstvikten utgjordes av gädda och att mörtens medelvikt var hög. Detta är inte karaktäristiskt för en sjö med övergödningspåverkan. Trots att ingen parameter indikerar att fiskbeståndet skulle vara påverkat av försurning (Tabell 144), sänks statusen med anledning av att fiskbeståndet uppvisar störningar som kan vara relaterade till försurning. En störd rekrytering är den viktigaste faktorn för att detektera försurningsskador och ingår inte som egen indikator i beräkningar för ekologisk status. Försurningsgraden bedöms tillhöra klass 2, enligt bilaga 2. Slutligen bedöms fiskbeståndet vara karpfiskdominerat, eftersom fångstvikten av karpfisk var högre än fångstvikten av rovfisk. 226

227 Framöver kan statusen framförallt förbättras av att mörtfångsten domineras av mindre individer, med lägre medelvikt som följd, samt att fler fiskätande abborrar fångas. Samtidigt är det viktigt att mörten uppvisar en kontinuerlig rekrytering. Tabell 144. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Inven Inven Stand Stand Stand Sjö Antal fiskarter 5, 4, 4, 5, 5, Jämförvärde Antal fiskarter 5,21 5,21 5,21 5,21 5,21 Högshultasjön Högshultasjön Högshultasjön Högshultasjön Högshultasjön P-värde Antal fiskarterarter,89,43,43,89,89 Artdiversitet (antal) 1,35 1,93 2,12 2,8 2,18 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 2,24 2,24 2,24 2,24 2,24 P-värde Artdiversitet (antal),12,59,83,79,92 Artdiversitet (vikt) 3,3 3,3 3,27 3,4 3,3 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,75 2,75 2,75 2,75 2,75 P-värde Artdiversitet (vikt),46,71,48,7,71 Fångst/nät (vikt) 39,7 2943,1 3361, ,2 1962,4 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 1844, , , , ,87 P-värde Fångst/nät (vikt),29,31,2,1,89 Fångst/nät (antal) 65,9 11,7 36,33 11,8 3,6 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 4,53 4,53 4,53 4,53 4,53 P-värde Fångst/nät (antal),39,1,85,1,62 Medelvikt i totala fångsten 45,67 28,94 92,51 39,1 64,13 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 39,61 39,61 39,61 39,61 39,61 P-värde Medelvikt i totala fångsten,79,56,12,98,37 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt), Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),15,15,15,15,15 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),76,5,72,58,4 Kvot abborre/karpfiskar (vikt),78,24,22,22,17 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 1,28 1,28 1,28 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),65,13,11,1 6 Medelvärde av P-värdena,54,42,47,53,61 Klassning av ekologisk status God Måttlig God God God Ekologisk status efter expertgranskning Måttlig 227

228 ,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status God Figur 24. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. Figur 241. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken genomförda 1996 till och med 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 228

229 Lillesjön Tabell 145. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Lillesjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 18,5 12,1 1,8 8 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Nissan,44 6,5, Tabell 146. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 3 Nej Rovfisk Måttlig BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Lillesjön ingår i Nissans vattensystem, Svanåns avrinningsområde och är belägen 2,5 kilometer sydost om Stengårdshults kyrkby. Lillesjön är en näringsfattig sjö i skogsbygd med ett medeldjup på 2,7 meter. Stränderna är mestadels steniga med inslag av sandstrand på flera håll. Rikliga vassar utbreder sig i den södra viken. Sjön omges huvudsakligen av skogs- och jordbruksmark med inslag av myrmark. Sjöns avrinningsområde är omkring femton kvadratkilometer stort och består av skogs- och myrmark med en mindre andel odlad mark. Bebyggelsen består av flera hus och någon gård. Sjön började kalkas 1981, men vattenkemin har inte stabiliserat sig sedan dess och ph värden under 6, har uppmätts flera gånger under 199- och 2-talet. Sjön har provfiskats 1996, 21, 26 och 211. Vid provfisket 1996 bestod mörtfångsten endast av äldre individer och var tydligt försurningspåverkat. Vid samtliga provfisketillfällen har mörtfångsten föranlett att fiskbestånden bedömts uppvisa försurningsrelaterade skador. Under sommaren 216 genomfördes elfiske i strandzonen i syfte att detektera unga mörtar. Inga mörtar fångades (Thorfve, 216). Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer idag abborre, gädda, lake, mört och sutare. Ål har tidigare funnits i sjön, men om de finns idag är oklart. Länsstyrelsen har inte kännedom om några fiskutsättningar i Lillesjön. Sutare är inte naturligt förekommande så pass högt upp i avrinningsområdet och hur dem har kommit till Lillesjön är oklart. Lillesjön provfiskades med åtta bottensatta nät under en natt mellan den sjunde och åttonde juli 216. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Vid provfisketillfället var det mulet och uppehåll. Vinden var frisk vid nätläggningen och måttlig vid nätupptaget morgonen därpå. Vinden var sydvästlig under hela provfisket. Vädret tycks ha varit lågtrycksbetonat, varför fångsten av främst abborre kan ha påverkats negativt. Mörtfångsten bedöms inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället. VATTENKEMI Lillesjön har återkommande uppvisat sura förhållanden med mycket svag buffertkapacitet mot försurning (Naturvårdsverket 2). De flesta tillfällen med lågt ph har förekommit på våren eller vintern, varför det kan ha ett samband med snösmältningen. Från 213 har de vattenkemiska förhållandena blivit bättre. Utifrån genomförd vattenprovtagning kan förutsättningarna vad gäller ph inte sägas varit bra för den försurningskänsliga mörten. 229

230 ,8,6,4, ph Alk (mekv/l) Figur 242. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Lillesjöns mitt och utlopp. Siktdjupet var 1,8 meter under provfisket, vilket klassas som litet (Naturvårdsverket 2). Vattenfärg varierar naturligt under året. Vattenfärgen har även varierat mellan åren och från omkring 25 finns en tendens till mer färgat vatten. Vattnet har varit starkt färgat i flera år (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa. Samtidigt stämmer tidpunkten för den ökade vattenfärgen tämligen väl med de stormar som härjade i området i mitten av -talet. Färgtal (mg Pt/l) , 15, 1, 5,, Konduktivitet (ms/m) Figur 243. Konduktivitet (kuber) och färgtal (romber) i Lillesjöns mitt och utlopp. Yt- och bottentemperaturen var 18,5 respektive 12,1 grader. Något regelrätt språngskikt förekom inte då vattentemperaturen sjönk med mer än en grad ner till botten. Detta medförde således att det inte fanns ett kallare vattenlager under skiktet där temperaturen faller med mer än en grad per meter. Från fem meters djup var det syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd (Naturvårdsverket 2). Temperatur ºC Djup (m) 4 Temperatur 6 Syrehalt, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 244. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Lillesjön

231 PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre, gädda, mört samt sutare. I bottensatta nät fångades totalt 28 fiskar med en sammanlagd vikt av nio kilo. Abborre dominerade fångsten. Den totala fångsten var i närheten av regionala jämförvärden för ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet). Sju av tio fångade fiskar var abborre. Fångsten per ansträngning var omkring 7 procent högre än regionala jämförvärden. Medelvikten var 36 gram, vilket var strax under medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Tre av tio fångade fiskar var mört. Fångsten per ansträngning var omkring de regionala jämförvärdena. Medelvikten var 56 gram, vilket var högre än medelvikten av mörtar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram). En gädda fångades vid provfisket. Gäddor är ofta underrepresenterade i nätprovfisken, dels på grund av sin avlånga kroppsform men också på grund av gäddans beteende då den långa stunder står still. Dessutom är fångsten mer slumpartad. Detta gör att fångsten får anses vara normal. Fångsten behöver inte spegla beståndets storlek. I extramaskan om 75 millimeter fångades två sutare. Eftersom maskan inte ingår i den standardiserade metoden ingår de inte i fångstredovisningen nedan. Sutare föredrar varmt vatten och uppehåller sig företrädesvis i och kring vegetation på grunt vatten. På dessa platser är det normalt svårt att lägga näten, vilket bidrar till att fångsten ofta är underrepresenterad. Även en sutare har fångats vid ett tidigare provfiske, varför beståndet sannolikt är sparsamt. Lillesjöns geografiska läge högt upp i avrinningsområdet är inte optimalt för sutare. Sutare är vanligtvis mer frekvent längre nedströms och föredrar grunda, vegetationsrika sjöar med stora grundområden. Av sjöns fiskarter fångades ingen lake eller ål. Lake är vanligtvis underrepresenterade i provfisken och ål påträffas mycket sällan. Laken föredrar kallt syrerikt vatten, miljöer som vanligtvis kan förekomma i rinnande vattendrag eller i sjöars djupare partier. I främst sjöar kan tillgången på kallt bottenvatten begränsas av syrebrist, vilket även var fallet vid provfisketillfället (Figur 244). Ett mindre bestånd av lake kan troligtvis ändå förekomma. En lake fångades i nätprovfisket 21. Närheten till Stengårdshultasjön, som utifrån provfisken tycks ha ett tämligen stabilt bestånd av lake, medför troligtvis att en viss vandring mellan sjöarna förekommer. En vandring mellan sjöarna förutsätter att laken kan passera den raserade ålkista som bedömts vara ett partiellt vandringshinder för öring. Förekomsten av ål är helt beroende av utsättningar. Några utsättningar har inte gjorts de senaste 5 åren uppströms Stengårdshultasjön, varför det sannolikt inte finns någon ål kvar. 231

232 Tabell 147. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 7 (Sydsvenska höglandet, söder om norrlandsgränsen, över 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Gädda Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 18,4,1 7,5 26, Jämförvärde 11,,3 11,2 21,9 Vikt per nät (g) 659,3 76,9 419,4 1155,5 Jämförvärde 389,3 128,5 334,1 945,1 Antal % av tot 71% % 29% 1% Vikt % av tot 57% 7% 36% 1% Medellängd (mm) 124,3 485, 176,4 Medelvikt (g) 35,9 615, 55,9 235,6 Största individ (mm) Minsta individ (mm) Både abborre och mört fångades främst i den grundaste djupzonen. Abborre och mört uppehåller sig gärna i det varma vattnet på grunda bottnar. I synnerhet gäller detta för mindre individer. Även gäddan fångades i den grundaste djupzonen. Med tanke på temperatur- och syreförhållanden (Figur 244) vid provfisketillfället var fångstens djupfördelning väntad. Tabell 148. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Gädda Mört Totalt -3 meter Antal/nät 23,3,3 1,8 34,3 3-6 meter Antal/nät 13,5 4,3 17,8-3 meter Vikt (g)/nät 845,5 153,8 564,3 1563,5 3-6 meter Vikt (g)/nät 473, 274,5 747,5 Individlängder för abborre och mört framgår av Figur 245 och Figur 246. Gäddan var 485 millimeter. I extramaskan om 75 millimeter fångades dessutom två sutare på 5 respektive 52 millimeter. De fångade abborrarna var 4 till 355 millimeter långa. Medellängden var 124 millimeter (Tabell 147). Fångsten dominerades av individer mellan 85 och 13 millimeter (Figur 245). Åtta årsyngel fångades, som vid provfisketillfället var omkring 45 millimeter. Att inte fler årsyngel fångades beror sannolikt på att de flesta ännu inte hade blivit tillräckligt stora för att fångas i näten. En mindre trolig orsak var att näten inte placerades på lokaler som var lämpliga för årsyngel. Andelen potentiellt fiskätande abborre samt kvoten mellan fångstvikten av abborre och karpfisk var något högre än jämförvärden i beräkningar för ekologisk status med avseende på fisk (Tabell 149). Men avvikelsen är så pass liten att indikatorna pekar på god status eller precis under god status. 232

233 Abborre 25 2 Antal Längd (millimeter) Figur 245. Längdfördelningsdiagram abborre. De fångade mörtarna var mellan 14 och 255 millimeter långa. Medellängden var 176 millimeter (Tabell 147). Fångsten dominerades av individer som var 165 till 18 millimeter (Figur 246). Åldersanalys visade att de minsta individerna var åtta år. Samtliga årsklasser upp till sexton år fångades. Åldersanalysen visade även att tillväxten har varit låg i nationella jämförelser (Figur 247). Provfisket antyder att rekryteringen uteblivit under några år de senaste sju åren. Att det inte fångats några individer yngre än tre år var dock väntat då dessa sällan är tillräckligt stora för att fångas i näten. Den låga tillväxten kan möjligen även bidra till att också treårig mört kan vara svår att fånga i näten. Sannolikt beror avsaknaden av yngre årsklasser på försurningsrelaterade störningar. Vattenkemiprovtagningen visar att surstötar förekommer återkommande, även de senaste tio åren. Jämfört med provfisket 211 har mörtfångsten förskjutits mot större och äldre individer. Utifrån vattenkemiprovtagningen ser inte vattnets ph ut att ha blivit sämre. Samtidigt kan det inte uteslutas att man missat att provta vid de tillfällen då ph har varit som sämst i sjön, även om detta eftersträvas. Att frånvaron av flera årsklasser har andra orsaker än försurningspåverkan, bedöms inte vara troligt. Mörtens utveckling i sjön bör följas med ytterligare provfiske inom fem år helst. Antal Mört Längd (millimeter) Figur 246. Längdfördelningsdiagram mört. 233

234 3 25 Längd (mm) Ålder Figur 247. Röda romber anger åldersfördelning av analyserade mörtar (n=53). Svarta kvadrater anger nationella jämförvärden med tillhörande spridningsmått. Lillesjön har tidigare nätprovfiskats vart femte år med start Vid samtliga tillfällen har samma typ av nät och metodik använts, med skillnaden att dubbelt så många nät användes första gången. Antalet fångade fiskar per nät har varierat från 13 till 45 stycken vid samtliga provfisken. Men vid provfiskena 21, 211 och 216 har antalet fångade fiskar varit omkring 27 stycken. Fångstvikten har varierat från under ett kilo till över två kilo. Vid de två senaste provfiskena har fångsvikten varit omkring 1,2 kilo (Figur 248). Abborre har dominerat fångsten vid samtliga provfisken och variationen i fångsten av abborre är huvudförklaringen till att fångsten per nät har varierat mellan provfisketillfällena. Antalet fångade mörtar har ökat jämfört med de två första provfisketillfällena och har därefter varit tämligen likartat. Fångstvikten av mört i relation till antalet fångade mörtar var högre 21 och 26 än 211 och 216, men samtidigt lägre 211 än 216 (Figur 248). Detta indikerar att mörtbeståndet 216 dominerades av större individer än 211, men av mindre individer än 21 och

235 5 Fångst per bottensatt nät (antal) 25 Fångst per bottensatt nät (vikt) Sutare 3 Mört Lake Gädda 5 5 Abborre Figur 248. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms efter expertgranskning vara måttlig (Tabell 149). Detta trots att endast parametern antal fiskarter tydligt pekade på sämre status än god. Parametern andel potentiellt fiskätande abborrfiskar var marginellt under gränsen för god ekologisk status. Avvikelserna för båda dessa parametrar indikerar på att fångsten har en viss försurningspåverkan. Den tydligaste indikationen på att fiskbeståndet var försurningspåverkat var dock frånvaron av mört yngre än åtta år. Att mörtbeståndet uppvisar rekryteringsstörningar avgör att statusen sänks till måttlig ekologisk status. Eftersom fångsten inte kan påvisa någon rekrytering av mört de senaste sju åren, bedöms mörten uppvisa försurningsrelaterade störningar. Försurningsgraden bedöms tillhöra klass 3, enligt bilaga 2. Slutligen bedöms fiskbeståndet vara rovfiskdominerat, eftersom fångstvikten av rovfisk var högre än fångstvikten av karpfisk. Det viktigaste för att statusen ska förbättras framöver är att mörten uppvisar kontinuerlig rekrytering. Detta medför även att mörtfångsten kan öka och utgöra en större andel av fångsten, vilket skulle ha positiva effekter på diversitetsindikatorerna. Statusen skulle även påverkas positivt om ytterligare en eller ett par arter fångades. 235

236 Tabell 149. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Stand Inven Stand Stand Stand Sjö Lillesjön Lillesjön Lillesjön Lillesjön Lillesjön Antal fiskarter 4, 3, 2, 2, 3, Jämförvärde Antal fiskarter 4,92 4,92 4,92 4,92 4,92 P-värde Antal fiskarterarter,55,21 6 6,21 Artdiversitet (antal) 1,22 1,18 1,47 1,85 1,72 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 2,8 2,8 2,8 2,8 2,8 P-värde Artdiversitet (antal),13,11,29,69,53 Artdiversitet (vikt) 1,94 1,5 1,82 1,55 2,17 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,71 2,71 2,71 2,71 2,71 P-värde Artdiversitet (vikt),31,11,24,12,47 Fångst/nät (vikt) 882, ,63 213,88 122, ,5 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 1136, , , , ,55 P-värde Fångst/nät (vikt),59,17,19,88,97 Fångst/nät (antal) 13,19 27,88 44,63 27,13 26, Jämförvärde Fångst/nät (antal) 24,78 24,78 24,78 24,78 24,78 P-värde Fångst/nät (antal),28,84,3,88,93 Medelvikt i totala fångsten 66,94 77,62 47,15 45,1 44,44 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 47,46 47,46 47,46 47,46 47,46 P-värde Medelvikt i totala fångsten,52,36,99,92,9 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),54,7,47,62,36 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),22,22,22,22,22 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt) 7 1,15 2,45 Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 3,8 3,91 1,93 3,34 1,57 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 1,28 1,28 1,28 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),42,3,71,38,85 Medelvärde av P-värdena,36,26,37,49,66 Klassning av ekologisk status Ekologisk status efter expertgranskning Måttlig Otillfredsställande Måttlig God God Måttlig,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status God Figur 249. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 236

237 1 Hög,72 God,46 Måttlig,3 Otillf.,15 Dålig Figur 25. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken genomförda 1996 till och med 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 237

238 Tunnerbohultasjön Tabell 15. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Tunnerbohultasjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 19,1 19,2,8 8 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Nissan,38 3, Tabell 151. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 2 Nej Rovfisk Otillfredsställande BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Tunnerbohultasjön ingår i Nissans vattensystem, Västeråns avrinningsområde och är belägen tre kilometer sydväst om Broaryd, på gränsen till Hallands län. Tunnerbohultasjön är en humös näringsfattig till måttligt näringsrik sjö med ett medeldjup på 1,4 meter. Sjön är delvis igenväxt av kraftig övervattensvegetation. Omgivningen består av barrskog med inslag av myrmark, framförallt utefter södra och östra stranden. Tillrinningsområdet är knappt tio kvadratkilometer stort och utgörs av skogs- och myrmark med en mindre andel odlad mark. Innan kalkningen började var ph-värdena mycket låga och alkaliniteten var låg eller obefintlig. Mörtbeståndet slogs nästan ut. Vissa fiskerättsägare hävdade till och med att mörten var försvunnen från sjön. Sjön har tidigare nätprovfiskats 1996 och 26. Vid nätprovfisket 1996 var mörtfångsten talrik men hade spår av försurningspåverkan. Vid provfisket 26 bedömdes mörten inte uppvisa några skador relaterade till försurning. Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer idag abborre, braxen, gädda, mört, sutare och ål. Länsstyrelsen har inte kännedom om några fiskutsättningar i Tunnerbohultasjön. Tunnerbohultasjön provfiskades med åtta bottensatta nät under en natt mellan den trettonde och fjortonde juli 216. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Vid provfisketillfället var det växlande molnighet vid nätläggningen och klart vid nätupptaget morgonen därpå. Under hela provfisket var det uppehåll och sydvästlig vind som vid nätläggningen var måttlig för att morgonen därpå vara svag. Fångsten bedöms inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället. VATTENKEMI Tunnerbohultasjön uppvisade fram till mitten av 199-talet återkommande sura förhållanden med mycket svag buffertkapacitet mot försurning (Naturvårdsverket 2). Surt vatten, och vid ett tillfälle till och med mycket surt vatten, har även uppmätts senare. Från 24 har ph vid provtagningstillfällena understigit målvärdet 6, vid sex tillfällen, eller vart fjärde provtagningstillfälle. Vid ytterligare ett antal tillfällen har alkaliniteten motsvarat svag eller mycket svag buffertkapacitet mot försurning. Utifrån genomförd vattenprovtagning kan förutsättningarna vad gäller ph inte sägas varit bra för den försurningskänsliga mörten de senaste tio till femton åren. 238

239 ,8,6,4, ph Alk (mekv/l) Figur 251. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Tunnerbohultasjöns mitt och utlopp. Siktdjupet var,8 meter under provfisket, vilket klassas som mycket litet (Naturvårdsverket 2). Vattenfärg varierar naturligt under året. Vattenfärgen har även varierat mellan åren och från omkring 25 har vattnet blivit mer färgat. Vattnet har varit starkt färgat i flera år (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa. Samtidigt stämmer tidpunkten för den ökade vattenfärgen tämligen väl med de stormar som härjade i området i mitten av -talet. Färgtal (mg Pt/l) Figur 252. Konduktivitet (kuber) och färgtal (romber) i Tunnerbohultasjöns mitt och utlopp Hela vattenmassan uppvisade jämn temperatur- och syrehalt. Temperaturen var omkring 19,2 grader. Syrehalten uppvisade ett syrerikt tillstånd (Naturvårdsverket 2). Temperatur ºC 214 2, 15, 1, 5,, Konduktivitet (ms/m) Djup (m) 2 3 Temperatur Syrehalt 4, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 253. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Tunnerbosjön 216. PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre, braxen och mört. I bottensatta nät fångades totalt 77 fiskar med en sammanlagd vikt av fem kilo. Merparten av fångsten bestod av abborre. Antalet fångade fiskar var omkring hälften av det regionala jämförvärdet, medan fångstvikten inte var 239

240 lika låg jämfört med det regionala jämförvärdet för ekoregion 6 (Sydväst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Västerhavet, under 2 meter över havet). Antal abborrar per nät var omkring hälften av det regionala jämförvärdet. Fångstvikten per nät var däremot något högre än det regionala jämförvärdet. Detta indikerar hög medelvikt på fångade abborrar. Medelvikten var 83 gram, vilket var högre än medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Tre av tio fångade fiskar var mört. Fångsten per nät var lägre än regionala jämförvärden. Medelvikten var 28 gram, vilket var något lägre än medelvikten av mörtar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram). Det fångades tre braxnar. Detta medför en mer osäker analys, då fångsten påverkats av slump i större utsträckning än för abborre och mört. Utifrån detta resonemang var fångsten per ansträngning i paritet med de regionala jämförvärdena. Medelvikten var 149 gram, vilket var lägre än medelvikten av braxnar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (229 gram). Av sjöns fiskarter fångades inte gädda, sutare och ål. Fångst av gädda är ofta slumpartad och underrepresenterad i nätprovfisken. Detta beror dels på gäddans avlånga kroppsform och dels på gäddans beteende då den långa stunder står still. Fångsten i nätprovfisken behöver inte spegla beståndets storlek. Ål fångas mycket sällan vid nätprovfiske på grund av ålens form. Sutare är vanligtvis underrepresenterade i provfisken då de företrädesvis lever i och kring vegetation på grunt vatten. I detta habitat kan det vara svårt att lägga näten. Sutare har aldrig fångats vid nätprovfiske i Tunnerbohultasjön, vilket antyder att beståndet är tämligen glest. Tunnerbohultasjöns geografiska läge högt upp i avrinningsområdet är inte optimalt för sutare. Sutare är vanligtvis mer frekvent längre nedströms och föredrar grunda, vegetationsrika sjöar med stora grundområden. Tabell 152. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 6 (Sydväst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Västerhavet, under 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Braxen Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 6,1,4 3,1 9,6 Jämförvärde 12,6,5 11, 21,4 Vikt per nät (g) 57,5 56, 88,5 652, Jämförvärde 413,3 152,1 318,8 993,5 Antal % av tot 64% 4% 32% 1% Vikt % av tot 78% 9% 14% 1% Medellängd (mm) 135, ,6 Medelvikt (g) 82,9 149,3 28,3 86,8 Största individ (mm) Minsta individ (mm) Eftersom sjöns djup inte överstiger tre meter har näten bara lagts i den grundaste djupzonen. Därför kan ingen analys av fiskens fångstdjup göras. 24

241 Tabell 153. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Braxen Mört Totalt -3 meter Antal/nät 6,1,4 3,1 9,6-3 meter Vikt (g)/nät 57,5 56, 88,5 652, Individlängder för abborre och mört framgår av Figur 254 och Figur 255. De tre braxnarna var 19, 25 respektive 28 millimeter. De fångade abborrarna var 4 till 38 millimeter långa. Medellängden var 136 millimeter (Tabell 152). Fångsten dominerades av individer mellan 4 och 5 millimeter (Figur 254), vilka var årsyngel. Trots en dominans av årsyngel var andelen potentiellt fiskätande abborre samt kvoten mellan fångstvikten av abborre och karpfisk hög (Tabell 154). Andelen potentiellt fiskätande abborrfiskar har ökat jämfört med tidigare provfisken och var betydligt högre än i närbelägna Högshultasjön. Predationstrycket på mindre abborrar och mört var utifrån resultatet högt vid provfisketillfället. Reproduktionen bedöms fungera normalt Abborre Antal Längd (millimeter) Figur 254. Längdfördelningsdiagram abborre. De fångade mörtarna var mellan 9 och 19 millimeter långa. Medellängden var 141 millimeter (Tabell 152). Fångsten dominerades av individer som var mellan 13 och 145 millimeter. Endast en mört var mindre än 115 millimeter (Figur 255). Åldersanalys visade att fångade mörtar var tre till elva år gamla och att det saknandes individer som var fyra respektive nio år. Åldersanalysen visade även att tillväxten har varit i nederkant i nationella jämförelser (Figur 256). Avsaknaden av fyraårig mört kan bero på att rekryteringen 212 blev utslagen till följd av den surstöt som registrerades vid vattenprovtagningen i december 212. Någon trolig alternativ förklaring kan inte ses. Möjligen förekommer det ett antal mörtar som vid provfisketillfället var fyra år trots att de inte fångades. Detta kan eventuellt framkomma med ytterligare undersökningar av mörtbeståndet. Mörtens utveckling i sjön bör följas med ytterligare provfisken. 241

242 Mört Antal Längd (millimeter) Figur 255. Längdfördelningsdiagram mört Längd (mm) Ålder Figur 256. Röda romber anger åldersfördelning av analyserade mörtar (n=23). Svarta kvadrater anger nationella jämförvärden med tillhörande spridningsmått. Tunnerbohultasjön har tidigare nätprovfiskats 1996 och 26. Fångsten per nät har minskat mellan varje provfisketillfälle. Detta beror främst på att fångsten av mört har minskat såväl till antal som till vikt. Att fångstvikten av braxen har minskat och att inga gäddor fångades 216 bidrog också till den lägre fångstvikten. Antalet abborrar per nät har varit stabilt mellan provfisketillfällena. Fångstvikten av abborre var högre 216 jämfört med tidigare provfisken. Att mörten tycks minska är inte särskilt förvånande. När väl mörten kunde etablera sig igen efter försurningen fanns det sannolikt en nisch som inte helt hade utnyttjats under försurningen. Detta medförde troligen att mörten ökade explosionsartat efter att kalkningen kommit igång. Att arter ökat explosionsartat efter att de etablerat sig i en miljö de tidigare inte funnits, finns det flera exempel på, bland annat signalkräfta och skarv. Men vanligtvis brukar populationerna stabilisera sig på en nivå strax under den maximala täthet som uppnåtts. Utifrån detta resonemang kanske man inte ska förvänta sig att tätheterna av mört ska komma upp i 199- talets nivå. Men resonemanget förklarar inte varför mörtbeståndet tycks minskat så drastiskt. 242

243 Utifrån flygbilder har omgivningarna runt sjön avverkats, alternativt påverkats av stormfällningar, de senaste tio åren. Möjligen har detta medfört ökad tillförsel av humus, organiskt och oorganiskt material till sjön. Detta kan ha påverkat planktonsamhället och därigenom mört negativt. Igenslamning av lekplatser kan heller inte uteslutas utifrån en ökad avrinning. Analys av vattenfärg stärker resonemanget om att tillförseln av partiklar ökade från omkring 25 (Figur 252). Att mörtens nedgång skulle vara en följd av interaktioner med andra fiskarter kan inte uteslutas, men är troligen inte den avgörande faktorn. Andelen fiskätande abborrfiskar har ökat jämfört med tidigare provfisketillfällen. Detta kan möjligen vara en del av förklaringen till att mörten minskat mellan 26 och 216. Vid provfisket 26 var mört fortfarande den vanligaste arten i fångsten. Rovdjur föredra ofta det vanligaste förekommande bytet och ändrar inte sökbild förrän andra byten förekommer över en viss koncentration (Smith och Smith, 23). Detta borde framöver innebära att abborren främst äter andra abborrar. Detta kan möjligen ge mörten utrymme att öka igen. Detta får kommande provfisken utvisa. Fångst per bottensatt nät (antal) Fångst per bottensatt nät (vikt) Mört 1 25 Gädda Braxen Abborre 2 Figur 257. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken

244 STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms vara otillfredsställande (Tabell 154). Det var endast fångstens antalsmässiga sammansättning ( artdiversitet, antal ) som visade på bättre status än god. Samtliga parametrar som pekar på sämre status än god, förutom medelvikt i totala fångsten och kvoten av fångstvikten mellan abborre och karpfisk, indikerar att fångsten har en försurningspåverkan. Tillsammans med att mörten uppvisar rekryteringsstörningar motiverar detta att sjön bedöms ha otillfredsställande ekologisk status med avseende på fisk. Försurningsgraden bedöms tillhöra klass 2, enligt bilaga 2. Slutligen bedöms fiskbeståndet vara rovfiskdominerat, eftersom fångstvikten av rovfisk var högre än fångstvikten av karpfisk. För att den ekologiska statusen med avseende på fisk ska förbättras är det viktigt att mörten uppvisar kontinuerlig rekrytering. Statusen förbättras även av att karpfisk utgör en större andel av fångsten än vid provfisket 216. Detta medför sannolikt även att andelen fiskätande abborrfiskar och kvoten mellan abborre och karpfisk sjunker. Fler små fiskar i fångsten ökar antalet fiskar per nät och sänker troligen medelvikten i fångsten, vilket ytterligare skulle förbättra statusen. Tabell 154. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Stand Stand Stand Sjö Tunnerbohultasjön Antal fiskarter 4, 4, 3, Jämförvärde Antal fiskarter 4,82 4,82 4,82 P-värde Antal fiskarterarter,6,6,24 Artdiversitet (antal) 1,62 2,23 1,95 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 2,17 2,17 2,17 P-värde Artdiversitet (antal),33,92,7 Artdiversitet (vikt) 2,42 3,71 1,58 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,69 2,69 2,69 P-värde Artdiversitet (vikt),71,18,14 Fångst/nät (vikt) 1192,13 772,38 652, Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 1759,5 1759,5 1759,5 P-värde Fångst/nät (vikt),4 8 3 Fångst/nät (antal) 38, 2,75 9,63 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 38,98 38,98 38,98 P-värde Fångst/nät (antal),96,27 2 Medelvikt i totala fångsten 31,37 37,22 67,74 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 39,9 39,9 39,9 P-värde Medelvikt i totala fångsten,66,9,33 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt) 6,16,57 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),15,15,15 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),59,98 2 Kvot abborre/karpfiskar (vikt),23,47 3,51 Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 1,28 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),12,36,35 Medelvärde av P-värdena,55,53,23 Klassning av ekologisk status God God Otillfredsställande Ekologisk status efter expertgranskning Otillfredsställande 244

245 ,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status Otillfredsställande Figur 258. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. Figur 259. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, för provfisken genomförda 1996 till och med 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 245

246 Örsjön Tabell 155. Provfiske- och sjöuppgifter. Sjönamn Kalkåtgärdsområde Koordinater (RT9) Datum 1:a nätläggningen Örsjön Yttemperatur (C) Bottentemperatur (C) Siktdjup (m) Antal bottennät Antal pelagiska nät 19,1 12,7 1,1 18 Avrinningsområde Sjöyta (km2) Maxdjup (m) Omsättnings tid (år) Höjd över havet (m) Nissan 1,32 7,1, Tabell 156. Sammanfattande bedömningar Försurningsgrad Måluppfyllelse kalk Rovfisk- eller karpfiskdominerad Ekologisk status - Fisk 2 Nej Rovfisk Måttlig BESKRIVNING AV SJÖ OCH PROVFISKE Örsjön ingår i Nissans vattensystem, Västeråns avrinningsområde och är belägen fem kilometer väster om Broaryd. Örsjön är en humös näringsfattig sjö med ett medeldjup på 2,8 meter. Stränderna är mestadels steniga med inslag av större block. Övervattensvegetationen är sparsam. Sjön omges av barrskog med mindre inslag av myrmark. Sjöns avrinningsområde är femton kvadratkilometer stort. Örsjön ha tidigare varit påverkad av försurning. Innan kalkningen startade har fiskerättsägare uppgett att det endast fanns riktigt stora mörtar kvar uppgavs att småmörten försvann. Sjön har tidigare nätprovfiskats 1995 och 25. Abborre, gädda, mört braxen samt hybrid mellan braxen och mört har fångats. Vid provfisket 1995 fångades rikligt med mört och bedömdes vara opåverkat av försurning. Vid provfisket 25 fångades färre mörtar och få mörtar under 13 millimeter. Beståndet bedömdes vara påverkat av försurning. Under sommaren 216 genomfördes elfiske i strandzonen i syfte att detektera unga mörtar. Inga mörtar fångades (Thorfve, 216). Enligt Länsstyrelsens fiskregister förekommer idag abborre, braxen, gädda och mört. Huruvida ål fortfarande förekommer är oklart. Det har rapporterats om förekomst av hybrider mellan mört och braxen från Örsjön. Gädda sattes ut på 195-talet. Utsättningar av gädda var vanligt förekommande i mitten av 19-talet. Gädda är en naturlig art i Örsjön och beståndet har sannolikt inte påverkats av utsättningen. Enligt uppgifter från utvärderingen av provfisket i Örsjön 1995 har fiskevårdsområdet satt ut 6 lekfärdiga mörtar i Örsjön. Provfisket genomfördes med arton bottensatta nät under två nätter mellan den 11 och 13 juli 216. Provfisket utfördes enligt standardiserad metodik för provfiske med översiktsnät (SIS, 215). Vid provfisketillfället var det mulet väder med duggregn vid första nätläggningen och upptaget för att därefter vara växlande molnighet med uppehåll. Vinden var måttlig och kom från sydväst under hela provfisket. Fångsten bedöms inte ha påverkats negativt av rådande väderförhållande under provfisketillfället. VATTENKEMI Örsjön har tidigare varit drabbad av försurning. Någon kontinuerlig vattenprovtagning startade däremot inte förrän i mitten av 199-talet. Endast vid ett tillfälle, våren 1999, har ph understigit målvärdet på 6,. De senaste tio åren har alkaliniteten mer frekvent uppvisat svag buffertkapacitet mot försurning, jämfört med de därpå föregående åren (Naturvårdsverket 2). 246

247 Utifrån genomförd vattenprovtagning i Örsjön har förutsättningarna vad gäller ph varit tillräckligt bra för den försurningskänsliga mörten de senaste femton till tjugo åren. ph ,8,6,4, Alk (mekv/l) Figur 26. ph (kuber) och alkalinitet (cirklar) i Örsjöns mitt och utlopp. Siktdjupet var 1,1 meter under provfisket, vilket klassas som litet (Naturvårdsverket 2). Provtagning av vattenfärg har varit tämligen sparsam och några slutsatser är svårt att dra. Vid provtagningstillfällena har vattnet varit starkt färgat (Naturvårdsverket 2). De senaste decennierna har länets sjöar blivit mer färgade, ett mönster som även återfinns runt om i Nordeuropa. 2 2, 15 15, Färgtal (mg Pt/l) , 5,, Konduktivitet (ms/m) Figur 261. Konduktivitet (kuber) och färgtal (romber) i Örsjöns mitt och utlopp. Näringsämnen har provtagits de senaste tjugo åren. Totalfosforhalten har varierat mellan provtagningstillfällen. Trenden tycks ändå vara att halterna har varit tämligen stabila på måttligt höga halter. Totalkvävehalterna har en svagt nedåtgående trend och har framförallt uppvisat måttligt höga halter (Naturvårdsverket 2) Tot P (ug/l) Tot N (ug/l) Figur 262. Totalkväve (kuber) och totalfosfor (romber) i Örsjöns mitt och utlopp. Yt- och bottentemperaturen var 19,1 respektive 12,7 grader. Något regelrätt språngskikt förekom inte då vattentemperaturen sjönk med mer än en grad ner till botten. Detta medförde således att det inte fanns ett kallare vattenlager under skiktet där temperaturen faller med mer än en grad per meter. Ner till fem meters djup var det ett likartat temperatur- och syreförhållande. Därefter började såväl temperatur och syrehalt sjunka. Från sex meters djup var det syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd (Naturvårdsverket 2). 247

248 Temperatur ºC Djup (m) 2 4 Temperatur Syrehalt 6, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 1, Syrehalt (mg O2/l) Figur 263. Temperatur- och syreprofil vid provfisket i Örsjön 216. PROVFISKERESULTAT OCH ANALYS Vid provfisket 216 fångades abborre, braxen, gädda och mört. Därmed fångades samtliga förväntade arter. I bottensatta nät fångades totalt 316 fiskar med en sammanlagd vikt av nitton kilo. Fångsten dominerades av abborre. Den totala fångsten var, framförallt för antal fiskar per nät, lägre än regionala jämförvärden för ekoregion 6 (Sydväst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Västerhavet, under 2 meter över havet). Att fångsten var lägre än regionala jämförvärden var väntat då sjön är näringsfattig och karg. Fyra av fem fångade fiskar var abborre. Fångsten av abborre per nät var omkring de regionala jämförvärdena. Medelvikten var 36 gram, vilket var strax under medelvikten av abborrar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (47 gram). Hade även några årsyngel fångats per nät hade fångsten varit än mer lik de regionala jämförvärdena fast medelvikten hade sjunkit ytterligare. En av fem fångade fiskar var mört. Fångsten av mört per nät var lägre än regionala jämförvärden, framförallt för antal fångade mörtar. Medelvikten var 7 gram, vilket var högre än medelvikten av mörtar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (42 gram). Det fångades elva braxnar, vilket var omkring en i vartannat nät. Antalsmässigt var fångsten lägre än det regionala jämförvärdet, medan fångstvikten var omkring jämförvärdet. Medelvikten var 43 gram, vilket var högre än medelvikten av braxnar från bottensatta nät i standardiserade nätprovfisken i Sverige (229 gram). Eftersom fångsten trots allt var tämligen fåtalig var slumpen en faktor i fångsten, varför inga större slutsatser ska dras utifrån fångsten av braxen. En gädda på 1,5 kilo fångades vid provfisket. Fångsten får anses vara den förväntade då gäddor ofta är underrepresenterade i nätprovfisken, dels på grund av sin avlånga kroppsform men också på grund av gäddans beteende då den långa stunder står still. Fångsten behöver inte spegla beståndets storlek då fångst av gädda ofta är slumpartad i provfisken. I extramaskan om 75 millimeter fångades en braxen på 45 millimeter. Eftersom maskan inte ingår i den standardiserade metoden ingår den endast i längdfördelningsdiagrammet för braxen, Figur

249 Tabell 157. Fångstuppgifter för bottensatta nät. Jämförvärdena är medianvärden för samtliga sjöar av liknande karaktär i ekoregion 6 (Sydväst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Västerhavet, under 2 meter över havet) baserat på Kinnerbäck, 213. Abborre Braxen Gädda Mört Totalt Antal Vikt (g) Antal per nät 13,7,6,1 3,2 17,6 Jämförvärde 17,9 1,4,1 2,3 37,6 Vikt per nät (g) 488,9 263,1 85,8 225,5 163,4 Jämförvärde 571,8 253,6 146,5 426,3 1515,5 Antal % av tot 78% 3% % 18% 1% Vikt % av tot 46% 25% 8% 21% 1% Medellängd (mm) 115,7 347, , Medelvikt (g) 35,8 43, ,3 Största individ (mm) Minsta individ (mm) I Tabell 158 framgår att det fångades fisk i samtliga djupzoner. Flest fiskar per nät fångades i den grundaste djupzonen och minst antal på tre till sex meters djup. Fångstvikten var tämligen jämn mellan djupzonerna. Högst fångstvikt var det i den djupaste djupzonen och förklaras delvis av att gäddan fångades där. Bortser man från gäddan var fångstviken lägst i den djupaste djupzonen. Att fångsten var förhållandevis hög i den djupaste djupzonen var oväntat då det från sex meters djup i princip var syrefritt (Figur 263). Att det trots allt fångades fisk beror på att näten var 1,5 meter höga. Näten i den djupaste djupzonen lades mellan 6,6 och 6,7 meter respektive 6,3 och 7, meter. Detta betyder att överdelen av näten, i åtminstone den grundaste delen av näten, var beläget i vatten med tillräckligt hög syrehalt för att hysa fisk. Mört fångades främst i den grundaste djupzonen. I övriga djupzoner fångades endast enstaka mörtar. Att mört främst fångades i den grundaste djupzonen var väntat då de föredrar varmt vatten samtidigt som de hittar såväl föda och skydd bland den vegetation som främst finns på grunt vatten. Vegetationen var dock sparsam i sjön. Fångsten av abborre var störst i den grundaste djupzonen, men även väl representerad i de djupare djupzonerna. Medelvikten av fångade abborrar var högst mellan tre till sex meters djup. Abborre är en varmvattenälskande art som gärna uppehåller sig på grunt vatten, i synnerhet små individer. Större individer kan däremot uppehålla sig på djupare vatten, förutsatt att syrehalten är tillräckligt hög. Medelvikten av fångade abborrar var högst mellan tre till sex meters djup, vilket kan ha varit en effekt av att det i princip var syrefritt djupare än sex meter. Braxen fångades i samtliga djupzoner. Braxen föredrar varmt vatten och uppehåller sig gärna på grunt vatten. Att det fångades en braxen djupare än sex meter var oväntat då braxen primärt lever utmed botten varför syrehalterna borde varit frö låga. Möjligen var syrehalterna på djupare vatten bättre i någon del av sjön. Med tanke på syreförhållanden vid provfisketillfället (Figur 263), var fångsten i den djupaste djupzonen oväntat hög. I övrigt var fångstens djupfördelning väntad. 249

250 Tabell 158. Fångst i bottensatta nät fördelat per djupzon. Djupzon Abborre Braxen Gädda Mört Totalt -3 meter Antal/nät 17,8,4 6,4 24,5 3-6 meter Antal/nät 9,9,9,8 11, meter Antal/nät 12,5,5,5,5 14, -3 meter Vikt (g)/nät 57,1 123,5 452, 182,6 3-6 meter Vikt (g)/nät 543,3 414,3 51,3 18, meter Vikt (g)/nät 199, 217, 772,5 16,5 125, Individlängder framgår av Figur 264 till Figur 266 för alla fångade arter utan gädda. Gäddan var 64 millimeter. De fångade abborrarna var 4 till 45 millimeter långa. Medellängden var 116 millimeter (Tabell 157). Fångsten dominerades av individer 8 till 11 millimeter (Figur 264). Et årsyngel fångades och var 4 millimeter. Att inte fler årsyngel fångades beror sannolikt på att merparten av abborrynglen vid provfisketillfället inte hade uppnått fångstbar storlek eftersom provfisket genomfördes tidigt på säsongen. En annan, mindre trolig, förklaring kan vara att näten inte placerades på lokaler lämpliga för årsyngel av abborre. Andelen potentiellt fiskätande abborrfiskar och kvoten mellan abborre och karpfisk var nära jämförvärden i beräkningar av ekologisk status och tyder på ett välbalanserat fisksamhälle mellan rovfisk och karpfisk). Halva fångstvikten av karpfisk bestod av elva braxnar varför dessa bedömningar blir mer osäkra. Slumpens betydelse för fångst av elva individer bör inte underskattas. Utifrån fångsten var förmodligen abborrbeståndet ordinärt med tämligen välbalanserad storleksfördelning. Reproduktionen bedöms fungera normalt. Antal Abborre Längd (millimeter) Figur 264. Längdfördelningsdiagram abborre. De fångade braxnarna var mellan 26 och 45 millimeter långa. Medellängden var 347 millimeter (Tabell 157). Därutöver fångades en braxen på 45 millimeter i extramaskan om 75 millimeter. De flesta individer var mellan 32 och 38 millimeter (Figur 265). Att inga braxnar under 26 millimeter fångades betyder sannolikt att flera årsklasser saknades i fångsten. De 25

251 kan emellertid finnas i sjön. Små braxnar är ofta underrepresenterade i nätprovfisken, vilket tillsammans med slumpen sannolikt förklarar att flera årsklasser saknades. Fångsten bestod trots allt endast av elva individer i ordinarie maska. Men eftersom fångsten av mört antyder att rekryteringen varit störd kan det inte uteslutas att avsaknaden av enstaka årsklasser av braxen delvis kan vara försurningsrelaterad. 3 Braxen Antal Längd (millimeter) Figur 265. Längdfördelningsdiagram braxen. De fångade mörtarna var mellan 135 och 23 millimeter långa. Medellängden var 189 millimeter (Tabell 157). Fångsten dominerades av individer mellan 175 och 21 millimeter (Figur 266). Åldersanalys visade att den minsta analyserade mörten var fem år och att samtliga årsklasser upp till arton år fanns representerade i fångsten (Figur 267). Dessutom har tillväxten varit lägre än genomsnittet i nationella jämförelser. Fångsten i kombination med åldersanalysen ger intryck av att rekryteringen varit svag de senaste tio åren. Fångsten antyder också att mörtbeståndet vid provfisketillfället var glest och dominerat av individer äldre än tio år. Varför rekryteringen varit störd i flera år kan med säkerhet inte klargöras. Vattenkemin i sjöns mitt och utlopp ser ut att ha varit bra, åtminstone vid provtagningstillfällena (Figur 26). Att det förekommit surstötar mellan provtagningstillfällena kan dock inte uteslutas. Tillgången på bra lekplatser för mört kan vara en begränsande faktor för mörten i Örsjön. Tilloch frånrinnande vattendrag kan ibland vara viktiga lekplatser. Om det är så i Örsjön vet vi inte. Både till och frånrinnande vattendrag är kanaliserade. Omkring 3 meter nedströms utloppet finns också ett definitivt vandringshinder för mört. Tillrinnande vatten kommer främst via Krusosabäcken från Kvarnasjön. I Kvarnasjöns utlopp har flera surstötar (ph under 6,) noterats. Mellan 1994 och 24 noterades en surstöt. Från 24 och framåt har däremot nio surstötar noterats. Detta stämmer tämligen väl överens med att mörtbeståndet tycks vara dominerat av individer mellan 1 och 2 år. Men att fler surstötar har noterats på senare år kan också bero på en förändrad provtagningsstrategi från och med 24 då man började med högflödesprovtagning. Detta har sannolikt lett till att man oftare detekterar surt vatten. Utifrån flygbilder har även skogen omkring till- och frånrinnande vattendrag till stora delar tagits ner alternativt blåst ner de senaste tio åren. Detta kan ha medfört att extra mycket humus och andra organiska och oorganiska partiklar tillförts vattnet och potentiellt slammat igen lekplatser. Om huvuddelen av mörten i Örsjön leker i anslutande vattendrag kan försurningsrelaterade skador och de omfattande hyggena i anslutning till vattendragen vara potentiella förklaringar till mörtens störda rekrytering. 251

252 Att förändringen skulle bero på förändrad näringshalt (Figur 262) är inte troligt då halterna varit stabila. Vattenfärg har främst provtagits de senaste fem åren varför slutsatser om förändringar knappt kan göras (Figur 261). Förekommande fiskarter påverkar också varandra. Mört utsätts bland annat för konkurrens av abborrar som ännu inte kommit upp i fiskätande storlek. Men antalet abborrar tycks utifrån genomförda provfisken vara stabilt. Vanligtvis brukar även mört vinna konkurrensen med abborre då mört är en effektivare planktonätare. Möjligen kan det vara intressant att analysera planktonförekomst i Örsjön för att bättre förstå mörtens tillbakagång. Att mörtens nedgång varit kopplad till konkurrens eller predation från andra fiskarter bedöms vara mindre troligt. För att med större säkerhet kunna dra slutsatser om mörtens nedgång efterfrågas ökad kunskap om mörtens lekplatser och ökad kunskap om plaktonsamhället i sjön. Antal Mört Längd (millimeter) Figur 266. Längdfördelningsdiagram mört Längd (mm) Ålder Figur 267. Röda romber anger åldersfördelning av analyserade mörtar (n=5). Svarta kvadrater anger nationella jämförvärden med tillhörande spridningsmått. Örsjön har tidigare nätprovfiskats två gånger, 1995 och 25. Vid det första provfisket användes nät av typen Drottningholm. Skillnader i fångsten kan delvis förklaras av detta, men bedöms ändå haft liten betydelse. 252

253 Fångsten per nät har minskat mellan varje provfisketillfälle. Det beror främst på att fångsten av mört har minskat mellan varje provfisketillfälle och att fångstvikten av braxen var hög Förändringar i fångsten av braxen kan ha påverkats av slump då antalet fångade individer varit relativt få. Fångsten av abborre har varit stabil mellan varje provfisketillfälle. Att mörten har minskat jämfört med provfiskefångsten på 199-talet kan tyckas vara märkligt i en första anblick. Minskningen kan dock vara av naturlig karaktär. När väl mörten kunde etablera sig igen efter försurningen fanns det sannolikt en nisch som inte helt hade utnyttjats under försurningen. Detta medförde troligen att mörten ökade explosionsartat efter att kalkningen kommit igång. Att arter ökat explosionsartat efter att de etablerat sig i en miljö de tidigare inte funnits i finns det flera exempel på, bland annat signalkräfta och skarv. Men vanligtvis brukar populationerna stabilisera sig på en nivå strax under den maximala täthet som uppnåtts. Utifrån detta resonemang kanske man inte ska förvänta sig att tätheterna av mört ska komma upp i 199-talets nivå. Men resonemanget förklarar inte varför mörtbeståndet minskat så drastiskt. Örsjöns karga karaktär och måttligt näringsrika vatten medför sannolikt att mörtbeståndet i Örsjön normalt karaktäriseras som fåtaligt med hög medelvikt. Trots detta upplevs minskningen vara kraftig och kan inte helt förklaras. Dessutom uppvisar mörtfångsten tecken på ett bestånd dominerat av mörtar äldre än tio år, vilket till fullo inte kan förklaras, men har diskuterats ovan. Fångst per bottensatt nät (antal) Fångst per bottensatt nät (vikt) Obestämd karpfisk Mört 2 2 Gädda Braxen 1 5 Abborre 5 Figur 268. Fångst per bottensatt nät (antal samt vikt i gram) vid provfisken

254 STATUSBEDÖMNINGAR Den ekologiska statusen med avseende på fiskbeståndet bedöms efter expertgranskning vara måttlig (Tabell 159). Fyra parametrar ( antal fiskarter, artdiversitet, antal, antal fångade fiskar per nät, och medelvikt i totala fångsten ) pekar på sämre status än god varav de tre första ger utslag för att fångsten har en försurningspåverkan. Dessutom uppvisade mörten rekryteringsstörningar, vilket ytterligare talar för måttlig ekologisk status med avseende på fisk. Orsaken till rekryteringsskadorna kan till fullo inte förklaras. Att det beror på försurningsrelaterade skador kan inte uteslutas. En eventuell rekrytering i Krusosabäcken har sannolikt påverkats negativt av lågt ph. Försurningsgraden bedöms tillhöra klass 2, enligt bilaga 2. Slutligen bedöms fiskbeståndet vara svagt dominerat av rovfisk, eftersom fångstvikten av rovfisk var något högre än fångstvikten av karpfisk. Dessutom utgjordes halva karpfiskfångsten av elva braxnar, varför fångstvikten av karpfisk kan ha varit påverkad av slump. För att statusen ska förbättras framöver är det viktigt att mörten uppvisar en kontinuerlig rekrytering. Mörten får dessutom gärna bli mer talrik. Detta skulle förbättra sammansättningen av antalet individer av respektive art, öka antalet fångade individer per nät samt sänka medelvikten i den totala fångsten. Tabell 159. Bedömning enligt standardiserade bedömningsgrunder. Datum Typ av provfiske Stand Stand Stand Sjö Örsjön Örsjön Örsjön Antal fiskarter 3, 4, 4, Jämförvärde Antal fiskarter 6,8 6,8 6,8 P-värde Antal fiskarterarter 5,18,18 Artdiversitet (antal) 2,14 2,18 1,56 Jämförvärde Artdiversitet (antal) 2,37 2,37 2,37 P-värde Artdiversitet (antal),69,74,16 Artdiversitet (vikt) 2,56 3,6 3,9 Jämförvärde Artdiversitet (vikt) 2,87 2,87 2,87 P-värde Artdiversitet (vikt),68,33,77 Fångst/nät (vikt) 3744,72 819,11 163,39 Jämförvärde Fångst/nät (vikt) 1449, , ,51 P-värde Fångst/nät (vikt) 4,22,5 Fångst/nät (antal) 44,5 24,28 17,56 Jämförvärde Fångst/nät (antal) 34,25 34,25 34,25 P-värde Fångst/nät (antal),65,55,25 Medelvikt i totala fångsten 84,15 33,74 6,57 Jämförvärde Medelvikt i totala fångsten 39,8 39,8 39,8 P-värde Medelvikt i totala fångsten,16,76,44 Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),14,11,32 Jämförvärde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),22,22,22 P-värde Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt),61,53,59 Kvot abborre/karpfiskar (vikt),25,51 1, Jämförvärde Kvot abborre/karpfiskar (vikt) 1,28 1,28 1,28 P-värde Kvot abborre/karpfiskar (vikt),13,4,82 Medelvärde av P-värdena,38,46,46 Klassning av ekologisk status Måttlig God God Ekologisk status efter expertgranskning Måttlig 254

255 ,,1,2,3,4,5,6,7,8,9 1, P Antal fiskarter P Artdiversitet (antal) P Artdiversitet (vikt) P Fångst/nät (vikt) P Fångst/nät (antal) P Medelvikt i totala fångsten P Andel potentiell fiskätande abborrfiskar (vikt) P Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Ekologisk status God Figur 269. Klassificering av provfiskeresultatet enligt standardiserade bedömningsgrunder vid provfisket 216. Figuren anger p-värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Det sammanvägda värdet av p-värdena är sjöns ekologiska status med avseende på fisk. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. Figur 27. Förändring av ekologisk status, med avseende på fisk, mellan provfisken 1995 till 216. Figuren anger p- värden och ju närmare 1 desto närmare referensvärdet är provfiskeresultatet. Gränsen mellan måttlig och god status går vid ett p-värde av,46. Enligt EU:s vattendirektiv ska alla sjöar uppnå minst god ekologisk status. 255

256 Referenser Alenius Beatrice, 212. Utvärdering av mörtutsättningar i Jönköpings län Hur lyckas man återintroducera mörtbestånd som slagits ut av försurning? Länsstyrelsen i Jönköpings län, meddelande nr 212:21. Bernes Claes, Carpenter Stephen R, Gårdmark Anna, Larsson Per, Persson Lennart, Skov Christian, Speed James D. M, Van Donk Ellen, 215. Inverkan av reduktionsfiske på övergödda sjöars vattenkvalitet. Sammanfattning av Systematisk utvärdering SR3. EviEM, Stockholm. Carlsson Simon, 28. Fiskutsättningar i Jönköpings län. En analys av hur fiskutsättningar påverkat arters utbredning. Examensarbete för naturvetenskaplig magisterexamen i Biologi, Göteborgs Universitet. Kullander Sven O, Delling Bo, 212. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Ryggsträndjur: Strålfeniga fiskar. Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet. DanagårdLITHO, Ödeshög, 212. Dahlberg Magnus, 27. Redovisning av sötvattenlaboratoriets nätprovfisken i sjöar år 26. Fiskeriverket, Haag Tobias, Tärnåsen Ingela, Hedberg Gunnel, Rydberg Daniel, Lind Sabine och Hallgren Larsson Eva, 211. Åtgärdsplan Regional åtgärdsplan för kalkningsverksamheten. Länsstyrelsen i Jönköpings län. Länsstyrelsen i Jönköpings län, meddelande 211:5. Holmgren Kerstin, Kinnerbäck Anders, Pakkasmaa Susanna, Bergquist Björn och Beier Ulrika, 27. Bedömningsgrunder för fiskfaunans status i sjöar. Utveckling och tillämpning av EQR8. Fiskeriverket, Finfo 27:3. Kinnerbäck Anders, 21. Standardiserad metodik för provfiske i sjöar. Fiskeriverkets Sötvattenlaboratorium. ISSN: Kinnerbäck Anders, 213. Jämförvärden från provfisken Ett komplement till EQR8. SLU Institutionen för akvatiska resurser, Aqua reports 213:18. Maitland Peter S och Linsell Keith, Europas sötvattenfiskar En fälthandbok. Albert Bonniers förlag, Stockholm. ISBN: Naturvårdsverket, 2. Bedömningsgrunder för miljökvalitet. Sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket, Stockholm. Rapport Naturvårdsverket, 21. Handbok för kalkning av sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket Handbok 21:2. Nätprovfiskerapporter i egen regi Persson Lennart med flera, 211. Ekologi för fiskevård. Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund, Sportfiskarna. ISBN:

257 SIS, Swedish standard Institute, 215. Vattenundersökningar - Provtagning av fisk med översiktsnät. SS-EN 14757:215. Smith Robert Leo och Smith Thomas M, 23. Elements of ecology, 5:e upplagan. Benjamin Cummings, San Fransisco. Ståhl Jonny, 217. Personlig kommunikation. Thorfve Stefan, 216. Resultat och utvärdering av elfiske i fyra sjöar i Jönköpings län 216. Ej publicerat material. 257

258 Bilaga 1. Jämförelsematerial och standardiserade bedömningsgrunder (EQR8) Bakgrund De standardiserade bedömningsgrunderna, EQR8, är ett fiskindex för sjöar baserat på åtta indikatorer, vilka man får ut från resultaten i standardiserade provfisken med bottensatta nät. EQR8 påminner om FIX, vilket var de gamla bedömningsgrunderna för provfiske i sjöar. Båda metoderna jämför det observerade värdet med ett förväntat normaltillstånd som beräknas utifrån omgivningsfaktorer för varje enskild sjö. EQR8 inkluderar dock fler insamlade data än FIX vilket ger möjlighet till ett bättre referensvärde. Ett viktigt urvalskriterium är att de ingående indikatorerna är känsliga för påverkan, främst eutrofiering och försurning. Alla indikatorer i EQR8 är dubbelsidiga vilket betyder att de reagerar på både låga och höga värden. Beräkningarna av indikatorerna i EQR8 ger ett sannolikhetsvärde, P-värde, mellan och 1 där 1 betyder att det observerade värdet av indikatorn sammanfaller med referensvärdet. Den sammanvägda bedömningen av vattnets ekologiska status med avseende på fisk är medelvärdet av dessa P-värden. Ju närmare 1 medelvärdet av P-värdena ligger, desto högre ekologisk status. Man bör dock komma ihåg att EQR8 är just ett automatiskt framräknat index, vilket kan innebära att det finns risk för felklassning av ett vatten. I Bedömningsgrunder för fiskfaunans status i sjöar konstateras att sannolikheten för felklassning mellan god och måttlig status är hela 37 % (det vill säga risken att en påverkad sjö klassas som opåverkad/referens eller tvärtom). Det är därför av stor vikt att ta på sig de kritiska glasögonen vid granskning av det resultat som EQR8 ger. Förutsättningar för statusbedömning med EQR8: 1) Sjön ska ha naturliga förutsättningar att hysa fisk. Ett antagande som kan grundas på historiska data eller expertbedömning utifrån kännedom om förhållanden i liknande sjöar. 2) Provfisket måste utföras med Nordiska översiktsnät och enligt standarden för provfisken beskriven i Handboken för miljöövervakning. 3) Befintliga uppgifter om sjöns altitud, sjöarea, maxdjup, årsmedelvärde i lufttemperatur, och sjöns belägenhet i förhållande till högsta kustlinjen ska dokumenteras. Bedömningarna blir teoretiskt mer osäkra för sjöar närmare gränserna av och utanför de intervall som ingick i referensmaterialet; altitud meter över havet, sjöarea hektar, maxdjup 1-65 meter, årsmedelvärde i lufttemperatur -2-8 C (Holmgren med flera 27). 258

259 De ingående indikatorerna i EQR8 EQR8 utgår från observerade värden i åtta indikatorer, varav alla primärt beräknas ur den standardiserade fångsten med bottensatta nät. Om ytterligare någon art fångas i pelagiska nät, räknas den dock med i antal inhemska arter. De åtta indikatorerna är: 1) Antal fiskarter Ju fler arter som förekommer desto större är artdiversiteten. Till inhemska arter räknas sådana arter som fanns i landet före 19-talets början. Detta innebär att karp, regnbåge, bäckröding, kanadaröding, strupsnittsöring och indianlax inte räknas som inhemska. Man tar inte hänsyn till att inhemska arter har planterats ut till områden som ligger utanför artens naturliga utbredningsområde. I praktiken innebär detta att antal arter i sjön nästan alltid är detsamma som antal inhemska arter. 2) Artdiversitet (ANTAL) Beräknas som 1/(Pi 2 ), där Pi = numerär andel av art i, och summeringen görs över samtliga arter i fångsten (Holmgren med flera 27). Diversitetmåtten beskriver hur mängden fisk av olika arter förhåller sig till varandra. Ett högt diversitetsvärde indikerar att arterna är jämt fördelade medan ett lågt värde tvärtom indikerar att fisksamhället i hög grad domineras av en eller ett fåtal arter. I en sjö påverkad av någon miljöstörning kan man förvänta att diversiteten sjunker som en följd av att vissa fiskarter ökar i omfattning på andra arters bekostnad. Exempelvis klarar abborre och gädda sura förhållanden bättre än mört och braxen, medan mört, braxen och andra karpfiskar gynnas i näringsrika sjöar på bekostnad av rovfiskar (Dahlberg 27). 3) Artdiversitet (VIKT) Beräknas som 1/(Pi 2 ), där Pi = viktsandel av art i, och summeringen görs över samtliga arter i fångsten (Holmgren med flera 27). För mer information om diversitetsmått, se indikator 2. 4) Fångst/nät (g) Total vikt av alla inhemska arter, dividerat med antal nät. Indikatorn speglar i hög grad näringshalten och ökar således från näringsfattiga till näringsrika sjöar (Dahlberg 27). 5) Fångst/nät (antal) Totalt antal individer av alla inhemska arter (läs alla arter), dividerat med antal nät. Indikatorn speglar i hög grad näringshalten och ökar således från näringsfattiga till näringsrika sjöar (Dahlberg 27). 6) Medelvikt i totala fångsten Totalvikten av alla arter divideras med totalt antal individer av alla arter. Medelvikten beror på storleksstrukturen i fisksamhället och har indirekt koppling till åldersstrukturen. Medelvikten kan exempelvis öka vid bristande rekrytering och minska vid högt fisketryck på stora individer. Medelvikten kan vara lågt i näringsrika sjöar som domineras av småfisk, eller högt om biomassan domineras av stora individer (Dahlberg 27). 259

260 7) Andel potentiellt fiskätande abborrfiskar (vikt) Andelen potentiellt fiskätande abborre antas öka linjärt från vid upp till 12 mm längd till 1 vid över 18 mm. Vid längder däremellan beräknas andelen som 1 ((18 längd)/6). Individvikterna hos abborre uppskattas som vikt (g) = a * längd (mm) b, där a = 3,377 * 1-6, och b = 3,25. Varje uppskattad individvikt multipliceras sedan med den längdberoende andelen fiskätande enligt ovan. Summan av produkterna blir biomassan av fiskätande abborre, som sedan adderas till eventuell biomassa av gös. Slutligen divideras den totala summan av fiskätande abborrfiskar med den totala biomassan av alla arter i fångsten (Holmgren med flera 27). Måttet indikerar avvikelser i fisksamhället, vanligen beroende på att mört, braxen och andra karpfiskar gynnas av näringsrika förhållanden. Den konkurrenssvaga abborren hämmas då i sin tillväxt och får svårt att nå fiskätande storlek, vilket resulterar i en relativt låg andel fiskätande abborrfiskar. I riktigt sura sjöar kan andelen bli mycket hög men då beror det på att rekryteringen uteblivit under en följd av år och endast stora individer återstår. Även det omvända är vanligt i sura sjöar, dvs. en mycket låg andel fiskätande abborrfiskar, som då ofta beror på att abborren har en mycket dålig tillväxt (Dahlberg 27). Anledningen till att gädda inte ingår i indikatorn är att gädda normalt underrepresenteras vid provfiske. 8) Kvot abborre/karpfiskar (vikt) Total vikt av abborre dividerat med total vikt av alla förekommande karpfiskar (Holmgren med flera 27). Generellt ökar andelen karpfisk (familjen cyprinidae) med ökad näringsrikedom i en sjö. Till karpfiskar räknas asp, braxen, benlöja, björkna, elritsa, faren, id, mört, ruda, sarv, stäm, sutare och vimma. Andelen mörtfiskar/total fiskbiomassa ligger i en mesotrof sjö runt ca 5 % (Appelberg, M. muntligen 1996). Ett lågt värde innebär att sjön domineras av karpfiskar vilket kan vara en indikation på att sjön är näringsrik och möjligen eutrofierad. Klassning av ekologisk status Klassning av ekologisk status (inklusive gränsvärden för de olika klassningarna). Klass och Status Gränsvärde EQR8 (medelvärde av p-värden för de 8 indikatorerna) 1. Hög,72 2. God,46 och <,72 3. Måttlig,3 och <,46 4. Otillfredsställande,15 och<,3 5. Dålig <,15 Den ekologiska statusen är den sammanvägda bedömningen av alla ingående indikatorer i EQR8 och bygger på medelvärden av framräknade p-värden för de åtta indikatorerna (se ovan). Gränserna är satta utifrån sannolikheterna att felklassa en sjö. Exempelvis är sannolikheten att en opåverkad referenssjö klassas som påverkad mindre än 5 % vid EQR8 =,72. Vid EQR8 =,15 är det mindre än 1 % risk att en påverkad sjö klassas som en opåverkad referens. Vid gränsen mellan god och måttlig status (,46) är sannolikheten 37 % att en sjö blir felklassad i båda grupperna av sjöar, dvs. att en påverkad sjö blir klassad som referens och vice versa. Detta skall dock tolkas som att ju närmare,46 EQR8-värdet är desto osäkrare blir klassningen (Dahlberg 27). 26

261 Bilaga 2. Övriga parametrar Bedömning av Försurningspåverkan Sjöns försurningspåverkan bedöms enligt tabellen nedan. Kalkningen har uppsatta mål som skiljer sig från fall till fall och bedömningen sker efter de målen som finns uppsatta i senaste kalkplanen. Ett vanligt mål är att fiskfaunan inte ska vara påverkad av försurning. Försurningsgrad Klass Kriterier 1 Sjöar där fiskbestånden inte uppvisar några störningar som kan relateras till försurningspåverkad vattenkvalitet 3-5 år bakåt i tiden. 2 Sjöar där försurningskänsliga fiskarter (ex mört) uppvisar reproduktionsstörningar. 3 Sjöar där de försurningskänsliga fiskarterna helt upphört att reproducera sig. 4 Sjöar där försurningskänsliga fiskarter försvunnit till följd av försurningen men där det nuvarande fiskbeståndet (ex abborre) ej uppvisar några störningar som kan relateras till försurningspåverkad vattenkvalitet 3-5 år bakåt i tiden. 5 Sjöar där försurningskänsliga fiskarter försvunnit till följd av försurningen och där nuvarande fiskbestånd uppvisar reproduktionsstörningar. 6 Sjöar som varit så försurade att till och med abborrbeståndet slagits ut. Uppfylls kalkningens målsättning? Ja, i relation till de uppsatta målen. Nej, i relation till de uppsatta målen. Fördelning mellan rovfisk och karpfisk Artfördelningen är viktig för att bedöma påverkansgraden på en sjös fiskekosystem. Artfördelningen återspeglas i många av de ingående indexen i EQR8 - antal arter, diversitetsindex, kvot mellan rovfisk och karpfisk och andel fiskätande abborrfiskar. Om fisksamhället är rovfisk- eller karpfiskdominerat bedöms i rapporten enligt nedan. Indelningen är mycket grov och flera varianter finns där mer ovanliga arter som till exempel sik förekommer. Ett svårbedömt fall är de sjöar som har dominans av abborre men där abborrbeståndet är fördvärgat (så kallade tusenbröder) och andelen fiskätande fisk är mycket låg. Sjön domineras då av djurplanktonätare varför de klassas som karpfiskdominerade. Rovfiskdominerad: Karpfiskdominerad: Sjön domineras viktmässigt av abborre, gädda och gös, andelen rovfisk hög och andelen mörtfisk låg. Fisksamhället regleras av rovfisken. Sjön domineras viktmässigt av mört, braxen och sutare, andelen rovfisk låg och andelen mörtfisk hög. Fisksamhället regleras av växtätare och djurplanktonätare. 261

262 Bilaga 3. Ekologiskt funktionell kantzon 262

263 263

264 Bilaga 4. Körskador 264

265 NÄTPROVFISKE I JÖNKÖPINGS LÄN

266 Bilaga 5. Återutsättning av fisk Det kan finnas flera anledningar till att en fiskare släpper tillbaka fångad fisk. Det kan exempelvis finnas regler som förbjuder en fiskare att ta upp och döda specifika arter eller storlekar av fisk. Återutsättning av fisk kan även ske på frivillig basis av den som fiskar. Figur 1. Återutsättning av gädda. Återutsättning av fisk, så kallad catch & release innebär att den fångade fisken krokas av och släpps tillbaka i vattnet. Ett problem med catch & release är att fisken vid bristfällig hantering kan ta skada av själva kroken, av syrebrist eller av att slemskiktet/fjällen skadas. Som fiskare kan du genom att hantera fisken på rätt sätt minska dödligheten hos fisken vid catch & release. Hjälpmedel att ha med i båten Tång/peang, avkrokningsmatta, håv med knutlöst garn (helst gummerad). Vill du väga din fångst kan du använda den gummerade håven eller vågnät (ikea-kasse duger). Figur 2. I mitten av bilden visas lämpliga redskap som kan användas för att underlätta återutsättning av fisk. Till höger visas ett knutlöst gummerat håvnät och till vänster ett traditionellt håvnät med knutar. Fiskar du med syfte att återutsätta fisk rekommenderar vi användning av gummerat knutlöst håvnät. Tips Använd stora beten, det minskar risken för djup krokning. Vid fiske med naturliga beten, kroka fisken omedelbart vid tecken på napp. Kort drillningstid minskar oftast risken för stress, syrebrist och påföljande mjölksyraförgiftning. Det är dock viktigt att inte drilla fisken för snabbt till ytan när man fiskar på stora djup. Kroka av fisken i vattnet om det är möjligt, eller minimera fiskens tid i luften. Genom att fukta händer och hjälpmedel (t.ex. avkrokningsmatta och vägnät) minskar du risken för skador på fiskens slemskikt. 266

267 Bilaga 6. Kort om fiskevård Här nedan finns kortfattad information om fiskevård. För mer information rekommenderas böckerna Ekologisk fiskevård och Ekologi för fiskevård som återfinns i referenslistan. Dessutom finns bra information om framförallt vattendrag i Ekologisk restaurering av vattendrag. Avrinningsområdet och dess vattendrag har stor betydelse för sjöars ekologi. Du kan läsa mer om ekologisk restaurering av vattendrag hos SLU. Den allmänna filosofin beträffande fiskevården Fiskevård var under lång tid synonymt med utsättning av fisk. Devisen var som man sår får man skörda. Detta synsätt var förhärskande långt in på 19-talet. Nu för tiden arbetar man sällan med utsättningar i fiskevårdande syfte. Undantaget är i de fall som mänsklig påverkan har inneburit en så kraftig reducering av de vilda bestånden att det bedöms som nödvändigt med förstärkningsutsättningar för beståndets fortlevnad. Istället handlar modern fiskevård om att återställa de naturliga biotoperna och att se till att det finns fria vandringsvägar för fisken. Tanken är alltså att fiskevården ska resultera i förbättrade förutsättningar för naturlig reproduktion och överlevnad. Nyintroduktioner och stödutsättningar av fisk Fiskutsättning och omflyttning av arter har pågått under lång tid och har i första hand syftat till att öka avkastningen i fiskglesa vatten alternativt återintroducera arter i vattenmiljöer där dessa försvunnit. Den första formen av fiskevård var med största sannolikhet omflyttning av fisk. I takt med att man lyckades konstbefrukta rom ökade utsättningarna och metoden var som mest populär mellan 192 och 194-talet. Många olika arter har varit föremål för utplantering bland annat lax, siklöja röding, abborre, öring, gös och bäckröding (Degerman med flera, 1998). Att introducera främmande arter har i vissa fall visat sig mycket negativt. Ett mycket bra exempel på detta är signalkräftans intåg till Sverige under slutet av 6-talet. Den utplantering som skett av signalkräfta har, eftersom signalkräftan i princip undantagslöst sprider kräftpest, sakta men säkert sätt decimerat Sveriges få kvarvarande bestånd av flodkräfta. Ett annat exempel är bäckröding som har bildat många självreproducerande bestånd i Sverige där den trängt undan den naturligt förekommande öringen (Degerman med flera, 1998). Det ska dock tilläggas att fiskutsättningar i vissa fall har varit av avgörande betydelse ur såväl försörjnings- som överlevnadsaspekt under början av 19-talet. Utsättning av fisk För att sätta ut eller flytta fisk krävs tillstånd från länsstyrelsen enligt 16 förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Vidare precisering av villkor för tillståndsgivning finns i Fiskeriverkets föreskrifter (FiFS 21:3) om odling, utplantering och flyttning av fisk. Vid bedömning av tillstånd beaktas bland annat artens lämplighet med hänsyn till vattenområdets särart och om det finns risk för spridning av smittsamma sjukdomar eller parasiter. 267

268 Exempel på fiskeregler för fiskevård och attraktivt fiske Principen vid val av fiskeregler bör vara största möjliga nytta för fisken i kombination med minsta möjliga inskränkning i fisket. För att säkerställa god regelefterlevnad är det också viktigt att motivera varför regler för fisket införs. Minimimått Minimimått innebär att fisk under en viss längd skall återutsättas. Man inför oftast minimimått i ett vatten för att skydda unga individer och ge dem möjlighet att leka minst en gång. Därför är det viktigt att minimimåttet anpassas till arten man avser att skydda samt till tillväxthastigheten i aktuell sjö eller vattendrag. Maximimått Maximimått innebär att fisk över ett visst mått skall återutsättas. Stora individer har fler och större romkorn, vilket kan innebära bättre överlevnad hos avkomman. Detta kan vara en god anledning till att värna om de större exemplaren. Dessutom är det ur sportfiskesynpunkt gynnsamt att låta större individer leva vidare och reproducera sig eftersom dessa för vidare anlaget för god tillväxt. Bland fiskätande arter såsom abborre, gös och gädda utgör större individer också en viktig reglerande funktion av fisksamhället eftersom de genom kannibalism håller nere antalet fiskar av samma art. Färre småfiskar innebär minskad konkurrens om föda vilket leder till att fler individer har möjlighet att växa sig stora. Fönsteruttag Fönsteruttag är en kombination av minimi- och maximimått. I praktiken innebär det alltså att man endast får behålla fisk mellan exempelvis 4 och 7 cm. Om fisk av annan längd fångas ska den alltså sättas tillbaka så varsamt som möjligt. Fångstbegränsning ( Baglimit ) Fångstbegränsning, eller som regeln ofta benämns - baglimit, innebär att man inte får ta upp mer än ett visst antal fiskar. Avsikten med begränsningen är att man inte ska fiska mer fisk än vad vattnet klarar av att producera, samt att anpassa uttaget så man inte tar upp mer fisk än vad som förbrukas i det egna hushållet. En fångstbegränsning bör med fördel kombineras med lämplig storleksbegränsning. Fredningstider och fredningsområden Fredningstid innebär att fisk av en viss art skyddas i hela sjön eller vattendraget, oftast i samband med leken. Detta kan innebära att hela området stängs för fiske eller att det råder fiskeeller fångstförbud för arten. Fredningsområden innebär att vissa områden skyddas från fiske under en viss period eller hela året. Fiske är därmed möjligt att bedriva i resten av sjön utanför utpekade fredningsområden, även efter den art som är fredad inom fredningsområdena. 268

269 Fredningsområden kan vara lämpligt att använda om man har god kunskap om viktiga lekområden. Generella fredningstider kan vara bättre att använda om man saknar sådan lokalkunskap eller om beståndet anses vara mycket svagt. Hantering vid återutsättning och fisketillsyn För att regler som kräver återutsättning av vissa fiskar ska få avsedd effekt krävs att fisk som ska sättas tillbaka hanteras på ett så skonsamt sätt som möjligt för att öka fiskens chans till överlevnad. Därför är det viktigt att nå ut med bra information, inte minst till ovana fiskare (Länsstyrelsen avser att ta fram ett sådant underlag). Utöver god hantering vid återutsättning behövs också fisketillsyn både i förebyggande och upplysande syfte, samt för att säkerställa att reglerna följs. I samband med att man beslutar om fiskeregler bör man tänka på att reglerna i största mån ska vara praktiskt möjliga att följa upp genom fisketillsyn. Kontrollavgift kan införas av fiskevårdsområdet för att fisketillsynsmannen ska kunna utdöma en avgift då någon bryter mot fiskevårdsområdets egna regler. Sveriges fiskevattenägareförbund har tagit fram instruktioner om hur det går till. Fysiska åtgärder En viktig del i modern fiskevård är att återställa de naturliga biotoperna och att se till att det finns fria vandringsvägar för fisk och andra vattenlevande organismer. Syftet är att förbättra förutsättningarna för naturlig reproduktion och överlevnad. Tidigare riktade sig åtgärderna i tillflödena främst mot prickig fisk. Dagens restaureringsarbete sker brett och med målsättningen att omfatta mycket av den akvatiska faunan och erbjuda såväl upp som nedströmspassager. Vid fråga om fiskvägar anläggs i dagsläget nästan uteslutande så kallade omlöp vilket är bäckliknande passager. Fisketillsyn Att fisketillsynen är en del av fiskevården är något som ibland glöms bort eftersom fokus ofta ligger på konkreta fiskevårdsåtgärder. Inte desto mindre är fisktillsynen viktig i sammanhanget eftersom den främjar regelefterlevnaden av de fiskebestämmelser som syftar till ett långsiktigt hållbart nyttjande av resursen. En effektiv fisketillsyn kan därmed sägas vara av grundläggande betydelse för en framgångsrik fiskevård. En positiv bieffekt av fisketillsyn är vanligen att försäljningen av fiskekort ökar. Tillsynsmännen kan anses vara fiskevårdsområdets ambassadörer och är de som träffar de fiskande på sjön. För att föreningens arbete med fisketillsyn ska uppfattas som trovärdigt hos dem som fiskar i sjön är det mycket viktigt att brott mot regelefterlevnaden tas på allvar och polisanmäls. Naturligtvis krävs alltid en viss flexibilitet från fisketillsynsmännens sida, men att alltför ofta se genom fingrarna med regelbrott skadar förtroendet för såväl föreningen som fisketillsynen på ett sätt som inte är förenligt med syftet. Förändring i lagen om fiskevårdsområden och kontrollavgift I oktober 27 beslutade regeringen att tillkalla en utredare för att lämna förslag till en ny fiskelagsstiftning. I uppdraget ingick även göra en översyn av lagen om fiskevårdsområden (LOFO). Översynen av lagen om fiskevårdsområden syftade till att få en bättre harmonisering 269

270 med fiskelagen, underlätta bildande och förvaltning av fiskevårdsområden samt att se över reglerna för utdelning av ekonomiskt överskott inom föreningen. Efter att delbetänkandet remissbehandlats under 29 lämnade Regeringen den 1 maj in ett lagförslag till riksdagen. En av de stora förändringarna med avseende på fisketillsynen är att fiskevårdsområden nu får ta ut en kontrollavgift om någon som har rätt att fiska (fiskerättsägare eller fiskekortsköpare) inom ett fiskevårdsområde fiskar i strid mot gällande regler. En kontrollavgift får endast tas ut om den fiskande har informerats om gällande regler på ett tydligt sätt. Vidare får ingen kontrollavgift tas ut om överträdelsen är belagd med straff i annan lag eller författning. Denna avgift får inte överstiga 1 % av prisbasbeloppet det år som överträdelsen äger rum. I dagsläget (211) uppgår prisbasbeloppet till 42 8 kronor vilket skulle innebära en maximal kontrollavgift på 428 kronor. Betalas inte avgiften skickas en betalningsuppmaning. Om personen i fråga bortser från uppmaningen skickas en påminnelse. Ignoreras denna påminnelse går avgiften till inkassering enligt inkassolagen. En kontrollavgift får inte tas ut om det är uppenbart oskäligt. Som oskäligt räknas bland annat om överträdelsen berott på sjukdom, på ålder eller bristande mognad, orsakats av vilseledande eller missvisande regler. Vid regelöverträdelse av en person som inte har rätt att fiska gäller sedvanligt straffrättslig prövning. Detta innebär således att ingen kontrollavgift kan tas ut för de som fiskar utan gällande fiskekort utan omfattar bara de som bryter mot gällande regler och innehar ett giltigt fiskekort. I dagsläget finns få rekommendationer gällande kontrollavgiften. Information finns tillgänglig på Sveriges fiskevattenägareförbunds hemsida, Där finns möjlighet att beställa blanketter för utfärdande av kontrollavgifter (kontaktperson: bengt@vattenagarna.se, ). Sveriges fiskevattenägareförbunds rekommendationer: Se över fiskereglerna. Finns det överflödiga regler? Är reglerna otydliga och svåra att efterleva? Se över tillsynsorganisationen. Är tillsynsmännen uppdaterade på den senaste lagstiftningen? Är föreningens tillsynspolicy tydlig? Är informationen tydlig? Finns fiskereglerna formulerade på fiskekortet eller som bilaga? Är reglerna enkelt och entydigt skrivna? Ersättning till tillsynsmän Ersättning till tillsynsmännen är ett viktigt incitament för att bedriva tillsyn kontinuerligt. Det är lämpligt att med jämna mellanrum se över ersättningsnivåerna för att ersättningen ska vara skälig i förhållande till det arbete som läggs ner. Tillsyn är tillsammans med lämpliga regler den viktigaste fiskevårdande åtgärden för många insjöar, vilket innebär att rimlig ersättning till fisketillsynsmän inte bör ses som slöseri med resurser. Figur 3. Exempel på enhetlig klädsel som kan införskaffas till fiskevårdsområdets tillsynsmän. Kostnaden är förhållandevis liten och skapar såväl ett seriöst intryck av fiskevårdsområdesföreningen som tillsynsarbetet. 27