Insamling och bearbetning av talspråksmaterial

Transkript

1 Ottesjö_17 dec-stud.version.docx, sida 1 av 21, :03 Insamling och bearbetning av talspråksmaterial Cajsa Ottesjö Introduktion Mänsklig gemenskap består till stor del av samtal. När en familj äter middag tillsammans eller när vi gör ett besök hos läkaren är samtalet en viktig del av verksamheten. Samhället är inte bara uppbyggt av och kring samtal utan samhället är (till stor del) samtal. Om vill vi veta mer om mänskliga relationer och samhällen kan vi välja att studera samtal. Under 60-talet växte intresset för samtal som sociala handlingar fram inom sociologin. Forskarna började undersöka hur vi faktiskt gör när vi samtalar. Detta blev möjligt genom nya tekniska hjälpmedel som bandspelare och videokameror. Numera utgör inspelningar av samtal ofta materialet för sociolingvistiska studier (se t.ex. Milles och Palmérs kapitel i denna volym), inspelningarna görs med digital utrustning och datorer används för lagring och bearbetning. Samtalsanalys som metod utnyttjas för studier som rör sig på ett kontinuum från en punkt där fokus ligger på samtalsdeltagarnas, främst språkliga sociala handlingar (ett mer sociologiskt fokus) till en punkt där enskilda språkliga uttryck står i fokus (ett mer lingvistiskt fokus). Språkandet studeras alltid i sitt sociala och kontextuella sammanhang (se vidare Bockgårds kapitel i denna volym). I följande uppspaltning görs ett försök att illustrera detta kontinuum.

2 Ottesjö_17 dec-stud.version.docx, sida 2 av 21, :03 Mikrosociologi och etnometodologi Interaktionell lingvistik En social handling som främst uttrycks genom språket. Social organisation av interaktionen. Det språkliga uttrycket för en bestämd handling, grammatik och prosodi, inre och yttre syntax. Inom den etnometodologiskt/samtalsanalytiskt inspirerade forskningen närmar sig forskaren materialet förutsättningslöst. Hen intar ett deltagarperspektiv, vilket innebär att det är deltagarnas tolkningar av det som yttras som ligger till grund för analysen. Ett givet yttrande tolkas i ljuset av de yttranden som föregått det fokuserade yttrandet. Hur yttrandet tas emot av de andra samtalsdeltagarna och leder vidare till nya yttranden är också avgörande för tolkningen. Man talar om den dubbla kontextualiteten. Den amerikanske sociologen Harvey Sacks, grundaren av Conversation Analysis (CA), tog det som fanns till hands av inspelningar när han började analysera samtal under tidigt 60-tal. I samarbete med Gail Jefferson utarbetades det transkriptionssystem som kommit att användas i samtalsanalytiska studier världen över, mer eller mindre anpassat till olika språk och behov. Studiet av mikrointeraktionen i samtal möjliggjordes genom enklare inspelningsteknik såväl audio som video och detaljerade transkriptioner. Under slutet av 90-talet kom allt fler lingvister att använda CA som analysmetod. Den interaktionella lingvistiken växte fram. För att göra en samtalsanalytisk studie kan vi också använda oss av det som finns till hands, dvs. utnyttja befintliga inspelningar av samtal. Eller så kan vi spela in ett eget samtal, i familjen eller bland vänner där vi kanske själva är en av deltagarna, för att därefter transkribera samtalet och lära oss att analysera inom den samtalsanalytiska forskningstraditionen. Forskningsfrågor Ofta växer forskningsfrågorna inom CA-inspirerad forskning fram ur materialet. Det är en induktiv metod. Under transkriptionsarbetet lär vi känna inspelningen och vad som pågår i samtalet. Redan då kan vi uppmärksamma olika sociala handlingar som deltagarna utför. Vi kan notera

3 Ottesjö_17 dec-stud.version.docx, sida 3 av 21, :03 hur deltagarna formulerar frågor, kommenterar något utanför samtalet eller gör för att återgå till samtalstråden efter utvikningar eller avbrott. Eller så fångar ett språkligt fenomen vårt intresse, som en frekvent användning av en diskurspartikel eller en konstruktion vi inte är vana att uppmärksamma. En forskningsfråga växer fram ur materialet. Vi fokuserar på något som väcker vår nyfikenhet och väljer att göra en fallstudie, en single case-analys, av en sekvens av samtalet. Utifrån en sådan djupstudie kan vi sedan gå vidare och leta upp fler exempel på samma handling eller språkliga uttryck i andra samtal. För att kunna göra mera generella påståenden om det fenomen vi fördjupat oss i måste vi undersöka ett större material, leta i olika korpusar av talat eller skrivet språk. Inspelning, transkription och datasession I detta avsnitt behandlas det praktiska arbetet med inspelningar. Transkription av samtal och gemensamma datasessioner är båda delar av analysarbetet. Dessa behandlas också här. Se även etikavsnittet i inledningskapitlet i denna volym. Inspelning Inom samtalsanalysen och den interaktionella lingvistiken poängteras vikten av att arbeta med naturligt förekommande samtal. Detta innebär att samtalen skulle ha förekommit oavsett inspelningen och att deltagarna är ansvariga för sina handlingar, det de säger och gör i samtalet, främst inför varandra och inte inför forskaren. Mina första inspelningar gjorde jag för talspråkskorpusen på Institutionen för lingvistik i Göteborg, Gothenburg Spoken Language Corpus (GSLC). Avsikten var att samla in samtal från en enda talare i olika vardagliga situationer. Inspelningar gjordes av middagssamtal i en familj med sex personer, vid besök på en stormarknad och hos optikern bl.a. Några av dessa inspelningar transkriberades och kom att ingå i korpusen GSLC. Två av

4 Ottesjö_17 dec-stud.version.docx, sida 4 av 21, :03 middagsinspelningarna låg till grund för två olika studier (Ottesjö 2003 och 2007). Den här typen av enkelt arrangerade inspelningar i deltagarnas vardagliga miljö lämpar sig väl för en begränsad samtalsstudie av det slag som krävs för en studentuppsats. Samtliga ljudinspelningar gjordes med en analog bandspelare, även under videoupptagningarna. Idag är små digitala inspelare att föredra, där inspelningen lagras digitalt och enkelt kan överföras till en hårddisk. Inspelningarna från middagar och liknande tillfällen, där deltagarna huvudsakligen satt stilla i samma rum som inspelningsutrustningen, gjordes vanligtvis med två mikrofoner. Vid middagarna var sex personer närvarande, placerade på ömse sidor om matbordet. Mikrofonerna riktades åt var sitt håll och med 180 upptagning. Vid något tillfälle användes endast en mikrofon. Den hängde centralt över bordet och fångade ljudet i 360. Involymen var nära max på inspelaren. Dessa inspelningar höll tillräckligt god kvalitet för att det skulle vara möjligt att transkribera dem, trots att det ofta förekom överlappande tal och parallella samtal. Två inspelningar videofilmades dessutom, med separat ljudupptagning. Videokameran var fäst på ett stativ och placerad en liten bit från matbordet så att alla deltagare var mer eller mindre synliga under hela inspelningen. Övriga inspelningar gjorde jag med samma inspelare och en liten mikrofon fäst på kläderna, en mygga. Den gav förvånansvärt bra ljudkvalitet vad gäller huvudaktörens tal, även i en mera orolig omgivning, som i kön till fiskvagnen och vid inlastning av varor i bilen på stormarknadens parkering, men stundom med sämre kvalitet på övriga deltagares bidrag. Om de övriga som medverkade befann sig framför den som hade mikrofonen blev även deras bidrag av god kvalité. Denna typ av inspelningsutrustning har fördelen att vara smidig och är lämplig för inspelningar där man vill fånga talaren/informanten i olika mera rörliga aktiviteter.

5 Ottesjö_17 dec-stud.version.docx, sida 5 av 21, :03 Praktiskt om inspelningen Nedan sammanfattas punkter att ta hänsyn till vid inspelningar. Ju enklare inspelningsutrustning desto viktigare blir placeringen av mikrofon och kamera och att den omgivande ljudmiljön inte är störande. Ljudinspelning: Placera mikrofonerna så centralt som möjligt mellan deltagarna. Är det två deltagare i samtalet så kan en mikrofon räcka. Om det är fler deltagare så är två mikrofoner att föredra. Den omgivande ljudmiljön: stäng av musik eller andra typer av ljudkällor. Rikta mikrofonen bort från andra störande ljud, som t.ex. fläktar eller trafik. Om deltagarna äter kan det vara bra att ha duk på bordet för att dämpa ljudet från bestick och grytor. Kontrollera att all utrustning är påslagen och att nivån på ljudet in ger tillräcklig volym. Gör en kort provinspelning och lyssna (med hörlurar) efter ljud som du normalt inte lägger märke till, en klocka som tickar, en diskmaskin som är igång. Justera eventuellt placeringen av mikrofonerna, stäng av eller avskärma störande ljudkällor. Se till att batterierna är fulladdade om inte utrustningen är nätansluten. Anteckna hur deltagarna är placerade i rummet för att lättare kunna identifiera vem som talar. Använd hörlurar när du lyssnar på inspelningen och framförallt när du transkriberar den. Videoinspelning: Om den icke-verbala interaktionen är fokus i studien krävs att videokameran är av god kvalitet, med vid vinkel på linsen, och helst fäst på ett stativ. Rikta kameran bort från starka ljuskällor, som fönster eller en stark lampa. Placera kameran i höjd med deltagarnas ansikten. Placera en ljudinspelare i närheten av deltagarna för att försäkra dig om att få med allt som sägs.

6 Ottesjö_17 dec-stud.version.docx, sida 6 av 21, :03 Under en inspelning där deltagarna rör sig i rummet, korrigerar du kamerans placering och följer försiktigt deltagarnas rörelser i rummet. Sitter deltagarna stilla under inspelningen kan två eller flera kameror användas. När du har avslutat inspelningen för du över den till din dator och gör en kopia till en extern hårddisk för säker lagring. Var noga med att märka inspelningen med datum och ett igenkännligt namn. Gör ett protokoll över inspelningen, datum, plats och vilka som deltog. Lyssna igenom inspelningen så snart som möjligt efteråt. Det blir då möjligt att avgöra om den är tillräckligt innehållsrik för det syfte du har med studien och om kvaliteten är god nog för att samtalet ska gå att transkribera (och i värsta fall om en ny inspelning är nödvändig). Transkription av samtal Transkription betyder att överföra tal till skrift eller ett teckensystem (alfabet) till ett annat. Inom lingvistisk forskning innebär detta oftast att vi nedtecknar tal, antingen med hjälp av fonetiska tecken eller med någon variant av standardortografi. Syftet med en transkription avspeglar sig i dess utformning. Uppdelningen av talströmmen i ord är en abstraktion. Vi avgränsar oftast inte enskilda ord i vårt tal, utan talet kommer i sammanhållna sjok, avskilda från andra sjok med mer eller mindre framträdande prosodiska avgränsningar. I skriftspråket är segmentering i ord självklar och styrd av utarbetade regler för vad som är en korrekt segmentering. Det finns goda skäl att närma transkriptionen till den skrivna normen, inte minst för läsbarhetens skull. Men samtidigt är det viktigt för den kommande analysen att transkriptionen någorlunda väl speglar det som har försiggått i samtalet. Ett exempel: det är uttalas i en följd och transkriberades som de=e, är det skrevs som ere. Om deltagare U låter arg när hon yttrar sig, markeras det med en kommentar inom dubbla parenteser. Lägg också märke till

7 Ottesjö_17 dec-stud.version.docx, sida 7 av 21, :03 radnumren, de underlättar när en arbetar tillsammans i en datasession eller diskuterar exempel i en uppsats *E: < [de=[e ju så > ](0.2)[de e *U: [nu ere pap]pas t[ur:] ((argt)) 1718 *V: [ ja] Prosodiska drag och uttal markeras direkt i transkriptionen. Inandningar, smackningar, skratt och hummanden återges med en fonologisk ortografi, symboler eller med kommentarer. Analytikern vet inte på förhand vad, av det som fångades i inspelningen, som har betydelse i interaktionen och vad som kommer att visa sig betydelsefullt i den senare analysen. Transkriptionssystemet som används inom Conversation Analysis (CA) har sitt ursprung i de transkriptioner som upprättades för amerikansk engelska av Gail Jefferson i samarbete med Harvey Sacks och Emanuel Schegloff under tidigt sextiotal (Jefferson 2004). Systemet har även anpassats till andra språk, däribland svenska, och den enskilda forskaren kan modifiera sin transkription med nya symboler beroende på vad som står i fokus för den enskilda undersökningen. Hen har därmed stor frihet att utforma transkriptionen och att anpassa den efter de behov och den analys som hen för tillfället bedriver. Fördelningen av yttrandena på rader är ett praktiskt och även analytiskt problem inom CA. Här är två exempel från en av de tidigare nämnda middagarna. I det första exemplet talar tre personer samtidigt, E, S och U. Det markeras som överlappande tal med symbolen [ ] i transkriptionen, med början där en tur överlappar en annan. När S börjat säga information (rad 1714), hyschar U samtidigt som E påbörjar en ny tur (rad 1716): de=e ju så *E: < jo: men de ka (ju va) >de=e=ju [sam:ma de] 1713 *S: [JA Ä FORT]FARANDE INTE FÄRDI 1714 ME MIN IN[FO[RMA[TION 1715 *U: [sc[hss 1716 *E: < [de=[e ju så > ](0.2)[de e- I det andra exemplet är överlappen av uppbackade och kommenterande karaktär och överlappar slutet av den innevarande talares tur (rad ,

8 Ottesjö_17 dec-stud.version.docx, sida 8 av 21, : samt ). Här finns även gott om pauser, samt en yttre händelse, att telefonen ringer (rad 1754) *E: han va helt otro- han, han jobba så de va inte (rikti) s[ant 1747 *V: [ja 1748 typ som du rå pappa [ja:h 1749 *E: [sån hä- Jo men han va änna som: 1750 fullständi hänsynslös. ja ä: ju lugn å san[sad *U: [ja: *V: ja[: 1753 *E: [men, >iallfa:ll< (0.2) så (0.2) ((jo: 1754 ((telefonen ringer (1.1))) 1755 *U: svara f[lick]or 1756 *E: [så, ] Under själva transkriptionen sker den första, preliminära analysen. När vi transkriberar innebär det att vi är uppmärksamma på vad som sker i samtalet samtidigt som vi övar oss i att analysera samtal. Vi tvingas fördela talarbidragen och pauserna på ett illustrativt (och helst läsvänligt) sätt på sidan. Vi uppmärksammas på sekventialiteten i bidragen, hur deltagarna orienterar sig mot varandra och mot det som pågår i omgivningen. I det pågående analysarbetet kan nya drag i samtalet som har betydelse för interaktionen upptäckas. Det är skälet till att en inspelning kan utsättas för många nytolkningar och omtranskriberingar. En enskild transkription blir enligt detta sätt att arbeta aldrig färdig och är alltid öppen för revision. Ett material blir inte föråldrat utan kan återanvändas för olika nya analyser och av andra forskare än de som ursprungligen samlade in det (se även Bockgårds kapitel i denna volym). Man måste dock alltid ha tillgång till inspelningen för att kunna ändra i eller förfina transkriptionen. Utformningen av transkriptionen som beskrivs i detta kapitel är inte den enda möjliga. En annan variant som används inom samtalsforskning är att dela upp transkriptionen i talarkolumner som hos Milles i denna volym. Transkriptionsprogram För att underlätta transkription enligt den samtalsanalytiska standarden finns olika transkriptionsprogram. ELAN lämpar sig för den som analyserar video i synnerhet när fokus ligger på samtidiga handlingar. CLAN är ett program,

9 Ottesjö_17 dec-stud.version.docx, sida 9 av 21, :03 utarbetat för transkription och analys av barnspråk, som senare har utvidgats med en tillämpning anpassad för CA-behov. Programmet har flera fördelar, som den automatiska formateringen anpassad till CA-analys och att ljud och video kan länkas till transkriptionsfilen. En representation av ljudet kan öppnas i transkriptionsfönstret, där kan man markera utsnitt i ljudfilen för att spela upp ett lagom långt avsnitt för avlyssning. Det blir även enklare att mäta längden på pauser och se var överlapp börjar och slutar när man exakt kan markera dessa i ljudfilen. Det är dessutom möjligt att överföra en i detta fönster markerad bit ljud till det fonetiska analysprogrammet Praat. På så sätt har man möjlighet att utföra olika analyser och skapa ljudklipp med intressanta företeelser som enkelt sparas i mappar för senare analys. Det innebär även att man lätt kan dela ljudklipp med andra, både i ett samarbete och när man har behov av att konsultera någon annans öron och erfarenhet. Det är lämpligt att först göra en grov transkription av det inspelade samtalet, som senare kan förfinas allteftersom analysen fortskrider. Talarna identifieras med ett ID som inleder varje tur. Ett ID kan vara de första bokstäverna i talarnas (fingerade) namn. Överlappande tal och pauser markeras. I en CA-transkription märks pauser ut genom att ange varaktigheten i tiondelar av sekunder. Korta pauser under 0,2 sekunder noteras med (.). Pauser mellan turer tilldelas inte på ett förutbestämt sätt någon särskild talare utan analytikern avgör var pausen ska placeras i förhållande till de omgivande turerna (se de tidigare exemplen). Nästa steg efter transkription av inspelningen är att göra observationer i data. Rent praktiskt går man till väga så att man arbetar sig igenom transkriptionen samtidigt som man lyssnar på inspelningen och antecknar iakttagelser om vad som pågår i samtalet. Efter ett antal genomlyssningar med transkriptionen framför ögonen skapas ett hörselminne av hur en sekvens låter. Transkriptionen kan därefter fungera som en påminnelse; man hör hur samtalet lät utan att behöva spela upp det på nytt varje gång. Arbetssättet och syftet med transkriptionen skiljer sig åt mellan CAforskare som utgår från den enskilda inspelningen i sin (mikro)analys och forskare som låter den enskilda transkriptionen uppgå i en större

10 Ottesjö_17 dec-stud.version.docx, sida 10 av 21, :03 maskinläsbar korpus (se Korpusstudier nedan). CA-forskare arbetar ofta tillsammans med andra forskare i datasessioner. Det innebär att de får andras synpunkter på hur samtalet är transkriberat och kan justera transkriptionen utifrån dessa och från de nya insikter en lyckad datasession bidrar med. Analysmetoder inom CA Att göra CA är ett hantverk, något man lär sig genom att arbeta tillsammans med mer erfarna forskare. Det är också en forskningsinriktning som innebär att ständigt öva färdigheterna i mikroanalys. Det kräver en fascination för samtalets detaljer och deltagarnas förmåga att skapa ordning i detta för att bli en hängiven analytiker. Som tidigare nämnt arbetar samtalsforskare ofta tillsammans i datasessioner där deltagarna gemensamt analyserar ett inspelat och transkriberat material. Datasession - samtalslaboration Datasessioner, eller samtalslaborationer som de också kallas, kan gå till på lite olika sätt. Forskaren kan i en datasession lägga fram en mindre samling av utdrag för att få nya synpunkter på materialet och föra analysarbetet framåt. Om forskaren däremot befinner sig tidigt i processen kan det omotiverade sökandet vara utgångspunkten, vilket innebär att närma sig materialet utan förutbestämda frågor. Detsamma gäller när datasessionen framförallt är ett lärotillfälle för nya deltagare. Det omotiverade sökandet innebär i korta drag att man gemensamt lyssnar på ett längre utdrag ur en inspelning flera gånger och följer med i transkriptionen. Finns en videoinspelning ser deltagarna först på den, men lyssnar också enbart på ljudet för att lättare kunna följa med i transkriptionen. Sedan bestämmer man gemensamt vilket yttrande man ska ha i fokus och avgränsar den sekvens yttrandet ingår i. Man lyssnar eventuellt ytterligare några gånger på det utvalda avsnittet. Därefter arbetar

11 Ottesjö_17 dec-stud.version.docx, sida 11 av 21, :03 deltagarna enskilt med transkriptionen, vilket innebär att var och en noterar sådant de finner intressant eller sådant de undrar över. Efter minuter eget arbete går man laget runt och låter samtliga deltagare komma till tals, vilket innebär att deltagarantalet inte kan vara allt för stort. Det är ett prestigelöst arbetssätt där också oerfarna deltagare har möjlighet att pröva sin iakttagelseförmåga. Praktiskt om datasessioner På flera universitet och högskolor finns det någon grupp av samtalsforskare som mer eller mindre regelbundet träffas i datasessioner. Be din handledare om hjälp att hitta dem. I en sådan grupp kan du be att få presentera ditt material. Ett alternativ är att tillsammans med medstudenter sammankalla till en datasession där intresserade forskare på din institution kan bjudas in att delta. Förberedelser: Leta upp eller bilda en egen grupp. Boka en tid och bjud aktivt in deltagare. Boka lokal om inte gruppen redan har en fast mötesplats. Avgränsa en sekvens i inspelningen som du tycker är intressant. Gör i ordning ett transkriptionsutdrag. Lyssna och förbättra transkriptionen på den eller de delar du valt. Gör utskrifter. Fundera lite över layout. Tänk på läsbarheten, välj en typstorlek som inte är för liten. Om du valt att transkribera i CLAN, spara (tillfälligt) i 10pt och som en pdf-fil innan du gör utskrifterna. Gör i ordning ljudfiler. Klipp ur och spara via CLAN eller Praat eller annat program du har tillgång till. Gör detsamma om du har video att visa. Gör då även en fil med enbart ljud. (Exportera ljudet från videofilen till.wav eller.mp3) Kontrollera utrustningen i lokalen i god tid så att allt fungerar. Är ljudvolymen tillräcklig? Behövs externa högtalare? Mest praktiskt är att ha allt material på den egna datorn. Gör en särskild mapp för

12 Ottesjö_17 dec-stud.version.docx, sida 12 av 21, :03 datasessionen. USB-sticka är ett annat alternativ. Se i så fall till att den dator du använder har ett program som kan spela upp ditt material. Datasessionen: Öppna mötet och hälsa deltagarna välkomna. Gör en snabb presentationsrunda för att bekanta er med varandra. Presentera kort ditt material, när det är inspelat och säg något om deltagarna och situationen. Spela upp videon (eller ljudet om du enbart har det) några gånger. Därefter bara ljud så att deltagarna lättare kan följa med i transkriptionen. Svara på eventuella frågor och notera (tacksamt) kommentarer om transkriptionen. Bestäm gemensamt vilket yttrande som ska stå i fokus och avgränsa sekvensen. Spela eventuellt upp den kortare sekvensen. Ge deltagarna 10 min eller mer att arbeta med utdraget och göra anteckningar. Gå laget runt så att alla får lämna var sin kommentar. Diskutera fritt. Anteckna de observationer som deltagarna gör. Be att få de andras anteckningar. Du kan också be någon av deltagarna att hjälpa dig anteckna de andras kommentarer. Spela gärna in sessionen om deltagarna tillåter. Sammanfatta diskussionerna om det finns tid till det. Tacka deltagarna. Gå igenom dina anteckningar snarast efter datasessionen. Arbeta vidare med din analys. En stor fördel med att gemensamt arbeta i datasessioner är de många värdefulla synpunkter på det egna arbetet, både vad gäller analysen och själva transkriptionen, som kommer fram under en datasession. Det har visat sig vara ett mycket fruktbart sätt att gemensamt lyssna till en inspelning och arbeta med transkriptionen. Nya infallsvinklar lyfts fram och andras

13 Ottesjö_17 dec-stud.version.docx, sida 13 av 21, :03 erfarenheter och kunskaper fördjupar den egna analysen. Tidigare gjorda iakttagelser kan leda till jämförelser mellan olika situationer, språk eller sätt att utföra samma handling på. Andra iakttagelser kan vara helt nya och leda till fördjupade insikter om hur samtal organiseras eller hur deltagare löser ett kommunikativt problem. Ytterligare andra iakttagelser sparas i kollektioner (mappar på datorn) av transkriptionsutdrag med intressanta företeelser eller förekomster för framtida undersökningar. Fallstudie single case-analys en sedelärande historia Under transkriptionsarbetet skaffar vi oss en ungefärlig uppfattning om vad som pågår i inspelningen. Redan då kan vi uppmärksamma handlingar eller språkliga fenomen som fångar vår uppmärksamhet, observationer som vi sedan kan arbeta vidare med både enskilt och gemensamt med andra i datasessioner. När vi bestämt oss för vad vi vill fördjupa oss i kan vi välja att göra en fallstudie single-case, dvs. en avgränsad studie av en sekvens i ett enda samtal. Den första fråga jag ställde mig i mina studier av ovan nämnda middagsinspelningar, var varför kollokationen (treordsfrasen) i alla fall var så mycket mera frekvent i det middagssamtal jag först transkriberade jämfört med i hela GSLC-korpusen. Jag beslöt att göra en fallstudie av ett av samtalen för att undersöka frasens funktion. Det andra steget innebar att avgränsa alla sekvenser i vilka frasen ingick. I den inspelning jag analyserade var det två olika talare som använde i alla fall. Den ena var äldsta dottern i familjen, Sofie. Den andre var pappan Evert. Han berättade en historia i vilken han vid fyra tillfällen yttrade frasen. Här väljer jag att fokusera på Everts yttranden. För att avgränsa en sekvens av yttranden letar vi upp ett möjligt yttrande som förefaller initiera något nytt i samtalet. Det kan t ex ske mera abrupt eller om ett pågående ämne ebbar ut och utan tydlig övergång övergår till ett annat ämne. Jag valde att avgränsa sekvensen från rad 1703 i exemplet nedan, när Evert säjer att han vill berätta en sedelärande historia. Han knyter an till det pågående samtalet om att låna snowboard (Ottesjö 2006).

14 Ottesjö_17 dec-stud.version.docx, sida 14 av 21, : *E: [>ja de ä bra< då kan ja tala om en sedelärande historia 1704 (den h[ä gån-) 1705 *U: [ja nu: få=[rdu d[e. (.) [ nu får du de ] 1706 *V: [ja: 1707 *E: [nä man [åker, nä man å]ke snowboard då 1708 *E: va, 1709 (.) 1710 *U: va v[a- snowbå:rd (de) visste inte att de handla om de?= 1711 *V: [ snö(bård) ] Slutavgränsningen av sekvensen kan göras på ett liknande sätt som den inledande. Jag valde att sätta gränsen efter berättelsens långa evaluerande slutfas (visas inte här). Då kräver Sofie tillbaka turen för att fortsätta det projekt (om att låna en snowboard) som hon tidigare hade tvingats avbryta. När vi avgränsat sekvensen ska vi beskriva eller karaktärisera vad som sker i den. Här var det uppenbart att pappan berättar en historia, som han själv benämner som sedelärande. Under berättelsens gång deltar de andra aktivt genom frågor och sarkastiska kommentarer. Men innan Evert kommer i gång med berättelsen sker en kortare förhandling om turrätten eftersom Sofie inte är beredd att omedelbart ge upp den (rad 1713) utan invänder med hög röst (markerat med versaler). Vi kan av turerna på raderna 1705, 1715 och 1717, ana att mamma Ulla har någon form av ordföranderoll i samtalet (något som också framkommer på andra ställen i inspelningen) *E: = < jo: men de ka (ju va ) > de=e=ju [sam:ma de] 1713 *S: [JA Ä FORT]FARANDE INTE 1714 FÄRDI ME MIN IN[FO[RMA[TION 1715 *U: [sc[hss 1716 *E: < [de=[e ju så > ](0.2)[de e *U: [nu ere pap]pas t[ur:] ((argt)) 1718 *V: [ ja] Nu har Evert etablerat sin rätt till turutrymmet och inleder berättelsen med att åter knyta an till det tidigare ämnet snowboard *E: de ä ju så här nä man åker [ snowboard så e de ]r- rätt så = 1720 *S: ((viskande)) [< a:v bry:t me:j > ] 1721 *E: = stor risk att ma- man bryter ju armar å man bruka bryta

15 Ottesjö_17 dec-stud.version.docx, sida 15 av 21, :03 [(.) ( ) ] 1722 *V: [ handledena ] 1723 (0.2) 1724 *S: [handlederna] brukar man [bryta 1725 *U: [ hanledena ] 1726 *E: [handledena bruka man [bryta 1727 *U: [ ja handlederna 1728 (0.3) 1729 *E: handledena ja 1730 (0.6) 1731 *E: jo jo nä de va iafall, (0.7) < han den här: e, > De övriga deltagarna (även Sofie) visar att de är aktiva lyssnare genom sina förslag handlederna (rad ). Evert godkänner dessa genom den sista upprepningen och ett bekräftande ja (rad 1729) (se Bockgårds kapitel i denna volym). Efter en paus yttrar han först ett instämmande jo jo följt av frasen nä de va iafall med vilken han återgår till berättelsen (rad 1731). Därefter följer etableringen av berättelsens huvudperson. Vi kan göra ytterligare avgränsningar av den långa berättarsekvensen, t.ex. inledningen (rad ) eller förhandlingen om turrätten ( ) eller turerna om vad man kan bryta när man åker snowboard. Genom att ställa frågor till materialet lär vi oss något om ett vardagligt samtal och om den ordning deltagarna skapar genom sina turer. Några förslag till frågor: Vad är det för handling som utförs i varje tur? Det kan finnas olika sätt att karaktärisera en handling. Fundera över yttrandet på rad 1713 t.ex. Hur utformar talaren sin handling? Hur är den formulerad, som fråga, som påstående? Vilka prosodiska kännetecken, tvekljud osv. hörs i yttrandet? Vilka möjligheter ger just denna utformning för den nästföljande turen? Hur hade en alternativ utformning av turen påverkat nästa tur? Vilken förståelse av den föregående turen visar talaren med sitt yttrande? Bygger talaren vidare på turen eller sker en reparation av något slag?

16 Ottesjö_17 dec-stud.version.docx, sida 16 av 21, :03 Vad är det för relationer mellan de olika handlingarna och turerna? Vad sker i samtalet som påverkar Sofies bidrag på raderna 1713, 1720 och Hur väljs nästa talare, av den innevarande talaren eller väljer hen sig själv? När jag analyserat alla förekomster av i alla fall i den aktuella sekvensen visade det sig att turer inledda med frasen hade en återgående funktion efter olika typer av avbrott. I sekvensen ovan använder Evert fyra variationer på frasen i alla fall med olika syntaktiska och prosodiska utformningar. I hela inspelningen var det vanligt att ett ämne, eller snarare ett kommunikativt projekt inleddes, avbröts, för att senare återupptas och eventuellt också avslutas. Att studera en enda längre sekvens på detta djupgående sätt gav många nya insikter om samtalandet. Dessa ledde sedan vidare till studier av återgående handlingar i kommunikativa projekt i allmänhet och att en uppsättning språkliga resurser för återgång kunde identifieras (Ottesjö 2006). Det förutsättningslösa närmandet till ett samtal, önskan att förstå vad det är för handlingar deltagarna utför, kan leda till nya eller oväntade upptäckter. Vi kan beskriva ytterligare en liten del av samtalsspråket. Därifrån kan vi gå vidare till ett större material, leta i en samling av transkriptioner eller i en maskinläsbar korpus. Korpusstudier Om man vill utvidga sin samtalsstudie kan man använda sig av en redan befintlig korpus, d v s redan transkriberat material (se Bockgård i denna volym). Att läsa transkriptioner från många olika samtal kan ge fler förekomster av det fenomen vi intresserar oss för. Fråga din handledare om det finns talspråkliga korpusar tillgängliga på din institution. Ett annat sätt är att leta i en större allmänt tillgänglig korpus där det finns verktyg som hjälper en att söka efter specifika ord eller konstruktioner. Sådana korpusar

17 Ottesjö_17 dec-stud.version.docx, sida 17 av 21, :03 finns på Språkbanken i Göteborg (mer nedan). Talspråkskorpusen Gothenburg Spoken Language Corpus (GSLC) är ytterligare en möjlighet, dock måste man begära tillstånd för att kunna utnyttja denna (se även kapitlet Resurser i denna volym). Att göra sökningar i en större korpus är ett kvantitativt inriktat arbetssätt. Det är en stor fördel att maskinellt kunna söka igenom stora mängder data. Utifrån specifika ordförekomster och med hjälp av ett konkordansverktyg kan man hitta betydligt fler exempel på det som står i fokus för ens undersökning och med en betydligt mindre arbetsinsats för att leta upp dessa. Sökningen resulterar i en konkordans, dvs. en samling av meningar med det sökta uttrycket. Korpusarna på Språkbanken i Göteborg är tillgängliga för sökningar via konkordansverktyget Korp. De utgörs huvudsakligen av skrivet språk. Bland korpusarna finns även informella texter från sociala medier, som bloggar och diskussionsforum. Det finns också en talspråksdel, Gothenburg Dialogue Corpus (GDC). Materialet i denna är den tidigare nämnda GSLC. Genom att söka upp samtliga förekomster av t.ex. iallafall i Språkbanken får vi ett större material att jämföra med än de få exempel som gavs i fallstudien. En sökning i samtliga delkorpusar ger ett överväldigande stort material. Genom att markera ett urval av korpusarna kan vi begränsa vår sökning. Sökningen på ett sammanskrivet iallafall i samtliga korpusar i Språkbanken (oktober 2014) genererar mer än träffar (och det fortsätter att öka allteftersom mer material tillförs). (Särskrivs frasen som i alla fall genereras ytterligare två miljoner förekomster.) Utifrån fallstudien har vi noterat den återgående funktionen hos iallafall. Vi kan därför avgränsa sökningen genom att lägga till men före iallafall. Här ges träffar, huvudsakligen från bloggar, vilket är betydligt mera hanterligt. Om vi istället lägger till jo ges endast 12 träffar i samtliga korpusar. För att om möjligt få fler träffar kan vi göra en sökning med ett särskrivet jo i alla fall. Då ges ytterligare 19 träffar. (Men i alla fall ger träffar). Av det kan man sluta sig till att sammansättningen jo iallafall är ovanlig i skrift, inkl.

18 Ottesjö_17 dec-stud.version.docx, sida 18 av 21, :03 sociala medier. Den men-inledda frasen förekommer framförallt i sociala medier samt i talspråkskorpusen. Sökningarna visar också att det är mer än dubbelt så vanligt att särskriva frasen som att sammanskriva den. Den nya skriftvarianten iaf genererar förbluffande många träffar: 2,5 miljon! Ett ämne för en egen studie? Väljer man kontextläge på söksidan kan man se hela stycket som det sökta uttrycket ingår i. Kontextläge är lämpligt att välja om man är intresserad av funktion och syntax snarare än frekvenser. En större del av den omgivande kontexten är nödvändig för att kunna bilda sig en ungefärlig uppfattning om hur uttrycket används i texten. Efter en genomgång av träffarna av men/jo iallafall i kontextläge stärks iakttagelsen av att men iallafall förekommer efter egeninitierade utvikningar inom ett kommunikativt projekt (en berättelse eller redogörelse), medan jo iallafall uppträder då avbrotten berott på något utanför det pågående projektet (Ottesjö 2006). Genom att kombinera mikroanalys med korpusanalys (Walsh 2013) ökar vi underlaget för våra resultat genom att bekräfta dem i ett större material. Utvärdering av metoderna När en analys bygger på inspelningar av naturligt förekommande samtal rapporteras det faktiska bruket av undersökningsobjektet. En enda inspelning kan ligga till grund för många olika studier. Den tidigare gjorda analysen av ett enda samtal kan fördjupas eller revideras genom att den speglas i ett nytt eller annat, tidigare insamlat material. Med tillgång till inspelningarna är det också möjligt för andra forskare att kritiskt granska studien. Begränsningen med fallstudier är generaliserbarheten. Det går inte att dra några slutsatser om t.ex. ord eller konstruktioners generella användning bara genom att studera ett enda samtal. En svårighet med att spela in naturligt förekommande samtal kan vara att hitta informanter som är villiga att låta sig spelas in. Ytterligare en nackdel är att arbetet med att samla in, och

19 Ottesjö_17 dec-stud.version.docx, sida 19 av 21, :03 framförallt transkribera, samtal är tidskrävande. Å andra sidan görs en del av analysen redan under transkriptionen. Genom att förutsättningslöst närma oss ett samtal och noggrant arbeta oss igenom utvalda sekvenser får vi nya insikter i samtals uppbyggnad och hur vi med språkets hjälp löser olika kommunikativa uppgifter. Samtidigt övar vi oss i det samtalsanalytiska hantverket. Därifrån kan vi gå vidare och fördjupa oss i nya samtal eller använda oss av maskinläsbara korpusar för en mera kvantitativt inriktad studie. Lästips En bra och handfast ingång för att börja göra samtalsanalys på CA-vis är ett kapitel av Pomeranz och Fehr (1997). Där beskrivs vad CA är, vilka antaganden man gör och vilka metodiska verktyg man använder i sin analys. Två olika exempel analyseras, avsnittet om fallstudier ovan har inspirerats av denna text. Betydligt utförligare, men ändå lättillgänglig, är boken Samtaleanalyse av Femø Nielsen och Beck Nielsen (2005). Där beskrivs bl.a. grundläggande analytiska begrepp, transkription, hur man kommer igång med analysen och hur man kan presentera resultaten. En klassisk artikel inom CA är Sacks, Schegloff & Jefferson (1974), den första studien av turtagningssystemet i samtal. Schegloff (1990) är en utförlig och lärorik fallstudie av ett telefonsamtal mellan två amerikanska ungdomar. Om man vill fördjupa sig i CA-transkription rekommenderas Jeffersons (2004) Glossary of transcript symbols with an introduction. Övningsuppgifter och uppsatsämnen Följande övningsuppgifter utgör steg i en process för att göra ett fallstudium av någon språklig företeelse, som passar som uppsatsämne. De olika stegen kan dock genomföras enskilt som övningsuppgifter inom ramen för en kurs,

20 Ottesjö_17 dec-stud.version.docx, sida 20 av 21, :03 med material man hämtar från en korpus eller samling av inspelningar, transkriptioner eller liknande. 1 Gör en egen audio- och/eller videoinspelning av ett vardagligt samtal. Tänk på att få samtycke från alla inblandade. Titta eller lyssna på din inspelning så snart du kan efteråt och notera deltagare, sammanhang och annat som är relevant för att analysera inspelningen. Anteckna också dina intryck från inspelningstillfället. 2 Transkribera en eller flera sekvenser eller ett helt samtal enligt anvisningarna i kapitlet. 3 Leta reda på ett yttrande som fångar ditt intresse i din eller någon annans transkription. Det kan handla till exempel om en särskild konstruktion jag förstår att, en diskursmarkör som änna, du vet eller kolla, ett svar på en fråga. Avgränsa sekvensen i vilket yttrandet förekommer. Beskriv vad som händer i sekvensen och funktionen hos yttrandet utifrån avsnittet om fallstudier. 4 Arrangera en datasession med din transkription och inspelning som underlag. 5 Gör en sökning i Språkbanken med Korp på ett ord eller uttryck, gärna något av det du studerade ovan. Sök på flera olika stavningar när det finns variation. Vilka olika mönster i bruket av uttrycket går det att upptäcka i de olika materialen? Varierar det inom en och samma delkorpus? Litteratur CLAN transcription program. Child Language Data Exchange System. Femø Nielsen, Mie & Søren Beck Nielsen (2005). Samtaleanalyse. Frederiksberg: Samfundslitteratur.

21 Ottesjö_17 dec-stud.version.docx, sida 21 av 21, :03 Jefferson, Gail, (2004). Glossary of transcript symbols with an introduction. I: Lerner, Gene, (ed.). Conversation Analysis. Studies from the first generation. Amsterdam & Philadelphia: Benjamins. KORP sökverktyg på Språkbanken, Göteborgs universitet. Norrby, Catrin (2014). Samtalsanalys. Så gör vi när vi pratar med varandra. Lund: Studentlitteratur. Ottesjö, Cajsa (2006). Att fortsätta och att återgå. Studier i koherensskapande praktiker i vardagliga flerpersonssamtal. Göteborg: Gothenburg Monographs in Linguistics 29. Pomeranz, Anita & B.J. Fehr (1997). Conversation analysis: an approach to the study of social action as sense making practies. I: van Dijk, Teun (ed.) Discourse studies: a multidiciplinary introduction. London: Sage. Sacks, Harvey, Emanuel Schegloff & Gail Jefferson (1974). A simplest systematics for the organization of turn-taking in conversation. I: Language 50, s Schegloff, Emanuel A. (1990). On the Organization of Sequences as a Source of Coherence in Talk-in-interaction. I: Dorval, B. (ed.) Conversational organization and its development. Advances in discourse processes 38. Ablex. Norwood. N.J. S Termbank för Engelska - Svenska - Finska termer inom CA. Walsh, Steve (2013). Corpus Linguistics and Conersation Analysis at the Interface: Theoretical Perspectives, Practical Outcomes. I: Romero- Trillo, J. (ed.) Yearbook of Corpus Linguistics and Pragmatics 2013: New Domains and Methodologies. Yearbook of Corpus Linguistics and Pragmatics 1. Dordrecht: Springer. S