Hinduismens religiösa symboler och hur dessa framställs i svenska läromedel

Transkript

1 Malmö högskola Lärarutbildningen VAL Examensarbete 15 högskolepoäng Hinduismens religiösa symboler och hur dessa framställs i svenska läromedel Hindu religious symbols and how these are reflected in Swedish textbooks Ingela Sjöstedt Lärarexamen?hp SvSv Examinator: Handledare: Lars Ange Pålsson-Syll handledare Handledare: Therese Vincenti- Malmgren

2 Sammanfattning I detta arbete undersöker jag vilka religiösa symboler som har betydelse för befolkningen i Velakapuram, en liten by i södra Indien och hur dessa framställs i svenska läromedel. Vidare undersöks vilka pedagogiska vinster man kan göra genom att komplettera svenska läromedel med levande beskrivningar hämtade från observationer om lokalt religiöst vardagsliv. För att åskådliggöra mina frågeställningar och mitt syfte har jag valt ett undersökande arbetssätt baserat på fältstudier i Indien kompletterat med litteraturstudier hemma. Litteraturstudien har gjorts med hjälp av en systematiserande textanalys, där jag har fokuserat på tre dimensioner, kultur, tro och genus. Mina slutsatser är att de religiösa symbolerna ger folket i Indien och speciellt i byn Velakapuram en mening åt livet. Byborna har skapat en social verklighet utifrån symbolerna som ger de vardagliga händelserna en mening. De religiösa symbolerna hjälper Indierna och framförallt byborna i Velakapuram att förstå sin tro på ett djupare sätt. De svenska läromedel jag har studerat som handlar om Indien tar upp det viktigaste inom hinduismen. I de läromedel som jag granskat saknar jag dock information om hur det indiska samhället fungerar och om de religiösa symbolerna syns inte mycket. Nyckelord: fältstudie, hinduism, kursplan, läromedelsanalys, observationer, religionskunskap 1

3 Innehållsförteckning Sammanfattning...1 Innehållsförteckning Inledning Syfte och frågeställningar Kunskapsbakgrund Gudarna Forskning Metod Observationer Guiderna Intervjuer Läromedelsgranskning Reliabilitet och validitet Resultat Genomförda observationer Religiösa symboler Religiös symbolik vid templen Religiös symbolik vid boningshusen Djurens symbolik Människans symbolik Läromedelsgranskning Sammanfattande slutdiskussion Religiösa symbolers betydelse Framställning av Indiens religiösa symboler Pedagogiska vinster Diskussion Sammanfattning Referenslista Intervjufrågor till byborna i Velakapuram

4 1. Inledning Sent en kväll i slutet på september kom vi fram till en liten by som heter Velakapuram. Byn ligger cirka 6 mil sydväst om Chennai, forna Madras. Vi blev välkomnade av de 600 invånarna i byn genom att de satte en prick av rött och gult pulver i vår panna och vi fick doftande jasminblommor i håret. Det var en magisk kväll och förväntningarna var höga inför vårt kommande arbete. Vi blev inhysta i en hydda som var placerad på taket till ett av de större husen i byn. Våra väggar och tak var tillverkade av flätade bananblad och för att komma till toaletten fick man gå en trappa ner och 50 meter från byn. Efter en händelserik dag med många intryck och en god natts sömn vaknade vi tidigt av skränande musik, apor som tjattrade och kvinnor som samtalade medan de sopade gatan framför sina hus. Examensarbetet är till stor del ett resultat av mina erfarenheter från kursen Möte med U-land (15 högskolepoäng, 2003), vid Malmö högskola. 17 lärarstudenter som var väl förberedda av två mycket kompetenta lärare tillbringade en månad i södra Indien. Lärarna har många års tidigare erfarenheter av detta underbara land och därför var de till stor hjälp i vårt arbete. Förutom examensarbetet gjordes olika undersökande uppgifter utifrån det indiska samhället, allt för att skapa en så bra uppfattning som möjligt över detta enormt stora land. Syftet med kursen är att studenterna ska få upplevelser och erfarenheter från mötet med ett u-land. I samband med detta ska studenten skaffa sig djup kunskap och öka sin medvetenhet om u- landsfrågor och få insikt i att vi har mycket att lära av människorna och miljön i andra länder (Kursplan för GR0202). Ett annat viktigt syfte med kursen är att de studerande ska få perspektiv på sina egna liv och vår situation i Sverige. Detta ska hjälpa studenten att förmedla u-landsfrågor i sitt framtida yrke på ett intressant och medryckande sätt. Hur skall nu detta nyvunna perspektiv då kunna förmedlas? Finns det presenterat i idag förekommande läromedel? Detta är frågor som styrt mitt val av syfte och frågeställningar till denna uppsats. I Kursplanen för religion för grundskolan kan man bland annat läsa: Alla elever har rätt att få en saklig och allsidig undervisning om religioner och livsåskådningar (Utbildningsdepartementet, 1994). Denna rättighet bildar utgångspunkt för detta examensarbete, som syftar till att granska läromedelsframställningar om hinduism och religiösa symboler utifrån observationer av faktiskt religiöst liv genomförda i en indisk by. I 3

5 princip varje svensk kommer eller har kommit i kontakt med svenska läromedel och den kunskap vi kan inhämta här styr till viss del vårt beteende som i sin tur kan forma våra värderingar. Därför är det viktigt att jämföra läromedel med verkligheten, en pedagogisk vinst skulle kunna vara att ge en så rättvis bild som möjligt under lärandet. Mer preciserat är detta examensarbete koncentrerat på religiösa symboler, just för att symboler är ett språk som förstås över hela världen. På Wikipedia kan vi läsa följande om symboler: Symbol, av grekiska symbolon - "tecken". En symbol är en representation av en (annan) sak, ett abstrakt begrepp, en idé eller egenskap Symbol, av grekiska symbolon - "tecken". En symbol är en representation av en (annan) sak, ett abstrakt begrepp, en idé eller egenskap Människans förmåga att använda och manipulera symboler för både konkreta och abstrakta begrepp framförs ofta som något som särskiljer henne från andra arter. Skillnaderna torde dock snarare ligga i graden av komplexitet på vår förmåga att använda och kombinera symboler än att använda symboler i sig. ( ) 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med detta examensarbete är att jämföra hur en grupp hinduer i den lilla indiska byn Velakapuram utanför Chennai förhåller sig till sin religion och dess symboler, och hur detta rimmar med en del svenska läromedels framställning av hinduismen och dess symbolik och att undersöka vad som står om dessa symboler i tre vanligt förekommande svenska läromedel och att påvisa vilka pedagogiska vinster man kan göra genom att sammanföra läromedel och observationer. Frågeställningarna i detta examensarbete är: 1. Vilka religiösa symboler har betydelse för befolkningen i Velakapuram? 2. Hur framställs Indiens religiösa symboler i svenska läromedel, och hur väl överensstämmer framställningen med de lokala bruken i Velakapuram? 3. Vilka pedagogiska vinster kan man göra genom att komplettera svenska läromedel med levande beskrivningar hämtade från observationer om lokalt religiöst vardagsliv? 4

6 2 Kunskapsbakgrund I kommande avsnitt kommer jag att presentera de gudar som är själva kärnan och grunden till hinduismen för befolkningen i Velakapuram. Jag kommer även att ge en översikt om hur tidigare forskning har analyserat framställningen av läroböckers budskap. 2.1 Gudarna Information om gudarna har hämtats från google. Brahma är den största och viktigaste, han är skapare och herre över alla varelser. Ofta avbildad med fyra ansikten som visar de fyra väderstrecken och fyra armar vari han håller de fyra Veda skrifterna. Det finns inte så många tempel för Brahma eftersom man inte tillber honom. Brahma sitter ofta på en Lotusblomma eller rider fram på en svan. Lotusblomman anses i Indien som helig, den är en symbol för andlighet och renhet. Fig.1 Brahma Shiva är en mycket allvarlig och sträng gud. Han avbildas halvnaken, insmord med aska, med skallar runt midjan och ett halsband flätat av ormar. Ett mycket viktigt drag är hans tredje öga i pannan. Shiva är för både gott och ont, han tar liv men ger även fruktsamhet. Han rider ofta på en tjur och ur hans hår rinner Ganges. Han är gift med Parvati och deras söner är Murgha och Ganesha. Shivas symbol är tre vita linjer horisontellt ovanpå varandra. Fig.2 Shiva 5

7 Parvati är en populär gudinna som bor i bergen. Shivas kvinnliga princip och gemål. Parvati representerar vänlighet och artighet. Fig.3 Parvati Murgha är visdomens gud, den som tillber honom varken stjäl eller ljuger. Murgha är en personifiering av brahman, världs-själen. Han ses som alltets skapare men dyrkas nästan inte längre. Det finns i dag bara ett tempel vigt till honom. Fig.4 Murgha Krishna är den mest älskade guden. Han är en rättvis härskare och en framstående älskare. Krishna är en av Vishnus avatarer vilket innebär att Vishnu tar kroppslig gestalt och framträder i världen för våra sinnen som fysisk. Fig.5 Krishna 6

8 Ganesha är den gud som tillbes först av alla. Ganesha är vishetens Gud och framförallt alla skolbarn älskar honom. Han avbildas med ett elefanthuvud. Ganesha har alltid en råtta vid sin fot, denna har han som husdjur och till transportmedel. Två skolbarn i femte klass beskriver Ganesha: Ganesha är den som hjälper oss att nå framgång i skolan. Han är alla skolbarns vän. Fig.6 Ganesha Vishnu kontrollerar människans öde. Han är en blå fyrarmad gud som bär kungakrona och många smycken. Vishnu rider ofta på en rovfågel eller så vilar han på en tusenhövdad orm. Han kan visa sig som tio olika inkarnationer för att närma sig människan. En av dessa är Krishna som är den populäraste av gudar, han är hjälte i många myter och framställs som älskare, krigare och kung. Vishnu är gift med Lakshmi som är hans underdåniga hustru. Vishnus symbol är tre vita streck vertikalt sidan om varandra. Fig.7 Vishnu Lakshmi även kallad Shri förknippas med fruktbarhet, framgång, lycka, rikedom, och välstånd. Även Lakshmi har fyra armar, guld rinner från hennes händer och hon står alltid på en Lotusblomma som omges av elefanter. Lakshmis symbol är tre röda prickar vågrät efter varandra. Fig.8 Lakshmi 7

9 2.2 Forskning För att få en översikt om hur tidigare forskning har analyserat framställningen av läroböckers budskap har jag studerat Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo, 1994) och Kursplanen för religion (Utbildningsdepartementet, 1994) samt ett antal författare. Den ena författaren är Lena Olsson som i sin bok Kulturlandskap i förändring (1999:196) nämner följande: Urvalet av motiv för bildmaterialet i läromedlen sker på ett likartat sätt över hela tidsperioden. Läroboksförfattarna har i sina illustrationer av världen utanför västvärlden en preferens för det särartade och exotiska samt för objekt som betecknar låg utvecklingsgrad. (Olsson, 1999:196). Den andre författaren är Torvald Olsson som i sin bok Objektivitet och u- landssyn (1997) beskriver den syn som svenska läromedel förmedlar av u-länder. En aspekt som inte ägnas särskilt mycket utrymme, men däremot mycket implicit är om människors handlande i u-länder i största allmänhet eller i Indien är förnuftigt eller oförnuftigt. Framställningarna av folkökningens orsaker eller av heliga kor är utmärkta exempel på denna aspekt. De har ibland lett till att människor i Indien eller u-länder i största allmänhet i elevens ögon framstått som okunniga. (Olsson, 1997:54 ) I Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo, 1994) formuleras skolans värdegrund och uppgifter. Skolan har bland annat till uppgift att ge eleverna ett internationellt perspektiv: För att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang och för att skapa internationell solidaritet, samt förbereda för ett samhälle med täta kontakter över kultur- och nationsgränser. (Lpo, 1994:7) Och detta kan vi även läsa om i Kursplanen för religion (Utbildningsdepartementet, 1994) Alla elever har rätt att få en saklig och allsidig undervisning om religioner och livsåskådningar. (Ud, 1994:27) På skolverkets hemsida kan vi läsa om de mål som eleven skall ha uppnått i slutet av det femte skolåret: Eleven skall: kunna samtala om och göra personliga reflektioner kring livsfrågor utifrån vardagliga situationer eller med hjälp av bilder, sånger och texter från t.ex. barn- och ungdomslitteratur, kunna samtala om etiska problem och motivera sina ställningstaganden, kunna återge och levandegöra några grundläggande bibliska berättelser liksom berättelser från några andra religiösa traditioner och känna till vad de betyder för dem som brukar dem. ( %20Religionskunskap ) Kjell Härenstam som är docent i religionsvetenskap samt universitetslektor vid Karlstads 8

10 Universitet, har forskat i ämnet. Härenstam fokuserar på läromedel och dess påverkan i undervisningen inom religionsdidaktik. I sin bok Kan du höra vindhästen (Härenstam 2000) kommer han fram till följande slutsats: Kunskap i skolan är inte ett helt igenom neutralt begrepp. Ett val görs alltid. Vissa ting väljs ut som värdefull kunskap medan annat väljs bort. Vad som väljs ut och vad som väljs bort har med perspektiv och makt att göra. Det sägs att kunskap är makt. Klart är att det ligger makt i att kunna välja ut den kunskap som barn och unga skall ges i skolan. Debatten om kunskapen i skolan måste därför ständigt föras (Härenstam, 2000:5). I Symbollexikonet kan man läsa följande om tretalet: Ett triadbegrepp tycks vidare ligga bakom tron på den indiska gudomen Trimurti, en sammanfattning av gudagestalterna Brahma, Vishnu och Shiva som ofta har jämförts med de kristnas treenighet. Det idéhistoriska upphovet till Trimurti-gestalten var emellertid att indiska teologer försökte upphäva den historiskt framkomna splittringen mellan Shiva- och Vishnuanhängare. (Biederman, 1990:425) I sin artikel Symboler som propaganda talar Felicia Sverkersson från Prins Wilhelmgymnasiet om symbolikens betydelse för människan. Symboler har alltid varit viktigt för människan. En symbol är inte bara ett märke på en pin, utan symboler finns överallt. Genom symboler kan man på sätt och vis visa vem man är och vad man står för. Människor som bär samma symboler känner tillhörighet till varandra vilket är en grundläggande förutsättning i mänskligheten. Symboler är uttryck som man kan visa på många olika sätt. Under Andra världskriget var även symboler en stor del av propagandan. Varje dag placerar vi människor i olika fack och skapar en uppfattning om hur en person är till sättet. Det gör vi genom att bara se hur personen i fråga uttrycker sig och vilka symboler de bär i form av kläder eller liknande. Någon kanske visar vad han står för och sina symboler genom att tatuera sig, en annan visar det genom en frisyr, en tredje genom att ha sitt favoritpartis namn på jackan. En liten symbol kan säga väldigt mycket om en människa. I form av symboler skapar man en sorts trygghet i sig själv, man visar på ett sätt vad man står för och vilken grupp man tillhör. ( e&id=151:symboler-som-propaganda-tema-foerintelsen&catid=48:textreportage&itemid= ) Enligt Cooper, författaren till Symboler en uppslagsbok (1983:68) betyder svastikan för hinduerna det är väl, medan den spegelvända svastikan, som är lika hakkorset, står för död och förstörelse (Foley, 1993:124). Beroende på vilket politiskt styre som råder och vilket 9

11 årtionde det är varierar betoningen på hur religionen framställs i läroböckerna. Härenstam visar i sin bok Kan du höra vindhästen? (2000)natt läromedel skrivna under olika årtionden på 1900-talet kan variera mycket i synen på en religion. De för tillfället rådande politiska ideologierna och tankarna påverkar på så sätt läromedlen. (Härenstam, 2000:79) Det finns även undersökningar som har tittat på specifika religioner/kulturer i svenska läromedel. Tillexempel, Bodil Liljefors Persson skriver i Historieundervisning och identitet i det mångkulturella klassrummet att i flera svenska skolböcker beskrivs de amerikanska ursprungsbefolkningarnas religioner och samhällen ur ett västerländskt perspektiv där den västerländska samhällutvecklingen och religionen får utgöra norm på hur långt i utvecklingen ett folk anses ha kommit. I läroböcker kan man också felaktigt få bilden av att ursprungsbefolkningar bara helt enkelt övergick till västerländska traditioner och tankesätt när de introducerades för dem. Att ursprungsbefolkningen som dagens forskning visar anpassade kristendomen till efter sin egen tradition framkommer däremot inte. (Liljefors Persson, 2008:85-87) 10

12 3 Metod För att åskådliggöra mina frågeställningar och mitt syfte har jag valt ett undersökande arbetssätt med fältstudier i Indien och kompletterat med litteraturstudier hemma. Jag utgår från antropologin som är en hermeneutisk vetenskap för att förstå snarare än att förklara. Patel och Davidson (1994:26) förklarar i sin bok Forskningsmetodikens grunder hermeneutiken så här: Den hermeneutiske forskaren närmar sig forskningsobjektet subjektivt utifrån sin egen förståelse. Förståelsen, de tankar, intryck och känslor och den kunskap som forskaren har, är en tillgång och inte ett hinder för att tolka och förstå forskningsobjektet. Symboler är inte alltid något konkret utan det kan även vara något abstrakt som utgår ifrån människans inre känslor såsom kärlek och smärta. Abstrakta ting måste vara självupplevda för att överhuvudtaget bli förmedlingsbara. Att göra ett arbete om religiösa symboler inom hinduismen under en så kort tid som fyra veckor försvårar arbetets djup och överskådlighet. Att möta och studera människor från en annan kultur innebär också att man stöter på olika fenomen som ibland kan tyckas oförklarliga när man utgår från sin egen kultur. Det krävs att man är en öppen människa för att kunna skapa sig en förståelse för olika religiösa fenomen eller en människas religiösa utveckling. Jag började arbetet med att jämföra hur en grupp hinduer i den lilla indiska byn Velakapuram utanför Chennai förhåller sig till sin religion och dess symboler, och hur detta rimmar med en del svenska läromedels framställning av indisk religion och dess symbolik. 3.1 Observationer Ett bra sätt att skapa sig en uppfattning om vilka symboler som finns i byn är att inleda arbetet med deltagande observationer. Observationer är även ett utmärkt sätt att få en överblick över hur byn är uppbyggd och hur byborna i stort har det. Deltagande observationer innebär fältarbete där man studerar vanor och beteenden, detta görs med samtal och observationer och eventuellt deltagande i olika vardagliga sysslor (Määttä, 1996:5). Fördelen med observationer av människor från en annan kultur är att det är lätt att hålla sig objektiv genom att studera så många olika människor som möjligt. Nackdelen är att det kan vara svårt att se viktiga händelser utifrån deras kultur, här kommer guiderna in som förklarar och översätter olika händelser Guiderna Guiderna var studenter från Chennai, de var vältaliga, sociala och duktiga på engelska vilket var en förutsättning för att samarbetet skulle fungera. Vi svenska studenter blev indelade i 11

13 grupper med olika inriktningar och efter samtal med vår guide ordnade denne så att vi fick tala med de personer som kunde svara på våra specifika frågor. Eftersom de intervjuade talade nästan enbart tamil så var båda parter beroende av tolkar. Fördelen med tolkar är att kommunikationen blir möjlig och förståelsen av den indiska kulturen och dess tankesätt underlättas. Tolkarna i sig är även de en viktig informationskälla, de kan infoga med kompletterande svar utifrån sina egna erfarenheter och de hjälper till att nå människorna utifrån deras egen kultur (Mättää 1996). Tolkarna var mycket duktiga på engelska men det är lätt att viss information försvinner på vägen när det är översättning på översättning. Först översätts intervjun från svenska till engelska sedan från engelska till tamil, när tolken får intervjusvaret på tamil översätts det till engelska och sist till svenska. Det är lätt att förstå att viss information kan försvinna i dessa fem led Intervjuer Observationerna var en förutsättning för att de kommande intervjuerna skulle bli bra och de frågor som skapades till intervjuerna hade sin utgångspunkt i observationerna. Intervjuerna av de 20 personerna (bilaga1) ligger till grund för undersökningen. Intervjumetoden, som dominerade arbetet, är tacksam eftersom den är mycket flexibel (Bell: 2000: 119), genom att fråga samma fråga på olika sätt kommer man lättare åt svar av olika slag och man kan följa upp svaren som en röd tråd. För att få ett material som går att jämföra är det viktigt att hålla sig till i stort sett samma frågor genom intervjuerna. De intervjuade valdes slumpmässigt bland bybefolkningen. Det som kan vara svårt att tolka är inte bara språket utan det finns även kulturskillnader. Vid en intervju av folk med en annan kultur krävs det att man tar mer hänsyn till den intervjuade och att man försöker leva sig in i hur denna tänker genom att vara öppen och flexibel i sitt eget tankesätt. Genom att läsa Määttäs (1996) skrift Vad spelar kultur för roll i en intervju-situation, blev det lättare att acceptera vissa situationer som uppstod. Under intervjuerna var det till exempel vanligt att det mellan tolk och intervjuad försiggick ett långt samtal som man aldrig fick ta del av. Tolkens förklaring till detta samtal var att det inte var något intressant som diskuterats utan att den intervjuade bara hade klagat på sin fattigdom. De stora kulturskillnaderna som finns mellan Indien och Sverige medför olika tolkningar på vissa ord och begrepp Määttä, (1996:7). Till exempel begreppet: gå på gatan, i Sverige har det en negativ klang med prostitution medan det i Indien innebär just vad det låter och inget annat. Detta kan bero på att vissa av människans beteenden och vanor har sin utgångspunkt i 12

14 invanda kulturella situationer och dessa saknar betydelse eller har en annan betydelse i andra kulturer. Det var svårt att få fram likvärdiga svar på vissa intervjufrågor, då det ofta inträffade att samma intervjufråga fick olika svar från samma person. Detta kan bero på att olika teorier kan ha olika sanningar på samma gång utifrån vilket synsätt som används Hartman (2001). Jag tror att svårigheterna att få fram samma svar har stor orsak i att många bybor är lågutbildade, många av de intervjuade hade enligt dem själva enbart tre års skolundervisning bakom sig medan andra hade fem, detta trots att Indien har skolplikt i åtta år. Bland de äldre märkte jag att svaren var mer konsekvent jämförbara än bland de yngre. Detta kan bero på att gamla sägner och traditioner förs vidare enbart med talets hjälp, det som mormors mormor har berättat för sina barn försvinner successivt. Traditioner ändras och späs på. Eller är det så att de yngre, ju äldre de blir, får mer och mer information från de äldre? 3.2 Läromedelsgranskning Efter hemkomsten från Indien har ett urval av läromedel som begränsats till årskurserna 4-6 gjorts genom att ringa runt till sex slumpvis utvalda skolor i närområdet och fråga vilka läromedel som används flitigast i undervisningen av religion. Resultatet blev tre olika böcker: Religion och liv (Berg, 1997, 1998) Religionskunskap (Eklund, mfl, 1984) Sexans religionskunskap (Bylock, Lunell, 1982) Dessa har jag noga läst genom att använda mig av en systematiserande textanalys. I Metodpraktikan kan man läsa att denna analys hjälper till att ordna upp textinnehållet i olika analysenheter. (Esaiasson, Giljam, Oscarsson & Wängnerud, 2001: ) Enligt Skolverket kan man finna följande dimensioner i religionsämnet; historisk-, institutionell-, kulturell-, tro-, etik och genusdimension. ( ) Jag har valt att koncentrera mig på dimensionerna om kultur, tro och genus eftersom dessa bäst kan kopplas till mina fältstudier. Detta tror jag är ett bra sätt att konkret studera hur väl 13

15 läromedlen lyckas få med de delar som behandlar symbolernas betydelse i hinduismen. Jag kommer att undersöka i de tre utvalda läromedlen hur stort utrymme man ger åt mina tre utvalda dimensioner samt att se på vilket sätt man försöker uppfylla de dimensioner som ämnet har. (Esaiasson & Gilljam och Oscarsson & Wängnerud, 2001: ) 3.3 Reliabilitet och validitet Ovanstående observationer, intervjuer och läromedelsgranskning har alla sin utgångspunkt i byn Velakapuram och detta ger givetvis frågan om hur tillförlitlig studien är. När man gör kvantitativa undersökningar och intervjuer finns det två begrepp som man måste ta hänsyn till, dessa är reliabilitet och validitet. Reliabilitet handlar om kvaliteten av det insamlade, bearbetade och analyserade, medan validitet handlar om att man i undersökningen mäter det man avser sig att mäta. Ronny Gunnarsson skriver följande om reliabilitet: Med reliabilitet menar vi att den kunskap som kommer fram är framtagen på ett tillförlitligt sätt, att det inte finns okontrollerade tillfälliga fel som grumlar kunskapsutvecklingen. Inom kvantitativ forskning är reliabilitet lika med reproducerbarhet, något som ofta kan skattas och ges ett siffermått. ( ) Begreppet validitet kan delas upp i intern och extern validitet. Den interna validiteten gäller huruvida de slutsatser man dragit i just denna situation är trovärdiga eller inte. Den interna validiteten är situationsbunden, den externa validiteten handlar om huruvida slutsatsen går att generalisera även till andra situationer. Validitet handlar om att använda rätt sak vid rätt tillfälle, den syftar även på hur väl man mäter det man vill ha mätt. Egentligen spelar det ingen större roll hur hög reliabiliteten är om man nu ändå inte vet vad man mäter, siffrorna blir då bara konstruktioner. Därför är det viktigt att sträva efter en hög validitet, för genom det kan man se till att få en hög reliabilitet. Man bör alltid sträva efter en hög validitet och hög reliabilitet. Jag citerar återigen Ronny Gunnarsson: Hög validitet förutsätter hög reliabilitet men hög reliabilitet garanterar inte hög validitet. ( ) Då Indien är ett land med mycket stark kulturell och religiös grundstomme som till en mycket stor del påverkar och genomsyrar både samhällsuppbyggnaden och människors liv och leverne i största allmänhet torde byn Velakapuram som jag bygger mina studier på vara signifikativ för en stor del av Indien. 14

16 4. Resultat Följande kapitel består av två huvuddelar. I det första avsnittet redogör jag för mina observationer, intervjuer och upplevelser i fält, vad avser förhållandet till religiös symbolik i byn Velakapuram. I det andra avsnittet presenterar jag resultatet av min läromedelsgranskning. 4.1 Genomförda observationer I följande avsnitt stöder jag mig på egna observationer och svaren från intervjuerna. För att förstärka innehållet citeras vissa intervjuade. Dessa citat är ungefärliga då de är översatta från tamil till engelska och sedan till svenska Religiösa symboler I byn Velakapuram dominerar hinduismen. Hinduismen kommer från 1000-talet f. Kr när de första Vediska skrifterna påträffats. Samhället grundade sig på den vediska litteraturen, det vill säga de heliga skrifterna, dessa skrifter är långt mycket äldre än hinduismen och nedtecknades på sanskrit av det ariska folket när de invandrade till Indien. Den andliga vägledningen i samhället gavs av heliga personer, brahmaner, vilka lärde de andra samhällsmedlemmarna att följa Guds lagar. Kungarna som styrde samhället följde instruktionerna som gavs av dessa lärda brahmaner, varför deras styre tillfredställde alla samhällets medlemmar. Detta är grunden till den hinduiska filosofin som bland annat säger att människan genom reinkarnation (återfödelse) ska uppnå Moksha. Det anses mycket viktigt av folket i byn Velakapuram att man ska vara en god människa så att man kan få befrielse från själen. Människans karma är viktigt, en god karma (en god människa som utför goda handlingar) för dig närmare Moksha för varje reinkarnation. En fattig kvinna beskriver Moksha: Jag drömmer ofta om detta vackra och fridfulla ställe dit jag en dag kommer. Genom att vara en god kvinna och en förstående hustru kommer jag närmare Moksha för varje reinkarnation. Indien har flera heliga orter dit pilgrimer vallfärdar för att vara med om olika ceremonier och det finns otaliga gudar, men man tror att de olika gudarna grundar sig på samma gudomlighet. På grund av den stora fattigdomen har enbart ett fåtal av de intervjuade i Velakapuram haft möjlighet att vallfärda till en helig plats. Tre bybor uttalar sig om gud och vallfärd: 15

17 Jag kan vallfärda till heliga platser i min närhet men drömmen är att få komma till floden Ganges som är den heligaste plats jag känner till. Gud finns överallt, om jag tror att gud finns så finns han. Gud finns bara vid Ganges Religiös symbolik vid templen Det finns gott om tempel i byn Velakapurams närhet. Tempelbyggnaderna varierar i storlek men deras medelstorlek är cirka 8 kvadratmeter. Varje tempel har en speciell gud som huvudperson och symbolerna på och i templet utgår från gudens symboler. Vid nästan alla tempel finner man heliga växter som antingen ett Nim-träd med medicinska egenskaper, ett Banyan-träd också det med medicinska egenskaper eller en Tulsi som är en helig basilika. Förutom dessa kringliggande tempel finns ett huvudtempel i varje by, detta börjar byggas i och med att det första huset byggs. Templet byggs upp efterhand som det finns tillgång till material och alla i byn bidrar och hjälper till. En bit utanför byn finns ett mycket intressant ormtempel beläget uppe på en rullstensås. Detta tempel är byggt kring en termithög där indierna anser att den femhövdade kobran bor. Av rädsla för denna offrar de pengar och mat till Vishnu som också finns avbildad här tillsammans med sina symboler. En ung man som bor med sin familj nära templet berättar: I templet offrar jag varje dag pengar eller mat och ber Vishnu om beskydd från den femhövdade kobran. Vishnu kontrollerar människans öde. Han är en blå fyrarmad gud som bär kungakrona och många smycken. Vishnu rider ofta på en rovfågel eller så vilar han på en tusenhövdad orm. Han kan visa sig som tio olika inkarnationer för att närma sig människan. En av dessa är Krishna som är den populäraste av gudar, han är hjälte i många myter och framställs som älskare, krigare och kung. Vishnu är gift med Lakshmi som är hans underdåniga hustru. Vishnus symbol är tre vita streck vertikalt sidan om varandra. Lakshmi även kallad Shri förknippas med fruktbarhet, framgång, lycka, rikedom, och välstånd. Även Lakshmi har fyra armar, guld rinner från hennes händer och hon står alltid på en Lotusblomma som omges av elefanter. Lakshmis symbol är tre röda prickar vågrät efter varandra. En ung och nygift kvinna berättar att hon tillber Lakshmi för att bli gravid: Jag ber till Lakshmi för att få barn. Får jag barn tar jag med mig barnet till ett tempel och rakar barnets huvud som tack till Lakshmi. Brahma är den största och viktigaste guden, han är skapare och herre över alla varelser. Ofta avbildad med fyra ansikten som visar de fyra väderstrecken och fyra armar vari han håller de fyra Veda skrifterna. Det finns inte så många tempel för Brahma eftersom man inte tillber honom. Brahma sitter ofta på en Lotusblomma eller rider fram på en svan. Lotusblomman anses i Indien som helig, den är en symbol för 16

18 andlighet och renhet. Shiva är en mycket allvarlig och sträng gud. Han avbildas halvnaken och insmord med aska, med skallar runt midjan och ett halsband flätat av ormar. Ett mycket viktigt drag är hans tredje öga i pannan. Shiva är för både gott och ont, han tar liv men ger även fruktsamhet. Han rider ofta på en tjur och ur hans hår rinner Ganges. Han är gift med Parvati och deras söner är Murgha och Ganesha. Shivas symbol är tre vita linjer horisontellt ovanpå varandra. Parvati är en populär gudinna som bor i bergen och Murgha är visdomens gud, den som tillber honom varken stjäl eller ljuger. En gammal man som enbart ville tala om Murgha beskrev honom så här: Jag varken stjäl eller ljuger, därför har Murgha gett mig det jag bett honom om. Murgha är speciell. Han är visdomens gud som skyddar mig från faror av olika slag. Krishna är den mest älskade guden. Han är en rättvis härskare och en framstående älskare och Ganesha är den gud som tillbes först av alla. Ganesha är vishetens Gud och framförallt alla skolbarn älskar honom. Han avbildas med ett elefanthuvud. Ganesha har alltid en råtta vid sin fot, denna har han som husdjur och till transportmedel. Två skolbarn i femte klass beskriver Ganesha: Ganesha är den som hjälper oss att nå framgång i skolan. Han är alla skolbarns vän. Alla gudarna är omgivna av många symboler varav vissa har en betydelse medan andra bara är för utsmyckning. Tretalet är viktigt, gudarnas symboler består ofta av tre likadana tecken och dessa tecken återfinns i varje intervjuads närhet. En äldre och en yngre kvinna berättar om tretalet: När ett barn föds tas en näve chili och en näve salt som förs tre gånger över barnets huvud. Detta gör vi för att hålla onda andar borta från barnet. (äldre kvinna) Varje morgon tänder jag ett ljus som jag går runt huset med tre gånger. Jag gör det för att skydda mig och min familj från faror. (ung kvinna) Religiös symbolik vid boningshusen Husen i Velakapuram är rikt dekorerade med olika symboler, förutom de politiska symbolerna har de flesta övriga symbolerna sitt ursprung i religionen. Alla intervjuade vet inte längre riktigt tecknens ursprungliga betydelse eftersom det inte finns nerskrivet utan baserar sig på muntliga berättelser. Ett sådant frågetecken är det onda ögat som många i byn Velakapuram pratar om. Detta innebär att någon tittar ont på en, det kan till exempel vara grannen som är avundsjuk på ens hus. Utanpå varje hus som inte är alltför fattigt hänger därför antingen en Padykarum, en samling alunstenar som hänger i ett snöre framför ytterdörren. En Dristi som är ett snöre med en kotte, nöt, kaktus och en snäcka eller så sitter det en mask av Yjil på väggen. Yjil är ett troll som trots sitt elaka utseende är en vän till 17

19 familjen. Dessa tre symboler har enligt merparten av de intervjuade till funktion att dra till sig det onda ögat och skydda de som bor i huset. Tre bybor berättar om Dristi: En Dristi hänger alltid framför vårt hus så att den tar till sig onda blickar från avundsjuka människor. Vår Dristi skyddar alla som bor i vårt hus. Vi hänger bara upp en Dristi vid högtidliga tillfällen för att välkomna olika gudar. Ett annat sätt att skydda sig mot det onda ögat är att ta en limefrukt som delas och målas röd. Därefter tänds ett ljus och placeras i frukten, det hela snurras runt och lyfts upp och ner tre gånger (treenigheten) och frukten placeras ovanför fönstret. På samma vis kan man behandla en pumpa. Då avslutas det med att pumpan slängs i marken så att den går sönder och familjens medlemmar doppar sina händer i färgen och sätter sina handavtryck utanpå husväggen, en hand för varje familjemedlem. En kvinna och en man berättar varför de har handavtryck på sina hus: Vi doppar våra händer i den röda färgen och sätter handavtryck på huset för att visa att vi har en högtid. (man). För att skydda oss mot onda andar sätter vi våra handavtryck runt vår ytterdörr. (kvinna). Runt dörrarna till alla hus, både rika och fattiga, finns det målade röda och gula prickar och vita streck. Dessa målningar återfinns ofta även inuti husen och har en religiös betydelse. Tre röda prickar horisontellt står för Lakshmir, tre vita linjer under varandra står för Shiva och tre stående vita eller gula linjer bredvid varandra står för Vishnu. Det finns även andra kombinationer av dessa prickar och linjer och de är då gamla traditioner som har gått i arv från generation till generation. De intervjuade visste inte vad alla kombinationer hade för betydelse men de var alla eniga om att målningarna har ett gemensamt, de ska visa en tro på gudarna. En äldre kvinnas förklaring till sina husmålningar: Dagligen kontrollerar jag att gudarnas symboler är intakta för att visa min tro på gudarna. De flesta hus har ovanför sin ytterdörr ett vågrätt snöre varifrån det hänger torkade mangolöv, dessa löv har fått många olika förklaringar. De ska visa att man tycker om alla gudar, de skyddar huset och dess invånare mot sjukdomar, de ska skapa lycka och ge god hälsa, de ska visa att allt står rätt till i huset och att besökande är välkomna. Jag ser alltid till att det finns hela mangolöv framför vårt hus, för att hedra gudarna. Hade vi inte haft det skulle vi inte få besök av våra nära och kära. Inuti varje hus finns ett flitigt använt rum eller hörn som används som böneplats, Poojayarai, här utför man sin bön, puja. Detta ställe får man bara gå till när man är ren, alltså nytvättad och kvinnan får aldrig besöka det när hon har menstruation, för då anses hon oren. Det är också viktigt att det är rent på och kring böneplatsen. Här finns bilder på familjens gudar i 18

20 fina ramar som är dekorerade med färska blommor, Samandhipoo, för att visa sin aktning mot gudarna. I närheten av gudabilderna finns även en skål med rött pulver i, Kurnkuman, detta pulver är det som används bland annat för indiernas karakteristiska tikka, pannfläck. Vid denna böneplats finns en oljelampa, Kamatchiamman vilaku, det är en liten skål som fylls med olja vari det flyter en sockerbit som man tänder fyr på. Oljelampan förs tre gånger, treenigheten, framför gudabilderna för att alla gudarna ska inkluderas i bönen. Oljelampan är det viktigaste redskapet vid bön, har du inte råd med gudabilder så måste du åtminstone ha en oljelampa. En ung kvinna berättar: Det enda jag fick med mig hemifrån var en Kamatchiamman vilaku. På de lite större husen finns ofta små inbyggda trekanter som är vackert färgsatta. I dessa trekanter tänds ett ljus för att uppmärksamma en viss gud eller som vissa av de intervjuade personerna sade så tänds ett ljus häri för att resande skall hitta ett hus att övernatta i. En man som saknar sin bror säger: Min bror har varit borta i över ett år, varje kväll tänder vi ett ljus så att han kan hitta hem. Hos vissa familjer återfinns små mässingsplattor, som föreställer ett sorts horoskop skrivet i sanskrit, ett uråldrigt indiskt språk. Dessa plattor är till för att hjälpa familjen med en speciell åkomma eller välsigna ett dödfött barn. Om dessa plattor har ett religiöst ursprung kan inte sägas, men de har stor betydelse för familjen. En sorgsen man visar sin finaste ägodel: Vi har låtit tillverka en platta för vår son som var död när han föddes. Lotusblomman är den vanligast förekommande symbolen och återfinns ofta på husen, den kan vara målad eller utsirad i trä. Även svastikan är en vanlig symbol som i Indien står för solen, födelsen och återfödelsen. Svastikan målas ofta i kvinnans högra hand i de traditionsenliga handmålningar som utförs vid högtider. Varje morgon vaknade byn tidigt av att kvinnorna sopade framför sina hus, detta var inte det enda de gjorde, efter sopningen hälldes kons urin ut som fick torka och fungerade som rengöring och var dammdämpande. När denna process var färdig målade kvinnorna fina mönster, collums, på marken. Varje morgon målas dessa collums av kvinnor som strör ut marmorpulver som prickar, dessa prickar förbinds sedan utan uppehåll och bildar vackra mönster. Från början använde man rismjöl till målningarna. Tre olika förklaringar till collums: Vi använder rismjöl till våra collums för att stoppa insekter från att komma in i 19

21 huset, då stannar de istället utanför och äter av rismjölet. Inne i staden använder man sig ibland av stora klistermärken som sina collums, för de sitter längre och behöver inte målas om varje dag. Collums ritar vi för att hedra gudarna och visa att de alltid är välkomna i vårt hem. Olika familjer har olika mönster Collums återfinns även i templen, i skolorna och inne i bostadshusen. När jag frågade varför collums finns i templen fick jag till svar att det var för att blidka gudarna Djurens symbolik Kor och tjurar var ofta dekorerade på sina horn med utsirade knoppar och blåfärg. Kon är i Indien som hunden är för oss i Sverige, ett älskat husdjur. Det kan tyckas att kon driver löst omkring på gatorna som herrelösa djur, men varje ko har en ägare och kon kommer alltid hem på kvällen. Dessutom har kon i Indien flera nyttiga funktioner; den ger människan mjölk, den ger bränsle, gödning, husisolering och utan kon får man inga tjurar till åkrarna, dessutom är kon effektiv som renhållningsmaskin. Kon är billig i drift då den äter gräs och vegetabiliskt avfall. Vissa av de intervjuade ansåg att kon var helig, guden Krishna kom ner till jorden för många tusen år sedan som en koherde, kornas skyddsherre. Vissa såg enbart kon som ett nyttodjur: Utan vår ko hade vi varit mycket fattiga, kon ger oss inkomst genom sin spillning som vi torkar och säljer. Andra djur som anses heliga i Indien är ormen, apan och råttan. Att just dessa djur är heliga kan medföra vissa hygieniska problem eftersom råttan förökar sig enormt och är smittbärare och apan är aggressiv vilket kan leda till rabies vid bett Människans symbolik Människans symboler börjar med det lilla barnets svarta tikka, pannfläck, och svarta band runt midjan, dessa symboler är till för att skrämma onda andar. En vacker flicka kan få en stor tikka i pannan för att uppmärksamheten på hennes utseende ska avledas. En tikka är både ett smycke och en ceremoniell offergåva i form av en färgfläck i pannan, ofta ett rött pulver. Kurnkuman, det röda pulvret används också till kvinnans halskedja med hängsmycke, Tali, som hon får när hon gifter sig, färgen är för att önska ett långt liv åt sin man. Efter mannens död kastas kedjan i brunnen och man tillverkar en ring av hängsmycket. 20

22 Tikka är absolut inget kastmärke som det ofta kallas i västvärlden. Alla indier tillhör en viss kast, det visar vilket ursprung hon har. Kastsystemet var intressant att tala med folk om, det bottnar sig i religionen där det högsta kastet är Brahmanens och en fattig människa kan tillhöra detta kast likväl som en rik människa kan tillhöra ett lägre kast. Man föds in i ett kast och enda sättet att tillhöra ett annat kast är genom reinkarnation, återfödelse. Det stora målet för en Hindu är att nå Moksha och detta görs efter att ha levt ett gott liv med goda handlingar och att ha genomgått åtskilliga reinkarnationer. Dessa handlingar kallas karma. När en människa dör är det endast kroppen som försvinner, själen lever vidare i en ny kropp. Den som misskött sig föds till något sämre, kanske en växt. Ett sätt att visa en god karma är genom att följa kärlekens väg genom att visa kärlek och fromhet i bön. Ett annat sätt är att läsa de hinduiska skrifterna och bli undervisad av heliga män. Man kan även visa en god karma genom att koncentrera sig på gud med hjälp av yoga, detta sker ofta av heliga män och asketer, män som lever strängt avhållsamt med kontroll över kropp och sinne. En asket vill dö vid den heliga floden Ganges eftersom man slipper återfödas om man dör där. Pilgrimer vandrar ständigt till Ganges från hela världen. Under mina observationer har jag även märkt att färger har stor betydelse för en indier. Alla kvinnor är alltid klädda i glada färger vilket gör att de ser glada ut hur fattiga de än är! Rött används vid högtider, orange står för ljus och avhållsamhet, heliga män är ofta klädda i orange. Grönt står för naturen och bringar fred och lycka vilket även gult står för. Gult är också lärandets färg och guden Vishnu har gula kläder. Männen är ofta klädda i vitt eller blått. Vitt står för fred och kunskap och blått står för mod och manlighet. Gudarna Rama och Krishna är blåklädda. 4.2 Läromedelsgranskning Vad tar de tre svenska läroboksförfattarna som jag valt att studera upp kopplat till Indiens religiösa symboler i ett dimensionellt perspektiv enligt följande: - Kulturperspektivet - Trosperspektivet - Genusperspektivet. Religion och liv har som syfte att väcka nyfikenhet och förståelse för hur omgivningens tro och liv präglar vårt sätt att leva och tänka. Hinduismens grunddrag beskrivs på ett mycket 21

23 kortfattat och faktamässigt sätt ur ett rent trosperspektiv, dvs rena hinduistiska trosfakta kopplat till dess symboler. Information avseende genus och kultur går ej att sortera ut från denna skrift. I Religionskunskap kan man läsa hur hinduismen ter sig i ett kulturperspektiv, dvs. vardagslivet, vi får följa en pojke från morgon till kväll. Anu berättar om sitt liv och sin släkt och om vilken betydelse kasterna har, han berättar även om sin lärare som har en modernare syn på livet och hur detta kommer att te sig. Trosperspektivet beskrivs ingående genom att pojken Anu ber sin morgonbön med sin far. Boken tar även upp fakta om återfödelsen, gudarna och templen. Genusperspektivet beskrivs på så sätt att bara människor från det manliga könet får plats vilket i sig också är en del av kulturen. Sexans religionskunskap tar upp hinduismen mycket kortfattat men otroligt levande ur ett kulturellt perspektiv. Läsaren får följa med på en resa uppför floden Ganges och under resans gång får läsaren uppleva olika vardagliga händelser, såsom en begravningsceremoni och ett renande bad i det heliga vattnet. Trosperspektivet presenteras på ett rent faktamässigt sätt som ger läsaren information om kasterna och gudarna. För ovanlighetens skull får vi i denna bok följa en flicka, vilket är det närmaste genusperspektiv vi kan se. Generellt för de läroböcker jag valt att titta i kan sägas att kon är helig och att indierna smyckar sig med pannfläck och att kast anses vara en religiös företeelse. På många ställen står att kast och olika hudfärg har ett samband och ger människor olika levnadsvillkor. De lågkastiga får ingen ingående beskrivning medan regering och stat nämns när kampen mot diskriminering tas upp, detta gör de lågkastiga till offer. Men det som det talas mest om i läroböckerna är att den stora befolkningsökningen är ett problem. 22

24 5 Sammanfattande slutdiskussion I följande kapitel kommer mina frågeställningar att besvaras var och en för sig baserat på de fakta som insamlats från litteratur och fältstudier och analyserats i föregående kapitel. Syftet med detta examensarbete har varit att jämföra hur en grupp hinduer i den lilla indiska byn Velakapuram utanför Chennai förhåller sig till sin religion och dess symboler, och hur detta rimmar med en del svenska läromedels framställning av indisk religion och dess symbolik och att undersöka vad som står om dessa symboler i tre vanligt förekommande svenska läromedel och att påvisa vilka pedagogiska vinster man kan göra genom att sammanföra läromedel och observationer. 5.1 Religiösa symbolers betydelse Vilka religiösa symboler har betydelse för befolkningen i Velakapuram? Mina slutsatser är att de religiösa symbolerna ger folket i Indien och speciellt i byn Velakapuram en mening åt livet. Byborna har skapat en social verklighet utifrån symbolerna som ger de vardagliga händelserna en mening. De religiösa symbolerna hjälper Indierna och framförallt byborna i Velakapuram att förstå sin tro på ett djupare sätt. På sina egna personliga sätt tolkar de symbolerna och detta ger symbolerna både en personlig och en social sida. Symbolerna ger ett stort engagemang genom sin befintlighet, de ger det osynliga, det abstrakta, en mening, som till exempel begreppen ånger och förlåtelse. Detta gör att hinduismen med alla sina symboler är lika mycket en kultur som en tro. Religionen spelar en mycket stor roll för de flesta indier och utgör en naturlig del av vardagslivet. Tidigt på morgonen finns religionen där i den renande ko urinen som ska rengöra gatan, sedan kommer de fina collums fram som finns genom hela dagen, beroende på hur troende människan är så återkommer en eller flera bönestunder under dagen. Även bybornas levnadssätt att hålla kropp och själ rena och att vara generösa mot de fattiga reflekterar religionen. Är det religiöst handlande eller har det en praktisk uppgift? Kan det komma från det latinska ordet colúmna som betyder pelare? Ibland målas dessa collums ovanpå varandra som en pelare. Kan det vara en föregångare till våra släktträd, eftersom ingen familj har samma mönster? Enligt gammal hinduisk tradition tillverkas stora färgrika collums av färska blomblad vid stora festligheter och festivaler. Dessa bilder, mandalas kan man även hitta i buddhismen som är föregångare till hinduismen, kan det vara så att det är en kvarleva från buddhismens tid? 23

25 5.2 Framställning av Indiens religiösa symboler Hur framställs Indiens religiösa symboler i svenska läromedel, och hur väl överensstämmer framställningen med de lokala bruken i Velakapuram? De religiösa symbolerna borde få större utrymme i de svenska läroböckerna som jag valt att studera. Vad är anledningen till att många symboler inte ens nämns och att andra symboler har enbart en förklaring när de i själva verket har olika syften? De svenska läromedel jag har studerat som handlar om Indien tar upp det viktigaste inom hinduismen. I de läromedel som jag granskat saknar jag dock information om hur det indiska samhället fungerar och om de religiösa symbolerna syns inte mycket. I samtliga dessa böcker står det att kon är helig och att indierna smyckar sig med pannfläck. Men det som det talas mest om i läroböckerna är att den stora befolkningsökningen är ett problem, vilket är mycket viktigt, men detta ger en bild av Indien som ett hopplöst land och det stämmer illa. Indien är i allra högsta grad ett land under utveckling! Generellt för de läroböcker jag valt att titta i kan sägas att kast anses vara en religiös företeelse. På många ställen står att kast och olika hudfärg har ett samband och ger människor olika levnadsvillkor. Har vi inte alltid fått lära oss att det är farligt att dela in människan i olika hudfärg? De lågkastiga får ingen ingående beskrivning medan regering och stat nämns när kampen mot diskriminering tas upp, detta gör de lågkastiga till offer. 5.3 Pedagogiska vinster Vilka pedagogiska vinster kan man göra genom att komplettera svenska läromedel med observationer från lokalt religiöst liv? Som religionslärare i grundskolan har man som uppgift att förmedla en så verklig och målande bild av ämnet baserat både på läroplansframställningen och självupplevda händelser. Syftet med ovannämnda påstående torde vara att med en målande metod baserat på egna erfarenheter direkt kopplat till gällande läroplan i ämnet ge eleverna en verklighetsbestämd insikt och därmed stimulera deras lust att söka kunskap i det nämnda ämnet. I Läroplanen för grundskolan kan vi läsa: Religionskunskap bidrar till att utveckla förmågan att förstå och att reflektera över sig själv, sitt liv och sin omgivning och att utveckla en beredskap att agera ansvarsfullt. Efter att ha gått igenom de tre av mig utvalda läroböckerna ser jag att kursplanens krav för religion inte uppfylls. Alla elever ska ha rätt att få en rättvis undervisning! Men jag är övertygad om att en duktig och 24