Våga vara sämst. (Och bli kreativare, produktivare och rikare)

Transkript

1 *************************************************** * * * * Inre Cirkelns Månadsbrev nr 11, juli 2015 * * * * *************************************************** Våga vara sämst (Och bli kreativare, produktivare och rikare) Bästa medlem, I år har de flesta av mina egna marknadsföringskampanjer gått åt helvete. Förra året också. De flesta. Inte alla. Här är några exempel: Workshop 1: Noll anmäld. Workshop 2: 3 anmälda (1 avbokning). Workshop 3: Noll anmäld. Bra jobbat Maxe. Och det är inte allt. Jag gjorde runt 9 olika kampanjer för mina produkter. En gick okej. Resten sög. Och jag har misslyckats med många fler grejer som jag inte orkar skriva om just nu. Det finns ljuspunkter dock. I princip alla kampanjer som jag gjort för kunder har gått bra. Vissa okej. Vissa bättre än bra. Till exempel så gick Dramatenkampanjen superbra (=slutsålt). En annan kampanj slog försäljningsrekord (kan inte säga mer om kampanjen just nu av olika anledningar men jag ska visa kampanjen under hösten). Alla projekt som jag gjort för större kunder har gott riktigt, riktigt bra. Men mina grejer har inte gått bra. Varför? 1

2 För att jag är slarvig när det gäller mina egna grejer. Och lat. Och för att jag testar saker som inte behöver testas bara för att jag tycker att det är kul. Det stora skälet är att jag är slarvig när det gäller mina egna grejer. De görs på halvfart och när jag känner för det. Stort misstag. Gör inte det. Du bör ta din marknadsföring på allvar. Precis som jag tar mina kunders kampanjer på allvar. Det är okej att testa av saker som du vill testa så länge de inte kostar dig en massa pengar och så länge du inte är beroende av intäkterna. I alla andra fall ska du vara noggrann med din marknadsföring. Är du slarvig när det gäller dina egna grejer men noggrann när du hjälper någon annan? Sluta med det i så fall. Här är en fråga till: Orkar du hela vägen fram, eller lägger du av när du kommit halvvägs? Låt oss ta ett exempel på vad jag menar. För några månader sedan var jag hemma hos mina svärföräldrar på middag. Vid en tidpunkt under kvällen behövde jag lätta på trycket. Väl inne på toan upptäckte jag att de hade en våg. Kanske är en bra idé att väga sig, tänkte jag. Normalt brukar jag väga 70 kg (otränad, småplufsig). Vågen upplyste mig nu om att jag vägde 77 kg. Nice. Sju kilo mer än vanligt alltså. Och av de 7 kilona så var det inte ett enda uns av muskler. Bara fett. Jag tittade mig i spegeln och sa, Tjena fetknoppen. Inget beslut om att gå ner i vikt fattades. Bara Tjena fetknoppen. Sedan gick jag ut och mumsade klart middagen som bestod av potatisgratäng och oxfilé. Och vin så klart. Flera glas. 2

3 Vi snabbspolar framåt cirka 5 veckor. Det är morgon och jag kliver in på toaletten för att borsta tänderna. När jag ser mig själv i spegeln iklädd endast pyjamasbyxor så upptäcker jag till min förskräckelse att jag inte ser mig själv i spegeln utan Jabba De Hut (Googla). Då bestämde jag mig för att gå ner i vikt. Och eftersom jag är barnsligt otålig när det gäller vissa saker så ville jag gå ner i vikt snabbt. Men hur? Det finns hur många bantningsmetoder som helst, men om du ska gå ner i vikt så behöver du få i dig mindre kalorier eller träna så att du gör av med mer kalorier. Mitt val var att halvfasta två gånger i veckan. Måndagar och torsdagar. Det innebar att jag åt ett ägg på morgonen, ingen lunch och en lättare middag (totalt runt 600 kalorier på en dag). Efter 5 veckor hade jag gått ner 7 kilo. Woohoo! Men mitt mål var 10 kilo. Och vet du vad som händer nu? Precis. Nu blir jag lite nöjd med mig själv och börjar slarva med halvfastan. Till exempel tyckte jag att det var en bra idé att ta ett glas vin på kvällen de dagar jag halvfastade(ett glas vin på 15 centiliter innebär cirka 101 kalorier). Nu får Herr Maxe skärpa sig. Det är ju bara 3 kilo kvar så har jag gått ner 10 kg vilket var mitt mål. Men halvfastan har jag tröttnat på (tröttnar man inte på alla bantningsmetoder?). Vad ska jag göra nu för att gå ner de sista 3 kilona? Jag kom på en kanonidé! Jag ska börja med thaiboxning (jag fyller 47 år på fredag så jag är i precis rätt ålder för att köra igång). Thaiboxare är ju alltid smala så jag måste ju gå ner i vikt när jag börjar träna. Och jag ska så klart inte gå på de vanliga passen utan köra privatträning. Min tränare heter Simon Ogolla. Han är 1,90 lång och väger runt 100 kg. Jag är 1,80 lång och väger 70 kg. Körde mitt första pass igår. Det gick sådär. Fick lägga mig ner några gånger för att jag blev yr. Fick vila länge efter varje övning. Efter passet var jag helt slutkörd. Och mycket, mycket hungrig. Och törstig. Men jag överlevde i alla fall. Och jag gjorde det. Jag vågade vara sämst. Och jag var garanterat sämst av alla som var i träningslokalen. Minst en av de andra var proffsboxare. Och även om jag tränade privat med Simon så var det psykiskt ganska jobbigt att gå dit och 3

4 träna. För det är ju inget kul att vara sämst. Men om du inte vågar vara sämst, så kommer du aldrig kunna bli bäst. Och det gäller inte bara inom sport utan inom allting. Mer om det alldeles strax. Mitt nästa pass är på torsdag och fredag (lika bra att köra på ordentligt). Mitt mål nu är att de tre kilona ska vara borta inom två veckor. Jag ska börja springa också. Idag blir första rundan. Vi får se hur det går för jag har väldigt ont i kroppen på vissa ställen. Träningsvärk tror jag det kallas. Men det har man ju bara för att man är otränad så det är bara att träna bort smärtan. Varför berättar jag det här? Misslyckanden ska man väl inte skriva om när man är konsult inom marknadsföring och reklam, då vill väl ingen anlita mig? Och vad har min plufsiga lekamen att göra med marknadsföring? Lugn och fin. Låt mig klargöra en sak. Vad jag försöker få fram är inte att du ska börja banta eller välja samma bantningsmetod som jag valde. Och det handlar inte om att du ska börja med thaiboxning eller någon annan kampsport. Och det handlar inte om att du ska tycka synd om mig för att flera av mina workshops inte funkade eller att de flesta av mina kampanjer gått dåligt. Jag är nöjd om 20 % av det jag testar funkar. Vad jag försöker få fram är att i princip allt i livet och i företagandet handlar om att våga. Våga prova nya saker. Våga sticka ut. Våga satsa pengar på marknadsföring. Våga be kunderna att köpa (och rekommendera ditt företag). VÅGA är nyckeln till att lyckas (tror jag i alla fall). Låt mig ge dig ett exempel på en person som vågar. Just nu är jag mentor åt en ganska ung tjej som vill bli copywriter. Hon har skrivit en massa andra saker men hon har inte skrivit för att sälja tidigare. Hon jobbar på ett företag som bland annat har en DM-byrå. Nu har deras copy gått på mammaledighet och de har inte tid att anställa någon ny för de har flera kampanjer som måste bli klara innan semestern. Jag skriver några av kampanjerna och hon ska få chansen att göra en av kampanjerna. Hon är mycket medveten om att kampanjen måste gå bra. För om den inte går bra så riskerar byrån att mista sin kund. Det är så det funkar i DM-branschen. Skapar du inte bra resultat så är det oftast hej då. Och hon är väl medveten om hur många kampanjer som jag har gjort tidigare. Och vet du en sak? Hon vågar vara sämst i 4

5 rummet när vi diskuterar kampanjen. Hon vågar visa sina idéer. Hon vågar skriva på sitt sätt och inte som jag skriver (för jag har sagt till henne att inte härma mig utan skriva på sitt sätt). Hon vågar fråga. Hon vågar ringa när hon fastnar med något. Och hittills har hon gjort ett förbannat bra jobb. Men vet du vad det bästa med att våga är? Att du blir mer kreativ. Att du blir mer produktiv. Och att du blir rikare (om du är intresserad av det). Så hur kan man våga mer? Här är ett tips: Ifrågasätt allting, överallt, alltid. Många, många problem uppkommer av att man antar vissa saker. Om du antar att du vet en viss sak så tror du att du vet när du antagligen inte gör det. Frågor förstör antaganden. Ställ frågor till dig själv hela tiden. Du kan lära dig mer av att leta efter ett svar än om du hittar svaret. Det där lät lite kryptiskt, eller hur? Vad jag menar är när du börjar ifrågasätta saker och ställa mer frågor så kommer du att lära dig mer än enbart svaret du är ute efter, vilket är bra eftersom du blir ännu smartare. Frågor är oftast viktigare än svaren eftersom du blir mer engagerad i projektet när du ställer frågor. Låt oss titta på ett exempel. På Riksmuseet i Amsterdam hade de ett problem (som alla museer antagligen har). Besökarna stod i genomsnitt endast 8 sekunder vid en talva. Och nu hade Riksmuseet renoverat Rembrandts berömda målning Nattvakten, vilket hade varit in stor kostnad. Hur kunde man få besökarna att stanna längre vid tavlan? Enkelt. Man bad helt enkelt besökarna att skicka in frågor om tavlan. Sedan valde man de 50 populäraste frågorna och besvarade dem. Många av frågorna var av arten som de anställda helst inte vill svara på eller diskutera. Till exempel: Kan ni bevisa att Rembrandt har målat den? Hur mycket är den värd? Finns det några bra förfalskningar? 5

6 Finns det några misstag i tavlan? Varför är det här en bra tavla? De här frågorna plus resten sattes upp nära tavlan. Genomsnittstiden som folk stod och tittade på tavlan ökade till 30 minuter. Besökarna tittade först på tavlan. Sedan gick de till frågorna och svaren och läste en stund. Sedan tillbaka till tavlan. Och så vidare. De tittade närmare på tavlan och stannade mycket, mycket längre. Frågor stimulerar nyfikenheten. Och folk blev nyfikna och ville veta mer om tavlan och därför stannade de längre. Låt oss ta ett exempel till. Kommer du ihåg DM-kampanjen som jag berättade om ovan? Den som den unga tjejen fick chansen att skriva? Okej. Bra. Kampanjen handlar om att få folk att prenumerera på en viss produkt. Och på det första mötet vi hade så diskuterades just ordet prenumerera. Det måste finnas med, sa man. Det måste vara tydligt att det handlar om prenumeration. Det måste lyftas upp, sa man. Och visst är det viktigt att man måste vara tydlig. Det håller jag helt med om. Men min första fråga när det gällde det här var: Gillar målgruppen att prenumerera? Det blev tyst i rummet. Efter några sekunders pinsam tystnad så var det någon som inte orkade längre utan sa, Nej, jag tror inte målgruppen gillar prenumeration. Jag tror att de gillar att få sakerna direkt hem, men ordet prenumeration ska vi nog undvika. Bra, då får vi hitta ett sätt att beskriva tjänsten utan att använda ordet prenumeration. Kom ihåg att alltid ifrågasätta dina antaganden. Det är ett första steg mot att våga så att du blir kreativare, produktivare och rikare. *************************************************************************** 2015 Krister Maxe. Inre Cirkelns månadsbrev publiceras av Maxe Direkt. Adress: Maxe Direkt, Lugnets Allé 5, Stockholm. Web: Mail: maxedirekt@gmail.com. Mobil: Skype: Krister Maxe 6