TRAPPAN UR ETT GENUS- OCH JÄMSTÄLLDHETSPERSPEKTIV

Transkript

1 TRAPPAN UR ETT GENUS- OCH JÄMSTÄLLDHETSPERSPEKTIV Utvärderingsrapport nr II Augusti 2005 Av: Lisa Lindén genusvetare På uppdrag av projekt TRAPPAN 1

2 1. INLEDNING KORT OM TRAPPANS BAKGRUND OCH ORGANISATION BEGREPPSDISKUSSION TIDIGARE RESULTAT Kommentarer till tidigare resultat MATERIAL METOD OCH TILLVÄGAGÅNGSSÄTT UNDER UTVÄRDERINGSARBETET UTVÄRDERARENS ROLL JÄMSTÄLLDHET PROJEKTLEDNINGEN OM JÄMSTÄLLDHETSMÅLEN TRAPPANS ORGANISATION UR ETT JÄMSTÄLLDHETSPERSPEKTIV Könsfördelning i ledningen Kursledare Kursdeltagare Arvodering ERFARENHETS- OCH INFORMATIONSSPRIDNING TRAPPAN PÅ TEATERBIENNALEN TRAPPANS OMVÄRLD RINGAR PÅ VATTNET VERKSAMHET VÅREN HÖSTEN CAFÉKVÄLLAR SHOWCASE MED GENUSPERSPEKTIV VAD ÄR SHOWCASE? VARFÖR GENUSPERSPEKTIV PÅ ETT SHOWCASE? ARBETSGÅNGEN VAL AV DRAMATIK FÖRVÄNTNINGAR OCH INGÅNGAR TILL GENUSPERSPEKTIV JÄMSTÄLLDHETSPERSPEKTIVET I GRUPPEN GENUS I DET KONSTNÄRLIGA ARBETET SVÅRT ATT KOMBINERA SHOWCASE OCH GENUSARBETE ÖKAD MEDVETENHET ÖVERGRIPANDE VAD VAR DET SOM VAR SÅ SPECIELLT? RESULTAT ÖVRIGA KURSER ÖKAD MEDVETENHET/KUNSKAP OM GENUS OCH/ELLER JÄMSTÄLLDHET KURSLEDARNAS UPPLEVELSER Genusperspektiv Integrerat genus- och jämställdhetsperspektiv Upplägg och utveckling KURSDELTAGARNAS UPPLEVELSER Förväntningar på kursen allmänna och kring genus- och jämställdhetsperspektiv Hur tar man/kvinna plats? Vad är jämställdhet och genusperspektiv? RESULTAT (I URVAL) OCH KOMMENTARER JÄMSTÄLLDHET MANLIGA OCH KVINNLIGA ROLLER KURSDELTAGARNAS UPPFATTNINGAR OM GENUSPERSPEKTIV SKILLNADER UTBILDNING SLUTDISKUSSION FRAMTIDEN

3 9.1 UTVÄRDERING UNDER HÖSTEN 2005 OCH VÅREN BILAGA 1 ENKÄTER VÅR BILAGA 2 ENKÄTSVAR...32 BILAGA 3 ENKÄT OM ÖKAD MEDVETENHET...33 BILAGA 4 KURSÖVERSIKT OCH KURSDELTAGARE

4 1. INLEDNING Sedan september 2004 följs, dokumenteras och utvärderas kompetensutvecklingsprojektet TRAPPAN ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv. Det görs på grund av att TRAPPAN inte enbart erbjuder en omfattande kursverksamhet för scenartister, utan också är ett jämställdhetsprojekt inom EU Växtkraft Mål 3. Scenkonstens område och arbetsmarknad står inte fri från ojämställdhet. Könsdiskriminerande strukturer skapar hårda villkor, framförallt för frilansande kvinnor över fyrtio år. I en artikel i Göteborgs-Posten den 14 juni 2005 står det till exempel att läsa att bara 4 av 21 kulturchefer i Göteborg är kvinnor publicerades också den av Teaterförbundet beställda undersökningen Fan skall vara skådespelerska 45 + av regissören Karin Enberg 2. Materialet till utredningen är hämtat från Teaterårsboken 3 sista gången den kom ut Sammanställningen visar bland annat på att av föreställningarna som spelades på institutionsteatrarna, var knappt en tredjedel skrivna av kvinnliga dramatiker och knappt en tredjedel regisserade av kvinnliga regissörer. Andra resultat i undersökningen visar att manliga skådespelare efterfrågas i högre grad än kvinnliga skådespelare. 4 I samband med att kursledarna har engagerats till TRAPPAN har de därför ombetts att specifikt tänka kring genus- och jämställdhetsfrågor under sina kurser. Kursledarna har också mottagit ett PM om jämställdhet, författat av projektets ordförande Ulla Svedin som ansvarar för kursutbudet. I augusti 2005 har flera kursledare deltagit på en endags utbildning om genus- och jämställdhetsfrågor. I mars 2005 kom den första rapporten av utvärderingen och föreliggande rapport är den andra i ordningen. Syftet med denna rapport är att sammanfatta resultat och erfarenheter från projektets första verksamhetsår ( 2 september augusti 2005) som har med genus- och jämställdhetsperspektivet att göra. Parallellt med att TRAPPAN utvärderas ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv sker en övergripande utvärdering som behandlar projektet som en helhet. Utvärderare av det är Mia Bergdahl som också ansvarar för administrationen av kurserna på TRAPPAN sedan januari TRAPPAN är ett pilotprojekt med målsättningen att bli en permanent verksamhet. I målsättningen ingår att ytterligare integrera genus- och jämställdhetsperspektivet Kort om TRAPPANS bakgrund och organisation TRAPPAN är ett jämställdhetsprojekt inom EU Växtkraft Mål 3, Europeiska Socialfonden, vars huvudverksamhet är att erbjuda scenartister i Västra Götalandsregionen tillgång till olika kurser som kompetensutveckling. Huvudman för projektet är Teateralliansen 5. Initiativet till TRAPPAN togs av Teaterförbundet via Ulla Svedin, skådespelare, ledamot av förbundsstyrelsen och ordförande i Svensk Teaterunions utbildningsutskott. TRAPPAN 1 Göteborgs-Posten, 14 juni Artikel av Katarina Sahlin. De kvinnliga cheferna är Jannike Åhlund chef för Göteborgs Filmfestival, Hellen Smitterberg konstnärlig chef på Pusterviksteatern, Gunwi Silander vd SVT Göteborg samt Lise-Lotte Axelsson ny konstnärlig ledare för Göteborgsoperan. 2 Enberg Karin, Fan skall vara skådespelerska 45 + En kartläggning av arbetsmarknaden 2001 för skådespelare, dramatiker, regissörer. Del A Sammanfattning och kommentar och Del B Rapportens siffermaterial, Teaterförbundet, Stockholm (2003). 3 Teaterårsboken var en publikation som gavs ut till Den innehöll fakta om alla föreställningar som spelats på scenerna och i radio under ett år. 4 Karin Enbergs utredning sammanfattas i Eva Anneli Olssons uppsats Om jag hade en dotter skulle jag inte rekommendera henne att bli skådespelerska en undersökning av de skådespelande kvinnornas situation inom teaterbranschen, Litteraturvetenskapliga institutionen, Lunds universitet, (2004) 5 Teateralliansen är ett bolag som ger yrkesverksamma frilansande skådespelare en grundanställning. Bolaget har statligt bidrag för sin verksamhet och har som uppgift att på det offentligt stödda teaterområdet utveckla en ny anställningsform, som minskar skillnaderna mellan en fast och frilansanställning. Förutom att ge de anställda skådespelarna en kontinuerlig arbetsplatstillhörighet har Teateralliansen vidareutbildning och artistförmedling som huvuduppgifter. Uppgifterna är hämtade från Teateralliansens hemsida. 4

5 drivs gemensamt av flera aktörer inom branschen. Bakgrunden till TRAPPAN är att Brita Lindgren hösten 2002 gjorde en förstudie till projektet, vilket finns som en rapport och ligger till grund för projektets målsättning 6. Förstudien bestod bland annat av att undersöka eventuella kompetensutvecklingsbehov hos scenartister i Västra Götalandsregionen. På den enkät som ingick i förstudien svarade fler kvinnor än män och av de som svarade var det var fler kvinnor som sade sig ha behov av kompetensutveckling. TRAPPAN startade formellt sin verksamhet den 2 september 2004 med ESF- rådet som projektets huvudfinansiär. ESF-bidraget kräver offentlig medfinansiering. Trappan har fått bidrag från Västra Götalandsregionen och Göteborgs kommun. Arbetsförmedlingen Kultur, Teaterhögskolan och Filmhögskolan vid Göteborgs Universitet är medfinansiärer genom verksamhet. Övriga samarbetspartners är Borås Stadsteater, Folkteatern i Göteborg. GöteborgsOperan, Göteborgs Stadsteater, Västsvenska Teater och Dans, SVT Drama, Film i Väst, Teatercentrum, Danscentrum Väst och Teaterförbundet. I TRAPPANS organisation finns representanter för både arbetsgivare och arbetstagare vilket skapar stora möjligheter för samarbete och en närhet till branschen. TRAPPANS huvudman har det övergripande ansvaret för projektet som utgörs av en projektledning, ledningsgrupp och arbetsutskott 7. Till projektet finns även en konstnärlig referensgrupp som består av utövande artister. 1.2 Begreppsdiskussion Innan jag går vidare följer en kort definition av de för utvärderingen centrala begreppen jämställdhet, jämlikhet, genus, könsperspektiv och könsroll för att redogöra på vilket sätt jag använder mig av dem i utvärderingsarbetet rörande TRAPPANS verksamhet 8. Jämställdhet syftar till att både män och kvinnor skall ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter i samhället (inom politik, ekonomi, arbetsmarknad, hushåll m.m.) och inte utsättas för någon form av diskriminering på grund av könstillhörighet. När det råder ojämställdhet skapas tillexempel situationer och konsekvenser som slår olika beroende på vilket kön en människa tillhör. I arbetet för jämställdhet kan det krävas olika åtgärder för män och kvinnor för att på sikt nå ett tillstånd där en åtskillnad inte skall behövas. Jämlikhet betyder att alla människor är lika mycket värda. Att alla människor oavsett kön, etnicitet, klass, sexualitet, ålder, handikapp m.m. skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter och inte utsättas för någon form av diskriminering. En skillnad mellan de båda begreppen är att jämställdhet begränsas till att handla om män och kvinnor och relationen mellan könen medan jämlikhet inte gör det. Även i jämställdhetsarbete kan etnicitet, klass, sexualitet, ålder, handikapp m.m. beaktas och det görs också ofta, men dessa variabler ingår inte per definition i begreppet. Jämställdhet kan handla om villkor och arbets- och studieförhållanden på till exempel arbetsplatser och i skolor. I TRAPPANS fall kan det till exempel röra villkor för deltagande på kurser kom den första svenska 6 Rapporten finns på TRAPPANS hemsida. 7 För utförligare förklaringar om organiseringen se TRAPPANS hemsida. www. trappan.net 8 Inom genusforskningen finns idag mängder av ibland snarlika och ibland olika definitioner av begreppen. Detta är min definition utifrån studier av bland andra historieprofessorn Yvonne Hirdmans olika verk samt utifrån studier och arbetserfarenhet inom området. Definitionerna skall inte ses som absoluta utan som ett försök att dela upp olika användningsområden och på så vis orientera en läsare. 5

6 Jämställdhetslagen 9. Sedan den 1 juli 2005 är lagen är utökad så att könsdiskriminering inte längre enbart handlar om arbetslivet och utbildningsväsendet utan också när det gäller handel med vissa tjänster och varor. 10 Genus kan förenklat beskrivas med socialt kön, eller det som finns runt omkring det biologiska könet. Orden manligt och kvinnligt signalerar på en vardaglig nivå om vad vi i en aktuell kontext definierar som manligt respektive kvinnligt genus. Genus är en konstruktion och förändras således över tid och ser annorlunda ut i olika sammanhang, samhällsklasser och kulturer, vilket bland annat visar sig genom historiska tillbakablickar på till exempel yrkesgrupper. Hur yrken kan ha pendlat mellan att vara mansyrken till kvinnoyrken ( det vill säga procentmässigt domineras av det ena eller det andra könet). Det som inte ansågs passande för kvinnor att arbeta med under en tid kunde tjugo år senare anses mycket lämpligt för den kvinnliga naturen. Centralt i genusbegreppet är att det alltid finns en inbyggd maktaspekt där manligt genus är överordnat kvinnligt genus För att förstå hur genusbegreppet fungerar på ett individuellt och samhälleligt plan talar historieprofessorn Yvonne Hirdman 11 om ett strukturellt system, ett genussystem 12 i vilket det finns två bärande principer; isärhållning av könen och mannen som norm 13. Den första principen, isärhållning, handlar om att män och kvinnor befinner sig på olika arenor i samhällslivet, till exempel vad gäller yrken, utbildning och föreningsliv (horisontell segregering). Den andra principen, mannen som norm, handlar om att mannen är norm för människan och att allt som inte är man därför alltid blir avvikande - den Andra. Mannen som norm kan beskrivas som vertikal segregering. Systemet innefattar att alla människor är en del av en ordning, med olika mycket rörelseutrymme/aktörsskap för individen. Genussystemet upprätthålls av ett osynligt genuskontrakt som både män och kvinnor medvetet eller omedvetet undertecknar. På en individuell nivå behålls kontraktet till exempel genom arbetsuppdelning i hemmet. Både män och kvinnor är idag begränsade i sitt genus, men på grund av att det är mannen som är norm i samhället, tjänar gruppen män på det, medan gruppen kvinnor förlorar. Ett annat begrepp som kan vara värt att nämna här är könsperspektiv. Många gånger används genus- och könsperspektiv som likvärdiga med varandra. Genus- och könsforskare för ständiga teoretiska diskussioner om vilket begrepp som mest lämpar sig för deras respektive forskningsområden. Jag anser att könsperspektiv vinner på att användas när huvuden räknas (antal kvinnor och män), det vill säga när man tittar på statistik inom olika områden ( kvantitativ jämställdhet). När vi sedan studerar vad, hur och när dessa huvuden gör olika saker handlar det mer om vad genusperspektiv kan vara (kvalitativ jämställdhet). Ordet könsroll är ett lite äldre begrepp inom området och kan ibland mycket förenklat användas för att beskriva genus. Inom forskningen anses dock könsrollsbegreppet ofta lite föråldrande och mer statiskt än det mer rörliga genusbegreppet. 9 Jämställdhetslagen trädde i sin första version i kraft 1 juli Nuvarande Jämställdhetslag (1991: 433) skräps kontinuerligt med tydligare, konkreta krav på arbetsgivare skräptes lagen angående kartläggning av löneskillnader för att kunna motverka osakliga sådana. 10 För utförligare beskrivningen av de nya tilläggen se till exempel JämO:s hemsida Yvonne Hirdman (f. 1943) är professor i historia vid Stockholms universitet. Yvonne Hirdman var en av forskarna som ledde Maktutredningen, en statlig utredning som pågick mellan Utredningen undersökte maktfördelningen och demokratin i Sverige. Hon har bland annat skrivit Med kluven tunga LO och genusordningen, Atlas, Stockholm, (1998). I den undersökte hon hur LO handskats med jämställdheten under de hundra år som LO funnits. 12 Genussystemet benämns ibland också som en genusordning eller en könsmaktsordning. 13 I till exempel Yvonne Hirdman, Genus om det stabilas föränderliga former, Andra upplagan, Liber Förlag, Malmö, (2003). Eller i Yvonne Hirdman, Genussystemet reflexioner kring kvinnors sociala underordning i Kvinnovetenskaplig tidskrift. 1988:3. 6

7 1.3 Tidigare resultat I TRAPPAN ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv Utvärderingsrapport nr 1 (mars 2005) talade resultaten för att TRAPPAN övergripande hade (och har) stor potential att leda till en ökad grad av medvetenhet kring genus- och jämställdhetsfrågor hos flera aktörer inom projektet 14. Resultatet bygger på informatörernas egna upplevelser (genom enkäter och intervjuer) om vad de anser är ökad medvetenhet. Samtidigt visades att det var viktigt att utröna vad kursledarna och kursdeltagarna menade att ett genusperspektiv var/är/kan vara. Annars kan arbetet leda till en förstärkning av ett polariserande mellan manligt och kvinnligt genus. Det vill säga att befästa och konservera en rådande norm, trots att intentionen var den motsatta. Föregående rapport visade också i korthet på följande resultat ( i urval). Att kurserna under hösten 2004 ledde till erfarenhetsutbyte och ny kunskap inom områden genus och jämställdhet för kursledare och kursdeltagare. Att i princip alla kursledare ansåg att de skulle kunna vässa, precisera och utveckla genusperspektivet om de skulle ha sin kurs en gång till. I princip samtliga kursledare sade sig (i mån av tid) vara intresserad av en kortare utbildning i genus- och jämställdhetsfrågor. Att det inte ledde till så många konkreta effekter att kursledarna ombads att tänka kring ett genusperspektiv i samband med att de anlitades. På tre kurser observerade kursledarna oberoende av varandra liknande erfarenheter; att kvinnor försökte vara söta och att ta mindre plats och att män hade svårare att slappna av i praktiska övningar. En del kursdeltagare uttryckte en irritation och ansåg att genus- och jämställdhetsfrågorna inte var relevanta på den aktuella kursen. Flera kursdeltagare var nyfikna på eventuella skillnader mellan män och kvinnor i till exempel i skrivsätt. Flera kursdeltagare uttryckte en längtan att bli bemött som människa och inte som kön Kommentarer till tidigare resultat Här följer kommentarer till de tidigare resultaten, dels för att fortsätta en diskussion från föregående rapport men också för att visa på hur det påverkat arbetet under våren Vad det gäller deltagares lust att analysera skillnader mellan könen så kan man säga att det bör analyseras med en försiktighet om vi menar att genus är en konstruktion som är föränderlig. Att studera och jämföra villkor, erfarenheter och konsekvenser för män och kvinnor i olika situationer och sammanhang kan istället bli intressant. Flera av TRAPPANS kurser handlar konkret om gestaltning, vilket kan komplicera talet om skillnader i och med att en betoning på olikheter, skillnader kan krävas i arbetet med olika karaktärer. Flera deltagare gav uttryck för att de ville bli bemötta som människor och inte som kön. Det är en förståelig längtan, dock kan könstillhörighet och genus behöva problematiseras eftersom det idag inte är så att män och kvinnor i samma utsträckning bemötts som just människor. Det är just det som är ett av ojämställdhetens problem. Genussystemets första princip, mannen som norm, handlar om att den neutrala människan ofta är en man och inte en kvinna. I allmänna resonemang kring teater så talas det stundtals om den neutrala berättaren som en 14 Rapporten återfinns i sin helhet på TRAPPANS hemsida. www. trappan.net 7

8 man. Om en kvinna sägs representera människorna så antas det egentligen handla om någonting annat, om det kvinnliga och inte det mänskliga. Simone de Beauvoir är en känd filosof som förde resonemang om detta i sitt berömda verk Det andra könet 15. Observationen som flera kursledare gjorde, att män hade svårare att slappna av och att kvinnor försökte vara söta och ta mindre plats kan tolkas som att de omedvetet/medvetet handlar enligt en norm för genus. På grund av att flera kursdeltagare under hösten 2004 beskrev en irritation och osäkerhet kring genus- och jämställdhetsperspektivet på kurserna, så har TRAPPAN under våren arbetat med att på olika vis utåt förtydliga TRAPPAN som ett jämställdhetsprojekt. Bland annat de erfarenheterna resulterade i att jag närvarade och presenterade genus och jämställdhetsbegreppen och TRAPPANS arbete med dessa frågor på tre kurser 16 samt på introduktionen av Showcase med genusperspektiv. Från flera håll har min närvaro på dessa introduktioner beskrivits som positiv och behövlig. Ordförande Ulla Svedin har också under våren fortsatt att närvara på Arbetsförmedlingen Kulturs kursintroduktioner där kursinnehållet inklusive genus- och jämställdhetsperspektivet presenterats. Ulla Svedin författade också under vintern 2005 ett följebrev som gick ut till alla kursdeltagare innan kursstart. Det förklarade varför TRAPPAN inte bara är ett kompetensutvecklingsprojekt utan också ett jämställdhetsprojekt. I enkäterna under våren 2005 så förekommer inte heller lika mycket irritation över att perspektivet varit med, vilket kan tyda på att informationen har landat väl. Tvärtom är det ett flertal som är glada över att det finns med som perspektiv, även om de kanske inte alltid har haft direkta förväntningar på det. 1.4 Material Under hösten 2004 producerade jag två enkäter till kursdeltagare och (innan kurs och efter kurs) två enkäter till kursledare. 87 av enkäterna från deltagare samlades in innan kursstarterna ( 56 från kvinnor och 30 från män) och 64 enkäter efter 17. Under hösten 2004 genomfördes 11 intervjuer med dåvarande kursledare. Till våren 2005 uppdaterades enkäterna för att bättre kunna svara på frågor om vad deltagare och ledare ansåg att genusperspektiv och jämställdhet var. Under våren 2005 har sammanlagt 222 enkäter samlats in från kursdeltagare och kursledare. Varav 115 innan kursstart och 107 efter kursstart. Av de 222 är 199 ( 129 från kvinnor, 59 från män och 11 där kön inte är angivet) från kursdeltagare och 23 stycken ( 12 från kvinnor och 11 från män) från kursledare. Materialet från Showcase med genusperspektiv bygger på observationer från repetitioner, deltagarnas egna skriftliga utsagor, samtal, mailkontakt samt enskilda intervjuer med regissören Marie Feldtmann och producenten Malin Enberg. Jag har mottagit skriftliga reflektioner från alla deltagare vid två tillfällen (med ett undantag för en manlig deltagare sista gången dock var han med vid vårt gemensamma längre samtal). Intervjuer har också genomförts med projektledare Ida Ivarsson, ordförande Ulla Svedin och Mia Bergdahl utvärderare och som ansvarar för administrationen kring kurserna. Alla intervjuer har varit öppna i sin struktur men har utifrån respektive ansvarsområde handlat om informanternas erfarenheter från det första året och framför allt det som berört genusoch jämställdhetsfrågor. 15 Simone de Beauvoir, Le Deuxième sexe, Èditions Gallimard (1949). 16 Ljudboksinläsning, Från fantasifoto till dramatisk text samt En doft av filmskådespeleri På enkäterna efter avslutade kurser fanns då inte kön angivet. 8

9 1.5 Metod och tillvägagångssätt under utvärderingsarbetet När jag var med på kursintroduktionen av Showcase med genusperspektiv, gav jag deltagarna i uppgift att under arbetsprocessen aktivt reflektera över sig själva, arbetet och gruppen utifrån ett genus- och jämställdhetsperspektiv. Introduktionen var min första kontakt med gruppen. Efter det första tillfället besökte jag repetitionerna vid fyra andra tillfällen för observation och samtal med deltagare och regissör. Samtalen var ofta av allmän karaktär men ibland kom de genom min närvaro att handla om genus- och jämställdhetsfrågor/perspektiv. I mitten av repetitionstiden återkom jag och bad deltagarna att skriva ner sina nulägesreflektioner. Under repetitionerna såg jag delar av föreställningen men hann tyvärr aldrig se något längre genomdrag. De färdiga uppspelen såg jag båda gångerna i Göteborg och jag satt också i publiken på de två tillhörande seminarierna. Jag såg inget av uppspelen i Umeå. En vecka efter uppspelen i Göteborg träffade jag stora delar av gruppen för ett längre samtal. Tre kvinnliga deltagare hade då förhinder. En av dessa har jag träffat för ett samtal vid ett annat tillfälle och en har jag haft mailkontakt med. Enkät och intervjumaterialet har sammanställts och delvis analyserats efter teman. Bearbetningen av enkäter från Att marknadsföra sig själv och sitt projekt (för dansare och för scenartister) har skett tillsammans, trots att det är två olika kurser. Det beror på att det inte alltid gått att utläsa vilken av de båda kurserna som informanten gått. Detsamma gäller för En doft av filmskådespeleri som också gått som kurs vid två tillfällen. Inte heller där går det alltid att utläsa vilken av kurserna som informanten gått. På enkäterna har kursdeltagarna kunnat ange ålder vilket de i de flesta fall också gjort, men i analysen har ingen hänsyn tagits till detta. Se bland annat åldersfördelning i bilagor. Om metod och tillvägagångssätt vill jag nämna att det från enkäter kan vara svårt att avgöra grad av medvetande kring genus- och jämställdhetsfrågor hos informanterna. De som inte tänkt i dessa banor tidigare kan till exempel svara att perspektiven beaktats i hög grad eftersom de inte förväntat sig någonting av det, medan en annan informant kan verka mer kritisk just på grund av att den informanten tidigare och i andra sammanhang arbetat med frågeställningar rörande genus- och jämställdhetsperspektivet. Men det behöver inte heller förhålla sig på det här viset. I rapporten redogör jag för de huvudtendenser som jag tycker mig kunna utläsa av det inhämtade materialet, det betyder att allt material inte finns med i den färdiga rapporten. 1.6 Utvärderarens roll Min roll som utvärderare har under det gångna verksamhetsåret många gånger varit dubbel i den bemärkelsen att jag varit med både som observatör och som referensperson inom området genus och jämställdhet. I arbetet med Showcase med genusperspektiv blev jag en medaktör i frågan om ett låtval. En deltagare och regissören hade skilda meningar och bad mig lyssna på en låt för att sedan återkomma med kommentarer utifrån mitt perspektiv. Mina kommentarer bidrog då delvis till att den låten valdes bort. Jag har också varit aktör som föredragshållare på kursen Att marknadsföra sig själv och sitt projekt (scenartister). Ämnet för mitt föredrag var Jämställdhet hinder och strategier. På utbildningsdagen i augusti 2005 var jag också föredragshållare i ämnet genus- och jämställdhetsfrågor för kursledare, referensgrupp och projektledning. 9

10 2. JÄMSTÄLLDHET TRAPPAN är som tidigare nämnts ett Jämställdhetsprojekt inom EU Växtkraft Mål 3, Europeiska Socialfonden. Därav finns det jämställdhetsmål knutna till projektet. Projekt TRAPPAN har som mål att verka för en utveckling som leder till att det som visas på scen och på film och TV inte skall bidra till att konservera könsrollerna. Vi skall bl.a. undersöka pjästexter och gestaltning inom vårt område ur ett genusperspektiv. Det finns en snedfördelning vad gäller vem som får plats på scenen och vem som skriver manus och regisserar. Vi vill via föreläsningar och kurser öka jämställdheten inom scenkonsten och film och TV genom att öka medvetenheten, både vad gäller obalansen på arbetsmarkanden och vad gäller innehållet i det som syns på scenen, i rutan eller på filmduken. Målet är ett utbud som speglar båda könen på ett lika mångfacetterat sätt och ger lika plats åt kvinnor och män, detta till gagn inte bara för de som arbetar i branschen utan framför allt för publiken. 18 (Min kursiv) Målet är omfattande och handlar om flera saker. De två första raderna tolkar jag som huvudmålet. Det gäller även för raderna Målet är ett utbud som speglar båda könen på ett lika mångfacetterat sätt och ger lika plats åt kvinnor och män. Det andra i texten tolkar jag mer som strategier för att på sikt nå målet, samt förtydligande av varför målen finns. Projektledningen har i januari 2005 tillsammans med ledningsgruppen brutit ned de övergripande jämställdhetsmålen till delmål för år Tanken är att de under hösten 2005 skall bryta ner nya delmål inför året Delmålen för kom att se ut så här: Att initiera forskning kring frågorna Att initiera diskussioner kring ämnet i alla verksamheter och i branschen som helhet. Att föra ut diskussionen i branschen och sprida kunskap till utövare och arbetsgivare. Att stärka kvinnors ställning på arbetsmarkanden och att bygga nätverk. Att sprida kunskaperna även utanför landets gränser. 2.1 Projektledningen om jämställdhetsmålen I intervju (juni 2005) med projektledare Ida Ivarsson säger hon att hon ser att projektet befinner sig på rätt väg vad gäller att på sikt nå målen, med reservation för att de i dagsläget inte bedriver forskning i den bemärkelsen att det är knutet till universitetet. Både Ida och Ulla ser dock TRAPPAN som ett undersökande arbete speciellt med tanke på att det till exempel inte funnits kurser i Talgestaltning med en intention att ha ett genusperspektiv tidigare. Ulla menar att det finns en styrka i att målen är stora som det att TRAPPAN skall påverka hela scenkonstområdet. Det är ju inte realistiskt egentligen, men vi har ändå gjort det, säger Ulla angående ambitionen. Ulla menar att de fått vara innovativa och att två av TRAPPANS kurser specialkonstruerats med hjälp av kursledarna för dessa, Att läsa en dramatisk text ur ett genusperspektiv och Showcase med genusperspektiv 19. Även kursledaren för Från fantasifoto till dramatiskt text, dramaturgen och dramatikern Jane Rasch, menar att hennes kurs specialdesignats för TRAPPAN. Ulla tror att vad det gäller målet att sprida TRAPPANS arbete utanför landets gränser så kan de göra mer. Hon anser också att det är viktigt att få till stånd ett möte mellan redan verksamma och studenter vid de konstnärliga högskolorna. Ida Ivarsson säger att det är 18 Målet är hämtade från TRAPPANS projektbeskrivning som finns på TRAPPANS hemsida 19 Regissören Karin Enberg och dramaturgen och dramatikern Marie Persson Hedenius var kursledare hösten 2004 på kursen Att läsa en dramatisk text ur ett genusperspektiv och Marie Feldtmann har varit regissör för Showcase med genusperspektiv under våren

11 viktigt att komma ihåg att TRAPPAN är ett pilotprojekt med intentionen att bli en permanent verksamhet. Det är unikt att i ett projekt kunna dra lärdomar och erfarenheter samtidigt som det går att göra förbättringar och lära sig av resultaten innan projekttiden är slut, säger hon. Även om projektledningen från början inte hade så många förväntningar utöver målsättningarna, säger Ulla Svedin att hon tycker att hela projektet har gått över förväntan. Ulla har arbetat med jämställdhetsfrågor inom Teaterförbundet sedan 1991 och hon säger sig på grund av de erfarenheterna väntat sig mer motstånd mot genus- och jämställdhetsperspektivet. Att arbetet skulle bli mer ifrågasatt av till exempel kursledare och kursdeltagare. Vi har till exempel inte fått kursledare som sagt nej, tvärtom är det kursledare som blivit glada och tyckt att det blivit en hjälp till att formulera sig. Ingen deltagare har heller hoppat av någon kurs även om det under hösten fanns en del irritation. Hon tror också att det faktum, att flera deltagare sagt att de känt sig lika behandlade av kursledare, kan bero på att det funnits en ansats kring genus- och jämställdhetsfrågor med från början. I och med att TRAPPAN arbetar med så många parter (Arbetsförmedlingen Kultur, universitet, skolor, myndigheter, arbetsplatser m.fl.), har de gjort det komplicerat för sig, menar hon. På ett praktiskt plan finns det olika strukturer som måste passa ihop. Att det överhuvudtaget fungerat på något plan är ett oerhört gott betyg till alla inblandande parter, menar hon. Alla har prestigelöst samarbetat för att vi skall nå vår målsättning. Jag har även intervjuat Mia Bergdahl som ansvarar för administrationen kring kurserna och för den utvärdering som sammanfattar hela projektet. 20 Mia började sitt arbete på TRAPPAN i december 2004 och har under våren upplevt att genusperspektivet behöver förtydligas ännu mer och att vissa kursdeltagare ibland kanske inte förstår hur det skall integreras eller vad som menas. Mia menar att det varit positivt de gånger jag funnits med personligen, vid till exempel kursintroduktioner och kunnat berätta om tankegångar med genusperspektivet och hur det arbetet kan se ut. 2.2 TRAPPANS organisation ur ett jämställdhetsperspektiv TRAPPAN är ett Jämställdhetsprojekt och har således en ambition att ha en så bred blandning på deltagare som möjligt. Det gäller självklart kön men också etnisk härkomst, ålder, yrkesgrupper och erfarenheter. På Showcase med genusperspektiv fanns det heller ingen övre åldersgräns vilket annars varit standard på de Showcase som tidigare genomförts i Stockholmsområdet ( ej i TRAPPANS regi). Tvärtom har man aktivt tänkt på kvinnor över som ofta står utanför arbetsmarkanden. Enligt Ulla Svedin (augusti 2005) finns nu inte heller någon övre åldersgräns för kommande Showcase i Stockholm Könsfördelning i ledningen TRAPPANS projektledning är helt kvinnodominerad och har varit det i princip från starten. När en producent till Showcase med genusperspektiv skulle anställas fanns det en uttalad ambition att anställa en man och det gjordes också ansträngningar på det området. Ulla Svedin och Ida Ivarsson menar att det var svårt att finna en sådan med rätt kvalifikationer. Ledningsgruppen och Arbetsutskottet ( som en är del av Ledningsgruppen) är organ/personer som har chans att påverka arbetets riktning. Vad det gäller den konstnärliga referensgruppen så utses den av Ledningsgruppen och består av scenartister från Västra Götaland som kan komma med förslag och 20 Mia Bergdahls utvärdering kommer att finnas till förfogande på TRAPPANS hemsida under hösten

12 synpunkter på kursutbudet. I Ledningsgruppen sitter femton ledamöter, varav elva kvinnor och fyra män. 21 Den konstnärliga referensgruppen består av sju kvinnliga ledamöter, en manlig ledamot och en manlig adjungerad ledamot. 22 Här vet jag också att det funnits ambitioner att få till en mer jämn könsfördelning. Flera män har varit tillfrågade men ännu är det bara en som tackat ja. En manlig ledamot var också tvungen att sluta på grund av tidsbrist Kursledare 23 Sammanfattningsvis har det under året varit en svag dominans av kvinnliga kursledare på TRAPPANS kurser, men i stort sett en relativ jämn könsfördelning med en ca 60/40 % relation. På kurserna Att marknadsföra sig själv och sitt projekt förekom under hösten 2004 synpunkter från kursdeltagarna på att kursen hade en övervikt på kvinnliga lärare (2 män och 9 kvinnor) Dessa synpunkter framfördes till Nätverkstan som var huvudarrangör och till TRAPPAN. Men även där var det svårt att få en mer jämn fördelning eftersom fler kvinnor tycks arbeta med det kursmomenten handlat om, men under våren har det dock varit en lite jämnare fördelning. Av 22 lärare/ föredragshållare har det varit 7 män och 15 kvinnor. Med marknadsföringskurserna undantaget, var sammanlagt 18 kursledare inblandade under våren Räknas 2 kvinnliga huvudlärare från marknadsföringskurserna och regissören för Showcase med genusperspektiv blir det 21 kursledare (12 kvinnor och 9 män). Samt tekniker och producent. ( 1 man och 1 kvinna). Av 21 personer har jag tolkat det som om 13 stycken är huvudlärare och av dessa i sin tur är 8 kvinnor och 5 män. Under hösten 2004 var sammanlagt 33 kursledare/föredragshållare inblandade/aktiva under alla kurser av dem medverkade vid kursen Att marknadsföra sig själv och sitt projekt (2 män och 9 kvinnor) av de längre kurserna 26 hade 1-3 kursledare, sammanlagt 4 män och 4 kvinnor. Vad det gäller de kortare kurserna under hösten var kursledare för dessa 1 man och 1 kvinna. Likaså vad det gäller de kurser som fungerade som föreläsningsserie 28. För drop-in- träningar 29, var 4 kvinnor (varav 2 kvinnor turades om)och 1 man ansvariga för Sångträningen. För kursen Fysisk träning var det 1 manlig kursledare. TRAPPAN erbjöd under hösten Ledamöterna är följande; Ann Blomqvist Danscentrum Väst, Kerstin Burhöi Arbetsförmedlingen Kultur, Ewa-Lena Eriksson Arbetsförmedlingen Kultur, Johan Franzon Teatercentrum, Ronnie Hallgren Västsvenska Teater & Dans, Annika Holmberg SVT Drama, Elisabeth Lax GöteborgsOperan, Jennie Lindgren Teaterförbundet, Louise Martin Film i Väst, Pia Muchin Teaterhögskolan vid Göteborgs universitet, Gugge Sandström Folkteatern, Marianne Skoglund Göteborgs Stadsteater, Marianne Springer Borås Stadsteater, Ulla Svedin Teateralliansen samt Göran du Rèes Filmhögskolan. Adjungerande ledamöter är; Ann-Charlotte Eklund Västra Götalandsregionen, Bengt Hörnlund ESF-rådet, Rigmor Salomonsson Göteborgs kommun. 22 Ledamöter i den konstnärliga referensgruppen är; Nasrin Barati Skådespelare fri grupp (suppl.), Eva Claar Skådespelare institutionsteater, Åsa Eek Enquist Skådespelare fri grupp (ord), Archana Khanna Skådespelare frilans, Sami Yousri sångare, Jennie Lindgren Musikalartist frilans, Anna Söderling Skådespelare TeaterAlliansen, Minna Kiper Dansare frilans. Adjungerad ledamot är Mohammed Zahran Arbetsförmedlingen Kultur. 23 Alla antal skrivs i siffror för att det skall bli tydligare för en läsare. 24 Ett par av kursledarna hade sin kurs två gånger, en gång i kort version och en gång som en längre kurs. Alla medverkande kursledare har bara räknats en gång. 25 Den kursen är framtagen i ett samarbete med projektet TRAPPAN och Nätverkstan. Den upphandlades av Arbetsförmedlingen Kultur av Teaterhögskolan som köpte den av Nätverkstan. 26 Alexanderteknik med Barbro Olsson, Relaxation in Action med Tony Grahn, Talgestatning med Iwar Wiklander, En doft av filmskådespeleri med Andrea Östlund och Håkon Liu, Att läsa en dramatisk text ur genusperspektiv med Karin Enberg och Marie Persson Hedenius, Clown och Commedia med Lasse Beischer. 27 Relaxation in Action med Tony Grahn och Arbeta med din drömroll med Gunilla Nyroos. 28 Konstnären i samtiden med Henric Holmberg och Mental träning med Barbro Olsson. 29 Sångträning under ledning av medlemmar i kören Amanda och Fysisk träning. 12

13 också platser i en fristående kurs i samarbete med Teaterhögskolan 30 där 3 män var lärare. 31 Tittar man på föredragshållare på Cafékvällarna under hela verksamhetsåret så är det en jämn könsfördelning. 4 kvinnor och 1 man under hösten 2004 och 3 män under våren Kursdeltagare Under våren 2005 har sammanlagt 127 deltagare gått på TRAPPANS kurser. Av dessa är 93 kvinnor (73 %) och 34 män (27 %). Under hösten 2004 gick sammanlagt 110 deltagare på TRAPPANS kurser, 65 % kvinnor och 35 % män (se bilaga). På tre av de längre kurserna under våren 2005, Ivo Cramérs repertoar, Spolin Theatre Games samt Att marknadsföra sig själv och sitt projekt (för dansare) fanns inga manliga deltagare. Inte heller på fortsättningskurserna i Relaxation in action med Tony Grahn. Överlag har det varit svårt att finna manliga deltagare inom danskonsten. På den övriga verksamheten Sångtränig, Fysisk träning och Cafékvällar är det sammanlagt också en majoritet kvinnor som deltagit Arvodering I samtal med projektledningen i juni 2005 frågade jag hur man såg på arvodering till kursledare ur ett jämställdhetsperspektiv. Det fanns då inget golv för hur mycket en kursledare kunde få i ersättning, däremot ett tak. Hos de aktuella kursledarna fanns då en svag tendens att männen låg lite högre än kvinnorna. Detta påpekades också under ett ledningsgruppsmöte i juni samma år av en manlig ledamot. På samma möte beslutades därför att det också skulle finnas en lägsta nivå för kursledare, vilket fick till följd att någon/några kursledare kom att få lite mer än de själva begärt. 3. ERFARENHETS- OCH INFORMATIONSSPRIDNING 3.1 TRAPPAN på Teaterbiennalen På Teaterbiennalen Umeå/Skellefteå maj 2005 deltog TRAPPAN dels med två uppspel av Showcase med genusperspektiv (med tillhörande presentationsmaterial) dels ett seminarium där TRAPPANS arbete med genus- och jämställdhetsperspektivet presenterades. På seminariet gav ordförande Ulla Svedin en övergripande presentation av projektet. Karin Enberg berättade om kursen Att läsa en dramatisk text ur ett genusperspektiv som hon tillsammans med Marie Persson Hedenius höll för TRAPPAN under hösten Marie Feldtmann talade om arbetet med Showcase med genusperspektiv och även ett par av skådespelarna talade om sina erfarenheter från det arbetet. Jag presenterade utvärderingsarbetet kring dessa frågeställningar. På Teaterbiennalens slutdebatt deltog jag också med en genusanalys på hälften av biennalföreställningarna. 3.2 TRAPPANS omvärld I den första rapporten om TRAPPAN ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv (februari 2005) nämndes att det sker mycket på området genus, jämställdhet och scenkonsten just nu. JämO håller till exempel på att granska bland annat jämställdhetsplaner hos ett trettiotal bärande skattesubventionerande kulturinstitutioner 32 (skolor och 30 Maskens röster. 31 För att se en fullständig förteckning av aktuella kursledare under hösten 2004 hänvisar jag till den första rapporten ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv som finns på TRAPPANS hemsida. www. trappan.net. 32 Se JämO:s hemsida. 13

14 kulturarbetsgivare). 33 Från Västra Götaland finns Göteborgs Stadsteater, Borås Stadsteater och Göteborgs universitet med bland de som granskas. På statlig nivå finns också Kommittén för Jämställd scenkonst 34 vilken har till uppgift att senast den 8 mars 2006 till regeringen lämna ett betänkande kring hur genus- och jämställdhetsfrågorna kan bli en självklar del inom kulturområdet. Enligt utredningssekreterarna Gunilla Edemo och Helena Salomonson är de mitt i sitt arbete. De har under våren 2005 bland annat deltagit med två välbesökta seminarier på Teaterbiennalen i Umeå/Skellefteå. Under hösten 2005 fortsätter de sin utåtriktade verksamhet med seminarier. De för samtal med Kulturrådet och Konstnärsnämnden om hur dessa myndigheters arbete med jämställdhetsfrågorna kan utvecklas och samordnas. De gör också en kvantitativ granskning av repertoaren vid statsunderstödda scenkonstinstitutioner samt sammanställer material som handlar om konstnärers villkor generellt, men framför allt ur ett genusperspektiv. Ronnie Hallgren, VD/Teaterchef Västsvenska Teater och Dans, som är med i kommittén är även ledamot i TRAPPANS ledningsgrupp. Västsvenska Teater och Dans ingår tillsammans med Institutionen för genusvetenskap vid Göteborgs universitet i ett 3-årigt projekt som finansieras genom Kulturrådet. Projektet skall ur olika perspektiv belysa genus i den konstnärliga processen. Den pågående föreläsningsserien med olika genusforskare pågår fram till och med oktober 2005 då projektet går in i sitt andra år. Föreläsningarna är obligatoriska för teatrarnas personal och vissa föreläsningar är offentliga. TRAPPANS deltagare har också en möjlighet att närvara på dessa. Projektledare Jeanette Sundhall på Institutionen för genusvetenskap säger i samtal med mig att hon tycker att det gått bra under det första året även om vissa föreläsningar har uppfattats som alltför teoretiska, samtidigt är det svårt att undvika om man vill ha en djupare förståelse av hur genusordningar fungerar menar hon. 35 Under det andra året kommer ett antal workshops om genusperspektiv i den konstnärliga processen på golvet att genomföras. 3.3 Ringar på vattnet Som ett led i mitt arbete med TRAPPAN blev jag under hösten 2004 tillfrågad av Folkteatern I Göteborgs ledning om jag ville komma och se föreställningar ur repertoaren och sedan genomföra en genusanalys på dessa. Efter det blev jag även tillfrågad av Göteborgs Stadsteater för liknande uppdrag under våren I juni deltog jag som föreläsare på Teatercentrums utbildningsdagar Frispel med en föreläsning om genus- och jämställdhetsfrågor, också det på grund av att jag träffat representanter från Teatercentrum i TRAPPANS ledningsgrupp. Under hösten och våren har jag även sett uppsättningar på GöteborgsOperan för att under hösten 2005 återkomma till dem med en analys ur ett genusperspektiv. Efter ett av Showcase med genusperspektiv seminarierna blev jag inbjuden till 33 De utvalda är: Danshögskolan - Stockholm, Kungliga konsthögskolan - Stockholm, Teaterhögskolan - Stockholm, Stockholm Kungliga Musikhögskolan, Göteborgs universitet, Svenska Filminstitutet Stockholm, Kungliga Operan - Stockholm, Nationalmuseum - Stockholm, Moderna Museet - Stockholm, Statens Konstråd - Stockholm, Statens Kulturråd - Stockholm, Sveriges Television AB - Stockholm, Dansens Hus - Stockholm, Rikskonserter - Stockholm, Svensk Form - Stockholm, Teaterförbundet - Stockholm, Folkoperan - Stockholm, Talboks- och punktskriftsbiblioteket Enskede, Malmö Dramatiska Teater, Malmö Konstmuseum, Malmö Symfoniorkester, Göteborgs Stadsteater, Göteborgs Konstmuseum, Borås Stadsteater, Smålands Musik och Teater Jönköping, Östgötateatern Norrköping, Gotlands Tonsättarskola Visby, Länsteatern i Örebro, Örebro Konstskola, Västmanlandsmusiken Västerås, Upsala Stadsteater, Uppsala Konstmuseum, Dalateater/Länsteatern i Dalarna Falun, Folkteatern i Gävleborg Gävle, Teater Västernorrland Sundsvall, Balettakademin i Umeå, Nordiska Scenografihögskolan Skellefteå, Norrbottensteatern Luleå. 34 Se Kommittédirektiv - Jämställdhet inom scenkonstområdet.dir Beslut vid regeringssammanträde den 25 mars Läs mer om Genusprojektet på teaterns och institutionens hemsidor. och 14

15 Borås Stadsteater där jag föreläste om genus- och jämställdhetsfrågor. Alla dessa aktörer återfinns i TRAPPANS ledningsgrupp och detta arbete kan på så vis säga bidra till att initiera diskussioner kring dessa frågeställningar inom branschen, vilket hör samman med TRAPPANS delmål för Att initiera diskussioner kring ämnet i alla verksamheter och i branschen som helhet samt att föra ut diskussionen i branschen och sprida kunskap till utövare och arbetsgivare. Även mitt uppdrag för Svensk Teaterunion på Teaterbiennalens slutdebatt, att analysera biennalföreställningarna ur ett genusperspektiv, kom sig ur mitt arbete med TRAPPAN. 4. VERKSAMHET 4.1 Våren 2005 Sammanlagt har TRAPPAN kunnat erbjuda elva kurser (1-7) veckor under våren Den fysiska konflikten på scen med Linus Östberger Nilsson 36, Ivo Cramérs repertoar med Lena Cedervall Broberg 37, Spolin Theatre Games med Mats Hellerstedt Thorin, En doft av filmskådespeleri 38 (två kurser om vardera två veckor) med Andrea Östlund, Håkon Liu, Gorkij Glaser Müller, Arbeta med din drömroll med Gunilla Nyroos, Ljudboksinläsning med Thomas Bolme, Från Fantasifoto till dramatisk text med Jane Rasch, Kroppsmedvetande och mänsklig resurshantering med Stina Hedberg 39, samt Att marknadsföra sig själv och sitt projekt ( en gång för scenartister och en gång för dansare). Huvudlärare har Ulrika Sonn respektive Christina Molander varit 40. Marknadsföringskurserna har arrangerats av Nätverkstan 41, Danscentrum Väst, Danskonsulenterna Västra Götaland samt TRAPPAN. TRAPPAN har också under våren 2005 erbjudit en kortare uppföljningskurs med i Relaxation in action med Tony Grahn. För fullständig översikt av kurserna se bilaga. 4.2 Hösten 2004 Under hösten 2004 erbjöd TRAPPAN sju längre kurser ( varav en endast gavs för inskrivna vid Arbetsförmedlingen Kultur); två kortare kurser (2 dagars kurs), två kurser/föreläsningsserier; två drop-in- kurser med fysisk- och sångträning, samt tillgång till de föreläsningar och kurser med jämställdhetsperspektiv och genusperspektiv som anordnas av Västsvenska Teater och Dans Cafékvällar TRAPPANS café har anordnats vid tre tillfällen under hösten 2004 och tre tillfällen under våren (måndagskvällar). Vid cafétillfället har olika föredrag hållits. Under våren har föredragshållarna varit Staffan Göthe, 36 Övriga lärare/föredragshållare på den kursen var Ulrika Sjöö, Ann-Lie Steen, Amir Khorrham- Maneseh, Inga Tidefors Andersson och Seth Ericsson. 37 En föreläsning hölls av Ivo Cramér. 38 Filmkurserna är framtagna av Filmhögskolan vid Göteborgs universitet. 39 Och Christian Jormin. 40 Övriga lärare/föredragshållare är: Anders T Carlsson Nätverkstan, Maria Magnusson Nätverkstan, Christina Molander Molander & Key AB, Ulrika Sonn Göteborgs Stadsteater, Lis Hellström Sveningson dans/teaterkritiker och journalist, Timo Nieminen skådespelare, Ulla Karin Karlsson Nätverkstan, Kristi V Shakonat Riksteatern Västra Götaland, Bibbi Wopenka informationschef Göteborgstads Kulturförvaltning, Mohammed Zahran Af Kultur, Annika Stedner VD Göteborgs Musiken, Jessica Karlsson Teaterförbundet, Sofia Andersson skådespelare Sundsvall, Lisa Lindén genusvetare TRAPPAN, Ida Ivarsson projektledare TRAPPAN, Maria Nyström Af Kultur, Jan Åström regissör och koreograf, Therese Finné Holmberg nätverk, Ola Carlsson formgivare, Gustav Söderström Nätverkstan, Per Key Björcke bildkommunikatör, Katarina Hultin danskonsulent, Cecilia Olsson director Swedish Program/Stockholms universitet. 41 Se www. natverkstan. net 42 Se rubrik 3.2 TRAPPANS Omvärld. 43 För information om föredrag under hösten 2004 se TRAPPAN ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv utvärderingsrapport nr, mars

16 Ivo Cramér och Torsten Föllinger. På Staffan Göthes föredrag var ett huvudtema kön, makt och sexualitet. Torstens Föllingers föredrag hade jag inte möjlighet att närvara på men enligt Ulla Svedin handlade hans föredrag som hans liv och arbete som sångpedagog och erfarenheter från en bransch där han inte längre behöver dölja sin homosexualitet. Inte heller Ivo Cramérs föredrag hade jag möjlighet att närvara på. 5. SHOWCASE MED GENUSPERSPEKTIV Vad är Showcase? Showcase är ett tillfälle för artister att få visa upp sig inför potentiella arbetsgivare. De är främst scenartister som studerat utomlands som tagit med sig denna form för framträdande med sig hem. Showcase förekommer också inom musikbranschen när ett band till exempel skall lansera sig inom ett nytt geografiskt område. I Stockholm har Showcase arrangerats 2003, 2004 och Varför genusperspektiv på ett Showcase? Tidigt i projektet fanns det planer på att genomföra tre Showcase inom ramen för projektet. Ett för invandrande scenartister, ett för (icke-invandrande) män och ett för (icke-invandrade) kvinnor. Nu blev det inte så på grund av både ekonomi, tid och att det var svårt att hitta scenartister med invandrarbakgrund, berättar projektledare Ida Ivarsson. Inte för att det inte finns invandrade scenartister i Västra Götaland utan ofta för att det inte längre finns inskrivna vid Arbetsförmedlingen Kultur eftersom de tvingats söka sig till andra branscher. Istället blev det ett Showcase med genusperspektiv under våren 2005 som riktade sig till både män och kvinnor och som nämnts tidigare fanns ingen övre åldersgräns. Att genusperspektivet skulle vara centralt beror på att TRAPPAN är just ett jämställdhetsprojekt. Efter att Showcase med genusperspektiv var planerat genomfördes också under hösten 2004 kursen Att läsa en dramatisk text ur ett genusperspektiv med kursledarna Karin Enberg och Marie Persson Hedenius. Att det efter den kursen fanns en önskan från flera av kursdeltagarna att få omsätta sina nyfunna teoretiska kunskaper i praktiken medförde positiva förväntningar även på det kommande Showcasearbetet. Dock var det inte samma kursdeltagare som kom att gå de båda kurserna (med undantag för två personer). I anslutning till de två uppvisningstillfällen som var i Göteborg 18 och 25 april hölls två seminarier där genus- och jämställdhetsfrågor inom scenkonsten intensivt diskuterades. På det första behandlades dramatik och på det andra gestaltning. Inbjudna paneldeltagare på det förstnämnda seminariet var dramatikern och dramaturgen Mats Kjelbye och dramatikern Petra Revenue. Till det andra seminariet fanns också en panel bestående av skådespelaren Jan Coster från Bohusläns Teater (Västsvenska Teater och Dans) och Kristina Alstam från teatergruppen SubFrau. Regissören för Showcase med genusperspektiv Marie Feldtmann var med i panelen vid båda tillfällena. 5.3 Arbetsgången I februari 2005 anställdes Marie Feldtmann som regissör och Malin Enberg som producent för Showcase med genusperspektiv. Marie är frilansande koreograf och regissör och har regisserat föreställningar både inom teater 44 Producenten för Showcase med genusperspektiv, Malin Enberg, har under försommaren 2005 genomfört en grundlig utvärdering av hela Showcase med genusperspektiv. Hennes rapport kommer att finnas tillgänglig för läsning på TRAPPANS hemsida under hösten Malin Enberg, utvärdering av Showcase med genusperspektiv. www. trappan.net 16

17 och opera. Marie är också ordförande i Sveriges Regissörer. Malin Enberg är sångerska, pedagog och producent. Hon har gått Kulturverkstans projektledarutbildning inom kulturområdet. Urvalsprocessen för deltagarna gick till så att Marie och Malin tillsammans genomförde intervjuer med ett tjugotal sökande. Efter hand togs nio (fyra män och fem kvinnor) ut för att delta. Kriteriet var att man tog de mest erfarna. Med i intervjuformuläret fanns också frågor till de sökande hur de såg på att det skulle vara ett Showcase med genusperspektiv. Genus- och jämställdhetsperspektivet presenterades också för deltagarna på den kursintroduktion på Arbetsförmedlingen Kulturs där Ulla Svedin deltog. Hela arbetsprocessen kom att omfatta nio veckor. Mellan de både uppvisningstillfällena i Göteborg fanns ett uppehåll fram till uppspelen på Teaterbiennalen i Umeå/Skellefteå i maj Tiden som fanns emellan använde deltagarna bland annat till egna reflektioner kring sin egen och gruppens utveckling ( syn, tankar etc. ), samt arbetet ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv. Det var också under denna tid som jag hade ett längre samtal med majoriteten av deltagarna kring dessa frågeställningar. På Teaterbiennalen i Umeå/Skellefteå 2005 spelades Showcase med genusperspektiv vid två tillfällen. 5.4 Val av dramatik Regissören Marie Feldtmann menar att valet av dramatik, en bearbetning av Molières Les Fourbiers de Scapain 46 till stor del berodde på att flera av deltagarna, speciellt kvinnor uttryckt en önskan om att få spela komedi, vilket Marie tror kanske berodde på att de såg en chans att få spela roller som annars bara män får. Marie hade tidigare gjort en bearbetning för Dramaten, men i Skapäng/Skapina, som den här kom att heta var texten än mer bearbetad. 5.5 Förväntningar och ingångar till genusperspektiv När det under antagningsintervjuerna med deltagarna ställdes frågor om hur de såg på att Showcaset skulle ha ett genusperspektiv svarade de skiftande. Några sa vid intervjutillfället att de främst sökte för själva uppvisningstillfället, men att de kände sig positiva inför genusperspektivet. Andra talade om tidigare arbetslivserfarenhet och dylikt Jämställdhetsperspektivet i gruppen Vad det gäller Showcase ensemblen och jämställdheten (eller icke-jämställdheten) inom den så menar Marie Feldtmann att hon allmänt ser repetitioner som när man skall leka en lek. Ofta är det så att killarna vill vara med och leka, under förutsättning att man leker leken efter deras regler. För tjejerna är det viktigare att leka leken, än vems regler som följs. Med det menar hon att hennes erfarenhet är den att det under repetitioner finns mönster i hur män och kvinnor brukar uppträda. Den första veckan var praktiskt inriktad på mycket textarbete och att de skulle lära känna varandra. Marie säger att hon den veckan fick mycket kritik av två manliga deltagare angående just det praktiska runt omkring arbetet. Hon kom efterhand att tolka det som om det egentligen handlade om att de inte tyckte att de fick så mycket utrymme som de kanske var vana vid. Under repetitionsarbetet upplevde Marie 46 Jean-Baptiste Molière, Les Fourberies de Scapin, Uppgifterna är hämtade från Malin Enbergs rapport om Showcase med genusperspektiv. 47 Eftersom jag själv inte varit med i förarbetet till Showcase med genusperspektiv och därför inte heller deltagit vid intervjuerna så bygger dessa anteckningar främst på sådant som deltagarna själva berättat för mig. I vårt långa samtal fick de själva dock hastigt snegla på de dokument som finns om vad de sa under intervjuerna. 17

18 dock att hon som regissör hade en positiv tyngd bakom sig i och med att genusperspektivet var explicit uttryckt i arbetet. Hon kunde ta upp saker till diskussion som hon i ett annat sammanhang hade undvikit men här upplevde hon att det var tillåtet och kreativt för arbetet. Mina egna reflektioner kring detta är att jag upplevde Marie som rak/ärlig i sin regi/kritik när hon återkommandetog upp praktiska och konstnärliga spörsmål ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv till diskussion, vilket jag tror upplevdes som tjatigt för en del och befriande för andra. Vad det gäller gruppen ur ett jämställdhetsperspektiv så nämner några av deltagarna att de upplever att männen i gruppen stundtals fick ta mer skit än kvinnorna och att de upplevt att de behövt be om ursäkt och stå till svars för saker inte ansett sig kunna påverka. Denna situationen verkar främst ha uppstått i deltagargruppen och inte mellan regissör och deltagare. Ett par av deltagarna nämnde att de tror att meningsskiljaktigheterna är en generationsfråga snarare än en genus- och/eller jämställdhetsfråga. Vad det gäller andelen tid och plats, för män respektive kvinnor, på scenen så har det varit en viktig diskussion under arbetet. Marie säger att hon har försökt att skapa en 60 /40 % situation och att hon försökt ge tjejerna plats. I mina anteckningar finns det också flera gånger anteckningar om att Marie i regin just bett kvinnor att vara mer omständliga, ta mer tid, tala mer långsamt etc. Men det har också i vissa fall handlat om män. 5.7 Genus i det konstnärliga arbetet Vad det gäller det konstnärliga perspektivet så analyserar Marie speciellt en kärleksrelation där det fanns flera komplikationer att arbeta med. Kvinnan hade mannens repliker ( på grund av ombearbetningen) och åldersrelationen var den motsatta, i jämförelse med normen ( den kvinnliga skådespelerskan var lite äldre än den manliga skådespelaren). Mannen hade alltså en kvinnlig karaktärs repliker vilket gjorde att man utifrån texten kunde upplevt honom som svag och mer bräcklig än kvinnan. Kvinnan i sin tur framstod som mer drivande och säker. I början av repetitionerna var det också så de två spelade mot varandra, men en bit in i repetitionerna upplevde den manliga skådespelaren att det inte kändes naturligt för honom att gestalta sin karaktär på det viset. Han blev istället mer utåtriktad och självsäker. I intervjun med regissören så säger hon att detta var en valsituation, att välja mellan genusarbetet och Showcase. Motspelerskan ändrade successivt på sin roll och i efterhand har hon sagt att hon upplevde det som om det krävdes, eller passade bättre med motspelet. Detta bidrog också till att det som från början var tänkt, med en yngre man och en lite äldre kvinna, inte fick någon effekt. Förändringen i spelstil/karaktärsändringen blev påtaglig för mig eftersom jag först såg repetitioner i början och sedan återkom mot slutet - då relationen såg annorlunda ut. Det fanns också en annan karaktär som i originalet var en manlig roll men som nu spelades av en kvinna. Den kvinnliga skådespelerskan upplevde det till en början mycket frustrerande att vara drivande, arg och att hennes karaktär tog stort utrymme på scenen, i repliker och gestaltning. Skådespelerskan fick arbeta mycket med detta och hon har sagt att hon kände stort stöd från regissören i det arbetet. Resultatet senare blev också att hon trivdes med denna gestaltning. Även om det kanske inte är helt jämförbart så kan man om dessa två exempel och genusarbetet säga att i den förstnämnda relationen så fanns det en ambition till en början att bryta en norm, men när det blev för påfrestande så tog man ett steg tillbaka och rättade in sig i ledet men i det senare fallet så prövades något nytt. Flera av deltagarna nämner dock att det ändå tycker att det fungerat bra ur ett konstnärligt 18

19 perspektiv att arbeta med genusfrågor. Speciellt vad det gäller att byta kön på rollerna och att både män och kvinnor har spelat samma roll. Jag tänkte när jag såg repetitionerna hur intressant det är när en och samma roll spelas av olika personer. Det spelar ingen roll. Det blir lika bra. Har aldrig tänkt på det. Har bara tagit för givet att om det står att den rollen spelas av en man så kan det inte spelas av en kvinna. Ack vad fel jag hade. /deltagare på Showcase med genusperspektiv våren Svårt att kombinera Showcase och genusarbete I efterhand ser Marie att det var svårt att kombinera arbetet med att producera ett Showcase som skall vara insäljande samtidigt som arbetet skulle ha ett genusperspektiv, det var som att sitta på två stolar samtidigt, säger hon. Hon gör en liknelse till Operahögskolan där det kan vara väldigt svårt att motivera en elev att sjunga med ful röst, eftersom den eleven är mån om att visa upp sina bästa sidor. Även om det går att motivera eleven så kanske den efteråt blir bedömd som om den inte kan sjunga vackert och i slutändan handlar det om just det, för att få nya jobb. Ordförande Ulla Svedin säger i intervjun att eftersom kursen Att läsa en dramatisk text fick så positiva vitsord så fanns det inom projektledningen ingen tanke på att det skulle finnas svårigheter med att genomföra ett Showcase med genusperspektiv. Det visar att det finns en skillnad mellan teori och praktik, säger hon, samtidigt som hon tror på ett fortsättningsarbete där teori och praktik ändå blandas. Marie Feldtmann tror i framtiden på ett arbete med mer betoning på undersökande än på framförande. Ett forskningsprojekt som lanserades i god tid så regionens teatrar också har möjlighet att delta med sina egna skådespelare. Marie tycker också att det i så fall skulle vara avgörande att de som sökte verkligen var öppna inför den undersökande biten. Ida Ivarsson kan i efterhand se en problematik i att TRAPPAN valde att benämna detta undersökande arbete som just ett Showcase i och med det forumet skapar associationer som gör att få etablerade scenartister söker, vilket också blev fallet. Hon tror att det fick konsekvenser för genusperspektivet på det undersökande arbetet, både vad de gäller teori och praktik. Alla som jag intervjuat, Ida Ivarsson, Ulla Svedin, Malin Enberg och Marie Feldtmann menar att det på ett praktiskt plan var för kort tid för att hinna med både Showcasearbetet och genusperspektivet och att det tycktes krocka. Ingen tycker att det på ett teoretiskt plan borde finnas komplikationer med att kombinera dessa utgångslägen. Producenten Malin Enberg menar att hon i efterhand anser att även hon skulle behövt vara med på den introduktion som jag hade med kursdeltagarna kring genus och jämställdhet. 48 Hon säger att målen med genusperspektiv tydligare skulle behövt diskuteras på ett möte med alla inblandade parter och att det hade varit bra om deltagarna också kunnat få ett skriftligt material om genus- och jämställdhetsperspektiven innan arbetet startades. I efterhand har jag funderat mycket på om det, trots att ingen verkar tro det, även finns en teoretisk komplikation i att marknadsföra sig samtidigt som man arbetar med att utmana och ifrågasätta normer för genus? Vilka ingångar har teaterregissörer och castare för film och reklam? Kanske kan det vara så att en regissör vill se en intressant person medan en castare mer letar efter en viss typ? Vad vill en Showcase publik (eller vanlig publik ) se på 48 Tanken var nog att hon också skulle vara det, men praktiska göromål i kursstarten fick prioriteras. 19

20 scen, är det sköra män och kvinnor med långa repliker, eller är det lättare att nå fram till en publik ( och få nya jobb) om en man är klassikt manlig och en kvinna klassiskt kvinnlig? Eller är det regissörer och skådespelare som tror att publiken vill ha det de är vana att se? Eller handlar det helt enkelt om att det krävs mer tid för att förändra ett förhållningssätt och som Ulla Svedin säger utifrån sin erfarenhet som skådespelerska, att det är lätt att ta till det gamla förhållningssättet när tryggheten känns avlägsen. 5.9 Ökad medvetenhet Sammanfattningsvis så anser alla deltagare att deras medvetenhet kring genus- och jämställdhetsfrågor ökat under kursens gång och efter dess avslut. Det var väldigt tydligt i våra samtal och från deras egna anteckningar. Det som nämns är bland annat uppväxt, media, orättvisor i samhället samt tidigare och pågående arbetssituationer. En deltagare tycker att genus- och jämställdhetsfrågor blivit mer komplexa efter kursen och flera anser att kursen startat en process kring dessa frågor Övergripande vad var det som var så speciellt? I TRAPPANS tryckta kurskatalog för våren 2005 står det om kursen Showcase med genusperspektiv i det sjunde korta stycket: Showcase med genusperspektiv innebär att alla scener undersöks ur ett genusperspektiv. Texterna, vilka val har dramatikern gjort? Vilka val gör vi? Hur gestaltar vi kvinnor och män? Finns det andra val att göra? Är det givet att man alltid måste rollbesätta efter kön? Det är i stort sett samma frågeställningar som undersöktes under den redan nämnda kursen Att läsa en dramatisk text ur ett genusperspektiv. I denna text står det alltså ingenting om det konstnärliga resultatet utan det man tagit fasta på är just undersökandet i arbetet med Showcase med genusperspektiv. Regissören Marie Feldtmann har i sitt förarbete tagit fasta på detta, vilka val har dramatikern och måste man alltid rollbesätta efter kön? Marie Feldtmanns svar på detta blir att nej, det behöver man inte. Hon har gjort ett gediget förarbete och ändrat så det inte fanns med några namn/kön på rollerna utan bara en initial. Det skapade en öppning, uppluckring och delvis (positiv, enligt mig) förvirring i gruppens tidiga textarbete. Två stora roller hade delats rakt av och spelades av både män och kvinnor. Även ensemblen kom att svara nej på frågan om man alltid måste rollbesätta efter kön. Flera av scenerna undersöktes också ur ett genusperspektiv. Dock är det en karaktär som jag önskar skulle fått mer tid under repetitioner och det är amman. I uppsättningen är det den enda karaktären/rollen som har ett annat kön än skådespelaren själv. En sådan roll skapar ju onekligen möjligheter till att undersöka vad en scen ur ett genusperspektiv kan betyda. Efter Showcase med genusperspektiv har det talats mycket om vad det var som var så speciellt, var fanns det där genuset som alla talade om? Vad jag kan se så fanns genusperspektivet där hela tiden, vid varje besök jag gjorde, i alla diskussioner under repetitioner, efter och i mellan, i uppspelen och på seminarierna. Diskussionerna har ofta just handlat om dramatikerns val och rollbesättningar. Regissören valde också medvetet att göra en mot normen rollbesättning i ett av kärleksparen då hon gjort kvinnan äldre än mannen. Dock tror jag, precis som de jag intervjuat, att det saknats tid till att mer grundligt analysera hur val som görs utifrån detta perspektiv kan komma att påverka uppsättningen och även skådespelarna. Men jag tror också att bristen på vilja att undersöka i slutskedet ledde till en del begränsningar just vad det gällde genusperspektivet i det konstnärliga resultatet. 20

21 Samtidigt har flera av de kvinnliga deltagarna sagt att de aldrig förr vågat ta upp så stora delar av scenen eller att de aldrig haft så många, långa repliker. Detta påminner om det som Kristina Alstam från teatergruppen SubFrau berättade på ett av seminarierna efter ett av uppspelen. Hon talade om hur deras teatergrupp startat i Helsingfors under ett magisterår på Teaterhögskolan där. De kvinnliga studenterna fick under en veckas workshop lära sig att använda kroppen på ett mer traditionellt manligt vis medan männen tillsammans med Etienne Glaser fick undersöka vad som kunde dölja sig bakom det traditionellt kvinnliga kroppsspråket/gestaltningen. De kvinnliga studenterna upplevde arbetet som lustfyllt/sorgligt och mycket kraftfullt medan de manliga studenterna inte alls upplevde det som lika befriande, tvärtom. Med detta inte sagt att männen i ensemblen för Showcase var de som var motsträviga och att kvinnorna var de som vågade mest, men jag vill ändå kommentera att det inte bara handlar om platstagande utan också platslämnande och platsförändringar när det rör dessa frågeställningar. Under repetitionerna använde skådespelarna oftast sina egna kläder. På uppspelen hade de traditionella för pjäsen tidstypiska kläder vilket fick konsekvensen att bilden av manligt och kvinnligt förstärktes. Att se gestaltningen i jeans och tröja gav andra associationer för mig under repetitionsarbetet. Vad kan då TRAPPAN ta med sig för erfarenheter till sitt fortsatta arbete? Ja, en sak kan vara att än mer förtydliga för sig själva och deltagare genom diskussioner vad det faktiskt kan innebära för svårigheter (och möjligheter) att arbeta med ett genusperspektiv. En teoretisk komplikation kan vara att det inte alltid är så lätt att sälja jämställdhet till människor/organisationer/företag som behöver det eftersom de ofta förstår ( i alla fall efteråt) att det kommer att krävas någonting av dem själva också. Samtidigt som jämställdhet och genusarbete måste marknadsföras som någonting spännande, behövligt, viktigt och intressant ( vilket är sant) så kan man inte sticka under stol med att det kan vara påfrestande, irriterande, jobbigt och oroande ( vilket också är sant). Kunde man ha haft längre antagningsintervjuer där det på ett tidigt stadium tydligare framkommit om någon inte var intresserad av att undersöka och således kanske inte skulle fått en plats i detta arbete? Samtidigt är det inte då säkert att det funnits ett deltagarunderlag som räckt för att motivera att arrangera ett Showcase och vi hade inte kunnat dra några slutsatser. Ulla Svedin menar att ett sådant utsorteringsförfarande inte passar ihop med TRAPPANS målsättning eftersom man vill nå även dem som inte är redan frälsta. Hon tror också att mycket av dynamiken och medvetenheten uppstått i gruppen just på grund av att den inte var homogen. 6. RESULTAT ÖVRIGA KURSER 6.1 Ökad medvetenhet/kunskap om genus och/eller jämställdhet På enkäterna under våren 2005 fanns en fråga om kursdeltagarna ansåg att respektive kurs förutom kursens huvudtema, också höjt deras medvetenhet/kunskap kring genus och/eller jämställdhetsfrågor. På denna fråga har 73 svar inkommit. Det fanns tre alternativ på frågan; Ja, Nej eller Delvis. Sammanställningen visar att 24 kursdeltagare svarade Ja (13 kvinnor, 10 män, en med okänt kön). 16 kursdeltagare svarade Nej ( 12 kvinnor, fyra män). 33 kursdeltagare svarade Delvis (27 kvinnor, sex män) 49. I procent räknat blir det Ja: 33 %, Nej: 22 %, Delvis: 45 %. 50. Flera av dem som svarat nej eller delvis menar att de redan innan kursen upplevde att de hade en hög medvetenhet kring frågeställningarna. Två kursdeltagare svarar så här angående frågan: 49 Se bilaga. 50 Se TRAPPANS hemsida. www. trappan.net 21

22 Vi diskuterade hur det kan vara att stå inför publik och improvisera tillsammans med män att det är svårt att bli likvärdig för att män bekräftar män och publiken bekräftar mäns insats mer. Intressant ämne. Men jag tror att det är lite svårt för lärare som inte är så insatta i genusdiskussionen att dra i ämnet bara efter fått hem några papper om det. Eller så går det jättebra om de är tillräckligt intresserade. (kvinna) Jag har utmanat mig själv och tagit risker (kanske) som oftast inte ges tid och möjlighet till i till exempel sökande situationer eller arbetssituationer. Här har jag kunnat betrakta resultatet av mina försök. (kvinna 40) Efter kurserna har kursledarna fått frågan: Har det varit utvecklande för ditt arbete och/eller har det tillfört någonting till kursen att du ombads att tänka kring genus och jämställdhet? Av 11 kursledare svarar sex Ja ( fyra kvinnor, två män). Fyra svarar Delvis (två kvinnor, två män). En svarar Nej (kvinna). 6.2 Kursledarnas upplevelser Genusperspektiv Enkätunderlaget från kursledarna innan kurserna är begränsat men enligt de jag har verkar kursledarna för filmkurserna vara de som mest utförligt uttrycker vad ett genusperspektiv kan vara och hur man kan arbeta med det. De ger exempel på olika verktyg för att skapa en karaktär, bryta föreställningar om kön, problematisera, konservera för att sedan bryta upp, ifrågasätta normer, använda kvinnliga regissörer m.m. Det gäller även i viss mån från kursen Kroppsmedvetetande och mänsklig resurshantering. En annan kursledare tror att genusperspektiv handlar mer om att fokusera på könet än på människan och att genusperspektiv kan vara spelet mellan man och kvinna och det manliga/kvinnliga inom oss. Från två andra kurser är svaren mer allmänt hållna och att de alltid tänker på genus i allt de gör Integrerat genus- och jämställdhetsperspektiv I diskussioner som handlar om genus och jämställdhet inom scenkonsten nämns ofta att det i dramatiken saknas en mångfald i tematik och karaktärer samt dramatik med en medvetenhet kring genusmönster och strukturer. Därför var det extra spännande att TRAPPAN under våren erbjöd en skrivkurs Från fantasifoto till dramatisk text tillsammans med den danska dramatikern och dramaturgen Jane Rasch. Jane menar att tanken var att genusperspektivet skulle skapa en organisk skrivprocess och inte att det skulle medföra något specifikt krav eller någon intellektuell utgångspunkt. Redan från start har hon gett kursdeltagarna skrivövningar för att medvetandegöra ett genustänkande. Liknande övningar har funnits under filmkurserna som också haft genus- och jämställdhetsperspektivet integrerat från start och generellt från enkätunderlaget från kursledarna tolkar jag det som att genus- och jämställdhetsperspektivet har varit mest integrerat i övningar, diskussioner och kursmaterial under kurserna En doft av filmskådespeleri, Från Fantasifoto till dramatiskt text, Ljudboksinläsning och även Den fysiska konflikten på scen. Mer enstaka spontana samtal om perspektiven/frågorna verkar ha förekommit på kurserna Att arbeta med din drömroll, Ivo Cramérs repertoar, Spolin Theatre Games och Att marknadsföra sig själv och sitt projekt (för scenartister och dansare). På kursen Kroppsmedvetande och mänsklig resurshantering menar kursledaren att 22

23 det inte direkt uppstått några samtal och när hon tog upp ämnet till diskussion upplevde hon att kursdeltagarna inte var intresserade. Hon tyckte också att det var ett svårt och infekterat ämne att diskutera. Efter kursen Den fysiska konflikten på scen så pekar alla svar från kursdeltagare på att genus- och jämställdhetsperspektivet varit närvarande. Några menar dock att det mest varit på ett ytligt plan och någon menar att inga alternativa modeller presenterats utan att det mest konstaterats att män och kvinnors våld skiljer sig åt. Andra kursdeltagare menar att perspektivet verkligen beaktats och diskuterats på ett intressant vis. Om genusoch jämställdhetsperspektivet varit integrerat i kursen huvudtema på denna kurs är svårt att svara på, men perspektiven verkar i alla fall varit aktuella Upplägg och utveckling Ett par kursledare tror inte att uppmaningen att tänka på ett genus- och jämställdhetsperspektiv påverkat deras upplägg av respektive kurs. Kursledaren för Ljudboksinläsning svarar dock att han relaterat mer till genus- och jämställdhetsperspektivet på grund av det och han tror också att han skulle kunna utveckla perspektivet vad det gäller författare och val av inläsare. Detsamma anser kursledaren för Den fysiska konflikten på scen. Även på filmkurserna finns det funderingar på att de kanske inte lika mycket skulle relaterat till dessa frågeställningar eller använt sig av kärleksrelationer mellan samma kön i övningarna i lika stor utsträckning om de inte ombetts beakta de här perspektiven. En utveckling av filmkurserna skulle kunna vara att också diskutera branschen ur ett genusoch jämställdhetsperspektiv och/eller ha med kortare föreläsningar om yrket. På marknadsföringskurserna är det en kursledare som tycker att det skulle vara bra om alla föreläsare/lärare på dessa kurser hade ett gemensamt samtal innan så att alla skulle ha samma ingång. På Spolin Theatre Games tror kursledaren att han skulle kunna utveckla improvisationerna att mer ha genusinriktning om kursen var längre. Det sistnämnda är lite av en situation som TRAPPAN vill komma ifrån, den att genusperspektivet upplevs som någonting extra som läggs på. Samtidigt visar till exempel erfarenheterna från Showcase med genusperspektiv att genus- och jämställdhetsfrågorna kräver att det finns tid för diskussioner och analyser. Även mina tidigare erfarenheter av arbete med genus- och jämställdhet tyder på att tid för analys är speciellt viktigt i början av en process när en människa blir medveten om en rådande genusordning. 6.3 Kursdeltagarnas upplevelser Förväntningar på kursen allmänna och kring genus- och jämställdhetsperspektiv På Den fysiska konflikten på scen 51 och på alla andra kurser är de allmänna förväntningarna väldigt konkreta kring huvudämnet. Vad det gäller eventuella förväntningar på genus- och jämställdhetsfrågor så svarar ungefär hälften ( en svag majoritet för män) på kursen Den fysiska konflikten på scen att de inte har några. Tre svar handlar om förväntningar på att undersöka/diskutera om/hur mäns och kvinnors våld skiljer sig åt. I princip ingen av deltagare på kursen Ivo Cramérs repertoar hade förväntningar som handlar om genus- och jämställdhetsperspektivet. 51 Den fysiska konflikten på scen var en av TRAPPANS första kurser under våren 2005 och därför hann kursdeltagarna och kursledaren inte få de nya enkäterna så därför skiljer sig frågorna(och svaren) från övriga kurser. 23

24 Nästan alla nämner att de inte kände till att det skulle ingå 52. Någon nämner dock gruppens sammansättning och en nyfikenhet hur Ivo Cramér har arbetat med kvinnliga och manliga koreografer. På Spolin Theatre Games var kursdeltagarna lite osäkra på hur genus- och jämställdhetsfrågorna skulle integreras under kursen. På kursen Från fantasifoto till dramatisk text svarar ungefär hälften av deltagarna innan kursen att de har förväntningar vad gäller genus- och jämställdhetsfrågor. En av de manliga deltagarna vill fördjupa sina analyser på området och tror att det eventuellt kan ge honom en ny konstnärlig ingång i skrivandet. Andra tänker kring att få syn på sina egna normer för genus etc. Innan marknadsföringskurserna säger flera kursdeltagare att de har förväntningar på genusoch jämställdhetsperspektivet och då främst kring jämställdhet om att få kunskap om branschen utifrån ett sådant perspektiv. Två nämner att de vet att TRAPPAN är ett jämställdhetsprojekt. På kursen Ljudboksinläsning så svarar männen både ja och nej. En man menar att genusbegreppet är användbart yrkesmässigt. Min kursintroduktion nämns, och att det skapade förväntningar. En kvinna nämner att följebrevet till kursintroduktionen öppnande ögonen. Annat som nämns är dramatikval, olika röstlägen och att branschen är mansdominerad och att de önskar att kursen skall leda till att fler kvinnor får jobb. Har inte tänkt på det överhuvudtaget, min första reaktion på frågan är att det känns lite krystat. Tycker att det är jätteviktigt att nå ett jämställt samhälle på alla plan, och att vi fokuserar på hur vi beter oss, men för mig handlar det inte bara om kvinna - man. Skådespeleri handlar för mig om att lyfta upp såna frågor, så därför är det nog bra att tanken finns: men det jag förväntar mig av kursen handlar om skådespeleri inför kameran, mindre om vad det är att vara man/kvinna. (man 34 om eventuella förväntningar kring genus- och jämställdhetsperspektiv) Citatet ovan tycker jag är ett bra exempel på hur enkäterna i sig bidrar till reflektion. Vad det gäller förväntningar kring frågor om genus- och jämställdhet så finns en svag tendens att könen svarar lite olika på filmkurserna. Hos kvinnorna handlar det om att problematisera bilder av manligt och kvinnligt, få syn på sig själva etc. De har också ett par konkreta exempel. Hos männen är svaren mer allmänt hållna. Att de alltid har förväntningar på att man skall bli behandlad på lika sett oavsett kön, en man svarar att han också hoppas få syn på sina egna medvetna och omedvetna fördomar. Två av svaren från män kan tolkas som om de tycker att frågan är onödig Hur tar man/kvinna plats? En av deltagarna på Spolin Theatre Games upplevde till en början en frustration i gruppen som bestod av kvinnor. Hon menade att det på grund av djupt gående strukturer fanns det en överdriven artighet, vilket gjorde att ingen vågade ta plats. Efter hand såg hon att det fanns en poäng i förhållningssättet eftersom det skapade en lyhördhet i gruppen. Detta fick henne att fundera över normen för platstagande. På samma kurs är det innan kursstart också en kvinna som menar att hon tycker att det är spännande att det är en grupp med bara kvinnor eftersom hennes erfarenhet var att killar brukar ta mer plats och vara mer ocensurerade vilket brukade få till följd att kvinnor inte tar ansvar för att driva scener. På Showcase med genusperspektiv förekom enligt regissören Marie Feldtmann flera diskussioner om just ta plats på och utanför scenen. 52 Även denna kurs var en av de tidigaste under våren 2005 och följebrevet vid kursantagningen om TRAPPAN som ett Jämställdhetsprojekt hade ännu inte skickats ut. Dock har det framgått i den vanliga kursbeskrivningarna om att perspektiven skall finnas med på alla TRAPPANS kurser. 24

25 6.3.3 Vad är jämställdhet och genusperspektiv? Generellt är det relativt många som även nämner etnicitet, ålder sexualitet m.m. på frågan om vad jämställdhet är. Annars handlar de allra flesta svaren om lika möjligheter och skyldigheter, lika lön och att alla skall behandlas lika. Efter kursen Från fantasifoto till dramatisk text svarar flera av deltagarna att jämställdhet generellt handlar om att låta hela människan få vara människa och inte begränsas av sitt kön. Dessa svar tenderar att skilja sig en aning från andra kurser. Här är svaren till sin art mer utvecklade och handlar inte bara om lika lön, rättigheter och skyldigheter utan mer om att se förbi könet. Detta är intressant och kan tolkas som att det beror på att kursen just handlar om att skriva en dramatisk text och att utkristallisera karaktärer eller att kursdeltagarna är vana att utrycka sig skriftligt. Efter marknadsföringskurserna svarar flera kvinnor och ett par män att jämställdhet handlar om att medvetandegöra strukturer eller liknande. De kan mest se kopplingar mellan detta och enskilda föreläsningar som hållits och inte så mycket under kursen i övrigt. På marknadsföringskurserna, filmkurserna och skrivarkursen svarar deltagarna mer utförligt, än på de andra kurserna, på vad ett genusperspektiv på arbete kan vara. De nämner ifrågasättande, normbrytning, genusraster, att bli medveten m.m. På filmkurserna kommer dessa svar från både män och kvinnor men med en liten övervikt av kvinnor. Ett par männen talar mer om villkoren (jämställdhet) än genus. De flesta kvinnor ser kopplingar mellan detta och kursen de gått för kursledarna har utmanat, använt icke-stereotypa bilder och låtit alla spela alla roller. Även ett par män gör dessa kopplingar. På marknadsföringskurserna är det två män som väljer att inte alls svara på frågan, annars är svaren likartade för män och kvinnor. Av alla svar från kursdeltagare är det bara en kvinna som direkt sagt att hon inte vet. Vi har belyst i samtal med Lisa och Jane och ifrågasatt våra manus. För mig som arbetet med ett triangeldrama så har maktanalyser och att byta kön på karaktärerna hjälpt mig att se vilka kategorier jag reflexmässigt använder. ( man 35) På kursen Från fantasifoto till dramatisk text är svaren likartade för män och kvinnor. Intressant är sedan att det bara är några som kan se direkta kopplingar mellan detta och kursen de gått, men kanske beror de på att de har haft individuella ingångar i sina skrivuppgifter. Från kursen Ivo Cramérs repertoar förekommer olika svar på frågan om vad genusperspektiv på arbete kan vara. Några nämner att män och kvinnor kan komplettera varandra och att de tänker olika medan någon menar att det handlar om att behandla alla lika och att inte underlätta eller försvåra på grund av kön. En deltagare nämner att det handlar om att vara medveten om maktrelationer. Vad det gäller kopplingar mellan genus- och jämställdhetsperspektivet och kursen de gått så nämner flera att deltagarna (som var kvinnor) att på grund av att det inte var några män på kursen, fick de prova att dansa båda manliga och kvinnliga roller. 7. RESULTAT (I URVAL) OCH KOMMENTARER I april 2005 fick jag en fråga som handlade om huruvida jag såg TRAPPAN som ett genusprojekt eller ett jämställdhetsprojekt. Det fick mig att fundera på var fokus, ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv, har legat under TRAPPANS första verksamhetsår. Som jag ser det arbetar TRAPPAN både med ett genus- och ett jämställdhetsperspektiv på kurser och övrig verksamhet. Under tiden september juni 2005 har mycket av koncentrationen kring de här frågorna legat på vad ett genusperspektiv kan vara på de olika kurserna och hur man 25

26 kan få kursledarna att använda sig av det. Informationsspridning och upplysning kring ämnet har också varit grundbultar i bygget för att utröna vad som menas med genusperspektiv i kursutbudet. 7.1 Jämställdhet Enkätsvaren våren 2005 tyder på att jämställdhetsperspektivet i de olika kurserna har framstått som det minst problematiska i den bemärkelsen att människor förstår och ofta kan relatera kring ordet jämställdhet, även om flera svar sammanblandar begreppen jämlikhet och jämställdhet. I princip alla kursdeltagare beskriver jämställdhet kring att handla om villkor, möjligheter och skyldigheter. På kursen Ljudboksinläsning säger en man en intressant sak med tanke på att det nästan annars enbart talas om likabehandling. Möjlighet till samma förutsättningar vid samma villkor och sammanhang med hänsyn till särskiljande egenskaper. Inte nödvändigt enbart könsperspektiv. (man 53. min kursiv) Annars nämns ordet lika genomgående och att man alltid skall behandla människor lika. Jag skulle säga att det i grunden är korrekt men samtidigt finns det en komplexitet i att mäns och kvinnors liv på ett samhälleligt och individuellt plan idag inte är jämställt. För att nå jämställdhet kan det därför behövas könsspecifika lösningar. Två exempel på det är positiv särbehandling och kvotering, vilka båda är strukturella strategier som appliceras på ett strukturellt problem. Om man däremot inte ser att det finns ett strukturellt problem, ja då blir en strukturell strategi/lösning absurd i sin form och kan tolkas som orättvisa. Könsfördelningen på kursdeltagare och kursledare skulle kunna vara det viktigaste jämställdhetsfrågan men i TRAPPANS fall kanske det på sikt inte är det som leder till ökad jämställdhet. Precis som det blivit nu, kanske det istället bör handla om att ha fler kvinnor på kurserna för att på lång sikt än mer öka (dokumenterade) meriter och utbildning hos kvinnor inom scenkonstens område. I den enkätundersökning i förstudien, som delvis ligger till grund för TRAPPAN, var det fler kvinnor än män som svarade att de upplevde ett behov av kompetensutveckling. Att det kan bero på att kvinnor har färre och kortare anställningar/uppdrag än män råder nog ingen tvivel om. Andra anledningar kan vara; att det är fler kvinnor inom branschen, att kvinnor i högre grad än män upplever att de behöver kompetensutveckling för att få jobb, att kvinnor har sämre självförtroende än män eller att män i högre grad än kvinnor upplever sig nöjda över sin situation. Utifrån detta kanske de viktigaste jämställdhetsfrågorna på kurserna i stället skall handla om villkor (kurstider, ekonomisk ersättning), kursuppgifter, bemötande (mellan kursdeltagande och kursledare, i gruppen som helhet), utrymme (vad gäller egna åsikter, i övningar) respekt (kvalitativ jämställdhet).i flera enkäter under hösten 2004 och även under våren 2005 har flera svar handlat om att kursdeltagarna tycker att det just varit en god stämning över lag på kurserna och att de mötts av respekt. 7.2 Manliga och kvinnliga roller På kursen Arbeta med din drömroll under våren 2005 ser några kvinnliga deltagare att på grund av att det var få män på en kurs så fick de männen arbeta mer. Jag skulle önska att höstens arbete kommer att innehålla en diskussion om det är så att männen måste göra mansövningar och kvinnorna kvinnoövningar eller dansa den kvinnliga koreografin? På kursen Ivo Cramérs repertoar våren 2005, svarar deltagarna att på grund av att det 26

27 inte fanns några män på kursen så arbetade de kvinnliga deltagarna både med de manliga och de kvinnliga rörelserna i koreografin. Utan att kunna någonting om vare sig klassisk eller fridans skulle jag ändå vilja utmana uppdelningen i koreografin varför kan inte kvinnor dansa manliga roller och tvärtom även när det är en könsblandad grupp. Ett exempel på dansteater med lek kring genus, tradition och nytänkande tycker jag Stockholms Stadsteaterns uppsättning av Tjechovträdgården är 53. På kursen Talgestaltning med Iwar Wiklander hösten 2004 arbetade till exempel Iwar redan då, precis som Marie Fedltmann, med ett byta kön på replikerna. Även i alla fyra filmkurser har liknande övningar funnits med. 7.3 Kursdeltagarnas uppfattningar om genusperspektiv Hur TRAPPANS kursdeltagare ser på vad genusperspektiv kan vara på ett arbete är lite svårare att redogöra för. Eventuellt skulle man kunna urskilja tre olika tankegångar här: Det finns svar som beskriver arbete med genusperspektiv med ord som medvetenhet och att medvetandegöra strukturer, mönster, få syn på sina egna fördomar m.m. Sedan finns det svar som handlar om att undersöka skillnader mellan hur män och kvinnor skriver, talar, agerar m.m. Det finns också svar som mer handlar om jämställdhet och där tidigare svar mer upprepas. 7.4 Skillnader När det talas om skillnader så är det centralt att redogöra för om man menar biologiska skillnader (vilka och hur de nu ser ut) eller skillnader i genus och i erfarenheter etc. Extra viktigt är det för kursledarna att veta vad de menar med skillnader. Det kanske låter som ett löjligt påpekande men det representerar olika synsätt med olika konsekvenser, praktiker etc. När en kursledare svarar att genus är spännande och att man skall arbeta med att tillvarata kvinnors och mäns skillnader under kursen, ja då finns det ett problem eftersom TRAPPAN arbetar med ett genus- och jämställdhetsperspektiv där ingången inte är att män och kvinnor skulle ha särskilda skillnader på grund av sitt kön, vare sig det är positiva eller negativa kvaliteter. Men, män och kvinnor kan ha skilda erfarenheter och de kan ha gemensamma erfarenheter, allt beroende på vilket sammanhang de befinner sig i. Kursledarens uttalande skulle däremot kunna tyda på att det finns förväntningar på att män och kvinnor skall uppträda och bete sig olika. Om kursledaren istället svarat att det var spännande att tala om män och kvinnors erfarenheter från en arbetsmarknad som gör skillnad på män och kvinnor, ja då hade det betytt någonting annat. Samtidigt är det möjligt att kursledaren kan uttrycka sig så och ändå delvis arbeta med ett genusperspektiv genom att till exempel utmana rådande normer för genus i konkreta övningar. 7.5 Utbildning I slutet av augusti 2005 har en utbildningsdag för lärande och erfarenhetsutbyte genomförts. Inbjudna var nya och gamla kursledare, den konstnärliga referensgruppen samt ledningsgruppen. Man kan tycka att en sådan dag redan skulle kommit till stånd under hösten Samtidigt finns det en poäng i, att som projektledare Ida Ivarsson beskriver att de då inte riktigt visste hur kurserna skulle se ut och att genusperspektivet därför skulle ha blivit mer abstrakt i diskussionerna. Det fanns också praktiska anledningar till att det inte blev av under hösten Ida är förvånad över att så många kurser ändå har lyckats med att applicera ett genusperspektiv på respektive kärnämne. På utbildningsdagen deltog både flera gamla kursledare och några som skall hålla kurser 53 Tjechovträdgården, texter av Anton Tjechov, Stockholms Stadsteater, i regi av Birgitta Egerbladh. En av de utvalda föreställningarna till 2005 års Teaterbiennal. 27

28 under hösten Förmiddagen ägandes åt en föreläsning om genus- och jämställdhetsfrågor samt ett tillhörande grupparbete för erfarenhetsutbyte mellan kursledare, referensgrupp, projektledning. På eftermiddagen anslöt representanter från ledningsgruppen. Under eftermiddagen presenterades denna utvärdering och delar av projektets hela utvärdering som Mia Bergdahl ansvarar för. Diskussioner och idéer präglade dagen. 8. SLUTDISKUSSION Under TRAPPANS första verksamhetsår har ett tjugotal långa kurser (1-7 veckor) genomförts. Alla kursledare har haft till uppgift att medvetet tänka kring ett genus- och jämställdhetsperspektiv på sina respektive kurser. Två av kurserna har haft genus- och jämställdhetsperspektivet som mer eller mindre huvudtema. Under året har ett tjugofemtal huvudlärare hållit kurser för TRAPPAN, räknar vi alla som deltagit med föredrag m.m. är det ca 50 stycken. Men det finns en skillnad mellan de två specialkonstruerade kurserna. Den ena rörde sig på en teoretisk nivå medan den andra arbetade med både teori, praktik + uppspel. Varav det sistnämnda sågs av flera aktörer som huvudmålet. Även kursen Att läsa en dramatisk text ur ett genusperspektiv hade en avslutning i form av en offentlig redovisning, men där fanns det inga krav på en färdig produkt, utan mer en redogörelse av erfarenheter och reflektioner. I efterhand ser i princip alla inblandade i Showcase med genusperspektiv att det saknades tid för att arbeta mer med och undersöka genusperspektivet. Om man tittar på den röda tråden i TRAPPAN så kanske det mellan pjäsläsningskursen skulle legat ett trappsteg till som enbart handlade om praktiska övningar, men som inte hade någon form av offentlig redovisning? Det hade varit särskilt bra om det varit fler deltagare från den teoretiska kursen som också gått på Showcase med genusperspektiv, men även för oss som arbetar med TRAPPAN. Viktiga resultat från båda kurserna är dock att i princip samtliga kursdeltagare och kursledare anser att deras medvetenhet kring genus- och jämställdhet har ökat eller till viss del ökat på grund av det arbete de gjort. Generellt sätt tror jag att TRAPPAN ligger bra till vad det gäller att nå en måluppfyllelse när det handlar om jämställdhetsmålen. Kursdeltagare på Showcase med genusperspektiv har ökat sin medvetenhet kring frågorna betydligt. Även vad det gäller övriga kurser är det positiv resultat om ökad medvetenhet. 33 % svarar ja och 45 % svarar Delvis på frågan om kursen ökat deras medvetenhet och kunskap inom området genus och jämställdhet (se bilaga). Huruvida branschen påverkats är i nuläget svårt att ge siffror på. Men aktörer inom scenkonsten i Västra Götaland har haft minst tre tillfällen genom TRAPPAN till att samtala kring genus- och jämställdhetsfrågorna, vid den offentliga redovisningen av Att läsa en dramatisk text ur ett genusperspektiv samt vi de två seminarierna i samband med Showcase med genusperspektiv. Uppskattningsvis har ett 40-tal personer utöver kursdeltagare, kursledare och TRAPPANS personal deltagit vid dessa tillfällen. Utöver detta har TRAPPAN haft ett internseminarium (med bland annat projektledning, ledningsgrupp samt andra inbjudna aktörer inom scenkonstområdet) där genus- och jämställdhetsfrågorna diskuterades under en heldag, samt fyra ledningsgruppsmöten under verksamhetsåret då detta ämne också varit uppe till diskussion. Att jag också fått tillfällen att komma till tre teatrar samt till Teatercentrum och tala om genus- och jämställdhetsfrågor, samt på Teaterbiennalen betyder också att ämnena diskuterats bland människor som arbetar med just scenkonst. Showcase med genusperspektiv gav kvinnor och män en möjlighet att synas på scenen. I Showcase hade kvinnorna i ensemblen större roller än som vanligtvis är fallet, speciellt i en komedi. Detta ligger helt i linje med minst ett av delmålen för Att stärka kvinnors ställning på arbetsmarkanden och att bygga nätverk. 28

29 9. FRAMTIDEN Under hösten 2005 kommer TRAPPAN att erbjuda en veckas kurs med titeln SubFrau Kön som konstruktion kurs i drag-king med teatergruppen SubFrau. Kursledare är Kristina Alstam och Lotten Roos. 54 Kursen vänder sig enbart till kvinnor, hitintills första kursen som gör det. SubFraus arbete har som utgångspunkt att undersöka hur män och kvinnor rör sig, agerar och finns till i det offentliga rummet. Kursen med SubFrau är den tredje av TRAPPANS kurser där genus- och jämställdhetsperspektivet är huvudtema. Kursen Från fantasifoto till dramatisk text kommer att finnas som fortsättningskurs till hösten Kursledaren Jane Rasch är en av de kursledare som medvetet bakat in genusperspektivet under kursens skrivövningar och därav kommer det vara intressant att följa hur det kursarbetet utvecklar sig. TRAPPANS målsättning är också som tidigare att alla övriga kurser även de skall ha ett genus- och jämställdhetsperspektiv. TRAPPAN kommer under hösten att fortsätta med Cafékvällar och nu blir det också ett samarbete med nya Högskolan för Scen och Musik. Bara en kväll är i skrivandets stund färdigplanerat och föredragshållare vid detta tillfälle är Ann Petrén, skådespelerska som under 2004 återvände till sin gamla utbildningsplats, Teaterhögskolan i Malmö, för ett magisterår och Kent Sjöström som är pedagog och doktorand på Malmöskolan. 55 Under hösten 2005 kommer TRAPPAN att anordna en konferens om projektets framtid. Även genus- och jämställdhetsfrågorna kommer då att vara aktuella för diskussion. 9.1 Utvärdering under hösten 2005 och våren 2006 Utvärderingen av projektets första år har fokuserat på att i ett brett perspektiv undersöka vad ett genus- och jämställdhetsperspektiv utvecklats till och hur det uppfattats på de olika kurserna. Utvärderingsarbetet av TRAPPAN ur ett genus- och jämställdhetsperspektiv fortsätter under det kommande verksamhetsåret. Uppmärksamheten kommer då delvis att riktas mot att fortsätta följa arbetet på kurserna, men också mot att intensifiera kontakten med ledningsgruppen för att infånga deras upplevelse av om/hur TRAPPAN påverkat scenkonsten i stort i Västra Götalandsregionen vad gäller genus- och jämställdhetsfrågor. Hur de nya delmålen ut och hur förhåller de sig till det övergripande målet kommer då att diskuteras. Lisa Lindén Augusti 2005 Fil.kand. i genusvetenskap vid Göteborgs universitet, f.d. jämställdhetskonsult. Kopplad till TRAPPAN sedan För mer information om kursen och kursledarna se TRAPPANS hemsida. www. tarppan.net 55 Läs mer på TRAPPANS hemsida. www. trappan.net 29

30 BILAGA 1 ENKÄTER VÅR 2005 Följande text har funnits med på alla enkäter, efter det har frågorna skilt sig åt för kursledare och kursdeltagare och om det varit innan eller efter kursen. Frågorna i denna enkät är utformade med fokus på genusperspektiv och jämställdhet. Utvärdering med hjälp av enkäter sker två gånger i samband med kursen. Syfte med enkäten Trappan är ett jämställdhetsprojekt inom EU Växtkraft Mål 3. På lång sikt är huvudsyftet med enkäterna att analysera huruvida TRAPPANS kurser får effekt vad det gäller att öka jämställdheten inom scenkonstens område. En Förhoppning med enkäterna är att det genom dem skall framgå om arbetet med kurserna lett till ökat erfarenhetsutbyte och ny kunskap inom områden som rör genus och jämställdhet. Enkäterna skall också fånga upp erfarenheter, tankar och idéer hos deltagare och kursledare samt ligga till grund för det fortsatta arbetet med kursutveckling. Kort genushistorik För att lättare kunna svara på enkäten följer här en kortfattad beskrivning av begreppen genus och genusperspektiv. Förenklat kan man säga att genus är detsamma som kön, men då kön främst kom att användas för att beskriva det biologiska könet, behövdes ett annat begrepp för att tala om det sociala könet. Det vill säga allt det som finns runt om begreppen man och kvinna. Det kan vara förväntningar, bilder, associationer, fördomar m.m. Det svenska genusbegreppet härstammar ur det engelska ordet gender och forskaren Yvonne Hirdman nämns ofta som den som först använde och talade om genus i Sverige. Inom genusforskningen råder idag oenighet kring vilket begrepp som bäst lämpar sig i forskning, kön eller genus. Enkät till kursledare - våren 2005 (Innan kursen) Kursens namn.. Kvinna.. Man.. 1) Vad tänker du att genusperspektiv generellt betyder? ) Vad kan genusperspektiv vara i din kurs? ) Hur ser du på att du särskilt ombetts tänka kring genus och jämställdhet under kursen? Känns det betungande eller befriande? Beskriv! Enkät till kursledare - våren 2005 (Efter kursen) Kursens namn.. Kvinna.. Man.. 1. Har det varit utvecklande för ditt arbete och/eller har det tillfört någonting till kursen att du ombads att tänka kring genus och jämställdhet? Ja Nej Delvis.. Om Ja eller Delvis; På vilket sätt i så fall? Har det uppstått samtal kring de här frågorna? 30

31 Hade du lagt upp kursen på ett annat sätt om du inte haft till uppgift att tänka kring genus och jämställdhet, tror du? Skulle du vilja/kunna utveckla kursen utifrån det här perspektivet? Beskriv hur i så fall? Enkät till kursdeltagare - våren 2005 (Innan kursen) Kursens namn.. Kvinna.. Man.. Ålder 1) Vad har du för förväntningar på kursen? ) Har du några förväntningar på kursen vad det gäller genusperspektiv och/eller jämställdhetsfrågor? Enkät till kursdeltagare - våren 2005 (Efter kursen) Kursens namn.. Kvinna.. Man.. Ålder 1) Vad innebär jämställdhet generellt? ) Vad innebär att arbeta med ett genusperspektiv? ) Kan du se kopplingar till mellan det du beskrivit ovan och med kursen som du gått? ) Anser du att kursen, förutom kursens huvudtema, också höjt din medvetenhet/kunskap kring genus och/eller jämställdhetsfrågor? Ja Nej Delvis Om ja eller delvis, beskriv hur

32 BILAGA 2 ENKÄTSVAR Bilaga 1 Antal Enkäter per kurs Arbeta med din drömroll Innan Efter Kvinnor: 6 (28-36 år) 6 (28-37 år) Män: 3 (40-51 år) 2 (41-51 år) Kursledare: 1 enkät innan och 1 efter (kvinna) Från Fantasifoto till dramatisk text Innan Efter Kvinnor: 6 (28-43 år) 8 (28-43 år) Män: 3 ( år) 3 ( år) 1 kön okänt Kursledare: 1 efter kursen (kvinna) Showcase med genusperspektiv Innan Efter Kvinnor: 3 (27-45 år) 5 (28-50 år) Män: 4 (28-36 år) 2 (30-37 år) Kursledare: 1 innan och 1 efter (kvinna) Att Marknadsföra sig själv och sitt projekt x 2 ( dansare och scenartister) Innan Efter Kvinnor: 11 ( år) 11 (20-38 år) Män: 4 ( år) 4 (23-33 år) 1 kön okänt Kursledare: 2 efter kursen (kvinnor) En doft av Filmskådespeleri x 2 Innan Efter Kvinnor: 11 (32-59 år) 11 (32-59 år) Män: 9 ( år) 8 (25-37 år) Kursledare: 4 innan och 4 efter kursen (tre män och två kvinnor). Kroppsmedvetande och mänsklig resurshantering Innan Efter Kvinnor: 6 ( år) 4 (29-47 år) Män: 3 ( år) 1 (38 år) Kursledare: 1 innan och 1 efter (kvinna) Ljudboksinläsning Innan Efter Kvinnor: 6 (39-57 år) 6 (39-57 år) Män: 4 (53-58 år) 4 (53-58 år) Ivo Crámers repertoar Innan Efter Kvinnor: 9 (ålder okänt) 7 (ålder okänt) Män: 0 0 Kursledare: 1 efter (kvinna) Den fysiska konflikten på scen Innan Efter Kvinnor: 5 (ålder okänt) Män: 5 (ålder okänt) 1 kön okänt 8 kön okänt Kursledare: 1 innan och 1 efter (man) Spolin Theatre Games Innan Efter Kvinna: 6 (23-31 år) 2 (25-29 år) Män: 0 0 Kursledare: 1 innan och 1 efter (man) 32

33 BILAGA 3 ENKÄT OM ÖKAD MEDVETENHET Sammanlagt 73 svar. Arbeta med din drömroll: Ja; 3 (2 kvinnor, 1 man) Nej: 1 (kvinna) Delvis: 4 ( 3 kvinnor, 1 man) Ivo Cramérs repertoar Ja: 1 (kvinna) Nej: 2 (kvinnor) Delvis: 2 (kvinnor) Filmskådespeleri x 2 Ja: 6 ( 3 kvinnor, 3 män) Nej: 5 ( 4 kvinnor, 1 man) Delvis: 6 ( 4 kvinnor, 2 män) Ljudboksinläsning Ja: 2 (1 kvinna, 1 man) Nej: 2 (män) Delvis: 6 ( 5 kvinnor, 1 man) Att marknadsföra sig själv och sitt projekt x 2 ( för dansare och scenartister) Ja: 6 ( 3 kvinnor, 2 män, 1 okänt kön) Nej: 4 (kvinnor) Delvis: 4 ( 3 kvinnor, 1 man) Kroppsmedvetande och mänsklig resurshantering Ja: 3 ( 2 kvinnor, 1 man) Nej: - Delvis: 2 (kvinnor) Från fantasifoto till dramatisk text Ja: 2 ( 1 kvinna, 1 man) Nej: 2 ( 1 kvinna, 1 man) Delvis: 7 ( 6 kvinnor, 1 man) 33

34 BILAGA 4 KURSÖVERSIKT OCH KURSDELTAGARE rojekt TRAPPAN Redovisning deltagare, fördelning kvinnor/män projektkod antal dagar antal deltagare kvinnor män kommentar urser vt 2005 kursdatum Fysisk konflikt nr jan veckokurs måndag-freda Ivo Cramérs repertoar nr feb veckokurs måndag-freda Improvisation Spolin Theatre nr feb veckokurs måndag-freda Marknasdföring för dansare nr feb-15 apr veckokurs måndag-freda Filmskådespeleri, 1-05 nr mars veckokurs måndag-freda Arbeta med din drömroll nr apr veckokurs måndag-freda Marknadsföring för cenartister nr apr-15 maj veckokurs måndag-freda Ljudboksinläsning nr apr veckokurs måndag-freda Skrivarkurs Fra fantasifoto nr maj veckokurs måndag-freda Filmskådespeleri, 2-05 nr maj-3 juni veckokurs måndag-freda Kroppsmedvetande nr juni veckokurs måndag-freda Relaxation in action, 1-05 nr feb helgkurs söndag-måndag Relaxation in action, 2-05 nr mars helgkurs söndag-måndag Showcase med genusperspektiv nr mars-6 maj heltid, växlande program antal kurser ht kurslängd tot summa deltagare 73% 27% 69% 31% hela året längd/gång antal antal Övrig verksamhet vt 2005 Tid timmar tillfällen deltagare kvinnor män Sångträning jan-apr 2 tim Fysisk träning marsapr 2 tim Cafékvällar feb-apr 3 tim Seminarier april 3 tim antal arrangemang ht antal tillfällen summa deltagare 34