Gemenskap eller avskildhet? Patientens upplevelse av vård i flerbäddsrum respektive enkelrum

Transkript

1 Självständigt arbete 15 hp Gemenskap eller avskildhet? Patientens upplevelse av vård i flerbäddsrum respektive enkelrum En systematisk litteraturstudie Författare: Elise Hjelm & Emma Thyberg Handledare: Liselott Årestedt Termin: VT17 Ämne: Vårdvetenskap Examinator: Gunilla Lindqvist Nivå: Grundnivå Kurskod: 2VÅ60E

2 Abstract Bakgrund: Idag går trenden på sjukhusdesign mot att ha fler enkelrum och färre flerbäddsrum. Trots detta finns inte mycket forskning om patienters erfarenheter av att vårdas i enkelrum respektive flerbäddsrum. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka patienters upplevelser av att vårdas i flerbäddsrum respektive enkelrum på somatisk vårdavdelning. Metod: Studien var en systematisk litteraturstudie där nio artiklar inkluderats. Databaserna som användes var Cinahl och PubMed. Artiklarna hade kvalitativ ansats eller mixed-methods och en integrerad innehållsanalys med deduktiv ansats användes i analysen. Den deduktiva ansatsen utgick från personcentrerad vård och de fyra existensialerna levd relation, levt rum, levd kropp och levd tid. Resultat: Resultatet visade att det finns både fördelar och nackdelar med flerbäddsrum och enkelrum. Patienter upplevde att de i enkelrum hade en ökad känsla av kontroll, integritet och avskildhet, medan patienter i flerbäddsrum fick bättre och mer naturlig kontakt med sina medpatienter. Tid kan upplevas både kronologiskt och subjektivt. Patienters subjektiva tid påverkas av omgivningen. Distraktioner, som till exempel medpatienter, kan göra att tiden upplevs gå snabbare. Slutsats: Då sjuksköterskan ofta är den som beslutar om patienten blir tilldelad enkelrum eller flerbäddsrum är det viktigt att hen vet om de inställningar och upplevelser som finns hos patienter. Annars riskerar patientens tilldelning av rum att påverkas av sjuksköterskans föreställningar. Då vårdmiljön har stor betydelse för patienters återhämtning, och rummets utformning har betydelse för patientens känsla av välbefinnande, bör patientens åsikt tas i beaktning och på så sätt påverka sjuksköterskans beslut angående tilldelning av rum. Studien lyfter fram patienternas perspektiv och kan ge sjuksköterskor en fördjupad förståelse av patienters upplevelser. Nyckelord Upplevelser, patientperspektivet, enkelrum, flerbäddsrum, personcentrerad vård, litteraturstudie. Tack Vi vill särskilt tacka vår handledare Liselott Årestedt för hennes hjälp, stöd och snabba svar under hela arbetet. 1

3 Innehållsförteckning 1 Inledning 1 2 Bakgrund Sjukhusets utformning Vårdmiljö Sjuksköterskans roll Delaktighet och självbestämmande Enkelrum eller flerbäddsrum Privacy Teoretisk referensram Levd relation Levt rum Levd kropp Levd tid 6 3 Problemformulering Syfte 7 4 Metod Systematisk litteraturstudie Urval och databassökningar Inklusions- och exklusionskriterier Sökningsförfarande i Cinahl Sökningsförfarande i PubMed Manuell sökning Kvalitetsgranskning Dataanalys Exempel ur analysprocessen Etiska överväganden 12 5 Resultat Levd relation Levt rum Levd kropp Levd tid 17 6 Diskussion Resultatdiskussion Levd relation Levt rum Levd kropp Levd tid Metoddiskussion Inklusions- och exklusionskriterier Metod 23 2

4 6.2.3 Sökstrategi Kvalitetsgranskning Analys Begrepp Trovärdighet Etiska överväganden 26 7 Slutsats 27 8 Referenser 29 Bilagor Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 3

5 1 Inledning Patienters återhämtning påverkas av sjukhusmiljön. En del av sjukhusmiljön är rummets utformning och i det ingår om rummet är ett enkel- eller flerbäddsrum. Upplevs sjukhusvistelsen annorlunda beroende på om patienten vårdas i ett enkelrum eller flerbäddsrum? Det är ofta sjuksköterskan som avgör vilket rum som tilldelas patienten och hens förförståelse kan påverka beslutet. Tanken med denna studie är att bidra till en ökad förståelse för sjuksköterskan gentemot patientens upplevelser. Detta för att främja patientens välbefinnande och därigenom återhämtningsprocess. Författarnas egna erfarenheter när det gäller tilldelning av rum är att patienternas egna önskemål sällan efterfrågas. Istället utgår sjuksköterskan från sina egna föreställningar och placerar patienten i det rum hen tror att patienten skulle må bäst i. Då dessa föreställningar är individuella får varje patient olika förutsättningar för en god vårdmiljö där hen trivs. 2 Bakgrund 2.1 Sjukhusets utformning De första rummen som erbjöds sjuka fanns i kloster och kyrkor, där nunnor och munkar vårdade och utvecklade behandlingsmetoder. Den medicinska vetenskapens framfart möjliggjorde också för sjukhusens framväxt. Från början användes sjukhus som ett sätt att isolera de sjuka och skydda de friska, men på 1800-talet blev sjukhusen en plats för behandling där läkare och sjuksköterskor tog hand om patienter, som sågs som passivt mottagande. Både hur vården och organisationen såg ut var märkta med en tydlig hierarki. Idag är inställningen att sjukhusen ska främja hälsa med en personcentrerad utgångspunkt (Lidén, 2014). Nybyggnationer av sjukhus går idag mot fler enkelrum och färre flerbäddsrum. I Storbrittannien rekommenderas att 50% av rummen ska byggas som enkelrum och i USA är enkelrum industristandard. Denna trend syns även i Europa (Bloomer, Lee, Lewis, Biro, & Moss, 2016). I Norge finns idag något som kallas sengetun, som är en avdelning designad så att sjuksköterskestationen ligger i mitten av en grupp enkelrum. Detta gör att patienterna blir synligare för sjuksköterskan och tvärt om. Designen har influerats av patientperspektivet och olika patientorganisationer fick säga till om utformningen (Aslaksen, 2003). Den medicintekniska utvecklingen har fått ta en stor plats i utformningen av nybyggnationer av sjukhus. Omvårdnadens influens av lokalutformningen har däremot fått mindre prioritet och därigenom varit bristfällig eller till och med saknats. Detta 1

6 bland annat på grund av ekonomiska resurser och olika aktörers kunskap om omvårdnad och vårdutveckling. Forskning om vårdens lokaler är numera under stark utveckling, liksom forskning om vad i vårdmiljön som påverkar patienternas tillfrisknande, hälsa och ohälsa, forskning om lokalernas fysiska och psykosociala effekter på patienternas mående och forskning om vad i vårdmiljöns utformning som påverkar vården i positiv respektive negativ riktning (Edvardsson & Wijk, 2014). 2.2 Vårdmiljö Inom vårdvetenskapen är miljö ett centralt begrepp som påverkar patientens hälsa och välbefinnande. Människorna i vårdmiljön, där patienten är medelpunkten, beskrivs som de viktigaste komponenterna (Ylikangas, 2012). Vårdmiljöns klimat påverkas i stor grad av bland annat personalens arbetstillfredsställelse. Är det ett varmt och mottagande klimat har det ett samband med att personalen är tillfredsställda i sitt arbete. Genom personalens uppträdande och närvaro påverkas omvårdnaden gentemot patienten. Om personalen undantrycker känslan av att vara överordnade patienterna ges ett öppnare och mer välkomnande klimat. (Edvardsson & Wijk, 2014). Andra komponenter som påverkar hälsa och välbefinnande är vårdteknisk utrustning och miljöns atmosfär, omgivning och utformning. Alla olika delar bidrar till att göra att patienten upplever miljön som vårdande, eller inte vårdande. Hur vårdrummet är utformat kan alltså påverka patientens hälsoprocess (Ylikangas, 2012). 2.3 Sjuksköterskans roll Enligt ICN:s etiska kod för sjuksköterskor, hämtad från Svensk sjuksköterskeförening (2014), skall en sjuksköterska arbeta för en hållbar miljö samt vara medveten om miljöns betydelse för hälsa. Detta innebär att det är en del i sjuksköterskans profession att förbättra vårdmiljön. Sjuksköterskan ska också arbeta för att respektera mänskliga rättigheter och värderingar och för att skapa social rättvisa och fördela resurser (ibid.). Då fördelningen av rum sker efter sjuksköterskans föreställningar finns risken att patienter inte upplever att vården är rättvis, eftersom deras erfarenheter och önskemål inte tas i beaktning. Edvardsson och Wijk (2014) menar att sjuksköterskan är avgörande för hur patienten upplever sjukhusvistelsen. Genom att välkomna patienten, anhöriga och även ny personal till avdelningen eller enheten skapas ett gott första intryck, vilket har betydelse för hur även resten av vistelsen upplevs. Patienter kan ofta känna att de är en börda för sjuksköterskan som tar hand om dem, vilket kan bli ett hinder för en tillfredsställande vistelse. Om sjuksköterskan då har en attityd som visar att hen är villig 2

7 att hjälpa till underlättar det för patienten. Villighet att hjälpa till behöver inte vara att lyda patientens minsta vink, utan kan vara enkla saker som får miljön att kännas välkomnande. Det kan vara att skoja eller bjuda på sig själv, eller ställa in färska blommor på rummet. Genom att vara uppmärksam på patientens behov och önskemål kan sjuksköterskan främja för en god vårdmiljö (Edvardsson & Wijk, 2014). Om patienten får en plats i enkelrum eller flerbäddsrum är upp till sjuksköterskan. Enligt en studie från Australien hade patienter med infektioner hög prioritet till att få ett enkelrum. Likadant med patienter med störande eller farligt beteende eller patienter som var döende. Vid platsbrist utgick sjuksköterskan från dessa kriterier men bedömningen om vem som läggs in på ett enkelrum och vem som får en plats i ett flerbäddsrum gjordes från fall till fall (Bloomer et al., 2016). 2.4 Delaktighet och självbestämmande Delaktighet har visat sig genom tiderna haft en stor betydelse i hur nöjda patienter är med vården. Utformningen av lokalerna inom vården har pekats ut som en anledning till minskad delaktighet. För att kunna utforma miljön på ett hälsofrämjande sätt krävs kunskap om lokalers utformning i syfte att främja hälsa och minska risker för patienter, skapa goda förutsättningar för personalen och deras arbetssätt och för att stödja klimatet på arbetsplatsen (Edvardsson & Wijk, 2014). Att kunna påverka sin miljö eller situation är av stor vikt för hur patienten upplever sin vårdmiljö. Känslor av minskad personlig kontroll över situationer leder till känslomässigt obehag vilket i sin tur leder till minskad psykisk komfort. Ökad personlig komfort uppfattades minska obehag och förbättra återhämtning (Williams & Irurita, 2005). Graden av självbestämmande och påverkan på vårdens utformning är viktiga komponenter för hur nöjd patienten är med sin vårdmiljö. Att kunna bestämma ljusets styrka i rummet, hur gardinerna hänger och känslan av att kunna röra sig fritt i rummet inger en känsla av normalitet (Douglas & Douglas, 2004). Även Wijk (2010) beskriver vikten av att vårdrummet skall anpassas efter patienten. Det är inte bara patientens önskemål som avgör ljus, färg och dylikt i rummet, utan även behoven patienten har. Vid synnedsättning till exempel kan färgerna anpassas för att skapa tydliga kontraster så att patienten lättare urskiljer sin omgivning. Olika vanor, som ifall personen vill äta ensam eller tillsammans med andra, bör tas i beaktning. Patientens rum borde då utformas efter patientens önskemål och behov, men samtidigt skall vårdteknisk 3

8 utrustning få plats, precis som att det ska ges plats till vårdmoment och anhöriga (Wijk, 2010). 2.5 Enkelrum eller flerbäddsrum Ibland finns flera patienter i samma rum och vem skall rummet då utformas efter? Enkelrum är att föredra ur ett personcentrerat omvårdnadsperspektiv, då det möjliggör för enskilda samtal (Wijk, 2010). På Florence Nightingales tid låg patienterna ofta tillsammans i stora salar, åtskilda av draperier. Nightingale menade att miljön hade stor del i patienternas tillfrisknande, där frisk luft, rent vatten och renlighet var viktiga punkter för en god vårdmiljö. Här kunde även patienten dra nytta av medpatienterna, till exempel genom att läsa för varandra som Nightingale föreslog (Nightingale, 1859/1992). Sjukhusrummets utformning kan påverka patientens känsla av trygghet, liksom upplevelsen av hälsa och välbefinnande. Det kan ta tid att förstå den nya miljön och patienterna finner sig utanför sitt vanliga sammanhang (Ylikangas, 2012). Känslan av att ha förlorat sin hälsa kan resultera i att patienten känner sig ensam. Denna ensamhet kan resultera i lidande som kan vara oerhört smärtsam (Nilsson, 2012). 2.6 Privacy Författarna har valt att använda ordet privacy genomgående i studien trots att det är ett engelskt ord. Detta eftersom det inte finns något svenskt ord som tydligt beskriver alla de nyanser och betydelser som privacy innebär. En sida översätter privacy som avskildhet, ostördhet; privatliv ( privacy, u.d.). En annan har valt ordet integritet som en passande översättning (translate.google.se) och en tredje har en ännu bredare översättning av ordet: privatliv, hemlighet, avskildhet och hemlighållande ( Författarna anser att betydelsen kan vara en blandning av dessa olika betydelser, och därför används ordet privacy som ett begrepp i texten. Författarnas tolkning av ordet är känslan av att ha sina angelägenheter för sig själv och att inte behöva dela med sig av det som vill hållas privat. 2.7 Teoretisk referensram Den teoretiska referensramen är den grund på vilken studien vilar. Denna litteraturstudie utgår från personcentrerad vård, för att belysa personen som centrum för vården. Studiens syfte är att undersöka patientens upplevelser, vilket gjorde personcentrerad 4

9 vård till ett naturligt val. En studie om patientens upplevelse av vård i flerbäddsrespektive enkelrum blir dessutom mer aktuell om den görs med grund i personcentrerad vård. Detta eftersom vården strävar efter att bli alltmer personcentrerad (Vårdhandboken, 2017) Enligt Edvardsson (2010) var det psykologen Carl Rogers som myntade begreppet personcentrerad i mitten av 1900-talet då han skrev om client-centered psychotherapy. Hans utgångspunkt var att klienten var expert på sig själv, vilket lever kvar i vården idag. Centralt för den personcentrerade omvårdnaden är att se personen, bekräfta hens upplevelser, utgå från individens perspektiv och inkludera personen i hens vård (ibid.). När individen kommer i kontakt med vården blir hen en patient, vilket ofta innebär en objektifiering av personen (Edvardsson, 2010). Just begreppet patient är problematiskt inom den personcentrerade omvårdnaden. Då ordet betyder den lidande finns det en sorts föreställning i ordet om att en patient befinner sig i en beroendeställning gentemot de som vårdar. Patientbegreppet syftar ofta på en grupp människor, vilket homogeniserar gruppen och förstärker tanken om att alla patienter är lika och bör behandlas på samma sätt. Det är därför som det inom personcentrerad omvårdnad är så viktigt att lyfta fram personen; utan personcentrerad omvårdnad skulle begreppet patient dölja personen som just då är patient (Willman, 2010). Det binder samman med vad Edvardsson (2010) skriver, att personcentrerad omvårdnad innebär att respektera individualitet och bekräfta personens personlighet och livsvärld. Den personcentrerade omvårdnaden innebär dock inte att patienten har bestämmanderätt över allt som rör hens vård. Det handlar om ett samspel mellan patient och personal, där både personalen och patienten ses som experter i sitt område; patienten är expert på sin livsvärld och erfarenhet, medan personalen är expert på vårdyrket (Dahlberg & Segesten, 2010). Samarbetet mellan patient och personal är viktigt för en god vård och flera studier har visat att personcentrerad omvårdnad har positiva effekter inte bara på patienternas hälsa, utan även på personalens (Edvardsson, 2010). Personcentrerad vård kan delas upp i fyra existensialer som tillsammans kan beskriva upplevelser och livsvärld på ett sätt som ger fördjupad förståelse. De fyra 5

10 existensialerna är levd relation, levt rum, levd kropp och levd tid (Hall & Graubaek, 2012) Levd relation Den levda relationen avser relationen mellan människor i kropp, tid och rum. Den levda relationen kan uppfattas positivt, med känslor av tillit, trygghet och vårdande, och stimulera till mognad, utveckling och hälsa. Levd relation kan också bli negativ, bli krävande, fördömande och negligerande, samt inge hopplöshet, regrediering och sjukdom (Hall & Graubaek, 2012) Levt rum Levt rum innebär uppfattningen av hur en person befinner i rummet, både ett fysiskt rum eller en specifik plats. Rummet kan upplevas som varmt eller kallt, stort eller litet, men känslor kan också förknippas med rummet, såsom om det är vänligt eller ovänligt, hemtrevligt eller främmande. I relation till människans livshistoria får rummet nya kvaliteter som speglar personens livsvärld (Hall & Graubaek, 2012) Levd kropp Människan har en kropp, men är också en kropp. Möten mellan människor sker kroppsligt, i den levda kroppen. Oftast är kroppen något omedvetet som glöms bort och hamnar i bakgrunden i naturliga möten, men ibland kan kroppen förnimmas och hamna i förgrunden. Det kan vara obehagligt och kroppen känns iakttagen i mötet. Personen befinner sig alltid i kroppen och ser alltså världen utifrån sin kropp. Kroppen levs både inifrån och utifrån samtidigt (Hall & Graubaek, 2012) Levd tid Den levda tiden kan beskrivas som en persons uppfattning av tid, förgången tid, nutid och framtid. Det är alltså annorlunda jämfört med kronologisk eller objektiv tid. Tid kan upplevas som långsam, snabb, rolig eller tråkig. En person kan tycka sig ha för mycket tid eller för lite, och det kan påverka hur tiden uppfattas för just den personen. Vid en förändring i livet, till exempel sjukdom och inläggning på sjukhus, kan tiden ändra karaktär och tiden kan upplevas ha stannat. Tiden, och världen, vanor och tillvaron med den, ändras och får ny betydelse (Hall & Graubaek, 2012). 6

11 3 Problemformulering På sjukhus i Sverige och runt om i världen finns både enkelrum och flerbäddsrum. Vid nybyggnationer av sjukhus idag fokuseras det främst på fler enkelrum (Bloomer et al., 2016). Författarna vill undersöka fördelar och nackdelar med dessa två alternativ, utifrån patientens perspektiv, för att få en nyanserad bild av patientens upplevelse av att vårdas i enkel- och flerbäddsrum. Författarna anser att det saknas en översiktsbild av patienters upplevelse av vård i respektive typ av rum, och det kan medföra att sjuksköterskor som möter patienterna saknar kunskap om patienternas upplevelser och uppfattningar. Då det ofta är sjuksköterskan som ansvarar för vilket sorts rum patienten blir tilldelad, kan denna okunskap leda till att sjuksköterskan placerar patienten utefter sina egna föreställningar om vad patienten föredrar eller behöver. Studier visar på att personer med infektioner, farliga personer, störande personer och döende personer prioriteras till enkelrum och att sjuksköterskan försöker skapa de bästa förutsättningarna för alla genom placeringen av patienter (Bloomer et al., 2016). Är denna bedömning alltid korrekt? Hur ser patienterna på enkelrum och flerbäddsrum och vem som ska läggas in vart? Genom att få en ökad förståelse för patientens upplevelser kan sjuksköterskan i sin profession ge en förbättrad omvårdnad och ett bättre bemötande utifrån den unika patientens livsvärld. Studier visar att patienters återhämtning påverkas av vårdmiljön (Williams & Irurita, 2005). Vissa patienter föredrar enkelrum medan andra hellre delar rum. Att förstå dessa olika preferenser kan göra sjuksköterskor bättre rustade för att möta patientens behov vid inläggning på en somatisk vårdavdelning. Författarnas föreställning är att det är olika upplevelser att dela rum på en somatisk avdelning jämfört med en psykiatrisk avdelning eller ett särskilt boende. För att avgränsa studiens resultat valdes att fokusera på somatisk avdelning. 3.1 Syfte Syftet med litteraturstudien är att undersöka patientens upplevelse av att vårdas i flerbäddsrum respektive enkelrum på somatisk vårdavdelning. 7

12 4 Metod 4.1 Systematisk litteraturstudie För att besvara syftet gjordes en litteraturstudie, som är en sammanställning av andra forskares forskningsresultat där vetenskaplig litteratur hittas utifrån sökningar i databaser. Manuell sökning kan genomföras utöver databassökningar. Det kan göras genom att studera artiklars referenslistor för att hitta ytterligare relevanta studier (Forsberg & Wengström, 2015). Litteraturen granskas kritiskt inför en senare värdering och sammanställning. En systematisk litteratursökning syftar till att hitta all relevant litteratur utifrån det bestämda syftet (Kristensson, 2014). Enligt Kristensson (2014) börjar litteratursökningen med planeringsfasen. En inledande fas där en sökstrategi görs. Denna sökstrategi testas och modifieras sedan om behov finns och granskningsmallar lämpliga för studien hittas. Efter planeringsfasen kommer empiriska fasen där litteratursökningen genomförs. Efter den empiriska fasen kommer analysfasen. Det är en fas där artiklar sorteras efter om de ska ingå i resultatet eller inte. Detta görs genom en gallring efter först abstract, sedan fulltext och genom att granskningsmallarna som valts ut fylls i. Då återstår artiklar med kvalitet och relevans för litteraturstudien. De valda artiklarna analyserades och deras resultat sammanställdes i litteraturstudiens resultatdel (Kristensson, 2014). 4.2 Urval och databassökningar Sökningar genomfördes i databaserna Cinahl (Cumulative Index Of Nursing And Allied Health) och PubMed under februari-april Cinahl är en databas med inriktning på omvårdnad, sjukgymnastik och arbetsterapi. Databasen är specialiserad på omvårdnadsforskning och innehåller flera olika dokumenttyper som vetenskapliga tidskriftsartiklar, doktorsavhandlingar med mera. Cinahl innehåller artiklar från år 1982 och framåt (Forsberg & Wengström, 2015). PubMed är en gratis version av databasen Medline. PubMed publicerar artiklar innan de är indexerade i Medline och är en databas som inriktar sig på medicin, omvårdnad och odontologi. Dokumenttyper som finns är främst vetenskapliga tidskrifter. PubMed innehåller artiklar från 1966 och framåt (Forsberg & Wengström, 2015). 8

13 En pilotsökning genomfördes också i PsycINFO, en databas med inriktning mot psykologisk forskning inom bland annat omvårdnad och medicin. Tidsomfånget är från 1872 och framåt. Dokumenttyperna som finns är främst vetenskapliga tidskrifter, böcker, forskningsrapporter och avhandlingar. Denna sökning tillförde inte något nytt material och därför användes endast Cinahl och PubMed. I planeringsfasen gjordes de första inledande sökningarna i fritext för att få en bred resultatlista och för att testa vilka sökord som gav relevanta resultat. Utifrån dessa träffar kunde nya sökord hittas genom att läsa artiklarnas ämnes- och nyckelord. Tidigt i sökprocessen involverades en bibliotekarie för tips och råd i sökprocessen. Dessa tips och råd innefattade med Cinahl headings, nya sökord och tips på artiklar att finna information i. Med denna hjälp kunde nya sökningar göras som gav mer relevanta resultat Inklusions- och exklusionskriterier Som inklusionskriterier användes peer-reviewed för att minska antalet artiklar av sämre kvalitet och språket avgränsades till engelska och svenska. Artiklarna som valdes var skrivna mellan år Som inklusionskriterier användes endast artiklar som var godkända av etisk kommitté eller hade etiskt övervägande. För att motsvara syftet exkluderades artiklar som inte handlade om somatisk vård i sjukhusmiljö. Dessa exkluderingar gjordes manuellt. Artiklar om bland annat psykiatrisk vård eller vårdhem exkluderades. Exkluderades gjordes även artiklar som inte utgick från patientperspektivet, det vill säga artiklar ur bland annat endast familjeperspektivet eller sjuksköterskeperspektivet Sökningsförfarande i Cinahl Pilotsökningar gjordes i Cinahl tills relevanta sökord för syftet hittades. Sökord i fritext som användes var shared room, single room, multiple-bed room, patient attitude och patient perspective, med trunkering på orden. Trunkering (*) gör att resultatet inte begränsas av ordens böjningar. Ämnesord tagna från Cinahl Headings var Patient Attitudes och Patients' Rooms. I Cinahl kan sökhistoriken användas för att kombinera sökningar med booleska operatorer (AND, OR och NOT), vilket gjordes för att sökorden skulle kombineras på ett sätt som gav flest relevanta resultat. Bland annat gjordes sökningar på de olika rummen patients rooms, shared room, single room och multiple-bed room med operatorn OR. 9

14 Sökningar med orden var för sig gav flertalet artiklar ej relevanta för syftet. Kombinationer gav snävare och snävare resultat med mer och mer träffar relevanta för syftet. Då sökningarna gav färre än 200 träffar lästes alla titlar och utifrån titlar och abstract valdes 9 artiklar ut till läsning i fulltext (se bilaga 1). Sökningen som gjordes sist i Cinahl gav 205 träffar. Då det var nära 200 beslutades att inte avgränsa sökningen ytterligare Sökningsförfarande i PubMed För att sökningarna skulle ha samma struktur användes samma sökord i PubMed som i Cinahl. Dessa ord visade sig ge goda resultat och artiklar kunde väljas ut för vidare granskning. Då ämnesorden inte stämde överens i de olika databaserna ändrades ämnesorden i PubMed till Patients' Rooms/utilization"[Mesh] och Patients' Rooms/ethics"[Mesh]. Även i denna sökning gav orden var för sig många träffar som inte var relevanta för syftet. Kombinationer av orden resulterade i 147 träffar. Artiklarna i träfflistan granskades genom läsning av titlar och 7 relevanta artiklar valdes ut till vidare granskning (se bilaga 1). I PubMed finns ingen avgränsning till Peer reviewed. För att kontrollera om artikeln var Peer reviewed gick vi till tidskriftens hemsida och läste riktlinjerna för publicerade artiklar Manuell sökning Artiklarna funna i de manuella sökningarna hittades under provsökningar i databaserna. De motsvarade vårt syfte och våra sökord men av någon anledning återfanns de inte i den slutgiltiga träfflistan. Använda artiklar som hittades utanför de systematiska sökningarna presenteras i bilaga 3 som artikel 3 och Kvalitetsgranskning Elva valda artiklar kvalitetsgranskades med hjälp av mallar (Carlsson & Eiman, 2003). Det fanns en mall för kvalitativ respektive kvantitativ forskning och utefter mallarna gjordes en bedömning avseende artikelns kvalitet. (Mallen följdes förutom punkt nio som togs bort då den inte var relevant till vår bedömning.). Se bilaga 2. Kvalitetsgranskningen genomfördes enskilt, sedan jämfördes bedömningarna, diskuterades och sammanställdes. Utifrån mallen delades resultaten upp i låg (<60%), 10

15 medel (60 70%) och hög (>80%) kvalitet. Artiklar med resultatet medel och högre inkluderades. Granskningen resulterade i nio artiklar som ingick i litteraturstudien, varav sex använde en kvalitativ ansats och tre var mixed-method. Artiklarna som hade en mixed-methods-ansats granskades utifrån den kvalitativa mallen, då de delar av studierna som var relevanta för syftet hade gjorts enligt kvalitativ metod. Två artiklar (med artikelnummer 6 och 9) valdes bort efter granskningen, då de bedömdes vara av låg kvalitet (Reid, Wilson, Anderson, & Maguire, 2015; Nahas, Patel, Duncan, Nicholl, & Nathwani, 2015). Granskade artiklar presenteras i bilaga Dataanalys Efter kvalitetsgranskning och val av artiklar som ingick i studien påbörjades analysen. Författarna valde att använda en deduktiv ansats med utgångspunkt i de fyra existensialerna levd kropp, levd tid, levt rum och levd relation (Hall & Graubaek, 2012). En deduktiv ansats innebär att resultatet ses som genom ett par glasögon, i det här fallet färgade av den teoretiska referensramen (Lundman & Hällgren Granheim, 2012). Detta gjordes genom en integrerad innehållsanalys, som är ett sätt att sammanställa resultatet (Kristensson, 2014). Författarna läste var för sig igenom artiklarnas resultat upprepade gånger för att skapa en bild av texternas innehåll, sedan gjordes en forskartriangulering genom att innehållets övergripande intryck diskuterades gemensamt. Resultatet sammanställdes under någon av de fyra existensialerna utifrån den teoretiska referensramen, som verkade som kategorier. Därefter kunde underrukbriker identifieras som gav en tydligare bild av vad resultatet under varje kategori hade för mening. Delarna i resultatet gav upphov till nya helheter, vilket gjorde att författarna kunde röra sig mellan delar och helheter genom analysprocessen. Analysmetoden inspirerades av Kristensson (2014) Exempel ur analysprocessen Artikelnr. Text från artikelns resultat (översatt) 4 Vid intervju rapporterade patienter i delade rum att de uppskattade säkerheten i att vara synliga för personalen och varandra, vilket Kod Underrubrik Kategori Patienter Stödjande Levd upplever relation relation säkerhet i att ha varandra och 11

16 resulterade i gott kamratskap personalen i för vissa. närheten. 11 Händelser som involverade Patienter Tid i väntan Levd tid sjukvårdspersonal hade upplever högsta prioritet för sällskap i att patienterna. När ingenting vänta hände, väntade patienter tillsammans tillsammans [ ] tid för att upplevdes som långsam och fördriva tråkig. tiden 4 Patienter upplevde hög nivå Känslan i Känslan i Levt rum av komfort i enkelrum och enkelrummet rummet jämförde positivt rummet jämfördes med ett hotell eller med känslan hemmiljö. Rummet tillät av hemmiljö dem att uppleva komfort och eller ett kontroll som liknades vid hotell. hemmiljön eller ett hotell, fast på ett sjukhus. 2 Respondenterna Störd Fokus på mig Levd rapporterade återkommande nattsömn själv kropp irritation över ljudnivån och störningsmoment nattetid. 4.5 Etiska överväganden Enligt Forsberg och Wengström (2015) är det viktigt att studierna som används i litteraturstudien ska ha fått tillstånd från en etisk kommitté, alternativt att de etiska övervägandena har gjorts noggrant. Därför ingår i denna studie endast artiklar som tydligt redovisat sina etiska överväganden. Materialet som använts i studien har återgetts på ett sätt som stämmer överens med vad som sägs i primärstudien, och alltså inte undanhållits eller förvrängts på något sätt. 12

17 5 Resultat Syftet med litteraturstudien var att undersöka patientens upplevelse av att vårdas i flerbäddsrum respektive enkelrum på en somatisk vårdavdelning. Nio artiklar (åtta av hög kvalitet och en av medelhög kvalitet) användes och av dessa artiklar hade sex en kvalitativ ansats och tre använde mixed method. En integrerad innehållsanalys med deduktiv ansats genomfördes och resultatet sorterades in under någon av de fyra existensialerna levd kropp, levd tid, levt rum och levd relation. Dessa kategorier fick sedan underkategorier valda efter de teman som meningsenheterna uttryckte. 5.1 Levd relation Relationen mellan patient och patient samt relationen mellan patient och personal kan upplevas både positivt och negativt. Aspekter som påverkar är känslan av att tvinga dela med sig av sig själv till andra, känslan av att störa och bli störd både när det gäller personal och andra patienter, tryggheten av att veta att det finns andra omkring, samt meningsfullheten i att kunna hjälpa och bli hjälpt av andra. Påtvingad relation Att dela rum med andra människor kan innebära att även behöva dela med sig av sig själv. Patienter kan tycka att det är oartigt att undanhålla information om sig själva för de människor som rummet delas med (Persson & Määttä, 2012). En del patienter upplevde till och med att de kände sig tvingade att skapa och upprätthålla en relation till de andra patienterna (Persson & Määttä, 2012; Søndergård Larsen, Hedegaard Larsen, & Birkelund, 2014). Då kan det vara en lättnad att ha ett eget rum där patienten får privacy och inte behöver umgås med andra patienter (Jolley, 2005). Att inte behöva ta hänsyn till andra och behöva lyssna på deras problem kan också bidra till att patienter föredrar ett enkelrum (Persson, Anderberg, & Kristensson Ekwall, 2015). En del patienter upplevde att när en medpatient kände sig nedstämt blev också de nedstämda, men samtidigt kunde en glad och positiv medpatient lyfta känslorna hos de andra i rummet (Søndergaard Larsen, Hedegaard Larsen, & Birkelund, 2014). Störa och bli störd Många patienter berättade att det var jobbigt att bli störd i ett flerbäddsrum, särskilt nattetid då patienter ville vila ostört (Douglas & Douglas, 2005; Persson et al., 2015; Persson & Määttä, 2012; Søndergård Larsen et al., 2014). Patienterna upplevde också 13

18 att det var jobbigt att veta att medpatienterna också stördes i sin nattsömn av det de själva gjorde (Persson & Määttä, 2012; Rowlands & Noble, 2008). Denna önskan att inte störa sträckte sig även till personalen, då patienter ibland väntade med att tillkalla hjälp för att de inte ville störa (Persson & Määttä, 2012). Många patienter utvecklade strategier för att inte störa andra patienter och visa hänsyn till dem. Viktigt var att inte lyssna på andras samtal med anhöriga eller personal; då valde patienter att medvetet skruva upp radion, läsa eller aktivera sig på andra sätt för att ge privacy till sina medpatienter (Persson & Määttä, 2012). Avsaknad av aktiviteter att distrahera sig med minskade känslan av privacy (Douglas & Douglas, 2005). Att se och bli sedd Patienternas upplevelse påverkades av personalens attityd oavsett om de vårdades i enkelrum eller flerbäddsrum (Maben et al., 2016; Persson & Määttä, 2012). Patienter som vårdas i enkelrum upplevde att sjuksköterskorna var deras främsta kontakt med omvärlden och deras sällskap ingav trygghet (Persson et al., 2015). I ett flerbäddsrum däremot fanns en trygghet i att de andra patienterna behövde vårdinsatser även om patienten själv inte behövde dem, vilket gjorde att personal ständigt fanns nära (Maben et al., 2016). Tryggheten i flerbäddsrum kom sig inte bara av att personalen fanns nära tillhands, utan kom även från vetskapen om att medpatienterna fanns omkring. De kunde märka om något var fel och då tillkalla hjälp (Jolley, 2005; Persson & Määttä, 2012). Att dela rum med andra patienter gav också en naturlig möjlighet till interaktion genom att patienterna såg varandra i rummet (Søndergård Larsen et al., 2014). Just att bli sedd av sina medpatienter gav minskad känsla av isolering och oro (Rowlands & Noble, 2008). I ett enkelrum fanns då istället en oro i att inte bli sedd samt risk för att känna sig isolerad på grund av bristen på mellanmänsklig kontakt då det inte fanns någon naturlig interaktion mellan patienter (Maben et al., 2016; Persson et al., 2015). Upplevelsen av att dela rum påverkades också av de patienter som sågs i rummet. Till exempel kunde det öka stressnivån att dela rum med patienter av annat kön (Bryant & Adams, 2009). Positiv och stödjande relation Många patienter upplevde att när de var sjuka önskades enkelrum, medan en friskare patient föredrog flerbäddsrum där det erbjöds sällskap (Rowlands & Noble, 2008; Søndergård Larsen et al., 2014). Patienter upplevde ofta kamratskap och stöd ifrån sina 14

19 medpatienter. Stödet kunde yttra sig i att ha någon att dela sin oro med, då förståelsen upplevdes vara bättre mellan patienter jämfört med mellan patienter och vårdpersonal (Maben et al., 2016; Malcolm, 2005; Rowlands & Noble, 2008; Søndergård Larsen et al., 2014). Patienterna upplevde att de hade något gemensamt i sitt mående och att de kunde få perspektiv på sin egen situation genom att prata med andra patienter i rummet. Att dela rum gav också möjligheter at dela kunskap med varandra, inspirera och uppmuntra varandra samt hjälpa varandra med sysslor (som att öppna en dörr för en medpatient). Att vara någon annan till nytta även när patienten själv var sjuk upplevdes som positivt (Persson & Määttä, 2012; Rowlands & Noble, 2008; Søndergård Larsen et al., 2014) 5.2 Levt rum Patienter upplevde att privacy var viktigt för att rummet skulle kännas tryggt. Enkelrum upplevdes ofta som hemlika (kändes som ett hem) och privata, medan flerbäddsrummen kunde ge en känsla av gemenskap. Det fysiska rummet I ett flerbäddsrum upplevdes området kring sängen som en egen privat plats. Därför var det viktigt att denna plats gavs tillräckligt med utrymme för att inte kännas instängt samt underlätta för besökare. Många upplevde att ett rum med färre sängar gav fler möjligheter till personlig kontakt mellan patienterna i rummet. Detta gjorde också att ljudnivån i rummet sänktes (Douglas & Douglas, 2005; Søndergård Larsen et al., 2014). Hur rummet än var utformat fanns ändå en acceptans hos patienterna, dock inte alltid villkorslöst. Patienterna accepterade situationen okritiskt, motvilligt eller med tyst klagan. De som upplevde okritisk eller motvillig acceptans kände en minskad kontroll, medan de som accepterade med tyst klagan ofta löste de problem de stötte på (Søndergård Larsen et al., 2014). Att bli tilldelad ett rum utan information om rummets utformning (enkel- eller flerbäddsrum) ökade stressen vid inläggningen och gav en minskad känsla av kontroll. I flerbäddsrum kunde bristen på kontroll bli påtaglig och påverka komforten (Bryant & Adams, 2009; Maben et al., 2016; Søndergård Larsen et al., 2014). Enkelrummens utformning gav en ökad känsla av konfidentialitet och privacy då patienten är själv på rummet och själv väljer tillfällen för möten med andra patienter, dock kan delaktigheten i vården och vårdmiljön minska då patientens värld begränsas till vårdrummet (Maben et al., 2016). 15

20 Känslan i rummet Hur rummet känns och upplevs påverkas inte bara av rummets utformning, utan även av de människor som befinner sig i rummet. En förvirrad och sjuk medpatient kan ge en känsla av oro i rummet, liksom en känsla av trygghet kan fås från medpatienter som trivs tillsammans (Maben et al., 2016; Persson & Määttä, 2012). Då patienten blev friskare och krävde mindre vårdinsatser minskade personalens besök och detta gjorde att patienterna kände sig isolerade och ensamma (Maben et al., 2016). Ett enkelrum kan kännas ensamt och isolerande, då patienten inte har någon att prata med och få gemenskap och sällskap ifrån (Jolley, 2005; Maben et al., 2016; Persson & Määttä, 2012). Då kan rummet kännas tomt och instängt och gemensamma utrymmen kan då erbjuda en paus från rummet självt, samt ge tillfälle för nya möten och relationer (Persson et al., 2015; Søndergård Larsen et al., 2014). Denna ensamhet upplevs i alla åldersgrupper (Maben et al., 2016). Ensamheten i ett enkelrum kan också upplevas positivt och ge en känsla av hemlikhet eller hotellkänsla. Enkelrummet erbjuder komfort och en plats som är ens egen (Maben et al., 2016; Persson et al., 2015). 5.3 Levd kropp Människan både är och har en kropp som både kan vara medveten och omedveten. Möten med andra människor sker kroppsligt. När något händer kroppen, till exempel sjukdom, känns kroppen och hamnar i förgrunden. När en person delar rum med andra blir hen medveten om sin kropp på ett annat sätt och tar till strategier för att skydda sig själv och sin integritet och därigenom sin kropp. En strategi kan vara att inte uppge all information till vårdpersonalen då personen inte vill att medpatienterna ska höra. Avskildhet var önskvärt när personen var sjukare. Integritet Vid vård i flerbäddsrum är det oundvikligt att höra vad personalen säger till de andra patienterna, liksom det är oundvikligt att själv bli hörd. Personlig information blir då allas angelägenhet; det positiva med detta är att patienterna kan lära sig av informationen andra får, negativt är att privacy minskar (Malcolm, 2005; Søndergård Larsen et al., 2014). Poblemet som kan uppstå rent vårdmässigt är att patienter inte vågar eller vill uppge all information till personalen eftersom de vet att andra i rummet kan höra det de säger. Informationen som undanhålls är ofta påverkad av hur allvarlig 16

21 den är för patienten. Till exempel så kan problem som rör mage-tarm upplevas som väldigt privata och därför inte delges (Malcolm, 2005; Søndergård Larsen et al., 2014). Även personalens sätt att delge information spelar roll och patienter anser att det är personalens ansvar att tillhandahålla utrymmen där information kan delges och diskuteras privat. Att bara dra för gardinerna runt sängen ger inget skydd från att bli hörd. Ett privat rum eller liknande gör det också lättare för patienten att ställa frågor (Malcolm, 2005; Persson et al., 2015). Enkelrum däremot ger en ökad kontroll och känsla av privacy. Det som sägs i rummet hörs inte av någon utomstående. (Maben et al., 2016; Persson et al., 2015). Patienter upplevde ofta att det sorts rum de befann sig i just då var det som föredrogs, oavsett om det var enkelrum eller flerbäddsrum. Många uttryckte att det var viktigt att ha en sorts valfrihet där båda rummen fanns som alternativ (Jolley, 2005; Rowlands & Noble, 2008). Fokus på mig själv Att kunna fokusera på sig själv och sin egen återhämtning var en viktig anledning till att enkelrum föredrogs av vissa patienter. Avskildheten som erhölls i enkelrum upplevdes påskynda återhämtningen genom att ge lugn och ro för patienten att fokusera på sig själv (Jolley, 2005; Persson et al, 2015). I flerbäddsrum upplevdes det svårt att hitta avskildhet och tillflykt. 5.4 Levd tid Den levda tiden är upplevelsen av tid, till skillnad från kronologisk tid som är objektiv. Tiden uppfattas olika beroende på situationen, ibland finns det inte tillräckligt med tid medan den ibland kan verka oändlig (Hall & Graubaek, 2012). Under vårdtiden på sjukhus verkar tiden gå i händelser snarare än i timmar. Att ha någon att spendera tiden mellan händelserna med upplevdes värdefullt, oavsett om denna någon var medpatient, anhörig eller vårdpersonal. Tid i väntan Att ha någon att vänta med upplevdes som viktigt för att få tiden att gå. Medpatienterna i ett flerbäddsrum utgjorde en möjlighet för distraktion och ett sätt att dela väntan. Den delade väntan innebar också en delad frustration i sin väntan (Maben et al., 2016; Persson & Määttä, 2012; Søndergård Larsen et al., 2014). I enkelrum däremot aktiverade patienten istället sig själv med hjälp av dator eller TV för att fördriva tiden. 17

22 Besökare upplevdes stanna längre i ett enkelrum vilket gjorde att tiden gick fortare (Persson et al., 2015). Under vårdtiden upplevde patienten att tiden skedde i händelser. Dessa händelser var ofta vårdmoment, exempelvis rond eller undersökning, och däremellan upplevdes tiden gå långsamt och vara fylld av väntan. När patienten blev friskare och fick mindre besök blev tiden mellan händelserna längre och det kunde ge upphov till en osäkerhet hos patienterna över om personalen skulle komma i tid. I och med att enkelrummet inte ger samma spontana möten med personal som flerbäddsrummet skapas en ensamhet i tiden. Denna ensamhet, med tankar som snurrar, kan i flerbäddsrum avbrytas i och med distraktionen som medpatienterna ger (Persson et al., 2015; Rowlands & Noble, 2008). 6 Diskussion Syftet med litteraturstudien var att undersöka patientens upplevelse av att vårdas i flerbäddsrum respektive enkelrum på en somatisk vårdavdelning. Resultatet av studien visade på både fördelar och nackdelar med flerbäddsrum och enkelrum. Patienten upplevde högre grad av privacy och kontroll i enkelrum, men också högre grad av ensamhet. I flerbäddsrum upplevde patienterna gemenskap och stöd, samtidigt som de var tvungna att kompromissa med sin privacy. 6.1 Resultatdiskussion Levd relation Patienterna i denna studie var delade i sina åsikter om de föredrog enkelrum eller flerbäddsrum. Enkelrummen föredrogs ofta på grund av avskildheten och privacy som de kunde ge, medan flerbäddsrummen ansågs bättre vad det gällde relationer till medpatienter och det stöd som dessa kunde ge. Hall och Graubaek (2012) skriver att relationen mellan patienter kan vara problematisk, där det å ena sidan är skönt att inte vara ensam, men å andra sidan kan ensamheten ge tillfälle att ha sin sjukdom för sig själv. Resultatet visar att när patienter vårdades i flerbäddsrum kunde de känna sig tvingade att dela med sig av sig själva till sina medpatienter. Relationen till de andra i rummet blev ett krav som bara uppfylldes då patienten delgav något till de andra. I en sådan situation har personen inte samma möjlighet att ha sin sjukdom för sig själv, utan istället blir den också medpatienternas angelägenhet. Nygren och Lundman (2014) 18

23 menar att patienterna också kan känna gemenskap i sin sjukdom och ge stöd åt varandra. Att ha förståelse för andras förmågor och oförmågor blir då viktigt, och det ger möjligheter för patienterna att stödja varandra. Vår studies resultat styrks av Birkelund och Søndergaard Larsen, (2013), där patienter beskrivit att samtal med medpatienter har hjälpt i processen för att acceptera och lära sig hantera sin sjukdom. Patienter som kände sig friskare hjälpte i många fall sina mindre friska medpatienter med enklare sysslor. Det fanns en trygghet att veta att någon kunde hjälpa till när en dörr skulle öppnas och en säkerhet i att det fanns någon som kallade på hjälp om något hände. Dessutom var det positivt för många att känna att de kunde hjälpa någon annan. Birkelund och Søndergaard Larsen (2013) beskriver att patienter till exempel kunde hjälpa nya medpatienter med hur rutiner fungerade på avdelningen, men att denna vilja att hjälpa kunde utvecklas till att kännas som ett krav. Patienter kunde också känna ett krav på sig att vara tvungna att hjälpa en medpatient vilket ledde till känslomässig påfrestning (Birkelund & Søndergaard Larsen, 2013). I enkelrum, där det inte finns medpatienter, upplevde patienterna i resultatet att personalen blev en viktig del för att skapa trygghet. Deras attityd mot patienten kunde hjälpa eller stjälpa relationen och känslan av trygghet. Hall och Graubaek (2012) beskriver en vi-känsla som uppstår i ett positivt möte mellan patient och personal. Vi-känslan fungerar som vi mot sjukdomen och utvecklas ur en relation som är tillitsfull och ömsesidig. Detta stöds i annan litteratur, där mötet mellan patient och personal ska präglas av en personcentrerad utgångspunkt (Santamäki Fischer & Dahlqvist, 2014). Brist på sömn kan innebära en försämring av befintliga sjukdomstillstånd och förlänga återhämtningsprocessen (Asp & Ekstedt, 2014; Fillary, et al., 2015). Störd nattsömn var ett stort problem för många patienter enligt vår studies resultat. Patienterna upplevde det som jobbigt både att bli störd och att störa andra i deras nattsömn. Enligt Fillary et al (2015) skall ljudnivån i ett vårdrum inte överstiga 40 db nattetid. Detta kan vara svårt att uppnå med störningsmoment som andra patienters datorer, telefoner och tvapparater. Enkelrum har fördelen att dörren kan stängas under natten, men detta måste vägas mot att personalen måste kunna ge den vård som krävs. Detta inkluderat att kunna se patienten. (Fillary, et al., 2015). 19

24 Möjligheten till ostörd nattsömn var något som gjorde att enkelrum föredrogs framför flerbäddsrum. Det var en trygghet och komfort i att kunna få vara uppe sent om så önskades, eller att kunna sova längre in på morgonen utan att bli väckt av de som gick upp tidigt. Edvardsson och Wijk (2014) styrker vikten av att ha inflytande över sina sömnrutiner och illustrerar det med exemplet av att kunna ha sänglampan tänd även sent på kvällen Levt rum I resultatet beskriver patienterna flerbäddsrummets utformning som viktigt för upplevelsen av vårdtiden. Att ha tillräckligt med utrymme runt sin säng gör att patientsängen blir som ett eget privat rum i rummet. Rummet får en känsla som beror på de uppfattningar människorna i rummet har. I vår studies resultat återkommer begreppet hemlikhet, som patienter använder för att positivt beskriva känslan i ett enkelrum. Detta stödjs av Timmermann, Uhrenfeldt, & Birkelund (2013) som skriver att patienter hellre har en känsla av hem i rummet än den kliniska känslan. I Edvarsson och Wijk (2014) diskuteras begreppet hemlikhet som finns både på ett fysiskt och existensiellt plan. Den fysiska hemlikheten kan vara svår att anpassa till varje enskild individ, då ordet hem har olika betydelser för olika personer. Den existensiella hemlikheten handlar mer om atmosfären och syftet med platsen. Syftet med rummet på sjukhuset är att underlätta vården, vilket gör att miljön anpassas efter det. Det gör att hemlikhet kan vara svårt att uppnå eftersom syftet med rummet inte är att skapa hemlikhet. I resultatet beskrevs hemlikhet nästan enbart i samband med enkelrum. Det gör att ur den synvinkeln är enkelrum att föredra, men hemlikheten uppnås på bekostnad av sällskapet som flerbäddsrummet erbjuder. Det kan skapa ensamhet för patienten. Enligt Nygren och Lundman (2014) kan ensamhet uppfattas både positivt och negativt. Ensamheten kan ses som en möjlighet att få bestämma över sig själv, men också skapa känslor av övergivenhet. Detta stämmer även överens med resultatet givet från denna litteraturstudie Levd kropp I ett flerbäddsrum kommer medpatienterna oundvikligen att bli medvetna om varandras sjukdomar och privata göromål. Det är svårt att inte råka höra vad som sägs till patienten bredvid av vårdpersonal, liksom att höra personliga samtal med anhöriga eller bevittna vårdmoment. Det kan upplevas stressande att behöva vara så fysiskt och 20

25 emotionellt nära inpå någon annan (Hall & Graubaek, 2012). I resultatet beskrivs hur patienter använde strategier för att inte lyssna på och ge avskildhet till sina medpatienter. I vissa fall undanhöll patienter information till vårdpersonalen för att de inte ville att informationen skulle höras av andra. Detta är problematiskt och framhäver betydelsen av att kunna prata ostörd och privat med vårdpersonalen. En studie visar att betydelsen av att kunna prata utan att bli hörd av andra har stor betydelse för patienters upplevelse av privacy, vilket stärker denna studies resultat (Whitehead & Wheeler, 2008). Edvardsson och Wijk (2014) menar att enkelrum är bättre ur ett personcentrerat perspektiv just för att det förbättrar möjligheterna till enskilda samtal. En sjukdoms påverkan på kroppen kan även påverka en individs känsla av identitet. Om en maratonlöpare blir sjuk och förlorar förmågan att springa, kan identiteten bli hotad och ifrågasättas (Håkanson, 2014). Det kan vara svårt att behöva visa denna upplevda svaghet inför andra, vilket sker i ett rum som delas med medpatienter. Patienten vill inte att kroppen hamnar i fokus och blir ett samtalsämne för andra att diskutera (Hall & Graubaek, 2012). Att ostört kunna fokusera på sin egen kropp och återhämtningen ansåg många i studien vara viktigt. Det uttrycktes att ens egen kropp på ett sätt behövde komma i fokus, men inte för andra, utan för sig själv. Patienten ville kunna avskärma sig från omvärlden och bara vara i sin egen kropp Levd tid Resultatet visade att många patienter upplevde tiden på sjukhuset i händelser. Dessa händelser kunde vara ronden, undersökningar eller måltider. Patienterna upplevde att det mellan händelserna fanns mycket tid som gick olika fort beroende på om det fanns distraktion i form av sällskap eller aktiviteter eller inte. Patientens tid påverkas av vad som händer i omgivningen och varje patient upplever tiden annorlunda. Nedan beskrivs hur personalens tid kan inverka på patientens tid, men även medpatienternas tid kan ha påverkan. För en patient som väntar på operation eller provsvar kan tiden kännas lång, men för patienten i sängen bredvid som är döende kanske tiden går alldeles för fort. Dessa skillnader i subjektiv uppfattning av tiden i rummet kan påvkerka patienterna. Det kan ha en postiv effekt om patienten tar in medpatientens uppfattning av tid, eller så kan det öka stressen. 21