1 (5) Vägledning för miljönämndens beslut om användning av kemiska bekämpningsmedel och gödsel inom vattenskyddsområden i Halmstads kommun

Transkript

1 Datum (5) Dnr: Handläggare: Gun Wallnedal Vägledning för miljönämndens beslut om användning av kemiska bekämpningsmedel och gödsel inom vattenskyddsområden i Halmstads kommun Denna vägledning är miljönämndens dokument. Om den enskilde handläggaren på någon avgörande punkt i det enskilda fallet vill frångå vägledningen ska detta förankras hos nämnden. Handläggaren ska alltid göra en bedömning i det enskilda fallet utifrån denna vägledning. Denna vägledning är ett komplement till de enskilda vattentäkternas föreskrifter och har ingen legal tyngd enbart i sig själv. Detta är femte versionen av vägledning och den ersätter tidigare beslut om vägledning, Mn 104/2017. Vägledningen avser alla kommunala vattentäkter. Kemiska bekämpningsmedel Yrkesmässig hantering av kemiska bekämpningsmedel inom vattenskyddsområden i Halmstads kommun tillåts enligt följande riktlinjer: 1. Inom primär skyddszon medges ingen hantering av kemiska bekämpningsmedel. 2. Inom sekundär skyddszon tillåts endast användning av de kemiska bekämpningsmedel som enligt resultat från MACRO-DB steg 1 eller 2 kan förväntas förekomma i koncentrationer under 0,10 mikrogram per liter i grundvattnet. Simuleringskörning i MACRO-DB steg 2 ska göras för den mest lättgenomsläppliga jordarten inom den i respektive ansökan angivna arealen. Jordarten bestäms med hjälp av SGU:s kartvisare för jordarter med upplösning 1: Med kemiska bekämpningsmedel avses i denna vägledning sådana medel som är registrerade hos och godkända av kemikalieinspektionen, och som är placerade inom behörighetsklass 1L, 2L eller 3. Gödsel Yrkesmässig hantering av gödselmedel inom vattenskyddsområden i Halmstads kommun tillåts enligt följande riktlinjer: Primär skyddszon 1. Spridning eller annan hantering av flytgödsel och avloppsslam tillåts inte. 2. Om nitrathalten i vatten från en enskild råvattenbrunn i vattentäkten ligger på eller över 20 mg nitrat/liter vatten tillåts inte spridning av kvävehaltiga gödselmedel. 3. Om nitrathalten i vatten från en enskild råvattenbrunn i vattentäkten överstiger 5 mg nitrat/liter vatten ska den sökande vidta åtgärder för att begränsa kväveläckaget i odlingen. Sekundär skyddszon 1. Spridning eller annan hantering av avloppsslam tillåts inte. Halmstads kommun Box 153, Halmstad Besöksadress: Kungsgatan 25 Tel Fax E-post: miljonamnden@halmstad.se Bankgiro Postgiro

2 2 (6) 2. Om nitrathalten i vatten från en enskild råvattenbrunn i vattentäkten överstiger 15 mg nitrat/liter ska den sökande vidta åtgärder för att begränsa kväveläckaget i odlingen. Användning av gödselmedel som inte innehåller kväve tillåts för användning inom både primär och sekundär skyddszon. Bakgrund Skyddet av grundvattnet är en bärande del i miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet, och kräver att långtgående hänsyn tas för att minimera riskerna för förorening av grundvattnet. Syftet med Naturvårdsverkets föreskrifter för skydd av vattentäkt är att säkerställa att vattentäktens vatten efter normalt reningsförfarande utan risk ska kunna användas för dricksvattenförsörjning. Skyddet av vattentäkterna i kommunen ska uppfylla Vattendirektivets krav som säger att dricksvattentäkterna långsiktigt ska bibehålla en god kemisk status och en god kvantitativ status. I planeringsdirektiv för åren anges att Halmstads kommun ska arbeta för att nå de kommunala åtagandena i EU:s vattendirektiv (Ekologiskt hållbar utveckling, mål 13). Artikel 11, punkt 1c, i direktiv 2009/128/EG om en hållbar användning av bekämpningsmedel, säger att åtgärder ska vidtas för skapandet av säkerhetszoner för grundvatten, där bekämpningsmedel inte får användas. Gränsvärden för bekämpningsmedel och nitrat återfinns dels i Sveriges geologiska undersöknings föreskrifter (SGU-FS 2013:2) om statusklassificering och miljökvalitetsnormer för grundvatten, och dels i Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2017:2) om dricksvatten. Miljöförvaltningens bedömning Användning av kemiska bekämpningsmedel En risk vid användning av bekämpningsmedel på lättgenomsläpplig mark är att bekämpningsmedlet kan infiltrera genom marklagren och nå grundvattnet. Denna risk finns både vid ordinär användning av lättrörliga bekämpningsmedel, och om större spill uppstår vid ett olyckstillfälle. Trots att vi idag har ett regelverk som både godkänner och reglerar användningen av bekämpningsmedel förekommer det rester av bekämpningsmedel i både grund- och ytvatten. För grundvatten rör det sig huvudsakligen om äldre, idag förbjudna, ämnen men ifråga om ytvatten domineras fynden av godkända växtskyddsmedel med en huvudsaklig användning inom jordbruket. Att fynden i grundvatten fortfarande domineras av rester av gamla totalbekämpningsmedel som varit förbjudna sedan flera decennier visar på vikten att sträva mot en hållbar användning av bekämpningsmedel då effekterna i miljön annars kan bli både allvarliga och långvariga. Av särskild vikt är att riskbedöma och vid behov begränsa användningen av bekämpningsmedel inom vattenskyddsområden.

3 3 (6) Bedömning av kemiska bekämpningsmedels lämplighet för användning inom vattenskyddsområde görs i enlighet med Naturvårdsverkets och Havs och Vatten myndighetens vägledning för prövning Tillstånd till användning av bekämpningsmedel inom vattenskyddsområden, Havs- och vattenmyndighetens rapport 2016:7 Den praktiska bedömningen av det enskilda bekämpningsmedlet görs med hjälp av simuleringsprogrammet MACRO-DB, som är framtaget av Kompetens Centrum för Kemiska Bekämpningsmedels (CKB) på Sveriges Lantbruksuniversitet. Simuleringsverktyget MACRO-DB Med simuleringsverktyget MACRO-DB kan man genomföra databaserade simuleringar av bekämpningsmedelstransport för ett jordbruksskifte och bedöma förluster av bekämpningsmedel till ytvatten och grundvatten. Indata till verktyget handlar om markens beskaffenhet (t.ex. jordart och textur), om odlad gröda och om klimatet på platsen. Simulering görs för en aktiv substans åt gången. Simuleringsverktyget är framtaget av Kompetens Centrum för Kemiska Bekämpningsmedels (CKB) på Sveriges Lantbruksuniversitet. Miljöförvaltningens bedömning är att en simuleringskörning i MACRO-DB steg 1 eller steg 2 kan ligga till grund för nämndens beslut att godkänna eller underkänna ett bekämpningsmedel för användning inom ett vattenskyddsområde. MACRO-DB antar att ingen nedbrytningsprodukt kommer att läcka till grundvatten i högre koncentrationer än modersubstansen, vilket gör att det räcker att simulera modersubstanserna för att uppnå gott skydd för råvattnet. Simuleringskörning i MACRO-DB steg 2 ska göras med indata från den mark inom aktuell spridningsareal som har högst genomsläpplighet. Modermaterial ska väljas i enlighet med SGU:s klassificeringssystem som är karterat på 50 cm djup och som finns tillgängligt i SGU:s jordartskartor. Kartor med upplösning 1: ska användas för att säkerställa att de termer som används i MACRO-DB är de samma som i SGU:s kartor. Enligt Naturvårdsverkets och Havs och Vatten myndighetens vägledning för prövning bör man observera att kartorna är grova och att t.ex. isälvsavlagringar ofta är överdrivna i storlek jämfört med verkligheten. Detta kan innebära att det sannolikt finns brukade skiften placerade på områden där SGU:s jordarter signalerar större sårbarhet än vad som är fallet i verkligheten. Om det råder oenighet mellan myndighet och verksamhetsutövare om sårbarheten på en viss plats och verksamhetsutövaren bedömer att förutsättningarna är mer gynnsamma än vad SGU:s jordartskartor indikerar är det verksamhetsutövaren som ska visa vilka förutsättningar som gäller på platsen genom en representativ jordprovtagning. Moder-materialet får sedan analyseras genom ett lämpligt antal jordprover på ett djup om 2 m under markytan. Vad som är ett lämpligt antal punkter varierar mellan olika platser, huvudsaken är att en representativ bild av området ges. Det bör poängteras att modermaterialet inte förändras över tid. Därför behöver inte en jordprovtagning av modermaterialet upprepas om den en gång genomförts.

4 4 (6) Om verksamheten vill påvisa annan jordart än vad SGU:s jordartskarta visar När verksamhetsutövaren har för avsikt att påvisa att marken inte är så sårbar som SGU:s jordartskartor indikerar ska ansökan om tillstånd prövas i två steg: Steg 1. Sökanden skickar in hela ansökan, med undantag för MACRO-DB-körningar steg 2, tillsammans med underlag som visar på annan jordart än SGU:s jordartskarta. Miljöförvaltningen granskar underlaget. Miljöförvaltningen meddelar sökanden vilken jordart vi bedömer är aktuell för MACRO-DB-körningar steg 2. Steg 2. Ansökan kompletteras med MACRO-DB-körningar steg 2 för de preparat som ingår i ansökan. Prövning av miljöförvaltningens bedömning av jordart kan överklagas i det kommande beslutet. Halter av bekämpningsmedel Riktvärde för grundvatten För dricksvatten är gränsen för otjänligt 0,10 mikrogram aktiv substans per liter, alternativt 0,5 mikrogram per liter som totalhalt (= summan av alla enskilda bekämpningsmedel som påvisas) (LIVSFS 2017:2). De halterna motsvarar de Generella riktvärden för grundvatten på nationell nivå och utgångspunkter för att vända trender som finns i Sveriges geologiska undersöknings föreskrifter om miljökvalitetsnormer och statusklassificering för grundvatten (SGU-FS 2013:2). Där står även att utgångspunkten för att vända en trend är när aktiva ämnen i bekämpningsmedel (inklusive metaboliter, nedbrytnings- och reaktionsprodukter) är detekterbara vilket i praktiken innebär en halt på 0,01 mikrogram aktiv substans per liter. Miljöförvaltningen anser att ett bekämpningsmedel ska kunna godkännas för användning inom ett vattenskyddsområde då simuleringsresultatet från MACRO-DB visar att den enskilda aktiva substansen inte riskerar förekomma i halter överstigande 0,10 mikrogram per liter. Om resultatet i MACRO-DB steg 1 för det enskilda bekämpningsmedlet och för den angivna användningen (dos, tid på året och behandlingsfrekvens) visar att risken för att produkten ska kunna transporteras till grundvatten i halter över 0,10 mikrogram per liter inte är försumbar, krävs en simuleringskörning via MACRO-DB steg 2. Användning av gödsel Flytgödsel och slam I föreskrifter till skydd för kommunens vattentäkter beslutade från år 2005 och senare anges att det inom primär skyddszon inte får spridas flytgödsel och slam från reningsverk och inom sekundär skyddszon får slam från reningsverk inte spridas utan tillstånd av miljö- och hälsoskyddsnämnden. Motivet är framförallt att skydda vattentäkten från smittämnen som kan finnas i flytgödseln och avloppsslammet, men även förekomsten av hormonstörande ämnen som kan finnas i avloppsslammet. Det är rimligt att vid tillståndsgivning begränsa spridningen av flytgödsel och avloppsslam i primär zon för alla vattenskyddsområden i kommunen, och att begränsa användning av avloppsslam inom sekundär skyddszon.

5 5 (6) Nitrat i dricksvattnet För dricksvatten är gränsen för tjänligt med anmärkning 20 milligram nitrat per liter, och gränsen för otjänligt 50 milligram per liter (LIVSFS 2017:30). Miljöförvaltningen anser att nitrathalten i det avrinnande vattnet inte bör överstiga 20 milligram nitrat per liter. Ett högre tillskott av nitrat till grundvattnet kan medföra förhöjning av nitrathalten och därmed leda till anmärkning med avseende på tjänlighet. Gränsen 20 milligram nitrat per liter är, enligt miljökvalitetsnorm för vatten (SGU-FS 2013:2), en utgångspunkt för att vända en trend. Miljöförvaltningen bedömer att det krävs en ytterligare säkerhetsmarginal för att minska risken för höga nitrathalter i råvattnet. Motiveras med att nitrat ger en långvarig påverkan och kräver behandling i ett vattenverk. I syfte att säkerställa vattenkvaliteten är det därför rimligt att: I primär skyddszon 1. Förbjuda spridning av kvävehaltiga gödselmedel om nitrathalten i vatten från en enskild råvattenbrunn i vattentäkten ligger på eller över 20 mg nitrat/liter vatten. 2. Kräva att verksamheten vidtar åtgärder för att begränsa kväveläckaget i odlingen om nitrathalten i vatten från en enskild råvattenbrunn i vattentäkten överstiger 5 mg nitrat/liter vatten I sekundär skyddszon 3. Kräva att verksamheten vidtar åtgärder för att begränsa kväveläckaget i odlingen om nitrathalten i vatten från en enskild råvattenbrunn i vattentäkten överstiger 15 mg nitrat/liter vatten Bestämning av lämplig nivå för kväveutlakning Grundutlakningen på lätta jordar i Halmstads kommun är kg kväve per ha och år, vid växtodling med en ren spannmålsväxtföljd. Enligt uppgifter via t.ex. Greppa Näringen är det möjligt att bedriva växtodling med en kväveutlakning på 30 kg kväve per ha och år om man vidtar aktiva åtgärder för att minska utlakningen. Det bör ha betydelse för nitrathalten i vattentäkten om kväveutlakningen minskar till denna nivå, och att ställa krav på åtgärder är därför skäligt i de fall en vattentäkts nitrathalt är förhöjd. Miljöförvaltningen anser att den totala mängden kväve som får utlakas inte bör överstiga 35 kg kväve per hektar och år som ett medelvärde för respektive verksamhets odlingsbara areal inom skyddsområdet sett över en växtföljd. Målet är att nitrathalten i det utlakande vattnet inte ska överstiga 20 mg nitrat per liter. Underlag för bedömning av kväveutlakning Beräkning av kväveutlakning ska ske med den metod som redovisas i rapporten Beräkning av olika odlingsåtgärders inverkan på kväveutlakningen (Aronsson H. & Torstensson G Ekohydrologi 78, Avd för vattenvårdslära, Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala). Beräkning med hjälp av simuleringsprogrammet Vera (f.d. Cofoten och Stank in Mind) uppfyller detta krav. Miljöbalken 2 kap 3 ställer krav på att bästa tillgängliga teknik ska användas för att förebygga, hindra eller motverka skada eller olägenhet för människors hälsa och miljön. Med hänvisning till denna paragraf är det skäligt att kräva att den som brukar mark inom vattenskyddsområde ska, inom ramen för företagets ordinarie produktionsinriktning,

6 6 (6) använda sig av de tillgängliga tekniker som finns för att minimera kväveutlakningen, t.ex. genom användandet av fånggrödor och utebliven höstbearbetning. Miljöförvaltningen bedömer att användandet av dataprogrammet Vera är en skälig åtgärd för verksamhetens egenkontroll och är att anses som användande av bästa teknik. Utlakningsberäkning ska göras med den planerade växtodlingen som bas och skickas in tillsammans med ansökningshandlingarna. Beräkningen ska ge lantbrukaren ett verktyg för att kunna se vilka grödor som kan odlas och vilka åtgärder som behöver vidtas för att minimera kväveutlakningen. Om utlakningen enligt den inlämnade beräkningen, i medeltal för ansökningsperioden, ligger över 35 kg kväve per ha och år kan miljöförvaltningen begära in en ny uträkning. Skälighetsbedömning vid begränsning av brukandet Om brukandet p.g.a. beslutade restriktioner avsevärt försvåras i vattenskyddsområden som har en enligt 7 kap miljöbalken (1998:808) beslutad föreskrift till skydd för vattentäkten, har fastighetsägare enligt 31 kap 4 samma lag, rätt till ersättning. Detta innebär att miljönämnden i det enskilda fallet kan kräva begränsning av kväveläckaget till den nivå som krävs för att skydda grundvattnet, utan att göra en skälighetsbedömning enligt 2 kap 7 miljöbalken. Om föreskriften till skydd för vattentäkten inte är baserad på miljöbalken, den är äldre eller saknas, finns ingen möjlighet för en fastighetsägare att begära ersättning, och då måste nämnden göra en skälighetsbedömning i det enskilda fallet. De skyddsåtgärder som nämnden kräver i dessa fall ska vara tekniskt möjliga och ekonomiskt rimliga att genomföra för den enskilde. Miljöförvaltningen anser att brukandet av mark inom sådana vattenskyddsområden ska uppfylla kravet i 2 kap 3 miljöbalken, att bästa tillgängliga teknik ska användas. Detta kan t.ex. innebära brukandet av fånggrödor och användning av vårplöjning, samt krav på en kväveutlakning under grundutlakningen.