Kvinnor som blivit utsatta för partnervåld

Transkript

1 Kvinnor som blivit utsatta för partnervåld Sårbarhetsfaktorer för fortsatt utsatthet efter separation från gärningsmannen Therese Lundberg Therese Lundberg Magisteruppsats, 15 hp Handledare: Susanne Strand, Mittuniversitetet Avdelningen för samhällsvetenskap Mittuniversitetet

2 Kvinnor som blivit utsatta för partnervåld - Sårbarhetsfaktorer för fortsatt utsatthet efter separation från gärningsmannen Therese Lundberg Abstrakt Våld i nära relation betraktas idag som ett globalt folkhälsoproblem på grund av dess prevalens och de fysiska och mentala skador som det innebär för den drabbade. Forskning har funnit att en separation från gärningsmannen inte alltid innebär att våldet upphör. Det finns dock begränsad forskning gällande vad som gör kvinnor som lämnat ett förhållande sårbara för att bli fortsatt utsatta för våld. Syftet med uppsatsen var därmed att undersöka förekomsten av sårbarhetsfaktorer hos kvinnor som lämnat en manlig partner som utsatt dem för våld och hur dessa sårbarhetsfaktorer är kopplade till den bedömda risken för fortsatt utsatthet. Materialet som studien byggde på var bedömningar genomförda under samtal med 101 kvinnor som deltog i en kurs riktad till personer som upplevt våld i nära relation. Bedömningarna bestod av bedömda sårbarhetsfaktorer och bedömd risk utifrån SARA:SV samt anteckningar nedskrivna av bedömaren vid samtalen. Korrelationen mellan sårbarhetsfaktorerna och den bedömda risken analyserades genom χ 2 test och odds- ratio. Anteckningarna analyserades genom en innehållsanalys för att undersöka om det fanns ytterligare sårbarhetsfaktorer som bedömaren lagt vikt vid. Resultatet visade en hög förekomst av sårbarhetsfaktorer med en varierad korrelation med den bedömda risken. Innehållsanalysen resulterade i fem teman, där relationella problem utgjorde ett tema som inte omfattades av instrumentet. Utifrån resultatet drogs slutsatsen att sårbarhetsfaktorer är av vikt att beakta vid bedömning av risk för fortsatt utsatthet och att de brottutsatta kvinnornas relationella problem, utifrån dess anknytning till dynamiken och normaliseringen av våldet samt risk för allvarligt/dödligt våld, bör övervägas att inkluderas i manualen. Nyckelord: partnervåld, brottsutsatta kvinnor, sårbarhetsfaktorer, riskbedömning 2

3 Jag vill rikta ett varmt tack till Anna Videll för att jag fick ta del av materialet Min handledare Susanne Strand för all vägledning och stöttning genom arbetet Therese Lundberg Sundsvall, Maj

4 Innehållsförteckning Introduktion... 6 Omfattning och definition... 6 Våldets dynamik och normaliseringsprocessen... 8 Orsaker till att kvinnan stannar kvar i förhållandet Utlösande faktorer till uppbrott Efter uppbrottet Sårbarhet för fortsatt utsatthet Sårbarhetsfaktorer och bedömd risk Problemformulering Syfte och frågeställningar Metod Instrumentet SARA:SV Material Urval Beskrivning av de utsatta kvinnorna Beskrivning av gärningsmännen Statistisk analys Kvalitativ analys Kombinerad analys Förförståelse Begränsningar Etiska aspekter Resultat Förekomst av sårbarhetsfaktorer och bedömd risk utifrån SARA:SV Sårbarhetsfaktorer och bedömd risk Korrelation mellan sårbarhetsfaktorer Korrelation mellan sårbarhetsfaktorer och bedömd risk

5 Resultat kvalitativ analys Personliga problem Relationella problem Oförmögen eller obenägen att söka/ta emot hjälp Rädsla Otrygg livssituation Förekomst av teman Teman och samband med bedömd risk Teman och korrelation med sårbarhetsfaktorer SARA:SV Diskussion Sårbarhetsfaktorer, teman och bedömd risk Framkomna teman Temat relationella problem Gemensamma barn Normaliseringen av våldet och sårbarhet för fortsatt utsatthet Metoddiskussion Praktiska implikationer Slutsats Förslag till fortsatt forskning Referenser

6 Introduktion Varje år dödas i genomsnitt 17 kvinnor i Sverige av en nuvarande eller före detta partner (Rying, 2007). Innan detta skett har kvinnorna ofta, under en längre tid, blivit utsatta för både våld och hot från mannen och försökt lämna honom ett flertal gånger (Campbell et al. 2003). En stor del av forskningen inom partnervåld har fokuserat på varför kvinnan inte lämnar mannen medan en mindre del undersökt kvinnor som lämnat sina män. Forskning har dock visat att risken för att kvinnan ska utsättas för mycket allvarligt och dödligt våld ökar vid en separation (Aldrige & Brown, 2003; Campbell et al. 2003). De undersökningar som fokuserat på kvinnor som lämnat sina män har funnit att många av kvinnorna återvänder till förhållandet (Griffing et al., 2002; Martin et al., 2000) och att de kvinnor som lämnat förhållandet blir fortsatt utsatta för hot och våld (Andersen & Saunders, 2003; Fleury, Sullivan & Bybee, 2000; Humphreys & Thiara, 2003; Tjaden & Thoannes, 2000). Det finns begränsat med forskning gällande vad som gör kvinnor extra sårbara för att bli fortsatt utsatta för våld och än mindre forskning finns om sårbarhetsfaktorer hos kvinnor som lämnat ett förhållande där de blivit utsatta för våld. Denna studie kommer därför att behandla vilka sårbarhetsfaktorer som föreligger hos kvinnor som lämnat sina män och hur dessa påverkar deras risk för att utsättas för fortsatt våld. Omfattning och definition Våld i nära relation betraktas idag som ett globalt folkhälsoproblem på grund av dess prevalens och de fysiska och mentala skador som det innebär för den drabbade (Garcia- Moreno, Jansen, Ellsberg & Watts, 2006; Hradilova- Selin, 2009; Scheffer Lindgren & Renck, 2008). År 2011 anmäldes i Sverige ungefär fall av misshandel i nära relation (BRÅ, 2011). Våld i nära relation är ett brott som främst drabbar kvinnor och gärningspersonen är oftast en man. Av de fallen av misshandel i nära relation var kvinnor målsägande i cirka fall och män i ungefär 3000 av fallen. Förutom dessa anmälningar inkommer också runt 2500 anmälningar varje år rörande grov kvinnofridskränkning (BRÅ, 2011). Varje år dödas även ungefär 17 kvinnor av en nuvarandeeller före detta partner (Rying, 2007). Innan detta skett har de flesta av dessa kvinnor varit utsatta för våld och hot av mannen under en längre tid, och i flera fall även försökt lämna förhållandet (Campbell et al. 2003). 6

7 Mörkertalet för misshandel av kvinnor i nära relation har antagits vara högt (Hradilova- Selin, 2009) vilket innebär att det är fler som drabbas av detta våld men som inte upprättar en anmälan. Därför kan andra mätmetoder ge bättre indikationer på omfattningen av våldet. Lundgren, Heimer, Westerstrand och Kalliokoski (2001) genomförde en enkätstudie som riktades till svenska kvinnor inom området och där framkom det att så många som 46 % av kvinnorna över 15 år varit utsatta för våld av en före detta partner som de levt eller varit gifta med. Denna relativt höga siffra har dock fått kritik gällande att den definition av partnervåld som använts varit alltför bred. Prevalensen av detta våld har dock funnits vara höga även i internationella studier. Tjaden och Thoannes (2000) uppskattade exempelvis att 22 % av kvinnorna i USA blivit utsatta för våld av en partner och Garcia- Moreno et al. (2006), som undersökte prevalensen av partnervåld i tio länder, menar att mellan % av kvinnorna någon gång under sin livstid blivit utsatt för partnervåld. Det finns olika definitioner av partnervåld. I denna studie kommer den definition som beskrivs i riskbedömningsmanualen Spousal Assault Risk Assessment: Short Version (SARA:SV) version 2 att användas (Kropp, Hart & Belfrage, 2008). Denna definition är inte begränsad till endast partnerrelationer som är av äktenskaplig karaktär utan inbegriper även samboende och våld som sker mellan parter som haft en intim relation. I manualen definieras partnervåld som varje form av fysisk skada, eller försök till eller hot om skada, som tillfogats av en man eller kvinna med vilken offret har eller har haft en intim, sexuell, relation. Även om det också finns kvinnor som brukar våld mot män i nära relationer så är mäns våld mot kvinnor generellt mer grovt, sker mer upprepat samt innebär större skador och andra negativa konsekvenser för offret (Hradiolova- Selin, 2009). Därför kommer även denna uppsats att behandla det partnervåld där gärningspersonen är en man och den utsatta en kvinna. Det våld som förekommer inom partnervåld kan vara av psykisk-, sexuell-, och fysiskkaraktär men kan även bestå av hot om våld (Hradilova Selin, 2009; Jerin & Moriarty, 2010). Det fysiska våldet kan bestå av allt från knuffar till sparkar och stryptag medan det psykiska våldet kan innebära att mannen styr kvinnans frihet och hjärntvättar henne (Jerin & Moriarty). Det sexuella våldet kan innebära att mannen tvingar kvinnan till sexuellt umgänge under hot om våld. Det som karaktäriserar partnervåldet är att det sällan består av en enstaka händelse. En händelse med våld ingår oftast i en cykel av våld i förhållandet (Heimer & Posse, 2001; Hradilova Selin, 2009; Jerin & Moriarty, 2010; Lundgren, 2012). 7

8 Våldets dynamik och normaliseringsprocessen En modell som förklarar partnervåld och beskriver dynamiken i förhållandet och våldet är normaliseringsprocessen (Heimer & Posse, 2001; Lundgren, 2012). Med denna modell menas att våldet som sker inom nära relationer följer vissa mönster och styrs av mannens kontroll och av hans behov att forma kvinnan såsom han tycker att en kvinna ska vara och uppträda (Heimer & Posse, 2001). Normaliseringen av våldet präglas av dynamiken i våldet och Lundgren (2012) menar att våldet utgör en process där mannen genom ett varierat kontrollerande beteende successivt minskar kvinnans livsutrymme. Den kontrollmekanism som mannen använder för att minska kvinnan livsutrymme benämner Lundgren (2012) som Den kontrollerande isoleringen. Det kontrollerande beteendet kan uttryckas genom att mannen begränsar kvinnans umgängeskrets, till exempel genom att de bara umgås med hans vänner, eller att han kallar kvinnan för nedsättande ord (Lundgren, 2012). Till en början kan mannen ha kritiserat kvinnan för hur hon klär sig och ser ut. Han kan också ha visat missnöje över hennes vänner eller familj och även den tid hon lägger på sitt arbete (Heimer & Posse, 2001). Genom att kvinnans livsutrymme begränsas och hennes sociala kontakt med vänner, familj och kollegor inskränks, blir mannen den som känslomässigt dominerar hennes liv. Heimer och Posse (2001) beskriver att om kvinnan inte gör som mannen säger och anpassar sig kan han till en början ta till hot för att sedan gå vidare till att bruka våld. När det första slaget kommer kan det kontrollerande beteendet ha pågått under en längre tid och till en början kan både kvinnan och mannen bli förvånade över att det gick så långt som till våld (Lundgren, 2012). Kvinnan kan även uppfatta våldet som en reaktion på att hon gjort något fel. Mannen uppvisar ofta efter det första slaget en ånger över det han gjort, tröstar och lovar kvinnan att det våldsamma beteendet aldrig ska upprepas. Efter en tid ökar dock mannens kontroll över kvinnan igen och övergår till slut till våld. Att mannen på detta sätt växlar mellan bruk av våld och uppvisande av värme och kärlek menar Lundgren (2012) bidrar till att kvinnan blir känslomässigt beroende av mannen. Lundgren menar att det växlande beteendet mellan våld och värme som mannen utsätter kvinnan för kan liknas vid tortyr. Heimer och Posse (2001) liknar det vid Stockholmssyndromet, där personer som hölls som gisslan blev beroende av gärningspersonerna och till och med började identifiera sig med dem. 8

9 Lundgren (2012) menar att kvinnan i förhållandet använder sig av en strategi, anpassning. Med denna anpassning menas att kvinnan, förutom att handla såsom mannen vill, även anpassar sig till de föreställningar som mannen har om orsaken och upprinnelsen till våldet. Lundgren beskriver att våldet internaliseras hos kvinnan vilket gör att hon ser sig själv genom mannen och även lägger ansvaret för våldet på sig själv. Kvinnan börjar med detta anpassa sig efter hur mannen tänker och ser på saker. Heimer och Posse (2001) beskriver att kvinnan till slut till och med kan anse att mannens försök till att ändra hennes beteende är rätt. På grund av den isolering som kvinnan mer och mer går in i, genom mannens kontroll, så blir också mannen en av de få personer som kvinnan kan spegla sig i (Heimer & Posse, 2001). Mannens åsikter får därmed stark effekt då skiftande åsikter från vänner och familj uteblir. Till slut blir våldet ett normalt inslag i vardagen vilket försvaras och accepteras av både kvinnan och mannen. Då våldet normaliserats och kvinnan själv tar på sig skulden för våldet är det därmed inte så lätt att lämna förhållandet. Eva Lundgren är den i Sverige som främst har framfört begreppet och modellen normaliseringsprocessen. Denna form av våldets process har dock även stöd i den internationella forskningen (Kearney, 2001; Wood, 2001). Wood (2001) intervjuade exempelvis kvinnor som blivit utsatta för partnervåld och undersökte normaliseringen av våldet utifrån kvinnornas berättelser. Resultatet utifrån berättelserna visade att kvinnorna försökte ursäkta och bortförklara det våld som mannen utsatt dem för genom att de sa att det var deras eget fel och att de förtjänade att bli slagna. Kvinnorna förklarade även mannens våld genom att påvisa att han varit påverkad av alkohol vid händelsen och att våldet faktiskt skulle ha kunnat vara grövre. Kearney (2001) som också genomförde intervjuer med utsatta kvinnor fann steg i kvinnornas berättelser där normaliseringen av våldet var förekommande. Normaliseringen av våldet beskrevs också som ett socialt förekommande fenomen i kulturen, och därigenom även ursäktades av familj och släkt. Normaliseringsprocessen har även använts som förklaringsmodell till varför kvinnan inte lämnar förhållandet med våld. Normaliseringen av våldet medför att kvinnan upplever våldet som ett normalt inslag i förhållandet och som hon själv har skuld i (Heimer & Posse, 2001; Lundgren, 2012). Förutom normaliseringsprocessen som förklaring till att kvinnorna stannar kvar i förhållandet har forskningen också funnit andra faktorer som kan vara hinder i kvinnans förmåga till uppbrott. 9

10 Orsaker till att kvinnan stannar kvar i förhållandet En stor del av forskningen kring våldsutsatta kvinnor har fokuserat på varför våldsutsatta kvinnor inte lämnar förhållandet (Scheffer Lindgren & Renck, 2008). En av de främsta anledningarna till att kvinnan väljer att stanna kvar i relationen har funnits vara den rädsla hon känner över att våldet ska eskalera om hon väljer att separera från mannen (Buel, 1999; Eckstein, 2011; Scheffer Lindgren & Renck, 2008; Wood, 2001). Rädslan behöver inte endast gälla kvinnans egen risk för att utsättas för våld, utan rädslan och oron kan också gälla att mannen ska komma att utsätta hennes barn eller skada ett husdjur (Moe, 2009; Scheffer Lindgren & Renck, 2008; Wood, 2001). Kvinnans oro för sina barn har visat sig vara en viktig faktor då kvinnan överväger att stanna kvar i förhållandet eller att lämna det. Forskning har exempelvis visat att kvinnorna tenderar att skjuta upp en separation med mannen på grund av oro för sina barn (Moe, 2009; Scheffer Lindgren & Renck, 2008; Wood, 2001). Detta har framförallt visats vara förekommande då kvinnan är rädd för att mista vårdnaden om barnet vid en eventuell vårdnadstvist. Det har även visats att mannen använder barnen som taktik i utövandet av våldet och för att kvinnan ska stanna kvar i förhållandet. Moe (2009) som genomförde intervjuer med kvinnor som befann sig på kvinnojourer, fann att kvinnorna tenderade att stanna i förhållandet så länge detta var det bästa för barnen. Forskning har även visat att kvinnor stannar kvar i en relation med våld på grund av de finansiella problem en separation kan medföra (Barnett, 2001; Hendy, Eggen, Gustitus, McLeod, Ng, 2003; McDonald, 2012; Wood, 2001). I många relationer kan mannen vara den som har högst inkomst eller den enda i förhållandet med en stadig inkomst. Detta kan medföra att kvinnan inte har möjlighet att lämna mannen då hon exempelvis inte har råd med en ny bostad eller mat. McDonald (2012) som intervjuade kvinnor som lämnat sina män fann att flera av kvinnorna uppgav att de väntade med att lämna sina män tills de gått klart sin utbildning eller tills de funnit ett jobb och var ekonomiskt obunden till mannen. Kvinnan kan även ha avsaknad av sociala resurser vilket gör henne ännu mer bunden till mannen (Wood, 2001). Sociala resurser i form av hjälp och stöd från vänner, familj och andra hjälpinstanser har visats vara viktiga komponenter för att kvinnorna ska kunna lämna mannen (Krug et al., 2002). 10

11 Utlösande faktorer till uppbrott Forskare inom ämnet våldsutsatta kvinnor menar att istället för att studera varför kvinnorna inte lämnar sina män så bör fokus istället vara på att besvara frågan varför kvinnorna faktiskt lämnar sina män (Andersen & Saunders, 2003). Studier har visat att de utsatta kvinnorna inte alls är passiva offer som inte försöker förändra sin situation. Det har istället framkommit att kvinnorna försöker finna lösningar såsom att lämna mannen en kortare period (Krug et al., 2002; Scheffer Lindgren & Renck, 2008). Krug et al. (2002) undersökte vad som bidrog till att kvinnorna till slut lämnade sin våldsamma partner. Studien visade att utlösande faktorer till att kvinnan lämnade mannen var att våldet blivit så allvarligt att kvinnan förstod att mannen inte skulle komma att förändra sitt beteende, att kvinnan märkte att misshandeln påverkade hennes barn och då kvinnan hade emotionellt och logistiskt stöd från familj och vänner. Scheffer Lindgren och Renck (2008) fann att kvinnornas ökade rädsla för mannen var den drivande faktorn i kvinnornas uppbrottsprocess. Efter uppbrottet Att lämna en man som slår kan ta mycket lång tid för de utsatta kvinnorna och kan behöva såväl planering som aktsamma åtgärder. Forskning har exempelvis visat att risken för att utsättas för grovt våld ökar när kvinnan har för avsikt att lämna mannen (Aldrige & Brown, 2003; Campbell et al. 2003). Svårigheterna för kvinnorna upphör heller inte då de lyckats lämna mannen utan ofta bidrar separationerna till nya problem för kvinnan (Andersen & Saunders, 2003). Dessa problem kan vara av ekonomisk art eller bestå av en emotionell läkningsprocess som innebär att bygga upp självförtroendet, att återta kontakt med familjemedlemmar och vänner samt att återupprätta och/eller bygga upp ett socialt nätverk. För att kunna fortsätta kontrollera kvinnan efter uppbrottet är det inte ovanligt att mannen använder barnen och pressar dem på information (Davies & Ford- Gilboe, 2009). Davies och Ford- Gilboe som genomförde intervjuer med kvinnor som lämnat sin våldsamma partner fann att den gemensamma vårdnaden av barnen medförde stora problem för kvinnan. Dels så uppgav kvinnorna att den gemensamma vårdnaden innebar en rädsla då det medförde att hon fortfarande måste ha kontakt med mannen. Rädslan grundade sig i att hon fruktade att mannen återigen skulle bruka våld och utöva makt och kontroll över henne. 11

12 Även om många kvinnor lyckas med att lämna den våldsamma mannen, är det dock en stor del som återvänder till förhållandet och riskerar då återigen att bli utsatta för våld (Burman, 2003). Många av kvinnorna som väljer att lämna sina män har också gjort det vid flera tillfällen innan (Burman, 2003; Griffing et al., 2002). Det finns begränsat med forskning kring vad som gör att kvinnorna lyckas att stanna utanför förhållandet. Den forskning som finns inom området har funnit att en förändring i självuppfattning och att återuppbygga jaget är en central del i en socialpsykologisk process som gör att kvinnorna kan stanna utanför förhållandet (Horrill & Berman, 2004; Wuest & Merritt- Gray, 2001). Det har även visat sig vara viktigt för kvinnan att ha extern support av familj, vänner och av kvinnojourer samt andra hjälpinstanser för att inte gå tillbaka till förhållandet (Horrill & Berman, 2004). Utöver detta har också insikt visat sig vara en viktig komponent för att stanna utanför förhållandet (Enander & Holmberg, 2008). Även om kvinnan lyckas med att hålla sig ifrån relationen behöver inte det innebära att våldet som kvinnan upplevt upphör (Andersen & Saunders, 2003; Fleury, Sullivan & Bybee, 2000; Humphryes & Thiara, 2003; Tjaden & Thoannes, 2000). Det våld hon utsatts för har till och med funnits kunna eskalera efter en separation (Humphreys & Thiara, 2003). Fleury et al (2000) som intervjuade kvinnor som lämnat en man som utsatt dem för partnervåld fann att mer än en tredjedel av kvinnorna blivit utsatta av mannen efter uppbrottet. I studien av Humphreys och Thiara (2003) hade 76 % av de 161 kvinnor som deltog i studien blivit utsatta för våld efter separationen. Moss et al. (1997) fann även att kvinnorna i studien, flera år efter separationen från mannen, fortfarande upplevde att de blev manipulerade och kontrollerade av mannen. Även kvinnorna i studien av Wuest och Merrit- Gray (2001) hade blivit utsatta för hot, trakasserier av sin före detta partner. Det är heller inte ovanligt att kvinnor som lämnat en våldsam man blir utsatt för stalkning av denne (Tjaden & Thoannes, 2000). Förutom den faktiska utsattheten så upplever kvinnorna ofta en stark rädsla för att utsättas för hämnd och fortsatt utsatthet av männen (Andersen & Saunders, 2003; Buel, 1999). Sårbarhet för fortsatt utsatthet Sårbarhet innebär att en person/grupp har en förhöjd risk att drabbas av ett brott, att brottet får allvarliga konsekvenser för dem eller att de har dålig tillgång till resurser eller dålig förmåga att nyttja dessa resurser (Lindgren, Pettersson & Hägglund, 2001). Sårbarhetsfaktorer hos offret har implicerats i ett fåtal instrument för bedömning av risk för fortsatt våld. Ett av de 12

13 instrument där sårbarhetsfaktorer har inkluderats är riskbedömningsinstrumentet SARA:SV, vilket används för att bedöma risk för partnervåld (Kropp, Hart & Belfrage, 2008). Detta instrument innehåller, förutom riskfaktorer hos gärningsmannen även fem sårbarhetsfaktorer hos den utsatta. De fem sårbarhetsfaktorerna som ingår i SARA:SV är: inkonsekvent beteende eller attityd gentemot gärningsmannen extrem rädsla för gärningsmannen som gör offret irrationell dålig tillgång till social och professionell hjälp farlig livssituation personliga problem Inkonsekvent beteende eller attityd innebär att individen kontaktar gärningsmannen och/eller minimerar eller förnekar gärningsmannens våldsamma beteende. Det inkonsekventa beteendet inkluderar att offret exempelvis kommunicerar med gärningsmannen trots att det finns ett kontaktförbud. Den inkonsekventa attityden kan innebära att offret själv tar på sig skulden för våldet eller har uppfattningen att det våld gärningsmannen brukar är acceptabelt utifrån religiösa eller kulturella uppfattningar. Extrem rädsla för gärningsmannen som gör offret irrationell inbegriper huruvida offret uppvisar en rädsla som kan ha inverkan på dennes förmåga och motivation till att försöka skydda sig från gärningsmannen. Den rädsla som offret känner kan gälla dennes egen säkerhet men också utgöras av en oro för att anhöriga ska drabbas. Dålig tillgång till social och professionell hjälp innebär att offret lever isolerat eller har ett dåligt socialt kontaktnät av familj och vänner. Denna faktor syftar även till offrets avsaknad av kunskap gällande exempelvis lagstiftning eller möjlighet och vilja att söka hjälp och använda sig av de resurser som finns. Farlig livssituation syftar till huruvida offret har en otillräcklig säkerhet i hemmet, på arbetet eller vid transporter. Denna faktor inbegriper även om offret bor tillsammans med gärningspersonen. Personliga problem som kan påverka skyddsarbetet innebär om offret exempelvis har psykiska problem, är arbetslös, missbrukar droger eller alkohol eller har juridiska eller ekonomiska problem. Dessa bedöms i faktorn utifrån huruvida dessa kan ha inverkan på skyddsarbetet. 13

14 Sårbarhetsfaktorer och bedömd risk Det finns begränsad forskning gällande förekomst av sårbarhetsfaktorer hos offer för partnervåld och hur dessa är kopplade till den bedömda risken. Belfrage och Strand (2008) genomförde en studie med syftet att studera huruvida sårbarhetsfaktorerna i riskinstrumentet SARA:SV (Kropp et al., 2008) bidrog till den bedömda risken utförda av poliser. I studien undersöktes även hur förekommande sårbarhetsfaktorerna var. Studiens resultat visade att förekomsten av sårbarhetsfaktorer var mindre än förekomsten av riskfaktorer hos gärningspersonen men att de korrelerade med den bedömda risken i lika hög grad som de andra riskfaktorerna. Faktorn extrem rädsla för gärningsmannen som gör offret irrationellt var den som var mest förekommande (M= 0.82, SD=0.80) därefter var inkonsekvent beteende eller attityd gentemot gärningsmannen (M= 0.77, SD=0.83) näst vanligast följt av farlig livssituation (M= 0.67, SD=0.79), personliga problem (M=0.61, SD=0.81) och dålig tillgång till social och professionell hjälp (M= 0.47, SD=0.70). Sårbarhetsfaktorernas korrelation med den bedömda risken påvisade olika resultat. Alla faktorer förutom faktorn Inkonsekvent beteende gentemot gärningsmannen visade en signifikant korrelation med högre risk när de var förekommande vid risk för närmaste tiden och risk för allvarligt våld. Vid risk för dödligt våld korrelerade denna faktor med risken men inte faktorerna Dålig tillgång till professionell hjälp och Personliga problem. Resultatet visade att ju fler sårbarhetsfaktorer som var förekommande, desto högre bedömdes också risken. Nyligen genomfördes även en kandidatuppsats vid den hälsovetenskapliga institutionen på Mittuniversitetet i Sundsvall där en replikering på Belfrage och Strands studie utfördes (Persson & Suschinski, 2013). Denna studie visade ett liknande resultat som det som uppvisades i studien av Belfrage och Strand (2008). Studien visade att faktorerna farlig livssituation (M=1.09,SD= 0.85), inkonsekvent beteende eller attityd (M= 1.05, SD= 0.87) var de mest vanliga medan faktorn dålig tillgång till professionell hjälp (M=0.81, SD=0.86) var den minst vanliga. I likhet med Belfrage och Strand (2008) visade även resultatet en korrelation mellan sårbarhetsfaktorerna och den bedömda risken för partnervåld både vad gäller den närmaste tiden och risken för mycket allvarligt/dödligt våld. Vid den bedömda risken för våld den närmaste tiden visade det sig att för varje faktor som bedömts som delvis förekommande bedömdes risken oftare som medel eller- hög än som låg. De faktorer som utgjorde det starkaste sambandet med den akuta risken var extrem rädsla för 14

15 gärningsmannen och farlig livssituation. Vid risken för mycket allvarligt/dödligt våld gällde också att för varje närvarande sårbarhetsfaktor så bedömdes risken i högre grad som medel eller- hög. Den procentuella skillnaden mellan bedömd risk som antingen låg eller medel- hög beroende på närvarande sårbarhetsfaktorer, var dock mindre vid risk för dödligt våld än vid den akuta risken. Som vid den akuta risken var faktorerna extrem rädsla för gärningsmannen och farlig livssituation även de faktorer som hade det starkaste sambandet med medel ellerhög risk, vid allvarligt/dödligt våld. Problemformulering Som beskrivits ovan så innebär en separation från mannen inte alltid att det våld kvinnan blivit utsatt för upphör, utan det finns en risk för att hon blir fortsatt utsatt för både hot, våld och trakasserier. Forskning om sårbarhetsfaktorer i SARA:SV, hos kvinnor utsatta för partnervåld har, som tidigare beskrivits, funnit att dessa korrelerar med den bedömda risken för fortsatt partnervåld. Det finns dock, till min vetskap, ingen forskning gällande förekomsten av sårbarhetsfaktorer med fokus på kvinnor som lämnat ett förhållande med våld och hur dessa korrelerar med bedömd risk för fortsatt utsatthet. Forskning gällande huruvida bedömaren lägger vikt på ytterligare sårbarhetsfaktorer utöver de i SARA:SV, har heller inte genomförts. Att undersöka detta är av vikt för brottspreventivt arbete både inom polis och stödverksamhet för våldsutsatta kvinnor. Kvinnornas sårbarhet kan nämligen ha inverkan på den fortsatta utsattheten för partnervåld och hur väl de är benägna att medverka i eventuellt tillsatta skyddsåtgärder (Kropp et al., 2008). Min förhoppning med denna uppsats är att öka förståelsen för kvinnor som blivit utsatta för partnervåld och den sårbarhet de har för att bli fortsatt utsatta när de lämnat sin partner. Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka förekomst av sårbarhetsfaktorer hos kvinnor som lämnat en manlig partner som utsatt dem för våld och hur dessa sårbarhetsfaktorer är kopplade till den bedömda risken. Frågeställningarna för studien var: - Beskriva förekomsten av sårbarhetsfaktorerna i SARA:SV hos de brottsutsatta kvinnorna. 15

16 - Undersöka och beskriva hur sårbarhetsfaktorerna i SARA:SV korrelerar med den bedömda risken. - Undersöka och beskriva om det finns ytterligare sårbarhetsfaktorer hos kvinnorna och hur de i sådana fall korrelerar med den bedömda risken. Metod Studien är en registerstudie och bygger på både en kvalitativ och en kvantitativ ansats med en retrospektivdesign, vilket innebär att materialet som används redan var insamlat innan studien påbörjades. Materialet som studien utgår från är insamlat av behandlingsterapeut Anna Videll under kurser hon ansvarat för vilka vänder sig till personer som levt eller lever i en destruktiv relation där det förekommit våld, kränkningar och missbruk eller personer som växt upp i en familj som varit dysfunktionell. Den kurs som hon håller i använder sig av en metod kallad Hidden Skills som bygger på den kognitiva beteende teorin. Kursen består av föreläsningar, gruppsittningar och enskilda samtal. Sedan Videll startade kursen år 1999 och fram till 2012 har 730 personer deltagit. Ungefär hälften av dessa kom i kontakt med kursen genom det behandlingshem de var på för att få hjälp med sitt drogberoende. Övriga kvinnor hade fått rekommendationer eller direktiv från socialtjänst att delta. Sedan år 2004 har ett bedömningsmöte med varje deltagare genomförts utifrån sårbarhetsfaktorerna i riskbedömningsinstrumentet SARA: SV (Kropp et al., 2008). I samband med detta har även bakgrundsinformation och deltagarnas livssituation nedtecknats samt den sammantagna risken för att kvinnan ska utsättas för våld under den närmaste tiden och risken för att hon kommer att utsättas för allvarligt/dödligt våld. Totalt har 126 stycken bedömningar genomförts, och det är detta material som den aktuella studien kommer att bygga på. Instrumentet SARA:SV Riskbedömningsinstrumentet SARA:SV används för att bedöma den risk som finns för att en misstänkt eller förövare återfaller i partnervåld (Kropp et al., 2008). Det finns många olika typer av riskbedömningsinstrument men SARA:SV är ett av få instrument som förutom faktorer gällande gärningsmannen även inkluderar sårbarhetsfaktorer hos offret. 16

17 Det finns 15 faktorer i SARA:SV (se tabell 1) varav tio behandlar riskfaktorer hos gärningsmannen medan fem faktorer behandlar den sårbarhetsfaktorer hos den utsatte (Kropp et al., 2008). Riskfaktorerna som bedöms utifrån förövaren är uppdelad i två delar. Den ena delen behandlar fem riskfaktorer gällande gärningsmannens historia av partnervåld och den andra behandlar fem riskfaktorer som inbegriper förövarens psykosociala anpassning. Riskbedömningsinstrumentets tredje del behandlar istället faktorer hos offret som gör denne sårbar för fortsatt utsatthet. Bedömningen av riskfaktorerna hos gärningsmannen genomförs både utifrån om de föreligger i aktuell situation (den aktuella händelsen och fyra veckor tillbaka) och i bakgrund medan sårbarhetsfaktorerna endast bedöms utifrån den aktuella situationen. Faktorerna bedöms, utifrån dess förekomst, som antingen nej vilket innebär att faktorn ej föreligger, delvis att faktorn möjligen eller delvis föreligger eller som ja faktorn föreligger. Ett ytterligare alternativ är att lämna ett streck i bedömningen då informationen inte anses tillräcklig för att kunna bedöma faktorn. Utöver de framförda faktorerna i instrumentet ges även utrymme för bedömaren att ta med övriga överväganden som vägs in i bedömningen. Efter att samtliga faktorer bedömts i instrumentet utförs en sammantagen riskbedömning. Denna riskbedömning bedöms både utifrån den akuta risk som föreligger samt den risk som finns för allvarligt/dödligt våld. Denna risk bedöms som låg, medel eller hög. SARA:SV har funnits ha både god validitet och reliabilitet (Belfrage & Strand, 2008; 2012; Kropp & Hart, 2000). Antalet risk- och sårbarhetsfaktorer har funnits korrelera med den bedömda risken. Tabell 1. Faktorer i SARA:SV (Kropp et al., 2008) Gärningsmannens historia av partnervåld Gärningsmannens psykosociala situation Sårbarhetsfaktorer hos offret Våld Frekvent annan kriminalitet Inkonsekvent beteende eller attityd Hot och/eller avsikt att utöva allvarligt våld Allvarliga relationella problem Extrem rädsla Upptrappning Problem på arbetsmarknaden Dålig tillgång till social/professionell hjälp Överträdelse av besöksförbud Missbruksproblem Farlig livssituation Attityd som stöder/ursäktar partnervåld Psykiska problem Personliga problem Material Varje fall har bedömts utifrån sårbarhetsfaktorerna i SARA:SV och därefter har en sammanlagd risk för akut våld samt för allvarligt/dödligt våld genomförts. Till varje bedömning finns bakgrundsinformation såsom kön, ålder och invandrarbakgrund. Det finns även information om deltagarnas relation till gärningspersonen och om det finns barn i 17

18 relationen. Förutom information om den brottsutsatta finns även information om kön och ålder på gärningspersonen. Det är även antecknat vilken typ av våld som förekommit i relationen, om det varit psykiskt, fysiskt och/eller sexuellt våld samt om det förekommit mordförsök. Det finns också information om huruvida det förekommer/förekommit besöksförbud mot gärningspersonen och om en polisanmälan upprättats. Förutom denna information och bedömning finns i de flesta fall även en ytterligare kort beskrivning av fallen. Urval Materialet bestod av 126 deltagare där en riskbedömning utifrån sårbarhetsfaktorerna i SARA: SV genomförts. Av gärningspersonerna utgjordes 125 stycken av en tidigare eller nuvarande partner (make, sambo eller pojkvän/flickvän) medan gärningspersonen i ett av fallen var kvinnans far. Då studien syftade till att endast beskriva fall av partnervåld exkluderades detta fallet. Av de resterande deltagarna hade 106 lämnat sin våldsamma partner medan 19 stycken var kvar i förhållandet. Av gärningspersonerna var dessa en man i 122 fall medan en kvinnlig gärningsperson återfanns i tre utav fallen. Av de brottsutsatta utgjordes 125 av kvinnor medan en brottutsatt var en man. Då studien endast ämnade att studera fall av partnervåld där gärningspersonen är en man och den brottsutsatta en kvinna, inkluderades endast fall som uppfyllde detta kriteriet. I fem av fallen var gärningsmannen död, dessa fall togs ändå med i studien då risken kan ha bedömts utifrån huruvida kvinnan träffar en ny man. Utifrån dessa kriterier exkluderades därmed 25 bedömningar vilket medförde att undersökningsgruppen bestod av 101 brottsutsatta kvinnor. Beskrivning av de utsatta kvinnorna Medelåldern för kvinnorna i urvalet var 38 år (SD= 11, R= 19-59). Gällande kvinnornas bakgrund hade 8 (8%) invandrarbakgrund. Av kvinnorna hade 74 (73%) barn. Beskrivning av gärningsmännen Utifrån materialet fanns en del information som kunde beskriva gärningspersonerna. Gällande det våld som gärningsmännen brukat hade samtliga kvinnor blivit utsatta för psykiskt våld av gärningsmannen medan 11 (10%) också blivit utsatta för materiellt våld. Av gärningsmännen hade 94 (93%) utsatt kvinnan för fysiskt våld och 92 (91%) hade brukat sexuellt våld. Av gärningsmännen hade även 13 (13%) utfört ett mordförsök på kvinnan. Vad gäller gärningsmännens bakgrund var 19 (19%) av utländsk härkomst. 18

19 Statistisk analys Icke- parametriska test användes då materialet bestod av kategoriska data. Dataanalysen genomfördes med SPSS version 20. Analyserna utfördes med testet χ 2 (Fischer s exact test användes då det förväntade värdet i någon cell uppvisade lägre värde än fem) och med odds ratio (OR) sam- korrelationer som mätmetod för effektstorlek. Vid analys gällande huruvida den bedömda risken skiljde sig beroende på kvinnornas ålder användes Mann- Whitney U. Detta test användes då datan inte var normalfördelad. Sårbarhetsfaktorerna var vid bedömningen kodade som ja, delvis eller nej och den bedömda risken som låg, medel eller hög. Vid analysen av sårbarhetsfaktorerna i SARA:SV och dess korrelation med bedömd risk dikotomiserades sårbarhetsfaktorerna som antingen förekommande (ja, delvis) eller icke förekommande (nej) och den bedömda risken till antingen låg eller medel/hög. Kvalitativ analys Till de flesta bedömningarna fanns en liten beskrivning av fallet som bedömaren nedtecknat. Denna beskrivning var anteckningar som bedömaren gjort under bedömningssamtalet med kvinnan. En beskrivning fanns i samtliga fall förutom i fyra. Dessa fyra inkluderades därmed inte i den kvalitativa analysen (n=97). För att finna gemensamma kategorier av fakta som använts i bedömningen utifrån texterna genomfördes en kvalitativ analys av dessa. Analysen genomfördes genom kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Att analysen var av en induktiv ansats innebär att analysen är förutsättningslös, där det inte funnits någon strävan efter att bevisa eller motbevisa exempelvis en tes eller teori (Graneheim & Lundman, 2008). Innehållsanalys är en lämplig form av analys vid tolkning av textmaterial där fokus vid analysen är att finna skillnader och likheter i materialet. Vid analysprocessen användes den process av analys och de begrepp som beskrivs av Graneheim och Lundman (2004). Samtliga beskrivningar lästes först igenom upprepade gånger för att få en övergripande bild av materialet. Under denna läsning markerades och noterades nyckelfraser och tankar som dök upp under läsningen. Inom texten identifierades meningsenheter som uppfattades besvara syftet. Dessa lyftes sedan ut och kondenserades till kortare meningar som beskrev det uppenbara innehållet. Denna förkortade text abstraherades sedan, vilket innebar att texten lyftes till en högre logisk nivå (Graneheim & Lundman, 2008) och tilldelas koder. En kod är en sorts etikett på meningsenheten som kortfattat beskriver innehållet. Efter att meningsenheterna kodats granskades dessa utifrån likheter och skillnader 19

20 och abstraherades därefter och koder med liknande innehåll delades in i kategorier. Efter denna kategorisering av materialet granskades kategorierna för att se om dessa kunde samföras till gemensamma teman som var ömsesidigt uteslutande. Kategorier som delade liknande innehåll fördes därefter in i teman. Kombinerad analys De teman som framkommit i den kvalitativa analysen kodades som antingen förekommande eller ej förekommande hos samtliga kvinnor som det fanns beskrivningar till (n=97). Att ett tema bedömdes som förekommande innebar att det direkt i texten framkom att kvinnan exempelvis hade ett missbruksproblem. Ett tema bedömdes istället som ej förekommande om det som temat behandlade inte omnämndes i texten eller att det uttryckligen stod att kvinnan exempelvis inte hade missbruksproblem eller andra personliga problem. Utifrån bedömningarna utfördes sedan χ 2 tester (Fischer s exact test då det förväntade värdet i någon av cellerna var mindre än fem) och odds ratio (OR) sam-korrelationer som mätmetod för effektstorlek, där kategoriernas korrelation med bedömd risk samt med sårbarhetsfaktorerna i SARA:SV undersöktes. Förförståelse Författaren har under utbildning tagit del av lärmoment som behandlat partnervåld och riskbedömning inom detta. Därmed hade författaren, innan uppsatsens början, kunskap om sårbarhetsfaktorer hos brottsutsatta för partnervåld. Innan analysen av materialet genomfördes även en litteratursökning inom området som innebar att kunskapen om sårbarhetsfaktorer hos utsatta kvinnor fördjupades. Begränsningar En begränsning i studien är att författaren själv inte kodat in data i SPSS vilket skulle kunna påverka den interna validiteten då det finns risk för felkodning. Materialet undersöktes dock för att se om det fanns några outliers. Inga avvikande data påträffades i materialet. En annan begränsning i studien är att hälften av kvinnorna rekryterades till kursen genom ett behandlingshem för drogmissbruk. Detta skulle kunna inverka på resultatets överförbarhet till misshandlade kvinnor som helhet då kvinnorna i denna studie kan ha en högre missbruksproblematik. 20

21 Gällande den kvalitativa innehållsanalysen är den text som denna grundar sig på inte nedtecknad av författaren själv. Därmed skulle det kunna finnas en risk för feltolkning av innebörden av texten. Den analys som genomfördes höll sig dock nära texten utan för mycket tolkning, för att minimera denna risk. Etiska aspekter Materialet som använts till studien har behandlats konfidentiellt, vilket innebär att det är praktiskt omöjligt för utomstående personer att, utifrån materialet, identifiera enskilda individer (Jacobsen, 2007). Då materialet fördes in i datafilen avidentifierades innehållet genom att varje fall tilldelats en kod. De ursprungliga bedömningarna där det fanns förnamn och bostadsort nedtecknad förvarades med säkerhet genom att säkerställa att ingen utomstående skulle kunna ta del av materialet. Informationen gällande bostadsort har heller inte framförts i resultatet. Materialet har endast använts för det som den aktuella studien ämnade studera. Resultat För att kontrollera huruvida den bedömda risken skiljde sig mellan kvinnorna beroende på bakgrundsfaktorerna ålder, barn och utländsk härkomst hos kvinnorna, genomfördes analyser på detta. Mann-Whitney U test användes för att undersöka skillnader i ålder beroende på bedömd risk. Det fanns ingen signifikant skillnad vad gäller den akuta risken, i ålder mellan de som bedömts med medel/hög (Md=39.5, n=34) och låg risk (Md= 39, n= 67). Vid bedömningen av risk för allvarligt/dödligt våld fanns det däremot en signifikant skillnad av ålder, där kvinnorna i gruppen med låg risk (Md= 42.5, n=36) var signifikant äldre än de som bedömts med medel/hög risk ((Md=38, n= 63), U= 834.5, z= -2.18, p=0.03). Effektstorleken var dock liten (r=0.22). Det fanns ingen signifikant skillnad gällande bedömd risk för allvarligt/dödligt våld beroende på förekomst av barn [χ 2 (1, n=99)=2.83, p=0.09]. Vad gäller den akuta risken fanns det däremot en signifikant association mellan bedömd risk och förekomst av barn [χ 2 (1, n=101)= 5.86, p<0.05] där det var nästan fyra gånger troligare att medel/hög risk skulle ha bedömts (OR= 3.9, 95% Cl ) än om kvinnan inte hade några barn. Det fanns ingen signifikant skillnad gällande den bedömda risken och utländsk härkomst. 21

22 Förekomst av sårbarhetsfaktorer och bedömd risk utifrån SARA:SV Samtliga sårbarhetsfaktorer i SARA:SV var bedömda hos kvinnorna. Som framgår av tabell 2 var de vanligast förekommande (ja, delvis) sårbarhetsfaktorerna inkonsekvent beteende eller attityd (n=94) och personliga problem (n=89) medan dålig tillgång till social och professionell hjälp, farlig livssituation och extrem rädsla var förekommande i mindre utsträckning. Tabell 2. Förekomst och fördelning av sårbarhetsfaktorer bedömda utifrån SARA:SV (Kropp et al., 2008) hos 101 kvinnor som blivit utsatta för partnervåld Sårbarhetsfaktorer Ja Delvis Nej n % n % n % Inkonsekvent beteende eller attityd Extrem rädsla Dålig tillgång till social och professionell hjälp Farlig livssituation Personliga problem I tabell 3 framgår hur risken för partnervåld har bedömts, fördelat på Risk nu och Risk för allvarligt/dödligt våld. I två av fallen saknades en bedömning av risk för allvarligt/dödligt våld (n=99). I tabellen kan avläsas att vid den akuta risken har 34 (34%) bedömts som medel/hög risk medan antalet medel/hög risk var högre vid risk för allvarligt/dödligt våld (63 %). Tabell 3. Fördelning av den sammanfattade riskbedömningen bedömd med SARA:SV hos 101 kvinnor som blivit utsatta för partnervåld Riskbedömning Risk nu Risk för allvarligt/dödligt våld Låg Medel Hög 67 (66%) 26 (26%) 8 (8%) 36 (37%) 41 (42%) 22 (21 %) Sårbarhetsfaktorer och bedömd risk Vid korrelationsanalyserna kodades förekomsten av sårbarhetsfaktorerna och den bedömda risken om. Förekomsten av sårbarhetsfaktorerna kodades till antingen förekommande (ja, delvis) eller icke förekommande (nej). Den bedömda risken kodades om till medel/hög risk och låg risk. Korrelation mellan sårbarhetsfaktorer Som framgår i tabell 4 fanns det en signifikant korrelation mellan majoriteten av faktorerna. Vid samtliga signifikanta korrelationer gällde att vid förekomsten av en faktor så ökade sannolikheten att den andra också förekom. Starkast korrelation återfanns mellan inkonsekvent 22

23 beteende eller attityd och dålig tillgång till professionell hjälp, [χ 2 (1, n=101)=10.15, p<0.01] samt mellan extrem rädsla och farlig livssituation [χ 2 (1,n=101)= 17.3, p<0.001]. Om inkonsekvent beteende eller attityd bedömts som förekommande var sannolikheten 17 gånger så stor att även dålig tillgång till professionell hjälp var det (OR 17.3, 95% Cl 1,6-20.1). Vid förekomst av farlig livssituation ökade sannolikheten att extrem rädsla också var förekommande med sju gånger (OR 7.3, 95% Cl 2,68-19,73), än om faktorn inte var närvarande. Faktorn extrem rädsla korrelerade även med faktorerna dålig tillgång till professionell hjälp [χ 2 (1,n=101)=4.09, p<0.05] och personliga problem [χ 2 (1,n=101)=4.66, p<0.05]. Vid förekomst av dålig tillgång till professionell hjälp var sannolikheten mer än dubbelt så stor att extrem rädsla också var förekommande (OR 2.59, 95% Cl ) och då faktorn personliga problem var förekommande ökade denna sannolikhet med tre gånger (OR 3.68, 95% Cl 1, ). Faktorn dålig tillgång till professionell hjälp visade även en signifikant korrelation med farlig livssituation [χ 2 (1,n=101)=8.58, p<0.01] och med personliga problem [χ 2 (1,n=101)=4.47, p<0.05]. Att faktorn dålig tillgång till professionell hjälp bedömts som förekommande var fem gånger så stor om farlig livssituation (OR=3.80, 95% Cl ) eller personliga problem (OR=3.58, 95% Cl ) var förekommande. Faktorn inkonsekvent beteende eller attityd korrelerade dock varken med Farlig livssituation eller med personliga problem. Det fanns heller inget signifikant samband mellan faktorerna farlig livssituation och personliga problem. Tabell 4. Korrelation mellan förekomsten av sårbarhetsfaktorerna i SARA:SV (Kropp et al., 2008). Sårbarhetsfaktorer Inkonsekvent beteende/attityd Inkonsekvent beteende/attityd Extrem rädsla Dålig tillgång till hjälp Farlig livssituation x ns 17.3** ns ns Extrem rädsla ns x 2.6* 7.3*** 3.7* Dålig tillgång till hjälp 17.3** 2.6* x 3.8** 3.6* Farlig livssituation ns 7.3*** 3.8** x ns Personliga problem ns 3.7* 3.6* ns x Personliga problem Notera: Siffra= Odds ratio, OR=Odds ratio, ns= not significant. Differensen kalkylerades med Χ 2 test (df=1) och Fischer s exact test. *p<0.05, **p<0.01, ***p< Korrelation mellan sårbarhetsfaktorer och bedömd risk Som framgår i tabell 5 korrelerade några av sårbarhetsfaktorerna med den bedömda risken. Vid den akuta risken fanns det en signifikant korrelation mellan faktorerna extrem rädsla 23

24 [χ 2 (1, n=101)= 9.80, p<0.01] och farlig livssituation [χ 2 (1,n=101)=9.14, p<0.01] och den bedömda risken. Som framgår i tabellen ökade sannolikheten att risken skulle bedömts som medel eller hög om dessa faktorer bedömts som förekommande. Sannolikheten för att risken skulle bedömts som medel eller hög var mer än åtta gånger så stor vid förekomst av extrem rädsla (OR=8.36, 95% Cl ) och mer än sex gånger så stor vid förekomst av farlig livssituation (OR=6.15, 95% Cl ). Den bedömda risken för allvarligt/dödligt våld visade också en signifikant korrelation med faktorerna extrem rädsla [χ 2 (1,n=99)=22.71, p<0.001] och farlig livssituation [χ 2 (1, n=99)=13.15, p<0.001] men även med faktorn dålig tillgång till professionell hjälp [χ 2 (1, n=99)=9.19, p<0.01]. Sannolikheten för att risken skulle bedömts som medel-hög var mer än tio gånger så stor vid förekomst av extrem rädsla (OR=10.62, 95% Cl ) och mer än fem gånger så stor vid förekomst av faktorn farlig livssituation (OR=5.30, 95% Cl ). Om faktorn dålig tillgång till professionell hjälp var förekommande ökade sannolikheten att risken skulle bedömts som medel-hög med över tre gånger (OR=3.85, 95% Cl ) än om faktorn inte var förekommande. Tabell 5. Korrelation mellan sårbarhetsfaktorer och bedömd risk hos kvinnor utsatta för partnervåld bedömda med SARA:SV (Kropp et al., 2008) Sårbarhetsfaktorer Risk nu (n=101) Risk för allvarligt/dödligt våld (n=99) Låg Medel/hög Låg Medel/hög n % n % OR n % n % OR Inkonsekvent beteende eller attityd Delvis/ja ns ns nej Extrem rädsla Delvis/ja ** *** Nej Dålig tillgång till professionell hjälp Delvis/ja ns ** Nej Farlig livssituation Delvis/ja ** *** Nej Personliga problem Delvis/ja ns ns Nej Notera: OR=Odds ratio, ns= not significant. Differensen kalkylerades med Χ 2 test (df=1) och Fischer s exact test. *p<0.05, **p<0.01, ***p< Resultat kvalitativ analys Utifrån innehållsanalysen av de sammanfattningar som fanns till fallen framkom fem teman med fjorton kategorier och åtta underkategorier. Utifrån kategoriseringen framkom kategorierna psykiska problem, ekonomiska problem kriminalitet missbruk dåligt socialt kontaktnät, obenägen att ta emot hjälp oförmåga att söka hjälp oro för barn, 24