NORD STREAM 2 NATURABEDÖMNING AV NATURAOMRÅDET "MARINT OMRÅDE SÖDER OM SANDKALLAN, BORGÅ (FI )"

Transkript

1 Avsedd för Nord Stream 2 AG Dokumenttyp Bedömningsrapport Datum 11 september 2017 Dokumentnummer NORD STREAM 2 NATURABEDÖMNING AV NATURAOMRÅDET "MARINT OMRÅDE SÖDER OM SANDKALLAN, BORGÅ (FI )"

2 NORD STREAM 2 NATURABEDÖMNING AV NATURAOMRÅDET "MARINT OMRÅDE SÖDER OM SANDKALLAN, BORGÅ (FI )" Revidering 02 Datum Utarbetad av Ari Hanski, Kaisa Torri Granskad av Antti Lepola Godkänd av Sanna Suvanto Dokument ID Ref / PO Revisionshistoria: Revision Datum Utarbetad av Granskad av Godkänd av Godkänd av Ari Hanski, Kaisa Torri Ari Hanski, Kaisa Torri ANTL SANSU MIBR ANTL SANSU MIBR Ramboll

3 INNEHÅLL 1. INLEDNING 1 2. BESKRIVNING AV PROJEKTET 2 3. BAKGRUND TILL NATURABEDÖMNINGEN Natura 2000-nätverket Fastställande av bedömningsplikt Bedömningskriterier Betydelse av konsekvenserna Konsekvensernas beständighet Konsekvenser för Naturaområdets integritet och sammanhållning Bedömning av lindringsåtgärdernas effektivitet 8 4. DATA OCH METODER 8 5. KONSEKVENSMEKANISMER Val av konsekvensmekanismer Anläggningsfasen Driftfasen Avveckling Risk för konsekvenser vid oljeutsläpp NATURA 2000-OMRÅDET "SANDKALLAN" Plats och allmän information Bevarandestatus Habitattyper i bilaga I i habitatdirektivet Arter i bilaga II i habitatdirektivet Arter i bilaga I i fågeldirektivet Hotade och andra beaktansvärda arter MILJÖKONSEKVENSER AV DET BEFINTLIGA NORD STREAM-PROJEKTET Allmän information Stenläggning nära Kalbådagrund-området Undersökningslinjer i Kalbådagrund-området Resultat av videoupptagningar Slutsatser BEDÖMDA KONSEKVENSER AV NORD STREAM 2 FÖR NATURA 2000-OMRÅDET SANDKALLAN Allmänt Konsekvenser för naturliga habitattyper i habitatdirektivet Konsekvenser för arter i bilaga II i habitatdirektivet Konsekvenser för arter i bilaga I i fågeldirektivet Hotade arter och andra beaktansvärda arter KUMULATIVA KONSEKVENSER MED ANDRA PROJEKT Allmän information om bedömning av kumulativa konsekvenser Kumulativa konsekvenser av NSP2 och NSP Kumulativa konsekvenser av NSP2 och Balticconnector 29

4 9.4 Kumulativa konsekvenser av NSP2 och vindkraftparker Kumulativa konsekvenser av NSP2 och övriga projekt KONSEKVENSER FÖR NATUROMRÅDETS SAMMANHÅLLNING LINDRANDE AV NEGATIVA KONSEKVENSER SAMMANFATTNING OCH ALMÄNNA SLUTSATSER 31 REFERENSER 32 BILAGOR 1. Karta över Nord Stream-övervakningsstationer 2010 nära Natura 2000-området Marint område söder om Sandkallan.

5 1 1. INLEDNING Projekt Nord Stream 2 planerar att anlägga en ny rörledning genom Östersjön för transport av naturgas från världens största reserver i Ryssland direkt till EU:s konsumentmarknad. De båda km långa undervattensrörledningarna får en leveranskapacitet på omkring 55 miljarder kubikmeter gas per år. Rörläggningen väntas ske under 2018 och 2019 och vara klara för drift Förutom rörläggning omfattar anläggningsarbetena krigsmaterielröjning, stenläggning och anläggningar vid korsningar. Naturgasrörledningarna i Nord Stream 2 blir omkring km långa och sträcker sig över Östersjön från Rysslands Östersjökust till den tyska kusten nära Greifswald utan någon mellanliggande kompressorstation. Det finländska avsnittet inom Finlands ekonomiska zon (EEZ) är omkring 375 km långt. Medeldjupet längs rörledningens sträckning är omkring 70 m. Sträckningen ligger km från den finländska kustlinjen. Rörledningarna ska läggas ut på den norra sidan om de befintliga Nord Stream-rörledningarna. Det nationella förfarandet vid miljökonsekvensbedömning enligt Finlands MKB-lag ska tillämpas på Nord Stream 2-projektet (hädanefter NSP2) inom det finländska avsnittet av sträckningen. Som kontaktmyndighet för MKB-förfarandet fungerar Nylands närings-, trafik och miljöcentral (hädanefter Nylands NTM-central) och projektansvarig är Nord Stream 2 AG. Nord Stream 2 lämnade in MKB-beskrivningen till Nylands NTM-central i april 2017 och den har lagts fram till påseende för allmänheten. Natura 2000 Inom ramen för genomförbarhetsstudien identifierades kritiska områden längs sträckningen. Ett av dessa är det närmaste Natura 2000-området med namnet "Marint området söder om Sandkallan (hädanefter Sandkallan ). När genomförbarhetsstudien gjordes var undersökningskorridoren planerad att ligga i det Naturaområdets omedelbara närhet (med det minsta avståndet 6 m från gränsen). Följden blev att den ansvariga kontaktmyndigheten Nylands NTM-central krävde en bedömning av projektets konsekvenser för Sandkallan-området (Ramboll 2013a, Nylands NTM-central 2013). Frågor i anknytning till skyddsområden har senare diskuterats med Nylands NTM-central. Enligt tillstånd TEM/1641/ /2015 är skyddsområdet beläget på 800 m avstånd från undersökningstillståndsenliga området och m från den rörledningssträckning som nu övervägs (preliminärt sträckningsalternativ 6 november 2015). Vid ett möte rörande förfarandet med miljökonsekvensbeskrivning (MKB) som hölls hos Nylands NTM-central den 26 oktober 2015 beslöts att en behovsprövning av en Naturabedömning först skulle göras. Det eventuella behovet av en fullständig Naturabedömning skulle fastslås med utgångspunkt från resultaten av den behovsprövningen. Behovsprövningen av Naturabedömningen av Sandkallan slutfördes i januari Med utgångspunkt från resultaten av denna behovsprövning fanns inte något behov av en Naturabedömning i enlighet med naturskyddslagens 65, vilket också var den ståndpunkt som intogs av Nylands NTM-central. Trots de resultat och slutsatser som framlades i MKBbeskrivningen uttryckte Forststyrelsen i sitt utlåtande om MKB-beskrivningen6 bekymmer för projektets eventuella negativa konsekvenser för Naturaområdet. På grund av dessa bekymmer uppdaterades den behovsprövningen av Naturabedömningen till en egentlig Naturabedömning med den senaste tekniska beskrivningen av projektet och de anläggningsarbeten som krävs närmast "Sandkallan".

6 2 2. BESKRIVNING AV PROJEKTET NSP2-sträckningen och Naturaområdena i Finska viken närmast sträckningen visas i figur 2-1. Figur 2-1. Nord Stream 2-rörledningarnas läge inom Finlands ekonomiska zon (Nord Stream 2 AG). Sandkallan i östra Finska viken ligger närmast rörledningens sträckning. För projektets genomförande krävs olika förberedelser och anläggningsarbeten inom Finlands ekonomiska zon. Dessa är följande: Röjning av krigsmateriel Stenläggning på havsbotten för att jämna ut och minimera fria spann på rörledningen Transport av stenmaterial från hamnen (eventuellt Kotka) till rörledningens anläggningskorridor Anläggning av korsningar med befintliga kablar och rörledningar Fartygstrafik med rörleveranser från hamnen (möjligen Hangö och Kotka) till rörläggningsfartyget Möjlig avtestning och kontroll före idrifttagning (tryckprov) efter anläggningen Möjlig sammanfogning under vatten av rörledningssektioner Idrifttagning av rörledningar Drift Avveckling av rörledningar I motsats till vad som framfördes och bedömdes i MKB-beskrivningen har den projektansvarige Nord Stream 2 AG senare valt att använda det dynamiskt positionerade (DP) rörläggningsfartyget längs rörledningarnas hela sträckning. Därför kommer inte några ankarpositionerade rörläggningsfartyg att användas under rörläggningen i närheten av de finländska Naturaområdena. DP-rörläggningsfartygen har tekniska och miljömässiga fördelar jämfört med ankrade rörläggningsfartyg eftersom den positionerar sig själv med hjälp av enbart propellrar.

7 3 Det garanterar minsta möjliga konsekvenser för havsbottnen eftersom enbart rören kommer att vidröra och samverka med bottnen. I det stora hela kommer projektet att likna anläggningen av Nord Stream-rörledningssystemet, som utfördes En märkbar skillnad är att båda rörledningarna i detta projekt kommer att anläggas samtidigt. Det innebär dock inte nödvändigtvis att två rörläggningsfartyg samtidigt kommer att finnas i Finland. Korsningen mellan den planerade rörledningen och de befintliga Nord Stream-rörledningarna avses bli belägen inom Finlands ekonomiska zon, i närheten av ryskt territorialvatten. Rörledningarna kommer att läggas ut med den uppskattade hastigheten 2 3 km per dag. Allmänt sett blir avståndet mellan den nya rörsträckningen och de befintliga Nord Stream-rörledningarna 500 m. 3. BAKGRUND TILL NATURABEDÖMNINGEN 3.1 Natura 2000-nätverket Olika habitattyper och arter som faller inom EU:s habitatdirektiv (892/43/EEG) och EU:s fågeldirektiv (79/409/EEG), och som medlemsstaterna har tillkännagett eller föreslagit som ingående i Natura 2000-nätverket, är skyddade. Medlemsstaterna är skyldiga att se till att en så kallad Naturabedömning görs under förberedelser och beslutsfattande rörande projekt och planer. Syftet med bedömningen är att säkerställa att de ekologiska värden som gjort att området ingår eller föreslås ingå i Natura 2000-nätverket inte betydligt försämras. Verksamheter som innebär försämring är förbjudna både inom området och utanför dess gränser. Men varken i habitatdirektivet eller fågeldirektivet finns någon definition av när ett ekologiskt värde ska anses ha försämrats eller betydligt försämrats. Habitatdirektivet Habitatdirektivet syftar till att skydda naturliga habitattyper och naturlig fauna och flora och dess habitat. Målet är att garantera ett gynnsamt bevarandetillstånd för dessa naturliga habitattyper och arter av EU-betydelse med hjälp av ett antal olika åtgärder. Bland de viktigaste åtgärderna kan nämnas inrättandet av Natura 2000-områden och systemet med strikt skydd och reglerad exploatering. Följande naturliga habitattyper och arter av EU-betydelse som förtecknas i bilagorna till habitatdirektivet finns i Finland: Bilaga I, 69 naturliga habitattyper, skyddsåtgärd Natura 2000-områden (SAC-områden, särskilda bevarandeområden) Bilaga II, 88 arter, skyddsåtgärd Natura 2000-områden (SAC-områden, särskilda bevarandeområden) Bilaga IV, 73 arter, systemet med strikt skydd (naturvårdslagen, 49 ) I bilagorna till habitatdirektivet har naturliga habitattyper och arter av EU-betydelse som hotas av utrotning i sina naturliga förekomstområden, som har små populationer eller förekomstområden, som är goda exempel på det ifrågavarande områdets naturliga och geografiska attribut och som är inhemska arter, valts ut. Vissa av de naturliga habitattyperna och

8 4 arterna i habitatdirektivet definieras som prioriterade habitat eller arter, och de har märkts ut med en asterisk (*) i bilagorna I och II. Beträffande dessa arter har EU ett särskilt ansvar. Fågeldirektivet Fågeldirektivet innehåller bestämmelser för bevarande av alla arter av naturligt förekommande fåglar i EU. Det täcker skydd, förvaltning och kontroll av dessa arter och deras habitat och anger regler för hur de får exploateras. Skyddet avser fåglar, deras ägg, bon och habitat. Sammanlagt 256 naturligt förekommande fåglar som nämns i direktivet finns i Finland (situationen avser 2012). Följande fågelarter som förtecknas i bilagorna till fågeldirektivet finns i Finland: Bilaga I: Arter av EU-intresse vars bevarande kräver avsättning av särskilda bevarandeområden (SAC areas i Natura 2000-nätverket). En liknande skyldighet gäller för ofta påträffade flyttfåglar, särskilt i våtmarker. Sammanlagt 110 arter enligt bilaga I och motsvarande flyttfåglar finns i Finland. Bilaga II: Jakttiderna är begränsade och jakt är förbjuden när fåglar är som mest sårbara, dvs. under deras återflygning till boområdena och under häckning och uppfödning av ungar. Sammanlagt 39 arter enligt bilaga II finns i Finland. Bilaga III: Allmänt gäller att verksamheter som utgör ett direkt hot mot fåglar, till exempel avsiktligt dödande, fångst eller handel, eller förstörelse av deras bon, är förbjudna. Med vissa begränsningar tillåter medlemsstaterna vissa av dessa verksamheter för 26 av de arter som förtecknas här, av vilka 22 arter förekommer i Finland. 3.2 Fastställande av bedömningsplikt Områden som ingår i Natura-nätverket väljs ut med utgångspunkt från EU:s habitatdirektiv (särskilda bevarandeområden, SAC) och eller fågeldirektiv (särskilda skyddsområden, SPA). Kapitel 10 i naturvårdslagen (1096/1996) måste i den mån det är tillämpligt på Natura nätverket följas vid alla myndighetsbeslut. De flesta lagar som innehåller bestämmelser om verksamheter som kan väntas påverka markanvändningen eller den naturliga miljön innehåller en hänvisning till paragraf 65 och 66 i naturvårdslagen. Om ett projekt eller en plan antingen i sig eller i samverkan med andra projekt eller planer sannolikt betydligt försämrar de naturvärden i ett område som statsrådet föreslagit för nätverket Natura 2000 eller som redan införlivats i nätverket, för vars skydd området har införlivats eller avses bli införlivat i nätverket Natura 2000, ska den som genomför projektet eller gör upp planen på behörigt sätt bedöma dessa konsekvenser, Detsamma gäller ett sådant projekt eller en sådan plan utanför området som sannolikt har betydande skadliga verkningar som når området. Miljökonsekvensbedömning enligt ovan får också genomföras som en del av det bedömningsförfarande som avses i kapitel 2 av lagen om förfarande vid miljökonsekvensbedömning (468/1994). ( /553) Paragraf 65 och 66 i naturvårdslagen innebär att projekt och planer inte får vare sig enskilt eller i kombination med andra projekt betydligt försämra de ekologiska värden som har föranlett att området ingår i Natura 2000-nätverket. Om det är troligt att sådana konsekvenser förekommer måste de bedömas. Tillstånd får ges och en plan får godkännas först efter att förfarandet med bedömning och rapportering har visat att konsekvenserna inte är betydande. Detta gäller för verksamheter både i Naturaområdet och projekt utanför området som kan påverka Naturaområdet. Det bör dock påpekas att verksamheter som påverkar den naturliga miljön i Natura-

9 5 området får tillåtas om verksamheterna inte betydligt försämrar de förutsättningar som har föranlett skyddet. Den tillståndsgivande myndigheten har till uppgift att säkerställa att bedömningen är lämplig och att slutsatserna är befogade. Bedömningsskyldigheten gäller för områden som ingår som särskilda bevarandeområden och särskilda skyddsområden i enlighet med habitat- och fågeldirektiven. Bedömningsskyldigheten inträder om projektets konsekvenser: påverkar de naturvärden för vilka Naturaområdet är skyddat kan vara försämrande till sin natur kan vara betydande inte kan uteslutas utifrån objektiva fakta De naturvärden ur vars perspektiv konsekvenserna måste undersökas framgår av den standardiserade datablanketten som är specifika för varje Naturaområde i Natura databasen. Beroende på området ska följande naturvärden bedömas: habitattyper listade i bilaga I till habitatdirektivet (särskilda bevarandeområden, SAC); arter listade i bilaga II till habitatdirektivet (särskilda bevarandeområden, SAC); fågelarter listade i bilaga I till fågeldirektivet (särskilda skyddsområden, SPA); och flyttfågelarter som regelbundet vilar i området och som inte listas i bilaga I till fågeldirektivet (särskilda skyddsområden, SPA). För SAC baseras följaktligen bedömningen på bevarandevärden (habitat typer och arter) i enlighet med habitatdirektivet, och för SPA på arter som förtecknas i fågeldirektivet samt flyttfågelarter, och för SAC/SPA båda. Sandkallan (FI ) har tagits med i det finländska Natura 2000-nätverket enbart under habitatdirektivet (SAC). Bedömningen av området baseras därför på bevarandevärden (habitattyper och arter) i enlighet med habitatdirektivet. 3.3 Bedömningskriterier Betydelse av konsekvenserna Konsekvensernas betydelse har inte definierats detaljerat i habitatdirektivet. Allmänt sett kan ett habitat anses ha försvagats om området minskas eller om ekosystemets struktur och funktionalitet reduceras som följd av förändringar a (se kapitel 3.1). I detta samband avgörs konsekvensernas betydelse i synnerhet av att förändringen är så omfattande till sin natur. Men som helhet måste konsekvenserna alltid ses i förhållande till områdets storlek och betydelsen av områdets naturvärden på regional och nationell nivå. I vissa fall kan även en liten förändring vara betydande till sin natur om den är inriktad på ett område med exceptionellt värde på regional eller nationell nivå, eller om bevarandet av ifrågavarande habitat i Naturaområdet kan bedömas vara mer känsligt även för små habitatförändringar. Försämringen av naturvärden kan vara betydande om något av följande förhållanden om: 1) Bevarandestatusen för en skyddad art eller ett skyddat habitat inte är gynnsamt efter genomförandet av ett projekt eller en plan 2) Förhållandena ändras så mycket på grund av ett projekt eller en plan att att förekomst eller reproduktion av skyddade arter eller habitat inte är möjlig på lång sikt 3) Ett habitats egenskaper försvinner eller försvinner delvis på grund av ett projekt eller en plan

10 6 4) Skyddade arter försvinner helt från det bedömda området Konsekvensernas beständighet Följande tidsperioder har använts för att bedöma konsekvensernas beständighet i Naturabedömningar t.ex. i Storbritannien och Finland (se t.ex. Byron 2000): Permanenta konsekvenserna består längre än en människogeneration (över 25 år) Temporära åtgärder kan vidtas för att minska konsekvenserna under en tidsperiod (under 25 år) Långsiktiga 15 till 25 år eller längre Medellångsiktiga 5 till 15 år Kortsiktiga upp till 5 år Konsekvenser för Naturaområdets integritet och sammanhållning I habitatdirektivet framhålls Naturaområdets betydelse som helhet och vikten av dess ekologiska attribut för de naturliga habitattyper och arter som återfinns i området (Söderman 2003). Förutom konsekvenserna för enskilda naturliga habitattyper och arter måste också sammanhållningen av Naturaområdet bedömas. Även om konsekvenserna inte i sig har varit betydande för enskilda habitattyper eller arter kan mindre eller något större konsekvenser för flera arter och naturliga habitattyper medföra betydande försämringar för områdets ekologiska struktur eller dess funktion. Sammanhållningen och integriteten avser den ekologiska strukturen och funktionen hos det återstående beboeliga området och att de naturliga habitattyper och arter som har föranlett att området ingår i Naturanätverket förblir livskraftiga. Enligt EU-kommissionens vägledande rapport är konsekvenserna för Naturaområdets integritet det yttersta kriteriet för bedömningen av om konsekvenserna är betydande (EU-kommissionen 2001). Kommissionen har lagt fram en kontrollista som hjälp vid bedömningen av om projektet eller planen har eller inte har negativa konsekvenser för Naturaområdenas integritet (tabell 3-1).

11 7 Tabell 3-1. Kontrollista för bedömning av Naturaområdets integritet (EU-kommissionen 2001) Har projektet eller planen potential att Bevarandemål orsaka fördröjningar när det gäller att uppnå områdets bevarandemål? störa framstegen med att nå bevarandemålen för området? Ja/nej Andra indikatorer störa de faktorer som bidrar till bibehållandet av områdets gynnsamma förhållanden? störa balansen, spridningen och densiteten för de nyckelarter som är indikatorer på områdets gynnsamma förhållanden? orsaka förändringar av de vitala definierande aspekterna (t.ex. näringsbalans) som fastställer hur området fungerar som habitat eller ekosystem? förändra dynamiken i förhållandena (mellan till exempel mark och vatten eller växter och djur) som definierar områdets struktur och/eller funktion? störa genom förutsedda eller förväntade naturliga förändringar av området (till exempel vattendynamik eller kemisk sammansättning)? minska nyckelhabitatens utbredning? minska nyckelarternas populationer? rubba balansen mellan nyckelarterna? minska områdets mångfald? leda till störningar som kan påverka populationers storlek eller densitet eller balansen mellan nyckelarter? leda till fragmentering? leda till förlust eller minskning av nyckelegenskaper (t.ex. trädtäckning, exponering för tidvatten, årliga översvämningar Det bör påpekas att vissa konsekvenser kan hänföras till enskilda arter och habitat, och att konsekvenserna ändå inte blir betydande för Naturaområdet som helhet ifall områdets ekologiska struktur och funktion inte påverkas. Tillfälliga och reversibla konsekvenser för habitat eller arter kan exempelvis medföra enbart måttliga negativa konsekvenser för områdets integritet. Tabell 3-2 visar konsekvensernas betydelser så som de används i Storbritannien, allt efter hur de påverkar områdets integritet (Byron 2000). Enligt dessa kriterier bedöms en betydande negativ konsekvens inträffa när projektet eller planen skadar områdets ekologiska struktur eller funktion så att områdets habitat eller arter inte kan överleva på lång sikt.

12 8 Tabell 3-2. Bedömning av konsekvensens betydelse i förhållande till integriteten enligt Byron (2000). Betydelse av konsekvensen Betydande negativ Måttligt negativ Kriterier Ett projekt eller en plan (PP) (antingen i sig eller med andra) påverkar områdets integritet negativt, där områdets integritet är sammanhållningen för dess ekologiska struktur och funktion, i hela området, som gör det möjligt att bibehålla habitat, habitatkomplex och/eller populationsnivåer för de arter som det klassificerats för. PP (antingen i sig eller med andra) påverkar inte hela området negativt, men konsekvensen är sannolikt betydande för enskilda habitat/arter. Om det inte tydligt kan visas att PP inte får en negativ effekt på områdets integritet måste konsekvensen klassificeras som betydande negativ. Lite negativ Försumbar Positiv Inget av ovanstående fall inträffar, men liten skadlig konsekvens för området är uppenbar. Det finns ingen märkbar negativ eller positiv konsekvens PP ökar den biologiska mångfalden, till exempel genom lindrande åtgärder som skapar korridorer mellan avgränsande ytor, trycket från transporter och turism avleds från området eller habitat återställs Bedömning av lindringsåtgärdernas effektivitet All negativa konsekvenser för Naturaområden ska i mån av möjlighet undvikas. När negativa konsekvenser förekommer ska lindringsåtgärder vidtas. De negativa konsekvenserna ska i mån av möjlighet minimeras, oavsett om den är signifikant eller inte. För utvärdering av lindringsåtgärdernas effektivitet kan följande kriterier användas (Byron 2000): Dålig viss effekt men liten övergripande minskning av konsekvensen Begränsad lindringsåtgärderna minskar i viss mån konsekvensen Måttlig rimlig effekt, men den ursprungliga konsekvensen är fortfarande signifikant Avsevärd den negativa konsekvensen elimineras nästan hel 4. DATA OCH METODER Den möjliga påverkan av Nord Stream 2-rörledningsprojektet på för Natura-området Marint område söder om Sandkallan har bedömts utifrån tillgängliga befintliga data. I MKBbeskrivningen undersöktes underalternativ till sträckningar för två rörledningssektioner. Efter MKB-publicering av beskrivningen har den projektansvariga preliminärt valt vilka sträckningar som ska användas och den här preliminära bedömningen grundas på den planen. Allt krigsmateriel i sträckningen har kartlagts och klassificerats utifrån vikt och typ, så att deras potentiella maximala påverkan under röjningen kan bedömas. Följande viktiga data användes som primär informationskälla vid bedömningen: Natura datablanklett (2012), Marint området söder om Sandkallan. Området infördes i Natura 2000-nätverket som en senare uppdatering (Förslag till uppdatering av Natura nätverket, Miljöministeriet, 1 april 2009) Förslag till uppdatering av Natura datablanketten (2014). Informationen i det uppdaterade förslaget är preliminär och kan komma att ändras Marin Mätteknik AB Biologisk undersökning vid Kalbådagrund, Finska viken Marin Mätteknik AB. 2014a. Biologisk undersökning vid Kalbådagrund, Finska viken

13 9 Kunskap om miljökonsekvenser vid anläggningen av gasrörledningarna i samband med övervakningen av det tidigare genomförda Nord Stream-projektet Därutöver har resultat från eventuella inventeringar av naturliga habitattyper och andra potentiella övervakningsdata erhållits från Forststyrelsen. Det fanns inga tillgängliga data om naturliga habitattyper för havsområdet söder om Sandkallan (se e-postmeddelande från Jyrki Määttä, Forststyrelsen, 7 december 2015). Det finns inte heller någon tillgänglig information från undervattensundersökningar i området (se e-postmeddelande från Maiju Lanki, Forststyrelsen, 7 December 2015). Beträffande specifika receptorer (till exempel "rev") bedömdes konsekvensernas allmänna betydelse med hänsyn till receptorns känslighet och förändringens storlek. Metoden är den samma som har använts i Nord Stream 2, Miljökonsekvensbedömningsbeskrivning, Finland. Tilläggsinformation finns i Ramboll (2017). Denna Naturabedömning har utarbetats av Ramboll (biolog, FM Kaisa Torri och hydrobiolog, FM Ari Hanski) på uppdrag av Nord Stream 2. Detta dokument är en uppdaterad version av den tidigare bedömningen till följd av ändringar som sträckningsoptimeringen orsakat i avseende på platserna och antalet krigsmateriel. Även en ny lindringsåtgärd för minskandet av undervattensbuller under krigsmaterielröjningen kommer att implementeras vid de mest känsliga områdena inom den finska sektionen av rörledningen. Skyddssystemet med luftbubblor beskrivs i kapitel 5.2. Allt uppdaterats i denna bedömning i förhållande till den tidigare versionen ( ) har markerats med rött. 5. KONSEKVENSMEKANISMER 5.1 Val av konsekvensmekanismer Miljökonsekvensbedömningen (MKB) av Nord Stream 2-projektet har utförts genom jämförelse mellan den förväntade situationen (under anläggnings- och driftfaserna) och den nuvarande situationen (nuläget) i undersökningsområdet. MKB-beskrivningen lämnades in till den kontaktmyndigheten Nylands NTM-central den 3 april Den information som framlades i MKB-beskrivningen har uppdaterats med data från den senaste tekniska beskrivningen och utformningen av rörledningsprojektet. Anläggningsverksamhet som krigsmaterielröjning, stenläggning och rörläggning orsakar olika grader av störningar på havsbottnen. Rörledningar på havsbottnen (driftfasen) kan bara orsaka smärre lokala förändringar för de småskaliga hydrodynamiska förhållanden nära havsbottnen i rörledningarnas omedelbara närhet. I denna Naturabedömning har de bedömda konsekvensmekanismerna valts på grundval av resultaten i MKB:n. De eventuella konsekvensmekanismer som potentiellt kan försämra Naturaskyddsvärden beskrivs nedan. Konsekvensobjekten i denna Naturabedömning är undervattenshabitat, vattenkvalitet och bentos.

14 10 Beträffande Naturaområdet "Sandkallan och dess avsedda skyddsvärden bedömdes konsekvensernas betydelse under anläggningsarbetena som försumbara eller lite negativa (tabell 5-1). Tabell 5-1. Konsekvensernas betydelse för receptorer i Natura 2000-området enligt MKBbeskrivningen (Ramböll 2017). Konsekvensmekanism receptorer och Receptorns känslighet Förändringens omfattning Konsekvensens totala betydelse Anläggningsfasen Spridning av sediment, förändringar av nettosedimenteringen (habitat) Måttlig Svag Liten Spridning av sediment, förändringar av nettosedimenteringen (bentos) Måttlig Försumbar Försumbar Spridning av frigjorda föroreningar i vattnet (vattenkvalitet) Stor Försumbar Försumbar Spridning av frigjorda föroreningar i vattnet (bentos) Måttlig Försumbar Försumbar Under driftfasen finns inga bedömda konsekvensmekanismer som kan nå skyddsområdet. 5.2 Anläggningsfasen Det kortaste avståndet från rörledningssträckningen till Natura 2000-områdets gräns är 1,9 km. Enligt nuvarande projektutförande och fältundersökningsresultat måste krigsmaterielröjning och stenläggning utföras i det avsnitt av rörledningssträckningen som ligger närmast Sandkallan (figur 8-8). Närmaste krigsmateriel (R-R figur 8-8) på havsbottnen finns på avståndet 2,1 km från området och den närmaste stenläggningsplatsen (bottenstabilisering) på omkring 2 km avstånd. Ingreppsarbeten på havsbottnen under anläggningsfasen påverkar havsbottnen. Beroende på sedimenttypen kan verksamheten medföra att sedimentpartiklar, föroreningar och näringsämnen som är bundna till partiklarna eller förekommer i löst form suspenderas i havsvattnet. Detta ökar grumligheten hos havsvattnet nära bottnen. Beroende på storleken och riktningen hos bottennära strömmarna transporteras grumlat vatten bort från arbetsplatsen och till slut sedimenterar fasta partiklar på havsbottenytan. Beroende på storleken hos förändringarna av nettosedimenteringen på havsbottnen kan livsmiljön för bentiska arter försämras. På hård havsbotten filtrerar mollusker, t.ex. blåmusslor, ut mikroorganismer från vattnet med sina effektiva gälar. Om vattnet är mycket grumligt och sedimenteringen ökar avsevärt kan musslornas filtreringsförmåga nedsättas så mycket att beståndens livskraft försvagas, och resultatet blir att alla bentiska bestånd i dessa speciella fortplantningsområde blir lidande. Anläggningsarbetena kan också förändra havsbottnens nuvarande egenskaper längs rörledningssträckningen genom att försänkningar och upphöjningar i havsbottentopografin skapas. Stenmaterial som läggs ut på förutbestämda platser (stenvallar) och rörledningar kommer att för all framtid förändra havsbottnens morfobiologiska egenskaper längs rörledningssträckningen. På basen av uppdaterad information gällande antalet och typen av krigsmaterielobjekt längs med rörledningens sträckning, samt användningen av skyddssystemet med luftbubblor vid vissa krigsmaterielobjekt, har konsekvensbedömningen och konsekvensernas betydelse för Naturaområdet Marint område söder om Sandkallan uppdaterats

15 11 Skyddssystem med luftbubblor i samband med detonationerna av krigsmateriel Nord Stream 2 har för avsikt att använda ett skyddssystem med luftbubblor vid detonationen av vissa krigsmateriel. Med hjälp detta kan man minska på nivån av undervattensbuller och därmed lindra konsekvenserna för känsliga receptorer. Skyddssystemet med bubblor används vid sådana krigsmaterielobjekt som detoneras på plats (in situ) och som ligger när följande receptorer: Natura 2000-områden (sälar som bevarandegrund) där det finns en risk för permanent hörselnedsättning (PTS-zon) ifall detonationen skulle göras utan denna lindringsåtgärd och där PTS-zonen skulle sträcka sig maximalt 5 km in i ett skyddat område. På östra Finska viken inom Finlands ekonomiska zon från KP 60 österut vid vikare områden (totalt 12 krigsmateriel) Skyddssystemet med luftbubblor har speciellt utvecklats för pålningsarbeten i havsområden. Det minskar spridningen av bullret som orsakas av pålning eller detonationer. Luftbubblorna bildar en slags gardin runt objektet som ska skyddas och har en diameter som är 80 m och en munstycksslang som är 250 m. Tryckluft matas in i en slang utrustad med munstycken varvid det uppkommer en bubbelgardin mellan krigsmaterielobjektet som röjs och den närliggande miljön. Metoden kan även leda till konsekvenser för vattenkvaliteten (erosion vid mjuka bottnar och därmed återsuspension av sedimentpartiklar). Bubblornas rörelse uppåt för med sig vatten varvid den vertikala hastigheten på gardinens båda sidor ökar. Den uppåtsträvande rörelsens höjd beror på densitetsgradienten i vattenpelaren. Det uppåtsträvande vattnet ersätts av vatten som kommer in från sidorna varvid de bottennära strömningshastigheterna ökar (Luode Consulting Oy 2017). 5.3 Driftfasen Under drift orsakar rörledningar och stödkonstruktioner (stenvallar, korsningar med kablar m.m.) på havsbottnen morfologiska förändringar inom ett begränsat område. Under drift kommer båda NSP2-rörledningarna att ligga på havsbottnen inom Finlands ekonomiska zon där strömmarna nära havsbottnen normalt är svaga (MMT 2014). Därför förväntas inte processer som t.ex. erosion eller sedimentering förekomma i någon betydande utsträckning. Eventuellt kan lokal erosion förekomma i rörens omedelbara närhet (1 m avstånd) på grund av strömmar nära havsbottnen. Blottade rör (nedgrävning < 20 %) kan ha viss påverkan på strömmar nära rören, men inga betydande konsekvenser har noterats på avstånd större än 50 m (Witteveen+Bos et al. 2012). Zink som mycket sakta frigörs från anoderna till havsvattnet kommer inte att påverka levande organismer på havsbottnen i Natura 2000-området. Frigjord oorganisk zink kommer till största delen att fastna på sedimentpartiklar. 5.4 Avveckling Nord Stream 2-rörledningen är dimensionerad för en driftstid på 50 år. Två avvecklingscenari3r (ett grundscenario och ett teoretiskt alternativ) för NSP2 har studerats under MKB-fasen. Med utgångspunkt från tidigare erfarenhet och branschens riktlinjer för bästa praxis när det gäller rörledningar med stor diameter innebär grundscenariot att rörledningen lämnas kvar på havsbottnen (in situ). Med utgångspunkt från en granskning av andra möjliga alternativ är det teoretiska alternativet att avlägsna rörledningen genom omvänd rörläggningsupptagning eller

16 12 sektionsvis upptagning åtföljd av avfallshantering. De förväntade konsekvenserna av att lämna rörledningarna in-situ har att göra med den gradvisa nedbrytningen av material och till exempel eventuella konsekvenser för yrkesfisket. Konsekvenserna från upptagningsarbeten har att göra med störningar av havsbottnen, fartygstrafik och användning av energi och markområden för att separera, återvinna och/eller omhänderta material. De eventuella konsekvenserna för havsmiljön från rörledningar som lämnas in situ betraktas allmänt sett som mindre än konsekvenserna vid upptagning. Ett avvecklingsprogram kommer att tas fram under driftfasen, eftersom hänsyn måste tas till bestämmelser, teknisk kunskap som inhämtats under NSP2-rörledningarnas livstid och relevant avvecklingspraxis för rörledningar vid denna tidpunkt. 5.5 Risk för konsekvenser vid oljeutsläpp Risk för oljeutsläpp finns alltid i Östersjön och särskilt i den smala Finska viken där fartygstrafiken är mycket tät. Eftersom "Sandkallan"-området ligger nära rörledningssträckningen diskuteras i detta kapitel sannolikheten för oljeutsläpp orsakade av den ökade fartygstrafiken i samband med anläggningsarbetena. I MKB-beskrivningen behandlas risken för miljön i kapitel För NSP2 projektets MKB har spridningen av olja på grund av ett eventuellt oavsiktligt oljeutsläpp under anläggningsfasen bedömts av MIKE Ecolab/Oljeutsläppsmodell (Ramboll 2016a). Två lägen valdes ut för modellering i Finska viken ett av dem nära Sandkallans Natura 2000-område. Den viktigaste slutsatsen var att om en olycka inträffar (även oberoende av projektet) i Finlands ekonomiska zon kan oljan från utsläppet nå kustlinjen efter två dygn. Därför finns i denna situation risk för konsekvenser för Naturaområdet. Men en rekommendation från HELCOM är att de länder som omger Östersjön bör kunna få kontroll över ett stort oljeutsläpp inom två dygn från utsläppstidpunkten (HELCOM 1990). NSP2 har också tagit fram olika lindringsåtgärder för att minimera risken för sådana händelser. När olja släpps ut genomgår den fysikaliska processer, till exempel förångning, utspridning, dispersion i vattenmassan och sedimentering på havsbottnen. Beroende på utsläppets storlek kan konsekvenserna för havsbottnen variera från obetydliga till förödande. I värsta fall kommer, när livsvillkoren har försämrats under lång tid, bentiska djur att dö och den biologiska mångfalden därigenom att minskas drastiskt. Slutsatsen blir att underlaget för bevarande av den naturliga habitattypen "Rev" i Natura-området Sandkallan är hotat. Så småningom kommer oljan att avlägsnas från den marina miljön genom biologisk nedbrytning. Men detta är en långsam process som beror på den aktuella årstiden. Med utgångspunkt från beräkningar uppskattas den totala årliga frekvensen av oljeutsläpp som inträffar inom Finlands ekonomiska zon och som orsakas av NSP2-projektet att bli mycket låg, 1, per år (storlek > 1 ton). Det motsvarar återkomsttiden år. Statistiskt uppskattas antalet olyckor med oljeutsläpp i Östersjön vara 2,9 per år (HELCOM 2002). Jämfört med detta antal kommer anläggningen av rörledningarna bara att öka risken teoretiskt. Trafikökningen med anläggningsfartyg i närheten av Sandkallan kommer dessutom bara att ske under en begränsad tid. 6. NATURA 2000-OMRÅDET "SANDKALLAN" 6.1 Plats och allmän information Enligt Natura-datablanketten: Natura 2000-området ligger i öppet hav söder om staden Borgå. Områdets topografi varierar från hårda klipp- och stenbottnar till stora sandytor. Andelarna klipp-, morän-, sand-, grus- och stenbottnar uppskattas utgöra ungefär ¾ av områdets hela yta. Också

17 13 lerbottnar finns på djup större än 50 m. Vattendjupet varierar mellan 10 och 80 m, och medeldjupet är m. I större delen av området är vattendjupet över 50 m. Men det finns flera revliknande sten- och klippavlagringar som höjer sig från havsbottnen upp till m djup i de grundaste delarna. Även om dessa klipp-, sten- och blockavlagringar bara utgör en liten del av Natura 2000-områdets totala areal är bestånden i dessa områden varierade och zonala. De dominerande arter i dessa områden är blåmussla (Mytilus trossulus) och havstulpan (Balanus improvisus). Också rödalger (t.ex. Polysiphonia sp.) och kräkel (Furcellaria lumbricalis) finns i de uppstickande delarnas övre partier. Täckningen av blåmussla i dessa områden är som bäst 80 %. I djupare delar minskar tillväxttäckningen, och så gott som inga blåmusslor finns på djup större än 30 m. På ungefär m djup finns bara några få kolonier av vattenlevande djur på klippoch stenytor. Även om ytorna är små är dessa förekomster värdefulla när de finns på formationer som skjuter långt ut i öppna havet. Antalet arter i Natura 2000-området är lågt, vilket är typiskt för delar av Östersjön med låg salthalt. Arterna skiljer sig inte från de typiska arter som finns i Finska viken. Men förekomsten av dessa arter i avlägsna områden i öppet hav som en representativ samling är sällsynt, och området kan vara av betydelse för t.ex. bevarandet och spridningen av arter under föränderliga miljöförhållanden. Åtminstone blåmussla, havstulpan, östersjömussla (Macoma baltica), ishavsgråsugga, amfipod, havsborstmask (Nereis diversicolor), tånglake (Zoarces viviparous), kräkel och vanlig manet (Aurelia aurita) i polypoidstadium finns i Natura 2000-området. 6.2 Bevarandestatus "Sandkallan (7 468 ha), är ett av HELCOM utsett marint skyddsområde (MPA). Området är skyddat genom vattenlagen (587/2011) och naturvårdslagen (1096/1996). Ingen förvaltningsplan har upprättats för området (se vidare figur 6-1). Figur 6-1. Status för förvaltningsplaner 2015 i Östersjöns skyddsområdesnätverk i Finska viken (HELCOM 2015).

18 Habitattyper i bilaga I i habitatdirektivet En habitattyp i bilaga I i habitatdirektivet, "Rev (1170), har nämnts i Naturadatablanketten. I samband med uppdateringen av Naturadatablanketterna 2014 begärdes inga ändringar av de ursprungliga habitattyperna. Habitattypen "Rev" är rikligt företrädd i Natura 2000-området, och en mycket grov uppskattning ger vid handen att den upptar omkring 220 ha av området. Uppskattningen baseras på kartor och djupuppgifter som erhållits från Maiju Lanki, Forststyrelsen, den 7 december 2015). En beskrivning av habitattypen "Rev" (Airaksinen och Karttunen 2001): i Finland finns inga verkliga biogena rev, bortsett från habitattypen med klippstränder och bottnar med algzoner, som är vanliga i ytterskärgårdarna. Vid norra Östersjöns stränder finns filamentalgzoner i de översta kustvattnen. Zonerna är ofta välutvecklade i svagt sluttande stränder. Under filamentalgzonerna finns zoner med blåstång (Fucus vesiculosus) i strandnära områden på 0,5 6,0 m djup. Under blåstångzonerna finns rödalgzoner på 5 10 m djup. I beskrivningen av Naturaområdet Sandkallan nämns att området representerar de mest avlägsna gränszonerna i fördelningsområdet för habitattypen "Rev" i Finland, och att det samtidigt representerar övergångszonerna för de habitattyper som normalt bara finns på djupt vatten. 6.4 Arter i bilaga II i habitatdirektivet Inga arter i bilaga II till habitatdirektivet har nämnts i Naturadatablanketten. I samband med uppdateringen av Naturadatablanketten 2014 begärdes inga ändringar med avseende på de arter som förtecknas i bilaga II i habitatdirektivet. 6.5 Arter i bilaga I i fågeldirektivet No species from Annex I to the Birds Directive have been mentioned in the Natura 2000 information sheet. In connection with the update of the Natura 2000 information sheets in 2014, no changes have been requested with regards bird species listed in Annex I to the Birds Directive. 6.6 Hotade och andra beaktansvärda arter No threatened or other noteworthy species have been mentioned in the Natura 2000 information sheet. In connection with the update of the Natura 2000 information sheets in 2014, no changes have been requested with regards threatened or other noteworthy species. 7. MILJÖKONSEKVENSER AV DET BEFINTLIGA NORD STREAM-PROJEKTET 7.1 Allmän information Konsekvenserna för miljön från anläggningen och driften av det tidigare genomförda gasrörledningsprojektet Nord Stream (hädanefter NSP) har övervakats i enlighet med ett specifikt övervakningsprogram. De viktigaste resultaten och slutsatserna redovisas i de följande avsnitten och punkterna. Dessutom har en sammanfattning gjorts av övervakningsresultaten från två biologiska undersökningar nära "Sandkallan".

19 15 Som en allmän iakttagelse kan nämnas att de miljökonsekvenserna under anläggningsarbetet låg på förväntade nivåer och i vissa fall på lägre nivåer än de förväntade (Ramboll 2013b). Ökad tillfällig havsvattengrumlighet upptäcktes inom en 10 m zon ovanför havsbottnen (mjuk sedimenttyp) vid den största stenläggningsplatsen (sammanfogningsplatsen). Konsekvensområdet sträckte sig mindre än 1 km från stenläggningsplatsen (Ramboll 2013b). Under krigsmaterielröjningen var den vanligaste sedimenttypen på detonationsplatserna mycket lös eller lös lera. Den viktigaste slutsatsen av övervakningsresultaten var att eventuella grumlighetsplymers utsträckning var m kring detonationspunkten. Det beräknade medelvärdet av fasta partiklar i suspension för samtliga tagna prov var 2,4 mg/l, och medelgrumlighetsvärdet var 0,7 FNU 1. Halterna av metaller eller näringsämnen ökade inte jämfört med bakgrundsvärdena i de vertikala provtagningsprofilerna. Under rörläggningen orsakade inte DP-rörläggningsfartyget någon betydande ökning av havsvattnets grumlighet nära havsbottnen (Ramboll 2013b). Med utgångspunkt från resultaten av sidoseende ekolods-undersökningen 2014, under drift, ligger de båda Nord Stream-rörledningarna på havsbottnen inom Finlands ekonomiska zon, där strömmarna nära havsbottnen normalt är svaga (Marin Mätteknik AB 2014a). Därför förväntas inte processer som t.ex. erosion eller sedimentering förekomma i någon betydande utsträckning. Eventuellt kan lokal erosion kan förekomma i rörens omedelbara närhet (1 m avstånd) på grund av strömmarna nära havsbottnen. Blottade rör (nedgrävning < 20 %) kan ha viss påverkan på strömmar nära rören, men inga betydande konsekvenser har noterats på avstånd större än 50 m (Witteveen+Bos et al. 2012). Slutsatsen är att ingen betydande omflyttning av ytsediment eller ökning av föroreningshalterna på havsbottnen inträffade i närheten av arbetena. Konsekvenserna för havsbottnen sammanfattades som små. 7.2 Stenläggning nära Kalbådagrund-området Vid stenläggningsplatserna närmast "Sandkallan" har de dominerande bottenströmmarna östlig och sydvästlig riktning (bilaga 1, figur 7-1). De planerade Nord Stream 2-rörledningarna avses bli placerade på norra sidan om NSP-rörledningarna (figur 7-3). Figur 7-1. Rosdiagram som visar strömmens genomsnittliga riktning och hastighet enligt mätningar i den lägsta 10 m-vattenpelaren, på plats VOFIXIW3 under stenläggning. Mätperiod: 6 maj juni 2010 (Ramboll 2011; bilaga 1). 1 FNU = en grumlighetsenhet likvärdig med NTU

20 16 De högsta grumlighetsvärden som registrerades av fasta sensorer var 6 9 NTU. Den totala varaktigheten av förhöjd grumlighet i havsvattnet, dvs. med värden högre än 5 NTU 2, var högst en timme (Ramboll 2011). Figur 7-2 visar förekomsten och storleken av grumlighetstoppar nära havsbottnen under stenläggningsarbetena i maj Figure 7-2. Grumlighet (NTU) nära havsbottnen (vänstra y-axeln) och volym utlagt stenmaterial per dag (högra y-axeln) vid VOFIXIW3 under 6 maj 29 juni 2010 (Luode Consulting Oy 2010). 7.3 Undersökningslinjer i Kalbådagrund-området Kvaliteten, förhållandena och populationerna hos havsbottnen på den sida av Natura området "Sandkallan som vetter mot öppet hav har övervakats längs utvalda undersökningslinjer (transekter) vid två tillfällen, 2008 och 2014, i samband med miljökonsekvensbedömningen av Nord Stream-projektet och övervakningen av anläggningsfasen. Områdets södra gräns ligger 2,9 km från rörledningssträckningen i en sektor där ett DPrörläggningsfartyg användes. Före rörläggningen låg de närmaste stenläggningsplatserna på 3,3 3,9 km avstånd från Natura 2000-områdets södra gräns. Under båda de förutnämnda åren var den totala längden av undersökningslinjerna omkring 5 km (figur 7-3). Undersökningen utfördes genom kontinuerlig videoupptagning (DDV) och stillbilder med 50 m mellanrum. Vattendjupet längs linjerna varierade mellan 25 och 70 m. Havsbottnens kvalitet varierade från grövre material i den norra delen till finare i den södra delen, där den för det mesta var täckt av bakterietillväxt, vilket indikerar försämrade syreförhållanden. 2 Genomsnittlig bakgrundsgrumlighet (2 NTU) och grumlighetsökning på grund av anläggningsarbeten (> 3 NTU)

21 17 Figur 7-3. Undersökningslinjerna i den södra delen av Natura 2000-området och i det närliggande havsområdet 2008 och Den blåa undersökningslinjen var gemensam för båda åren. I figuren syns även de preliminära sträckningsalternativen för de nya rörledningarna. 7.4 Resultat av videoupptagningar Målet för undersökningen var att kartlägga befintliga habitat, deras förekomst och spridning samt sammansättningen av arter på olika havsbottentyper. Dessutom gjordes observationer av om anläggningen av rörledningarna eventuellt hade orsakat några förändringar av tillståndet hos havsbottnen eller hos levande organismer. Med utgångspunkt från resultaten konstaterades att hårda och lösa bottnar var omväxlade och flera potentiella habitat identifierades: Berggrund Sten block Nodulrester Noduler eller noduler med sand/grus Sandiga sediment Lera/silt Syrefri bakterietäckt botten I augusti 2008 iakttogs i undersökningslinjerna på över 60 m djup syrefria områden och inga levande organismer kunde identifieras på havsbottnen. Havsborstmask, Harmothoe sarsi, var vanligt förekommande på m djup bland berg, block och noduler. På lösa bottnar iakttogs tecken på en annan havsborstmask (Marenzelleria spp.). Dessa habitat lider ofta av syrebrist. På sandiga sediment och även på berg, block och noduler påträffades Mysis sp. Saduria entomon

22 18 var dominant på sandiga sediment i djupzonen m. Men tätheterna var mycket låga, < 20 individer/m2. I grundare delar (32 55 meter) påträffades några få Mytilus edulis mellan block och sten (5 20 individer/m2). Inga täta musselkolonier bildade av Mytilus iakttogs. Likaså iakttogs bara några få Macoma baltica. På hårda bottnar påträffades tånglake (Zoarces viviparus). (Marin Mätteknik AB 2008) I juni 2014 undersöktes samma undersökningslinje som På m djup var Saduria entomon den enda makrofaunaart som påträffades i lös lera och i silt täckt med bakterieväxt. Den största iakttagna tätheten av Macoma balthica var omkring 200 individer/m2 på 52 m djup där det fanns mer grova sediment, block, runda stenar och här och var berggrund. I liknande bottentyper påträffades M. edulis på m djup, med tätheten 175 individer/m2. Saduria entomon var den art som påträffades oftast i olika habitat längs tvärsnittet. De fiskarter som påträffades var tånglake och hornsimpa (Myxochephalus quadricornis). I likhet med vid undersökningen 2008 iakttogs inga faktiska blåmusselkolonier eller organiska (biogena) rev på grund av den låga individtätheten hos Mytilus. Men med utgångspunkt från stenbottnarnas förekomst och sammansättning klassificerades vissa bottenytor längs undersökningslinjen (tre punkter) som potentiella stenrev. Ytornas utsträckning varierade mellan 8 och 61 m. En av ytorna ligger inom Naturaområdet och två utanför (figur 7-4; Marin Mätteknik AB 2014b). Figur 7-4. Platser för potentiella stenrev i undersökningslinjen Figuren visar de preliminära sträckningsalternativen för de nya rörledningarna. Observerade eventuella rev utanför Naturaområdet är inte skyddade av habitatdirektivet eller naturvårdslagen och ligger därmed utanför denna bedömnings omfattning.

23 Slutsatser Jämförelserna mellan resultaten 2008 och 2014 visar att de anläggningsarbeten för NSP som utfördes närmast Naturaområdet inte förändrade förhållandena på havsbottnen i Naturaområdets södra del. Arbetena medförde alltså inte några negativa konsekvenser för bevarandegrunderna i Naturaområdet "Sandkallan", dvs. på representativiteten hos de habitat som förekommer på havsbottnen och den epifauna som finns där. Det har inte konstaterats att något nytt havsbottenmaterial har sedimenterat på havsbottnen, vilket skulle indikera en potentiell sedimentspridning på grund av anläggningsarbetena för rörledningen. Denna iakttagelse ligger i linje med resultaten från den miljöövervakning som genomfördes under anläggningsarbetena. Den slutsats av jämförelserna mellan undersökningsresultaten som framlades i den årliga miljöövervakningsrapporten 2014 var att "anläggningen av rörledningarna inte har haft några konsekvenser för levnadsförhållandena på hårda havsbottenytor i Kalbådagrund-området (Ramboll 2015). 8. BEDÖMDA KONSEKVENSER AV NORD STREAM 2 FÖR NATURA 2000-OMRÅDET SANDKALLAN 8.1 Allmänt I denna Naturabedömning har de bedömda konsekvensmekanismerna och konsekvenserna för undervattenshabitat och levande organismer i "Sandkallan"-området diskuterats med utgångspunkt från de resultat och slutsatser rörande projektets konsekvenser som framlades i MKB-beskrivningen. I nästa kapitel 8.2 dras slutsatser med utgångspunkt från senaste uppgifter om projektets tekniska utformning och sträckning. Viktiga nyckelfaktorer vid bedömning av rörledningsprojektets eventuella konsekvenser för Natura 2000-området "Sandkallan" har varit avståndet till projektarbetena i förhållande till skyddsområdet, batymetrin och havsbottentypen (hård/lös) och dominerande strömmar (storlek och riktning) nära havsbottnen i det avsnitt av rörledningssträckningen som ligger närmast området. Hydrodynamisk modellering utfördes för att förutsäga sedimentspridningen under anläggningsarbetena på grund av krigsmaterielröjning och stenutläggning. En fullständig beskrivning av grunderna för modellering av olika hydrografiska förhållanden under anläggningsarbetena, bedömningsresultaten och osäkerheterna redovisas i MKB-beskrivningen för NSP2 (se kapitlen 10.3, 11.2 och 11.3). Modellering av sedimentutsläpp under arbetena Modelleringen av krigsmaterielröjning baserades på ett scenario där känsligare platser och/eller platser med känd hög förekomst av krigsmateriel längs rörledningssträckningen valdes ut som modelleringsområden. Ett sådant område var Naturaområdet "Sandkallan". Antagandet var att i varje område med sex krigsmaterielförekomster på avståndet 1 km skulle krigsmaterielobjekten röjas en i sänder med 24 timmars mellanrum. De sex krigsmaterielfynden som röjdes vid varje område växlar mellan medelstora ( kg) och stora ( kg) förekomster med kratervolymer på 20 m 3 respektive 42 m 3. På grundval av uppgifterna från NSP finns en svag korrelation mellan laddningsstorlek och sedimentfrigöringsmängd (figur 8-1).

24 20 Figur 8-1. Övervakningsresultat från NSP för sedimentfrigöringsmängd och laddningsstorlek under krigsmaterielröjning. Kolumnerna visar 95 -percentilerna vid ett utsläpp (Ramboll 2016c). Modelleringen av konsekvenserna av stenläggning baserades på den senaste tillgängliga projektutformningen under MKB (platser för stenvallar före och efter rörläggningen längs rörledningssträckningen). Modelleringen utfördes för den norra rörledningen som kommer att ligga närmare skyddsområdet "Sandkallan". Konsekvenser av krigsmaterielröjning Återsedimentering av sediment i suspension under krigsmaterielröjning ökar sedimenteringsmängden, som blir högst närmast arbetena. Med antagandet att spridningen av fasta partiklar i suspension blir cirkelformig är radien hos det största konsekvensområdet, där den lägsta tröskelhaltnivån (> 10 g/m2) överskrids, omkring 2 3 km, beroende på de hydrografiska förhållandena. Sedimenteringen bedöms inte överskrida 179 g/m2 i någon punkt efter detonationen. Enligt modelleringen bedöms ökade halter av fasta partiklar i suspension förekomma inom avståndet m från sträckningen. De största områdena återger den lägsta sedimenteringsmängden (tjockleken av omflyttat material < 1 mm). Om man betraktar löst sediment med torrsubstanshalt cirka 100 kg/m3 motsvarar tjockleken 1 mm sedimenteringsmängden 100 g/m2. En högre konsolideringsgrad (med motsvarande högre sedimenttäthet) motsvarar ett tunnare lager för samma sedimenteringsmängd (Ramboll 2016b). Havsbottnen i det avsnitt av rörläggningssträckningen som ligger närmast "Sandkallan" består av hårda bottenmaterial och lösare material (hårdbotten, lera). Figur 8-2 visar den högsta halten av fasta partiklar i suspension i vattenskiktet närmast havsbottnen under krigsmaterielröjning. Under sommarförhållanden var det påverkade området det största (halter > 10 mg/l) i modelleringen.

25 21 Figur 8-2. Högsta halt av fasta partiklar i suspension under krigsmaterielröjning vid lugna hydrografiska förhållanden, 0-10 m ovanför havsbottnen. Resultaten är baserade på modellering av sedimentspridning. Hydrografiska förhållanden redovisas i MKBbeskrivningen. Figuren visar att ökade halter av fasta partiklar i suspension tillfälligt kan upptäckas i södra delen av Natura 2000-området Sandkallan. Med utgångspunkt från modelleringen blir halterna av fasta partiklar låga och varaktigheten i havsvatten kort. Men denna förändrade vattenkvalitet återspeglas inte i ökade sedimenteringsmängder på havsbottnen (figur 8-3).

26 22 Figur 8-3. Sedimentering av material som frigjorts vid krigsmaterielröjning under lugna hydrografiska förhållanden. Resultaten är baserade på modellering av sedimentspridning. Hydrografiska förhållanden redovisas i MKB-beskrivningen. Användningen av skyddssystem med luftbubblor vid röjningen av krigsmateriel Till följd av den relativt korta diametern (se kapitel 5.2) och den korta användningen av den aktiva bubblingen (endast under själva detonationen) är strömmarnas inverkan på erosionen och sedimentspridningen liten. Detta leder endast till en liten ökning av frigjorda sedimentkoncentrationer (ACRB 2017). Detonationsarbetena bedöms främst orsaka spridning av sediment samt näringsämnen och föroreningar som avlagrats på bottnen. Till följd av den lokala och mycket korta varaktigheten för de ökade koncentrationerna av föroreningar, samt det faktum att röjningsarbetena görs endast på vissa platser längs med rörledningssträckningen, bedöms både förändringens omfattning och betydelsen för vattenkvaliteten som små. Konsekvenser av stenläggning Liksom för krigsmaterielröjning är det enligt modelleringsresultaten för sedimentspridning under stenläggning återsedimenteringen av fasta partiklar i suspension störst närmast arbetena. Med antagandet att spridningen av fasta partiklar i suspension blir cirkelformig är radien hos det största konsekvensområdet, där den lägsta tröskelhaltnivån (> 10 g/m2) överskrids, omkring 2,6 4,5 km, beroende på de hydrografiska förhållandena. Sedimenteringen bedöms inte överstiga 400 g/m 2 i någon punkt under lugnt väder eller 170 g/m 2 under hårda och normala väderförhållanden. De maximala sedimenteringsmängderna motsvarar en tjocklek av några millimeter återsedimenterat material på havsbottnen. Som jämförelse har

27 23 Vallius (1999) rapporterat årliga naturliga sedimenteringsmängder på 2,5 15 mm i Finska vikens mittdel. I modellen är den yta där halterna av fasta partiklar i suspension ökar under stenläggning i huvudsak begränsad till närheten av arbetsplatsen längs rörledningssträckningen (figur 8-4). Resultatet ligger i linje med övervakningsresultaten från anläggningen av Nord Streamrörledningarna. Sedimenteringsmängden väntas inte öka i "Sandkallan"-området (figur 8-5). Figur 8-4. Maximala halter av fasta partiklar i suspension under stenläggning vid lugna hydrografiska förhållanden. Resultaten är baserade på modellering av sedimentspridning. Hydrografiska förhållanden redovisas i MKB-beskrivningen.

28 24 Figur 8-5. Sedimentering av fasta partiklar i suspension under stenläggning under lugna hydrografiska förhållanden. Resultaten är baserade på modellering av sedimentspridning. Hydrografiska förhållanden redovisas i MKB-beskrivningen. Frigöring av föroreningar och näringsämnen Med utgångspunkt från modelleringsresultaten kommer halterna av upplösta föreningar i havsvatten till följd av anläggningsarbetena att bli mycket låga. Detta stöder åsikten att de flesta föroreningarna adsorberas av partiklar i havsvattnet, varifrån de till slut kommer att sjunka tillbaka ned på havsbottnen. I MKB-beskrivningen har deras totala betydelse bedömts som försumbar. 8.2 Konsekvenser för naturliga habitattyper i habitatdirektivet Anläggning Det kortaste avståndet från rörledningssträckningen till Naturaområdet är 1,9 km. Med utgångspunkt från undersökningslinjen (figur 7-3) är havsbottnen inom det undersökta området i huvudsak sammansatt av hårda substanser, grus och block, och bara ställvis upptäcktes finare material, lera och silt (Marin Mätteknik AB 2014b). Under 2016 genomfördes geofysiska undersökningar för rörledningssträckningen i Finlands ekonomiska zon (Fugro Survey Limited 2016). Enigt resultaten innehåller havsbottenmorfologin i undersökningskorridoren, i det avsnitt där "Sandkallan" ligger närmast sträckningen, ett stort antal blottningar av hårdbotten med diametrar från 50 m till mer än m som reser sig upp till 35 m över den kringliggande havsbottnen. Erosion av havsbottnen iakttogs ofta intill blottningarna. Å andra sidan observerades långa batymetriska fördjupningar längs hela undersökningskorridoren. Fördjupningarna är ofta flera kilometer långa, normalt 400 m m

29 25 breda och upp till 15 m djupa (figur 8-6). Havsbottensedimenten i undersökningskorridoren tolkades som att de till största delen var mycket lösa eller lösa med spridda block (Fugro Survey Limited 2016). Med utgångspunkt från uppgifterna om havsbottenmorfologin anses i den senaste projektutformningen (Saipem 2017) att ingreppsarbeten i havsbottnen (anläggning av stenvallar) är nödvändiga för att stabilisera havsbottnen och stöda rörledningen och därigenom förhindra stora fria spann för rörledningen (figur 8-7). Figur 8-6. Havsbottenegenskaper (batymetriska data) längs rörledningsavsnitten närmast "Sandkallan" (Fugro Survey Limited 2016). Sträckningen för Nord Stream 2-rörledningarna och det närmaste Natura 2000-området "Sandkallan" redovisas i figur 8-8. Som figuren visar planeras både krigsmaterielröjning och stenläggning bli utförda i detta avsnitt av sträckningen. Arbetena kommer att orsaka tillfälliga ökningar av fasta partiklar i suspension i havsvattnet nära bottnen. Denna påverkan är starkt beroende av havsbottentypen, som utgörs av hårda substanser och lera, men också av den arbetsmetod som används vid stenläggningen (figur 8-7). Krigsmaterielröjningen är schemalagd mellan april och juli 2018 och stenläggningen från april 2018 till hösten 2019 i Finlands ekonomiska zon.

30 26 Figur 8-7. Sten läggs ut på havsbottnen via ett fallrör (ritning från Nord Stream AG). Figur 8-8. De planerade Nord Stream 2-rörledningarnas placering i Finlands ekonomiska zon i förhållande till Natura 2000-området " Sandkallan (Nord Stream 2 AG). Planerade anläggningsarbeten redovisas också. ISB= motverkande av böjning och buckling; OBS= stabilisering av botten

31 27 Närmast "Sandkallan" finns ett krigsmaterielfynd i rörledningssträckningen på avståndet 2,1 km från Naturaområdets södra gräns (R-R i figur 8-8). Studier visar att föremålet är litet (laddningens storlek 10 kg). Ett annat fynd (R-R ) har beräknats ha laddningsvikten 150 kg men ligger längre bort från området (4,6 km). Eftersom den närmaste krigsmaterielen har en betydligt mindre storlek jämfört med vad som modellerades i MKB:n (se figur 8-1) och den andra förekomsten ligger ganska långt bort kan det bedömas att inte ens en tillfällig ökning av fasta partiklar i suspension i havsvattnet nära Naturaområdet kommer att orsakas av krigsmaterielröjning. Identifierade krigsmaterielobjekt närmast Natura-området Sandkallan presenteras i tabell 8-1 och i figur 8-8. Tabell 8-1. Information gällande krigsmateriel som kommer att röjas längs rörledningens anläggningskorridor. ID Vattendjup vid platsen (m) Laddningsvikt (kg) Avstånd (km) till Natura området Användning av skyddssystem med luftbubblor R-R x R-R x R-R ,1 x R-R ,6 x R-R ,8 x R-R ,1 x R-R ,9 x R-R ,9 x Enligt projektets nuvarande utformning kommer volymen av det stenmaterial som läggs ut på havsbottnen närmast Naturaområdet, för att säkerställa rörledningens integritet, att vara omkring m3. Storleksordningen är densamma ( m3) som den som användes för att modellera sedimentspridning i MKB-beskrivningen. Modelleringsresultaten tydde inte på några förändringar av vattenkvaliteten eller nettosedimenteringen i Naturaområdet. På basen av avståndet, modelleringsresultaten och erfarenheterna från NSP bedöms att anläggningsarbetena i rörledningssträckningen inte kommer att påverka vattenkvaliteten eller sedimenteringen negativt (förhållandena på havsbottnen), därmed bedömer man att konsekvens för bentiska livsformer i "Sandkallan"-området uppkommer (tabell 8-1). Tabell 8-2. Sammanfattning av konsekvensavstånd under krigsmaterielröjning och stenläggning Projektfas Konsekvensmekanism Konsekvensavstånd Anläggning Spridning av ökade halter av sediment under stenläggning Spridning av ökade halter av sediment under krigsmaterielröjning < 1 km (tillfälliga grumlighetsförändringar) < 1 km (tillfälliga grumlighetsförändringar) Drift Rörledningens konsekvenser för strömmar nära havsbottnen < 50 m

32 28 Drift Driften av rörledningarna kommer inte att medföra betydande konsekvenser för miljön eller för Natura 2000-området "Sandkallan". Rörledningarna på havsbottnen kan medföra obetydliga lokala konsekvenser som har samband med de hydrologiska förhållandena (se kapitel 7). Erfarenheten visar att strömmarna närmast rören kan påverkas inom ett begränsat avstånd från rörledningen. Men på grund av det stora avståndet mellan rörledningssträckningen och Natura 2000-områdets södra gräns bedöms inte de eventuella förändringarna medföra några konsekvenser för "Sandkallan"-området. Slutsatser Med utgångspunkt från den bedömning som framlades i MKB-beskrivningen väntas återsedimenteringen på grund av anläggningsarbetena för rörledningen bli liten, högst några millimeter, och inträffa nära arbetsområdena. Inga förändringar av vattenkvaliteten eller nettosedimenteringen i Naturaområdet väntas inträffa. Slutsatsen stöds av åsikten att dominerade strömmar nära havsbottnen inte kommer att vara riktade mot Naturaområdet "Sandkallan (se figur 7-1). 8.3 Konsekvenser för arter i bilaga II i habitatdirektivet Inga av arterna i bilaga II i habitatdirektivet finns nämnda i Natura datablanketten. 8.4 Konsekvenser för arter i bilaga I i fågeldirektivet Inga av arterna i bilaga I i fågeldirektivet finns nämnda i Natura datablanketten. 8.5 Hotade arter och andra beaktansvärda arter Inga hotade eller andra beaktansvärda arter finns nämnda i Natura datablanketten. 9. KUMULATIVA KONSEKVENSER MED ANDRA PROJEKT 9.1 Allmän information om bedömning av kumulativa konsekvenser Vid Naturabedömningar och behovsprövningar av Naturabedömningar måste kumulativa konsekvenser tillsammans med andra projekt bedömas enligt paragraf 65 i naturvårdslagen: Om ett projekt eller en plan antingen i sig eller i samverkan med andra projekt eller planer sannolikt betydligt försämrar naturvärden ska den som genomför projektet eller gör upp planen på behörigt sätt bedöma dessa konsekvenser. Enligt EU-kommissionens tolkningsriktlinjer (EU-kommissionen 2000) bör bedömningen av andra projekt begränsas till andra planer eller projekt som faktiskt har föreslagits. Under utarbetandet av MKB-beskrivningen bedömdes andra anläggningsprojekt eller verksamheter som tillsammans med det planerade rörledningsprojektet skulle kunna medföra negativa kumulativa konsekvenser. Följande befintliga och planerade infrastrukturer och projekt som potentiellt skulle kunna medföra kumulativa konsekvenser i kombination med NSP2 identifierades: Det befintliga dubbla rörledningssystemet Nord Stream (NSP). NSP löper parallellt med största delen av den föreslagna NSP2-sträckningen. Det planerade gasrörledningsprojektet Balticconnector. Balticconnector (en rörledning, diameter 500 mm) är avsedd att sammanlänka Finlands och Estlands distributionsnät för transport av naturgas mellan de båda länderna.

33 29 Täktområden och dumpningsområden. Havsområden med sand- och grustäkttillstånd finns inom Finlands territorialvatten i Finska viken och norra Östersjön: Östertokan, (utanför Helsingfors) och Merisora Loviisa utanför Lovisa). Det finns också befintliga dumpningsområden inom Finlands territorialvatten utanför Lovisa, Helsingfors och Esbo. Vindkraftparker. Enligt regionala generalplaner har vissa havsområden nära kusterna markerats för utbyggnad av vindkraftparker. I den föreslagna fjärde etappsplanen av landskapsplanen för Nyland visas, se figur 9-1, ett område utanför Borgå som har markerats för utbyggnad av en vindkraftpark. Området ligger på avståndet 12 km från det aktuella Naturaområdet (Nylands förbund, 2015). Liknande områden som visas i den regionala landskapsplanen för Kymmenedalen ligger längre bort från skyddsområdet. 9.2 Kumulativa konsekvenser av NSP2 och NSP Nord Stream-rörledningen (NSP) har anlagts och är nu i drift. Enligt MKB-beskrivningen för NSP2 bedöms inte några kumulativa konsekvenser för marina däggdjur, fisk eller andra (bentiska) havsorganismer uppkomma. Erfarenheterna visar att eventuella konsekvenser för strömmar och erosion av lös havsbotten nära bottnen är begränsad i rörledningarnas närhet. Därför bedöms inte några kumulativa konsekvenser för sedimentering och erosionsmönster på havsbottnen inträffa. Det kortaste avståndet mellan rörledningarna i "Sandkallan" området är omkring 500 m. Denna slutsats stöder bedömningen. 9.3 Kumulativa konsekvenser av NSP2 och Balticconnector Enigt de senaste tidplanerna kommer Balticconnector-rörledningen (hädanefter BC) och NSP2- rörledningarna eventuellt att anläggas mer eller mindre samtidigt under BC löper tvärs över Finska viken från Ingå i Finland till Paldiski i Estland. Den planerade BCrörledningssträckningen ligger mer än 70 km väster om Natura 2000-området "Sandkallan". Inga kumulativa konsekvenser väntas. 9.4 Kumulativa konsekvenser av NSP2 och vindkraftparker Om man enbart utgår från de aktuella avstånden och dessutom från modelleringsresultaten för sedimentspridning under krigsmaterielröjning och stenläggning kan det konstateras att inga kumulativa konsekvenser kommer att genereras av NSP2 och eventuella vindkraftsutbyggnader. Anläggningsfasen för rörledningarna kommer troligen inte heller att sammanfalla med en eventuell vindkraftutbyggnad.

34 30 Figur 9-1. Havsområde utanför Borgå som ligger närmast Sandkallan och som har markerats för en vindkraftpark. 9.5 Kumulativa konsekvenser av NSP2 och övriga projekt Avståndet från rörledningssträckningen till närmaste dumpningsplatser och sandutvinningsplatser och deras eventuella och under alla förhållanden tillfälliga användning var orsakerna till att bedömningen av en eventuell kumulativ konsekvens från NSP2 och dessa verksamheter undantogs från MKB. Därför väntas inte heller några kumulativa konsekvenser som skulle kunna nå "Sandkallan"-området. Slutsatser Vid utarbetandet av denna Naturabedömning har inga kumulativa konsekvenser bedömts inträffa på grund av med befintliga eller framtida infrastrukturprojekt eller andra verksamheter som tillsammans med det planerade rörledningsprojektet skulle kunna hota det nuvarande tillståndet hos den naturliga habitattypen "Rev" i Natura 2000-området "Sandkallan". 10. KONSEKVENSER FÖR NATUROMRÅDETS SAMMANHÅLLNING Sammanhållningen och integriteten avser att den ekologiska strukturen och funktionen gör det aktuella området fortsatt livskraftigt och att de naturliga habitattyper och arter som har föranlett att området ingår i Naturanätverket förblir livskraftiga.