NORD STREAM 2 BEHOVSPRÖVNING AV NATURABEDÖMNING FÖR ÖSTRA FINSKA VIKENS SKÄRGÅRD OCH VATTEN (FI )

Transkript

1 Avsedd för Nord Stream 2 Dokumenttyp Behovsprövning av Naturabedömning Datum 26 september 2017 Documentnummer: NORD STREAM 2 BEHOVSPRÖVNING AV NATURABEDÖMNING FÖR ÖSTRA FINSKA VIKENS SKÄRGÅRD OCH VATTEN (FI )

2 NORD STREAM 2 BEHOVSPRÖVNING AV NATURABEDÖMNING FÖR ÖSTRA FINSKA VIKENS SKÄRGÅRD OCH VATTEN (FI ) Revidering 02 Datum 26 September 2017 Dokument-ID Ref / PO Detta dokument har översatts från finska till svenska. I fall att det förekommer olikheter mellan den finska och svenska versionen, gäller den finska versionen. Revisionshistoria: Revision Datum Beskrivning Författare Kontroll erad av Godkänd av Översättning JUSSIM, SANNAS ANTL SANSU MIBR Översättning JUSSIM, SANNAS ANTL SANSU MIBR Godkänd av Ramboll P.O. Box 25 Säterinkatu 6 FI ESPOO Finland T F

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INTRODUKTION 1 2. BESKRIVNING AV PROJEKTET 3 3. BAKGRUND TILL BEHOVSPRÖVNINGEN AV NATURABEDÖMNINGEN Natura 2000-nätverket Bestämning av bedömningsskyldigheten 5 4. DATA OCH METODER 7 5. EVENTUELLA KONSEKVENSMEKANISMER Val av konsekvensmekanismer Anläggningsfasen Konsekvenser av undervattensbuller för sälar Konsekvensmekanismer och känsligheten hos sälar Förändringens omfattning Konsekvenser av undervattensbuller för fåglar Konsekvenser på habitat från spridning av sediment Konsekvenser från visuell störning och luftburet buller Driftsfas Avveckling Sammanfattning av konsekvensernas omfattning ÖSTRA FINSKA VIKENS SKÄRGÅRD OCH VATTEN (FI ) Plats och allmän information Bevarandestatus Natura 2000-bevarandemål Livsmiljötyperna i Bilaga I i habitatdirektivet Arterna i Bilaga II i habitatdirektivet Arterna i Bilaga I i fågeldirektivet och flyttfåglar som vanligen rastar inom området Närbelägna aktiviteter BEDÖMDA KONSEKVENSER Konsekvenser för naturliga habitattyper i habitatdirektivet Konsekvenser för arter i Bilaga II i habitatdirektivet Konsekvenser för arterna i Bilaga I i fågeldirektivet Konsekvenser för Naturaområdets sammanhållning KUMULATIVA KONSEKVENSER MED ANDRA PROJEKT Allmän information om bedömning av kumulativa konsekvenser Kumulativa konsekvenser från NSP2 och NSP Kumulativa konsekvenser från NSP2 och dumpningsplatser till havs Kumulativa konsekvenser från NSP2 och platser för utvinning av sand till havs Slutsatser om kumulativa konsekvenser MILDRA NEGATIVA KONSEKVENSER SLUTSATSER 31 REFERENSER 32

4 1 1. INTRODUKTION Projektet Nord Stream 2 planerar att anlägga en ny rörledning genom Östersjön som kan transportera naturgas från världens största reserver i Ryssland direkt till EU:s konsumentmarknad. Nord Stream 2-projektet omfattar km långa gasrörledningar med vilka man kan leverera 55 miljarder kubikmeter gas per år. Rörledningarna är planerade att anläggas under 2018 och 2019 och vara i drift senast i början av Förutom rörläggning omfattar anläggningsverksamheten röjning av stridsmedel, stenläggning och korsande installationer vid infrastruktur. Den finska delen av rörledningen inom Finlands ekonomiska zon (EEZ) är cirka 375 km lång. Det genomsnittliga djupet längs rörledningen är ca 70 m. Sträckningen går km från finska kusten. I Finlands ekonomiska zon kommer rörledningarna att anläggas på norra sidan av de befintliga Nord Stream-rörledningarna. Den nationella miljökonsekvensbeskrivningen enligt finska MKB-lagen och förordningen tillämpas på Nord Stream 2-projektet (hädanefter NSP2) inom Finlands ekonomiska zon. Kontaktmyndigheten för MKB-förfarandet är Nylands närings-, trafik- och miljöcentral (hädanefter Nylands NTM-central) och projektansvarig är Nord Stream 2 AG. Nord Stream 2 har lämnat in MKB-rapporter till Nylands NTM-central i april 2017 och den är tillgänglig för allmänheten. Natura 2000 I samband med projektets förstudie (2012) identifierades kritiska områden längs sträckningen, varav ett är det närmaste Natura 2000-området Marint område söder om Sandkallan i Borgå. Under förstudien planerades att undersökningskorridoren för gasrörledningen skulle ligga i omedelbar närhet av Naturaområdet (kortaste avstånd 6 m från gränsen). Följaktligen krävde den behöriga kontaktmyndigheten, Nylands NTM-central, att projektets konsekvenser för Naturaområdet i fråga måste bedömas (Ramboll 2013a, Nylands NTM-central 2013). Frågor relaterade till naturskyddsområden har senare konsulterats tillsammans med Nylands NTMcentral. Under behovsprövningen av Naturabedömningen uppdaterades projektplanen och det kortaste avståndet mellan rörledningen och Naturaområdet ökade till 1,8 km. Behovsprövningen av Naturabedömningen för Marint område söder om Sandkallan slutfördes i januari Baserat på resultaten i denna var det inte nödvändigt med en faktisk Naturabedömning, vilket även var Nylands NTM-centrals åsikt. Trots resultaten från behovsprövningen av Naturabedömningen uttryckte Forststyrelsen i sitt uttalande om MKB-rapporten sin oro över de eventuella negativa konsekvenserna av projektet. På grund av detta görs en Naturabedömning baserat på den senaste tekniska projektbeskrivningen från juni NSP2-sträckningen går inte igenom några naturskyddsområden i Finland. I MKB-rapporten bedömdes konsekvenserna för skyddade områden samt dess närområden. Baserat på modellering av undervattensbuller från röjning av stridsmedel, kan antingen tillfällig (hädanefter TTS, temporary threshold shift) eller permanent (hädanefter PTS, permanent threshold shift) hörselnedsättning för sälar orsakas inom konsekvensområdet. Dessutom visar bullermodelleringen att det, i värsta fall (med maximala exponeringsnivåer av undervattensbuller), finns risk för att PTS och TTS-områdena når skyddade områden med sälar som skyddsmål. Alla detonationer vid röjning av stridsmedel sker utanför Naturaområden, antingen inom installations- (15 m) eller säkerhetskorridoren (27,5 m på bägge sidor om installationskorridoren) för NSP2:s sträckning. Det enda skyddsområdet som hamnar inom den modellerade PTS-zonen är Naturaområdet Kallbådan med grund och omgivande vatten. Detta Naturaområde ligger som

5 2 närmast rörledningen på 9,8 km avstånd och omfattar även Kallbådans sälskyddsområde. Inom området kan varje detonation på havsbotten leda till negativa konsekvenser för angivna arter (gråsäl). Baserat på resultaten från modelleringen av undervattensbuller kan tre andra Natura 2000-områden med sälar som skyddsgrund potentiellt falla inom eller nära en modellerad TTSzon. Dessa Naturaområden är Skärgården kring Söderskär och Långören (12,5 km från NSP2- sträckningen), Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde (13,1 km), De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken (17,8 km) och Östra Finska vikens skärgård och vatten (23,5 km). Röjning av stridsmedel i den västra delen av Ryssland kan eventuellt ha en påverkan på Naturaområdet Östra Finska vikens skärgård och vatten och därför inkluderas röjning av stridsmedel i denna rapport. På grundval av MKBrapporten föreslogs en Naturabedömning för Naturaområdet Kallbådan med grund och omgivande vatten och en behovsprövning av Naturabedömning för de övriga fyra ovan nämnda områdena. Denna rapport utgörs av en behovsprövning av Naturabedömning för Östra Finska vikens skärgård och vatten. En separat rapport har utarbetats för behovsprövningen av Naturabedömningen för Skärgården kring Söderskär och Långören, Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde, De skyddsvärda marina områdena i Ekenäs och Hangö skärgård och Pojoviken. En tredje rapport har utarbetats för Naturabedömningen för Kallbådan med grund och omgivande vatten. En fjärde rapport är Naturabedömningen för Marint område söder om Sandkallan. Ovan nämnda Naturabedömningar och behovsprövningar av Naturabedömningar omfattar alla Finlands Naturaområden inom 10 km radie från NSP2-sträckningen och alla Naturaområden med sälar som skyddsgrund inom 25 km radie från NSP2-sträckningen (Figur 1-1). Figur 1-1. Platser för alla finska Naturaområden som omfattas av Naturabedömningarna eller behovsprövning av Naturabedömning. NSP2-sträckningen inom Finlands ekonomiska zon har markerats på kartan (Nord Stream 2 AG).

6 3 2. BESKRIVNING AV PROJEKTET Placeringen av NSP2-sträckningen och platsen för Naturaområdet Östra Finska vikens skärgård och vatten för vilken behovsprövning av Naturabedömning gjorts visas i Figur 2-1. Figur 2-1. Placering av NSP2-sträckningen inom Finlands ekonomiska zon (Nord Stream 2 AG). Natura 2000-området Östra Finska vikens skärgård och vatten har markerats med grön linje. Genomförandet av projektet kräver olika förberedande och anläggningsrelaterade arbeten i Finlands ekonomiska zon och i Ryssland (Ramboll 2017c). Dessa är: röjning av stridsmedel (båda länderna) stenläggning på havsbotten för att jämna ut och minimera fria spann på rörledningen (båda länderna) transport av stenmaterial från hamnen (eventuellt Kotka) till rörledningens anläggningskorridor (båda länderna) rörläggning (båda länderna) anläggning av korsningar med befintliga kablar och rörledningar (båda länderna) fartygstrafik med rörleveranser från hamnen (möjligen Hangö och Kotka) till rörläggningsfartyget (båda länderna) avtestning och kontroll före idrifttagning (tryckprov) efter anläggningen (båda länderna) idrifttagning av rörledningar drift avveckling av rörledningar. Alla ovan nämnda arbeten kommer eventuellt inte att förekomma i närheten av Naturaområdet i Östra Finska viken. Verksamheter som ligger nära Naturaområdet presenteras i Avsnitt 6.4. Till skillnad från vad som presenteras och bedöms i MKB-rapporten har den projektansvariga, Nord Stream 2 AG, sedan dess förbundit sig att använda ett dynamiskt positionerat (DP) rörläggningsfartyg för hela rörledningssträckningen. Inga ankarpositionerade rörläggningsfartyg

7 4 kommer att användas under rörläggningen i närheten av de finska Naturaområdena. DPrörläggningsfartyg har tekniska och miljömässiga fördelar jämfört med ankrade rörläggningsfartyg, eftersom de endast positioneras med styrpropellrar. På så vis minimeras påverkan på havsbotten endast rör har kontakt med och interagerar med den. Sammantaget är projektet avsett att vara likt anläggningen av Nord Stream-rörledningssystemet som utfördes (hädanefter NSP). En påtaglig skillnad i det här projektet är att rörledningarna är planerade att anläggas samtidigt, men från olika håll: den ena från Ryssland och den andra från Tyskland. Rörläggning av båda rörledningarna kommer inte att äga rum samtidigt i finsk ekonomisk zon. Korsningen av de planerade rörledningarna med de befintliga Nord Stream-rörledningarna är planerade att vara belägna i finsk ekonomisk zon, nära ryskt territorialvatten. Var och en av rörledningarna i projektet kommer att byggas i tre sektioner med olika väggtjocklekar. En torr metod för avtestning och kontroll före idrifttagning har valts, där rörledningarna sammansvetsas ovan vatten och testas och ingen sammanfogning under vatten behövs. Rörläggningshastigheten uppskattas till ungefär 2 3 km per dag. Som en allmän vägledning är det minsta avståndet mellan den nya rörledningen och de existerande rörledningarna för NSP 500 m. 3. BAKGRUND TILL BEHOVSPRÖVNINGEN AV NATURABEDÖMNINGEN 3.1 Natura 2000-nätverket Natura 2000-nätverket etablerades för att skydda såväl habitattyper som arter och deras habitat omnämnda i EU:s habitatdirektiv (92/43/EEG) och fågeldirektiv (79/409/EEG) och som förekommer i områden klassificerade som eller föreslagna för inkludering i Natura nätverket av medlemsstater. Nätverkets syfte är att bevara och bibehålla Europas utrotningshotade arter och habitattyper. Medlemsstaterna ska säkerställa att en så kallad Naturabedömning görs vid planeringen och beslutsfattande för projekt och planer. Syftet med bedömningen är att säkerställa att de ekologiska värdena för vilka ett område är upptaget i eller föreslaget att upptas i Natura 2000-nätverket inte försämras avsevärt. Aktiviteter som skulle kunna leda till en försämring av värden är förbjudna innanför och utanför Natura 2000-områdens gränser. Habitatdirektivet Habitatdirektivet syftar till att skydda naturliga habitattyper och naturlig flora och fauna. Målet är att genom olika åtgärder säkerställa gynnsam bevarandestatus för dessa naturliga habitattyper och arter av gemenskapsintresse. Huvudåtgärderna inkluderar inrättande av Natura områden och system för strängt skydd och reglering av utnyttjande. Naturliga habitattyper och arter av gemenskapsintresse som förtecknas i bilagorna till habitatdirektivet och som finns i Finland är följande: Bilaga I, 69 naturliga habitattyper, skyddsåtgärd Natura 2000-områden (SAC-områden, särskilda bevarandeområden) Bilaga II, 88 arter, skyddsåtgärd Natura 2000-områden (SAC-områden, särskilda bevarandeområden) Bilaga IV, 73 arter, strikt skyddssystem (Naturvårdslagen, avsnitt 49) Naturliga habitattyper och arter av gemenskapsintresse som är utrotningshotade i sitt naturliga spridningsområde; har små populationer eller spridningsområden; är bra exempel på det aktuella naturgeografiska områdets egenskaper eller är endemiska arter som har valts ut för inkludering i

8 5 bilagorna i habitatdirektivet. Vissa av de naturliga habitattyperna och arterna i habitatdirektivet är definierade som prioriterade habitat eller arter, och är märkta med en asterisk (*) i Bilaga I och II. När det gäller dessa arter har gemenskapen ett särskilt ansvar. Fågeldirektivet Fågeldirektivet innehåller alla bestämmelser för att bevara arter av naturligt förekommande fåglar i EU. Det täcker skydd, hantering och kontroll av dessa arter och deras habitat samt regler för deras utnyttjande. Skyddet omfattar fåglar samt deras ägg, bon och habitat. Totalt 256 naturligt förekommande fåglar som anges i direktivet kan påträffas i Finland (2012 års situation). Fågelarter listade i bilagorna till fågeldirektivet förekommer i Finland enligt följande: Bilaga I: Arter av gemenskapsintresse som kräver klassificering av särskilda bevarandeområden (SPA-områden i Natura 2000-nätverket). Ett liknande åtagande avser ofta förekommande flyttfåglar, särskilt i våtmarker. Totalt 110 arter i Bilaga I och motsvarande flyttfåglar kan påträffas i Finland. Bilaga II: Jaktperioder är begränsade och jakt är förbjuden när fåglarna är som mest sårbara, dvs. när de återvänder till sina häckningsplatser samt under fortplantning och uppfödning av ungar. Totalt 39 arter i Bilaga II kan påträffas i Finland. Bilaga III: Det finns ett övergripande förbud mot aktiviteter som direkt hotar fåglar, t.ex. att avsiktligt döda dem, fånga och handla med dem eller förstöra deras bon. Med vissa restriktioner kan medlemsstaterna tillåta vissa av dessa aktiviteter för 26 arter listade här, varav 22 arter förekommer i Finland. Naturaområdets enhetlighet Art- och habitatdirektivet belyser betydelsen av Naturaområdet som helhet och vikten av de ekologiska egenskaperna för de naturtyper och arter som finns i området (Söderman 2003). Förutom konsekvenser på enskilda naturtyper och arter måste även projektets konsekvenser för Naturaområdets enhetlighet bedömas. Även om konsekvenserna för någon enskild livsmiljötyp eller art inte var signifikant i sig, skulle små eller något större konsekvenser för flera arter och naturliga livsmiljöer kunna försämra områdets ekologiska struktur eller dess funktion. Enhetlighet och integritet avser den ekologiska strukturen och driften av det kvarvarande området som är beboeligt och att de naturliga livsmiljötyper och arter för vilka området har valts ut till Natura 2000-nätverket är fortsatt livskraftiga. 3.2 Bestämning av bedömningsskyldigheten Områden som ingår i Natura 2000-nätverket har valts ut på basis av EU:s habitatdirektiv (särskilda bevarandeområden, SAC) och/eller fågeldirektiv (särskilda skyddsområden, SPA). Enligt 66 i Naturvårdslagen kan myndigheten inte bevilja tillstånd eller godkänna planer som avsevärt bedöms försämra de naturvärden föreslagits för inkludering eller inkluderats i Naturanätverket. I lagens 65 har om Naturabedömningar konstateras följande: Om ett projekt eller en plan antingen i sig eller i samverkan med andra projekt eller planer sannolikt betydligt försämrar de naturvärden i ett område som statsrådet föreslagit för nätverket Natura 2000 eller som redan införlivats i nätverket, för vars skydd området har införlivats eller avses bli införlivat i nätverket Natura 2000, ska den som genomför projektet eller gör upp planen på behörigt sätt bedöma dessa konsekvenser. Baserat på ovannämnda uppstår bedömningskrav för Naturabedömningar om projektets konsekvenser kan: a) påverka naturvärden som Naturaområdet skyddas för; b) vara nedbrytande till sin natur; c) vara betydande; d) sannolika på basen av bedömningen.

9 6 Som grund för bedömningen granskas i första hand de naturvärden som fungerat som grund vid inkluderandet av området till Natura skyddsnätverket. Dessa är beroende på område antingen: habitattyper listade i bilaga I i habitatdirektivet (särskilda bevarandeområden, SAC); arter listade i bilaga II i habitatdirektivet (särskilda bevarandeområden, SAC); fågelarter listade i bilaga I i fågeldirektivet (särskilda skyddsområden, SPA); och flyttfågelarter som regelbundet vilar i området som ej listas i bilaga I i fågeldirektivet (särskilda skyddsområden, SPA). Följaktligen baseras bedömningen för särskilda bevarandeområden på bevarandevärden (habitattyper och arter) i enlighet med habitatdirektivet, för särskilda skyddsområden på arter listade i fågeldirektivet och flyttfågelarter, och för särskilda bevarandeområden/särskilda skyddsområden på båda. Behovsprövningen av Naturabedömningen omfattar fem delar: 1) en beskrivning av projektet eller planen, 2) en beskrivning av Naturaområdet och konsekvenserna för det, 3) en bedömning av konsekvensernas betydelse, 4) en granskning av skyddsåtgärder, alternativ och kumulativa konsekvenser och 5) slutsatserna inklusive konsekvensbeskrivningen. Slutsatsen av utvärderingen kan vara: 1) Försämrar inte väsentligt Natura skyddsvärden; inget behov av en Naturabedömning 2a) Försämrar märkbart; Naturabedömning krävs 2b) Förekomsten av konsekvenser är osäker; Naturabedömning krävs Varken art- och habitatdirektivet eller fågeldirektivet definierar när ett ekologiskt värde kan anses vara signifikant försämrat. Vanligen kan en naturlig livsmiljö bedömas som försämrad, om dess areal minskas eller om dess funktioner har försvagats på grund av orsakade förändringar. På samma sätt kan konsekvenserna på artnivå bedömas som en försämring om en livsmiljö för en viss art försämras och populationen av denna art inte längre är livskraftig i det bedömda området. I vissa fall kan även en liten förändring vara betydelsefull, om den påverkar ett särskilt värdefullt område eller om en typ av livsmiljö eller art är känsligare än genomsnittet även för små förändringar. Försämringen av naturvärden kan vara signifikant om något av följande villkor uppfylls: 1) Bevarandestatusen för en skyddad art eller livsmiljö är inte gynnsam efter genomförandet av ett projekt 2) Villkoren förändras så mycket på grund av ett projekt eller plan att närvaron eller reproduktionen av de skyddade arterna eller livsmiljöerna inte är möjlig på lång sikt 3) Projektet eller planen minskar avsevärt abundansen av en skyddad art 4) Egenskaper hos en livsmiljö försvinner helt eller delvis på grund av ett projekt eller en plan 5) Skyddade arter försvinner helt från det bedömda området. Östra Finska vikens skärgård och vatten (FI ) har inkluderats i det finska Natura nätverket enligt art- och habitatdirektivet (SAC) och fågeldirektivet (SPA). Därför är bedömningen för detta område baserad på bevarandevärden (livsmiljötyper och arter) i enlighet med art- och habitatdirektivet om fågelarter som förtecknas i Bilaga I till fågeldirektivet och flyttfåglar som regelbundet rastar i området men inte listas i Bilaga I till fågeldirektivet.

10 7 4. DATA OCH METODER Den möjliga påverkan av rörledningsprojektet Nord Stream 2 för Naturaområdet bedömdes utifrån tillgängliga befintliga data. I MKB-rapporten fanns det två rörledningsavsnitt där två alternativa sträckningar studerades. Efter publiceringen av MKB-rapporten har den projektansvarige preliminärt valt de sträckningar som ska användas och den här utvärderingen baseras på den planen. Allt stridsmedel som finns längs sträckningen i Finland har kartlagts och klassificerats utifrån dess vikt och typ, vilket gör det möjligt att bedöma dess potentiella konsekvenser under röjningen. Ingen ytterligare information om stridsmedel i Ryssland är ännu tillgänglig jämfört med den som presenteras i Esborapporten. Därför har, med hänsyn till den potentiella påverkan från Ryssland, resultaten från modelleringen av undervattensbuller från röjning av stridsmedel i Ryssland som presenterats i Esborapporten använts för denna bedömning. Den metod som använts, baserad på faktisk uppmätt data från röjning av stridsmedel i Finland under NSP, förväntas vara representativ för det genomsnittliga och värsta fallet av röjning av stridsmedel även för Ryssland (från modellering av undervattensbuller för Ryssland (Ramboll 2017b)). Följande data användes som den primära informationskällan i utvärderingen: Standardiserad Naturadatablankett för Naturaområdet Östra Finska vikens skärgård och vatten (2002) Förslag om komplettering av Naturadataformulär för varje Naturaområde (Miljöministeriet 2016). Information i det uppdaterade förslaget är preliminärt och kan fortfarande komma att ändras. Nord Stream 2 Miljökonsekvensbeskrivningen, Finland (Ramböll 2017a) Gränsöverskridande MKB-dokumentation, Nord Stream 2 Esborapport (Ramboll 2017c) Modellering av undervattensbuller, Finland (Ramboll 2016b, Bilaga 7 i NSP2:s MKB-rapport) Modellering av undervattensbuller, Ryssland (Ramboll 2017b) Marina däggdjur i Östersjön i förhållande till Nord Stream 2-projektet nulägesbeskrivning (Aarhus Universitet)(Teilmann och Sveegaard 2016) Marina däggdjur i finska vatten i förhållande till Nord Stream 2-projektet expertbedömning (Aarhus Universitet)( Sveegaard et al. 2017) Havsområde söder om Sandkallan, Naturabedömning (Ramböll 2016a) Projektets tekniska beskrivning (Nord Stream 2 AG/Saipem 2017) Dessutom användes kunskap om de miljökonsekvenser som uppstår vid anläggning av gasrörledningar, erhållna under övervakning av det tidigare konstruerade Nord Stream-projektet, som bakgrundsinformation och som bas för bedömning av miljökonsekvenser. När det gäller specifika receptorer, såsom sälar, bedömdes konsekvensernas betydelse med tanke på känsligheten hos receptorn och förändringens omfattning. Detta är samma metod som har använts i miljökonsekvensbeskrivningen för Finland i Nord Stream 2. Tilläggsinformation finns i publikationen från Ramboll (2017a). Denna behovsprövning av Naturabedömningen har utarbetats av Ramboll (miljöekolog Jussi Mäkinen och hydrobiolog Sanna Sopanen) på begäran av Nord Stream 2.

11 8 5. EVENTUELLA KONSEKVENSMEKANISMER 5.1 Val av konsekvensmekanismer Miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) för Nord Stream 2-projektet har genomförts genom att jämföra den förutsedda situationen (under anläggning och drift) med den aktuella situationen (nulägesbeskrivning) av undersökningsområdet. MKB-rapporten har inlämnats till kontaktmyndigheten Nylands NTM-central den 3 april Konsekvenserna till havs är mestadels bedömda som försumbar eller liten under både anläggningen och driften av Nord Stream 2-projektet. Totalt sett förväntas de mest betydande konsekvenserna uppstå under rörledningsprojektets anläggningsfas. Som mest bedömdes måttlig konsekvens för gråsäl och vikare att förekomma (Tabell 5-1). För fåglar bedömdes konsekvenserna vara som mest liten. Vad gäller totala konsekvenser när konsekvenser för Naturaområden bedöms, så är konsekvenser på populationsnivå viktigast. Tabell 5-1. Typ av konsekvens Anläggningsfasen Undervattensbuller Konsekvenser av sedimentspridning Spridning av föroreningar Visuell störning Driftsfasen Undervattensbuller Visuell störning Betydelsen av konsekvensen på arter med skyddssåtgärder som NSP2 åtagit sig att genomföra (övervakning, sälskrämmare) enligt MKB-rapporten (Ramboll 2017a). Aktivitet Röjning av stridsmedel: individnivå Röjning av stridsmedel: populationsnivå Röjning av stridsmedel: individ- och populationsnivå Stenläggning Rörelser av anläggnings- och stödfartyg Röjning av stridsmedel, stenläggning Röjning av stridsmedel, stenläggning Ökade fartygsrörelser Rutininspektion, underhåll, stödfartygsrörelser Rutininspektion, underhåll, stödfartygsrörelser Konsekvens Betydelse av konsekvensen för: Gråsäl Vikare Fåglar Sprängskada, PTS Måttlig Måttlig Sprängskada, PTS TTS, undvikande, maskering PTS/TTS, undvikande, maskering Liten Liten till Måttlig 1 Liten Liten Liten Liten Liten Liten Liten Försumbar Undvikande Liten Liten Försumbar Synskada Försumbar Försumbar Försumbar Undvikande, störning av naturligt beteende Försumbar Försumbar Försumbar Försämrad hälsa Försumbar Försumbar Försumbar Undvikande Försumbar Försumbar Försumbar Undvikande Liten Liten Försumbar Undvikande Försumbar Försumbar Försumbar 1 Betydelse av påverkan på vikare under anläggningsfasen bedömdes som liten i den yttre Finska viken och som måttlig i den inre och centrala Finska viken

12 9 När det gäller Natura 2000-området Östra Finska vikens skärgård och vatten och dess tilldelade skyddsvärden bedömdes betydelsen av konsekvenserna som försumbar under anläggningsfasen. Under driftfasen bedömdes betydelsen av konsekvenserna som försumbara (Tabell 5-2). Tabell 5-2. Betydelsen av konsekvenserna för receptorer i Östra Finska vikens skärgård och vatten enligt MKB-rapporten (Ramboll 2017a). Konsekvensmekanismer och receptorer Receptorns känslighet Ändringens omfattning Konsekvensens totala betydelse Anläggningsfasen Undervattensbuller (sälar) Låg Låg Försumbar Undervattensbuller (fåglar) Måttlig Försumbar Försumbar Störningar och luftburet buller (fåglar) Låg Försumbar Försumbar Spridning av sediment (sälar, fåglar) Låg Försumbar Försumbar Spridning av sediment (livsmiljöer) Måttlig Försumbar Försumbar Driftfasen Undervattensbuller (sälar, livsmiljöer) Låg Försumbar Försumbar Undervattensbuller (fåglar) Måttlig Försumbar Försumbar Spridning av sediment (sälar, livsmiljöer, fåglar) Låg Försumbar Försumbar Baserat på resultaten från modelleringen av undervattensbuller kan TTS från röjning av stridsmedel i Ryssland nå Naturaområdet (Ramboll 2017b). På grund av denna gränsöverskridande påverkan beslöts att en behovsprövning av Naturabedömning genomförs (Ramboll 2017c). I denna behovsprövning av Naturabedömning valdes de bedömda konsekvensmekanismerna utifrån resultaten från MKB:n och Esborapporten. Möjliga konsekvensmekanismer som kan försämra Naturaskyddsvärden beskrivs nedan. Dessutom beskrivs och utvärderas även spridningen av sediment och konsekvenserna av visuella störningar kortfattat i följande avsnitt i enlighet med försiktighetsprincipen, även om deras konsekvenser betraktades som försumbara i MKB-rapporten. 5.2 Anläggningsfasen Konsekvenser av undervattensbuller för sälar Konsekvensmekanismer och känsligheten hos sälar I miljökonsekvensbeskrivningen för NSP2 (Ramboll 2017a) är det bedömt att belastningen på sälar är som störst under anläggning av gasrörledningen till följd av undervattensbuller från röjning av stridsmedel. Detta är den enda konsekvens som eventuellt kan påverka Naturaområden med sälar som skyddsgrund. Konsekvenser från röjning av stridsmedel bedöms på två nivåer för sälar: 1) Betydelse på individnivå: det är inte säkert att en eventuell konsekvens på individuella sälar får efterverkningar i hela populationen, men bedömning är nödvändig eftersom skador på marina däggdjur kan få andra typer av konsekvenser (t.ex. etiska konsekvenser). 2) Betydelse på populationsnivå i förhållande till sälars spridning och abundans. Vid beaktande av Naturaområden är konsekvenserna på populationsnivå särskilt viktigt för konsekvensbeskrivningar. Det finns många kriterier som ska beaktas när sälars känslighet för miljöstörningar uppskattas. Dessa inkluderar populationsstatus (minskande/stabil/ökande), abundans, spridning

13 10 (förekomsten av sälar under pågående påverkan), skyddsstatus (nationell och internationell), sårbara perioder (t.ex. parnings- eller ruggningssäsong) och biologi (fysisk konsekvens). I allmänhet anses sälar vara känsliga för sprängskador och/eller undervattensbuller som ökar risken för hörselskador. Detonationer på plats under vatten genererar mycket stora ljudtryck som sprids ytterst snabbt (stötvåg). Topptrycket beror främst på typen och mängden av sprängmedel, vilket innebär att högre topptryck följer av högre detonationshastighet. Även vattendjupet är viktigt eftersom högre topptryck genereras i djupare vatten. Dessutom påverkas topptrycket av stridsmedelsobjektets skick. Frekvensspektret för bullerpulser från explosioner domineras av energi med låga frekvenser. Under optimala förhållanden kan buller från röjning av stridsmedel ha lång räckvidd. Det faktiska räckviddsområdet beror på batymetri, hydrografi och sedimenttyper på och omkring detonationsplatsen. Överföring av buller minskas effektivt på grunda vatten (tiotals meter eller mindre) på grund av dålig spridning av lågfrekvent ljud i grunt vatten (Urick 1983). Varaktigheten för en enskild detonation är mindre än en sekund, vilket innebär att huvudproblemet är risken för omedelbara skador på vävnad och hörsel, medan effekterna på till exempel beteende är begränsad. Undervattensbuller från röjning av stridsmedel påverkar sälar på flera sätt. De allvarligaste konsekvenserna kan endast uppstå i detonationsplatsens närhet. Fysiska sprängskador (vävnadskador) Hörselnedsättning, inklusive permanent tröskelförskjutning PTS och tillfällig tröskelförskjutning TTS Störningar i djurs beteende I fråga om allvarlighet finns det en gradvis övergång från tillfällig hörselnedsättning till permanent hörselnedsättning och vidare till akustiskt trauma och vävnadsskada. I expertbedömningsrapporten om konsekvenserna för marina däggdjur i NSP2-projektet (Sveegaard et al. 2017) beaktas tre nivåer av möjliga konsekvenser: att djuren drabbas av TTS, att de drabbas av PTS och att de drabbas av vävnadsskador (sprängskador). Sprängskada På nära håll kan stötvågen från en explosion orsaka vävnadsskador för sälar av varierande svårighetsgrad. Skadorna kan sträcka sig från obetydliga små blödningar till permanenta skador och i sista hand till dödliga skador. Svårighetsgraden är relaterad till storleken på den akustiska impulsen (övertryck och pulsvaraktighet) och följaktligen avståndet från detonationsplatsen. Däggdjurs tröskelvärden för sprängskador har fastställts genom en serie experiment med hundar och får nedsänkta i en sjö (Yelverton et al. 1973) (Tabell 5-3) och kan sannolikt tillämpas på små marina däggdjur eftersom lungvolymen verkar vara den mest betydande skalningsfaktorn. Tabell 5-3. Tröskelvärden för sprängskador på däggdjur (Yelverton et al. 1973). Akustisk impuls Beskrivning 280 Pa s Inga dödsfall, men ofta förekommande medelsvåra sprängskador, bland annat spräckt trumhinna. Djur anses kunna återhämta sig på egen hand. 140 Pa s Hög förekomst av lätta sprängskador, bland annat spräckt trumhinna. 70 Pa s Låg förekomst av obetydliga sprängskador. Inga spräckta trumhinnor. 35 Pa s Säker nivå Utifrån uppskattningar i Sveegaard et al kan stötvågens potentiella påverkan sträcka sig flera kilometer. Beräkningarna har gjorts med antagandet att en mina på 300 kg detoneras på 40

14 11 m djup (Sveegaard et al. 2017). Den säkra nivån, där ingen risk för sprängskador förväntas, är cirka 2,5 km för djur på ytan och cirka 10 km för djur på botten. Tröskelavstånd för risk för måttliga sprängskador är mindre än 1 km och cirka 2,5 km för djur vid ytan respektive på botten (40 meters djup). Denna kategori omfattar skador som är icke-triviala, men som kan överlevas och där djuren anses kunna återhämta sig på egen hand. Det är dock möjligt att skadorna försämrar deras hälsa under en tidsperiod eller till och med få fortplantningen att misslyckas (missfall) under en enskild fortplantningssäsong. Sälars känslighet för sprängskador bedöms vara hög på individnivå på grund av risken för dödliga skador och möjligheten att det förekommer sälar i konsekvensområdet. På populationsnivå är känsligheten för sprängskador identisk med känsligheten för PTS. Hörselnedsättning Sälars hörselsystem är känsligt för akustiska skador. Risken för tillfällig eller permanent hörselnedsättning inträffar vid lägre bullernivåer än nivåer som orsakar sprängskador (se t.ex. Southall et al. 2007). Bullerinducerad hörselnedsättning accepteras som försiktighetsåtgärd mot mer omfattande skador på hörselsystemet. Tröskelväxlingar framkallade av buller är partiella minskningar i hörselkänsligheten efter exponering för högt ljud. Hörselnedsättning kan vara antingen tillfällig (TTS) eller permanent (PTS). Ett exempel på en temporär hörselnedsättning i människor upplevs vanligen i form av nedsatt hörsel efter t.ex. rockkonserter. Den tillfälliga hörselnedsättningen (TTS) försvinner med tiden beroende på hur kraftig exponeringen var. Ju större initial TTS, desto längre återhämtningstid. Vid högre nivåer av bullerexponering kan hörseln inte återhämta sig helt utan efterlämnar en mindre eller större permanent hörselnedsättning (PTS). Det beror på att de sensoriska cellerna i innerörat skadas (Kujawa and Liberman 2009). För att bedöma konsekvensen för hörseln har tröskelvärden för tillfällig och permanent hörselnedsättning fastställts. Dessa tröskelvärden är avsedda att vara de tröskelvärden över vilka risk för antingen tillfällig eller permanent hörselnedsättning föreligger. Det finns inga allmänna tröskelvärden tillgängliga och att fastställa sådana är ingen enkel uppgift. Tröskelvärden har fastställts för sälar med hjälp av befintliga empiriska data och litteratur. Knubbsäl (Phoca vitulina) används som exempel eftersom det finns faktiska mätningar tillgängliga för arten (Kastak et al. 2008, Kastelein et al. 2013). För utförlig information, se Sveegaard et al. (2017). Beräknade tröskelvärden för inducerad temporär hörselnedsättning (TTS) eller permanent hörselnedsättning (PTS) hos sälar från enskilda detonationer var 164 db SEL (ljudexponeringsnivå) respektive 179 db SEL. Baserat på Sveegaard et al. (2017) bedöms känsligheten hos sälar och vikare för risken att få TTS vara låg på både individ- och populationsnivå på grund av konsekvensens reversibla och temporära natur. Sälar och vikares känslighet för PTS bedöms vara hög på individnivå på grund av den potentiella skadliga konsekvensen och möjligheten att en individ befinner sig nära detonationsplatsen. På populationsnivå bedöms känsligheten hos sälar vara låg eftersom populationens abundans ökar och populationen har god ekologisk status. Den lilla och isolerade populationen av vikare i Finska viken (fördelad huvudsakligen i östra delar av Finska viken) är känslig för störningar som kan minska populationsstorleken. Därför skulle känsligheten för PTS för denna population vara hög på populationsnivå.

15 12 Bullerinducerade beteendestörningar Beteendeförändringar kan förekomma redan på bullernivåer under TTS. Sälar kommer att kunna höra undervattensbullret från röjningen av stridsmedel på väldigt långt avstånd från sprängningsplatserna och de kan förväntas reagera på ljuden även om nivåerna inte är höga nog för att orsaka PTS eller TTS. På avstånd där ökningstiden för stötvågen är tillräckligt snabb är det sannolikt att bullret orsakar en skrämseleffekt, som utgörs av en ofrivillig sammandragning av kroppens muskler. Denna reflex är harmlös men upprepad exponering kan leda till rädsla (Götz and Janik 2011). På längre avstånd från sprängningsplatsen är det sannolikt att djuren reagerar på stötvågen genom att snabbt upphöra med de aktuella aktiviteterna, men återupptar dessa igen efteråt. Beteendepåverkan av stridsmedelsröjningen anses således vara mycket kortvarig och utan betydande konsekvenser för djuren Förändringens omfattning Omfattningen av konsekvensen från undervattensbuller har bedömts för att kunna bedöma den totala betydelsen av konsekvenserna för sälar. Bedömningen av den totala konsekvensen (i Kapitel 7) har gjorts med beaktande av konsekvenserna av stridsmedelsröjning med skyddsåtgärder vidtagna. Som en del i standarden för röjningsmetoden (på plats) kommer Nord Stream 2 att vidta en serie av skyddsåtgärder för att undvika eller minska negativ påverkan på marina däggdjur och sjöfåglar. Sådana skyddsåtgärder inkluderar ett åtagande att tillämpa riktlinjerna från JNCC (Joint Nature Conservation Committee) för att minimera risken för störning och skada på marina däggdjur vid användning av sprängämnen (2010), vilka tillämpas vid röjningsaktiviteter för Nord Stream 2. Marina däggdjursobservatörer (MMO) kommer dessutom att finnas ombord på fartygen för röjning av stridsmedel en timme innan detonation i syfte att kontrollera närvaron av marina däggdjur och dykande sjöfåglar (som sjöänder och alkor), samt en timme efter detonation. Passiva akustiska övervakningssystem (PAM) kommer att användas för att detektera ljud från marina däggdjur. Detonationen kommer att skjutas upp om marina däggdjur eller fåglar observeras i området. Akustiska skrämselhjälpmedel (särlskrämmare) kommer att användas före detonering för att skrämma bort djur från detonationsplatsen. Vid behov kommer flera skrämselhjälpmedel att användas för att utöka undvikandeområdet (Figur 5-1). Figur 5-1. Exempel på layout av övervaknings- och skyddsanordningar under röjning av stridsmedel i Nord Stream 1 (Witteveen + Bos 2011).

16 13 Sälars respons på sälskrämmor har visat sig vara mycket sammanhangsberoende. Den primära användningen för sälskrämmor har varit att driva bort sälar från vattenbruk och fiskeredskap. Sälskrämmor har rapporterats ha mycket varierande avskräckande egenskaper i dessa situationer, från visst avskräckande till aktiv attraktion (så kallad matklockseffekt ) (Königson et al och Mikkelsen et al. 2015). När dessa anordningar används för lindring av undervattensbuller är sammanhanget annorlunda och sälarna belönas inte för att ignorera det starka och ytterst obehagliga ljudet från en näringskälla (t.ex. fiskeredskap). Flera studier ger stöd åt att sälar blir avskräckta i närheten av sälskrämmorna när dessa används utan födoförstärkning. Lofitech-anordningen anses effektiv när det gäller att avskräcka knubb- och gråsäl upp till ett avstånd på minst några hundra meter (Mikkelsen et al. 2015). På längre avstånd, upp till omkring 1 km, blir sälarna kanske inte avskräckta, men ändrar sitt beteende och tillbringar mer tid på ytan (Gordon et al. 2015), vilket även fungerar som en skyddsåtgärd eftersom sälar ovanför vattnet inte påverkas av PTS eller TTS. Nord Stream 2 AG planerar att använda ett bubbelridåsystem för att ge ytterligare skydd för känsliga receptorer, genom dämpning (reduktion) av undervattensbuller. Bubbelridåer kommer att användas för röjning av stridsmedel på plats, som ligger i närheten av följande receptorer: Natura 2000-områden (med sälar som skyddsgrund) och där det finns risk för PTS som förekommer under kontrollerad detonation utan bubbelridåer, som sträcker sig från 5 km utanför och in i det skyddade området. Detta är ett konservativt tillvägagångssätt som tar hänsyn till potentiella modelleringsfel samt närvaron av individuella sälar som kan vara tillfälligt närvarande i närheten men utanför det skyddade området vikare inom områden i den finska ekonomiska zonen öster om KPF 60 och i den Östra Finska viken. Inom den finska ekonomiska zonen finns totalt 20 odetonerade stridsmedel där bubbelridåer kommer att användas som ytterligare skydd vid detonering (efter tillämpning av ovan nämna kriterier). Det omfattar samtliga tolv stridsmedel som ligger öster om KPF 60, för att minska potentiell påverkan på populationen av vikare i Finska viken. Systemdesignen av bubbelridåerna har utvecklats specifikt för pålning till havs. Det dämpar (minskar) det buller som uppstår tillföljd av pålning eller sprängning. Komprimerad luft matas till en slang där munstycken genererar en luftridå mellan platsen där stridsmedel detoneras och dess omgivning. Studier på genomförbarheten av användnigen av bubbelridåer under röjning av stridsmedel visar att det är möjligt att minska trycktopparna med 6 till 8 db (där 6 db anses vara ett konservativt värde) (Bitunamel Feldmann, 2017). Sprängskador Baserat på beräkningar i Sveegaard et al kan konsekvenserna av en stötvåg från en detonation på 300 kg sträcka sig flera kilometer. Den säkra nivån, där inga sprängskador förväntas, är cirka 2,5 km för djur på ytan och cirka 10 km för djur på botten (40 m djup). Tröskelavstånd för måttliga sprängskador är mindre än 1 km och cirka 2,5 km för djur vid ytan respektive på botten. Denna kategori omfattar skador som är icke-triviala, men som kan överlevas och där djuren anses kunna återhämta sig på egen hand. Sälskrämmorna ger avsevärt skydd för sälar upp till m från detonationen. Förändringens omfattning för enskilda sälar bedömas vara medelhög, eftersom sannolikheten för att döda eller permanent skada sälar till följd av sprängskador är liten. Förändringens omfattning på populationsnivå bedöms vara medelhög (Sveegaard et al. 2017). I den finska ekonomiska zonen kommer användandet av bubbelridåer att minska omfattningen av området med risk för sprängskador.

17 14 TTS och PTS på grund av röjning av stridsmedel Uppskattade maximala konsekvensavstånd och medelvärden för förväntade konsekvensavstånd ges i Tabell 5-4. Det är uppenbart att TTS- och PTS-konsekvenszonernas utsträckning är avsevärd för sälar. Baserat på modellering av undervattensbuller i Finland och Ryssland (Ramboll 2016b och Ramboll 2017b) kommer ingen TTS eller PTS-zon från detonering i den finska delen att sträcka sig till Naturaområdet. Baserat på modellering i Ryssland kan däremot TTS-zonen i värsta fall nå en liten del av Naturaområdet, om röjning av stridsmedel utförs i den västra delen av ryskt territorialvatten (Ramboll 2017b). Därför kan tillfällig påverkan på sälar inträffa inom eller nära Naturaområdet. Eventuell påverkan på sälar är antingen tillfällig och reversibel (TTS) eller permanent och irreversibel (PTS). Permanent och irreversibel påverkan berör bara de individer som påverkats av PTS och påverkan kommer att försvinna från populationen när de drabbade djuren slutligen avlider. På populationsnivå är således påverkan långvarig men reversibel. Tabell 5-4. Max- och medelvärde (km) för TTS- och PTS-zonernas utsträckning för explosioner på den finska positionen M1 och två ryska positioner (M1 Rus-M2 Rus, respektive) (Ramboll 2016b, Ramboll 2017b) där undervattensbuller modellerats. Både max- och medelvärde anges (baserat på max- respektive medelvärde för ljudtryck som påträffats under anläggningen av Nord Stream). Värden inkluderar inte ytterligare reducerad påverkan till följd av bubbelridåer. Tröskelavstånd (km) Djurgrupp Effekt M1 M1 M1 Rus M1 Rus M2 Rus M2 Rus (max) (medel) (max.) (medel) (max) (medel) Sälar PTS 3,5 3, TTS För TTS-zonen för undvikande (164 db) bedöms att förändringens omfattning är låg både på individ- och populationsnivå för sälar på grund av konsekvensens korta varaktighet och låga intensitet. Risken för TTS på marina däggdjur påverkas knappt av användningen av sälskrämmor, eftersom dessa anordningar inte är effektiva på betydande avstånd från detonationsplatsen (Sveegaard et al. 2017). För PTS-zonen (179 db) bedöms att förändringens omfattning utan lindrande är medelhög för sälar både på individ- och populationsnivå på grund av konsekvensens irreversibla (eller långvariga) och kumulativa natur samt höga intensitet. Att avskräcka sälarna före detonationer kommer att ha substantiella konsekvenser för antalet djur som kan drabbas av PTS, men endast i ett relativt litet område jämfört med PTS-zonernas maximala utsträckning. Följaktligen anses användningen av sälskrämmor inte minska förändringens bedömda omfattning. Observera dock att dessa åtgärder avsevärt minskar antalet djur som skulle få svår PTS (Sveegaard et al. 2017). Dessutom skulle användandet av bubbelridåer i den finska ekonomiska zonen minska svårighetsgraden av skadorna som enskilda sälar kan uppleva (d.v.s. minska konsekvensens storlek) eftersom det utsända bullret skulle minska. Kumulativa konsekvenser på populationsnivå Kumulativa konsekvenser för sälar på populationsnivå kan förekomma när varje ytterligare detonation ökar risken att ett eller flera djur skadas. Även om den enskilda detonationen bedöms ha obetydlig konsekvens för populationen, kan därför den kumulativa risken till slut bli så stor att den kumulativa konsekvensen anses vara mer än obetydlig. Att kvantifiera det här fenomenet är dock oerhört svårt eftersom det skulle behövas exakta kunskaper om såväl riskerna som djurens beteende och spridning i konsekvensområdet. (Sveegaard et al. 2017).

18 15 Kumulativa konsekvenser bedöms potentiellt endast förekomma i områden med mycket tät förekomst av stridsmedel som behöver röjas. I den finska rörledningsträckningen är den här typen av område tydligt den centrala delen av Finska viken mellan Helsingfors och Hangö (området söder om Kallbådan), eftersom en stor mängd stridsmedel har påträffats där. Naturaområdet Östra Finska vikens skärgård och vatten ligger ganska långt från de stridsmedel som hittats i Östra Finska viken i den finska sektionen, och det förväntas inga kumulativa konsekvenser på finska sidan. Däremot kan TTS, baserat på modellering gjord på den ryska sidan (Ramboll 2017b), nå Naturaområdet (Sveegaard et al. 2017). Det finns emellertid inga uppgifter om den totala mängden stridsmedel eller dess explosiva vikt i de västra delarna av ryskt territorialvatten och det är således inte möjligt att bedöma de kumulativa konsekvenserna av upprepade detonationer vid denna undersökning. Det bör dock noteras att Naturaområdet ligger ganska långt ifrån den ryska sidan (23,5 km) och TTS-området för röjning av stridsmedel i Ryssland visade sig endast nå en liten del av Natura 2000-området. Baserat på dessa värden bedöms kumulativa konsekvenser inte längre i denna utvärdering Konsekvenser av undervattensbuller för fåglar I NSP2-projektets miljökonsekvensbeskrivning (Ramboll 2017a) bedömdes den huvudsakliga störningen på fåglar under anläggning av rörledningen vara undervattensbuller från röjning av stridsmedel. Detta var den enda konsekvensmekanismen där betydelsen bedömdes som liten, andra mekanismer bedömdes vara försumbara. Detonation av stridsmedel som en del av röjning av stridsmedel kommer att orsaka tryckförändringar, vilket kan medföra negativa konsekvenser för sjöfåglar i närheten av detonationsområdet. Tryckförändringar av detonationen sprider sig över ett större område i vatten än i luften. Därför är säkerhetsavstånden i vattnet längre än i luften. Detta är viktigt för dykande sjöfåglar, eftersom tryckförändringar teoretiskt sett kan leda till allvarliga fysiska skador eller till och med dödsfall för dykande individer. Undervattensbuller och konsekvenser för fåglar är ett föga förstått fenomen utan några större kunskaper om olika tröskelvärden för dykande fåglar. Yelverton et al. (1973) har fastställt tröskelvärden för tryck för dykande fåglar i en undersökning av arten Anas. Resultaten är inte direkt tillämpliga på alla andra fåglar men de är de enda data som är tillgängliga vid en uppskattning av möjliga konsekvensområden vid röjning av stridsmedel. Enligt studieresultaten är tröskeln för låg sannolikhet för enklare lungskador utan brott på trumhinnan 187 db SEL och dödlighetströskeln (LD1) för dessa arter är 198 db SEL. Inga tillfälliga eller permanenta hörselnedsättningar fastställdes och undersökningen fokuserade på fysiska skador (t.ex. spräckta trumhinnor, skador i lungor etc.) och dödlighet. Modellering av undervattensbuller vid röjning av stridsmedel i Finska viken har utförts för NSP2 men rapporten beskriver inte ljudutbredningen för fåglarnas del (Ramboll 2016b). Ändå togs separata resultat fram från modellen på bullerutbredning under vatten vid 10 m djup. Grunden för detta förfarande ligger i det djupområde som fåglar mestadels använder vid födosökande och förhållandet mellan vattendjupet och spridningen av undervattensbuller. Majoriteten av havsfåglarna som förekommer i Östersjöområdet använder mindre än 10 m ytligt vatten och undervattensbuller sprids mer effektivt i djupvattnet än vid ytan. Tordmule (Alca torda) och sillgrissla (Uria Aalge) är ett undantag bland övriga fåglar i Östersjön, deras dykningar kan nå upp till m djup (se t.ex. Benvenuti et al. 2001). Å andra sidan var det mest använda djupintervallet för tordmule i centrala Östersjön mellan 5 och 10 m, och dyk över 40 m var sällsynta (två av registrerade dykningar) (Benvenuti et al. 2001). Baserat på ett tvärsnitt av de modellerade utbredningsprofilerna för undervattensbuller uppskattas den genomsnittliga skillnaden mellan maxvärdet över hela vattenmassans djup och nivåerna vid ca 10 m under ytan till 10 db. Enligt resultat från modellering av undervattensbuller vid 10 m djup, är det högsta avståndet för ljudnivån 198 db cirka 150 m och det högsta

19 16 avståndet för ljudnivån 187 db är 2,0 km (medelvärdet är m). Dessa resultat indikerar att konsekvensavståndet för fysiska skador varierar mellan 0,5 2,0 km och att en dödlig skada endast inträffar inom ett kort avstånd från röjningsplatsen. Användandet av bubbelridåer minskar dess konsekvensavstånd avsevärt. Det bör noteras att dessa resultat endast bygger på en studie. Därför är konsekvenserna och konsekvensavståndet för en undervattensbullerstörning osäkra. Som en skyddsåtgärd vid röjning av stridsmedel övervakas förekomsten av fåglar från röjningsfartygen och detonationer skjuts upp om fågelflockar är synliga i området. Åtminstone för mindre stridsmedel är den potentiella sprängskyddszonen så begränsad att fåglar inom det området lätt upptäcks före röjning, vilket reducerar risken för negativa konsekvenser. Miljöövervakningen under röjning av stridsmedel för NSP under anläggningsarbeten omfattade fågelövervakning. Enligt övervakningsresultaten observerades inga skador eller dödsfall hos fåglar (Ramboll 2013b) och därför hade röjning av stridsmedel inga signifikanta negativa konsekvenser för havsfåglar Konsekvenser på habitat från spridning av sediment Bottenarbeten relaterade till projektet, i synnerhet under anläggningsfasen, kan beroende på sedimenttyp ge upphov till suspension och spridning av sedimentpartiklar och föroreningar bundna till partiklar, om sådana förekommer, i det överliggande havsvattnet, som slutligen lägger sig på havsbottens yta. Stenmaterial som placeras ut på förutbestämda platser (stenvallar) under anläggningen samt rörledningar på havsbotten kommer att ändra havsbottens morfologiska egenskaper längs rörledningssträckningen permanent. När alla stridsmedel längs rörledningssträckningen röjs undan kommer dessutom detonationen av dem att leda till att det skapas sänkor på havsbotten. Spridning av sediment under stenläggningen har modellerats i MKB-rapporten för en rörledning (norra linjen A) och för samma rörlednings alternativa rutt. Det har bedömts att konsekvenserna från anläggningen av den andra rörledningen är likvärdig den modellerade rörledningen. Enligt modelleringen bedöms de ökade koncentrationerna av suspenderat material inom ett avstånd av 1 km från sträckningen. För NSP2-projektet kommer konsekvenserna för habitat och arter att likna dem från det föregående rörledningsprojektet Nord Stream (NSP). Miljökonsekvenserna från anläggning och drift av NSP har övervakats i enlighet med ett särskilt övervakningsprogram. Under anläggningen av NSP detekterades en temporär ökad grumlighet i havsvatten inom en zon på 10 m över havsbotten (med löst sediment) i det största stenläggningsområdet (sammanfogning under vatten). Konsekvensområdet sträckte sig mindre än 1 km från verksamhetsplatsen (Ramboll 2013b). Baserat på övervakning under röjning av stridsmedel var de vanligaste sedimenttyperna på platsen för detonationerna mycket mjuk eller mjuk lera. Den viktigaste slutsatsen från övervakningsresultaten var att utsträckningen för grumlighetsplymerna, om sådana fanns, var cirka m från detonationsplatsen. Metall- eller näringskoncentrationerna ökade inte jämfört med bakgrundsvärdena i de vertikala provtagningsprofilerna. Under rörläggningen detekterades inte någon signifikant ökning av havsvattnets grumlighet nära havsbotten (Ramboll 2013b). Den övergripande slutsatsen var att anläggningsarbetenas konsekvenser för havsbotten var liten: resultaten av övervakningen av vattenkvaliteten visade endast på en liten återsuspension av sediment under röjning av stridsmedel, stenläggning och rörläggning. Med utgångspunkt i detta hade det inte skett någon betydande förflyttning av ytsediment eller ökning av koncentrationerna av föroreningar på havsbotten nära aktiviteterna.

20 Konsekvenser från visuell störning och luftburet buller Ökade fartygsrörelser under anläggningen (och i mindre utsträckning under drift) kan orsaka synlig störning samt bullerutsläpp till sälar och sjöfåglar i närheten av projektområdet. Bland sjöfåglarna i Östersjön har lommen, sjöorren och svärtan visat sig ha en hög känslighet för störningar från fartygstrafik. Lommar kan reagera på fartyg i rörelse genom att fly (flyga iväg) en sträcka på över 1 km. Flyktavståndet för sjöorren har rapporterats uppgå till cirka 800 m, även om enstaka observationer av flyktavstånd på upp till 3,2 km från ett passerande fartyg har gjorts. Flyktavståndet för svärta är ungefär 400 m och alfågel är 300 m. Ejdern visar lägre känslighet, med ett genomsnittligt flyktavstånd på ca 200 m. Flyktkänsligheten verkar bero starkt på den befintliga störningsnivån vid målplatsen: känsligheten för störningar är lägre vid farleder än i områden utan daglig fartygstrafik (Garthe och Hüppop 2004, Kaiser et al. 2006, Schwemmer et al. 2011, Topping och Petersen 2011). Födosökande och vilande fåglar inom anläggningsområdet kan påverkas och flyga bort. Rörläggningen kommer att bedrivas dygnet runt med ungefär 2 3 km per dag. Den tidsmässiga störningseffekten för en enda vilo- eller födoplats skulle vara relativt kort (cirka 2 6 dagar beroende på födoplatsens totala areal). Inga viktiga födo- eller rastplatser har identifierats i närheten av sträckningsalternativen. Vidare är avståndet mellan rörledningssträckningen och nästan alla potentiellt viktiga grunda vattenområden (mindre än 30 m djupa) till största delen över 3 km, vilket är mycket längre än de beräknade tröskelvärdena för målarternas flyktavstånd. Finska viken är en huvudfarled för fartygstrafiken till Finland, Estland och Ryssland och området kännetecknas därför av stora volymer av fartygtrafik. Anläggnings-, inspektions- eller servicefartyg bedöms inte ändra fartygens trafikförhållanden i hela området, därför är det osannolikt att sälar och sjöfåglar, som redan är vana vid ett tätt trafikerat område, skulle påverkas av relativt små ökningar av fartygstrafiken. Därför blir ytterligare visuell störning och konsekvenser från luftburet buller till den marina faunan försumbar och bedöms inte ytterligare. 5.3 Driftsfas Under drift orsakar rörledningarna och stödstrukturerna (stenvallar, kabelkorsningar osv.) på havsbotten, som nya objekt, morfologiska förändringar i ett begränsat område. Under drift ligger båda Nord Stream-rörledningarna på havsbotten i finsk ekonomisk zon, där strömmarna nära havsbotten normalt är låga (MMT 2014). Processer som bortspolning (erosion) eller sedimentation förväntas därför inte förekomma i någon betydande grad. Eventuellt kan lokal erosion förekomma i rörens omedelbara närhet (1 m från dem) på grund av strömmarna nära havsbotten. Exponerade rör (inbäddning <20 %) kan ha viss påverkan på strömmar nära rören, men ingen betydande påverkan registrerades på avstånd över 50 m (Witteveen+Bos et al. 2012). 5.4 Avveckling Nord Stream 2-rörledningen är konstruerad för att ha en livslängd på cirka 50 år. Två avvecklingsscenarier (ett grundalternativ och ett teoretiskt alternativ) för NSP2 har övervägts under MKB-fasen. Baserat på prejudikat och branschens bästa riktlinjer för rörledningar med stor diameter är grundscenariot att lämna kvar rörledningen på havsbotten (in situ). Baserat på granskning av andra potentiella alternativ är det teoretiska alternativet att avlägsna rörledningen med den omvända rörläggningsproceduren eller avlägsna den sektionsvis med efterföljande avfallshantering. De förväntade konsekvenserna som blir följden av att lämna rörledningar på plats kommer att relatera till den gradvisa upplösningen av material över tid och, till exempel, potentiella konsekvenser på fisket. Konsekvenserna från avlägsnandet är relaterade till störningar på havsbotten, fartygsrörelser och användning av energi och markområden för

21 18 materialseparation, återvinning eller bortskaffande. Konsekvenserna för den marina miljön från rörledningar som lämnas kvar på plats kan allmänt anses vara mindre än konsekvenserna av ett avlägsnade. Ett avvecklingsprogram kommer att utvecklas under driftfasen, eftersom bestämmelser som införts, tekniska kunskaper som erhållits under NSP2-rörledningarnas livscykel, och relevant avvecklingspraxis vid den tidpunkten måste beaktas. 5.5 Sammanfattning av konsekvensernas omfattning Baserat på föregående avsnitt förväntas de mest betydande konsekvenserna uppstå under anläggningsfasen, och de orsakas av röjning av stridsmedel samt spridning av sediment under rörläggningen. Konsekvensernas omfattning vid eventuella betydande skadliga konsekvenser är högst några kilometer från röjningsplatsen (Tabell 5-5). Tabell 5-5. Sammanfattning av påverkansavstånd i Östra Finska vikens skärgård och vatten. Projektfas Konsekvensmekanism Konsekvensens omfattning Anläggning Anläggning Anläggning Anläggning Anläggning Anläggning Drift Röjning av stridsmedel, sprängskador (sälar) Röjning av stridsmedel, permanent hörselnedsättning (PTS) 179 db SEL (sälar) Röjning av stridsmedel, tillfällig hörselnedsättning (TTS) 164 db SEL (sälar) Röjning av stridsmedel, sprängskador (dykande fåglar) Sedimentspridning under anläggningen Sedimentspridning under röjningen av stridsmedel Rörledningarnas påverkan på strömmar Säker nivå ca 2,5 km för djur vid ytan och ca 10 km för djur på botten. Måttliga (överlevbara) skador: <1 2,5 km. Avstånden minskar till följd av användningen av bubbelridå i Östra Finska viken i den finska ekonomiska zonen. Området där PTS är möjligt varierar. De viktigaste faktorerna är storleken och tillståndet hos stridsmedel, hydrografi och vattendjup samt havsbottens topografi och kvalitet. Område ca 3,5 23 km. Avstånden minskar till följd av användningen av bubbelridå i Östra Finska viken i den finska ekonomiska zonen. Området där PTS är möjligt varierar. De viktigaste faktorerna är storleken och tillståndet hos stridsmedel, hydrografi och vattendjup samt havsbottens topografi och kvalitet. Område ca km. Avstånden minskar till följd av användningen av bubbelridå i Östra Finska viken i den finska ekonomiska zonen. Fysiska skador: 0,5 2,0 km från röjningsplatsen, dödlighet endast i röjningsplatsens absoluta närhet. Avstånden minskar till följd av användningen av bubbelridå i Östra Finska viken i den finska ekonomiska zonen. <1 km (tillfälliga grumlighetsförändringar) m runt detonationspunkten (tillfälliga grumlighetsförändringar) <50 m

22 19 6. ÖSTRA FINSKA VIKENS SKÄRGÅRD OCH VATTEN (FI ) 6.1 Plats och allmän information Naturaområdet ligger i havsområdet vid staden Kotka och österut och sträcker sig hela vägen till den ryska gränsen. Naturaområdet totala area är 956 km 2. Området domineras av stora vattenområden och ligger huvudsakligen i den yttre skärgården. Viktiga funktioner i vattenområdena är bassänger omgivna och undervattensåsar och öar. Genom sin natur representerar området en övergångszon från vattenhabitat med mer till mindre salthalt, nästan sötvattenhabitat. Naturaområdet bildades av Nationalparken Östra Finska viken. Naturaområdet är ett mycket viktigt parningsområde för fåglar, till exempel hittas här stora populationer av silltrut. Även populationer av silver- och fisktärna är betydande i området. Området är också känt för sina viktiga lekområden för strömming. Det närmsta avståndet till Naturaområdet från rörledningen är 23,5 km och den närmaste punkten ligger i Finland, nära gränsen mellan Finlands och Rysslands territorialvatten. Den planerade rörledningssträckningen för Nord Stream 2 och den närmsta punkten på Natura området Östra Finska viken skärgård och vatten presenteras i Figur 6-1. Figur 6-1. Placering för det planerade Nord Stream 2-projektet i Finlands ekonomiska zon i förhållande till Natura 2000-området Östra Finska vikens skärgård och vatten (markerad med en grön linje). 6.2 Bevarandestatus Naturaområdet är skyddat i enlighet med habitatdirektivet samt fågeldirektivet (SAC och SPA). Skydd av markområden och de viktigaste vattenområden baseras på Naturvårdslagen. För resten av Naturaområdets vattenområden är havsbotten, undervattensmiljön och vattenkvaliteten skyddad enligt Vattenlagen.

23 20 Området är föreslaget för inkludering i nätverket för Skyddade områdena i Östersjön (BSPA) av kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö (HELCOM). 6.3 Natura 2000-bevarandemål Livsmiljötyperna i Bilaga I i habitatdirektivet De habitattyper i habitatdirektivet som förekommer i Naturaområdet Östra Finska viken skärgård och vatten (FI ) enligt den standardiserade datablanketten och i den föreslagna nya datablanketten (Miljöministeriet, september 2016) presenteras i Tabell 6-1. För närvarande är bedömningen baserad på uppgifterna i den standardiserade datablanketten som uppdaterades i maj Tabell 6-1. Habitattyper i Bilaga I till habitatdirektivet som förekommer i Naturaområdet Östra Finska vikens skärgård och vatten. I utbredningarna och habitattyperna presenteras både data i den standardiserade datablanketten och i förslaget om en uppdaterad datablankett (Miljöministeriet, september 2016). * = prioriterad habitattyp. Habitattyp i habitatdirektivet Kod Utbredning (ha), standardiserad datablankett Sandbankar som hela tiden är något täckta av havsvatten Utbredning (ha), uppdatering , *Kustnära laguner Rev , Årlig vegetation av driftvallar Steniga bankers fleråriga vegetation ,89 46 Bevuxna havsklippor vid Atlant- och Östersjökusten Baltiska rullstensåsöar med sandig, stenig och stenstrandsvegetation och sublittoral vegetation , , Boreala baltiska öar och skär , *Boreala baltiska kustängar ,16 5,2 Boreala baltiska sandstränder med flerårig vegetation *Fennoskandiska låglandet med artrika torra till mesiska gräsmarker ,83 6, ,11 3,1 Låglands höängar ,1 0,4 Silikatrika bergytor med pionjärvegetation ,1 föreslagen att tas bort från datablanketten *Västlig taiga ,82 20 Fennoskandiska örtrika skogar ,12 27 Nya föreslagna habitattyper (datablankettsuppdatering 2016): Vandrande dyner längs kusten med Ammophila arenaria ( vita dyner ) *Fasta sanddyner med örtvegetation ( gråa sanddyner ) , ,4 *Urkalkade fasta sanddyner med Empetrum ,2 Trädklädda dyner från Atlanten, fastlandet och det boreala Öppna svagt välvda mossar, fattiga och intermediära kärr och gungflyn Kalkrika bergsluttningar med chasmofytisk vegetation , Barrskogar på eller i anslutning till isälvsåsar

24 21 Habitattyp i habitatdirektivet Kod Utbredning (ha), standardiserad datablankett Utbredning (ha), uppdatering 2016 *Fennoskandiska lövsumpskogar ,4 *Mossig skogsmark 91D0-4, Arterna i Bilaga II i habitatdirektivet Gråsäl är den enda arten som omnämns som ett bevarandevärde i den standardiserade datablanketten för Naturaområden i Bilaga II i habitatdirektivet. I samband med uppdateringen av Natura 2000 informationsblad år 2016 har tumlaren (Pusa hispida botnica) föreslagits som en ny art till databladet Arterna i Bilaga I i fågeldirektivet och flyttfåglar som vanligen rastar inom området De arter som förtecknas i Bilaga I till fågeldirektivet och flyttande fågelarter som regelbundet rastar på den plats som anges på Naturaområdets standardiserade datablankett omfattar: Tordmule (Alca torda), roskarl (Arenaria interpres), berguv (Bubo bubo), nattskära (Caprimulgus europaeus), spillkråka (Dryocopus martius), stenfalk (Falco columbarius), lärkfalk (Falco subbuteo), mindre flugsnappare (Ficedula parva), törnskata (Lanius collurio), trädlärka (Lullula arborea), svärta (Melanitta fusca), skräntärna (Sterna caspia), fisktärna (Sterna hirundo) och silvertärna (Sterna paradisaea). I samband med uppdateringen av Natura 2000-områdenas datablankett 2016 har tio nya arter föreslagits som nya arter till datablanketten: vitkindad gås (Branta leucopsis), tobisgrissla (Cepphus grylle), pilgrimsfalk (Falco peregrinus), silltrut (Larus fuscus), stenskvätta (Oenanthe oenanthe), gråhakedopping (Podiceps auritus), ejder (Somateria mollissima), gravand (Tadorna tadorna), orre (Tetrao tetrix) och sillgrissla (Uria aalge). 6.4 Närbelägna aktiviteter Röjning av stridsmedel är den enda aktiviteten som har potential att medföra märkbara konsekvenser för det aktuella Naturaområdets bevarandevärden. Stenläggning och rörläggning kan orsaka vissa mindre konsekvenser i närheten av NSP2-sträckningen, men dessa konsekvenser sträcker sig inte till Naturaområdet. Det kortaste avståndet till NSP2-sträckningen från Naturaområdet är 23,5 km och sträckningen ligger huvudsakligen på ett djup mellan 30 och 60 m. Endast fem av de stridsmedel som ska röjas ligger i den finska delen, på ett avstånd mellan 26 och 50 km från sträckningen för NSP2. Deras explosiva vikter är mellan 18 och 75 kg. information om exakt placering och antalet stridsmedel som ska röjas på den ryska sidan av sträckningen för NSP2 var inte tillgänglig vid sammanställningen av denna undersökning. Deras närmsta möjliga avstånd till Naturaområdet är över 23,5 km. Baserat på historiska uppgifter om stridmedlens lokalisering förväntas de hittas nära den finsk-ryska gränsen (Ramboll 2017c, Ramboll 2017d). Med tanke på de potentiella konsekvenserna från Ryssland utfördes följaktligen en modellering av värsta tänkfara fall vad gäller undervattensbuller från röjning av stridsmedel i Ryssland, vilket presenteras i Esborapporten och som har använts för denna bedömning. Den preliminära tidsplanen för röjning av stridsmedel är mellan april och juli 2018 och stenläggning från april 2018 till hösten 2019 i den finska ekonomiska zonen.

25 22 7. BEDÖMDA KONSEKVENSER 7.1 Konsekvenser för naturliga habitattyper i habitatdirektivet Enligt Kapitel 5 kommer både stenläggning och eventuell röjning av stridsmedel att medföra vissa temporära konsekvenser för havsvattenkvaliten nära havsbotten. Konsekvenserna är mycket beroende av havsbottens sammansättning, som antas bestå av huvudsakligen hårda bottenmaterial. Baserat på tidigare erfarenheter med NSP förväntas inte de temporära grumlighetsplymerna sträcka sig mer än 1 km från rörledningen. Rörledningarnas drift kommer inte att medföra någon betydande konsekvens för vare sig miljön eller skyddsområdet. Rörledningar på havsbotten kan orsaka mindre, lokala konsekvenser relaterade till de hydrologiska förhållandena. Under vissa omständigheter kan strömningsflödet närmast rörledningarna påverkas. På grund av avstånden mellan rörledningen och Naturaområdet förväntas detta dock inte medföra några konsekvenser för Naturaområdet. Slutsatsen i den här bedömningen är att konsekvenserna bedöms som försumbara på grund av avståndet mellan Naturaområdet (det närmaste avståndet 23,5 km) och projektområdet. Projektets konsekvenser för vatten och undervattenshabitat bedöms inte sträcka sig till Naturaområdet. 7.2 Konsekvenser för arter i Bilaga II i habitatdirektivet Gråsäl är den enda arten som omnämns som ett bevarandevärde i den standardiserade datablanketten för Naturaområden i Bilaga II i habitatdirektivet för Natura 2000-området Östra Finska vikens skärgård och vatten. I samband med uppdateringen av Natura 2000 informationsblad år 2016 har tumlaren föreslagits som en ny art till databladet och har därför inkluderats i denna bedömning. Baserat på ett uppdaterat datablad variera storleken på gråsälspopulationen mellan 0 till 10 individer och populationen av vikare mellan 3 och 50 individer i Naturaområdet. Datakvaliteten på populationernas abundans är bedömd som måttlig i databladet. Detta betyder att populationsstorleken beräknas utifrån begränsad data och extrapolering, och innehåller därför osäkerheter. I allmänhet har abundansen av gråsäl ökat i Östersjön under senare år och populationen anses vara frisk. Arten nämns inte i den senaste finska rödlistningen (Liukko et al. 2016). Baserat på flygundersökningar 2016 är det totala antalet gråsälar ca i Finska viken och av dessa observerades ca 645 i Finland (Luonnonvarakeskus 2016). Jaktkvoten för gråsälar i Finska viken var 144 individer år 2016 (Suomen riistakeskus 2016). Abundansen hos populationen av vikare i Finska viken (östra delarna) kan vara på allvarlig nedgång. Baserat på uppskattningar under 1990-talet och 2011 är populationens abundans någonstans mellan individer i Finska viken (HELCOM 2016). I den finska rödlistan klassificeras arten som nära hotad (Liukko et al. 2016). Distributionsdata för GPS-spårade gråsälar och vikare i Östersjön presenteras i Figur 7-1. Observera att distributionsnätet i figuren inte visar fördelningen av hela populationen, utan beror av de områden där sälar observerats. Det kan därför endast användas som en informativ översikt över sälar i Östersjön.

26 23 Figur 7-1. Täthet av gråsäl (övre bild) och vikare (undre bild) baserat på telemetridata (visas som antal platser från GPS-spårade sälar per ruta, datakälla: HELCOM BALSAM Seal). Finska Naturaområden som ingår i Naturabedömningen eller behovsprövning av Naturabedömning inom tillståndsprocessen för NSP2 har markerats med blå linje.

27 24 Det framgår av Avsnitt 3.2 att om projektet sannolikt kommer att ha en betydande negativ konsekvens för det ekologiska värdet för ett Natura 2000-område, krävs att den projektansvarige vid projekteringen gör en lämplig bedömning av Naturaområdena. Även allmänna kriterier för betydande skadliga konsekvenser och motsvarande försämring av naturvärden anges. Alla dessa kriterier speglar mestadels långvariga skadliga förändringar som försvagar naturvärden för det specifika Naturaområdet. Omfattningen av bullerspridningen från röjning av stridsmedel har modellerats i Finland och Ryssland (Figur 7-1) (Ramboll 2016a, Ramboll 2017b). Baserat på de studierna uppskattade Sveegaard et al. (2017) omfattningen av de zoner där djur kan förväntas uppleva risken för antingen TTS eller PTS (tillfälliga och permanenta hörselnedsättningar). I denna behovsprövning av Naturabedömning bedöms konsekvenserna baserat på värsta tänkbara scenario. Det är per definition en maximal omfattning av PTS- eller TTS-zonen som ett resultat av den maximala bullertrycknivå som uppstod under anläggningen av NSP under vinterhydrografiska förhållanden (Ramboll 2016a, Ramboll 2017b). Påverkan på sälar bedömdes under förutsättningen att liknande skyddsåtgärder (sälskrämmor) som användes under NSP även används här. Dessutom kommer NSP2 att använda bubbelridåer vid röjning av stridsmedel på plats längs rörledningsen i den finska delen i Östra Finska viken. För två modellerade riktiga stridsmedel i Östra Finska viken var minskningen på PTS-zonen mellan 69 och 73 % (Ramboll 2017b). Även utsträckningen på TTS-zonerns kommer på motsvarande sätt att minska i och med att bullret kommer att minska. Enligt de senaste undersökningsresultaten fanns endast fem stycken stridsmedel i anläggningseller säkerhetskorridoren i den finska delen av NSP2-sträckningen inom km från Naturaområdet. Stridsmedlens detonationsvikter är relativt små (75 kg som mest) och för alla dessa kommer bubbelridåer att användas vid detonering. Baserat på undervattensbullermodellering gjord på närmaste plats till Naturaområdet (M1-området, se Sveegaard et al. 2017) är TTS-zonens maximala utbredning till följd av röjning av stridsmedel omkring 10 km (Figur 7-2). Baserat på små explosiva vikter av stridsmedel och deras respektive avstånd samt användandet av bubbelridåer, kommer varken PTS- eller TTS-zonerna från röjning av stridsmedel att nå Naturaområdet eller områden i dess närhet.

28 25 Figur 7-2. Den maximala omfattningen av det modellerade konsekvensområdet för PTS och TTSzonerna i den finska ekonomiska zonen nära Natura 2000-området Östra Finska viken skärgård och vatten (markerad med svart linje). Dessutom visas omfattningen av det modellerade konsekvensområdet för PTS för det identifierade stridsmedlet (75 kg) som ligger närmast Naturaområdet, med och utan bubbelridå. Stridsmedel som ska röjas med bubbelridå har markerats med ett X. För tillfället finns det inte tillgänglig övervakningsinformation om stridsmedel i Ryssland och bedömningen i denna undersökning baseras på modellering (Ramboll 2017b) som genomfördes med användning av maximalt laddade stridsmedel, det vill säga det värsta tänkbara scenariot. Data på topptrycket som samlades in under röjning av stridsmedel för NSP användes. Alla stridsmedel i den ryska delen befinner sig åtminstone 23,5 km från Naturaområdet. Baserat på modellering kan däremot TTS-zonen från röjning av stridsmedel i Ryssland nå Naturaområdet Östra Finska vikens skärgård och vatten. Vid modellerade ryska positioner beräknas den maximala omfattningen av TTS-zonen i värsta fall bli ganska stor, omkring 56 km (Figur 7-1). Därför är det möjligt att TTS-zonen når Naturaområdet om stridsmedel måste röjas nära den finska gränsen. Gråsälar och vikare som vistas inom Naturaområdet eller som förekommer i utkanten av området kan vara i risk för TTS eftersom TTS-zonen från röjning av stridsmedel i Ryssland kan sträcka sig in i Naturaområdet. Känsligheten hos gråsäl och vikare för TTS omfattning av förändring bedömdes som låg. Den övergripande betydelsen av påverkan bedömdes som liten får både gråsäl och vikare på individnivå och populationsnivå eftersom att påverkan kommer att vara tillfällig (kortvarig) och troligtvis endast påverkar ett fåtal individer (baserat på informationsblad, att abundansen för sälar i området är relativt låg). Risken för att tillfoga TTS är i stor utsträckning opåverkad av användningen av sälskrämmor eftersom TTS-zonen kan sträcka sig

29 26 avsevärda avstånd från detonationsplatsen, d.v.s. längre än sälskrämmarna. Därför förändrar inte skyddsåtgärder den totala omfattningen av påverkan. På liknande sätt kommer beteendemässiga svar på undervattensbuller inte att vara mer än liten och endast uppträda under anläggningen, och således vara kortvarig och tillfällig. Enligt Sveegaard et al. (2017) återfinns gråsäl överallt i Finska viken och med tillgängliga data är det inte möjligt att uppskatta antalet individer som riskerar att bli drabbade längs NSP2- rörledningen. Därför kan födosökande gråsälar som vistas utanför Naturaområdet under detonationen påverkas. Det förekommer också osäkerheter om hur utspridda vikarna är, vilka också kan förekomma i områden nära Naturaområdet. Baserat på modellering kommer endast TTS att passera den finska gränsen och därför kommer inte sälar som befinner sig på finska sidan att riskera att få sprängskador eller PTS vid detonationer. Dessutom kommer bubbelridåer att användas för alla detonationer längs den finska delen av sträckningen i Finska viken, vilket minskar PTS-zonerna och på motsvarande sätt TTS-zonerna från dessa detonationer. Därför kommer sannolikt påverkan på individer att minska betydligt i närliggande områden. Slutsatsen är att extremt kortvariga och momentana undervattensbullerpulser från röjning av stridsmedel i Ryssland, nära den finska gränsen, inte kan medföra betydligt skadlig påverkan på sälar i Naturaområdet eller på närliggande plaster och därigenom inte försämra de naturvärden som nämns ovan. 7.3 Konsekvenser för arterna i Bilaga I i fågeldirektivet Eftersom det närmaste avståndet mellan Naturaområdet som bedöms i denna rapport och NSP2- sträckningen är 23,5 km, är den enda betydande konsekvensen som kan påverka fåglar sprängskador från röjning av stridsmedel. Detonationer från röjning kan endast påverka dykande fågelarter vars födosökande kan nå över 10 km från närmaste öar och skär i Naturaområdet. Fysisk störning för rörläggningsfartyg eller höga ljudtryck ovan vattenytan från röjning av stridsmedel är temporär och kortvarig, varför deras påverkan på fåglar bedöms som försumbar till liten. Rörläggning och annan fartygstrafik relaterad till projektet skiljer sig inte från Östersjöns nuvarande tillstånd utifrån sjöfåglarnas perspektiv. Varje röjning av stridsmedel kan orsaka vissa flyktreaktioner för sjöfåglar i närheten men flykt från olika naturliga störningar och hot är ett vanligt fenomen för fåglar. Antalet detonationer i närheten av Naturaområdena är lågt, varför ökningen av möjliga flyktreaktioner av sjöfåglar jämfört med nuvarande tillstånd är försumbar. För alla fåglar som omnämns i den standardiserade datablanketten (antingen i den nuvarande datablanketten eller den föreslagna uppdaterade datablanketten) kan arterna klassificeras i tre kategorier i förhållande till deras känslighet för sprängskador från röjning av stridsmedel: Grupp 1: Dykande sjöfåglar som regelbundet gör flygningar i öppet hav och vars födosökområden kan finnas i djuphavsområden inom 2 km radie från NSP2-sträckning. Åtminstone några av de flygningar som görs för födosök kan nå över 20 km från Naturaområdet: tordmule (Alca torda) sillgrissla (Uria aalge) Tordmule äter huvudsakligen tobisfiskar och andra bottenfiskar. Även om dess dykningar kan nå upp till m djup i Östersjön (se t.ex. Benvenuti et al. 2001) och även djupare än 100 m i oceanerna (Piatt & Nettleship 1984), var det genomsnittliga djupet 8,2 ± 0,21 m i Wales (Shoji et al. 2015) och i centrala Östersjön låg mer än 50 % av dykningarna inom 15 m och det vanligaste djupintervallet låg mellan 5 och 10 m (Benvenuti et al. 2001). I centrala Östersjön skedde födosökande mellan 1 och 35 km från kolonin (Benvenuti et al. 2001).

30 27 Sillgrissla har större totala syreförråd och proportionellt mindre vingar och är mer effektiv vid dykningar än tordmule; sillgrissla dyker djupare med längre bottentider. Även om båda arterna huvudsakligen livnär sig på tobisfisk, så hämtar sillgrisslor tobisfisk på djupare djup än tordmule (Shoji et al. 2015). Största dykdjup för sillgrisslan kan vara över 180 meter, eftersom den har fångats vid det djupet av bottengarn i Alaska (Piatt och Nettleship 1984). För grupp 1 är sprängskador möjliga och deras sannolikhet och omfattning beror på lokala förhållanden och abundans av målarter. Denna grupp bedöms ytterligare senare i detta kapitel. Grupp 2: Dykande sjöfåglar som regelbundet gör flygningar utanför Naturaområdet, men vars flygningar över öppet hav mer än 20 km från Naturaområdet sällan sker: tobisgrissla (Cepphus grylle) svärta (Melanitta fusca) svarthakedopping (Podiceps auritus) ejder (Somateria mollissima) För grupp 2 anses sannolikheten för sprängskador, och andra negativa konsekvenser från NSP2- projektet, vara låg. De osannolika fall då en enskild individ av dessa arter skadas eller på annat sätt störs, är inte av betydelse för Naturaområdets bevarandevärden. Möjliga negativa konsekvenser förändrar inte bevarandestatusen hos dessa arter, stör inte den långvariga närvaron av dessa arter inom Naturaområdet och minskar inte avsevärt en skyddad arts abundans. Grupp 3: Sjöfåglar som inte dyker och andra fåglar än sjöfåglar (gäss, svanar, vadare, måsar, hackspettar, hökar, ugglor, tättingar osv.). För grupp 3 kan eventuella konsekvenser vara en förändring av flygrutten eller någon mindre störning under flytten genom anläggningsområdet. Dessa beteendemässiga förändringar är små och tillfälliga, som bara sker en gång under individens livstid. Därför kan konsekvenserna bedömas som försumbara. De känsligaste, och potentiellt mest utsatta, arterna med bevarandevärde för påverkan som orsakas av NSP2-projektet inom Naturaområdet är: tordmule (Alca torda) och sillgrissla (Uria aalge). Enligt den uppdaterade datablanketten gällande populationsstorlekarna för ovan nämnda arter inom detta Naturaområde: häckande par av tordmule och 0 1 häckande par av sillgrissla. Totalt antal stridsmedelsobjekt som ska röjas inom km avstånd från Naturaområdet är okänt för den ryska delen av NSP2-sträckningen. I den finska delen är den endast fem stycken stridsmedel som ska röjas inom en radie på 50 km från Naturaområdet (som närmast 26 km). Möjliga stridsmedel i den ryska delen är lokaliserade minst 23,5 km från Naturaområdet. Alla kända och möjliga stridsmedel som behöver röjas ligger på ett djup mellan 30 och 80 m. Det är sannolikt att stridsmedelsobjekten ligger i ett område som inte är gynnsamt för tordmule och sillgrissla. Närmsta stridsmedelsobjekt ligger åtminstone 23,5 km från Naturaområdet, vilket gör det ännu mer troligt att deras sprängzon ligger i ytterkanten av födosöksområdet för tordmule och sillgrissla. De sällsynta tillfällen då en enskild individ av ovanstående arter skadas eller på annat sätt störs, är inte av betydelse för Naturaområdets bevarandevärden. Möjliga negativa konsekvenser förändrar inte bevarandestatusen hos dessa arter, skadar inte den långvariga närvaron av dessa arter inom Naturaområdet och minskar inte avsevärt en skyddad arts abundans.

31 28 Sammanfattningsvis bedöms projektets konsekvenser för tordmule och sillgrissla till följd av sprängskador som liten. För de andra fågelarterna bedöms konsekvenserna som försumbara. 7.4 Konsekvenser för Naturaområdets sammanhållning Med sammanhållning och integritet avses att den ekologiska strukturen och funktionen i området förblir beboelig och att de naturliga habitattyperna och arterna, för vilka området valts ut till Natura 2000-nätverket, förblir livskraftiga. Det berörda projektet medför inte sådana konsekvenser som skulle försämra de ekologiska värden som utgör grunden för bevarandet av Naturaområdet. NSP2 bedöms inte ha någon inverkan på sammanhållningen på Naturaområdet Östra Finska vikens skärgård och vatten (FI ). 8. KUMULATIVA KONSEKVENSER MED ANDRA PROJEKT 8.1 Allmän information om bedömning av kumulativa konsekvenser När det gäller Naturbedömningar och bedömningsundersökningar måste kumulativa konsekvenser bedömas i enlighet med 65 i Naturskyddslagen: Om ett projekt eller en plan antingen i sig eller i samverkan med andra projekt eller planer sannolikt betydligt försämrar de naturvärden [som finns i området] --- ska den som genomför projektet eller gör upp planen på behörigt sätt bedöma dessa konsekvenser. Enligt Europeiska kommissionens tolkningsvägledning (Europeiska kommissionen 2000) ska bedömningen av andra projekt begränsas till andra planer eller projekt som har planerats färdigt. Under MKB-rapportens sammanställning bedömdes andra anläggningsprojekt eller planer som i kombination med NSP2-projektet skulle medföra kumulativa skadliga konsekvenser. Följande befintliga och planerade projekt, som i kombination med projektet NSP2 skulle kunna medföra kumulativa negativa konsekvenser, identifierades: Det befintliga dubbla rörledningssystemet Nord Stream (NSP). NSP löper parallellt med huvuddelen av den föreslagna sträckningen av NSP2. Det planerade gasrörledningsprojektet Balticconnector. Balticconnector har en rörledning, diameter 500 mm, avsedd att sammanlänka det finska och estniska distributionsnätet för naturgas och leverera gas mellan de båda länder. Balticconnector korsar Finska viken från Ingå, Finland, till Paldiski, Estland. På grund av avståndet orsakar Balticconnector ingen påverkan som kan nå till Östra Finska vikens skärgård och vatten. Dumpningsplatser och sandutvinningsplatser till havs. Det finns tre tillåtna utvinningsplatser för havssand och -grus i finska territorialvatten i Finska viken och norra Egentliga Östersjön: Östertokan, Soratonttu (utanför Helsingfors) och Merisora i Lovisa (utanför Lovisa). Det finns även befintliga dumpningsområden i finska territorialvatten utanför Lovisa, Helsingfors och Esbo. Dumpningsområdet utanför Ingå som nämns i MKBrapporten var reserverad för LNG-terminalprojektet som har avbrutits. Inga andra befintliga och planerade projekt och planer är kända som potentiellt kan orsaka negativa kumulativa konsekvenser tillsammans med NSP Kumulativa konsekvenser från NSP2 och NSP Nord Stream-rörledningen (NSP) har anlagts och är nu i drift. Enligt MKB-rapporten för NSP2 bedöms ingen kumulativ konsekvens för marina däggdjur, fisk eller livsförhållanden för andra marina organismer (bottendjur) förekomma.

32 Kumulativa konsekvenser från NSP2 och dumpningsplatser till havs Dumpningsplatsen utanför Lovisa ligger 2 km öster om ön Yttre Täktarn (Figur 8-1). Dumpning regleras av miljötillståndet som har beviljats 5 april 2012 av regionförvaltningsverket i Södra Finland (ref.nummer ESAVI/145/04.09/2011). Avståndet från dumpningsplatsen till det nordvästra hörnet på Naturaområdet är cirka 10 km medan NSP2-sträckningen är lokaliserad i nästan motsatt riktning från Naturaområdet. Enligt miljötillståndet är den viktigaste konsekvensmekanismen från dumpningen av massor en ökad vattengrumlighet. Ökningen i grumlighet är mest uppenbar i närheten av dumpningsplatsen. Ökningen i grumligheten är emellertid tillfällig och suspenderat material kommer att lägga sig när dumpningen avstannar eller upphör. Mängden giftiga ämnen i de dumpade sedimenten är obetydliga och deras koncentrationer är lägre än i det naturliga sedimentet i området. Enligt miljötillståndet orsakar dumpning endast liten konsekvens för fiskbestånden och bottenlevande ryggradslösa djur. Det närmsta Naturaområdet är Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde (FI ), som ligger cirka 2 km från dumpningsplatsen. Enligt dumpningens miljökonsekvensbeskrivning (refererat i miljötillståndsbeslutet) bedömdes konsekvenserna för fåglar som små och tillfälliga, för sälar som tillfälliga och försumbara. De arter som förekommer i Östra Finska vikens skärgård och vatten liknar dem som förekommer i Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde. Då avståndet mellan dumpningsplatsen och Naturaområdet Östra Finska vikens skärgård och vatten är fem gånger längre, bedöms påverkan som försumbar. På grund av att NSP2 och dumpningsplatsen utanför Lovisa båda har låg påverkan på vattenkvaliteten och avståndet mellan dem och avståndet från dem till Naturaområdet, finns det ingen kumulativ påverkan som kan sträcka sig in i Östra Finska vikens skärgård och vatten. 8.4 Kumulativa konsekvenser från NSP2 och platser för utvinning av sand till havs Ett utvinningsområde med beviljat tillstånd för utvinning av sand och grus ligger utanför Lovisa (senare Merisora-Lovisa ) och därmed i närheten av Naturaområdet Östra Finska vikens skärgård och vatten. Utvinningsområdet innehåller tre enskilda utvinningsställen och den närmaste ligger cirka 10 km väster om Naturaområdet (Figur 8-1).

33 30 Figur 8-1. Platserna för de tillåtna utvinningsplatserna för sand (de tre sydligaste röda områdena) och dumpningsplatsen (nordligaste röda området) i förhållande till Natura 2000-området Östra Finska vikens skärgård och vatten (markerad med grön linje) och NSP2- sträkningen. Under tillståndsprocessen för Merisora-Lovisa genomfördes en Naturabedömning (Insinööritoimisto Paavo Ristola, 2006). Enligt den Naturabedömningen är ökning av vattengrumligheten huvudkonsekvensmekanismen vid och utanför utvinningsplatsen, som orsakas av ökad mängd suspenderat material. Ökningen av grumlighet är mest uppenbar i närheten av utvinningsplatsen men viss grumlighetsökning har upptäckts upp till 1 3 km från utvinningsplatserna. Ökningen i grumligheten är emellertid tillfällig och suspenderat material kommer att lägga sig när utvinningen avstannar eller upphör. Enligt Naturabedömningen kommer utvinningen av sand och grus inte att orsaka några grumlighetsförändringar i Naturaområdet Östra Finska vikens skärgård och vatten. Det finns inga kända gråsälkolonier nära sandutvinningen och utvinningen av sand orsakar inga konsekvenser för gråsälarna. Detsamma gäller även för vikare. Utvinningen i sig ger inga konsekvenser för fåglar men transporten av sand kan orsaka viss grumlighetsförändring längs fartygets rutt och därigenom orsaka några konsekvenser för följande arter: fisktärna, silvertärna, skräntärna, sillgrissla, tobisgrissla och silltrut. Konsekvenserna från Merisora-Lovisa bedömdes som icke-betydande för Naturaområdet Pernåvikens, Lillpernåvikens och Pernå skärgårds marina skyddsområde, som ligger ungefär 1 km från den närmaste utvinningsplatsen. Negativ påverkan kommer inte att nå Östra Finska vikens skärgård och vatten, vilket gör att det inte blir några kumulativa konsekvenser från NSP2 och Merisora-Lovisa. 8.5 Slutsatser om kumulativa konsekvenser Baserat på kunskapen om de övriga projekten och planerna kan man konstatera att kumulativa negativa konsekvenser inte kommer att uppstå av NSP2-projektet tillsammans med andra bedömda projekt och planer.