Människohandel med barn i Sverige

Transkript

1 Juridiska institutionen Höstterminen 2017 Examensarbete i barnrätt 30 högskolepoäng Människohandel med barn i Sverige Uppfyller den svenska regleringen internationella förpliktelser? Child Trafficking in Sweden Do Swedish Regulations Comply with International Obligations? Författare: Emilia Hörnell Handledare: Professor Anna Singer

2

3 Innehållsförteckning 1 Inledning Uppsatsens disposition Syfte Metod och material Disposition Avgränsningar och preciseringar Lägesrapport Generellt om människohandel Människohandel med barn i Sverige Inledning Rapport från Länsstyrelsen i Stockholm Uppgifter från Nationella metodstödsteamet mot prostitution och människohandel Övriga uppgifter Ensamkommande barn som försvinner Internationella instrument Inledning FN:s konvention om barnets rättigheter Bakgrund Barnets bästa Barnkonventionens skydd mot handel med barn FN:s fakultativa tilläggsprotokoll Palermoprotokollet Europeiska instrument EU:s människohandelsdirektiv Europarådets människohandelskonvention Nationella bestämmelser Bakgrund Brottsbalken Socialtjänstlagen Migrationsrätt Sveriges arbete mot människohandel med barn Förebyggande åtgärder Vidtagna åtgärder Planerade åtgärder Är Sveriges förebyggande arbete tillräckligt? Bakgrund Kritik från FN, EU och Europarådet FN:s barnrättskommitté Europeiska kommissionen Europarådets övervakningsmekanism

4 7.3 Kritik från oberoende instanser Diskussion Inledning Problematiska aspekter med människohandel Allmänt om problematiken Barnets bästa Samhällets signaler De lege ferenda Sveriges utmaningar Brottsbalken Socialtjänstlagen Socialtjänstens befogenheter och resurser Anmälningsskyldigheten Migrationsrättsliga åtgärder Gode män Gränskontroller Övriga möjliga åtgärder Utbildningskrav Motverka efterfrågan Inkorporering av barnkonventionen Slutsats Källförteckning

5 1 Inledning Människohandel förekommer i hela världen och betraktas som ett mycket allvarligt brott. 1 Brottet innefattar ofta att flera personer samverkar, både i olika länder eller inom ett land, för att rekrytera eller transportera en människa i syfte att utnyttja denna för olika ändamål. 2 Eftersom brottet innefattar ett hänsynslöst utnyttjande av människor kan människohandel klassificeras som den moderna formen av slavhandel. 3 När det är barn som faller offer för denna handel måste särskild hänsyn tas till deras specifika rättigheter, behov och förutsättningar då barn är speciellt sårbara för utnyttjanden av olika slag. Denna sårbarhet beror bland annat på barns beroendeställning gentemot vuxna. 4 Barn är särskilt skyddsvärda och har inte samma möjligheter som vuxna att stå upp för sig själva. Människohandel är ett globalt växande problem vars motverkande förutsätter ett internationellt samarbete och att omfattande förebyggande och straffrättsliga nationella åtgärder vidtas. 5 Då det finns en efterfrågan och personer som tillhandahåller barn har människohandel med barn kommit att bli en lönsam verksamhet. En verksamhet som, på grund av att den ofta är gränsöverskridande och involverar flera aktörer, är svår att stoppa. 6 Genom flertalet internationella instrument, där FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och EU:s människohandelsdirektiv kan nämnas som exempel, tillerkänns barn rätt till skydd mot människohandel. Sverige har genom ratificering av dessa instrument åtagit sig att upprätthålla denna rättighet. 7 Trots ett förhållandevis aktivt arbete mot denna form av verksamhet i Sverige, förekommer det att barn faller offer för människohandel. Under 2016 misstänks 50 barn ha utsatts för människohandel i Sverige. 8 För att barns rättigheter och principen om barnets bästa ska kunna upprätthållas krävs det att människohandeln upphör. Ett första steg mot att förhindra handel med barn i Sverige är en tydlig nationell reglering. Frågan är om Sverige har tillräckligt tydliga regler eller om vissa lagändringar behöver genomföras. 1 Skr. 2015/16:192, s Polismyndigheten, rapport 2016, s Jareborg, N. m.fl., Brotten mot person och förmögenhetsbrotten, s. 46 f. 4 Polismyndigheten, a.a. s. 28 f. 5 A.a. s ECPAT Sverige, Barnsexhandel: kommersiell sexuell exploatering av barn, 2009, s. 3 ff. 7 Se nedan i kapitel 4 för en redogörelse av dessa internationella instrument. 8 Nationellt metodstöd mot prostitution och människohandel, Rapport: misstänkta fall för människohandel i Sverige 2016 barn, 13/

6 2 Uppsatsens disposition 2.1 Syfte Syftet med texten är att klarlägga och granska hur regleringen mot människohandel med barn 9 ser ut i Sverige samt att utvärdera om Sveriges bestämmelser är tillräckliga för att förebygga handeln eller om regleringen borde ändras. Eftersom människohandel med barn uppenbarligen förekommer i Sverige kan det argumenteras för att Sveriges lagstiftning inte är tillräcklig och att vissa lagändringar måste genomföras. I det fall Sveriges reglering mot människohandel med barn anses otillräcklig är syftet med uppsatsen att utreda om det finns möjliga lagändringar som kan genomföras för att Sverige bättre ska kunna fullgöra sina internationella förpliktelser inom detta område. Fokus ligger på preventiva åtgärder som skulle kunna förhindra att barn utsätts för människohandel och tar skada. 2.2 Metod och material I uppsatsen används en rättsdogmatisk metod vilket innebär att gällande rätt tolkas genom en analys av olika rättskällor. 10 Granskningen görs med rättskällorna som utgångspunkt och den analys som följer förankras i den rättsvetenskapliga litteratur och övrigt material som används. Det använda materialet består av internationella instrument såsom barnkonventionen och Europarådets människohandelskonvention, offentligt tryck i form av propositioner och betänkanden samt doktrin och rapporter som berör ämnet. Framställningen har ett barnrättsperspektiv. Med detta menas att allt material som läggs fram och all argumentation som förs, görs med barnets intressen som utgångspunkt. Samtliga argument och förbättringsförslag har därför till huvudsakligt syfte att tillgodose principen om barnets bästa och barns övriga rättigheter. I och med barnperspektivet är även förhoppningen med föreslagna lagstiftningsåtgärder en lagreglering som till största möjliga mån är fördelaktig för barnet. 9 Begreppet människohandel med barn används och avser bortförande och försäljning av samt handel med barn. 10 Se Kleineman, J. m.fl., Juridisk metodlära, s. 21 ff. för en utförligare genomgång av rättsdogmatisk metod. 6

7 2.3 Disposition För att kunna utreda om Sveriges reglering mot människohandel med barn är tillräcklig krävs en viss förståelse för i vilken utsträckning handeln förekommer. Uppsatsen inleds därför med ett kapitel som beskriver människohandel som fenomen och ger en lägesrapport över situationen i Sverige, där uppgifter från olika instanser presenteras. Därefter följer ett kapitel om ett urval av relevanta internationella instrument från FN och EU för att ge en grund för den följande diskussionen och analysen. Kapitlets avsnitt är viktiga för att ge en förståelse för att det finns ett omfattande regelsystem som slår fast skyldigheter när det gäller människohandel med barn, skyldigheter som Sverige åtagit sig att följa. För att sedan se till Sveriges regleringar presenteras nationell lagstiftning inom relevanta områden i det följande kapitlet. Sedan redogörs för de åtgärder Sverige vidtagit genom åren, vilket ger en inblick i regeringens arbete mot människohandel med barn. I kapitlet presenteras ett antal ändringar som Sverige vidtagit i arbetet mot människohandel med barn tillsammans med planerade ändringar som framgår av den senaste handlingsplanen i denna fråga. Därefter redogörs för kritik från olika instanser vad gäller Sveriges vidtagna åtgärder. Kapitlet syftar till att ge en bild av hur omvärlden har ansett att Sverige uppfyller sina internationella förpliktelser och vad som kan förbättras. Härefter följer en diskussion där förekomsten av människohandel problematiseras och möjligheten att ändra vissa lagar för att bättre förhindra människohandel med barn diskuteras. Diskussionen tar sin utgångspunkt i den kritik och de förbättringsförslag Sverige har erhållit. För att bibehålla en saklig framställning i ett så pass känsloladdat och omdiskuterat ämne som tas upp i uppsatsen är analysen frånskild från den fakta och det material som presenteras. Uppsatsen avslutas med en sammanfattande slutsats. 2.4 Avgränsningar och preciseringar För tydlighetens skull kan framhållas att uppsatsen rör alla barn i Sverige, medborgare och utlänningar. Inledningsvis redogörs för hur många barn som befaras utnyttjas av denna handel i Sverige och det finns därför ingen anledning att endast ta upp de fall som rör svenska medborgare. Uppgifter som rör barn från olika länder tas upp men avgränsas till de fall som påträffats inom Sveriges territorium. Till viss del är texten inriktad på ensamkommande barn då uppgifter visat att de utgör en stor del av de barn som faller 7

8 offer för människohandel. 11 I uppsatsen behandlas dessutom flera former av utnyttjande av barn när det kommer till människohandel. I fokus för framställningen står dock människohandel med barn för sexuella ändamål då denna verksamhet är den som har visat sig mest förekommande. Syftet med uppsatsen är, som redan framgått, att utreda om det finns lagändringar som kan genomföras för att stävja människohandeln med barn. Andra vanligt förekommande frågeställningar om människohandel med barn, exempelvis utsatta barns återanpassning eller straffrättsliga diskussioner om möjligheten att åtala och döma fler förövare, tas därför inte upp i någon större utsträckning. Ändringar i reglering som ämnar att förebygga människohandel med barn är istället det som lyfts fram i denna uppsats. Med detta sagt kan det finnas svårigheter med att avgöra vad som är att anses som förebyggande eftersom människohandel är ett brott som sker i flera olika led. Förebyggande åtgärder kan därför ta sikte på att stävja handeln helt och hållet, innan barnet ens har kommit i kontakt med förövaren, samtidigt som reglering som belyser situationer när ett barn riskerar att fara illa och är i riskzonen för att utnyttjas också kan vara förebyggande. De förbättringsförslag som diskuteras i denna uppsats berör därför båda dessa aspekter. Vidare bör det noteras att människohandel, utöver frågor om rättsliga förbättringsåtgärder och barns rättigheter, även berör frågor om klasskillnader, jämställdhet, ekonomi, politik och organiserad brottslighet. Alla dessa aspekter är viktiga att se över i arbetet mot människohandel. Denna uppsats avgränsas dock så att dessa frågor endast behandlas då det är av intresse utifrån ett barnrättsperspektiv och tangerar textens syfte. Även möjligheten att ta fingeravtryck på de barn som kommer till Sverige är en intressant aspekt som möjligtvis kan föranleda bättre kontroll och protokollföring av dessa barn, och på så sätt förhindra människohandel med barn. Denna aspekt tas dock inte upp i uppsatsen då en diskussion om fingeravtryck skulle aktualisera en stor mängd internationella och nationella regler, vilka går utanför syftet med uppsatsen. 12 När det kommer till den nationella regleringen som presenteras är det omöjligt att, inom ramen för uppsatsens frågeställning, redogöra för all lagstiftning som är relevant i kampen mot människohandel med barn. För att komma åt problematiken med denna olagliga verksamhet krävs nämligen omfattande lagstiftning inom ett flertal områden för 11 Se uppgifter i avsnitt Reglerna om fingeravtryck väcker frågor om integritet och åldersbestämning av barn. Vid intresse, se exempelvis Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 (EURODAC förordningen). 8

9 att få ett så heltäckande skydd för barnen som möjligt. I uppsatsen görs därför ett urval, där de mest centrala lagarna inom området presenteras. Vikt läggs vid kriminaliseringen av brottet, yrkesverksammas och allmänhetens anmälningsskyldighet samt migrationsrättsliga åtgärder. Utöver dessa avgränsningar kan nämnas att inga rättsfall gällande människohandel med barn tas upp. De rättsfall som finns inom detta område är få till antalet och är mer aktuella att använda vid straffrättsliga diskussioner då det blir en fråga om varför inte flera fall leder till åtal och hur straffbestämmelsen kan skrivas om. Eftersom syftet med uppsatsen är att utreda om Sveriges reglering för att förebygga människohandel med barn är tillräcklig faller dessa typer av frågeställningar utanför avgränsningen i uppsatsen. 9

10 3 Lägesrapport 3.1 Generellt om människohandel Ett brott som ofta förväxlas med människohandel är människosmuggling. Människosmuggling avser organiserade former av olovlig invandring och är ett brott mot staten. I många fall sammanfaller även smugglarnas och de smugglade personernas intressen. Med människohandel avses däremot flera gärningar som innefattar ett efterföljande utnyttjande av en utsatt och klassificeras därför som ett brott mot person. Även om människosmuggling kan utgöra ett led i människohandeln finns det en skillnad då människohandel också kan begås genom att offren förs lagligt över landgränser. 13 Människohandel är ett komplicerat fenomen som innefattar flera olika led och moment. Det rör sig om ett allvarligt brott som kränker de utsatta personernas rättigheter. Därtill hör att människohandel ofta är organiserad och gränsöverskridande. Generellt innebär brottsligheten att människor, ofta kvinnor och barn, rekryteras och transporteras mellan länder eller inom ett land i syfte att de senare ska utnyttjas på olika sätt. I ursprungsländer, det vill säga länder där rekryteringen sker, råder ofta fattigdom och arbetslöshet medan det i länder dit brottsoffret förs, så kallade destinationsländer, finns en efterfrågan att utnyttja människor. På detta sätt skapas förutsättningar för en lukrativ handel. 14 FN uppskattade 2003 att kriminella grupper tjänar runt 7 miljarder dollar varje år på denna handel vilket gör att verksamheten jämförs med den internationella drog- och vapensmugglingen eftersom vinsterna är så stora. 15 Problemen med människohandel förekommer både i ursprungsländer, destinationsländer och länder genom vilka offren transporteras. Detta gör att inget enskilt land kan komma tillrätta med problemen endast genom nationella åtgärder. För att uppnå resultat i kampen mot människohandel krävs därför internationellt samarbete. 16 Nationella åtgärder är dock en stor del i denna strid och får inte nedprioriteras. En nationell lagstiftning som ligger i linje med internationella instrument är ett viktigt inslag i arbetet med att bekämpa människohandel Prop. 2003/04:111, s. 8 f. 14 A.prop. s A.prop. s Prop. 2009/10:152, s Se t.ex. prop. 2009/10:152, s. 9 f. och FN:s kommitté för barnets rättigheter, CRC/C/SWE/CO/5, s

11 3.2 Människohandel med barn i Sverige Inledning För att få en bild av i vilken omfattning människohandel med barn förekommer i Sverige presenteras uppgifter från Länsstyrelsen, Nationella metodstödsteamet mot prostitution och människohandel (NMT), polisen, brottsförebyggande rådet (BRÅ) och Migrationsverket i detta kapitel. Ett avsnitt tar även upp statistik över ensamkommande barn som försvinner efter att de kommit till Sverige. Även om barnen försvinner av olika anledningar, befaras det att vissa av dessa barn faller offer för människohandel. Eftersom människohandel är en form av organiserad brottslighet och det av olika anledningar finns svårigheter att lokalisera och identifiera alla de barn som utnyttjas, finns ett mörkertal som är svårt att uppskatta. Handelns omfattning är därför mycket svår att beräkna. 18 Uppgifter om antalet anmälda brott ger inte en rättvisande bild eftersom alla brott inte upptäcks och anmäls. De siffror som följer är därför inte helt tillförlitliga och speglar förmodligen bara en bråkdel av alla de barn som utnyttjas Rapport från Länsstyrelsen i Stockholm Länsstyrelsen i Stockholm publicerade under våren 2017 en rapport där en granskning av ärenden om misstänkt människohandel med barn mellan gjordes. Rapporten granskade totalt 68 polisärenden där barn var målsägande, varav endast ett ärende ledde till åtal och fällande dom. I de granskade ärendena inleddes en förundersökning i 84 procent av fallen. Rapportens material omfattar 75 barn där 60 procent var flickor och flertalet av barnen var mellan år. I 15 procent av fallen var barnen mellan år gamla, medan nio procent var 0 10 år gamla. Av de sammanställda uppgifterna framgår att barnen kom från länder inom och utanför EU. De flesta var från afrikanska och asiatiska länder, åtta procent hade svenskt medborgarskap. Många av barnen var ensamkommande och typen av utnyttjandeform varierade mellan sexuell exploatering, tvångsarbete, tiggeri, krigstjänst och övriga ändamål. Till största delen var det tjänstemän vid myndigheter, såsom Migrationsverket, socialtjänsten och polisen som gjorde anmälningar. 19 Studien visade att det i de flesta polisärendena rörde sig om ett barn som målsägande, i enstaka fall flera. I vissa fall var människohandeln nationell medan det i 18 ECPAT Sverige 2009, a.a. s. 7 f. 19 Länsstyrelsen Stockholm, rapport 2017:12, s. 9 f. och s. 17 ff. 11

12 andra fall fanns internationella kopplingar. Handeln i Sverige har även visat sig förekomma både i organiserad form och av en eller två enskilda personer. 20 Utifrån de siffror som redovisades tog Länsstyrelsen fram ett antal förbättringsförslag som presenterades i rapporten. Dessa är främst riktade till polisers och åklagares arbete i processen och avser ändringar som kan bidra till att fler förundersökningar leder till åtal. 21 Eftersom denna uppsats har till uppgift att presentera förebyggande åtgärder, inte åtgärder som kan göra att fler förövare ställs inför rätta, kommer inte rapportens förslag att presenteras närmare Uppgifter från Nationella metodstödsteamet mot prostitution och människohandel NMT är ett operativt nätverk som leds av Länsstyrelsen i Stockholm och består av myndigheter som arbetar mot prostitution och människohandel. 22 Nätverket har gjort en sammanställning av de misstänkta fall av människohandel i Sverige 2016 som NMT var involverade i. Uppgifterna omfattar personer som har upptäckts som möjliga eller potentiella offer för människohandel. NMT har sammanställt siffror både på misstänkt människohandel i Sverige i sin helhet och siffror som inriktar sig på barn, varav de senare presenteras här. Under 2016 misstänks 50 barn ha varit utsatta för människohandel i Sverige. Av dessa var 28 flickor, 14 pojkar och åtta var medföljande barn till utsatta vuxna. Handeln har i störst uträckning varit för sexuella ändamål, tiggeri och kriminalitet. Av dessa barn kom de flesta från Rumänien, Afghanistan, Sverige och Marocko Övriga uppgifter Enligt uppgifter från BRÅ anmäldes 15 brott 2016 i hela Sverige som rörde människohandel för sexuella ändamål med barn under 18 år. Året innan anmäldes brottet elva gånger medan det bara anmäldes fem gånger Under 2015 anmäldes 30 brott gällande människohandel med barn under 18 år för andra ändamål. Dessa ändamål rörde 20 Länsstyrelsen Stockholm, rapport 2017:12, s A.a. s. 67 f. 22 NMT, Om oss, 12/ NMT, Statistik: Antal fall av misstänkt människohandel under 2016 och Rapport: misstänkta fall för människohandel i Sverige 2016 barn, 13/ Brottsförebyggande rådet, brott och statistik, 2/

13 bland annat tvångsarbete, organhandel och tiggeri rapporterades brottet för andra ändamål 14 gånger. 25 Uppgifter från Migrationsverket har visat att antalet fall av misstänkt människohandel för olika ändamål har ökat från tidigare år. Från första halvåret 2017 rapporterades 231 fall, där 46 av fallen rör barn. För samma period 2016 var det 163 fall som rapporterades. Vad gäller antalet misstänkta fall per helår var det 91 fall som anmäldes 2016 beträffande barn och året dessförinnan var det 66 fall. Majoriteten av fallen förefaller ha varit för sexuella ändamål. Anledningen till att det skett en ökning i antalet anmälningar uppges vara att Migrationsverket satsat på utbildning och bättre verktyg för att upptäcka misstänkta fall av människohandel. Samtidigt uppges det stora antalet asylsökande under 2015 vara ytterligare en orsak till ökningen. 26 I regeringens handlingsplan till skydd för barn mot människohandel, exploatering och sexuella övergrepp framgår att alla barn sedan 2002, då brottet kriminaliserades, som identifierats som offer för människohandel i sexuellt syfte i Sverige har varit flickor, främst i åldrarna Angående människohandel för andra former av utnyttjanden angav regeringen i denna handlingsplan att det var 30 anmälningar som upprättades hos polisen 2015 och 14 anmälningar Polisen överlämnade 2016 en lägesrapport gällande människohandel för sexuella och andra ändamål avseende Vad gäller barn uppgav rapporten att det under det granskade året var ensamkommande barn som sökte asyl i Sverige, och poängterade att dessa barn är en särskilt utsatt grupp för människohandel. Faktum är att många av barnen försvinner efter att de kommit till Sverige Ensamkommande barn som försvinner Länsstyrelsen i Stockholm publicerade 2016 en rapport med uppgifter om ensamkommande barn som försvinner. I rapporten konstaterades att det saknas kunskap och information om de barn som avviker och vad orsaken till försvinnandena är. Oavsett orsaken till att ett barn försvinner, och oberoende av om barnet gör så frivilligt, ansågs det finnas en överhängande risk att dessa barn far illa, eftersom de befinner sig i en utsatt situation och lever utanför samhällets system. 29 Det antogs finnas flera orsaker till att barn 25 Polismyndigheten, a.a. s. 11 och Migrationsverket, Allt fler fall av människohandel, 4/ Skr. 2015/16:192, s Polismyndigheten, a.a. s. 11 f. 29 Länsstyrelsen Stockholm, rapport 2016:25, s

14 avviker, varav människohandel var en. Det föreföll dock som att avslag på en asylansökan eller rädsla för att få avslag var bland de vanligaste orsakerna till barnens försvinnande. 30 Ensamkommande barn i ankomstskedet, det vill säga barn som ännu inte anvisats till en kommun, anses vara en särskild riskgrupp vad gäller människohandel. I detta skede har barnet ännu inte blivit tilldelat en god man och bor ofta i boenden med många andra barn vilket resulterar i att personalen har svårare att lägga märke till faktorer som innebär en ökad risk för försvinnanden. Det saknas sammanställda uppgifter rörande dessa barn vilket medför svårigheter med att kartlägga hur många av dem som avvikit. 31 Från 2013 till och med 2016 hade Migrationsverket registrerat att ensamkommande asylsökande barn som fått en kommunanvisning hade avvikit. 32 Av dessa barn är det vissa som lämnar landet, andra som kommer tillbaka för att återuppta sin asylprocess, medan vissa barn förblir försvunna. Sverige har fått kritik av flera kommittéer inom FN för att många ensamkommande barn försvinner och för oförmågan att förhindra det, eftersom risken för att barnen blir föremål för människohandel ökar Länsstyrelsen Stockholm, rapport 2016:25, s. 9 f. 31 A.a. s. 20 ff. och s. 66 f. 32 A.a. s A.a. s

15 4 Internationella instrument 4.1 Inledning En stor del i bekämpandet av människohandel förutsätter internationellt samarbete mellan länder samt nationell reglering. Eftersom människohandel med barn är ett gränsöverskridande problem regleras handeln på internationell nivå via ett flertal konventioner, direktiv och protokoll. När Sverige har anslutit sig till ett av dessa instrument krävs oftast en ratificering för att landet ska bli folkrättsligt bundet av bestämmelserna. 34 Beroende på hur Sverige införlivar dessa regelverk, genom transformering eller inkorporering, har de olika rättslig ställning inom den svenska rätten. Oavsett rättslig ställning är dock Sverige genom ratifikationen förpliktigat att följa regelverkens bestämmelser. 35 Nedan följer en presentation av ett antal av de internationella instrument som tar upp människohandel med barn. 4.2 FN:s konvention om barnets rättigheter Bakgrund Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989 och trädde i kraft den 2 september Konventionen är ett rättsligt bindande internationellt avtal för anslutna stater vilket innebär att de länder som ratificerat barnkonventionen har åtagit sig att se till att den följs. 37 Sverige ratificerade barnkonventionen Till följd av denna ratificering har Sverige en skyldighet att se till att landets lagar stämmer överens och tolkas i enlighet med konventionens bestämmelser. I dagsläget har barnkonventionen inte samma status som svensk lag och är således inte direkt tillämplig i svensk rätt då den inte är inkorporerad. 39 Med detta sagt pågår debatter om huruvida barnkonventionen borde inkorporeras. Regeringen har föreslagit att barnkonventionen ska bli svensk lag med ikraftträdande 2020, 40 något som bland annat lagrådet motsatt sig Sevastik, P. m.fl., En bok i folkrätt, s Se SOU 2016:19, s. 350 ff. för utförligare presentation av konventioners ställning i svensk rätt. 36 Prop. 1989/90:107, s Se artikel 4 i barnkonventionen om staters skyldighet att vidta alla lämpliga åtgärder för att genomföra rättigheterna i konventionen. 38 Barnkonventionen, SÖ 1990:20, s SOU 2016:19, s. 283 f. 40 Se SOU 2016:19. Se även regeringens lagrådsremiss avseende inkorporering av FN:s konvention om barnets rättigheter, s Lagrådet, Inkorporering av FN:s konvention om barnets rättigheter, s

16 Genom barnkonventionen erkänns barn som individer med egna rättigheter. 42 Enligt konventionen definieras ett barn som varje människa under 18 år. 43 Alla artiklar i konventionen är beroende av varandra vilket betyder att konventionen ska ses som en helhet. 44 FN:s kommitté för barnets rättigheter (FN:s barnrättskommitté), som granskar efterlevnaden av barnkonventionen, har dock definierat fyra artiklar som grundläggande principer. Dessa är skydd mot diskriminering (artikel 2), principen om barnets bästa (artikel 3), rätten till liv och överlevnad (artikel 6) samt rätten till åsiktsfrihet (artikel 12). 45 Dessa artiklar utgör konventionens fyra grundpelare. Med detta menas att de, utöver att ha en självständig betydelse, ska vara styrande för tolkningen av barnkonventionens övriga artiklar Barnets bästa Artikel 3 ger uttryck för principen om barnets bästa och är förmodligen den svåraste artikeln av konventionens grundläggande principer att tillämpa vid en första läsning. Principen är en rättslig målsättning om att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. 47 Uttryckt med andra ord innebär principen att alla beslut och åtgärder som rör barn ska tillgodose barnets behov och intressen på bästa sätt. Det finns dock ingen entydig definition av vad som är barnets bästa då detta är en individuell bedömning som måste göras i det enskilda fallet. 48 Barnombudsmannen har förklarat barnets bästa som ett dynamiskt begrepp som ska utgå från varje enskilt barn. Barnet måste göras synligt och sättas i fokus för att barnets bästa ska kunna tillvaratas. Vidare skriver Barnombudsmannen att bedömningen ska bygga på kunskap och beprövad erfarenhet i kombination med en bedömning av det enskilda barnets livssituation. 49 I linje med detta kan vägledning tas från betänkandet Barnets bästa i främsta rummet, 50 som presenterar en liknande metod. I betänkandet anförs att det förmånligaste sättet att utreda barnets bästa är genom att kombinera ett objektivt och ett subjektivt perspektiv. Med ett objektivt perspektiv menas att en 42 Singer, A., Barnets Bästa: om barns rättsliga ställning i familj och samhälle, s Se artikel 1 barnkonventionen. 44 UNICEF Sverige, Handbok om barnkonventionen, s A.a. s Prop.1997/98:182, s Se artikel 3(1) i barnkonventionen. 48 Singer, A., a.a. s Barnombudsmannen rapporterar, BR 2005:06, s SOU 1997:

17 beslutsfattare gör en bedömning som grundas på vetenskap och beprövad erfarenhet, medan ett subjektivt perspektiv innebär att det berörda barnet hörs och ger uttryck för sina synpunkter. Enligt den brittiske familjerättsexperten John Eekelaar ska hänsyn till det subjektiva perspektivet endast tas om barnet vistas i en trygg miljö där det inte påverkas alltför mycket av en enskild vuxen. 51 Överväganden om barnets bästa måste dessutom göras utifrån vad som är bäst både på kort och lång sikt. 52 Eftersom principen om barnets bästa ska tas i beaktande vid alla åtgärder som rör barn är det av vikt att ha denna målsättning i bakhuvudet även vid frågor som rör människohandel med barn. I dessa fall är det flera av barns rättigheter som inskränks, inte bara principen om barnets bästa och de övriga grundläggande principerna. I nästkommande avsnitt redogörs därför för ett antal av de många rättigheter i barnkonventionen som kränks vid människohandel med barn Barnkonventionens skydd mot handel med barn Artikel 35 ålägger konventionsstaterna en skyldighet att vidta lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra bortförande och försäljning av eller handel med barn för varje ändamål och i varje form. 53 Denna artikel är tänkt att fungera som ett skyddsnät för att säkerställa att barn inte råkar ut för denna form av utnyttjande. 54 Eftersom barnkonventionens artiklar är beroende av varandra och inte bör läsas separat, 55 finns det flera artiklar som kan tas upp i samband med artikel 35. Beroende på vilken form av utnyttjande det rör sig om aktualiseras olika artiklar. När ett barn exempelvis säljs till slavarbete eller utsätts för människohandel för att tigga innebär det även brott mot artikel 32 om skydd mot ekonomiskt utnyttjande. Barn som tvingas bli soldater åt väpnade styrkor kan i sin tur få sina rättigheter enligt artikel 38 om skydd mot väpnade konflikter kränkta. Ytterligare exempel är när barn utnyttjas sexuellt inom prostitution, pornografi eller genom tvångsäktenskap, vilket går emot artikel 34 om skydd mot sexuellt utnyttjande. Eftersom olika former av handel med barn regleras i specifika artiklar samtidigt som artikel 35 innebär ett krav på åtgärder mot andra former av bortförande och försäljning av samt handel med barn, innebär artikel 35 att barn har ett dubbelt skydd SOU 1997:116, s UNICEF Sverige, a.a. s Se artikel 35 i barnkonventionen. 54 UNICEF Sverige, a.a. s A.a. s A.a. s Gällande det generella skyddet i artikel 35, se artikelns ordalydelse där åtgärder ska vidtas för varje ändamål och i varje form. 17

18 Med tanke på att lägesrapporten som presenterats i avsnitt 3.2 visat att människohandel med barn i stor utsträckning sker i form av sexuell exploatering av barn, finns det anledning att ytterligare redogöra för artikel 34. Enligt nämnda artikel åtar sig nämligen anslutna stater att skydda barn mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp och de ska, i likhet med vad som stadgas i artikel 35, vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra detta. Artikeln tar upp tre former av utnyttjande; sexuellt utnyttjande, prostitution och pornografi. 57 FN:s barnrättskommitté har identifierat fattigdom, ökad turism och svåra familjeförhållanden som vissa riskfaktorer för sexuella övergrepp och utnyttjande. Dessutom anses vissa grupper av barn vara i riskzonen, bland annat gatubarn och flyktingbarn. 58 I kommitténs allmänna kommentarer gällande behandlingen av ensamkommande barn utanför deras ursprungsland från 2005 framhölls att dessa barn, och i synnerhet flickor, riskerar att utsättas för människohandel i sexuellt syfte. 59 Som tidigare nämnts ska barnkonventionen ses som en helhet där artiklarna är beroende av varandra. När ett barn utsätts för människohandel finns följaktligen ett flertal andra artiklar, utöver de nyss nämnda, som aktualiseras. Nämnas kan bland annat rätten att behålla sin identitet (artikel 8), skydd mot olovligt bortförande (artikel 11), skydd mot andra former av utnyttjande (artikel 36) med flera FN:s fakultativa tilläggsprotokoll Det finns totalt tre fakultativa protokoll till barnkonventionen, de första två antogs 2000 och det tredje antogs Protokollen utgör ett komplement till konventionen och har till syfte att stärka skyddet för barn i särskilt utsatta situationer. Eftersom tilläggsprotokollen är fakultativa måste en stat ratificera dem på samma sätt som konventionen för att bli bunden. Sverige har ratificerat tilläggsprotokoll ett och två. 60 Det andra fakultativa tilläggsprotokollet reglerar handel med barn, barnprostitution och barnpornografi. Protokollet trädde i kraft 2002 och förstärker skyddet i artikel 35 då ratificerade stater måste vidta åtgärder för att kriminalisera och åtala alla former av handel med barn. 61 Genom ratificering trädde protokollet för Sveriges del i kraft Det 57 Se punkterna (a), (b) och (c) i artikel 34 barnkonventionen. 58 UNICEF Sverige, a.a. s UN Committee om the Rights of the Child, CRC/GC/2005/6, punkt 50, s SOU 2016:19, s. 113 ff. 61 UNICEF Sverige, a.a. s Regeringskansliet, rapport 2009, s

19 fakultativa protokollet skapades för att ge konventionsstaterna ett mer detaljerat ansvar i hanterandet av övergrepp mot barn, särskilt vad gäller åtal och utlämning av medborgare som utnyttjat barn utomlands. 63 Konventionsstater ska enligt artikel 1 i ovannämnda protokoll förbjuda försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi. I artikel 2 definieras försäljning av barn som varje handling eller transaktion varigenom ett barn överförs av en person eller en grupp personer till annan mot någon form av ersättning. Vidare beskrivs olika former av försäljning av barn i artikel 3, tillsammans med staters skyldighet att kriminalisera denna verksamhet. 64 Protokollet uppställer även krav på att staterna vidtar förebyggande åtgärder, bland annat genom att sprida information och utbilda allmänheten och barnen själva, genom att förbjuda annonsering av de brott som beskrivs i protokollet och genom att förbättra statens internationella samarbete Palermoprotokollet Parallellt med barnkonventionens andra fakultativa tilläggsprotokoll utvecklade FN tilläggsprotokollet till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, 66 som också antogs Protokollet fanns till en början öppet för undertecknande i Palermo, Italien, och brukar därför kallas för Palermoprotokollet. 68 För Sveriges del trädde protokollet i kraft Protokollets syften är, utöver det som framgår i dess titel, att skydda och bistå offren med full respekt för deras mänskliga rättigheter samt att främja samarbete mellan konventionsstaterna. 70 I likhet med barnkonventionen definieras barn som en person under 18 års ålder. 71 Utan att gå in på protokollets alla bestämmelser i detalj kan sägas att protokollet ålägger anslutna stater en skyldighet att kriminalisera handel med människor, att skydda offer, erbjuda bistånd och att jobba med förebyggande av handel med människor. 72 När det kommer till preventivt arbete föreskriver artiklarna 9 13 flertalet åtgärder som 63 UNICEF Sverige, a.a. s Se artikel 3(1) i det fakultativa protokollet. 65 UNICEF Sverige, a.a. s Se även artikel 9 och 10 i det fakultativa protokollet. 66 Palermoprotokollet, SÖ 2004: UNICEF Sverige, a.a. s Se artikel 16 i Palermoprotokollet. 69 SÖ 2004:22, s Artikel 2 i Palermoprotokollet. 71 Artikel 3(d) i Palermoprotokollet. 72 Se exempelvis artikel 5, 6 och 9 i Palermoprotokollet. 19

20 konventionsstaterna ska genomföra. Exempelvis stadgar artikel 9 punkt 5 att parterna ska vidta lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder, såsom utbildnings-, sociala eller kulturella åtgärder, för att motverka sådan efterfrågan som främjar alla former av utnyttjande av människor, särskilt kvinnor och barn, som leder till handel med människor. Artikeln ger sålunda vägledning angående vilka åtgärder som kan vidtas för att motverka efterfrågan. Ytterligare exempel på preventiva åtgärder är artikel 11 i vilken anslutna stater uppmanas att förstärka landets gränskontroll för att förebygga och upptäcka handel med människor Europeiska instrument EU:s människohandelsdirektiv Till skillnad från övrig internationell rätt står EU-rätt över Sveriges nationella rätt. 74 Tidigare fanns ett rambeslut från 2009 som omfattade människohandel. Rambeslutet ersattes dock av ett direktiv 2011 avseende förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer, EU:s människohandelsdirektiv. 75 Som medlemsstat i EU är Sverige bundet av direktivet. 76 Direktivet infördes i svensk rätt 2013 vilket dock inte ansågs föranleda att några lagändringar behövde vidtas. 77 Syftet med direktivet är att skapa ett mer sammanhållet synsätt i arbetet mot människohandel för att bättre kunna förebygga och lagföra människohandelsbrott samt skydda brottsoffrens rättigheter. 78 Direktivet innehåller flertalet bestämmelser som bland annat handlar om en utvidgad kriminalisering av människohandel, utredning och lagföring och skärpta lägsta maximistraff. 79 Dessutom uppställer direktivet minimistandarder som ska tillämpas i hela EU för att hindra och bekämpa människohandel samt skydda dess offer. I artiklarna finns särskilda bestämmelser för barn. Särskild hänsyn ska tas till barnets bästa och stöd- och skyddsåtgärder ska vara anpassade för barn. Artikel 18 anger förebyggande åtgärder för att minska efterfrågan, främja utbildning och öka medvetenheten hos personer som kan tänkas komma i kontakt med brottsoffer Prop. 2003/04:111, s. 18 ff. 74 Sevastik, P. m.fl., a.a. s. 78 f. 75 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april Group of Experts on Action against Trafficking in Human Beings, GRETA(2014)11, punkt 13, s SOU 2016:70, s A.bet. s A.bet. s Europeiska kommissionen, rapport COM(2016) 722, s

21 4.4.2 Europarådets människohandelskonvention Europarådet är en mellanstatlig europeisk samarbetsorganisation som bildades 1949 för att värna om mänskliga rättigheter. Rådet har länge verkat för att skydda barns rättigheter. Flertalet rekommendationer och konventioner gällande barns rättigheter har tillkommit genom åren. Den konvention som är av intresse här är Europarådets konvention om bekämpande av människohandel som trädde i kraft Konventionen trädde i kraft för Sveriges del genom ratificeringen Syftet med konventionen är att förebygga och bekämpa människohandel, skydda brottsoffrens mänskliga rättigheter samt främja internationellt samarbete. Genom konventionen skapades dessutom en särskild övervakningsmekanism som har till uppgift att se till att parterna tillämpar konventionens bestämmelser. 83 Konventionen kompletterar övriga internationella instrument, genom att stärka offrens rättigheter och genom inrättandet av övervakningsmekanismen. 84 Artiklarna 5 9 uppställer vissa krav på förebyggande åtgärder som varje part ska vidta. Artiklarna ålägger bland annat anslutna stater att införa effektiva riktlinjer för att förebygga människohandel genom utbildningsprogram riktade till personer som riskerar att bli föremål för människohandel och till personer som i sin yrkesverksamhet berörs av denna handel. 85 Stater ska även vidta eller stärka åtgärder inom lagstiftning och utbildning genom att forska om bästa tillämpningar, metoder och strategier. 86 Vidare ska en stat höja medvetenheten om samhällets och mediernas ansvar och viktiga roll i att identifiera efterfrågan som ett av de grundläggande skälen till människohandel. 87 Utöver detta ska en stat stärka gränskontroller som kan behövas för att förebygga och upptäcka människohandel. 88 Inför den svenska ratificeringen bedömde regeringen att inga lagändringar behövdes för att tillgodose dessa krav. 89 Artikel 39 tar upp hur konventionen förhåller sig till FN:s Palermoprotokoll där det framgår att konventionen inte ska påverka protokollets rättigheter och skyldigheter. Enligt artikeln är tanken att konventionen ska stärka det skydd protokollet ger och utveckla de normer som ges där. Vad gäller konventionens förhållande till andra internationella instrument stadgas motsvarande i artikel ECPAT Sverige 2009, a.a. s. 96 f. 82 Europarådets människohandelskonvention, SÖ 2010:8, s Se artikel 1 i Europarådets människohandelskonvention. 84 Prop. 2009/10:152, s Artikel 5(2) i Europarådets människohandelskonvention. 86 Artikel 6(a). 87 Artikel 6(b). 88 Artikel 7(1). 89 Prop. 2009/10:152, s. 33 ff. 21

22 5 Nationella bestämmelser 5.1 Bakgrund På grund av det som presenterats avseende Sveriges internationella förpliktelser gällande människohandel med barn är det av intresse att utreda vad det finns för svensk lagstiftning på området. Lagstiftning är nämligen ett av de viktigaste instrumenten för att en konventionsstat ska leva upp till sina internationella åtaganden. 90 Flera av de internationella instrumenten uppställer ett krav på kriminalisering och förebyggande åtgärder vad gäller människohandel med barn. Utöver Sveriges kriminalisering av brottet tar detta kapitel även upp några andra lagrum som är viktiga i kampen mot människohandel med barn. För att Sverige ska uppfylla de internationella åtaganden som berörts ovan krävs lagstiftning inom ett flertal områden. Nedanstående är bara en del av de regler som är nödvändiga för att bekämpa människohandel med barn på ett heltäckande sätt. 5.2 Brottsbalken I 4:1a Brottsbalken (BrB) finns Sveriges kriminalisering av människohandel. Paragrafen har sin nuvarande utformning till stor del på grund av kriminaliseringsskyldigheten som anges i Palermoprotokollet och EU:s människohandelsdirektiv. 91 I paragrafens andra stycke, som berör barn, uppställs färre rekvisit för straffansvar än första stycket som rör vuxna. För människohandel med barn föreligger ansvar för brottet när någon vidtar en handelsåtgärd i syfte att exploatera barnet. 92 En handelsåtgärd är när någon rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person. En sådan åtgärd kan ske i olika exploateringssyften. Med exploatering menas ett otillbörligt användande av offret. 93 Paragrafen nämner sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet som innebär nödläge för den utsatte. 94 Eftersom brottet fullbordas så fort kravet på en handelsåtgärd uppfylls behöver inte ett faktiskt utnyttjande ha ägt rum. Till skillnad från människohandel med vuxna finns det inget krav på att barnet ska ha vilseletts eller tvingats, det vill säga att inget otillbörligt medel behöver ha använts för att en gärningsman ska hållas ansvarig. 95 Kravet på 90 Ds 2011:37, s SOU 2016:70, s Länsstyrelsen Stockholm, rapport 2017:12, s SOU 2016:70, s Se 4:1a BrB. 95 Jareborg, N. m.fl., a.a. s. 50 f. 22

23 otillbörligt medel gäller inte barn då det ansetts att barn genom sin ålder redan befinner sig i en sårbar situation. 96 Huruvida barnet har samtyckt eller inte har heller ingen betydelse. 97 Brottet föranleder fängelse i lägst två år och högst tio år Socialtjänstlagen Socialtjänstlagen (2001:453) (SoL) finns till för att främja människors ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. 99 I 1:2 SoL stadgas att vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas. Med barn avses enligt paragrafens st. 3 varje människa under 18 år. Kapitel 5 i lagen innehåller bestämmelser som ger socialnämnden ett särskilt ansvar att verka för att barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden. Nämnden ska bedriva förebyggande arbete för att förhindra att barn far illa och samverka med samhällsorgan och organisationer om risken finns för att ett barn far illa. 100 Lagen gäller för alla barn som vistas i kommunen, oavsett barnets nationalitet och uppehållsstatus. 101 I kapitel 14 slås fast under vilka omständigheter myndigheter, yrkesverksamma och allmänheten ska anmäla om det finns misstanke om att ett barn far illa. Ett antal myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa, medan var och en som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla. 102 I samband med en reform av SoL som blev gällande 2003, 103 tog regeringen upp frågan om underlåtelse att anmäla ska sanktioneras. Sanktioner skulle kunna gynna barn då det sätter press på de yrkesverksamma att anmäla vilket i sin tur bidrar till en ökad anmälningsfrekvens. Samtidigt ansågs det att rädslan för en sanktion skulle riskera att tvinga fram snabba anmälningar för säkerhets skull, något som inte skulle gagna barnet. 104 Det ansvar någon kan åläggas i dagsläget utgörs av att den som låter bli att göra en anmälan kan dömas till ansvar för tjänstefel enligt BrB, alternativt åläggas en disciplinpåföljd enligt lagen (1994:260) om offentlig anställning (LOA). Sammantaget anförde regeringen att 96 SOU 2016:70, s Prop. 2009/10:152, s Se 4:1a st. 1 BrB. 99 Grönwall, L. & Holgersson, L., Socialtjänsten: Handboken om SoL, LVU och LVM, s. 13. Se även 1:1 SoL. 100 A.a. s Regeringskansliet, S , s Se 14:1 och 14:1c SoL. 103 Grönwall, L. & Holgersson, L., a.a. s Prop. 2002/03:53, s

24 straffrättsliga åtgärder eller andra sanktioner inte skulle vara ändamålsenliga varför en påföljdsbestämmelse inte infördes. Det betonades istället att ökad information och utbildning om gällande bestämmelser till berörda parter krävs för att fler anmälningar ska göras när så är befogat. 105 I samband med de ändringar som infördes i 14:1 SoL 2003 kompletterades även anmälningsskyldigheten genom att hänvisningar till paragrafen infördes i speciallagar. Eftersom regleringen ansågs otillräcklig och inte fungerade på ett tillfredställande sätt då många av de yrkesgrupper som möter barn i deras vardag inte kände till bestämmelserna i SoL gjordes dessa hänvisningar i syfte att tydliggöra lagens bestämmelser för dessa yrkesgrupper Migrationsrätt Eftersom människohandel med barn är ett gränsöverskridande brott och berör barn med olika ursprung kan nationell migrationsrätt ha betydelse i det förebyggande arbetet. Listan på relevant lagstiftning kan göras lång även i denna del och avgränsningar måste därför göras även här. Med tanke på att uppgifter visat att en stor del av de barn som faller offer för människohandel är ensamkommande barn kan det vara av intresse att se över vissa regler som berör dessa barn. Därutöver är gränskontroller viktiga för att upptäcka förövare och barn som riskerar att fara illa, varför regler om detta också presenteras. Ett ensamkommande utländskt eller statslöst barn som kommer till Sverige och ansöker om uppehållstillstånd har enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn (Lgeb) rätt att få en god man. 107 För att förordnas en god man krävs enligt 2 Lgeb att barnet är skilt från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe. Med anledning av att ett ensamkommande barn som kommer till Sverige kan ha en vårdnadshavare någon annanstans, finns det regler för att nya vårdnadshavare eller förmyndare inte kan utses innan barnet fått uppehållstillstånd. 108 I dessa fall utses istället en god man. Enligt 3 st. 2 Lgeb ska förordnandet av den gode mannen göras så snart det är möjligt. Denne träder då i barnets förmyndares och vårdnadshavares ställe och har till uppgift att bevaka barnets 105 Prop. 2002/03:53, s. 65 f. 106 A.prop. s. 62 f. 107 Von Schéele, E. & Strandberg, I., Ensamkommande barns rätt: en vägledning för den gode mannen, kommunen m.fl., s Regeringskansliet, S , s. 86. Se även 10 Lgeb som stadgar att ansökan om en särskild förordnad vårdnadshavare ska göras när ett barn beviljas uppehållstillstånd. 24

25 rättigheter och ansvara för barnets vård och omsorg. 109 Inför lagens ikraftträdande diskuterades huruvida en tidsgräns på tillsättandet av en god man skulle uppställas. Regeringen menade på att en sådan regel inte skulle vara lämplig då den inte skulle kunna göras utan undantag. Resultatet blev därför att förordnandet av en god man ska ske så snart det är möjligt. 110 För att kunna utses som god man krävs bland annat att den gode mannen är lämplig för uppdraget, erfaren och rättrådig. Dessutom förväntas den gode mannen ha goda kunskaper om det svenska samhället, kunskap om barns och ungdomars behov i olika åldrar och ha förståelse för barnets utsatthet. 111 Tillsättandet av en god man är temporärt och pågår till dess att beslut om uppehållstillstånd eller utvisning tas, vilket medför att den gode mannens primära uppgift är att tillförsäkra barnet en trygg tillvaro under dess första tid i landet. 112 Ansvaret att sköta den dagliga omvården och tillsynen av barnet faller däremot på samhället då barnet har placerats på ett boende enligt SoL. 113 Vad gäller gränskontroller är reglerna många och förhållandevis komplexa. Kort kan sägas att Sverige är bunden till EU:s gränskodex, 114 vilken gäller som lag i Sverige. 115 Kodexen utgör en del av Schengensamarbetet, som Sverige tillhör sedan Tanken med Schengensamarbetet är dels att upprätthålla den fria rörligheten för personer, men också att kampen mot internationell kriminalitet och illegal invandring ska stärkas. 116 För att samarbetet inte ska främja den internationella brottsligheten finns bestämmelser om åtgärder i form av yttre gränskontroll och polisiärt och rättsligt samarbete. Därtill finns även dataregistret Schengens informationssystem. 117 Enligt EU:s gränskodex får inre gräns passeras överallt utan att några gränskontroller genomförs. 118 Med inre gräns menas nationsgränserna mellan Schengenstater, det vill säga de flesta länderna i Europa. 119 Om 109 Regeringskansliet, S , s. 86 f. 110 Prop. 2004/05:136, s. 31 f. 111 Von Schéele, E. & Strandberg, I., a.a. s Prop. 2004/05:136, s Von Schéele, E. & Strandberg, I., a.a. s Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars Se även Europaparlamentets och rådets förordning nr 1051/2013 av den 22 oktober 2013 om ändring av förordning 562/2006 i syfte att införa gemensamma regler för tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna vid exceptionella omständigheter. 115 Prop. 2015/16:67, s SOU 2004:110, s. 55 ff. 117 A.bet. s Se artikel 1 EU:s gränskodex. 119 SOU 2004:110, s. 57 f. 25