WWFs remissvar Regler om användning av främmande trädslag

Transkript

1 Världsnaturfondens AB Ulriksdals Slott Solna Tel: Direkt: Fax: Allmänt: Hemsida: Jordbruksdepartementet Ulriksdal 20 augusti 2010 WWFs remissvar Regler om användning av främmande trädslag Sammanfattning Världsnaturfonden WWF anser att flertalet av de förändringar som föreslås innebär en grav förskjutning av balansen mellan skogspolitikens jämställda mål, produktion och miljö, samt att dessa förändringar går stick i stäv med flera av de av riksdagen bestämda miljökvalitetsmålen. Dessutom motverkar dessa förslag Sveriges internationella åtaganden inom bland annat FN:s konvention om biologisk mångfald. Världsnaturfonden WWF tillstyrker att i SVL 7 även inkludera naturvårds- och kulturmiljövårdsynpunkt. Världsnaturfonden WWF avstyrker att i SVL 9 stryka endast i undantagsfall får utländska trädarter användas som skogsodlingsmaterial Världsnaturfonden WWF avstyrker att i föreskrifter till 9 preciseras vilka trädslag som är främmande och vilka som är inhemska i en lista. WWF anser att en tydlig definition av vad som är främmande trädslag bör ingå istället, därefter kompletteras med en lista av specifika trädslag för uttolkning av denna definition. WWF anser att sibrisk lärk (Larix sibricia) bör klassas som främmande trädslag tillsvidare. WWF tillstyrker att i föreskrifter till 9 behålla ett förbud mot främmande trädslag närmare än 1 km från nationalparker och naturreservat. WWF avstyrker att i föreskrifter till 9 stryka förbud mot contortatall i höjdlägen mellan 60º och 68º och i kärva lägen, samt att stryka förbud mot contortatall nedan 60 º. WWF tillstyrker att i föreskrifter till 9 lägga till en restriktion av andelen främmande trädslag men avstyrker nivån som föreslås eftersom WWF anser att denna är för generös. WWF avstyrker att i föreskrifter till 9 lägga till att oavsett andelen får arealen främmande trädslag alltid uppgå till 50 ha inom en brukningsenhet. WWF avstyrker en skrivning i allmänna råd om att användning av främmande trädslag max bör uppgå till ha per år. WWF vill gärna se en lägre nivå och som del av föreskrifter. Säte Solna Världsnaturfondens AB Org. Nr Plusgiro Bankgiro

2 Ökad intensifiering ger stor risk för sämre miljömåluppfyllelse Världsnaturfonden WWF anser att flertalet av de förändringar som föreslås innebär en grav förskjutning av balansen mellan skogspolitikens jämställda mål produktion och miljö, samt att dessa förändringar inte bara försämrar måluppfyllelsen utan går direkt stick i stäv med flera av de av riksdagen bestämda miljökvalitetsmålen. Dessutom motverkar dessa förslag Sveriges internationella åtaganden inom bland annat Konventionen om biologisk mångfald. Flera av de förslag som föreslås kopplar direkt till vissa av förslagen på intensivodling som presenterades i den sk MINT utredningen. Där pekades tre huvudsakliga intensivodlingsmetoder ut, varav ökad användning av främmade trädslag var en. Regeringen har ännu inte tagit ställning till denna utredning. Flera tunga remissinstanser inom naturvårdsområdet har varit starkt kritiska till slutsatserna i MINT på grund av riskerna med förslagen. Det är därför angeläget att även föreliggande rapport ges en bred belysning av remissinstanser med naturvårdsekologisk kompetens, tex Artdatabanken, CBM, och Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald, vilka för närvarande saknas på listan över remissinstanser. Världsnaturfonden WWF ser ett stort behov av att göra en samlad översyn av nuvarande politik, innan nya förändringar införs som kan leda till försämringar och ett försvårande att uppnå miljömålen. Vi uppfattar att en lång rad smärre förändringar i lagstiftning och regelverk tvärtemot skogspropositionens intentioner sammantaget leder till en ny skogspolitik som dock inte genomgått en samlad prövning och avvägning. WWF anser att den intensifiering av skogsbruket som sker på bekostnad av biologisk mångfald bör upphöra och att skogspolitiken bör förnyas så att den säkrar jämställda miljö- och produktionsmål. Möjlighet att meddela restriktioner Världsnaturfonden WWF ser det som centralt att genomföra förslaget om att i skogsvårdslagen 7 inför möjligheter till restriktioner och villkor för skogsodlingsmaterial som är påkallade ur naturvårds- och kulturmiljövårdsynpunkt. Idag finns inte den möjligheten, utan restriktioner kan bara meddelas från skogsvårdsynpunkt. Vi ser det som centralt med denna utvidgning om man vill kunna värna om de jämställda miljö- och produktionsmålen. Världsnaturfonden WWF tillstyrker att i SVL 7 även inkludera naturvårds- och kulturmiljövårdsynpunkt. Definition av främmande trädslag Världsnaturfonden WWF anser att en tydlig definition av vad som är en främmande art bör införas i lag/föreskriftstext och att denna definition bör utgå från CBDs definition av främmande arter. I anslutning till detta bör en uttolkning av vad som menas med nutida och historisk utbredning eller spridningspotential också göras. Denna precisering bör baseras på vetenskapligt underlag. Som komplement till denna uttolkning kan en lista på vilka arter som därmed anses vara inhemska alternativa främmande presenteras. Dessutom bör uttryckligen fastslås att en art per definition klassas

3 som främmade innan det finns tillräckligt vetenskapliga belägg på att den utgjort en naturlig del av ekosystemen och att den funnits i landet inom ett rimligt tidsperspektiv. Skogstyrelsens förslag på ändring i 9, att istället för en tydlig definition endast presentera en lista på inhemska och främmande trädslag, öppnar upp för godtycklighet framförallt vid framtida revidering men redan i dagsläget finns gråzoner. I den lista som presenterats förekommer i praktiken en gråzonsart, sibirisk lärk (Larix sibirica). Sibirisk lärk klassas som inhemsk i rapporten, dock är grunderna till detta antagande inte belagt på ett tillfredställande sätt. I rapporten står att de forskare och experter i skogshistoria, dendrologi, botanik och växtsystematik som tillfrågats, alla klassificerar sibirisk lärk (Larix Sibricia) som främmande. Det huvudsakliga motivet till detta är att de anser fossilfynd vara olämpliga att använda som underlag till att klassificera arter som under en lång tidsrymd varit utdöda som inhemska. I motsatts till rapportens slutsatser, så antyder den lilla mängd data som presenteras snarare att den endast utgjorde små utposter utanför sitt naturliga utbredningsområde, och inte utgjorde en naturlig del av ekosystemet. Det är rimligt att anta att en vidare förekomst av lärk skulle ha gjort att lärkpollen och makrofossil skulle ha varit mer förekommande i pollen- och makrofossilstudier etc. (Lärkpollen förstörs lätt i torv, men i sjösediment skulle rimligtvis förekomst ha noterats). Sett ur ett växtekologiskt perspektiv kan man också fråga sig varför och vilka faktorer som ligger bakom att sibirisk lärk (Larix sibirica) isåfall etablerat sig efter istiden men sedan försvunnit och inte längre förekommer naturligt. WWF anser att det centrala för en definition om huruvida lärken ska klassas om inhemsk eller främmande borde inte bero på enstaka eventuella fynd för 7000 år sedan, utan om lärken har historiskt utgjort en naturlig del av ekosystemen. En storskalig introduktion skulle innebära att det blir en förändring i ekosystemet. Med anledning av det bristfälliga resonemang som presenteras i rapporten och bristande bevis vid genomgång av forskningsläget kring lärk, anser WWF att Sibirisk lärk (Larix sibirica) bör klassas som främmande trädslag tillsvidare. Världsnaturfonden WWF avstyrker att i föreskrifter till 9 preciseras vilka trädslag som är främmande och vilka som är inhemska i en lista. WWF anser att en tydlig definition av vad som är främmande trädslag bör ingå istället, därefter kompletteras med en lista av specifika trädslag för uttolkning av denna definition. Trädslag bör per definition klassas som främmade innan det finns tillräckligt vetenskapliga belägg på att den utgjort en naturlig del av ekosystemen och att den funnits i landet inom ett rimligt tidsperspektiv. Därför anser WWF att sibirisk lärk (Larix sibricia) bör klassas som främmande trädslag tillsvidare. Försiktighetsprincipen och negativa effekter på biologisk mångfald Sverige har inom ramen för Konventionen om biologisk mångfald, CBD, åtagit sig att förhindra införsel och etablering av främmande arter som kan hota den biologiska mångfalden. Inom CBD är försiktighetsprincipen av central betydelse. Flera av de svenska miljökvalitetsmålen, såsom Levande skogar, Ett rikt växt- och djurliv, Ett rikt odlingslandskap, Myllrande våtmarker, och Storslagen

4 fjällmiljö, är formulerade så att Främmande arter som kan hota den biologiska mångfalden introduceras inte. I skogspropositionen 2007/08:108 skriver man att Regeringen anser att utländska trädarter bör användas med försiktighet och i begränsad omfattning. WWF delar Skogstyrelsen uppfattning att den skrivning som återfinns i skogspropositionen indikerar en tydlig skillnad i förhållande till års skogspolitiska signaler, och att regeringens skrivelse öppnar upp för ökad introduktion av främmande trädslag. Detta går stick i stäv med de beslutade miljökvalitetsmålen och åtagande inom CBD. Det som är viktigt att notera är att i Miljö- och jordbruksutskottets betänkande till skogspropositionen så slår man fast att försiktighetsprincipen måste beaktas. Detta bör tolkas som att riksdagens ambition å andra sidan är att följa beslutade miljömål och internationella åtaganden. Dvs främmande arter som kan hota den biologiska mångfalden skall inte införas och att i brist på kunskap om huruvida en art kan hota den biologiska mångfalden bör denna ej introduceras. Regeringen betonar i sin skrivning vikten av nytt kunskapsunderlag. Därför bör också de nya författningsskrivningar som föreslås baseras på grundlig vetenskaplig bakgrund även för biologisk mångfald och redogörelse av ny kunskap som motiverar förändringar i gränssättning. I flera fall presenteras dock nya författningsförslag utan att ny kunskap presenteras som kan visa på att risken är överdriven, istället har skogstyrelsen helt enkelt gjort en ny riskbedömning av det gamla underlaget utan att tydligt kunna påvisa på vilket sätt man tidigare felbedömt riskerna. I rapporten redogörs inte bara för stora kunskapsluckor kring de flesta främmade trädslag, utan också för starkt negativa effekter på biologisk mångfald på beståndsnivå vid introduktion av den art som är mest studerad, contortatallen (Pinus contorta). Bland effekterna finns reducerad markflora, färre hänglavar, utarmad insektsfauna och fågelfauna. Man har bland annat sett att fågelfaunan reduceras med 70 % vid jmf med konventionellt brukade tallbestånd i samma ålder. Jämfört med naturskogsartade tallbestånd bör skillnaden vara betydligt större. Introduktion av contortatallen är i princip etablering av ett nytt ekosystem, och som även ger stora negativa effekter på landskapsnivå vid större omfattning. Storleksordningen brukar anges ligga i nivå på procent för att ge effekter på landskapsnivå enligt ekologisk forskning. Här menar Skogsstyrelsen att man med de restriktioner som föreslås kan begränsa utbredningen av contortatall på landskapnivå och alltså begränsa de negativa effekterna. Dock lyfter man upp problemet med ex självspridning och trolig naturalisering av arter i nordliga lägen. Hur man vid en ökad självspridning tänkt kunna förhindra att de inte uppstår negativa effekter på bestånds- och landskapsnivå framgår inte. Användning av främmande trädslag i skogsbruket är en sektorsövergripande fråga som med den potential för självspridning som förekommer, även kommer att påverka andra naturtyper såsom myr och fjäll. Klimatförändringarna är också en osäkerhetsfaktor, kombinationen främmande trädslag och nytt klimat kan ge helt nya risker och problem. Som exempel kan nämnas att det finns risk för ökad brandintensitet i vissa regioner vid ett varmare klimat. Contortatallen är genetisk anpassad till högintensiva bränder för sin reproduktion, och även till att förstärka brandintensiviteten. Detta skiljer sig betydlig från vanlig tall (Pinus sylvetris), där arten anpassat sig till lågintensiva bränder (se också Granström 1998, Framtidens skogsbränder. Räddningsverket). Contortatallen har hög barrmassa och grenarna går längs hela

5 stammen upp till hög beståndsålder (dvs ökad risk för kronbränder), den har ej värmeskyddande bark och barren innehåller oljor med hög flambenägenhet, vilka alla är egenskaper som förstärker intensiteten hos bränderna. Det finns alltså omfattande kunskapsluckor och bevisligen stora negativa effekter av vissa arter, och tillsammans med det faktum att riksdagen, beslutade miljökvalitetsmål, och internationella åtagande alla lyfter upp vikten av försiktighetsprincipen och att arter som kan hota den biologiska mångfalden inte ska introduceras, bör ett restriktivt förhållningssätt fortsatt vara motiverat. Därför bör formuleringen i förordningen även fortsättningsvis skrivas Endast i undantagsfall får främmande trädslag användas som skogsodlingsmaterial Världsnaturfonden WWF avstyrker att i SVL 9 stryka endast i undantagsfall får utländska trädarter användas som skogsodlingsmaterial CBD och invasiva arter Internationellt och inom FN:s konvention om biologisk mångfald (CBD) anses introducerandet av främmande arter som ett av de större hoten mot biologisk mångfald, och därför finns speciella åtaganden kopplade till detta. I ett gemensamt uppdrag kring en nationell strategi för främmande arter presenterar Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Fiskeriverket i samråd med Tullverket en utvidgad definition jämfört med CBDs, vilken också presenteras i rapporten: Invasiv främmande art (Invasive Alien Species, IAS) en främmande art vars introduktion och/eller spridning hotar biologisk mångfald. Konventionen för biologisk mångfalds definition har i detta dokument, i likhet med i Bernkonventionens europeiska strategi för invasiva främmande arter (2004), utvidgats till att även innefatta arter som orsakar socioekonomiska skador och skador på människors hälsa. En nyckelfråga när det gäller att bedöma huruvida en främmande art också ska klassas som invasiv är alltså huruvida arten orsakar skada. Detta är inte samma sak som att värdera skadans omfattning och ta ställning till huruvida skadenivån är acceptabel. En viss hjälp vid bedömningen kan man få från CBD:s hemsida. Common characteristics of IAS include rapid reproduction and growth, high dispersal ability, phenotypic plasticity (ability to adapt physiologically to new conditions), and ability to survive on various food types and in a wide range of environmental conditions. A good predictor of invasiveness is whether a species has successfully or unsuccessfully invaded elsewhere. En genomgång av den vetenskapliga litteraturen visar att barrträd, och då inte minst tallar, omfattar ett stort antal arter som uppfyller kraven för att klassas som invasiva. Inom familjen Pinaceae klassas 28 arter (12 %) som invasiva och bara inom släktet Pinus beskrivs 21 arter som invasiva. Ytterligare 22 arter inom familjen Pinaceae beskrivs som naturaliserade utanför sitt ursprungliga utbredningsområde

6 (Richardsson & Rejmánek 2004) 1. Gemensamt för de invasiva arterna är förekomsten av lätta frön, snabb tillväxt med tidig frösättning (< 10 år) och korta intervall mellan rika kottår. I de länder på södra halvklotet dit contortatallen har introducerats som skogsodlingsträd klassas arten genomgående som invasiv. På norra halvklotet är arten klassad som invasiv på Island och i Danmark. I Sverige klassas arten också som invasiv, vilket utifrån ovanstående kriterier verkar rimligt. Denna risk är till stor del okänd för andra främmande trädslag. I Richardson & Rejmánek, M gjorde dock också en skattning på potentiell invasiva arter, utöver pinus-arter och där raknas bland annat Larix decidua, Pseudotsuga menziesii och Picea sitchensis högt. Världsnaturfonden WWF ser spridningsrisken och invasivitet för contortatall som ett av det största potentiella problemet. I underlagsrapporten till regeringsuppdraget MINT tas också detta problem upp som en av de mer allvarliga riskerna. Då de flesta bestånd av contortatall fortfarande är unga kan man anta att självföryngringen och därmed spridningsrisken kommer att öka när bestånden hamnar i den ålder med störst fröproduktion. I rapporten skrivs bland annat att i och med contortatallens bättre tillväxtegenskaper och spridningsförmåga, så är det ett faktum att den sprids i kärva lägen och risk för utkonkurrering av andra träd och att det på sikt sker en naturalisering av contortatall i dessa områden. En sådan slutsats hänger inte ihop med den slutsats som man senare i rapporten drar om att altitud- /latitudgränsen i kärva lägen kan tas bort. De författningsförslag som presenteras är inte alls i linje med det förslag som återfinns i den sektorsövergripande strategi för främmande arter, som togs fram för nått år sedan. Detta blir särskilt anmärkningsvärt eftersom regeringen särskilt pekar ut förslaget till nationell handlingsplan som ett viktigt underlagsdokument till för översynen av gränsen för främmande trädslag. Genomförande av miljöanalys Bristen på kunskap om effekterna av främmande trädslag lyfts upp upprepade gånger, och WWF vill understryka behovet av miljöanalyser. Men också behovet att pga av det bristande kunskapsläget applicera försiktighetsprincipen fullt ut, som också är central i CBDs skrivning om främmande arter. Användande av främmande trädslag som ej genomgått en miljöanalys (eller miljökonsekvensbeskrivning) bör ej vara tillåten i annan form än som försöksverksamhet. Efter en miljöanalys bör Skogsstyrelsen med ledning av nya skrivningen i 7 vid behov införa restriktioner för användningen av nya främmande trädslag. Bufferzon till skyddade områden Världsnaturfonden WWF anser att med tanke på den höga spridningsrisken är det absolut nödvändigt med buffertzon till nationalpark och naturreservat, och anser att 1 km zon kan vara en bra schablonisering. Biotopskydd har i juridisk mening samma syfte och skydd som de övriga två 1 Richardson, D.M.and M. Rejmánek Confiers as invasive aliens: a global survey and predictive framework. Diversity and Distribution 10;

7 skyddsformerna, och bör därför också omfattas av föreskriften om 1 km buffertzon. Motivet för skydd av Naturvårdsavtal är samma som ovanstående men det kan på grund av annat juridiskt innehåll vara motiverat att ha skrivning om motsvarande buffertzon i allmänt råd istället. WWF tillstyrker att i föreskrifter till 9 behålla ett förbud mot främmande trädslag närmare än 1 km från nationalparker och naturreservat. Kärva lägen och sydgränsen I och med contortatallens bättre tillväxtegenskaper och spridningsförmåga, så är det ett faktum att den sprids i kärva lägen och det finns stor risk för att contortatall genom sina bättre tillväxtegenskaper utkonkurrerar andra träd. Man får räkna med successivt ökad självspridning genom ökade ålder på contortabestånden och sannolikheten att det på sikt sker en naturalisering av contortatall i dessa områden är mycket stor. Dessutom finns den en stor risk att contortatall sprids till öppnare områden som myr och fjäll, som då riskerar att växa igen. Man har redan idag gjort fynd av contortatall på kalfjäll. Stora delar av det område som innefatts av gränsen för kärva lägen ligger också inom rennäringens året-runt marker och rennäringen ser användningen av Contortatall som mycket försvårande för renskötseln. Vad gäller den sydliga gränser skriver man i rapporten att risken för utkonkurrering av den svenska tallen anses liten, men däremot lyfter man upp problemet med spridning av contortatall till andra öppna växtsamhällen, med exempel från Danmark där arter klassas som invasiv och medfört igenväxning av öppna sanddynsmiljöer. WWF delar skogsstyrelsen uppfattning om att i områden där risken för självspridning kan antas vara stor bör användningen av contortatall och främmande trädslag regleras (s.92). Däremot delar WWF inte Skogsstyrelsen i mångt o mycket motstridiga slutsats att trots ovanstående resonemang föreslå att stryka förbudet mot contortatall i kärva lägen och söder om 60 breddgraden. WWF avstyrker att i föreskrifter till 9 stryka förbud mot contortatall i höjdlägen mellan 60º och 68º och i kärva lägen, samt att stryka förbud mot contortatall nedan 60 º.

8 Förslag på arealsbegränsningar Det förslag som presenteras om att arealsandelen inom en brukningsenhet ej får överstiga 25% av den produktiva skogsmarken, men att arealen alltid får uppgå till 50 ha inom en brukningsenhet, är ytterst generösa begränsningar. I områden med många små markägare skulle det teoretiskt kunna innebära att landskapet som sådan skulle kunna domineras av främmande trädslag. Och i landskap med många stora markägare skulle teoretisk landskapet nå kvoten av 25%, vilket ur ett landskapsperspektiv skulle innebära stora tröskeleffekter. Enligt landskapsekologisk forskning som bland annat presenteras i MINT, går gränsen för när de negativa effekterna får genomslag vid ca 10 % främmande trädslag av totala ytan av landskapet. WWF tillstyrker att i föreskrifter till 9 lägga till en restriktion av andelen främmande trädslag men avstyrker nivån som föreslås eftersom WWF anser att denna är för generös. WWF avstyrker att i föreskrifter till 9 lägga till att oavsett andelen, får arealen främmande trädslag alltid uppgå till 50 ha inom en brukningsenhet. WWF avstyrker en skrivning i allmänna råd om att användning av främmande trädslag max bör uppgå till ha per år. WWF vill gärna se en lägre nivå och som del av föreskrifter. För Världsnaturfonden WWF Peter Westman Naturvårdschef Linda Berglund Skogshandläggare