Relaterat till barns socioemotionella utveckling och psykopatologi

Transkript

1 1. Normativa aspekter av anknytning Vad är anknytningsteorin? Evolutionsteoretiska och psykobiologiska grunder Anknytningsformering Inre arbetsmodeller II. Individuella skillnader i anknytning Förklaringar till individuella skillnader Socioemotionell utveckling under barndomen anknytningens koppling till psykisk hälsa Intervention och prevention Relaterat till barns socioemotionella utveckling och psykopatologi Viktig faktor att känna till för alla som arbetar med barn och deras föräldrar. Helhetsbild av barns utveckling. Identifiera patienter i behov av kompletterande psykologisk behandling. Har implikationer för bemötande av barn och föräldrar i sjukvården, liksom vid vårdplanering, t. ex. för inneliggande sjukhusvård. Har konsekvenser för hjärnans utveckling. 1

2 Anknytningsteorins bakgrund Bowlby med medarbetare studerade barn som placerades på sjukhus o. d. ( ) påvisade starka reaktioner på separationer från föräldrarna Faser: Anknytningsteorins grundare: John Bowlby ( ) WHO-rapporten Maternal Care and Mental Health (1951) I. Protest rädsla, ilska och upprördhet (några timmar en vecka) II. Förtvivlan uppgivenhet, inaktivitet, störd sov- och matrytm (några dagar flera veckor) III. Löskoppling - känslomässig omorganisering; barnet kan knyta an till nya vuxna 2

3 nej, men däremot fysisk kontakt och familjäritet. Anknytning är ett evolutionärt grundat system som skyddar individen mot fara och därmed befrämjar individens och artens överlevnad - fysisk närhet till vuxna ökar sannolikheten för detta. Innehåller medfödda anknytningsbeteenden (t. ex. gråt) Anknytningspersonen (föräldern) har ett komplementärt system = omvårdnadssystemet, som gör att hen svarar på anknytningsbeteenden (t. ex. plockar upp barnet i famnen). Varför är det viktigt med fysisk närhet till en vuxen? Utifrån upprepade interaktioner skapas ett starkt känslomässigt band = anknytning. Aktiverande och deaktiverande faktorer. Anknytningspersonen fungerar som: -Trygg bas (secure base; utifrån vilken barnet utforskar) - Säker hamn (safe haven; som barnet vänder sig till vid distress ) Viktigt livet igenom. Fas I: Orientering och signaler som inte riktas till en specifik person (från födseln upp till 8 12 v.). Initialt öppen, icke-diskriminerande social lyhördhet och orientering hos spädbarnet Fas II: Orientering och signaler riktade mot en/ett par specifika personer (från 8-12 v. och upp till ca 6-9 mån). Spädbarnet mer diskriminerande. Mer förfinad följsamhet i samspel. Fas III: Upprätthållande av fysisk närhet till en eller ett par specifika personer, s.k. prototypisk anknytning (från 6-9 mån ca 3 år). Än mer diskriminerande. Främlingsrädsla och separationsångest utvecklas. Upprätthållande av närhet till ett par/några få specifika personer. Fas IV: Upprätthållande av en relation byggd på målkorrigerat partnerskap (> 3 år). Minskad frekv. av ankn.bet. & fysisk närhet, ökat utforskande och intresse för kamrater. Barnet lär sig att anknytningspersonen har egna avsikter och mål (s.k. mentalisering). Bowlby: Barnet behöver tillräckligt lång period av kontinuerlig kontakt med en eller ett par vårdare under sina första levnadsår för att lära sig att utveckla anknytningsrelationer. ERA (English Romanian Adoption study) visade att: Större risk för barn under 2-2,5 års ålder. Krävs normalt minst 6 mån för bestående skada att knyta an. Känslig snarare än kritisk period. 3

4 Utifrån samspelet med anknytningspersonen skapar barnet inre arbetsmodeller (IAM) av sig själv och andra. Mary Ainsworth ( ) Först specifika, sedan mer generella vägleder barnet i framtida relationer. Relativ stabilitet. Besvarar frågor som: Är jag värd att tas om hand när jag behöver det?, "Finns andra tillgängliga vid behov? - Secure base - Strange Situation (SS) - Operationaliserar sensitivitet Jakande svar på dessa frågor Trygg anknytning Trygg anknytning (B) Ca 60 % i normalpop. Balans mellan anknytning och utforskande (i t.ex. lek). Värdesättande av psykologisk närhet och intimitet. Undvikande anknytning (A) Ca % i normalpop. Utforskande på bekostnad av anknytning. Undvikande av närhet, betoning av självständighet. Ambivalent anknytning (C) Ca 5-10% i normalpop. Anknytning på bekostnad av utforskande. Pendlande mellan vrede och passivt klängande. Desorganiserad anknytning (D) Ca 15% i normalpop, 20-80% i kliniska urval. Kollapsande beteendestrategi till följd av rädsla (t. ex. "freezing, motsägelsefulla beteenden). Sekundärt organiserat mönster tilldelas (t.ex. D/B). Anknytningspersonens sensitivitet (lyhördhet) är relaterad till individuella skillnader i anknytning. Sensitivitet innebär: Att (1) upptäcka, (2) korrekt tolka samt (3) adekvat och (4) snabbt svara på barnets signaler. I synnerhet viktigt i anknytningsrelaterade situationer (t.ex. rädsla, ledsnad). 4 st niogradiga skalor: Cooperation vs Interference Psychological and physiological accessibility vs Neglect and ignoring Acceptance vs Rejection Sensitivity vs Insensitivity Bristande sensitivitet tar sig olika uttryck: Avvisande (leder ofta till undvikande anknytning), Inkonsekvent sensitivitet (leder ofta till ambivalent anknytning). 4

5 Mer ovanligt, men ofta förekommande i kliniska urval, är skrämt och skrämmande beteende, liksom allvarlig vanvård. Detta är relaterat till D-anknytning. Varför skulle detta öka sannolikheten för D hos barn? Förälder är samtidigt safe of haven och källan till rädsla hos barnet. Barnet hamnar i beteendeparadox mellan att närma sig och fly från föräldern Rädsla utan möjlighet till lösning Varför är föräldrar olika sensitiva? Bowlby: så som man själv blivit bemött av sina föräldrar som barn, kommer man att bemöta sina egna barn. Adult Attachment Interview (AAI): Vuxenanknytning mäts genom AAI (en semi-strukturerd intervju), där man undersöker hur koherent vuxna personer talar om sina egna anknytningserfarenheter, främst under barndomen. Diskurs framför innehåll Distribution i normalsampel: Trygg (knappt 60%), Undvikande (ca 25%), Ambivalent (knappt 20%), Desorganiserad (20%) anknytning. IJzendoorn (1995) har i meta-analyser visat: att trygghet mätt i AAI är relaterat till sensitivitet (d = 0.72, r = 0.34), (10 studier, N = 389) att föräldrars anknytning mätt i AAI och barns anknytning i SS (trygg vs otrygg) har en 75% överensstämmighet (r =.50, к =.49), (14 studier: N = 854) 5

6 Genetik: Beteendegenetiska studier (tvillingstudier) visar på försumbar genetisk betydelse för anknytningsklassifikation. En molekylärgenetiska studie visat på betydelse av DRD4-gen för desorganiserad anknytning, två studier ej replikerat detta fynd. Däremot stöd för gen x miljö-interaktion. Anknytningsrelationen fortsätter att vara den bas utifrån vilken barnet utforskar sin omgivning och navigerar i förhållande till andra utvecklingsutmaningar (t.ex. kamratrelationer och anpassning till skolan). Trygg anknytning skyddande faktor: God emotionsreglering Positiva representationer av sig själv och andra - väljer positiva relationer, blir bemött positivt Otrygg anknytning riskfaktor: Bristande emotions- och stressreglering Negativa representationer av sig själv och andra - svårt att etablera gynnsamma kamratrelationer, negativt bemötande från omgivning. Den tidiga anknytningen fortsätter att ha betydelse för utvecklingen, men också den fortsatta kvaliteten i föräldrarnas omvårdnadsbeteenden (sensitiviteten). Obs! Förhållandevis få studier Trygg anknytning Positiv och balanserad självbild Positiva föräldra- och kamratrelationer (social kompetens, popularitet, social kognition) Effektiv emotionsreglering och förståelse för emotioner God skolanpassning, men IQ orelaterat Predicerar trygg anknytning i tidig vuxen ålder Organiserad otrygg anknytning: Undvikande (A) och ambivalent (C) anknytning Högre grad av internaliserande problem (ångest, depression, social tillbakadragenhet, psykosomatisering). Högre grad av externaliserande beteendeproblem (hostilitet och aggressivitet mot andra, olydnad, hög aktivitetsnivå, bristande impulskontroll). OBS! Dessa problem når oftast inte kliniska nivåer för vanliga A- och C-barn. Konstellationen D/A eller D/C bådar dock värre. 6

7 Desorganiserad otrygg anknytning Riskfaktormodell (Greenberg, et al., 2001) Högre grad av internaliserande och externaliserande problem. Predicerar dissociation och psykopatologi upp i sena tonår (Carlson, 1998). D-anknytning är en allvarlig riskfaktor för maladaptiv socioemotionell utveckling och psykopatologi (van IJzendoorn m.fl., 1999). Svårigheter/ motgångar för familjen Otrygg anknytning Atypiska egenskaper hos barnet Ineffektiva föräldrabeteenden Anknytning - en av flera riskfaktorer. Otrygg anknytning är ej detsamma som psykopatologi! Interventioner och preventioner har som mål att öka föräldrarnas sensitivitet (minska skrämt/skrämmande beteende) och därigenom öka anknytningstryggheten hos barnet. Olika innehåll, startpunkt, längd och intensitetsnivå men de inkluderar en eller båda av följande faktorer: 1) Föräldrarnas IAM av anknytning 2) Föräldrarnas omvårdnadsbeteenden (sensitivitet och skrämmande/skrämt beteende) Finns flera program med goda resultat. Längre och intensivare insatser verkar vara effektivare i högrisksampel, medan kortare insatser givit bättre resultat i lågrisksampel. Relaterat till barns socioemotionella utveckling och psykopatologi Viktig faktor att känna till för alla som arbetar med barn och deras föräldrar. Helhetsbild av barns utveckling. Identifiera patienter i behov av kompletterande psykologisk behandling. Har implikationer för bemötande av barn och föräldrar i sjukvården, liksom vid vårdplanering, t. ex. för inneliggande sjukhusvård. Har konsekvenser för hjärnans utveckling. 7

8 Anknytning är ett evolutionärt grundat system som skyddar individen mot fara. Det innehåller anknytningsbeteenden (t. ex. gråt) som föräldern bemöter (t. ex. tar upp i famnen) utifrån sitt komplementära omvårdnadssystem. Utifrån upprepade interaktioner mellan barnet och föräldern skapas ett känslomässigt band (anknytning) och inre arbetsmodeller (av anknytning). De föräldrabeteenden som visat sig bäst förklara individuella skillnader i anknytning är sensitivitet, och skrämmande/skrämt beteende. Gen- och miljöinteraktion har också visat betydelse när det gäller desorganiserad anknytning. Föräldrars anknytningskvalitet predicerar deras barns anknytningskvalitet. Otrygg, och framförallt desorganiserad anknytning, är relaterat till internaliserande och externaliserande problem i barndomen, liksom till psykopatologi och dissociation i tonåren. Anknytning är i en kontext av andra riskfaktor en bidragande faktor till psykopatologi. Ainsworth, M.D.S., Blehar, M.C. Waters, E. & Wall, S. (1978). Patterns of attachment: A psychological study of the strange situation. Hillsdale, NJ: Lawrence Erlbaum. Bakermans-Kranenburg, M.J., Van IJzendoorn, M.H. & Juffer, F. (2003). Less is more: Meta-analyses of sensitivity and attachment interventions in early childhood. Psychological Bulletin, 129, Bowlby, J. ( ). Attachment and Loss, Vols NY: Basic Books. Bowlby, J. (1994). En trygg bas: Kliniska tillämpningar av bindningsteorin. Stockholm: Natur & Kultur. Broberg, A., Granqvist, P, Ivarsson, T & Risholm-Mothander, P. (2006). Anknytningsteori: Betydelsen av nära känslomässiga relationer. Stockholm: Natur & Kultur. Broberg, A., Granqvist, P, Ivarsson, T & Risholm-Mothander, P. (2008). Anknytning i praktiken: Tillämpningar av anknytningsteorin. Stockholm: Natur & Kultur. (I handeln sept. 2008). Cassidy, J. & P.R. Shaver (red.) (2008). Handbook of attachment: Theory, research, and clinical applications. NY: Guilford. Greenberg, M.T., Speltz, M.L., DeKlyen, M., & Jones, K. (2001). Correlates of clinic referral for early conduct problems: Variable- and person-oriented approaches. Development and Psychopathology, 13, Grossmann, K.E., K. Grossmann & E. Waters (red.) (2005). Attachment from infancy to adulthood. NY: Guilford Press. Hagekull, B, & Bohlin, G. (2004). Predictors of middle childhood psychosomatic problems: An emotion regulation approach. Infant and Child Development, 13, Sroufe, L.A., Egeland, B., Carlson, E. & Collins, W.A. (2005). The development of the person: The Minnesota study of risk and adaptation from birth to adulthood. New York: Guilford. Van IJzendoorn, M.H., Schuengel, C. & Bakermans-Kranenburg, M.J. (1999). Disorganized attachment in early childhood: Meta-analysis of precursors, concomitants, and sequelae. Development and Psychopathology, 11,